Sök i Ratio Lex

Angående anslag till åtgärder för skifteslag sindelning i vissa delar av Kopparbergs län

1919-01-28 · 31 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 31 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:38, Angående anslag till åtgärder för skifteslag sindelning i vissa delar av Kopparbergs län

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

1

Nr 38.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till åtgärder

för skifteslag sindelning i vissa delar av Kopparbergs

län; given Stockholms slott den 38 januari 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att

för utarbetande på statsverkets bekostnad i huvudsaklig överensstämmelse

med de i lantmäteristyrelsens utlåtande den 12 november

1918 angivna grunder av förslag till indelning i skifteslag av vissa

delar av Kopparbergs län på extra stat för år 1920 anvisa ett reservationsanslag

av ............................................................................ kronor 60,000.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 32 höft. (Nr 38.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung!. Maj:ts proposition Nr 38.

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28

januari 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Edén,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Petersson anförde efter gemensam

beredning med chefen för justitiedepartementet:

Inom Kopparbergs län råda, som känt är, särskilda förhållanden

i fråga om skiftesväsendet samt en mycket stor ägoblandning. Detta

har vållat, att flera av de åtgärder i lagstiftningsväg eller eljest, som

vidtagits för åstadkommande av ordning och reda i jordbesittningsförhållandena

och som även i viss mån åsyftat att underlätta jordens brukning

och därigenom höja produktionen, icke eller åtminstone icke i hela

sin utsträckning kunnat tillämpas inom Kopparbergs län. Det har

emellertid länge framstått såsom angeläget att söka råda bot på dessa

missförhållanden. Jag anhåller nu att få redogöra för vissa förslag till

förberedande åtgärder i dylikt syfte.

I anledning av ett av länsstyrelsen i Kopparbergs län meddelat

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

beslut om interimistisk tillämpning av 1 § i lagen angående skyddsskogar

den 24 juli 1903 å vissa skogsområden inom Hora, Yåmhus,

Älvdalens, Lima och Transtrands socknar ävensom viss del av Särna och

Idre socknars besparingsskog — en åtgärd, som den 22 oktober 1909 löranlett

definitivt förordnande i ämnet av Kungl. Magt i huvudsaklig överensstämmelse

med nyssberörda beslut — hemställde \ åmhussocknemän

genom å kommunalstämma utsedda personer i framställning den 22

januari 1908, att antingen berörda skogsområden till den del de folie

''inom Yåmhus socken måtte jämlikt 2 § i ovannämnda lag av staten

inlösas eller ock laga skifte inom socknen med understöd av statsmedel

anordnas i ändamål att berörda områden jämte annan mark måtte avsättas

såsom för socknens jordägare gemensamma bespaiingsskogai.

Sedan domänstyrelsen och lantmäteristyrelsen till följd av lemiss

avgivit gemensamt utlåtande över denna framställning den 31 december

1910 och därvid fogat infordrade yttranden från vederbörande jägmästare,

överjägmästare och förste lantmätare, överlämnades handlingarna till

den''av Kungl. Maj:t den 5 oktober 1906 tillsatta kommittén för revision

av skiftesstadgan och därmed sammanhörande författningar för att tagas

i övervägande vid eventuellt utarbetande av förslag till ordnande av

skiftesförhållandena i Kopparbergs län.

I skrivelse den 13 juni 1911 har nämnda kommitté ansett sig''

höra genom särskild framställning fästa Kungl. Maj:ts uppmärksamhet

på behovet av en utredning angående vilka åtgärder, som kunna erfordras

för att laga skiften inom vissa delar av Kopparbergs län, särskilt

det s. k. övre Dallaget, skola kunna komma till stånd och med

största möjliga fördel genomföras.

Sedan Kungl. Maj:t genom remiss den 22 september 1914 anmodat

lantmäteristyrelsen att efter förste lantmätarens i Kopparbergs län

hörande avgiva utlåtande över denna framställning, har lantmäteri styl elsen

den 12 november 1918 avgivit ett utförligt utlåtande i ämnet och

därvid fogat en inom styrelsen upprättad historik över jorddelningslagstiftningen

uti ifrågavarande län samt förut vidtagna åtgärder för genomförande

av laga skiften inom vissa delar av sagda län ävensom redogörelse

angående vissa förhållanden beträffande skiftesväsendet i Gottlands

och Gävleborgs län.

Därefter har länsstyrelsen i Kopparbergs län den 2 december 1918

avgivit utlåtande i ämnet och bifogat yttrande av förste lantmätaren i

länet. .

1 den redogörelse, jag nu går att lämna, kommer jag att i huvudsak

följa lantmäteristyrelsens framställning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Varuhus

socknemäns

framställning

n/i 1903 i

anledning av

skyddsskogslagens

tilllämpning

å

vissa trakter

inom Koppar’

hergs län.

Kung/. Maj:ts proposition Nr 38.

Ovan berörda framställning’ av Våmhus socknemän avgavs på kommunalstämmans

uppdrag av stämmans ordförande Hed A. Andersson

®amt nämndemannen Hussis Per Ersson och folkskolläraren Vilhelm

Söderlund, och anfördes i densamma huvudsakligen följande.

Våmhus socken räknade vid årsskiftet 1907—1908 ett invånarantal av 1 911

personer. Till sm manliga del bestode denna befolkning så gott som uteslutande

av små jordbrukare eller småbönder, som för sin bärgning uteslutande vore hänvisade

till den äring och inkomst jorden och i synnerhet den därtill hörande skogen

kunde giva. samt till den av ålder såsom hemslöjd bedrivna korgtillverkningen. Då

ingå besparingsskogar eller allmänningar med därav följande skogsmedelsfonder funnes

och då ingen industriel! verksamhet kommit till stånd inom socknen och några förutsättningar

för igångsättande av sådan verksamhet i framtiden ej heller vore för

handen, vore socknen i ekonomiskt hänseende bland de sämst lottade i övre Dallaget.

Inägojorden, som vore mycket liten till ytinnehåll, hade genom arv eller förvärv

blivit styckad i till ytterlighet gående små lotter, så att det ej vore ovanligt,

att åkerjorden till ett hemman på ett par tre tunnland kunde ligga på 20 å 30

ställen. När härtill komme, att vissa trakter vore besvärade av frost, följde härav,

att jorden ej kunde upparbetas att giva skörd, som vore tillräcklig för att giva

befolkningen i dess helhet ens den nödtorftigaste utkomst och bärgning.

1 allmänhet inom Norrland vore skogslotterna jämförelsevis stora och läge

runt om de här och var spridda gårdarna och smärre byalagen, varigenom åboarna

jämförelsevis lätt både tillfälle att tillgodogöra sig skogens alster. Och inom dessa

trakter funnes verkliga fjäll, där anledning att tillämpa skyddsskogslagens bestämmelser

föreflinnés. Inom Våmhus socken med dess sydligare läge, där skogarna

vore åbodelade till små lotter, funnes däremot inga fjäll, och saknades därför anledning

att tillämpa skyddsskogslagen. Samtliga byalagen i socknen läge helt nära

varandra i den sydligaste delen av den i norr och söder mycket långsträckta socknen,

oMi till följd härav kunde avståndet mellan den bebyggda delen av socknen

och skogslotterna uppgå ända till 5 å 8 mil.

Skogsbeståndens utveckling hindrades icke av fjäll och fjälluftens inverkan

utan till följd av den nedifrån tilltagande försumpningen samt moss- och myrbildningen,

som borde motarbetas genom lämplig avdikning och markens torrläggning.

Inom de övriga socknarna i Dalarna, där skyddsskogslagen tillämpats, berördes

därav till stor del eller kanske till största delen allmännings- och besparingsskogar.

Och då här i allt fall samfälld avverkning måste äga ruin under kontroll

av myndigheter, bleve skyddsskogslagens verkningar knappast märkbara för den

enskilde. T Våmhus socken däremot hade lagen i fråga förklarats skola tillämpas

på eu areal av omkring 16,000 tunnland, som vore uppdelad i enskilda tillhöriga

skogslotter med ett värde av 800,000 kronor.

Vid 1900 års slut utgjorde skogsmedelsfonden för Lima och Transtrands

socknar 2,586,000 kronor, för Orsa socken 9,647,856 kronor 61 öre, för Älvdalens

socken 6,154,437 kronor 63 öre samt för Särna socken med ldre kapellag 2,216,832

kronor 44 öre. Räntan å dessa fonder kunde användas till allmännyttiga behov

samt till skatter och onera, varigenom socknemännen bleve helt och hållet eller

delvis skattefria. Inom Våmhus socken däremot måste alla gemensamma utgifter

uttaxeras på socknens 500 hemman, vilka tillhopa innehade ej fullt 280 reducerade

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38. 5

tunnland inägojord, vilket i medeltal utgjorde ett halvt tunnland per hemman.

Följden hade blivit, att skatter och onera stundom uppgått till 15 å 20 gånger

bevillningskronan. De vore sålunda ovanligt betungande, och komme så att än mer

bliva fallet i samma mån, som jordägarna komme att hindras att bereda medel ur

skogarna till deras erläggande.

Abodelningen å byalagens skogsmark, som utförts under de senaste åren. hade

medfört oproportionerligt stora utgifter i förhållande till befolkningens ringa bärkraft.

Kostnaderna hade stundom uppgått ända till 20 å 30 kronor och däröver

för reducerat kappland inrösningsjord. Skyddsskogslagens tillämpning komme att

utgöra ett allvarligt hinder för befolkningen att tillgodogöra sig någon inkomst av

sina lotter, och skulle länsstyrelsens beslut bliva gällande för framtiden, komme

socknens allmänna ekonomiska förhållanden att i oroväckande grad rubbas och råka

i betänklig tillbakagång.

Det finge redan anses konstaterat, att den skogsmark, som folie inom skyddsskogsområdet,

sjunkit i värde med 50 procent och kanske ännu mer. Då emellertid

vissa byalag helt eller delvis inginge i skyddsskogsområdena, under det andras

marker folie helt och hållet utanför desamma, bleve härav en given följd, att markens

värde i förra fallet minskades och i det senare snarare stegrades. Samma

förhållande inträffade vad anginge delägare i samma byalag och även beträffande

viss skogslott. Härigenom uppkomma en i ekonomiskt avseende ojämn och ohälsosam

verkan av betänkligaste art, som finge antagas få till följd eu ganska tilltrasslad

»rättsbegreppsförvirring», helst den ene delägaren i ett byalag lätt finge

en slags förmån av den andres ekonomiska ofärd utan någonderas förvållande.

Sedan härefter erinrats om olägenheterna av lagens tillämpning såväl för

enskilda lottägare som för avverkningsrättsägare samt att avverkning för husbehovets

tillgodoseende omöjliggjordes av det långa avståndet till bostäderna, under

det att den avverkning, som finge ske enligt skyddsskogslagens bestämmelser, vore

obetydlig samt förenad med stora kostnader och svårigheter, uttalades önskvärdheten

av understöd av statsmedel för att få fram ett skogsbestånd, som vore nog

mäktigt att motsvara och förverkliga det med skyddsskogslagen avsedda ändamål.

För att emellertid en effektiv verkan skulle vinnas genom skyddsskogslagen.

framhölls såsom önskvärt, att åtminstone under den närmaste framtiden all avverkning

inställdes, varav emellertid bleve en uppenbar följd, att staten jämlikt 2 £

uti ifrågavarande lag finge inlösa skyddsskogsområdena.

Vad särskilt kärnhus socken anginge vore emellertid den till sina verkningar

mest välgörande åtgärden, om med hjälp av statsmedel laga skifte kunde åstadkommas,

varigenom skyddsskogsområdena och jämväl ytterligare mark kunde avsättas

till besparingsskogar, varefter dessa skogar, där så befunnes behövligt, med

av desamma inflytande medel kunde dräneras, varigenom ett kraftigare skogsbestånd

kunde uppkomma och de många små tegarna sammanföras.

Vid det utlåtande, som domänstyrelsen och lantmäteristyrelsen den ’ flätande av

31 december 1910 avgåvo över Våra hus socknemän ovan omförmälda teUen och

framställning, voro fogade infordrade yttranden från vederbörande jäg- iantm/uerimästare

och överjägmästare samt förste lantmätaren i Kopparbergs län.

och må från dessa yttranden antecknas följande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jägmästaren.

Över
jägmästaren.

Kanyl. Maj.ts proposition Nr 38.

Jägmästaren: Efter under 1908 års liöst företagen förnyad undersökning hade

förslag framställts om åtskilliga ändringar i fråga om gränsen för skyddsskogsområdena

inom Våmhus socken. Detta förslag hade gått ut på att med hänsyn

till av skogsägarna uttalade önskningar från lagens tillämpning utesluta vissa mindre

trakter med jämförelsevis växtlig och från fjällskogstypen avvikande skog.

Inom Våmhus socken funnes visserligen inga snöfjäll men väl på derå ställen

fullständigt kala lågfjäll med eu sammanlagd areal av omkring 19 kvadratkilometer.

Barrskogen upphörde vid en höjd över havet av inemot 680 meter, och stora vidder

i socknens norra del vore belägna omkring 650 meter över havet. De företedde

också en tröstlös anblick, i det landet till stor del upptoges av vida myrar med

här och var befintliga större eller mindre holmar, som endast obetydligt höjde sig

över myrens yta. Efter övergången hård avverkning återstode av det äldre beståndet

egentligen endast spridda tallar, ofta vanvuxna eller skadade och med för

höjdlägen typisk växtform. Dugliga fröträd voro mycket sällsynta. Aterväxten

vore synnerligen svag. Kvarvarande stubbar gåve emellertid vid handen, att skogsbeståndet

förut varit kraftigare. Dess avtynande vore ett talande vittnesbörd om

fjällvindarnas menliga inflytande på det genom avverkningen utglesnade skogsbeståndet.

Ovanför liggande betydliga fjällmyrar både otvivelaktigt ökat försumpningen,

sedan skogen uthuggits samt ris och avfall hindrat vattenavloppet. Skyddsskogslagens

tillämpning hindrade emellertid icke avdikning och andra åtgärder till

återväxtens befrämjande, som markägaren kunde vara benägen att företaga.

Tillämpningen av ifrågavarande lag verkade så till vida olika för Våmhus

socken i jämförelse med andra socknar, att ett större antal enskilda därav berördes.

Detta vore emellertid beroende på den synnerligen långt gående delning av jorden,

som förekomme inom Våmhus socken, och det vore ägnat att väcka förvåning, att

man velat bekosta delning å flertalet av de synnerligen svaga skogsmarker, som

föreslagits att hänföras till skyddsskogsområdena. Frånvaron av allmänningsskogar

och skyddsskogarnas belägenhet på stort avstånd från byarna, varigenom tillgodogörande

av husbehovsvirke från desamma så gott som omöjliggjordes, vore omständigheter

av för socknemännen mindre lycklig beskaffenhet, men de syntes icke kunna

påkalla någon sorts vederlag från det allmännas sida, vadan jägmästaren funne sig

böra avstyrka socknemännens hemställan, att staten skulle till sig lösa skyddsskogsområdet.

Vad däremot anginge den alternativt framställda begäran om hjälp av statsmedel

för laga skifte, varigenom skyddsskogsområdena och även mera kunde avsättas

till besparingsskogar, vore en sådan anordning synnerligen lycklig för den i ekonomiskt

avseende mycket betungade socknen.

Överjägmästaren meddelade, att av den först verkställda undersökningen för

avsättande av skyddsskogar framgått följande resultat, angivet i kvadratkilometer:

Socken

Kalfjäll

Skyddsskog

Summa

Transtrand ........................

137

183

320

Lima ...................................

26

101

127

Mora och Våmhus ............

19

176

195

Älvdalen

41

168

209

Summa för länet

223

628

851.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Katigt. Maj:ts proposition AV ;iS. 7

Att såsom av denna tablå framginge, i förhållande till kalfjällets areal det

största skyddsskogsområdet föreslagits inom Mora och Våmhus socknar vore enligt

överjägmästarens utsago betingat därav, att det kalfjället omgivande landet där

sänkte sig långsammare än inom andra i länet föreslagna skyddsskogsområden,

ävensom av de inom Våmhus socken i fjällsluttningen vitt utbredda försumpningar,

inom vilka skogen icke nådde normal utveckling.

Den inskränktare förfoganderätt, som omförmäldes i § 2 i lagen angående

skyddsskogar, hade föreslagits endast i sådant fall, då i övre skogsbandet ett större

antal bebyggare förefunnes och till följd därav husbehovsavverkningen i hårdare

grad medtoge skogstillgången. Sådant fall förelåge icke inom Våmhus socken.

Till följd härav avstyrkte överjägmästaren Våmhus socknemäns hemställan

om inlösen av det föreslagna skyddsskogsområdet, och vad anginge frågan om statsbidrag

till laga skifte för skyddsskogsområdets avsättande till besparingsskog syntes

hinder härför möta i gällande lagstiftning.

Förste lantmätarens yttrande innehåller huvudsakligen följande.

Mora och Våmhus socknar hade undergått storskifte åren 1839—59. Bland 1:11

handlingarna rörande detta storskifte saknades emellertid såväl beskrivning som

sammandrag över bydelningen å inrösningsjorden. Efterföljande arealuppgifter vore

därför endast approximativa. Socknarnas inägojord hade vid storskiftet uppskattats

till 821,187.28 reducerade bandland. Deras areal uppgick till 178.000 hektar, därav

7,000 hektar inägojord, 145,000 hektar graderad skogsmark, 3,700 hektar myrslogar,

16,300 hektar odugliga berg och myrar samt 6,000 hektar vatten. Bydelningen å

skogsmarken hade utförts i två avdelningar, varav den ena omfattade trakten norr

och öster om Siljan eller den s. k. Östbygge fjärding och den andra återstoden eller

trakten väster om Siljan och Orsasjön eller den s. k. Västbygge fjärding. Denna

senare del, som inneslöte även Våmhus socken, innehölle 150,000 hektar, därav inägojord

4,500 hektar, skogsmark 122,000 hektar samt återstoden myrslog, oduglig

mark och vatten. Jordatalet för denna del utgjorde 514,660.14 bandland.

För jämförelse meddelades, att Orsa socken vid storskiftet för 567,906.03

bandland reducerad inägojord tilldelats 133,000 hektar graderad skogsmark samt

Älvdalens socken för 427,757.72 hundland reducerad inägojord 191,000 hektar graderad

skogsmark.

Skyddsskogsområdena syntes omfatta en areal av omkring 16,970 hektar,

därav 11,590 hektar skogsmark och 5,380 hektar impediment. Dessa områden

syntes vara fördelade på följande sätt:

skogsmark

impediment

Östbygge fjärding

i Mora socken............

......... 1,240 hektar

440 hektar

Västbygge »

» » » .............

........... 7,600 »

4.000 »

Våmhus

» .............

.......... 2.750 »

940

Våmhus socken, som i storskiftesliandlingarna angåves motsvara 113,862.50

bandland reducerad inägojord, läge i ägoblandning med Västbygge fjärding särskilt

inom fåbodeställena Fyriberg, Kallbol, Lilla Vasselnäs och Fjesko samt hade med

Mora sockens båda fjärdingar samäganderätt till vid bydelningen under storskiftet

undantagna marker, som omfattade betydande områden, vilka vore spridda inom

båda sooknavna.

Förste

i tmäta ren.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. May.ts proposition Nr 38.

Då den framställda begäran om inlösen för statsverkets räkning av skyddsskogsområdena

saknade stöd i lag samt särskilt med hänsyn till att konsekvenserna

av ett bifall därtill konnne att medföra oöverskådliga kostnader, ansåge sig förste

lantmätaren icke kunna tillstyrka densamma.

1 anledning av den alternativt gjorda framställningen om understöd av statsmedel

för att genom laga skifte åstadkomma en allmän ägoreglering inom socknen,

varvid skyddsskogsområdena jämte intilliggande mark skulle avsättas till besparingsskogar,

i vilka till förlusternas fördelande på hela socknen en var jordägare skulle

tillräknas andel efter hans jordatal, meddelade förste lantmätaren följande av honom

gjorda beräkningar.

Till följd av den rådande ägo blandningen måste ett laga skifte utsträckas

till att omfatta utom Våmhus socken åtminstone Västbygge fjärding av Mora socken,

helst genom besparingsskogarnas avsättande på ovan angivna sätt en väsentlig

rubbning av befintliga byagränser måste förutsättas. Ersättningen till lantmätare

och gode män vid ett sådant skifte borde beräknas till 1,300,000 kronor samt kostnaderna

för hantlangning till 700,000 kronor. Sammanlagda kostnaden bleve alltså

2,000,000 kronor.

I lyckligaste fall komme ett sådant skifte att kräva 25 år men torde till

följd av rättegångar eventuellt taga en tid av omkring 40 år.

Förste lantmätaren ansåge sig emellertid böra avstyrka genomförande av ett

laga skifte på nu angivet sätt med hänsyn dels till de stora olägenheter, som, frånsett

kostnadsbeloppet, komme att drabba jordägarna vid ett så långvarigt skifte,

dels den betänklighet från rättslig synpunkt, som förefunnes och som bestode däri,

att mången jordägare, som enligt nuvarande indelning icke berördes av skyddsskogsområdena,

därigenom skulle tvingas avstå en kanske väsentlig del av sin egendom

för att därmed ingå som delägare i besparingsskogarna, varigenom han möjligen

kunde tillskyndas sådan rubbning i sina ekonomiska förhållanden, att hans bärgning

därigenom äventyrades.

Emellertid vore skiftesförhållandena inom Våmhus och Mora socknar sådana,

att ett rationellt utnyttjande icke blott av skogen och skogsmarken utan även av

inägojorden därigenom högst väsentligt försvårades för att icke säga omöjliggjordes,

och till följd av de rådande skiftesförhållandena måste man övergiva tanken på en

ändamålsenlig skogsvård inom skyddsskogsområdena.

Ett ändamålsenligt ordnande av skiftesförhållandena inom orten syntes därför

vara den åtgärd, som från statsverkets sida borde i första hand vidtagas, så mycket

mera som statsverket hade ett betydande och mera direkt eget intresse att befordra

eller åvägabringandet av ett rationellt jordbruk och en effektiv skogsvård till

höjande ej mindre av det allmänna välståndet än även av skatteobjekten inom orten.

Först sedan ett ändamålsenligt ordnande i skiftesavseende blivit genomfört inom

skyddsskogsområdena, syntes åtgärder böra vidtagas till ett mera speciellt gottgörande

av de jordägare, som genom skyddsskogslagens tillämpning lidit förluster.

Dessa åtgärder borde emellertid inskränkas till att med statsmedel frikostigare än

annorstädes understödja sådana avdikningsföretag och skogsplanteringar m. m., som

komme till utförande för främjande och införande inom skyddsskogsområdena av ett

kraftigare skogsbestånd.

I fråga om sättet för det här ovan antydda ordnandet av skiftesförhållandena

uttalade förste lantmätaren den mening, att en väl avvägd och rationellt

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Klingl. Maj:ts proposition Nr 83:

genomförd skifteslagsindelning innebure den enda praktiska lösningen av frågan.

En sådan skifteslagsindelning borde enligt förste lantmätarens uppfattning omfatta

Mora och Våmhus socknar samt grundas på de vid storskiftet eller därefter upprättade

skifteshandlingar och kartor. Det väsentligaste arbetet måste därför utföras

på länets lantmäterikontor och borde ställas under förste lantmätarens ledning.

Vid skifteslagsindelningen borde socknarna indelas i för laga skiften lämpliga skifteslag,

och borde härvid inägorna med för desammas skötsel erforderliga skogsmarker

avskiljas till särskilda skifteslag samt de övriga skogsmarkerna indelas i särskilda

skifteslag. I sammanhang härmed borde avsättas gemensamhets- eller besparingsskogar,

varinom skyddsskogsområdena skulle inrymmas. Vid skifteslagsindelningen

borde upprättas dels två jordregister, ett upptagande fastigheterna före och ett upptagande

desamma efter skifteslagsindelningen, dels redogörelse för sammanhanget

mellan indelningen före och efter förrättningen.

Angående handläggningen av förrättningen borde bestämmelserna i skiftesstadgan

i ganska väsentliga delar tillämpas, exempelvis föreskrifterna om sammanträden

med jordägarna, frågornas föredragning och sättet för deras avgörande

genom förening eller förrättningsmännens beslut Vid sammanträdena med jordägarna

borde bland andra frågor till behandling föredragas frågorna om åtgärder

för upprättande av första registret över samtliga hemman, hemmansdelar och lägenheter

inom socknarna; om bestämmandet av de områden, som skulle avsättas till

gemensamhets- eller besparingsskogar: om grunderna och sättet för beräknande av

fastigheternas andelar i områden, som föreslagits till gemensamhetsskogar; om bestämmandet

av områdena för skifteslagen såväl i inrösnings- som avrösningsjord

samt om grunderna och sättet för fördelningen av skattetalet eller jordatalet emellan

ej mindre de nya skifteslagen än även mellan samtliga hemman och hemmansdelar:

•om bestämmandet av de skifteslag, som redan vid skifteslagsindelningen ansåges

vara så väl skiftade, att de omedelbart kunde fastställas såsom laga skiften, och

de skifteslag, som borde bliva föremål för laga skiften; om tryckning och utdelning

till jordägarna av vissa vid förrättningen upprättade kartor och handlingar samt

.slutligen om avslutning och besvärshänvisning.

Förste lantmätaren beräknade en skifteslagsindelning efter dessa grunder inom

Mora och Våmhus socknar komma att kräva en tid av två år samt en kostnad av

omkring 20,000 kronor. Kostnaden vore dock ytterst beroende av de detaljbestämmelser,

som komine att meddelas.

Med stöd av vad förste lantmätaren sålunda anfört, bär han i så måtto tillstyrkt

bifall till socknemännens framställning, att han förordat, att på statsverkets

bekostnad måtte genomföras en skifteslagsindelning av ovan angivet slag samt dessförinnan

fullständig utredning åvägabringas och detaljerade föreskrifter meddelas

om sättet för skifteslagsindelningens utförande.

Domänstyrelsen och lantmäteristyrelsen hava i sitt ovan omförmälda

utlåtande i ärendet anfört huvudsakligen följande:

Våmhus socken tillhörde det s. k. övre Dallaget, som enligt gällande administrativa

indelning bestode av Nedansiljans, Ovansiljans och Västerdals fögderier,

utom Säfsnäs socken, samt desslikes Envikens socken i Falu fögderi. På grund av

rådande fattigdom till följd av jordbrukets ringa omfattning och låga ståndpunkt

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt 5? höft. (Nr 38.) 2

Domänstyrelsen

och.

lantmäteri - styrelsen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

hade socknarna i övre Dallaget ävensom Svärdsjö socken i Falu fögderi under åren

1802—1894 undergått storskifte och avvittring på statens bekostnad, dock hade

jordägarna själva fått vidkännas kostnaderna för hantlangning ävensom för åbodelning

av skogsmarken. Mora och Våmhus socknar hade vid storskiftet utgjort ett

pastorat. Genom nådigt brev den 0 augusti 1859 hade meddelats tillstånd till Våmhus

avskiljande från Mora såsom en särskild socken, och enligt nådigt brev den 26

oktober 1888 hade Våmhus även i jordeboken blivit skild från Mora socken.

Genom nådigt brev den 22 oktober 1909 hade förordnande meddelats om

tillämpning av lagen angående skyddsskogar angående tre områden inom Våmhus

sockens gränser. Arealen härav utgjorde omkring 172.5 kvadratkilometer, varav

omkring 19 kvadratkilometer ansåges vara kalfjäll och 153.5 kvadratkilometer

skyddsskog. Därav utgjordes blott eu mindre del av allmänna skogar nämligen

Mora ecklesiastika boställens under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning

ställda utskog vid Bösjön. I övrigt omfattade dessa skyddsskogsområden delar av

enskilda tillhörande skogar i Mora och Våmhus socknar. Emellertid rådde en stor

ägoblandning emellan Mora och Våmhus socknars skogsmarker, och skyddsskogsområdena

träffade olika de särskilda hemmanens skogsskiften.

Sedan ämbetsverken med stöd av 1 § i lagen angående skyddsskogar samt

med avseende å vad överjägmästaren och förste lantmätaren anfört avstyrkt bifall till

framställningen i vad den avsåge inlösen för statsverkets räkning av skyddsskogsområden,

framhöllo de, att samma framställning däremot vore mera förtjänt av

uppmärksamhet från det allmännas sida vad anginge att med hjälp av statsmedel

åstadkomma laga skifte samt anförde i denna del följande.

Såsom av förste lantmätarens utredning och yttrande framginge s yntes

laga skifte å Våmhus sockens skogsmark ej kunna utföras utan intagande i samma

skifte av skogsmarken till åtminstone Västbygge fjärding i Mora socken. Förste

lantmätarens beräkning av kostnaderna för ett sådant skifte samt rörande den tid,

som erfordrades för dess utförande, utvisade nödvändigheten av närmare utredning

härom, innan förslag om statens deltagande i dessa kostnader kunde framläggas.

Att skiftesförhållandena inom Våmhus socken vore särdeles otillfredsställande,

tjuge anses såsom obestridligt. Men till följd av den i orten i allmänhet förekommande

uppdelningen av jorden i ett stort antal små brukningsdelar vore skiftesförhållandena

lika otillfredsställande inom alla socknar uti ifrågavarande de! av provinsen

med undantag av några få socknar, inom vilka storskifte eller delvis laga

skifte avslutats under senare åren. Även behov av besparingsskogars bildande syntes

förefinnas inom alla socknar i övre Dallaget, där sådana förut ej avsatts. Svårigheter

syntes emellertid möta att åtminstone i större omfattning bilda allmänningsskogar

annat än i samband med laga skifte å de gamla storskifteslagen, varvid de

s. k. utskogarna lämpligen kunde avsättas till besparingsskogar. På grund härav

måste verkställande av laga skiften i denna landsdel i allmänhet anses såsom en

trängande nödvändighet för åstadkommande av rationelllt jordbruk såväl som skogsbruk.

Till följd av den odlade jordens i dessa bygder jämförelsevis ringa areal och

mindre goda beskaffenhet, såsom ofta bestående av sand-, grus- eller myrjord, syntes

dock jordägarna näppeligen utan bidrag av allmänna medel kunna bära de kostnader,

som föranleddes av laga skiftens utförande. Undantag härifrån utgjorde bland

andra de socknar, vilka njöte avkastning av redan avsatta besparingsskogar.

Nödvändigheten av laga skiftens verkställande till möjliggörande av förbättrat

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

jordbruk, avsättning av besparingsskogar m. m. liksom ock behovot av statsbidrag

till kostnaderna härför syntes alltså vara för handen ej allenast inom Våmhus socken

utan även inom åtskilliga andra socknar inom övre Dallaget. Vid sådant förhållande

och då förslag rörande ordnandet av skiftesförhållandena inom Kopparbergs län

antagligen snart vore att motse från skiftesstadgekommittén, ansåge ämbetsverken

ej lämpligt, att förslag avgåves rörande skiftesförhållandenas ordnande enbart inom

Våmhus socken.

I anledning av uppgifter, att åbodelningen av skogsmarken i Våmhus socken

skett uteslutande på jordägarnas egen bekostnad, erinrade ämbetsverken, dels att

detsamma vore förhållandet inom flertalet socknar i övre Dallaget och dels att staten

på visst sätt kunde sägas hava lämnat väsentligt bidrag till gäldandet av kostnaderna

för dylika delningar, då staten för storskifte byarna emellan bekostat mätning

och gradering, som vid efterföljande åbodelningar av skogsmarken oftast länt till

efterrättelse.

Rörande såväl sättet för en skifteslagsindelning som i vad mån statsmedel

borde anvisas såsom bidrag till gäldande av kostnaderna för laga skiften inom vissa

delar av Kopparbergs län antogo ämbetsverken, att utredning komme att förebringas

av skiftesstadgekommittén.

Vid detta utlåtande var fogad reservation av föredraganden, byråchefen

i lantmäteristyrelsen P. A. Eriksson, som ansett, att frågan borde

skärskådas även med hänsyn till dess sammanhang med ett katasterverk.

Skiftesstadgekommitténs ovan omförmälda framställning den 13

juni 1911 är av följande tydelse:

»Redan före mottagandet av den nådiga remissen hade kommittén ägnat sin

uppmärksamhet åt skiftesförhållandena i nämnda län. Dessa förete i åtskilliga avseenden

avvikelser från de allmänna skiftesförhållandena i övriga delar av landet.

Inom vissa delar av Kopparbergs län. särskilt det s. k. övre Dallaget, råder nämligen

avsevärd ägoblandning mellan de byar, vilkas områden sammanfördes vid de

under åren 1802—1894 i nämnda landsända förrättade storskiften. Så länge detta

förhållande fortfar, kunna laga skiften, företagna inom de olika byarna, icke medföra

en så tillfredsställande ägoanordning, som bör vara ändamålet för dylik åtgärd,

samt i vissa fall icke ens innebära en förbättring motsvarande de av skiftesnxekutionen

föranledda kostnader och besvärligheter. Av denna anledning tiar

kommittén funnit det icke kunna förordas att utan vidare undanröja de enligt

kungl. kungörelsen den 18 februari 1859 gällande inskränkningar i fråga om vitsord

till skifte, avseende rubbande av storskifte, som verkställts på bekostnad eller

med understöd av staten.

Å andra sidan råder inom en var av dessa byar i allmänhet synnerligen stor

ägoblandning, mångenstädes i den utsträckning att möjligheten till en tidsenlig utveckling

av jordbruket är utesluten. Det är därför maktpåliggande, att hindren

för ett framgångsrikt genomförande av laga skiften i Kopparbergs län varda

undanröjda. .

Reservation.

S/eiftesst ad gekommitténs

framställning

den 13 juni

1911.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kängl. Majds proposition Nr 38.

Nu förefinnas olika uppfattningar om vad enligt gällande skiftesstadga är

att anse såsom skifteslag inom ifrågavarande delar av nämnda län. Enligt en

uppfattning utgör det gamla storskifteslaget — i allmänhet sammanfallande med

det forna sockenområdet — fortfarande det egentliga skifteslaget. Enligt den

andra uppfattningen äro de vid storskiftet sammandragna byarna numera att anse

var för sig^ såsom det^ skifteslag. inom vilket laga skifte kan ifrågakomma.

Utgår man från sistnämnda uppfattning, måste med hänsyn till ovan påpekade

ägoblandning mellan byaina laga skifte föregås av en skifteslagsindelning

med ändamål att samtliga de byar, emellan vilka avsevärd ägoblandning är rådande

sammanläggas till ett skifteslag. Mera enstaka fall av ägoblandning torde kunna

hävas genom ett utvecklat ägoutbytningsinstitut. En dylik skifteslagsindelning

lärer svårligen kunna komma till stånd annat än genom statens försorg och på

dess bekostnad. 1

Betraktas åter de gamla storskifteslagen fortfarande såsom de egentligen

gällande skifteslagen, så lärer även de vittomfattande och dyrbara åtgärder, som

förutsättas, om laga skiften skola inom så vidsträckta områden genomföras'' utan

jordägarnas allt för hårda betungande och medföra alla de fördelar för reglering

av jordbesittningen, som böra åsyftas, ej kunna komma till stånd utan statens

kraftiga mellankomst i en eller annan form.

I ena som andra fallet påkallas alltså ett system av administrativa åtgärder

om skiftesfrågan i Kopparbergs län skall kunna på ett tillfredsställande sätt lösas!

Då nu kommitténs uppdrag synes vala av legislativ art, har kommittén

funnit det tvivelaktigt, ^ huruvida det faller inom kommitténs behörighet att företaga

en utredning angående behovet och omfattningen av sådana administrativa

åtgärder.

Med hänsyn till att ett snart undanröjande av de av skiftesförhållandena

beroende hinder för jordbrukets höjande i Kopparbergs län får anses vara av

nöden, och då frågan härom står i nära sammanhang med det kommittén lämnade

uppdrag, har kommittén emellertid ansett sig böra på detta sätt fästa Eders

Kungl. Majrts uppmärksamhet på behovet av en utredning angående vilka åtgärder,

som erfordras för att Jaga skiften inom ifrågavarande delar av Kopparbergs län

må kunna komma till stånd och med största möjliga fördel genomföras.»

Förste lantmätaren

i

Kopparbergs

län.

Sedan ärendet remitterats till lantniäteristyrelsen samt hand!ingärna

överlämnats till förste lantmätaren i Kopparbergs län, har lian uti

yttrande den 5 oktober 1914 anfört följande.

Den av skiftestadgekomnnttén gjorda relation av skiftesförhållandena inom

ifrågavarande delar av länet syntes vara välgrundad och riktig. Synnerligast inom

de socknar, som blivit storskiftade, innan föreskrifterna i kungörelsen den 18

februari 1859 vunnit tillämpning, hade sönderstyckningen av jorden drivits så långt

oc:^ utförts • i regel utan tackmässig ledning — på sådant sätt, att därigenom ett

allvarligt och svåråtkomligt hinder uppstått för införandet av ett rationellt jordbi

uk och en välordnad skogshushållning. Undanröjande av nämnda hinder syntes

vala en angelägenhet av allra, största betydelse för ifrågavarande landsdels välstånd

och ekonomiska förkovran. Någon möjlighet till hindrets undanröjande

utan statshjälp syntes icke förefinnas. Förste lantmätaren fann sig därför böra för
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj. ts proposition Nr 38.

orda, att en .utredning i det av skiftesstadgekommittén angivna syftet snarast

möjligt komme till stånd.

Sedan lantmäteristyrelsen emellertid den 31 december 1915 anmodat

förste lantmätaren att inkomma med förnyat yttrande och därvid

uttala sig om de olika riktlinjer, som kunde eller borde följas vid eu

skifteslagsindelning inom länet, samt om arbetets organisation, bär han

den 15 mars 1916 avgivit förnyat yttrande och därvid anfört följande.

Ett ändamålsenligt ordnande av jorddelningsförhållandena vore ett ofrånkomligt

villkor för höjandet av det allmänna välståndet inom övre Dallaget. Endast

genom laga skiften syntes erforderlig arrondering av jorden kunna genomföras.

Vid dylika kunde emellertid alla förefintliga möjligheter för beredande av ett framgångsrikt

jordbruk och en ändamålsenlig skogshushållning icke direkt utnyttjas,

emedan ägoblandning i ganska stor utsträckning funnes emellan de olika byalagen

på det sätt, att en och samma brukningsdel ofta hade ägolotter inom två eller flera

skifteslag. För att ändamålet med laga skiften skulle kunna fullständigt vinnas,

syntes därför en reglering av de nuvarande skifteslagen vara nödvändig. Ävenledes

syntes, såsom skiftesstadgekommittén framhållit, en sådan reglering vara nödvändig

för vinnande av klarhet beträffande omfattningen av de nuvarande skifteslagen.

En reglering av skifteslagen syntes jämväl vara påkallad av en hel del

andra, jorddelningsväsendet mer eller mindre direkt tillhörande angelägenheter såsom

ordnandet av rätts- och fastighetsförhållandena beträffande skyddsskogsområdena,

bildandet av s. k. samfällighetsskogar, ett rationellare ordnande av frågan

om stödskog för jordbruket in. m.

Eu sådan skifteslagsindelning måste på grund av nu angivna omständigheter

komma att omfatta ett helt system av tekniska och administrativa åtgärder, som

syntes böra inrymmas i ett särskilt slag av skiftesförrättningar, vilka kunde med

ett gemensamt namn benämnas skifteslagsindelningar.

En var sådan förrättning syntes böra begränsas till ett föregående bydelningsstorskifte,

d. v. s. till den eller de socknar, som ingått i ett och samma storskifte.

Den borde grundas huvudsakligast på de vid storskiftet upprättade kartor och

handlingar. I avseende å den formella behandligen, särskilt beträffande hållandet

av sammanträden med jordägarna, föredragning och avgörande av förekommande

frågor m. in., borde de i skiftesstadgan meddelade föreskrifter med någon jämkning

tillämpas.

Beträffande själva förrättningarnas utförande borde bland andra följande

frågor ordentligen föredragas och avgöras:

»l:o) Om upprättande av förteckning över delägarnas fastigheter inom

skiftesområdet och denna förtecknings anslutning till gällande jordregister;

2:o) Om urskiljandet av de områden, som skola avsättas till samfällighetseller

besparingsskogar, samt om skyddsskogsområdena;

3:o) Om bestämmandet av skifteslagen i inägojorden och därtill erforderlig

stödskog samt därefter skifteslagen i avrösningsjorden samt om skifteslags sammanslagning;
4:o)

Om bestämmandet av grunderna och sättet för fördelningen av skattetalen

eller jordatalen ej mindre emellan de nya skifteslagen än även emellan ett

vart hemman inom sådant skifteslag;

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

5:o) Om upprättande av fullständig och detaljerad beskrivning över hela

regleringen;

6:o) Om prövning av de förut verkställda åbodelningarna inom de nya skifteslagen

och bestämmandet dels av de skifteslag, som genom samma åbodelningar

anses vara så väl skiftade, att åbodelningarna utan vidare böra befordras till fastställelse

såsom laga skiften, och dels av de skifteslag, som kunna bliva föremål

för laga skiften oberoende av gällande inskränkning i avseende å skiftesvitsordet;

7:o) Om reproduktion och tryckning samt utgivande till jordägarna av vid

förrättningen upprättade kartor och handlingar; och

8:o) Om avslutning och besvärshänvisning.»

Förste lantmätaren har vidare framhållit, att, då utförandet av dessa förrättningar

fordrade icke allenast vittgående erfarenhet inom lantmäteriväsendet

utan jämväl särskilt ingående kännedom om ortsförhållandena inom skilda delar

av Kopparbergs län samt då det väsentligaste arbetet med förrättningarnas utförande

givetvis måste förläggas till länslantmäterikontoret, syntes ledningen av

arbetet böra nppdragas åt förste lantmätaren i länet och för ändamålet erforderliga

arbetskrafter ställas till hans förfogande.

Genom skifteslagsregleringar i den omfattning nu antytts skulle enligt förste

lantmätarens mening en hel mängd för den bofasta befolkningens välstånd och

trevnad viktiga frågor kunna vinna den tänkbarast bästa lösning. Exempelvis

skulle, utom frågorna om avsättande av skydds- och samfällighetsskogar, frågan

om regleringen av bolags och föreningars rätt att förvärva fast egendom därvid

kunna lösas på sådant sätt, att inägohemman, som ägdes av bolag, komme att

återgå i den jordbrukande befolkningens ägo. Genom sådana skifteslagsregleringar

komme jämväl de blivande laga skiftena att kunna inskränkas till endast de ägoområden

eller skifteslag, beträffande vilka sådana skiften vore nödvändiga. Härigenom

komme att vinnas icke blott lättnader i kostnaderna för jordägarna utan

även den för dem stora fördelen, att själva skiftesförfarandet bleve enklare och

linge ett kortvarigare förlopp.

Ett annat förslag hade för ett trettital år sedan varit föremål för behandling

av Kopparbergs läns landsting. Detta förslag hade gått ut på att sådana av

de nuvarande byalagen eller skifteslagen, som läge i avsevärd ägoblandning, skulle

sammanföras till särskilda skifteslag, men att någon reglering i övrigt icke skulle

ske. En sådan skifteslagsindelning bleve uppenbarligen av möjligast enkla beskaffenhet

och komme att draga relativt ringa kostnader. Nyttan av densamma komme

givetvis även att bliva relativt ringa.

Mellan de sålunda skisserade bägge sätten för reglering av skifteslagen funnes

utrymme för en mångfald förslag, som kunde åsyfta frågans mer eller mindre

fullständiga lösning.

Uti skrivelse den 21 maj 1918 anmodade lantmäteristyrelsen förste

lantmätaren att inkomma med uppgift sockenvis om och i vilken utsträckning

laga skiften skett samt i vilken omfattning sådana kunde

vara av behovet påkallade ävensom i vad mån för genomförande av

erforderliga skiften någon särskild indelning i skifteslag vore erforderlig

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

KungL Mctj:ts proposition AV 38.

jämväl efter tillkomsten av sådana lagbestämmelser, som innehölles i

5 § i skiftesstadgekommitténs förslag till lag om skifte av jord.

I anledning härav har förste lantmätaren uti yttrande den 7 juni

1918 meddelat följande.

Jorddelningsförhållandena inom länet företedde i stort sett två särskilda

huvudtyper, beroende på arten av de skiftesförrättningar, varpå de voro grundade.

Förhållandena i sydöstra delen av länet eller närmare bestämt inom Västerbergslags

domsaga och Hedemora domsaga med undantag av Säters landskommun samt

vidare inom Säfsnäs socken i Nås och Malungs domsaga och i viss mån även inom

Sundborns, Kopparbergs, Aspeboda, Torsångs och Vika socknar i Falu domsaga

vore till följd av verkställda enstaka äldre storskiften och laga skiften närmast

likartade med förhållandena inom angränsande delar av Västmanlands och Örebro

län samt i stort sett jämförliga med förhållandena inom övriga delar av riket.

Skiftesförhållandena inom övriga delar av länet däremot eller Ovansiljans och Nedansiljans

domsagor, Västerdals domsaga med undantag av Säfsnäs socken samt inom

Svärdsjö, Envikens, Stora Tuna, Silvbergs och Gustavs socknar i Falu domsaga

ävensom inom Säters landskommun i Hedemora domsaga vore av mera säregen

beskaffenhet, beroende på den i dessa trakter fortgående sönderstyckningen av

jorden. Jorddelningsförhållandena inom denna del av länet grundade sig ytterst på

sockenvis utförda storskiften. Dessa storskiften vore emellertid i avseende å beskaffenheten

av två skilda typer, beroende på den tid, varunder de blivit utförda,

och de författningar, som därvid tillämpats.

Storskiftena inom Svärdsjö och Envikens socknar i Falu domsaga, inom

Lima och Transtrands socknar i Nås och Malungs domsaga samt inom Orsa, Älvdalens,

Sårna och Idre socknar i Ovansiljans domsaga vore i avseende å ändamålsenligheten

nära nog jämförliga med de laga skiften, som vid samma tid utförts

och vunnit fastställelse. Mindre rationellt utförda samt inriktade på föråldrade jordbruks-

och skogshushållningsförhållanden vore storskiftena inom övriga delar av

länet eller inom Nås och Malungs domsaga med undantag av Säfsnäs socken,

inom hela Nedansiljans domsaga samt inom Mora tingslag av Ovansiljans domsaga

eller socknarna Mora, Våmhus, Sollerön och Venjan.

Anledningen till uppkomsten av dessa bägge typer av storskiften vore närmast

att söka, förutom i tidsförhållandena i allmänhet, i den omständigheten, att

storskiftena inom den förstberörda delen av länet verkställts i huvudsaklig anslutning

till bestämmelserna i kungörelsen den 18 februari 1859 angående förändrade

föreskrifter i avseende å besutenhets- och storskiftesväsendet i Stora Kopparbergs

län, under det storskiftena inom den sistberörda delen utförts i huvudsaklig

anslutning till nådiga brevet den 17 augusti 1804 angående storskiften och strömrensningar

i länet.

Jorddelningsförhållandena inom dessa bägge delar av länet hade därjämte

blivit än mer skiljaktiga därigenom, att desamma inom den sistberörda delen

under längre tid varit påverkade av den alltjämt fortgående sönderstyckningen av

egendomarna genom arvskiften och av jordägarna själva utförda sämjedelningar.

I sammanhang med storskiftena inom de mera rationellt storskiftade socknarna

eller Svärdsjö och En viken, Lima och Transtrand, Orsa samt Sårna och Tdre

hade betydande häradsallmänningar eller s. k. besparingsskogar blivit avsatta.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38'';

Dessa vårdades och förvaltades i enlighet med särskilda föreskrifter. Härjämte

hade särskilda s. k. besparings- eller allmänningsskogar sedermera blivit utbrutna

inom Venjans socken samt ställda under allmän vård.

Sedan förste lantmätaren härefter redogjort för i vilken omfattning laga

skiften verkställts inom den del av länet, som icke sockenvis undergått storskiften,

har han uttalat den mening, att behov av ny arrondering av jorden inom

denna del av länet förelåge icke blott inom de skifteslag, som icke undergått laga

skifte, utan även inom en avsevärd del, möjligen en tredjedel, av de skifteslag,

där laga skiften verkställts. Dessa laga skiften syntes nämligen icke hava blivit

rationellt utförda. Då emellertid någon större ägoblandning de olika skifteslagen

emellan i allmänhet icke syntes förekomma inom denna del av länet, ansåge han,

att lämplig reglering mellan skifteslagen för åstadkommande av ändamålsenliga

laga skiften borde kunna åvägabringas inom ramen av de bestämmelser, som intagits

i 5 § i förslaget till lag om skifte av jord, och att således någon särskild

skifteslagsindelning här borde kunna undvikas.

Inom de enligt 1859 års kungörelse storskiftade socknarna hade endast ett

laga skifte av mindre omfattning förekommit eller å Vällingbäcken i Svärdsjö

socken. Till följd av den alltjämt vid arvskiften och av jordägarna själva förrättade

sämjedelningar fortgående sönderstyckningen av jorden bleve behovet av

ny ägoreglering genom laga skiften även inom dessa''socknar allt mer framträdande.

Den vid storskiftena utförda indelningen i skifteslag vore emellertid i allmänhet

tillfredsställande. Till följd härav syntes den reglering skifteslagen emellan, som

kunde bliva erforderlig för beredande av erforderliga laga skiften, även inom denna

del av länet kunna utföras i sammanhang med dessa skiften med stöd av bestämmelserna

i 5 § i förslaget till lag om skifte av jord.

Inom de socknar, som undergått storskiften enligt bestämmelserna i 1804

års nådiga brev, hade enligt förste lantmätarens uppgift laga skiften förekommit

till följande antal, nämligen i Mora socken 2, i Venjans socken 3, varjämte 1 laga

skifte påginge inom socknen, i Ore socken 6, i Järna socken 3, i Flöda socken 1

samt 2 endast å skogsmark, i Stora Tunn socken 2 å gruvskogar, i Gustavs socken

1, i Säters socken 4 samt 27 å skogsmark. Något laga skifte hade enligt

hans uppgift däremot icke utförts inom någon av socknarna Våmhus, Sollerön,

Leksand, Gagnef, Siljansnäs, Bjursås, Al, Rättvik, Boda, Malung, Äppelbo, Nås

och Silvberg. En del av nu angivna laga skiften hade emellertid omfattat endast

inägorna. Enligt förste lantmätarens mening kunde emellertid en del av dessa

skiften endast för en kortare tidsperiod bereda möjlighet för ett rationellt jordbruk

och en ordnad skogshushållning.

Den genom storskiftena inom sistberörda del av länet utförda ägoarronderingen

hade redan från början blivit mindre rationell och åsyftat att tillgodose

dåtidens jordbruks- och skogsvårdsförhållauden. Dessa storskiften, som hade utförts

under förra hälften av 1800-talet, hade genom den i dessa trakter fortgående

sönderstyckningen av jorden blivit, med undantag av Säters socken, till den ytterliga

grad söndertrasade, att behovet av en helt och hållet ny ägoarrondering numera

vore ett oavvisligt villkor för att ett rationellt jordbruk och en väl ordnad

skogshushållning skulle bliva möjliga.

Inom dessa trakter förekomma även en stor ägoblandning de olika skifteslagen

emellan. På grund härav vore bestämmelserna i 5 § i förslaget till lag om

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

skifte av jord icke tillfyllest ens för att bereda möjlighet för ändamålsenliga laga

skiften. Förhållandena inom dessa trakter med undantag av Säters socken, som

till största delen redan undergått laga skifte, påkallade därför enligt förste lantmätarens

mening åtgärder icke blott för att bereda möjlighet för ändamålsenliga

laga skiften utan jämväl för att undanröja de svårigheter, som uppstode vid genomförande

av sådana skiften samt för att vinna andra med lagstiftningen till jordbrukets

och skogshushållningens fromma på senaste tiderna åsyftade men icke uppnådda

regleringar.- Förste lantmätaren har i denna del erinrat om lagen om skyddsskogar,

lagen om förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom

samt 1915 års lag med särskilda bestämmelser beträffande viss samfälld skogsmark

inom Kopparbergs län.

Enda lösningen av skiftesfrågan inom denna del av länet vore därför enligt

förste lantmätarens åsikt att söka i en ändamålsenlig, under erfaren och med ortsförhållandena

väl förtrogan ledning ställd skifteslagsindelning. Denna borde planläggas

och utföras så, att icke allenast möjlighet för utförande av ändamålsenliga

laga skiften därigenom bereddes utan även samtidigt svårigheterna för åvägabringandet

av sådana skiften i möjligaste mån undanröjdes och ändamålsenlig reglering

vunnes beträffande såväl frågorna om bolags och föreningars egendomsförvärv

och bildandet av allmänningsskogar som i anledning av skyddsskogsområdena m. m.

En sådan skifteslagsindelning vore emellertid önskvärd jämväl inom de

socknar, som storskiftats i anslutning till 1859 års kungörelse.

Såsom bidrag till upplysning i föreliggande ärende har lantmäteristyrelsen

genom föredraganden, byråchefen J. Hamrin låtit upprätta vid

styrelsens utlåtande den 12 november 1918 fogade utredningar avseende

dels historisk redogörelse för jorddelningslagstiftningen rörande

Kopparbergs län,

dels redogörelse för förut vidtagna åtgärder för befrämjande av

genomförandet av laga skiften inom vissa delar av Kopparbergs län,

dels redogörelse rörande åtgärder för skiftesväsendets befrämjande

på Gottland m. m.,

dels ock redogörelse för de särskilda bestämmelser, som i fråga

om skiftesstadgans tdlämpning meddelats rörande Gävleborgs län m. m.

Lantmäteristyrelsen har vidare meddelat, att styrelsen vid ärendets

behandling biträtts av förste lantmätaren i Ålvsborgs län G. T.

Anderson, som under en lång följd av år tjänstgjort inom Kopparbergs

län, samt att tillfälle beretts föredraganden jämte förste lantmätaren

Anderson att besöka Kopparbergs län för att inhämta kännedom

om förhållandena, varvid överläggningar i ämnet ägt rum med

landshövdingen C. Fr. Holmquist, förste lantmätaren B. K. R. Mogensen

samt ett stort antal andra med orts förhållandena väl förtrogna personer.

Med landshövding Holmquist hade lantmäteristyrelsen haft tillfälle

till överläggning jämväl på ett senare stadium av ärendets handläggning.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 32 käft. (Nr 38.) 3

Lantmäteri•

styrelsens

utlåtande

19fn 1918.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Översikt av

utvecklingen.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 38.

Lantmäteristyrelsens utlåtande är av följande lydelse:

»Av den historiska redogörelsen framgår, att undantag från de för riket

i allmänhet gällande inskränkande bestämmelserna i fråga om jordens delning redan

år 1684 meddelats för bergslagen och alltså för viss del av Kopparbergs län, att

de undantagsbestämmelser, som här avses, emellertid tillämpats såsom om dessa

gällt hela länet, samt att därefter beträffande Kopparbergs län undantag gjorts så

till vida, att, under det minimigränsen för skattehemmanen inom övriga delar av

landet bestämts till 1/i mantal, genom resolutioner av åren 1693, 1699 och 1719

samma gräns för Öster- och Väster-Dalarna samt Gagnefs och Svärdsjö socknar

satts till Yio mantal samt för övriga delar av länet till ''/s mantal.

Denna speciallagstiftning för Kopparbergs län synes hava fortfarit att gälla

även sedan en friare jorddelning genom nådig förordning av år 1747 medgivits beträffande

övriga delar av riket. Berörda speciallagstiftning avlöstes av en ny sådan

genom 1802 och 1804 års nådiga brev, det förra ställt till landshövdingen,

friherre av Nordin angående av honom föreslagna medel och utvägar att upphjälpa

lantbruket och lanthushållningen i Dalarna och det senare ställt till kammarkollegium

angående storskiften och strömrensningar i Stora Kopparbergs län.

Man har emellertid anledning antaga, att redan vid utfärdandet av 1802 års

brev avsikten icke varit, att detsamma skulle gälla hela Kopparbergs län, och att

så var förhållandet med 18u4 års nådiga brev torde få anses givet. Detta gäller

åtminstone allt vad dessa brev innehöllo angående storskiften. När därför vid utfärdandet

av nådiga förordningen angående enskiften den 2 februari 1807 förklarades,

att denna förordning icke avsåge Kopparbergs län utan att där skulle gälla de

storskiftes- och avvittringsförfattningar, som redan vore eller framdeles bleve utfärdade,

synes det tveksamt, vilka bestämmelser i avseende å delning av jord,

som rätteligen böra anses hava varit gällande i början av 1800-talet beträffande

de delar av länet, där några storskiften enligt 1802 och 1804 års brev icke utförts

eller ifrågasatts till utförande.

Samma tveksamhet råder även, sedan vid utfärdandet av nådiga förordningen

den 19 december 1827 angående grunderna och villkoren för hemmansklyvning

samt avsöndring av jord eller andra lägenheter från hemman förklarats, att samma

förordning, tills vidare och intill dess annorlunda därom kunde bliva förordna^

icke skulle gälla Kopparbergs län.

Först genom 1859 års nådiga kungörelse angående förändrade föreskrifter i

avseende å besutenhets- och skiftesväsendet i Kopparbergs län undanröjdes denna

tveksamhet, då däri förordnades, att de för riket i allmänhet gällande författningar

om grunderna och villkoren för hemmansklyvning och avsöndring av jord eller

andra lägenheter från hemman skulle gälla även nämnda län.

Av den historiska redogörelsen inhämtas emellertid vidare, att Eders Kungl.

Maj:t icke mindre än tre särskilda gånger eller åren 1725, 1786 och 1824 funnit

sig böra rikta uppmaningar dels till Eders Kungl. Maj.ts befallningshavande i länet

att hålla hand över att klyvning och avsöndring av jord icke skedde i strid mot

gällande föreskrifter, dels till domhavandena i länet att de icke ägde att meddela

uppbud och fasta å dylika fång.

På grund av vad sålunda meddelats synes fog finnas för den uppfattning,

att den utveckling förhållandena inom Kopparbergs län tagit icke enbart bör till
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

skrivas en inrotad sedvänja och säregna egenskaper hos befolkningen utan även

beror på den undantagsställning, som Dalarna från äldre tider intagit i fråga om

villkoren för jordens delning, den osäkeihet, som rått i fråga om de bestämmelser,

vilka under särskilda tider gällde, samt bristande uppsikt över bestämmelsernas

efterlevnad. Åtskilligt torde även böra tillskrivas innehållet i de bestämmelser, som

sedermera meddelades för att råda bot för jordsplittringen. Man synes i demia del

kunna ansluta sig till det uttalande, som vid föredragning i statsrådet av ovanberörda

nådiga kungörelse den 18 februari 1859 gjordes av vederbörande departementschef.

Denne erinrade därvid, huru besutenhetsväsendet, sådant det utvecklat

sig i Kopparbergs län, mera än annorstädes företedde ett lärorikt exempel på

vanskligheten av lagstiftarens försök att reglera förhållanden, vilka enligt hans

åsikt till sin natur hörde under den enskildes fria verksamhet. I stället för att

ernå syftemålet med 1804 års bestämmelser hade det verkliga resultatet blivit, att

Dalarnas i små lotter kluvna jord till stor del innehades utan i laga delning bekräftad

åtkomst. Erfarenheten visade, att de strängaste förbud icke kunnat förekomma

jordens styckning utan blott vållat en vådlig osäkerhet i den obesutna

jordens besittning.

En omständighet, som i väsentlig mån befordrat jordens uppdelning i smala

tegar och små ägostycken, ligger emellertid även däri, att man vid de äldre storskiftena

icke beaktade de odlingsbara lägenheter, vilka funnos på skogsmarkerna

och över huvudtaget utanför de områden, som redan vid tiden för storskiftenas

utförande voro mer eller mindre odlade eller betraktades som inägojord. I samband

härmed står det förhållandet, att utflyttningar vid berörda storskiften kommo

till stånd endast i ringa utsträckning. Och en följd av dessa båda omständigheter

har blivit, att knappast någonstädes i vårt lands skogsbygder den odladejorden

ligger så koncentrerad omkring byarna och skogsmarkerna utgöras av så stora

komplex som på åtskilliga ställen inom ifrågavarande trakter av Dalarna är fallet.

Den utvidgning till dubbelt och än mer av den odlade marken, som inom övriga

delar av landet varit en naturlig följd av ett hemmans klyvning, har till följd av nu

berörda förhållanden icke befunnits möjlig, utan har man varit hänvisad att dela

de särskilda odlingar, som tillhört den fastighet, vilken i det särskilda fallet varit

föremål för delning.

Allt från äldre tider har klagats över den snart sagt gränslösa ägosplittringen

inom ifrågavarande delar av Kopparbergs län och olägenheterna av densamma. \ id

lantbruksmöte, som hölls i Mora den 24 och 25 augusti 1883, framhölls, att, då

man vid bolbyn hade ända till en fjärdedels mil till en del ägoskitten, toge det

givetvis längre tid att utföra det arbete, som deras skötsel krävde, än om man

hade sin egendom på ett ställe, och när man hade ägor på ända till 3 och 4 mils

avstånd från hemmet, måste ännu mera tid offras. Sådan åtginge för folk och

dragare ej blott till ägornas skötsel och grödans bärgning utan även till grödans

hemforsling. En följd av de små ägoskiftena vore även, att brukarna blevo beroende

av varandra vid ägornas skötsel, att intresset för nyttiga jordförbättringar slappades,

att sådana åtgärder, som krävde gemensamhet, såsom avdikning bleve svårare att

få genomförda, att upptagande av diken och uppförande av stängsel flerstädes icke

kunde ifrågakomma samt att de små tegarna i övrigt icke heller kunde brukas som

sig borde. Jordstyckningen lade även hinder i vägen för de tidsödande, lönlösa

Behov av

iga skiften.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj ds proposition Nr 38.

»hackslogarnas» förvandling till betesmarker, och härigenom framtvingades det för

boskapsskölselns höjande så hinderliga fäbodsystemet med de magra skogsbetena.

Detta system bleve särskilt dyrt för dem, som hade endast ett fåtal kreatur eller

endast en ko. Även i sådant fall måste nämligen vallhjon medfölja till fäbodarna.

Betydelsen av dessa uttalanden framträder ytterligare, då man erfar, att nu

verkställd undersökning giver vid handen, att inom Leksands, Rättviks, Mora och

Våmhus socknar joi dsplittringen gått därhän, att hemmansägarna i dessa socknar

i regel hava andel i 5—10 hemmans- eller besutenhetsnummer, samt ägorna fördelade

i 8 15 åkerskiften, 2—8 ängsskiften och 6—i 5 och ofta långt liera skogs
skiften.

Ett stort antal jordbrukare har långt flera skiften. Flerstädes påträffas

skiften om 6, 8 å 10 meters bredd och ansenlig längd. Jordstyckningen har på

många ställen nått gränsen för vad som är möjligt med hänsyn till brukningen.

I detta sammanhang torde även böra erinras därom, att nuvarande förhållanden

innebära, att befolkningen för delning av sina hemman nödgas utbetala ansenliga

belopp. Kostnaderna för dessa delningar, vilka endast hava naturen av sämjedelningar

och alltså sakna beståndande kraft, äro, åtminstone då de verkställas av

lantmätare, på det hela taget lika stora som förrättningar, vilka få framtida

giltighet.

Med ledning av tillgängligt statistiskt material verkställd undersökning av

utvecklingen under åren 1865—1915 visar, att den odlade jorden inom Kopparbergs

län ökats med 21 procent, under det medeltalet för riket är 58 procent, samt att

både spannmåls-, potatis- och rotfruktsskörden inom länet ökats proportionsvis mer

än inom riket i dess helhet, under det foderskörden ej ökats i lika stor proportion

som för riket i dess helhet. Av denna undersökning har vidare framgått, att skörden

per hektar av spannmål obetydligt understiger riksmedeltalet och av potatis överstiger

detsamma, att likväl i förhållande till folkmängden skördeförhållandena inom

Kopparbergs län äro betydligt sämre än inom landet i dess helhet samt att boskapsskötseln

under den tid undersökningen omfattat legat nere och synes vara i tillbakagång.

I övrigt må från denna utredning antecknas, att förhållandena för

Kopparbergs län komme att te sig något ofördelaktigare, om vid undersökningen

icke medtagits Hedemora och Västerbergslags fögderier, där jordförhållandena äro

mer likartade dem i övriga delar av landet.

Att skördeförhållandena inom Kopparbergs län oaktat den rådande jordsplittringen

äro så pass goda, som ovanstående uppgifter visa, beror givetvis på den

odlade jordens ringa areal, som gör, att på varje brukningsdel i medeltal belöper

endast 3 ''/2 hektar. Även under nu rådande förhållanden möjliggöres härigenom ett

intensivt bruk.

Uppenbart är emellertid, att produktionskostnaderna för jordbruket till följd

av jordsplittringen ställa sig synnerligen ofördelaktiga. I anslutning härtill torde

höra erinras om ett uttalande år 1884 av dåvarande förste lantmätaren C. O.

Widmark i yttrande till Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande i länet. Widmark

framhöll därvid särskilt såsom fördelar av i sammanhang med skiften verkställda

utflyttningar minskat arbete och minskad kostnad, inbesparad tid, dagligt, ja stundligt

tillfälle till aktgivande på jordbruket och möjlighet att använda rätta stunden

för varje särskilt jordbruksarbete samt utväg att tillgodogöra för jordbruket varje

mellanstund. Härtill komme de sanitära och sedliga förmåner, som sprängandet av

de osunda byarna medförde. I stället för dessa, där varje delägare varit beroende

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

av sina grannars åtgöranden och kanske mest lidit av deras uraktlåtenhet, uppstode

fribelägna, vackra och sunda åbyggnader med trädgårdsanläggningar.

Jordmånen är i flertalet av ifrågavarande trakter jämförelsevis god. Redan

nu odlas med framgång såväl råg, korn och havre som vete, och god tillgång på

odlingsbara marker finnes inom den ojämförligt största delen av ifrågavarande del

av länet.

Det torde därför vara tydligt, att genomförandet av laga skiften kommer att

medföra mycket stora utvecklingsmöjligheter för jordbruket. Belysande härutinnan

är den erfarenhet, som vunnits på Gottland. Där började skiftena efter verkställd

skifteslagsindelning i början på 186<>-talet. Statistiken beträffande Gottland under

åren 1865—1915 visar, att arealen av den odlade jorden ökats med 111 procent,

under det motsvarande procenttal såsom ovan meddelats för hela riket uppgår till

58 procent, att spannmålsskörden för Gottland ökats med mer än dubbelt i jämförelse

med landet i dess helhet samt att jämförelsen även i avseende på andra

skörderesultat ställer sig mycket förmånlig för Gottland.

Emellertid torde böra tilläggas, att blivande skiften för Kopparbergs län även

hava till uppgift att införa ordnade äganderättsförhållanden. Dessa lämna för närvarande

på flera trakter åtskilligt övrigt att önska. Vilande lagfarter förekomma

i synnerligen stor utsträckning, och alltså äger i viss mån ännu sin riktighet ovanberörda

år 1859 gjorda uttalande, att Dalarnas i små lotter kluvna jord till stor

del innehades utan i laga ordning bekräftad åtkomst.

Även befolkningen inser numera, att genomförandet av laga skiften är ofrånkomligt

inom större delen av ifrågavarande trakter, även om densamma hyser farhågor

för kostnaderna.

Lantmäteristyrelsen kan vitsorda skiftesstadgekommitténs uppgift, att inom

vissa delar av Kopparbergs län, särskilt det s. k. övre Dallaget, råder avsevärd

ägoblandning emellan de byar, vilkas områden sammanfördes vid de under åren

1802—1894 i nämnda landsända förrättade storskiften, samt delar kommitténs

mening därom, att så länge detta förhållande fortfar, kunna laga skiften, företagna

inom de olika byarna, icke medföra en så tillfredsställande ägoanordning, som bör

vara ändamålet med en dylik åtgärd. Styrelsen är även ense med kommittén därutinnan,

att olika uppfattningar förefinnas om vad enligt gällande skiftesstadga är

att anse såsom skifteslag inom ifrågavarande delar av nämnda län. Enligt en uppfattning

utgör det gamla storskifteslaget — i allmänhet sammanfallande med det

forna sockenområdet — fortfarande det egentliga skifteslaget. Enligt en annan

uppfattning äro de vid storskiftet sammandragna byarna numera att anse var för

sig såsom det skifteslag, inom vilket laga skifte kan ifrågakomma. På grund härav

och då det av kommittén avgivna förslaget till lag om skifte av jord icke synes

innehålla bestämmelser, som för alla fall skulle undanröja berörda ovisshet, kan

lantmäteristyrelsen i likhet med kommittén icke förorda, att utan vidare skulle

undanröjas de enligt nådiga kungörelsen den 18 februari 1859 gällande inskränkningar

i fråga om vitsord till skifte, vilket avser att rubba storskifte, som verkställts

på bekostnad eller med understöd av staten.

Lantmäteristyrelsen kan emellertid icke följa den förra av ovanberörda uppfattningar

och sålunda utan vidare betrakta de gamla storskifteslagen såsom de

egentligen gällande skifteslagen. Beträdande av denna väg måste såsom kommittén

För
beredande

åtgärder för

genomförandet

av

laga skiften

Indelning i

skifteslag.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

framhållit påfordra statens kraftiga mellankomst i en eller annan form. Härtill

kommer, att även under denna förutsättning genomförandet av dylika förrättningar

måste anses såsom en ytterst vansklig sak särskilt vad angår de större socknarna.

Förste lantmätaren i länet har, på sätt ovan framgår, beräknat den erforderliga

tiden för genomförandet av ett laga skifte å Våmhus socken tillika med Västbygge

fjärding av Mora socken i lyckligaste fall till 25 år men framhållit, att förrättningen

till följd av rättegångar sannolikt komme att kräva en tidsrymd av 40

år. Särskilt den synpunkt, som här kommer till synes, eller möjligheten för en

enskild delägare att genom process uppehålla skiftet och de olägenheter, som därav

uppstå för övriga delägare, mana till att söka begränsa skifteslagens omfattning.

Att härvid emellertid möjligheten att genomföra en ändamålsenlig ägoreglering

måste bliva den förhärskande synpunkten, är givet, och skifteslagen böra icke begränsas

därhän, att ändamålet med skiftet äventyras. Detta uttalande får emellertid

icke tolkas därhän, att varje delägares alla ägor skola sammanföras. Om en person

inom övriga delar av riket är ägare av fastigheter i olika byar, kan härav icke

deduceras någon rätt för honom att få dessa byar sammanslagna till ett skifteslag.

Så bör icke heller ifrågakomma i de trakter, varom här är fråga, med mindre ett

större antal delägare hava ägor i de byar, som ifrågasättas till sammanförande.

Emellertid torde en blivande skifteslagsindelning icke heller böra bindas vid

att alla ägor, som tillhöra en fastighet, ovillkorligen skola ingå i samma skifteslag.

Genom vidhållande av en sådan uppfattning skulle de särskilda fastigheternas andelar

i fäbode- och utskogar komma att medföra, att beträffande åtminstone vissa socknar

större delen av desamma måste läggas till samma skifteslag. Det synes emellertid

önskvärt, att vid eu blivande skifteslagsindelning undersökning verkställes i vad

mån utskogar och sådana fäbodeskogar, som i någon större utsträckning icke ägna

sig för odling och bosättning, kunna avskiljas såsom särskilda skifteslag. Härigenom

vinnes, att skifte å inägojorden med lämplig skogsmark icke kommer att uppehållas

av skifte å mark, vars skiftande är mindre angeläget och beträffande vilken det

redan verkställda skiftet måhända kan anses vara tillfredsställande.

Lantmäteristyrelsens nu gjorda uttalanden böra anses innebära, att man bör

utgå från det gamla storskifteslaget och inrikta undersökningen på att till särskilda

skifteslag i främsta rummet avskilja mera fribelägna byar, utskogar och vissa fäbodskogar

samt därefter beträffande den återstående delen göra den uppdelning i skifteslag,

som möjligen och lämpligen kan åstadkommas.

I anslutning till vad sålunda anförts synes gången av arbetet böra bliva, att,

sedan med ledning av i lantmäterikontoret befintliga kartor och skifteshandlingar

samt jordregistret jämte mantals- och taxeringslängder en förberedande utredning

verkställts rörande förefintliga ägoblandningar och äganderättsförhållanden, bör vid

besök i socknen kännedom inhämtas rörande därstädes rådande särskilda förhållanden

och därvid särskilt undersökas vilka odlingsmöjligheter, som finnas. Härefter bör

arbetet fortsättas å lantmäterikontoret med utarbetande av ett förslag till skifteslagsindelning,

som bör åskådliggöras på lämplig sammandragskarta. Detta förslag

torde böra föredragas vid sammanträden traktvis inom socknen och samtidigt torde

böra föreligga en förteckning över fastigheterna inom de särskilda skifteslagen med

förslag till jordatalets eller mantalets fördelning beträffande fastigheter, vilkas ägor

fallit inom skilda skifteslag. Sedan därefter företagits de jämkningar, vartill framställda

erinringar kunna giva anledning, torde förslaget böra överlämnas till Eders

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Alaj.ts proposition Nr 38.

Kungl. Maj:ts befall ningshavande, som efter granskning av detsamma torde böra

översända detsamma till lantmäteristyrelsen, vilken det skulle åligga att med bifogande

av eget yttrande befordra detsamma till Eders Kungl. Maj:t för slutlig

prövning.

Vad angår ovanberörda förslag till fördelning av jordatalet eller mantalet

beträffande fastigheter, viikas ägor fallit inom skilda skifteslag, torde detta förslag

kunna och höra uppgöras med ledning av storskifteshandiingar eller sedermera

verkställda delningslörrättningar. Denna fördelning av jordatalet eller mantalet

blir av betydelse företrädesvis vid bestämmande av delningsgrund beträffande samfälld

mark, och med hänsyn härtill torde det föreslagna tillvägagångssättet kunna

anses tillfredsställande. Eders Kungl. Maj:ts fastställelse å ett föreliggande förslag

till skifteslagsindelning borde enligt lantmäteristyrelsens mening anses''"innebära fastställelse

även å berörda fördelning av jordatalet, och borde denna fördelning föranleda

vederbörande fastigheters anteckning i jordregistret under nya registernummer.

Att verkställa skifteslagsindelning på sätt ovan angivits utan att företaga en

fördelning av jordatalet eller mantalet skulle föranleda till, att de svårigheter, som

för närvarande möta att hålla reda på de ägor och ägoandelar, som tillhöra varje

fastighet, icke skulle bliva undanröjda utan i mån som uppdelningen fortgår bliva

ännu större.

I anslutning till uttalande, som gjorts av Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande

uti ett dess utlåtande den 31 december 1888, kunna fördelarna av en på

detta sätt genomförd skifteslagsindelning sammanfattas på följande sätt:

omfånget av laga skiftena liksom den sannolika tiden för deras utförande

kan på förhand beräknas;

enhetlighet och följdriktighet vinnas;

alla tvister om skitteslagens storlek bliva på en gång avgjorda och någon

preliminär undersökning därom vid varje förrättning behöver icke äga rum;

skifteslagets omfång blir så vitt möjligt inskränkt och åt detsamma kunna

beredas naturliga och lämpliga gränser;

fäbodeskogar med därinom befintliga inägor kunna liksom utskogar bilda

självständiga skifteslag; samt

strödda ägor, som tillhöra annat byalag än det, varinom de äro belägna,

kunna hänföras till det skifteslag. där de äro belägna.

Den sålunda ifrågasatta skifteslag-indelningen torde emellertid även böra ses

i sammanhang med det föreliggande förslaget till ny skifteslagstiftning. Genom

dettas antagande i huvudsakliga delar torde ett moderniserat skiftesförfarande bliva

infört i vårt land. Bland nyheter, som förslaget innebär, må här särskilt framhållas

möjlighet att under skiftet i viss utsträckning avveika skog, utvidgad möjlighet

till ägoutbyte, avsättande av mark till gemensamhetsskog att ställas under särskild

förvaltning, möjlighet att från skifte utesluta mark av så lågt värde, att kostnaderna

lör dess skiftande icke finnas stå i skäligt förhållande till värdet, större möjlighet

än för närvarande lör viss delägare alt få olika fastigheters ägor vid skiftet

förlagda intill varandra samt en ändamålsenligare processordning till förekommande

av långvariga uppskov. Slutligen bör erinras om det i sammanhang med den nya

skifteslagstiltningen framställda förslaget till lag om sammanläggning av skilda

fastigheter, som äro i en ägares hand, vilket lagförslag efter dess antagande tilllika

med ovan berörda ökade möjlighet att få skilda fastigheters ägor vid skiftet

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

förlagda intill varandra torde komma att få synnerligen stor betydelse för ifrågavarande

orter.

Att vid arbetets utförande åtskilliga spörsmål skola uppkomma, som på förhand

icke kunna förutses, torde få anses ligga i sakens natur. Detta förhållande bör

emellertid enligt lantmäteristyrelsens mening icke föranleda dårlin, att för utrönande

av dessa skall företagas en förberedande detaljerad undersökning, ty huru grundligt

denna än utfördes, kvarstode likväl stor sannolikhet för att vid arbetets utförande

komine att framträda ytterligare spörsmål, som tarvade lösning. En sådan förberedande

undersökning anser lantmäteristyrelsen därför föga gagnelig och av beskaffenhet

att fördyra och fördröja arbetet.

Emellertid torde vid arbetet med skifteslagsindelningen även komma att framträda

förhållanden, som kunna tarva föreskrifter av Eders Kungl. Maj t och måhända

sådana även av civillags natur. Exempelvis torde icke vara uteslutet, att behov

kommer att framträda av föreskrifter om iakttagande av viss ordning för utförande

av skifte å de särskilda skifteslagen eller om utförande inom större skifteslag först

av skifte emellan de olika byalagen. Det är heller icke uteslutet, att den nya

skifteslagsindelningen kan komma att påkalla en annan reglering för orten såväl

av frågan om bolags och förenings rätt att förvärva fast egendom, närmast beträffande

vad som för orten bör inrymmas under begreppet stödskog, som av skyddsskogslagens

tillämplighetsområde. Vidare kan det komma att visa sig önskvärt,

att i anslutning till skifteslagsindelningen åtgärder bliva vidtagna för avgörande av

beståndet av verkställda åbodelningar. Slutligen torde vid arbetets utförande uppmärksamhet

böra ägnas åt möjligheten att åstadkomma en redigare kommunal

indelning än som för närvarande förekommer på vissa trakter.

Det torde böra ankomma på de personer, som få åt sig uppdraget att uppgöra

förslag till skifteslagsindelning, att till Eders Kungl. Maj:t inkomma med förslag

till de särskilda bestämmelser, som i nu berörda delar kunna anses påkallade.

I avseende å frågan om vilka delar av länet en blivande skifteslagsindelning

bör avse håller lantmäteristyrelsen före, att densamma bör omfatta hela den trakt,

som storskiftats på bekostnad eller med understöd av staten och alltsåjämväl de

socknar, som storskiftats enligt bestämmelserna i 1859 års kungörelse. Åtgärderna

böra alltså omfatta Ovansiljans, Nedansiljans samt Nås och Malungs domsagor utom

öäfsnäs socken, Säters socken av Hedemora domsaga samt slutligen Svärdsjö, Envikens,

Vika, Torsångs, Stora Tuna, Silvbergs och Gustavs socknar av Falu domsaga.

Kostnaderna för arbetet med upprättande av förslag till skifteslagsindelning

rörande ovan angivna trakter i enlighet med nu angivna grunder äro givetvis

beroende av det sätt, varpå arbetet organiseras. Arbetet är givetvis av lantmäteriteknisk

art och fordrar ingående kännedom i skiftes- och jordredovisningsgöromål

jämte speciell sådan rörande ortsförhållandena. Att finna lämpliga personer för

uppdraget är icke lätt. Det torde emellertid låta sig göra att för ändamålet i

någon må utnyttja erfarenhet, som vunnits vid arbetet med jordregistrets uppläggande

inom länet.

Emellertid torde av vad ovan anförts framgå, att arbetet även i andra delar

blir av krävande art och fordrar förutom vidsynt blick jämväl insikter av juridisk

och administrativ innebörd. Till följd härav synes man vid arbetets organisation

böra särskilt klargöra behovet av ledning av arbetet och behovet av arbetskrafter

för detsammas utförande i fråga om detaljerna. Detta är så mycket mer angeläget

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kung/. Maj:ts proposition Nr 38.

som man endast undantagsvis torde kunna finna personer, som äro lämpliga och

utan allt för stora anspråk på ersättning villiga att deltaga både i ledningen av

arbetet och dess utförande.

Den tid, som kan anses erforderlig för arbetets utförande i fråga om detaljerna,

beräknar lantmäteristyrelsen till femton arbetsår för en lantmätare med två

rit- och skrivbiträden. Kostnaderna härför äro givetvis beroende på huruvida personalen

anställes i sådan ordning, att densamma blir berättigad till krigstidstillägg

eller icke. Styrelsen räknar emellertid i första hand med prisläget utan hänsyn

till kristiden. Under denna förutsättning bör den årliga ersättningen till lantmätaren

upptagas till 6,500 kronor samt till vartdera rit- och skrivbiträdet till 1,600 kronor.

För femton arbetsår utgör alltså kostnaden 145,500 kronor, vartill böra läggas

utgifter för expenser till belopp av 300 kronor för arbetsår eller 4,500 kronor.

Summan härav utgör alltså 150,000 kronor. Några kostnader för lokal samt lyse,

eldning och städning av dylik torde icke behöva tagas med i beräkning, då arbetet

torde kunna och böra förläggas till lantmäterikontoret i Falun. Arbetet bör emellertid

ordnas för utförande på fyra är för en årskostnad av 37,500 kronor.

Vad härefter angår arbetets ledning utgår lantmäteristyrelsen ifrån att härför

fordras, förutom tvenne ombud för de särskilda socknarna, tre personer, av vilka

två torde kunna antagas vara bosatta i Falun och en annorstädes. Dessa böra

beräknas bliva upptagna omkring tre månader årligen. Årliga kostnaderna härför

beräknar styrelsen till 7,000 kronor. Härtill komma slutligen rese- och traktamentsersättningar

samt hantlangningskostnader, varför torde böra beräknas ett

belopp av 15,000 kronor årligen. Den årliga kostnaden synes alltså böra beräknas

till 37,500 kronor + 7,000 kronor + 15,000 kronor = 59,500 kronor och totalkostnaden

till 238,000 kronor. Under förutsättning att den arbetande personalens hela

ersättning skall utgå av medel, som för ifrågavarande ändamål ställas till förfogande,

torde de årliga utgifterna för denna personal, inberäknat erforderligt belopp

till expenser, böra ökas till 70,000 kronor, varigenom årskostnaden ökas till 92,000

kronor och totalkostnaden till 368,000 kronor. Med hänsyn därtill att möjlighet

torde finnas att i någon mån använda tjänstemän vid lantmäteristaten, som under

förordnande att biträda vid ifrågavarande arbete kunna berättigas att helt eller

delvis bibehållas vid egna avlöningsförmåner, torde ovanstående totala kostnad

kunna nedbringas åtminstone till 350,000 kronor. Det är emellertid givet, att dessa

kostnadsberäkningar endast äro approximativa, men å andra sidan äro de gjorda

så, att det enligt styrelsens mening finnes större utsikter för att de verkliga kostnaderna

komma att under- än överstiga desamma.

En förutsättning för dessa kostnadsberäkningar är emellertid, att det verkställda

jordregisterarbetet för länet i stort sett kan läggas till grund för arbetet

med skifteslagsindelningen vad angår den nuvarande fastighetsindelningen.

Att staten bör vidkännas kostnaderna för skifteslagsindelningen, anser lantmäteristyrelsen

både nödvändigt och med billighet överensstämmande. Till stöd

för denna uppfattning vill styrelsen erinra om den förklaring styrelsen ovan givit

rörande anledningen till föreliggande förhållanden. Härtill kommer, att, i samma

mån som nu rådande förhållanden utgöra en hämsko för utvecklingen av näringsförhållandena

i orten, det givetvis måste vara ett statsintresse att söka bringa ur

vägen denna hämsko, och detta så mycket hellre som resultat icke torde kunna

förväntas, om frågan göres beroende av enskilt initiativ och enskildas uppoffringar.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 32 höft. (Nr 38.)

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Anläggning

av vägar.

Beredande av

geodetiskt

underlag.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

Ovan har meddelats, att odlingarna flerstädes i Kopparbergs län ligga koncentrerade

omkring byarna, att särskilt vid de äldre storskiftena befintliga odlingsmöjligheter

och lägenheter till utflyttningar icke blivit utnyttjade samt att knappast

någonstädes i vårt land skogsmarkerna utgöras av så stora komplex som uti vissa

trakter av ifrågavarande del av Kopparbergs län. Såsom en följd härav har vid

angivande av sättet för utförande av en skifteslagsindelning framhållits, att särskild

undersökning i orten bör verkställas för utrönande av befintliga större odlingsmöjligheter.

Utnyttjande av dessa vid skiften förutsätter emellertid, att väg finnes

till desamma. Så kan emellertid för närvarande icke anses vara förhållandet uti

ifrågavarande orter. Med undantag för några socknar såsom särskilt Orsa och

Älvdalen, vilka använt avkastningen av skogsmedelsfonderna till väganläggningar,

råder flerstädes brist på framkomliga vägar. Det är givetvis angeläget, att åtgärder

för undanröjande av denna brist sker hand i hand med skifteslagsindelningen, sä

att man kan påräkna, att plan för vägarbetet finnes uppgjord och möjlighet finnes

för densammas utförande senast samtidigt med skiftena. Emellertid är behovet på

ifrågavarande område så stort, att ingen tid bör försittas, utan bör arbetet oförtövat

börjas. Det lärer icke vara någon svårighet att redan nu påvisa vägar av

olika typer, om vilkas nödvändighet någon meningsskiljaktighet knappast torde

förefinnas.

Det är därför enligt lantmäteristyrelsens mening påkallat, att Kopparbergs

län omedelbart göres delaktigt av de anslag, som för närvarande finnas uppförda

för Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands län till anläggande

dels av enklare vägar, dels av s. k. ödebygdsvägar och dels till utfartsvägar, samt

att dessa anslag i anledning härav ökas med lämpliga belopp.

Pin genomgående brist i fråga om de mätningar, som hittills verkställts för

jorddelningsändamål, är, att de saknat geodetiskt underlag, vilket minskat eller i

allt fall försvårat lantmäterikartornas användbarhet vid deras sammansättning till

sammandrags- eller översiktskartor. Givetvis är det angeläget, att denna brist

undanröjes, så att de mätningar, vilka komma att verkställas till grund för blivande

laga skiften uti ifrågavarande orter, kunna grundas på ett geodetiskt underlag av

tillfredsställande beskaffenhet.

I sådant syfte har lantmäteristyrelsen på sin tid hos chefen för rikets allmänna

kartverk anhållit om verkställande genom hans försorg av en ungefärlig

beräkning av kostnaderna för erforderlig triangulering av ifrågavarande orter under

förutsättning att arbetet skulle utföras av rikets allmänna kartverk. Plmellertid har

1917 års lantmäterikommission i underdånig skrivelse den 10 augusti 1918 hemställt,

att utan avbidan på tillkomsten av eu ny mätningsförordning åtgärder så fort

ske kan vidtagas, för att rikstrianguleringen måtte erhålla sådan gestaltning, att

densamma kan komma att bliva fullt tillfredsställande grund för de triangelmätningar,

som för lantmäteriet erfordras. Över denna skrivelse har lantmäteristyrelsen anbefallts

att avgiva underdånigt utlåtande, och då lantmäteristyrelsen tolkar kommissionens

berörda framställning såsom avseende beredande av geodetiskt underlag för

lantmäterimätningar i allmänhet och ej blott lantmäteriets triangelmätningar, har

det synts styrelsen lämpligt, att frågan om beredande av geodetiskt underlag för

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 38. 27

blivande mätningsarbeten i Kopparbergs län upptages i samband med samma fråga

för landet i dess helhet.

Lantmäteristyrelsen inskränker sig till följd härav till att här endast uttala

den förhoppning, att frågan snarast möjligt måtte befordras till en tillfredssställande

lösning, och att blivande arbeten måtte i främsta rummet inriktas på Kopparbergs

län, där, så vitt nu kan bedömas, under de närmaste årtiondena de största ägomätningarna

för lantmäteriändamål komma att utföras.

Då såsom ovan meddelats befolkningen hyser farhågor för kostnaderna för Kostnaderna

laga- skiften, torde läget för närvarande av denna fråga böra något beröras. för laga

Till en början torde böra erinras, att genom den med 1910 års ingång genomförda

omorganisationen av lantmäteristaten i länen den där förut gällande taxan på

arvode för lantmäteriförrättningar nedsatts med omkring en tredjedel. Härefter har

riksdagen vid upprepade tillfällen visat sin redebogenhet att ytterligare bidraga till

lindring av jordägarnas kostnader för lantmäteriförrättningar, och innevarande år

bär riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhållit om utredning i berörda syfte.

Med ledning av vad som vid denna frågas behandling i riksdagen förekommit samt

redan under innevarande år fattade beslut har man anledning att hoppas, att staten

för framtiden kommer att övertaga samtliga kostnader för rese- och traktamentsersättning

åt såväl lantmätare som gode män samt att medel komma att ställas till

Eders Kungl. Maj:ts förfogande för beredande av understöd åt skiftesdelägare intill

hälften av den enligt taxa utgående ersättningen. Härjämte bör tagas i betraktande,

att utförande på statens bekostnad av triangulering av beskaffenhet att kunna

läggas till grund vid blivande ägomätningar kommer att verka dels till direkt

minskning i det enligt taxa utgående arvodet dels till inskränkning av behovet av

baslinjer, vilket i sin ordning föranleder minskning i behovet såväl av uthuggning

av skog som av dagsverken.

Slutligen torde böra erinras, att redan enligt förordning av den 8 juni 1906

staten numera bidrager med hälften av utflyttningskostnaderna samt att man har

anledning hoppas, att för framtiden i samma ordning skall komma att utgå bidrag

till anläggning av vägar, som till följd av skifte bliva nödvändiga.

Till följd härav håller lantmäteristyrelsen före, att de farhågor för kostnaderna

för blivande skiften, som här och var hysas, skäligen kunna anses ogrundade.

Vid behandling av ifrågavarande ämne har oftast såsom huvudsaklig anled- Åtgärder fölning

till den rådande ägosplittringen framhållits den hos befolkningen sedan äldre befrämjandet

tider hävdvunna seden att vid arvskiften emellan stärbhusdelägarna dela icke endast yv beståndet

varje arvlåtarens fastighet utan varje till de särskilda fastigheterna hörande skifte ayre™“y ’ägo°

och till och med skilda trakter av samma skifte. Inom vissa orter synes emeller- anoraning.

tid denna sed särskilt inför omöjligheten att fortgå på denna väg börja att lämna

rum för ett sundare förfarande. Det oaktat och med hänsyn till de störa uppoffringar

såväl från statens som de enskildas -sida, som bliva erforderliga för genomförande

av laga skiften och i sammanhang därmed stående åtgärder, bör givetvis

redan i detta sammanhang någon uppmärksamhet ägnas åt frågan om möjligheten

att förekomma, att den nya fastighetsindelning, som bleve en följd av blivande laga

skiften, genom åtgärder från befolkningens sida snart nog bleve spolierad. I avseende

å denna fråga torde böra beaktas, dels att redan den väntade nya skiftes
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

Lantmäteri
styrelsens
hemställan.

Länsstyrelsen

i Koppar

bergs län.

28 Kung/. Majd-v proposition Nr 38.

lagstiftningen torde komma att innehålla begränsningar, som för närvarande icke

äro lagstadgade, i fråga om enskildas rätt att bestämma rörande jordens delning,

dels att högsta domstolen redan år 1907 vid avgivande av yttrande över det då

föreliggande förslaget till förordning angående jordregister för rikets landsbygd

framhållit såsom önskvärt, att vid utarbetandet av den nya lagstiftningen rörande

inskrivningsväsendet borde tagas i övervägande, huruvida icke åtgärder kunde vidtagas

i syfte att, så vitt möjligt, undanröja den olägenhet, som bestode däri, att

särskilda brukningsdelar, som tillhörde olika ägare, icke vore i laga ordning från

varandra åtskilda, till följd varav i sådana fall den under ett registernummer i jordregistret

upptagna fastigheten i själva verket bestode av liera fastigheter. På grund

härav kunde enligt högsta domstolens mening en på jordregistret grundad fastighetsbok

icke erhålla den specialisering, som vore önskvärd.

Nu berörda önskemål torde icke kunna vinnas på annat sätt än att, i likhet

med vad som nu gäller för fastighet, som utbrutits genom ägostyckning eller avsöndring,

fastställelse av jorddelningsförrättningen stadgas såsom villkor för erhållande

av lagfart. Då behov av denna reform, som innebär förbud mot lagfart ä

ideella andelar av en fastighet, gör sig gällande litet varstädes i riket och dess

genomförande även synes vara av behovet påkallat för erhållande av ett tillfredsställande

fastighetsbokssystem, torde man kunna utgå ifrån, att denna fråga inom en

icke alltför avlägsen framtid kommer att vinna sin lösning. Härigenom öppnas

även möjlighet att vid övervakande av jorddelningsväsendet förekomma en icke

ändamålsenlig jordstyckning.

På grund av vad sålunda anförts tillåter sig lantmäteristyrelsen hemställa,

att Eders Kungl. Maj:t i anledning av föreliggande båda framställningar täcktes

omedelbart vidtaga åtgärder

dels för utarbetande på statsverkets bekostnad i huvudsaklig överensstämmelse

med de riktlinjer styrelsen ovan angivit av förslag till indelning i skifteslag

av ovan angivna delar av Kopparbergs län, som undergått storskifte på bekostnad

eller med bidrag av statsmedel,

dels för att samma trakter av nämnda län må bliva delaktiga av de anslag,

som under sjätte huvudtiteln kunna bliva uppförda till anläggning dels av enklare

vägar, dels av s. k. ödebygdsvägar och dels av utfartsvägar.»

»

Utlåtande i ärendet har den 2 december 1918 avgivits även av

länsstyrelsen i Kopparbergs län, som därvid fogat yttrande av förste

lantmätaren i länet av innehåll, att denne vid granskning av förslaget,

sådant det förelåge i lantmäteristyrelsens utlåtande, icke kunnat finna

annat än att detsamma innebure den bästa lösning av den föreliggande

frågan, .som nu stode att vinna. För egen del har länsstyrelsen, med

tillkännagivande att landshövdingen Holmquist före ärendets föredragning

i lantmäteristyrelsen överlagt därom med föredraganden och förste

lantmätaren i länet, anmält, att länsstyrelsen anslöte sig till de av lantmäteristyrelsen

anförda grunder och hemställde om bifall till styrelsens

framställning.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition Nr 38.

Den nu lämnade utredningen ger enligt min mening ett starkt Departementsintryck

av nödvändigheten av kraftiga åtgärder för åstadkommande ehefenav

ordning i de förvirrade jordbesittningsförhållandena inom vidsträckta

delar av Kopparbergs län. Det nu rådande tillståndet därstädes i detta

hänseende utgör en svår hämsko på dessa trakters eljest stora utvecklingsmöjligheter.

De välgörande verkningar, som i andra delar av landet

visat sig av ett välordnat skiftesväsende, skola förvisso icke heller här

utebliva. Jag anser det därför som en angelägenhet av stor vikt, att

förbättrade förhållanden i nu förevarande hänseenden bliva snarast

genomförda i dessa landsdelar. Det synes mig emellertid tydligt framgå

av utredningen^ att härvid statens ingripande även i ekonomiskt avseende

är oundgängligen nödvändigt för att ett verkligt resultat må

kunna ernås. Detta synes mig för övrigt vara desto mera motiverat,

som utredningen ådagalägger, att statens åtgöranden icke varit utan

skuld till det nu rådande oefterrättlighetstillståndet.

I avseende å det- förfaringssätt, som bör tillämpas för åstadkommande

av bättre ordning, hava under utredningens gång olika förslag

framställts och undersökts. Meningarna synas numera hava enat sig

om, att den föreslagna utvägen att skapa en särskild skifteslagsindelning

och nu för sådant ändamål igångsätta en noggrann undersökning

såsom grundval för förslag till dylik indelning är den både enklaste,

billigaste och snabbaste metoden, samtidigt som den anses skola medföra

ett så tillfredsställande resultat, som skäligen kan begäras. Jag

har från de personer, vilka äro sysselsatta med fortsatt bearbetning

av förslagen till ny skifteslagstiftning, inhämtat, att de ansluta sig till

lantmäteristyrelsens åsikt i frågan och tillstyrka det av denna styrelse

nu framlagda förslaget. För egen del vill även jag biträda detta förslag,

vilket åsyftar skifteslagsindelning inom Ovansiljans, Nedausiljans

samt Nås och Malungs domsagor utom Säfsnäs socken, vidare Säters

socken av Hedemora domsaga samt slutligen Svärdsjö, Envikens, Vika,

Torsångs, Stora Duna, Silvbergs och Gustavs socknar av Fall! domsaga.

Vad beträffar det särskilda förslaget i fråga om anslag till väganläggningar,

är detsamma överlämnat till civildepartementet.

Den av lantmäteristyrelsen berörda frågan om bättre geodetiskt

underlag vid mätningarna är, såsom styrelsen omförmäler, beroende av

ytterligare utredning, närmast genom styrelsen själv.

Vad därefter angår kostnadsfrågan vill jag först, i anslutning till

vad jag nyss yttrat, såsom min åsikt uttala, att kostnaderna för de nu

ifrågasatta åtgärderna böra bestridas av statsverket. Mot lantmäteri
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition Nr 38.

styrelsens förslag att arbetat skall utföras under en period av fyra

år bär jag icke något att erinra.

Styrelsen har beräknat, att för själva arbetet skulle behövas femton

arbetsår för en lantmätare samt två rit- och skrivbiträden. Därest arbetstiden

sammanpressas till fyra år, skulle alltså årligen i medeltal krävas

arbete av fyra lantmätare och sju å åtta biträden. Vid en sådan anordning

av arbetet synes det mig lämpligt, att åt någon av lantmätarna

anförtros den närmaste uppsikten över arbetena, under det att de andra

lantmätarna i viss mån få karaktären av medhjälpare vid arbetet. Oaktat

givetvis även av de senare måste krävas framstående kompetens vid

behandlingen av de speciella och invecklade frågor, som utredningen

avser, lärer avlöningen åt dem kunna sättas lägre än åt den förstnämnde.

Lantmäteristyrelsen har föreslagit en ersättning av 6,500 kronor till

en var av lantmätarna, vilket för fyra gör 26,000 kronor om året.

Enligt den av mig förordade anordningen synes årskostnaden för dessa

fyra befattningshavare kunna begränsas till 24^000 kronor. Jag anser

detta belopp nu böra beräknas.

Mot förslaget att. för rit- och skrivbiträdena beräkna arvoden å

1,600 kronor har jag ej något att erinra. I betraktande av att här är

fråga om ett rent tillfälligt uppdrag, synes något avdrag motsvarande

pensionsavgift icke böra ifrågakomma. För åtta biträden gör årskostnaden

12,800 kronor.

De belopp, jag nu angivit, äro endast förslagsvis beräknade. Det

torde böra tillkomma Kungl. Maj:t att i mån av behov jämka avlöningarna

efter sig företeende omständigheter.

Till expenser bör i anslutning till lantmäteristyrelsens förslag för

en arbetstid av fyra år beräknas 1,200 kronor om året.

I likhet med lantmäteristyrelsen anser jag det önskvärt, att åt

en särskild delegation anförtros den allmänna ledningen av arbetet.

Mot vad styrelsen anfört angående denna delegations sammansättning

och kostnaderna för densamma samt för sockenombuden, beräknade till

7,000 kronor för år, har jag ingen erinran.

Ej heller ger styrelsens beräkning av 15,000 kronor om året till

rese- och traktainentsersättningar samt hantlangningskostnader mig anledning

till anmärkning.

De kostnader, jag sålunda tillstyrkt, uppgå alltså till 60,000 kronor.

Beträffande lantmäteristyrelsens uttalande, att de årliga utgifterna

för personalen komme att ytterligare ökas under förutsättning att hela

ersättningen till denna personal skulle, utgå av de för nu ifrågavarande

ändamål anvisade medel, har jag inhämtat, att härmed åsyftas eventuella

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition Nr 38.

krigstidstillägg och krigstidshjälp. Jag anser dylika dyrtidsbidrag icke

böra tagas i beräkning vid avvägandet av det nu ifrågavarande anslaget.

Därest och i deu man sådana bidrag må finnas böra utgå till ifrågavarande

personal, böra de gäldas av medel, som bliva för sådant ändamål

särskilt anvisade.

Under erinran att Kung]. Maj:t på min hemställan i årets statsverksproposition

uti punkten 93 under nionde huvudtiteln föreslagit

riksdagen att för nu ifrågavarande ändamål i avbidan på blivande proposition

beräkna ett anslag av 80,000 kronor samt att jag nu efter

närmare prövning av beräkningarna funnit anslagsbeloppet kunna begränsas

till 60,000 kronor, far jag hemställa, att Eders Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

att för utarbetande på statsverkets bekostnad i huvudsaklig överensstämmelse

med de i lantmäteristyrelsens utlåtande den 12 november

1918 angivna grunder av förslag till indelning i skifteslag av vissa

delar av Kopparbergs län på extra stat för år 1920 anvisa ett reservationsanslag

av .......................................................................... kronor 60,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet

skulle avlåtas till riksdagen av den lydelse, bilaga —

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Joh:s Thyyesen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.