Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften

1919-01-28 · 26 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 24 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:381, Med förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition ur Stil.

1

Nr 381.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om vissa ändringar i förordningen den 19 november 1914

angående stämpelavgiften; given Stockholms slott den 28

januari 1919.

Under åberopande av härvid fogade utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå

riksdagen att antaga bilagda förslag till förordning om vissa ändringar

i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 342 käft. (Kr 381.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 381.

Förslag

till

förordning

om yissa ändringar i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften.

Härigenom förordnas, att 4 och 5 §§ i förordningen den 19 november

1914 angående stämpelavgiften skola upphöra att gälla, samt att

3, 7 och 33 §§ i samma förordning skola, 3 och 7 §§ i nedan angivna

delar, erhålla följande ändrade lydelse:

3 §•

I avseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med

de här nedan i 7 § nämnda undantag, denna tariff:

1 Avd.

2 Avd.

3 Avd.

4 Avd.

5 Avd.

Er.

ö.

Kr.

ö.

Er.

ö.

Er.

ö.

Er.

ö.

Avskrift —---ändamål.

> ur fartygsregistret; se Fartygsregistret.

» ur fastighetsregister; se Fastighetsregister.

> annan, varje ark.................

50

50

50

1

1

Bevis----utgivande.

> rörande anmälan om idkande av handel eller annat nä-

ringsyrke....................

3

3

3

> rörande tillstånd att innehava explosiva varor; lika m ed

Utslag under rubrik.

» rörande tillstånd att hålla upplag eller förråd av eld-

farliga oljor; lika med Utslag under rubrik.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kuitgl. Mnj:ts proposition nr 381.

3

1 Avd.

2 Avd.

3 Avd.

4 Avd.

5 Avd.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

Kr.

ö.

50

Bevis rörande tillstånd att ntöva tillverkning i skattefritt bryggeri

> rörande tillstånd att ntöva detaljhandel med rnsdrvcker

eller med pilsner; lika med Utslog under rubrik.

> annat, förande tillstånd att ntöva näring eller yrke; lika

med Tillståndsbreo.

> över verkställd deklaration angående arv eller gåva . .

Frisedel.........................

Fullmakt för bovrättskommissarie.............

» för notarius publieus:

i Stockholm och Göteborg...........

i övriga städer................

• för mäklare eller skeppsklarerare:

i Stockholm och Göteborg...........

i övriga städer................

» för kyrkoherde att vara prost över egen församling .

» å karaktär av ämbete eller tjänst förses för den, som

är eller varit i allmän tjänst, med stämpel till belopp

av 20 kronor fir varje falla 100 kronor av

den ordinarie lön, som åtföljer dylik eller därmed

jämförlig beställning, men för annan person till

belopp av 70 kronor likaledes för varje falla 100

kronor av sådan lön.

Förbud mot nyttjande av fartyg eller fartygs inrättningar, besked

därom.......................

Förmyndarkammares uträkning å omyndiges medel . . . .

Förordnande, varigenom ämbete eller tjänst tillsättes; lika med

Fullmakt.

I I

-fritt.

I I I

-fri
-

I I I

annat

Not årtal pr otest; se Protest.

Order, varigenom beställning med lön på stat tillsättes

Pass, fiske-.....................

Utdrag — — — — Protokoll.

» av fastighetsregister; se Fastighetsregister.

» av straffregister; se Straffregister.

100

25

200

50

50

10

I .11 II I

fri

fritt

I

■ fri

I II It I

-fritt
-

- fri - -fritt
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

KungI. Maj:ts proposition nr 381.

7 §•

Från — —--befriad.

Dessutom —---tjänsten.

Frihet från stämpel enligt detta kap. — dock icke med avseende

å avskrift och bevis, som på begäran utfärdas till annan än part — äger

jämväl rum i mantals- och kyrkoskrivningsmål; i bevillningsmål och mål

angående kronans ränta och tionde; i frågor rörande debitering, avskrivning

eller restitution av kronoutskylder, utbetalning av rese- och traktamentsersättning,

stämpelavgifter, kommunala eller andra allmänna avgifter,

markegångssättning, åsättande av rotering, fastställelse å avsöndring

av jord, vattenfall, fiske eller annan dylik lägenhet eller å sådan

avstyckning av område, som omförmäles i 5 kap. i lagen den 12 maj 1917

om fastighetsbildning i stad, då avstyckningsförrättningen avser avstyckning

av jord om sammanlagt högst tre hektar, anmärkning vid offentliga

räkenskaper, redogörelse för allmänna medel, utsyning av skog å allmänning

eller ekars fällande å kronojord, tillverkning och inlösen av salpeter

och tvist om värvning; i sådana på förvaltningsmyndighets prövning

beroende ärenden, som röra utbekommande av pensions- eller därmed

jämförligt understödsbelopp eller som angå syner å ryttare-, soldateller

båtsmanstorp; i ärenden, som avses i lagen rörande avgäld från

avsöndrad lägenhet eller i lagen angående avlösning av sådan avgäld;

i ärenden, som anhängiggjorts hos justitiekanslersämbetet eller riksdagens

justitieombudsman eller riksdagens militieombudsman; i mål och

ärenden, som anhängiggjorts hos konsulardomare eller konsularrätt enligt

lagen om konsularjurisdiktion den 5 juni 1909; i mål, avseende värnpliktigs

besvär över beslut, varigenom böter blivit honom enligt värnpliktslagen

ådömda; i ärenden angående understöd åt värnpliktigs hustru

och barn; i mål angående överträdelse av lagen angående förbud mot

införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning; så ock i

ärenden angående arbetarskyddslagstiftningens tillämpning, vilka handläggas

av befattningshavare inom yrkesinspektionen.

Konungen — — — — hamnar.

33 §.

Ansvarighet därför, att expedition i vederbörlig ordning förses med

stämpel, åligger vid statsdepartementen och hov expedition en den tjänste
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 381.

5

man, till vilkens tjänstebefattning hörer att hålla expeditionen vederbörande

till banda, samt vid övriga myndigheter den tjänsteman, som

för expeditionen ansvarar; dock att, där annan tjänsteman vederbörligen

förordnats att stämpelbeläggningen verkställa, ansvarigheten åligger

denne.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1920; dock att vad

i andra stycket av 33 § enligt dess nuvarande lydelse finnes stadgat

skall fortfarande gälla i fråga om årsredogörelser, som avse tiden före

nämnda dag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 381.

Avsknffande

av stämpelavgiften

å

filt I imi k t er,

konstitutorial

och förordnanden

på ii in liden

och

tjänster.

Utdrag

av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28 januari

1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anförde härefter:
Jag

har nu att anmäla några förslag till ändringar i olika avseenden

av förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften.

Den 9 april 1918 inkom 1915 års kommission för gemensamma

avlöningsbestämmelser vid kommunikationsverken m. fl. verk till Kungl.

Maj:t med en framställning om åtgärders vidtagande för genomförande,

om möjligt från och med år 1919, av sådan ändring i gällande stämpelförordning,

att fullmakter, konstitutorial och förordnanden på ämbeten

eller tjänster bleve fria från stämpelavgift.

Utav en i kommissionens betänkande intagen översikt över tidigare

bestämmelser i ämnet framgår följande:

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Klint/1. Maj:ts proposition nr 381.

Stämpel såsom skatteform, vilken först lärer hava kommit till användning

i Holland, infördes i vårt land genom ordning och stadgar om

inseglat papper eller charta sigillata den 4 december 16(30. I denna författning

stadgades, bland annat, att tullmakter, vocationer eller instructioner

på ämbeten skulle skrivas på stämplat papper. Stämpelavgiften

utgick därvid i förhållande till den avlöning, som medföljde ämbetet.

Huruvida denna bestämmelse gällde av Konungen utfärdade fullmakter

synes tvivelaktigt. Enligt en den 23 december 1686 utfärdad ny stämpelförfattning

voro nämligen fullmakter, vocationer eller instructioner och

collationer på ämbeten, som utgingo under konungens namn, uttryckligen

undantagna från dylik stämpelavgift.

Vid sidan av den egentliga stämpelavgiften skulle emellertid enligt

förordning den 11 mars 1687 med däri sedermera gjorda tillägg och

ändringar utgå s. k. chartae-sigillatae recognitionsavgift för fullmakter och

dylika handlingar, utfärdade av Kungl. Majrt och vissa offentliga myndigheter,

i förhållande till den vederbörande tillagda avlöning.

Genom en den 23 juni 1718 utfärdad stämpelförfattning förklarades

att även fullmakter, utfärdade av Kungl. Maj:t, skulle skrivas på stämplat

papper.

De tid efter annan utfärdade stämpelförfattningarna, bland vilka

särskilt är att märka en förordning angående stämplat papper av den

14 januari 1748, innehöllo ungefär likartade bestämmelser beträffande

stämpelbeläggning av fullmakter.

Vad chartae-sigillatae recognitionsavgiften beträffar, stadgades ge

nom förordning den 29 juni 1762, att sådan avgift skulle utgå ej blott

för fullmakter å tjänster utan även för förbättringar på avlöning samt

för arvoden, »som efter stat kunna bestås», och bestämdes avgiften till

viss procent av ett års lön, förbättring eller arvode.

Sedan i avseende å nyssnämnda förordning av år 1748 under senare

delen av 1700-talet företagits åtskilliga ändringar, utfärdades förnyad

förordning angående stämpelpappersavgiften den 10 juni 1803,

vilken emellertid i sin ordning under de närmaste åren ersattes av nya

författningar.

Den enligt 1687 års författning utgående chartae-sigillatae recognitionsavgiften

hade alltjämt bibehållits, men genom Kungl. Maj:ts kungörelse

den 8 januari 1824 angående stämplade pappersavgiften förklarades recognitionsavgiften

skola inbegripas i stämpelpappersavgiften, vilken bestämdes

för fullmakter till i allmänhet sex procent av föregående års inkomster av

tjänsten ifråga. Genom Kungl. Majits kungörelse angående stämplade pap
-

Hittorik

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 381.

persavgiften den 23 januari 1830 fastställdes avgiften för fullmakter till

fem procent av lönen, sportler däri inberäknade.

Under benämningen kansligebiihr hade från äldre tider utgått lösen

för expeditioner från Kungl. Maj:ts kansli, varjämte för dylika expeditioner

erlagts s. k. sigill penningar. Dessa avgifter tillföllo under en längre

tid tjänstemän och- betjänte vid kansliet såsom löneförmåner, men vid

1834—35 års riksdag beslöts i sammanhang med lönereglering för nämnda

befattningshavare, att alla sportler inom kansliet — med undantag allenast

av lösen för avskrifter och diariebevis — skulle upphöra och i

stället utgå till kronan såsom stämpelavgift.

Erforderliga bestämmelser i detta hänseende inflöto i Kungl. Maj:ts

kungörelse angående stämplade pappersavgiften den 16 maj 1835. Däri

stadgades nämligen, att handlingar, för vilka förberörda kansligebuhr

eller sportler tillförene utgått, skulle jämte den vanliga stämpelavgiften

karteras till ett sportlerna motsvarande belopp enligt viss tariff. För

fullmakter och konstitutorial å tjänster med lön skulle sålunda i stället

för nämnda sportler beräknas 1 V2 procent å lönen eller sammanlagt med

den vanliga stämpelavgiften, vilken bibehölls vid 5 procent, tillhopa

12 Va procent. Därtill skulle för expeditioner från Kungl. Maj:ts kansli

komma ytterligare en särskild stämpelavgift av i allmänhet en riksdaler

banko i stället för de forna sigillpenningarna.

I fråga om konstitutorial »på behaglig tid» samt förordnanden »tills

vidare» hade redan tidigare stämpelskyldigheten varit reglerad efter grunder,

som i huvudsak överensstämde med de för fullmakter i allmänhet

gällande, ehuru stämpeln utgick med något lägre belopp. Detta iakttogs

jämväl i 1835 års författning.

De sålunda angivna bestämmelserna återfinnas i huvudsak oförändrade

uti de stämpelförfattningar, som därefter tid efter annan utfärdades.

Enligt Kungl. Maj:ts påbud angående Vadstena krigsmanshuskassas

inkomster den 31 december 1689 samt reglementet för amiralitetskrigsmanskassan

den 26 oktober 1838 med flera stadganden skulle i allmänhet

vid befordringar, transporter och löneförhöjningar inom krigsmakten erläggas

s. k. avancementspenningar eller befordringsavgifter till förenämnda

kassor. Vid 1850—51 års riksdag beslöts emellertid, att ifrågavarande

avgifter skulle utbytas mot stämpelavgifter och kassorna i stället tilldelas

bestämda statsanslag. Med anledning därav infördes i stämpelkungörelse

den 21 november 1851 bestämmelse i sådant hänseende.

Vid 1853—54 års riksdag yrkades i särskilda motioner upphävande

av eller lindring i stämpelskyldigheten för fullmakter och konstitutorial

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 381.

<)

å verkliga tjänster. Det framhölls därvid, bland annat, att dylika stämpelavgifter,

som utginge vid en tidpunkt, då tillträdet av eu tjänst ofta

fordrade flera andra utgifter såsom för flyttning, bosättning, ekipering

m. m., särskilt med hänsyn till de för det dåvarande bestämda stämpelbelopp

med skäl kunde hänföras till de oegentligaste och mest betungande

bevillningstitlar.

Rikets ständer anförde med anledning härav uti skrivelse den 18

oktober 1854, bland annat, att ständerna med avseende å ämbets- och

tjänstemäns i allmänhet knappa lönevillkor ansett det vara av billighet

påkallat att bereda någon lindring i de dryga avgifter, varmed dessa

löner vore betungade. Ständerna både fördenskull funnit skäligt, att vid

befordran i samma tjänsteväg från en tjänst till annan stämpelpappersavgiften

för fullmakter och konstitutorial skulle utgå endast efter det belopp,

som motsvarade skillnaden mellan de löneinkomster, som tillträddes,

och dem, som förut innehafts.

I kungörelse den 21 november 1854 angående stämplade pappersavgiften

intogos därefter bestämmelser av det i riksdagens skrivelse angivna

innehåll.

Vid 1856—58 års riksdag väcktes ånyo motioner i syfte att fullmakter

och dylika handlingar måtte helt befrias från stämpel, men föranledde

dessa motioner icke till någon ständernas åtgärd. Däremot beslutades

i fråga om bestämmelserna rörande stämpelbeläggning vid tillträde

till högre avlöning vissa förtydliganden, som infördes i en stämpelfattning

av den 27 november 1857.

Vid 1859—60 års riksdag blevo bestämmelserna rörande stämpelbeläggning

omarbetade, och vidtogs därvid den ändring uti nu ifrågavarande

avseende, att den del av stämpelavgiften för av Kungl. Maj:t utfärdade

fullmakter m. in., som motsvarade kansligebiihr och sigillpenningar,

bortföll. Då likväl den, som från rikets ämbetsverk och andra

offentliga myndigheter erhöll fullmakt eller dylik handling, var skyldig

att erlägga lösen för själva expeditionen, ansågs ett fixt belopp av sex

riksdaler böra i stället för expeditionslösen utgå för varje från Kungl.

Maj:ts kansli utfärdad dylik expedition.

Bestämmelser i enlighet med ständernas sålunda fattade beslut inflöto

ock i stämpelkungörelse den 30 november 1860.

Vid 1862—63 års riksdag förelåg ånyo motion om fullständig stämpelfrihet

för fullmakter och dylika handlingar. I anledning härav yttrade

bevillningsutskottet uti avgivet betänkande, att det ekonomiska förhållandet

mellan staten och dess tjänstemän rätteligen borde vara så ordnat,

att ämbetsmannen bleve gottgjord för den möda och den omtanke, han

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 342 käft. (AV 381.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 381.

åt det allmännas tjänst ägnade, utan att lian annorlunda än varje annan

medborgare i mån av förmögenhet eller inkomst borde bidraga till fyllande

av statens behov. Med hänsyn emellertid till tjänstemännens kort tid

förut beviljade löneförhöjningar samt den vid nästföregående riksdag

medgivna nedsättningen av stämpelavgiften för de från Kungl. Maj:ts

kansli utgående expeditioner, ansåg sig utskottet icke för det dåvarande

med hopp om framgång kunna understödja motionärens framställning.

Vid samma riksdag medgavs dock befrielse från stämpel för fullmakter

å vissa lägre tjänster.

För konstitutorial och förordnanden på behaglig tid nedsattes också

stämpelavgiften till att omfatta allenast det mot expeditionslösen svarande

beloppet.

Vid 1865—66 års riksdag väcktes åter motion om stämpelfrihet

för fullmakter, konstitutorial och förordnanden, därvid särskilt framhölls,

att stämpelavgiften för dylika handlingar saknade stöd av någon

antaglig princip och vore obillig samt för ämbets- och tjänstemännen

betungande.

Bevillningsutskottet medgav uti avgivet betänkande, att ifrågavarande

stämpelavgift svårligen kunde från billighetens synpunkt försvaras,

men då samma anmärkningar i mer eller mindre mån gällde åtskilliga

andra slag av dylika avgifter, samt någon betydlig minskning i denna

statsinkomst icke borde ifrågasättas, avstyrkte utskottet motionen. Riksdagen

fattade sitt beslut i överensstämmelse med utskottets förslag.

Bestämmelserna i detta ämne, såsom de efter sistnämnda riksdag

sammanfattades i 1866 års stämpelkungörelse, förblevo sedan oförändrade

en tid framåt.

1 en vid 1875 års riksdag väckt motion föreslogs emellertid, att

stämpelavgiften för fullmakter och dylika handlingar skulle sänkas från

fem till eu procent å hela lönens årsbelopp, dock med bibehållande av den

särskilt stadgade stämpelavgiften av sex kronor för fullmakter, konstitutorial

och förordnanden, utfärdade av Kungl. Maj:t. Såsom skäl för denna framställning

anfördes, bland annat, att ifrågavarande beskattning icke vore

väl grundad eller billig, då det icke syntes rätt, att en så stor avgift som

fem procent å lönen erlades för förmåner, av vilka man ännu icke kommit

i åtnjutande, och vilka för övrigt borde gottgöras med arbete, helst

den, som i enskild mans tjänst uppbure lika stora inkomster, ej betalade

eu dylik avgift, samt ämbets- eller tjänstemannen, sedan han kommit i

åtnjutande av lön, därför erlade skatt och inkomstbevillning lika med

andra medborgare. Då statens finanser sådant medgåve, ansåges också

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kurujl. MajUs proposition nr 381. 11

rättelser och nedsättningar i alltför höga och icke välgrundade skattetitlar

böra äga rum.

Den i motionen föreslagna nedsättningen av stämpelavgiften vann

ock riksdagens bifall. I sin skrivelse i ämnet yttrade riksdagen, att densamma

funnit ifrågavarande då utgående stämpelavgift för hög, helst i

betraktande därav, att densamma skulle erläggas vid en tidpunkt, då

tjänstemannen, innan han ännu kommit i åtnjutande av den med tjänsten

förenade lönen, ganska ofta fick i och för sin befordran vidkännas andra

betydliga utgifter såsom t. ex. för flyttning till en ort från en annan

och dylikt. Den sålunda medgivna nedsättningen av stämpelavgiften

iakttogs vid avfattningen av 1875 års stämpelkungörelse.

Vid 1883 års riksdag antogos helt omarbetade bestämmelser beträffande

stämpelavgiften. Enligt dessa skulle den fixa stämpelavgiften

av 6 kronor för av Kungl. Maj:t utfärdade fullmakter icke vidare förekomma.

Även ifråga om de i förhållande till avlöningen utgående stämpelavgifterna

vidtogos vissa ändringar.

Dessa bestämmelser inflöto i den stämpelförordning, som utfärdades

den 6 september 1883, och till denna ansluta sig i det stora hela de

därefter i ämnet utfärdade författningarna.

Gällande stämpelförordning av den 19 november 1914 innehåller

beträffande stämpelbeläggning av ifrågavarande handlingar i huvudsak

följande bestämmelser.

Fullmakt för ledamot av statsrådet och för riksdagsman samt fullmakt

eller diplom för konsul eller vice konsul, som icke åtnjuter fast avlöning,

äro stämpelfria. Stämpel skall däremot åsättas fullmakt: för hovrättskommissarie

till belopp av 10 kronor, för notarius publieus i Stockholm

och Göteborg till belopp av 100 kronor samt i övriga städer till belopp

av 25 kronor, för mäklare eller skeppsklarerare i förstnämnda två städer till

belopp av 200 kronor samt i övriga städer till belopp av 50 kronor, och

för kyrkoherde att vara prost över egen församling till belopp av 50 kronor.

Fullmakt å karaktär av ämbete eller tjänst skall förses med stämpel för

den, som är eller varit i allmän tjänst, med 20 kronor för varje fulla

100 krouor av den ordinarie lön, som åtföljer dylik eller därmed jämförlig

beställning, men för annan person till belopp av 70 kronor, likaledes

för varje fulla 100 kronor av sådan lön. Vad slutligen angår

annan fullmakt å ämbete eller tjänst, skall fullmakt för den, som första

gången undfått befordran till ämbete eller tjänst med ordinarie lön, förses

med stämpel efter 3 kronor för varje fulla 100 kronor av lönen, men

för den, som erhållit befordran, som medför högre lön, stämpelbeläggas

Gällande bestämmelser

1

ämne!

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 381.

med 3 kronor för varje fulla 100 kronor av skillnaden mellan den stämpelavgift

underkastade lön, löntagaren näst förut innehaft, och den, som

erhålles. Stämpelbeläggning på sist angivna sätt äger jämväl rum vid

löneförhöjning till följd av ålderstil lägg, därmed jämförlig uppflyttning

från lägre till högre lönegrad eller lönereglering. I fråga om ämbete

eller tjänst, som icke medför rätt till tjänstgöringspenningar, beräknas

stämpel för allenast två tredjedelar av lönen. — Konstitutorial, förordnande

eller protokoll, varigenom ämbete eller tjänst tillsättes, stämpelbeläggas

enligt samma grunder som fullmakt. Förordnande eller konstitutorial

att å viss tid eller tills vidare förvalta ämbete eller tjänst stämpelbelägges,

då därmed följer rätt till den med ämbetet eller tjänsten förenade

inkomst, med 3 kronor inom de fyra första avdelningarna i stämpelförordningen

och med 6 kronor inom den femte. Annat förordnande

är stämpelfritt.

Vid sidan av ovannämnda stadganden, som samtliga innefattas uti

den i 3 § av stämpelförordningen upptagna tariffen, finnas i 4, 5 och

33 §§ samma förordning meddelade såväl ytterligare bestämmelser för beräknande

av ifrågavarande stämpelavgift som ock erforderliga kontrollföreskrifter.

Sistnämnda tre paragrafer äro av följande lydelse:

4 §. I avseende på stämpel till fullmakter och andra handlingar, genom

vilka ämbeten eller tjänster tillsättas, iakttages:

1. Jndelt lön skall i värde beräknas etter nästföregående årets markegång.

2. År avlöningen fördelad i lön, tjänstgöringspenningar och ortstillägg,

beräknas stämpel å lönen och ortstillägget tillsammans. År åter avlöningen fördelad

endast i lön och ortstillägg, betraktas vid stämpelbelängningen ortstil lägget

såsnin tjänstgöringspenningar, och stämpel skall alltså beräknas å hela lönen. Vid

stämpel beläggning av handling, varom här är fråga, skall dwck i intet fall stämpel

beräknas å ortstillägg (dyrortstillägg, kallortstillägg), som enligt gällande lönestat

åtnjutes av ämbets- eller tjänsteman vid beskickningar eller konsulat eller

åtföljer tjänst, vars innehavare är underkastad skyldigheten att efter vederbörande

ämbetsmyndighets beprövande låta förflytta sig till tjänstgöring från ort till

annan, eller vars utgående eljest är av oviss eller mera tillfällig natur.

3. Fullmakt å ämbete eller tjänst i kungl. boven ävensom av sådan beskaffenhet

i allmänhet, att lön på stat därmed ej åtföljer eller först framdeles

kommer att åtnjutas, förses med stämpel enligt de för fullmakt i allmänhet bestämda

grunder, därvid stämpeln beräknas å den ordinarie lön, som åtföljer dylik

eller därmed jämförlig beställning. Härvid iakttages, att beräkningen sker för

fullmakt i regemente eller kår eller i armén, flottan eller kustai tilleriet efter

staten för det regemente eller den kår, varest den befordrade tjänar, för oplacerade

i armén kvarstående officerare efter för regemente vid armén gällande stater

samt för de särskilda generalsgradema i armén och kustartilleriet efter den för

arméföidelningschef bestämda lön, allt med beräkning av lägsta lönen inom graden,

därest olika löner inom samma grad finnas.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kuugl. Maj:ts proposition nr 381.

5 §. Ämbets- eller tjänsteman må ej tillgodonjuta honom tillagd lön eller

förböjning däri, innan han hos (lön myndighet, dar han äger uppbära lönen, uppvisat

fullmakten, behörigen försedd med stämpel.

.83 §. Ansvarighet därför, att expedition i vederbörlig ordning förses med

stämpel, åligger vid siatsdepartementen och hovexpeditionen den tjänsteman, till

vilkens tjänstebefattning hörer att hålla expeditionen vederbörande till hända,

samt vid övriga myndigheter den tjänsteman, som för expeditionen ansvarar; dock

att, där annan tjänsteman vederbörligen förordnats att stämpelbeläggningen verkställa,

ansvarigheten åligger denne.

Till kontroll (lära, att fullmakt, konstitutorial eller annan handling, som

grundlägger rätt att uppbära avlöning, blivit behörigen stämpelbelagd, skall vid

varje arsredogöielse över utbetalta avlöningsmedel redogöraren foga särskild förklaring

av innehåll, att envar av de i redogörelsen upptagna löntagare, som under

året tillträtt tjänst eller sådan löneförhöjning, som påkallat utgörande av stämpelavgift,

för redogöraren uppvisat den handling, på grund av viIken avlöning blivit

till honom utbetald, samt att den företedda handlingen därvid befunnits vara

belagd med stämpel till behörigt belopp. Har under året icke förekommit sådan

förändring i avseende å den i redogörelsen upptagna personalens avlöning, som

påkallat utgörande av stämpelavgift, skall detta förhållande i redogörelsen särskilt

anmärkas.

Den gång efter annan väckta frågan om stämpelfrihet för fullmakter,

konstitutorial och förordnanden har även under senare tid dragit

uppmärksamheten till sig. Vid 1902 års löneregleringskommittés betänkande

(LI) av den 14 november 1916 rörande reglering av löneförhållanden

m. m. för vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare,

vilket betänkande låg till grund för Kungl. Maj:ts framställning i ämnet

till 1917 års riksdag, fanns fogad en reservation av en av kommitténs

ledamöter, som däri anförde, bland annat, följande:

«I realiteten innebär bestämmelsen om skyldighet för befattningshavare

att betala stämpelavgift för fullmakt o. d. — oavsett en del

därav föranlett onödigt skriveri — ingenting annat, än att staten ger

med den ena handen och tar tillbaka med den andra. Staten får dock

icke hela det belopp, som avkräves befattningshavaren, ty en del därav

utgår såsom provision till den tjänsteman, som ombestyr stämpelbeläggningen

samt uppbörd och redovisning av stämpelavgiften.

Saken kan synas vara av föga betydelse. Då emellertid det

syfte, man genom stämpelbeläggningen velat vinna — en liten reduktion

av stat stjänarn as enligt stat utgående avlöning — lätteligen kan vid en

ny lönereglerings uppgörande ernås genom avlöningarnas bestämmande

till visst nettobelopp, förefaller det mig vara skäl att, i nu förevarande

sammanhang, befria ifrågavarande befattningshavare från skyldigheten

att för framtiden erlägga dylik stämpelavgift.

Reservant

inom 1002

års lönereyleringskommitté.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

1915 års avlöningsknmmission.

Kungl. Maj:ts proposition nr 381.

För vinnande av önsklig likformighet samt för att i någon, om

än ringa man motverka avlöningarnas i följd av penningvärdets sjunkande

alltjämt fortgående värdeminskning, torde en dylik frihet från stämpelavgift

böra på en gång medgivas samtliga befattningshavare i statens tjänst.»

1915 års kommission för gemensamma avlöningsbestämmelser vid

kommunikationsverken m. fl. verk anför i sin ovanberörda framställning,

bland annat, följande.

Att ifrågavarande stämpelavgift oaktat de för dess upphävande

anförda vägande skäl likväl alltjämt kommit att kvarstå, hade uppenbarligen

haft sin grund i statsfinansiella förhållanden. En förklaring i sådan

riktning lämnades också av vederbörande departementschef vid framläggande

av förslag till ny stämpel författning vid 1883 års riksdag.

Efter att hava erinrat, hurusom beträffande den direkta beskattningen

tillämpades grundsatsen att icke göra någon åtskillnad mellan inkomster

av olika slag, framhöll departementschefen, att det för skattesystemets fullständigande

vore nödigt att genom supplementär beskattning söka träffa

sadana inkomstkällor, vilka framför andra kunde anses äga större skatteförmåga.

Då inkomst av lön, som åtföljde ämbete eller tjänst, enligt

hans mening måste genom den trygghet för framtiden, som vore därmed

förenad, vara av långt högre värde än sådan inkomst, som bereddes

genom tillfälligt ai‘bete, ansag departementschefen goda skäl förefinnas

att vid utfärdande av den handling, som vore grundläggande för rättigheten

till lönen, för berörda högre värde utkräva något efter lönens belopp

lämpat skattebidrag.

Mot den uppfattning, som sålunda kom till uttryck i berörda departementschefs

yttrande, syntes det kommissionen med skäl kunna invändas,

att inom det moderna samhällslivet funnes ett stort antal befattningar,

vilka, utan att vara statstjänster, likväl beredde sina innehavare

ungefär samma tryggade ställning som dessa. Exempel härpå erbjöde

kommunala tjänster samt befattningar hos större industriella och andra

företag. Härtill komrne, att statstjänarna numera ingalunda intoge någon

företrädesställning i ekonomiskt hänseende framför andra grupper av

medborgare, utan tvärtom i många fall kunde anses vara ogynnsammare

ställda än dessa senare. Vid angivna förhållande torde väl icke fog

förefinnas att genom ifrågavarande stämpelskyldighet hårdare beskatta

statstjänare än andra medborgare.

Återstode frågan, huruvida den nämnda stämpelbeskattningen vore

av den betydelse för statens budget, att densamma av statsfinansiella

skäl icke kunde undvaras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

lfi

Kung!. Maj:Is proposition nr 381.

Till belysande av detta spörsmål hade kommissionen, då några

exakta uppgifter rörande statens inkomst av nu ifrågavarande stämpelbeskattning

icke funnes tillgängliga, sökt att göra eu överslagsberäkning.

Med utgångspunkt från eu del av kommissionen infordrade uppgifter

från statens järnvägar, postverket och telegrafverket hade kommissionen

beräknat, att under normala förhållanden, d. v. s. frånsett löneregleringar,

statens nettoinkomst torde kunna anses uppgå till omkring 100,000

kronor om året.

Om också nämnda summa i och för sig vore ganska avsevärd,

torde dock ett eftergivande av denna inkomst vara av försvinnande

betydelse i jämförelse med de övriga krav, som ställdes på statskassan

för beredande av skälig avlöningsförbättring åt statstjänstemännen, och

torde i varje fall icke nämnvärt inverka på statsbudgeten.

Då sålunda enligt kommissionens förmenande icke heller statsfinansiella

skäl motiverade bibehållandet av ifrågavarande stämpelavgift,

hade kommissionen kommit till den bestämda uppfattningen, att denna

särskilda beskattning av statstjänare icke längre kunde ur någon synpunkt

anses motiverad utan borde upphöra att gälla.

Det torde emellertid i detta sammanhang böra uppmärksammas,

att, därest dylik stämpelfrihet skulle medgivas, den provision, de befattningshavare,

som hittills omhänderhaft stämpel beläggningen samt uppbörd

och redovisning av de inflytande stämpelmedlen, ägt uppbära för

detta bestyr, icke vidare skulle komma att utgå. Detta förhållande torde

dock icke behöva medföra någon betänklighet mot reformens genomförande.

I avlöningsbestämmelserna för flertalet verk förekomme nämligen

stadgande därom, att vederbörande skulle vara skyldig att underkasta

sig eventuell ändring i de med tjänsten förenade sportler. Därest

undantagsvis beträffande något verk dylikt stadgande ej meddelats, torde

berörda sportelinkomst icke vara av någon nämnvärd betydelse och upphörande

av densamma i varje fall kunna anses uppvägas av befrielse

från arbetet med stämpelbeläggningen och därmed förenade ansvaret

för inflytande stämpelmedel.

Över kommissionens framställning har statskontoret inkommit med

infordrat utlåtande av följande innehåll:

De under stämpelskatten inrymda avgifter kunde i vårt land liksom

i övriga länder, där sådan skatt vore införd, i stort sett hänföras till två

till sin natur väsentligen åtskilda grupper, vilka i vår stämpelförordning

angåves med de båda rubrikerna »stämpel till statsmyndigheternas

expeditioner» och »stämpel till enskilda handlingar». Av dessa

Statskonto
ret.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungi. Maj:ts proposition nr 831.

kunde den förra väsentligen sägas vara en ersättning för någon av

staten den enskilde beredd förmån, under det den senare vore att

anse såsom en skatt i egentlig mening. I något enstaka fall kunde

emellertid en avgift, tillhörande den förra kategorien, till följd av storlek

eller beräkningssätt, i större eller mindre grad få karaktären av

skatt, och detta torde kunna sägas vara förhållandet med stämpeln till

fullmakter å ämbeten eller tjänster. Om också en dylik beskattning å

statens tjänstemän kunnat i äldre tider anses motiverad av den särställning,

dessa då intogo, torde dock kunna med fog ifrågasättas, huruvida numera

avlöning, som utginge från staten, skäligen borde beskattas hårdare

än annan avlöning. Den historiska utvecklingen å ifrågavarande område

hade också gått i den riktningen, att denna stämpelskatt undan för

undan minskats; och statskontoret ville för sin del ansluta sig till den

av 1915 års avlöningskommission uttalade mening, att tiden nu kunde

anses vara inne att låta ifrågavarande skatt helt bortfalla.

Dä emellertid ej syntes föreligga något skäl att vid utnämningar

och befordringar befria vederbörande från sådan stämpelavgift, som i allmänhet

erlades för statsmyndigheters expeditioner, ansåge statskontoret,

att ovanberörda fullmakter, konstitutorial och förordnanden borde förses

med en med hänsyn till de avdelningar, till vilka statsmyndigheterna i

fråga om stämpel hänfördes, lämpligen avvägd, för varje fall bestämd

stämpelavgift.

Stämpelskatten å karaktärsfullmakter syntes lämpligen böra bibehållas

vid sitt nuvarande belopp.

Statskontoret, som icke varit i tillfälle att förebringa någon vidare

utredning rörande storleken av det belopp, ovanberörda skatt på avlöningar

hittills inbringat, och som i allt fall ansåge den ifrågavarande

skatten ur statsfinansiell synpunkt icke vara av den betydelse, att den

enbart ur denna synpunkt borde bibehållas, hemställde på grund av det

anförda, att 3 § av förordningen angående stämpelavgiften, i vad samma

paragraf avsåge stämpel för fullmakt, måtte erhålla följande ändrade

lydelse:

1

Avd.

2

Avd.

3

Avd.

4

Avd.

5

Avd.

Fullmakt — — —, — — —, — —

> för annan, ä ämbete eller tjänst .

y kyrkoherde ..........

— städer

1 3

3

6

10

20

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts proposition nr 381.

17

Ovannämnda ändring torde även böra medföra, att 4 § i berörda

förordning utginge, ävensom att i 5 § i förordningen orden »eller förhöjning

däri» uteslötes.

Slutligen har en under september 1918 i Stockholm hållen kongress, statutjänsdäri

ett flertal sammanslutningar av statstjänstemän deltagit, hos Kungl. kong™seen.

Maj:t hemställt om sådan ändring av gällande stämpelförordning, att fullmakt

och konstitutorial å statstjänst bleve stämpelfria handlingar.

De föreliggande framställningarna rörande avskaffandet av ifråga- Drparterande

stämpelavgift synas mig ej böra skjutas åt sidan. Stämpelavgiftenmentschefeni

fråga har redan tidigare upprepade gånger minskats och endast av hänsynen

till statens finanser torde det kunna förklaras, att avgiften hittills

bibehållits i den omfattning som skett. Jag har haft för avsikt att här

lämna uppgift å de belopp, avgiften under de senare åren inbringat, men

det har befunnits, att nämnda belopp icke utan avsevärda praktiska svårigheter

låta sig uträknas, varför jag nödgats avstå därifrån. Jag delar

emellertid den såväl av 1915 års avlöningskommission som av statskontoret

uttalade uppfattningen, att icke heller den statsfinansiella synpunkten

motiverar bibehållandet av denna numera erkänt obilliga, befattningshavarna

i statens tjänst åvilande pålaga, utan att denna bör avlägsnas

ur skattesystemet. Att härvid, på sätt statskontoret föreslår, vad

ifrågavarande handlingar angår uppställa fordran på sådan stämpelavgift,

som i allmänhet erlägges för statsmyndigheters expeditioner, synes mig

näppeligen följdriktigt. Därigenom skulle ju statens ämbets- och tjänstemän

även för framtiden belastas med en, om ock jämförelsevis obetydlig

utgift, vartill motsvarighet saknas beträffande personer anställda i kommunal

och enskild tjänst.

Min ovan uttalade uppfattning leder givetvis därtill, att även de

förordnanden att viss tid eller tills vidare förvalta ämbete eller tjänst,

vilka för närvarande äro underkastade stämpelbeläggning, bliva därifrån

fria. Likaledes bör någon stämpelavgift icke utgöras för order,

varigenom beställning med lön på stat tillsättes.

Beträffande det av avlöningskommissionen påpekade förhållandet,

att de befattningshavare, som hittills omhänderhaft stämpelbeläggningen

samt uppbörd och redovisning av de inflytande stämpelmedlen, genom

den ifrågasatta reformens genomförande skulle berövas den provision,

som utgått för nämnda bestyr, finner jag sagda förhållande icke behöva

giva anledning till någon betänklighet mot ref or in en. Den rätt att varda

bibehållen vid de med tjänsten förenade inkomster, som vederbörande

Bihang till riksdagens protokoll 1318. 1 satnl. 342 käft. (Kr 381.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl Maj:ts proposition nr 381.

befattningshavare må äga, torde nämligen ej sträcka sig därhän, att då

inkomsten utgör provision å uppbörd av någon skatt till staten, denna

skatt skulle behöva bibehållas vid oförändrad höjd allenast för att vederbörande

uppbördsman ej skulle behöva vidkännas någon minskning av

sina inkomster.

Om jag sålunda anser mig böra förorda medgivandet av fullständig

stämpelfrihet för samtliga nu ifrågavarande slag av handlingar, gives

det dock vissa fullmakter, där enahanda skäl till befrielse från stämpelavgift

ej föreligga. Hit äro enligt min mening att räkna fullmakter

för hovrättskommissarie, notarius publicus samt mäklare eller skeppsklarerare.

Då de personer, som erhålla dylika fullmakter, icke äro att

anse såsom verkliga befattningshavare i statens tjänst, synas mig de

skäl, vilka i det föregående anförts för statens ämbets- och tjänstemäns

befriande från skyldighet att i förevarande hänseende erlägga stämpelavgift,

icke här äga tillämpning. Vad angår frågan om stämpelbeläggning

av s. k. karaktärsfullmakter, och vissa andra därmed likartade handlingar,

finnas skäl för en befrielse från eller nedsättning av stämpelavgiften.

Emellertid anser jag mig ej böra i detta sammanhang taga

ståndpunkt till berörda fråga, så mycket mindre som inom finansdepartementet

för närvarande pågår utredning rörande behövligheten av mera

omfattande ändringar i stämpelförordningen, och nämnda fråga därvid

lärer komma att tagas under omprövning.

Därest tariffen i 3 § av stämpelförordningen i ovan berörda hänseenden

ändras i enlighet med av mig nu angivna riktlinjer, torde därjämte

4 och 5 §§ samt 33 § andra stycket böra utgå såsom obehövliga.

Med hänsyn till svårigheten att beräkna minskningen i statsinkomsterna

genom den av mig förordade reformens genomförande, och då

i varje fall minskningen blir obetydlig i förhållande till stämpeluppbördens

hela belopp, synes någon ändring icke böra vidtagas i den för riksdagen

redan framlagda inkomstberäkningen.

Stämpelbe- Sedan landssekreteraren i Södermanlands län, W. Fahlcrantz, uti en

tillstånds- ilen 26 oktober 1917 dagtecknad framställning underställt justitiekanslersutöVaude^iv

åtskilliga frågor rörande tillämpningen av gällande förordningar

näring eller angående stämpelavgiften och expeditionslösen samt justitiekanslersämbetet

yrke. j skrivelse den 28 november 1917 besvarat nämnda framställning, har ämbetet

samtidigt, enär berörda frågor kunde och även visat sig vara föremål

för olika uppfattningar. och saken därför av ämbetet ansåges böra bringas

till Kungl. Maj:ts kännedom, till Kungl. Maj:t överlämnat såväl den från

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr 381.

19

Fahlcrantz inkomna framställningen med därvid fogade handlingar som

ock en avskrift av ämbetets svarsskrivelse till Fahlcrantz.

I sin ovan berörda framställning anförde Fahlcrantz bland annat:

Enligt 17 § i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning

av vin och Öl skulle vid beviljande av rättighet till försäljning av sådan

vara utfärdas »tillståndsbevis». Uti motsvarande bestämmelse i den därförut

i ämnet gällande förordningen av den 24 oktober 1885 användes

i stället uttrycket »tillståndsbrev». Detta uttryck begagnades också i

Kungl. Maj:ts proposition till 1905 års riksdag med förslag till förstnämnda

förordning ävensom i särskilda utskottets däröver avgivna utlåtande.

Vid lagförslagets behandling i första kammaren framhöll en

kammarens ledamot, att i andra författningar begagnades om beviljande

av tillstånd ordet »tillståndsbevis», samt att det vore lämpligt, att man

använde samma uttryck i ölförsäljningsförordningen som i övriga författningar.

I anslutning härtill yrkades, att ordet »tillståndsbrev» skulle utbytas

mot »tillståndsbevis». Den sålunda föreslagna ändringen godkändes

av första kammaren. Vid samma lagförslags behandling i andra kammaren

yttrade en ledamot: »I åtskilliga författningar, likartade med denna, talas

om tillståndsbevis, men i detta författningsförslag står tillståndsbrev.

Härav följer viss olikhet i avseende å avgiften. Nu har första kammaren

antagit 17 § med den ändringen, att ordet tillståndsbrev utbytts mot

ordet tillståndsbevis, och jag hemställer, att andra kammaren måtte antaga

paragrafen med samma, sålunda ändrade lydelse.» Detta förslag

bifölls. I riksdagens skrivelse, nr 172, hette det angående ifrågavarande

paragraf: »Uttrycket ''tillståndsbrev’ har blivit ersatt med ''tillståndsbevis’,

enär den i gällande förordning angående stämpelavgiften för tillståndsbrev

stadgade stämpel ansetts för hög.» Det sålunda i förordningen influtna uttrycket

»tillståndsbevis» hade föranlett, att hos många länsstyrelser, måhända

de flesta, beslut angående bifall till ansökning om vin- eller ölförsälj

ningsrättighet hänfördes till »bevis, annat». Andra länsstyrelser

åter behandlade dylika beslut såsom »resolution, innefattande, huvudsakligt

beslut». Slutligen funnes även länsstyrelser, som expedierade besluten

i fråga såsom »tillståndsbrev för utövande av näring eller yrke».

Till närmare upplysning härom åberopade Fahlcrantz tvenne vid

skrivelsen fogade, den 13 november och den 4 december 1905 dagtecknade

skrivelser från landssekreteraren i Göteborgs och Bohus län I. Billmanson.

Fahlcrantz erinrade vidare därom, att jämväl i 28 § av förordningen

den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker uttrycket

Landssekre
teraren
Fahlcrantz.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Justitie.- kavslers''

ämbetet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 381.

»tillståndsbevis» användes, och detta ej blott om medgivande av rätt till

försäljning av vin och Öl, utan även, i motsats till vad som i 1905 års

brännvinsförsäljningsförordning vore fallet, om meddelande av tillstånd

till försäljning av spritdrycker.

Ytterligare anförde Fahlcrantz, så vitt nu är i fråga: Även om

avgifter för ett par andra slag av expeditioner, nämligen tillstånd till realisation

och till gårdfarihandel, hade, såsom av ovan åberopade skrivelser från

landssekreteraren Billmanson framginge, olika meningar yppats hos länsstyrelserna.

Likaså kunde tvekan råda angående stämpelbeläggning av resolutioner

om tillstånd att tillverka eller innehava eller idka handel med

explosiva varor, enligt 1905 års brännvinsförsäljningsförordning meddelade

resolutioner om rättighet till olika slag av detaljhandel med brännvin

samt tillståndsbevis enligt 4 § i förordningen den 10 oktober 1890 angående

denaturering av brännvin för rätt att försälja sådan vara. Önskligt

vore naturligtvis, att tydliga bestämmelser uti ifrågavarande hänseenden

infördes i förordningarna om expeditionslösen och om stämpelavgiften.

Justitiekanslersämbetet anförde uti sin svarsskrivelse till Fahlcrantz

i huvudsak följande:

Ämbetet ville såsom sin uppfattning uttala, att skälig anledning

till anmärkning knappast kunde föreligga, därest i alla de fall, då expedition

utfärdades rörande medgivet tillstånd att idka näring eller yrke,

dylik expedition stämpelbelades i enlighet med vad i stämpelförordningen

föreskrivits beträffande »tillståndsbrev för utövande av näring eller yrke».

Någon avgörande betydelse syntes knappast kunna fästas därvid, att

vederbörande författning föreskreve utfärdande av »tillståndsbevis» eller

använde annan benämning.

Enär emellertid av vad i riksdagen förekommit vid antagandet av

17 § i förordningen om försäljning av vin och Öl framginge, att riksdagen

avsett, att beträffande de enligt samma paragraf utfärdade tillståndsbevis

stämpel icke skulle debiteras såsom för tillståndsbrev, kunde

denna omständighet utgöra anledning att för berörda bevis göra undantag

från regeln. Yad i riksdagen förekommit torde dock icke böra föranleda

till en stämpelbeläggning såsom för »bevis, annat», en expedition,

som näppeligen kunde anses vara den rätta för beslut i ett ansökningsärende.

Enligt ämbetets mening kunde i dessa ärenden skäligen debiteras

den stämpelavgift, som stadgades för utslag eller resolution, som meddelades

under rubrik och utgåves till part, vilken, utan särskild begäran,

författningsenligt vore skyldig lösa utslaget eller resolutionen.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr 381. 21

Vad anginge övriga av Fahlcrantz avsedda expeditioner, torde anledning

knappast föreligga att debitera lägre stämpelavgift än såsom lör

tillståndsbrev, med undantag dock för det fall att tillstånd att innehava

explosiv vara meddelades utan samband med tillstånd att idka näring.

Medgivande av dylikt innehav torde höra expedieras såsom resolution

eller beslut, -varom ovan förmäldes.

Sedan handlingarna i ärendet remitterats till statskontoret, har

nämnda ämbetsverk uti avgivet yttrande anfört i huvudsak följande:

I anslutning till den av justitiekanslersämbetet i ämnet uttalade

uppfattning ansåge statskontoret, att i de fall, då expedition utfärdades

rörande tillstånd att idka näring eller yrke, dylik expedition i regel borde,

oavsett om den benämndes »tillståndsbevis», stämpelbeläggas såsom »tillståndsbrev

för utövande av näring eller yrke».

Härifrån syntes emellertid tillståndsbevis för försäljning av vin och

Öl eller brännvin böra utgöra ett undantag. Beträffande de i Öl- och brännvinsförsäljningsförordningarne

den 9 juni 1905 omförmälda tillståndsbevis

för sådan försäljning saknade visserligen frågan om stämpelbeläggning

av dylika bevis praktisk betydelse vid det förhållande, att dessa förordningar

upphörde att gälla med utgången av år 1918, men då enligt 27 §

i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljningen av rusdrycker,

vilken trädde i kraft den 1 januari 1919, vid beviljande av försäljningsrättighet

tillståndsbevis skulle utfärdas, syntes med hänsyn härtill frågan

om stämpelavgiften för sådan expedition höra klargöras. Att dylikt tillståndsbevis

icke skulle stämpelbeläggas såsom »bevis, annat», torde utan

vidare vara klart; och med hänsyn till vad i riksdagen förekommit vid

utbytande i 1905 års ölförsäljningsförordning av det föreslagna uttrycket

»tillståndsbrev» mot »tillståndsbevis», torde sådant bevis ej heller höra

draga stämpel såsom för tillståndsbrev, utan torde detsamma böra, såsom

av justitiekanslersämbetet ifrågasatts, i förevarande hänseende likställas

med »utslag under rubrik».

Med den uppfattning, statskontoret ovan uttalat angående stämpelskyldigheten

för tillståndsbevis i allmänhet rörande utövande av näring

eller yrke, följde, att enligt statskontorets mening de i ärendet särskilt

omförmälda tillståndsbevisen för försäljning av denaturerat brännvin,

verkställande av realisation, idkande av gårdfarihandel samt tillverkande

eller idkande av handel med explosiva varor borde stämpelbeläggas såsom

tillståndsbrev.

Vad beträffade expedition angående tillstånd att innehava explosiv

vara utan samband med tillstånd att tillverka eller idka handel med

Stats
kontoret.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 381.

sådan vara, torde densamma böra, såsom jämväl av justitiekanslersämbetet

uttalats, i stämpelavseende likställas med »utslag under rubrik.»

Då av vad i ärendet förekommit framginge, att ovisshet vore hos

vederbörande myndigheter rådande angående sättet för stämpelbeläggningen

av omhandlade expeditioner, och att till följd härav skiljaktiga

förfaringssätt i sådant avseende tillämpades, ville det synas, som om till

undanrödjande av denna olägenhet stämpelförordningen borde i berörda

hänseenden kompletteras och förtydligas.

På grund härav hemställde statskontoret, att Kungl. Maj:t täcktes

föreslå riksdagen besluta, att den i 3 § av gällande stämpelförordning intagna

tariff skulle erhålla följande förändrade lydelse:

»— — — — — — — — — — — — — — — _

Stämning........................................

Tillståndsbevis för innehavande av explosiva varor; lika med utslag under

rubrik.

» för utövande av detaljhandel med rusdrycker, lika med

utslag under rubrik.

» annat, för utövande av näring eller yrke; lika med till
ståndsbrev.

Tillståndsbrev för utövande av näring eller yrke.................... — — —

— — — — — — — — — — — — — — — —»

På sätt justitiekanslersämbetet och statskontoret framhållit torde

'' expeditioner angående tillstånd till utövande av näring eller yrke, under

vilken benämning de än förekomma, i regel böra i stämpelavseende behandlas

såsom »tillståndsbrev».

Av vad vid 1905 års riksdag förekom vid behandlingen av det då

föreliggande förslaget till förordning angående försäljning av vin och Öl

framgår emellertid, att undantag härvidlag måste göras i fråga om tillståndsbevis

att försälja vin eller Öl. Nämnda förordning är icke, på sätt

statskontoret synes förmena, numera i sin helhet upphävd, utan äger

tillämplighet i fråga om försäljning av pilsnerdricka, intill dess särskilda

bestämmelser härom varda utfärdade. I detta sammanhang vill jag

erinra, att förslag till förordning angående försäljning av pilsner, innefattande

bestämmelser i berörda hänseende, nu är förelagt riksdagen.

Vad åter angår frågan huru de tillståndsbevis, som omförmälas i 28 § av

förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker, rätte
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ta proposition nr 381.

ligen böra stämpelbeläggas, torde man likaledes böra taga hänsyn till vad

som föregick antagandet av 17 § i 1905 års förordning angående försäljning

av vin och Öl. Men om sålunda tillståndsbevis, som utlärdas enligt

sistnämnda båda förordningar, icke böra beläggas med så hög stämpel,

som stadgas för tillståndsbrev, torde det å andra sidan, på sätt justitiekanslersämbetet

anfört, icke heller vara fullt egentligt att hänföra expeditioner,

vilka i likhet med ifrågakomna tillståndsbevis innefatta beslut

i ansökning särenden, under rubriken »bevis, annat». Riktigare synes

vara att, såsom också föreslagits, behandla bevisen i fråga såsom utslag

under rubrik, så mycket mera som överensstämmelse härigenom

skulle vinnas i stämpelbeläggningen av expeditioner, som angå bifall till

ansökan om försäljningsrätt, och expeditioner, som utfärdas rörande avslag

därå. Tariffen i 3 § stämpelförordningen synes mig alltså böra kompletteras

i denna riktning. Med hänsyn till den i ovannämnda förslag till

förordning angående försäljning av pilsner föreslagna benämning å de

maltdrycker, som nu kallas »pilsnerdricka», torde i stället för detta ord

böra användas ordet »pilsner».

I likhet med justitiekanslersämbetet och statskontoret anser jag mig

vidare böra förorda införandet av ett stadgande därom, att expedition

angående tillstånd att innehava explosiv vara, då dylikt tillstånd meddelas

utan samband med tillstånd att tillverka eller idka handel med

sådan vara, i stämpelavseende skall behandlas lika med »utslag under

rubrik».

Konsekvensen torde emellertid fordra, att samtidigt motsvarande

bestämmelse införes beträffande expedition, innefattande tillstånd att

hålla upplag eller förråd av eldfarliga oljor, då dylikt tillstånd meddelas

utan samband med beviljande av tillstånd att tillverka eller raffinera

eller idka handel med sådana oljor.

För tydlighetens skull torde slutligen i fråga om här ovan av mig

ej särskilt nämnda tillståndsbevis för utövande av näring eller yrke i

tariffen hänvisning böra meddelas till rubriken »tillståndsbrev».

Samtliga av mig nu föreslagna kompletterande och förtydligande

bestämmelser synas mig hava sin rätta plats under den i tariffen förekommande

rubriken »bevis».

I anledning av vad i ärendet anförts rörande tillståndsbevis att

försälja denatuerat brännvin, anser jag mig böra erinra därom, att handeln

med denna vara numera regleras av bestämmelserna, icke i 1890

års förordning, utan i förordningen den 1 juli 1918 angående handel med

skattefri sprit.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 381.

StSmpellYi. Jämlikt 7 § i stämpelförordningen äger frihet från stämpel enligt

,,eriirim4e°r förordningens 1 kap. ruin bland annat i frågor rörande fastställelse å

fastställelse avsöndring av jord, vattenfall, fiske eller annan dylik lägenhet,

styckning" Enligt 5 kap. 15 och 21 §§ i lagen den 12 maj 1917 om fastigav

område, hetsbildning i stad har magistrat, respektive länsstyrelse, att meddela

s<J"aip",i05" fastställelse å avstyckning av område, som ej ingår i tomtindelning, och

kap. i latren enligt kungörelse samma dag angående bevis om fastställelse å vissa kar5ö17

om f°r m- m- hava nämnda myndigheter att om meddelad fastställelse å

fastighets- avstyckning teckna bevis å till ärendet hörande konceptkarta.

bildaiug i

stad, in. in.

Fastighets- I skrivelse den 8 juli 1918 har nu fastighetsregisterkommissionen

’mislionen.''till Kungl. Maj:t gjort följande framställning:

Avstyckning av område, som ej inginge i tomtindelning, vore ett

särskilt jorddelningsinstitut, som för städer och för samhällen å landet,

för vilka skulle föras fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestämmelser,

ersatte jordavsöndring och ägostyckning. Institutet vore i

åtskilliga avseenden jämförligt med jordavsöndring. ''Bland olikheter

mellan de båda instituten kunde erinras, att avstyckning ej vore begränsad

till viss kvotdel av stam fastighetens ägovidd, samt att avstyckning

kunde äga rum, utan att avhandling om överlåtelse av det område,

som skulle avstyckas, förelåge.

Med hänsyn till den likhet, jordavsöndrings- och avstyckningsinstituten

sinsemellan erbjöde, hade, efter vad kommissionen hade sig bekant,

tvekan uppstått, om ej ovan omförmälda bestämmelse om stämpelfrihet

i fråga om avsöndring borde vinna analogisk tillämpning i fråga

om avstyckning. Då emellertid avstyckning av område, som ej inginge

i tomtindelning, vore ett särskilt jorddelningsinstitut, funne kommissionen

en sådan analogisk tillämpning av den berörda föreskriften ej möjlig.

Det ville emellertid synas kommissionen, som om skäl förelåge, att föreskrift

meddelades om stämpelfrihet jämväl beträffande frågor om fastställelse

å sådan avstyckning, som ovan nämnts. Kommissionen hemställde

därför, att Kungl. Maj:t täcktes taga under prövning, om icke

sådan bestämmelse lämpligen borde meddelas. Härvid syntes böra komma

under övervägande, om icke någon begränsning borde ske i stämpelfriheten.

Med hänsyn därtill, att avstyckning kunde omfatta huru stor

del av en fastighet som helst, kunde ifrågasättas, om icke stämpelfriheten

lämpligen kunde begränsas t. ex. så att, där avstyckningsförrättningen

avsåge avstyckning — till en eller flera fastigheter — av högst tre

hektar, i frågor om fastställelse å förrättningen stämpelfrihet komme att

s. 25 Kontrollera mot PDF

Knngl. May.ts proposition nr 381. 25

F sin ovanberörda framställning har fastighetsregisterkommissionen

vidare påpekat, att, sedan uti tariffen i 3 § av stäinpelförorduingen rubriken

^ordregister» numera ersatts med ordet »fastighetsregister», uttrycket »avskrift

ur ^ordregister; se jordregister» borde därefter jämkas.

(iver den sålunda gjorda framställningen haj- statskontoret avgivit

infordrat yttrande, däri anföres.:

Den i 7 § av gällande förordning angående stämpelavgiften förekommande

bestämmelsen om frihet från stämpel i frågor rörande fastställelse

å avsöndring av jord, vattenfall, fiske eller annan dylik lägenhet

torde, på sätt fastighetsregisterkommissionen anfört, icke kunna tillämpas

på frågor om fastställelse av sådan avstyckning av område, som omförinäles

i 15 och 21 §§ i 5 kap. i lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning

i stad. Då emellertid ingen anledning syntes föreligga till att

icke motsvarande frihet skulle äga rum i sistberörda art av ärenden,

hemställde statskontoret om vidtagande av åtgärd för komplettering av

7 § i stämpelförordningen i sådant avseende.

Beträffande den av kommissionen upptagna frågan, huruvida

stämpelfriheten lämpligen borde begränsas till endast de ärenden, där

avstyckningen avsåge område av viss maximistorlek, vore detta ett spörsmål,

vari statskontoret icke vore i tillfälle uttala något omdöme.

Lika med fastighetsregisterkommissionen och statskontoret anser

även jag all anledning vara att utsträcka den stämpelfrihet, som för

närvarande äger rum i frågor rörande fastställelse å avsöndring av jord,

vattenfall, fiske eller annan dylik lägenhet, att åtminstone i viss mån

gälla jämväl beträffande ärenden angående fastställelse å sådan avstyckning,

som ovan omförmälts. Jag föreslår därför en komplettering av

stadgandet i 7 § stämpelförordningen i denna riktning. På sätt kommissionen

framhållit, torde dock en viss gräns böra uppdragas för rätten

att åtnjuta dylik stämpelfrihet. Visserligen hade det varit riktigast, om

denna gräns bestämts uteslutande med utgångspunkt från de avstyckade

områdenas värde. Detta torde dock i praktiken icke låta sig gorå. Mot vad

av kommissionen i detta avseende föreslagits har jag därför intet att erinra.

Slutligen får jag i anledning därav, att ordet »jordregister» i stämpelförordningen

ersatts med »fastighetsregister», förorda den omredigering

av tariffen i förordningens 3 §, att i uttrycken »avskrift ur jordregister; se

jordregister» och »utdrag av jordregister; se jordregister» ordet »jordregister»

utbytes mot »fastighetsregister».

Statskontor

e.t.

Departe
ments
chefen
-

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 342 käft. (Nr 381).

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 381.

Jag har inom finansdepartementet låtit upprätta förslag till samtliga

de av mig ifrågasatta ändringarna i stämpelförordningen. De nya

bestämmelserna synas mig lämpligen böra träda i kraft den 1 januari

1920. Dock torde vad för närvarande finnes stadgat i 33 § andra stycket

böra tillämpas även i fråga om däri omförmälda årsredogörelser avseende

tiden före den 1 januari 1920.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst det av

honom omförmälda förslaget till förordning om vissa ändringar i förordningen

den 19 november 1914 angående stämpelavgiften, hemställde departementschefen,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att antaga

detsamma.

Vad föredragande departementschefen sålunda

hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämde,

behagade Hans Maj:t Konungen gilla och bifalla; och

skulle proposition i ärendet till riksdagen avlåtas av

den lydelse, bil. litt. vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Herbert Wallin.

Stockholm 1919. Kungl. Boktryckeriet, P. A.. Norstedt k Söner.

185*19

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1919:73 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition nr 381 med förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen den 19 november 1914 angående stämpel s. 1 i texten