Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften

1919-03-11 · 11 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 8 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:383, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr lisa

Kr 383.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ i förordningen

den 19 november 1914 angående stämpelavgiften; given

Stockholms slott den 21 mars 1919

Under åberopande av härvid fogade utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå

riksdagen att antaga bilagda förslag i ill förordning om ändrad lydelse

av 1 och 3 §§ i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

F. V Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 344 käft. (Nr 383.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj-M proposition Nr 383.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ i förordningen den Ii) november

1914 angående stämpelavgiften.

Härigenom forordnas, att 1 och 3 §§ i förordningen den 19 november

1914 angående stämpelavgiften skola i nedan angivna delar

erhålla följande ändrade lydelse:

l §•

I fråga om stämpel till expeditionerna hänföras statsmyndigheterna

till följande avdelningar:

Fjärde avdelningen:

Rikets hovrätter; — — — skolöverstyrelsen; lantmäteri styrelsen;

domänstyrelsen; lantbruksstyrelsen; stuteriöverstyrelsen.

Femte avdelningen:

vid Kungl. Maj:ts orden.

3 §•

1 avseende på expeditionernas förseeende med stämpel gäller, med

de här nedan i 7 § nämnda undantag, denna tariff:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kurtgl. AJaj.ts proposition Nr 383.

2 Avd.

3 AvdJ 4 Avd.

1

5 Avd.

Kr. 1 ö.

Kr. | ö. Kr. | ö.

►1

C:

I 1 Avd

L

Kr I ö

j Avskrift av lantmätares eller med honom i avseende å

behörighet till vissa förrättningar liksliilId tjänstemans

törrättning-lmndlingar:

när densnmnm ulgives från bmlmäterikontoren

i länen eller luuluiäteristyrelsen, varje sida...

när densamma utgives av lantmätare ............

> som meddelas för vetenskaplig! ändamål............

Bevis — — — — — — —---gåva .........

» som utgives från lantmäterikonloren i länen

» av lantmätare och justerare .......................

Karta, kopia eller utdrag därav, som ulgives från lantmäteiikonloren

i länen eller lantmälerislyrelsen, förses

med slåinpel till samma belopp, --om enligt lantmäteriluxun

gäller för lösen av dylik karta, när

den utgives av lantmätare

som eljest utgives

rf

fn

fri

-fritt—

fritt

fritt

1 I

/Tf

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1920.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 383.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 mars

1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdÉN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner.

Stafsråden: PETERSSON,

ScilOTTE.

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Thorsson

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anförde härefter:

»Statsrådet och chefen lör jordbruksdepartementet har den 11 i

denna månad anmält vissa av lantmäterikommissionen väckta frågor om

ändringar i, bland annat, förordningen den 19 november 1914 angående

stämpelavgiften. Rörande vad därvid förekom hänvisar jag till protokollet

över jordbruksärenden för sagda dag, av vilket ett utdrag torde

få såsom bilaga fogas vid dagens protokoll.

I anslutning till nämnde departementschefs anförande har jag

låtit inom finansdepartementet utarbeta förslag till förordning om ändrad

lydelse av 1 och 3 §§ i förordningen den 19 november 1914 angående

stämpelivgiften.»

Föredragande departementschefen uppläste härefter nämnda för
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 383.

slag samt hemställde, att detsamma måtte genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga lednmöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj t Konungen

lämna bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition

av den lydelse bilaga litt. . . . utvisar.

Ur protokollet:

Gunnar Grip.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Majds proposition Nr 383.

H

Bilaga.

Utdrag av protokollet över jordbniIcsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11

mars 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Edén,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson.

SciIOTTE,

Pktrén,

Nilson,

friherre PäLMSTIERNA,

Rydén,

Uxdén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Petersson anförde:

1917 års lantmäterikommission har i skrivelse den 10 februari 1919

anfört huvudsakligen följande:

»Uti sitt huvudbetänkande den 30 november 1918 har 1917 års lantmäterikommission

framställt vissa förslag, som måste medföra ändringar i förordningen

den 7 december 1883 angående expeditionslösen samt i förordningen den 19 november

1914 angående stämpelavgiften. Dessa ändringar anhåller kommissionen att nu få

närmare angiva. I sammanhang härmed finner sig kommissionen emellertid även

höra föreslå vissa andra ändringar i förordningen angående stämpelavgiften, vilka

icke direkt föranledas av kommissionens huvudbetänkande, men som kommissionen

anser vara av behovet påkallade.

Förordningen angående expeditionslösen.

Bestämmelserna angående den lösen för handlingar, förste lantmätare är berättigad

åtnjuta, finnas för närvarande dels i lantmäteritaxan den 23 december 1909

och dels i förordningen angående expeditionslösen ( jfr 5 g i sist nämnda förordning)

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Kr 383.

Lantmäteri taxan innehåller stadgande om lösen för avskrifter av förrättningshandlingar.

Kommissionen liar emellertid i del II av sitt huvudbetänkande avgivit

förslag till ny taxa och enligt 69 § i denna kommer taxan icke att vidare gälla

förstelantmätare, eller, såsom dessa enligt kommissionens förslag skulle framdeles

benämnas, överlantmätare. Därest ytterligare ändring icke vidtoges, skulle således

hädanefter förordningen angående expeditionslösen vara ensam normerande för förstelantmätares

rätt till lösen.

Denna förordning upptar emellertid endast följande bestämmelser, som gälla

lantmäterikontor och därigenom äro tillämpliga på förstelantmätare, vilka äro och

alltjämt skulle förbliva lantmäterikontorens föreståndare. I tredje, avdelningen under

l § uppräknas lantmäterikontor bland de myndigheter, hos vilka expeditionslösen

äger rum, och i 3 § stadgas jämväl för lantmäterikontorens vidkommande lösen för

»avskrift annan» och »bevis annat». 15 § slutligen innehåller vissa undantag från

berörda 3 § och stadgar frihet från lösen för dels utdrag av jordrev ister dels bevis

av förstelantmätare om granskning, som han på begäran av sakägare verkställt av

arvodesräkning, vilken avgivits av lantmätare, dels bevis av förstelantmätare om

sådana förhållanden, varom i länets lantmäterikontor förvarade kartor, handlingar

eller register omedelbart lämna upplysning. Dessa två arter äro emellertid praktiskt

taget de enda l>eois, som utgivas av förstelantmätare eller lantmäterikontor, och man

kan därför säga, att redan nu äro bevis från lantmäterikonter fria från lösen.

I del III av sitt huvudbetänkande (sid. Hd) har kommissionen föreslagit, att

förstelantmätare icke vidare må åtnjuta inkomst av lösen för avskrifter.

I enlighet härmed och med hänsyn till nyss angivna förhållanden finner sig

kommissionen nu i detta sammanhang bära förorda, att »lantmäterikontor» uteslutes

från tredje avdelningen i 1 § av lösenförordningen samt att till följd härav

jämväl nyss antydda bestämmelser i 15 § av samma förordning uteslutas.

Förordningen angående stämpilargif/en.

1 fråga om avskrift innehåller den i 3 § av gällande stämpelförordning intagtia

tariff bland annat följande:

1 avd.

2 avd.

3 avd

4 avd.

i

5 avd.

kr.

ö.

kr.

ö.

kr It

kr. ! .

1

kr. I ö.

kr. 1 ö.

Avskrift av lantmätares eller med honom i avseende

på behörighet till vissa förrättningar likställd

tjänstemans förrättningshandlingar, ävensom

av dylika handlingar från generallantinäteii- konloret och lantmäterikontoren i länen, varje

ark.........................................

1

i

'' i

1 25

i

j_|

» annan, varje ark......................................

—

50

_

50

— j 5

t !—

!

l i—

Enligt 1 § höra till tredje avdelningen bland andra lantmäterikontor och lantmätare

samt till fjärde avdelningen bland andra lantmäteristyrelsen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 383.

Avskrifter av lantmätares förrättningshandlingar kunna utgivas sa väl av förrättningsmannen

själv som från lantmäterikontor och lantmäteristyrelsen. Ovan

intagna bestämmelser kunna enligt kommissionens mening icke tolkas annorlunda,

än att avskrift av sådana förrättningshandlingar, varom här är fråga, är stämpelfri.

när avskriften utgives av lantmätare eller från lantmäterikontor, men att densamma,

uär den utgives från lantmäteristyrelsen, skall beläggas med stämpel. Denna tolkning,

som — — — vinner stöd av tidigare bestämmelser i ämnet, överensstämmer

jämväl med gällande praxis.

Den stämpel av 1 krona 25 öre arket, som pålägges avskrifter av lantmätares

förrättningshandlingar, vilka utgivas från lantmäteristyrelsen, är lika med

den lösen, som enligt lantmäteritaxan den 23 december 1909 utgår för sådana avskrifter,

när de utgivas av lantmätare eller från lantmäterikontor. Förhållandena

verka sålunda dithän, att ifrågavarande avskrifter, av vilken myndighet de än utgivas,

medföra samma kostnad för rekvirenten.

När kommissionen i det föregående föreslagit, att förstelantmätare icke vidare

mä uppbära lösen för avskrifter, har det icke varit kommissionens mening, att avskrift,

som rekvireras från lantmäterikontor, skulle vara avgiftsfri. Enligt kommissionens

åsikt bör avskrift, som utgår från lantmäterikontor, beläggas med stämpel

jämväl när avskriften gäller förrättningshandlingar.

Beträffande stämpelns belopp i fråga om sådan avskrift av lantmätares förrättningshandlingar,

vilken utgives från lantmäterikontor, synes följdriktigheten

kräva, att detta sättes lika med det belopp, som avskriften skulle dragit i lösen,

därest den utgivits av lantmätare. Sistnämnda belopp har i 54 § av kommissionens

taxeförslag bestämts till 50 öre för sida.

Till detta belopp synes även böra fixeras den stämpelavgift, som jämväl

framdeles bör erläggas för sådan avskrift av lantmätares förrättningshandlingar.

vilken utgives av styrelsen. På sådant sätt vinnes alltjämt, att rekvirentens kostnad

för avskrift av ifrågavarande slag blir densamma, från vilken myndighet avskriften

än utgives.

Kommissionen föreslår alltså, att i stämpelförordningen införes en föreskrift

av innehåll, att av lantmätare utgiven avskrift av förrättningshandlingar är stämpelfri

men att, när sådan avskrift utgives från lantmäterikontor eller lantmäteristyrelsen.

densama skall beläggas med stämpel till belopp av 50 öre för varje sida.

Vad angår bevis stadgar stämpelförordningen i 3 §, att »bevis annat» skall

förses med stämpel, då det utgives från lantmäterikontor. En rätt tolkning av

denna bestämmelse synes böra föranleda till — vad för närvarande emellertid

näppeligen torde iakttagas — att med stämpel skall förses bevis av förstelantmätare

om granskning, som han på begäran av sakägare verkställt av arvodesräkning.

vilken avgivits av lantmätare, samt bevis av förstelantmätare om sådana förhållanden,

varom i länets lantmäterikontor förvarade kartor, handlingar eller register

omedelbart lämna upplysning.

Kommissionen håller emellertid före, att dylika bevis böra tillhandahållas utan

avgift. Särskilt gäller detta bevis om granskning av arvodesräkning. Rörande

sådant bevis framgår av departementschefens uttalande vid avlåtande till 1908 års

riksdag av proposition angående omorganisation av förstelantmätartjänsterna, att

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj ta proposition Nr 383. 9

hans mening var, att samma bevis borde tillhandahållas allmänheten utan kostnad.

(Jfr prop. nr hd till lt>08 års riksdag sid. 50 och 51).

Enär såsom ovan nämnts nu berörda tvenne slag av bevis praktiskt taget

äro de enda. som utgivas från lantmäterikontoren i länen, föreslår kommissionen,

att bestämmelse meddelas om frihet från stämpel för alla bevis, som utfärdas från

nämnda kontor.

1 3 § av förordningen angående stämpelavgiften stadgas, att utdrag eller

kopia av geometrisk karta skall förses med stämpel till belopp av 50 öre. Denna

bestämmelse gäller visserligen icke blott lantmätare, lantmäterikontor och lantmäteristyrelsen

utan även samtliga andra myndigheter, som hänföras till tredje och fjärde

avdelningarna under denna förordnings 1 §, men tillämpning av bestämmelsen torde

dock, såvitt kommissionen kunnat inhämta, icke förekomma utom lantmäteriets förvaltningsområde.

Genom den ändring, som är 1917 gjordes beträffande 21 § i lagen den 27

juni 1896 om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring och som i realiteten

medfört skyldighet för sakägare att bekosta två exemplar av karta, har ifrågavarande

bestämmelse fått sin största betydelse i fråga om kartor rörande avsöndring.

Dessa kartor kunna, inberäknat dem, som upprättas av enskilda, antagas

uppgå till 20,000 å 24,000 årligen. Sådana kartor, som av enskilda personer upprättas

för avsöndring, skola emellertid icke stämpelbeläggas. Redan detta förhållande

synes tala för, att jämväl sådan avsöndringskarla, som ulgives av lantmätare,

befrias från ifrågavarande 50 öres stämpel. En dylik ändring står även i

överensstämmelse med de strävanden, som gjort sig gällande för att underlätta avsöndringsinstitutets

användning.

Därest bestämmelsen om 50 öres stämpel upphäves i vad angår avsöndringskartor,

torde icke vara skäl att bibehålla denna bestämmelse angående övriga kartor.

I avseende å dessa medför bestämmelsen för statsverket eu inkomst av högst 3,500

kronor, därav omkring 2,500 kronor torde härröra från kartor, som utgivas av lantmätare,

och återstoden från kartor, som utlämnas från lantmäteristyrelsen eller

lantmäterikontoren i länen.

Härtill kommer, att med lantmätare närstående tjänstemän, såsom statens

lantbruksingenjörer, icke äro skyldiga att stämpelbelägga kartor, som av dem utgivas.

Detta åligger icke heller mätningsman i stad.

Med avseende särskilt å stämpel å karta, som utgives av lantmätare, synes

bibehållande av stämpel å varje exemplar av karta som utgives, i viss mån stå i strid

med strävandena att genom anlitande av lantmäteristyrelsens reproduktionsanstalt

åstadkomma spridning av kartor bland allmänheten.

På grund av vad sålunda anförts föreslår kommissionen, att bestämmelsen,

att geometrisk karta skall åsättas stämpel till belopp av 50 öre, upphäves.

Beträffande utdrag eller kopior av kartor, s»m utlämnas från generallantmäterilontoret,

stadgar 3 § i stämpelförordningen, att de skola förses icke blott med

berörda 50 öres stämpel utan dessutom med stämpel, svarande mot den för annan

dylik karta stadgade lösen. Sådan lösen finnes i gällande lantmäteritaxa för närvarande

bestämd beträffande såväl kartor av lantmätare som kartor från lantmäterikontor.

Det av kommissionen upprättade förslaget till lantmäteritaxa gäller där
BUtäng

till riksdagens protokoll 1919. I samt. 344 höft. (Nr 383.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. ilaj:ts proposition Nr 383.

emot såsom ovan nämnts icke överlantmätare (- förstelantmätare) eller lantmäterikontor;

och i del III av sitt huvudbetänkande fsid. 114) har kommissionen föreslagit,

att förstelantmätare icke vidare må åtnjuta lösen för kopior av kartor.

Även här har del dock varit kommissionens mening, att hittillsvarande lösen

för kopior (utdrag) av kartor från överlantmätarna eller lantmäterikontoren skulle

ersättas med stämpel till belopp, svarande mot lösen.

Kommissionen föreslår därför, alt den för generallantmäterikontoret upptagna

särbestämmelsen om stämpelbeläggning av kartor med en mindre jämkning i ordalydelsen

utsträckes att gälla jämväl lantmäterikontoren i länen.

I detta sammanhang föreslår kommissionen dessutom, att uttrycket "generallantmäterikontoret’

dels utbytes mot "lantmäteri^ yreisen’ såväl i sistberörda stadgande

som i ovan nämnda bestämmelser angående avskrift dels ock uteslutes i fjärde

avdelningen under stämpelförordningens 1 §. Berörda uttryck, varmed man i äldre

tider närmast torde hava avsett lantmäteristyrelsens arkiv, återfinnes nämligen icke

numera i gällande instruktion.»

Lantmäterikommissionen har med anledning härav upprättat förslag

till kungörelser rörande ändring dels av §§ i och 15 i löroi duingen

den 7 december 1883 angående expeditionslösen dels ock av 1 och 3

§§ i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften.

I utlåtande häröver den 15 februari 1919 har lantmäteristyrelsen

förklarat sig icke hava något att erinra mot nämnda förslag.

Statskontoret har i utlåtande den 20 februari 1919 anfört:

»Vad först angår de av kommissionen ifrågasatta ändringarna i förordningen

angående expeditionslösen den 7 december 18-3, vill det synas statskontoret, som

om kommissionens förslag, att ur tredje avdelningen i § 1 utesluta ''Jantmäterikontor’

och att ur § 15 av nämnda förordning utesluta de däri intagna bestämmelserna

angående frihet från lösen för dels utdrag av jordregister dels vissa av

förste lantmätare utfärdade bevis icke skulle, vid det förhållande att "lantmätare''

fortfarande komme att bibehållas i tredje avdelningen av § 1, giva ett fullt klart

uttryck åt syftet att borttaga överlantmätares rätt till expeditionslösen. Statskontoret

anser fastmera, att för undvikande av all tvekan i detta avseende det bör

i 15 § tydligt utsättas, att expeditioner, utfärdade av förste lantmätare - eller,

såsom de hädanefter skulle komma att benämnas, överlantmätare — eller lantmäterikontor

skola utgivas utan lösen.

Vidkommande därefter förordningen angående stämpelavgiften den 19 november

1911, vill statskontoret ifrågasätta lämpligheten av att, såsom kommissionen

föreslagit, stämpelavgiften för avskrift av lantmätares förrättningshandlingar beräknas

efter sida i stället för, såsom i förordningen för övrigt, efter ark

Beträffande kommissionens förslag att bestämmelse måtte meddelas om frihet

från stämpel för alla bevis, som utfärdas från lantmäterikontor, vill statskontoret

endast erinra därom, att diariibevis, som utgivas från nämnda kontor, väl fortfarande

böra beläggas med stämpel.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kuntjl. Muj.is proposition AV 383.

1 övrigt bär vad kommissionen i föreliggande framställning anfört och hemställt

icke givit anledning till någon erinran från statskontorets sida.»

De av lantmäterikommissionen i nu förevarande skrivelse fram i/epartemenisställda

förslag hava huvudsakligen föranletts av vissa förslag i konunis- eh''fen

sinnens huvudbetänkande. Mot sistnämnda förslag har jag vid behandlingen

av sagda betänkande icke funnit något att erinra. Jag får därför

til Istyrka, att även de med desamma sammanhängande, nu framställda

förslagen må vinna Kungl. Maj:ts bifall.

Vad angår de från huvudbetänkandet fristående, nu framlagda

ändringsförslagen synas desamma välgrundade och ti lstyrkas även.

1 avseendo å själva formuleringen av bestämmelserna torde vad

statskontoret anfört i fråga om förordningen angående expeditionslösen

böra iakttagas. I likhet med nämnda ämbetsverk, anser jag, att stämpelfriheten

icke bör avse diariibevis, som utlämnas från lantmäterikontor.

Detta framgår emellertid av att diariibevis stämpelbclägges såsom bevis,

annat. Däremot kan jag icke dela statskontorets betänkligheter mot

att stämpelavgift för sådan av-krift av lantmätares förrättningshandlingar,

som utlämnas från lantmäterikontor eller lantmäteristyrels< n, skall beräknas

efter sida i stället för efter ark. Denna förändring syues mig

vara god och välbetänkt samt ägnad att på ett noggrannare sätt avväga

ersättningen i förhållande till expeditionens omfattning. Ehuru

därigenom viss o jämnhet uppstår inom själva stämpel förordningen, vinnes

överensstämmelse med bestämmelserna i den föreslagna nya lantmäteritaxan,

enligt vilka för dylik avskrift, som lämnas av lantmätare,

skall erläggas lösen för sida med samma belopp, som nu föreslagits

skola utgå såsom stämpel, när avskriften erhålles från lantmäterikontor

eller lantmäteristyrelsen.

De ifrågasatta ändringarna i förordningen angående expeditionslösen

kunna av Kungl. Maj:t vidtagas utan riksdagens hörande. Ändringarna

i stämpelförordningen kräva däremot riksdagens beslut. Då framläggandet

av proposition därom ankommer på föredragning av chefen

för finansdepartementet, hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte

förordna, att ärendet skall för sådant ändamål överlämnas till nämnda

departement.

På tillstyrkan av statsrådets övriga ledamöter

behagade Lians Maj:t Konungen härtill lämna bifall.

Ur protokollet:

Joh:s Thygesen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1919:367 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ i förordningen den 19 november 191 s. 11 i texten