Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i lagen om skiljemän den 28 oktober 1887

1919-03-21 · 36 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 28 av 36 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:384, Med förslag till lag om ändring i lagen om skiljemän den 28 oktober 1887

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 384.

1

Nr 384.

Kung!. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i lagen om skiljemän den 28 oktober 1887; given

Stockholms slott den 21 mars 1919.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå

riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om ändring i lagen

om skiljemän den 28 oktober 1887.

GUSTAF.

Eliel Löfgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 345 käft. (Nr 384.)

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 384.

Förslag

till

Lag

om ändring i lagen om skiljemän den 28 oktober 1887.

. qq— -Härigenom förordnas, att 6-11 §§ i lagen om skiljemän den 28 oktober

I8«7 skola erhålla följande ändrade lydelse samt att i nämnda lag skola införa^

tre nya paragrafer med beteckning 9 a §, 9 b § och 11 a §, av den lydelse här

nedan sagsi

Skola parterna var för sig välja skiljemän, och har endera parten skriftligen

underrättat motparten om sitt val, vare denne, där ej annorlunda är genom skil iea7

bestämt, pliktig att inom fjorton dagar därefter lämna den andra parten

skriftlig underrättelse om sitt val av skiljeman.

Part, som lämnat motparten underrättelse om sitt val av skiljeman må ei

utan motpartens medgivande återkalla valet. ’ J

7 §•

Har någon, som blivit genom skiljeavtalet utsedd till skiljeman, avsagt sig

ppdraget, eller varder han på grund av jäv eller av annan anledning hindrad

tt fullgöra detsamma, vare i avseende på den tvist, som är ifråga, avtalet förfallet,

dar ej parterna annorlunda överenskommit.

IT

att

8 §■

• i a -uin sbiljeJn!jjh som ej är nämnd i skiljeavtalet, avsäger sig uppdraget eller

icke deltager i skiljemännens arbete på sätt för dess vederbörliga fortgång kräves

skall, sa vida ej skiljeavtalet innehåller annan bestämmelse, skiljeman utses av

overexekutor i den ort, där endera parten har sitt bo och hemvist,

i vT, skiljeman nen utsedd av part, och berodde hans avgång av jäv eller

i£ans ställe S°m upPkommit efter valet> välje dock parten själv annan skiljeman

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:tu proposition nr 384.

9 §•

Fullgöres ej vad part, som skall välja skiljeman, i sådant avseende åligger,

eller kunna i det fall, att skiljeman skall av andra skiljemän tillkallas, dessa ej

förena sig om valet, vare lag, som i 8 § första stycket sägs.

9 a §.

Har skiljeman blivit av andra skiljemän tillkallad eller, i brist av åsämja

dem emellan, av överexekutor utsedd, medför annan skiljemäns därefter inträffade

avgång icke rubbning i förutnämnda skiljemans behörighet.

9 b §.

Skiljeman, som blivit av andra skiljemän tillkallad eller, där dessa ej

enats, utsedd av överexekutor, har att bestämma lämplig ort och tid för skiljemännens

sammanträde.

10 §.

Har, sedan yrkande om skiljeavtalets tillämpning blivit framställt, part

bestritt yrkandet, eller har part, som skolat välja skiljeman, ej fullgjort vad honom

i sådant avseende ålegat, och vill motparten, hellre än att vidare påkalla

skiljedom i tvisten, sin talan däri vid domstol utföra, må skiljeavtalet ej utgöra

hinder för tvistens prövning vid domstol.

11 §■

Parterna äga bestämma viss tid, inom vilken skiljemannaåtgärden skall

vara avslutad. Är ej skiljedom meddelad inom sålunda bestämd tid, vare med

avseende å den tvist, som överlämnats till skiljemännens prövning, skiljeavtalet

förfallet.

År sådan bestämmelse, som i första punkten avses, ej given, skall skiljedom

meddelas inom sex månader, räknade från den dag, då skiljeavtalet slöts,

eller, där skiljeavtalet avser framtida tvist eller ej är skriftligen upprättat, från

den dag, då dess tillämpning påkallades i den ordning, som i 5 § sägs; dock

skall, därest tvist om skiljeavtalets giltighet eller tillämplighet inom nämnda tid

varder anhängiggjord vid domstol, tiden för skiljedoms meddelande räknas från

den dag, då sådan tvist blivit slutligen avgjord. Överexekutor, som i 9 § sagts,

må likväl, när särskilt skäl därtill är, medgiva förlängning av den i detta stycke

bestämda tiden, dock icke, utan synnerlig anledning, med mera än sammanlagt

sex månader. Skiljeavtalet vare i avseende å den ifrågakomna tvisten förfallet

vid den fastställda tidens utgång, där ej dessförinnan antingen meddelats skiljedom

eller rörande tvistens förlängning gjorts ansökan, som av överexekutor

bifalles.

11 a §.

Beslut över ansökan om utseende av skiljeman eller förlängning av

tid för skiljedoms meddelande må av överexekutor icke givas, med mindre sökan
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 384.

dens motpart eller, där sökanden är skiljeman, båda parterna lämnats tillfälle

att yttra sig i ärendet.

Mot överexekutors beslut, varigenom skiljeman blivit utsedd eller fråga

om förlängning av tiden för skiljedoms meddelande avgjorts, må klagan ej förasdock

vare beslutet utan verkan, där domstol förklarar skiljeavtalet icke hava ägt

giltighet eller tillämplighet å den tvist, varom fråga är.

• lag träder i kraft den 1 juli 1919, men äger ej utan parternas med
givande

tillämpning å skiljeavtal, som slutits före nämnda dag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 384.

b

\

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott fredagen

den 28 februari 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anmälde riksdagens

skrivelse den 8 mars 1918, däruti riksdagen under åberopande av

det av riksdagens lagutskott avgivna utlåtandet i ärendet anhållit, att

Kungl. Maj:t täcktes, efter verkställd utredning, låta företaga en fullständig

revision av lagen om skiljemän den 28 oktober 1887 samt för riksdagen

framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Efter att hava redogjort för innehållet i nämnda skrivelse ävensom

i lagutskottets åberopade utlåtande, anförde departementschefen:

»I anledning av denna skrivelse har inom justitiedepartementet

igångsatts en utredning med syfte att åstadkomma en fullständig omarbetning

av gällande skiljemannalag. Denna utredning kan med hänsyn

till frågans omfattning icke förväntas fullbordad inom den närmaste tiden.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungi. Maj:ts proposition nr 384.

Då det emellertid, såsom riksdagen framhållit, torde föreligga ett trängande

behov att undanröja de möjligheter till obstruktion, vilka lagen

erbjuder, har det synts angeläget att undersöka, huruvida detta begränsade

ändamål redan nu må kunna tillgodoses genom vissa detaljändringar

av nyssnämnda lag.

Redan då proposition med förslag till lag om skiljemän förelåg till

behandling vid 1887 års riksdag, ifrågasatte lagutskottet, huruvida icke

förslaget lämnade obstruktionen alltför fritt spelrum. Utskottet framhöll,

att man genom att överlämna en rättstvist till avgörande av skiljemän

huvudsakligen ville och kunde vinna det syfte, att tvisten måtte slitas

på ett snabbare sätt än genom dess hänskjutande till domstol. Ville

emellertid lagstiftaren säkerställa denna möjlighet, måste han vid avfattandet

av lagbestämmelserna tillse, att icke en tredskande part kunde

omintetgöra denna fördel och därigenom framkalla den befarade olägenheten

av tvistens ytterligare förlängande. Detta skulle kunna ske genom

ett sådant användande av lagens formella föreskrifter, att hela det förfärande,

som avsåge tvistens avgörande genom skiljemän, bleve fruktlöst

och endast skulle komma att fördröja densammas hänskjutande till domstol.

Då utskottet icke fann Kungl. Maj:ts förslag helt utesluta möjligheten

av sålunda befarad obstruktion, föreslog utskottet vissa ändringar

1)1. a. i förslagets 7 och 9 §§. Beträffande 7 § biträddes utskottets

mening av riksdagen, och paragrafen erhöll den av utskottet föreslagna

och för närvax-ande gällande lydelsen. Förslaget till ändring i 9 §, till

vars innebörd jag i det följande vid behandlingen av 9 § andra stycket

återkommer, vann däremot icke riksdagens bifall.

Lagutskottet vid 1918 års riksdag har i sitt utlåtande, såsom av

den lämnade redogörelsen framgår, nödgats vitsorda, att erfarenheten efter

skiljemannalagens tillkomst besannat de av lagutskottet vid 1887 års riksdag

uttalade farhågorna, i det att obstruktionen blivit en synnerligen

vanlig företeelse.

Utländsk Innan jag övergår till frågan om möjligheten att inom ramen för

lagstiftning. f|en gällande lagen om skiljemän motverka obstruktionen, torde en kortfattad

översikt böra lämnas över de bestämmelser, varmed vissa främmande

länders lagstiftning söka förebygga obstruktion mot skiljemannalorfarandet.

Här bortses dock från de föreskrifter om skiljemannaförfarande,

som kunna finnas i speciallagstiftning och blott avse vissa där angivna

fall. Den olika gestaltning de allmänna föreskrifterna erhållit i de

särskilda rättssystemen, sammanhänger givetvis i sin mån med förekommande

skiljaktigheter i uppfattningen av skiljemannainstitutet i dess helhet.

Inom vissa lagstiftningar, exempelvis gällande dansk rätt, kan förfarandet

opaginerad Kontrollera mot PDF

I

Kanyl. MajU.i proposition nr 384.

sägas vara såtillvida hänförligt till den privata rättens område, att skiljedomen

tillerkännes samma karaktär som en av parterna eljest företagen

privat rättsreglering. Skiljedomen blir sålunda verkställbar först sedan

den efter vanlig process blivit fastställd genom domstols dom. I finsk

rätt åter tillägges skiljedomen, i likhet med vad fallet är i svensk rätt,

en viss omedelbar exekutiv kraft, varigenom densamma efter en av exekutiv

myndighet företagen prövning kan verkställas. Den tyska rättens

regler om skiljemannaförfarande äga visserligen sin plats i civilprocesslagen,

men skiljedomen kan icke verkställas förrän efter prövning av

domstol. Enligt den österrikiska processlagstiftningen däremot är skiljedom

i verkställighetshänseende likställd med domstols dom, och detsamma

gäller även enligt de norska, ännu icke tillämpade processlagarna av den

13 augusti 1915. Det är naturligt, att lagstiftningen uppställer särskilda

detalj bestämmelser för skilj em annaförfarandet först i den mån skiljedomen

tillerkännes betydelse utöver den vanliga privata rättshandeln. Häri torde

anledningen vara att söka till att dansk lagstiftning saknar föreskrifter,

som här kunde vara av intresse.

Inom de flesta här ifrågakommande rättssystemen gäller såsom gemensam

regel — vilken i tysk och österrikisk lag samt i berörda norska

lagstiftning uttryckligen fastslagits —, att parts underlåtenhet att fullgöra

honom åliggande skyldighet att välja skiljeman medför rätt för domstol

att i partens ställe företaga valet. I engelsk och fransk lagstiftning

hava emellertid, såsom i det följande skall visas, botemedel mot dylik

direkt obstruktion sökts på andra vägar.

Vidkommande indirekt obstruktion, d. v. s. den form av obstruktion,

som tager sig uttryck genom den av parten valde skiljemannens uppträdande,

torde kunna sägas, att den utländska lagstiftningen ej ägnat

denna synnerlig uppmärksamhet, detta måhända av det skäl, att något

större behov av rättslig reglering på denna punkt ej gjort sig gällande.

Den engelska rätten måste dock även här undantagas från detta allmänna

omdöme.

Den nyssnämnda norska lagstiftningen, enligt vilken skiljenämnden

skall tillsättas på samma sätt, som i den svenska lagens 3 § föreskrives,

har uppmärksammat den form av skiljemans obstruktion, som

tager sig uttryck i att han underlåter att utan giltig grund utföra sitt

uppdrag eller otillbörligen uppehåller sakens handläggning eller avgörande.

Sådan skiljeman kan av domstol föreläggas att snabbare befordra

förfarandet, och kan ytterligare, om detta icke leder till avsett

resultat, av domstolen entledigas och förpliktas ersätta uppkommen skada.

Enligt särskild bestämmelse äger domstol, då för skiljeman uppkommit

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 384.

förfall, som kan förmodas bliva långvarigt, att på yrkande av part avgöra,

huruvida skiljemannen skall avgå.

Finlands nuvarande lagstiftning om skiljemän innefattar huvudsakligen

en reglering av frågan om skiljedoms verkställighet och innehåller

intet särskilt stadgande mot obstruktion. I finska lagberedningens

är 1909 framlagda förslag till reform av rättegångsväsendet återfinnas

däremot några bestämmelser av intresse. Skiljenämndens sammansättning

är densamma som enligt svenska lagens 3 §, och även bestämmelsen

i sista punkten av 7 § andra stycket av samma lag har i något modifierad

form upptagits i förslaget. Att skiljeman lojalt fullgör sina åligganden

har man sökt ernå genom föreskrifter därom, att avsägelse av

åtaget uppdrag att vara skiljeman fordrar domstols godkännande, och

att den omständigheten, att han utan skäl fördröjer sakens handläggning

eller avgörande medför, att domstol, på anmälan av part eller skiljeman,

äger förelägga skiljemannen vite. I samband därmed har domstolen att

utsätta tid, inom vilken skiljedomen skall givas. Någon bestämmelse

om viss tid för skiljemannaåtgärdens avslutande har förslaget eljest icke

upptagit, utan frågan härom har överlämnats åt parternas avgörande.

Har emellertid skiljedom icke meddelats inom den av domstol utsatta

eller av parterna avtalade tiden, skall enligt förslaget skiljeavtalet vara

förfallet.

Ur den tyska lagstiftningen angående skiljemän torde följande

regler förtjäna att här anföras. Skiljemännens antal är, där ej parterna

annorlunda avtalat, två, en vald av vardera parten. Part äger rätt att

påkalla den skiljemans avgång, som obehörigen dröjer med uppfyllandet av

sina åligganden. Den ursprungligen val berättigade parten har därvid

att välja skiljeman i den avgåendes ställe. Detsamma gäller i det fall,

att skiljeman formligen vägrar att fullgöra uppdraget.

Enligt den österrikiska rättens stadganden skola i brist av partsavtal

skiljemännen utses sålunda, att vardera parten väljer en och de

så valde tillkalla en tredje (av lagen betecknad såsom »Obmann»). Den,

som åtagit sig skiljemannauppdrag, får endast under företeende av välgrundade

skäl draga sig tillbaka. Vägrar skiljeman att fullgöra sina

förpliktelser, äger part fordra, att den som utsett honom väljer en annan

skiljeman; skiljemans vägran kan ock i likhet med hans obehöriga dröjsmål

medföra, att skiljeavtalet häves. En skiljeman, som alls icke eller

icke i rätt tid uppfyller den genom uppdragets emottagande åtagna förpliktelsen,

är gent emot parterna ansvarig för all genom hans vägran

eller dröjsmål uppkommen skada.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 384.

9

Lagbestämmelserna rörande skiljemannaförfarande i England äro

jämförelsevis utförliga. Till en början gälla väsentligen olika regler allteftersom

skiljeavtalet är skriftligen avfattat eller icke. En särskild skiljemannalag

finnes sedan år 1889, men avser blott det fall, att skriftligt

skiljeavtal föreligger. Eljest äro allmänna rättsregler att tillämpa. Här

skall blott beröras skiljemannaförfarandet enligt 1889 års lag. Belysande

för det engelska skiljemannainstitutet äro bland annat följande bestämmelser

i denna lag. Utöver möjligheten att klandra skiljedomen på grund

av fel i förfarandet finnes enligt uttryckligt stadgande rätt att under

olika förutsättningar påkalla domstolens ingripande, bland annat i syfte

att få den för skiljedoms meddelande utsatta tiden förlängd eller att få

tvisten återförvisad till skiljemännen, varjämte dessa kunna åläggas att

hänskjuta en för tvisten betydelsefull rättsfråga till domstolens bedömande.

Lagen förutsätter såsom normalfall, att en enda skiljeman skall

avgöra tvisten. Om parterna ej kunna enas om valet, har domstol befogenhet

att utse skiljemannen. Lagen giver emellertid också bestämmelser

för det fall, att två skiljemän skola utses, en av vardera parten.

Underlåtenhet å parts sida att välja medför då den påföljden, att efter utgången

av eu kort frist motpartens skiljeman blir berättigad att döma i

saken, som vore han utsedd med båda parternas samtycke. Detta gäller

ock, när part underlåtit att företaga fyllnadsval efter skiljeman, som avgått.

Framträder åter obstruktion i skilj em aunens åtgöranden, föreligga

olika utvägar för dess motverkande, allt efter den form obstruktionen

tager. Om skiljemannen helt vägrar inlåta sig på förfarandet, inträder

skyldighet för den part, som utsett honom, att välja annan i hans ställe,

och underlåtenhet härutinnan medför nyss nämnd påföljd. Om skiljemannen

ådagalägger försumlighet eller oförstånd vid uppdragets fullgörande

kan domstolen entlediga honom. Och även om obstruktionen ej

träffas av dessa bestämmelser — i det den exempelvis kommer till synes

blott i en alltför ringa arbetsprodukt — anvisar lagen en utväg. Det

föreskrives nämligen dels att, när tvist skall avgöras av två skiljemän,

dessa äga att utse en så kallad »umpire», dels att under vissa förutsättningar

rätten att fälla skiljedom i saken skall övergå från skiljemännen

till the umpire. Utseende av umpire kan framtvingas på samma

sätt som gäller för utseende av sådan skiljeman, som skall ensam avgöra

tvisten, och inträder hans rätt att avgöra tvisten, då den för

skiljemannaåtgärdens avslutande ursprungligen bestämda eller senare förlängda

tiden utlöper, utan att skiljedom kommit till stånd, eller skiljemännen

tidigare meddela, att de icke kunna enas.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 345 käft. (Nr 384.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Allmän

motivering.

4

Kungl. May.ts proposition nr 384.

Yad Frankrike beträffar, intaga därstädes gällande föreskrifter rörande

skiljemannaförfarande en särställning i här ifrågavarande avseende.

Enligt fransk rätt skall skiljeavtalet för att vara giltigt angiva ej blotl

tvisteföremålet utan även skiljemännens namn. Lagen förutsätter väl,

att i skiljeavtalet kan finnas bestämmelse om fyllnadsval efter skiljeman

som avgår, ävensom att, i händelse av oenighet mellan två för tvistens

avgörande utsedda skiljemän, parterna kunna hava träffat anstalter för

utseende av en tredje skiljeman. Dessa frågor hava dock icke gjorts till

föremål för närmare reglering utom för det fall, att skiljemän, som äro

av olika mening beträffande skiljedom, bemyndigats att utse en tredje

skiljeman men icke kunna enas om dennes person. För sådan händelse

skall nämligen skiljemannnen utses av domstolens ordförande. Vidare

föreskrives, att skiljemännen, sedan förfarandet tagit sin början, icke få

undandraga sig uppdragets fullgörande.

Då jag nu övergår till frågan om de olika utvägar, på vilka man

kunde tänka sig i svensk rätt motverka obstruktionen, är det nödvändigt

att till en början något beröra de såväl i vårt land som annorstädes förekommande

permanenta skiljenämnderna. Dessa hava i regel karaktären

av institutioner hos vissa korporationer; här i landet hava skiljenämnder

upprättats exempelvis av handelskamrarna. I många fall har man motiverat

nämndernas tillkomst därmed, att den gällande skiljemannalagstiftningens

bristfälligheter nödvändiggöra inrättande på enskild väg av ett

mera tillfredsställande förfarande än det av lagen anvisade. Det torde

ock vara obestridligt, att inom de permanenta skiljenämnderna vissa av

de anmärkta bristerna avlägsnats, särskilt möjligheterna till direkt eller

indirekt obstruktion. Ett gemensamt drag för ifrågavarande nämnder är

nämligen, att parternas rätt att själva utse sina skiljemän kringskurits eller

i flertalet fall rent av borttagits, i det valrätten förbehållits vederbörande

korporations styrelse, arbetsutskott eller liknande. Korporationen har i

allmänhet på förhand för viss tid utsett ett antal till skiljemannabefattningar

lämpliga personer, och inom kretsen av denna kår sker valet.

Hänskjuta nu parterna avgörandet av tvist till en dylik nämnd, innebär

detta ett skiljeavtal, som låter de på nyssberörda sätt tillkomna reglerna

för nämndens sammansättning träda i stället för lagens motsvarande

stadganden. Dessa skiljenämnder äro närmast avsedda för avgörandet

av vissa speciella tvister, exempelvis mellan köpmän i samma bransch.

Att taga dessa nämnders organisation och verksamhet till mönster

för det allmänna skiljemannaförfarandet torde åtminstone för närvarande

icke kunna komma i fråga. Det spörsmålet inställer sig dock, om icke

någon av de tankar, som i dessa nämnder tagit sig uttryck, skulle kunna

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majita proposition nr 384.

upptagas i den allmänna skiljemannalagstiftningen, främst då tanken på

upprättandet av särskilda skiljemannakårer. Parterna finge viil själva

utöva rätten att välja skiljemän men skulle, diir de ej annorlunda överenskommit,

vara förpliktade att vid valet hålla sig inom kretsen av de

personer, vilka upptagits å särskilda, officiellt fastställda förteckningar.

Om uppgörandet av dessa förteckningar föreginges av en omsorgsfull

prövning, komme den angivna utvägen givetvis att medföra en ökad grad

av trygghet med avseende å skiljemännens opartiskhet; därmed skulle ock

förebyggas de fall av obstruktion frän skiljemans sida, som ägde grund i

hans önskan att gynna den ena parten. Ett realiserande av denna utväg

torde emellertid möta stora praktiska svårigheter. Upprättandet av en

lista över till skiljemannabefattningar lämpliga personer måste anförtros

åt någon myndighet, t. ex. Kungl. Maj:ts befallningshavande för var sitt

län. Det skulle dock säkerligen ofta inträffa, att parterna icke funne

den sakkunskap, som de för avgörande av deras tvist ansåge önskvärd,

representerad bland de å förteckningen hos vederbörande länsstyrelse upptagna

personerna. Och över huvud taget måste det ifrågasättas, om

parterna i allmänhet — sålunda bortsett från dem som nu anlita permanenta

skiljenämnder — skulle finna en anordning sådan som den nu

berörda överensstämmande med vad de åsyftat vid skiljeavtalets slutande.

Då det ej gärna kan vara lämpligt att åt lagens föreskrifter angående

personvalet giva en tvingande karaktär, vore i själva verket föga vunnet

med införandet av bestämmelser, vilka icke kunde förväntas i flertalet

fall överensstämma med parternas önskningar.

En annan utväg att söka hindra obstruktion vore att i skiljemannalagen

införa bestämmelse om befogenhet för domstol att mot skiljeman

använda tvångsmedel (vitesföreläggande) för att förmå honom att

behörigen fullgöra sina skyldigheter. Skiljemannauppdragets natur är

dock sådan, att synnerligen välgrundade betänkligheter inställa sig röjande

lämpligheten av dylika stadganden.

När det nu gäller frågan om att i svensk rätt införa särskilda bestämmelser

till förhindrande av obstruktion — härvid i första rummet

den indirekta obstruktionen —, bör man därför enligt min uppfattning

icke följa någon av dessa nu antydda utvägar, utan fastmera anknyta

till den grundtanke, varå lagutskottet vid 1887 års riksdag byggde sitt

förslag. Från denna utgångspunkt har jag på sin tid, i syfte "att vinna

en grundval för bedömande av frågan, huruvida detaljbestämmelser i

sådan riktning lämpligen kunna infogas i gällande skiljemannalag, låtit

inom justitiedepartementet utarbeta ett utkast till lag i ämnet, vilket

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 384.

jämte därtill fogad promemoria torde få såsom bilaga fogas till detta

protokoll.

Över berörda utkast hava Kungl. Maj:ts befallningshavande avgivit

infordrade utlåtanden och därvid i allmänhet tillstyrkt, att de i

utkastet föreslagna reglerna lagfästas. I ett flertal yttranden framhålles

det starka behovet av särskilda åtgärder i syfte att på lagstiftningens

väg undanröja de möjligheter till obstruktion mot skiljemannaförfarandet,

som den nuvarande lagstiftningen erbjuder. Icke i något yttrande avstyrkes

antagandet av en lag i huvudsaklig överensstämmelse med utkastet;

tvärtom framhålla flera befallningshavande, att utkastet synes väl

ägnat att läggas till grund för lagstiftning i ämnet. I ett antal detaljfrågor

framställas emellertid vissa erinringar mot de i utkastet föreslagna

bestämmelserna. Icke i något yttrande framträder den betänklighet mot

förslaget, som ur vissa synpunkter måhända kunde anses äga ett visst

fog, nämligen den, att skiljenämndernas kompetens med hänsyn till nu

gällande föreskrifter för deras sammansättning stundom vore så pass svag,

att det kunde anses oriktigt att alldeles beröva parterna möjligheten att

undandraga sig genomförandet av det skiljeavtal, de en gång ingått. I

detta avseende vill jag framhålla, att det för parterna icke synes innebära

någon obillighet att åtnöjas med ett avgörande av skiljenämnd, om den

så kallade tredje skiljemannen utsetts genom överenskommelse mellan de

av parterna välde skiljemännen. I detta fall har nämligen den av vardera

parten utsedde skiljemannen givetvis haft att jämlikt sitt uppdragtillse,

att den utslagsgivande skiljemannen äger nödiga kvalifikationer för

sitt maktpåliggande uppdrag. Däremot kan jag icke dölja, att frågan

ställer sig mera tvivelaktig i de fall, då de av parterna valda skiljemännen

icke kunnat enas om valet av tredje skiljeman och denne sålunda

måste utses av överexekutor. Det kan nämligen icke förnekas, att

i åtskilliga fall vederbörande överexekutor till tredje skiljeman slentrianmässigt

utsett någon sin tjänsteman utan att undersöka, huruvida denne

äger nödiga förutsättningar att med tillbörlig sakkunskap avgöra den

tvist, som i det särskilda fallet är i fråga. Det är emellertid min förhoppning,

att större omsorg för framtiden kommer att i detta hänseende

iakttagas, så att, där offentlig myndighet har att utse tredje skiljeman,

därtill i varje särskilt fall måtte komma att utses eu person, som fyller

de stundom visserligen mycket stora anspråk, vilka böra ställas på den,

som har att — ofta nog såsom i realiteten ensamt avgörande skiljedomare

— slutgiltigt avgöra en rättstvist. Sedan uppmärksamheten numera

fästats å berörda missförhållande torde man ock med fog kunna

antaga, att vederbörande överexekutor städse kommer att före utseende

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 384. 1>S

av skiljeman ägna omsorgsfull prövning åt frågan om de kvalifikationer,

som för den föreliggande tvistens avgörande skäligen böra fordras av

den skiljeman, som överexekutor må hava att utse.

Jag anser mig därför kunna tillstyrka, att i gällande skiljemannalag

infogas vissa bestämmelser, avsedda att förhindra obstruktion av

direkt eller indirekt natur gentemot skiljemannaförfarandets genomförande.

[ anledning härav har jag låtit inom justitiedepartementet på grundval

av berörda utkast utarbeta ett förslag till lag om ändringar i och tillägg

till lagen om skiljemän den 28 oktober 1887; och anhåller jag nu att få

redogöra för detta lagförslag samt att därvid få i vederbörande särskilda

punkter jämväl beröra de viktigare av de erinringar, som framställts gentemot

nyssnämnda utkast.

De stadganden, som i gällande lag åsyfta att förhindra obstruk- Speciell

tion, återfinnas i 7 och 9 §§, och det är i första hand dessa paragrafer, m° iverxng

som beröras av de nu föreslagna ändringarna. I huvudsak äro dessa,

som ock av det föregående framgår, riktade mot den form av obstruktion,

som framträder genom den av parten valde skiljemannens åtgöranden.

Ett undantag härifrån utgör dock den i 9 § första stycket föreslagna

ändringen.

Enligt detta lagrum, sådant det för närvarande lyder, skall över- 9 §'' fö™ta

exekutor i den ort, där endera parten har sitt hemvist, utse skiljeman, då Ä y e''

part, som har att välja skiljeman, tredskas att fullgöra valet. I föreliggande

lagförslag har ordet »tredskas» ersatts med ordet »uraktlåter». Genom

en stundom förekommande tolkning av ordet »tredskas» torde nämligen

den part för utseende av skiljeman i visst fall medgivna fristen av fjorton

dagar i själva verket förlängas, i det att överexekutor, sedan ansökan

om utseende av skiljeman inkommit från motparten, torde låta bero vid

ett av parten efter fristens utlöpande företaget val, blott anmälan därom

gjorts innan överexekutor meddelar beslut i saken. Ordet »uraktlåter»

kan icke giva hemul åt en dylik praxis. Genom underlåtenheten att

företaga sitt val före fristens utgång har parten förlorat sin valrätt.

Parten erhåller härigenom intresse av att icke fördröja sitt val, och

skiljemannaförfarandets början påskyndas.

I det utkast, som legat till grund för lagförslaget, hade ordet »försummar»

använts i stället för ordet »uraktlåter». Den nu vidtagna ändringen

har föranletts därav, att ordet »försummar» måhända kunde anses

förutsätta en underlåtenhet, som från parts sida vore avsiktlig eller hade

sin grund i något partens vållande. Den för inträde av överexekutors

valrätt avgörande omständigheten bör emellertid vara allenast den, att

val inom utsatt tid ej av part förrättats, oavsett skälen till partens ur
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 384.

9 § andra

stycket.

aktlatenhet. Någon obillighet mot en part, som exempelvis på grund av

giltigt förfall vant hindrad att inom rätt tid företaga valet, torde denna

regel ej innebära. Den tid, inom vilken det åligger part att förrätta val

av skiljeman, löper först från det motparten lämnat meddelande om sitt

val av skiljeman. Overexekutor har ock att utöva sin valrätt under beaktande

av den parts intresse, för vilken skiljeman skall utses; därjämte

skall enligt förslagets 11 a §, till vilken jag i det följande återkommer,

overexekutor bereda sagda part tillfälle att yttra sig i ärendet, innan det

avgöres.

I gällande lag ha de bestämmelser, som avse att hindra den indirekta

obstruktionen, sin plats i andra stycket av 7 §. Sedan där i

törsta punkten medgivits part att verkställa ett nyval efter det av parten

vald skiljeman avgått, stadgas, att, om den nyvalde skiljemannen skulle

avsaga sig uppdraget eller av jäv eller annan anledning vara hindrad

att fullgöra detsamma, skiljeman enligt 9 § skall utses av overexekutor

Denna bestämmelse ^ lämnar i två hänseenden möjlighet öppen för obstruktion,

nämligen å ena sidan därigenom, att behörigheten och skyldigheten

for overexekutor att i parts ställe utse skiljeman hava till förutsättning

^skiljemäns avsägelse eller för honom föreliggande jäv eller annat

hinder, a andra sidan därigenom, att part äger rätt att företaga ett nyY.

. 1 varje fall, då den av parten först valde skiljemannen avgår. I

öistnämnda hänseende är att märka, att uttrycket »avsäger sig uppdraget

eller av jäv eller annan anledning är hindrad att fullgöra detsamma»

ingalunda inbegriper alla de fall, då skiljeman underlåter att

fullgöra vad pa honom ankommer för att få saken bragt till slut. En av

de mest i ögonen fallande formerna för obstruktion är den, att skiljeman

utebliver från sammanträde. Såsom redan vid 1887 års riksdag anmärktes,

ligger detta sätt att omintetgöra skiljeavtalets verkningar mycket

nära till hands för en skiljeman, som är villig att tjänstgöra såsom verktyg

för en parts önskemål i sådan riktning. Kungl. Maj:ts förslag till

sagda riksdag hade icke inlåtit sig på frågan, huru obstruktion i sådan

form borde stävjas, men riksdagens lagutskott föreslog den bestämmelsen

att skiljemans upprepade underlåtenhet att inställa sig vid skiljenämndens

sammanträde skulle medföra behörighet för overexekutor att utse annan

skiljeman. Detta ändringsförslag vann emellertid icke riksdagens bifall,

och den lucka, som i denna punkt uppmärksammats, blev fortfarande

öppen.

Mot lagutskottets förslag synes ock den anmärkningen kunna göras,

att det tog sikte blott på eu enda, låt vara särskilt nära till hands liggande

form för obstruktion. Att deltaga i tvistens avgörande innebär

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 384.

15

naturligen något mera än att, som lagutskottet vid 1887 års riksdag uttryckte

saken, inställa sig vid sammanträde. Skiljemannen måste ock

övervara sammanträdet och deltaga i omröstningen till dom. Uraktlåtenhet

härutinnan träffades icke av den föreslagna bestämmelsen, blott skiljemannen

kommit tillstädes vid sammanträdets början.

För genomförande av en mot obstruktionen riktad effektiv lagändring

stadgas i föreliggande förslag 9 § andra stycket såsom huvudregel,

att överexekutors valrätt inträder, då av part eller av överexekutor utsedd

skiljeman avsäger sig uppdraget eller eljest uraktlåter att vederbörligen

deltaga i skiljemännens arbete. Med sistnämnda uttryck avses den

verksamhet, som från skiljemans sida över huvud taget erfordras för att

saken skall kunna bringas till avgörande. Förslagets innebörd är den,

att överexekutors valrätt under de givna förutsättningarna inträder omedelbart,

d. v. s. utan att parten har rätt att själv företaga något nyval.

Blott under särskilda omständigheter har undantag härifrån medgivits

genom den i paragrafens sista del gjorda hänvisningen till 7 § andra

stycket. Som nedan närmare skall utvecklas är här fråga om fall, där

skiljemannens uraktlåtenhet att vederbörligen deltaga i skiljemännens

arbete beror av omständigheter, över vilka han icke själv kunnat råda.

Ordalydelsen av 9 § andra stycket överensstämmer med förut berörda

utkast. Vissa befallningshavande hava framställt erinringar däremot.

Stadgandet kunde förmenas avse blott de fall, då uraktlåtenheten

från skiljemannens sida vore avsiktlig. En av befallningshavandena synes

hava funnit denna tolkning nödvändig och har samtidigt framhållit såsom

en brist, att stycket i sin nuvarande avfattning hänför de i 7 §

andra stycket angivna fallen såsom specialfall under 9 § andra stycket.

Emellertid finner denna omständighet enligt min mening sin förklaring

just däri, att sistnämnda stadgande i förslaget även avser de fall, då

uraktlåtenheten icke kan läggas skiljemannen till last.

I 9 § andra stycket nämnes skiljeman, utsedd av part eller av

överexekutor, men däremot icke skiljeman, tillkallad av andra skiljemän.

Då de av parterna utsedda skiljemännen enat sig om valet av tredje

skiljeman, torde nämligen däri få anses ligga en borgen för att en sådan

obstruktion, som denna bestämmelse vill träffa, icke behöver befaras från

den sålunda valde skiljemannens sida. I ett över utkastet avgivet yttrande

har väl såsom eu möjlighet framhållits, att även en av andra

skiljemän utsedd skiljeman kunde förhala saken genom uraktlåtenhet att

deltaga i skiljemännens arbete, men fallet torde, som ock i yttrandet

medgivits, vara ovanligt. Skulle emellertid skiljemannen avgå, förblir

den i sakens natur liggande regeln tillämplig, att rätten till ny
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition n:r 384.

val stannar hos de valberättigade skiljemännen. Endast försåvitt dessa

icke kunna enas, övergår valrätten, enligt 9 § första stycket, till överexekutor.

Enligt bestämmelsen i nu gällande 7 § andra stycket äger part i

varje fall företaga nyval eu gång, där av parten vald skiljeman avsäger

sig uppdraget eller av jäv eller annan anledning blir hindrad att fullgöra

detsamma. Skiljemannen kan sålunda vid åtskilliga sammanträden

deltaga i skiljemännens förhandlingar för att, då förfarandet närmar sig

sitt slut, avsäga sig uppdraget. Vederbörande part har då rätt att utse

hans ersättare och kan därvid till ny skiljeman välja en person, som i

likhet med den avgångne är beredd att vid en för tidens förhalande lämplig

tidpunkt avgå. Det är uppenbarligen nödvändigt att förändra förutsättningarna

för parts rätt att företaga nyval efter avgående skiljeman.

Denna rätt har därför i förslaget inskränkts till sådana fall, då all anledning

finnes för antagandet, att obstruktionsuppsåt icke vid valet förelegat.

Enligt förslagets 7 § andra stycket har part sålunda tillerkänts

rätt att välja ny skiljeman endast i stället för sådan, för vilken efter

valet uppkommit jäv eller laga förfall, som hindrar honom att fullgöra

uppdraget. Denna regel gäller dock endast första gången sådan händelse

inträffar.

Enligt utkastet skulle part äga att välja ny skiljeman i den först

utseddes ställe, då det för denne uppkommande hindret utgjordes av jäv

eller laga förfall, som blivit parten veterligt först efter valet. I flera

yttranden ha emellertid anmärkningar framställts mot ett sådant stadgande

under framhållande av svårigheten att förebringa utredning angående

den tid, då jäv eller laga förfall blivit part veterligt. Det har i

samband därmed uttalats, att den part, som ägde rätt att utse skiljeman,

också borde före valet övertyga sig om, att denne icke är jävig eller förhindrad

på grund av laga förfall. Om skiljemannen sedermera befunnes

hava vid tiden för valet varit jävig eller hindrad av laga förfall, borde

parten följaktligen icke under några omständigheter kunna påfordra att

få välja efterträdare åt honom. De mot utkastet i denna del anförda

skälen synas mig välgrundade, och rätten för part att välja ny skiljeman

har därför i förslaget inskränkts till de fall, där jäv eller laga förfall

för skiljemannen uppkommit först efter valet.

Det föreslagna stadgandet överensstämmer i det avseendet med

gällande rätt, att part under de angivna förutsättningarna blott en gång

äger att företaga nyval av skiljeman. Väl är det sant, att denna begränsning

i partens valrätt stundom kan framstå såsom godtycklig. En

ändring av nu gällande bestämmelser därhän, att parts rätt att företaga

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:tu proportion n:r 384.

17

omval av skiljeman för vissa fall utsträcktes till upprepade fall av skiljemäns

avgång, vore dock föga förenlig med förslagets syfte.

Det i förslaget använda uttrycket »första gången sådant inträffar»

kunde måhända i det fall giva anledning till tvekan, att part har att

utse flere skiljemän, och jäv eller laga förfall uppkommer först för den

ene och därefter för den andre av dessa. Det synes emellertid vara en

naturlig följd av stadgandets läggning, att uttrycket »första gången sådant

inträffar» avser var och eu av de ursprungligen valda skiljemännen, och

att således parten kan komma i tillfälle att för envar av dessa välja ersättare

en gång.

Förutsättningen för tillämpning av den i 9 § andra stycket givna 9 & §.

regeln är, att skiljeman avsäger sig uppdraget eller eljest underlåter att

vederbörligen deltaga i skiljemännens arbete. Ett av de närmast till

hands liggande fallen för sådan uraktlåtenhet är, såsom påpekats, att

skiljemannen underlåter att tillstädeskomma vid skiljemännens sammanträde.

För att emellertid bereda möjlighet att fastslå, huruvida en sådan

underlåtenhet föreligger, har i 9 b 4} föreskrivits, att den s. k. tredje

skiljemannen, under skäligt iakttagande av vad för övriga skiljemän kan

finnas lämpligt, har att bestämma ort och tid för skiljemännens sammanträde.

Delgivningsbevis rörande kallelsen ävensom intyg, som övriga

skiljemän, särskilt då tredje skiljemannen, utfärda rörande vad vid sammanträde

tilldragit sig, synas kunna utgöra tillräckligt material för den

prövning, som bör föregå överexekutors val av skiljeman enligt 9 § andra

stycket. Att tillmäta dylika intyg bevisvärde torde så mycket mindre

kunna möta betänklighet, som enligt 13 4? intyg av skiljemän, att

annan skiljeman deltagit i tvistens avgörande, för visst fall tillagts avgörande

betydelse för frågan om skiljedomens giltighet. Saknas skiljemäns

underskrift å skiljedomen, medför nämligen detta icke skiljedomens

ogiltighet, därest övriga skiljemän därå teckna intyg av nyssnämnda

innehåll.

Det förtjänar erinras därom, att lagutskottet vid 1887 års riksdag

jämväl föreslog en ny paragraf med samma syfte som föreliggande 9 b

Där tillerkändes den tredje skiljemannen likaledes rätt att kalla till sammanträde,

men tillfogades, att kallelse skulle bevisligen delgivas de övriga

skiljemännen minst 14 dagar före sammanträdet. En dylik föreskrift har

icke synts mig erforderlig eller ens lämplig, utan har det överlämnats till

överexekutors fria prövning att avgöra, om kallelse skett i så god tid,

att skiljeman skäligen bort efterkomma densamma.

Förslagets 9 b § avviker i redaktionellt hänseende i någon män

från motsvarande stadgande i utkastet.

Bihang till riksdagrn* protokoll 11)19. 1 taml. 345 höft. {Nr 384.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

U S

KungI. Maj:ts proposition nr 38 i

Särskild uppmärksamhet har i förslaget ägnats åt de i gällande

skiljemannalags 11 $ givna reglerna angående den tid, inom vilken

skiljemannaåtgärd skall vara avslutad. Då parterna ej själva bestämt

viss tid härför, skall enligt dessa regler skiljedom meddelas inom en tid

av sex månader. Om skiljedom icke meddelats inom denna tid, är skiljeavtalet

förfallet.

Regeln om en dylik från början fastställd, för alla fall enhetlig

slutpunkt för skiljemannaförfarandet torde i själva verket utgöra en av

de viktigaste grunderna till de ofta förekommande försöken till obstruktion.

Å andra sidan måste det fasthållas, att bestämmelsen om viss

begränsad tid, inom vilken förfarandet skall vara avslutat, har sitt

stora värde som eu borgen för att avgörandet icke av skiljemännen

förhalas. Enligt förslaget har därför visserligen den fastställda fristen

av sex månader bibehållits i de fall, där parterna ej annorlunda avtalat,

men icke längre såsom en gång för alla fixerad. Overexekutor äger

tvärtom att, när särskilt skäl därtill finnes, medgiva förlängning av tiden

intill sex månader utöver den ursprungligen gällande. Föreligger synnerlig

anledning, kan tiden till och med ytterligare förlängas.

I yttrande från en av Kungl. Maj:ts befallningshavande ha framställts

betänkligheter mot det föreslagna stadgandet. Dessa betänkligheter

gälla icke själva principen, att förlängning av tiden under vissa förhållanden

bör kunna meddelas. Men då förhandenvaron av synnerlig

anledning skulle berättiga till uppskov utöver sex månader, kunde detta

återverka därhän, att förlängning med intill sex månader konime att beviljas

på ganska svaga grunder.

En dylik tolkning av stadgandets innebörd står givetvis icke i överensstämmelse

med dess verkliga mening. Förlängning av tiden bör medgivas

blott när sakens omfattning eller från endera partens sida direkt

eller indirekt framträdande obstruktionstendenser giva anledning därtill.

För att ytterligare framhäva nödvändigheten av en ingående prövning,

innan begärd förlängning medgives, har det i förenämnda utkast använda

uttrycket: »när skäl därtill äro» i förslaget förstärkts till: »när särskilt

skäl därtill är». Det torde i detta sammanhang böra framhållas, att

overexekutor icke lämpligen bör redan från början bevilja förlängning

av tidsfristen med sex månader utan, allt efter sakens beskaffenhet, med

eu kortare tid med rätt för vederbörande att före den sålunda förlängda

tidens utgång göra ansökan om ny förlängning. Sedan tiden förlängts med

tillhopa sex månader, får endast vid »synnerlig anledning» ett ytterligare

förlängande beviljas. Att över huvud taget medgiva möjligheten av

en sådan ytterligare förlängning synes vara befogat med hänsyn därtill,

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:tx proposition nr 384.

att i en särskilt vidlyftig sak en part måhända kunde frestas att söka

förhala tiden ända till dess jämväl gränsen för möjligheten av förlängning

uppnåddes. Med hänsyn härtill torde en föreskrift om ett ovillkorligen

gällande maximum för förlängningen, varom berörda befallningshavande

hemställt, vara ägnad att motverka det med lagändringen avsedda

ändamålet.

Samma befallningshavande har ock givit uttryck åt den uppfattningen,

att de i denna paragraf föreslagna nya bestämmelserna vore

ofullständiga. De avsåge nämligen icke de fall, då parterna själva avtalat

om tidsfristens längd, ehuru behovet av eu förlängning av fristen

även här kunde inställa sig. Gent emot denna erinran måste dock framhållas,

att alla förutberörda, i lagen föreslagna ändringar blott avse att

utfylla ett parternas eget avtal rörande det ämne, som är i fråga. Uttrycklig

överenskommelse från parternas sida sätter lagens föreskrift i

dessa delar ur kraft. En bestämmelse, som gåve överexekutor rätt att

göra ändring i vad parterna avtalat om tidsfristens längd, skulle innebära

ett oberättigat ingrepp i parternas avtalsfrihet.

Den berörda skillnaden mellan de fall, då parterna överenskommit

om viss tid för skiljedoms meddelande, och då så ej är fallet, har i

föreliggande förslag givit anledning till ytterligare en ändring. Enligt

gällande lag förfaller skiljeavtalet, om ej skiljedom meddelats inom den

av parterna bestämda eller av lagen föreskrivna tidsfristen. Detta stadgande

har oförändrat bibehållits blott i vad rör av parterna avtalad

tid. Är däremot fråga om den i lagen stadgade tiden, måste förutsättningarna

för skiljeavtalets förfallande jämkas. Har nämligen före den

ursprungligen gällande eller efter förlängning fastställda tidens utgång

part gjort ansökan om förlängning av tiden, och är ansökningen, då

förutnämnda tid utlöper, ännu ej avgjord, bör skiljeavtalet ej betraktas

såsom förfallet, förrän det blivit klart, att förlängning icke medgives.

Bestämmelsen i 11 § har därför förtydligats därhän, att skiljeavtalet

skall vara förfallet, om ej före den tidpunkt, som dittills utgjort tidsfristens

gräns, skiljedom meddelats eller rörande tidens förlängning ingivits

ansökan, som av överexekutor bifalles. Avslås ansökningen, skall

avtalet anses hava förfallit vid den tidpunkt, dä den förut fastställda

tiden utlöpte.

Alt överexekutor ej äger att, sedan skiljeavtalet förfallit, förlänga

tiden för skiljedoms meddelande och därmed återuppliva skiljeavtalets

kraft, exempelvis på grund av en efter tidens utgång ingiven ansökan,

ligger i sakens natur.

I samband med de bestämmelser mot obstruktion, för vilka jag nu 9 • tf.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kung!. Maj:ts projioxition nr 384.

redogjort, har det synts lämpligt att såsom 9 a $ upptaga ett särskilt

stadgande, avsett att förhindra en tolkning av lagens innebörd, som i

viss mån kunde motverka vad man med förutnämnda bestämmelser velat

vinna. Gällande föreskrifter synas nämligen icke utesluta den uppfattningen,

att, sedan tredje skiljemannen utsetts, hans behörighet skulle

vara beroende av att de skiljemän alltjämt kvarstode, som ursprungligen

varit val berättigade. En sådan tolkning har i föreliggande paragraf avvisats,

och en obstruerande skiljemans avlägsnande kommer sålunda icke

att medföra några förändringar i skiljenämndens sammansättning i övrigt.

ll « §■ För det fall att överexekutor enligt 11 § andra stycket medgivit för
längning

av tiden för skiljedoms meddelande, innehåller merberörda utkast,

i överensstämmelse med stadgandets syfte, den föreskrift, att överexekutors

beslut icke skall kunna överklagas. Härutöver äger föreliggande

lagförslag jämväl den av praktiska grunder motiverade innebörd, att icke

heller beslut, varigenom ansökan om förlängning av tiden avslagits, skall

kunna göras till föremål för klagan. Bestämmelse i dessa hänseenden

har upptagits i 11 a §, dit jämväl föreskriften i 9 § andra stycket av

gällande lag överflyttats.

I förevarande paragraf har härjämte införts föreskrift därom, att

överexekutors beslut i fråga om utseende av skiljeman eller förlängning

av tid för skiljemannaätgärdens avslutande icke bör meddelas, förrän

part, som ej gjort ansökningen, lämnats tillfälle att avgiva yttrande i

ärendet. Grunden till den föreslagna bestämmelsen är följande. Enligt

9 och 11 §>; tillkommer rätten att avgöra ärenden angående utseende av

skiljeman eller förlängande av tid överexekutor i den ort, där endera

parten har sitt bo och hemvist. I yttranden över det utkast, på vars

grundval föreliggande förslag utarbetats, hava några av Kungl. Maj:ts

befallningshavande påvisat, att avsevärda olägenheter kunna följa av

dessa bestämmelser. Ofta bliva härigenom två skilda överexekutorer lika

behöriga att handlägga samma ärende. Vid tillämpning av nu gällande

bestämmelser i detta avseende, vilka icke direkt rubbas av förslaget, har

det också inträffat, att såsom tredje skiljeman två skilda personer blivit

tillsatta av olika överexekutorer. Enligt de föreslagna bestämmelserna

konmie möjligheten att påkalla överexekutors ingripande att ytterligare

utvidgas, och härmed skulle möjligheten av dylika stridiga beslut ökas.

Att fullständigt avlägsna de svårigheter, som här onekligen kunna uppstå,

torde emellertid kräva genomgripande ändringar i lagen. För det

stora flertalet fäll kan dock en tillfredsställande ordning vinnas på en

lättare framkomlig väg, nämligen genom att lagfästa det åtminstone av

nagla överexekutorer redan nu i dessa ärenden tillämpade kommunika
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kanyl. Maj ds proposition nr 3S4.

tionsförfarandet. Då härvid den part, som ej år sökande, far tillfälle

att yttra sig i saken, lärer han, om han å sin sida redan vänt sig till

annan överexekutor, ej underlåta att lämna upplysning härom. Skulle

på detta sätt framkomma, att frågan verkligen är hänskjuten jämväl till

eu annan överexekutors prövning, torde avgörandet få anses höra tillkomma

den överexekutor, till vilken ansökning först ingivits.

I ett över utkastet avgivet yttrande uttalas, att den överexekutor,

som en gång haft att avgöra fråga rörande ett visst skilj emannaförfarande,

därefter borde vara ensam behörig att upptaga även de övriga

frågor, som framdeles kunde uppkomma för reglering av samma förfarande.

Då emellertid eu sådan bestämmelse skulle kunna giva upphov

till invändningar mot överexekutors behörighet och därigenom fördröja

förfarandets gång, har något stadgande av sådan innebörd icke upptagits

i förslaget.

Frågan, huruvida behörigheten att hos överexekutor göra hemställan

om utseende av skiljeman eller om förlängning av tid tillkommer allenast

part eller jämväl skiljeman, bör icke av lagen lämnas oklar. Praktiska

skäl synas tala för att icke blott part utan även skiljeman bör ägf} befogenhet

att göra ansökan om förlängning av tid. Det torde ock någon

gång kunna vara av gagn, att skiljeman har rätt att hemställa om utseende

av skiljeman, liksom det ej torde möta några betänkligheter att

medgiva honom rätt härtill, blott parterna beredas tillfälle att yttra sig

över ansökningen. I överensstämmelse härmed har det nya stadgandet

i första stycket av 11 a § avfattats.

Tvenne Kungl. Majrts befallningshavande hava framställt det önske- Övergångsmål,

att de föreslagna ändringarna erhölle tillämplighet jämväl å skilje- be8^^e

avtal, som ingåtts före den för ikraftträdandet utsatta dagen. Då skiljeavtal

ofta slötes i syfte att tillämpas under en följd av år, komme de

nya bestämmelserna eljest icke att vinna tillämpning på vissa i framtiden

förekommande skiljemannaförfaranden. De nya bestämmelserna

skulle dock i grunden endast medföra, att åt skiljeavtal gåves den rättsverkan,

som vid deras avslutande varit avsedd.

Häremot måste emellertid invändas, att ett skiljeavtal, slutet under

hänvisning till gällande skiljemannalag, äger ett annat innehåll än de nya

bestämmelse!^ skulle föranleda. Sålunda blir exempelvis partens rätt

att företaga nyval av skiljeman inskränkt, och tiden för skiljedoms meddelande

kan bliva en annan än förut avsedda sex månader. Redan detta

torde vara skäl nog att ej i strid mot allmänna grundsatser giva de nya

bestämmelserna retroaktiv kraft.»

Föredraganden uppläste härefter det upprättade förslaget till lag

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kuvgl. Maj:ts proposition nr 384.

om ändringar i och tillägg till lagen om skiljemän den 28 oktober 1887

och hemställde, att lagrådets utlåtande över förslaget måtte för det i

§ 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag av

protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall.

Ur protokollet:

Adil Wifvesson.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mproposition nr 334.

23

Förslag

till

Lag

om ändringar i och tillägg till lagen om skiljemän den 28 oktober

1887.

Härigenom förordnas, att 7, 9 och 11 §§ i lagen om skiljemän den

28 oktober 1887 skola erhålla följande ändrade lydelse samt att i nämnda

lag skola införas tre nva paragrafer med beteckning 9 a §, 9 b § och

11 a §, av den lydelse här nedan sägs:

7

Har någon, som blivit genom skiljeavtalet utsedd till skiljeman,

avsagt sig uppdraget, eller varder han på grund av jäv eller av annan

anledning hindrad att fullgöra detsamma, vare i avseende på den tvist,

som är i fråga, avtalet förfallet, där ej parterna annorlunda överenskommit.

Om för skiljeman, som eljest blivit av part utsedd, efter valet

uppkommer jäv eller laga förfall, som hindrar honom att fullgöra uppdraget,

välje parten, första gången sådant inträffar, annan skiljeman i

hans ställe, och galle om sådant val i tillämpliga delar vad i 6 § är

stadgat.

9 §.

Uraktlåter part, som skall välja skiljeman, att fullgöra vad honom

i sådant avseende åligger, eller kunna i det fall, att skiljeman skall av

andra skiljemän tillkallas, dessa ej förena sig om valet, skall, så vida ej

skiljeavtalet innehåller annan bestämmelse, skiljeman utses av överexekutor

i den ort, där endera parten har sitt bo och hemvist.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

K mull. Maj:ts proposition nr 384.

Lag samma vare, då av endera parten eller av överexekutor utsedd

skiljeman avsäger sig uppdraget eller eljest uraktlåter att vederbörligen

deltaga i skiljemännens arbete samt sådant fall ej är för handen, att

parten enligt 7 § andra stycket har att välja ny skiljeman.

9 a §.

Har skiljeman blivit av andra skiljemän tillkallad eller, i brist av

åsämja dem emellan, av överexekutor utsedd, medför annan skiljemans

därefter inträffade avgång icke rubbning i förutnämnda skiljemans behörighet.

9 b §.

Skiljeman, som blivit av andra skiljemän tillkallad eller, i brist av

åsämja dem emellan, utsetts av överexekutor, har att, under skäligt iakttagande

av vad för övriga skiljemän kan finnas lämpligt, bestämma ort

och tid för skiljemännens sammanträde.

11 §•

Parterna äga bestämma viss tid, inom vilken skiljemannaåtgärden

skall vara avslutad. Är ej skiljedom meddelad inom sålunda bestämd

tid, vare med avseende å den tvist, som överlämnats till skiljemännens

prövning, skiljeavtalet förfallet.

Är sådan bestämmelse, som i första punkten avses, ej given, skall

skiljedom meddelas inom sex månader, räknade från den dag, då skiljeavtalet

slöts, eller, där skiljeavtalet avser framtida tvist eller ej är skriftligen

upprättat, från den dag, då dess tilliimpning påkallades i den ordning

som i 5 § sägs; dock skall, därest tvist om skiljeavtalets giltighet

eller tillämplighet inom nämnda tid varder anhängiggjord vid domstol,

tiden för skiljedoms meddelande räknas från den dag, då sådan tvist

blivit slutligen avgjord. Överexekutor, som i 9 § sagts, må likväl, när

särskilt skäl därtill är, medgiva förlängning av den i detta stycke bestämda

tiden, dock icke, utan synnerlig anledning, med mera än sammanlagt

sex månader. Skiljeavtalet vare i avseende å den ifrågakomna

tvisten förfallet vid den fastställda tidens utgång, där ej dessförinnan

antingen meddelats skiljedom eller rörande tvistens förlängning gjorts

ansökan, som av överexekutor bifalles.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 384.

25

11 a §.

Beslut över ansökan om utseende av skiljeman eller förlängning

av tid för skiljedoms meddelande må av överexekutor icke meddelas,

med mindre sökandens motpart eller, där sökanden är skiljeman, båda

parterna lämnats tillfälle att yttra sig i ärendet.

Mot överexekutors beslut, varigenom skiljeman blivit utsedd eller

fråga om förlängning av tiden för skiljedoms meddelande avgjorts, må

klagan ej föras; dock vare beslutet utan verkan, där domstol förklarar

skiljeavtalet icke hava ägt giltighet eller tillämplighet å den tvist, varom

fråga är.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1919, men äger ej utan parternas

medgivande tillämpning å skiljeavtal, som slutits före nämnda dag.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 345 Käft. (AV 384.)

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 384.

Bilaga

Utkast

till , j t

Lag om ändringar i och tillägg till lagen om skiljemän den 28

oktober 1887.

7 §.

Har någon, som blivit genom skiljeavtalet utsedd till skiljeman,

avsagt sig uppdraget, eller varder han på grund av jäv eller av annan

anledning hindrad att fullgöra detsamma, vare i avseende på den tvist,

som är i fråga, avtalet förfallet, där ej parterna annorlunda överenskommit.

Om skiljeman, som eljest blivit av part utsedd, på grund av jäv

eller laga förfall, som blivit parten veterligt först efter valet, varder hindrad

att fullgöra uppdraget, välje parten, första gången sådant inträffar, annan

skiljeman i hans ställe, och gälle om sådant val i tillämpliga delar vad

i 6 § är stadgat.

9 §•

Försummar part, som skall välja skiljeman, att fullgöra vad honom

i sådant avseende åligger, eller kunna i det fall, att skiljeman skall av

andra skiljemän tillkallas, dessa ej förena sig om valet, skall, så vida ej

skiljeavtalet innehåller annan bestämmelse, skiljeman utses av överexekutor

i den ort, där endera parten har sitt bo och hemvist.

Lag samma vare, då av endera parten eller av överexelcutor utsedd

skiljeman avsäger sig uppdraget eller eljest uraktlåter att vederbörligen deltaga

i skiljemännens arbete samt sådant fall ej är för handen, att parten

enligt 7 § andra stycket har att välja ny skiljeman.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maja» proposition nr 334.

27

9 a §.

Har skiljeman, som skall av andra skiljemän tillkallas, blivit i vederbörlig

ordning av dem vald eller hav, där enighet om valet icke vunnits,

skiljeman blivit av överexekutor utsedd, medför annan skiljemans därefter

inträffade avgång icke rubbning i förutnämnda skiljemäns behörighet.

9 b §.

Där en skiljeman blivit av andra skiljemän tillkallad, har den förre

eller den som av överexekutor blivit för honom utsedd att, under skäligt

iakttagande av vad för övriga skiljemän kan finnas lämpligt, bestämma ort

och tid för skiljemännens sammanträde.

11 §•

Parterna äga bestämma viss tid, inom vilken skiljeinannaåtgärden

skall vara avslutad.

Är sådan bestämmelse ej given, skall skiljedom meddelas inom

sex månader, räknade från den dag, då skiljeavtalet slöts, eller, där

skiljeavtalet avser framtida tvist eller ej är skriftligen upprättat, från

den dag, då dess tillämpning påkallades i den ordning som i 5 S sägs;

dock skall, därest tvist om skiljeavtalets giltighet eller tillämplighet inom

nämnda tid varder anhängiggjord vid domstol, tiden för skiljedoms meddelande

räknas från den dag, då sådan tvist blivit slutligen avgjord.

Överexekutor, som i 9 § sagts, må likväl, när skäl därtill äro, medgiva förlängning

av den i detta stycke bestämda tiden, dock icke, utan synnerlig anledning,

med mera än sammanlagt sex månader. Förlängning av tiden må

ej medgivas, med mindre ansökan härom gjorts före utgången av den för

skilj emannaåtg är dens avslutande dittills gällande tiden.

Är ej skiljedom meddelad inom tid, bestämd som ovan för varje

fall sägs, vare i avseende på den tvist, som överlämnats till skiljemännens

prövning, skiljeavtalet förfallet.

11 a §.

Mot överexekutors beslut, varigenom skiljeman blivit utsedd eller

tid för skiljedoms meddelande förlängd, må klagan ej föras; dock vare

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Muj:ts proposition nr 384.

beslutet utan verkan, där domstol förklarar skiljeavtalet icke hava ägt

giltighet eller tillämplighet å den tvist, varom fråga är.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1919, men äger ej utan parternas

medgivande tillämpning å skiljeavtal, som slutits före nämnda dag.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majits proposition nr 384.

29

P. M.

Riksdagen har i skrivelse den 8 mars 1918 (n:r 55) anhållit, att

Kungl. Maj:t, efter verkställd utredning, täcktes låta företaga en fullständig

revision av lagen om skiljemän den 28 oktober 1887 samt för riksdagen

framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Då det arbete på en fullständig revision av ifrågavarande lag, som

i anledning av nämnda riksdagsskrivelse igångsatts inom justitiedepartementet,

icke kan fullbordas under närmaste tiden, har inom justitiedepartementets

lagavdelning för eventuellt framläggande redan till 1919

års riksdag utarbetats förestående utkast till lag om ändring i vissa

delar av lagen om skiljemän. Detta utkast åsyftar att avlägsna de av

lagen öppnade möjligheter till obstruktion, vilkas undanröjande av riksdagen

framhållits såsom ett synnerligen trängande behov. Utkastets

huvudsakliga innebörd är i korthet följande.

De stadganden, som i gällande skiljemannalag åsyfta att förhindra

obstruktion från parts sida (vare sig direkt eller genom medverkan av

den av parten valde skiljemannen), återfinnas i 7 och 9 §§. Det är dessa

stadganden, som i praktiken befunnits otillfredsställande. Sålunda visar

det sig exempelvis stundom omöjligt att få en skiljeman ersatt med annan

oaktat han uraktlåter att vederbörligen deltaga i tvistens avgörande. Och

om en av part utsedd skiljeman avgår, äger parten att företaga ett nytt

val av skiljeman, även om det första valet tydligen skett endast i avsikt

att genom en avsägelse och den med ett nytt val förenade tidsutdräkten

förhala tiden. För den part, som vill undandraga sig skiljemannaförfarandet,

möter det, enligt vad erfarenheten givit vid handen, i regel icke

några oöverstigliga svårigheter att förhala tiden så länge, att han når

sitt syfte, i det att skiljeavtalet förfaller, därest icke skiljedom meddelats

inom viss tid, som i 11 § bestämts till sex månader, för så vitt icke parterna

överenskommit om annan tid.

I utkastet stadgas däremot, att ny skiljeman skall utses av överexekutor,

såväl då av endera parten utsedd skiljeman uraktlåter att veder
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 384.

börligen deltaga i skiljemännens arbete, som då han avsäger sig uppdraget

(9 § andra stycket). Möjlighet har sålunda beretts att få eu obstruerande

skiljeman avlägsnad, varjämte parten berövats den obstruktionsmöjlighet

han ägt i rätten att företaga ett nyval av skiljeman. Häri

ligger givetvis eu uppfordran att i eget intresse till skiljeman utse en

person, som lojalt medverkar till skiljemannaförfarandet. Blott i det fall,

att av parten utsedd skiljeman blir hindrad att deltaga i skiljemänuens

arbete på grund av jäv eller laga förfall, som blivit parten veterligt efter

valet, äger parten enligt utkastet rätt att ännu en gång utse skiljeman

(7 § andra stycket). I detta fall, då obstruktionssyfte icke kan antagas

föreligga, synes anledning icke finnas att omedelbart fråntaga parten

hans valrätt.

I samband med stadgandet i 9 § andra stycket står den i första

stycket av samma § vidtagna ändringen, varigenom ordet »tredskas» ersatts

med ordet »försummar». Genom gängse tolkning av uttrycket »tredskas»

torde den part i visst fall meddelade fristen av fjorton dagar för utseende

av skiljeman i själva verket förlängas, i det att överexekutor, sedan

ansökan om utseende av skiljeman inkommit frän motparten, torde

låta bero vid ett av parten därefter, ehuru före överexekutors beslut,

anmält val av skiljeman. Genom utkastets ordalydelse åter anges, att

parten genom sin försummelse att inom fjorton dagar anmäla sitt val av

skiljeman förlorat sin valrätt; härigenom erhåller vederbörande part ett

intresse att icke fördröja sitt val, och skiljemannaförfarandets början

påskyndas.

För att underlätta överexekutors prövning av frågan, huruvida

skiljeman underlåtit att fullgöra vad honom åligger, i första hand att

tillstädeskonuna vid skiljemännens sammanträden, har i 9 b § införts

den föreskriften, att den s. k. tredje skiljemannen har att utfärda ka lelse

till sammanträde. Delgivningsbevis rörande kallelse och de intyg, som

de icke obstruerande skiljemännen, särskilt då tredje skiljeman, utfärda

om vad vid sammanträde tilldragit sig, synas böra utgöra ett tillfredsställande

material för överexekutors bedömande av frågan, huruvida någon

av skiljemännen uraktlåtit att vederbörligen deltaga i tvistens prövniug

och avgörande.

Trots redan angivna bestämmelser är det emellertid måhända icke

uteslutet, att särskilt vid mera omfattande tvister obstruktion skulle kunna

bedrivas därhän, att den i gällande lag fastställda fristen för skiljemannaåtgärdens

avslutande förflöte utan att skiljedom kunnat meddelas. I syfte

att ytterligare förminska möjligheten till obstruktion stadgas därför i

utkastets 11 § andra stycket, att överexekutor, när skäl därtill äro, må

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Alaj:ts proposition nr 384.

medgiva förlängning av den för skiljemannaförfarandets avslutande gällande

tiden, dock icke, utan synnerlig anledning, med mera än sammanlagt

högst sex månader. De skäl till tidens förlängning, som härvid avses

att vinna beaktande, äro — förutom i sakens omfattning — framför

allt att söka i framträdande obstruktionstendenser. Det torde kunna antagas,

att genom den elasticitet, förfarandet härmed beredes, obstruktionens

ändamål skall förhindras och intresset att obstruera bortfalla.

Därest överexekutor enligt 11 § andra stycket medgivit förlängning

av tiden för skiljedoms meddelande, överensstämmer det med stadgandets

syfte, att överexekutors beslut icke skall kunna överklagas. Bestämmelse

härom har upptagits i 11 a §, dit jämväl föreskriften i 9 § andra stycket

av gällande lag överflyttats.

Slutligen har i utkastets 9 a § upptagits ett särskilt stadgande,

avsett att förhindra en tolkning av lagens innebörd, som kunde underlätta

obstruktion. Gällande bestämmelser synas nämligen icke utesluta

den uppfattningen, att, sedan tredje skiljemaunen utsetts, hans behörighet

skulle vara beroende av att de skiljemän alltjämt kvarstode, som ursprungligen

varit valberättigade.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maja» proposition nr 384.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. May.ts lagråd måndagen den

11 mars 1919.

Närvarande:

Justitieråden Gullstkand,

von Sktii,

Wedueug,

Regeringsrådet Planting-Gyllenbåga.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

28 februari 1919, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas

över upprättat förslag till lag om ändringar i och tillägg till lagen om

skiljemän den 28 oktober 1887.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet

föredragits av chefen för justitiedepartementets lagavdelning, docenten

Martin Fehr.

Förslaget föranledde följande yttranden:

7 §•

Lagrådet:

Därest parts rätt att utse ny skiljeman i avgången skiljemans

ställe begränsas till fall, då avgången är att tillskriva ett efter valet

uppkommet jäv eller laga förfall, torde anledning icke förefinnas att i

likhet med gällande lag inskränka partens ifrågavarande befogenhet till

allenast ett första kompletteringsval.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:tn proposition nr 384.

9 §■

Lagrådet:

T syfte att förebygga viss tolkning av denna paragrafs första stycke

har man ersatt lagutkastets uttryck försummar med uraktlåter. Berörda

syfte skulle dock säkrare vinnas, därest såsom villkor för överexekutors

ingripande angåves, att partens åliggande i avseende å val av skiljeman

ej fullgöres.

Part, som, när skiljeman ej vederbörligen utsetts av motparten,

äger påkalla förordnande av skiljeman hos överexekutor, kan enligt gällande

lag välja mellan att utöva denna .befogenhet och att jämlikt 10 §

hänskjuta tvisten till domstol. Då sådan valrätt icke lärer böra genom

lagändringen för något fall berövas honom, torde sistnämnda lagrums

avfattning böra jämkas till överensstämmelse med nu ifrågavarande

stadgande.

Att skiljeman, som utsetts av andra skiljemän, vansköter sitt uppdrag

synes vara en möjlighet att räkna med i minst lika hög grad som

den, att av överexekutor förordnad skiljeman obstruera!''. Det hemställes

förty, att stadgandet i andra stycket av förevarande paragraf om avsägelse

m. m. utsträckes att gälla varje skiljeman, som ej är nämnd i

skiljeavtalet.

Avfattningen av andra stycket inbjuder onekligen, såsom i vissa

över lagutkastet avgivna yttranden även blivit anmärkt, till den tydning,

att där upptagna bestämmelse avser allenast sådan uraktlåtenhet, som

kan läggas skiljemannen till last. Rätta meningen bleve klarare uttalad,

om med avsägelse likställdes det fall, att skiljemannen icke deltager i

skiljemännens arbete, på sätt för dess vederbörliga fortgång kräves.

Varder ej 7 § ändrad så, som av lagrådet blivit ifrågasatt, torde

sådan jämkning böra vidtagas i andra stycket av nu förevarande paragraf,

att vad där säges om skiljemans avsägelse kommer att gälla hans

avgång.

9 a §.

Justitieråden Gallstrand och Wedberg:

Någon tvekan om att lagen redan i sin nuvarande lydelse bör förstås

på sätt denna paragraf angiver — en tolkning, som även överensstämmer

med vad rättsdoktrinen lär, — synes icke kunna råda. Paragrafen

torde alltså böra såsom överflödig utgå.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 345 Käft. (AV 384.)

o

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 384.

9 b §.

Lagrådet:

Da vid bestämmandet av tid och ort för skiljemännens sammanträde

hänsyn naturligtvis bör tagas även till parternas bekvämlighet,

torde någon jämkning av paragrafens lydelse böra ske.

Förslaget i dess helhet.

Lagrådet:

I samband med nu ifrågasatta ändringar i skiljemannalagen borde

till vinnande av större reda och överskådlighet en omgruppering verkställas

av bestämmelserna närmast efter 6 §. Ordningsföljden dem emellan

kunde lämpligen bliva denna: nuvarande 8 § sättes såsom andra

stycke i 6 §; 7 § får innefatta allenast samma paragrafs nuvarande

första stycke; och såsom 8 § upptages innehållet i de båda föreslagna

andra styckena av 9 § och 7 §.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kung t, Maj: t g proposition nr 384.

35

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet d Stockholms slott

fredagen den 21 mars 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Sciiotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Thorsson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anmälde lagrådets

den 11 mars 1919 avgivna utlåtande över det den 28 februari

1919 till lagrådet remitterade förslaget till lag om ändringar i det tilläggtill

lagen om skiljemän den 28 oktober 1887. Efter att hava redogjort

för utlåtandets innehåll anmärkte föredraganden, att han i anledning av

de av lagrådet gjorda erinringar låtit inom justitiedepartementet omarbeta

lagförslaget och jämväl däri vidtagit vissa redaktionella jämkningar, avseende

bland annat lagförslagets rubrik.

Föredraganden uppläste härefter det sålunda överarbetade förslaget

till lag om ändring i lagen om skiljemän den 28 oktober 1887 och

hemställde, att detsamma måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 384.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen

förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gustaf Sandström.

Stockholm 1919. Kungl. Boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner.

191288

Doktrin (1)

  1. Tid för meddelande av skiljedom, SvJT 1981 s. 548 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. 1LU 1919:35 Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen om skiljemän den 28 oktober 1887. ISårvarande: herrar Åkerman, Gezeli s. 1 i texten

Rättsfall (1)

1 koppling.

  1. RH 1993:86 ur registret

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. SvJT 1981 s. 548 Tid för meddelande av skiljedom s. 548 i texten