Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 28 juni 1918 med vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring m. m

1919-03-14 · 16 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:388, Med förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 28 juni 1918 med vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kutigl. Maj.ts proposition Nr 388.

1

Nr 388.

Ktmgl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

fortsatt tillämpning av lagen den 28 juni 1918 med

vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring m. m.;

given Stockholms slott den 28 mars 1919.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll vill Knngl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå

riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om fortsatt tillämpning av lagen den 28 juni 1918 med

vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring; och

2) lag om fortsatt tillämpning av lagen den 28 juni 1918 innefattande

tillägg till lagen om nyttjanderätt till fast egendom den 14

juni 1907.

GUSTAF.

Eliel Löfgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 349 käft. (Nr 388.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 388.

Förslag

till

Lag

om fortsatt tillämpning av lagen den 28 juni 1918 med vissa bestämmelser

mot oskälig arrendestegring.

Härigenom förordnas, att lagen den 28 juni 1918 med vissa bestämmelser

mot oskälig arrendestegring, vilken lag gäller till den 1

juni 1919, skall äga fortsatt tillämpning till den 1 juni 1920; dock skall

från och med den 1 juni 1919 1 § hava följande lydelse:

Har i fall, då arrendator enligt avtal, slutet före den 1 oktober

1917, är pliktig att helt eller huvudsakligen utgöra arrende genom avlämnande

av mjölk, smör, fisk eller annat naturalster, å dylikt vederlag

efter avtalets ingående inträtt sådan prisstegring, som därvid icke lät

sig beräkna, och finnes den utfästa legan i följd härav uppenbart oskälig;

äge arrendatorn rätt att, såvitt angår vederlag, förfallet under tiden

från och med den 1 oktober 1917 till den 1 juni 1920, påfordra, att

skälig andel i prisstegringen kommer honom till godo. Där ej annorlunda

åsämjes, må denna andel ej överstiga hälften av prisstegringen.

Beträffande beslut, som av i lagen omförmäld nämnd fattats före

den 1 juni 1920, skall vad i 4 och 5 §§ är stadgat fortfarande gälla.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:hs proposition Nr H&H.

■i

Förslag

till

Lag

om fortsatt tillämpning av lagen den 28 juni 1918 innefattande tillägg till

lagen om nyttjanderätt till fast egendom den 14 juni 1907.

Härigenom förordnas, att lagen den 28 juni 1918 innefattande

tillägg till lagen om nyttjanderätt till fast egendom den 14 juni 1907,

vilken lag gäller till den 1 juni 1919, skall äga fortsatt tillämpning till

den 1 juni 1920. Beträffande beslut, som av i lagen avsedd nämnd

fattats före den 1 juni 1920, skall vad i 4 och 5 §§ i lagen den 28 juni

1918 med vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring är stadgat äga

motsvarande tillämpning jämväl efter den 31 maj 1920.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 388.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 14 mars 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Edén,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren-,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anförde efter

gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet:

Lagen den 28 juni 1918 med vissa bestämmelser mot oskälig

arrendestegring samt lagen av samma dag innefattande tillägg till lagen

om nyttjanderätt till fast egendom den 14 juni 1907 upphöra att

gälla den 1 juni 1919.

Med anledning av uppkommen fråga om förlängning av lagarnas

giltighetstid hava Kungl. Maj:ts befallnings!]avande i samtliga län anmodats

att, efter hörande av ordförandena i de nämnder, som för det i

lagarna angivna ändamål blivit inom länen utsedda, inkomma med yttrande

angående lagarnas verkningar under den tid de varit gällande samt behovet

av förlängning av giltighetstiden för desamma.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 388. 5

Kungl. Maj:ts befäl lnin gsh avari de i Stockholms, Östergötlands och

Västerbottens län hava i avgivna utlåtanden tillstyrkt prolongation av

båda förenämnda lagar. Befallningshavandena i Skaraborgs och Örebro

län hava tillstyrkt enahanda åtgärd beträffande förstnämnda lag.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Stockholms län har, under uppgift,

att befallningshavanden allenast i ett fall haft anledning utse ledamot

i sådan nämnd, som avsåges i 2 § i ovan förstnämnda lag, åberopat

infordrade yttranden från nämnde ledamot samt livsmedelsstyrelsen

i länet, i vilka yttranden lagarnas prolongation tillstyrkts. Livsmedelsstyrelsen

har härvid framhållit, att, med hänsyn till ännu rådande prisstegring

å de i lagarna avsedda naturalster och den rådande ovissheten

om tillgång och därmed prisläge å dylika alster under en avsevärd tid

framåt, det vore önskvärt, att lagarnas giltighetstid förlängdes under

ett år. Livsmedelsstyrelsen hade väl icke varit i tillfälle att förvärva närmare

erfarenhet rörande verkningarna av ifrågavarande lagar men ägde

dock kännedom om att bestämmelser i förevarande syfte av förhållandena

inom länet varit och helt visst fortfarande vore av behovet påkallade.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Östergötlands län har anfört,

att befallningshavanden vid verkställd undersökning utrönt, att bestämmelserna

i förevarande lagar i allmänhet ej behövt tillämpas inom länet,

enär vederbörande jordägare och arrendatorer oftast redan före lagarnas

tillkomst träffat frivillig överenskommelse i sådana fall, då arrendena

vore bestämda att utgå efter de i lagarna angivna grunder. Dylika

arrendeavtal torde för övrigt förekomma inom länet mera sällan och

utgjorde då huvudsakligast så kallade mjölkarrenden. Ehuru sålunda

något direkt behov att förlänga lagarnas giltighetstid för länets vidkommande

ej kunde sägas föreligga, ansåge likväl befallningshavanden,

att då bestämmelserna givetvis varit till stor nytta och de av kristiden

skapade exceptionella förhållanden i avseende å priser å mjölk och andra

ladugårdsalster antagligen under den närmaste tiden ej komme att väsentligt

ändras, giltighetstiden för lagarna lämpligen borde förlängas

under ett år. Befallningshavanden har därjämte, med förmälan att tilltillsättande

av ordförande i sådan nämnd, varom ovan sagts, inom länet

påkallats allenast i ett fall, åberopat ett av nämnde ordförande avgivit

yttrande, däri denne förordat prolongation av ifrågavarande lagar för

samma tid som befallningshavanden.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Skaraborgs län har med instämmande

överlämnat ett av befallningshavanden infordrat yttrande från

borgmästaren Lars Kristian Broek i Mariestad, som av befallningsha
-

Kungl. Maj.t

tjc/ullninyxh

av ande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 388.

vanden förordnats till ordförande i de jämlikt omförmälda lagar inom

länet utsedda nämnder, och har borgmästaren Broek i berärda yttrande

framhållit, att verkningarna av arrendestegringslagen uppenbarligen varit

goda, beroende främst därpå att förutsättningarna för dess tillämpning

förefunnits i hög grad. De tvister enligt denna lag, som borgmästaren

Broek i sin förenämnda egenskap haft att behandla, hade visserligen

allenast uppgått till nio, men hade lagens befintlighet föranlett

godvillig uppgörelse i många fall. Då arrendeavtalen i berörda nio fall,

vilka alla avsett så kallade mjölkarrenden, merendels träffats i slutet av

1913 eller början av 1914 samt mjölken vid dessa tidpunkter betingatett

pris av 8 å 9 öre litern, men mjölkpriset i slutet av 1918 uppgått

till 36 å 38 öre litern, vore det uppenbart, att den utfästa legan i allmänhet

ansetts oskälig, i all synnerhet som prisen å övriga jordbruksprodukter

ej stigit i samma grad. Då förutsättningarna för nyssnämnda

lags tillämpning med all sannolikhet komme att förefinnas under någon

tid framåt, om än ej i samma styrka som förut, syntes det lämpligt,

att giltighetstiden för denna lag förlängdes. Vad däremot anginge lagen

innefattande tillägg till lagen om nyttjanderätt till fast egendom,

vilken lag borgmästaren Broek haft att tillämpa allenast i ett fall, syntes

någon förlängning av dess giltighetstid knappast behövlig.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Örebro län, som allenast yttrat

sig beträffande frågan om prolongation av arrendestegiångslagen, har

anfört, att antalet av de arrenden, som vore att hänföra under nämnda

lag, vore, vad Örebro län anginge, tämligen fåtaligt. Tillämpning av

arrendestegringslagen hade förekommit i allenast ett fall. Ehuru befallningshavanden

på grund härav saknade större erfarenhet av lagens verkningar,

ville det dock synas, som om förhandenvaron av lagen underlättat

godvillig uppgörelse mellan vederbörande jordägare och arrendatorer

angående skälig nedsättning av eljest fastställda arrendebelopp.

Beträffande frågan om behovet av lagens fortsatta tillämpning hade väl

under allra senaste tiden någon sänkning i de uppdrivna prisen å produkter

av ifrågavarande slag kunnat förmärkas, men i stort sett torde

de förhållanden, som föranlett lagens tillkomst, ännu alltjämt göra sig i

ungefär enahanda mån gällande; och torde det knappast kunna antagas,

att till den 1 nästkommande juni, då lagens giltighetstid ufginge, priserna

å dylika varor eller produktionskostnaderna för desamma komme

att i någon väsentlig grad nedgå. På grund härav och då några ogynnsamma

verkningar av lagens förhandenvaro åtminstone inom Örebro län

icke förmärkts, syntes anledning föreligga att låta lagen ännu någon tid

äga tillämpning, förslagsvis till den 1 nästkommande september, då ut
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj ds proposition AV 388. 7

fallet av skörden borde vara i huvudsak känt. och riktningen av blivande

prisbildning lättare torde kunna beräknas. Ordföranden i den nämnd,

som i det av befallningsliavanden om förmälda fall utsetts, har i ett till befallningshavanden

avgivet, vid befallningshavandens utlåtande fogat yttrande

framhållit, att lagens tillkomst i viss mån underlättat godvillig

överenskommelse mellan jordägare och arrendatorer men, då flertalet

tvister i förevarande hänseende torde vara utjämnade samt normala

förhållanden kunde väntas inträda, behov av förlängd giltighetstid för

ifrågavarande lagar ej förefunnes.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Västerbottens län har meddelat,

att tillämpning av ifrågavarande lagar icke i något fall påkallats inom

länet och att befallningshavanden således saknade erfarenhet i fråga om

lagarnas verkningar. Det vore emellertid icke uteslutet, att arrendeavtal,

som i lagarna avsåges, förekomme inom länet, och torde samma

skäl, som föranlett lagarnas tillkomst, kunna anföras för lagarnas giltighet

under ytterligare ett år, räknat från den 1 juni 1919.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Blekinge län har anfört, att

arrenden av det slag, som i lagarna avsåges, endast i undantagsfall

torde förekomma inom länet samt att tillämpning av det i lagarna omförmälda

skiljemannaförfarande icke i något fall blivit ifrågasatt, vadan

för länets vidkommande något mera kännbart behov av lagarnas förlängning

icke kunde sägas vara för handen.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Malmöhus län har likaledes förmält,

att det inom länet allenast mera undantagsvis förekomme, att

arrende utgjordes av naturalster. Det vore egentligen i kontrakt emellan

kyrkoherdar och arrendatorer rörande den till prästgårdar hörande jorden,

som arrendatorn brukade förpliktas dagligen avlämna viss mängd

mjölk och stundom jämväl viss mängd stråfoder, men stadgades ofta i

avtalet, att dylika naturalster skulle tillhandahållas mot gängse pris å

orten. Emellertid hade lagarna mycket ringa betydelse för länet, vilket

bland annat framginge därav, att tillsättande av nämnd för det i lagarna

angivna ändamål icke i något fall påkallats, och funne sig befallningshavanden

på grund härav icke kunna uttala sig i frågan, huruvida behov

av lagarnas prolongation förefunnes.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Ålvsborgs och Kopparbergs län

hava meddelat, att, då tillämpning av lagarna icke påkallats inom sagda län,

någon erfarenhet angående lagarnas verkningar inom samma län ej vunnits.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i övriga län hava ansett behov

av lagarnas prolongation icke föreligga. Till stöd härför har anförts,

att tillsättande av nämnd för det i lagarna angivna ändamål

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 388.

ej förekommit inom dessa län samt att lagarna ej heller eljest, såvitt

för befallningshavandena vore känt, vunnit tillämpning inom samma

län. Befallningshavandena i Jönköpings, Kronobergs, Kristianstads,

Hallands, Gävleborgs, Jämtlands och Norrbottens län hava därjämte uppgivit,

att sådana arrenden, som avsåges i lagarna, alls icke eller allenast

i undantagsfall förekomme inom samma län.

Departements- Redan under förarbetena till ifrågavarande lagar var uppmärksam
chefen.

heten riktad därpå, att arrendeavtal av den beskaffenhet, som i samma

lagar företrädesvis avses, eller så kallade mjöl kärren den, i mera betydande

utsträckning förekommo allenast inom ett fåtal län och att lagarna alltså

blott för dessa län skulle erhålla större betydelse. Då förevarande lagstiftning

det oaktat ansågs böra komma till stånd, var det emellertid

nödvändigt att åt densamma förläna allmän giltighet, enär för arrendeavtal

av ifrågavarande beskaffenhet samma regler borde gälla över hela

landet. Den omständighet, att befallningshavandena i de län, där arrenden

av förevarande art alls icke eller allenast sparsamt förekomma, funnit

prolongation av lagarna icke vara av behovet påkallat, bör därför

givetvis icke inverka på avgörandet av denna fråga. Desto större

vikt bör emellertid fästas vid de yttranden, som avgivits av befallningshavandena

i de län, vilka i mera avsevärd män beröras av förevarande

lagstiftning, eller Stockholms, Södermaidands, Östergötlands, Skaraborgs

och Örebro län. Befallningshavandena i samtliga dessa län utom Södermanlands

hava tillstyrkt prolongation av arrendestegringslagen och befallningshavandena

i Stockholms och Östergötlands län jämväl av lagen

innefattande tillägg till nyttjanderättslagen. Vad särskilt Skaraborgs län

angår, framgår av det av borgmästaren Broek avgivna yttrandet, att

förhållandena inom länet äro sådana, att ett påtagligt behov av lagbestämmelser

i förevarande syfte för detta läns vidkommande föreligger,

och synas även de yttranden, som inkommit från Stockholms, Östergötlands

och Örebro län, utvisa, att förhållandena inom dessa län äro

i viss mån enahanda. Det jämförelsevis ringa antal fall, då tillsättande

av nämnd för slitande av tvister enligt ifrågavarande lagar ägt rum,

torde ej kunna läggas till grund för bedömandet av frågan, huruvida

lagarna haft den betydelse för reglerande av ifrågavarande arrendeförhållanden,

som med dem avsetts. Merendels torde nämligen lagarnas

blotta tillvaro hava föranlett, att godvillig överenskommelse träffats

mellan jordägare och arrendatorer i de frågor, som lagarna avse att

reglera, och torde, på sätt de inkomna yttrandena ock giva vid handen,

lagarna i detta avseende hava varit tdl stort gagn och verksamt bi
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 388. 9

dragit till lindrande av de svårigheter, som under kristiden uppstått för

ett stort antal arren datorer med avseende å fullgörande av arrendeavtal,

som i lagarna avses.

Vid bedömandet av frågan om behov av lagarnas prolongation

kan anses föreligga torde hänsyn i första rummet böra tagas därtill,

huruvida de under kristiden inträdda svårigheterna för mjölk- och smörproduktionen

och den därav föranledda utomordentliga prisstegringen å

dessa alster kunna väntas fortfara jämväl efter utgången av lagarnas nuvarande

giltighetstid. Ehuru det givetvis icke är möjligt att redan nu

med någon säkerhet bedöma den situation, som i dessa avseenden kan

komma att föreligga efter den 30 maj innevarande år, synes det i

varje fall icke vara uteslutet, att den abnorma prisstegringen å ifrågavarande

alster kan komma att fortfara jämväl efter nämnda tidpunkt.

Då det för sådan händelse vore synnerligen obilligt att beröva arrendatorerna

de lättnader, som de på grund av ifrågavarande lagstiftning

dessförinnan åtnjutit med avseende å arrendets utgörande, måste eu utsträckning

av lagarnas giltighet anses vara önskvärd. Härtill kommer,

att en dylik åtgärd icke synes kunna skada jordägarens berättigade

intressen. I den mån priserna å mjölk och smör samt övriga i lagarna

avsedda naturalster nedgå i sådan grad, att de bringas i överensstämmelse

med den allmänna prisnivån i landet, komma nämligen förutsättningarna

för den i lagarna stadgade reglering av ifrågavarande

arrenden att försvinna och lagarnas tillämpning att upphöra. På grund

av vad jag sålunda anfört anser jag, att förslag om fortsatt tillämpning

av ifrågavarande lagar under ett år, räknat från och med den 1 nästkommande

juni, böra underställas riksdagens prövning.

Vad angår de särskilda bestämmelserna i lagarna hava från vissa

håll anmärkningar framställts mot avfattningen av 1 § första punkten

i arrendestegringslagen.

Sålunda hava kommitterade för Skaraborgs läns mjölkarrendatorer

i en till chefen för jordbruksdepartementet den 3 februari 1919 avlåten

skrivelse, vilken sedermera blivit överlämnad till justitiedepartementet

för att tagas i övervägande vid beredning av förevarande ärende, framhållit,

att uttrycket i nämnda punkt »Har — — — å dylikt vederlag

efter nämnda dag inträtt sådan prisstegring, som vid avtalets ingående

icke lät sig beräkna» vore otydligt och lämnade rum för olika tolkningar.

Å ena sidan hade berörda uttryck ansetts innebära, att allenast i det fall,

att prisstegring inträtt efter den 1 oktober 1917 och priset å vederlaget

efter sagda dag alltså överstege det pris, som dessförinnan gällt, föreBihang

till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 349 käft. (Nr 388.) 2

Kommaterades

för Skaraborgs

läns

mjölkarrcndatoier

skrivelse

den 3

februari 1919.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

Kommittéra

des för

Skaraborgs

läns mjälearrenda

orcr

skrivelse.

Departements

chefen.

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 388.

varande paragraf vore tillämplig, och å andra sidan hade påståtts, att

hänsyn skulle tagas till varje prisstegring, som inträtt efter avtalets

ingående och vore sådan, att den därvid icke kimnat beräknas. Då

lagens syfte att bereda arrendatorerna lindring i de genom kristiden dem

åsamkade svårigheter skulle äventyras, därest förstnämnda tolkning skulle

bliva gällande, hemställde kommitterade, att 1 § måtte förtydligas därhän,

att en dylik tolkning icke vore möjlig.

Jämväl i ovannämnda av borgmästaren Broek avgivna yttrande

bär anmärkts, att förevarande paragraf i nyss angivna avseende tolkats

på olika sätt.

Då såsom förutsättning för arrendatorns rätt att kräva utfående av

skälig andel i uppkommen prisstegring å visst vederlag i förevarande

paragraf stadgats, bland annat, att å dylikt vederlag efter den 1 oktober

1917 inträtt sådan prisstegring, som vid avtalets ingående icke låtit sig

beräkna, har det uppenbarligen varit meningen, att frågan huruvida dylik

prisstegring förelåge skulle bedömas uteslutande med hänsyn till det vid

avtalets ingående gällande pris å omförmälda vederlag. På grund härav

och då det måste anses vara av stor praktisk betydelse, att lagen på

denna viktiga punkt icke lämnar rum för någon tvetydighet, har jag

låtit omarbeta 1 § för att giva densamma full tydlighet i förevarande

avseende.

I förenämnda skrivelse hava kommitterade vidare anhållit, att

sådan ändring i 1 § av arrendestegringslagen måtte vidtagas, att arrendator

under de i paragrafen angivna förutsättningar berättigades erhålla

två trejdedelar av prisstegringen å vederlaget och jordägaren allenast en

tredjedel. Till stöd härför har huvudsakligen anförts, att produktionspriset

å mjölk och andra lantmannaprodukter efter nyssnämnda lags

tillkomst stigit i så hög grad, att den andel i prisstegringen, som lagen

tillerkände arrendatorn, maste anses alldeles otillräcklig. Eu fördelningav

prisstegringen efter den grund, som i skrivelsen förordats, skulle

motsvara jordvärdestegringen och gällande arrendepris, och hade denna

grund jämväl följts vid enskilda uppgörelser mellan jordägare och arrendatorer

i förevarande avseende.

De skäl, som kommitterade anfört för sin nyssberörda anhållan,

synas mig ej vara av beskaffenhet att nu föranleda ändring beträffande

den i lagen stadgade grund för prisstegringens fördelning mellan jordägaren

och arrendatorn, så mycket mindre som, med hänsyn till de

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 388.

ökade möjligheter för mjölk- och smörproduktionen, som under instundande

sommar och vinter kunna väntas inträda, en tillbakagång av

priserna torde vara att förvänta.

I övrigt har jag ej funnit skäl att nu föreslå någon ändring i förevarande

lagar.

I enlighet med vad jag sålunda anfört har jag låtit inom justitiedepartementet

utarbeta förslag till lagar om fortsatt tillämpning till den

1 juni 1920 av ifrågavarande två lagar.»

Föredraganden uppläste härefter dels ett förslag till lag om fortsatt

tillämpning av lagen den 28 juni HUS med vissa bestämmelser mot oskälig

arrendestegring och dels ett förslag till lag om fortsatt tillämpning av

lagm den 28 juni 1918 innefattande tillägg till lagen om nyttjanderätt till

fast egendom den 14 juni 1907, vilka förslag voro av den lydelse bilagor

till detta protokoll utvisa *); och hemställde föredraganden, att lagrådets

utlåtande över berörda förslag måtte för det i § 87 regeringsformen

angivna ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan blev av Hans Maj:t Konungen bifallen.

Ur protokollet:

A dil Wifvesson.

*) Dessa bilagor, som ttro av ordagrant lika lydelse med de vid propositionen fogade lagftrslagen,

hava här uteslutits.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition Nr 388.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd måndagen

den 24 mars 1919.

Närvarande:

Justitieråden Gullstrand,

von Seth,

Wedberg,

Regeringsrådet Planting-GyllenbåGa.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Magt Konungen i statsrådet den

14 mars 1919, hade Kungl. Magt förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas

över upprättade förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 28

juni 1918 med vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring och lag

om fortsatt tillämpning av lagen den 28 juni 1918 innefattande tillägg

till lagen om nyttjanderätt till fast egendom den 14 juni 1907.

Förslagen som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet

föredragits av ledamoten å justitiedepartementets lagavdelning, assessorn

Thor Sjöfors.

Förslaget till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 28 juni 1918 med

vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring.

Lagrådet anförde:

I sin nuvarande avfattning lärer 1 § ej kunna förstås annorlunda

än att jordägaren ensam tillgodonjuter prisstegring, som inträtt visserligen

efter arrendeavtalets ingående men dock före den 1 oktober 1917.

Denna tolkning överensstämmer ock med de grunder, vilka vid föredragning

inför lagrådet av 1918 års förslag i ämnet åberopades till stöd

för dess bestämmelser. Då nu föreslås sådan lydelse av paragrafen,

att skälig andel må kunna tillerkännas arrendatorn även i prisstegring,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 388.

uppkommen före den 1 oktober 1917, innebär detta oj ett förtydligande

utan en saklig ändring av lagtexten.

övertygande skäl för att åt lagen bort givas det innehåll, som

sålunda ifrågasättes, synas icke föreligga. Fråusett dofta, är den föreslagna

ändringen betänklig särskilt ur den synpunkt, att värdet av redan

företagna regleringar skulle därigenom väsentligen förringas. Då en

lagstiftning i enlighet med förslaget komme att skänka arrendatorn en

ytterligare förmån utöver vad han enligt nu gällande lag äger tillgodonjuta,

kan ju ett på samma lag grundat beslut av skiljenämnd eller

domstol icke utgöra hinder för arrendatorn att påkalla ett avgörande

enligt den nya lagstiftningen beträffande vederlag för samma tid, som

det äldre beslutet avsett.

Med stöd av det anförda hemställes, att paragrafen måtte i nu

ifrågavarande del bibehållas oförändrad.

Att lagen under det nya året för sin giltighet bör medgiva en

utjämning även beträffande sådant vederlag, som förfaller under samma

år, är tydligt. Måhända borde också gränseu bakåt för den relevanta

förfallotiden flyttas från den nu i lagen stadgade tidpunkten, den 1

oktober 1917, till någon senare dag, exempelvis den 1 oktober 1918.

Så till vida kan dock en dylik ändring anses mindre påkallad, som

naturligtvis den omständigheten att arrendatorn låtit tiden gå utan att

fordra en utjämning kommer att vid uppgörelsen tala till jordägarens

förmån.

Förslaget till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 28 juni 1918 innefattande

tillägg till lagen om nyttjanderätt till fast egendom den 11 juni 1907.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

H

Kungl. Maj:ts proposition Nr 388.

Utdrag av protokollet över justitiedepartement särenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 28 mars 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Edén,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena HELLNER,

Statsråden: Petrén,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Thorsson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anmälde efter

gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet lagrådets

den 24 innevarande månad avgivna utlåtande över de den 14 mars 1919

till lagrådet remitterade förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen

den 28 juni 1918 med vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring och

lag om fortsatt tillämpning av lagen den 28 juni 1918 innefattande tilllägg

till lagen om nyttjanderätt till fast egendom den 14 juni 1907.

Statsrådet Löfgren anförde härvid:

»Lagrådet har ansett, att 1 § i arrendestegringslagen i sin nuvarande

avfattning ej kunde förstås annorlunda än att jordägaren ensam

tillgodonjöte prisstegring, som inträtt visserligen efter arrendeavtalets

ingående men dock före den 1 oktober 1917 samt att den föreslagna

nya lydelsen av berörda paragraf, enligt vilken lydelse skälig

andel skulle kunna tillerkännas arrendator även i prisstegring, uppkommen

löre den 1 oktober 1917, alltså innebure ej ett förtydligande utan en

saklig ändring av förevarande paragraf. Med hänvisning till den motivering,

varå Kungl. Maj.ts proposition i ämnet till 1918 års lagtima

riksdag grundats, vill jag alltjämt hävda, att ifrågavarande bestämmelse

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kuncjl Maj.is proposition Nr 388.

i 1918 års lag bör tolkas på det sätt, att arrendator!! under angivna förutsättningar

skall erhålla skälig andel i sådan efter avtalets ingående

inträdd prisstegring, som ej därvid kunnat beräknas, oavsett om denna

inträtt före eller efter den 1 oktober 1917. Denna tolkning har ock,

såsom jag strax vill visa, undantagslöst tillämpats av de skilda nämnder,

som haft att verkställa den i lagen stadgade fördelningen mellan jordägare

och arrendator. Men även om lagrådets uttalade uppfattning angående

innebörden av stadgandet i dess nuvarande avfattning skulle

vara den riktiga, finner jag mig ej kunna biträda lagrådets hemställan,

att detsamma måtte bibehållas oförändrat. Priset å de naturalster, som

avses i förevarande paragraf, hade i flera fall redan den 1 oktober 1917

stigit till en abnorm höjd — särskilt var detta händelsen beträffande

mjölkpriset, som sistberörda dag med mer än 100 procent översteg det

före kristiden högst gällande priset — och skälig anledning att frånkänna

arrendatorn andel i den abnorma prisstegring, som sålunda inträtt före

den 1 oktober 1917, torde ej finnas. Lagens syfte att bereda arrendatorerna

en mot billighetens krav svarande lindring i utgörandet av sådant

arrende, varå en dylik prisstegring under kristiden inträtt, skulle ej

vinnas i full utsträckning, därest arrendatorns rätt begränsades till att

avse allenast den efter den 1 oktober 1917 uppkomna prisstegringen.

Lagrådet har funnit -den föreslagna ändringen betänklig särskilt

ur den synpunkt, att värdet av de regleringar, som redan företagits

enligt ifrågavarande lag, skulle väsentligt förringas därigenom, att arrendatorn

skulle äga påkalla avgöranden enligt den nya lagstiftningen beträffande

vederlag för samma tid, som de äldre regleringarna avsett.

Enligt de yttranden, som i ärendet avgivits av Kungl. Maj:ts befallningshavande,

hava emellertid sådana regleringar, som verkställts av i lagen

avsedda nämnder, efter lagens ikraftträdande förekommit i allenast 12

fall, och hava enligt inhämtade upplysningar i samtliga dessa fall vederbörande

nämnder tillämpat lagen på det sätt, att arrendatorn tillerkänts

andel jämväl i prisstegring, som inträtt före den 1 oktober 1917.

Såvitt känt är, har klander mot nämndernas beslut instämts till domstol

i allenast ett fall, och är denna klandertalan ännu på prövning beroende.

Då nämndernas uppfattning av lagens innebörd på denna punkt väl i

allmänhet varit utslagsgivande jämväl för de regleringar, som kommit

till stånd genom frivilliga överenskommelser mellan jordägare och arrendatorer,

skulle den föreslagna ändringen av 1 § allenast innebära ett

lagfästande av en redan allmänt gängse praxis och någon nyprövning

av redan reglerade arrenden till följd av den föreslagna nya lagen alltså

ej ifrågakomma, i allt fall ej i nämnvärd utsträckning.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj ds proposition Nr 388.

Yad lagrådet i övrigt anmärkt i anledning av förslaget till lag

om fortsatt tillämpning av arrendestegringslagen finner jag ej heller

böra föranleda ändring i samma förslag.

På grund av vad jag nu och förut i ärendet anfört och då det

synes kunna lända ett betydande antal arrendatorer till avsevärt men,

därest de föreslagna lagstiftningsåtgärderna ej nu komma till stånd,

hemställer jag, att ifrågavarande lagförslag måtte, oaktat den i § 54

riksdagsordningen angivna tid lörflutit, jämlikt § 87 regeringsformen,

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.»

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Magt Konungen lämna

bifall, och skulle till riksdagen avlatas proposition av

den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gustaf Sandström.

STOCKHOLM, ISAAC MARG US'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1919.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1919:196 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 28 juni 1918 med vissa bestämmelser mo a1 i texten