Sök i Ratio Lex

Angående gemensamt lönesystem samt lönereglering för postverket, telegrafverket, statens järnvägom och statens vattenjallsverk

1919-04-25 · 151 sidor, varav 136 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 136 av 151 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:391, Angående gemensamt lönesystem samt lönereglering för postverket, telegrafverket, statens järnvägom och statens vattenjallsverk

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 391.

Nr 391.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående gemensamt

lönesystem samt lönereglering för postverket, telegrafverket,

statens järnvägom och statens vattenjallsverk; given

Stockholms slott den 25 april 1919.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kung!. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att

dels — under förutsättning att nu utgående särskilda ersättningar

till viss postkontorspersonal för förrättande av postsparbanks-, försäkrings-,

folkpensions- med flera dylika göromål, till vissa tjänstemän hos

generalpoststyrelsen för handläggning av ärenden tillhörande stämpelväsendet,

till viss personal vid telegrafverket för räkningshållning av

telegram och för meddelande av avskrift av telegram samt till viss personal

vid statens järnvägar för handläggning av post-, postsparbanks-,

försäkrings-, folkpensions- med flera dylika göromål och för försäljning

av vissa fraktsedlar och varudeklarationer varda upphävda från och med

den 1 juli 1920 — för tillämpning från och med sistnämnda dag godkänna

det vid statsrådsprotokollet fogade förslag till avlöningsreglemente för

tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens

vattenfallsverk, dock att de i 22 § 1 mom. i berörda reglemente givna

föreskrifter angående semester skola träda i kraft den 1 januari 1920

samt under erforderlig övergångstid tillämpas i enlighet med därutinnan

i statsrådsprotokollet lämnade anvisningar;

dels medgiva, att Kungl. Maj:t må, i huvudsaklig överensstämmelse

med de i statsrådsprotokollet angivna grunder, utfärda nödiga bestämmelser

i fråga om övergång på ny stat för personal vid postverket,

telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk;

dels besluta, att, där tjänsteman vid postverket, telegrafverket, statens

järnvägar eller statens vattenfallsverk med tillämpning av nu gällande

avlöningsbestämmelser ägt uppbära någon del av avlöningen i förskott,

skall vid ingången av juli månad 1920 till honom på statsverkets beBihang

till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 352 häjt. (Nr 391.) 9gg id 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 391.

kostnad utbetalas ett belopp, motsvarande vad tjänstemannen skulle hava

i den befattning, han vid utgången av juni månad 1920 innehade, i förskott

uppburit för juli månad 1920, om de hittillsvarande avlöningsbestämmelserna

då fortfarande varit gällande, därvid beträffande tjänsteman,

som åtnjuter fri bostad jämte fritt bränsle eller fri bostad jämte fri uppvärmning

och fri belysning, skall så anses, som om han i stället uppbure

kontant ersättning för bostad och bränsle respektive hyresbidrag;

dels medgiva, att Kungl. Maj:t må för tiden från och med år 1920

äga bestämma antalet ordinarie befattningar vid postverket av högst

kontrollörs och postmästares av klass 3 grad samt vid telegrafverket

av högst ingen]örsassistents, kontrollörs av 2:a lönegraden och kommissaries

av 3:e lönegraden tjänsteställning, ävensom besluta, att antalet

högre befattningar vid nämnda verk skall för första halvåret 1920 upptagas

lika med vad för år 1919 bestämts;

dels medgiva, att, därest Kungl. Maj:t så finner erforderligt, de i

ovanberörda förslag till avlöningsreglemente omförmälda bostads- och

lönenämnder må träda i verksamhet redan före den 1 juli 1920;

dels ock medgiva, att avlöningen till den å postverkets övergångsstat

för Ernst Vilhelm Nyberg uppförda personliga verkmästarbefattning må

från och med den 1 juli 1920 utgöra 6,420 kronor för år, dock med

skyldighet för Nyberg att ej mindre underkasta sig de i ovanberörda förslag

till avlöningsreglemente angivna föreskrifter och villkor ävensom

att vid uppnådda sextiofem levnads- och trettiofem tjänstår mot åtnjutande

av pension, beräknad efter de i lagen angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension den 11 oktober 1907 stadgade grunder, avgå

från befattningen, än även att låta postverket, utan hinder av patent,

tillgodogöra sig alla av honom gjorda uppfinningar inom postväsendet.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

Axel Schotte.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr Säl.

3

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 25

april 1919.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson.

Chefen för civildepartementet, statsrådet Schotte anförde:

Med skrivelse den 20 februari 1919, vilken inkommit den 22

februari 1919, har kommunikationsverkens lönekommitté avlämnat betänkande

angående gemensamt lönesystem samt lönereglering för postverket,

telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk.

Över detta betänkande hava infordrade yttranden avgivits av telegrafstyrelsen

den 28 februari, av järnvägsstyrelsen den 1 mars samt av

generalpoststyrelsen och vattenfallsstyrelsen den 3 mars 1919 ävensom,

i visst hänseende, av styrelsen för postsparbanken den 3 mars 1919.

Därjämte har tillfälle beretts för sammanslutningar av personal vid de

olika verken att uttala sig i anledning av betänkandet.

På grund av detta ärendes synnerligen vittomfattande beskaffenhet

har detsamma först nu kommit i skick att kunna anmälas för Kungl.

Maj:t. Frågan har emellertid synts vara av den stora betydelse, att,

oaktat den för propositioners avgivande till riksdagen i allmänhet stadgade

tid redan tilländagått, jag av skäl, som komma att i det följande

anföras, funnit mig böra hemställa om avlåtande av framställning i

ämnet jämte vissa därmed sammanhängande spörsmål till den nu församlade

riksdagen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 391.

Tidigare

lönereg
leringar.

Inledning.

Innan jag går att anmäla innehållet av nämnda betänkande jämte

däröver avgivna yttranden, anhåller jag att få i korthet redogöra för de

regleringar av löneförhållandena vid de nämnda fyra verken, som genomförts

under tiden närmast före år 1918, samt för de provisoriska löneregleringar

för dessa verk, som sistnämnda år beslutades, ävensom för

de omständigheter, som föranledde tillsättandet av ovannämnda kommitté.

För postverkets tjänstemän av lägre grad än postexpeditör genomfördes

lönereglering av 1907 års riksdag. I proposition till 1908 års

riksdag framlades ett av 1907 års postkommission utarbetat förslag till

lönereglering för postverkets tjänstemän av postexpeditörs och högre

grader, men detta förslag kom icke till behandling förrän vid 1909 års

riksdag. I samband med den sistnämnda år genomförda löneregleringen

för berörda tjänstemannagrupper blev även avlöningen till de hos generalpoststyrelsen

anställda vaktmästarna reglerad. Vid 1912 års riksdag

fastställdes avlöningen till kvinnligt biträde vid postverket i sammanhang

med sådan befattnings uppförande på ordinarie stat. För postverkets

tjänstemän av lägre grad än postexpeditör — dock med undantag

för vaktmästare och kvinnligt biträde — fastställdes ny reglering vid

1913 års riksdag, varefter den 20 juni 1913 utfärdades nu gällande

avlöningsreglemente för tjänstemän vid postverket.

Den senaste allmänna regleringen av löneförhållandena vid telegrafverket

beslutades vid 1907 års riksdag, och utfärdades nu gällande avlöningsreglemente

för tjänstemän vid telegrafverket den 11 oktober 1907.

Avlöningen för vaktmästare hos telegrafstyrelsen undergick reglering

vid 1909 års riksdag. Efter beredning av särskilda sakkunniga framlades

vid 1912 års riksdag förslag till viss nyreglering av en del befattningshavares

vid telegrafverket avlöningsförhållanden, vilket förslag

i allt väsentligt godkändes av riksdagen.

Lönereglering för statens järnvägar genomfördes vid 1907 års riksdag.

Den 6 mars 1914 tillsatte Kungl. Maj:t en kommitté — här nedan

benämnd 1914 års kommitté — med uppdrag att avgiva yttrande och

förslag beträffande reglering av avlöningsförhållandena för tjänstemän

av så kallad lägre grad vid statens järnvägar samt, beträffande tjänstemän

av så kallad högre grad därstädes, i den mån sådant kunde betingas

av ändringar, som kommittén funne sig böra föreslå i fråga om

avlöningsförhållandena för tjänstemän av lägre grad. I anledning av

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 391.

vid 1914 års riksdag'' väckt motion och sedan nämnda kommittés yttrande

däröver inhämtats, beviljades av 1914 års riksdag vissa lönetillägg för

år 1915 till tjänstemän vid statens järnvägar med högsta arvode av

1,500 kronor. Liknande lönetillägg beviljades jämväl av 1915 års riksdag

att utgå under år 1916. Efter av 1914 års kommitté verkställd

utredning framlades till 1916 års riksdag proposition om viss förhöjning

av de sålunda utgående lönetilläggen, och beviljade riksdagen de föreslagna

högre beloppen att utgå dels under senare halvåret 1916 och

dels under år 1917. Vid 1917 års riksdag blev, i stället för fortsatt

beviljande av dylika lönetillägg, en tillfällig löneförbättring för såväl

tjänstemän av lägre grad som ock vissa tjänstemän av högre grad

beslutad.

För tjänstemän vid statens vattenfallsverk utfärdades avlöningsreglemeute

den 29 augusti 1913, vilket avsåg befattningshavare vid Trollhätte

kanalverk, Trollhätte kraftverk och Trollhätte räkenskapsavdelning.

Sedan Södertälje kanalverk förvärvats av staten, erhöllo genom kungl.

kungörelse den 16 oktober 1914 vissa paragrafer av nämnda reglemente

ändrad lydelse i ändamål att reglementet skulle bliva tillämpligt jämväl

å befattningshavare vid sist omnämnda kanalverk. Vidare hava genom

kungl. kungörelse den 18 juni 1915 företagits vissa ytterligare ändringar

i reglementet på grund av tillkomsten utav Porjus och Älvkarleby

kraftverk. Jämlikt beslut av 1917 års riksdag utgick under åren 1917

och 1918 tillfälliga lönetillägg till vissa lägre befattningshavare vid

vattenfallsverket.

Vattenfallsstyrelsen har allt hitintills varit allenast provisoriskt organiserad

och dess tjänstemän hava icke varit uppförda å ordinarie stat.

Den 17 december 1915 tillsattes en kommission med uppdrag att

företaga undersökning, huruvida gällande avlöningsreglementen för tjänstemän

vid statens järnvägar, postverket, telegrafverket, statens vattenfallsverk

och tullverket kunde ersättas av i huvudsak gemensamma avlöningsbestämmelser

för samtliga nämnda verk samt att, därest kommissionen

ansåge detta vara förhållandet, avgiva de förslag till dylika bestämmelser,

kommissionen funne sig höra föreslå. Någon tid efter tillsättandet

av denna kommission — vilken i det följande kommer att

benämnas 1915 års kommission — blev 1914 års kommitté upplöst.

I betraktande av att de gällande lönestaterna för flertalet av de

verk, vilka skulle tillhöra 1915 års kommissions arbetsområde, redan

besutte en relativt hög ålder, ansågs det åt kommissionen lämnade uppdraget

böra omfatta jämväl åstadkommandet av en verklig lönereglering,

gemensam för de nyssnämnda fem verken jämte domänstyrelsen och dess

1918 års provisoriska

löneregleringar.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 391.

Uttalanden

angående behovet

av

definitiv lönereglering.

underlydande personal. I senare meddelade föreskrifter anmodades emellertid

kommissionen att avgiva förslag till provisorisk löneförbättring

för de ifrågavarande verkens personal, därvid dock förutsattes, att mera

ingripande förändringar i de uti gällande avlöningsbestämmelser tilllämpade

grundsatser för avlönings utgående med mera borde för det

dåvarande undvikas.

Den 20 mars 1918 avgav kommissionen betänkande angående provisoriska

löneförbättringar vid, utom andra verk, statens järnvägar, postverket,

telegrafverket och statens vattenfallsverk, att tillämpas i avvaktan

på avgörandet av frågan om införandet av gemensamma avlöningsbestämmelser

vid ifrågavarande verk. På kommissionens förslag i huvudsak

grundade framställningar rörande dessa verk (propositionerna nr 381—

384) avlätos den 29 april 1918 av Kungl. Maj:t till riksdagen, som med

vissa smärre jämkningar biföll desamma. I anledning härav utfärdades

den 28 juni 1918 dels kungörelser om ändring av vissa delar utav avlöhingsreglementena

för tjänstemän vid post- och telegrafverken, dels ock

förnyade avlöningsreglementen för tjänstemän vid statens järnvägar och

statens vattenfallsverk.

I mitt anförande till statsrådsprotokollet vid föredragning den 29

april 1918 av 1915 års kommissions nyssnämnda förslag till provisorisk

lönereglering hade jag tillfälle framhålla vissa allmänna synpunkter

rörande de då föreliggande löneförslagen för de under civildepartementet

lydande affärsdrivande verken. Jag uttalade därvid, bland annat, att

den lönereglering, varom då var fråga, icke vore avsedd eller kunde

betraktas som en bestående lösning av kommunikationsverkens löneförhållanden,

utan snarast möjligt borde efterträdas av mera stabila förhållanden,

och förklarade jag mig anse nödigt att, så snart som möjligt

efter det riksdagen fattat beslut i anledning av den provisoriska löneregleringen,

till prövning upptoges frågan om huru, närmast vid de

affärsdrivande verk, som i sin personalanskaffning hade att konkurrera

med enskilda affärer av liknande art, vissa avlöningsspörsmål borde föras

vidare.

Enahanda uppfattning gjorde sig ock gällande inom riksdagen vid

behandling av den provisoriska löneregleringen för nu ifrågavarande

verk. Sedan i ett flertal motioner föreslagits vittgående ändringar i

Kungl. Maj:ts förslag, yttrade nämligen riksdagen — som med hänsyn

till den kort tillmätta tiden för behandlingen av propositionerna icke

''varit i tillfälle att upptaga de i motionerna framställda förslagen till

ingående prövning — i sina i ämnet avlåtna skrivelser, att dessa förslag

borde tagas under omprövning vid den i utsikt ställda fortsatta utred
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Muj:ts Proposition Nr 391.

ningen för åstadkommande av en definitiv lönereglering för affärsverken,

vilken eldigt riksdagens mening borde äga rum, så snart sig gorå läte.

Behovet av en dylik mera ingående prövning av löneförhållandena

hävdades jämväl med styrka i en till mig inkommen skrivelse från

cheferna för statens tre tekniska affärsverk, statens järnvägar samt

telegraf- och vattenfallsverken. 1 denna skrivelse framhölls särskilt beträffande

den tekniskt utbildade personalen, att skillnaden i avlöningsförmåner

i enskild tjänst och i statstjänst blivit så stor, att svårigheterna

att för statstjänst förvärva eller i statstjänst behålla personer med framstående

skicklighet blivit hart när oöverstigliga.

Åven generalpoststyrelsen framhöll i en till mig ställd skrivelse

angelägenheten av, att en mera definitiv lönereglering för postverket

komme till stånd i samband med lönereglering för de övriga kommunikations

verken.

Under erinran om dessa uttalanden angående behovet av en definitiv

lönereglering samt om att särskilt beträffande telegraf- och vattenfallsverken

förestode avsevärda omläggningar i organisatoriskt hänseende —

för det förra verket såsom följd närmast av inköpet utav det enskilda

telefonnätet i Stockholm med omnejd samt för vattenfallsverket med

hänsyn till att detta verk till sin organisation och personal icke varit

underkastat en mera slutgillig reglering — föreslog jag Kuugl. Maj:t

den 28 juni 1918 att tillsätta en särskild kommitté, som skulle hava att

till förberedande behandling upptaga vissa avlönings- och organisationsspörsmål

främst vid de tre ovannämnda tekniska affärsverken men även

för postverkets del. Därvid borde hållas i sikte den tidigare framkastade

tanken att i lämplig grad åstadkomma enhetlighet i avlöningsbestämmelserna

vid de affärsdrivande verken under civildepartementet. Denna

enhetlighetstankes omsättande i verkligheten vore visserligen förenad

med vissa vanskligheter. Men även om skapandet av en mera fullständig

enhetlighet i lönesystem vid alla de förevarande verken skulle befinnas

möta svårigheter, borde dock undersökas, i vad omfattning en sådan

enhetlighet kunde befinnas genomförbar och lämplig, utan att de praktiska

kraven åsidosattes och de olika verkens skiljaktiga ställning och säregna

uPP§j^er träddes för nära. Med avseende å allmänna villkor och bestämmelser

ävensom beträffande särskilda förmåner, som tillkomme

personalen, syntes enhetlighet verken emellan kunna i avsevärd utsträckning

genomföras.

Jag tillät mig vid samma tillfälle även erinra om, hurusom jag i

mitt förenämnda uttalande till statsrådsprotokollet den 29 april 1918

framhållit, att bland de många tjänstemannagrupperna vid affärsverken

Tillsättande

av kommunikationsverkens

lönekommitté.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 391.

funnes sådana, vilka numera icke kunde sägas innehava den avlöningsställning

i förhållande till andra befattningshavare, som betingades av

en, vad förstnämnda grupper beträffade, särskilt starkt framträdande

ökning av tjänstens olika krav. Frågan om de olika tjänstekategoriernas

lämpliga placering å löneskalan för varje verk och i jämförelse med

fullt likställbara befattningshavare inom alla de berörda verken ansåg

jag därför böra vid kommitténs utredning göras till föremål för omprövning.

Vidare framhöll jag såsom en fråga av framträdande vikt, särskilt

för de tekniska verken, den ställning i avlöningssystemet, som borde

intagas av personal med högre eller lägre teknisk utbildning, särskilt

de befattningshavare, vilka hade att följa och leda utvecklingen på

teknikens olika områden. Vikten av att ifrågavarande verk tillförsäkrades

möjlighet att i konkurrens med den enskilda industrin kunna förvärva

och behålla en fullt kompetent teknisk personal inom olika tjänstemannakategorier,

hade, såsom ovan antytts, från cheferna för dessa verk med

styrka framhållits. Att detta med de nuvarande avlöningsförmånerna

icke kunde ske, syntes mig emellertid uppenbart. Därest de nu berörda

verken skulle vara i stånd att till sig knyta de krafter, som behövdes

för ett rätt handhavande av de stora värden, vilka staten för produktiva

ändamål nedlagt i dessa anläggningar, krävde denna fråga en tillfredsställande

lösning.

Vid den av mig ifrågasatta utredningen i ämnet syntes vidare böra

tagas under övervägande, vad som anförts i de vid 1918 års riksdag

väckta motionerna i anledning av förslaget om de beslutade provisoriska

löneregleringarna. Sålunda borde uppmärksammas, bland annat, frågorna

om reglering av de s. k. kallortstilläggen, rörande tillgodoräknandet i

lönehänseende av tjänstgöring i befattning av lägre grad efter befordran

till tjänst av högre grad, angående ökad semesterledighet för befattningshavare

av lägre grad, om avskaffande eller begränsande av det vid

telegrafverket för närvarande tillämpade systemet med uppbördsprovision

åt stationsföreståndare m. m.

Än vidare uttalade jag mig angående de vanskligheter, som mötte

för finnande av en lämplig tidpunkt för levnadskostnadernas beräknande

såsom utgångspunkt för löneregleringen. Huru önskvärt det än vore

att finna en mera närliggande tidpunkt härför än den närmast före kriget

liggande, hade jag dock måst uppgiva tanken därpå. De högt uppdrivna

levnadskostnaderna syntes mig göra det omöjligt att låta det nuvarande

prisläget utgöra norm för de tillärnade lönebestämmelserna. Hänsynen

till statens övriga befattningshavare, vilkas löner, tillfälligt eller mera

bestående, undantagslöst reglerats efter förhållandena före kriget, uteslöte

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung1. ilIaj:ts Proposition Nr 391.

ock bestämmandet av en senare utgångspunkt i förevarande hänseende

för de ifrågavarande verken. Vid antydda förhållande förutsatte jag

emellertid såsom självfallet, att de efter krigets utbrott inträdda förändringarna

i det allmänna prisläget skulle bliva utjämnade genom lönetillägg

i form av krigstidstillägg och krigstidshjälp för alla de befattningshavare,

som den förestående löneregleringen skulle omfatta.

Jag uttalade även, att den ifrågasatta utredningen borde bedrivas

skyndsammast möjligt, så att förslag i ämnet, om sådant läte sig göra,

kunde föreläggas 1919 års riksdag.

Slutligen anförde jag, att utredningsarbetet borde så anordnas, att

den särskilda kommitté, åt vilken detta arbete anförtroddes, komme att

bestå dels av en gemensam grupp av sju personer, dels ock av representanter

för olika kategorier befattningshavare vid de ifrågavarande

verken. Dessa sistnämnda ledamöter syntes, var för sitt verk, böra deltaga

i överläggningar och beslut i vad de avsåge avlöningsbestämmelserna,

men i övriga frågor i allmänhet allenast äga rätt att höras och

yttrandevis göra sina meningar gällande.

I överensstämmelse med min hemställan beslöt Kungl. Magt den

28 juni 1918 tillsättandet av en kommitté med uppdrag att verkställa

utredning, i enlighet med vad sålunda uttalats, beträffande löne- och organisationsförhållanden

vid statens järnvägar, vid telegrafverket och vid

statens vattenfallsverk ävensom vid postverket samt att skyndsammast

möjligt inkomma med de förslag, som av utredningen föranleddes. Till

ordförande i denna kommitté förordnades ledamoten av riksdagens första

kammare G. G. Ekman och till ledamöter ledamoten av riksdagens första

kammare Nils Persson, ledamöterna av riksdagens andra kammare E. G. E.

Eriksson, S. E. J. Liibeck och P. B. Nilsson samt byråcheferna greve

H. A. Hamilton och E. T. Sidenbladh ävensom såsom representanter för

verken distriktschefen G. E. Löfmarck, förste byrådirektören A. B. Gärde

och förbundssekreteraren A. Löfgren, byråingenjören J. A. Lundgren

och linjeförmannen A. J. Andersson, kontorschefen A. T. Jacobson och

förste maskinisten J. A. Svantesson samt numera postmästaren V. K. A.

Petrelius och numera överpostiljonen J. A. Wallin.

Någon tid efter tillsättandet av nämnda kommitté blev 1915 års

kommission upplöst samt dess jämte de till densamma av 1914 års

kommitté överlämnade handlingar ställda till förfogande för den nya kommittén,

vilken antog benämningen kommunikationsverkens lönekommitté.

I skrivelse den 2 december 1918 anmälde kommunikationsverkens Kommitténs

lönekommitté, att densamma slutbehandlat den del av det åt densamma yttranden

lämnade uppdrag, som avsåg de ifrågavarande verkens organisations- organ^atfons
förhållandena.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 852 käft. (Nr 391.)

96G 19

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 391.

Kommittén.

Grunder för

gemensamt

lönesystem.

förhållanden, och avlämnade kommittén sedermera under loppet av

december 1918 särskilda yttranden och förslag beträffande organisationsförhållandena

vid vart och ett av de fyra verken. Det är min avsikt

att senare denna dag få anmäla dessa yttranden jämte däröver infordrade

utlåtanden från vederbörande verks styrelser.

Löneregleringsförslagets huvudprinciper.

I sitt den 20 februari 1919 avgivna betänkande angående gemensamt

lönesystem samt lönereglering för postverket, telegrafverket, statens

järnvägar och statens vattenfallsverk har kommunikationsverkens lönekommitté

till en början påvisat olägenheterna hos de fyra verkens nuvarande

lönesystem med deras mångskiftande avlöningsformer. Efter en

ingående granskning av var och en utav dessa avlöningsformer har kommittén

funnit nn förekommande slag av naturaförmåner och ersättningar

vid sidan av den egentliga avlöningen — såsom fri bostad med bränsle

eller ersättning därför, beklädnad in natura eller beklädnadsersättning,

sportler och andra extra inkomster m. m. — kunna i allmänhet borttagas.

Härmed kunde de principiella skiljaktigheterna mellan de olika verkens

lönesystem utan olägenhet avlägsnas och ett gemensamt, till sin form

förenklat men i fråga om grunderna och verkningarna mera rationellt

lönesystem bliva gällande vid samtliga nämnda verk.

Grunderna för ett dylikt gemensamt lönesystem har kommittén ansett

böra vara följande:

För alla de fyra verken bör fastställas en gemensam löneplan, upptagande

erforderligt antal lönegrader. Inom varje lönegrad bör finnas

visst antal löneklasser med särskilda, för olika ortsgrupper fastställda lönebelopp.

1 särskild tjänsteförteckning fastställes den lönegrad, till vilken envar

befattning bör hänföras.

De orter, där tjänstemännen äro placerade, fördelas å de i löneplanen

angivna ortsgrupperna med tagen hänsyn till de allmänna levnadskostnadernas

storlek.

Såsom huvudregel bör gälla, att tjänsteman vid tillträdande av viss

befattning erhåller lön enligt lägsta löneklassen för den lönegrad, till

vilken tjänsten hör, samt med belopp, som i löneplanen angives för den

ortsgrupp, till vilken hans stationeringsort blivit hänförd.

Med vissa tidsmellanrum sker därefter uppflyttning från lägre till

högre löneklass, tills den för lönegraden högsta löneklassen uppnåtts.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 391.

11

Utöver den sålunda till ett enda belopp för år fastställa lönen, vilken

utbetalas med en tolvtedel månadsvis i efterskott, böra samtliga tjänstemän

äga förmånen av fri läkarvård jämte fria läkemedel.

Därjämte böra under vissa förutsättningar särskilda ersättningar

kunna utgå, såsom kallortstillägg, kallortstraktamente, ersättning för

tjänsteresa, tjänstgöringstraktamente, ersättning för flyttningskostnad,

felräkningspenningar in. in.

Slutligen skulle avliden tjänstemans dödsbo erhålla begravningshjälp.

Befattningshavare, som tillsättas genom förordnande på viss tid,

böra avlönas medelst arvode, vartill för vissa befattningshavare vid statens

vattenfallsverk bör komma tantiem.

På grundvalen av de sålunda uppgjorda riktlinjerna har kommittén

utarbetat förslag till gemensamt avlöningsreglemente för tjänstemännen

vid de fyra verken, jämväl innehållande löneplan och tjänsteförteckning.

Vad själva lönebeloppen angår, har kommittén funnit det genom

kriget skapade, högt uppdrivna prisläget icke vara ägnat att tagas till utgångspunkt

för en lönereglering. En snar återgång till de förhållanden,

som voro rådande före krigsutbrottet, har kommittén dock ansett icke

vara tänkbar. En succesivt fortlöpande stegring av levnadskostnaderna

gjorde sig nämligen under en följd av år före krigsutbrottet gällande,

och kommittén anser det kunna med visshet antagas, att prisläget icke

inom överskådlig tidrymd skall sjunka lägre än till den punkt, där man

skulle varit, om denna ökningstendens fått, ostörd av kriget, fortgå.

Med stöd av socialstyrelsens utredningar angående levnadskostnadernas

stegring från den tidpunkt, till vilken de nuvarande definitiva lönestatema

för de ifrågavarande verken hänföra sig, till tiden för krigsutbrottet,

har kommittén vidtagit sådan genomsnittlig höjning av de senast

fastställda definitiva lönerna, som motsvaras av den procentuella stegring

levnadskostnaderna dels faktiskt undergått intill tiden för krigsutbrottet

och dels för ett antal år framåt därefter antagits skulle hava

undergått, därest normala förhållanden varit rådande.

Kommittén framhåller, att den lönereglering, som av densamma

föreslås, alltså icke utgår från de till följd av kriget vållade onormala

prisstegringarna å livsförnödenheter m. m., utan att kommitténs förslag

tvärtom förutsätter, att den särskilda fördyring av levnadskostnaderna,

som vållats av krigsförhållandena, allt fortfarande skulle täckas genom

kristidstillägg.

Utgångspunkter

vid

löneregleringen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Yttranden.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 391.

Såsom allmänt omdöme om det av kommittén föreslagna lönesystemet

samt angående behovet av en lönereglering yttrar generalpoststyrelsen

i sitt utlåtande följande:

»Generalpoststyrelsen, som till fullo delar kommitténs åsikt, att det nuvarande

lönesystemet är i tillämpningen förenat med betydande olägenheter, finner,

att dessa skulle i det stora hela undvikas genom de förändringar i systemet,

som av kommittén föreslagits. I likhet med kommittén anser generalpoststyrelsen

införandet av enhetliga avlöningsbestämmelser för de nu ifrågavarande

verken vara av den största betydelse och ägnat att bidraga till en så vitt möjligt

lugn framtida utveckling av verkens avlöningsförhållanden. Generalpoststyrelsen

är ävenledes övertygad om nödvändigheten därav, att genom en omedelbar och

effektiv avlöningsförbättring något göres för undanröjande av verkens nuvarande

allvarliga svårigheter att på ett tillfredsställande sätt rekrytera tjänstemannakårerna

av olika grader och vid verken kvarhålla dugande krafter i tillräckligt,

antal. Därför och då generalpoststyrelsen — så vitt det varit möjligt att på

den korta tid, som nu stått styrelsen till buds, bilda sig ett fullt tillförligt omdöme

härutinnan — funnit de grundläggande principerna för kommitténs förslag

riktiga samt de ifrågasatta avlöningsskalorna i allmänhet lämpade att motverka

de svårigheter, som föranletts av de hittillsvarande avlöningsbeloppens otillräcklighet,

vill generalpoststyrelsen i allt väsentligt tillstyrka kommitténs föreliggande

förslag.»

Telegrafstyrelsen säger sig till fullo uppskatta fördelarna av att

mellan statens tre tekniska affärsverk åvägabringas den av kommittén

åsyftade enhetligheten i avlöningshänseende och erkänner även, att kommittén

i stort sett lyckats väl lösa sin uppgift. »Den kritiklystne», fortsätter

styrelsen, »kan ju alltid finna anledning till anmärkning, men det

synes styrelsen, som borde man anlägga en vidare synpunkt vid bedömandet

av det arbete, kommittén framlagt. Med en sådan uppfattning

och med blicken fäst på det ur alla — utom avundsjukans och

självöverskattningens — synpunkter önskvärda målet att giva de bestämmande

statsmakterna åtminstone några års frist från förnyade framställningar

om löneförhöjningar, har telegrafstyrelsen, som i likhet med

de andra av kommitténs arbete berörda styrelserna fått under arbetets

fortgång taga del av detsamma, nu kunnat i det stora hela ansluta sig

till kommitténs föreliggande förslag. Telegrafstyrelsen anser sig också

därvid böra avstå från att genom en mängd välmenta men uppenbart

resultatlösa anmärkningar försvåra den avgörande prövningen av

förslaget».

I järnvägsstyrelsens yttrande erinras till en början om de stora fördelarna

av ett likformigt avlöningssystem för de ifrågavarande verken,

särskilt önskemålet att vinna inbördes likhet mellan de olika avlönings
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 391. 13

formerna inom vederbörande verk samt en förenkling av dessa former.

I detta avseende anser styrelsen kommittén hava på ett lyckligt sätt

löst sin uppgift att åvägabringa ett för verken gemensamt avlöningssystem.

Vidkommande de av kommittén föreslagna lönesatserna framhåller

järnvägsstyrelsen, att dessa, framförallt för den lägre personalen, innebära

en högst väsentlig ökning av avlöningarna, sådana desamma bestämts

vid senaste definitiva löneregleringar. Ehuru styrelsen med den

erfarenhet, som under de senaste åren vunnits ifråga om de alltjämt

växande personalkostnadernas inverkan å statens järnvägars budget,

ansåge sig icke kunna underlåta att uttala betänkligheter ifråga om

möjligheten för statsbaneaffären att bära den ökade personalkostnad,

som genomförandet av kommitténs förslag innebure, ville styrelsen

emellertid med hänsyn till personalens berättigade krav på löneförbättring

icke göra någon erinran mot de av kommittén föreslagna lönerna.

Vattenfallsstyrelsen ansluter sig i det väsentliga till de principer,

som kommittén lagt till grund för sitt förslag till gemensamt lönesystem

för kommunikationsverken, vilket förslag styrelsen finner hava fördelen

av att vara enklare och mera rationellt än nu gällande lönesystem. Styrelsen

anser det på grund av föreliggande förhållanden vara synnerligen

angeläget, att kommitténs förslag till lönereglering måtte antagas av

innevarande års riksdag.

I de från personalsammanslutningar inkomna yttrandena har i allmänhet

uttalats tillfredsställelse med de principer, som kommit till

synes i kommitténs förslag med avseende å lönesystemet, ävensom en

livlig önskan att detta förslag måtte komma till behandling vid 1919 års

riksdag.

Vid angivandet av min principiella ståndpunkt till kommitténs förslag

vill jag, vad först angår själva lönesystemet, uttala min tillfredsställelse

med att kommittén sökt gå till botten med frågorna såväl om

förenkling av de nu förefintliga skiftande avlöningsformerna vid de olika

kommunikationsverken som om åvägabringandet av likformighet verken

emellan i avseende å lönesystemet. Kommittén har, som redan antytts, föreslagit

borttagande, såvitt möjligt, av nu förekommande slag av naturaförmåner

och ersättningar vid sidan av den egentliga avlöningen. Den gamla

fördelningen av avlöningen i »lön», som utbetalas månadsvis i förskott,

och »tjänstgöringspenningar», vilka erhållas i efterskott för varje månad,

Departe
mentschefen.

Gemensamt

lönesystem.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 391.

Ny utgångspunkt

föilönernas

bestämmande.

skulle enligt förslaget upphöra, och tjänstemännens hela avlöning fastställas

till ett enda belopp för år, benämnt lön, som skall utbetalas med

en tolvtedel i efterskott för varje månad. Särskilda tjänstledighetsavdrag

hava föreslagits skola fastställas för reglerande av vad tjänsteman

skall såsom regel avstå under tjänstledighet eller uppbära under vikariat

å högre tjänst. Dyrortstilläggen skulle sammanföras med själva lönebeloppen

i löneplanen, så att envar tjänstemans hela lön kan utan svårighet

inhämtas direkt ur löneplanen. De totala årslönerna hava föreslagits

till sådana belopp, att månadslönerna alltid komma att sluta på

hel krona, 50 öre eller 25 öre, varigenom undvikas nu förekommande

brutna öretal, som vålla besvärligheter.

Såsom synes, utmärker sig kommitténs lönesystem för klarhet och

överskådlighet, och det måste även anses vara uppbyggt på rationella

och tidsenliga principer. Genom införande av ett dylikt gemensamt

lönesystem, för vars genomförande uttalanden även gjorts inom riksdagen,

skulle också vinnas, ej endast att större rättvisa i lönehänseende

skipades mellan befattningshavare i de olika verken, utan även

att de nu titt och ofta återkommande löneregleringarna än för det ena

och än för det andra av verken skulle undvikas. Jag anser det

därför högeligen önskvärt, att ifrågavarande lönesystem snarast möjligt

kommer till genomförande. Frånsett några detaljer, som jag sedermera

kommer att beröra, har jag, lika litet som de hörda myndigheterna,

funnit anledning till någon erinran mot detsamma.

Vidkommande härefter kommitténs förslag i avseende å lönerna,

framgår av den utav mig nyss lämnade översikten, att kommittén så

tillvida avvikit från vad vid kommitténs tillsättande närmast ifrågasattes,

att kommittén till utgångspunkt för lönernas bestämmande icke tagit det

prisläge, som var rådande vid tiden för krigsutbrottet, utan i stället utgått

från det prisläge, som, att döma av stegringarna i levnadskostnaderna

under åren närmast före krigets utbrott, skulle under normala

förhållanden varit rådande i början av 1920-talet.

Förslaget härutinnan innebär ett viktigt avsteg från vad vid löneregleringar

eller lönejämkningar för statens befattningshavare i allmänhet

tillämpats, då nämligen deras löner hittills reglerats efter förhållandena

före kriget och viss ersättning för levnadskostnadernas stegring därefter

beviljats i form av särskilt krigstidstillägg jämte krigstidshjälp. På enahanda

förutsättningar bygger jämväl det förslag till kungörelse med allmänna

grunder för dyrtidstillägg och dyrtidshjälp åt befattningshavare

i statens tjänst m. in., som Kungl. Maj:t i proposition nr 225 förelagt

innevarande års riksdag. Enligt bestämmelserna i nämnda kungörelse,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 391. 15

vilken är avsedd att tillämpas för tiden till och med den 30 juni 1920,

skall dyrtidstillägget utgå i visst förhållande till ett grundtal, som, på

sätt i kungörelsen närmare angives, av Kungl. Maj:t bestämmes med

ledning av verkställda beräkningar rörande den efter ingången av augusti

månad 1914 inträdda ökningen i levnadskostnader.

Frånsett tillsvidare förhållandet till dyrtidstillägget, synas emellertid

några vägande betänkligheter ej kunna anföras mot kommitténs utgångspunkt

för lönernas bestämmande. Det torde nämligen kunna med full

säkerhet antagas, att en återgång till det vid krigsutbrottet rådande

prisläget icke är tänkbar och att prisläget ej heller kommer att sjunka

under den punkt, som bildat utgångsläget för kommittéförslaget. Vid

sådana förhållanden måste det även framstå som naturligt, att, då nu är

fråga om en definitiv och bestående lönereglering, hänsyn vid lönernas

bestämmande tages till någon del av levnadskostnadsökningen efter krigsutbrottet

samt att statstjänarna härigenom kunna beredas den mera

tryggade ställning även i pensionshänseende, som härav blir en följd.

Då jag sålunda finner mig kunna tillstyrka en lönereglering för Förhållande

kommunikationsverkens personal med angivna utgångspunkt, sker det tt‘tl]1,ä^rto1^''

under den uttryckliga förutsättningen, att denna personal ej där- liden för

igenom i lönehänseende kommer att intaga en annan eller bättre trådande

ställning i förhållande till övriga statens befattningshavare, än om den

vid nästlidet års lagtima riksdag antagna provisoriska löneregleringen

för ifrågavarande verk fortfarande ägt tillämpning. Redan nödvändigheten

att skipa rättvisa mellan olika kategorier statstjänare synes påkalla,

att reallönerna för kommunikationsverkens personal ej bestämmas

högre, än om nämnda provisoriska lönereglering tillämpats och dyrtidstillägg

därå utgått efter i allmänhet gällande grunder. I lika grad

kräves ett sådant resultat såväl ur allmän statsfinansiell synpunkt som

med hänsyn till de ifrågavarande verkens egen affärsställning. Framhållas

må dock, att vad nyss yttrats ej bör uppfattas såsom hinder mot,

att en förbättring i lönehänseende äger rum för sådana befattningsgrupper,

som av särskilda skäl anses böra placeras högre å löneskalan än tillförne

varit fallet — att verkställa en dylik på större rättvisa grundad omplacering

har tvärtom vid kommitténs tillsättande angivits som en av

dess huvuduppgifter.

Av vad nu anförts framgår, att ett villkor för den ifrågavarande

löneregleringen enligt min uppfattning är, att en reduktion av dyrtidstillägget,

i förhållande till vad för statens övriga befattningshavare skulle

gälla, äger rum för kommunikationsverkens personal. I förenämnda förslag

till kungörelse med allmänna grunder för dyrtidstillägg m. m., som

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 391.

Övergången

till det nya

önesystemet.

Vissa följdföreskrifter.

underställts innevarande års riksdag, har även förutsatts, att särskilda

bestämmelser angående dyrtidstillägg kunna meddelas i samband med lönereglering.

Frågan på vad sätt nyss antydda reduktion av dyrtidstillägget

lämpligast bör ske har emellertid befunnits vara av den svårlösta beskaffenhet,

att den ej kan utan en ingående ytterligare utredning underställas riksdagen.

Slutligt beslut i denna fråga behöver ej heller fattas av innevarande

års riksdag, utan kan uppskjutas till 1920 års riksdag, om nämligen

den nya löneregleringens ikraftträdande framskjutes till den 1 juli

1920, till vilken tid förenämnda kungörelse angående dyrtidstilläggs utgående

skulle förbliva gällande. Med avseende å dyrtidstillägget åt

ifrågavarande personal från och med sistnämnda dag är jag beredd vidtaga

särskilda anordningar, för att de av mig i det föregående angivna

grundsatserna må komma till ett i görligaste mån rättvist och tillfredsställande

uttryck. En sådan reduktion av dyrtidstillägget torde sålunda

böra ske, att summan av lön enligt de nya avlöningsbestämmelserna

och dyrtidstillägg icke kommer att i stort sett överstiga summan av

avlöning enligt nu gällande bestämmelser och dyrtidstillägg därå enligt

de för statsförvaltningen i allmänhet gällande grunder. För huru

lång tid efter den 1 juli 1920 en sålunda ändrad beräkningsgrund i fråga

om dyrtidstillägget bör äga bestånd är i sin tur beroende på, i vilken

ordning avskrivning av dyrtidstillägget kommer att ske samt huruvida

och i vad mån vid blivande löneregleringar för andra statens befattningshavare

deras löner komma att bestämmas med utgångspunkt från

prisläget vid en senare tidpunkt än det vid krigsutbrottet rådande.

Jag vill i detta sammanhang nämna, att med den ståndpunkt, jagintagit

till löneregleringsfrågan, billigheten synts kräva, att i en för personalen

betydelsefull fråga, nämligen angående anordningen vid övergång

till efterskottsutbetalning av hela avlöningen, en avvikelse sker från

vad kommittén föreslagit, i det att kostnaden i detta hänseende enligt

min mening bör i sin helhet bestridas av statsmedel. Till denna fråga

återkommer jag i det följande.

Åven vissa andra skäl än det förut angivna tala för det av mig förordade

uppskovet till den 1 juli 1920 med tillämpandet av kommitténs förslag till

avlöningsreglemente för de här ifrågavarande verken. Nämnda förslagförutsätter,

att allmänna föreskrifter i ett flertal ämnen och av invecklad

beskaffenhet skola, innan reglementet träder i kraft, utfärdas av Kungl.

Maj:t. Sålunda skulle, bland annat, bestämmelser meddelas angående

orternas fördelning å dyrortsgrupper, angående de orter, där kallortstillägg

skall utgå, samt om dessa orters fördelning å kallortsklasser,

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Ku ng i Maj:ts Proposition Nr 301.

angående grunder, enligt vilka ersättning för beklädnadsmaterialier o. d.

skall av tjänstemännen erläggas, angående fri läkarvård och fria läkemedel,

angående vissa slag av reseersättning och andra förmåner under

vistelse på resa, angående tjänstgöringstraktamente under tjänstutövning

å annan ort än stationeringsorten, angående ersättning lör flyttningskostnad,

angående felräkningspenningar, angående ersättning för övertidsarbete

m. in. Utarbetandet av förslag till allmänna föreskrifter i

alla dessa ämnen och deras slutliga prövning taga säkerligen ganska

lång tid i anspråk och skulle näppeligen kunna medhinnas i erforderlig

tid före innevarande års utgång. Jämväl utarbetande av förslag till de

ändringar i verkens instruktioner, som påkallas såväl av löneregleringen

som av de organisationsförändringar, jag senare denna dag kommer att

föreslå beträffande de förevarande verken, måste kräva en rätt rymlig tid.

Vidare är att märka, att kommitténs löneförslag innebär upphävande

av den ett stort antal befattningshavare särskilt vid statens järnvägar

nu tillkommande förmån av fri bostad jämte fritt bränsle. Då emellertid

bostäder fortfarande skulle komma att upplåtas till tjänstemännen

men mot ''ersättning, som skall bestämmas med hänsyn till de hyrespris,

vilka å varje särskild ort i allmänhet gälla för liknande lägenheter,

måste ganska avsevärd tidrymd åtgå för att träffa härför nödiga avtal.

Enligt vad kommittén meddelat, har densamma icke ansett lämpligt

att, redan innan kommitténs förslag till lönereglering prövats av statsmakterna,

utarbeta förslag till fullständigt nya pensionsbestämmelser för

de ifrågavarande verkens tjänstemän. Kommittén yttrar härutinnan, att

tiden icke heller medgivit att ägna dessa frågor den ingående behandling,

som vore av nöden, utan hade kommittén för närvarande nödgats inskränka

sig till att föreslå allenast provisoriska pensionsbestämmelser. Det vore dock,

yttrar kommittén, dess avsikt att snarast möjligt utarbeta förslag till helt nya

bestämmelser i nämnda hänseende, vilka skulle underställas eu kommande

riksdags prövning. Då det enligt mitt förmenande måste anses lämpligt, om

de nya pensionsbestämmelserna kunna träda i kraft samtidigt med det

nya avlöningsreglementet, vilket torde bliva möjligt, om med reglementets

tillämpande uppskjutes till mitten av år 1920, ser jag även häri en vinst

av ett uppskov. För personalen torde detta uppskov medföra den fördel,

att de nya pensionsbestämmelserna med sannolikhet bliva gällande

ett halvt år tidigare än eljest skulle bliva fallet.

Beträffande anledningen till att jag, oaktat den ifrågavarande löneregleringen

ej ansetts skäligen böra medföra en allmän ökning av levnadsstandarden

för ifrågavarande personal, ändock tillstyrker förslagets

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 352 käft. (Nr 391.) scc ia i>

Pensions
bestämmelser.

Skäl föiförslagets

framläggande

till 1919 års

riksdag.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungi. Maj:ts Proposition Nr 391.

framläggande för den nu församlade riksdagen, hänvisas till den förut

återgivna motiveringen för kommitténs tillsättande. Här torde vara tillfyllest

peka på den ökade reda och ordning i lönesystemet, som förslagets

genom förande, enligt vad redan antytts, skulle medföra, samt den större

rättvisa i fråga om olika befattningshavares och särskilt den tekniskt

utbildade personalens placering å löneskalan, som skulle äga rum. Vidare

äro att beakta de avsevärda fördelar, såsom exempelvis beträffande ökad

semestertid, riktigare dyrortsgrnppering, ersättning'' för flyttningskostnad,

begravningshjälp m. in., vilka, jämte sannolikt förbättrade pensionsvillkor,

skulle beredas den personal, varom här är fråga. Slutligen böra

genom inrättande av en utav kommittén föreslagen lönenämnd goda

resultat i avseende å framtida lönefrågors bedömande vara att förvänta.

Visserligen har mot löneregleringsförslaget, särskilt från personalorganisationerna

och beträffande olika befattningsgruppers ställning i

lönehänseende, riktats ett antal anmärkningar, men dessa anmärkningar

syfta närmast till löneförbättringar för än den ena och än den andra

gruppen av befattningshavare. Då anspråken härutinnan icke kunna tillmötesgås,

är intet att vinna genom ytterligare utredning av dessa förhållanden.

Vid prövning av kommitténs förslag och de däremot gjorda

anmärkningarna har jag i stort sett även beträffande såväl själva lönebeloppen

som befattningshavarnas gruppering och placering å löneskalan

funnit kommitténs förslag väl grundat, varför jag också anser mig kunna

tillstyrka förslagets framläggande i väsentligen oförändrat skick.

Över huvud torde, därest ifrågavarande förslag redan nu skulle

komma att antagas, låt vara med tillämpning först från en senare

tidpunkt än med 1920 års ingång, det vara att förvänta, att en lättnad

i kommunikationsverkens rekryteringssvårigheter omedelbart skall

gorå sig gällande. Det är också hänsynen härtill, som föranlett

mig att, ehuru den för propositioners avgivande i allmänhet stadgade

tid redan tilländagå^, hemställa om framställning i ärendet redan till

innevarande års riksdag. Förenämnda omständighet är enligt mitt förmenande

av så stor vikt, att ett uppskjutande till nästkommande år med

avlåtande av proposition icke kan tillrådas. Framhållas må i övrigt, att,

av skäl som i det följande komma att utvecklas, ett antagande av det

nya löneregleringsförslaget medför, att driftkostnadsstater för post- och

telegrafverken ej vidare behöva fastställas. Därest förslaget ej i år

underställes riksdagen, måste däremot sådana driftkostnadsförslag för år

1920, vilka med hänsyn till den föreliggande frågans läge ännu ej

kunnat utarbetas av vederbörande verk, upprättas och avlämnas till riksdagen,

vilket allt toge sådan tid, att propositionerna om dessa driftkostnadsstater

först inemot den ordinarie riksdagstidens slut kunde föreligga"

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Proposition Nr 391.

19

Ett par av kommittén framställda förslag nödgas jag emellertid

ifrågasätta till tillämpande redan från 1920 års ingång. Detta gäller dels

utvidgning av Kungl. Maj:ts befogenhet att bestämma antalet av vissa

befattningar vid post- och telegrafverken, dels ock ordningen för fastställande

av kostnadsstater för dessa verk.

Enligt de för statens järnvägar och statens vattenfallsverk gällande

avlöningsreglementen äger Kungl. Maj:t befogenhet att bestämma antalet

befattningshavare till och med högst förste bokhållare och stationsinspektor

å 4:e klassens station A vid statens järnvägar samt driftverkmästare

och instrumentmakare vid statens vattenfallsverk, således befattningshavare

med begynnelseavlöning å billigaste ort av högst 3,960

kronor vid det förra och 3,240 kronor vid det senare verket. Beträffande

postverket gav 1918 års lagtima riksdag Kungl. Maj:t rätt att

besluta i fråga om antalet befattningshavare av överpostiljons och lägre

grader, d. v. s. med lägsta avlöning å billigaste ort av 2,100 kronor

och därunder. Dylik befogenhet är icke lämnad i fråga om befattningshavare

vid telegrafverket.

I anledning av framställningar från vederbörande verksstyrelser om

utsträckning av Kungl. Maj:ts befogenhet i förevarande hänseende, har

kommittén anfört, att det syntes uppenbart, att i den mån rörelsen vid

de ifrågavarande verken växte, allt större svårighet mötte att i så god

tid, som erfordrades, för att förslag i ämnet skulle kunna underställas

riksdagen, förutse behovet av ökat antal tjänster, särskilt inom de lägre

lönegraderna med mera talrik personal. Kommittén hade dock icke

funnit sig kunna förorda, att för närvarande Kungl. Maj:ts nämnda befogenhet

i någon mera avsevärd grad måtte vidgas utöver den gräns,

som för statens järnvägars del nu gällde. Åt riksdagen skulle därför

förbehållas beslutanderätten i fråga om antalet befattningar från och med

notariegraden, vilket med hänsyn till såväl den ställning, de till denna och

högre grader hörande tjänstemän intoge inom förvaltningen, som ock

storleken av de för dem ifrågasatta löner syntes vara lämpligt.

Kommittén ansåge det böra framhållas, att enligt dess mening

Kungl. Maj:ts befogenhet att bestämma över antalet befattningar inom

vissa gränser icke finge anses innebära, att ett utbyte av tjänst utav

lägre grad mot sådan av högre grad kunde ske utan att detsamma betingades

av en däremot svarande förändring av göromålens art eller omfattning,

liksom att ej heller Kungl. Maj:t torde böra inrätta nya tjänstegrader

eller fastställa nya tjänstetitlar utöver de genom avlöningsreglementet

fastställda, även om desamma skulle komma att hänföras till

lägre grad än den högsta, beträffande vilken befattningshavarnas antal

skulle bestämmas av Kungl. Maj: t.

Utvidgning

av Kungl.

Maj:ts befogenhet

att

fastställa

antalet av

vissa befattningshavare

m. m.

Kommittén.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 391.

I Överensstämmelse med sina nu anförda principer har kommittén i

1 § 3 mom. och 42 § av förslaget till avlöningsreglemente upptagit bestämmelser

av innebörd, att antalet befattningar skall fastställas av Kungl.

Maj:t och riksdagen, såvitt angår befattningar, vilka tillsättas genom

förordnande, samt de övriga befattningar, vilka hänförts till 13:e och

högre lönegrader enligt den av kommittén uppgjorda tjänsteförteckningen.

Övriga befattningar skulle däremot till antalet bestämmas av Kungl. Maj:t,

nämligen alla kvinnliga tjänster samt av de manliga till och med högst:

vid postverket kontrollör och postmästare av klass 3, vid telegrafverket

ingen]örsassistent, kontrollör (nuvarande kontrollör av 2:a lönegraden)

och telegrafkommissarie av klass 3 (nuvarande kommissarie av 3:e lönegraden),

vid statens järnvägar förste styrman av klass 2, stationsinspektor

av klass 3, underingenjör, underinspektör och övermaskinist av klass 1

samt vid statens vattenfallsverk kanalinspektor av klass 2, således befattningar

med nuvarande begynnelseavlöning å billigaste ort av högst:

vid postverket 4,300 kronor, vid telegrafverket (frånsett provisionsberättigade

tjänstemän) 3,900 kronor, vid statens järnvägar 4,320 kronor och

vid statens vattenfallsverk 3,600 kronor.

I sammanhang med nu omförmälda förslag har kommittén jämväl

ifrågasatt en förändring med avseende å fastställandet av de specifika

kostnadsstaterna för post- och telegrafverken i överensstämmelse med

vad som redan tillämpas beträffande dylika stater för de övriga två

verken. Den skillnad råder nämligen nu, att riksdagen prövar detaljerna

av post- och telegrafverkens driftkostnadsstater, under det att denna

prövning, vad statens järnvägar och statens vattenfallsverk angår, är

överlåten åt Kungl. Maj:t. Det har synts kommittén, som om även de

två förstnämnda verken numera nått den utveckling, att den beträffande

statens järnvägar och vattenfallsverket hittills följda ordning hädanefter

borde vinna tillämpning även för dem. Avsevärd tid och arbetskraft

offras nu, enligt vad kommittén yttrat, inom de två verken för att söka

så noggrant som möjligt beräkna de avlöningar, som skola komma att

utgå under ett kalenderår, vars begynnelse ligger ett och ett halvt år

framåt i tiden, samt jämväl för att på olika titlar fördela detta samma

års driftkostnader. För riksdagen anser kommittén det ock böra vara av

ringa värde att äga tillgång till dylika siffror, vilka givetvis i sina detaljer

måste bliva avsevärt missvisande. Vissa mera överslagsvis beräknade

slutsummor rörande de olika delarna av verkens kostnadsstater,

vilka kunna tjäna till ledning vid uppgörandet av det kommande årets

budget, hava synts kommittén vara vad för riksdagen i förevarande hänseende

kan vara till gagn. Kostnadsstaternas detaljer skulle däremot

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj: t a Proposition Nr 391.

kunna närmare tiden för deras tillämpning underställas Kungl. Maj:ts

prövning och fastställelse.

Kommitténs förslag angående utsträckning av Kungl. Maj:ts befogenhet

att bestämma antalet- befattningar innebär, vad statens järnvägar

och vattenfallsverket angår, ingen annan ändring mot vad nu

gäller, än att denna befogenhet skulle avse jämväl stationsinspektor å

3:e klassens station och underinspektör vid det förra samt kanalinspektor

av 2:a graden vid det senare verket, men däremot icke omfatta den

högre ångfärjepersonalen. Det är icke heller min avsikt att föreslå ti 11- lämpning beträffande nämnda två verk av kommitténs ifrågavarande förslag

tidigare än då det nya avlöningsreglementet i sin helhet skulle träda

i kraft, helst härför skulle erfordras ändring av nn gällande avlöningsreglementen

för dessa verk. Någon ändring för statens järnvägars och

vattenfalIsverkets del i fråga om ordningen för kostnadsstaters fastställande

är ej ifrågasatt.

Vad åter post- och telegrafverken angår, skulle, såsom nyss meddelats,

kommitténs förevarande två förslag medföra avsevärd ändring i

nu rådande förhållanden.

Anledningen till att jag ansett förslagen i fråga böra för sistnämnda

båda verk bliva gällande redan från ingången av år 1920, under det

att med ikraftträdandet av det nya avlöningsreglementets övriga bestämmelser

skulle komma att anstå till ett halvt år senare, är den, att jag

icke är beredd att för dessa verk nu framlägga förslag vare sig i fråga

om erforderlig ökning av antalet befattningar inom de tjänstekategorier,

beträffande vilka kommittén ansett antalet böra bestämmas av Kungl.

Maj:t, eller till detaljerade driftkostnad sstater. Enligt vad jag redan

antytt, hava nämligen vederbörande verksstyrelser icke föranstaltat om

de vidlyftiga förarbeten, som för avgivande av förslag i berörda hänseenden

äro nödiga, därvid styrelserna givetvis utgått från att kommittéförslaget

skulle i sin helhet träda i tillämpning vid 1920 års ingång

och således förslag till driftkostnadsstater icke behöva hänskjutas till

1919 års riksdag. I anledning härav kommer jag att hemställa om utverkande

av riksdagens medgivande, att Kungl. Maj:t må från och med

år 1920 bestämma antalet befattningar av högst kontrollörs och postmästares

av klass 3 grad vid postverket samt högst ingenjörsassistents,

kontrollörs av 2:a lönegraden och kommissaries av 3:e lönegraden tjänsteställning

vid telegrafverket. Rörande de högre befattningshavarnas antal

lärer för första halvåret 1920 någon förändring ej böra ifrågasättas, utan

riksdagens medgivande inhämtas till att antalet av nämnda befattningshavare

må för berörda tid upptagas lika med vad för år 1919 bestämts.

Departe
ments
chefen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 391.

Personalens

rätt till

semester.

Därest undantagsvis skulle befinnas nödigt att redan under första hälften

av år 1920 bereda sådan ökning av arbetskraft inom de högre lönegraderna,

som av riksdagen prövats böra för tiden därefter äga rum,

torde Kungl. Maj:t kunna för varje särskilt fall förordna därom, gällande

detta jämväl statens järnvägar och vattenfallsverket. Beträffande ordningen

för kostnadsstaters fastställande i övrigt för post- och telegrafverken

torde, därest riksdagen icke uttalar en motsatt önskan, få redan

från och med år 1920 förfaras på sätt jag förut nämnt. Några principiella

betänkligheter mot att kommittéförslaget i nu ifrågavarande delar

bringas i tillämpning redan med ingången av år 1920 synas näppeligen

föreligga.

Slutligen vill jag nämna, att, då det ej kan anses lämpligt och

med billigheten överensstämmande, att de nya stadgandena om rätt till

semester träda i kraft i mitten av ett år, jag anser kommittéförslaget

med vissa modifikationer och villkor böra härutinnan tillämpas redan

från och med ingången av år 1920. Härtill återkommer jag i det

följande.

Jag övergår nu till en mera ingående redogörelse för det av kommunikationsverkens

lönekommitté avgivna betänkandet jämte däröver avgivna

yttranden, därvid jag för sammanhangets skull återkommer till

vissa av de här ovan i korthet behandlade frågorna.

Tillämpning’ av gemensamt lönesystem.

Innan jag till en början upptager till behandling frågan om den

närmare tillämpningen av det föreslagna gemensamma lönesystemet, ber

jag få erinra, att kommitténs uppdrag, frånsett de i kommitténs särskilda

yttranden behandlade organisationsspörsmålen, avsett:

dels undersökning av frågan, i vilken omfattning enhetlighet i lönesystem

och avlöningsbestämmelser för tjänstemännen vid ifrågavarande

fjrra verk kan befinnas genomförbar och lämplig,

dels granskning rörande olika tjänstekategoriers lämpliga placering

å löneskalan vid jämförelse såväl inom vart och ett av de fyra verken som

ock dem emellan, därvid särskild uppmärksamhet skulle ägnas frågan

rörande den ställning i avlöningssystemet, som borde intagas av personal

med teknisk utbildning,

dels ock utredning och förslag rörande definitiv lönereglering för

tjänstemännen vid de ifrågavarande verken.

Kommittén yttrar härom ytterligare:

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 391. 23

»Kommittén har anmodats att bedriva sina arbeten skyndsammast

möjligt, så att förslag i förenämnda ämnen, om sådant läte sig

göra, kunde föreläggas 1919 års riksdag. Kommittén bär ock ställt sig

denna anmodan till efterrättelse, så mycket mera som kommittén själv

under gången av sitt arbete kommit till den uppfattningen, att en sl<yndsam

och definitiv lösning av7 de stora personalgruppers lönespörsmål, om

vilka här är fråga, ur alla parters synpunkt är synnerligen önskvärd, kitt

trängande behov föreligger sålunda för de berörda verken att med det snaraste

få tjänstemännens avlöningsförhållanden slutgiltigt ordnade, på det

att den verkligen hotande personalbristen, förorsakad av såväl den betydande

avgången som ock svårigheten att rekrytera personalen, må

kunna undanrödjas. Från tjänstemännens egna led har kravet på en

skyndsam lönereglering gjorts starkt gällande. Slutligen torde av statsmakterna

hysas livlig önskan att snarast möjligt få se de ifrågavarande

spörsmålen lösta, och lösta på sådant sätt, att de under senare åren

ständigt återkommande fordringarna på jämkning i kommunikationsverkens

avlöningsförhållanden må för någon tid framåt utebliva.»

Efter att hava lämnat eu översikt över de vid de fyra verken nu

förekommande, mångskiftande avlöningsformerna (sid. 3 — 6), påvisar

kommittén olägenheterna av de nuvarande komplicerade lönesystemen

(sid. 6—8). Under erinran att redan 1914 års kommitté ifrågasatt vissa

förenklingar av de vid statens järnvägar förekommande avlöningsformerna

anför kommittén vidare:

»Därest en liknande förenkling nu vidtages jämväl med avseende å

de övriga tre verkens lönesystem, öppnas möjlighet till genomförande

av^ enhetlighet mellan avlöningsformerna för de olika verken, vilket

måste anses vara i hög grad eftersträvansvärt. Sådana som förhållandena

nu äro, måste nästan alltid större eller mindre skiljaktigheter uppkomma

mellan de totala avlöningsförmånerna även för sådana befattningshavare

vid skilda verk, som eljest med fog ansetts böra vara fullt jämställda,

Därigenom har framkallats en lätt förklarlig strävan hos den missgynnade

befattningsgruppen att förbättra sin ställning. Då en sådan strävan

rönt framgång, har det, till följd av de rådande systemens inbördes

skiljaktigheter samt svårigheten att mot varandra rätt avväga de vid

sidan av själva avlöningen under olika former utgående förmånernas

värde, i regel icke kunnat undvikas att någon annan tjänstemannagrupp

blivit eller åtminstone ansett sig bliva försatt i en relativt försämrad

ekonomisk situation, vilket i sin tur föranlett denna grupp att söka få

sina särskilda löneintressen beaktade, o. s. v. Härav alstras rivalitet

och misshälligheter inom tjänstemannakåren med därav följande stör
-

Olägenheter

av nuvarande

lönesystem.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Granskning

av nuvarande

avlöningsformer.

Kommittén.

Grundavlöning

[och avlöningsförhöjningar.

Upp
hävande

av

avlöningen

8 fördelning

i lön

och tjänstgöringspenningar.

Hela avlöningens

utbetalande

i

efterskott.

Kungl- Maj:ts Proposition Nr 391.

ningar av arbetslön, tidsödande utredningar måste företagas inom verken

och deras styrelser, regeringens tid tages över hövan i anspråk för

lönefrågors handläggande och riksdagen nödgas att årligen ägna avsevärd

tid åt dylika spörsmåls bedömande.»

Kommittén övergår härefter till en ingående behandling av varje

särskild avlöningsform, varvid särskilt beaktats synpunkten att utan åsidosättande

av verkens speciella förhållanden söka åstadkomma likformighet

och förenkling.

Vad först angår den fasta avlöningen, uttalar kommittén (sid. 8),

att alldeles samma principer utan tvivel kunna inom alla fyra verken

tillämpas med avseende å grundavlöningen och förhöjningarna av densamma,

så att på ett och samma plan dels grund avlöningen alltid sättes

till exakt samma belopp, dels ock avlöningsförhöjiringarna bliva lika

stora och lika många samt inträda med lika tidsmellanrum.

Avlöningens fördelning i »lön» och »tjänstgöringspenningar», för

vilken fördelning nu tillämpas skilda principer, anser kommittén böra

upphävas (sid. 8—10), varigenom vissa beaktansvärda lättnader i redovisningsväsendet

skulle vinnas. I stället skulle bestämmas särskilda

tjänstledighetsavdrag till reglerande av vad tjänsteman skall vid ledighet

i regel avstå av sin avlöning eller under vikariat uppbära.

I sammanhang härmed föreslår kommittén en omläggning med avseende

på tiden för avlöningens utbetalande (sid. 10 —11). För närvarande

är förhållandet det, att »lön» och vad därmed är likställt utbetalas

i förskott vid början av varje månad, under det att »tjänstgöringspenningar»

och därmed likställd avlöning utbetalas i efterskott vid

månadens slut.

»Denna utbetalningsordning», yttrar kommittén, »torde bero på

att enligt medgivande i respektive avlöningsreglementen lön utgår, till

månadens slut, även om tjänstemannen under tiden avgår från tjänsten

till följd av dödsfall, entledigande eller avsked, varemot tjänstgöring

spennin g ärna få uppbäras endast för tiden till och med den dag

avgång sker, samt skola under vissa slag av ledigheter avstas. Genom

att& innehålla tjänstgöringspenningarna till månadens slut undvikes ock

i viss grad att staten erhåller fordran hos tjänsteman, som beviljats ledighet

och därunder skall avstå ett mot tjänstgöringspenningarna svarande

belopp. Har emellertid tjänsteman beviljats sådan ledighet, som

medför förpliktelse att avstå jämväl hela eller någon del av själva lönen,

kan dock återbäringsskyldighet uppkomma för honom. Om nu uppdelning

i lön och tjänstgöringspenningar icke vidare skall äga rum, utan

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 391. 25

vid ledighet i stället avdrag göres å avlöningen, måste, för att icke

vid varje ledighet, varunder avlöningen helt eller delvis avstås, återbäringsslcyldighet

för tjänstemannen av i förskott uppburen avlöning för

månaden skall uppkomma, en omläggning ske med avseende på tiden för

avlöningens utbetalande, sä att denna hel och hällen utbetalas i efterskott

för varje mänad och i sammanhang därmed avdrag göres för vad tjänsteman

under månaden eventuellt skolat avstå på grund av åtnjuten ledighet.

Såsom regel erhåller då tjänstemannen vid månadens slut efter,

fullgjord tjänstgöring tolftedelen av den honom tillförsäkrade årsavlöningen

i ett enda belopp, och göres därvid för de undantagsfall, då

ledighet mot avstående av viss del av avlöningen ägt rum, stadgat

avdrag.

Mot det nuvarande systemet kan, förutom ovan nämnda tidsödande

redovisningssätt, anföras jämväl, att det uppenbarligen icke kan vara

riktigt, att en tjänsteman, som under loppet av eu månad lämnar sin

befattning, äger möjlighet uppbära lön för den del av månaden,

då han icke ägnat staten sin tjänst. Det kan icke heller vara utan

sin betydelse, att tjänstemännen undfå sin avlöning först efter fullgjort

arbete, i stället för att såsom nu uppbära huvudparten därav i förskott.

Härigenom torde de, åtminstone sedan omläggningen successivt fått

verka under någon tid, samt i allt fall de hädanefter i statens tjänst

inträdande personerna erhålla den ekonomiska trygghetskänsla, som

alstras av medvetandet att för sitt uppehälle icke behöva anlita förskottsvis

bekomna medel utan genom fullgjort arbete verkligen förtjänta

penningar.

Då redan nu avlöningen till icke-ordinarie befattningshavare utbetalas

i efterskott, inträffar med nuvarande ordning, att den, som befordras

från extra till ordinarie befattning, vid själva övergången erhåller

såväl full betalning för sista månaden som ock förskott för den kommande

månaden. Denna kumulering har måhända haft visst fog för sig

med hänsyn till att utnämning till ordinarie tjänst ofta medför särskilda

utgifter såsom för flyttning till annan ort samt för erläggande av stämpelavgift

för konstitutorial eller fullmakt å den ordinarie tjänsten. Då

kommittén emellertid anser och även kommer att framställa förslag om

att skälig flyttningsersättning skall lämnas tjänsteman vid tillträdande

av ordinarie befattning, när därav förorsakas flyttning till annan ort,

samt, enligt vad kommittén inhämtat, proposition lärer komma att till 1919

års riksdag avlåtas angående upphävande av hittillsvarande skyldighet att

erlägga stämpelavgift för konstitutorial eller fullmakt å ordinarie tjänst,

förefinnes av nyss nämnda anledningar intet skäl att bibehålla förskottsBihcmy

till riksdagens ''protokoll 1919. 1 sainl. 352 käft. (Nr 391.) 966 19 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 391.

Begravningshj

älp

såsom vederlag

för

förskott sutbetalningens

avskaffande.

utbetalningen av lön vid ordinarie tjänsts tillträdande. Ån vidare har

anförts, att utbetalning av viss del av avlöningen i förskott skulle vara

nödig för mötande av utgift i form av retroaktiv-, inträdes- eller befordringsavgift

i pensionsinrättning, av vilken tjänsteman obligatoriskt skall

vara delägare. Då emellertid fördelning av dylik avgift, där den är av

någon större betydenhet, numera i allmänhet lär få ske på flera år, kan

ej heller härav hämtas stöd för förskottsutbetalning av lönen.»

Såsom ett särskilt skäl för införande av efterskottsutbetalning av

hela avlöningen anför kommittén den omständigheten, att därigenom

skulle möjliggöras beredande av rättvist avvägd begravningshjälp åt avliden

tjänstemans dödsbo. De närmare motiven härför utvecklas av

kommittén på följande sätt:

»Enligt sammanfallande - bestämmelser i samtliga de fyra verkens

avlöniugsreglementen utbetalas nu, då tjänsteman avlider till följd av

olyckshändelse under tjänstutövning vid verket, en månads avlöning

såsom begravningshjälp. I övrigt utgår icke enligt avlöningsreglementena

någon begravningshjälp i vidare mån än så, att återbetalningav

förskottsvis uppburen lön icke skall äga rum vid tjänstemans dödsfall.

Inträffar dödsfallet tidigt i månaden, har dödsboet ju till sitt förfogande

vad som kan vara oanvänt av det förskottsvis uppburna lönebeloppet

samt de innestående tjänstgöringspenningarna för den gångna delen av

månaden. Sker åter dödsfallet mot slutet av månaden, lärer väl lönen

för samma månad i flertalet fall redan vara disponerad och dödsboet

således ej hava till godo annat än månadens tjänstgöringspenningar till

och med dagen för dödsfallet. Har så dödsfallet föregåtts av någon

tids sjukdom, varunder tjänstemannen fått avstå tjänstgöringspenningarna

och extra utgifter kanske jämväl uppkommit, står dödsboet, därest ingen

privat förmögenhet efterlämnas, ej sällan utan medel för de nödvändigtvis

i samband med dödsfallet uppkommande särskilda omkostnaderna.

Den någon tid därefter utfallande pensionen är ej heller beräknad för

gäldande av begravningskostnaderna utan för familjens uppehälle efter

befattningshavarens död.

Det måste således medgivas, att nuvarande system medför synnerliga

ojämnheter i nu förevarande hänseende. Genom införandet av

efterskottsutbetalning av avlöningen i dess helhet får tjänstemans dödsbo

till godo, att omedelbart efter dödsfallet från vederbörande verk utfås

—- oavsett vid vilken tidpunkt i månaden dödsfallet inträffat — så

mycket mera än med nuvarande anordning, som avlöningen i dess helhet

för den tilländagångna delen av månaden överstiger tjänstgörings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. May.ts Proposition Nr 391.

''21

penningarnas belopp för samma tid. Men därutöver anser kommittén

skäligt att, delvis såsom kompensation för avskaffandet av förskottsutbetalning

av lönen, särskild begravningshjälp bör av staten utbetalas till dödsboet

efter varje under tjänstetiden avliden tjänsteman, vare sig dödsfallet

härrör av olycksfall i tjänsten eller icke. Från tjänstemännens synpunkt

bör det icke inverka på begravningshjälps utbetalande eller ej, om dödsfallet

förorsakats av den ena eller andra anledningen, och staten har

heller knappast skäl att vidare upprätthålla den nuvarande åtskillnaden,

därest den förmån, som därigenom skulle beredas tjänstemans efterlevande,

icke medför avsevärt ökade utgifter för statsverket.»

Storleken av begravningshjälpen föreslår kommittén till tio procent

av den avlidnes årsavlöning, dock högst 500 kronor. Då den lägsta av

kommittén föreslagna årsavlöningen utgör för manlig tjänsteman 1,980

och för kvinnlig tjänsteman 1,800 kronor, skulle alltså begravningshjälpen

komma att utgå med ett minimibelopp av 198, respektive 180 kronor.

Att utan vidare övergå från den nuvarande ordningen, enligt vilken

60—80 procent av avlöningen utbetalas i förskott, till den sålunda

ifrågasatta efterskottsutbetalningen av hela avlöningen, finner kommittén

otänkbart, emedan tjänstemännen, särskilt efter de nu genomgångna

krisåren, i allmänhet icke äro i den ekonomiska situation, att de icke

såsom följd därav skulle nödgas skuldsätta sig, vilket givetvis måste

förebyggas. Då det gällt att finna en lämplig utväg härvidlag, hava

emellertid skilda synpunkter framförts inom kommittén. Härom anför

kommittén följande:

»Å ena sidan har det ansetts att, då det uppenbarligen icke

borde ifrågakomma att på det sätt genomföra förändringen, att densamma

tillämpades allenast på hädanefter till ordinarie tjänst befordrade

tjänstemän, vilket under lång tid framåt, 30—40 år, skulle medföra besvärligheter

genom olika system för avlöningens utbetalande, allenast

två framkomliga vägar gåves. Den ena vore, att under en övergångsperiod,

som likväl icke gärna borde sättas längre än ett år, bibehålla uppdelningen

i lön och tjänstgöringspenningar, men successivt framflytta

dagen för själva lönens utbetalande, så att lönen för december månad

komme att utbetalas vid slutet av december eller således samtidigt med

tjänstgöringspenningarna för denna månad. Härigenom skulle dock vållas

viss oreda för kassaförvaltningarna samt därjämte tjänstemännen beredas

olägenheten av att icke erhålla avlöning vid sådana kritiska tider som

kvartalsskiftena, då bland annat hyrorna skola betalas. Den andra utvägen

vore att vid 1920 års ingång (den tidpunkt, kommittén föreslagit för det

Anordning

vid övergång

till

ef terskottsutbetalning

av hela

avlöningen

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 391.

nya aVlöningsreglementets ikraftträdande) utbetala ett belopp, motsvarande

den lön å gamla staten, som, därest nytt avlöningsreglemente icke beslutats,

då skulle bava utbetalats, samt sedermera under året antingen

vid varje månads slut från den totala avlöning, som då enligt nya staten

skulle utbetalas, avdraga ett belopp, motsvarande en tolvtedel av

det vid årets ingång utbetalda beloppet, eller ock månatligen innehålla

så stor del av avlöningen, som motsvarade den genom löneregleringen

uppkommande lönestegringen, intill dess summan av de innehållna beloppen

sammanfölle med beloppet av den vid årets början utbetalda

lönen. Åven dessa anordningar skulle dock komplicera räkenskapsväsendet,

men ej i så hög grad som enligt det första alternativet komma

att bereda svårigheter för tjänstemännen.

Mot de nu angivna utvägarna har från annat håll inom kommittén

gjorts den invändningen, att staten härigenom på en gång eller successivt

under loppet av ett år återtoge det åt en var av de nuvarande tjänstemännen

på grund av det vid tiden för hans tillträdande av ordinarie

tjänst gällande löneavtalet en gång utbetalda och av honom givetvis

också förbrukade förskottet av en månads lön och likaledes berövade

tjänstemännen den dem hittills tillkommande rätt att vid avgång från

tjänsten bekomma lön för hela den månad, under vilken avgången sker,

samt i utbyte härför allenast medgåve utbetalande av begravningshjälp

till de efterlevande efter sådana tjänstemän, som icke komme att uppnå

pensionsålder utan avlede dessförinnan, en förmån, som icke hade

något reellt värde för de övriga tjänstemännen, vilka väl torde utgöra

flertalet. Jämväl skulle, särskilt genom den senare av de nyss angivna

utvägarna, svårigheter uppkomma för de fall, då tjänsteman under år

1920 avginge ur tjänst eller avlede, i det att då allt för stort belopp

skalle behöva på en gång återgäldas av honom eller hans dödsbo för

att täcka den ej redan tidigare under året genom avdrag å månadsavlöningarna

eller innehållande av viss del utav dem återburna delen av det

vid årets början bekomna beloppet. Från nu antydda håll inom kommittén

har i stället gjorts gällande, att staten skulle huvudsakligen

draga fördel av den föreslagna reformen och således böra hålla tjänstemännen

skadeslösa genom att vid tiden för det nya avlöningsreglementets

ikraftträdande till tjänstemännen såsom vanligt utbetala i förskott

lön för januari månad, beräknad efter dittills gällande lönestat, samt

sedermera vid varje månads slut i efterskott inbetala en full månadsavlöning

enligt nya lönestaten.

Vid första påseendet synes väl detta förslag innebära ett alldeles

oskäligt gynnande av tjänstemännen på statens bekostnad, men en när
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

KungL May.ts Proposition Nr 391.

29

mare undersökning visar att så icke skulle bliva fallet, åtminstone ej i den

grad det kan förefalla. Vad då först angår frågan, på vilkendera partens

sida, statens eller tjänstemännens, huvudsakliga vinsten av den ifrågasatta

reformen skulle komma, så är det givetvis staten, som nästan uteslutande

skulle draga ekonomisk fördel av densamma. Tjänstemännen förlora,

såsom redan antytts, rätten att vid avgång från tjänst tillgodonjuta lön

för hela den månad, under vilken avgången sker, i det att hädanefter ingen

som helst avlöning skulle komma att utbetalas för tiden efter den dag,

då avgång inträffar. Vidare skulle tjänstemännen, därest de icke, såsom

förutsatts, bekomme en månads lön i förskott vid 1920 års ingång eller

om de visserligen bekomme sådant förskott men skulle vara skyldiga

att successivt helt återbetala detsamma, på en gång eller successivt frånhändas

en förmån, som redan kommit dem till godo på grund av det

löneavtal, som gällt vid deras tillträdande av ordinarie tjänst, en förmån,

som redan utnyttjats så till vida, att tjänstemännen ställt sin ekonomi

med hänsyn tagen till att de alltjämt skola erhålla sin lön i förskott

och icke behöva återbetala detta förskott, vadan de kunnat använda förskottslönen

till bestridande av utgifter för den månad, med vars ingång

förskottet utlämnats. De tjänstemän åter, som icke behövt omedelbart

taga förskottslönen i anspråk för sitt och familjens uppehälle, hava

kunnat göra densamma, månad för månad, räntebärande redan från dagen

för dess uppbärande. På tjänstemännens vinstkonto skulle komma allenast

den endast i ett fåtal fall utgående förmånen för deras efterlevande

att erhålla begravningshjälp.

Staten åter skulle vinna åtskilliga, delvis i penningar direkt uppskattbara

fördelar. Då enligt på kommitténs föranstaltande verkställda beräkningar

en månads lön till de ifrågavarande verkens nuvarande ordinarie

tjänstemän redan enligt den för år 1919 gällande lönestaten belöper

sig till omkring 4,500,000 kronor, ett belopp som växer genom

ökning av antalet befattningshavare och genom den fortskridande stegringen

av avlöningarna, skulle staten genom att uppskjuta varje utbetalning

av lönen en månad, skörda en räntevinst, som efter nyss angivna

belopp räknat skulle med en räntefot av 5 procent för år uppgå

till 18,750 kronor per månad eller således 225,000 kronor för ett år.

Då den nuvarande tjänstemannastammen — med de blivande tjänstemännen

behöver ju staten i detta sammanhang icke räkna, enär dessa

givetvis få finna sig i det utbetalningssystem, som är gällande vid tiden

för deras tillträdande av ordinarie tjänst — i genomsnitt räknat kan anses

stå vid mitten av sin tjänstemannabana, i regel uppgående till minst

35 år, skulle alltså nämnda årliga räntevinst komma staten till godo

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj. ts ''Proposition Nr 391.

under 17,5 år, d. v. s., utan hänsyn tagen till ränta på ränta, belöpa sig

till nära 4,000,000 kronor. Härtill kommer den minskning i arbete för

avlöningarnas uträknande, utbetalande, bokförande och redovisande, som

blir en följd av avlöningens utbetalande i en i stället för två poster för

varje månad, och som för staten under årens lopp torde medföra rätt

avsevärda besparingar i arbetslöner och kostnader för skrivmaterialier.

Staten vinner även reda och ordning beträffande tjänstemannalönerna

samt visshet att ingen lön utbetalas annat än som vederlag för verkligen

fullgjort arbete. På statens förlustkonto kommer endast förpliktelsen att

till efterlevande efter tjänstemän, som avlida före pensionsålderns uppnående,

utbetala begravningshjälp, en skyldighet, som redan nu, fast med

mindre belopp, åligger staten gent emot dödsbo efter tjänstemän, som

avlida till följd av olycksfall i tjänsten.

Om nu staten vid den ifrågasatta tidpunkten för det nya avlöningsreglementets

ikraftträdande eller den 1 januari 1920 till samtliga tjänstemän,

som redan förut innehava ordinarie befattning, skulle utbetala en

månads lön enligt den förut gällande avlöningsstaten samt sedan vid

varje månads slut utbetala en hel månadsavlöning enligt den nya lönestaten,

skulle uppenbarligen den ovan beräknade, under de närmaste 17,5

åren uppkommande räntevinsten och någon del eller kanske hela den besparing

under samma tid i utgifter, som förut antytts, behöva tagas i

anspråk härför, men någon mera avsevärd ekonomisk förlust bör staten

rimligen icke komma att göra liksom staten ock vinner de mera formella

fördelarna av att för framtiden hava löne- och utbetalningssystemen

rationellt ordnade. Visserligen kommer statsverket att i bokslutet för år

1920 behöva avföra cirka 4,500,000 kronor högre belopp för avlöningar

än gällande lönestater betinga, men denna extra utgift kommer att under

årens lopp åtminstone till väsentlig del täckas genom ovannämnda räntevinster

och besparade utgifter.

För tjänstemännen åter skulle den föreslagna anordningen icke,

såsom man skulle vara benägen att antaga, medföra någon omedelbar

ekonomisk vinst. Följande exempel ådagalägger detta. Fn postexpeditör,

placerad å ort, där ortstillägg icke förekommer, åtnjuter enligt nu

gällande lönestat en fast avlöning pr månad av kr. 208: 33, därav tre

fjärdedelar utgöra lön och en fjärdedel tjänstgöringspenningar. Enligt

kommitténs förslag till avlöningsreglemente skulle denna tjänstemans

fasta avlöning per månad från och med år 1920 utgöra kr. 287: 50 att

utbetalas i ett belopp vid varje månads utgång. Vid årsskiftet 1919—

1920 skulle tjänstemannen ifråga komma att såsom vanligt uppbära

tjänstgöringspenningar för december 1919 och förskottslön för januari

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 391.

1920 med tillhopa förstnämnda belopp, kr. 208: 33. Vid månadsskiftet

januari—februari 1920 erhåller han i stället för, såsom vanligt, tjänstgöringspenningar

för januari och lön för februari med tillhopa kr. 208: 33,

den honom enligt nya avlöningsreglementet tillkommande avlöning fölen

månad med kr. 287: 50, vilket belopp även sedermera vid slutet av

varje månad tillgodokommer honom. Häri förmärker ingen annan ökning

i inkomster än den, som föranledes av att postexpeditörs månadsavlöning

höjts från kr. 208: 33 till kr. 287: 50. Men under det att han

tidigare alltid levat på ett månatligt förskott, som icke motsvarats av

fullgjort arbete, kommer han nu att för sina utgifters bestridande kunna

räkna med verkligen intjänad avlöning. Först när han efter slutad tjänstemannabana

eller tidigare avgår från tjänsten, får han känning av den

för januari månad år 1920 till honom utbetalda dubbla lönen, i det att

lian då har till godo full avlöning, »lön» och »tjänstgöringspenningar»,

för tiden från den löpande månadens ingång till och med dagen för avgången,

under det att han med nuvarande utbetalningssystem då skulle

haft att ytterligare uppbära endast tjänstgöringspenningar för samma

tidrymd. Men då, å andra sidan, tjänsteman nu är tillförsäkrad oavkortad

lön för hela den sista månaden, även om avgången sker redan på

månadens första dag, kan den oberättigade förmån, som tillfaller honom,

icke uppskattas högre än till ett belopp, motsvarande lön (enligt nu

gällande lönestat) för den del av månaden, som förflutit vid avgången

från tjänsten, i genomsnitt räknat således hälften av en månads lön.

Det kan icke förnekas att de skäl, som sålunda anförts till stöd för

det förevarande spörsmålets lösning i den senast angivna riktningen, äro

så starka, att, därest en omläggning från förskotts- till efterskottsutbetalning

av lönen skulle ifrågasättas utan samband med en genomgripande

löneförbättring för personalen, man måste böja sig för desamma. Så som

frågan nu ligger, synes emellertid fog finnas för en lösning genom

ömsesidigt tillmötesgående. Därför har också kommittén kommit till

den slutsatsen, att genomförandet av den förändrade ordningen för avlöningens

utbetalande bör ske på det sätt, att visserligen en månads lön utbetalas

till tjänstemännen vid ingången av det är, dä de nya avlöningsbestämmelserna

träda i kraft, men att hälften av det sålunda utbetalda beloppet

skall återbetalas under samma år genom avdrag å de förhöjda månadsavlöningar,

som löneregleringen skulle komma att tillföra tjänstemännen,

under det att andra hälften skulle efterskänkas av staten.

Den löneförbättring kommittén föreslår för tjänstemännen över lagär

så avvägd, att de, trots fullgörandet av nämnda återbetalningar, ändock

komma att under år 1920 uppbära högre månatliga avlöningar än

s. 32 Kontrollera mot PDF

Reservation.

Yttranden.

Departements
chefen.

32 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 391.

förut, om ock mindre än löneregleringen från och med år 1921 kommer

att tillföra dem. Under år 1920 kommer således en mjuk övergång att

ske från de nuvarande lägre avlöningarna till de högre, som från och

med år 1921 skulle i hela sin vidd komma tjänstemännen till del. Där

emellertid avlöningen å stat under år 1920 icke skulle bliva höjd med minst

det belopp, som sålunda skulle återbetalas, liksom ock då tjänsteman avlider

under år 1920, torde Kungl. Maj:t böra äga att låta nämnda återbetalningsskyldi

gliet helt eller delvis bortfalla.»

Samtliga verksrepresentanterna inom kommittén hava, var för sitt

verk, under uttalande (sid. 301—302) av sina betänkligheter mot införande

av efterskottsutbetalning av hela avlöningen, likväl biträtt förslaget

härom men under den förutsättningen, att statstjänarna icke därigenom

komme att förorsakas någon ekonomisk förlust vid övergången,

utan att staten hölle tjänstemännen skadeslösa genom att vid tiden för

det nya avlöningsreglementets ikraftträdande utbetala i förskott utan

återbetalningsskyldighet lönen för en månad enligt den förut gällande

avlöningsstaten.

Denna reservation har tillstyrkts av de fyra verkens styrelser samt

i flertalet av de från personalsammanslutningar inkomna yttrandena.

Den ändrade anordning med avseende å avlöningens fördelning i

lön och tjänstgöringspenningar samt hela avlöningens utbetalande i efterskott,

som av kommittén föreslagits, anser jag praktisk och tidsenlig.

Den utgör också en betydelsefull förutsättning för ett rationellt ordnande

av lönesystemet.

I fråga om huru övergången från den nuvarande till den föreslagna

utbetalningsordningen bör ske har kommittén varit enhällig i sin uppfattning,

att det icke är möjligt att vid tiden för löneregleringens genomförande

under en månad innehålla den lön, som dittills plägat utbetalas

i förskott, och sedermera utbetala hela avlöningen i efterskott per månad.

Kommitténs samtliga ledamöter hava tvärtom varit ense om nödvändigheten

av att vid berörda tidpunkt till envar tjänsteman utbetalas ett

belopp, motsvarande en månads /ön, enligt dittills gällande lönestat,

samt sedermera vid varje månads slut en hel månadsavlöning enligt den

nya lönestaten. Under det att emellertid kommitténs av sju ledamöter

bestående majoritet ansett hälften av det nyssnämnda beloppet böra

genom avdrag å kommande månadsavlöningar återbetalas av tjänstemännen

under loppet av ett år, hava samtliga nio verksrepresentanter

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts Proposition Nr .''>91.

33

inom kommittén — liksom ock de hörda verksstyrelserna och flertalet

personalföreningar — funnit dylik återbetalningsskyldighet icke böra

ifrågakomma utan jämväl nämnda hälft av det omförmälda beloppet

•efterskänkas av statsverket.

Kommittémajoriteten har emellertid uttalat, att de skäl, som anförts

.till stöd för den av verksrepresentanterna förordade anordningen, vore

så starka, att, därest en omläggning från förskotts- till efterskottsutbetalning

av lönen skulle ifrågasättas utan samband med en genomgripande

löneförbättring för personalen, man måste böja sig för dessa skäl.

Kommittémajoriteten har även framhållit, att den av kommittén föreslagna

löneförbättringen för tjänstemännen över lag vore så avvägd,

att de, trots fullgörandet av nämnda återbetalningar, ändock komme

att under år 1920 uppbära högre månatliga avlöningar än förut. Därest

emellertid avlöningen å stat under år 1920 icke skulle bliva höjd med

minst det belopp, som sålunda skulle återbetalas, liksom ock då tjänsteman

avlede under år 1920, ansåg även kommittémajoriteten nämnda

återbetalningsskyldighet böra helt eller delvis bortfalla.

Då jag nu, av förut anförda skäl, funnit mig böra dels förorda uppskov

under ett halvt år med löneregleringens genomförande, dels ock

ställa i utsikt sådan reducering efter den 30 juni 1920 av dyrtidstillägget

till de ifrågavarande verkens tjänstemän, att deras totala avlöningar

icke skulle bliva högre än för närvarande, har den omständighet, som

föranledde kommittémajoritetens förslag om återbetalning av hälften utav

det belopp, vilket vid löneregleringens ikraftträdande skulle utbetalas till

tjänstemännen, bortfallit. Då jag i övrigt delar den uppfattning, för

vilken kommittémajoriteten gjort sig till tolk, följer därav, att jag anser

det skäligt, att berörda återbetalningsskyldighet icke nu bör komma i

fråga utan att hela nämnda belopp hör efterskänkas av staten.

I sin hemställan (sid. 279—280) har kommittén i här berörda ämne

föreslagit den formulering av bestämmelsen angående vad till tjänstemännen

skall vid löneregleringens ikraftträdande utbetalas, att utbetalningen

skulle avse ett belopp, motsvarande vad envar tjänsteman skulle hava i

flen befattning, han vid nämnda tidpunkt innehade, i förskott uppburit

för den första månaden, om de hittillsvarande avlöningsbestämmelserna

då fortfarande varit gällande. I enlighet med ett av vattenfallsstyrelsen

gjort påpekande bör emellertid, på det att tjänsteman, som åtnjuter bostad

och bränsle in natura, icke skall bliva sämre ställd än den, som

uppbär kontant ersättning för dylik förmån, i beslutet om den ifrågavarande

utbetalningen angivas, att beträffande tjänsteman, som åtnjuter

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 352 käft. (Nr 391.) 96G 19 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

TJ ppbörd sprovision

vid

telegraf
verket.

34 Kung1. Maj:ts Preposition Nr 391.

nämnda förmån in natura, skall så anses, som om han i stället uppbure

kontant ersättning för förmånen i fråga.

Då ett bland kommitténs motiv för ovannämnda ändrade ordning

för avlöningens utbetalande varit, att förslag kunde förväntas om upphävande

av skyldigheten att erlägga stämpelavgift för konstitutorial eller

fullmakt å tjänst, tillåter jag mig erinra, att Kungl. Maj:t genom proposition

till innevarande års riksdag (nr 381) föreslagit sådan ändring

i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften, att

konstitutorial skall vara fritt från stämpel.

Vidkommande förslaget om beredande av begravningshjälp åt avliden

befattningshavares dödsbo ställer jag mig på samma ståndpunkt

som kommittén och anser mig alltså icke kunna förorda eu av telegrafverkets

ingenjörsförening gjord anhållan, att begravningshjälpen alltid

måtte utgå med 10 procent av lönen. Den omständigheten att i proposition

till innevarande års riksdag (nr 173) föreslagits höjning från

5,000 till 9,000 kronor av den högsta årsavlöning, som någon kan

innehava, för att olycksfallsförsäkringslagens stadganden skola vara å

honom tillämpliga, anser jag icke heller böra — oavsett vad kommittén

anfört å sid. 13 i sitt betänkande — föranleda till, att begravningshjälpen

höjes utöver det av kommittén föreslagna maximibeloppet, 500 kronor.

Ifråga om uppbördsprovision till föreståndare för telegrafverkets

stationer — telefon- och telegrafdirektörer samt manliga och kvinnliga

telegrafkommissarier —- har kommittén på, såsom det synes mig, övertygande

skäl (sid. 18—26) kommit till den åsikten, att denna avlöningsform

bor avskaffas och nämnda tjänstemän avlönas i samma

ordning som andra befattningshavare. Emedan stationsföreståndarna vid

telegrafverket genom gällande avlöningsreglemente äro tillförsäkrade

uppbördsprovision såsom vederlag för tjänstgö ringspenningar, torde de

jämförelsevis få stationsföreståndare, för vilka uppbördsprovisionens bortfallande

skulle medföra inkomstminskning, böra beredas ersättning i

form av personligt lönetillägg.

Med hänsyn därtill, att enligt mitt förslag det nya avlöningsreglementet

skulle träda i kraft den 1 juli 1920 i stället för vid nämnda

års ingång, lärer det befinnas lämpligt att för fastställande av provisiönsberättigad

tjänstemans avlöning å nuvarande stat i och för bestämmande

av, huruvida dylikt personligt lönetillägg bör förekomma

eller ej, utgå från uppbördsprovisionens storlek under kalenderåret 1919

och icke för den under skilda räkenskapsår infallande tiden 1 juli 1919

—30 juni 1920. Härför talar jämväl behovet av att redan före det nya

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl, Maj. ts Proposition Nr 391.

35

avlöningsroglomentots ikraftträdande kunna fixera erforderliga lönetillläggs

storlek. Föreskrift i nu nämnt syfte torde böra inflyta i de övergångsbestämmelser,

vilka skola meddelas av Kungl. Maj:t.

Då direktören vid statens kraftverksförvaltning — vilkens tjänstetitel Tantiem

jag i anslutning till kommittén föreslår skola utbytas mot benämningen vva‘ft‘nfliiiöverdirektör

— av 1918 års lagtima riksdag tillerkänts, utöver arvode verk.

och bostadsersättning, viss tantiem å nettoavkastningen av kraftverksrö- Kommittén.

relsen, samt den nuvarande innehavaren av denna befattning icke skall

vara underkastad reglering av tantiemen under den tid till och med år

1924, varunder hans förordnande varar, har kommittén ansett sig icke

hava anledning ingå i prövning av frågan, efter vilken grund tantiem

bör tillkomma honom.

I enlighet med ett av vattenfallsstyrelsen framställt förslag har

kommittén i sitt yttrande beträffande vissa organisation sförhållanden vid

statens vattenfallsverk tillstyrkt, att Trollhätte, Älvkarleby och Motala

kraftverk med tillhörande generatorsstationer, ledningsnät och understationer

skulle bilda var sin särskilda förvaltningsenhet, var och en

under ledning av en kraftverksdirektör. Vidkommande formen för kraftverksdirektörernas

anställande samt beträffande sättet för deras avlönande

har kommittén med biträdande av en från vattenfallsstyrelsens

sida inom kommittén gjord framställning ansett, att befattningarna i fråga

borde, i likhet med vad förhållandet tidigare varit beträffande överingenjörstjänsten

*vid Trollhätte kraftverk, tillsättas medelst förordnande på

viss tid, exempelvis sex år, samt att kraftverksdirektörerna, på sätt jämväl

medgivits beträffande nyssnämnda överingenjör, skulle erhålla avlöning

i form av dels arvode och dels tantiem på vederbörande kraftverks

nettoinkomst.

Jag tillåter mig hänvisa till kommitténs utförliga motivering (sid.

27—32) för anlitande av avlöningsformen tantiem för ifrågavarande tre

befattningshavare. Två av kommitténs ledamöter hava emellertid i en

vid kommitténs yttrande beträffande organisationsförhållandena vid statens

vattenfallsverk fogad reservation ur principiell synpunkt uttalat sig

mnot medgivande av tantiem för kraftverksdirektörerna.

För egen del biträder jag kommitténs förslag, att cheferna för de Departementsstora

kraftverken skola under benämningen kraftverksdirektörer tillsättas chePn.

medelst förordnande på viss tid. Under denna förutsättning anser jag

mig även böra förorda den av kommittén för dessa befattningshavare

föreslagna avlöningsformen, arvode och tantiem. Rörande arvodets stor
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

Fri bostad

med bränsle

eller

ersättning

därför.

Kommittén•

36 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 391.

lek och grunderna för tantiemens beräknande kommer jag att längre

fram yttra mig.

I enlighet med den uppfattning, som gjorde sig gällande inom 1914

års kommitté, har kommunikationsverkens lönekommitté (sid. 32—36)

uttalat sig för att de nuvarande stadgandena om rätt för vissa tjänstemän

vid statens järnvägar och statens vattenfallsverk till fri bostad

jämte fritt bränsle eller ersättning därför samt för vissa tjänstemän vid

telegrafverket till fri bostad jämte uppvärmning och belysning eller

hyresbidrag skola upphöra att gälla, samt att en mot den sålunda borttagna

förmånen svarande höjning av avlöningen bör vidtagas, ävensom

att, då åt tjänsteman såsom bostad anvisas lägenhet, som disponeras av

vederbörande verk, ersättning därför skall av tjänstemannen erläggas. I

fråga om tillämpningen härav på nuvarande befattningshavare har kommittén

gjort följande uttalande:

»Kommittén vill i detta .sammanhang framhålla, hurusom till följd av

rådande hyrespris rätten till fri bostad in natura kommit att för vissabefattningshavare

innebära en väsentligt större förmån än som motsvarasav

de nu utgående kontanta ersättningarna för fri bostad och bränsle.

Då vid löneregleringen givetvis icke kunnat tagas hänsyn till de faktiska

värden, berörda naturaförmån i varje särskilt fall motsvarar, utan allenast

till de fastställda kontanta ersättningarna till dem, som icke åtnjuta förmånen

in natura, skulle ett omedelbart tillämpande av en föreskrift om,,

att full hyra skall erläggas för upplåten tjänstebostad, i åtskilliga fall

komma att medföra, att de befattningshavare, vilka nu åtnjuta bostadsförmån

in natura, genom löneregleringen knappast skulle tillföras någon:

ökad inkomst eller åtminstone en procentiskt sett mycket mindre av~

lönii^gs förbättring än övriga tjänstemän. Kommittén vill därför göra det

uttalandet, att i nu åsyftade fall skälig hänsyn till berörda omständighet

bör tagas vid hyresbeloppens fastställande för nuvarande befattningshavare.

»

Några generella föreskrifter angående i vilken utsträckning tjänstebostäder

fortfarande skola kunna anvisas tjänstemännen har kommittén

icke funnit nödiga (sid. 36—37). Däremot har kommittén ansett en var

tjänsteman böra åläggas att bebo lägenhet, som anvisas honom såsom

bostad i vederbörande verks egen eller av verket förhyrd fastighet (sid.

37). Kommittén förutsätter dock, att verken härvid skola iakttaga nödig

hänsyn till sina tjänstemän och således icke utan särskilda skäl ålägga

någon att taga i besittning en bostad, som han med hänsyn till belä
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kung!. May.ts Proposition Nr 391.

genhet, rumsantal eller dylikt har giltiga skäl att avböja. Ej heller bör

det enligt kommitténs mening få förekomma, att någon påtvingas en

bostad, för vilken ersättningen bestämts till högre belopp, än han finnes

vara i stånd att erlägga.

I fråga om bostäders uppvärmning (sid. 37—41) ansluter sig kommittén

till vad två reservanter inom 1914 års kommitté därom anförde

och skall föreslår alltså, att upplåtelse av bostad icke bör vara förenad med

tillhandahållande av bränsle, men att i sådan upplåtelse bör ingå nyttjandet

av centraluppvärmning, där sådan finnes anordnad. Däremot anser

kommittén hinder icke böra möta, att vederbörande verk tillhandahåller

tjänstemännen bränsle till självkostnadspris, vare sig de erhållit

bostad åt sig anvisad eller ej; företrädesvis skulle sådant dock ske å

orter, där den enskilde har särskilt svårt att''till rimligt pris anskaffa

bränsle. På grund av att bränsleperioderna icke sammanfalla med kalenderåren,

förutsätter kommittén, att under år 1920 förhållandena skola

regleras mellan verken och nuvarande boställshavare på ett sätt, som

icke nödvändigtvis behöver innebära en omedelbar tillämpning av det

nya systemet i hela dess vidd.

Den ersättning, tjänsteman skall erlägga för upplåten tjänstebostad

jämte i förekommande fall centraluppvärmning bör enligt kommitténs

mening (sid. 45—46), bestämmas med hänsyn till det hyrespris, som å

varje särskild ort i allmänhet gäller för liknande lägenhet. I detta avseende

anför kommittén:

»Kommittén förutsätter emellertid icke en allt för långt i detalj gående

individuell värdering av bostäderna, vilken skulle nödvändiggöra

besiktning av varje lägenhet, utan tänker sig att lägenheter av en och

samma storlek på en och samma ort och med i huvudsak lika bekvämligheter

kunna lika värdesättas, därest icke särskilda omständigheter påkalla

avvikelse. Den omständigheten att en tjänsteman anvisas bostad

i en dyrare stadsdel än han skulle välja, därest han själv skulle söka sig

bostad, får dock icke inverka på bestämmandet av ersättningens storlek,

liksom ej heller den omständigheten, att verket exempelvis uppfört ett

bostadshus under exceptionellt dyra tider, bör föraideda att för däri

upplåtna bostäder skall betalas högre ersättning, än liknande lägenheter

å orten i allmänhet betinga. Vid bestämmandet av ersättningens storlek

måste man nämligen hålla för ögonen, att det icke är fråga om ingående

av ett fullt frivilligt avtal, utan att tjänstemannen är pliktig att,

där ej giltiga hinder föreligga, bebo lägenheten.»

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 391.

Vidkommande sättet för fastställande av den ersättning, som av

tjänsteman skall erläggas för åt honom anvisad bostad (sid. 46—47),

har kommittén ansett sig kunna utgå från, att såsom regel överenskommelse

härutinnan skall kunna träffas mellan vederbörande tjänsteman och

verket. För de fall åter, då så ej blir fallet, föreslår kommittén prisfrågans

hänskjutande till en särskild bostadsnämnd, vilken, för att enhetliga

principer skola tillämpas, bör vara gemensam för alla fyra verken

och skall hava att slutligt bestämma liyresersättningen. Angående bostadsnämndens

sammansättning anför kommittén följande:

»Antalet medlemmar i nämnden har lämpligen synts kunna begränsas

till tre, nämligen en av sociala frågor intresserad person, vilken står helt

opartisk gent emot såväl vederbörande verk som personalen, samt en representant

för personalintressena och en för förvaltningsintressena. Genom

denna sammansättning av nämnden torde såväl personalen vinna trygghet,

att dess rättmätiga intressen komma att genom nämnden tillgodoses, som

ock statens och särskilt vederbörande verks synpunkter kunna komma till

sin rätt. Att den opartiske ledamoten av nämnden, vilken tillika bör

vara dess ordförande, samt representanten för förvaltningarna böra utses

av Kungl. Maj:t, synes klart, men även den tredje ledamoten torde

böra förordnas på samma sätt, enär det icke lärer vara möjligt att utfinna

någon praktiskt genomförbar ordning för hans utseende genom val

av alla fyra verkens stora tjänstemannagrupper. Att Kungl. Maj:t vid

utnämnandet av denna ledamot dock kommer att taga hänsyn till de av

bostadsinnehavarna vid respektive verk uttalade önskningar i fråga om

personvalet, finner kommittén naturligt. För varje ledamot i nämnden

bör en suppleant av Kungl. Maj:t förordnas, och bör varje suppleant

företräda samma art av intressen, som den han skall ersätta; lämpligen

bör dock suppleant, som skall representera personal- eller förvaltningsintressena,

utses från annat verk än det, den ordinarie ledamoten tillhör.

Förordnande till ledamot eller suppleant i nämnden synes böra ske för

en tid av fem år åt gången. Kostnaderna för nämndens verksamhet

torde icke behöva bliva avsevärda, enär till ledamöter i nämnden i regel

lära utses personer i Stockholm, där nämnden skulle sammanträda.

Resor för besiktning av vissa bostadslägenheter böra endast i undantagsfall

behöva förekomma, enär alla önskliga uppgifter om bostäderna

kunna på annat sätt införskaffas. De kostnader, som icke kunna undvikas,

symas böra fördelas å de fyra verken i förhållande till omfattningen

av det arbete, som förrättas för varje verks räkning, där ej

gemensamma kostnader, såsom för uppgörande av vissa riktlinjer för

bostadsvärd eringen in. m., uppkomma och därför anses böra fördelas

efter andra grunder, exempelvis efter antalet tjänstebostäder vid varje

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr .5.92. 39

verk. Härutinnan som ock i fråga om instruktion för nämnden torde

Kungl. Maj:t böra besluta».

Kommittén uttalar sig vidare angående formen för bostadsupplåtelser

(sid. 48—49) — i sammanhang varmed kommittén påpekar, att det

torde bliva nödvändigt att bringa bostadsnämnden i funktion redan någon

tid före det nya lönesystemets ikraftträdande — ävensom angående ordningen

för hyresersättnings erläggande (sid. 49) samt angående tid för

avflyttning från tjänstebostad (sid. 49—50) och om upplåtande av nödigt

utrymme i dylik bostad för tjänstemans vikarie eller efterträdare

(sid. 50—51).

Någon principiell erinran mot kommitténs förslag med avseende å

borttagandet av förmånen utav fri bostad jämte bränsle har icke i de

avgivna yttrandena framförts. Jag finner mig också böra biträda förslaget

såsom principiellt riktigt och medförande en utjämning av nu

rådande ojämnheter i lönehänseende.

Järnvägsstyrelsen har ifrågasatt, huruvida det icke vore nödvändigt

att åtminstone till en början inrätta flera bostadsnämnder eller på lämpligt

sätt förstärka den av kommittén föreslagna nämnden, så att den samtidigt

kunde arbeta på flera platser. Då jag delar kommitténs förmodan,

att antalet hänvändelser till bostadsnämnden icke torde komma att bliva

allt för stort, och då i kommitténs förslag till avlöningsreglemente under

23 § 1 mom. införts föreskrift angående förfarandet intill dess hyresbeloppet

blivit vederbörligen fastställt, lärer det, särskilt om de nyaavlöningsbestämmelsernas

ikraftträdande uppskjutes till mitten av år 1920, icke bliva erforderligt

att tillsätta flera bostadsnämnder, vilket också skulle ur synpunkten

av enhetlighet bliva olämpligt. För den händelse likväl förhållandena skulle

gestalta sig så, att nämnden kan befaras icke inom rimlig tid medhinna

prövningen av de till densamma hänskjutna frågor, torde det kunna bliva

nödvändigt att något öka antalet ledamöter i nämnden, varigenom också

i fall av behov det förberedande arbetet skulle kunna uppdelas å olika

avdelningar. Jag finner mig därför böra ifrågasätta den ändring i

kommitténs förslag, att antalet ledamöter i bostadsnämnden må bestämmas

till »högst fem» i stället för av kommittén ifrågasatta tre. Vid en dylik

förstärkning av ledamöternas antal torde de två ytterligare ledamöterna

i nämnden höra representera, den ena personalintressena och den andra

förvaltnin gsintressena.

I överensstämmelse med vad järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen

uttalat samt även statens järnvägars ban- och maskiningenjörsförening

yrkat, anser jag nödigt, att i de blivande övergångsbestämmel
-

Departements•

chefen.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 391.

gerna, vilka enligt kommitténs förslag skola utfärdas av Kungl. Maj:t, intages

en uttrycklig föreskrift av den här ovan från kommitténs betänkande

återgivna innebörd i fråga om hyresbeloppens bestämmande

för nuvarande boställshavare. Särskilt påkallas en sådan föreskrift, om,

såsom jag förordat, någon verklig löneförbättring för tjänstemännen icke

nu kommer att äga rum. Om de nuvarande innehavarna av fri bostad

jämte fritt bränsle nödgades erlägga full hyra för sina tjänstebostäder

■och mista förmånen av fritt bränsle, skulle nämligen löneregleringen för

dem i realiteten resultera i en ofta nog rätt betydande inkomstminskning.

Det kan icke undvikas, att härigenom den eftersträvade likvärdigheten

av jämställda befattningshavares förmåner av tjänsten för någon tid

framåt icke kan i hela sin omfattning komma till stånd.

I övergångsbestämmelserna torde jämväl böra, såsom vattenfallsstyrelsen

erinrat, framhållas, att, där förhållandevis stor tjänstebostad

anvisats på grund av att densamma icke kunnat disponeras för annat

ändamål, hänsyn därtill må kunna tagas vid bestämmandet antingen av

hyres- eller bränsleersättningen.

En av kvinnliga telegrafpersonalens förening uttalad farhåga för att

befattningshavare, som bebor egen lägenhet eller på grund av familjeförhållanden

är nödsakad att hyra lägenhet av viss storlek, skulle kunna

komma att mot sin önskan åläggas inflytta i tjänstebostad eller anvisas

tjänstebostad, som är för liten i förhållande till hans behov, synes mig

icke hava skäl för sig.

I fråga om den av kommittén förutsatta rätt för verkens styrelser

att tillhandahålla bränsle till självkostnadspris åt befattningshavare uttalar

svenska järnvägsmannaförbundet sin förhoppning, att järnvägsstyrelsen

skall finna angeläget vara att begagna sig av denna rätt. Järnvägsstyrelsen

å sin sida förklarar sig icke hava något att erinra mot

att bränsle tillhandahålles personalen å sådana orter, där särskilt stora

svårigheter föreligga för den enskilde att till rimligt pris anskaffa sådant,

men betonar, att denna anordning icke får leda till att fri befordran tiller

kännes personalen för ved, som av personalen själv anskaffas. I anledning

härav anser jag mig böra framhålla, att jag biträder kommitténs

{sid. 41) uttalade åsikt, att i självkostnadspriset för bränsle skall inräknas

även kostnaden för detsammas tillhandahållande på platsen, i följd varav

ock av personalen själv anskaffad ved icke bör fraktas kostnadsfritt,

samt att det icke bör vara verken betaget att, där vederbörande styrelse

så finner lämpligt, tillhandahålla bränsle även på andra orter än de av

j ärnvägsstyrelsen antydda.

Vad kommittén yttrat angående erforderliga anordningar beträffande

ersättning för bränsle under själva övergångsåret såsom följd av att

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 391.

bränsleperioderna icke sammanfalla med kalenderåren, blir givetvis av

mindre betydelse, därest löneregleringen träder i kraft vid mitten av år

1920. Nödiga anvisningar härutinnan torde emellertid böra inflyta i de

av Kungl. Magt utfärdade övergångsbestämmmelserna.

Att i vårt land, där varu- och hyresprisen å olika orter äro, särskilt

under normala förhållanden, så betydligt växlande, behov föreligger att

bestämma totalavlöningarna för statens tjänstemän olika för olika orter

för att därigenom söka utjämna nämnda växlingar i de allmänna levnadskostnaderna,

har synts kommittén vara så allmänt erkänt, att någon

utförlig motivering därutinnan icke funnits erforderlig. Efter omnämnande

av hurusom, efter borttagandet av nu förekommande bostadsförmån

in natura eller bostadsersättning, behovet av ortstillägg framträder skarpare

än hittills, lämnar kommittén (sid. 51—52 och därstädes åberopad

bilaga nr 3, som finnes införd å sid. 297—300) redogörelse för vissa av

socialstyrelsen och 1915 års kommission verkställda utredningar rörande

levnadskostnadernas storlek å skilda orter. Vid granskning av det sålunda

föreliggande materialet har kommittén funnit en fördelning av

samtliga orter, där de ifrågavarande verkens tjänstemän äro stationerade,

på sju ortsgrupper vara åtminstone för närvarande tillfredsställande samt

väl ägnad att läggas till grund för dyrortstilläggens reglerande, och

kommittén antager, att socialstyrelsen bör erhålla uppdrag att utarbeta

förslag i ämnet, vilket sedermera för enhetlighetens skull ansetts böra

underställas Kungl. Maj:ts prövning och fastställelse.

Efter ingående undersökningar, angående vilka orter böra anses

såsom dyrorter, rörande ortstilläggens storlek för manliga och kvinnliga

tjänstemän, rörande den form, under vilken tilläggen böra utgå, in. m.

säger sig kommittén hava kommit till det resultat: att endast de orter,

där inga särskilda fördyrande omständigheter kunna påvisas eller vad

som plägar betecknas såsom »rena landsbygden», böra hänföras till den

billigaste ortsgruppen, under det att dyrortstillägg bör utgå på alla

övriga platser, att ortstilläggen lämpligen böra utgå med fixa, i förhållande

till lönen stigande belopp, att å den lägsta avlöningen för manliga

tjänstemän ortstillägget bör utgöra 90 kronor för den näst billigaste

ortsgruppen med tillägg av ytterligare 90 kronor för varje ny ortsgrupp,

så att å dyraste ort tillägget kommer att utgå med 540 kronor, att ortstilläggets

maximibelopp för manliga tjänstemän bör utgöra 240 kronor

för näst billigaste ortsgruppen med tillägg av ytterligare 240 kronor för

varje ny ortsgrupp, så att detsamma å dyraste ort kommer att uppgå

till 1,440 kronor, samt att för kvinnliga tjänstemän, vilka i allmänhet

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 352 käft. (Nr 391.) 966 19 6

Dy rortstillägg.

Kommittén.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 391.

ej hava att försörja familj, nämnda minimi- och maximibelopp böra bliva

60 respektive 120 kronor för näst billigaste ortsgruppen samt 360 respektive

720 kronor å dyraste ort.

För vinnande av större överskådlighet över de å skilda orter utgående

totalavlöningarna har kommittén ansett ortstillägget böra sammanslås

med lönen till ett belopp. De olika ortsgrupperna betecknar kommittén

med stora bokstäverna A—G, därvid A utmärker billigaste ort,,

varest ortstillägg ej utgår, samt G dyraste ort. Ett par tablåer över de

i lönen ingående ortstillägg, som enligt kommitténs förslag skulle komma

att utgå för de olika lönesatser kommittén föreslår för manliga respektive

kvinnliga befattningshavare, meddelas å sid. 53—54 i kommitténs

betänkande, ävensom en del förklarande upplysningar till dessa tablåer.

Slutligen fäster kommittén uppmärksamheten (sid. 55) jämväl vid, att

generell omgruppering av orterna inom de olika ortsgrupperna bör äga

rum allenast i samband med reglering av lönerna, vilket kommittén förordar

skola ske periodvis. Partiella omgrupperingar, som endast beröra

orter, vilkas levnadskostnader undergått mera avsevärd förändring, anser

kommittén likväl böra kunna företagas även under löpande löneperiod.

Departements- Mot kommitténs förslag beträffande dyrortstillägg har jag, lika litet

chefen. gom de hörda myndigheterna, funnit något att erinra. Jag förutsätter, i

likhet med kommittén, att en ingående utredning i ämnet skall verkställas

av socialstyrelsen samt att, innan dess förslag underställes Kungl.

Maj:ts prövning, yttrande skall inhämtas av den gemensamma lönenämnd,

som enligt kommitténs förslag skulle hava att verka för upprätthållandet

av enhetliga avlöningsgrunder verken emellan.

Jag delar visserligen kommitténs mening, att allmän omgruppering

av orterna inom de olika grupperna bör ske endast i samband med lönereglering.

Men då svårigheter torde visa sig möta att för närvarande

verkställa en ortsgruppering, som förblir rättvis även sedan mera normala

förhållanden inträtt, anser jag mig böra förutsätta möjligheten av att

den ortsgruppering, som nu närmast skulle komma till stånd, kan inom

kort behöva undergå vissa jämkningar.

Kaliorts- Under åberopande av de ingående undersökningar, som utförts av

6Kommitté f 1914 års kommitté och 1915 års kommission angående den nu endast

vid statens järnvägar förekommande avlöningsformen kallortstillägg (sid.

55—60), har kommittén, med hänsyn till de betydande olägenheter i

kroppsligt och psykiskt hänseende, som vistelsen i övre Norrlands kalla

och ödsliga trakter medför, funnit sig böra föreslå denna avlöningsforms

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 391.

4.4

tillämpande vid samtliga de fyra verken. En skarpare gräns än hittills

har emellertid synts kommittén böra iippdragas mellan dyrorts- och kallortstilläggens

skiljaktiga ändamål. »Sålunda bör», yttrar kommittén, »kallortstiilägget

endast utgöra kompensation för de ökade svårigheter av

skilda slag, som bosättning i de nordligaste landsdelarna medför, under

det att den särskilda utgiftsökning, som föranledes av att vissa poster

å levnadsbudgeten — såsom för större bränsleförbrukning, varmare beklädnad

samt rikligare näring -—• till följd av klimatiska förhållanden

stiga till högre belopp än i blidare trakter av landet, bör liksom annan

ökning i levnadskostnaderna täckas genom dyrortstillägg. Anledningen till

att kommittén funnit en sådan utvidgning av dyrortstilläggets och begränsning

av kallortstilläggets karaktär erforderlig är den, att det i

annat fall skulle bliva nödigt bestämma kallortstilläggen till högre belopp

än ur löneteknisk synpunkt är önskligt. Åven med denna begränsning

inträda, såsom längre fram skall påvisas, vissa svårigheter vid fastställandet

av kallortstilläggens storlek, svårigheter som skulle bliva

än större, därest dessa tillägg måste beräknas med hänsyn även till viss

ökning i levnadskostnader.»

Kommittén påpekar vidare, att, då kallortstillägg hädanefter skulle

komma att utgå jämväl till andra befattningshavare än statens järnvägars,

en zonindelning, som rättar sig efter järnvägssträckor, icke vidare

kan, såsom hittills vid statens järnvägar, tillämpas för olika orters klassificering

med hänsyn till kallortstilläggets storlek. Kommittén har icke

heller medhunnit, att införskaffa alla de uppgifter, som för en dylik

klassificering äro nödiga, utan förutsätter att verkställandet av särskild

utredning härutinnan kommer att antingen uppdragas åt den av kommittén

föreslagna lönenämnd eller ock utföras i annan ordning, och utredningens

resultat därefter underställas Kungl. Maj:ts fastställelse.

Rörande kallortstilläggets storlek yttrar kommittén följande:

»Emellertid har kommittén av det redan föreliggande materialet funnit

stöd för ett bestämmande av antalet kallortsklasser, till vilka orterna

skulle hänföras, samt av storleken av det kallortstillägg, som bör utgå för

varje sådan klass. Då kallortstillägget enligt kommitténs mening rätteligen

borde hava karaktären av ett ödemarks- eller enslighetstillägg, skulle

detta tillägg för framtiden bliva behövligt i vida mindre utsträckning

än 1914 års kommitté, vilken därmed velat täcka även vissa slag av

levnadskostnader, tänkt sig, och följaktligen skulle kallortsklasserna

kunna inskränkas till helt få. Men då å andra sidan tillägget, där det

verkligen erfordras, icke bör utgå med ett alltför lågt belopp, skulle,

därest kallortsklasserna bleve så få, följden bliva, att en alltför stor

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:is Proposition Nr 391.

skillnad i totalavlöningar uppkomme mellan befattningshavare, som vore

stationerade i relativ närhet av varandra. Huru än orternas klassificering

utföres, måste nämligen alltid gränsfall inträffa, så att av två eller

flera närbelägna orter någon eller några erhålla men den eller de övriga

icke erhålla kallortstillägg, eller att för den eller de förra bestämmes

högre kallortstillägg än för den eller de senare. För att undvika nu

antydda olägenheter, har det blivit nödvändigt att låta kallortstilläggen

börja med ett lågt belopp på mera sydligt belägna orter än såsom följd av

tilläggens ovan angivna ändamål strängt taget skulle vara nödigt, dock

efter vad det synes icke så långt ned som nu, samt att därefter låta

dem successivt ökas. Med beaktande härav och av de övriga synpunkter,

som böra vara bestämmande för kallortstilläggens storlek, har kommittén

funnit sig böra föreslå sex kallortsklasser, vilka betecknats med romerska

siffrorna I—VI, samt att tillägget för de till dessa klasser hänförda orterna

skulle utgöra för år räknat: i klass I 60, i klass II 120, i klass

III 195, i klass IV 300, i klass V 450 och i klass VI 600 kronor. Till

de lägsta klasserna böra hänföras de mera sydligt belägna orter, där

såsom nyss nämnts de för kallortstillägget konstitutiva förhållandena endast

i ringa grad göra sig kännbara, samt till högsta klassen endast de

mest avskilt belägna orterna.»

Utöver själva kallortstillägget har kommittén ansett ett särskilt

kallortstraktamente böra utgå såsom vederlag för tjänstgöring under sådana

omständigheter, att tjänstemannen i alldeles särskilt hög grad

röner inverkan av de oblida klimatiska förhållandena å sin ort. Kommittén

erinrar, att en motsvarighet härtill redan finnes i det nu vid

statens järnvägar till tjänstemän vid banavdelningen och till maskinavdelningens

ledningspersonal å banlinjen Abisko—Riksgränsen utgående särskilda

kallortstillägget av 10 kronor högre belopp per månad än till annan

där stationerad personal. »Det är också kommitténs mening», anföres vidare,

»att nämnda kallortstraktamente skall ifrågakomma allenast vid tjänstgöring

å ort, som hänförts till den högsta kallortsklassen, och även där

endast under förutsättning att de klimatiska förhållandena å orten äro

särskilt svåra och att tjänstgöringen är av den art, att tjänstemannen

nödgas i särskilt hög grad utsätta sig för inverkan av dem. Ivallortstraktamentets

belopp har synts lämpligen kunna bestämmas till 50 öre

för varje tjänstgöringsdag. Sammanlagt skulle alltså kallortstillägg och

kallortstraktamente komma att för 30 tjänstgöringsdagar uppgå till 65

kronor eller till 15 kronor högre belopp än det till ovannämnda personal å

banlinjen Abisko—Riksgränsen nu utgående kallortstillägget. Härvid

liksom vid jämförelse i övriga fall mellan de nuvarande och de av kom
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Proposition Nr 391.

45

mittén föreslagna kallortsersättningarnas storlek bör dock hållas för

ögonen, att den i penningar direkt uppskattbara utgiftsökning, som

det nuvarande kallortstillägget avser att kompensera, enligt kommitténs

förslag skulle komma att täckas genom dyrortstillägg.»

Ifråga om andra ifrågasatta anordningar med hänsyn till kallortsförhållandena

anför kommittén följande:

»Emellertid vill kommittén icke förneka, att vid sidan av dyrortstillägg

och kallortstillägg även andra anordningar kunna vara av nöden för att med

den raskt fortskridande utvecklingen av statens verksamhet inom övre Norrland

bereda de statsinstitutioner, vilka handhava denna verksamhet, möjlighet

att rekrytera sin personal där uppe med dugande arbetskrafter

från de sydligare landsdelarna och jämväl under någon längre tid behålla

dem där. Särskilt från järnvägshåll har för kommittén påpekats

de nuvarande vanskligheterna härutinnan. Kommittén har även varit

i tillfälle att taga del av vissa utredningar, som på järnvägsstyrelsens

föranstaltande utförts angående åtgärder till tryggande av ban- och maskinavdelningarnas

underbefälsrekryteringar inom de nordligaste distrikten

och till förekommande av de nu mycket vanliga förflyttningarna av personal

söderut. Bland de förslag, som därvid framkommit, må nämnas

beredande av ökade löneförmåner under skilda former, längre kostnadsfri

ledighet, minskad tjänstgöringstid, förmånligare tjänstårsberäkning,

tidigare pensionering m. m. Av 1914 års kommitté har även i sammanhang

med behandlingen av kallortsspörsmålen berörts önskvärdheten av

att medel kunde ställas till förfogande för beredande av möjlighet för

de i övre Norrland stationerade tjänstemännens familjemedlemmar till

rekreationsresor söderut samt att åtgärder bleve vidtagna till underlättande

av barnens skolgång och förbättring av skolväsendet.

Åtskilliga av de sålunda framkomna förslagen torde vara väl värda

beaktande och en del av dem torde kunna i administrativ väg realiseras.

Då emellertid dessa spörsmål säkerligen hava intresse icke blott för järnvägsstyrelsen,

som för övrigt icke lärer hava tagit ståndpunkt till dem,

och för de övriga av kommitténs arbete berörda verken utan även för

andra grenar av statsförvaltningen, har kommittén, vilken icke hunnit

ägna förevarande frågor den ingående undersökning, som är erforderlig,

funnit riktigast att desamma, i den män så prövas skäligt, göras till

föremål för särskild utredning, så mycket hellre som den allmänna

löneregleringen för de nu ifrågavarande verken icke påverkas därav.»

De fem tjänstemän, som närmast varit att anse såsom representanter

inom kommittén för de högre avlönade tjänstemannagrupperna, hava,

Reservation.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Yttranden.

Departements
chefen.

Beklädnad

in natura

och beklädnadsersättning.

Kommittén.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 391.

var för sitt verk, i avgiven reservation (sid. 304—305) uttalat sig för

en gradering av kallortstillägget i syfte att därigenom underlätta rekryteringen

av dessa personalgrupper i övre Norrland. De föreslå därför,

att kallortstillägget måtte utgå med de av kommitténs majoritet ifrågasatta

beloppen inom de olika kallortsklasserna för befattningshavare

tillhörande de sju lägsta lönegraderna enligt kommitténs löneplan, men

att kallortstillägget måtte förhöjas med 50 procent för 8 —14 lönegraderna

samt med 100 procent för de sju högsta lönegraderna.

Vad i berörda reservation yrkats angående graderat kallortstillägg

har biträtts av de fyra verken styrelser ävensom av posttjänstemännens

förening, svenska telegraftjänstemännens förening, telegrafverkets ingenjörsförening,

föreningen för tjänstemän av högre grad vid statens järnvägar,

statens järnvägars ban och maskiningenjörsförening och trafiktjänstemännens

riksförbund, varjämte järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen

tillstyrkt kommitténs uttalande angående åvägabringande av en

allsidig utredning rörande vissa ifrågasatta åtgärder i syfte att underlätta

rekryteringen av statstjänstemän inom övre Norrland samt att möjliggöra

deras behållande därstädes.

För egen del har jag, med avseende jämväl å vad kommittén å

sid. 62—63 anfört emot reservanternas yrkande, icke funnit anledning

frångå kommittémajoritetens förslag beträffande kallortstillägg, men synes

mig den nyss antydda utredningen rörande andra anordningar till personalens

fromma i de norra landsdelarna böra snarast möjligt komma

till stånd.

Ifråga om den för samtliga fyra verkens lägre personal gemensamma

avlöningsformen beklädnad in natura eller beklädnadsersättning har

kommittén (sid. 63 — 65) kommit till det resultat, att denna avlöningsform

bör indragas och uppgå i den egentliga avlöningen, men att den

personal, som allt fortfarande tilldelas uniformspersedlar, skall vidkännas

lämpligt avdrag å avlöningen. Kommittén — som finner det böra tagas

i övervägande av verkens styrelser, huruvida icke skyldigheten att bära

uniform under tjänstgöring skulle kunna inskränkas exempelvis för i

rent kontorsarbete sysselsatt personal, som icke heller kommer i direkt

beröring med allmänheten — säger sig emellertid inse, att beträffande

vissa tjänstemannakategorier föreskrift om bärandet av särskild tjänstedräkt

kommer att allt fortfarande vara erforderlig, liksom ock att för

viss art av tjänstgöring särskild beklädnad kan vara nödvändig, såsom

pälsar, överdragskläder för maskinpersonal, oljekläder för ångfärjornas

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kung]. Maj.ts Proposition Nr 391.

47

bcsättningspersonal m. m. Dylika för visst yrke speciella persedlar,

som icke äro att hänföra till vad man i allmänhet avser med bekliidnad

eller uniform, liksom ock alla smärre tjänstetecken samt tillbehör till

uniform, såsom mössmärken, knappar etc., anser kommittén böra av

vederbörande verk utlämnas åt personalen såsom lån utan ersättning.

Övriga löreskrivna klädespersedlar eller materialier till sådana åter böra,

där vederbörande verk prövar lämpligt tillhandahålla dem åt personalen,

ersättas av denna genom avdrag å avlöningen. I allmänhet skulle såsom

grund för ersättningens bestämmande läggas vederbörande verks

eget självkostnadspris.

»Emellertid», fortsätter kommittén, »får icke förbises, att vissa grupper

av tjänstemän hava sådan tjänstgöring, att det ligger i verkets intresse, att

de därvid alltid uppträda i väl vårdad uniform — kommittén tänker härvid

särskilt på viss tågpersonal vid statens järnvägar — liksom ock att vissa

andra tjänstemannagrupper hava sådant arbete, att beklädnaden i särskilt

hög grad utsattes för slitning eller för inverkan av väder och vind. Då

det skulle onödigt försvåra placeringen av dylika tjänstemannagrupper å

avlöningsskalan, om därvid måste tagas hänsyn till att de av sin tjänstgöring

skulle vara nödgade vidkännas större avdrag å avlöningen än

andra befattningshavare, med vilka de eljest böra vara jämställda, har

kommittén funnit sig böra förorda, att vederlag i stället lämnas dem

genom fastställandet av särskild, lägre beräkningsgrund för den ersättning

de skola hava att utgiva för inköp från verket av klädespersedlarna eller

materialier till desamma. Såväl med hänsyn härtill som i syfte att över

hela linjen uppehålla enhetlighet verken emellan i avseende å uniformspliktig

personals utgifter för persedlars och materialiers förvärv från

verken, har kommittén ansett nödigt att generella grunder för ersättningen

meddelas av Kungl. Maj:t.»

De fyra kommittéledamöter, vilka närmast företrätt de personalgrupper,

som hittills åtnjutit beklädnadsförmån, hava, var för sitt verk,

i avgivna reservationer påyrkat bibehållande av denna förmån (sid.

305—306).

Reservanternas yrkanden hava vunnit anslutning från en del av de

hörda tjänstemannaföreningarna, nämligen svenska postmannaförbundet,

telegraf- och telefonmannaförbundet, telegrafverkets trafikpersonalförbund,

svenska järnvägsmannaförbundet, Sveriges statsbanors befälsförbund

av tjänstemän av lägre grad, svenska statsbanornas lokomotivförare

förening, statens vattenfallsverks tjänstemannaförening i Trollhättan

och Älvkarleby kraftverks maskinistförening.

Reserv aktioner.

Yttranden.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Departements
chefen.

Kostnadsfri

läkarvård

m. m.

Kommittén.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 391.

Å andra sidan har järnvägsstyrelsen mot kommitténs förslag i

fråga om utlånande av vissa, till beklädnad ej direkt hänförliga persedlar

anfört, att dylikt icke borde förekomma ifråga om pälsar och

regnrockar.

Då det icke skulle vara förenligt med det lönesystem, som ligger

till grund för kommitténs förslag till avlöningsreglemente, att låta viss

personal fortfarande komma i åtnjutande av förmånen av fri uniformsbeklädnad

eller ersättning därför, kan jag icke ansluta mig till reservanternas

mening. Det bör ock ihågkommas, att de föreslagna lönerna äro

beräknade med hänsyn till att nämnda förmån icke vidare skall förekomma.

Vidkommande järnvägsstyrelsens nyssnämnda uttalande erinrar jag,

att kommitténs avfattning av 25 § i förslaget till avlöningsreglemente

förutsätter en prövning av vederbörande verk ifråga om utlämnande av

klädespersedlar eller materialier såsom lån. Om därvid skulle framgå,

att av järnvägsstyrelsen omnämnda plagg icke böra utlämnas såsom

lån på grund av att, såsom styrelsen uppgivit, vanvård och missbruk

av dylika persedlar inträffat, utgör givetvis den omständigheten, att

kommittén i sitt betänkande (sid. 64) särskilt omnämnt visst plagg såsom

sådant, vilket synts böra utlämnas såsom lån, icke hinder för verkets

styrelse att begränsa utlåningen av dylika plagg. Med hänsyn till

den stora kostnad, det skulle medföra för personalen att själv anskaffa

exempelvis pälsar, synes dock just detta plagg, där det är oundgängligen

behövligt i tjänsten, böra om möjligt tillhandahållas såsom lån.

Jag vill i detta sammanhang erinra, att det, med hänsyn till att

enligt nu gällande avlöningsreglementen vederbörande verks styrelser

äga bestämma beklädnadsersättningens storlek, kan visa sig nödvändigt,

att Kungl. Maj:t i sammanhang med utfärdande av särskilda bestämmelser

angående övergång på nya staten fastställer beloppet av den

kontanta beklädnadsersättning, som må läggas till grund vid beräknande

av tjänstemännens nuvarande totala avlöning i och för bestämmande

av, huruvida personligt lönetillägg till förekommande av minskad

inkomst bör meddelas eller ej. Enligt vad jag inhämtat, utgår nu

beklädnadsersättningen med olika belopp inom de fyra verken. Huruvida

det belopp av 120 kronor för år, med vilket kommittén i sina

jämförande avlöningstablåer (sid. 281 och följande) räknat, må anses

lämpligt, är jag nu icke i tillfälle att yttra mig om.

Av skäl, som anföras å sid. 65—66, har kommittén funnit sig icke

böra föreslå borttagande av den nu vid alla fyra verken i viss ut
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 391.

49

sträckning förekommande förmånen för tjänstemännen att erhålla läkarvård

och medikamenter på vederbörande verks bekostnad. Då alltså

denna förmån skulle komma att bibehållas, har kommittén funnit 1 ikställighetskravet

påfordra, att förmånen ifråga utsträckes till all personal,

såväl vid lokalförvaltningarna som hos styrelserna samt både lägre

och högre avlönad.

På grund av riksdagens vid upprepade tillfällen gjorda bestämda

uttalanden emot beredande av kostnadsfri läkarvård för befattningshavares

familjemedlemmar, vilken uppfattning kommitténs majoritet

säger sig principiellt dela, föreslås, att den förmån av kostnadsfri läkarvård

m. m., som nu tillkommer lägre distriktstjänstemäns vid statens

järnvägar och en del från enskild verksamhet övertagna befattningshavares

vid statens vattenfallsverk familjemedlemmar, skall upphävas

samt vid bestämmandet av nämnda tjänstemäns avlöning i stället tagas

hänsyn till förlusten av förmånen ifråga. »Emellertid måste det

medgivas», anför kommittén, »att fall kunna förekomma, då av billighetsskäl

en tjänstemans familj bör på verkets bekostnad undfå läkarvård

och medikamenter. En del befattningshavare, särskilt vid statens järnvägar,

äro nämligen stationerade å orter, som äro så avlägset belägna från plats,

där läkare finnes, att det torde vara nödvändigt, att staten träder emellan

för att ej sådan tjänstemans familjemedlemmar skola till följd av svårigheten

och kostnaderna för anskaffande av erforderlig läkarhjälp bliva

oförskylt lidande. Till förekommande av att ett dylikt medgivande

skall resultera i en återgång till den vid statens järnvägar nu medgivna

vidsträcktare rätten till fri läkarvård för familjemedlemmar, torde dock

redan på förhand böra av vederbörande verks styrelse prövas, å vilka

orter den nu avsedda förmånen bör beredas, liksom ock densamma synes

böra begränsas till att avse tjänstemans hustru eller husföreståndarinna

och oförsörjda barn.»

Samma ledamöter av kommittén, som reserverat sig mot borttagandet

av beklädnadsförmånen, ävensom ytterligare en kommittéledamot

hava uttalat sig för bibehållande av förmånen av fri läkarvård och fria

läkemedel för de lägre befattningshavarnas familjemedlemmar (sid.

306—809).

Till dessa reservationer hava svenska postmannaförbundet, telegrafoch

telefonmannaförbundet, telegrafverkets trafikpersonalförbund, svenska

järnvägsmannaförbundet, Sveriges lokomotivmannaförbund, Sveriges

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 352 höft. (Nr 391.) 966 19 7

Reserva
tioner.

Yttranden.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 391.

Departements
chefen.

Fel
räknings
penningar.

Kommittén.

statsbanors befälsförbund av tjänstemän av lägre grad, svenska statsbanornas

lokomotivförareförening och statens vattenfallsverks tjänstemannaförening

i Trollhättan anslutit sig.

Järnvägs- och vattenfallsstyrelserna hava ansett fria medikamenter

icke under några omständigheter böra medgivas befattningshavares

familjemedlemmar, och järnvägsstyrelsen har även uttalat sig emot beviljandet

åt dem av fri läkarvård.

Vad angår kommitténs förslag rörande rätt för alla tjänstemän att

erhålla kostnadsfri läkarvård jämte läkemedel, anser jag mig böra biträda

detsamma, då detta ur likställighetssynpunkt måste anses riktigt och då

därmed icke skulle vållas verken någon mera avsevärd utgift.

De skäl, som av reservanterna anförts till stöd för ett frångående

av den principiellt riktiga och av riksdagen vid flera tillfällen hävdade

ståndpunkten, att läkarvård för befattningshavares familjemedlemmar icke

bör bekostas av statsmedel, anser jag däremot icke vara tillfyllest. Att

nämnda förmån vid ett par av verken sedan längre tid tillbaka tillkommit

vissa befattningshavares familjemedlemmar bör icke nödvändigtvis påkalla

att, då nu en omläggning av lönesystemet i dess helhet äger rum, denna

förmån allt fortfarande skall bestå och därjämte utvidgas till att omfatta

även nya stora tjänstemannagrupper. Tvärtom anser jag i likhet med

järnvägsstyrelsen, att förmånen i fråga bör helt avskaffas och således

icke heller förekomma i de av kommittén avsedda fall. De nämnda

reservanterna hava själva påvisat, hurusom en fri prövning angående de

fall, då familjeläkarvård skulle bestridas av verkens medel, med sannolikhet

komme att vålla förvecklingar och svårigheter samt bliva en källa till

missnöje från den del av personalens sida, vars familjer icke beretts

motsvarande förmån. Stora praktiska svårigheter synas ock föreligga

att på ett tillfredsställande sätt avgränsa de fall, där fri läkarvård skulle

beredas familjemedlemmar. Jag anser således, att kommitténs förslag

härutinnan, vilket införts såsom ett andra moment i 26 § av kommitténs

förslag till avlöningsreglemente, icke bör biträdas.

Kommittén anser felräkningspenningar (sid. 67—68) fortfarande böra

förekomma, men uttalar sig för en revision av bestämmelserna därom

enligt av kommittén antydda grunder. Jämte det kommittén finner

dessa grunder icke vidare böra fastställas av riksdagen utan av Kungl.

Maj:t, föreslår kommittén ett maximibelopp av 600 kronor, över vilket

envar tjänsteman för år tillkommande felräkningspenningar icke få

stiga.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Proposition Nr 391. 51

Vad kommittén anfört beträffande felräkningspenningar föranleder

icke någon erinran från min sida. Jag anser mig alltså icke böra biträda

en framställning från Sveriges statsbanors befälsförbund av tjänstemän

av lägre grad om beredande av särskilda felräkningspenningar i

vissa fall i’ör handhavaude av kontrollräkning och ansvarande för trafikuppbörd

å stationer och expeditioner. Förutom det att dylikt tjänsteuppdrag

väl i regel sammanfaller med handhavaude av uppbörd och

således redan med kommitténs förslag berättigar till erhållande av felräkningspenningar,

synas felräkningspenningar icke böra utgå såsom

gottgörelse för eventuell felaktig tillämpning av gällande taxe- eller

andra föreskrifter, utan böra förekomma allenast till täckande av förlust

genom direkt felräkning ''vid utbetalande eller mottagande av penningar.

Med undantag av en reservant, uttalar sig kommittén för avskaffande

av anmärkningsarvode (sid. 68—69), men med hänsyn till att frågan

om anmärkningsarvode inom statsförvaltningen i gemen vore föremål

för särskild utredning, har kommittén i sitt förslag till avlöningsreglemente

allenast upptagit ett stadgande, som lämnar möjlighet för

Kungl. Maj:t att medgiva utbetalande av anmärkningsarvode med, såsom

hitintills, högst 15 procent å belopp eller värde, som avses i fastställd

anmärkning.

Då berörda utredning, som verkställts av inom finansdepartementet

tillkallade s. k. revisionskommitterade, ännu icke varit föremål för

slutlig prövning, synes det av kommittén föreslagna stadgandet vara

lämpligt.

Bland nu förekommande särskilda tilläggsarvoden föreslår kommittén,

att sådant arvode, ehuru med förhöjda belopp, bibehålies för byråchef

hos generalpoststyrelsen och telegrafstyrelsen, vilken förordnats såsom

generaldirektörs ställföreträdare (sid. 69), och för tågledare vid statens

järnvägar (sid. 70), men att däremot föreskrifterna om dylikt arvode

upphävas dels för vissa postmästare, vilka i stället skulle hänföras till

en högre postmästargrad (sid. 69), dels för tjänsteman vid statens järnvägars

distrikt, som handhar underkassörsgöromål, för vilka göromåls

förrättande i stället skulle utgå felräkningspenningar (sid. 70), dels för

kontorsbiträde, som tjänstgör såsom förman å järnvägsstyrelsens biljetttryckeri,

vilken befattning skulle utbytas mot en förste kontorsbiträdestjänst

(sid. 70), dels för förste vaktmästare vid verkens styrelser, vilka

Departements
chefen.

Anmärk
nings
arvode.

Kommittén.

Departements
chefen.

Tilläggs
arvoden.

Kommittén.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 391.

Departements
chefen.

Särskilda

ersättningar

och

förmåner

för verkens

resande

personal.

Kommittén.

Departements
chefen.

befattningar skulle uppföras å ordinarie stat såsom förste expeditionsvaktsbefattningar

(sid. 70), dels och för vakt vid administrationsbyggnaden

i Trollhättan samt för telefon- eller portvakt vid statens vattenfallsverks

kraftverk för förrättande av mera maktpåliggande arbete, vilka

sistnämnda två slag av arvoden icke vidare synts vara behövliga (sid.

70—71). Därjämte föreslår kommittén, att särskilda arvoden skola utgå

för driftchef vid Porjus kraftverk (sid. 152) samt till kvinnlig befattningshavare,

som bestrider göromål såsom stenograf, och för rikstelefonist

vid telegrafverket, som förordnats att förestå växeltelefonstation

(sid. 71).

Jag finner mig i allo kanna biträda vad’ kommittén sålunda föreslagit

i fråga om tilläggsarvoden för verkens tjänstemän. Till frågan

om arvode för tågledare och stenograf återkommer jag emellertid senare.

Efter att hava redogjort för nu gällande bestämmelser angående

reseersättning m. m. till verkens resande personal (sid. 71—74), uttalar sig

kommittén för bibehållande i huvudsak av gällande föreskrifter härutinnan,

dock att desamma hädanefter alltid skola utfärdas av Kungl.

Maj:t. Rörande de speciella former av ersättning eller annan förmån,

som utgår till personal vid statens järnvägar, har kommittén ingen erinran

att göra mot grunderna för milpenningars utbetalande, men anser

en omläggning eventuellt böra ske i fråga om s. k. seglingspenningars

beräknande för den högre ångfärjepersonalen. Beträffande förmånen av

fri kost eller kostpenningar till ångfärjepersonal hänför sig kommittén

till en undersökning av 1914 års kommitté (sid. 74 — 76) samt uttalar

sig för att nämnda förmän icke skall utgå under fridagar utan allenast

under tjänstgöring å färja samt då färja befinner sig utom hemorten.

Kommittén stryker också under vad 1914 års kommitté anfört i fråga

om de otillfredsställande serveringsförhållandena å färjorna för den lägre

personalen.

Vad kommittén sålunda yttrat rörande ersättning eller annan förmån

till verkens resande personal föranleder ingen erinran från min sida.

Jag uttalar min förvissning, att järnvägsstyrelsen kommer att söka råda

bot för sådana påtalade olägenheter med avseende å den lägre ångfarjepersonalens

matanordningar, vilka vid en undersökning kunna visa sig

förekomma.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 391.

53

Rörande generalpostdirektörens nuvarande arvode såsom ordförande

i styrelsen för postsparbanken anför kommittén (sid. 7(5), att den utgått

från att sådant arvode allt fortfarande skall förekomma.

Däremot föreslår kommittén (sid. 7 7—7!)), att nu utgående arvoden

till postkontorspersonal för förrättande av vissa postsparbanks-, riksförsäkrings-,

folkpensions- med flera dylika göromål skola bortfalla. Till

postmästare, vars sammanlagda avlöning å nya staten skulle genom

bortfallandet av nämnda arvoden komma att understiga lians sammanlagda

inkomst i tjänsten under år 1919, bar kommittén ansett personligt

lönetillägg böra utgå, varom föreskrift borde meddelas i de övergångsbestämmelser,

Kungl. Maj:t skulle Lava att utfärda.

I fråga om postpersonalen yttrar kommittén även den meningen

{sid. 79—80), att särskilda arvoden icke vidare böra utgå till vissa befattningshavare

hos generalpoststyrelsen för handläggande av ärenden

rörande stämpelväsendet.

Generalpoststyrelsen har, under erinran att en av de ledande principerna

i kommitténs förslag varit, att alla extra inkomster av mera rörlig

beskaffenhet skulle omsättas till fast lön, uttalat sin anslutning till

denna princip och därför icke ansett sig böra göra någon erinran mot

indragning av nuvarande postsparbanksersättning. Styrelsen har vidare,

i likhet med posttjänstemännens förening, påpekat, att sådant personligt

lönetillägg till kompenserande av mistad inkomst från postsparbanken,

som kommittén föreslagit för vissa postmästare, jämväl kunde erfordras

för en eller annan redogörare vid postverket, vilken ej vore postmästare.

Åven i fråga om indragning av de särskilda stämpelarvodena delar

generalpoststyrelsen principiellt kommitténs uppfattning, men har dock

ifrågasatt, att en nuvarande sekreterare hos styrelsen, vilken uppbär ett

arvode å 500 kronor för år från anslaget till stämpelomkostnader, borde

tills vidare få åtnjuta nämnda arvode ävensom att kassaintendenten hos

styrelsen under viss förutsättning även skulle tills vidare få bibehålla

sådant arvode.

Styrelsen för postsparbanken har funnit kommitténs ståndpunkt i

fråga om borttagande av förekommande extra inkomster för postpersonalen

helt naturlig och överensstämmande med de reformsträvanden,

som gjort sig gällande inom andra delar av statsförvaltningen. Under

erinran emellertid om betydelsen för postsparbanken själv av att särskilda

ersättningar utgå till postkontorens tjänstemän för handläggning av rena

postsparbanksärenden, har styrelsen hemställt, att, även om övriga extra

inkomster för nämnda personal komme att indragas, undantag måtte göras

för sådan ersättning, som avser handläggning av postsparbanksgöromål.

Extra inkomster

för

personal

vid postverket.

Kommittén.

Yttranden.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 391.

Departements
chefen.

Frågan om arvodet till generalpostdirektören i hans egenskap av

ordförande i styrelsen för postsparbanken torde i detta sammanhang

icke böra komma under övervägande. Jag vill allenast nämna, att kommittén

grundat sitt förslag i fråga om beloppet av general postdirektörens

arvode såsom chef för postverket på den förutsättningen, att

nämnda postsparbanksarvode allt fortfarande skulle utgå till honom.

Vidkommande åter de särskilda ersättningarna från postsparbanken

till postkontorspersonal för förrättande av vissa postsparbanks-, riksförsäkrings-,

folkpensions- och andra dylika göromål samt nu förekommande

arvoden till vissa befattningshavare hos generalpoststyrelsen för

handläggning av stämpelärenden, skulle bibehållande av dylika särskilda

ersättningar och arvoden i betänklig mån rubba de principer, på vilka

hela det av kommittén uppbyggda och av mig förordade lönesystemet

vilar. Åven om det ur andra synpunkter må anses lämpligt att, såsom

styrelsen för postsparbanken anfört i fråga om ersättning för bestyr med

postsparbanksärenden, låta postpersonalen uppbära dylik ersättning,

synas mig dessa synpunkter få vika. Jag giver således min anslutning

till kommitténs förslag även härutinnan.

I den till innevarande års riksdag avlåtna statsverkspropositionen,,

sjätte huvudtiteln, har Kungl. Maj:t gjort framställning om anvisande

för år 1920 av särskilda anslag att användas till ersättning åt postsparbanken

för dess bestyr dels med uppbörd och utbetalningar m. m.

för riksförsäkringsanstalten (punkten 70), dels ock med pensionsutbetalningar

samt biträde med den frivilliga försäkringens genomförande m. m.

(punkten 101). I fråga om in- och utbetalningar för riksförsäkringsanstalten

och för den frivilliga pensionsförsäkringen utgår av dessa

anslag ersättning enligt vissa av riksdagen prövade grunder åt postanstalternas

tjänstemän — förutom till personalen vid postkontor jämväl

till föreståndare för poststationer och brevsamlingsställen. Vid bifall

till vad nyss föreslagits beträffande borttagande av denna ersättning för

postkontorspersonalen —- varmed i förevarande sammanhang givetvis

höra likställas sådana stationsmästare, som uppföras å ordinarie stat —

böra ändrade grunder för ersättning till postsparbanken för omförmälda

bestyr fastställas, varjämte i samband härmed bör upptagas den av

kommittén (sid. 79) berörda frågan, i vad mån postverket självt skall

åtnjuta gottgörelse för dessa bestyr. Nu berörda frågor torde emellertid,

då de ändrade grunderna skulle träda i tillämpning först den 1

juli 1920, kunna underställas 1920 års riksdag. Enär den gottgörelse,

som från nämnda anslag utgår till postkontorens tjänstemän, endast

motsvarar en mindre del av de äskade medlen, torde, då anslagen

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 391.

skulle hava förslagsanslags natur, anledning oj förofinnas att för år

1 ''*20 ifrågasätta ändring beträffande anslagsbeloppen. Erinras må härvid,

att jag, i sammanhang med det under punkten 101 gjorda anslagsäskandet,

anmälde en av pensionsstyrelsen gjord framställning om ersättning

till posttjänstemännen lör utlämnande av nya försäkringsböcker,

därvid jag förklarade mig hava för avsikt att, därest riksdagen ej framställde

erinran mot förslaget, tillstyrka Kungl. Maj:t att utfärda bestämmelser

i antydd riktning. Därest emellertid särskilda ersättningar

till postkontorens tjänstemän icke vidare skulle utgå, synes pensionsstyrelsens

förslag icke böra föranleda åtgärd.

Det i inkomna yttranden gjorda påpekandet, att personligt lönetillägg

till förekommande av inkomstminskning såsom följd av ifrågavarande

särskilda ersättningars och arvodens avskaffande kan komma att

erfordras även beträffande andra än postmästare, är givetvis riktigt, och

torde i dessa liksom i andra liknande hänseenden föreskrift böra införas

i de av Kungl. Maj:t utfärdade övergångsbestämmelserna. På sätt jag

yttrat i fråga om beräknande av personligt lönetillägg för tjänstemän

vid telegrafverket, vilka förlora rätten till uppbördsprovision, torde jämväl

i fråga om posttjänsteman, som mister rätten till ovannämnda ersättning

från postsparbanken, böra tagas hänsyn till beloppet av ersättningen

under år 1919 och icke under tiden 1 juli 1919—30 juni 1920.

Enligt kommitténs i annat sammanhang (sid. 153) utalade åsikt

skulle till vissa tjänstemän hos generalpoststyrelsen kunna fortfarande

utgå ersättning från postsparbanken för arbetsbiträde åt sistnämnda

verk. Häremot har jag för närvarande intet att erinra, men torde denna

fråga, som icke äger direkt sammanhang med spörsmålet om lönereglering

för postverket, böra komma under förnyat övervägande vid eventuell

lönereglering för postsparbanken.

Kommittén erinrar (sid. 80—86), att på grund av särskilda kungl. Extra inbrev

föreståndare för telegrafverkets telegrafstationer — telegrafdirek- kom8ter för

törel- samt manliga och kvinnliga telegrafkommissarier — äga såsom vuTtTieersättning

för räkningshållning av telegram samt kredits lämnande för elverket,

telegramavgifter debitera telegramavsändare viss avgift. Dessa sportler Kommittén.

hava under senare tider på sina håll stigit till avsevärda belopp. I de

fall, då sportlerna för år överstiga 2,500 kronor, sker fördelning av dem

mellan stationsföreståndaren och viss biträdande personal enligt av telegrafstyrelsen

fastställda grunder.

Kommittén föreslår, att denna inkomst måtte indragas till telegrafverkets

kassa samt att, pa sätt vid tidigare skedd indragning till post
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 391.

verkets kassa av där förekommande sportelinkomst av liknande slagförfors,

en successivt bortfallande ersättning för den förlorade sportelinkomsten

måtte beredas tjänstemännen. På anförda skäl bar kommittén

emellertid ansett sig icke kunna förorda lika gynnsamma ersättningsvillkor

för ifrågavarande telegrafpersonal som tidigare för postpersonalen.

Under det att den senare fick sina sportler avskrivna under loppet av

nio år, föreslår kommittén, att den telegrafverkets personal, som åtnjuter

sportler, skall under år 1920 erhålla personligt lönetillägg motsvarande

skillnaden mellan sammanlagda avlöningen jämte sportler under år 1919,

å ena sidan, och 1920 års lön, å andra sidan, samt sedermera få detta

lönetillägg minskat med en femtedel för varje år, så att detsamma vid

utgången av år 1924 skall alldeles bortfalla. 1 den män avlöningen å

nya staten ökas, skall lönetillägget i motsvarande grad minskas. Slutligen

har hven, med hänsyn till att i ett fall sportlerna stigit till synnerligen

högt belopp, uttalats, att redan från början en reduktion bör

ske, så till vida att sportelinkomst, som under år 1919 överstiger 10,000

kronor, icke får medräknas vid bestämmande av det personliga lönetillläggets

storlek. Enligt kommitténs beräkningar skulle de ifrågavarande

personliga lönetilläggen uppgå under år 1920 till omkring 48,000 kronor,

varemot telegrafverket genom sportlernas indragning till verkets

kassa skulle tillföras en ökad inkomst, som, efter förhållandena under år

1917 räknat, kan anslås till omkring 175,000 kronor.

Vidare har kommittén föreslagit upphävande av rätt för telegrafpersonal

att tillgodogöra sig lösen för utfärdande av telegramavskrift.

Yttranden. Svenska telegraftjänstemännens förening har i sitt yttrande över

kommitténs betänkande hemställt, att indragningen av den vissa telegraftjänstemän

tillkommande ersättning för telegramräkningshållning

måtte ske utan sammanblandning med den egentliga avlöningen och

under en tidrymd av 10 år. I liknande riktning uttalar sig jämväl

kvinnliga telegrafpersonalens förening.

Departements- Då sportler för statstjänstemän i allmänhet borttagits redan för

chefen. längre tid tillbaka, kan jag icke finna det riktigt, att telegrafverkets

ifrågavarande tjänstemän, som fått tillgodonjuta sportler —- och i vissa

fall ganska betydande sådana — ända till närvarande tid, till följd därav

skola vid nu skeende lönereglering ställas allt för gynnsamt i förhållande

till befattningshavare inom samma eller andra verk, med vilka de

funnits böra vara i avlöningshänseende likställda. Med hänsyn likväl

till det av mig förordade sättet för löneregleringens genomförande synes

fog föreligga att medgiva ifrågavarande personal en något förmån
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 391.

Ägare form för telegramprovisionens avskrivning än kommittén satt i

fråga. Jag intager därvid icke någon väsentligt olika ståndpunkt gent

emot kommittén, vars huvudsakliga skäl för det snävare förfarandet

gent emot telegrafpersonalen än för ett tiotal år tillbaka gent emot postpersonalen

varit, att en förhållandevis större löneförbättring nu skulle

komma att beredas telegraftjänstemännen än den, som skedde i samband

med borttagandet av postpersonalens sportler. Därest emellertid

någon verklig löneökning nu icke skulle komma till stånd, skulle

till följd av sportlernas bortfallande flertalet nu sportelberättigade tjänstemän

visserligen under det första året efter löneregleringens ikraftträdande

. erhålla personligt lönetillägg till sådant belopp, att någon minskad

inkomst under det året icke uppkomme, men under vart av de

fyra närmaste åren efter löneregleringens genomförande skulle de genom

den av kommittén föreslagna årliga avskrivningen med en femtedel av

det personliga lönetillägget få vidkännas en successivt inträdande, stark

minskning av sina inkomster gent emot nu. För att i någon mån

mildra den särskilt i dessa tider synnerligen kännbara inverkan av en

direkt inkomstminskning synes det mig vara rimligt, att tiden för avskrivning

av det personliga lönetillägget utsträckes att omfatta — liksom

tidigare vid postverket — nio år och att således avskrivningen sker med

en niondel årligen, till följd varav det personliga lönetillägget skulle

komma att helt upphöra med utgången av juni månad 1929. Givetvis

skulle dock härvid, såsom kommittén hemställt, det personliga lönetilllägget

även minskas eller helt bortfalla, i den mån avlöningen å ny

stat ökas. Jag anser så mycket större fog finnas för detta tillmötesgående

av personalens intressen, som det här icke är fråga om en statsutgift

i egentlig mening, alldenstund telegrafverket hädanefter skulle

komma att tillgodogöra sig sportelinkomsten, vilken enligt kommitténs

uppgift under år 1917 belöpte sig till omkring 175,000 kronor.

Därest tiden för avskrivning av det personliga lönetillägget för den

sportelberättigade telegrafpersonalen utsträckes i enlighet med vad jag

nu föreslagit, synes emellertid skäl föreligga att redan från början begränsa

maximibeloppet av den nuvarande sportelinkomst, som må läggas

till grund vid det personliga lönetilläggets beräknande, till något över

hälften av vad kommittén härutinnan föreslagit. Då kommittén ifrågasatt

ett maximibelopp av 10,000 kronor, synes det alltså böra, för att

erhålla ett med nio jämnt delbart tal, sättas till 5,400 kronor.

Slutligen torde av samma skäl, som av mig anförts i fråga om

uppbördsprovisionens bortfallande, böra i övergångsbestämmelserna stadgas,

att vid beräknande av sportelberättigad tjänstemans inkomst av sin

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 352 käft. (Nr 391.) 966 19 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

Extra inkomster

för

personal

vid statens

järnvägar.

Kommittén.

Departements
chefen.

Extra inkomster

för

personal

vid statens

vätte n fallsverk.

58 Kungl. Maj-is Proposition Nr 391.

befattning hänsyn skall tagas till sportlernas belopp under år 1919 och

icke under tiden 1 juli 1919 — 30 juni 1920.

Kommittén föreslår (sid. 87), att det reglerade postarvodet å 120

kronor för år, som utgår till föreståndare för förenade järnvägs- och

poststationer, skall bortfalla och i stället vid fastställandet av grunder

för felräkningspenningar åt järnvägspersonal tagas hänsyn till den ökade

risk för felräkning, som handhavandet av postgöromål kan anses medföra

för stationsföreståndarna. Jämväl skulle, liksom i fråga om postverkets

personal föreslagits, nu förekommande ersättningar till poststationsföreståndare

vid statens järnvägar för förrättande av postsparbanksm.

fl. dylika göromål upphöra att utgå (sid. 88). Åven den järnvägstjänstemän

tillkommande provision vid försäljning av vissa fraktsedlar

och varudeklarationer har kommittén ansett böra bortfalla (sid. 88—89).

Enligt medgivande i avlöningsreglementet för statens järnvägar må

premier enligt av Kungl. Maj:t fastställda bestämmelser tilldelas tjänstemän

av s. k. lägre grad, till följd av vilkas hushållning med materialier

avsevärda besparingar i utgifterna för trafiken åstadkommits. Kommittén

har föreslagit, att ett häremot svarande stadgande skall bliva

gällande för samtliga de fyra verken (sid. 88).

Slutligen har kommittén ansett den ersättning, som nu utgår till

personal vid statens järnvägar för viss beredskapstjänst, böra omnämnas

i avlöningsreglementet (sid. 88).

Vad kommittén sålunda föreslagit i fråga om järn vägspersonalens

extra inkomster har icke föranlett någon erinran i de avgivna yttrandena

över kommitténs förslag och tillstyrkes av mig. Jag förutsätter emellertid

i likhet med generalpoststyrelsen, att borttagandet av det reglerade

postarvodet icke kommer att medföra, att den nuvarande ur flera

synpunkter fördelaktiga anordningen med gemensam skötsel av vissa

post- och järnvägsstationer skall upphöra.

Den provision — vid kofferdiflottan kallad kapplake — å inkomsten

av bogsering, som tillfaller personal å statens vattenfallsverks kanalverk

tillhörig bogserbåt, har kommittén ansett böra bibehållas, om ock

grunderna för provisionens fördelning synts tarva revidering. Dessa

nya grunder har kommittén ansett böra fastställas av Kungl. Maj:t.

Häremot har jag intet att erinra.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:ts Proposition Nr 391.

59

Special motivering till avlöningsregleinentet.

Den av kommittén verkställda undersökningen angående de ^varande

formerna för tjänstemännens avlöning har, såsom jag redan omnämnt,

bibringat kommittén den uppfattningen, att ett gemensamt lönesystem

skulle kunna bliva gällande för alla de fyra verken. Efter att

hava redogjort för de av mig tidigare berörda grunder, på vilka ett dylikt

lönesystem borde uppbyggas (sid. 90—91), har kommittén tagit till sin

närmaste uppgift att granska de särskilda föreskrifter och villkor, som

innehållas i avlöningsreglementena för de fyra verkens tjänstemän, i

syfte bland annat att även därutinnan kunna vinna likformighet verken

emellan. Denna granskning har utfallit så, att kommittén funnit det

möjligt att i ett för de fyra verken gemensamt avlöningsreglemente

sammanföra alla de allmänna villkor och bestämmelser, vilka synts böra

bliva gällande för dessa verks tjänstemän. Redogörelsen för sitt arbete

på detta område har kommittén anknutit till en motivering för det förslag

till gemensamt avlöningsreglemente, som uppgjorts av kommittén.

Då jag i stort sett icke funnit anledning till erinran mot de reglementsföreskrifter,

kommittén föreslagit, tillåter jag mig att hänvisa till

kommitténs motiv härför, vilka återfinnas å sid. 92—161. Vissa stadgande

i förslaget till avlöningsreglemente komma dock att i det följande

av mig beröras, varjämte några få, huvudsakligen formella mindre ändringar,

för vilka icke torde behöva särskilt redogöras, vidtagits i förslaget.

Förut har jag omnämnt kommitténs förslag (sid. 93—95) i fråga i

om Kungl. Maj:ts vidgade befogenhet att bestämma antalet befattningshavare

vid verken, varigenom Kimgl. Maj:ts och riksdagens gemensamma

beslutanderätt i förevarande avseende skulle omfatta endast antalet genom

förordnande tillsatta befattningshavare samt konstituerade tjänstemän

inom lönegraderna över den 12:e. Jag har även berört kommitténs uttalande

(sid. 95) angående överlåtande på Kungl. Maj:t att fastställa

kostnadsstater för post- och telegrafverken, på samma sätt som redan

nu sker beträffande statens järnvägar och de på ordinarie stat uppförda

lokalförvaltningarna vid vattenfallsverken.

Vad kommittén sålunda föreslagit i fråga om stater för post- och

telegrafverken, torde böra gälla även för den på ordinarie stat hittills

icke uppförda vattenfallsstyrelsen, för vilken styrelse riksdagen fastställt

särskild stat, upptagande anslag för avlöningar åt ledamöter och två

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungi. Maj:ts Proposition Nr 391.

tjänstemän hos styrelsen samt för expenser m. m. Det är nämligen min

avsikt att senare denna dag föreslå fast organisation jämväl för denna

styrelse och densammas uppförande å ordinarie stat. Vid bestämmandet

av nämnda anslag för expenser m. m. förutsattes, att reseersättningar

till de i vattenfallsstyrelsens stat uppförda befattningshavarna skulle

utgå av det under vederbörande huvudtitel uppförda förslagsanslag till

rese- och traktamentspenningar. Då på grund av vattenfallsverkets egenskap

av affärsdrivande verk samtliga kostnader för detsamma torde böra

utgå av verkets medel, lära jämväl ifrågavarande reseersättningar hädanefter

böra inberäknas i staten för vattenfallsverket.

Därest nu innevarande års riksdag dels fastställer nytt, gemensamt

avlöningsreglemente för de fyra verken, innefattande jämväl en »tjänsteförteckning»

över de olika befattningarna vid varje verk och de lönegrader,

till vilka befattningarna skola hänföras, dels ock, såsom jag

vidare kommer att föreslå, särskilt för vart och ett av verken bestämmer

antalet av de befattningar, beträffande vilka enligt avlöningsreglementet

nämnda antal skall bestämmas av Kungl. Maj:t och riksdagen, skulle

för framtiden den normala gången för samtliga de fyra verkens del

bliva följande:

1) För beräkning av inkomsterna i statsverkspropositionen skulle

varje verk lämna motiverad beräkning av inkomster och driftkostnader

samt överskott under det år, statsregleringen avser.

2) Då ändring erfordras av antalet befattningar inom omnämnda

tjänstekategorier — något som till följd av verkens utveckling väl nästan

årligen kommer att för samtliga verken bliva fallet — skulle avlåtas särskilda

propositioner till riksdagen beträffande varje verk.

3) När mera undantagsvis inrättande av ny tjänstekategori — vare

sig densamma tillhör lägre eller högre lönegrad —■ erfordras vid ett

eller flera av verken, skulle avlåtas (gemensam) proposition om ändring

av den vid avlöningsreglementet fogade »tjänsteförteckningen)).

4) Förslag till detaljerad driftkostnadsstat för varje verk skulle av

verkets styrelse ingivas till Kungl. Maj:t för prövning och fastställelse

mot slutet av året närmast före det, under vilket staten skall tillämpas,

och skulle därvid jämväl bestämmas antalet befattningar inom de lönegrader,

där riksdagens beslut icke vidare skulle vara erforderligt (l:a—

12:e lönegraderna).

I anledning av ett utav svenska postmannaförbundet framställt

yrkande om åtgärders vidtagande i syfte att bereda postpersonal viss

portofrihet, får jag meddela, att framställning i sådan riktning, avseende

matvaror för posttjänstemäns hushåll, redan under år 1918 gjorts av

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 391.

61

generalpoststyrelsen men ännu icke föranlett något Kungl. Maj:ts beslut.

Därest den av kommittén föreslagna formuleringen av 2 § 4 mom.,

varemot jag icke finner anledning till erinran, fastställes, lärer berörda

framställning icke böra vinna bifall.

Under 9 § fiunes införd den av mig förut omnämnda löneplanen,

angivande de av kommittén föreslagna lönebeloppen. Till dessa återkommer

jag längre fram.

Kommitténs förslag (sid. 103—104) om avskaffande av de nuvarande

beteckningarna »tjänstemän av lägre grad» och »tjänstemän av

högre grad» vid statens järnvägar anser jag tidsenligt, och några olägenheter

av detta förslag behöva, av skäl som kommittén anfört, icke

befaras.

De skäl, som tidigare föranlett statsmakterna att ställa sig avvisande

mot frågan om avlöningsförhöjnings inträdande vid ingången av

kalender&rarfato — i stället för kalenderår^ — näst efter det, under

vilket stadgad tid för uppflyttning uppnåtts, hava väsentligen bortfallit

genom den betydande förenkling av lönesystemet, som föreslås av kommittén.

Då därjämte den ifrågasatta omläggningen onekligen är rättvis

och inga principiella skäl däremot lära kunna anföras, har jag funnit

mig böra förorda densamma. Däremot anser jag, i likhet med kommittén,

att uppflyttning till högre löneklass vid ingången av den kalendermånad,

då den stadgade tjänstetiden uppnåtts, varom yrkande framförts

från kvinnliga telegrafpersonalens och telegrafverkets kvinnliga

kontorspersonals föreningar samt statsbanornas kvinnliga tjänstemannaförening,

icke bör ifrågakomma.

I fråga om villkoren för uppflyttning i högre löneklass samt angående

återställande av lönetur, ansluter jag mig för närvarande till kommitténs

förslag, men vill dock framhålla ått, därest den åt 1902 års

löneregleringskommitté anförtrodda utredningen för statsförvaltningen i

dess helhet angående det i de flesta avlöningsbestämmelser förekommande

kravet på »gott vitsord» såsom villkor för avlönings förhöj ning

skulle komma att resultera i beslut om andra föreskrifter i förevarande

ämne, torde enahanda föreskrifter böra bliva gällande jämväl för de här

ifrågavarande verken.

Vid bifall till förslaget, att uppflyttning i högre löneklass skulle

komma att ske vid ingången av vederbörande kalenderkvartal, synes

mig ingen anledning ftmeligga att biträda svenska telegraftjänstemännens

förenings yrkande, att vid beräknande av tid för uppflyttning i löneklass

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 391.

tjänsteman ej skall föras till last den tid, han, med avstående av viss

del av avlöningen, åtnjutit ledighet på grund av behörigen styrkt sjukdom.

Åven kommittén har ansett (sid. 105—106), att berörda ändring

i avseende å tiden för uppflyttning i högre löneklass innebär tillbörligt

tillgodoseende av tjänstemännens befogade anspråk härutinnan.

Då i 10 § 3 mom., punkten b), liksom i vissa andra stadganden i

reglementet, förutsättes en prövning utan att samtidigt angivits, på vem

sådan prövning ankommer, anser jag mig böra framhålla, att i dylika

fall prövningsrätten avsetts skola — i den mån Kungl. Maj:t ej annorlunda

beslutar — tillkomma vederbörande verks styrelse eller den underordnade

myndighet, åt vilken styrelsen uppdrager att verkställa prövningen.

ii §. Vidkommande stadgandet i 11 § att viss tjänstetid såsom icke-ordinarie

befattningshavare får tillgodoräknas vederbörande vid konstituerande till

ordinarie tjänsteman, kan väl, såsom i ett vid kommitténs betänkande

fogat yttrande av en kommittéledamot påpekats, formuleringen av nämnda

paragraf synas väl tänjbar, men det torde dock icke behöva befaras, att tilllämpningen

skall komma att möta svårigheter. Den tolkning, kommittén

(sid. 111) för vissa mera svårtillämpliga fall vid telegrafverket anfört,

synes mig vara riktig och kunna tjäna till vägledning även i andra fall.

I anledning av ett utav järnvägsstyrelsen gjort påpekande att tillgodoräknande

av tjänstetid i de i 11 § avsedda fall icke bör omfatta

tjänstetid före det vederbörande fyllt 18 år, anser jag mig böra föreslå

inskjutande i paragrafen av en bestämmelse i nämnda syfte.

Den av kommittén under 11 § berörda frågan angående rätt för

befattningshavare av manskapsgrad att tillgodoräkna sig tjänstetid vid

tillträdande av civil ordinarie anställning har varit föremål för utredning

av en särskild kommission, vilken nyligen avlämnat sittbetänkande. Någon

framställning till riksdagen lärer emellertid kommissionens betänkande,

såvitt angår nyssnämnda rätt, icke under innevarande år kunna föranleda.

Ej heller lärer den av kommittén omnämnda utredning angående

tillgodoräknande av tid för uppehållande av tjänst på förordnande vid

befordran till samma tjänst hava fortskridit så långt, att densamma nu

kan bliva föremål för slutlig behandling.

12 § 3 mom. Den i 12 § 3 mom. omnämnda förmån för tjänsteman att vid befordran

från tjänst av lägre grad till vissa befattningar av högre grad

tillgodoräkna sig föregående tjänstetid var en bland de frågor, som

motionsvis framfördes till 1918 års lagtima riksdag; den omnämndes

också särskilt av mig i yttrandet till statsrådsprotokollet vid tillsättan
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

03

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 391.

det av kommunikationsverkens lönekommitté. Jag finner kommitténs

förslag innebära en åtminstone för det närvarande lämplig lösning av

denna fråga.

Föreningen för tjänstemän av högre grad vid statens järnvägar har

framhållit, att stadgandet i 12 § 3 mom. icke bör tillämpas, då befordran

till den högre tjänsten skett i sammanhang med beviljande av

dispens; häremot hava stationsskrivare i Stockholm inlagt gensaga.

Svenska postmannaförbnndet har framhållit kravet på enhetlig lösning

av dispensförfarandet för samtliga verkens del.

Vad den förstnämnda av dessa frågor angår, vill jag erinra, att

paragrafens formulering lämnar rum för prövning i varje fall, huruvida

tjänsteman bör tillgodoräknas viss tjänstetid i den lägre tjänsten. Det

av postmannaförbundet framställda yrkandet torde icke i detta sammanhang

böra komma under prövning.

Det i 13 § införda stadgandet ansluter sig till nuvarande bestämmelser

i tre av verkens avlöningsreglementen. Järnvägsstyrelsen har

emellertid ifrågasatt bibehållande av viss rätt för styrelsen att kunna

tillerkänna tjänsteman, tillhörande 1 —12 lönegraderna, lön enligt högre

löneklass än avlöningsreglementet förutsätter. På de av kommittén (sid.

110 och 119) anförda skäl finner jag mig dock principiellt icke kunna

biträda detta förslag. De fall, då efter tillkomsten av föreskriften i 11 §

det kan anses nödigt tillerkänna tjänsteman högre lön än reglementet

angiver, torde icke komma att bliva talrikare, än att desamma utan olägenhet

kunna underställas Kungl. Maj:ts prövning.

I detta sammanhang må erinras, att Kungl. Maj:t på framställning

av telegrafstyrelsen den 13 december 1918 medgivit, att fem extra ritare

vid telegrafverket, vilka av styrelsen föreslagits till ordinarie anställning,

finge, då de redan såsom extra uppburit en avlöning, som överstigit begynnelseavlöningen

för ordinarie ritare, efter befordran till dylik anställning

uppbära avlöning efter högre löneklass än den, vartill de eljest

enligt reglementet skulle varit berättigade.

Järnvägsstyrelsen har föreslagit ett tillägg till 16 § av följande

lydelse: »I fråga om rätt till åtnjutande av oavkortad lön under semester

förutsattes dock, att tiden för semestern samt för åtnjuten sjukledighet

med oavkortad lön sammanlagt icke får överstiga 45 dagar». Styrelsen

förmenar ett sådant stadgande vara erforderligt till förekommande av

att tjänsteman, som redan åtnjutit 45 dagars kostnadsfri ledighet för

sjukdom, skulle kunna under samma år tilldelas jämväl semester. Då

13 5.

16 §.

s. 64 Kontrollera mot PDF

17 S.

18 §.

20 5.

64 Kungl. Maj.ts Proposition Nr 391.

emellertid i 17 § 1 mom. stadgas, att kostnadsfri ledighet för sjukdom

tillika med semester icke får överstiga 45 dagar under ett och samma

kalenderår, har det icke synts mig behövligt att införa det av järnvägsstyrelsen

föreslagna tillägget, vilket synes hava tillkommit under intrycket

av att i nuvarande avlöningsreglemente för tjänstemän vid statens järnvägar

icke tillbörligen hållits i sär begreppen semester och tjänstledighet.

Mot de regler, som av kommittén föreslagits i fråga om avlöning

under sjukdom och vid skada till följd av olycksfall i tjänsten samt vid

förbud att tjänstgöra till förekommande av smittofara, har jag icke funnit

anledning till erinran. Jag anser mig icke böra biträda vare sig vattenfallsstyrelsens

och posttjänstemännens förenings hemställan om utsträckning

av den sammanlagda tid, varunder tjänsteman, som skulle erhålla

rätt till viss längre semester, må komma i åtnjutande av kostnadsfri sjukledighet

jämte semester, eller nyssnämnda förenings och trafiktjänstemännens

riksförbunds yrkanden om rätt till kostnadsfri ledighet för svag

hälsas vårdande.

Beträffande ett av järnvägsstyrelsen framlagt förslag till ändring av

17 § 2 mom. föreligger så mycket mindre anledning för mig att förorda

detsamma, som kommitténs avfattning av momentet direkt ansluter sig

till gällande olycksfallsförsäkringslag.

I anledning av kommitténs förslag under 18 § rörande avstående

av viss del av avlöningen under annan tjänstledighet än för sjukdom

m. m. har svenska postmannaförbundet framhållit, att inom postverket

tillämpas den ordningen, att vid dylik ledighet den tjänstledige skall

bekosta jämväl vikaries resa till och från tjänstgöringsorten, då vikarie

måste tagas från annan ort. Inom de övriga tre verken åter lärer,

åtminstone såsom regel, dylik kostnad bestridas av verket, vilket ock

synes mig vara riktigt, på det att icke uppenbara orättvisor och ojämnheter

skola uppstå. Ett uttryckligt stadgande i ämnet har dock synts

vara obehövligt.

I avseende å stadgandena i 20 § angående ersättning till den, som

på grund av förordnande bestrider högre tjänst, har järnvägsstyrelsen

föreslagit ett tillägg, enligt vilket Kungl. Maj:t skulle kunna tilldela den,

som under längre tid än tre månader i följd vikarierar å annans befattning,

särskild högre vikariatsersättning. I enahanda riktning har även

vattenfallsstyrelsen uttalat sig.

På grund av vad kommittén å sid. 134—135 i betänkandet anfört

härom och då avfattningen av 40 § obestridligen, såsom kommittén ock

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 391. 65

avsett, lämnar Kungl. Magt möjlighet att i de undantagsfall, då nu

åsyftade särskilda ersiittning kan böra utgå, låta utbetala sådan, torde

det föreslagna tillägget till paragrafen, vilket säkerligen skulle i oträngda

tall frammana krav på högre ersättning, icke vara behövligt.

Sveriges lokomotivmannaförbunds framställning om beviljande av

vikariatsersättning även under kortare tids vikariat än sju dagar har jag,

på grund av vad kommittén (sid. 135—13G) anfört till stöd för sittförslag

i ämnet, icke funnit mig kunna förorda. Erinras må emellertid, att

enligt 38 § 2 inom. lokomotivförare, som förordnats att bestrida tjänst

såsom lokomotivmästare, äger att även för kortvarigare förordnanden

uppbära särskild gottgörelse av eu krona om dagen såsom ersättning för

mistade lokomotivtjänstpenningar.

Ett betydelsefullt spörsmål, som genom motioner framfördes till

1918 års lagtima riksdag och som särskilt uppdrogs åt kommittén att

söka besvara, avsåg ökad semesterledighet för de lägre avlönade tjänstemännen.

Kommittén föreslår nu, att semestern för alla tjänstemän, med

undantag blott för dem, som tillhöra de tre högsta lönegraderna, skall

utgå med olika antal dagar före och efter fyllda 40 år. Sålunda skulle

semestern före fyrtioarsaldern komma att omfatta 25 dagar för tjänstemännen

i de fjorton lägsta lönegraderna och 35 dagar för 15—18 lönegiaderna

samt från och med fyrtionde levnadsåret 30 dagar för de fem

lägsta manliga lönegraderna, 35 dagar för alla kvinnliga befattningshavare

och för manliga tjänstemän inom 6—14 lönegraderna samt 45

dagar för 15—18 lönegraderna.

Kommittén har tillika i nära anslutning till de på grund av särskilda

kungl. brev för tre av verken gällande föreskrifter infört stadgande

angående sabbatsvila i viss utsträckning, avseende samtliga verkens

tjänstemän. Enligt förslaget skulle sålunda, där driftens behöriga skötsel

kräver tjänstgöring . jämväl under sön- och helgdag, tjänsteman, i den

mån så utan avsevärda svårigheter kan ske, beredas tjänstfrihet minst

varannan sådan dag.

Dessa kommitténs förslag hava framkallat en del erinringar från

verkens styrelser. Generalpoststyrelsen anför:

. .. »Ehuru generalpoststyrelsen icke finner anledning till någon principiell

invändning mot kommitténs förslag i fråga om semester och sabbatsledighet, tror

generalpoststyrelsen sig dock böra göra följande erinringar. Redan med de för

det stora flertalet av postpersonalen mindre förmånliga bestämmelserna i fråga

om semester i det nu gällande avlöningsreglementet har det icke varit möjligt

att tilldela alla tjänstemän den ledighet av nämnda slag, vartill de varit berättigade.

Bristen på reservpersonal har därför rest oöverstigliga hinder. Yisserligen

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 352 käft. {Nr 391.) »661» 9

22 §.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj.is Proposition Nr 391.

torde man kunna förutse, att de föreslagna förbättrade avlöningsförhållandena

skola bereda möjlighet att så småningom avhjälpa vikariebristen, men det lärer

dock knappast kunna undvikas, att, i allt fall under en längre eller kortare övergångstid,

postpersonalen icke kan beredas semester i den utsträckning, som de

nya bestämmelserna innefatta. Därest icke en oproportionerligt stor reservpersonal

skall behöva anställas, torde ock, särskilt vid järnvägsposten, där fackutbildade

vikarier erfordras, någon inskränkning i den föreslagna rätten till sabbatsledighet

icke kunna undvikas. Beträffande vissa orter, där reservpersonal i allmänhet

icke erfordras, kan sådan personal ej heller rimligtvis endast för beredande

av sabbatsledighet där stationeras eller med oproportionerligt stora kostnader

dit transporteras. Yad angår järnvägsposten äro förhållandena stundom sådana,

att behov av regelbunden sabbatsledighet varannan sabbatsdag knappast kan

anses föreligga. Exempelvis äro för vissa tjänstemän tjänstgöringsturerna så

ordnade, att regelbunden hel fridag återkommer var tredje eller var fjärde dag.»

Järnvägsstyrelsen bär å sin sida yttrat följande:

»Den i detta stadgande tillämpade principen om ökning av antalet semesterdagar

vid högre levnadsålder finner styrelsen vara riktig. Likaledes anser styrelsen

det vara billigt, att den nu stadgade semestertiden för befattningshavare, tillhörande

gruppen tjänstemän av lägre grad, i lämplig mån utsträckes. Särskilt

vill styrelsen framhålla lämpligheten därav att befattningshavare, tillhörande de

högre graderna inom nämnda grupp, likställas i förevarande avseende med de

lägre befattningshavarna inom den nuvarande gruppen tjänstemän av högre grad.

Däremot håller styrelsen före, att den av kommittén föreslagna ökningen av

semestertiden för befattningshavare, tillhörande grupperna 1—5, är allt för kraftigt

tilltagen. Att på eu gång öka semestertiden med 100 procent för dem, som äro

över 40 år gamla, och med över 60 procent för de övriga anser styrelsen vara

att gå för långt. Om styrelsen, ehuru med tvekan, kan biträda förslaget i fråga

om de 40-åriga, vill styrelsen bestämt motsätta sig eu ökning utöver 20 dagar

för de övriga. Om det också kan anses behövligt att bereda de äldre den av

kommittén förordade utsträckta ledigheten, lärer enligt styrelsens mening icke

något verkligt behov föreligga att för de yngre, för att icke tala om de allra

yngsta, bestämma så lång ledighet som 25 dagar. Yid sådant förhållande låter

det sig icke göra att bortse från den ekonomiska synpunkten. Enligt av styrelsen

verkställda beräkningar medför kommitténs förslag i fråga om semester i sin

helhet en kostnadsökning för statens järnvägar av omkring 2,170,000 kronor per

år, förutom kostnaden för bostäder åt ersättningspersonal, därav omkring 1,700,000

kronor komma på tjänstemän, tillhörande 1—5 lönegraderna.

Om styrelsen alltså principiellt sett kan gå med på en ökning av semestertiden

för tjänstemän, tillhörande 1—5 lönegraderna, till högst 20 resp. 30 dagar,

anser styrelsen det emellertid praktiskt omöjligt att redan nu genomföra även en

dylik utsträckning av semestertiden av brist på erforderligt antal utbildad ersättningspersonal.

Det vore enligt styrelsens mening olämpligt och ägnat att

uppväcka stort missnöje bland personalen, om i avlöningsreglementet nu infördes

bestämmelser i ovan angivna riktning, då de faktiska förhållandena skulle göra

det nödigt att avsevärt reducera de angivna semestertiderna. Styrelsen håller

alltså före, att man härvidlag bör gå successivt tillväga; och föreslår styrelsen

därför, att tjänstemän, tillhörande 1—5 lönegraderna med undantag av kvinnliga

opaginerad Kontrollera mot PDF

07

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 891.

tjänstemän, må intill det år, under vilket tjänstemannen fyllt 40 år, liksom nu

åtnjuta semester under högst 15 dagar samt från och med det år, under vilket

tjänstemannen fyller 40 år, åtnjuta semester av högst 25 dagar. Först efter några

år, sedan vederbörliga anordningar kommit till stånd för möjliggörande av eu

utsträckning av semestern till 20 resp. 30 dagar, bör en ändring i sådan riktning

i avlöningsreglementet komma till stånd.»

Åven vattenfallsstyrelsen bär yttrat sig i denna fråga och därvid

anfört följande:

»Mot kommitténs förslag till utökning av semestertiderna har man, synes

det vattenfallsstyrelsen, anledning att ställa sig betänksam. Det är härvidlag förlängningen

av semestern för de tjänstemän, vilka för närvarande ha 15 dagars

semester, som betyder mest i ekonomiskt avseende, beroende på dessa tjänstemäns

stora antal. Dylika tjänstemän återfinnas såväl i 1—5 som i 6—9 lönegraderna,

vadan kommittén beträffande en del av dem föreslagit en ökning av semestern

med upp till 20 dagar.

Den föreslagna utsträckningen av semestertiden för de tjänstemän, som för

närvarande ha 15 dagars semester, motiveras av kommittén huvudsakligen därmed,

att flertalet av ifrågavarande personal har regelbunden tjänstgöring under minst

halva antalet sön- och helgdagar och icke kan beredas däremot svarande ersättning

_ i form av fridagar. Det finnes dock bland denna personal en hel del befattningshavare,

som icke ha regelbunden tjänstgöring under sön- och helgdagar,

och vilkas arbetsförhållanden i övrigt icke heller äro av den art, att de synas

motivera längre semester. En ökning av semestertiden för dessa, på sätt kommittén

föreslagit, skulle sannolikt föranleda motsvarande fordringar från de stora

extra tjänstemanna- och arbetargrupperna vid ifrågavarande verk och möjligen

även medföra vissa konsekvenser i fråga om arbetsförhållandena inom den enskilda

industrin och byggnadsverksamheten. Man bör följaktligen på denna fråga

anlägga jämväl nationalekonomiska synpunkter.

Med hänsyn härtill måste vattenfallsstyrelsen på det bestämdaste avstyrka,

att semestern ökas utöver 15 dagar för de tjänstemannagrupper, som för närvarande

ha nämnda semestertid, och som icke ha regelbunden tjänstgöring under

sön- och helgdagar. Till denna kategori böra jämväl hänföras de montörer vid

statens vattenfallsverk, som för närvarande ha 30 dagars semester, men som icke

ha regelbunden tjänstgöring under sön- och helgdagar. För dessa bör således en

förkortning av semestern äga rum. Dock torde det vara befogat att vidtaga eu

mindre ökning av semestern för viss hithörande underbefälspersonal, som förut

icke haft längre semester än 15 dagar.

"V attenfallsstyrelsen är däremot gärna villig att medgiva det berättigade i att semestertiden

utökas för den personal, som har regelbunden tjänstgöring under sönoch

helgdagar, ehuru styrelsen är tveksam, om man i detta avseende bör gå fullt

så långt som av kommittén föreslagits. Styrelsen vill i detta sammanhang erinra

därom, att kommittén å sid. 145 framhållit såsom önskvärt, att verken måtte inrikta

sina strävanden på att framdeles nå det målet, att de tjänstemän, som icke

kunna erhålla tjänstfrihet under alla sön- och helgdagar, i stället beredas däremot

svarande ledighet under annan dag vare sig i samma eller någon påföljande vecka.

Om och i den mån detta mål uppnås, försvinner ju huvudanledningen till den

starka ökningen av semestern för ifrågavarande personalgrupper. Styrelsen anser

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 391.

Departe
mentschefen.

det även kunna ifrågasättas, om 45 dagars semester bör förekomma i fullt så stor

omfattning, som kommittén föreslagit.

Beträffande 2 mom. i denna paragraf må anmärkas, att det är förenat med

särskilda svårigheter att vid indelning av turer för ifrågavarande personal taga

hänsyn icke blott till söndagar utan även till oregelbundet infallande helgdagar,

varför bestämmelsen borde ändras så, att tjänsteman skall, i den mån så utan

avsevärda svårigheter kan ske, beredas tjänstfrihet minst varannan söndag.

Styrelsen vill i detta sammanhang framhålla, att det för viss personal vid

statens vattenfallsverk, anställd vid kontinuerlig vakthållning eller kontinuerlig

drift, icke är möjligt att bereda, tjänstfrihet ens varannan söndag, enär därtill

skulle erfordras allt för oproportionerligt stor reservpersonal. I viss mån torde

dock denna personal kunna beredas ersättning härför genom tjänstfrihet under

annan veckodag.

Kommittén har vidare å sid. 145 uttalat, att, intill dess för tjänstgöring å

sön- och helgdagar kan beredas full ersättning genom tjänstfrihet å andra veckodagar,

synes vid bestämmandet av den dagliga arbetstidens längd kunna åtminstone

i viss mån tagas hänsyn till att den personal, det här gäller, icke åtnjuter

förmånen av tjänstfrihet under mera än hälften eller fjärdedelen av årets till omkring

60 uppgående sön- och helgdagar. Vattenfallsstyrelsen vill förmoda, att

kommittén härmed icke avsett, att vid ett eventuellt införande av s. k. normalarbetsdag

för kroppsarbetare ifrågavarande personalgrupper borde erhålla ännu

kortare daglig arbetstid än dessa; och vill styrelsen särskilt betona, att det för

befattningshavare, vilkas göromål till huvudsaklig del bestå i vakttjänstgöring, är

fullt befogat med en längre arbetsvecka än för personal med mera ansträngande

kroppsligt eller andligt arbete».

Från personalorganisationernas sida har kommitténs förslag i fråga

om semester och sabbatsvila icke föranlett annat yttrande, än att dels svenska

postmannaförbundet ansett semestertidens längd höra för samtliga de 14 lägsta

lönegraderna fastställas till 30 dagar samt att respektive verks styrelser

borde genast gå i författning om nyantagning av personal i den utsträckning,

som erfordrades för den fulla tillämpningen av kommitténs semesterplan,

dels Älvkarleby kraftverks maskinistförening påyrkat 30—35 dagars

semester för driftpersonal vid kraftverk, dels ock posttjänstemännens

förening jämte trafiktjänstemännens riksförbund velat få tjänstemännens

rätt till årlig semester uttryckligt fastslagen.

Kommitténs förslag i fråga om semester innebär främst den förändringen,

att semestertidens längd gjorts beroende av levnadsåldern, i

det att längre semester föreslagits för dem, som uppnått 40 år, än för

de yngre. Undantag har gjorts endast beträffande vissa högre befattningshavare,

vilka dock i allmänhet torde hava uppnått nyssnämnda levnadsålder.

Vidare innebär förslaget förlängning av semestertiden för såväl

de lägre befattningshavare, vilka nu åtnjuta endast 15 dagars semester,

som ock för ett fåtal innehavare av chefsbefattningar vid lokal
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 391. 69

förvaltningarna. För vissa mellangrader av tjänstemän medför förslaget

någon avknappning av semestern före 40-års åldern men i flertalet fall

en motsvarande förlängning efter uppnående av nämnda ålder.

De erinringar, som från verksstyrelsernas sida gjorts mot förslaget,

hava huvudsakligen gått ut på, att ökningen av semestertiden för befattningshavarna

inom de fem lägsta manliga lönegraderna skulle tilltagits

för kraftig, då den föreslagits till 25 dagar före och 30 dagar efter 40

års ålder. Sålunda har vattenfallsstyrelsen på det bestämdaste avstyrkt

längre semester för de ifrågavarande befattningshavare, som icke hava

regelbunden sön- och helgdagstjänstgöring, än 15 dagar, men för personal

med dylik tjänstgöring ansett någon, om ock icke så stor ökning

av semestertiden, som kommittén föreslagit, kunna ifrågasättas. Järnvägsstyrelsen

finner sig principiellt kunna förorda en semestertid för befattningshavare

inom nyssnämnda lönegrader av 20 dagar före och 30

dagar efter 40 års ålder. Då det emellertid skulle vara praktiskt omöjligt

att omedelbart genomföra dylik utsträckning av semestertiden, håller

styrelsen före, att tills vidare semestern bör bibehållas vid 15 dagar före

40-års åldern och därefter utgöra 25 dagar, men att, sedan vederbörliga anordningar

för möjliggörande av en utsträckning av semestern till 20, respektive

30, dagar hunnit vidtagas, en ändring i sådan riktning i avlöningsreglementet

bör komma till stånd. Telegrafstyrelsen har icke särskilt

berört semesterfrågan. Generalpoststyrelsen anser det icke under en viss

övergångsperiod möjligt att bereda postverkets personal semester i den

av kommittén föreslagna utsträckning.

Inför dessa uttalanden av verkens styrelser anser jag mig icke kunna

obetingat tillstyrka kommitténs förslag angående de fem lägsta manliga

lönegradernas semestertid. Jag delar visserligen icke vattenfallsstyrelsens

mening, att 15 dagars semester skulle vara tillfyllest för den

från sabbatstjänstgöring befriade personalen, men ansluter mig däremot

till järnvägsstyrelsens principiella uppfattning, att för de yngre befattningshavarna

semestern bör kunna begränsas till 20 dagar samt utgöra

30 dagar från och med det år vederbörande fyller 40 år.

I fråga om de för befattningshavare inom övriga lönegrader av

kommittén föreslagna semestertider har jag icke funnit anledning till erinran.

Såsom av innehållet i 22 § av avlöningsreglementet framgår, är

en förutsättning för åtnjutande av semester under angivna tider, att

detta kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång. De föreslagna

semestertiderna äro sålunda att anse som maximitider, vari en inskränkning

kan och måste äga rum, om vederbörande verks styrelser med

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 391.

hänsyn till svårigheten att uppbringa övad reservpersonal eller djdikt

finner sådant nödvändigt. Detta är av särskild betydelse med avseende

å förhållandena under den närmaste tiden efter reglementets ikraftträdande,

något som jag strax får tillfälle att närmare beröra.

Enligt vad jag tidigare föreslagit, skulle det nya avlöningsreglementet

träda i kraft vid mitten av år 1920. Emellertid lärer det icke vara

lämpligt att under loppet av ett och samma kalenderår tillämpa olika

bestämmelser angående semestertidens längd. Härigenom skulle nämligen

antingen befattningshavare, vilkas semester blivit förlagd till den

tidigare delen av året, komma att erhålla kortare semester än de övriga,

eller ock skulle arbetets normala gång komma att betänkligt störas

genom att de förra måste under senare delen av året beredas ytterligare

någon tids semester. Av denna anledning och då de skäl, som föranlett

mitt förslag om uppskov med löneregleringens genomförande till

den 1 juli 1920, icke kunna göras gällande i fråga om tiden för ikraftträdandet

av de nya semesterbestämmelserna, har jag funnit mig böra

föreslå, att dessa — givetvis med de inskränkningar, som av nyss

anförda stadgande föranledas — må bliva gällande redan från ingången

av år 1920.

Av verksstyrelsernas yttranden framgår, att, åtminstone vad statens

järnvägar och postverket angår, på grund särskilt av bristen på övad

reservpersonal semester i den av mig förordade utsträckningen icke under

närmaste tiden kan meddelas all personal. Det bör visserligen åligga

verken att vidtaga erforderliga mått och steg för tillämpning av

de nya semesterbestämmelserna i hela deras vidd så snart som förhållandena

det medgiva, men intill dess anstalter härför hunnit vidtagas, måste

en avknappning av semestertiden för vissa grupper av personalen ske.

Det torde till och med kunna förutses, att i åtskilliga fall det icke kan

bliva möjligt att under denna övergångstid bevilja semester i större utsträckning

än för närvarande är stadgat. Verkens ledningar torde därför,

på det att de icke må komma i en skev ställning till sin personal,

böra erhålla uttrycklig föreskrift att under erforderlig övergångstid vidtaga

den reduktion av semestertiden, som nödvändiggöres av bristen på

övad reservpersonal eller andra omständigheter, därvid tillika — i överensstämmelse

med den av kommittén föreslagna och enligt mitt förmenande

riktiga principen angående medgivande av utsträckt semester för de till

levnadsåren äldre befattningshavarna — torde böra stadgas, att vid uppgörande

av plan för semester bör tillses, att den äldre delen av personalen

erhåller längre semester än yngre kamrater.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. May.ts Proposition Nr 391.

I anledning av generalpoststyrelsens och vattenfallsstyrelsens yttranden

rörande svårigheterna att i den av kommittén avsedda utsträckning

bereda sabbatsledighet för vissa personalgrupper får jag erinra, att

det föreslagna stadgandet i ämnet innehåller en begränsning i avseende

å rätten till dylik ledighet, i det att däri förutsättes, att »avsevärda

svårigheter» icke möta för tjänstfrihets beredande. Svårighet av

här avsedd art har kommittén ansett särskilt föreligga i avseende å

verkens resande personal, men kan naturligen förefinnas även på andra

områden.

Under erinran om vad jag tidigare yttrat angående kommitténs 26 §

förslag i fråga om kostnadsfri läkarvård för tjänstemän, får jag här

allenast tillägga, att jag icke funnit anledning biträda ett av telegrafocb

telefonmannaförbundet gjort yrkande, att fri sjukhus- och sanatorievård

måtte, samtidigt med det tjänsteman åtnjuter oavkortad avlöning,

tillkomma honom jämväl i det fall, att sjukdomen icke vållats av olycksfall

i tjänsten.

Då jag biträder järnvägsstyrelsens åsikt att sådan ersättning, som 27 §

avses i 2 mom. av 27 §, bör kunna utgå jämväl vid tjänstgöring å ångfartyg,

som ersätter ångfärja, och vid viss tjänstgöring å bogserbåt, föreslår

jag, att i nämnda moment orden »lokomotiv eller ångfärja» utbytas mot

»lokomotiv, ångfärja eller ångfartyg».

Av svenska telegraftjänstemännens förening framställt yrkande om 28 §

rätt för myndighet att medgiva tjänsteman ersättning för flyttningskostnad

vid förflyttning efter egen ansökan inom samma tjänstegrad har

jag icke ansett mig böra förorda.

Kommittén har i sin avfattning av 34 § föreslagit uteslutandet av 34 §

den järnvägsstyrelsen nu tillkommande rätt att enligt Kungl. Maj:ts medgivande

avlöna manlig lcontorsskrivare — som av kommittén hänförts till 8:e

lönegraden — efter beting samt bibehållit rätt till betings- eller ackordsavlöning

endast för de sju lägsta lönegraderna. Anledningen till detta

uteslutande uppgiver kommittén (sid. 150) vara den, att nämnda avlöningsform

icke skulle numera tillämpas beträffande manlig kontorsskrivare.

Järnvägsstyrelsen har icke motsagt denna uppgift men ansett möjligheten

för styrelsen att tillämpa betingsavlöning för manliga kontorsskrivare

böra hållas öppen, därvid styrelsen även funnit avgörandet böra överflyttas

på styrelsen. Då det således torde vara riktigt, att betingsav
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 391.

löning av manliga kontorsskrivare icke numera äger rum, synes mig

ingen anledning föreligga till ändring av kommitténs förslag.

35 §. Generalpoststyrelsens hemställan om sådant tillägg till 35 §, att däri

skulle inrymmas bestämmelse om att, i händelse såväl generaldirektör

som dennes ställföreträdare är frånvarande, särskild ersättning skall utgå

till annan tjänsteman, som utövar den sistnämndes åligganden, synes

mig icke böra biträdas. Det bör nämligen i största utsträckning undvikas,

att båda nämnda befattningshavare på en gång äro frånvarande.

Dä så likväl någon gång kan inträffa, torde antingen det vara fråga

allenast om en eller annan dag, varunder särskild ersättning till ställföreträdarens

vikarie icke torde böra förekomma, eller ock, på sätt 35 §

förutsätter, Kungl. Maj:t böra förordna särskild ställföreträdare, som då

undfår den ersättning, Kungl. Maj:t för varje fall bestämmer.

36 §. Med anledning av det utav järnvägsstyrelsen påpekade förhållandet,

att kontorsskrivare, som erhåller högsta föreslagna stenografarvode, 240

kronor, skulle vid befordran till bokhållare lida avlöningsminskning, har

jag ansett en jämkning med avseende å nämnda arvodes maximibelopp

böra ske, så att detsamma bestämmes till högst 180 kronor för år.

Jag anser mig även böra uttala, att högsta medgivna arvodesbeloppet

icke bör ifrågakomma annat än i verkliga undantagsfall, såsom på grund

av särskilt framstående skicklighet hos befattningshavaren eller då denna

i mycket stor utsträckning tages i anspråk för stenografarbete.

38 § 1 mom. I en vid betänkandet fogad reservation hava två av kommitténs

ledamöter föreslagit, att arvode till tågdirigent, vilket av kommitténs majoritet

ansetts böra höjas från högst 300 kronor till högst 360 kronor

för år, måtte bestämmas till 480 kronor om året. Denna reservation

biträdes av järnvägsstyrelsen och av föreningen för tjänstemän av högre

grad vid statens järnvägar. Jag har emellertid icke funnit anledning

frångå kommitténs förslag i avseende å ifrågavarande arvodes belopp.

39 § 2 mom. Järnvägsstyrelsen har ansett den särskilda form av provision, som

benämnes kapplake, böra tillerkännas jämväl personal å den statens

järnvägar tillhöriga bogserbåt i de fall, då denna båt anlitas för verklig

bogsering. Då emellertid syftet med kapplake i främsta rummet är att

verka uppmuntrande för personalen, på det att denna i största utsträckning

må tillhandagå med bogseringshjälp, men anledning icke föreligger

att för sådant ändamål tilldela statens järnvägars bogserbåtspersonal

någon provision å bogseringsinkomsterna, torde järnvägsstyrelsens berörda

förslag icke böra vinna beaktande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:is Proposition Nr 301.

<:s

Befattningarnas gruppering i lönegrader.

På sätt jag förut nämnt, har kommittén såsom bilaga till förslaget

till avlöningsreglemente fogat en »tjänsteförteckning», angivande de

skilda lönegrader inom den under 9 § i reglementet införda löneplan,

till vilka befattningarna vid de fyra verken skola vara att hänföra. 1

sina motiv för denna befattningarnas gruppering i lönegrader (sid. 162

—208) har kommittén till en början framhållit, hurusom det uppenbarligen

utgjorde ett mycket viktigt led i utredningen för en definitiv

lönereglering — särskilt då den såsom den förevarande omfattade flera

jämställda verk med ett betydande antal tjänstebefattningar av skilda

slag — att verkställa ett med hänsyn till arbetsuppgifternas växlande

art och ansvar riktigt värdesättande av de olika befattningarna. Endast

därigenom kunde man vinna en fast utgångspunkt vid lönernas bestämmande

och för framtiden undvika sådana jämkningar i avseende å

tjänstekategoriernas ställning å löneskalan, som icke betingades av inträffade

förändringar beträffande befattningarnas vikt och betydelse.

Kommittén säger sig också hava ägnat förevarande spörsmål

möjligast sorgfälliga prövning. »Till en början», anföres det, »uppdrogs

sålunda åt verksrepresentanterna inom kommittén, vilka såväl själva

besutto som ock genom sina förbindelser med verkens styrelser samt

med personalorganisationerna inom verken kunde ytterligare förskaffa

sig noggrann kännedom om varje särskild tjänstebefattnings uppgifter,

att uppgöra förslag, var för sitt verk, till befattningarnas inbördes

gruppering, likvisst utan hänsyn till huru de blivande lönerna

kunde komma att gestalta sig. Nästa steg innebar, att verksrepresentanterna

gemensamt sökte inrangera alla befattningar vid de fyra

verken i grupper, allt efter som de borde placeras lägre eller högre å

den tänkta gemensamma löneskalan. De resultat, till vilka nämnda

ledamöter av kommittén kommit, hava sedermera varit föremål för ingående

överläggningar inom den samlade kommittén, vilken även funnit sig

böra företaga en del studiebesök vid olika inrättningar för att bilda

sig en rätt uppfattning om, huru personalgrupperingen i vissa fall

borde ske. Efter det kommittén i huvudsak enat sig i fråga om grupperingen

av befattningarna, skred man till upprättande av förslag i avseende

å lönerna, varefter slutbehandling av såväl grupperingsfrågan som

löneförslaget samtidigt företogs.»

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 352 Käft. (Nr 391.)

9C6 19 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 391.

Postverket.

Kommittén.

Genom det nu beskrivna tillvägagångssättet har kommittén trott sig i

det förslag till tjänstebefattningarnas vid de fyra verken gruppindelning,

vilket återfinnes i den såsom bilaga till kommitténs förslag till avlöningsreglemente

fogade tjänsteförteckning, hava emått ett i huvudsak riktigt

värdesättande av befattningarna med hänsyn till de omständigheter, vilka

böra vara avgörande vid fastställandet av lönerna för desamma.

Kommittén har vidare lämnat kortfattad motivering beträffande

varje särskild i tjänsteför teckningen upptagen befattning, för vilken

föreslås ändrad ställning å löneplanen eller ändrad benämning eller

som föreslås till nyinrättande m. m. Då jag i sammanhang med

anmälan av kommitténs yttranden och förslag beträffande de fyra verkens

organisationsförhållanden kommer att mera utförligt omnämna vissa

av förslagen till nyinrättande av tjänster, skall jag, under hänvisning

till kommitténs motiveringar, här allenast angiva de förändringar i nuvarande

förhållanden, som kommittén föreslagit, i sammanhang varmed

jag även kommer att beröra de erinringar mot kommitténs förslag,

vilka framställts i reservationer till betänkandet eller i vederbörande

verksstyrelsers yttranden över detsamma. Vad angår av personalsammanslutningar

och grupper av befattningshavare i inkomna skrifter påyrkade

ändringar uti kommitténs grupperingsförslag, torde en förteckning

däröver få såsom bilaga fogas till detta protokoll (bil. 2). Jag

vill emellertid förutskicka, att jag endast i ett par punkter funnit anledning

frångå kommitténs förslag, vilket i övrigt synes mig vara

uppgjort på sorgfälligt och omdömesgillt sätt.

Beträffande postverket föreslår kommittén:

att postiljon av klass 2 skall, allt efter göromålens art, benämnas

brevbärare eller expeditionsvakt,

att vaktmästare hos generalpoststyrelsen skall benämnas expeditionsvakt,

varmed skulle följa förändrade arbetsuppgifter,

att postiljon av klass 1 skall benämnas postiljon,

att vissa postiljoner av klass 1 skola under benämningen brevbärarförmän

eller värdebrevbärare hänföras till en mellangrad mellan postiljoner

och förste postiljoner,

att förste vaktmästare hos generalpoststyrelsen skola under benämningen

förste expeditionsvakter uppföras å ordinarie stat i nyssnämnda

mellangrad,

att befattningarna såsom förmän å postverkets bokbinderi och tryckeri

skola uppföras å ordinarie stat i samma lönegrad som överpostiljon,

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kung/. Maj:ts Proposition Nr 391.

75

att i graden närmast högre än överpostiljon skola uppföras två nya

befattningar, stationsmästare och transportmästare, vilken hirra befattning

skulle avses till föreståndare för såväl större poststationer som

mindre postkontor,

att den å postverkets boktryckeri anställda faktor skall uppföras

å ordinarie stat i lönegraden närmast över de två nyssnämnda befattningarna,

att de manliga postmästarna skola sammanföras till fem klasser,

postmästare av klass 4, klass 3, klass 2 och klass 1 samt överpostmästare,

vilka skulle placeras i respektive ll:e, 12:e, 14:e, 15:e och 16:e

lönegraderna; till graden överpostmästare skulle för närvarande hänföras

allenast postmästarna vid rikets tre största postkontor; även i övrigt

skulle omklassificering av postmästarbefattningarna vidtagas och underställas

Kungl. Maj:ts prövning,

att för de till 13:e lönegraden hänförda administrativa befattningarna

vid samtliga verken i regel icke skall krävas högskoleutbildning,

att ombudsmannen hos generalpoststyrelsen åtminstone för närvarande

bör placeras i lönegraden närmast över sekreterare,

att hos alla fyra verkens styrelser skall inrättas en ny, högre sekreterargrad,

benämnd förste sekreterare, avsedd, såsom regel, för befattningshavare

med högre examen på det juridiskt-administrativa området

eller därmed jämförlig kompetens, vilka tillika intaga ställningen såsom

byråchefs närmaste män och ställföreträdare,

att en nuvarande sekreterare hos generalpoststyrelsen, vilken handhar

postverkets frimärksförråd och självständigt avgör eller ock föredrager

stämpelärenden, skall under benämningen förste intendent uppföras i

samma grad som förste sekreterare,

att befattningen byrådirektör skall n37inrättas för den nuvarande

kamreraren hos generalpoststyrelsen samt hänföras till lönegraden närmast

över förste sekreterare,

att den kvinnliga kontorspersonalen hos samtliga verken skall utgöras

av dels kontorsbiträden (endast folkskolebildMng, l:a lönegraden),

dels kanslibiträden (i regel endast folkskolebildning, 2:a lönegraden),

dels postexpeditörer vid postverket, kontorsskrivare, ritare och telegratister

vid telegrafverket samt kontorsskrivare och ritare vid statens järnvägar

och vattenfallsverket (såsom regel realskolexamen eller avgångsexamen

från åttaklassigt läroverk för flickor, 4:e lönegraden) dels ock förste postexpeditörer

vid postverket (för närvarande dock ej hos generalpoststyrelsen),

förste telegratister vid telegrafverket, bokhållare vid statens järnvägar

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 391.

ävensom bokhållare samt »kassör och bokhållare» vid vattenfallsverket

(nyssnämnda kompetenskrav, 5:e lönegraden).

Reservationer. I reservationer till betänkandet har ifrågasatts, dels att den intendent,

som förestår postverkets huvudkassa, måtte uppföras i högre lönegrad

än den 15:e, dels att till överpostmästargraden borde hänföras jämväl

föreståndare för vissa andra postkontor än Stockholm 1, Göteborg 1

och Malmö 1, dels att förste sekreterarbefattningarna icke borde uteslutande

förbehållas tjänstemän med högre akademisk examen, dels ock

att postdirektör borde hänföras till 20:e i stället för 19:e lönegraden.

Generalpost- Generalpoststyrelsen har i sitt yttrande — under framhållande av

styrelsen. mängden av olikartade rörelsegrenar, som tillförts postverket, bidragit

till att göra postarbetet allt mera kvalificerat, ett förhållande, som icke

finge lämnas ur sikte då det gällde att värdesätta de olika tjänsterna —

vidare anfört, att styrelsen funne kommitténs förslag i fråga om befattningarnas

vid postverket placering inom de olika lönegraderna på det

hela taget rättvist avvägt såväl med hänsyn till befattningarnas inbördes

vikt och betydelse som ock, så vitt styrelsen kunnat finna, vid jämförelse

med den av kommittén föreslagna fördelning av befattningarna

inom de andra verken. Styrelsen hade dock funnit sig böra påyrka

följande ändringar i kommitténs förslag till befattningarnas gruppering,

nämligen:

att bokbinderiförmannen måtte uppflyttas till 6:e lönegraden,

att de såsom redogörare vid vissa postdirektioner placerade manliga

förste postexpeditörerna måtte tilldelas kontrollörs ställning, eller ock

för dem inrättas en ny befattning, distriktskassör, med placering i ll:e

lönegraden,

att den i förenämnda reservation omförmälda intendentsbefattning

måtte, under benämningen stämpelkamrer och kassaintendent, uppflyttas i

16:e eller, därest hans nuvarande stämpelarvode bortfölle, i 17:e lönegraden,

att överkontrollfflF måtte uppflyttas till 16:e lönegraden,

att ombudsmannen måtte uppflyttas till 17:e lönegraden,

att, såsom i nyssberörda reservation hemställts, vissa nuvarande

postmästare av klass 1 A, utöver de vid rikets tre största postkontor,

måtte kunna hänföras till överpostmästargraden,

att till förste sekreterare måtte kunna befordras jämväl tjänsteman,

som icke innehar den kompetens, kommittén föreslagit, samt att, därest

en föreslagen ny byråchefsbefattning icke inrättades, båda sekreterarna

å styrelsens första byrå måtte uppflyttas i förste sekreterargraden,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 391.

att postdirektör måtte hänföras till 20:c lönegraden, samt

att även hos generalpoststyrelsen måtte inrättas kvinnliga förste

postexpeditöi’stj klister.

Vad rörande postverket förekommit föranleder endast följande uttalanden

från min sida.

Rörande kommitténs förslag, att innehavare av den nyinrättade befattningen

såsom stationsmästare skulle kunna göras till föreståndare

även för mindre postkontor, kommer jag att särskilt yttra mig vid behandlingen

senare denna dag av postverkets organisationsfrågor.

Av skäl, som jag i nämnda sammanhang kommer att meddela, har

jag icke funnit mig böra förorda generalpoststyrelsens yrkanden med

avseende å redogörarbefattningarna vid postdirektioner och placeringen

å löneskalan av den s. k. kassaintendenten hos styrelsen.

Även förslaget om ökning av antalet överpostmästare, utöver vad kommittén

ansett för närvarande böra ifrågakomma, kommer jag att beröra i

samband med redogörelsen för vissa organisationsförhållanden vid postverket,

men kommer jag dock i denna fråga till samma slut som

kommittén.

Enligt kommitténs förslag skulle hos generalpoststyrelsen kunna

förekomma vissa högre befattningar med benämningen förste sekreterare.

De fordringar, som enligt kommitténs mening skulle principiellt

upprätthållas i avseende å kvalifikationerna för dylik befattning, äro

ej mindre avlagd högre examen på det juridiskt-administrativa området

eller därmed jämförlig kompetens än även att befattningens innehavare

skall intaga ställning såsom byråchefs närmaste man och ställföreträdare.

Då emellertid gällande instruktion icke beträffande någon sekreterare

hos generalpoststyrelsen uppställer krav på dylik högre examen

samt de befattningar hos styrelsen, vilka i främsta rummet skulle kunna

tänkas ifrågakomma såsom förste sekreterare, i verkligheten också tidvis

bestritts av personer utan sådan högre utbildning, synes mig redan

på grund härav kunna ifrågasättas, huruvida över huvud taget någon

förste sekreterarbefattning erfordras hos generalpoststyrelsen. Icke heller

har jag funnit mig övertygad om, att andra synpunkter böra föranleda,

att nu hos styrelsen inrättas dylika befattningar. Ävenledes har

jag icke kunnat undgå att uppmärksamma de konsekvenser, som inrättandet

av förste sekreterare’änster hos generalpoststyrelsen med dess

övervägande administrativa karaktär skulle kunna medföra inom andra

delar av statsförvaltningen. Intill dess frågan om behovet av befatt
-

Departements
chefen.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 391.

ningar av nu ifrågavarande art hos andra jämförliga administrativa verk

allsidigt utretts, synes mig därför förslaget om inrättande av förste sekreterarbefattningar

hos generalpoststyrelsen icke böra föranleda avseende.

Jag vill i detta sammanhang nämna, att jag för de tre övriga här

ifrågavarande verkens del kommer att tillstyrka, att förste sekreterartjänster

inrättas, om ock icke i samma utsträckning som kommittén avsett,

men att detta sker endast beträffande sådana befattningar, vilkas

innehavare icke intaga den ställning, vilken i allmänhet tillkommer en

sekreterare, utan vilkas uppgifter komma dem att intaga en mellanställning

mellan sekreterare och byrådirektör. Genom inrättandet av

denna nya tjänstegrad torde man kunna åtminstone i vissa fall undvika

att inrätta byrådirektörsbefattningar, något som eljest med visst fog

skulle kunnat påyrkas. Benämningen förste sekreterare giver måhända

icke ett riktigt uttryck för befattningens egentliga innebörd, men har

jag i brist på annan lämplig tjänstetitel funnit kommitténs förslag härutinnan

kunna godtagas.

Mot kommitténs förslag att till förste sekreterargraden hänföra den

sekreterare hos generalpoststyrelsen, vilken tillika benämnes förste intendent

och vilken, utom handhavandet av postverkets frimärksförråd,

därjämte självständigt avgör eller inför styrelsen föredrager ärenden rörande

stämpelbeläggning av aktier m. m., har jag emellertid intet att

erinra. Till denna fråga återkommer jag senare vid behandlingen av organisationsförhållandena

vid postverket. I berörda sammanhang blir jag

även i tillfälle att beröra frågan om inrättande av kvinnliga förste postexpeditörsbefattningar

hos generalpoststyrelsen.

Då jag här nedan kommer att uttala mig för ett sammanslående

av 19:e och 20:e lönegraderna i kommitténs förslag till löneplan, tarvar

generalpoststyrelsens yrkande med avseende å postdirektörs placering för

närvarande intet vidare yttrande.

I detta sammanhang får jag nämna, att å postverkets övergångsstat

finnes sedan år 1914 uppförd en personlig verkmästarbefattning för

E. V. Nyberg, för vilken avlöningen ursprungligen bestämdes till 4,200

kronor jämte ålderstillägg efter tre år å 400 kronor. Vid 1918 års lagtima

riksdag höjdes Nybergs avlöning till 4,700 kronor, vartill kom det

av Nyberg redan då intjänade ålderstillägget å 400 kronor.

Generalpoststyrelsen framhåller nu, att Nybergs avlöning således för

närvarande uppgår till sammanlagt 5,100 kronor eller ungefär samma

belopp, 5,150 kronor, som uppbäres av en i Stockholm stationerad förste

postexpeditör i högsta löneklassen. Med anledning härav har styrelsen

opaginerad Kontrollera mot PDF

7i>

Kung!. Maj. ts Proposition Nr 391.

ansett skäligt, att även efter den nu förestående löneregleringen Nybergs

sammanlagda avlöning bleve densamma som för å G-ort stationerad

förste postexpeditör i högsta löneklassen, nämligen G,420 kronor.

Häremot har jag intet att erinra. Såsom villkor för tillgodonjutande

av nu utgående avlöning har riksdagen föreskrivit, att Nyberg skall

vara skyldig att ej mindre underkasta sig de för posttjänstemän gällande

allmänna bestämmelser för åtnjutande av avlöning och förhöjning därav

ävensom att vid uppnådda sextiofem levnads- och trettiofem tjänstår

mot åtnjutande av pension, beräknad efter de i pensionslagen stadgade

grunder, avgå från befattningen, än även att låta postverket, utan hinder

av patent, tillgodogöra sig alla av honom gjorda uppfinningar inom postväsendet.

Dessa villkor torde böra i huvudsak gälla även för åtnjutande

av den förhöjda avlöning, Nyberg nu skulle tillerkännas.

I fråga om telegrafverket innebär kommitténs förslag följande förändringar

:

Hos telegrafstyrelsen anställda vaktmästare skola, liksom hos övriga

styrelser, benämnas expeditionsvakter och erhålla vidgad sysselsättning.

Stationsbiträdesbefattningarna uppdelas i två klasser, av vilka förste

stationsbiträde hänföres till lönegraden närmast över de övriga stationsbiträdena.

Förste vaktmästarbefattning hos telegrafstyrelsen uppföres å ordinarie

stat och benämnes förste expeditionsvakt.

Stationsförman uppflyttas i lönegraden närmast över reparatör, vilken

senare befattning motsvarar nuvarande reparatör av 2:a lönegraden.

Nuvarande reparatör av l:a lönegraden benämnes förste reparatör.

För linjeförman, som tjänstgör i telegrafverkets förråd, inrättas en

ny befattning, benämnd förrådsmästare, som likställes med linjeförman.

Radiotelegrafist bibehålies i samma grad som linjeförman, men förutsättes,

att sådan befattning på grund av inträffade förhållanden må

framdeles efter utredning av telegrafstyrelsen kunna uppflyttas i högre

lönegrad.

Assistent av 2:a lönegraden benämnes telegrafassistent. Till samma

grad som sådan befattning hänföras förråd sbokhållare, vilkas befattningar

successivt skola indragas, ävensom materialförvaltaren vid telegrafverkets

verkstad.

Linjemästare uppföres i samma lönegrad som verkmästare.

Assistent av l:a lönegraden benämnes förste telegrafassistent.

De manliga telegrafkommissarierna uppdelas i fem klasser, telegrafkommissarie

av klass 4, klass 3, klass 2, klass 1 B och klass 1 A, till

Telegraf
verket.

Kommittén.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kunyl. Maj:ts Proposition Nr 391.

vilken sista grad hänföras några av de största stationerna. Telegrafkommissarierna

placeras, liksom postmästarna, i respektive ll:e, 12:e,

14:e, 15:e och 16:e lönegraderna. Omklassificering av stationerna förutsättes

skola ske och fastställas av Kungl. Maj:t.

Kontrollör av 2:a lönegraden benämnes kontrollör.

Byråtjänstemännen av 2:a lönegraden uppdelas å befattningar såsom

aktuarier, huvudkassör, notarier och revisorer, av vilka befattningars innehavare

såsom regel icke skall krävas högskoleutbildning.

Såsom föreståndare för telegrafverkets förråd anställas förrådsförvaltare,

vilka hänföras till samma grad som notarier m. fl.

Kontrollör av l:a lönegraden benämnes förste kontrollör. Denna

befattning jämte de nu likställda radiokommissarierna och inköpschefen

vid telegrafverkets verkstad uppflyttas till en lönegrad över de nuvarande

byråtjänstemännen av 2:a lönegraden. Till samma lönegrad hänföras

även två nyinrättade befattningar, avdelningsingenjör och konstruktör,

för vilka befattningar skall krävas avgångsexamen från teknisk elementarskola.

De nu till en gemensam grupp, benämnd byråtjänstemän av l:a

lönegraden, hänförda befattningarna upptagas under särskilda tjänstetitlar

och hänföras till sins emellan skilda lönegrader. Den till nämnda grupp

hörande förrådsintendentstjänsten. indrages.

I samband med inrättandet av en förrådsbyrå hos telegrafstyrelsen

anställes därstädes en förrådskamrer, vilken tjänst likställes med sekreterares.

Vid Stockholms och Göteborgs telefonstationer anställas överkontrollörer,

vilka likaledes placeras i sekreterargraden.

Ingen]örspersonalen med högskolekompetens vid telegrafverket uppdelas

i linjeingenjörer och förste linjeingenjörer samt byråingenjörer och

förste byråingenjörer, vilka sistnämnda två befattningskategorier skola

vara placerade hos telegrafstyrelsen. Linje-, och byråingenjörer uppflyttas

till 16:e lönegraden samt förste linjeingenjörer och förste byråingenjörer

till 17:e lönegraden. Till sistnämnda lönegrad hänföras även

verkstadsingenj örer.

Kamreraren hos telegrafstyrelsen uppflyttas, under benämningen

kameralintendent, i 16:e lönegraden.

Till den nya förste sekreterargraden hänföras den sekreterare och

den byråkontrollör, som äro närmaste män och ställföreträdare för

cheferna för administrativa och trafikbyråerna, ävensom den sekreterare

och aktuarie, som är chef för utrikesavdelningen hos telegrafstyrelsen.

I 18:e lönegraden nyuppföras byrådirektörsbefattningar, avsedda

för föreståndarna för linjeavdelningen, stationsbyggnads- och konstruk
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 391.

tionsavdelningen, provningsanstalten och undervisningsanstalten. I samband

härmed indrages professorstjänsten.

I stället för do nuvarande telegrafinspektörerna, vilka förordnas för

tre år åt gången, uppföras å ordinarie stat trafikdirektörstjänster. De

placeras i 19:e lönegraden.

Till 20:e lönegraden uppflyttas linjedirektörer, och placeras i samma

lönegrad jämväl telefondirektörer och telegrafdirektörer, vilka sistnämnda

för närvarande'' äro uppdelade i två skilda klasser.

Rörande förändringarna med avseende å den kvinnliga kontorspersonalen

vid telegrafverket är redogjort i det föregående.

Till samma grad som kanslibiträde uppflyttas rikstelefonist.

Kassör av 2:a lönegraden benämnes kassör och uppföres i en mellangrad

mellan kanslibiträde och kontorsskrivare.

Vaktföreståndarna uppdelas i två klasser, av vilka förste vaktföreståndare

hänföres till samma lönegrad som förste telegrafist.

Kassör av l:a lönegraden, som nu är jämställd med telegrafist,

namnförändras till förste kassör och uppflyttas till samma lönegrad som

förste telegrafist.

De två lägsta kvinnliga telegrafkommissariebefattningarna sammanslås

till en klass, telegrafkommissarie av klass 6.

Katalogredaktör uppflyttas i samma lönegrad som telegrafkommissarie

av klass 5.

Telegrafstyrelsen har beträffande befattningshavarnas gruppering Teiegrafallenast

framhållit, att trafikdirektör, som placerats i 19:de lönegraden, st’Jrelsenlämpligen

hade bort hänföras till 20:e lönegraden, men styrelsen avstår

för närvarande från yrkande om ändring, särskilt med hänsyn till att

denna tjänst icke tidigare varit uppförd på ordinarie stat.

Av de tre förste sekreterare, som kommittén ansett böra upptagas Departementså

telegrafstyrelsens stat, synes den för trafikbyrån avsedda icke böra chefen.

hänföras till nämnda tjänstekategori. Visserligen intager han ställning

såsom byråchefs närmaste man och ställföreträdare, men lärer för befattningens

innehavare icke erfordras de teoretiska kompetenskrav, som

uppställts å förste sekreterare. Det synes mig icke heller ur rekryteringssynpunkt

nödvändigt att bereda trafikbyråns sekreterare, vilken nu benämnes

byråkontrollör, den avsedda högre tjänsteställningen, utan synes han

böra under benämningen sekreterare tillhöra 15:e lönegraden.

Vidkommande chefen för telegrafstyrelsens utrikesavdelning, närmar

sig hans ställning i viss mån byrådirektörs. Därjämte måste han beBihang

till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 352 käft. (Nr 391.) 9sc 19 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

Statens

järnvägar.

Kommittén.

82 Kungl. Maj ds Proposition Nr 39i.

sitta genom högskoleexamen eller på annat sätt styrkt, omfattande utbildning,

särskilt i avseende å främmande språk. Det synes mig därför

uppenbart, att denna befattningshavare intager en helt annan och högre

ställning än som motsvarar eu sekreterares, vadan jag anser honom böra

ställas i första sekreterargraden.

Den nuvarande sekreteraren å administrativa byrån, vilken enligt

kommitténs mening likaledes bör uppföras i förste sekreterargraden, är

närmaste man och ställföreträdare till byråns chef, och fordras av honom

högre juridiskt-administrativ utbildning. Förutom att han därjämte förestår

det för telegrafstyrelsens samtliga byråer gemensamma kansliet,

skulle han, enligt vad jag vid behandlingen av organisationsfrågor beträffande

telegrafverket ämnar föreslå, hädanefter övertaga jämväl ombiidsmannens

åligganden. Med hänsyn till nu anförda omständigheter och

då ifrågavarande tjänst även ur rent organisatorisk synpunkt sett icke bör

vara lägre ställd än den förenämnde chefen för utrikesavdelningen, anser

jag kommitténs förslag om denna befattnings hänförande till förste sekreterargraden

böra godtagas.

I kommitténs förslag beträffande telegrafverket har jag i övrigt

icke funnit anledning till annan ändring än den, som föranledes av den

av mig förut antydda sammanslagningen av 19:e och 20:e lönegraderna.

Vidkommande statens järnvägar hava i huvudsak följande ändringar

föreslagits av kommittén:

Vaktmästare hos järnvägsstyrelsen och vid distriktsförvaltningarna

benämnas expeditionsvakter och erhålla vidgade uppgifter.

Ångfärjepersonalen inrangeras i samma löneplan som övriga befattningshavare.

Därvid likställas eldare och matros, vilket innebär uppflyttning

för den senare.

Förhandseldare å ångfärja, vilken benämnes maskinvakt, samt rorgängare

och timmerman å ångfärja hänföras till 2:a lönegraden.

Portvakter, såväl å l:a klassens station som vid verkstad, likställas

med vagnskötare och hänföras till 2:a lönegraden.

Stationskarlsgruppen uppdelas i två klasser, av vilka den högre benämnes

trafikbiträde och placeras i 2:a lönegraden.

Ban-, förråds- och trädgårdsförmän införas i en mellangrad, 3:e lönegraden,

mellan vagnskötare, med vilka de nu äro jämställda, och stationsförmän.

Till denna lönegrad uppflyttas jämväl lokomotiveldare och

underreparatörer, vilka sistnämnda benämnas reparatörer.

Under benämningen förste expeditionsvakt uppföras nuvarande förste

vaktmästare å ordinarie stat i 3:e lönegraden.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj.is Proposition Nr :>!) 1.

83

Till 4:e lönegraden hava sammanförts dels konduktör, manligt kontorsbiträde

och stationsförman, dels oek stallförman, stationsmästare av

klass 7 och vagnförman. Till denna lönegrad har även hänförts maskinskötare

å ångfärja.

Till 5:e lönegraden hava uppflyttats dels banmästare av 2:a klass

under benämningen banmästare och dels reparatörer, som benämnas

förste reparatörer.

Till samma lönegrad som lokomotivförare och maskinist, den 6:e

graden, hava uppflyttats förrådsmästare, banmästare av l:a klass, vilka

benämnas förste banmästare, stationsmästare av klass 6 och trädgårdsmästare.

Dit hava även hänförts tredje styrman och tredje maskinist å

ångfärja.

I samma 6:e lönegrad hava införts två nya befattningar, stallgårdsmästare

och vagngårdsmästare.

Telegrafistbefattningen har ansetts icke vidare böra upptagas såsom

särskild tjänst.

Lednings-, vagn- och verkstadsmästare hava uppflyttats till samma

lönegrad som kontors- och stationsskrivare samt ritare eller den 8:e graden.

Till 9:e lönegraden hava uppflyttats lokomotivmästare, stationsmästare

av klass 5 och överbanmästare. Stationsinspektor av klass 4 B

har hänförts till samma lönegrad som stationsmästare av klass 5.

I 9:e lönegraden hava ock upptagits andre styrman och andre maskinist

å ångfärja.

Stationsföreståndarna — utom stationsmästare och stationsinspektor

av klass 4 B — hava såsom hittills upptagits i fem klasser, vilka placerats:

stationsinspektor av klass 4 A i ll:e lönegraden, klass 3 i 12:e,

klass 2 i 14:e och klass 1 i 15:e samt överinspektör i 16:e lönegraden.

Åven stationsföreståndarbefattningarna vid statens järnvägar förutsättas

skola omklassificeras och denna klassificering fastställas av Kung! Maj:t.

I samma grad som stationsinspektor av klass 4 A hava upptagits

förste bokhållare och förste telegrafist.

Den högre ångfärjepersonalen har uppdelats i klasser, allt efter som

den är placerad å Trälleborg—Sassnitzrouten eller Malmö—Köpenhamnsrouten.

Sålunda skola befälhavare av klass 2, förste styrman av klass

2 och övermaskinist av klass 2 tillhöra Malmörouten samt motsvarande

befattningshavare av klass 1 tillhöra Trälleborgsrouten. Åtskillnad har

gjorts mellan övermaskinist- och förste styrmansbefattningarna, i det att

övermaskinistbefattningarna placerats eu grad lägre än motsvarande

förste styrmansbefattningar, nämligen i ll:e respektive 12:e lönegraden

samt förste styrmännen i 12:e respektive 13:e lönegraden. Befälhavare

s. 84 Kontrollera mot PDF

84 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 391.

av klass 2 har hänförts till 15:e och befälhavare av klass 1 till 16:e

lönegraden.

Underingenjör, för vilken befattning kräves examen från tekniskt

elementarläroverk, har uppflyttats till samma lönegrad som underinspektör.

Expeditionsföreståndare har uppflyttats ''till samma grad som notarier

m. fl. I denna lönegrad har nyuppförts befattningen revisor.

Ban- och maskininspektorer samt elektroingenjören hava uppflyttats

till samma grad som stationsinspektor av klass 2. För distriktskamrerarna

samt förrådsförvaltaren och verkstadskamreraren vid huvudverkstaden

i Örebro innebär placeringen i nu nämnda grad en nedflyttning.

Befattningen konstruktör, för vilken skall krävas examen från tekniskt

elementarläroverk, har nyuppförts och ansetts böra placeras i samma

grad som ban- och maskininspektorer.

För kontorsföreståndare hos järnvägsstyrelsen har tilläggsbeteckningen,

utvisande föreståndarskap för visst kontor, uteslutits. Föreståndaren

för revisionskontoret benämnes förste revisor.

Till 16:e lönegraden hava uppflyttats dels byråingenjörer av 2:a

klass hos järnvägsstyrelsen under benämningen byråingenjörer, dels banoch

maskiningenjörer samt trafikinspektörer av 2:a klass, i vilkas titel

klassbeteckningen uteslutits, samt signal- och telegrafingenjörer, dels

ock chefen för järnvägsstyrelsens statistiska kontor, vilken nu benämnes

förste aktuarie.

Förste sekreterare skulle finnas dels å administrativa och kameralbyråerna,

för vilka befattningar kräves högre examen från högskola,

dels ock å trafikbyråerna. Med dem skulle jämställas distriktssekreterare.

Byråingenjör samt ban- och maskiningenjör och trafikinspektör av

l:a klass, i vilkas titel klassbeteckningen utelämnats och ordet »förste»

i stället inlagts i titeln, ävensom förrådsintendent, lantmätare och överinspektör

hava hänförts till samma grad som förste sekreterare.

Ban-, maskin- och trafikdirektörer hava placerats i lönegraden närmast

under byråchef och förste byrådirektör.

Kommittén har vidare föreslagit, att distriktschef icke vidare skulle

tillsättas genom konstitutorial titan medelst förordnande på viss tid.

Chefsposterna vid statens järnvägars distrikt hava nämligen synts kommittén

vara så viktiga och krävande, att på dem borde anläggas väsentligen

samma synpunkter, som föranlett generaldirektörs- och överdirektörsbefattningarnas

tillsättande på förordnande, varom stadgas i 1 §

1 mom. av kommitténs förslag till avlöningsreglemente. Rörande denna

anordning anför kommittén vidare:

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 391.

85

»De övriga i nämnda stadgande omförmälda befattningshavarna

bliva, när förordnandet upphör, berättigade till åtnjutande av pension,

oavsett den levnadsålder, do då innehava. Eu sådan anordning synes

dock icke vara påkallad i fråga om tjänsteman vid statens järnvägar,

vilken förordnas till distriktschef. Därest dylikt förordnande

utlöper utan att nytt sådant finnes böra lämnas honom, lärer han

i stället kunna användas i annan befattning vid statens järnvägar,

tills pensionsåldern uppnås. För att utsikt skall finnas att till distriktschefer

förvärva de mest dugande tjänstemännen vid statens järnvägar,

måste därför tjänsteman, som förordnas till distriktschef, vara garanterad

rätt att efter förordnandets upphörande återfå ordinarie tjänst inom den

grad han förut innehade och jämväl att därvid i lönehänseende ej bliva

sämre ställd, än om han hela tiden uppehållit sin förra befattning. Då

den tjänst, som en till distriktschef förordnad tjänsteman förut innehade,

icke under tiden för distriktchefsförordnandet lämpligen bör hållas vakant,

och då det icke kan förutsättas att i samband med ombyte av distriktschef

alltid skall bliva någon lämplig tjänst ledig, måste alltså en ny tjänst

för sådant fall kunna inrättas. Av denna anledning och då de tjänster,

om vilka här kan bliva fråga, till antalet bestämmas av Kungl. Maj:t och

riksdagen, men hinder kan möta att omedelbart utverka riksdagens beslut

i dylikt ämne, har det synts nödigt tillägga Kungl. Maj:t befogenhet

att för nu avsedda fall inrätta ordinarie tjänster. Stadganden i angivna

hänseenden hava införts i 14 § 2 mom. av förslaget till avlöningsreglemente.

Därest i ovan förutsatta fall distriktschef samtidigt med förordnandets

upphörande skulle uppnått pensionsåldern för sin förra tjänstegrad,

följer av det nyssnämnda stadgandets avfattning, att han kommer i åtnjutande

av pension enligt de för hans förra tjänst gällande grunder.

Skulle fråga uppkomma att till distriktschef förordna någon utom

statens järnvägar stående person, exempelvis befattningshavare vid enskilt

järnvägsföretag, lärer det vara tillfälle att med riksdagens medverkan

träffa anordning i fråga om hans ställning efter tiden för förordnandets

upphörande.))

Av kommittén föreslagna förändringar med avseende å den kvinnliga

personalen vid statens järnvägar äro förut omnämnda.

I särskilda vid kommitténs betänkande fogade reservationer har yr- Reservationer.

kats: att tudelningen av stationskarlsgruppen icke borde ske utan särskild

ersättning av 50 öre per tj botgöringsdag beredas sådan befattningshavare

inom l:a lönegraden, vilken förrättade mera kvalificerat eller särskilt

sko- och klädesslitande arbete; att stallgårdsmästare borde placeras

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kung], Maj.ts Proposition Nr 391.

Järnvägssttj''

relsen.

i 7:e lönegraden; att i 18:e lönegraden borde uppföras överinspektör

samt avdelningsföreståndares vid statens järnvägars distrikt närmaste män

under benämningarna ban-, maskin- respektive trafikdirektörsassistenter;

att av förste sekreterare icke skulle krävas den av kommittén föreslagna

kompetens samt dylika befattningshavare kunna förekomma även å järnvägsstyrelsens

taxebyråer; samt att kommittén bort uttala sig för att vissa

specialingenjörer hos järnvägsstyrelsen skulle hänföras till byrådirektörsgraden.

Järnvägsstyrelsen erinrar till en början om de störa svårigheterna

att på ett rättvist sätt inpassa de olika verkens befattningshavare i förhållande

till varandra i den gemensamma löneskalan. Styrelsen uttalar

vidare, att den funnit sig urståndsatt att bedöma, huruvida kommittén,

särskilt i fråga om befattningshavarnas vid statens järnvägar placering

1 löneskalan, värdesatt tjänsterna riktigt och därvid bland annat tagit

full hänsyn till de särskilda förhållandena vid statens järnvägar såväl

beträffande den med tjänstgöringen ofta förenade risken till liv och lem

som ock det högst betydande ansvar, som påvilar befattningshavarna

även i de lägsta graderna. Styrelsen nödgas därför, under uttalande

av sin reservation i fråga om det berättigade i de yrkanden, som nu

eller framdeles kunna framkomma från skilda befattningsgrupper angående

ändrad placering i den gemensamma löneskalan, inskränka sig till

att granska densamma, i vad den avser befattningshavarnas vid statens

järnvägar ställning till varandra samt skäligheten av de föreslagna lönesatserna

över huvud.

Följande erinringar framställas av järnvägsstyrelsen mot kommitténs

förslag till gruppering av befattningarna:

Portvakt å l:a klassens station bör under benämningen stationsportvakt

uppföras i 3:e lönegraden.

Styrelsen biträder reservationen angående stallgårdsmästares placering

i 7:e lönegraden och föreslår i samband därmed att denna befattning

benämnes lokomotivförman.

Overmaskinisterna anser styrelsen böra placeras i samma grad som

förste styrmännen av motsvarande klass och således övermaskinist av klass

2 uppflyttas till 12:e samt övermaskinist av klass 1 till 13:e lönegraden.

Reservationen angående kompetenskravet å förste sekreterare samt

om anställande av sådana befattningshavare jämväl å taxebyråerna biträdes

av styrelsen, som anser en förste sekreterare böra finnas även å

förrådsbyrån.

Jämväl reservationerna i fråga om överinspektörers och vissa specialingenjörers

hos styrelsen uppflyttande i 18:e lönegraden tillstyrkas av

opaginerad Kontrollera mot PDF

K7

tfungl. Maj:te Proposition Nr 3.91.

styrelsen, som i sistnämnda hänseende föreslår, att åtta nuvarande förste

byråingenjörer måtte erhålla byrådirektörs ställning.

Slutligen har styrelsen, som icke haft något att erinra mot förslaget

om distriktschels tillsättande medelst förordnande, uttalat sig angående

beredande av särskild pension åt sådan befattningshavare och om dennes

rätt att, under det han innehar lörordnande såsom distriktschef, kunna

söka och erhålla högre ordinarie tjänst, än den han förut innehar.

Under åberopande av vad jag inledningsvis till denna avdelning i

kommitténs betänkande yttrat, får jag nu beträffande de av reservanterna

och av järnvägsstyrelsen framförda yrkandena allenast anföra följande.

Kommitténs förslag om inrättande av trafikbiträdestjänster har godtagits

av järnvägsstyrelsen i en särskild den 1 mars 1919 avgiven skrivelse,

och har jag jämväl härav fått anledning förorda berörda förslag.

Då järnvägsstyrelsen biträtt kommitténs förslag om inrättande av

stallgårdsmästarbefattningar, har det skett under förutsättning att desamma

bleve placerade i en lönegrad över lokomotivförarna, och har

styrelsen nu framställt yrkande om att dessa befattningar, under benämningen

lokomotivförmän, måtte uppflyttas i 7:e lönegraden. Härigenom

skulle emellertid dessa befattningar komma att erhålla en helt annan

ställning än kommittén vid sitt förslag om inrättande av stallgårdsmästare

torde hava avsett. Svenska statsbanornas lokomotivmästareförening

och Sveriges lokomotivmannaförbund hava i stället förordat

ett av järnvägsstyrelsen tidigare framfört förslag om tudelning av lokomotivmästarbefattningen,

varvid yrkats, att den högre klassen lokomotivmästare

måtte uppflyttas i 10:e lönegraden.

Genom det av kommittén framställda förslaget skulle, så vitt jag

kan finna, maskinavdelningens underbefäls fråga icke bliva slutgiltigt

löst, en mening, som kommittén i sitt yttrande rörande organisationsförhållandena

vid statens järnvägar jämväl synes dela, i det att den yttrar,

att det åtminstone tills vidare synes böra anstå med inrättandet av

särskild lokomotivförmansbefattning i avvaktan på de erfarenheter, som

kunna vinnas genom inrättande av stallgårdsmästarbefattningen. Då

jag, med hänsyn till de skiftande förslag till frågans lösning, som framställts

från olika håll, icke heller för egen del kunnat bilda mig en uppfattning

om, i vilken riktning denna fråga slutligen bör lösas, har jag

ansett stallgårdsmästarbefattningen icke böra för närvarande inrättas,

utan torde frågan om ändrad organisation av underbefälet vid maskinavdelningen

böra i sinom tid bliva föremål för ytterligare utredning.

Järnvägsstyrelsens åsikt, att övermaskinisterna å ångfärjorna fortfarande

böra vara jämställda med förste styrmännen av motsvarande

Departe
mentschefen.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj.is Proposition Nr 391.

klass, synes mig hava visst fog för sig. Med hänsyn emellertid till att

förste styrman intager ställningen såsom reservbefälhavare och då en omplacering

av övermaskinisterna torde kunna medföra vissa konsekvenser

iiven med avseende å den ställning å löneskalan, som hör tillkomma

andre maskinister å ångfärja samt vattenfallsvcrkets maskinpersonal, har

jag ansett mig icke böra ifrågasätta någon ändring i denna punkt av

kommitténs förslag.

En av järnvägsstyrelsen föreslagen kalkylators- och förste aktuariebefattning,

vars inrättande jag i enlighet med kommitténs tillstyrkan

kommer att förorda vid organisationsfrågans framläggande, torde böra

under benämningen förste aktuarie upptagas bland de till 15:e lönegraden

hänförda befattningarna.

I fråga om anställandet av förste sekreterare hos järnvägsstyrelsen

ställer jag mig helt på samma ståndpunkt som kommittén och biträder

således icke järnvägsstyrelsens hemställan om dylika befattningars inrättande

jämväl å taxe- och förrådsbyråerna.

Vidkommande de av kommittén tillstyrkta förste sekreterarbefattningarna

å järnvägsstyrelsens trafikbyråer, vilkas innehavare visserligen

icke behöva innehava högre teoretisk utbildning men tjänstgöra såsom

byråchefernas närmaste män och ställföreträdare, anser jag mig böra

framhålla, att de måste rekryteras från trafikinspektörernas och förste

trafikinspektörernas led samt att det jämväl med hänsyn till arten av

deras ansvarsfulla poster synes väl motiverat att tillerkänna dem ställningen

såsom förste sekreterare.

De övriga två av kommittén till erhållande av förste sekreterares

grad föreslagna befattningshavarna å järnvägsstyrelsens administrativa

och kamerala byråer fylla de fordringar såväl i fråga om tjänsteställning

som teoretisk utbildning, vilka jag tidigare framhållit såsom förutsättningför

befattnings hänförande till förste sekreterargraden. Ävenledes torde

böra framhållas, att dessa tjänster icke böra sättas i lägre grad än

distriktssekreterartjänst, enär, såsom även skett, övergång från den senare

till den förra befattningen bör kunna äga rum.

Det i reservation till kommitténs betänkande framförda yrkandet om

högre tjänsteställning för avdelningsföreståndarnas vid statens järnvägars

distrikt närmaste män och ställföreträdare har järnvägsstyrelsen förklarat

sig för det närvarande icke biträda. Vid sådant förhållande har jag icke

funnit reservationen föranleda något vidare yttrande från min sida.

Ej heller har jag ansett mig böra för närvarande tillstyrka de vittgående

förslag, järnvägsstyrelsen framfört om uppflyttning av ej mindre

än åtta förste byråingenjörer i byrådirektörs tjänsteställning, ett förslag som

kommittén visserligen omnämnt i sitt betänkande men icke varit i tillfälle

att pröva, enär detsamma icke tidigare utvecklats av järnvägsstyrelsen.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts Proposition Nr 391. 89

Den av mig förut antydda sammanslagningen av 19:e och 20:e

lönegraderna, vartill jag senare återkommer, övar inverkan jämväl beträffande

statens järnvägar.

Vad järnvägsstjn-elsen anfört i fråga om pension för distriktschef

torde böra tagas under övervägande i sammanhang med den utredning

för delinitiv reglering av pensionsförhållandena vid de fyra verken, som

kommittén har att verkställa. Någon ändring i den av kommittén föreslagna

formuleringen av 14 § 2 mom. i avlöningsreglementet, enligt

vilket stadgande distrikschef vid upphörandet av honom meddelat förordnande

skall återgå till ordinarie befattning i den tjänstegrad, han tillhörde

vid tillträdandet av befattningen såsom distriktschef, har jag icke

ansett lämpligen böra vidtagas.

Beträffande vattenfallsstyrelsen, som hittills icke varit slutgiltigt

reglerad, kommer jag att senare denna dag framlägga förslag till definitiv

organisation i huvudsaklig överensstämmelse med kommitténs förslag,

i sammanhang varmed styrelsens personal föreslås skola uppföras på

ordinarie stat. Aven beträffande de lokala förvaltningarna vid vattenfallsverket

har kommittén föreslagit rätt betydande organisationsförändringar.

Beträffande de befattningar vid vattenfallsverket, vilka skulle tillsättas

medelst förordnande på viss tid, kommer jag i annat sammanhang

att yttra mig. Här torde jag däremot få redogöra för kommitténs ändringsförslag

i övrigt.

Hos vattenfallsstyrelsen inrättas liksom vid de övriga verkens styrelser

expeditionsvaktstjklister, vilka befattningar skola finnas även vid de

lokala förvaltningarna.

Förrådsförmän anställas för vårdande av de lokala förråden vid de

särskilda kraftverken och likställas med motsvarande befattningshavare

vid statens järnvägar.

Vid de mindre kanalstationerna nyinrättas kanalförmanstjänster.

Nuvarande förmän av 3:e graden vid kanalverk utgöras allenast av

skogvaktare, vilken tjänstetitel nu i stället upptagits.

Förste expeditionsvaktstjänst nyinrättas hos vattenfallsstyrelsen i

överensstämmelse med vad förhållandet skulle bliva vid de övriga verkens

styrelser.

Befattningen såsom manligt kontorsbiträde nyinrättas och placeras

i samma lönegrad som dylik befattning vid statens järnvägar.

Tjänsten såsom maskinist av 2:a lönegraden vid kraftverk och den

nu till gruppen förmän av 2:a lönegraden hörande befattningen såsom

maskinist å bogserbåt benämnas maskinister.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 352 käft. (Nr 391.) 966 19 1 2

Statens

vattenfalls
verk.

Kommittén.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. May.ts Proposition Nr 391.

I stället för nuvarande förmän av l:a graden vid kanalverk kava

upptagits dels fyrmästare och slussmästare, vilka sins emellan likställts,

dels i närmast högre lönegrad än dessa förrådsmästare, schaktmästare

och trädgårdsmästare, dels ock i därpå följande lönegrad byggmästare

och verkstadsmästare.

I samma lönegrad som fyr- och slussmästare har uppförts en ny

befattning, muddermästare.

Med förråds-, schakt- och trädgårdsmästare vid kanal verk hava jämställts

befälhavare å bogserbåt vid kanalverk samt förrådsmästare vid

kraftverk, vilken sistnämnda befattning nyinrättats, ävensom likaledes

nyinrättade befattningar såsom förste montörer, vilkas innehavare skulle

biträda stationsmästare å sekundärstation.

Benämningen maskinist av l:a graden vid kraftverk har utbytts

mot förste maskinist.

Reparationsmästare vid Trollhätte kanalverk har kommittén ansett

böra vid lämplig tidpunkt ersättas av förste montör.

De nuvarande bokhållarna av 2:a graden, vilka i regel torde utföra arbete

jämförligt med det, som exempelvis vid statens järnvägar är anförtrott åt

manliga kontorsskrivare, hava benämnts med sistnämnda tjänstetitel.

Befattning såsom ritare har nyinrättats.

Vissa maskinister av l:a graden med mera krävande arbetsuppgifter

inom kraftverkens ställverk och maskinstationer hava under benämningen

stationsmästare respektive maskinmästare uppförts i samma lönegrad som

stationsmästare vid sekundärstation och övermontörer.

Å extra stat nu uppförda befattningarna såsom mätaretekniker hava

upptagits å ordinarie stat och likställts med instrumentmakare.

Bokhållarna av l:a graden hava benämnts bokhållare.

Driftverkmästare hava uppflyttats i en lönegrad närmast över instrumentmakare,

med vilka de nu äro jämställda.

Notarie-, registrators- och revisorstjänster hos vattenfallsstyrelsen

hava nyinrättats. Den nuvarande befattningen såsom revisor och kontrollinspektor

har däremot uteslutits ur staten.

Kontorschefen vid Trollhätte räkenskapsavdelning har, med hänsyn

till att nämnda avdelning icke vidare skulle hava karaktär av ett centralt

förvaltningsorgan vid statens vattenfallsverk, hänförts till en lägre tjänstegrad

än som motsvarar hans nuvarande.

Befattningarna såsom kamrer och sekreterare hos vattenfallsstyrelsen

hava nyinrättats.

Likaledes har hos styrelsen inrättats nya befattningar såsom byråingenjörer.

Den nuvarande kanalingenjören i Trollhättan har benämnts direktörs
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 391. 91

assistent vid kanalverk samt jämställts med det lägre sektionsbefälet vid

statens järnvägar.

Befattningarna såsom förste byråingenjör och förste sekreterare hos

vattenfallsstyrelsen hava nyinrättats.

Benämningen överingenjörsassistent har utbytts mot direktörsassistent

vid kraftverk, och har denna befattning hänförts till lönegraden närmast

över den, i vilken direktörsassistenten vid kanalverk upptagits. I samma

lönegrad som förstnämnda direktörsassistent hava placerats distriktsiugenjörerna.

Byrådirektörstjänst hos vattenfallsstyrelsen har nyinrättats.

Nuvarande driftingenjörstjänster i Trollhättan, Älvkarleby, Porjus och

Västerås skola indragas. Däremot skola nyinrättas befattningar såsom

driftchefer, vilkas innehavare skola fungera såsom chefer för Porjusoch

Västeråsverken samt såsom föreståndare för generatorsstationerna

i Trollhättan och Älvkarleby. Driftchefen vid Porjus kraftverk skall åtnjuta

särskilt arvode å 1,000 kronor utöver lönen.

Överingenjören vid Trollhätte kanal verk har benämnts kanaldirektör.

Hos vattenfallsstyrelsen hava nyinrättats byråchefs- och förste byrådirektörstj

änster.

Förändringarna i fråga om den kvinnliga personalen vid vatten fallsverket

äro förut omnämnda.

I reservationer till kommittébetänkandet har uttalats, dels att högre

löneställning än kommittén föreslagit borde beredas förste maskinist,maskinmästare

och stationsmästare vid kraftverk, dels att av kommittén ifrågasatt

framtida utbyte av reparationsmästaren vid Trollhätte kanalverk

mot en förste montör icke borde ske, dels att en förändrad klassificering

av kanalinspektorsbefattningarna borde äga rum, dels att kontorschefen

vid Trollhätte räkenskapsavdelning borde uppflyttas från 14:e till 15:e

lönegraden, dels ock att kanaldirektören i Trollhättan borde placeras

i 20:e i stället för i 19:e lönegraden.

Vattenfallsstyrelsen anför angående befattningshavarnas gruppering i

lönegrader, att det syntes uppenbart, att kommittén under den tid, som

den haft till sitt förfogande för slutförande av sin betydliga arbetsuppgift,

icke kunnat så grundligt sätta sig in i tjänstgöringsförhållandena

för alla olika slags befattningshavare inom de stora verk det här gällde,

att det resultat, vartill kommittén kommit i den synnerligen svåra frågan

om befattningarnas gruppering i lönegrader, skulle kunna anses i alla

avseenden slutgiltigt och anmärkningsfritt. Det vore tydligen icke heller

möjligt för vattenfallsstyrelsen att för närvarande inlåta sig på en mera

ingående undersökning, huruvida tjänstemännen vid statens vattenfallsverk

överallt blivit rätt placerade å löneskalan i förhållande till tjänste
-

Reservationer.

Vattenfalls
styrelsen.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 391.

männen vid de övriga verken. Styrelsen hade därför måst inskränka

sig till att påyrka ändring endast i de fall, där det enligt styrelsens

mening vore mera påtagligt, att vederbörande befattningar vid statens

vattenfallsverk icke blivit av kommittén rätt värdesatta i lönehänseende.

Styrelsen ville emellertid betona, att den placering av befattningarna

i respektive lönegrader, som bleve fastställd, av nyss

anförda skäl icke borde få anses prejudicierande för framtiden, utan att

de omflyttningar, som efter ytterligare jämförande undersökningar kunde

visas vara befogade, även framdeles borde verkställas.

Beträffande särskilt placeringen i lönehänseende av maskinpersonalen

vid kraftverk och maskinisterna å vattenfallsverkets bogserbåtar, syntes

en utredning snarast böra komma till stånd.

De fyra kanalinspektorerna, vilka kommittén uppdelat i två klasser,

klass 2 i 11 :e lönegraden och klass 1 i 13:e lönegraden, har vattenfallsstyrelsen

ansett böra — därest icke båda kanalinspektorerna av klass 2

kunde uppflyttas till 12:e lönegraden — fördelas i tre klasser, nämligen

kanalinspektor av klass 2 B i Brinkebergskulle med placering i ll:e lönegraden,

av klass 2 A i Ström med placering i 12:e lönegraden och av

klass 1 i Trollhättan och Södertälje med placering i 13:e lönegraden.

Kontorschefen vid Trollhätte räkenskapsavdelning har synts vattenfallsstyrelsen

böra hänföras till åtminstone 15:e lönegraden.

Slutligen har styrelsen yrkat, att kanaldirektör borde uppflyttas från

19:e till 20:e lönegraden.

I en senare avgiven promemoria har vattenfallsstyrelsen, under

erinran att kommittén i enlighet med förslag av styrelsen uttalat sig

för anställandet av förste montörer såsom biträden åt stationsmästare å

sekundärstationer, meddelat, att styrelsen sedermera funnit, att vid vissa

sekundärstationsområden, där kraftdistributionen vore av mindre omfattning,

någon förste montör icke borde vara behövlig, och att dylika

befattningshavare följaktligen borde finnas endast vid de större sekundärstationsområdena.

Men därutöver borde enligt den uppfattning,

till vilken vattenfallsstyrelsen numera kommit, varje övermontör i regel

hava till sitt förfogande en förste montör. Härutinnan yttrar styrelsen

vidare: »Ett distrikt vid statens kraftverk omfattar för närvarande 3 till

5 sekundärstationsområden, och vid varje distrikt finnes en övermontör.

Denne och den honom underställda personalen ha att utföra alla större

anläggnings- och utvidgningsarbeten inom distriktet samt att fungera

såsom en för hela distriktet gemensam reserv, vilken skall ingripa överallt,

där den lokala personalen icke räcker till för verkställande av förekommande

drifts- och reparationsarbeten in. m. På grund av dessa

göromåls ökade omfattning har det åtminstone på vissa distrikt visat

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 391. 93

sig behövligt, att övermontören erhåller eu mera kvalificerad person

till biträde och ställföreträdare, och att därför på sådana distrikt placeras

eu förste montör utöver dem, som tillhöra vissa sekundärstationsområden.»

Mot vad vattenfallsstyrelsen i nyssnämnda promemoria anfört har

jag icke anledning till någon erinran. Då antalet förste montörer enligt

förslaget skulle bestämmas av Kungl. Maj:t, torde hänsyn härtill böra

tagas vid det framtida fastställandet av stat för vattenfallsverket.

Av vattenfallsstyrelsen hade ursprungligen föreslagits två förste

sekreterarbefattningar. Kommittén har emellertid av anförda skäl ansett

allenast den ena av dem böra uppföras å styrelsens stat, varemot den

andra befattningen skulle kunna tills vidare bestridas av eu tjänsteman

å extra stat, vilken anordning sedermera av vattenfallsstyrelsen godtagits.

Det är således numera fråga endast om inrättandet av en förste sekreterarbefattning

hos vattenfallsstyrelsen, nämligen för den tjänsteman,

som skulle komma att vara närmaste man och ställföreträdare till administrativa

byråns chef. Då denna befattningshavare för handläggningen

av de mångskiftande och invecklade juridiska spörsmål, som förekomma

inom vattenfallsverkets arbetsområde, bör besitta såväl teoretisk som

praktisk juridisk utbildning, synes det icke böra råda tvekan om att för

honom bör beredas förste sekreterares tjänsteställning.

Till följd av sammanslagningen av 19:e och 20:e lönegraderna i

kommitténs förslag till löneplan, förfaller vattenfallsstyrelsens yrkande

om ändrad löneställning för kanaldirektören.

I övrigt har jag i enlighet med vad jag tidigare anfört icke funnit

mig böra nu förorda någon ändring i kommitténs gruppering av vattenfallsverkets

befattningar.

Utgångspunkter vid löneregleringen samt lönebelopp.

Då jag förut omnämnt den hänsyn, kommittén vid sitt förslag till

lönereglering tagit till levnadskostnadernas stegring, ävensom angivit

min egen ståndpunkt till samma fråga, kan jag nu förbigå, vad komittén

härutinnan under rubriken »utgångspunkter vid löneregleringen» yttrat,

samt allenast redogöra för de övriga under samma rubrik anförda synpunkterna.

Kommittén säger sig icke haft anledning att för kommunikationsverkens

del ifrågasätta tillämpning av behovsprincipen i dess mera omfattande

form eller av ett avlöningssystem med lönetillägg åt familjeförsörjare.

Uepartcmcntschrfen.

Kommittén.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

KungI. Maj:ts Proposition Nr 391.

Beträffande förhållandet mellan lönerna för manliga och kvinnliga

befattningshavare yttrar kommittén, efter en erinran om de grundsatser,

som kommit till uttryck vid 1918 års reglering av lönerna för lärarpersonalema,

följande:

»En direkt jämförelse mellan manliga och kvinnliga befattningshavares

ställning gent emot varandra erbjuder, vad kommunikationsverken

angår, större svårigheter än beträffande lärarpersonalen, enär inom

nämnda verk de arbetsområden, där samma eller likartat arbete utföres av

såväl manliga som kvinnliga befattningshavare, äro relativt få. Frågan

om ett rätt inbördes värdesättande av den manliga och den kvinnliga arbetskraften

torde också tillhöra kretsen av de spörsmål, som böra lösas likformigt

för statsförvaltningen i dess helhet. Kommittén anser sig ej heller

sakna anledning antaga, att denna fråga och den därav följande angående

förhållandet mellan männens och kvinnornas löner komma att inom en

nära framtid tagas upp till enhetlig behandling. Kommittén har

därför icke vidtagit några principiella ändringar i avseende å förhållandet

mellan lönerna för manliga och kvinnliga befattningshavare vid

de nu ifrågavarande verken, men har dock genom viss förskjutning i

lönerna till förmån för de kvinnliga tjänstemännen sökt att förbättra

dessas ställning, i den mån det på närvarande stadium synts kommittén

möjligt, varjämte de även i semesterhänseende blivit i viss grad bättre

tillgodosedda än de med dem i lönehänseende närmast jämförliga manliga

tjänstemännen.»

Den automatiska löneregleringen eller systemet med »glidande löneskalor»

har kommittén funnit vara i så pass outrett skick, att det icke skulle

vara möjligt att utan vidare tillämpa ett dylikt system vid en nu omedelbart

förestående lönereglering för de stora verk, varom här är fråga.

Huvudsyftet med berörda system har dock synts kommittén kunna vinnas

genom att tjänstemännens löneförhållanden vid vissa regelbundet återkommande

tidpunkter gjordes till föremål för reglering, och ett lämpligt

organ för förberedande av dessa regleringar har kommittén trott kunna

erhållas i den permanenta lönenämnd, om vars inrättande förslag framlägges.

Förutom hänsynen till förändringarna i levnadskostnadernas storlek,

hava även andra synpunkter vunnit beaktande vid kommitténs utredning

för den definitiva löneregleringen, varutinnan anföres följande:

»Härvid kommer främst i betraktande, hurusom de verk, varom

här är fråga, under de år, som förflutit från den senaste allmänna löneregleringen,

nått en då knappast anad utveckling, vilken för tjänstemännen

i alla grader medfört ett mera intensivt arbete och särskilt för dem,

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj.ts Proposition Kr 391.

95

som intaga en mera ledande ställning, ett betydligt större ansvar än

tidigare, ett ansvar av såväl ekonomisk som ock, vad särskilt tre av

verken angår, teknisk art.

Det måste anses utgöra ett obestridligt socialt intresse att staten avlönar

sina tjänstemän så, att de kunna successivt höja sina levnadsvillkor.

Att en allmän sänkning av tjänstemannakårens levnadsstandard under senare

åren inträtt, torde vara allmänt erkänt, liksom ock att detta varit

f örhållandet ej blott beträffande de lägst på avlöningsskalan stående befattningshavarna

utan hela avlöningsskalan igenom. Vid en lönereglering kan

man icke bortse härifrån, utan bör det tillses, att tjänstemännen icke

blott lämnas möjlighet att återfå sin förutvarande ställning i samhället

Titan även sättas i tillfälle att än vidare förbättra sina levnadsvillkor.

För alla de fyra verk, med vilka kommittén haft att syssla, är det

utmärkande, att de i hög grad måste konkurrera med den privata företagsamheten

om erforderliga arbetskrafter. Givetvis gör . sig denna

konkurrens mest gällande på de arbetsområden, där särskild yrkeskunskap

eller speciell förutbildning måste krävas, och således främst

inom de tekniska verken. Kommittén har, i överensstämmelse med de

direktiv den erhållit, beaktat de nuvarande ytterligt stora rekryteringssvårigheterna

såväl i allmänhet som ock i fråga om personal, av vilken

kräves lägre eller högre teknisk utbildning eller högskoleutbildning på

det juridiskt-administrativa området eller annan därmed jämförlig speciell

utbildning. Härav hava föranletts ganska betydande omgrupperingar

av vissa tjänstebefattningar, för vilka i det föregående redogjorts,

innebärande en allmän uppflyttning på avlöningsskalan av såväl

personal med teknisk elementarskolebildning som ock tjänstemän med

högskolekompetens på skilda områden. Det kan icke undvikas, att härigenom

inom de tekniska verken högre avlöningar i allmänhet blivit

tillmätta åt nu omförmäld personal än åt trafik- och kontorspersonalerna,

av vilka senare icke kräves särskild förutbildning, som de måste förskaffa

sig på egen bekostnad, eller speciell yrkeskunskap utöver den,

som förvärvas vid undervisningskurser inom verken eller eljest inhämtas

i tjänsten. Staten kan icke i längden vara betjänt av att i likställighetens

intresse hålla samma löner för den inom den privata verksamheten

högt betalda fackutbildade arbetskraften som för den icke specialutbildade,

vilken betalas lägre. För att kunna i sin tjänst förvärva och

behålla personer med de kvalifikationer, som på de mera krävande

posterna erfordras, måste staten tillse att lönerna för dem åtminstone

närma sig vad som bjudes å andra håll. Detta, att de specialutbildade

tjänstemännen komma till högre löner än de övriga, får ingalunda upp
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kung!. Maj.ts Proposition Nr 391.

fattas såsom en undervärdering av det arbete de senare utföra. Kommittén

vågar också göra gällande, att den sökt så rättvist som möjligt

väga de olika personalgruppernas inbördes intressen emot varandra.»

Vidkommande avlöningen för de högre befattningshavare, vilka tillsättas

medelst förordnande på viss tid, erinrar kommittén, att andra

synpunkter därvid måste göra sig gällande än vid tillmätandet av avlöningar

åt de konstituerade tjänstemännen. Då kommittén funnit sig

böra för de förra föreslå betydande höjningar av de nu utgående

arvodesbeloppen, vilka lämnades orubbade vid den provisoriska löneregleringen

år 1918, har detta förestavats av nödvändigheten för staten

att för de högsta ledande posterna inom de ifrågavarande krävande

verken kunna erhålla verkligt dugande män. Till de avlöningar, som

betalas inom den privata verksamheten, nå de föreslagna arvodesbeloppen

i allt fall ej på långt när upp.

Till närmare motivering av de för ifrågavarande befattningshavare

föreslagna arvodesbeloppen anför kommittén följande:

»Genom att för statens järnvägars chef föreslagits väsentligt högre

arvode än för de båda andra tekniska verkens chefer, vilka senare nu

synts böra sins emellan jämställas, har hänsyn tagits till att statens

järnvägsförvaltning är ett vida större affärsföretag. För postverkets

chef, vilken jämväl åtnjuter särskilt arvode i egenskap av ordförande i

styrelsen för postsparbanken, har i betraktande av detta verks administrativa

natur ett lägre arvode än för de tekniska verkens chefer synts

böra fastställas.

Efter samråd med chefen för statens järnvägar har kommittén funnit

sig böra föreslå, att endast en av de nuvarande två överdirektörerna

i järnvägsstyrelsen skall fungera såsom souschef och att arvodet för

denne skall utgå med ett något högre belopp än för överdirektör, med

vars befattning dylikt chefskap icke är förenat, och för överingenjör i

järnvägsstyrelsen.

Med hänsyn till distriktschefsbefattningarnas vid statens järnvägar

ökade betydelse och i anledning av den på annat ställe omnämnda förändring,

kommittén föreslagit med avseende å dylika befattningshavares

ställning, har deras arvode funnits böra undergå förhållandevis större

höjning än de fortfarande genom konstitutorial tillsatta tjänstemännens.

Höjningen av arvodet för verkstadsdirektör vid telegrafverket innebär

intet avsteg från de grundsatser, som följts med avseende å lönerna

till tjänstemännen i allmänhet.

Vidkommande arvodet till chefen för statens kraftverksförvaltning

har av förut anförda skäl ingen annan ändring vidtagits än att det
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 391. 97

samma höjts med beloppet av den honom nu tillkommande kontanta

bostadsersättningen.»

Såsom jag förut omförmält har kommittén föreslagit, att avlöningen

till kraftverksdirektör vid Trollhätte, Älvkarleby och Motala kraftverk

skulle utgå dels i form av fast arvode och dels såsom tantiem å nettoinkomsten

av vederbörande kraftverk. I nu förevarande sammanhang

yttrar sig kommittén angående arvodets storlek samt om den procent

av nettoinkomsten, efter vilken tantiemen skall beräknas (sid. 215—217).

Slutligen har kommittén jämväl avgivit förslag i fråga om arvoden

för fullmäktige och överrevisorer, därvid kommittén, vad vattenfallsstyrelsen

angår, utgått från sitt i fråga om styrelsens organisation framställda

förslag angående den kollegiala styrelseformens utbytande mot den

vid telegraf- och järnvägsstyrelserna förekommande formen med fullmäktiginstitution.

I reservationer till betänkandet har i fråga om lönerna för de kon- Reservationer.

stituerade tjänstemännen yrkats dels (sid. 323—330) av eu ledamot med

instämmande av fyra representanter från de olika verken, att lönerna

enligt de elva lägsta löneklasserna •— berörande de åtta lägsta lönegraderna

— borde höjas med belopp från 120 till 30 kronor, dels ock

(sid. 331—332) av en ledamot, att en procentisk minskning borde ske

beträffande lönerna särskilt för de nio lägsta manliga lönegraderna samt

för alla de kvinnliga lönegraderna men i mindre mån för 10:de—14:de

manliga lönegraderna, varemot lönerna inom de högre manliga lönegraderna

ävensom arvodesbeloppen för tjänstemän, som tillsättas medelst

förordnande, av reservanten ansetts lämpligt avvägda.

Vidare har reservationsvis av en ledamot yrkats viss höjning av

arvodet för chefen för vattenfallsverket samt av representanterna från

postverket föreslagits ökning av arvodet för detta verks chef, varjämte

i två reservationer hemställts, att tantiem till kraftverksdirektör måtte

utgå enligt en fast procentsats i stället för, såsom av kommittén föreslagits,

enligt fallande skala.

Generalpoststyrelsen har uttalat sig till förmån för en ytterligare Yttranden.

höjning av de kvinnliga tjänstemännens avlöningsförmåner samt ifrågasätter

i sådant hänseende, om icke löneklassernas antal inom l:a—5:e

lönegraderna skulle kunna ökas från 4 till 5. Jämväl yrkar styrelsen

bifall till ovanberörda reservation angående höjning av generalpostdirektörens

arvode.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 352 höft. (Nr 391.)

966 19 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 391.

Beträffande det föreslagna arvodesbeloppet för verkstadsdirektören

vid telegrafverket framhåller telegrafstyrelsen behovet av att, då den betydliga

utvidgning av telegrafverkets verkstadsrörelse, som inom den

närmaste framtiden tvingar sig fram, skall planeras och genomföras, en

väsentligt högre avlöning än kommittén föreslagit avses för chefen för

ett blivande verkstadskomplex.

Järnvägsstyrelsen har ansett sig böra ifrågasätta höjning av lönesatserna

beträffande o:e lönegraden för de kvinnliga befattningshavarna,

därvid styrelsen föreslår, att såväl begynnelse- som slutlönen måtte

höjas med en löneklass.

Styrelsen uttalar sig vidare emot den i reservationen till betänkandet

påyrkade ytterligare höjningen av lönerna i de lägsta löneklasserna,

varutinnan anföres följande:

»Frånsett den ekonomiska innebörden i detta förslag, anser styrelsen detsamma

vara ägnat att medföra skadliga verkningar från förvaltningssynpunkt.

Förslaget går ut på eu ytterligare sammanpressning, utöver vad som redan i betänklig

grad skett genom den provisoriska löneregleringen, av löneskalan inom

den nuvarande gruppen tjänstemän av lägre grad eller med andra ord att minska

avståndet i lönehänseende mellan i främsta rummet de minst kvalificerade befattningshavarna,

å ena sidan, och befattningshavare med större utbildning och

högre ansvar, å den andra. En dylik anordning anser styrelsen vara ägnad att

motverka de eljest naturliga och från tjänstens synpunkt nyttiga strävandena att

nå en bättre ställning hos befattningshavare, tillhörande de lägre lönegrupperna,

och göra dem mindre benägna att förskaffa sig den utbildning, som utgör förutsättning

för befordran till högre befattning. Då reservanterna såsom stöd för sitt

förslag framhållit, att särskilt befattningshavare, tillhörande de två lägsta lönegraderna,

enligt kommitténs förslag erhållit eu jämförelseyis lägre löneökning än

de flesta andra, hava de tagit till utgångspunkt lönerna enligt 1918 års provisoriska

lönereglering. Med hänsyn emellertid därtill att vid denna lönereglering de

lägst avlönade befattningshavarna erhållit en i procentuellt avseende betydligt

större löneökning än flertalet högre lönegrupper, kan styrelsen icke finna "annat

än att den av reservanterna gjorda jämförelsen är vilseledande. Om man, såsom

styrelsen finner vara riktigare, utgår från 1907 års lönereglering för statens järnvägars

personal, så finner man, att beträffande denna personal de lägst avlönades

procentuella löneförhöjning är avsevärt större än de flesta andra lönegruppers, om

man bortser från de grupper, som på grund av för låg värdesättning av tjänsten

lyftats upp i själva löneskalan.»

Vattenfallsstyrelsen biträder förenämnda särskilda uttalanden vid

kommitténs betänkande i fråga om dels höjning av arvodet för chefen

för vattenfallsverket och dels bestämmande av en fast procentsats för

tantiem till kraftverksdirektör.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj:ts Proposition Nr .991.

09

Anmärkningarna mot förslaget från personalorganisationernas sida rikta

sig huvudsakligen mot den förut av mig omnämnda grupperingen av

befattningarna, men särskilt från verkens ingenjörs- och trafikpersonal

och från den kvinnliga personalens sida hava erinringar gjorts mot själva

lönebeloppen — merendels åsyftande ökning av löneförhöjningarnas storlek

eller av antalet löneklasser inom vissa lönegrader — varjämte den

lägre personalens föreningar funnit sina löneintressen icke vara i nöjaktig

grad tillgodosedda genom kommittémajoritetens förslag.

Sålunda hava svenska postmannaförbundet, telegraf- och telefonmannaförbundet,

telegrafverkets trafikpersonalförbund, svenska järnvägsmannaförbundet,

Sveriges statsbanors befälsförbund av tjänstemän av

lägre grad och statens vattenfallsverks tjänstemannaförening i Trollhättan

yrkat bifall till den förut omförmälda reservationen till betänkandet

angående höjning av lönerna inom de lägsta löneklasserna.

Posttjänstemännens förening, postmästarföreningen och trafiktjänstemännens

riksförbund uttala sig för tillfogande av ytterligare en löneklass

inom de fjorton högsta lönegraderna.

Svenska telegraftjänstemännens förening hemställer, att ytterligare

en löneklass måtte tilläggas i varje av 8:e—18:e lönegraderna samt 19:e

lönegraden till följd därav utgå och nuvarande 20:e och 21:a lönegraderna

med förändrade nummer omfatta samma löneklasser, som kommittén

upptagit.

Telegrafverkets ingenjörsförening samt statens järnvägars b an- och

maskiningenjörsförening uttala sig för en höjning av lönerna för tjänstemän

med teknisk kompetens.

Kvinnliga postföreningen, posttjänstemännens förening, kvinnliga

telegrafpersonalens förening, telegrafverkets kvinnliga kontorspersonals

förening och statsbanornas kvinnliga tjänstemannaförening föreslå mer

eller mindre vittgående höjningar av lönerna inom samtliga lönegrader

för kvinnliga befattningshavare, varvid särskilt framhålles behovet av

ökad begynnelse- och slutlön inom 5:e lönegraden. Kvinnliga telegrafpersonalens

förening yrkar därjämte, att en ny 8:e lönegrad måtte införas

för kvinnliga telegrafkommissarier av en nybildad klass 5 A.

Såsom framgår av vad jag inledningsvis redan uttalat, har jag i

huvudsak intet att erinra mot den allmänna lönenivå, som kommit till

uttryck i kommitténs förslag till löneplan för konstituerade tjänstemän.

Dock har jag, med hänsyn jämväl till konsekvenserna i avseende å avlöningarna

för närmast motsvariga befattningshavare inom andra delar

Departements
chefen.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungi. Maj:ts Proposition Nr 391.

av statsförvaltningen, funnit en reduktion av de utav kommittén föreslagna

lönerna för de högre tjänstemannagrupperna vid kommunikationsverken

böra vidtagas. I sammanhang därmed anser jag, att de av kommittén

på 19:de och 20:de lönegraderna fördelade befattningarna lämpligen

böra, såsom från åtskilliga håll med visst fog yrkats, inordnas

under en och samma lönegrad.

För genomförande härav torde följande ändringar i den av kommittén

uppgjorda löneplanen böra vidtagas, nämligen att 16:e lönegraden

kommer att omfatta löneklasserna 21—24 i stället för 22 — 25, 17:e lönegraden

löneklasserna 22—25 i stället för 23—26, 18:e lönegraden löneklasserna

23—26 i stället för 24—27, 19:e lönegraden löneklasserna

24—27 i stället för 25''—28 och 20:e lönegraden löneklasserna 25—28 i

stället för 26—29, varjämte 21:a lönegraden, som i kommitténs förslag

omfattar löneklasserna 27 — 30, helt bör utgå ur planen. Därjämte skulle

i kommitténs förslag till tjänsteförteckning företagas de ändringar, att

till 19:e lönegraden komme att hänföras — förutom, såsom enligt kommitténs

förslag, postdirektör vid postverket, trafikdirektör vid telegrafverket

och kanaldirektör vid statens vattenfallsverk — jämväl linje-,

telefon- och telegrafdirektör vid telegrafverket samt ban-, maskin- och

trafikdirektör vid statens järnvägar, ävensom till 20:e lönegraden nedflyttas

de av kommittén till 21:a lönegraden hänförda befattningarna såsom

byråchef och förste byrådirektör.

Liksom jag sålunda funnit mig böra föreslå en avknappning i

kommitténs förslag beträffande de högre tjänstemännen, har det icke

varit mig möjligt att förorda i reservation till betänkandet framförda

och jämväl från personalhåll understödda yrkanden om en än större

löneförbättring för de lägre personalgrupperna än kommittémajoritetens

förslag innebär. Lönerna för de nämnda grupperna förefalla

mig vara skäligt avvägda, och ur statsfinansiell synpunkt synas betänkligheter

möta att för dessa till antalet stora tjänstemannagrupper

vidtaga en höjning utöver kommittémajoritetens förslag. Jag

vill ock framhålla, att ifrågavarande tjänstemannagrupper blivit, därest

man utgår från senaste definitiva löneregleringar, förhållandevis väsentligt

bättre tillgodosedda än de högre på löneskalan stående. Åven måste

jag giva järnvägsstyrelsen rätt i, att den i reservationen åsyftade ytterligare

sammanpressningen av löneskalan för de lägre tjänstemannagrupperna

skulle komma att medfölja skadliga verkningar ur förvaltningssynpunkt,

i det att härigenom skulle minskas intresset hos de allra lägsta

lönegruppernas personal att förskaffa sig den utbildning, som utgör förutsättning

för befordran till högre befattning.

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Muj.is Proposition Nr 391.

Å andra Bidan anser jag mig icke köra, i enlighet med inom kommittén

reservationsvis gjort yrkande, förorda eu sänkning av lönenivån

beträffande de lägre eller på mellanplanet stående personalgrupperna

under vad kommittémajoritetens förslag innebär.

I fråga om de övriga yrkanden, som från styrelsernas eller personalens

sida framförts angående ökning, utöver vad kommittén avsett, av

lönerna för vissa kategorier befattningshavare, såsom för ingenjörs- och

trafikpersonal samt för kvinnliga befattningshavare i allmänhet, har jag

heller icke funnit skäl till avvikelse från kommitténs förslag. Jag vill

särskilt framhålla, att den tekniskt utbildade personalen synes hava blivit

så tillgodosedd, att nuvarande svårigheter att för statstjänsten förvärva

och behålla sådan personal torde bliva undanröjda, samt att kommittéförslaget

innebär eu avsevärd höjning av de kvinnliga befattningshavarnas

löner.

Då jag nu övergår till frågan om de föreslagna arvodena för befattningshavare,

som tillsättas genom förordnande på viss tid, vill jag

först omnämna vissa organisatoriska förändringar, som av kommittén

föreslagits och vilka jag anser mig böra tillstyrka. Således skulle, vad

statens järnvägar beträffar, den ändring genomföras, att allenast den ena

av överdirektörerna hos järnvägsstyrelsen skall fungera såsom souschef,

varjämte, i enlighet med vad jag tidigare nämnt, distriktschef icke vidare

skall fast anställas utan förordnas på viss tid. Vidare skulle vattenfallsstyrelsen,

som nu utgöres av en ordförande och fyra från andra verksamhetsområden

tillkallade, inedbeslutande ledamöter, av skäl, jag i annat

sammanhang skall utveckla, komma att bestå av en för viss tid förordnad

generaldirektör såsom ensam beslutande, en likaledes för viss tid

förordnad överdirektör samt genom konstitutorial tillsatta byråchefer

ävensom för viss tid förordnade fullmäktige i likhet med vad förhållandet

nu är inom telegraf- och järnvägsstyrelserna, varjämte på extra stat

skulle finnas en överingenjör. De två revisorer, som hava att granska

vattenfallsstyrelsens förvaltning, skulle benämnas överrevisorer. Tillika

skulle, såsom jag förut omförmält, cheferna för vissa till statens vattenfallsverk

hörande kraftverk under benämningen kraftverksdirektörer tillsättas

medelst förordnande för viss tid.

Med avseende å sättet för betecknandet av några av ifrågavarande

tjänstemän bär jag, då chefsbeteckningarna synas böra förbehållas de

egentliga verkscheferna, ansett den förenkling böra äga rum, att överingenjören

och chefen för statens järnvägsbyggnader samt överingenjö
-

Befattningshavare

tillsatta

på förordnande.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 391.

ren och chefen för statens järnvägars huvudverkstäder benämnas allenast

överingenjöi'', liksom ock, enligt vad jag tidigare nämnt, den av kommittén

föreslagna benämningen överdirektör och chef för statens kraftverksförvaltning

skulle förkortas till överdirektör.

De av kommittén för ordinarie befattningshavare, som tillsättas genom

förordnande, föreslagna arvodesbeloppen utgöra för:

generaldirektör och chef för statens järnvägar..................... 40,000 kronor

generaldirektör och chef för telegrafverket ........................... 30,000 »

generaldirektör och chef för statens vattenfallsverk............ 30,000 »

generaldirektör och chef för postverket (förutom arvode

såsom ordförande i styrelsen för postsparbanken)...... 20,000 »

överdirektör och souschef vid statens järnvägar.................. 20,000 »

överdirektör vid statens järnvägar samt överingenjör vid

statens järnvägar (3 st.) ...................................................... 18,000 »

distriktschef vid statens järnvägar (5 st.) .............................. 16,000 »

verkstadsdirektör vid telegrafverket.......................................... 15,000 »

överdirektör vid statens vattenfallsverk, förutom tantiem... 10,500 »

kraftverksdirektör vid statens vattenfallsverk (3 st.), förutom

tantiem ........................................................................... 10,000 »

För överdirektören vid statens vattenfallsverk skulle tillkomma vid

1918 års lagtima riksdag beslutad tantiem med 0,5 procent för år räknat

å nettovinsten av rörelsen vid de statens kraftverk, som under året

lämnat överskott. Kraftverk sdirektörs tantiem å nettovinsten av rörelsen

vid det kraftverk, han förestår, har föreslagits skola utgå efter en från 0,5

till 0,3 procent fallande skala, dock med minst 2,500 kronor för år. De

totala avlöningarna för kraftverksdirektörerna skulle härigenom, enligt

av kommittén meddelade beräkningar, komma att under de närmaste

åren utgöra:

vid Trollhätte kraftverk

» Älvkarleby kraftverk

år

1920

18,800 kronor

y>

1922

17,300

»

1924

18,500

»

1920

15,000

»

1922

15,200

B

1924

15,400

»

1920

12,500

»

»

1922

12,500

»

»

1924

12,500

»

» Motala kraftverk ...

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 3.01. 103

Nu utgående avlöningar till här ifrågavarande befattningshavare

torde, med hänsyn tagen till vad inom den enskilda verksamheten i allmänhet

betalas till innehavare av chefsposter även vid väsenligt mindre

företag än det här gäller, icke kunna anses på långt när motsvara, vad

som erfordras för att staten i sin affärsdrivande verksamhet skall kunna

till de högsta ledande posterna förskaffa sig män med sådana kvalifikationer,

att nämnda verksamhet må kunna uppehållas på ett för staten fördelaktigt

sätt. Vad de högre av kommittén ifrågasatta arvodesbeloppen

angår, har jag emellertid ansett en reduktion skäligen böra vidtagas,

nämligen till 35,000 kronor för chefen för statens järnvägar, till 25,000

kronor för chefen för telegrafverket och för chefen för vattenfallsverket,

till 18,000 kronor (av postmedlen) för chefen för postverket, till likaledes

18,000 kronor för överdirektören och souschefen vid statens järnvägar

samt till 17,000 kronor för överdirektör och överingenjör vid

statens järnvägar. De för distriktschef vid statens järnvägar, verkstadsdirektör

vid telegrafverket och kraftverksdirektör vid vattenfallsverket av

kommittén föreslagna arvodena liksom ock grunderna för tantiem till

sistnämnda befatlninghavare hava icke föranlett erinran från min sida.

Vad slutligen beträffar överdirektören vid vattenfallsverket, har kommittén

icke föreslagit annan ändring i de honom genom beslut av 1918 års

lagtima riksdag tillerkända avlöningsförmåner, än att beloppet av honom

tillkommande bostadsersättning sammanförts med arvodet till ett beloPP
Då

jag föreslagit nu angivna nedsättningar i de av kommittén föreslagna

arvodesbeloppen, har det emellertid skett under den förutsättning

från min sida, att dyrtidstillägg skall tillkomma jämväl ordinarie

befattningshavare, vars avlöning utgår uteslutande i form av arvode.

Huruvida eller i vad mån jämväl tantiemberättigad tjänsteman bör komma

i åtnjutande av dyrtidstillägg, synes mig dock vara en fråga, som det lärer

bliva tillfälle att närmare överväga i sammanhang med prövning av

spörsmålet om dyrtidstillägg efter den 30 juni 1920 för all personal vid

här ifrågavarande verk.

I fråga om kommitténs förslag till höjda arvoden för fullmäktige

hos telegraf-, järnvägs- och vattenfallsstyrelserna samt överrevisorerna

vid statens järnvägar och vattenfallsverk har jag, då dyrtidstillägg icke

tillkommit innehavarna av dessa uppdrag, intet att erinra.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Muj:ts Proposition Nr 391.

Kommittén.

Lönenämnd.

Den tidigare vid flera tillfällen framkomna tanken på inrättande av

en särskild institution för viss handläggning av lönespörsmål rörande

statens tjänstemän i allmänhet har av kommittén upptagits, i det att

under 3 avd. i förslaget till avlöningsreglemente införts bestämmelser om

en lönenämnd, vilken skulle hava att avgiva yttranden rörande sådana

allmänna föreskrifter, som enligt reglementet skola utfärdas av Kungl.

Maj:t, samt jämväl att i enlighet med av Kungl. Maj:t fastställd instruktion

bereda andra ärenden av huvudsakligen lönetekuisk natur. Till

stöd för detta förslag anför kommittén till en början följande:

»Utöver de bestämmelser avlöningsreglementet innehåller krävas en

mängd föreskrifter av ofta särdeles detaljerad natur, vilka icke lämpligen

kunna göras till föremål för riksdagens prövning. Dylika föreskrifter

utfärdas nu antingen av Kungl. Maj:t efter förslag av verkens styrelser eller

ock av dessa sistnämnda, vare sig med eller utan särskilt bemyndigande.

Härigenom har emellertid följden blivit, att mycket kommit att brista i

den enhetliga behandling av dessa ämnen, som måste förutsättas, därest

ändamålet med gemensamma avlöningsbestämmelser för de fyra verken

skall vinnas. Kommittén har, i syfte att uppnå ändring härutinnan, i sitt

förslag till avlöningsreglemente ansett överflyttande från verkens styrelser

till Kungl. Maj:t av beslutanderätten rörande en del hithörande ämnen

böra äga rum, där sådant synts kunna ske utan att medföra olägenheter

vid verkens skötsel. Härigenom skulle så många och vidlyftiga

samt speciella detaljer berörande frågor komma att hänskjutas till Kungl.

Maj ds prövning, att det näppeligen kan förutsättas att desamma, därest

enhetlighetstanken skall tillbörligen beaktas, skola kunna av Kung!. Maj:t

avgöras utan att särskilda sakkunniga eller kommitterade tillkallas för

avgivande av yttrande. Det är emellertid uppenbart att, om för dylika

ändamål varje gång tillkallas olika personer, dessa måste offra lång tid

på att. sätta sig in icke blott i de dem direkt förelagda frågorna, utan

även i de fyra verkens övriga förhållanden, som kunna inverka på de

föreliggande spörsmålens avgörande, utan att ändock trygghet vinne3

för eu önskvärd följdriktighet vid frågornas bedömande. Finnes däremot

en särskild, på lämpligt sätt sammansatt institution för berörda ända
-

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 301.

105

mål, uppnås den erforderliga kontinuiteten, och ärendena kunna snabbare

komma till avgörande, vilket särskilt för sådana verk som kommunikationsverken

är av betydande vikt, varförutom de olika spörsmålen torde

bliva tillförsäkrade en mera sakkunnig behandling.»

Efter uppräknande (sid. 220— 221) av å ena sidan ett antal frågor,

vilka synts böra göras till föremål för lönenämndens yttrande, innan desamma

prövas av Kungl. Maj:t, samt å andra sidan vissa frågor, som

ansetts vara av den natur, att de icke borde komma under nämndens

behandling, fortsätter kommittén sin motivering för lönenämndens inrättande

sålunda:

»Kommittén bar hittills uteslutande uppehållit sig vid en sida av lönenämndens

åligganden. Emellertid åsyftar kommittén, att ett måhända

än betydelsefullare verksamhetsfält skulle lämnas nämnden, i det att

densamma skulle dels i allmänhet följa verkens utveckling, såvitt densamma

kan öva inverkan på löneförhållandena, samt hos Kungl. Maj:t

föreslå därav påkallade ändringar i gällande bestämmelser ävensom bereda

kommande löneregleringar för verkens tjänstemän. I sistnämnda

hänseende torde vara att förvänta ett fruktbringande arbete av nämnden.

De former, under vilka hittills de här ifrågavarande verkens lönefrågor

kommit till behandling, kunna icke anses tillfredsställande. Så hava

exempelvis icke mindre än tre kommittéer och kommissioner allt sedan år

1914 varit sysselsatta med förberedandet av lönereglering för statens

järnvägar. En var av dessa sakkunnigberedningar har fått taga upp

arbetet nära nog från början, varigenom ett ur alla parters synpunkt

olämpligt dröjsmål med en mera definitiv lösning av lönespörsmålen

icke kunnat undvikas.

Då den permanenta lönenämnd, kommittén föreslår till inrättande,

kunde bliva i tillfälle att successivt bereda lönefrågorna, skulle, när

en omreglering av löneförhållandena påkallades, en dylik reglering

kunna utan tidsutdräkt försiggå. Om därjämte från statsmakternas sida

anvisning lämnades om, att kommunikationsverkens avlöningsförhållanden,

däri inbegripen jämväl dyrort sgrupperingen, på vissa regelbundet

återkommande tidpunkter, exempelvis vart femte år, skulle av nämnden

göras till föremål för en allmän granskning i syfte att undersöka, huruvida

en nyreglering vore av behovet påkallad, komme dessa stora verks

hela lönepolitik att utvecklas på ett mera smidigt och ur såväl verkens

som personalens synpunkter tillfredsställande sätt. Man skulle under

tiden mellan löneregleringarna i viss mån undgå de nuvarande lönerörelBihang

till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 352 käft. (Nr 391.) 966 19 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 391.

serna bland personalen, vilka vålla oro i arbetet och taga tjänstemännens

intresse allt för mycket i anspråk. Förhållandet mellan verkens ledande och

underlydande personal skulle förbättras genom att det nuvarande motsatsförhållandet

dem emellan med avseende å lönefrågorna skulle bortfalla.

Verkens styrelser bleve därmed också befriade från en del arbete,

som nu tager en högst betydlig del av dess tid i anspråk.»

Vid behandlingen av förslaget angående inrättande av en lönenämnd

för de ifrågavarande verken har kommittén även ägnat uppmärksamhet

åt frågan om en förhandlingsordning mellan verkens ledning

och personalen, varigenom denna senare skulle erhålla ökad möjlighet

att göra sina synpunkter och önskemål gällande i fråga om dess anställnings-,

arbets- och löneförhållanden. Då emellertid särskild utredning

av detta spörsmål enligt Kungl. Maj:ts uppdrag påbörjats inom

socialstyrelsen, har kommittén icke ansett sig böra göra annat uttalande

i ämnet, än att det syntes önskligt, att denna fråga snarast komme till

sin lösning. Kommittén förmenar, att den tilltänkta lönenämnden skulle

kunna anförtros den vidare utredningen av frågan om förhandlingsordning

för här omhandlade verk, och att nämnden, måhända med viss

ändring av den sammansättning kommittén tänkt sig, skulle kunna

bliva det organ, som tillkomsten av en förhandlingsordning måste förutsätta.

Kommittén säger sig icke hava avsett, att lönenämnden skulle givas

någon som helst beslutanderätt i lönefrågor. Ej heller borde den taga

någon befattning med rena förvaltningsfrågor. En tydlig avgränsning

av nämndens verksamhetsområde syntes därför böra vidtagas genom den

instruktion, som Kungl. Maj:t borde utfärda för nämnden. I annat fall

skulle, enligt kommitténs mening, nämnden kunna komma att verka tyngande

på ledningen av de ifrågavarande verken, vilken naturligen alltjämt

borde uteslutande ligga hos vederbörande verks styrelser.

Sättet för lönenämndens sammansättning har kommittén ansett

vara av mycket stor betydelse, för att den skall kunna rätt fylla

sina uppgifter. »Å ena sidan», yttrar kommittén, »böra befattningshavarna

vara representerade inom nämnden, på det att denna skall

vinna förtroende från tjänstemännens sida och dessa äga visshet,

att deras önskemål och synpunkter beträffande lönespörsmålen bliva

framförda inom nämnden. Av lika vikt torde det vara, att även

förvaltningssynpunkterna bliva företrädda inom nämnden. Visserligen

antager kommittén, att nämnden skall finna lämpligt att till förhandling

inkalla speciella representanter för de olika verken, liksom ock för

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 391.

107

personalen, för att sakkunskapen skall komma till sin rätt. Men då

dessa inkallade personer icke torde böra tillkomma att öva något direkt

inflytande på nämndens yttranden och förslag, lära bland nämndens

ordinarie ledamöter även böra finnas personer, som bevaka förvaltningarnas

intressen. Slutligen synas även vissa allmänna intressen böra få

tillfälle att göra sig gällande inom nämnden, förslagsvis genom att i

nämnden ingå utom verken stående, opartiska, med statens synpunkter

och övriga hithörande förhållanden förtrogna personer.»

Efter övervägande av nu nämnda önskningsmål har kommittén ansett

sig böra föreslå, att antalet ledamöter i nämnden skall utgöra sju,

därav tre skulle representera personalen inom olika grader, tre de allmänna

intressena och en förvaltningsintresset; den bland personalrepresentanterna,

som utsåges bland de högre tjänstemännen, syntes kunna

förutsättas jämväl skola i viss mån företräda förvaltningarna, varigenom

dessa i realiteten komme att erhålla två företrädare inom nämnden.

Suppleant för envar av nämndens ledamöter syntes böra finnas, och borde

valet av suppleant ske under beaktande av det önskvärda i att samtliga

verken, såvitt lämpligen kunde ske, skulle bliva företrädda inom nämnden

antingen genom ordinarie ledamot eller genom ersättare för sådan

ledamot.

Av enahanda skäl, som föranlett kommittén att uttala sig för att

ledamöterna i bostadsnämnden skola utses av Kungl. Maj:t, har kommittén

funnit jämväl lönenämndens ledamöter böra på samma sätt tillsättas. Personalsammanslutningar

och enskilda tjänstemannagrupper borde dock äga

att hos Kungl. Maj:t framföra sina önskemål i avseende å valet av personalrepresentanter.

Tiden för mandatens varaktighet syntes böra begränsas

till tre år, på det att de sålunda utsedda måtte kunna sägas

på ett tillförlitligt sätt representera förhärskande uppfattningar inom

de områden, de företrädde. För aft den erforderliga kontinuiteten i nämndens

arbeten skulle upprätthållas, syntes samtliga ledamöter icke böra på

en gång ombytas. Omval skulle givetvis också kunna ske.

Rörande ersättning till nämndens ledamöter samt fördelningen mellan

de olika verken av kostnaderna för nämndens verksamhet har kommittén

ansett erforderliga föreskrifter böra meddelas av Kungl. Maj:t, på sätt

även föreslagits i fråga om bostadsnämnden.

Generalpoststyrelsen och vattenfallsstyrelsen förklara sig icke hava något

att erinra mot förslaget om inrättande av en gemensam lönenämnd för

de ifrågavarande fyra verken med av kommittén skisserat arbetsområde

och befogenhet, därvid dock dels generalpoststyrelsen ansett förvaltnings
-

Yttranden.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 391.

intresset bliva väl svagt företrätt inom nämnden, dels ock vattenfallsstyrelsen,

som funnit anordningen i fråga vara en konsekvens av tilllämpandet

av gemensamt lönesystem för verken, betonat, att nämndens

uppgifter måste begränsas till dem, som enligt kommitténs förslag närmast

skulle tillkomma densamma.

I viss motsats härtill har järnvägsstyrelsen avstyrkt inrättandet av

en lönenämnd med den inskränkta befogenhet, som kommittén ifrågasatt,

men däremot förordat, att en lönenämnd med vidsträcktare arbetsuppgift

komme till stånd. Till stöd härför anför styrelsen följande:

»För att en lönenämnd skall bliva till verkligt gagn böra enligt styrelsens

mening tre huvudsyften därmed tillgodoses, nämligen:

1) åvägabringande av enhetlighet i behandling av vissa ärenden vid de

olika verken;

2) verksledningarnas avlastande från en del tyngande, mera på sidan om

deras egentliga arbetsuppgifter liggande arbete; samt

3) avlägsnande av det motsatsförhållande mellan verksledning och personal,

som uppkommer genom de ständiga mellanhavandena i lönefrågor o. d.

Förslaget, sådant det nu föreligger, tillgodoser dessa syften endast i viss

inskränkt mån.

Sålunda åvägabringas visserligen viss likformighet i löneärendenas behandling,

men detta sker icke för alla och icke ens. för de kanske viktigaste av de

ärenden, beträffande vilka det är angeläget att så äger rum, vartill kommer, att

nämndens insats härutinnan, såsom kommittén tänkt sig saken, göres på bekostnad

av ärendenas snabba behandling. Nämnden skulle nämligen icke helt övertaga

något av verkens respektive Kungl. Maj:ts arbete eller befogenhet i berörda

frågor, utan tillkommer densamma blott såsom en ytterligare instans och skapar

ny omgång.

Verkens olika uppgifter i hithörande ärendens behandling kvarstå ungefär

lika, och verkens arbetsbörda minskas ej. Särskilt blir detta fallet därför att de

många bestämmelserna rörande arbetare och extra personal samt uppgörelserna

med dem — ofta för övrigt grundläggande för den ordinarie eller extra ordinarie

personalens villkor — allt fortfarande skulle komma att såsom kommittén formulerat

sitt förslag skötas av verken ensamt.

Givetvis kommer också motsatsförhållandet mellan verksledning och personal

såsom arbetsgivare och anställda icke att förbättras. Verken bliva fortfarande

första instans för framställningar från personalens sida och deras ställning kommer

nog.också i praktiken att oftast bliva den för den vidare behandlingen och

för utgången av frågorna grundläggande. Detta kan alltså komma att motverka

likformighetssträvandena, då olika verk kunna bedöma frågorna olika.

Det synes alltså, som borde nämnden organiseras för en betydligt vidare

arbetsuppgift. Den bör i viss utsträckning kunna övertaga verkens nuvarande

både befogenheter och skyldigheter i ärenden rörande all personals anställningsoch

lönevillkor.

Vilka ärenden, som sålunda böra överlämnas till nämndens handläggning,

bör tydligt angivas i nämndens instruktion och i dess arbetsordning, så att nämn
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Proposition Nr 391. 109

dens förhållande till verken klarlägges; och bör därför särskild utredning härutinnan

företagas.

Till nämndens instruktion bör också höra en hänvändelseordning, vari bestämmes

i vilka frågor personalen bör göra hänvändelse till nämnden i stället

för som nu till styrelsen, liksom på vilket sätt dylik hänvändelse bör ske.

En synnerligen viktig fråga är givetvis, huru verkens intressen skola få

göra sig gällande i nämndens arbete och dess beslut. Yerkens direkta befattning

med en del frågor, där de nu äga beslutanderätt, respektive rätt och skyldighet

att föra fram egna initiativ till högre ort, skulle ju upphöra. Av vikt är också

att ett intimt samarbete med verken äger rum redan vid ärendenas behandling i

nämnden för undvikande av arbetskrävande remisser till verken.

Till nämndens instruktion bör vidare höra eu förhandlingsordning, vilken

angiver, huru nämnden skall gå till väga, då underhandlingar skola föras med

intresserade personalgrupper, vid vilka underhandlingar givetvis även de i varje

fall berörda verken böra vara representerade.

Om en dylik förliandlingsuppgift tillägges nämnden, synes den gamla frågan

om förhandlingsordning vid statens verk vara lyckligt löst för nu berörda verk,

för vilka för övrigt denna fråga i främsta rummet är av betydelse. Den nu ifrågasatta

anordningen innebär också fördelen, att staten till ett dylikt förhandlingsorgan

kan knyta den sakkunskap och erfarenhet i förhandlingsmetoder m. m.,

som är absolut nödvändig för att ej statens intressen skola komma att ligga

under i tvekampen med de på detta område synnerligen väl tränade och utrustade

större personal- och arbetarorganisationerna.»

Från järnvägsstyrelsens nu återgivna yttrande har emellertid järnvägsfullmäktigen

Strömberg, med vilken överingenjören Fogelmarck

förenat sig, uttalat avvikande mening och därvid yttrat, bland annat,

följande:

»Om jag än i likhet med järnvägsstyrelsen anser, att inrättande av en lämpligt

sammansatt lönenämnd skulle kunna medföra mycket beaktansvärda fördelar,

och därvidjsärskilt finner vara av vikt, att i samband därmed föreskrift utfärdas i syfte

att alla inom respektive verk uppkommande lönefrågor, rörande såväl ordinarie

som extra personal, samt andra frågor, som direkt eller genom sina följder kunna

anses hava inverkan på förhållandena inom övriga verk, skola före avgörandet

hänskjutas till lönenämnden i och för yttrande, kan jag dock ej känna mig övertygad

om, att det vore lyckligt, att nämnden utrustades med så stor befogenhet,

att den övertoge verkens nuvarande beslutanderätt i dylika frågor. Förutsättas

måste visserligen, att respektive verk bliva inom nämnden på lämpligaste sätt representerade,

men, om ock mycket beror på den blivande sammansättningen av en

sådan nämnd, kan jag ej finna annat än att, om den blir utrustad med så stor

befogenhet, som styrelsen föreslår, verkens styrelser måste bliva alltför mycket

bundna, då det gäller frågor av så stor och genomgripande betydelse, som här

är fallet.

De bliva visserligen befriade från en mängd tidsödande och ofta obehagliga

tvister och förhandlingar med personalen om lönefrågor o. d., men på samma

gång också från ansvaret för följderna av beslutens inverkan på verkens ekonomi

och drift, något som ej kan vara till gagn, och detta utan att, såvitt jag kan bedöma,

den avsedda fördelen av ett bättre förhållande mellan verksledning och

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj.is Proposition Nr 391.

Departements
chefen.

personal i någon större grad skulle vinnas, ty givetvis skulle vid eventuellt miss

nöje från personalens sida med ett beslut, som ej gått i av denna önskad riktning,

detta icke komma att gå ut över någon annan än verket självt, vare sig den

beslutande varit verkets styrelse eller en lönenämnd.

Jag anser mig därför icke kunna ansluta mig till järnvägsstyrelsens förslag,

att till lönenämnden bör överflyttas respektive verks fulla beslutande- och initiativrätt

i löne- och dylika frågor.»

Från personalhåll uttalas såsom regel tillstyrkande till kommitténs

förslag om lönenämnd, dock under framhållande av önskvärdheten av

ökat antal ledamöter, på det att skilda personalgruppers intressen må

bliva däri representerade, därvid särskilt från föreningarna av kvinnliga

befattningshavare anhållits om representantskap i nämnden för de kvinnliga

tjänstemännen. Uttalanden hava ock gjorts angående önskvärdheten

av att personalrepresentanterna i nämnden måtte få utses direkt av personalen.

Frågan om en permanent institution för viss behandling av lönespörsmål

har redan tidigare varit väckt, och starka sympatier för inrättandet

av en dylik institution hava även uttalats inom riksdagen. Att

kommittén nu för de här ifrågavarande verkens vidkommande upptagit

denna tanke, får därför anses vara helt naturligt och synes mig vara

ett steg i rätt riktning.

Tvekan kan emellertid föreligga om den befogenhet, som lämpligen

bör tilläggas den föreslagna lönenämnden. I sådant hänseende har från

järnvägsstyrelsen uttalats, att nämnden i viss utsträckning borde övertaga

verkens nuvarande både befogenheter och skyldigheter i ärenden

rörande all personals anställnings- och lönevillkor, under det att kommittén

ansett nämnden icke böra givas någon som helst beslutanderätt

i lönefrågor samt ej heller taga någon befattning med rena förvaltningsärenden,

en uppfattning, som biträtts av vattenfallsstyrelsen.

Ehuru jag för min del finner åtskilliga skäl tala för en utsträckningav

lönenämdens befogenhet, måste jag dock finna det klokt att, då här

ändock är fråga om en nyhet inom svensk statsförvaltning, framgå med

en viss försiktighet och således icke från början tillerkänna lönenämnden

större eller andra befogenheter, än som under alla förhållanden torde kunna

utan invändningar från något håll anförtros åt densamma. Sedan lönenämnden

under någon tid varit i verksamhet, torde böra tagas under

övervägande, huruvida enligt då vunna erfarenheter en utvidgning av

nämndens befogenhet bör äga rum. Jag finner mig således böra för

det närvarande föreslå den begränsning av lönenämndens arbetsuppgifter,

som kommitténs förslag innebär.

s. 111 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr il Hl.

111

Jag tillåter mig för min del även åberopa vad kommittén yttrat i

fråga om möjligheten av att åt lönenämnden skulle kunna anförtros den

vidare utredningen av frågan om en förhandlingsordning mellan verkens

ledning och personalen samt även att nämnden skulle kunna utvecklas

till det organ, som tillkomsten av en förhandlingsordning måste förutsätta.

Vidkommande lönenämndens sammansättning anser jag kommitténs

förslag innebära möjlighet att i tillbörlig grad tillgodose såväl förvaltnings-

och personalintressena som ock de allmänna synpunkter, som

böra få tillfälle att inom nämnden göra sig gällande. Jag finner därför

icke nödigt att, åtminstone till en början och innan någon erfarenhet

av nämndens verksamhet vunnits, föreslå någon från vad kommittén

tänkt sig avvikande sammansättning av nämnden. 1 likhet med kommittén

anser jag mig icke kunna förorda att låta personalrepresentanterna

i nämnden utses direkt av personalen eller av sammanslutningar

inom densamma. Givetvis kommer ändock att tillses, att personalrepresentanterna

bliva personer, som åtnjuta sina kamraters förtroende och

tillit.

övergångsbestämmelser.

På sätt ägt rum såväl vid de år 1918 beslutade provisoriska löneregleringarna

för samtliga ifrågavarande verk som ock vid föregående

löneregleringar vid statens järnvägar, har kommittén ansett det böra

ankomma på Kungl. Maj:t att meddela erforderliga föreskrifter rörande

övergången till de nya avlöningsbestämmelserna, dock att riksdagens

beslut torde vara påkallat beträffande den utbetalning av lön vid tiden

för löneregleringens ikraftträdande, som, enligt vad jag tidigare omnämnt,

skulle ifrågakomma för förmedling av övergången till efterskottsutbetalning

av hela avlöningen. Beträffande de allmänna grunder, som i övrigt

borde tillämpas i avseende å övergången till ny stat, har kommittén

anfört följande:

»Såsom huvudregel torde, i anslutning till vad i nämnda avseende

tidigare plägat stadgas, böra iakttagas, att de nya avlöningsbestämmelserna

skola omedelbart efter deras trädande i kraft varda i sin

helhet gällande för samtliga ordinarie befattningshavare, såsom om bestämmelserna

varit tillämpade under vars och ens hela tjänstetid.

Emellertid torde nämnda huvudregel icke böra tillämpas utan vidare.

Detta gäller sålunda beträffande de uti reglementsförslagets 12 § 1 mom.

Kommittén.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 391.

intagna stadganden, vilka innebära, att tjänsteman vid befordran till

tjänst i högre lönegrad alltid skall tillträda lön enligt högre löneklass,

än den han vid befordringstillfället tillhörde eller från tiden för den

högre tjänstens tillträdande skulle hava tillhört, ävensom att, under vissa

i paragrafen angivna förutsättningar, sålunda befordrad tjänsteman skall

äga att därutöver för omedelbar eller framtida uppflyttning till högre

löneklass i den nya tjänsten räkna sig tillgodo viss tjänstetid i den

lägre tjänsten. Därest nn enligt huvudregeln nyss angivna stadganden

skulle i hela deras vidd tillämpas i avseende å tjänstemannens föregående

tjänstetid, kunde detta leda därhän, att vissa tjänstemän, på grund

av upprepade tidigare befordringar, vid övergången till den nya avlöningsstaten

på en gång komme i åtnjutande av oproportionerligt stor

löneförhöjning.

Kommittén har med fästat avseende härå ansett tjänstemännens berättigade

anspråk bliva skäligt tillgodosedda, därest tillämpningen av

nyssberörda stadganden vid övergången inskränktes att avse allenast

vederbörande tjänstemans senaste befordran före de nya avlöningsbestämmelsernas

ikraftträdande.

Därjämte finner kommittén ett kompletterande stadgande erforderligt,

för att ej vissa tjänstemän skola bliva ställda på en ogynnsammare

plats å löneskalan, än den de intogo å den gamla staten. I anslutning

till ett stadgande i övergångsbestämmelserna till 1919 års stat för

statens järnvägar torde fördenskull böra meddelas en bestämmelse av

ungefär följande innehåll:

Därest eu tjänsteman vid övergången till den nya lönestaten på

grund av ovan antydda stadganden beträflande övergången till 1920 års

stat skulle hänföras till eu löneklass iuom lönegraden, som motsvarar

ett lägre antal tjänstår i innehavande befattning än vad hans ställning

på den gamla staten vid övergången utvisat, må han i stället, såväl i

fråga om lönen vid ingången av år 1920 som beträffande framtida uppflyttning

till högre löneklass, tilldelas den plats å den nya staten, vilken

motsvarar det högre antalet tjänstår enligt nyss nämnda beräkningsgrund.

Vidare bör, i likhet med vad vid upprepade tillfällen plägat medgivas,

tjänsteman å den nya avlöningsstaten tillgodoräknas den tid, som

före nämnda stats ikraftträdande förflutit från hans tillträde till samma

eller motsvarande befattning, vare sig på grund av fullmakt eller konstitutorial

eller ock, beträffande de i staten nyuppförda befattningarna, på

grund av förordnande.

Såsom eu ytterligare huvudregel bör givetvis stadgas, att icke någon

må genom tillämpningen av det nya avlöningsreglementet vid över
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 391.

113

gången till den nya staten lida minskning i den sammanlagda löneinkomst,

som han enligt vederbörande nu gällande avlöningsreglemente

samt för övergången till 1911) års stat gällande bestämmelser skalle

hava uppburit vid tiden för den nya statens ikraftträdande. Gottgörelse

för minskad löneinkomst torde därvid böra utgå i form av personligt

lönetillägg, att åtnjutas av tjänstemannen intill dess hans löneinkomst

genom löneförhöjning vare sig i samma tjänst eller efter förflyttning till

annan befattning erhåller eu löneinkomst, som minst uppgår till den han

enligt nuvarande avlöningsbestämmelser skulle hava innehaft vid övergången.

Beträffande dylikt lönetillägg för viss provisionsberättigad personal

vid telegrafverket, har redan i det föregående talats.»

Kommittén erinrar vidare om att i övergångsbestämmelserna borde

meddelas stadganden angående gottgörelse till en del tjänstemän vid

post- och telegrafverken för indragning av förut omnämnda ersättningar

och sportler.

Genom den föreslagna förändrade bestämmelsen i fråga om semester

skulle semestertiden för vissa grupper av tjänstemän intill det

år, under vilket vederbörande fyller 40 år, något nedsättas. I anslutning

till vad tidigare medgivits under liknande förhållanden föreslår

kommittén att, så länge nuvarande befattningshavare kvarstår i den

tjänst, han innehade vid tiden för löneregleringens ikraftträdande, han

må personligen varda bibehållen vid den större förmån i nämnda hänseende,

som enligt nu gällande avlöningsreglemente varit honom tillerkänd.

Slutligen påpekar kommittén, att utöver de sålunda berörda huvudstadgandena

i avseende å övergången till de nya avlöningsbestämmelserna

krävas vissa detalj föreskrifter för sådana speciella fall, vilka nu svårligen

kunna utan särskilda utredningar överblickas.

Svenska telegraftjänstemännens förening och föreningen för tjänstemän

av högre grad vid statens järnvägar hava i sina yttranden hemställt,

att den begränsning, kommittén föreslagit med avseende å tillämpningen

vid övergången till ny stat av bestämmelsen i 12 § 1 mom. angående

s. k. sneddning, icke måtte äga rum.

Posttjänstemännens förening och trafiktjänstemännens riksförbund

yrka, att, »om i den fastställda nya löneplanen för någon tjänst antalet

löneklasser blir större än antalet avlöningssatser för samma tjänst enligt nu

gällande bestämmelser, bör vid övergången till den nya löneplanen för

beräknande av den löneklass, som skall tillgodokomma vederbörande

tjänstinnehavare, borträknas så många löneklasser från och med den

lägsta för graden, att antalet löneklasser enligt nya löneplanen blir lika

med antalet avlöningssatser enligt nuvarande avlöningsstat.»

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 352 käft. (Nr 391.) 96619 15

Yttranden.

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Ktmgl. Maj:ts Proposition Nr 391.

Departements
chefen.

Svenska telegraftjänstemännens förening yrkar jämväl, att den av

kommittén föreslagna rätten för tjänsteman, vilken på grund av förordnande

uppehållit i staten nyuppförd befattning, att tillgodoräkna sig

tjänstetid före den nya statens ikraftträdande, måtte tillerkännas, förutom

telegraf inspektör, vilken tillträder nyinrättad tjänst såsom trafikdirektör,

jämväl de telegrafverkets tjänstemän, som uppehållit tjänst i succession

efter till telegraf inspektör förordnad tjänsteman.

Posttjänstemännens förening har yrkat, att, för bestämmande av huruvida

tjänsteman genom tillämpningen av det nya avlöningsreglementet

skulle komma att få minskad löneinkomst, hänsyn icke bör tagas till

dyrortstillägg vare sig enligt nuvarande eller enligt de nya avlöningsbestäm

melserna.

Av postmästarföreningen framhålles, att dyrortstillägg icke bör

tagas med i beräkningen vid jämförande av nuvarande och blivande avlöning

i och för bestämmande av, huruvida personligt lönetillägg skall

utgå på grund av bortfallandet av ersättning till vissa posttjänstemän

från postsparbanken.

Generalpoststyrelsen liksom ock vissa av personalens föreningar

anse, att den av kommittén föreslagna rätt för nuvarande tjänsteman att

varda bibehållen vid den större förmån i semesterhänseende, som enligt

gällande avlöningsreglemente varit honom tillerkänd, måtte gälla även

vid befordran till annan tjänst, än den han vid löneregleringens ikraftträdande

innehade. Berörda rätt hava vattenfallsstyrelsen och centralförbundet

för statens vattenfallsverks tjänstemannaföreningar ansett böra

tillkomma även sådan innehavare av i staten nyuppförd befattning, som

förut innehaft samma eller motsvarande befattning på grund av förordnande.

Mot kommitténs förslag i avseende å övergångsbestämmelser att

meddelas av Kungl. Maj:t har jag i huvudsak intet att invända. Jag

erinrar dock om mina tidigare uttalanden angående meddelande av

föreskrifter beträffande fastställandet av hyresbeloppen för tjänstebostäder

för nuvarande befattningshavare samt av hyres- eller bränsleersättning

i vissa fall ävensom angående den nuvarande beklädnadsersättningens

fixerande till lika belopp inom samtliga verken. Jämväl tillåter jag mig

erinra om de övergångsbestämmelser, som jag förut antytt vid behandling

av frågorna om borttagande av uppbördsprovision och sportler för viss

telegrafpersonal samt av extra inkomster för viss postpersonal.

De här ovan nämnda yrkandena med avseende å semester torde böra

i viss mån beaktas. Det lärer nämligen få anses skäligt, att en tjänsteman

icke till följd av befordran skall erhålla kortare semester än han

förut varit tillerkänd, liksom ock att exempelvis tjänstemännen hos vattenfallsstyrelsen,

vilka icke varit uppförda på ordinarie stat men ändock

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 391.

115

varit berättigade till viss tids semester, skola få tillgodonjuta denna rätt

oavkortad, då deras befattningar nu uppföras på ordinarie stat.

Yrkandena med avseende å tillämpningen vid själva övergången av

bestämmelsen i 12 § 1 mom. angående sneddning synas mig hava visst

fog för sig redan av den orsak, att vad kommittén härutinnan föreslagit

skulle i många fall medföra, att tidigare befordrad tjänsteman skulle

komma i ogynnsammare löneställning än en senare befordrad, samt att

jämväl tjänstemännen vid telegrafverket, statens järnvägar och vattenfallsverket,

för vilka bestämmelsen om sneddning icke tidigare varit

gällande, skulle komma i ofördelaktigare läge än postverkets tjänstemän,

vilka redan sedan lång tid tillbaka fått åtnjuta förmånen av sneddning.

Ett ytterligare skäl att ifrågasätta tillämpning i större utsträckning än

kommittén föreslagit av stadgandet i 12 § 1 mom. vid övergången till den

nya staten utgör den omständigheten, att, i motsats till vad kommittén avsett,

jag föreslagit en sådan form för löneregleringens genomförande, att

någon avlönings förbättring icke skulle uppkomma för tjänstemännen. Ur

nu angivna synpunkter torde ett ytterligare övervägande av den föreliggande

frågan böra äga rum i samband med övergångsbestämmelsernas utfärdande.

Vidkommande svenska telegraftjänstemännens förenings yrkande i

avseende å tillgodoräknande av viss föregående tjänstgöringstid, torde

det visserligen vara uppenbart, att sådant tillgodoräknande bör få ske

beträffande telegraf inspektör, som tillträder den mot dylik befattning

svarande ordinarie tjänsten såsom tralikdirektör. På de tjänstemän, som

uppehållit telegrafinspektörs ordinarie tjänst eller annan tjänst i succession

därefter, torde däremot vara tillämpligt vad 1918 års lagtima riksdag

i skrivelse den 28 maj 1918, nr 245, anförde i fråga om av Kungl.

Maj:t föreslaget tillstånd för två befattningshavare i civildepartementet

att för rätt att åtnjuta ålderstillägg tillgodoräkna sig viss tjänstgöring.

Riksdagen biföll icke denna framställning utan uttalade önskvärdheten

av en allmän utredning i fråga om rätt för befattningshavare att tillgodoräkna

sig viss tjänstgöring för tillgodonjutande av ålderstillägg.

Vid sådant förhållande har jag icke kunnat biträda yrkandet i fråga.

Den i vissa av de inkomna yttrandena berörda frågan, huruvida vid

jämförelse mellan avlöning å gamla och nya staten hänsyn bör tagas

till dyrortstillägg eller ej, synes mig åtminstone i allmänhet böra så besvaras,

att det är de totala avlöningarna, som, oavsett tjänstemans placeringsort,

böra ställas emot varandra.

Enligt vad kommittén föreslagit och jag förut tillstyrkt, skulle personligt

lönetillägg kunna tillerkännas tjänsteman, som med tillämpning

av de nya avlöningsbestämmelserna eller genom bortfallande av vissa

ersättningar och sportler skulle lida minskning i inkomster av sin tjänst.

Däremot har icke lämnats föreskrift om, huruvida eller i vad mån dy
-

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 391.

Kommittén.

Yttranden.

likt lönetillägg må tillgodonjutas under sådan ledighet, som omförmäles

i 17 §. Avfattningen av denna paragraf skulle kunna föranleda, att

dylik tjänsteman under sådan ledighet skulle avstå hela det personliga

lönetillägget. Då detta emellertid icke lärer vara avsett, men å andra

sidan lönetillägget icke alltid torde böra oavkortat tillgodonjutas under

nyss nämnda slag av ledighet, synas i övergångsbestämmelserna böra

meddelas erforderliga föreskrifter i detta ämne.

Pensionsförliål landeri.

Såsom jag tidigare anfört, har kommittén nu föreslagit allenast provisoriska

pensionsbestämmelser för de fyra verkens tjänstemän, att gälla

intill dess definitivt förslag till pensionsreglering hunnit av kommittén

utarbetas samt detta blivit vederbörligen prövat och fastställt. Till följd

av det uppskov med löneregleringens ikraftträdande till den 1 juli 1920,

som av mig satts i fråga, hyser jag förhoppning, att definitivt ordnande

av personalens pensionsförhållanden skall, efter det förslag därtill utarbetats

och förelagts 1920 års riksdag, kunna bliva gällande från

samma tidpunkt som själva löneregleringen.

Med anledning härav anser jag någon prövning av kommitténs

förslag till provisoriska pensionsbestämmelser nu icke böra äga rum, och

förbigår jag därför vad kommittén i detta ämne anfört och föreslagit.

Ekonomisk innebörd av löneregleringen.

I bilaga till betänkandet (sid. 281—293) meddelar kommittén jämförande

tablåer över nuvarande och av kommittén föreslagna avlöningsbelopp

för konstituerade tjänstemän, till vilka tablåer jag tillåter mig

hänvisa. Vidare har å sid. 278 lämnats av verkens styrelser gjorda

approximativa beräkningar angående de kostnadsökningar, som en tilllämpning

av kommitténs förslag till lönereglering skulle medföra.

Angående denna del av kommitténs betänkande yttrar generalpoststyrelsen,

att den förhöjning av lönenivån för kommunikationsverkens

tjänstemän över hela linjen, vilken av kommittén föreslagits och som,

på sätt förhållandena utvecklat sig, nu syntes oundviklig, givetvis komme

att få eu omfattande ekonomisk innebörd, därvid, såsom läge i sakens

natur, verkningarna bleve mest märkbara med avseende å de tjänstemannagrupper,

som innefattade det största antalet befattningshavare.

Generalpoststyrelsen hyste dock den förhoppning, att det jämväl framgent

skulle visa sig möjligt att genom efter förhållandena lämpade åtgärder

så handhava postverkets skötsel, att verket skulle kunna, såsom

ett affärsföretag, av inflytande medel såväl täcka driftkostnader och för
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 391.

ranta det i verket nedlagda kapitalet som ock lämna skäligt överskott,

utan att den ur det allmännas synpunkt nödvändiga, kontinuerliga utvecklingen

och förbättringen av postkommunikationerna behövde stå tillbaka.

Järnvägsstyrelsen, som erinrat om att ökningen av den ordinarie

personalens avlöning medförde en ökning även av lönerna för stora

grupper av den icke ordinarie personalen, har tillika beträffande den i

kommitténs betänkande meddelade uppgiften från järnvägsstyrelsen om

den approximativa kostnadsökningen för statens järnvägar upplyst, att

den noggrannare kostnadsberäkning styrelsen numera låtit verkställa utvisade,

att nyssberörda uppgift vore för låg. Från styrelsen har dock

sedermera lämnats utredning jämväl om en del kostnadsminskningar,

som borttagandet av vissa personalen nu tillkommande naturaförmåner

kunde beräknas medföra, och ansåge styrelsen den verkliga ökningen

för statens järnvägars del kunna anslås till omkring 13,000,000 kronor.

Kommitténs löneregleringsförslag rör sig om en kostnadsökning Departements

för helt år räknat av omkring 20,620,000 kronor för de fyra verken chefen.

sammanlagt. Därest emellertid de synpunkter, jag tidigare framhållit

med avseende å en mot den föreslagna höjningen av lönerna svarande

reduktion av dyrtidstillägget, vinna beaktande, lärer för den närmaste

tiden någon mera avsevärd ökning av verkens driftkostnadsutgifter icke

med förslagets genomförande nu uppkomma.

Departementschefens hemställan.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört, får jag hemställa, att

Kungl. Magt måtte föreslå riksdagen att

dels — under förutsättning att nu utgående särskilda ersättningar

till viss postkontorspersonal för förrättande av postsparbanks-, försäkrings-,

folkpensions- med flera dylika göromål, till vissa tjänstemän hos

generalpoststyrelsen för handläggning av ärenden tillhörande stämpelväsendet,

till viss personal vid telegrafverket för räkningshållning av

telegram och för meddelande av avskrift av telegram samt till viss personal

vid statens järnvägar för handläggning av post-, postsparbanks-,

försäkrings-, folkpensions- med flera dylika göromål och för försäljning

av vissa fraktsedlar och varudeklarationer varda upphävda från och med

den 1 juli 1920 — för tillämpning från och med sistnämnda dag godkänna

det vid detta protokoll (bil. 1) fogade förslag till avlöningsreglemente för

tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens

vattenfallsverk, dock att de i 22 § 1 mom. i berörda reglemente givna

föreskrifter angående semester skola träda i kraft den 1 januari 1920

samt under erforderlig övergångstid tillämpas i enlighet med därutinnan

i protokollet lämnade anvisningar;

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj ds Proposition Nr 391.

dels medgiva, att Kungl. Maj:t må, i huvudsaklig överensstämmelse

med de av mig här ovan angivna grunder, utfärda nödiga bestämmelser

i fråga om övergång på nj stat för personal vid postverk^, telegrafverket,

statens järnvägar och statens vatten fallsverk;

dels besluta, att, där tjänsteman vid postverket, telegrafverket, statens

järnvägar eller statens vattenfallsverk med tillämpning av nu gällande avlöningsbestämmelser

ägt uppbära någon del av avlöningen i förskott,

skall vid ingången av juli månad 1920 till honom på statsverkets bekostnad

utbetalas ett belopp, motsvarande vad tjänstemannen skulle hava i den

befattning, han vid utgången av juni månad 1920 innehade, i förskott

uppburit för juli månad 1920, om de hittillsvarande avlöningsbestämmelserna

då fortfarande varit gällande, därvid beträffande tjänsteman,

som åtnjuter fri bostad jämte fritt bränsle eller fri bostad jämte fri uppvärmning

och fri belysning, skall så anses, som om han i stället uppbure

kontant ersättning för bostad och bränsle respektive hyresbidrag;

dels medgiva, att Kungl. Maj:t må för tiden från och med år 1920

äga bestämma antalet ordinarie befattningar vid postverket av högst

kontrollörs och postmästares av klass 3 grad samt vid telegrafverket av

högst ingenjörsassistents, kontrollörs av 2:a lönegraden och kommissaries

av 3:e lönegraden tjänsteställning, ävensom besluta, att antalet högre befattningar

vid nämnda verk skall för första halvåret 1920 upptagas lika med

vad för år 1919 bestämts;

dels medgiva, att, därest Kungl. Maj:t så finner erforderligt, de i

ovanberörda förslag till avlöningsreglemente omförmälda bostads- och

lönenämnder må träda i verksamhet redan före den 1 juli 1920;

dels ock medgiva, att avlöningen till den å postverkets övergångsstat

för Ernst Vilhelm Nyberg uppförda personliga verkmästarbefattning

må från och med den 1 juli 1920 utgöra 6,420 kronor för år, dock med

skyldighet för Nyberg att ej mindre underkasta sig de i ovanberörda

förslag till avlöningsreglemente angivna föreskrifter och villkor ävensom

att vid uppnådda sextiofem levnads- och trettiofem tjänstår mot åtnjutande

av pension, beräknad efter de i lagen angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension den 11 oktober 1907 stadgade grunder, avgå

från befattningen, än även att låta postverket, utan hinder av patent,

tillgodogöra sig alla av honom gjorda uppfinningar inom postväsendet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall;

och skulle proposition i ämnet avlåtas till riksdagen

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Eduj. Wetterling.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta Proposition Nr 391.

119

Bil. 1.

Förslag- till avlöningsreglemente

för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och

statens vattenfallsverk.

1 avd. Ordinarie tjänstemän.

1 kap. Allmänna bestämmelser.

1 §■

1. Befattning såsom generaldirektör, överdirektör, överingenjör,

distriktschef, verkstadsdirektör eller kraftverksdirektör tillsättes genom

förordnande på viss tid.

2. Övriga ordinarie befattningar tillsättas genom konstitutorial, vilket

skall anses innebära, att tjänsteman kan i administrativ väg avsättas från

sin befattning på grund av fel eller försummelse i tjänsten.

3. Antalet ordinarie befattningar vid vart och ett av ifrågavarande

verk fastställes av Kungl. Maj:t och riksdagen, såvitt angår de i 1 mom.

här ovan nämnda befattningar samt de uti den vid detta reglemente

fogade tjänsteförteckning under avd. A uppförda befattningar, som hänförts

till 13—20 lönegraderna, dock med det i 14 § 2 mom., andra stycket,

angivna undantag. Antalet övriga ordinarie befattningar bestämmes av

Kungl. Maj:t.

2 §•

1. Ordinarie tjänsteman äger uppbära avlöning enligt de i detta

reglemente givna föreskrifter och under de i detsamma stadgade villkor.

2. Avlöning utgår, där ej annorlunda i reglementet stadgas, från

och med den dag, tjänsten tillträdes, till och med den dag, tjänstemannen

avgår på grund av avsked, entledigande eller dödsfall.

3. Utbetalning av avlöning, som icke utgöres av tantiem, sker

månadsvis i efterskott.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kunyl. Maj:ts Proposition Nr 391.

4. De förmåner av mindre värde, vilka hittills plägat tillkomma

tjänstemännen i vederbörande verk, såsom nedsatt avgift för abonnemang

å rikstelefon, fria resor och fria varutransporter å järnväg, fri

elektrisk belysning i bostad för tjänsteman vid statens vattenfallsverk

eller annan dylik förmån, anses icke såsom avlöningsförmåner och föranleda

icke avdrag å avlöningen.

5. Angående tjänstemans rätt till pension samt skyldighet att avgå

från tjänsten är särskilt stadgat.

3 §•

Med ordinarie befattning må icke förenas annan tjänst å rikets,

riksdagens eller kommuns stat.

Ej heller må med ordinarie befattning förenas vare sig uppdrag

såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är

försett med Kungl. Majtts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag,

eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan

tjänstebefattning av vad slag det vara må, så framt ej Kungl. Maj:t

eller, vad angår tjänsteman tillhörande någon av 1 19 lönegraderna,

styrelsen för det statens verk, han tillhör, efter prövning att ifrågavarande

uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka hinderligt för utövande

av statstjänsten, finner uppdraget eller befattningen kunna få

mottagas och tills vidare bibehållas.

4 §■

Gift kvinna må kunna erhålla ordinarie anställning allenast efter

Kungl. Maj:ts i varje särskilt fall lämnade_ medgivande. _

Därest kvinnlig innehavare av ordinarie befattning ingår äktenskap,

skall hon icke vara skyldig att av sådan anledning avgå från befattningen,

så framt icke verkets styrelse med hänsyn till befattningens

behöriga upprätthållande finner det nödigt.

2 kap. Ordinarie tjänstemän, som tillsättas genom förordnande.

5 §■

1. För befattning, som enligt vad i 1 § 1 mom. sägs tillsättes

genom förordnande, utgår arvode med följande belopp för år räknat:

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 391.

121

generaldirektör och chef för statens järnvägar...................

generaldirektör och chef för telegrafverket...........................

generaldirektör och chef för statens vattenfallsverk..............

generaldirektör och chef för postverket, av postmedlen......

överdirektör och souschef vid statens järnvägar ...................

överdirektör vid statens järnvägar samt överingenjör vid

statens järnvägar ...............................................................

distriktschef vid statens järnvägar.............................................

verkstadsdirektör vid telegrafverket.........................................

överdirektör vid statens vattenfallsverk, förutom tantiem

enligt stadgandet i 2 mom................................................

kraftverksdirektör vid statens vattenfallsverk, förutom tantiem

enligt stadgandet i 2 mom.....................................

35.000 kronor

25.000 »

25.000 d

18.000 »

18,000 »

17.000 »

16.000 ))

15.000 i)

10,500 »

10.000 » .

2. Överdirektör vid statens vattenfallsverk åtnjuter, utöver arvodet,

tantiem med 0,5 procent för år räknat å nettovinsten av rörelsen vid de

statens kraftverk, som under året lämnat överskott.

Kraftverksdirektör äger, likaledes utöver arvodet, uppbära tantiem

å nettovinsten av rörelsen vid det kraftverk, han förestår, med 2,500

kronor, därest nämnda vinst icke överstiger 500,000 kronor, samt ytterligare

med 0,5 procent av den del av vinsten, som överstiger 500,000

men ej 1,000,000 kronor, med 0,4 procent av den del av vinsten, som

överstiger 1,000,000 men ej 1,500,000 kronor, och med 0,3 procent av

den del av vinsten, som överstiger 1,500,000 kronor, allt för år räknat.

Närmare bestämmelser rörande beräkningen av nettovinst meddelas

av Kungl. Maj:t. Tantiem utgår för året på eu gång, sedan årets bokslut

blivit godkänt av vattenfallsstyrelsen, och anses, där fördelning mellan

olika tjänstförrättare skall ske, falla med lika belopp på lika delar av året.

6 §•

1. I detta kapitel avsedd tjänsteman äger årligen, när det kan ske

utan hinder för göromålens behöriga gång, åtn juta semester under 45 dagar.

2. Har sådan tjänsteman erhållit annan ledighet och särskild vikarie

för honom förordnats, beror på prövning av Kungl. Maj:t, i vad mån

avlöningen må för den tid tillgodonjutas.

Angående ersättning till vikarie i nämnda fall ävensom till den, som förordnats

att uppehålla ledig tjänst, varom nu är fråga, bestämmer Kungl.

Maj:t.

7 >

Avlider tjänsteman, som avses i detta kapitel, skall till hans dödsbo

såsom begravningshjälp utbetalas ett belopp av 500 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 352 käft. (Nr 391.)

9C6 19 16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 391.

3 kap. Ordinarie tjänstemän, som tillsättas genom konstitutorial.

8 §.

1. För befattning, soxn jämlikt 1 § 2 mom. tillsättes genom konstitutorial,

utgår lön enligt den under 9 § införda löneplan, vilken för varje lönegrad

upptager vissa löneklasser med särskilda, för olika ortsgrupper fastställda

lönebelopp.

I den vid detta reglemente fogade tjänsteförteckning angives, till

vilken lönegrad varje särskild befattning är att hänföra.

Fördelningen av de orter, där tjänstemännen äro stationerade, å de

uti löneplanen upptagna sju ortsgrupper fastställes av Kungl. Maj:t på

grundval av utredning rörande de för orterna gällande allmänna levnadskostnaderna.

Den löneklass inom lönegraden, enligt vilken tjänstemannens lön

skall utgå, fastställes i enlighet med föreskrifterna i 10—14 §§, och

bestämmes lönebeloppet inom klassen efter den ortsgrupp, till vilken

tjänstemannens stationeringsort blivit hänförd.

2. Förutom lön kunna utgå kallortstillägg enligt stadgandet i 15 §

samt de särskilda förmåner och ersättningar, som omförmälas i 26—39 §§.

9 §.

Löneplan.

A. För manliga tjänstemän.

Lönegrad

Löne-

klass

Ort

s g r

upp

A

B

C

D

E

F

G

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

1

1,980

2,070

2,160

2,250

2,340

2,430

2,520

2

2,100

2,196

2,292

2,388

2,484

2,580

2,676

l:a lönegraden ..............

3

2,220

2,322

2,424

2,526

2,628

2,730

2,832

4

2,340

2,448

2,556

2,664

2,772

2,880

2,988

5

2,400

2,574

2,688

2.802

2.916

3,030

3,144

2

2,100

2.196

2,292

2,388

2,484

2,580

2,676

3

2,220

2,322

2,424

2,526

2,628

2,730

2,832

2:a lönegraden...............

4

2,340

2,448

2,556

2,664

2,772

2,880

2,988

5

2,460

2,574

2,688

2,802

2,916

3,030

3,144

6

2,580

2,700

2,820

2,940

3,060

3,180

3,300

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kung!. May.ts Proposition Nr 391.

123

Lönegrad

Löne-

klass

0 r t

s g r

u p p

•

A

1!

C

D

E

F

G

3

kr.

2.220

kr.

2.322

kr.

2,424

kr.

2,526

kr.

2,628

kr

2,730

1

kr.

2,832

4

2,340

2,448

2,556

2,664

2,772

2,880

2,988

3:e lönegraden...............

5

2,460

2,574

2,688

2,802

2,916

3,030

3,144

6

2,580

2,700

2.820

2,940

3,060

3,180

3,300

1

7

2.730

2,856

2,982

3,108

3,234

3,360

3,486

4

2,340

2,448

2,556

2,664

2,772

2,880

2,988

5

2,460

2,574

2,688

2,802

2,916

3,030

3,144

4:e lönegraden ...............

6

2,580

2,700

2,820

2,940

3,060

3,180

3,300

7

2,730

2,856

2,982

3,108

3,234

3,360

3,486

8

2,880

3,012

3,144

3,276

3,408

3,540

3,672

6

2,580

2,700

2,820

2,940

3,060

3,180

3,300

7

2,730

2,856

2,982

3,108

3,234

3,360

3,486

5:e lönegraden ...............•

.8

2,880

3,012

3,144

3,276

3,408

3,540

3,672

9

3,060

3,198

3,336

3,474

3,612

3,750

3,888

10

3,240

3,384

3.528

3,672

3,816

3,960

4,104

8

2,880

3,012

3,144

3,276

3,408

3,540

3,672

9

3,060

3,198

3,336

3,474

3,612

3,750

3,888

6:e lönegraden ...............

10

3,240

3,384

3,528

3,672

3,816

3,960

4,104

11

3,450

3,600

3,750

3,900

4,050

4,200

4,350

12

3,660

3,816

3,972

4,128

4,284

4,440

4.596

10

3,240

3,384

3,528

3,672

<x>

CO

CO

3,960

4,104

11

3,450

3,600

3,750

3,900

4,050

4,200

4,350

7le lönegraden................

12

3,660

3,816

3,972

4,128

4,284

4,440

4,596

13

3,960

4,122

4,284

4,446

4,608

4,770

4,932

14

4,260

4,434

4,608

4,782

4 956

5.130

5.304

11

3,450

3,600

3,750

3,900

4,050

4,200

4,350

12

3,660

3,816

3,972

4,128

4,284

4,440

4,596

8:e lönegraden ................

13

3,960

4,122

4,284

4,446

4,608

4,770

4,932

14

4,260

4,434

4,608

4,782

4,956

5,130

5,304

1 15

4,560

4,746

4,932

5,118

5.304

5,490

5,676

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 391.

Lönegrad

Löne-

klass

Ort

s g r

u p r

A

B

C

D

E

P

G

12

kr.

3,660

kr.

3,816

kr.

3,972

kr.

4,128

kr.

4,284

kr.

4.440

kr.

4,596

13

3,960

4,122

4,284

4,446

4,608

4,770

4,932

9:e lönegraden ................

14

4,260

4,434

4,608

4,782

4,956

5,130

5,304

15

4,560

4,746

4,932

5,118

5,304

5,490

5,676

16

4,860

5,058

5,256

5,454

5,652

5,850

6,048

13

3,960

4,122

4,284

4,446

4,608

4,770

4,932

14

4,260

4,434

4,608

4,782

4,956

5,130

5,304

10:e lönegraden................

15

4,560

4,746

4,932

5,118

5,304

5,490

5,676

16

4,860

5,058

5,256

5,454

5,652

5,850

6,048

17

5,160

5,370

5,580

5,790

6,000

6,210

6,420

14

4,260

4,434

4,608

4,782

4,956

5,130

5,304

15

4,560

4,746

4,932

5,118

5,304

5,490

5,676

ll:e lönegraden................

16

4,860

5,058

5,256

5,454

5,652

5,850

6,048

17

5,160

5,370

5,580

5,790

6,000

6,210

6,420

18

5,520

5,736

5.952

6,168

6,384

6,600

6,816

16

4,860

5,058

5,256

5,454

5,652

5,850

6,048

17

5,160

5,370

5.580

5,790

6.000

6,210

6,420

12:e lönegraden...............

18

5,520

5,736

5,952

6,168

6,384

6,600

6,816

19

5,880

6,102

6,324

6,546

6,768

6,990

7,212

17

5,160

5,370

5,580

5,790

6,000

6,210

6,420

18

5,520

5,736

5,952

6,168

6,384

6,600

6,816

13:e lönegraden...............

19

5,880

6,102

6,324

6,546

6,768

6,990

7,212

20

6.300

6.528

6,756

6,984

7,212

7,440

7,668

18

5,520

5,736

5,952

6,168

6,384

6,600

6,816

19

5,880

6,102

6,324

6,546

6,768

6,990

7,212

14:e lönegraden...............

20

6,300

6,528

6,756

6,984

7,212

7,440

7,668

21

6,720

6,954

7,188

7,422

7,656

7,890

8,124

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kuntji. Maj:ts Proposition Nr 391.

125

Lönegrad

Löne-

klass

0 r t

s g r

u p p

A

B

C

D

E

F

G

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

20

6,300

6,528

6,756

6,984

7,212

7,440

7,668

21

6,720

6,954

7,188

7,422

7,656

7,890

8,124

li>:e lönegraden...............''

22

7,140

7.380

7,620

7,860

8,100

8,340

8,580

23

7,620

7,860

8.100

8,340

8,580

8,820

9,060

21

6,720

6,954

7,188

7,422

7,656

7,890

8,124

1

22

7,140

7,380

7,620

7,860

8.100

8,340

8,580

16:e lönegraden...............■!

23

7,620

7,860

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

i

24

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

22

7,140

7,380

7,620

7,860

8,100

8,340

8,580

23

7,620

7,860

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

17:e lönegraden...............

24

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

25

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

.

23

7,620

7,860

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

24

8,100

8,340

8,580

8.820

9,060

9,300

9,540

18:e lönegraden...............''

25

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

26

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

10,260

10,500

24

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

25

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

19:e lönegraden...............

26

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

10,260

10,500

27

9,540

9,780

10,020

10,260

10.500

10,740

10,980

25

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

26

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

10,260

10,500

20:e lönegraden.............

27

9,540

9,780

10,020

10,260

10,500

10,740

10,980

28

10,020

10,260

10,500

10,740

10,980

11,220

11,460

s. 126 Kontrollera mot PDF

126 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 391.

B. För Kvinnliga tjänstemän.

Lönegrad

,

Löne-

klass

Ort

s g r

upp

A

B

C

D

E

V

G

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr-

1

1,800

1,860

1,920

1,980

2,040

2,100

2,160

2

1,920

1,983

2,046

2,109

2,172

2,235

2,298

l:a lönegraden ...............

3

2,040

2,106

2,172

2,238

2,304

2,370

2,436

4

2,160

2,229

2,298

2,367

2.436

2,505

2,574

4

2,160

2,229

2,298

2,367

2,436

2,505

2,574

5

2,280

2,352

2,424

2,496

2,568

2,640

2,712

2:a lönegraden...............

6

2,400

2,475

2,550

2,625

2,700

2,775

2,850

7

2,550

2,628

2,706

2,784

2,862

2,940

3,018

5

2,280

2,352

2,424

2,496

2,568

2,640

2,712

6

2,400

2,475

2,550

2,625

2,700

2,775

2,850

3:e lönegraden ...............

7

2,550

2,628

2,706

2,784

2,862

2,940

3,018

! 8

2,700

2.784

2,868

2,952

3,036

3,120

3,204

8

2,700

2,784

2,868

2,952

3,036

3,120

3,204

9

2,850

2,940

3,030

3,120

3,210

3,300

3,390

4:e lönegraden ...............

10

3,030

3,126

3,222

3,318

3,414

3,510

3,606

11

3,210

3,312

3,414

3,516

3,618

3,720

3,828

9

2,850

2,940

3,030

3,120

3,210

3,300

3,390

10

3,030

3,126

3,222

3,318

3,414

3,510

3,606

5:e lönegraden ...............

11

3,210

3,312

3,414

3,516

3,618

3,720

3,828

12

3,390

3,501

3,612

3,723

3,834

3,945

4,056

12

3,390

3,501

3,612

3,723

3,834

3,945

4,056

13

3,600

3,714

3,828

3,942

4,056

4,170

4,284

6:e lönegraden ...............

14

3,810

3,927

4,044

4,161

4,278

4,395

4,512

15

4,020

4,140

4,260

4,380

4,500

4,620

4.740

•

15

4,020

4,140

4,260

4,380

4,500

4,620

4,740

16

4,260

4,380

4,500

4,620

4,740

4,860

4,980

7:e lönegraden ...............

17

4,500

4,620

4,740

4,860

4,980

5,100

5,220

18

4,800

4,920

5,040

5,160

5,280

5,400

5,520

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majrts Proposition Nr 391.

127

10 §.

1. Vid tillträdandet av ordinarie tjänst erhåller tjänsteman, vare sig

han förut innehade sådan tjänst eller ej, lön enligt lägsta löneklassen

för den lönegrad, till vilken tjänsten hör, där ej föreskrifterna i 11, 12

ellerj 14 § giva anledning till avvikelse härutinnan eller Kungl. JVlajrt

med tillämpning av stadgandet i 13 § bestämt högre lön.

2. Efter att hava tillhört en och samma löneklass under tre år

uppflyttas tjänstemannen till närmast högre löneklass samt efter ytterligare

tre år till den därpå följande högre löneklassen och så vidare,

intill dess den för lönegraden fastställda högsta löneklassen uppnåtts,

allt så framt ej annat följer av föreskrifterna i 11—14 §§.

3. Uppflyttning till högre löneklass sker vid ingången av kalenderkvartalet

näst efter det, under vilket den för sådan uppflyttning stadgade

tjänstetiden i den lägre löneklassen tilländagått.

I övrigt gäller såsom villkor för tjänstemans uppflyttning till högre

löneklass:

a) att han under minst fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras

för vinnande av uppflyttning, skall hava bestritt sin egen eller

på grund av förordnande annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt

uppdrag, dock att härvid icke skall föras honom till last den tid

han åtnjutit semester eller annan tjänstledighet med oavkortad lön eller

ledighet för fullgörande av honom åliggande militär tjänstgöring,

b) att uppskov med uppflyttningen icke prövats böra äga rum med

hänsyn till mindre väl vitsordad tjänstgöring under den tid, tjänstemannen

tillhört den lägre löneklassen, dock att i tjänsten begången förseelse,

för vilken tjänstemannen särskilt bestraffats, härvid icke må i

och för sig räknas honom till last, samt

c) att tjänstemannen icke redan uppnått den levnadsålder, vid vilken

han, enligt vad därom särskilt är stadgat, skall vara skyldig att avgå från

tjänsten.

Beslut om uppskov av anledning, som i punkten b), sägs, må icke

fattas utan att tjänstemannen lämnats tillfälle att förklara sig, och skall

sådant beslut avse viss tid, minst ett kalenderkvartal samt högst ett år.

Vid uppskovstidens utgång skall uppflyttning ske, om ej tjänstgöringen

under nämnda tid givit anledning till förnyat uppskov därmed.

4. Har tjänsteman med tillämpning av föreskriften i 3 mom. punkten

b) först efter viss tids uppskov blivit uppflyttad till högre löneklass,

må verkets styrelse sedermera, om hans fortsatta tjänstgöring anses böra

föranleda därtill, kunna förordna, att han för uppflyttning till än högre

s. 128 Kontrollera mot PDF

128 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 391.

löneklass skall äga såsom tjänstetid tillgodoräkna sig jämväl den tid

uppskovet varat.

11 §•

Om den, som konstitueras till ordinarie tjänst, inneliar anställning

i sådan icke-ordinarie befattning vid verket, som i avseende å tjänstgöringens

art och omfattning finnes svara mot eller vara jämförbar med

den ifrågavarande ordinarie tjänsten, må för bestämmandet av hans

begynnelselön i denna tjänst och sedermera för hans uppflyttning till

högre löneklass tillgodoräknas honom den tid utöver tre år, under vilken

han efter fyllda 18 år i eu följd innehaft nämnda anställning.

Vid sådant tillgodoräknande tages icke hänsyn till del av kalenderkvartal.

12 §.

1. Därest ordinarie tjänsteman vid befordran till tjänst inom högre

lönegrad åtnjöt eller från tiden för den högre tjänstens tillträdande skulle

i den lägre tjänsten hava kommit i åtnjutande av lön enligt sådan löneklass,

som är gällande jämväl för den högre lönegraden, skall han vara

berättigad att omedelbart erhålla lön enligt närmast högre löneklass.

Ordinarie tjänsteman, som före tillträdandet av högre tjänst åtnjöt

lön enligt löneklass, som är närmast lägre än den, till vilken han på

grund av nyssnämnda föreskrift eller stadgandet i 10 § 1 mom. bör vid

befordran hänföras, äger att, lör omedelbar eller framtida uppflyttning

till högre löneklass i den nya tjänsten, räkna sig till godo den tid intill

tre år, varunder han tillhört berörda lägre löneklass; dock att vad

sålunda stadgats icke skall gälla, då befordran till tjänst inom högre

lönegrad inträffar före det tre år förflutit från tiden för en föregående

befordran, som medfört dylikt tillgodoräknande.

2. Såsom undantag från vad i 10 § 1 mom. samt 1 mom. av förevarande

paragraf stadgats gäller, att lokomotivförare, som vid befordran

till lokomotivmästare åtnjöt eller från tiden för lokomotivmästartjänstens

tillträdande skulle såsom lokomotivförare hava kommit i åtnjutande av

lön enligt den näst högsta eller den högsta för lokomotivförare gällande

löneklassen, äger tillträda lön enligt den löneklass, som är närmast högre

än den, till vilken han eljest skolat hänföras, samt i förekommande fall

tillgodonjuta den i 1 inom., andra stycket, av förevarande paragraf medgivna

förmån.

3. Befordras manlig ordinarie tjänsteman från tjänst inom lägre

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 391.

lönegrad till någon av nedan angivna tjänster inom högre lönegrad

vid samma verk, nämligen:

vid postverket: till postexpeditör,

» telegrafverket: » telegrafassistent,

» statens järnvägar: » kontors- eller stationsskrivare,

» statens vattenfallsverk: » kontorsskrivare,

må, i den mån så prövas skäligt, för bestämmandet av hans begynnelselön

i den nya tjänsten och sedermera för hans uppflyttning till högre

löneklass kunna honom tillgodoföras intill hälften av den tjänstetid han

innehaft ordinarie anställning vid verket; dock må härvid icke samtidigt

tillämpas 1 mom. av förevarande paragraf samt ej heller i något fall

tillgodoräknas honom mera än sex år.

Uppstår vid sådant tillgodoräknande del av kalenderkvartal, tages

icke hänsyn därtill.

4. Tjänsteman, som efter egen ansökning förflyttas från tjänst inom

högre till tjänst inom lägre lönegrad, åtnjuter lön enligt den lönegrad

han vid förflyttningen tillhörde; dock må lönen därvid icke i något fall

utgå enligt högre löneklass än den högsta för den lägre tjänsten gällande.

13 §.

Undantagsvis och så framt vederbörande verks intressen sådant

oundgängligen fordra, må Kungl. Maj:t, för förvärvande av särskilt

kvalificerad person till viss tjänst inom verket eller för sådan persons

bibehållande i tjänst, kunna tilldela honom lön enligt högre löneklass

än den, till vilken han enligt de i 10—12 §§ angivna grunder eljest

skolat hänföras; dock må lönen icke i något fall utgå enligt högre löneklass

än den högsta för tjänsten fastställda.

14 §.

1. Tjänsteman skall vara underkastad såväl föreskrifterna i den för

verket gällande instruktion som ock den utvidgade eller förändrade tjänstgöring

eller den förflyttning till annan tjänstgöringsort eller till annan

befattning vid verket, vilken kan bliva honom i behörig ordning ålagd.

Varder tjänsteman utan något sitt förvållande sålunda förflyttad till tjänst

inom lägre lönegrad, skall han likväl åtnjuta lön enligt den lönegrad

han vid förflyttningen tillhörde. Har förflyttning till tjänst inom lägre

lönegrad däremot föranletts av något tjänstemannens förfarande i tjänBihang

till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 352 käft. (Nr 391.) 966 19 17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 391.

sten, skall lön till honom utgå enligt de för den lägre tjänsten stadgade

grunder, dock med iakttagande att, om tjänstemannen i den högre befattningen

åtnjöt lön enligt högre löneklass än som finnes fastställd för den

lägre tjänsten, han skall bibehållas vid den löneklass han förut tillhörde.

Därjämte skall tjänsteman, om vissa honom åliggande göromål överflyttas

från det verk han tillhör till annat, vara pliktig att, med bibehållande

av innehavande lönegrad, efter Kungl. Maj:ts förordnande tjänstgöra

i det verk, till vilket göromålen överflyttas.

Nedflyttas befattning till lägre lönegrad, äger den, som då innehar

tjänsten, uppbära lön i den lönegrad befattningen förut tillhörde, intill

dess han avgår från befattningen i fråga.

2. Tjänsteman, som förordnats såsom distriktschef vid statens järnvägar

men vilkens förordnande upphör, återgår till ordinarie befattning

i den tjänstegrad, han tillhörde vid tillträdandet av befattning såsom

distriktschef; och äger han för uppflyttning till högre löneklass tillgodoräkna

sig jämväl den tid, han innehaft förordnande såsom distriktschef.

Där så erfordras för beredande i nu avsett fall av ordinarie tjänst

åt dylik befattningshavare, äger Kungl. Maj:t besluta därav betingad

tillfällig ökning av det fastställda antalet ordinarie befattningar.

15 §.

Till tjänsteman, som är bosatt å sådan ort inom de norra delarna

av landet, där vistelsen på grund av klimatiska och fysiologiska förhållanden

kan, frånsett ökade levnadskostnader, anses medföra avsevärda

olägenheter, utgår kallortstillägg med nedanstående, för sex olika kallortsklasser

bestämda belopp för år räknat, nämligen:

för kallortsklass 1...... 60 kronor, för kallortsklass IV...... 300 kronor,

» b II...... 120 b b b V...... 450 B

b b III...... 195 b b b VI... 600 b .

Det ankommer på Kungl. Maj:t att bestämma de orter, där kallortstillägg

må utgå, samt dessa orters fördelning å nämnda sex kallortsklasser.

Angående särskilt kallortstraktamente är stadgat i 29 §.

16 §.

Tjänsteman äger uppbära oavkortad lön jämte, i förekommande fall,

kallortstillägg icke blott för den tid han tjänstgjort å egen eller annan

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 391.

befattning inom verket eller tjänstgjort såsom lärare vid eller deltagit

såsom elev i utbildningskurs vid verket, utan även för den tid, under

vilken lian enligt bestämmelserna i 22 § åtnjutit semester eller tjänstfrihet,

eller vilken han med vederbörligt medgivande använt för att utom sin

tjänstgöringsort göra iakttagelser eller idka studier, som kunna tjäna

verkets intressen, eller för tid, som åtgått för fullgörande av de skyldigheter,

vilka ålegat honom såsom styrelsemedlem, fullmäktig eller revisor i

civilstatens änke- och pupillkassa eller statsunderstödd pensionsanstalt,

däri tjänstemannen uti denna sin egenskap är delägare.

17 §.

1. Därest tjänsteman av behörigen styrkt sjukdom hindras att

tjänstgöra, äger han åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande fall,

kallortstillägg under högst så lång tid av ett och samma kalenderår, att

ledigheten för sjukdom tillika med semester icke överstiger 45 dagar,

men skall, så framt ej Kungl. Maj:t för särskilt fall finner skäl annorlunda

medgiva, för tid därutöver å lönen vidkännas ett tjänstledig hetsavdrag

till belopp för dag räknat, som framgår av nedanstående tabell:

A. För manliga tjänstemän.

Löneld a sb

enligt 9 §

avd. A

Tjänstledig-

hetsavdrag

Löneklass

enligt 9 §

avd. A

Tjänstledig-

hetsavdrag

Löneklass

enligt 9 §

avd. A

Tjänstledig-

hetsavdrag

nr.

kr.

öre

nr.

kr.

öre

nr.

kr.

öre

i

i

ii

2

30

21

5

50

2

i

10

12

2

50

22

6

—

3

i

20

13

2

75

23

6

50

4

i

30

14

3

—

24

7

—

5

i

40

15

3

25

25

7

50

6

i

50

16

3

50

26

8

—

7

i

65

17

3

75

27

8

50

8

i

80

18

4

—

28

9

—

9

i

95

19

4

50

10

2

10

20

5

—

s. 132 Kontrollera mot PDF

132 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 391

B. För kvinnliga tjänstemän.

Löneklass

enligt 9 §

avd. B

Tjänstledig-

hetsavdrag

Löneklass

enligt 9 §

avd. B

Tjänstledig- hetsavdrag

Löneklass

enligt 9 §

avd. B

Tjänstledig-

hetsavdrag

nr.

kr.

öre.

nr.

kr.

öre.

nr.

kr.

öre.

i

90

7

i

50

13

2

40

2

i

—

8

i

65

14

2

60

3

i

10

9

i

80

15

2

80

4

i

20

10

i

95

16

3

—

5

i

30

11

2

10

17

3

25

6

i

40

12

2

25

18

3

50

2. Har tjänsteman skadats till följd av olycksfall i tjänsten och

därigenom blivit hindrad att tjänstgöra å egen eller annan befattning,

skall han:

a) om olycksfallet medfört sjukdom, åtnjuta oavkortad lön jämte,

i förekommande fall, kallortstillägg, så länge sjukdomen varar, samt

b) om olycksfallet, efter upphörande av därav förorsakad sjukdom,

medfört under längre eller kortare tid bestående förlust av arbetsförmågan,

under tiden likaledes åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande

fall, kallortstillägg, dock högst intill dess sex månader förflutit från

dagen för olycksfallet, men skall tjänstemannen för tid därutöver av sin

lön avstå ett belopp, motsvarande det i 1 mom. angivna tjänstledighetsavdrag,

så framt ej Kungl. Maj:t eller, vad angår tjänsteman tillhörande

någon av 1—7 lönegraderna, vederbörande verks styrelse, finner skäl

medgiva, att sådant avdrag icke skall äga rum eller skall ske med

lägre belopp än nyss sagts.

3. Oavkortad lön jämte, i förekommande fall, kallortstillägg må

ock utgå till tjänsteman, som förbjudits att tjänstgöra till förekommande

av smittofara.

4. Föreskrifterna i denna paragraf gälla endast för tid, intill dess,

enligt vad därom är särskilt stadgat, skyldighet att avgå från tjänsten

inträder.

18 §.

Tjänsteman, vilken beviljats ledighet av annan anledning än i 16

och 17 §§ omförmäles eller är hindrad att bestrida sin tjänst på grund

av giltigt förfall, skall för sådan tid av sin lön avstå ett belopp, motsvarande

det i 17 § 1 mom. angivna tjänstledighetsavdrag, samt kan

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 391.

133

förpliktas att av avlöningen ytterligare avstå, vad med hänsyn till omständigheterna

prövas skäligt.

19 §.

Har tjänsteman erhållit befrielse från viss del av tjänstgöringen,

äger verkets styrelse bestämma, om och i vad mån avdrag å avlöningen

för sådan tid må äga rum.

20 §.

1. Tjänsteman skall, om han därtill förordnas, vara skyldig att

under sammanlagt högst tre månader av ett och samma kalenderår såsom

vikarie bestrida högre befattning. Omfattar vikariatet längre tid i oavbruten

följd än sju dagar, äger han för den tid vikariatet varar uppbära

särskild vikariatsersättning med ett belopp för dag räknat, motsvarande

skillnaden mellan det i 17 § 1 mom. angivna tjänstledighetsavdraget i

lägsta löneklassen för, å ena sidan, den högre befattningen och, å andra

sidan, den vikarierandes egen tjänst, dock med minst 50 öre om dagen.

Angående särskild gottgörelse till lokomotivförare, som på grund av förordnande

bestrider tjänst såsom lokomotivmästare, är stadgat i 38 § 2 mom.

2. Ersättning till vikarie för tjänsteman, som meddelats i 19 § omförmäld

befrielse från viss del av tjänstgöringen, må, där ej verkets

styrelse undantagsvis finner vikariatsersättning böra utgå enligt de i 1

mom. av förevarande paragraf angivna grunder, bestämmas till det lägre

belopp, som prövas skäligt.

3. Vad i 1 mom. stadgats, skall äga motsvarande tillämpning i fråga

om tjänsteman, som uppehåller ledig tjänst eller erhållit uppdrag att bestrida

göromål, vilka eljest ankomma på tjänsteman inom högre lönegrad.

21 §.

1. Varder tjänsteman avstängd från tjänstgöring eller tagen i häkte,

skall hans avlöning under tiden innehållas, så framt ej verkets styrelse

finner skäligt låta honom uppbära något därav.

2. Avhåller sig tjänsteman från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig

ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall,

må han för den tid icke åtnjuta någon avlöning.

22 §.

1. Tjänsteman äger årligen, när det kan ske utan hinder för göromålens

behöriga gång, åtnjuta semester under nedan angivna antal dagar:

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 391.

Intill det år,

under vilket

tjänsteman- nen fyller

40 år.

Från och med

det år, under

vilket tjänste- mannen fyller

40 år.

Manliga tjänstemän, tillhörande 1—5 lönegraderna..............................

Manliga tjänstemän, tillhörande 6—14 lönegraderna, samt kvinnliga

20 dagar

30 dagar

tjänstemän.................................................................................

25 »

35 »

Manliga tjänstemän, tillhörande 15—18 lönegraderna...........................

35 »

45 »

Manliga tjänstemän, tillhörande 19—20 lönegraderna...........................

45 »

45 »

Tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd,

är pliktig att begagna sig av semester å tid, som bestämmes av

vederbörande överordnad myndighet.

2. Där driftens behöriga skötsel kräver tjänstgöring jämväl under

sön- och helgdag, skall tjänsteman, i den mån så utan avsevärda svårigheter

kan ske, beredas tjänstfrihet minst varannan sådan dag.

23 §.

1. Därest åt tjänsteman såsom bostad anvisas lägenhet, som disponeras

av vederbörande verk, skall han vara skyldig att bebo densamma.

För begagnande av sålunda anvisad tjänstebostad skall tjänsteman

månadsvis i förskott erlägga ersättning genom avdrag å avlöningen för

näst föregående månad. År bostadsinnehavaren på grund av tjänstledighet

eller av annan anledning icke berättigad att uppbära någon

avlöning för föregående månad eller förslår ej utgående avlöningsbelopp,

skall nämnda ersättning eller vad däri brister i stället kontant inbetalas.

Intill dess ersättningens storlek blivit bestämd, på sätt i 2 mom. sägs,

skall densamma utgå med det av verket fordrade beloppet, med rätt för

bostadsinnehavaren att, därest beloppet sedermera nedsättes, återbekomma

vad han erlagt för mycket.

2. Ersättning för tjänstebostad, däri inbegripen gottgörelse för

centraluppvärmning, om sådan finnes anordnad, bestämmes med hänsyn

till det hyrespris, som å orten i allmänhet gäller för liknande lägenhet,

och fastställes genom överenskommelse mellan verket och tjänstemannen.

Kan sådan överenskommelse icke träffas, skall frågan hänskjutas till en

för de ifrågavarande verken gemensam bostadsnämnd.

Denna nämnd skall bestå av högst fem medlemmar: en opartisk ordförande

samt representanter för personal- och förvaltningsintressena. Nämn
-

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj.is Proposition Nr 391.

dens medlemmar jämte lika antal suppleanter för dem tillsättas av Kungl.

Maj:t, varje gång för en tid av fem år. Instruktion för nämnden

utfärdas av Kungl. Maj:t, som jämväl meddelar bestämmelser rörande

ersättning till medlemmarna samt om fördelningen mellan de olika verken

av kostnaderna för nämndens verksamhet. Över nämndens beslut i

ärende, som hänskjutits till densammas avgörande, må klagan ej föras.

Jämkning av fastställd ersättning för tjänstebostad må icke påkallas,

förrän minst ett år förflutit från det ersättningen senast fastställdes.

3. Innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit, hans dödsbo,

skall, därest annan överenskommelse icke träffats, avträda bostaden å

den faidag, som infaller näst efter tre månader från det uppsägning

skett, dock skall, såvida ej annorlunda överenskommes, avflyttning ske:

därest bostadsinnehavaren befordras eller i annan ordning förflyttas

till tjänst, i vilken ny tjänstebostad anvisas honom, inom skälig tid

därefter, men då sådan bostad ej anvisas honom, å den fardag, som

inträffar näst efter tre månader från det han erhöll kännedom om beslutet

rörande befordringen eller förflyttningen,

därest bostadsinnehavaren avgår ur tjänst på grund av uppnådd

pensionsålder, nästa fardag därefter, samt

därest han av annan anledning avgår ur tjänst eller entledigas, vid

den löpande månadens utgång.

4. Innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit, hans dödsbo

skall i den omfattning, som kan finnas lämplig, och mot skälig gottgörelse

upplåta nödigt utrymme i bostaden för tjänstemannens vikarie

eller efterträdare.

24 §.

I de fall, då på grund av särskilda omständigheter vederbörande

verks styrelse prövar skäligt tillhandahålla tjänsteman för hans bostad

eiforderligt bränsle, skall ersättning därför, beräknad efter verkets självkostnadspris,

erläggas i den ordning styrelsen bestämmer.

25 §.

Är tjänsteman enligt av styrelsen för vederbörande verk meddelade

föreskrifter pliktig att under tjänstutövning vara iförd tjänstedräkt eller

bära tjänstetecken, eller påkallar tjänstgöringens art nyttjandet av särskild

beklädnad, ma för ändamalet erforderliga klädespersedlar eller materialier,

som anses icke böra utlämnas såsom lån, kunna tillhandahållas

av verket mot ersättning enligt grunder, som meddelas av Kungl. Maj:t.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 391.

26 §.

Tjänsteman erhåller på vederbörande verks bekostnad erforderlig

läkarvård jämte läkemedel samt vid skada till följd av olycksfall i

tjänsten, som medfört förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl

andra till arbetsförmågans höjande nödiga hjälpmedel, allt enligt de

närmare bestämmelser Kungl. Maj:t meddelar.

Vård å sjukhus, sanatorium eller annan dylik vårdanstalt må dock

icke bestridas av verkets medel under tid, då tjänstemannen åtnjuter

oavkortad lön, så framt ej sjukdomen förorsakats av skada till följd av

olycksfall i tjänsten.

27 §.

1. För tjänsteresa inom riket, vilken är att hänföra till extra förrättning,

kan för sådana fall, då Kungl. Maj:t prövar omständigheterna

böra föranleda därtill, utgå lägre ersättning än enligt gällande resereglemente.

2. För sådana regelbundet eller ofta återkommande resor, som innefattas

i tjänstemans vanliga tjänstutövning, ävensom under viss tjänstgöring

å lokomotiv, ångfärja eller ångfartyg, som icke infaller under

resa, må tjänsteman åtnjuta ersättning eller annan förmån enligt särskilda

av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.

3. Under tjänstutövning å annan ort än stationeringsorten ma tjänsteman

kunna komma i åtnjutande av tjänstg öring straktamente enligt av

Kungl. Maj it utfärdade grunder, dock icke i något tall till högre belopp

än den för tjänstemannen enligt resereglementet bestämda traktamentsersättning.

28 §.

Då tjänsteman utan egen ansökning eller därom uttryckt önskan

förflyttats från en tjänstgöringsort till eu annan, eller då tjänsteman till

följd av befordran eller förordnande att uppehålla högre tjänst nödgats

flytta till annan ort än den förutvarande tjänstgöringsorten, skall han vara

berättigad att av vederbörande verks medel erhålla skälig ersättning för

flyttningskostnad samt för den ökade utgift, som för honom må hava

uppstått därigenom att han måst vidkännas kostnad för bostad å såväl

den gamla som den nya tjänstgöringsorten, allt enligt de närmare bestämmelser

Kungl. Maj:t meddelar.

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 391.

137

29 §.

Den, som bestrider tjänst å ort tillhörande den i 15 § omförmälda

kallortsklassen VI, må, därest tjänstgöringen är av beskaffenhet att i

särskilt hög grad utsätta honom för inverkan av ortens klimatiska förhållanden,

kunna enligt av Kungl. Magt meddelade bestämmelser tilldelas

kallortslraktamente med 50 öre för varje tjänstgöringsdag.

30 §.

Tjänsteman, som å tjänstens vägnar handhar kontant uppbörd eller

verkställer kontant utbetalning av medel, må kunna enligt av Kungl.

Magt fastställda grunder erhålla felräkningspenningar till belopp, som

bestämmes med hänsyn till de omständigheter, under vilka uppbörd eller

utbetalning sker, och i förhållande till den större eller mindre omfattningen

därav. Felräkningspenningar må icke i något fall till en och

samma tjänsteman utgå med sammanlagt högre belopp för år räknat än

600 kronor.

För tid, varunder här avsedd tjänsteman åtnjuter semester eller

eljest icke tjänstgör, uppbäras de med tjänsten förenade felräkningspenningar

av vikarien.

31 §.

Anmärkning sarvode må utgå till vissa tjänstemän enligt av Kungl.

Maj:t meddelade grunder, dock med högst femton procent å belopp eller

värde, som avses i fastställd anmärkning.

32 §.

Premier kunna enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser

tilldelas sådan tjänsteman tillhörande någon av 1—7 lönegraderna, som

finnes hava i tjänsten iakttagit ekonomiskt gynnsam hushållning med

materialier eller förbrukningsartiklar.

33 §.

För tjänstgöring utöver fastställd arbetstid må till tjänsteman tillhörande

någon av 1—12 lönegraderna ersättning för övertidsarbete, där

sådant arbete undantagsvis måste äga rum, kunna utbetalas enligt grunder,

som bestämmas av Kungl. Maj:t.

34 §.

Tjänsteman tillhörande någon av 1—7 lönegraderna må för utförande

av visst arbete kunna i stället för avlöning undfå ersättning

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 352 höft. (Nr 391.) 966 19 18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Mcij:ts Proposition Nr 391.

efter ackord eller beting, där styrelsen för vederbörande verk anser sådant

lämpligt för tillgodoseende av verkets intressen.

35 §.

Där tjänsteman, som i detta kapitel avses, förordnas att bestrida

befattning såsom generaldirektörs ställföreträdare, utgår till honom arvode

med 2,000 kronor för år. Har generaldirektörs ställföreträdare erhållit

annan ledighet än semester och vikarie för honom förordnats, beror på

prövning av Kungl. Maj:t, i vad mån arvodet må för den tid tillgodonjutas.

36 §.

Kvinnlig befattningshavare, tillhörande någon av 1—4 lönegraderna,

må för bestridande av göromål såsom stenograf kunna tillerkännas särskilt

arvode med högst 180 kronor för år räknat.

37 §.

Till rikstelefonist, som förordnats såsom föreståndare för växeltelefonstation,

kan utgå särskilt arvode med högst 360 kronor för år.

38 §.

1. Tjänsteman vid statens järnvägar, vilken på grund av förordnande

bestrider göromål såsom tågdirigent, erhåller särskilt arvode,

beräknat efter högst 360 kronor för år.

2. Lokomotivförare, som på grund av förordnande bestrider tjänst

såsom lokomotivmästare, äger utöver förekommande vikariatsersättning

uppbära särskild gottgörelse med en krona för dag.

3. Tjänsteman vid statens järnvägar, vilken bestrider beredskapstjänst,

kan tilldelas särskild ersättning med högst 50 öre för helt dygn.

39 §.

1. Driftchef vid Porjus kraftverk äger att för tid, varunder han

åtnjuter oavkortad lön, utöver avlöningen uppbära särskilt arvode, beräknat

efter 1,000 kronor för år.

2. Till personal, som tjänstgör å bogserbåt vid statens vattenfallsverk,

må utgå provision å den för bogseringen inflytande bruttoinkomst

enligt av Kung!. Maj:t meddelade grunder.

40 §.

Ersättning till tjänsteman för tjänstgöring vid vederbörande verk

må icke — annorledes än såsom gratifikation eller belöning från anslag,

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 391.

139

som anvisats för sådant ändamål — utbetalas utöver vad i detta reglemente

förutsattes eller eljest enligt beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen

må utgå, så framt ej för fullgörande av visst uppdrag eller arbete, som

kan anses falla utom tjänstemannens vanliga tjänstutövning, anvisats

särskilda medel eller Kungl. Maj:t finner skäl medgiva särskild gottgörelse.

41 §.

Avlider tjänsteman, skall till hans dödsbo såsom begravningshjälp

utbetalas ett belopp, motsvarande en tiondel av hans oavkortade årslön

vid tiden för dödsfallet, dock högst 500 kronor. I nämnda belopp

skall den vid dödsfall till följd av olycksfall i arbetet enligt lag och

särskild författning utgående begravningshjälp anses inbegripen.

2 avd. Icke-ordinarie befattningshavare.

42 §.

Järnvägsfullmäktige, telegraffullmäktige, vattenfallsfullmäktige och

överrevisorer, vilkas antal fastställes av Kungl. Maj:t och riksdagen, förordnas

på viss tid och åtnjuta arvode till följande belopp för år räknat:

järn vägs fullmäktig ..................................

telegrafiiiUrnaktig .....................................

vattenfaI!sfullmiiktig ...............................

överrevisor vid statens järnvägar........

överrevisor vid statens vattenfallsverk

6.000 kronor

4.000 »

4,000 »

3.500 »

2.500 » .

43 §.

1. Övriga icke-ordinarie befattningshavare antagas tills vidare eller

för viss tid.

2. Avlöningsförmånerna för de i 1 mom. avsedda befattningshavare

fastställas av vederbörande verk, så framt ej Kungl. Maj:t finner sig böra

meddela bestämmelser i sådant hänseende.

3 avd. Löneiiämnd.

44 §.

Där det enligt detta reglemente ankommer på Kungl. Maj:t att utfärda

allmänna föreskrifter i ämne, som omhandlas i reglementet, bör, innan

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 391.

sådant ärende till avgörande företages, yttrande inhämtas från en för

verken gemensam lönenämnd, som jämväl har att bereda andra ärenden

av huvudsakligen löneteknisk natur, vilka Kungl. Maj:t kan finna lämpligt

hänskjuta till densamma.

Denna nämnd, i vilken löntagar-, förvaltnings- och de allmänna intressena

böra vara representerade, skall bestå av sju medlemmar, vilka

jämte lika antal suppleanter för dem tillsättas av Kungl. Maj:t, varje

gång för en tid av tre år.

Instruktion för nämnden utfärdas av Kungl. Maj:t, som jämväl meddelar

bestämmelser rörande ersättning till nämndens medlemmar samt

om fördelningen mellan de olika verken av kostnaderna för nämndens

verksamhet.

4 avel. Reglementets tillämplighet m. m.

45 §.

Tjänsteman, som vid utgången av juni månad 1920 innehar befattning

å då gällande stat för postverket, telegrafverket, statens järnvägar

eller statens vattenfallsverk och som icke vill underkasta sig detta reglementes

villkor och bestämmelser, skall därom göra anmälan till styrelsen

för vederbörande verk före viss av Kungl. Maj:t bestämd dag. Till

tjänsteman, som före sistberörda tidpunkt gjort dylik anmälan, skola

genom vederbörande avlöningsreglemente honom tillförsäkrade avlöningsocb

pensionsförmåner fortfarande utgå enligt då gällande grunder.

En var annan, som, utan att tillhöra äldre lönestat, den 1 juli

1920 innehar ordinarie befattning vid något av nämnda verk, eller som

senare tillträder sådan befattning, är pliktig att underkasta sig detta

reglementes föreskrifter och villkor samt minskning i eller upphörande

av de förmåner och ersättningar, som omförmälas i 2 § 4 mom. och

26—39 §§ ävensom de ändrade bestämmelser i fråga om pension, som

kunna varda utfärdade.

Detta reglemente skall lända till efterrättelse från och med den 1

juli 1920.

s. 141 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr Bill.

141

Bilaga.

Tj iinsteförteckning

angivande de skilda lönegrader inom den under 9 § i reglementet införda

löneplan, till vilka befattningarna vid postverket, telegrafverket, statens

järnvägar och statens vattenfallsverk äro att hänföra,

A. För manliga tjänstemän avsedda befattningar.

Lönegrad

Befattning

?ar vid

enligt 9 § avd. A.

Postverket

Telegrafverket

Statens järnvägar

Statens vattenfallsverk

l:a lönegraden ...<

Brevbärare

Expeditionsvakt

Expeditionsvakt

Stationsbiträde

Banvakt

Eldare å ängfärja

Expeditionsvakt

Förrådsvakt

Ledningsvakt

Matros

Stationskarl

Vagn- och stallkarl

Expeditionsvakt

Vakt

2:a lönegraden ...•

Postiljon

Förste stations- biträde

Maskin- och pann- skötare

Maskinvakt å ång- färja

Portvakt

Rorgängare

Timmerman å ång- färja

Trafikbiträde

Vagnskötare

3:e lönegraden ....

Brevbärarförman

Förste expeditions- vakt

Värdebrevbärare

Förste expeditions- vakt

Reparatör

Banförman

Förrådsförman

Förste expeditions- vakt

Lokomotiveldare

Reparatör

Trädgårdsforman

Förrådsförman

Förste expeditions- vakt

Kanalförman

Skogvaktare

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 391.

Lönegrad

enligt 9 § avd. A.

Befattningar vid

Postverket

Telegrafverket

Statens järnvägar

Statens vattenfallsverk

4:e lönegraden ...

Förste postiljon

Stationsförman

Konduktör

Kontorsbiträde

Maskinskötare å

ångfäija

Stallförman

Stationsförman

Stationsmästare av

klass 7

Vagnförman

Kontorsbiträde

Maskinist

Montör

5:e lönegraden ...

Bokbinderiförman

Tryckeriförman

Överpostiljon

Förste reparatör

Bangårdsmästare

Banmästare

Förste kontors- biträde

Förste reparatör

Ledningsförman

Tågmästare

V erkstadsförman

Fyrmästare

Muddermästare

Slussmästare

6:e lönegraden ....

Stationsmästare

Transportmästare

Förrådsmästare

Linjeförman

Radiotelegrafist

j

Förrådsmästare

Förste banmästare

Lokomotivförare

Maskinist

Stationsmästare av

klass 6

Tredje maskinist å

ångfärja

Tredje styrman

Trädgårdsmästare

V agngårdsmästare

Befälhavare å bog- serbåt

Förrådsmästare

Förste montör

Schaktmästare

Trädgårdsmästare

Faktor

Byggmästare

Förste maskinist

Reparationsmästare

Verkstadsmästare

s. 143 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 391.

143

Lönegrad

enligt 9 § avd. A.

Befattningar vid

Postverket

Telegrafverket

Statens järnvägar

Statens vattonfallsverk

| 8:e lönegraden ...

Postexpeditör

Förrådsbokhållare

Materialförvaltare

Ritare

Telegrafassistent

Kontorsskrivare

Ledningsmästare

Ritare

Stationsskrivare

Vagnmästare

V erkstadsmästare

Kontorsskrivare

Maskinmästare

Ritare

Stationsmästare

Övermontör

9:e lönegraden ...

Linjemästare

Verkmästare

Andre maskinist å

ångfärja

Andre styrman

Lokomotivmästare

Stationsinspektor

av klass 4 B

Stationsmästare av

klass 5

överbanmästaxe

Instrumentmak are

Mätaretekniker

10:e Zöree^raiera...j

Förste postexpedi- tör

Förste telegrafassis- tent

Bokhållare

Förste stationsskri- vare

Bokhållare

Driftverkmästare

ll:e lönegraden...

Postmästare av

klass 4

Telegrafkommissa- rie av klass 4

Förste bokhållare

Förste telegrafist

Stationsinspektor

av klass 4 A

övermaskinist av

klass 2

Kanalinspektor av

klass 2

12:e lönegraden . )

Kontrollör

Postmästare av

klass 3

Ingenj örsassistent

Kontrollör

Telegrafkommissa- rie av klass 3

Förste styrman av

klass 2

Stationsinspektor

av klass 3

Underingenjör

Underinspektör

övermaskinist av

klass 1

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 391.

Lönegrad

B e f a t t n i

n g a r vid

enligt 9 § avd. A.

Postverket

Telegrafverket

Statens järnvägar

Statens yattenfalls verk

13:e lönegraden...

Aktuarie

Förrådsförvaltare

Notarie

Registrator

Revisor

Revisor och bok- hållare

Aktuarie

Förrådsförvaltare

Huvudkassör

Notarie

Revisor

Aktuarie

Byråassistent

Distriktskassör

Expeditionsföre-

ståndare

Förste styrman av

klass 1

Kassör

Kontrollör

Notarie

Registrator

Revisor

Kanalinspektor av

klass 1

Kassör

Kontrollör

Notarie

Registrator

Revisor

14:e lönegraden....

Förste kontrollör

Postmästare av

klass 2

Avdelningsingenjör

Förste kontrollör

Inköpschef

Konstruktör

Kontorschef

Radiokommissarie

Telegrafkommissa- rie av klass 2

Baninspektor

Distriktskamrer

Elektroingenjör

Förrådsförvaltare

Konstruktör

Maskininspektor

Stationsinspektor

av klass 2

V erkstadskamrer

Kontorschef

15:e lönegraden...-

Förste aktuarie

Intendent

Postmästare av

klass 1

Sekreterare

Överkontrollör

Förrådskamrer

Sekreterare

Telegrafkommissa- rie av klass 1B

Överkontrollör

Befälhavare av klass

2 å ångfärja

Förrådskontrollör

Förste aktuarie

Förste kontrollör

Förste revisor

Intendent

Kamrer

Milkontrollör

Sekreterare

Stationsinspektor

av klass 1

Kamrer

Sekreterare .

s. 145 Kontrollera mot PDF

Kungt. May.ts Proposition Nr 39i 145

Lönegrad

enligt 9 § avd. A

Befattningar vid

Postverket

Telegrafverket

Statens järnvägar

Statens vattcnfallsverk

16:e lönegraden...

Ombudsman

Överpostmästare

Byråingenjör

Kameralintendent

Linjeingenjör

Telegrafkommissa- rie av klass 1 A

Baningeniör

Befälhavare av klass

1 å ångfärja

Byråingenjör

Chef för statistiska

kontoret

Maskiningenjör

Signalingenjör

Telegrafingenj ör

Trafikinspektör

Överinspektör

Byråingenjör

Direktörsassistent

vid kanalverk

17:e lönegraden...

Förste intendent

Förste byråingenjör

Förste linjeingenjör

Förste sekreterare

V erkstadsingen j ör

Distriktssekreterare

Förrådsintendent

Förste haningenjör

Förste byråingenjör

Förste maskin- ingenjör

Förste sekreterare

Förste trafikinspek- tör

Lantmätare

Överinspektör

Direktörsassistent

vid kraftverk

Distriktsingenj ör

Förste byråingenjör

Förste sekreterare

18:e lönegraden...

Byrådirektör

Byrådirektör

Arkitekt

Byrådirektör

Ombudsman

Överkontrollör

Byrådirektör

Driftchef

19:e lönegraden..:

Postdirektör

Linjedirektör

Telefondirektör

Telegrafdirektör

Trafikdirektör

Bandirektör

Maskindirektör

Trafikdirektör

Kanaldirektör

20:e lönegraden...j

Bihang till rikst

Byråchef

lagens protokoll 1!

Byråchef

19. 1 samt. 352

Byråchef

Förste byrådirektör

luft. (Kr 391.)

Byråchef

Förste byrådirektör

usel» 19

s. 146 Kontrollera mot PDF

146 Kungl. Maj:ts Proposition Kr 39i.

B. För kvinnliga tjänstemän avsedda befattningar.

Lönegrad

enligt 9 § avd. B.

Befattningar- vid

Postverket

Telegrafverket

Statens järnvägar

Statens vattenfallsverk

l:a lönegraden ...

Kontorsbiträde

Kontorsbiträde

Kontorsbiträde

Kontorsbiträde

2:a lönegraden ...j

Kanslibiträde

Kanslibiträde

Rikstelefonist

Kanslibiträde

Kanslibiträde

3:e lönegraden ...

—

Kassör

—

—

4:e lönegraden ...

Postexpeditör

Kontorsskrivare

Bitare

Tolegrafist

Vaktföreståndare

Kontorsskrivare

Ritare

Kontorsskrivare

Ritare

5:e lönegraden ...•

Förste postexpedi- tör

Förste kassör

Förste telegrafist

Förste vaktförestån- dare

Bokhållare

Bokhållare

Kassör och bok- hållare

6:e lönegraden ...|

Postmästare av

klass 4

Telegrafkommissa- rie av klass 6

—

—

7:e lönegraden ...j

Postmästare av

klass 8

Katalogredaktör

Telegrafkommissa- rie av klass 5

s. 147 Kontrollera mot PDF

Kung]. Maj.is Proposition Nr 391.

147

nu. ti.

Förteckning över de av personalsammanslutningar och grupper av befattningshavare

i inkomna skrifter påyrkade ändringar i lönekommitténs

förslag rörande befattningarnas gruppering i lönegrader.

A. Rörande de manliga befattningarnas gruppering i lönegrader.

Stationsbiträde vid telegrafverket flyttas från l:a till 2:a lönegraden (Telegrafverkets

trafikpersonalförbund).

»Expeditionsvakt» ändras till »expeditionsbiträde» (Centralförbundet för

statens vattenfallsverks tjänstemannaföreningar).

Yissa vakter vid vattenfallsverket flyttas till en högre lönegrad (l):o).

Vakter vid vattenfallsverket flyttas från l:a till 3:e lönegraden (Älvkarleby

kraftverks maskinistförening).

Förste stationsbiträde vid telegrafverket flyttas från 2:a till 3:e lönegraden

(Telegrafverkets trafikpersonalförbund).

Malmtågsskötare, som blivit såsom vagnskötare placerade i 2:a lönegraden,

uppflyttas till 4:e lönegraden (Malmtågsskötare i Luleå och Kiruna).

Vagnskötare flyttas från 2:a till åtminstone 3:e lönegraden (Fem vagnskötare

i Östersund och två vagnskötare i Göteborg).

Reparatör vid telegrafverket flyttas från 3:e till 4:e lönegraden (Telegraf- och

telefonmannaförbundet).

Banförman flyttas från 3:e till 4:e lönegraden (Sveriges järnvägars banmästareförening).

Lokomotiveldare flyttas från 3:e till 4:e lönegraden (Sveriges lokomotivmannaförbund,

representanter för ett möte av alla förbundets avdelningar inom

III distriktet samt II distriktets vid statens järnvägar lokomotivpersonals samorganisation)

resp. till 5:e lönegraden (Representanter för ett möte i Örebro av

lokomotivpersonal).

»Förste expeditionsvakt» ändras till »förste expeditionsbiträde» (Centralförbundet

för statens vattenfallsverks tjänstemannaföreningar).

Stationsförman vid telegrafverket flyttas från 4:e till 5:e lönegraden (Telegrafverkets

trafikpersonalförbund).

Samtliga stationsföreståndare vid statens järnvägar benämnas stationsinspektorer

(Sveriges statsbanors befälsförbund av tjänstemän av lägre grad).

Stationsmästare av klass 7 flyttas från 4:e till 5:e lönegraden (Sveriges

statsbanors stationsmästareförening).

Maskinist vid kraftverk och å bogserbåt vid statens vattenfallsverk flyttas

från 4:e till 5:e lönegraden (Vattenfallsverkets tjänstemannaförening i Trollhättan

samt representanter för nämnda personalgrupper).

l:ci

lönegraden.

2: a

lönegraden.

3:c

lönegraden.

4: c

lönegraden.

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 391.

5:e

lönegraden.

6:e

lönegraden.

7:e

lönegraden.

8:e

lönegraden.

9:e

lönegraden.

10 :e

lönegraden.

Maskinist och montör flyttas till 6:e lönegraden (Driftpersonal vid Västerås

ångkraftstation och Älvkarleby kraftverks maskinistförening).

Maskinister i kontrollrum vid statens vattenfallsverks kraftverk utbytas mot

förste montörer (Vattenfallsverkets tjänstemannaförening i Trollhättan).

Banmästare flyttas från 5:e till 6:e lönegraden (Sveriges järnvägars banmästareförening).

Bangårdsmästare, förste kontorsbiträde och tågmästare flyttas från 5:e till

6:e lönegraden (Sveriges statsbanors befälsförbund av tjänstemän av lägre grad).

Ledningsförmän flyttas under benämningen ledningsmästare av klass 2 från

5:e till 6:e lönegraden (Fyra ledningsförmän).

Förste banmästare flyttas från 6:e till 8:e lönegraden (Sveriges järnvägars

banmästareförening).

Lokomotivförare flyttas från 6:e till 7:e lönegraden (Sveriges lokomotivmannaförbund,

representanter för ett möte av alla förbundets avdelningar inom

III distriktet vid statens järnvägar, II distriktets lokomotivpersonals samorganisation

samt Svenska statsbanornas lokomotivförareförening) resp. till 8:e lönegraden

(Bepresentanter för ett möte i Örebro av lokomotivpersonal).

Stationsmästare av klass 6 flyttas från 6:e till 7:e lönegraden (Sveriges statsbanors

befälsförbund av tjänstemän aAr lägre grad).

Befälhavare å bogserbåt vid statens vattenfallsverk flyttas från 6:e till 7:e

lönegraden (Yattenfallsverkets tjänstemannaförening i Trollhättan).

Förste maskinist vid kraftverk flyttas från 7:e till 8:e lönegraden (Centralförbundet

för statens vattenfallsverks tjänstemannaföreningar, Yattenfallsverkets

tjänstemannaförening i Trollhättan och Älvkarleby kraftverks maskinistförening)

resp. till 9:e lönegraden (Driftpersonal vid Yästerås ångkraftstation).

Beparationsmästare flyttas från 7 :e till 8:e lönegraden (Älvkarleby kraftverks

maskinistförening).

Maskinmästare och stationsmästare vid kraftverk flyttas från 8:e till 9:e

lönegraden (Centralförbundet för statens vattenfallsverks tjänstemannaföreningar

och Yattenfallsverkets tjänstemannaförening i Trollhättan).

Yerkmästare vid telegrafverket flyttas från 9:e till ll:e lönegraden (Verkmästare

vid telegrafverkets verkstad).

Lokomotivmästarbefattningen uppdelas i två klasser, av vilka den högre

uppföres i 10:e lönegraden (Sveriges lokomotivmannaförbund och Svenska statsbanornas

lokomotivmästareförening).

Andre maskinist å ångfärja flyttas från 9:e lönegraden till graden närmast

under övermaskinist av klass 2 (Maskinister av 2:a graden å ångfärjorna).

Instrumentmakare vid statens vattenfallsverk flyttas från 9:e till 10:e lönegraden

(Två instrumentmakare i Trollhättan och Älvkarleby).

Driftverkmästare flyttas från 10:e till 12:e lönegraden (Driftpersonal vid ångkraftstationen

i Yästerås).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts Proposition Nr 391.

141»

Telegrafkommissarie av klass 4 flyttas från 11 :e till 13n lönegraden (Svenska

telegraftjänstemännens förening).

Förste bokhållare å förrådsintendentskontor vid statens järnvägar flyttas

under benämningen underintendent från ll:e till 14:e lönegraden (Föreningen för

tjänstemän av högre grad vid statens järnvägar).

Övermaskinist av klass 2 placeras i samma lönegrad som förste styrman av

klass 2 (Befälhavare och förste styrmän å ångfärjorna).

Övermaskinist av klass 2 flyttas från ll:e till 13:e lönegraden (Övermaskinisterna

å ångfärjorna).

Befattning såsom förste bokhållare vid vattenfallsverket nyinrättas och införes

under ll:e lönegraden (Centralförbundet för statens vattenfallsverks tjänstemannaföreningar).

Kontrollör och telegrafkommissarie av klass 3 vid telegrafverket flyttas från

12:e till 14:e lönegraden (Svenska telegraftjänstemännens förening).

Underinspektör vid statens järnvägar flyttas från 12:e till 13:e lönegraden

(Föreningen för tjänstemän av högre grad vid statens järnvägar) resp. till en

lönegrad över expedition sföreståndare (Stationsinspektorsföreningen vid Sveriges

statsbanor).

Förste styrman av klass 2 flyttas från 12:e till 13:e lönegraden (Befälhavare

och förste styrmän å ångfärjorna).

Övermaskinist av klass 1 flyttas till samma lönegrad som förste styrman av

klass 1 (Befälhavare och förste styrmän å ångfärjorna).

Övermaskinist av klass 1 flyttas från 12:e till 14:e lönegraden (övermaskinisterna

å ångfärjorna).

Aktuarie, byråassistent, distriktskassör, förste styrman av klass 1, kassör,

kontrollör och notarie flyttas från 13:e till 14:e lönegraden (Föreningen för tjänstemän

av högre grad vid statens järnvägar).

Förste styrman av klass 1 flyttas från 13:e till 14:e lönegraden (Befälhavare

och förste styrmän å ångfärjorna).

Kontrollör vid vattenfallsverket utbytes mot kontorschef och hänföres till

14:e lönegraden (Centralförbundet för statens vattenfallsverks tjänstemannaföreningar).

Förste kontrollör, radiokommissarie och telegrafkommissarie av Idass 2 flyttas

från 14:e till 15:e lönegraden (Svenska telegraftjänstemännens förening).

Distriktskamrerare vid statens järnvägar samt verkstadskamrern och förrådsförvaltaren

vid statens järnvägars huvudverkstäder flyttas från 14:e till lämplig

högre lönegrad (Nämnda befattningshavare).

Kontorschefen vid Trollhätte räkenskapsavdelning flyttas under benämningen

kamrer från 14:e till 15:e lönegraden (Centralförbundet för statens vattenfallsverks

tjänstemannaföreningar).

Överkontrollör vid postverket flyttas från lön till 17:e lönegraden (Posttjänstemännens

förening).

Telegrafkommissarie av klass 1 B och överkontrollör vid telegrafverket

flyttas från lön till 16:e lönegraden (Svenska telegraftjänstemännens förening).

Föreståndare för järnvägsstyrelsens kamrers-, revisions- och milkontor flyttas

från lön till lägst lön lönegraden (Nämnda befattningshavare).

lie

linie graden.

12:c

lönegraden.

13:e

lönegraden.

14:c

lönegraden.

15 :e

lönegraden.

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ts Proposition Nr Si)i.

16 :e

lönegraden.

17:e

lönegraden.

19 :e

lönegraden.

2:a

lönegraden.

4:c

lönegraden.

5:e

lönegraden.

7:t

lönegraden.

Befälhavare av klass 2 å ångfärja flyttas från 15:e till 16:é lönegraden (Befälhavare

och förste styrmän å ångfärjorna).

Ombudsmannen hos generalpoststyrelsen flyttas från 16:e till 18:e lönegraden

(Posttjänstemännens förening).

Till överpostmästargraden böra hänföras även andra nuvarande postmästare

av klass 1 A än de vid postkontoren Stockholm 1, Göteborg 1 och Malmö 1

(Postmästareföreningen).

Telegrafkommissarie av klass 1 A flyttas från 16:e till 17:e lönegraden

(Svenska telegraftjänstemännens förening).

Befälhavare av klass 1 å ångfärja flyttas från 16:e till 17:e lönegraden (Befälhavare

och förste styrmän å ångfärjorna).

En ny befattning, postinspektor, bör inrättas vid postverkets distrikt såsom

postdirektörs närmaste man och placeras i 17:e lönegraden (Posttjänstemännens

förening).

Kravet på avlagd högre akademisk examen eller motsvarande kompetens

hos förste sekreterare bör bortfalla och förste sekreterare anställas jämväl å

järnvägsstyrelsens taxebyråer (Föreningen för tjänstemän av högre grad vid statens

järnvägar).

Yissa specialingenjörer hos järnvägsstyrelsen flyttas från 17:e till 18:e lönegraden

(Statens järnvägars ban- och maskiningenjörsförening).

Avdelningsföreståndarnas vid statens järnvägars distriktsförvaltningar närmaste

män böra under benämningen ban-, maskin- respektive trafikdirektörsassistenter

flyttas från 17:e till 18:e lönegraden (Bepresentanter för nämnda befattningshavare).

Postdirektör flyttas från 19:de till 20:e lönegraden (Posttjänstemännens förening).

Trafikdirektör vid telegrafverket flyttas från 19:e till 20:e lönegraden (Svenska

telegraftjänstemännens förening).

B. Rörande de kvinnliga befattningarnas gruppering i lönegrader.

Kompetensfordringarna för kanslibiträde böra skärpas och befattningen hänföras

till 3:e i stället för till 2:a lönegraden (Kvinnliga postföreningen. Kvinnliga

telegrafpersonalens förening, Telegrafverkets kvinnliga kontorspersonals förening,

Statsbanornas kvinnliga tjänstemannaförening och Posttjänstemännens förening).

Benämningen telegrafist utbytes mot assistent (Kvinnliga telegrafpersonalens

förening).

Benämningen förste telegrafist utbytes mot förste assistent (Kvinnliga telegrafpersonalens

förening).

Bokhållare flyttas från 5:e till 6:e lönegraden (Föreningen för tjänstemän

av högre grad vid statens järnvägar).

En nybildad grupp befattningshavare, telegrafkommissarier av klass 5 A,

flyttas från 7:e till en ny 8:e lönegrad (Kvinnliga telegrafpersonalens förening).

s. 151 Kontrollera mot PDF

Kungi. May.ts Proposition Nr Hf)l. 151

REGISTER.

Inledning .................................................................................................... 4_

Förslagets huvudprinciper .................................................................................... 10

Tillämpning av gemensamt lönesystem .......................................................... 22.

Specialmotivering till avlöningsreglementet ........................................................... 59.

Befattningarnas gtuppering i lönegrader.................................................................. 73.

Utgångspunkter vid löneregleringen samt lönebelopp............................................ 93.

Lönenämnd ............................................................................................................. 104.

Övergångsbestämmelser.............................. 111.

Pensionsförhållanden ............................................................................................ 110.

Ekonomisk innebörd av löneregleringen ............................................... H6.

Departementschefens hemställan........................................................................... 117.

Bil. 1. Förslag till avlöningsreglemente för tjänstemän vid postverket, telegrafverket,

statens järnvägar och statens vattenfallsverk .............................. 119.

Bil. 2. Förteckning över de av personalsammanslutningar och grupper av befattningshavare

i inkomna skrifter påyrkade ändringar i lönekommitténs

förslag rörande befattningarnas gruppering i lönegrader ....................... 147.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

7 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (7)

7 kopplingar.

  1. Rskr. 1919:288 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag i fråga om antalet av vissa befattningar vid postverket m. m. s. 1 i texten
  2. Rskr. 1919:289 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag i fråga om antalet av vissa befattningar vid telegrafverket m. m. s. 4 i texten
  3. SU 1919:183 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts under sjätte huvudtiteln av statsverkspropositionen gjorda framställning angående ersättning till postsparbanken för des s. 6 i texten
  4. SU 1919:171 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående gemensamt lönesystem samt lönereglering för postverket, telegrafverket, statens järnvägar och staten s. 1 i texten
  5. SU 1919:172 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag i fråga om antalet av vissa befattningar vid postverket m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 2 i texten

Visa alla 7