Sök i Ratio Lex

Med förslag i fråga om antalet av vissa befattningar vid postverket m. m

1919-04-25 · 58 sidor, varav 51 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 51 av 58 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:393, Med förslag i fråga om antalet av vissa befattningar vid postverket m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 393.

1

Nr 393.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag i fråga

om antalet av vissa befattningar vid postverket m. m

given Stockholms slott den 25 april 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att beträffande sådana befattningar vid postverket, vilkas antal

enligt avlöningsreglementet för tjänstemän vid postverket, telegrafverket,

statens järnvägar och statens vattenfallsverk skall fastställas av Kungl.

Maj:t och riksdagen, från och med den 1 juli 1920 bestämma detta

antal på sätt angives i den vid statsrådsprotokollet fogade förteckning.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

Axel Schotte.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 354 höft. (Nr 393.)

967 19 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 393.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25

april 1919.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson.

Chefen för civildepartementet, statsrådet Schotte anförde härefter:

I skrivelse den 29 augusti 1918 till kommunikationsverkens lönekommitté

har generalpoststyrelsen framlagt förslag i fråga om de organisatoriska

förändringar, som styrelsen ansett böra underställas 1919

års riksdag eller i övrigt komma till beaktande i samband med kommitténs

arbeten. Sedan lönekommittén hos generalpoststyrelsen anhållit

om ytterligare yttrande i vissa avseenden, har styrelsen i skrivelse den

29 november 1918 till lönekommittén lämnat dylikt yttrande.

Sedermera har generalpoststyrelsen även till Kungl. Maj:t överlämnat

avskrifter av berörda till lönekommittén ingivna skrivelser med

hemställan, att Kungl. Maj:t måtte särskilt anmoda lönekommittén att

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr SOS. 3

avgiva utlåtande över styrelsens förutnämnda till kommittén ingivna

skrivelser.

Sedan sistnämnda handlingar remitterats till kommittén, har kommittén

med skrivelse den 31 december 1918 överlämnat förslag beträffande

vissa organisationsförhållanden vid postverket.

Efter remiss har generalpoststyrelsen därefter den 17 januari 1919

avgivit yttrande i ärendet, varjämte styrelsen i utlåtande den 3 mars

1919 i anledning av lönekommitténs löneregleringsförslag berört vissa

därmed sammanhängande organisationsfrågor vid postverket.

Slutligen har generalpoststyrelsen i skrivelse den 11 mars 1919

avgivit förslag för år 1920 å antalet befattningar vid postverket inom

vissa lönegrader.

Innan jag övergår till att behandla vissa postverket berörande

frågor, får jag erinra, att det förslag till gemensamt avlöningsreglemente

för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar

och statens vattenfallsverk, som Kungl. Maj:t förut denna dag på

min hemställan beslutat underställa riksdagen, avser att reglera avlöningsförhållandena

för samtliga ordinarie befattningar vid vederbörande

verk ävensom för de icke ordinarie befattningshavare, vilkas

antal fastställes av Kungl. Maj:t och riksdagen.

Beträffande postverket utgår enligt förslaget för befattning såsom

generaldirektör arvode med visst angivet belopp för år räknat. För

övriga ordinarie befattningshavare utgår lön enligt den i reglementet införda

löneplanen. Denna plan upptager, såsom jag tidigare omnämnt, för

manliga tjänstemän 20 lönegrader och för kvinnliga tjänstemän 7

lönegrader. I den vid reglementet fogade tjänsteförteckningen angives,

till vilken lönegrad varje särskild befattning är att hänföra.

Antalet ordinarie befattningar fastställes, såsom jag likaledes tidigare

framhållit, av Kungl. Maj:t och riksdagen, såvitt angår sådan befattning,

för vilken särskilt arvode är fastställt, samt de i berörda

tjänsteförteckning uppförda, för manliga tjänstemän avsedda befattningar,

vilka hänförts till 13—20 lönegraderna. Antalet övriga ordinarie

befattningar bestämmes av Kungl. Maj:t.

Vid postverket finnas ej några icke-ordinarie befattningar, vilkas

antal fastställes av Kungl. Maj:t och riksdagen.

Det föreslagna reglementet upptager i fråga om postverket vissa

nya befattningsgrupper, varjämte i en del fall uppdelning eller sammanslagning

skett av nu befintliga sådana grupper. Beträffande vissa be
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 393.

iattningar bär vidare förändrad placering å löneskalan eller ny benämning

föreslagits.

I samband med löneregleringsförslaget bar en kortfattad redogörelse

lämnats för innebörden av förslaget i nyss angivna hänseenden.

I nu förevarande sammanhang bar jag i första hand att underställa

Kungl. Maj:ts prövning frågan om antalet av de befattningar, beträffande

vilka avgörandet i sådant hänseende enligt det föreslagna avlöningsreglementet

tillkommer Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt. Därvid

kommer jag även att till ytterligare behandling upptaga vissa av generalpoststyrelsen

och lönekommittén väckta förslag av organisatorisk

innebörd, vilka äga samband med den nyssnämnda frågan 0A1 antalet

av vissa befattningar eller eljest synts påkalla motivering utöver vad

som skett i löneregleringspropositionen.

De förslag till organisatoriska förändringar, som av mig i det följande

komma att beröras, avse:

inom styrelsen:

inrättande av en särskild trafikbyrå och i samband därmed av ett

nytt byråcbefsämbete;

den nuvarande kamrerartjänstens utbytande mot en ,byrådirektörsbefattning;
inrättande

av en förste intendentsbefattning i stället för en av de

nuvarande sekreterarbefattningarna;

den nuvarande s. k. kassaintendentsbefattningens uppflyttning i

högre tjänstegrad;

utbytande, av den nuvarande notarietjänsten å styrelsens första

byrå, vilkens innehavare är föreståndare för postverkets undervisningsanstalt,

mot en sekreterarbefattning;

utbytande av den förste postexpeditörsbefattning, vilkens innehavare .

är föreståndare för styrelsens bibliotek och arkiv, mot en aktuarietjänst;

utbytande av den nuvarande förste postexpeditörstjänst, vilkens

innehavare tjänstgör såsom generalpostdirektörens amanuens, mot en

notariebefattning;

inrättande inom styrelsen av en postmästartjänst av högsta klass

för handliavande av förekommande reglementsarbeten;

inrättande av en ny notariebefattning å envar av första och andra

byråerna;

inrättande av kontrollörsbefattningar inom styrelsen;

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''Proposition Nr 393. 5

inrättande av kvinnliga förste postexpeditörsbefattningar hets styrelsen

i utbyte mot manliga och kvinnliga postexpeditörstjänster;

vid distriktsförv ältning ärna:

inrättande vid varje postdirektion av en förste kontrollörsbefattning;

utbytande av de såsom kassörer å vissa postdirektioner förekommande

manliga förste postexpeditörsbefattningarna mot kontrollörstjänster;
vid

lokalförvaltningarna:

sammanförande av de manliga postmästarna till fem klasser, överpostmästare

samt postmästare av klass 1, klass 2, klass 3 och klass 4;

anställande av kontrollörer vid vissa postkontor;

inrättande av en högre avlöningsgrupp för den lägre postpersonalen,

omfattande aut-omobilmästare och stationsmästare.

Det må här anmärkas, att lönekommittén även haft att behandla

vissa från personalorganisationer vid postverket till kommittén riktade

framställningar av organisatorisk innebörd. I den män dessa framställningar

icke vunnit beaktande redan av generalpoststyrelsen i dess organisationsförslag,

hava nämnda framställningar i allmänhet icke på grund

av den begränsade tid, som stått kommittén till buds, blivit av kommittén

upptagna till ett mera ingående bedömande.

Beträffande förslaget om inrättande av en särskild trafikbyrå inom a. Befattgeneralpoststyrelsen

och i samband därmed av ett nytt byråchefsämbete . J*ingar

vill jag till en början erinra, att Kungl. Maj:t på styrelsens hem- 18 jre senställan

i en den 29 april 1918 avlåten proposition (nr 385) framlade ett ^Jn^ärskiiT

förslag i ämnet för 1918 års lagtima riksdag. Riksdagen förklarade sig trafikbyrå.

emellertid i sin skrivelse i ämnet (nr 423) icke hava blivit övertygad om

nödvändigheten av att inrätta den nya byråchefsbefattningen, detta så

mycket mindre som det synts riksdagen kunna starkt ifrågasättas, om

icke genom decentralisering av åtskilliga mindre viktiga ärenden generalpoststyrelsens

arbetsmängd skulle kunna i ej ringa mån begränsas.

Förslaget blev sålunda ej av riksdagen bifallet.

I sin skrivelse den 29 augusti 1918 har nu generalpoststyrelsen Generaipostlämnat

en redogörelse för den decentralisering av ärenden, som då styrelsen den

redan ägt rum, från styrelsen till distriktsförvaltningarna. Styrelsen

har därom anfört följande:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung1. May.ts Proposition Nr 393.

»Uti sitt den 28 november 1907 avgivna betänkande angående — förutom

lönereglering för postpersonalen — omorganisation av generalpoststyrelsen och

därunder lydande förvaltningar ifrågasatte 1907 års postkommission, i sammanhang

med fullständig omorganisation av generalpoststyrelsen och postverkets

distriktsförvaltningar, en avsevärd decentralisation från generalpoststyrelsen till

postdirektionerna av hos generalpoststyrelsen dittills avgjorda eller slutligt handlagda

ärenden.

Med avseende å vad’ kommissionen därvid föreslog ägde från och med år

1910 överflyttning av ärenden till distriktsförvaltningarna rum i följande omfattning.

Från dåvarande kanslibyrån:

rätt att besluta om tjänstledighet och förordnande av vikarie för postmästare

under högst tre månader samt för annan tjänsteman under högst sex månader av

samma kalenderår,

anställande av tillfälligt biträde vid postanstalt under högst 15 dagar,

åläggande för försumlig att utgiva försutet vite, som postdirektör förelagt

för uraktlåtenhet att avgiva infordrad förklaring.

Från dåvarande trafikbyrån:

fastställande av tidtabeller för landsvägspostföring i allmänhet och för postbefordring

med segel- eller roddbåt,

avslutande av nytt avtal om postföring, lantbrevbäring ävensom postutdelning

under förutsättning, att den nya ersättningen icke är väsentligt högre än

förut utgående lega,

träffande av avtal om posttransporter inom postanstalts område ävensom om

s. k. postvård (förvarande av postförsändelser å plats, som icke är försedd med

postanstalt, till dess den post anlänt, med vilken försändelserna skola vidare fortskaffas),

antagande av föreståndare för lantpoststation under förutsättning, att den

nya ersättningen ej väsentligt överstiger det belopp, som närmast därförut utgått

för poststationens handhavande.

Från dåvarande kameralbyrån:

anskaffande av inventarier och persedlar inom för år anvisat anslag för

distriktet i dess helhet,

beslut angående beklädnad åt extra postiljon samt åt vikarie för extra

postiljon eller ordinarie postvaktmästare eller postiljon.

Någon utflyttning av ärenden från dåvarande utrikes- och författnings- samt

revisionsbyråerna skedde ej.

I avgivet yttrande över kommissionens betänkande framhöll generalpoststyrelsen,

att styrelsen i likhet med kommissionen" ansåge det vara i hög grad

önskligt, att till minskning av arbetet inom generalpoststyrelsen ärenden därifrån

överflyttades till distriktsförvaltningarna i större utsträckning än vad dittills ägt

rum samt att generalpoststyrelsen alltså, med visst undantag, funne de av kommissionen

i sådant hänseende föreslagna åtgärder välbetänkta.

Detta undantag hänförde sig till vad kommissionen föreslagit i fråga om

överflyttning till distriktsförvaltningarna av det inom generalpoststyrelsen dittills

utförda revisionsarbetet. I samma utlåtande framhöll generalpoststyrelsen, utan

slutlig hemställan, önskvärdheten av bibehållande inom styrelsen av en särskild

trafikbvrå.

Med hänsyn till vissa betänkligheter, som framkommit beträffande lämpligheten

av en så genomgripande omorganisation av generalpoststyrelsen och

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. May.ts ''Proposition Nr 393.

distriktsförvaltningarna, Horn av kommissionen satts i fråga, lät chefen för civildepartementet

utarbeta ett förslag till jämkning uti kommissionens förslag i dessa

delar. Jämväl över detta förslag infordrades generalpoststyrelsens yttrande.

Enligt förslaget i fråga skulle förändringarna av generalpoststyrelsen hållas

mera inom ramen av styrelsens dittillsvarande organisation, varförutom distriktsförvaltningarna

icke skulle göras så starka och betydande, som kommissionen

tänkt sig. Generalpoststyrelsen, som kommissionen velat se fördelad på tre avdelningar,

var och en med en byråchef som föreståndare, skulle enligt det nya

förslaget uppdelas på fyra byråer, var och eu företrädd av en byråchef; man utgick

därvid ifrån, att revisionen av postkontorens räkenskaper fortfarande skulle

ske inom generalpoststyrelsen. Med avseende å distriktsförvaltningarnas organisation

ifrågaställdes uti det nya förslaget den ändring av kommissionens förslag,

. att vid en var av dem skulle anställas endast en i stället för, såsom kommissionen

föreslagit, två överkontrollörer.

Generalpoststyrelsen biträdde i sitt förnyade yttrande i ämnet föreslagna

ändringar med avseende å generalpoststyrelsen och postdirektionerna

likasom ock den jämkning med avseende å av kommissionen föreslagna

decentraliseringen av disciplinmål, att någon utvidgning av distriktschefernas

bestraffningsrätt icke borde äga rum. Samtidigt framhöll generalpoststyrelsen,

. att det, vid förnyad granskning av kommissionens uttalanden rörande

överflyttning till distriktsförvaltningarna av vissa ärenden, som då handlagts av

generalpoststyrelsen, synts styrelsen, som tilläventyrs ytterligare någon begränsning

borde ske i vad kommissionen i det förevarande avseendet ifrågasatt.

Bortsett från att betänkligheter då kunde hysas mot en allt för långt utsträckt

decentralisering i och för sig, så att man, innan man gick vidare på den

inslagna vägen, gärna borde samla någon erfarenhet i fråga om verkningarna av

decentraliseringen i den omfattning, den, då att döma, skulle komma till genomförande,

manade, enligt generalpoststyrelsens förmenande, den omständigheten,

att distriktsförvaltningarna finge en svagare besättning med avseende å de högsta

tjänsterna, än som vid det ursprungliga omorganisations- och decentralisationsförslaget

tänkts, till försiktighet vid distriktsförvaltningarnas allt för stora belastning

genom en långt driven decentralisering. Något mera detaljerat uttalande

i fråga om en eventuell decentraliserings omfattning ansåg generalpoststyrelsen

emellertid då ej anledning göra, alldenstund ett sådant uttalande måste "bli beroende

på det närmare förslag i samma hänseende, som vore att från kommissionen

förvänta.

Inledningsvis hade generalpoststyrelsen uti sitt första yttrande med anledning

av postkommissionens då föreliggande betänkande framhållit, att de allmänna

synpunkter, från vilka kommissionen utgått, syntes generalpoststyrelsen särdeles

be.aktansvärda, och styrelsen kunde så mycket mindre hava något att mot desamma

erinra, som styrelsen sökt låta dem komma till sin rätt, i den mån det under

förhandenvarande förhållanden varit möjligt. Ett fortgående på den sålunda redan

inslagna vägen kunde styrelsen icke anse annat än önskligt.

Aven efter genomförande av den decentralisation, som ägde rum från och

med år 1910, har generalpoststyrelsen ägnat uppmärksamhet åt denna fråga och

därvid under aktgivande på verkningarna av sålunda skedda decentralisation

övervägt, i vilken ytterligare mån sådan kunde vara lämplig och önskvärd. För

styrelsen har det därvid gällt att taga ställning icke blott till den äldre frågan

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl Maj.ts Proposition Nr 393.

om fortsatt överflyttande av ärenden från generalpoststyrelsen till postdirektionarna

utan ock till den i stort sett nyare frågan om ökad befogenhet för verkets

lokalförvaltningar, d. v. s. för postmästarna. Då generalpoststyrelsen under

år 1917 framlade sitt förslag om inrättande av ytterligare ett byråchefsämbete

inom generalpoststyrelsen, var styrelsen alltså ingalunda främmande för tanken

på en vidsträcktare decentralisering.

Erfarenheten under de gångna åren har givit vid handen, att utflyttningen

av ärenden till distriktsförvaltningarna, i den omfattning den ägt rum, varit fördelaktig

såsom medförande förenkling och ökad snabbhet i de enskilda ärendenas

avgörande. Bristande likformighet uti likartade frågors avgörande vid de

olika distriktsförvaltningarna har i det stora hela kunnat undvikas, dels genom

att vid de en eller ett par gånger årligen inför generalpoststyrelsen hållna gemensamma

mötena med samtliga postdirektörer större frågor upptagits till principiellt

dryftande i syfte, bland annat, att leda till sådan enhetlig behandling,

dels genom att å vederbörande byråer inom generalpoststyrelsen, under vilka de

olika ärendesgrupperna hört, med noggrann uppmärksamhet följts ärendenas avgörande

av distriktscheferna.

Under iakttagelserna över ämnet i den vidsträcktare omfattning, i vilken

det ovan angivits, d. v. s. innefattande utflyttning av ärenden jämväl till postmästarna,

har generalpoststyrelsen icke kunnat undgå att fästa sig vid ej mindre

att i ett flertal fall frågas hänskjutande till en överordnad myndighet nu i stort

taget icke kan anses innebära annat än besvär och dubbelarbete, sedan former

skapats för betryggande av enhetlighet och sammanhållning även i händelse av

decentralisation, än även att utsträckt sådan nu i mer än ett hänseende förekommer

i verkligheten om än icke på papperet. Särskilt med nuvarande våldsamma

kastningar i de löpande förhållandena måste alltsomoftast en lägre myndighet

träffa avgöranden, som den överordnade myndigheten icke har annat än att

godkänna.

Förty har generalpoststyrelsen sedan någon tid planlagt en vidlyftigare

överflyttning av ärenden till lägre myndigheter och — i anseende särskilt till

den betydelse, postdirektörernas samlade praktiska erfarenhet uppenbarligen

måste ha uti denna fråga, ej minst i vad angår ärendenas överflyttande till postmästarna

— underställt denna plan postdirektörernas uttalande vid distriktschefsmöte

den 23—26 augusti 1918.»

Det torde här böra erinras, att styrelsen, enligt vad styrelsen i

särskild skrivelse den 29 augusti 1918 till Kungl. Maj:t anmält, beslutat

till såväl postdirektörer som postmästare överflytta beslutanderätten

i vissa angivna frågor. Kungl. Maj:t har därjämte den 29 november

1918 på därom av styrelsen gjord framställning bemyndigat

styrelsen att åt nämnda funktionärer uppdraga prövningen av ytterligare

ett antal ärenden, som därförut varit föremål för styrelsens eller postdirektörernas

avgörande.

Efter att hava lämnat nyssnämnda redogörelse för decentralisationen

och dess verkningar fortsätter styrelsen beträffande själva frågan om

inrättande av den ifrågasatta nya byrån:

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Proposition Nr 393. 9

»Men även efter en dylik betydligt utvidgad decentralisation kvarstår oförminskat

behovet av den nuvarande första byråns inom generalpoststyrelsens uppdelande

på två byråer genom att dess två underavdelningar, person- och trafikavdelningarna,

helt skiljas åt och i spetsen för var och en av dem sättes en

byråchef, vilken icke tvingas dela sin uppmärksamhet på två så skilda ärendesgrupper

som personal- och trafikfrågor.

Generalpoststyrelsen har i det föregående vidrört den omfattning och differentiering,

de skilda ärendesgrupperna inom postverket numera tagit, ett förhållande

som generalpoststyrelsen här vill ytterligare betona, under framhållande

att det har sin grund lika mycket däruti, att postverket år efter år tillförts alldeles

nya, för. dess ursprungliga uppgift väsentligen främmande rörelsegrenar,

som ock däruti, att rörelsens omfattning växt till en grad, om vilken man för tio

år sedan icke kunde göra sig en föreställning. Detta har lett till, att ledningen

av verket i dess helhet måste fördela sig på starkt utpräglade fraktioner, där för

varje fraktion kräves verklig specialisering inom dithörande verksamhetsslag.

Endast därigenom vinnes säkerhet för att huvudledningen kan ske efter planmässiga

och målmedvetna grunder.

Härefter vill generalpoststyrelsen återgiva det väsentligare av vad styrelsen

år 1917 anförde vid förslaget om inrättande inom generalpoststyrelsen av en

särskild trafikbyra. Generalpoststyrelsen anförde därvid bland annat följande:

''Allt efter som rörelsen ökats, har givetvis också arbetet i generalpoststyrelsen

stegrats. En i väsentlig mån bidragande orsak härtill är ock att finna

i de nya rörelsegrenar, som tillagts postverket. Det visar sig således, att medan

under året närmast efter år 1909 de diarieförda målens antal nedgått till något

över 12,000,. detta antal under de senare åren ökats så, att detsamma år 1916

uppgått till icke mindre än 22,724.

Av de diarieförda ärendena falla följande antal på de olika byråerna:

å första byrån................................................................. 6,487

» andra » 4,406

» tredje » 3*870

» fjärde » 7,961

Härvid är dock att märka, att flera grupper ärenden, som tidigare särskilt

diarieförts, antingen ej längre införas i diarierna eller ock sammanföras under

gemensamt nummer.

De i plenum behandlade mål — alltså de viktigaste och mest krävande

målen — hava i antal år 1910 uppgått till allenast 4,743, under det att desamma

år 1916 stigit till 5,798, alltså en ökning av 1,055 ärenden, motsvarande 22 %.

Ä de olika byråerna föredragna plenimål fördela sig sålunda:

å första byrån.................................................................... 1,664

» andra » 1,903

» tredje » son

» fjärde » 1,341

Det är dock ej blott genom det växande antalet ärenden, som styrelsens

arbetsbörda ökats, utan detta har fastmer sin orsak däri, att de under de seBihang

till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 354 höft. (Nr 393.) 9C7 19 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 393.

naste åren i styrelsen handlagda ärenden i regel varit av betydligt större omfattning

och vikt än tillförene.’

För att åskådliggöra postverkets utveckling åberopade generalpoststyrelsen

en jämförelse mellan vissa förhållanden för åren 1910 och 1916, vilken, framförd

till 1917, ställer sig sålunda:

1910.

1917.

Ökning

Antal resp.

kronor.

%

Personal, tillliopa .........................................

10,364

12,075

1,711

17

Antal postkontor...............................

242

252

10

4

» poststationer och brevsamlingsställen...........

3,026

3.289

263

8

» avsända försändelser .................................

399,676,337

599,120,038

199,443,701

50

>> avsända i medeltal per innevånare.............

72,i

103,2

30,8

43

» postbeliandlade paket.............................

4,710,142

8,330,961

3,620,819

77

» km. postföringslinjer, järnväg.....................

13,713

15,015

1,302

9

» » » landsväg ..................

42,833

49,700

6,865

16

*> » » ångbåt.....................

50,336

7,409

— 42,927

— 85

» postförda km. å järnväg ...........................

28,089,126

27,429,529

— 659,597

- 2

» •> » » landsväg..........................

12,578,418

14,032,874

1,454,456

12

Värdebelopp, assuransbelopp................................

1,478,645,398

3,326,286,746

1,847,641,348

125

» inbetalade postanvisningsmedel .........

266,046,647

729,267,999

463,221,325

174

» inbetalade prenumerationsmedel.........

3,763,200

7,766,673

4,003,473

106

Sammanlagt ansvarsbelopp ................................

1,7484,55,272

4,063,321,418

2,314,866,146

132

Postverkets inkomster ......................................

21,905,317

36,606,744

14,701,427

67

» driftkostnader....................................

20,538,720

27,568,049

7,029,329

34

''Av den redogörelse, som nu lämnats, vill det’, anförde generalpoststyrelsen

vidare, ''synas med all tydlighet framgå, att arbetsmängden i postverkets centralförvaltning

särskilt under de senare åren ökats i större omfattning än som kunde

förutses vid postverkets omorganisation. Den allmänna utveckling, som ägt rum

inom handelns och industrins m. fl. områden, övar en omedelbar och direkt

återverkan på postverket, som måhända mer än de flesta andra verken får känning

av denna utveckling. Det ligger ock särskild makt uppå, att postverkets ledning

med vidsynt blick följer och underlättar utvecklingen genom de postala anordningarnas

noggranna anpassande efter tidsförhållandena. Stora anspråk kunna

och böra i sådant avseende ställas på verket och dess ledning. I de störa kulturländerna

visar ock erfarenheten, huru statsmakterna visat förståelse för den betydande

roll, som postsamfärdseln spelar i det allmänna framåtskridandet. Men

det är icke nog med de egentliga postala uppgifterna, som ålagts postverket.

Under tidernas lopp har verket tillförts betydande nya arbetsområden, som i viss

mån kunna sägas ligga vid sidan av verkets egentliga uppgift. Sålunda hava,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 333

11

jämsides med postsparbanksrörelsen, tillkommit utbetalning av folkpensioner och

bestyret med stämpelförsäljning, varjämte från 1918 års början tillkommer ombesörjandet

av kronouppbörden. Det behöver icke närmare framhållas, vilka krav

i organisationshänseende härmed ställas enkannerligen på verkets centralförvaltning.

Postverket har, såsom ett stort affärsdrivande företag, följande tidens strömningar,

sökt allt mer och mer göra sig oberoende av de enskilda affärsföretagen

vid anskaffandet av de för verkets drift erforderliga inventarier, persedlar och

effekter m. m. genom anordnandet av egen verkstad samt eget tryckeri och bokbinderi.

För att generalpoststyrelsen skall kunna i alla avseenden fylla sin upjigift

såsom högsta ledning för de mångskiftande och krävande arbetsuppgifter, som

påvila verket, är det enligt generalpoststyrelsens åsikt oundgängligen nödvändigt,

att göromålen i styrelsen uppdelas så, att generalpostdirektören vid sin sida har

tillräckligt antal chefer, som närmast äro ansvariga för icke alltför stora ärendesgrupper.

Generalpoststyrelsen anser det ligga i öppen dag, att för postverkets

utveckling så viktiga ärenden som personal- och trafikmålen kräva var sin byråchef

i spetsen för de avdelningar, å vilka dessa ärenden behandlas. Om detta

kan sägas gälla i allmänhet, så gäller det ändå mera nu, till följd därav att under

de närmare åren på dagordningen stå ett flertal särdeles omfattande trafikfrågor,

s°m måste finna sin lösning, samt vilka måste handläggas centralt och icke kunna

överlåtas till distriktsförvaltningarna.''

Vid behandling i statsrådet av detta ärende yttrade föredragande departementschefen

följande: ’Nya arbetsområden hava tillförts styrelsen, och ärendena

äro ofta av större omfattning och vikt än tillförene. Särskilt liar det, såsom av

styrelsens redogörelse framgår, visat sig nödigt, att cheferna för första och andra

byråerna befrias från en del dem nu åliggande uppgifter. Det torde ej heller

låta sig göra att till tredje och fjärde byråerna överflytta några mera betydande

ärendesgrupper; en sådan anordning skulle till följd av poströrelsens hastiga utveckling

i allt fall endast komma att utgöra ett provisorium. De anförda skälen

för inrättande av en ny byrå, som skulle handhava de egentliga trafikärendena

och vissa i samband därmed stående frågor, synas därför övertygande.’

Som generalpoststyrelsen redan antytt, innebär givetvis icke vissa ärendens

överflyttande från generalpoststyrelsen till postdirektionerna, att generalpoststyrelsen

alldeles befrias från att taga befattning med dessa ärenden. Från att

hava måst i detalj pröva varje särskilt förekommande fall måste generalpoststyrelsen

därefter uteslutande ägna sig åt en övervakande, kontrollerande och

ledande verksamhet med avseende å de utflyttade ärendena. Men detta arbete

både tager sin tid, om det skall fullgöras så, att det leder till avsett gagn, och

kräver höga kvalifikationer, om det skall överhuvud taget kunna fullgöras på ett

gagnerikt sätt.

Att genom decentralisering utöver vad nu genomförts beträffande trafikärenden

bortskaffa det ända sedan 1910 kända behovet av inrättande av en särskild

trafikbyrå ser generalpoststyrelsen ingen möjlighet. Också hyser generalpoststyrelsen

de största farhågor att genom splittring av trafikärendesgruppen

vedervåga en fullt enhetlig och av ingående sakkännedom buren ledning av verkets

trafikförhållanden. Den stora korresponderande allmänhetens punktliga och

så vitt möjligt snabba betjänande beror till väsentlig, om ej väsentligaste, del på

de rena postbefordringsfrågornas lösande, likasom ock med avseende å den väl
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kommunika
tionsverkens
lönekommitté.

Generalpoststyrelsen

den

17/i 1919.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 393.

diga anpart av driftkostnaderna, som de rena trafikanordningarna sluka, verkets

ekonomiska ställning till icke ringa del avhänger av att dessa anordningar alltid

överensstämma med en klok ekonomisering.

Generalpoststyrelsen anser sig på sådana grunder icke kunna frångå sitt

krav på inrättande av en särskild trafikbyrå och i sammanhang därmed av ytterligare

ett byråchefsämbete i styrelsen.»

Kommunikationsverkeus lönekommitté har icke ansett sig kunna

tillstyrka general poststyrelsens förslag i nu förevarande avseende. Kommittén

har anfört följande:

»Kommittén vill icke förneka, att den erhållit ett starkt intryck av att generalpoststyrelsens

första byrå tynges av en måhända väl stor arbetsbörda. Såväl

med hänsyn därtill som till behovet att erhålla enhetlig ledning av trafikärendena

emotser kommittén, att en ökning av antalet byråer hos generalpoststyrelsen icke

allt för länge kan undanskjutas. Innan beslut därom fattas, bör dock, enligt

kommitténs mening, avvaktas verkningarna av den ytterligare decentralisation av

ärenden från, generalpoststyrelsen, som i enlighet med uttalande av 1918 års riksdag

helt nyligen beslutats eller föreslagits av styrelsen. Då det därjämte torde

kunna antagas, att en återgång från de senaste årens onormala förhållanden kommer

att särskilt för den ifrågavarande byrån medföra lättnad i arbetsmängden,

har kommittén ansett sig icke för närvarande kunna tillstyrka styrelsens förslag

om uppdelning av dess första byrå.»

Generalpoststyrelsen har i sitt utlåtande över kommitténs yttrande

vidhållit sin tidigare framförda mening om behovet av den nya byrån

och anför härom:

»Den decentralisation av ärenden från generalpoststyrelsen till postverkets

distrikts- och lokalförvaltningar, som efter Kungl. Maj:ts godkännande inom den

närmaste tiden kommer att genomföras, medför visserligen en minskning i den

första byrån hittills påvilande arbetsbördan, men det får därvidlag icke förbises,

att de grupper av mindre viktiga ärenden, vilka efter decentralisationens genomförande

icke längre påkalla styrelsens avgörande, givetvis äro av den art, att

vederbörande byråchef icke offrat åtminstone någon nämnvärd tid på deras handläggning.

De viktigaste ärendena, vilka icke lämpligen låta sig behandlas för sig

av de olika distriktscheferna, utan måste lösas efter enhetliga riktlinjer, få allt

fortfarande, i samma utsträckning som hittills, beredas och föredragas av byråchefen,

vars personliga arbetsbörda fördenskull ej i någon mera nämnvärd mån

minskas genom decentralisationen.

Det är otvivelaktigt, att återgången från de senare årens onormala förhållanden

kommer att i någon, om ock ringa grad, minska arbetet inom vissa av

de till första byråns trafikavdelnings arbetsområde hörande ärendesgrupperna,

men det torde ej heller låta sig förnekas, att å andra delar av detta område

komma att under och efter återgången till normala förhållanden uppstå många

nya och viktiga arbetsuppgifter.

Bortsett från om vid nu angivna förhållanden den chefen för första byrån

personligen påvilande arbetsbördan skulle i större eller mindre grad ökas eller

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 303.

tilläventyrs — i motsats till vad generalpoststyrelsen liar anledning antaga —

skulle bliva ungefärligen densamma som nu, kvarstår dock det faktum, att två

så skilda och omfattande ämnesgrupper som postverkets personal- och trafikärenden

icke lämpligen kunna av samma föredragande handläggas, utan att, särskilt

vid den anhopning av göromål, som på grund av poströrelsens natur vid vissa

tidpunkter är oundviklig, arbetsresultatet i viss mån kan äventyras. I allt fall

kan en så snabb handläggning av göromålen, som vore önskvärd, icke vid alla

tillfällen låta sig genomföra.

Till ytterligare belysande av de skäl, som föranleda generalpoststyrelsen att

bestämt vidhålla sin framställning om uppdelning av personal- och trafikärendena

på två byråer, vill styrelsen i korthet antyda de för närvarande viktigaste större

arbetsuppgifterna å sagda båda områden.

På personalområdet framträder då först frågan om rekryteringen av verkets

personal, vilken på senare tiden vållat avsevärda svårigheter. Detta förhållande

innebär en allvarlig fara för verkets rationella och behöriga drift, varför rekryteringen

och i samband därmed stående frågor måste ägnas en alltmera ingående

och tidskrävande behandling.

Posttrafikens stegring och ökade intensitet, de nya uppgifter av skilda slag,

som undan för undan lagts på postverket, ställa allt större krav på posttjänstemannens

duglighet. Det i enlighet med statsmakternas uttalade mening alltjämt

fortgående överflyttandet av göromål från postexpeditörer till tjänstemän av lägre

tjänstegrader medför, att det å ena sidan måste tillses, att de tjänstemän, som

skola koncentrera sig på de mera krävande uppgifterna, äga förutsättningar att

fylla desamma på ett tillfredsställande sätt, och att det å andra sidan är lika

nödvändigt, att tjänstemännen i de lägre tjänstegraderna genom utbildning sättas

i stånd att nöjaktigt fullgöra de allt mera ansvarsfulla uppdrag, som anförtros

dem. Svårigheterna att anskaffa och vid verket bibehålla dugliga tjänstemän

gorå det slutligen allt mer angeläget, att den befintliga personalen kan utnyttjas

på ett rationellt sätt och kan fullgöra de arbetsuppgifter av olika slag, som påläggas

densamma.

Allt detta kräver ett väl organiserat utbildnings- och undervisningssystem.

I detta hänseende vill generalpoststyrelsen erinra om, att nyligen anordnats

särskilda utbildningskurser för sådana tjänstemän, åt vilka skulle kunna anförtros

de mest krävande arbetsuppgifterna inom verket. Dessa kurser befinna sig ju

ännu på ett försöksstadium och kräva tydligen mycken tillsyn och omtanke under

de närmaste åren för att leda till avsett resultat.

Vidare har generalpoststyrelsen under utredning frågan om ytterligare utbildningskurser

för tjänstemännen i de lägre graderna i syfte att göra dessa tjänstemän

skickade på det vidgade verksamhetsområde, som öppnats för dem.

Tidsförhållandena kräva, att för personalen vitala frågor om anställningsvillkor,

arbetsförhållanden o. d. ofta göras till föremål för överläggningar med

ombud för personalen. Generalpoststyrelsen har anledning antaga, att dylika

förhandlingar i framtiden skola komma i än högre grad till användning. Dör att

sådant samarbete skall leda till goda resultat, därvid såväl verkets som personalens

intressen komma till sin rätt, är nödvändigt, att den person, som har att härvidlag

taga initiativ och ledning, kan ägna erforderlig tid och arbetskraft åt att

intränga i de föreliggande frågorna i hela deras vidd.

Slutligen vill generalpoststyrelsen framhålla, att avgörandet av de synnerligen

viktiga frågorna om besättande av de mera ansvarsfulla tjänsterna inom

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 393.

verket givetvis kräver en omsorgsfull beredning och en ingående kännedom om

personalen och dess arbetsuppgifter.

De nu omnämnda, inom en personalbyråchefs versamhetsområde fallande

uppgifter synas generalpoststyrelsen vara av den betydelse, att de måste kräva

en persons hela arbetsförmåga och odelade intresse.

Generalpoststyrelsen kan i detta sammanhang ej underlåta att påpeka,

hurusom, enligt telegrafstyrelsens av lönekommittén, på sätt framgår av dess till

Kungl Maj:t den 20 december 1918 avgivna yttrande beträffande vissa organisationsförhållanden

vid telegrafverket, biträdda förslag till omorganisation av

nämnda styrelse, ifrågasatts inrättande inom densamma av en särskild personalbyrå

med en byråchef såsom föreståndare. Härvidlag har generalpoststyrelsen

även bemärkt, att, såsom framgår av uttalande å sidorna 5 och 6 i betänkandet,

frågor om trafik-, linje- och radiopersonals utnämning och placering m. m. icke

avsetts skola handläggas å den nya personalbyrån utan å respektive trafik-, linjeoch

radiobyrå.

Inom generalpoststyrelsen skulle ej blott ärenden rörande personalen i allmänhet

utan även alla till styrelsens handläggning hörande frågor rörande utnämning

och placering av personal avgöras å personalbyrån.

Generalpoststyrelsen förutsätter, att det största antalet av de utav telegrafstyrelsen

handlagda personalärenden, såsom fallet är inom postverket, rör den

ordinarie personalen. Av telegrafstyrelsens statistiska redogörelse för år 1917

framgår, att telegrafverkets ordinarie tjänstebefattningar vid utgången av sagda

år utgjorde 2,554. Motsvarande antal vid postverket uppgick till 4,543.

Vid samma tidpunkt uppgick den extra personal, med vars antagande vederbörande

styrelser taga någon befattning, till 660 personer vid postverket och,

såvitt av statistiken framgår, 3,851 vid telegrafverket. I sistnämnda summa ingår

dock ett högst betydande antal — ej mindre än 3,788 — telefonister m. fl. tillhörande

trafikpersonalen, vilkens utnämning och placering, på sätt ovan sagts,

icke skulle falla inom personalbyråns verksamhetsområde.

Sammanlagda antalet vid telegrafverket sysselsatta personer utgjorde under

år 1917 i medeltal 12,715. Motsvarande siffror för postverket uppgingo till 13,098.

Det synes generalpoststyrelsen fördenskull, som om i lika hög grad skulle

föreligga skäl för en särskild personalbyråchef inom generalpoststyrelsen som

inom telegrafstyrelsen.

På posttrafikens område vänta, såsom generalpoststyrelsen ovan antytt, viktiga

arbetsuppgifter.

Sedan världskriget slutat, lärer Sveriges handel och industri hava att emotse

en tid av ytterst hård konkurrens med utlandet. Det är då av högsta vikt, att

såsom vapen i denna kamp även ingå fullt moderna och väl ordnade postförbindelser

såväl med utlandet som inom riket.

Då de under krigsåren brutna mellanfolkliga förbindelserna skola återknytas,

är det av nöden, att snabba och tillförlitliga postförbindelser upprättas med de

länder, där marknad skall sökas för vårt exportgods och där våra importörer hava

sina inköpskällor. Postverket måste med vaken blick följa utvecklingen å samfärdselns

område för att såväl på de gamla vägar, som återupptagas, som på de

nya vägar, som öppnas, uppnå kommunikation med andra länder.

Flygmaskinsteknikens oerhörda utveckling under kriget ställer i utsikt omvälvningar

särskilt på postsamfärdselns område, vilka ännu knappast låta sig överskåda.

Det gäller då att i tid och i all den utsträckning, som kan vara lämplig,

för postutväxlingen använda detta kommunikationsmedel.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kung!. Maj.ts Proposition Nr 333.

Motorteknikens utveckling i allmänhet varslar om, att automobiler motorcyklar

o. d. fortskaffmugsmedel kunna i mycket stor utsträckning komma till

användning i postverkets ärenden, varigenom avsevärda besparingar i tid, arbetskraft

och penningar kunna förväntas.

.., ..^ vidsträckta och i allmänhet glest befolkade land bliva med natur
frrrj''i

postbefordringskostnaderna synnerligen höga, ofta så höga, att med

tiilltoljjinact av eljest val motiverade utvecklingsplaner måste av ekonomiska skäl

anstå. Ingå medel för att genom lämpliga och praktiska anordningar nedbringa

dessa kostnader och därigenom möjliggöra ytterligare välbehövlig utveckling av

postsamfardseln böra fördenskull lämnas oanvända. Då de rena postbefordringskostnaderna

numera överstiga 10 miljoner kronor årligen, ligger det i öppen dag,

att de hithörande ekonomiska problemen måste ägnas oavlåtlig uppmärksamhet

och sorgfällig prövning.

Svårlösta frågor föreligga i avseende å anställnings- och avlöningsvillkor för

det störa antal personer — över 6,000 — som i större eller mindre utsträckning

anlitas i postverkets ärenden för skötande av poststationer, lantbrevbäring, postföring

och dylikt. Frågor av denna art hava vid upprepade tillfällen blivit

underställda Kung! Maj:ts och riksdagens prövning, därvid framställts krav på

andrade anställnings- och avlöningsförhållanden för ifrågavarande funktionärer

vilkas tiUmotesgående skulle medföra högst betydande utgiftsstegringar för statsverket.

Hithörande förhållanden kräva myckeu uppmärksamhet och mycket arbete

innan en för båda de intresserade parterna tillfredsställande lösning kan vinnas’

Endast detta område, vilket intimt sammanhänger med bland annat förhållandena

a den allmänna arbetsmarknaden, foder- och livsmedelspriser m. m., synes tillräckligt

att i stor utsträckning upptaga en persons arbetsförmåga för lång tid

iramat.

• .-I ,?Ied. liar}sJn tdl vad av generalpoststyrelsen nu och vid föregånde tillfällen

1 detta ärende anförts synes det generalpoststyrelsen uppenbart, att ett oavvisl.

1bd beJs10v f°r postverkets personal- och trafikärendens uppdelning snarast

möjligt på två föredragande föreligger. Då detta behov icke kan tillgodoses

ge“™ omgruppering av ärendena på generalpoststyrelsens nuvarande ledamöter

och då vidare, såsom generalpoststyrelsen närmare utvecklat i sin skrivelse deii

24 september 1917 med förslag till postverkets driftkostnader för år 1919 det

oundgängligen är av nöden att jämväl minska den arbetsbörda, som nu påvilar

chefen för generalpoststyrelsens andra byrå, får generalpoststyrelsen bestämt

havda, att eu ökning av styrelsens arbetskrafter genom inrättande av ytterligare

ett byrachefsambete icke längre låter sig undanskjutas. Därest så ej sker, måste

det allvarligen befaras, att styrelsens arbetsbörda icke kan på ett ur statsverkets

och clen korresponderande allmänhetens synpunkt tillfredsställande sätt avvecklas

bkulle den ifrågasätta anordningen icke vidtagas, blir styrelsen nödsakad att, som

vid vissa till tallen redan måste ske, för beredning och föredragning av ett eller

annat vidlyftigare ärende, inkalla särskild föredragande, en åtgärd, som med

hänsyn^ till kontinuiteten i arbetet får anses mindre lämplig.

co p''uud av yad nu och tidigare i ärendet av generalpoststyrelsén anförts

tar styrelsen hemställa, att Kungl. Maj:t i den förevarande frågan ville vidhålla

den ståndpunkt, Kung! Maj:t, på sätt framgår av statsrådsprotokollet över civilarenden

den 29 april 1918, vid behandling av förslaget till driftkostnadsstaten

tor år 1919 tacktes intaga till densamma.»

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Departemente
chefen.

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 393.

Redan den utredning, som förebragts, då frågan om inrättande av

en särskild trafikbyrå inom generalpoststyrelsen år 1918 förelåg till

prövning, syntes mig giva vid handen, att arbetsbördan å styrelsens

första byrå var alltför stor. Vad styrelsen nu ytterligare andragit i

frågan har styrkt mig i denna mening, och jämväl kommunikationsverkens

lönekommitté har förklarat sig ej vilja bestrida nämnda förhållande

samt ansett en ökning av antalet byråer i styrelsen ej kunna allt

för länge undanskjutas.

Då emellertid riksdagen nästlidet år uttalade en önskan, att verkningarna

av den pågående decentralisationen av ärenden från styrelsen

till distriktsförvaltningarna och postmästarna skulle avvaktas, innan den

nu förevarande frågan upptoges till avgörande, och dessa verkningar

icke ännu kunna slutligt bedömas, har jag icke ansett mig kunna tillstyrka,

att spörsmålet om inrättande av en ny ordinarie byråchefstjänst

redan nu åter av Kungl. Maj:t förelägges riksdagen.

Om styrelsen beredes erforderlig tillfällig förstärkning av arbetskrafterna,

synes nämligen någon större olägenhet ej vara att befara

med ett uppskov med frågans avgörande. I detta sammanhang

ber jag från den föregående redogörelsen få särskilt erinra om att en

ytterligare decentralisering av ärenden är under genomförande. Beträffande

åtskilliga av de frågor, som, enligt vad styrelsen framhållit,

under den närmaste tiden kräva särskild utredning, såsom angående

anställnings- och avlöningsförhållanden för poststationsföreståndare

och lantbrevbärare, har jag under övervägande att uppdraga denna utredning

åt särskilda sakkunniga, vadan något ökatn arbete härigenom ej

för närvarande skulle behöva åläggas styrelsen. Åven om vidare, såsom

generalpoststyrelsen framhållit, övergången till normala förhållanden

kan komma att medföra ökade göromål för styrelsens första byrå,

torde denna ökning kunna förväntas göra sig kännbar endast under en

kortare övergångstid.

Generalpoststyrelsen har i sitt utlåtande den 17 januari 1919 framhållit,

att kommunikationsverkens lönekommitté tillstyrkt inrättande av

eu ny byrå inom telegrafstyrelsen för huvudsakligen samma ändamål,

som generalpoststyrelsen föreslagit för sin del. Vid denna frågas behandling

senare denna dag kommer jag att följa denna kommitténs

mening. Men det är att märka, att förhållandena vid telegrafverket på

detta område äro olikartade mot de vid postverket rådande redan i det

avseendet att någon överflyttning av ärenden från telegrafstyrelsens nuvarande

administrativa byrå icke, eller åtminstone icke i någon nämnvärd

mån, torde låta sig göra.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kunql. Maj. ts Proposition Nr 393.

17

Då jag funnit mig icke nu kunna tillstyrka inrättandet av en ny ordinarie

byråchefstjänst inom generalpoststyrelsen, har jag emellertid, såsom

redan antytts, utgått ifrån, att en ökning av arbetskrafterna å styrelsens

nuvarande första byrå synes erforderlig för att bereda lättnad i

byråchefens arbetsbörda. Detta synes mig då lämpligen böra sko genom

att styrelsen för ändamålet under erforderlig tid beredes biträde av en

adjungerad ledamot.

Generalpoststyrelsen har vidare föreslagit, att den nuvarande kamrerartjänsten

skulle utbytas mot en byrådirektörsbefattning.

Av vad styrelsen i sin skrivelse den 29 augusti 1918 i ämnet anfört

framgår, att innehavaren av kamrerareänsten efter genomförandet

av 1910 års lönereglering för postverket fått sig ålagd göromål av

mera självständig natur, bland annat visst överinseende över stämpelärendenas

behandling samt ärenden angående avräkning med främmande

postförvaltningar, och att stora anspråk numera måste ställas på denna

befattningshavare. Styrelsen har därför ansett det vara av oavvisligt

behov påkallat, att kamreraren erhölle en högre och ansvarsfullare ställning

än den han för närvarande innehade, och har styrelsen efter en

ingående motivering, såsom nämnts, föreslagit, att befattningen måtte

ombildas till en byrådirektörstjänst med en mellanställning mellan byråchef

och sekreterare.

Kommunikationsverkens lönekommitté har i sitt yttrande angående

vissa organisationsförhållanden vid postverket framhållit, att vid den år

1918 genomförda provisoriska regleringen av avlöningsförhållandena vid

postverket hänsyn icke blev tagen till nämnda tjänstemans utvidgade

tjänsteåligganden. Det syntes emellertid erforderligt, att berörda befattningshavare

erhölle en tjänsteställning, som mera svarade emot de

skyldigheter och det ansvar, som påvilade honom, och har kommittén

därför icke haft något att erinra emot generalpoststyrelsens förslag

härutinnan.

Emot en förändring av den nuvarande kamrerartjänsten till en byrådirektörsbefattning

har jag på de utav generalpoststyrelsen och kommittén

anförda skäl icke funnit anledning till erinran.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 354 käft. (Nr 393.)

Kamrer artjänstens

utbytande

mot eu

byrådirektörsbefattning.

General
poststj^relsen.

Kommunika
tionsverkena
lönekommitté.

Departements
chefen.

967 19 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 393.

Ensekreterar- Enligt kommitténs löneregleringsförslag skulle till 17:e lönegraden

bUdandeliU hänföras en befattning såsom förste intendent. Kommittén har nämligen

en förste in- ansett, att den nuvarande sekreterare, vilken handhar postverkets fribefattning

märksförråd och tillika självständigt avgör eller inom styrelsen föredrager

Kommunika- ärenden rörande stämpelbeläggning av aktier m. m., borde erhålla samma

tionsverkens tjänsteställning som de. av kommittén för de fyra ifrågavarande verken

lonekommitté. föreBiagna förste sekreterarne.

General- Generalpoststyrelsen har i sitt utlåtande över kommitténs lönereg
poststyreisen.

leringsförslag erinrat, att med ifrågavarande befattning för närvarande

är förenat, förutom sekreteraravlöning, ett särskilt arvode av 500

kronor, vilket utgår av anslaget till stämpelomkostnader, och har styrelsen

ansett, att för bibehållande av nuvarande skillnad i avlöningshänseende

mellan nu ifrågavarande och övriga sekreterarbefattningar

dylikt arvode fortfarande borde utgå till förste intendenten.

Departements- Såsom framgår av vad jag anfört tidigare i dag vid anmälan av

eheten. kommunikationsverkens lönekommittés löneregleringsförslag, har jag icke

kunnat för närvarande ansluta mig till kommitténs förslag om inrättande

av befattningar som förste sekreterare vid generalpoststyrelsen. Vid

sådant förhållande kan ifrågasättas, om någon ändring av nu förevarande

sekreterarbefattnings tjänsteställning bör äga rum. Berörda befattning,

vars innehavare även benämnes förste intendent, inrättades jämlikt beslut

av 1917 års riksdag, och utgår för befattningen, såsom generalpoststyrelsen

antytt, jämlikt riksdagens medgivande ett särskilt til läggs arvode

med 500 kronor av anslaget till stämpelomkostnader. Anledningen till

att förste intendenten ansågs böra åtnjuta ett dylikt tilläggsarvode och

sålunda högre avlöning än sekreterarna hos styrelsen var den stora föredragning

av stämpelmål, som skulle komma att åligga honom, samt i

all synnerhet det stora antal stämpelärenden, som han skulle äga att

utan föredragning å styrelsens vägnar avgöra och vilka äro av betydande

ekonomisk räckvidd. Vid sådant förhållande och då för ifrågavarande

befattning akademisk examen måste anses erforderlig, finner jag

mig ej böra frångå kommitténs förslag om denna befattnings hänförande

till 17:e lönegraden. Något särskilt tilläggsarvode bör givetvis däremot

ej vidare utgå till honom.

Den s. k.

kassaintendentens

uppflyttning

i

högre lönegrad.

Generalpoatstyrelsen

den 29/8 1918.

Generalpoststyrelsen har vidare föreslagit, att den nuvarande kassaintendentsbefattningen

skulle uppflyttas i högre tjänstegrad och anför

härom följande:

»Stämpeluppbörden uppgick år 1914, från och med vilket

„ år postverket övertog stämpelväsendet, till..................... kronor 19,310,366: —

År 1917 hade den stigit till...................................................... » 52,880,114: —

samt utgjorde för första halvåret 1918............................. > 35,542,425: —

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 3.93.

Under antagande, att ingen minskning i stämpeluppbörden

inträder under årets senare hälft, kommer den sålunda

i år att uppgå till i runt tal............................................. kronor 71,000,000: —

Ökningen sedan 1914 uppgår sålunda till

för år 1917 ........................................................................ 173 %

» » 1918 ...................................................................... 267 %

Om än icke uppbördens storlek kan tagas som direkt mätare på omfattningen

av arbetet med stämpelväsendet, så är det dock uppenbart, att, då stämpeluppbörden

nu under år 1918 närmar sig det fyrdubbla av vad den uppgick

till år 1914, de därmed förbundna göromålen ökats oerhört och taga den med

dem sysselsatta personalens tid och krafter i anspråk i en helt annan utsträckning,

än då denna rörelsegren först tillfördes postverket.

Inom generalpoststyrelsen handhavas stämpelgöromålen å dess II byrå.

Här förrättas sålunda, bland annat, alla göromål, som sammanhänga med aktiestämpling.

Ökningen av endast denna rörelsegren framgår därav, att under år

1915 inbetalades stämpelavgifter för aktier, obligationer m. m. till belopp av kronor

1,442,133:—, under det att motsvarande siffror för år 1917 äro kronor

10,951,468: — ^och för första halvåret 1918 kronor 9,573,896: — . Huvudparten av

stämpelgöromålen påvilar den med huvudkassan förenade stämpelexpeditionen.

Denna förestås nu av kassaintendenten.

Med avseende å stämpelväsendet åligger honom, bland annat,

att från allmänheten mottaga aktier och obligationer m. m. samt därå belöpande

stämpelavgifter,

_ att föranstalta om dessa värdehandlingars stämpelbeläggning i enlighet med

vad i varje fall särskilt beslutats,

att öva tillsyn över stämplarnas behöriga tillverkning, distribution, förvaring

och redovisning m. m.,

att handhava å stämpelexpeditionen ifrågakommande skriftväxling,

att med uppmärksamhet följa, huru stämpelförsäljare och postkontoren handhava

stämpelgöromålen, samt

att hos generalpoststyrelsen gorå de framställningar i fråga om stämpelväsendet,

vartill förekommande omständigheter anses föranleda.

Kassaintendenten är sålunda huvudredogörare för stämpelväsendet. På

honom ankommer att ansvara för bokslutet i avseende å stämpelväsendet och

redovisa till statsverket för stämpeluppbörden, den s. k. generalavräkningen.

Hans göromål härvidlag äro sålunda närmast jämförliga med den befattning,

kamreraren har att taga med postverkets bokföring och bokslut. "Vidare har

kassaintendenten huvudansvaret för det mycket stora värden innefattande huvudförrådet

av stämplar. Vid utgången av år 1917 innelågo stämplar till ett sammanlagt

värde av 207,887,525 kronor. Han har ock att ordna och övervaka alla

mellanhavanden med stämpelförsäljarna med avseende å redovisning, provision

m. m., vilket allt kräver en omfattande författningskännedom och föranleder vidlyftig

skriftväxling m. m. Slutligen har genom 1917 års riksdags beslut angående

vissa ändringar i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften

ytterligare göromål tillförts huvudkassan eller rättare stämpelexpeditionen.

Vari dessa göromål bestå framgår av §§ 54—56 av stämpelförordningen. Enligt

bestämmelserna tillgodoföres från och med den 1 juli 1917 statsverket stämpelavgift

för räntebesked, räntekupong, kvittens eller annan anteckning, varigenom

insändare tillgodoföres ränta å i bank insatta penningar. Dylik stämpelavgift

s. 20 Kontrollera mot PDF

Kommunika
tionsverkens
lönekommitté.

Generalpoststyrelsen

den 17/i 1919

och den 3/s

1919.

20 Kung}. Maj:ts Proposition Nr 393.

må emellertid på vissa angivna villkor inlevereras av bank för helt år. Sådan

leverering skall verkställas till postverkets huvudkassa senast inom utgången av

mars månad och bör åtföljas av särskild uppgift rörande varje slag av inlåningsränta

och då jämväl vara åtföljd av intyg från av Konungens befallningshavande

irtsett ombud angående beloppet.

Enligt nyssberörda bestämmelser utgöres jämväl stämpelavgift å lottsedlar,

vare sig i penning- eller varulotteri.

Det åligger intendenten att övervaka inbetalningen av dylika medel samt

att i förekommande fall göra vederbörlig anmälan till generalpoststyrelsen.

Till allt detta kommer slutligen den närmaste skötseln och ansvaret för

postverkets huvudkassa, vars årliga uppbörd för närvarande uppgår till cirka

100,000,000 kronor.

Det torde sålunda vara uppenbart, att den förenade kassa- och stämpelintendentstjänsten

är både med avseende å ekonomiskt ansvar och de åliggande

göromålens art och mängd i hög grad krävande. Den torde också kunna sägas

vara den mest ansträngande av generalpoststyrelsens tjänster av motsvarande

grad.

Generalpoststyrelsen anser fördenskull, att tjänsten ifråga bör ifråga om

fast avlöning jämställas med den nuvarande kamrerarens, därvid dess innehavare

lämpligen bör benämnas stämpelkamrer och kassaintendent.»

Kommittén bar även ansett, att ifrågavarande befattningshavare

borde givas en något högre ställning i avlöningshänseende om ock ej

så hög, som generalpoststyrelsen ifrågasatt. Kommittén har härom anfört

följande:

»Såsom skäl för uppflyttning i högre tjänstegrad av den nuvarande kassaintendentsbefattningen,

vilkens innehavare är huvudredogörare för stämpelväsendet

och har sig ålagd den närmare skötseln och ansvaret för postverkets huvudkassa,

har generalpoststyrelsen framhållit, att denna befattningshavares ekonomiska

ansvar under de senaste åren i avsevärd män stigit och att de honom

åliggande göromålens art och mängd vore i hög grad krävande. Styrelsen har

ansett, att tjänsten bör jämställas med den nuvarande kamrerartjänsten samt

benämnas stämpelkamrer och kassaintendent.

Kommittén har i likhet med generalpoststyrelsen ansett, att ifrågavarande

befattningshavare bör erhålla en högre tjänsteställning, men har icke funnit sig

kunna föreslå så stor uppflyttning, som av styrelsen ifrågasatts, utan torde tjänsten

böra hänföras till den nuvarande sekreterargraden. Befattningens benämning

synes lämpligen böra fortfarande bliva kassaintendent.»

Generalpoststyrelsen har i sitt utlåtande över kommitténs yttrande

i organisationsfrågorna — med biträdande i denna del av en vid kommitténs

betänkande fogad reservation — vidhållit sin mening angående

ifrågavarande befattningshavares placering å löneskalan, och i sitt utlåtande

över kommitténs förslag till avlöningsreglemente har styrelsen

ytterligare framhållit önskvärdheten, att befattningen uppflyttades till

17:e lönegraden eller alternativt, om i detta särskilda fall det kassaintendenten

nu tillkommande tilläggsarvode av stämpelmedlen till belopp av

500 kronor fortfarande finge utgå, till 16:e lönegraden.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 393.

21

Såsom jag redan tidigare antytt vid behandlingen av ärendet angående

gemensamt avlöningsreglemente för de fyra kommunikationsverken,

har jag ansett mig i denna fråga böra ansluta mig till lönekommitténs

mening, så mycket hellre som huvudkassör hos de övriga

verkens styrelser föreslagits skola i avlöningshänseende hänföras till

endast den 13:e lönegraden.

I fråga om befattningens benämning torde densamma, på sätt förslaget

till avlöningsreglemente angiver, böra fortfarande vara intendent.

Generalpoststyrelsen bär vidare föreslagit, att den å styrelsens första

byrå befintliga notariebefattning, vilkens huvuduppgift är att vara föreståndare

för postverkets undervisningsanstalt, skulle på grund av de

stora fordringar, som, särskilt efter det numera skedda införandet av en

högre postexamen, måste ställas på denna befattningshavare, samt med

hänsyn till nödvändigheten att kunna för platsen förvärva och under en

längre tid behålla en kompetent person, ombildas till eu tjänst, jämställd

med närmast högre tjänstegrad inom styrelsen — intendent och förste

aktuarie — ävensom att i samband därmed befattningen måtte erhålla

benämningen intendent.

Styrelsen har härom anfört följande:

»Hos generalpoststyrelsen finnas för närvarande anställda 7 notarier.

En av de å forsta byrån anställde notarierna intar en särställning i förhållande

till de övriga notarierna inom styrelsen. Hans huvuduppgift är att vara

föreståndare för postverkets undervisningsanstalt, i vilken egenskap åligger honom

att, med egen undervisningsskyldighet i de viktigaste postala ämnena, leda postelevkurserna

ävensom eljest anordnade utbildningskurser för posttjänstemän.

Endast till en ringa del har hans göromål bestått av notariesysslor i allmänhet.

Det är uppenbart, att på den ifrågavarande tjänstens innehavare måste ställas

särskilda fordringar. Hans verksamhet är av största betydelse för en god utbildning

av de unga tjänstemannaaspiranterna och därmed också för kårens rekrytering.

För att själv kunna giva undervisningen i de viktigaste postala ämnena

ävensom för att kunna övervaka och leda undervisningen uti andra ämnen erfordras,

att han äger både goda teoretiska kunskaper och omfattande praktisk

erfarenhet om postväsendet och dess skilda rörelsegrenar.

Redan på grund av dessa förhållanden har den ifrågavarande notarietjänsten

ansetts för mera än övriga sådana tjänster inom styrelsen, och fordringarna på

tjänstens innehavare hava numera måst ytterligare skärpas, sedan styrelsen från

och med år 1918 infört en högre postexamen för att trygga tillgången på fullt kvalificerade

aspiranter till högre tjänster i verket. Han skall nämligen taga samma

ledande del i de kurser, vilka komma att anordnas för denna examen, som han

hittills tagit i postelev- och andra utbildningskurser, och han kommer hädanefter

icke att kunna å byrån lämna något biträde i egenskap av notarie

Generalpoststyrelsen finner det icke blott rättvist, att åt denna tjänsteman

beredes en högre tjänsteställning än åt notarierna i allmänhet, utan även nödvän
-

Departements
chefen.

Eu notarietjänsts

utbytande

mot eu

sekreterarbefattning.

Generalpoststyrelsen

den 29/s 1918.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Komraunika
tionsverkens
lönekommitté.

Departements
chefen.

En förste ,

post
expeditörsbefattnings

utbytande mot

en aktuarietjänst.

Generalpoststyrelsen

den 29/s 1918.

22 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 393.

digt för att kunna för platsen förvärva och under längre tid behålla en kompetent

person på den nu långt mera än förut viktiga och krävande befattningen.

I anseende till de särskilda kvalifikationer, som måste besittas av denne

tjänstinnehavare, är det nämligen uppenbart, att denne i regel blir en person,

som kan hava berättigade anspråk på jämförelsevis snabb befordran. Detta har

ock varit förhållandet allt sedan denna tjänst inrättades, eller år 1910. Om än

värjo enskild föreståndare för undervisningsanstalten är i och för sig fullt kvalificerad

för sitt uppdrag, kan dock givetvis icke undvikas, att täta ombyten på

ifrågavarande tjänst äro ofördelaktiga för en år ifrån år jämn och likformig elevutbildning.

På anförda grunder anser generalpoststyrelsen således ifrågavarande befattning

böra ombildas till en tjänst, jämställd med närmast högre tjänstegrad inom

styrelsen — intendenterna och förste aktuarierna. Såsom lämplig benämning å

tjänstens innehavare föreslår generalpoststyrelsen intendent.»

Kommittén har ansett ifrågavarande befattning böra ombildas till

en sekreterarbefattning av lägre grad och anför därom följande:

»Jämväl kommittén hyser den uppfattningen, att denna tjänst bör givas en

något högre tjänsteställning, men har ansett tillfyllest, att densamma ombildas

till en sekreterarbefattning av den nuvarande, lägre graden. I sitt yttrande den

20 december 1918 angående organisationsförhållandena vid telegrafverket uttalade

sig kommittén för att föreståndaren för telegrafverkets undervisningsanstalt, för

vilken med hänsyn till kravet på högre teknisk utbildning föreslagits byrådirektörs

grad, framdeles borde avlönas medelst särskilt arvode på extra stat för att vid

behov en omplacering lättare skulle kunna företagas. Då kommittén för föreståndaren

för postverkets undervisningsanstalt ansett sig kunna föreslå väsentligt

lägre tjänsteställning, torde en förflyttning av föreståndare kunna utan svårighet

äga rum, och saknar kommittén därför anledning att för närvarande ifrågasätta

nyssnämnda anordning beträffande denna tjänsteman.»

Beträffande ifrågavarande befattnings placering i avlöningsbänseende

råder icke någon meningsskiljaktighet mellan generalpoststyrelsen och

kommittén. Såsom framgår av förslaget till avlöningsreglemente för de

fyra kommunikation sverken, skulle nämligen förste aktuarie och sekreterare

komma att tillhöra samma lönegrad.

Vad angår befattningens benämning, ansluter jag mig till kommitténs

förslag, att densamma må bliva sekreterare.

Generalpoststyrelsens bibliotek och arkiv förestås för närvarande av

en förste postexpeditör. Styrelsen bar nu föreslagit, att denna befattning

måtte utbytas mot en ny aktuarietjänst och bar därvid anfört

följande:

»Generalpoststyrelsens bibliotek och arkiv förestås nu av eu förste postexpeditör.

I sitt tidigare åberopade yttrande den 9 mars 1908 över 1907 års

postkommissions omorganisationsförslag m. m. gjorde generalpoststyrelsen beträffande

ifrågavarande befattning följande uttalande.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Juni f/l. Maj ds Proposition Nr 393.

I fråga om personalen å författningsbyrån synes det generalpoststyrelsen

vara av vikt, att befattningen såsom arkivarie och bibliotekarie, vilken befattning

enligt kommissionens förslag skulle uppdragas åt eu förste postexpeditör, kommer

att beklädas av en person, som genom föregående teoretisk och praktisk utbildning

beträffande arkiv- och biblioteksväsendet förvärvat sig förmåga att på ett

fackmässigt och med nutidens fordringar överensstämmande sätt ordna och omhänderhava

postverkets ej obetydliga arkiv och bibliotek, vilka hittills, i saknad

av särskild, fullt kvalificerad föreståndare, icke kunnat, såsom önskvärt vore, utnyttjas

vare sig av generalpoststyrelsen eller av postverkets funktionärer i Stockholm

och annorstädes. Särskilt torde vidare böra j^åpekas, att utväxlingen av

trycksaker mellan de olika ländernas postförvaltningar numera tagit avsevärd

omfattning. Åt ifrågavarande tjänsteman torde även, därest han är för befattningen

fullt kvalificerad, kunna uppdragas att, i förekommande fall, verkställa

en del utredningar, för vilka krävas forskningar i arkiv och bibliotek. Generalpoststyrelsen

får på dessa grunder hemställa, att, i utbyte mot en förste postexpeditör

å författningsbyrån, må uppföras en arkivarie och bibliotekarie, i avlöningshänseende

likställd med notarier, revisorer m. fl.’

Vid behandling av detta ärende avgav föredragande departementschefen till

statsrådsprotokollet följande yttrande: ''Vad generalpoststyrelsen hemställt därom,

att föreståndarna för taxekontoret och reklamationskontoret måtte, liksom föreståndaren

för statistiska kontoret, upptagas såsom förste aktuarie och att såsom

föreståndare för arkiv och bibliotek måtte uppföras, i stället för den av kommissionen

föreslagna förste postexpeditören, en särskild arkivarie och bibliotekarie,

i avlöningshänseende likställd med notarier, revisorer m. fl., har synts mig vara

väl grundat, och jag har därför ansett mig böra i dessa punkter biträda generalpoststyrelsens

förslag.’

Mot förslaget om anställande å generalpoststyrelsens tredje byrå av särskild

arkivarie och bibliotekarie fann dock statsutskottet anledning till erinran.

Av utskottets utlåtande i denna fråga framgår följande: ''Det synes utskottet

visserligen vara av vikt, att en särskild tjänsteman finnes att tillgå för utförande

av de göromål, som i första rummet skolat åligga denne arkivarie och bibliotekarie,

men har utskottet i likhet med kommissionen ansett, att ifrågavarande befattning

lämpligen bör kunna uppdragas åt en förste postexpeditör.’

Detta blev också Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut.

Skötseln av ett tidsenligt postbibliotek kräver icke blott biblioteksteknisk

utbildning utan även förmåga att följa med facklitteraturen å främmande språk

särskilt engelska, franska och tyska. Om biblioteket skall tillfredsställande fylla

sm uppgift, kan dess verksamhet icke inskränkas till mer eller mindre på en

slump beroende utlåningar av böcker, som tillfälligtvis hopbragts i en lokal, utan

facklitteraturen måste studeras för uppgörande av förslag till planmässiga nyförvärv

och för upprättande av en modern kortkatalog över böcker och tidskriftsartiklar.

Biblioteket tages nu alltmer i anspråk såsom en frågebyrå och kan nöjaktigti

fylla denna uppgift endast genom ett tidskrävande och intresserat arbete.

Generalpoststyrelsen hemställer fördenskull och med åberopande av sitt

förslag sedan 10 år tillbaka, att befattningen som föreståndare för styrelsens arkiv

och bibliotek förändras från en förste postexpeditörstjänst till en tjänst, jämställd

med notarie m. fl. Som lämplig benämning å den nya tjänsten föreslås nu

aktuarie.»

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kommunika
tionsverkens
lönekommitté.

Generalpoatstyrelsen

den 17/i 1919.

Departements
chefen.

En förste

post
expeditörsbe

fattnings

utbytande

mot eu notarietjänst.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 393.

Detta generalpoststyrelsens förslag har kommittén icke ansett sig

kunna biträda. Kommittén har framhållit, att inom styrelserna för de

övriga av kommitténs arbete berörda verken icke funnes någon befattning,

som särskilt inrättats med hänsyn till uppgiften att handhava vederbörande

styrelses bibliotek och arkiv, och har icke något vägande

skäl synts kommittén föreligga att i detta avseende införa någon undantagsställning

ifråga om generalpoststyrelsen.

Med anledning av kommitténs berörda uttalande bar generalpoststyrelsen

i sitt till Kungl. Maj:t avgivna utlåtande anfört följande:

»Generalpoststyrelsen vill, under åberopande av vad styrelsen förut i ärendet

anfört, erinra om, att all genom byte eller köp av generalpoststyrelsen förvärvad

in- och utländsk facklitteratur ävensom litteratur i sådana ämnen, som

beröra posttjänsten, sedan lång tid tillbaka sammanförts till ett ej blott för generalpoststyrelsens

samtliga byråer och avdelningar gemensamt utan även för postverkets

tjänstemän i allmänhet avsett bibliotek, från vilket även utom Stockholm

boende tjänstemän kunna erhålla facklitteratur till låns. Detta medgivande utnyttjas

av personalen i allt större utsträckning. Ett ''vandririgsbibliotek'' avsett

att cirkulera mellan postanstalterna i landsorten har ock på försök anordnats.

Bibliotekets föreståndare har jämväl till åliggande att avgiva förslag till bibliotekets

planmässiga utveckling. Så vitt generalpoststyrelsen har sig bekant, är

ett dylikt system icke i samma utsträckning genomfört inom de övriga av kommittén

omnämnda styrelserna.

Som generalpoststyrelsen i annat sammanhang redan framhållit, har generalpoststyrelsen

i syfte att utbilda lämpliga posttjänstemän för chefsposter och

andra viktiga befattningar gått i författning om anordnande av särskilda högre

utbildningskurser. Enligt planen för dessa kurser äro desamma bland annat inriktade

på att hos de deltagande tjänstemännen väcka håg och intresse för fortsatt

självstudium och utbildning. På grund härav har generalpoststyrelsens bibliotek

fått en ny viktig uppgift att fylla genom att tillhandahålla tjänstemän, som''

genomgått nämnda kurs, för ytterligare studier erforderlig facklitteratur. Det har

fördenskull synts generalpoststyrelsen önskvärt, att befattningen ifråga besattes

med en tjänsteman, som med säkerhet kan förutsättas äga förmåga att inhämta

fullständig kännedom om den rikhaltiga utländska facklitteraturen på det postala

och därmed sammanhängande områden.»

Vad styrelsen anfört bar ej övertygat mig om nödvändigbeten att

uppdraga tillsynen över styrelsens bibliotek och arkiv åt tjänsteman i

högre ställning än förste postexpeditör. På grund liärav och med hänsyn

jämväl till riksdagens tidigare i ärendet fattade ståndpunkt finner

jag mig ej böra förorda styrelsens ifrågavarande framställning.

Beträffande förslaget att den förste postexpeditörsbefattning, vilkens

innehavare skall hava skyldighet att biträda generalpostdirektören med

verkställande av utredningar, uppsättande av utgående expeditioner m. m.,

måtte ombildas till en notarietjänst, bar generalpoststyrelsen i skrivelsen

den 29 augusti 1918 anfört följande:

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 393.

»Som amanuens lios generalpostdirektören tjänstgör för närvarande en förste

postexpeditör, med skyldighet att biträda generalpostdirektören med verkställande

av utredningar, uppsättande av utgående expeditioner m. m. De utredningar,

som här komma i fråga, äro av den art, att de, för att kunna på ett fullt tillfredsställande

sätt utföras, kräva ej ringa erfarenhet beträffande skilda postala

förhållanden. Utredningarna kunna beröra så olikartade förhållanden som ändrade

expeditionsföreskrifter, ändring eller förenkling av arbetsmetoder, postbefordring,

tjänstgörings- och avlöningsförhållanden, postutväxling och avtal med

främmande länder, frågor att behandla vid de internationella postkonferenserna,

ävensom allehanda olika ärenden, uti vilka myndigheter Kungl. Maj:t eller riksdagsutskott

kunnat från generalpostdirektören under hand begära besked.

Tjänsten torde få anses lika krävande, både kvalitativt och kvantitativt, som

notarietjänsterna hos generalpoststyrelsen.

Generalpoststyrelsen anser därför, att nu ifrågavarande tjänst bör utbytas

mot en notarietjänst.»

Kommittén har förklarat sig icke kunna ansluta sig till generalpoststyrelsens

berörda förslag, och har kommittén därvid framhållit, att

enligt kommitténs uppfattning mera omfattande göromål av sådan beskaffenhet

som de, vilka för närvarande åligga generalpostdirektörens

amanuens, borde utföras å vederbörande byråer inom styrelsen såsom fallet

syntes vara inom de övriga kommunikationsverken.

I anledning av kommitténs sålunda framhållna mening har generalpoststyrelsen

i sitt till Kungl. Maj:t avgivna utlåtande den 17 januari

1919, med vidhållande av sitt förslag, anfört följande:

»Utöver vad generalpoststyrelsen tidigare anfört i detta ämne tillåter sig

generalpoststyrelsen här framhålla, hurusom det ligger i sakens natur, att den

ifrågavarande som generalpostdirektörens handsekreterare fungerande tjänstemannen

ofta måste få kännedom om ärenden av konfidentiell natur ävensom meddelas

uppdrag av dylik art, för vilkas utförande fordras mera diskretion, erfarenhet

och mognad än som i allmänhet kan förutsättas hos åtminstone en yngre förste

postexpeditör. Till befattningen har därför i regel måst utses tjänstemän, vilka

på grund av tjänsteålder och meriter kunnat kort tid efter anställandet å tjänsten

göra anspråk på befordran. Härav hava föranletts personalombyten i större utsträckning

än som varit önskvärt.»

Aven om de åligganden, som hittills tillkommit ifrågavarande

förste postexpeditör, synas vara jämförliga med notaries tjänsteuppgifter,

ställer jag mig i likhet med kommittén tveksam inför att endast beträffande

ett av kommunikationsverken inrättas en ordinarie befattning

med avsedda mera krävande arbetsuppgifter, vilka eljest i allmänhet

pläga utföras å vederbörande byråer; och har jag därför ej funnit mig

böra biträda styrelsens förslag.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 354 käft. (Nr 393.) 967 i9 4

Generalpoststyrelsen

den

29/8 1918.

Kommunika
tionsverkens
lönekommitté.

Generalpoststyrelsen

den 11 /1 1919.

Departements
chefen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 393.

Ifrågasatt

anställande

av en postmästare

av

högsta klass

hos generalpoststyrelsen,

Generalpost
styrelsen.

Generalpoststyrelsen Lar därefter i sin skrivelse den 29 augusti

1918 övergått till frågan om beLovet av ökning av styrelsens biträdande

personal, och har styrelsen därvid först bringat i erinran den förut återgivna

utredningen angående poströrelsens och göromålens inom generalpoststyrelsen

utveckling under de senare åren. Därtill har styrelsen

gjort det allmänna uttalandet, att styrelsens ordinarie personal, vaktmästarna

oräknade, år 1910 uppgått till 73, vartill komme 13 amanuenser

med i regel minst halv dagstjänst. År 1917 utgjorde motsvarande

personal inalles 86. Personalökningen hade sålunda icke hållit jämna steg

med arbetsökningen. Också hade det legat utom möjlighetens område att

tillfredsställande avveckla det alltjämt stegrade arbetet, om icke styrelsen

efter hand inkallat förstärkningsbiträden av postexpeditörs grad, under

de senaste åren oavbrutet och till avsevärt antal. För det dåvarande

tjänstgjorde på detta sätt icke mindre än 15 postexpeditörer tillfälligtvis

hos styrelsen.

Styrelsen har därjämte framhållit, att utvecklingen fortginge utan

avbrott. Göromål av mera krävande beskaffenhet än som vore lämpligt

hade måst påläggas förste postexpeditörer och postexpeditörer, även de

extra inkallade. Och tiden vore nu inne att genom definitiva åtgärder

sörja för att den biträdande personalen såväl kvantitativt som ock kvalitativt

bringades i ett riktigare förhållande till det föreliggande arbetet.

Till en början har generalpoststyrelsen i detta sammanhang upptagit

frågan om ordnande av de å tredje byrån förekommande reglementsarbetena

samt erhållande för sådant ändamål av en postmästare’änst av

högsta klass till styrelsens disposition, och har styrelsen därom anfört

följande:

»Allt sedan närmare 30 år tillbaka hava — med jämförelsevis korta avbrott

— tjänstemän från postverkets distrikts- och lokalförvaltningar varit inkallade i

generalpoststyrelsen för deltagande i vissa reglementsarbeten. Ofta hava flera

tjänstemän varit inkallade samtidigt.

Angående behovet av att i generalpoststyrelsen inkalla praktiska posttjänstemän

anförde styrelsen i en skrivelse till Kungi. Maj:t 1896 bland annat följande:

’— — — det är av stor vikt för styrelsen att kunna genom omedelbart samarbete

tillgodogöra sig de personers erfarenheter, genom vilka postverkets olika

rörelsegrenar bedrivas. —--Behovet av dylikt biträde gör sig — — — även

under vanliga förhållanden ofta gällande. Såsom en följd av generalpoststyrelsens

skyldighet att söka förenkla och eljest förbättra posttjänsten pågår hos styrelsen

ständigt, i större eller mindre mån, arbete med överseende av meddelade

reglementariska bestämmelser, och att vid detta arbete icke sällan kan erfordras

biträde av en eller annan person med större erfarenhet beträffande den praktiska

posttjänsten ligger i öppen dag’. Yad styrelsen sålunda anförde för 22 år sedan

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:tu Proposition Nr 39,1.

27

C’"»

gäller i än högre grad nu, ja, det kan tryggt sägas, att ifrågavarande arbete i

generalpoststyrelsen numera är permanent och vuxit till eu sådan omfattning, att

det helt kräver en mans arbetstid. Visserligen avsåg den senaste omorganisationen,

bland annat, att göra det möjligt att i större utsträckning än förut tillföra

styrelsen krafter från den praktiska posttjänsten. För nu ifrågavarande arbete

erfordras emellertid en erfarenhet och omdömesförmåga beträffande den praktiska

posttjänstens olika grenar, som icke vinnes utan mångårig tjänstgöring i

olika tjänstegronar, helst också å skilda platser. Men det fordras även fördjupade

insikter i författningar och postala frågor av alla slag jämte särskild förmåga

att för ändamålet begagna dem. Å de tjänster, som för närvarande finnas

i styrelsen, kräver dessutom det löpande arbetet så mycket tid, att t. ex. en

sekreterare icke utan att bliva befriad från de ordinarie göromålen skulle kunna

utföra de större arbeten, som nu uppdragas åt s. k. reglementskommitterade.

Ej heller lämnar någon av nuvarande sekreterartjänster tid och tillfälle att taga

de initiativ till praktiska reformer, som kunna väntas från en tjänsteman, vilken

helt och hållet ägnar sig åt hithörande frågor.

Av samtliga postala författningar böra nya upplagor utgivas oftare än hittills

skett, då därmed ofta uppskjutits så länge, att författningarna blivit hart

när omöjliga att använda. De nya upplagorna böra utkomma så ofta, att ej varje

ny upplaga behöver bliva eu så gott som ny författning, i vilken posttjänstemännen

hava svårt att finna sig till rätta. Hur fort en författning — med den nu

snabbt fortgående utvecklingen — blir på ett besvärande sätt ändrad, framgår

t. ex. därav, att postreglementet I (ett arbete på 100 sidor) redan nu, efter mindre

tid än sex år, är försett med ett 100-tal särtryck, innehållande ändringar.

På grund av dessa förhållanden vore det för postverket lyckligast, att i generalpoststyrelsen

för reglementsarbeten och därmed sammanhängande göromål

funnes en befattning, på vilken en tjänsteman, som passerat graderna i lokalförvaltningen,

kunde placeras. Därigenom vunnes även en högst önskvärd kontinuitet

i ifrågavarande arbete.

Den person, som är inkallad till generalpoststyrelsen för arbeten av nu

ifrågavarande slag, uppbär förutom oavkortad avlöning å sin innehavande tjänst

traktamente med för närvarande 18 kronor om dagen. Inrättandet av en sådan

tjänst som den nu ifrågasatta skulle därför icke medföra någon merutgift för

postverket utan tvärt om innebära en besparing, även om, såsom synes lämpligt,

avlöningen för den ifrågasatta nya tjänsten sättes lika med avlöningen för postmästare

av högsta klass.

Det har också synts generalpoststyrelsen lämpligt, att den ifrågasatta befattningen

upptages såsom postmästartjänst, då därigenom, så att säga, vinnes större

rörlighet. Med de särskilda förutsättningar hos innehavaren, som en dylik specialbefattning

fordrar, kan ett personalombyte någon gång bliva önskvärt, och ett

dylikt skulle underlättas, om innehavaren kan Titan ändring av tjänsteställning

övergå till lokalförvaltningen. Genom benämningen postmästartjänst framträder

också tydligt befattningens nära samband med den praktiska posttjänsten.

Generalpoststyrelsen föreslår alltså, att utöver de postmästaravlöningar av

högsta klass, som komma att uppföras i postverkets avlöningsstater för disposition

vid postkontoren, må ytterligare uppföras en sådan postmästaravlöning att

tills vidare disponeras inom generalpoststyrelsen.

Postmästare av nuvarande högsta klass uppbär slutavlöning lika med sekreterare

hos generalpoststyrelsen, med vilken han är att närmast jämställa i tjänste
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kommunika
tionsverkens
lönekommitté.

Generalpost
styrelsen.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 393.

grad. Såväl sekreterare som de något lägre andra grads tjänstemännen hos generalpoststyrelsen,

intendenterna och förste aktuarierna, åtnjuta nu semester under

45 dagar årligen. Då den nu ifrågasatta postmästarbefattningen skulle uppehållas

i generalpoststyrelsen och göromålen å densamma bliva fullt ut så krävande

som någon sekreterartjänst, anser generalpoststyrelsen det rättvist, att

innehavaren av samma postmästartjänst må under tjänstgöring i generalpoststyrelsen

äga åtnjuta semester under 45 dagar årligen.»

Kommunikationsverkens lönekommitté har i sitt yttrande den 31

december 1918 erinrat, att jämväl telegrafstyrelsen framställt vissa

önskemål angående ordnandet av liknande arbeten inom nämnda styrelse,

samt att kommittén i sitt den 20 december 1918 avgivna utlåtande

angående vissa organisations förhållanden vid telegrafverket gjort

det uttalandet, att ifrågavarande spörsmål borde göras till föremål för

särskild utredning för samtliga de utav kommitténs arbete berörda verken.

Kommittén förklarade sig också i allt fall icke kunna tillstyrka

generalpoststyrelsens förslag i ämnet.

I sitt till Kungl. Maj:t avgivna utlåtande över kommitténs yttrande

beträffande organisationsfrågorna bar generalpoststyrelsen vidhållit sitt

yrkande om inrättande av en särskild befattning för inom styrelsen

förekommande reglementsarbeten. Styrelsen bar därvid i detta ämne

ytterligare framhållit, att å dess tredje byrå förelåge ett oavvisligt behov

av permanent tillskott i arbetskraft för reglementsarbetenas bedrivande

samt för utredningar av i samband därmed stående frågor, och har styrelsen

i anslutning därtill anfört följande:

»Vid avgivande av sitt nu ifrågavarande förslag till ordnandet av denna

angelägenhet hade generalpoststyrelsen varit tveksam, huruvida frågan lämpligen

borde lösas genom inrättande å sagda byrå av en ny sekreterartjänst eller°på

sätt styrelsen ifrågasatt.

Då generalpoststyrelsen ansåg, att sekreterarne å dess olika byråer borde

sättas i en högre avlöningsgrupp än den, vartill föreståndarne för de största postkontoren

skulle hänföras, fann generalpoststyrelsen sig — som styrelsen ock i sin

skrivelse till kommittén den 29 augusti 1918 påpekat — med hänsyn till önskvärdheten

av att befattningens innehavare vid behov skulle kunna omplaceras,

böra föreslå en tjänst i något lägre lönegrad.

Då kommittén sammankopplat föreliggande fråga inom postverket med ''ordnandet

av liknande arbeten’ inom andra utav kommitténs arbete berörda verk,

anser sig generalpoststyrelsen böra med bestämdhet hävda den uppfattningen, att

inom postverket arbetet med reglementen och dylikt är av en omfattning och betydelse,

vartill motsvarighet säkerligen saknas inom de andra ifrågavarande verken.

Postverkets rörelsegrenar äro nämligen så många och av så skiftande art

och de postala överenskommelserna med främmande länder äro så vidlyftiga, att

det för posttjänstens behöriga skötande är nödvändigt, att posttjänstemännen,

poststationsföreståndarne och övriga postverkets funktionärer hava att tillgå full
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Proposition Nr 393.

20

ständiga, klara och lätt tillgängliga föreskrifter. Postverkets ständigt stegrade utveckling

och de nya rörelsegrenar, som tillföras detsamma, påkalla därför ett betydande

arbete för utarbetande av förenklade expeditionsföreskrifter och utfärdande

av nya och förändrade bestämmelser för den praktiska posttjänsten. Det

är för utförande av dessa ständigt fortlöpande arbeten, som den nya tjänsten är

avsedd, och dess inrättande skulle icke helt utesluta behovet av att för ett eller

annat särskilt fall tillfälligtvis till biträde inom styrelsen inkalla tjänsteman vid

distrikts- eller lokalförvaltningen.

Av kommitténs yttrande synes framgå, att dess ställning i förevarande fråga

åtminstone delvis påverkats av en önskan att vinna likformighet inom de olika

verken. Huru önskvärd en sådan likformighet än må vara, får denna strävan

givetvis icke drivas så långt, att det enskilda verket därav blir lidande eller dess

arbete snedvrides. Genomgående likformighet i alla avseenden, med vilka kommittén

har att taga befattning, kan icke heller genomföras, såsom bland annat

framgår av kommitténs yttrande beträffande föreståndaren för postverkets undervisningsanstalt.

Vid sådant förhållande synes hinder icke möta för att nu ifrågavarande

fråga behandlas fristående beträffande postverket, där förhållandena äro

annorlunda än i de andra verk, med vilka kommittén har att taga befattning.

Generalpoststyrelsen vidhåller alltså sitt förslag, att å styrelsens tredje byrå

borde nyinrättas en befattning i samma lönegrad, vartill de av kommittén föreslagna

överpostmästarne skulle hänföras.

Innehavaren av denna befattning synes lämpligen kunna benämnas postmästare.

Generalpoststyrelsen vill i detta sammanhang erinra om, att å domänstyrelsens

tre ordinarie skogsbyråer finnas sedan innevarande års början befattningar

såsom jägmästare utan revir. Dessa befattningars inrättande motiverades

bland annat med att av deras innehavare fordrades icke blott god teoretisk skoglig

utbildning utan även praktisk erfarenhet inom det skogliga området, varjämte

genom sagda tjänsters inrättande en önskvärd växelverkan mellan central- och

lokalförvaltningarna ansåges bliva underlättad.»

Kommunikationsverkens lönekommitté har i sitt betänkande med

förslag till avlöningsreglemente för de fyra kommunikations verken till

behandling upptagit denna fråga gemensamt för dessa verk^ (sid. 154—

157), och bar kommittén därvid av anförda skäl tillstyrkt en bestämmelse,

med stöd varav Kungl. Maj:t skulle kunna medgiva särskild gottgörelse

för sådan utom vederbörande styrelse varande tjänsteman, som

kunde bliva tillkallad för utförande av arbeten av nu ifrågavarande art.

Kommittén bar samtidigt framhållit, att dylika permanent fortgående arbeten,

i den mån de fortfarande oundgängligen påkallades, borde i första

hand i generalpoststyrelsen liksom inom de andra verken utföras å

vederbörande byråer med anlitande av dess ordinarie arbetskrafter.

Till vad kommittén sålunda yttrat vill jag ansluta mig. Då emellertid den

av generalpoststyrelsen lämnade utredningen synts mig giva vid handen,

att arbetena å styrelsens författningsbyrå ökats i sådan omfattning, att

en förstärkning av byråns arbetskrafter erfordras, vill jag tillstyrka,

att å denna byrå för biträde med förenämnda särskilt angivna och byrån

Departements
chefen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. May.ts Proposition Nr 393.

Inrättande av

en ny notarietjänst

å en

var av första

och andra

byråerna.

Generalpost
styrelsen.

Kommunika
tionsverkens
lönekommitté.

Departements
chefen.

eljest åliggande uppgifter inrättas en ny befattning, vilken torde böra

placeras i sekreterargraden. En sådan anordning komme ock att ställa

sig ekonomiskt mera fördelaktig för statsverket än om inkallelse av

arbetskrafter i större omfattning måste äga rum av tjänstemän utom

styrelsen. På innehavaren av denna nya befattning bör emellertid med

hänsyn till beskaffenheten av de göromål, som skola åligga honom, ställas

fordran å sådan erfarenhet och omdömesförmåga beträffande den praktiska

posttjänstgöringen, som vinnes genom lång tjänstgöring inom olika

tjänstegrader vid lokalförvaltningen.

Generalpoststyrelsen har vidare föreslagit inrättande av nya notariebefattningar

å styrelsens första och andra byråer och har därom anfört

följande:

»På grund av den högst väsentliga ökningen, som inträtt i göromålen å

fjärde byrån, har styrelsen ansett sig böra redan för tiden från och med den

1 oktober 1918 till denna byrå överflytta en notarietjänst, som för närvarande

är placerad å första byrån. Det är emellertid nödvändigt, att första

byrån erhåller ersättning för denna notarietjänst. Denna nödvändighet är desto

större, som ej endast, på sätt ovan framhållits, föreståndaren för postverkets

undervisningsanstalt numera icke hinner lämna något biträde vid de löpande

notariegöromålen å första byrån, utan även arbetet jämväl å denna byrå betydligt

ökats. Styrelsen har därför funnit sig böra hemställa om nyanställande å första

byrån av en notarie.

Svårigheterna att medhinna behörig handläggning av göromålen å andra

byrån hava ock visat sig synnerligen stora. Att det emellertid låtit sig någorlunda

tillfredsställande göra, har under det senare året kunnat ske endast därigenom,

att även de viktigaste notariesysslorna måst regelbundet uppdelas på, förutom

notarien, byråns förste postexpeditörer och även postexpeditörer, vilka i

stor utsträckning förrättat ifrågavarande göromål genom nästan regelbundet övertidsarbete.

Och det finnes ingen förhoppning, att efter eventuell omläggning och

decentralisation någon avsevärd ändring till det bättre härutinnan skall inträda.

De ärenden, vilka bliva överflyttade antingen till annan byrå inom generalpoststyrelsen

eller ock till distriktsförvaltningarna, äro av den beskaffenhet, att desammas

handläggning efter deras föredragning inför generalpoststyrelsen knappast

ankommit på notarierna.

Generalpoststyrelsen finner det sålunda av behovet påkallat, att å andra

byrån placeras ytterligare en notarie. Då detta ej kan ske genom att till tjänstgöring

å byrån flyttas någon notarie från annan byrå, finner sig generalpoststyrelsen

nödsakad föreslå inrättande av en ny notariebefattning att placeras å

andra byrån.»

Kommittén har ansett sig icke böra upptaga detta förslag till prövning,

enär detsamma icke synts vara av organisatorisk innebörd utan

allenast påkallat av göromålens ökning å dessa byråer.

För egen del har jag intet att invända emot generalpoststyrelsens

berörda förslag.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kung!. May.ts Proposition Nr 303.

31

Enligt det av mig tillstyrkta förslaget till gemensamt avlöningsreglemente

för de fyra kommunikationsverken skulle antalet ordinarie

befattningar vid postverket till och med 12:e lönegraden, omfattande

bland annat kontrollörer, bestämmas av Kungl. Maj:t.

De av mig förut omnämnda förslagen om inrättande inom generalpoststyrelsen

av dels kontrollörstjänster och dels kvinnliga förste postexpeditörsbefattningar

skulle sålunda, såvitt angår antalet, falla under Kungl.

Maj:ts avgörande. Dessa förslag kunna emellertid i viss mån synas vara

av organisatorisk innebörd, enär inom styrelsen icke för närvarande

linnas några befattningar av ifrågavarande slag och då de göromål, vilka

skulle överflyttas på de nya befattningarnas innehavare, för närvarande

handhavas av befattningshavare i lägre tjänsteställning.

Den av generalpoststyrelsen lämnade utredningen torde dock giva

vid handen, att de göromål, som skulle tillkomma förenämnda kontrollörer,

åtminstone för vissa fall — beträffande vilka jag kommer att tillstyrka

styrelsens framställning — äro i kvalitativt hänseende jämförbara

med de åligganden, som inom övriga delar av postverket pläga anförtros

kontrollörer. Vid detta förhållande torde jag icke behöva i detta sammanhang

ingå på den närmare granskningen av förslaget i denna del. Likväl

har jag ansett mig böra antydningsvis nämna följande angående förslagets

innebörd.

I sin skrivelse den 29 november 1918 avgav generalpoststyrelsen

på kommunikationsverkens lönekommittés föranstaltande en närmare utredning

angående behovet av nya kontrollörsbefattningar vid postverket,

och ifrågasatte styrelsen därvid, vad styrelsen angår, inrättande av följande

antal dylika befattningar:

å första byrån:

å personalavdelningens kansli ..................................................................... 1

å trafikavdelningens kansli.............................................................................. 1

å andra byrån:

å kansliet.......................................................................................................... 1

å frimärksförrådet......................................................................................... 1

å envar av de två medelrevisionslotterna en kontrollör............................ 2

å medelsbokhållarkontoret .......................................................................... 1

å tredje byrån:

å taxekontoret................................................................................................. 1

å statistiska kontoret....................................................................................... 1

å fjärde byrån:

å kansliet.......................................................................................................... 1

å envar av inrikes postanvisnings-, utrikes postanvisnings- och tidnings
revisionerna

en kontrollör.......................................................................... 3

å reklamationskontoret ........ 1

eller tillhopa............................................................................................................... 14

Inrättande, av

kontrollörsbefattningar

och kvinnliga

förste postexpeditörstjänster

inom

styrelsen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kung!. Maj. ts Proposition Nr 393.

Jämväl kommittén, har ansett, att behovet av högre kvalificerad

personal än förste postexpeditörer inom styrelsen bör i viss omfattning

tillgodoses.

Kommittén anser detta i första hand gälla de för de olika byråernas kanslier

avsedda kontrollörsbefattningarna. Innehavarna av dessa befattningar skulle få

sig anförtrodda vissa göromål, vilka för närvarande åligga notarier, men som

dessa på grund av arbetsmängden icke kunna ägna den ingående handläggning,

som är av nöden. Kommittén har därför tillstyrkt styrelsens förslag i denna del.

Likaledes har kommittén ansett det vara av behov påkallat, dels att inom

andra byrån å envar av de två lotter, vari revisionen av postmedelsredovisningarnas

kredit är fördelad, anställes en kontrollör, och dels att inom fjärde byrån

inrättas en kontrollörsbefattning vid revisionen av den inrikes postanvisningsutväxlingen.

Innehavarna av dessa kontrollörsbefattningar skulle å vederbörande

revisionsavdelning under revisorerna handhava visst mera kvalificerat revisionsarbete,

vilket icke kan medhinnas av revisorerna men för vars utförande torde

erfordras tjänstemän i högre tjänsteställning än förste postexpeditörs.

Yad däremot de övriga av generalpoststyrelsen föreslagna kontrollörsbefattningarna

inom styrelsen angår, har kommittén ansett den förebragta utredningen

icke på ett tillfyllestgörande sätt ådagalägga behovet av ifrågavarande befattningar.

I sitt yttrande den 17 januari 1919 har generalpoststyrelsen emellertid

lämnat en ytterligare vidlyftig utredning angående sistberörda kontrollörsbefattningar,

och synes mig densamma jämte de övriga upplysningar, jag

inhämtat i frågan, giva vid handen, att utöver de utav kommittén tillstyrkta

kontrollörsbefattningarna jämväl dylika befattningar å frimärksförrådet

och reklamationskontoret möjligen borde komma ifråga till inrättande.

Till den närmare granskningen av förslaget härutinnan torde jag få

i sinom tid återkomma vid anmälan för Kungl. Maj:t av frågan om

antalet av dylika befattningar.

Vad därefter angår det av generalpoststyrelsen i dess skrivelse den

den 29 augusti 1918 framställda förslaget om inrättande av kvinnliga

förste postexpeditörsbefattningar inom styrelsen, är detta föranlett av en

av styrelsen omfattad mening, att en del av det löpande expeditionsarbete,

som nu handhaves av kvinnliga postexpeditörer, vore av den vikt

och det ansvar, att dess utförande borde anförtros åt befordrade tjänstemän.

Särskilt har styrelsen därvid åsyftat registratorsgöromål. Mot

kvinnliga förste postexpeditörsbefattningar skulle enligt styrelsens mening

böra utbytas förutom ett antal av de nuvarande kvinnliga postexpeditörstjänsterna

jämväl i vissa fall manliga postexpeditörsbefattningar.

Kommittén har icke ansett de av generalpoststyrelsen särskilt avsedda

göromål, som skulle anförtros åt kvinnliga förste postexpeditörer,

vara av den krävande art att högre tjänsteställning än postexpeditörs

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr SOS. 83

borde tillerkännas dem, som handhade dessa göromål. Med hänsyn härtill

och till den ställning, som tillkomme de befattningshavare, vilka

inom de övriga kommunikationsverken utförde liknande arbeten, har kommittén

funnit sig böra avstyrka generalpoststyrelsens förslag i denna del.

I sitt den 17 januari 1919 avgivna yttrande har generalpoststyrelsen

lämnat en närmare utredning i fråga om de tilltänkta kvinnliga

förste postexpeditörsbefattningarna. Ehuru därvid synas hava förebragts

vissa skäl för inrättande av några sådana befattningar i styrelsen, har jag

emellertid, med hänsyn jämväl till frågans principiella betydelse, ej ansett

mig böra frångå kommitténs ståndpunkt i denna de!, vadan jag anser generalpoststyrelsens

förevarande förslag icke för närvarande böra vinna avseende.

Vid varje distriktsförvältning har generalpoststyrelsen ifrågasatt nyinrättande

av en förste kontrollörsbefattning, vilkens innehavare skulle,

närmast under överkontrollören, äga befogenhet att förrätta en del göromål

av mindre ansvar. Styrelsen har yttrat sig om denna fråga på

följande sätt:

»Såsom generalpoststyrelsen redan omnämnt, föreslog 1907 års postkommission,

att vid en var av postdirektionerna skulle anställas två överkontrollörer,

vilket förslag emellertid icke vann statsmakternas gillande. Kommissionen hade

därvid ifrågasatt överflyttning från generalpoststyrelsen till distriktsförvaltningarna

av ärenden i större omfattning, än som sedan blev fallet. Särskilt är att

märka, att det betydande revisionsarbetets förläggande till postdirektionerna icke

kom till genomförande. I denna del var avvisandet av kommissionens förslag

av principiell natur, och tanken på en dylik utflyttning har alltjämt ansetts icke

böra ånyo upptagas.

Den överflyttning från generalpoststyrelsen till postdirektionerna av ärenden,

som numera genomförts, innebär för dessa senare visserligen någon arbetsökning,

men dock icke en allt för betydande. Huvudsakligen blir det eu ökning

i ansvar. Redan nu hava nämligen postdirektörerna haft att i dessa ärenden verkställa

förberedande utredningar och avgiva yttranden med motiverade förslag.

Vid postdirektionerna har det emellertid under de senare åren visat sig

mer och mer svårt att medhinna eu fullt tillfredsställande handläggning av de

påvilande uppgifterna. Posttrafikens väldiga ökning, häri givetvis inbegripen den

ökning, som beror på tillkomsten av alldeles nya rörelsegrenar, den korresponderande

allmänhetens krav på alltjämt förbättrade postala anordningar, nödvändigheten

av eu oavbruten kontroll samt undersökningar och utredningar på ort och

ställe från postdirektionens sida tvinga för närvarande postdirektören och överkontrollören

ofta nog till nästan ständiga tjänsteresor. I vissa distrikt är så

gott som alltid endera av dem — understundom båda — frånvarande från

stationsorten. Erfarenheten har till fullo bekräftat, att det löpande arbetet å

postdirektionen och ledningen av distriktet blir lidande därav. För övrigt lär

kunna sägas, att då postdirektören eller överkontrollören äro tillstädes å postdirektionen,

de äro till den grad överhopade med göromål, att de icke ens då

hava tid och möjlighet att leda och ordna arbetet därstädes.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 854 käft. (Nr 393.) 967 19 5

B. Befattningar

vid

distriktsförvaltningärna.

Anställande

av eu förste

kontrollör

vid varje

distriktsförvaltning.

Generalpost
atyrelsen.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kung!,. Maj:ts Proposition Nr 393.

Med den utveckling särskilt penningrörelsen vid postanstalterna tagit, kan

den årliga inventeringen och inspektionen av postkontoren endast vid de allra

minsta postkontoren medhinnas på en dag. Vid övriga postkontor torde förrättningen,

om den skall utföras på ett tillfredsställande sätt, draga 2 ä 3 dagar.

För allenast dessa förrättningar med tillhörande resor kunna årligen i de mest

arbetstyngda distrikten beräknas minst 150 dagar, då antingen postdirektören

eller överkontrollören är från stationsorten frånvarande.

Från postdirektörernas sida har emellertid gjorts gällande, att oundgängligt

behov är för handen av anställande vid postdirektionerna av ytterligare eu

tjänsteman i högre tjänstegrad, så att för mera maktpåliggande arbeten både å

postdirektionskontoret och vid förrättningar ute i distriktet kan påräknas en såsom

postdirektörens ställföreträdare fullt kvalificerad tjänsteman. Därigenom

skulle det bliva möjligt att genomföra en tillfredsställande arbetsfördelning

mellan postdirektören och hans närmaste män, så att — jämte det postdirektören

verkligen kunde bliva den distriktschef han är ämnad att vara — dels en

kontinuerlig ledning av de löpande angelägenheterna inom distriktet i dess helhet

och av arbetet å postdirektionen vore tryggad, dels aldrig behövde, såsom nu,

riskeras, att å distriktsförvaltningen även rätt viktiga ärenden måste avgöras efter

en kort föredragning av den tjänsteman, som haft sig anförtrodd ärendets förberedande

utredning, utan att den beslutande haft tid att fullt genomtränga frågan.

Tilläventyrs kunde nu invändas, att, därest postmästarnas befogenhet ökas

på sätt ovan omnämnts, detta skulle medföra eu sådan arbetslindring för postdirektionerna,

att behovet av eu sådan förstärkning därstädes, som nu ifrågasatts,

skulle bliva obehövlig. Detta är emellertid ej förhållandet.

Den utflyttning av ärenden från postdirektionerna till postmästarna, för

vilken redogjorts, medför otvivelaktigt någon lindring i arbetsbördan vid postdirektionerna,

men denna lindring blir icke större än att en åtgärd i det angivna

syftet — att möjliggöra tillfredsställande skötsel av distriktsförvaltningarna — är

oundviklig.

Overkontrollören är nu ställföreträdande postdirektör och som sådan beklädd

med vidsträckt befogenhet, framför allt under postdirektörens frånvaro.

Att nu, såsom från vissa håll påyrkats, vid postdirektionerna anställa en

andra överkontrollör, sidoordnad den nuvarande överkontrollören, synes emellertid

generalpoststyrelsen icke lämpligt ur vare sig organisatorisk eller befälssynpunkt.

Att en sådan anordning skulle kunna leda till ojämnheter inom ett och

samma distrikt och slitningar, synes obestridligt.

Med hänsyn härtill anser generalpoststyrelsen, att den förstärkning av

postdirektionernas högsta tjänstemannapersonal, som generalpoststyrelsen finner

oundgängligen nödig, i stället bör ske på så sätt, att närmast under överkontrollören

anställes en förste kontrollör med befogenhet att förrätta en del göromål

av mindre ansvar, som nu över hövan inkräkta på postdirektörens eller överkontrollörens

arbetstid.

Förste kontrollören kunde exempelvis övertaga inventeringar av en del

postkontor, undersökningar på platsen i disciplinfrågor och angående tjänstgöringsförhållanden,

bådadera i mindre krävande fall, varförutom han borde ha

närmaste ansvaret för de löpande göromålens å postdirektionen behöriga gång.

Sålunda vunnes i väsentlig del en verklig arbetslättnad för postdirektören

och överkontrollören utan olägenheten av två likvärdiga souschefer, men med

möjlighet till bättre sammanhållning, ordning och kontinuitet i distriktets förvaltning.

»

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kina)]. Maj:ts Proposition Nr 393.

Kommittén har funnit den utav generalpoststyrelsen lämnade ut- Kommuniksredningen

giva vid handen, att en ökning av postdirektionernas arbets- , 0 nek o mm i 11 é.

krafter i nyss berörda hänseende vore erforderlig, och har därför tillstyrkt

styrelsens ifrågavarande förslag.

Åven jag har funnit generalpoststyrelsens förslag vara välbetänkt Departomentsoch

anser mig därför böra tillstyrka detsamma. chefen.

Av samma skäl, som förut föranlett mig att särskilt omnämna förslaget Kontrollörer

om inrättande av kontrollörsbefattningar inom generalpoststyrelsen, må *

också omförmälas, att styrelsen föreslagit, att vid distriktsförvaltningarna, postdircktiomed

undantag av Stockholms postdirektion, de förste postexpeditörs- nerna''

tjänster, vilkas innehavare tjänstgöra såsom kassörer och redogörare,

måtte utbytas mot kontrollörsbefattningar.

Detta förslag har kommunikation sverk ens lönekommité icke ansett

sig kunna tillstyrka, enär kassörs- och redogörargöromålen vid distriktsförvaltningarna

vore av sådan art, att de val kunde handhavas av förste

postexpeditörer. Kommittén har jämväl erinrat, att kassörsbefattningarna

vid telegrafverkets linjedistrikt bestridas av kvinnliga tjänstemän.

Såsom jag redan vid anmälan av kommitténs löneregleringsförslag

omnämnt, anser jag i likhet med kommittén förste postexpeditörsbefattningar

vara tillfyllest för fullgörandet av de nu ifrågavarande göromålen.

De manliga postmästarna äro för närvarande indelade i sex klasser, c. Befattvarjämte

de tre postmästarna av klass 1 A vid postkontoren Stockholm 1, ““fåfför-4

Göteborg 1 och Malmö 1 åtnjuta särskilda tilläggsarvoden. valtam.

I sin skrivelse den 29 augusti 1918 förklarade sig generalpoststy- garna’..

relsen icke hava något att erinra emot att postkontoren uppdelades i fyra randeavlostklasser

i stället för de nuvarande sex, därvid styrelsen emellertid förutsatte, kontoren till^

att en ny femte klass skulle inrättas för de största postkontoren, vilkas ^"grupper. °

föreståndare föreslogos skola benämnas överpostmästare.

I sitt yttrande den 31 december 1918 angående vissa organisationsförhållanden

vid postkontoret meddelade kommunikationsverkens lönekommitté

sin avsikt att hänföra de manliga postmästarna till fem grader

genom sammanslåendet av befattningarna dels såsom postmästare av

klass 1 A och 1 B och dels såsom postmästare av klass 2 A och 2 B,

i sammanhang varmed en njr grad, överpostmästare, skulle inrättas, vilken

för det närvarande skulle avses för de postmästare i rikets tre största

städer, som nu åtnjuta särskilt tilläggsarvode. Kommitténs löneregleringsförslag

är också i denna del av berörda innebörd. De nyssnämnda

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kung!. May.ls Proposition Nr 393.

tilläggsarvodena skulle enligt det av mig tillstyrkta löneregleringsförslaget

komma att bortfalla.

I en vid kommitténs betänkande med förslag till gemensamt lönesystem

samt lönereglering för kommunikationsverken fogad reservation

har den meningen gjorts gällande, att överpostmästargradcn icke bort

förbehållas allenast de tre postmästarna av nuvarande klass 1 A, vilka

för närvarande uppbära särskilt tilläggsarvode, utan att till densamma

borde hänföras även vissa andra postmästare vid postkontor av nuvarande

klass 1 A.

Enahanda mening har gener^lpoststyrelsen framfört i sina yttranden

den 17 januari och den 3 mars 1919. I förstnämnda yttrande har styrelsen,

efter en jämförelse med vissa telegrafstationer, föreslagit, att till

postkontor med överpostmästare såsom föreståndare måtte hänföras, förutom

de av kommittén omnämnda kontoren, jämväl följande, till nuvarande

klass 1 A hänförda postkontor, nämligen Stockholm 2, Uppsala,

Örebro, Hälsingborg, Gävle och Norrköping 1 eller sålunda tillhopa nio.

Detta antal har också av styrelsen upptagits i dess utlåtande den 11

mars 1919 med förslag för år 1920 å antalet befattningshavare inom

vissa lönegrader. I sistnämnda utlåtande har styrelsen jämväl utgått

från att vissa uppflyttaingar skulle ske av postkontor från klass 2 A

till klass 1 och från klass 3 till klass 2.

Postmästareföreningens styrelse har jämväl i en till Kung!. Maj:t

ingiven skrift anslutit sig till generalpoststyrelsens nyssnämnda förslag,

att överpostmästarnas antal måtte bestämmas till nio.

Av vad jag sålunda anfört angående postkontorens klassificering

framgår, att generalpoststyrelsen utgått från att vissa förändringar, låt

vara efter jämförelser med vissa telegrafstationer, skulle ske. Komrnunikationsverkens

lönekommitté har emellertid i sitt löneregleringsförslag

gjort det uttalandet, att ny klassificering av postkontoren samt telegrafoch

järnvägsstationerna borde ske enligt såvitt möjligt enhetliga grunder,

som dock måste lämna rum för ett beaktande av vart och ett av verkens

säregna förhållanden, och har kommittén därför ansett det nödigt, att klassificeringen

underställdes Kungl. Maj:ts prövning och fastställelse. Då

jag ansluter mig till kommitténs uppfattning härutinnan och före ärendets

slutliga avgörande yttrande torde böra inhämtas från den föreslagna

lönenämnden, synes mig i avvaktan på den gemensamma omklassificeringen

för närvarande icke några andra förändringar böra ske i postkontorens

klassificering än sådana, som föranledas av sammanförandet av

dessa kontor till det av kommittén föreslagna antalet grupper. Av samma

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kitngi. Maj:ts Proposition Nr SOS. 37

skäl böra enligt min mening icke heller till kontor med överpostmästare

hänföras flera av de till nuvarande klass 1 A hörande kontoren än kommittén

av anfört skäl föreslagit. Därest lönenämnden varder tillsaft i

god tid före de *nya bestämmelsernas ikraftträdande den 1 juli 1920,

lärer frågan om inrättande av det till följd av den nya klassificeringen

tilläventyrs erforderliga ändrade antalet postmästartjänster kunna underställas

1920 års riksdag.

I likhet med vad förhållandet varit med vissa förslag angående inrättande

av kontrollörsbefattningar inom generalpoststyrelsen och vid

distriktsförvaltningarna vill jag här något beröra av styrelsen framställda

förslag angående vissa nya kontrollörsbefattningar vid postkontoren.

Till eu början har styrelsen i sin skrivelse den 29 augusti 1918

föreslagit anställande av eu kontrollör såsom postmästarens närmaste man

å de större postkontoren. Styrelsen har härutinnan framhållit, att å de

största postkontoren postmästarens i tjänstegrad närmaste befattningshavare

för närvarande är den kontrollör, som tjänstgör såsom redogörare

och huvudkassör, men att denna befattningshavare är så bunden av detta

arbete, att han icke är i tillfälle att lämna postmästaren erforderligt biträde

vid postkontorets allmänna förvaltning och att med anledning därav

sistnämnda åligganden måste handhavas av en förste postexpediför. Ur

organisations- och disciplinsynpunkt har styrelsen ansett det lämpligt,

att dessa allmänna förvaltningsfrågor handhavas av en tjänsteman med

kontrollörs tjänstegrad. I sin skrivelse den 29 november 1918 har stvrelsen

föreslagit, att den sålunda ifrågasatta anordningen måtte vidtagas

vid tio angivna postkontor.

Vad styrelsen sålunda föreslagit har kommunikations verkens lönekommitté

tillstyrkt.

Vidare har styrelsen i sin sistnämnda skrivelse föreslagit, att vid

ett vart av aderton angivna postkontor måtte anställas en kontrollör såsom

redogörare. Med anledning av förslag från 1907 års postkommission

beslöt riksdagen år 1909, att vid vissa större postkontor skulle inrättas

kontrollörsbefattningar för handhavande av redogörargöromålen.

Behovet av den då vidtagna anordningen bedömdes med hänsyn till

storleken av postkontorens uppbörd och ett flertal andra på penningomsättningen

och de ekonomiska förhållandena inverkande faktorer. Styrelsen

har nu med tillämpning av samma beräkningsgrunder funnit, att

vid ytterligare nyssnämnda antal kontor en dylik anordning bör vidtagas.

Vissa kontrollör

sb e-fattning

av vid

postkontoren.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 393.

Departements
chefen.

Kommittén har tillstyrkt detta styrelsens förslag, helst som sedan år

1909 icke några dylika kontrollörsbefattningar blivit inrättade samt förslagets

genomförande skulle innebära en direkt fullföljd av de principer,

som blivit av nyssnämnda års riksdag godtagna.

Vid postkontoret Stockholm 1, som är uppdelat på särskilda avdelningar

med en förste kontrollör såsom föreståndare, har generalpoststyrelsen

föreslagit anställande av en kontrollör på var och eu av avgående,

ankommande och paketavdelningen såsom vederbörande avdelningsföreståndares

närmaste man eller såsom redogörare.

Då styrelsen härutinnan icke lämnat sådan utredning, som kunde

ådagalägga i vad mån verkligt behov av förstärkning på nämnda sätt

av personalen vid detta postkontor kunde föreligga, har kommittén icke

ansett sig kunna tillstyrka styrelsens berörda förslag.

I sitt yttrande den 17 januari 1919 har generalpoststyrelsen lämnat

ytterligare utredning i sistnämnda hänseende.

Ett av generalpoststyrelsen avgivet förslag, att å de under vederbörande

huvudavdelningar vid postkontoren Göteborg 1 och Malmö 1

befintliga tidningsavdelningarna skulle anställas en kontrollör, vilken

under huvudavdelningsföreståndaren skulle leda arbetet och ansvara för

ordningen å vederbörande tidningsavdelning, har kommittén ansett böra

komma till genomförande. Detsamma gäller styrelsens förslag, att en

kontrollör skulle anställas såsom underföreståndare för paketexpeditionen

Göteborg 1. Kommittén har likaledes funnit det lämpligt, att, såsom

generalpoststyrelsen föreslagit, å envar av såväl avgående och ankommande

avdelningarna vid postkontoren Stockholm 1 och Göteborg 1

som ock brevavdelningen vid postkontoret Malmö 1 anställdes två särskilda

vaktföreståndare, vilka med hänsyn till trafikförhållandena på avdelningen

borde vara av kontrollörs grad.

Beträffande de sålunda ifrågasatta nya kontrollörsbefattningarna har

jag ej annat att erinra mot kommitténs förslag än att den ytterligare

utredning, som från generalpoststyrelsens sida förebragts i dess yttrande

den 17 januari 1919 rörande vissa kontrollörer vid postkontoret Stockholm

1, synes giva vid handen, att behov föreligger att åtminstone vid

paketavdelningen därstädes inrätta en kontrollörsbefattning.

I sinom tid torde jag emellertid i samband med anmälan om antalet

erforderliga kontrollörer få återkomma till den närmare granskningen av

styrelsens förslag i dessa delar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kmt(fl. Maj:tfi Proposition Nr SOS. 89

I goneralpoststyrelsens skrivelse deri 29 augusti 1918 har styrelsen

mera i förbigående omnämnt ett av svenska postmannaförbundet

till styrelsen framfört förslag angående inrättande av en högre

avlöningsgrupp för den lägre postpersonalen. Detta förslag har styrelsen

låtit i sin skrivelse den 29 november 1918 utmynna i förslag

om inrättande av automobilmästartjänster och, försöksvis, stationsmästartj

än sfer.

Styrelsen har till eu början gjort följande allmänna uttalande beträffande

inrättandet av en dylik högre avlöningsgrupp:

»Beträffande frågan om inrättande av en femte avlöningsgrupp för de lägre

tjänstemännen vill generalpoststyrelsen till en början framhålla, att det varit och

är generalpoststyrelsens avsikt, att i denna grupp skulle placeras dels vissa

redan nu befintliga befattningar, dels ock vissa befattningar, som skulle nybildas

genom att de lägre tjänstemännens verksamhetsområde utvidgades utöver vad

som redan skett under de senare åren.

De av Svenska postmannaförbundet i sådant hänseende framburna önskemålen

synas generalpoststyrelsen förtjänta av beaktande.

Den högsta befordran, som under nuvarande förhållanden står en posttjänsteman

inom postiljonsgraderna till''buds, är befordran till överpostiljon.

Överpostiljon tjänstgör såsom förman inom järnvägspostkupéer, där personalen

i övrigt består av tjänstemän av förste postiijons och postiljon grad. I några

få fall anlitas tjänstemän av överpostiljons grad jämväl vid postdirektion samt

å fast postanstalt på särskilt ansvarsfulla befattningar.

Inom statens järnvägar hava tjänstemän med motsvarande kompetens avgjort

bättre befordringsmöjligheter, i det de där kunna vinna befordran till befattning

som föreståndare för järnvägsstation av högst öde klass.

Ett viktigt led uti ordnandet under sista årtiondet av postverkets personaloch

arbetsförhållanden har varit överflyttning av göromål från tjänstemän med

högre till tjänstemän med lägre kompetens. Vid en överflyttning i den omfattning,

som redan skett och ännu kan komma att ske, är postverket i hög grad

beroende av att förste postiljonskåren hålles uppe vid eu nivå, som tryggar en

tillfredsställande skötsel av de på dem överlåtna viktigare sysslorna. Till ett

sådant resultat skulle kraftigt bidraga en anordning, genom vilken postverket

kunde erbjuda tjänstemän av denna kompetens åtminstone närmelsevis -— om ej

fullständigt. — samma möjligheter och förmåner, som exempelvis statens järnvägar

kan bjuda sina motsvarande befattningshavare. Eljest kommer postverket

att alldeles ligga under i konkurrensen om arbetskraft.

Ur denna synpunkt är det för postverket och därmed för det allmänna

ingalunda likgiltigt, om något åtgöres eller ej för tillmötesgående av den lägre

personalens ifrågavarande önskemål. Tvärtom får det anses, såsom förhållandena

utvecklat sig, i hög grad önskvärt att bereda tjänstemän av ifrågavarande kompetens

möjlighet att komma till en mer självständig verksamhet, en inkomst

och en social ställning i allmänhet, som kunna locka fullt kvalificerade personer

in på banan samt hålla intresset vaket hos dem, som redan beträtt densamma.

»

En ny avlöninys

grupp

för den lägre

postpersonalen.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Automobil(transport-)

mästare.

Generalpoststyrelsen

den 29/n 1918.

Kommunika
tionsverkens
lönekommitté.

Departements
chefen.

Kung}. Maj:ts Proposition Nr 393.

Av auto mobilmästare skulle för närvarande enligt generalpoststyrelsens

förslag behövas fyra, nämligen två i Stockholm och två i Göteborg

för utövandet av överinseendet över de lokala transporterna samt automobilparkerna

i dessa städer.

Styrelsen har beträffande dessa befattningar anfört följande:

»Redan för närvarande finnas inom postverket vissa av tjänstemän med ''

lägre kompetens skötta befattningar, för vilkas behöriga skötsel fordras så stora

förutsättningar i fråga om allmän begåvning, självständigt bedömande vid inträffande

tillfälligheter och förmåga att organisera och handhava underlydande

personal, att dessa befattningars innehavare böra åtnjuta avlöning i en högre

grupp än den, som eljest enligt nuvarande fördelning av de lägre tjänstemännen

är den högsta. Så är förhållandet med de två förmän, som, en i Stockholm och

en i Göteborg, närmast hava överinseendet över transporterna mellan postkontoren

inbördes i dessa städer samt mellan postkontoren å ena sidan och de postförande

bantågen å andra sidan ävensom över den för dessa transporter erforderliga

transportörs- och chaufförspersonalen. Så är ock förhållandet med de två tjänstemän,

likaledes en i Stockholm och en i Göteborg, som hava det tekniska överinseendet

över de stora automobilparkerna och garagen å resp. platser. Om

beträffande dessa två senare funktionärer visserligen kan anmärkas, att de icke

hava direkt förmanskap över så stor personal som de först nämnda transportförmännen,

så kräves åter hos dem en viss yrkesteknisk kunnighet, som bereder

dem möjlighet till mycket väl avlönade anställningar i enskild tjänst, och som

därför med fullt skäl grundar anspråk på en avlöning, som, tillsammans med de

allmänna förmåner statsanställning medför, åtminstone något så när motsvarar

den inkomst, ifrågavarande personer kunna erhålla vid övergång till enskild tjänst.

I ena som andra fallet gäller den obestridliga erfarenheten, att ett förmanskap

erhålles fullt tillfred sställande besörjt först då, när vederbörande erhåller

en tjänsteställning och en avlöning, som äro ägnade att göra tjänsteutövaren

solidarisk med hans tjänsteuppgift.

Det var på dessa tjänster generalpoststyrelsen hade sin uppmärksamhet

riktad, då styrelsen i sin föregående skrivelse talade om uppsyningsman. Med

avseende å deras sysselsättning vid automobiltransporterna torde de lämpligen

kunna benämnas automobilmästare, en titel, som, enligt vad inhämtats, med tillfredsställelse

antages av dem det gäller.»

Kommittén har på de av generalpoststyrelsen anförda skälen tillstyrkt

inrättandet av ifrågavarande fyra befattningar, för vilka kommittén

dock funnit benämningen »trausportmästare» mera lämplig.

Liksom kommittén har jag funnit de utav generalpoststyrelsen anförda

skälen för de ifrågavarande fyra befattningarnas uppflyttande till

den ifrågasatta nya avlöningsgruppen vara av sådan innebörd, att jag

ansett mig böra tillstyrka styrelsens förslag.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 393.

Beträffande benämningen å dessa befattningar ansluter jag mig till

kommitténs mening, och har i enlighet härmed befattningen transportmästare

upptagits i förslaget till avlöningsreglemente för de fyra

verken.

Generalpoststyrelsen har beträffande inrättande av stationsmästarbefattningar

anfört följande:

»Innan generalpoststyrelsen närmare inlåter sig på frågan om inrättande av

stationsmästartjänster genom anställande av tjänstemän med lägre kompetens

som föreståndare för fasta postanstalter, skall styrelsen först vidröra den del av

frågan, som sammanhänger med den i detta samband framkomna frågan om några

nuvarande postkontors förändrande till postanstalter med stationsmästare som

föreståndare. Det blir därvid nödvändigt att inledningsvis redogöra för gången

av inrättandet av postkontor under de senaste åren.

Yid utgången av år 1910 funnos 242 postkontor. Under 1911 öppnades ett

nytt postkontor, under 1912 öppnades två nya postkontor, under 1913 intet, under

1914 nyöppnades fyra postkontor, under 1915 öppnades fyra nya postkontor, i

samband varmed tre förutvarande postkontor förändrades till poststationer, 1916

öppnades två nya postkontor och under 1917 slutligen öppnades intet nytt postkontor.

(Aven år 1918 har indragning av postkontor ägt rum). Antalet postkontor

hade således under den nu berörda perioden 1910—1917, stigit från 242 till 252,

motsvarande en ökning av blott obetydligt mer än 4 %. JMedeltrafikökningen

under tiden vid postkontoren beräknas till omkring 112 %. Ehuru trafikökningen

är störst vid de stora postkontoren, gör den sig dock även tydligt gällande vid

de små postkontoren.

Yid den poängberäkning, efter vilken postkontoren klassificerades för tiden

från och med år 1910, utgjorde medelpoängen då för de 25 minsta postkontoren

29.8. Beräknad på förhållandena under 1917 är motsvarande poängsiffra 38.6, utvisande

en trafikökning vid dylika postkontor av omkring 30 %. Yid det förra

beräkningstillfället funnos 14 postkontor med en poängsiffra av 30 eller därunder,

vid det senare tillfället allenast 3 st.; vid det förra tillfället 19 st., med

lägre poäng än 25, vid det senare fortfarande endast 3 st.

. Under den gångna perioden hava postkontor således ingalunda nyinrättats

i den omfattning, som varit erforderlig, därest man upprätthållit en fordran att

postkontor skolat inrättas, då rörelsen vid en poststation nått den omfattning,

som i sådant hänseende tillämpats före 1910. På så sätt samt genom utvidgande

av poststationernas befogenhet har generalpoststyrelsen sökt under de senare

åren iakttaga statsmakternas uttalade önskan att genom inrättande av postanstalter

med lägre befogenhet än postkontors tillgodose allmänhetens krav i sådant

hänseende utan att statens ekonomiska intresse sattes åsido; och postkontoren

i den lägsta klassen äro således nu av avsevärt större omfattning, än

då denna fråga om postkontors överlåtande åt tjänstemän med lägre kompetens

först väcktes.

Stationsmästare.

Generalpoststyrelsen

den 29/n 1918.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sam!. 334 höft. (Nr 393.)

967 19 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 393.

Generalpoststyrelsen vill här särskilt betona, att postkontorets verksamhet

icke är av enbart lokal natur, såsom förhållandet är med poststationerna, utan

postkontorets uppgift, särskilt de mindres, är i lika hög grad att sammanhålla,

reglera och kontrollera verksamheten vid poststationer, postförings- och lantbrevbäringslinjer

m. fl. postala anordningar inom eu större omnejd än den, som hör

till postkontorets eget lokala trafikområde.

Med avseende härå håller generalpoststyrelsen bestämt före, att för dessa

postanstalters behöriga förvaltning och tillfredsställande ledning nu mer än förut

erfordras den betydligt större både allmänna och fackliga kompetens, som är tillfinnandes

hos postexpeditörerna och de ur denna tjänstemannagrupp rekryterade

högre tjänstegraderna mot hos tjänstemännen inom postiljonsgraderna. Och

generalpoststyrelsen avstyrker lika bestämt, att postkontor utbytas mot postanstalter

med stationsmästare som föreståndare i andra fall, än där det visar sig,

att på grund av rörelsens tillbakagång skäl föreligger att, såsom under de senare

åren gång efter annan skett, utbyta postkontoret mot en poststation.

Härefter övergår generalpoststyrelsen till frågan om större poststationers

överlåtande till stationsmästare under den längre eller kortare övergångsperiod,

efter vilken det kan visa sig oundgängligt att ersätta dylik postanstalt med postkontor

av nuvarande lägsta typ.

Tidigare har generalpoststyrelsen haft skäl önska reservera större poststationer

åt kvinnliga dispositionsbiträden, vilka å postkontoren biträtt med göromål

av det slag, som upptaga den löpande tjänsten vid en poststation. På så

sätt hade man tänkt sig kunna bereda dylika biträden möjlighet att, i de fall de

fortsatte att ägna sina krafter åt postverkets tjänst, vinna en mera tryggad ställning

än den lösa och tillfälliga anställningen som dispositionsbiträden.

Emellertid har generalpoststyrelsen nu för avsikt, som generalpoststyrelsen

i sin skrivelse den 29 augusti 1918 meddelat, att å postdirektionerna och

postkontoren anställa kvinnliga biträden, som i så fall skulle övertaga enklare

sysslor, för vilka hittills anlitats tjänstemän av postexpeditörs grad. De sysslor,

om vilka det då är fråga, äro just sådana, som hittills i stor omfattning skötts av

kvinnliga dispositionsbiträden — där så funnits — och dessa kunde således nu

på annat sätt än genom deras anställande som poststationsföreståndare i viss

ehuru ej tillräckligt stor utsträckning beredas en tryggad ställning av beskaffenhet

att väl svara mot deras allmänna förutsättningar och dittillsvarande postala tjänstgöring.

Det lider intet tvivel, att å de högre postiljonsgraderna för närvarande

finnas tjänstemän, visserligen ej till något större antal, kompetenta att tillfredsställande

sköta även en av de största nuvarande poststationerna. En intresserad

och vaken förste postiljon inhämtar helt naturligt under sin långvariga tjänstgöring

en viss allmän inblick även i postala förhållanden, som ligga utom hans

egentliga verksamhetsområde; och den praktiska utbildning han sålunda eller

eljest förvärvat får ej underskattas. Dessutom har han genomgått en teoretisk

utbildningskurs, som skänkt ett visst mått teoretisk fackkunskap; och skulle försök

med anställande av förste postiljoner som poststationsföreståndare i övrigt visa

sig lämpligt, men erfarenheten visa, att behov föreligger av ytterligare teoretisk

utbildning, kan detta tänkas fyllt genom anordnande av lämpliga utbildningskurser.

Medelkostnaden per poststation för skötseln av de 20 dyraste poststationerna

utgör för närvarande:

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungi. May.ts Proposition Nr 393.

43

poststationsföreståndarearvode + 25 % dyrtidstillägg..

last biträdesanslag ...................... ..................................

anslag för expeditionen av sidoposter..........................

» » » » nattposter ..........................

» » posttransporter...............................................

. kronor 2,150

» 465

102

63

»

546

Kronor 3,336: —

Att beräkna kostnaden för en postanstalt med stationsmästare som föreståndare

är svårt med hänsyn därtill, att frågan om det arvode, som skulle utgå

till dylik stationsmästare, ännu icke är avgjord. Antages emellertid, att sådan

stationsmästare i avlöningshänseende likställes med stationsmästare vid 5 kl. station

vid statens järnvägar, och tillämpas den för 1919 gällande provisoriska avlöningsstaten,

kunna kostnaderna beräknas sålunda:

högsta avlöning till stationsmästaren..........

krigstidstillägg (365 kronor + 2/''a X 3,060) ..

biträdesanslag...............................................

anslag för sido- och nattposter bortfalla.....

» * posttransporter.............................

beklädnadsersättning....................................

läkarvård ......................................................

lokalhyra ......................................................

belysning och värme jämte expenser .......

............................... kronor 3,060

—

............................... »

2,425

—

............................... »

1,200

—

.............................. »

546

_

............................. »

225

—

............................... »

20

—

............................. »

300

—

............................... »

300

—

Summa kronor 8,076

—

Dragés härifrån nuvarande, här ovan nämnda kostnadsbelopp

för poststation................................................................. kronor 3.336: —

återstå.......................................................................................... kronor 4,740: —

utvisande fördyringen,

Då kommittén uttryckligen begärt beräkning i sådant hänseende, vill generalpoststyrelsen

till slut beräkna den ytterligare kostnadsökning, som skulle uppstå,

därest dylik poststation förändrades till postkontor. I stället för avlöning och

, dyrtidstillägg till stationsmästare skulle insättas motsvarande belopp för postmästare,

vare sig manlig eller kvinnlig, vartill torde få läggas något anslag för

städning. Däremot bortfölle kostnaden för beklädnad och läkarvård. Antages

att städningen kunde erhållas för ungefär sistnämnda kostnad, bleve resultatet:

Manlig postmästare av klass 4 högst ...............................................Kronor 5,100: —

krigstidstillägg............................................. » 3,765: —

Kronor 8,865: —

avgår motsvarande summa för stationsmästare Kronor 5,485: —

fördyring ......................................... Kronor 3,380: —

Kvinnlig postmästare av klass 4 högst............................................Kronor 3,500: —

krigstidstillägg ............................................ » 2,698: —

Kronor 6,198: —

avgå som ovan..............................................Kronor 5,485: —

fördyring ........................................................Kronor 713: —

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kommunika
tionsverkens
lönekommitté.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 393.

Emellertid skall generalpoststyrelsen, under hänvisning till vad styrelsen i

början under denna avdelning anförde, här framhålla, att vid de principer, som

under de senaste åren följts för nyinrättande av postkontor de två senare beräkningarna

äro av ringa praktisk betydelse.

Det kan nämligen icke komma ifråga, att postkontor numera nyinrättas,

annat än där sådana förhållanden föreligga, att trakten i sin helhet icke blir tillfredsställande

betjänad med mindre än dylik åtgärd.

För närvarande finnas 10 stycken poststationer med en uppbörd över 15,000

kronor. Därest tjänsteman med lägre kompetens nu skulle anställas som föreståndare

för större poststationer, synes det höra ske i begränsad omfattning och

att börja med endast försöksvis, vare sig uppbörden är synnerligen hög eller

poststationen eljest på grund av det betjänade samhällets folkrikhet (såsom vissa

förstads- och villasamhällen) med postutdelning eller lantbrevbäring kan hänföras

till de största poststationerna.

Med hänsyn till vad generalpoststyrelsen här ovan — med bortseende från

kostnadsfrågan — anfört, anser generalpoststyrelsen nu tiden vara inne för

dylikt försök.»

Kommittén har ansett, att stationsmästare borde kunna placeras

såsom föreståndare för såväl större poststationer som mindre postkontor.

Härom har kommittén anfört följande:

»I fråga om anställandet av stationsmästare såsom föreståndare för fasta postanstalter,

avstyrker generalpoststyrelsen, att postkontor utbytas mot postanstalter

med stationsmästare såsom föreståndare i andra fall än då rörelsens tillbakagång

borde föranleda postkontorets utbytande mot poststation, men tillstyrker däremot

att försök göras i begränsad omfattning med dylika befattningshavare såsom föreståndare

för större poststationer.

Såsom skäl för sitt berörda avstyrkande av att postkontor utbytas mot

mästarstationer, varigenom enligt vad styrelsen upplyst en icke oväsentlig besparing

i utgifter skulle uppkomma, har styrelsen anfört, att ett postkontors

verksamhet icke är av enbart lokal natur, såsom förhållandet är med poststationerna,

utan postkontorets uppgift, särskilt de mindres, är i lika hög grad att

sammanhålla, reglera och kontrollera verksamheten vid poststationer, postföringsoch

lantbrevbäringslinjer m. fl. postala anordningar inom en större omnejd än

den, som hör till postkontorets eget lokala trafikområde. Med hänsyn härtill

erfordrades för dessa postanstalters behöriga förvaltning och tillfredsställande

ledning nu mer än förut den betydligt större både allmänna och fackliga kompetens,

som vore tillfinnandes hos postexpeditörerna och de ur denna tjänstemannagrupp

rekryterade högre tjänstegraderna mot hos tjänstemännen inom

postiljonsgraderna.

Att postkontoren skulle utgöra en centralpunkt för omkringliggande trakt,

vilket väl skulle innebära, att de äro överordnade något antal poststationer eller

andra postala samfärdsmedel, synes emellertid icke vara en allmän tillämpad

regel. Sålunda har kommittén inhämtat, att åtminstone tio postkontor sakna

underlydande poststation, att av dessa postkontor endast fyra hava underlydande

lantbrevbäringslinje — eu eller två — att nio andra postkontor hava vardera en

underlydande poststation, två andra postkontor endast två o. s. v. Kommittén

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 393,

kan ej heller finna det böra vara uteslutet, att en eller annan poststation och i

alla händelser lantbrevbäringslinier skulle kunna förläggas under postanstalt med

stationsmästare såsom föreståndare. Men även om detta icke skulle befinnas

lämpligt, särskilt under den första tiden intill dess erforderlig stadga vunnits åt

den nya organisationen, lära tekniska svårigheter i regel icke möta att förlägga

dylika poststationer under annat närliggande postkontor.

Rörelsens omfattning vid en del smärre postkontor synes icke böra lägga

hinder i vägen för deras utbytande mot mästarstationer. Sålunda utgjorde under

år 1917 medeltalet av lokaluppbörden vid tio stycken postkontor, vilka alla förestodos

av manliga postmästare, 18,277 kronor eller endast obetydligt mera än

medeluppbörden, 10,744 kronor, samma år vid tio poststationer. Nämnda tio

postkontor äro ändock icke de i avseende å uppbörden minsta — sådana funnos

med 6,986, 8,922, 12,169, 13,950, 14,091 och 14,930 kronors uppbörd — men

samtliga utgjordes av postanstalter utan underlydande poststation eller med en

eller två sådana.

Den besparing i kostnader, som skulle uppkomma genom ett postkontors

utbytande mot mästarstation, har av generalpoststyrelsen beräknats till 3,380

respektive 713 kronor, allt efter som postkontoret förestodes av manlig eller

kvinnlig postmästare. Härvid har styrelsen emellertid icke tagit hänsyn till,

bland annat, de högre avlöningar, som böra beräknas för postmästares mera

kvalificerade biträden än för de befattningshavare av lägre grad, som kunna

komma att biträda en stationsmästare. Enligt av kommittén inhämtade uppgifter

kan medelkostnaden under år 1918 för de ovannämnda tio postkontor, vars

medeluppbörd anförts, anslås till omkring 13,000 kronor, under det att kostnaden

för en mästarstation, vars föreståndare torde böra i avlöningshänseende jämföras

med en stationsmästare å sjätte klassens station vid statens järnvägar, av kommittén

uppskattats till, med beräknande av högsta avlöning för föreståndaren å

billigaste ort, omkring 7,000 kronor, utvisande en besparing av i runt tal 6,000

kronor. Då generalpoststyrelsen uppskattat kostnaden för en mästarstation till

8,076 kronor, beror det främst därpå att styrelsen tänkt sig stationsmästare vid

postverket böra jämställas med stationsmästare å femte klassens station vid

statens järnvägar.

Enär generalpoststyrelsen icke motsatt sig vissa större poststationers utbytande

mot mästarstationer, inskränker sig kommittén till att rörande styrelsens

utredning därutinnan endast framhålla, att medelkostnaden för ovan åsyftade tio

poststationer, vilkas medeluppbörd anförts, för närvarande utgör 4,162 kronor,

vadan den ökade kostnaden för sådan stations utbytande mot mästarstation skulle

enligt kommitténs beräkningar belöpa sig till omkring 2,800 kronor i stället för

av generalpoststyrelsen angivna 3,336 kronor.

Det torde böra anmärkas, att kommitténs samtliga här ovan gjorda beräkningar

hänföra sig^ till de under år 1918 gällande avlöningar; för poststationsföreståndare

har således räknats med ett dyrtidstillägg å 50 procent, under det

att generalpoststyrelsen utgått från det tidigare under året medgivna tillägget av

allenast 25 procent. De höjningar av lönerna, som redan beviljats för år 1919

och som torde komma att ytterligare medgivas från år 1920, komma givetvis att

påverka resultatet av nu gjorda beräkningar, men sannolikt i den riktning, att

besparingen genom postkontors utbytande mot mästarstationer ökas utöver vad

kommittén antagit.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Generalpoststyrelsen

den 17/i 1919

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 393.

För sin del har kommittén funnit sig böra tillstyrka uppförandet å postverkets

ordinarie stat av den ifrågavarande befattningen såsom stationsmästare,

och detta i syfte att dylika befattningshavare skulle göras till föreståndare ej

blott, såsom generalpoststyrelsen ansett, för större poststationer, utan även för

smärre postkontor.

Genom lämpliga poststationers förseende med stationsmästare såsom föreståndare

skulle enligt kommitténs mening vinnas åtskilliga fördelar, utan att,

såsom förut påvisats, någon mera avsevärd kostnadsökning skulle uppkomma.

Allmänheten skulle bliva bättre betjänad, emedan den skulle bliva oberoende av

omgången till mera avlägset belägna postkontor. Den postala sakkunskapen,

förvärvad under praktiskt arbete inom postverket, skulle bliva i högre grad företrädd

hos postanstaltens föreståndare samt underlydande funktionärer bliva ledda

och övervakade på ett effektivare och mera betryggande sätt än vad nu kan bliva

fallet. En fast anställd .föreståndare torde ock hava större förutsättningar att

tillse, att ortens postala behov bliva vederbörligen tillgodosedda och förslag till

förbättringar avgivna till de postala myndigheterna.

För utbyte av smärre postkontor mot mästarstationer talar i främsta rummet

den ingalunda obetydliga besparing i utgifter, som därigenom skulle uppkomma.

Det måste anses innebära anlitande av överkvalificerad arbetskraft, då

till föreståndare för en del mindre postkontor nu anlitas manliga tjänstemän av

postmästares grad. Erfarenheten från statens järnvägar giver också vid handen,

att till tjänstemän av stationsmästargraden med fördel kunnat överlåtas skötseln

av ganska stora järnvägsstationer. Säkerligen skulle det visa sig, att även postkontor

med ganska stor rörelse kan på ett tillfredsställande sätt omhänderhavas

av stationsmästare. Redan nu anlitas postiljoner till expeditionsarbete i allt

större utsträckning, och då generalpoststyrelsen ställt i utsikt ytterligare utbildning

för aspiranter till stationsmästarbefattningar, torde de teoretiska förutsättningarna

kunna bliva uppfyllda.

Slutligen vill kommittén såsom ett allmänt skäl för den ifrågavarande nya

befattningens inrättande anföra, att den befordringsmöjlighet, som därigenom

skapas för postiljonskåren, skulle medföra utsikt till en bättre rekrytering av

denna kår och möjliggöra att i postverkets tjänst behålla dugande postiljoner, som

eljest måhända skulle söka sig bort från verket.»

Med anledning av kommitténs sålunda gjorda uttalande har generalpoststyrelsen

i sitt till Kungl. Maj:t avgivna utlåtande närmare utvecklat

sin uppfattning'' i förevarande ämne. Styrelsen har därvid anfört

följande:

»Generalpoststyrelsen föreslog i sin skrivelse till kommittén den 29 november

1918 anställande på försök av postiljoner såsom föreståndare för större poststationer,

därvid generalpoststyrelsen framhöll att, då i fortsättningen såsom hittills

skäl förelåge att på en plats utbyta ett postkontor mot en poststation, fråga

naturligen kunde uppstå om dylik poststations överlåtande åt postiljon. Kommittén

föreslår nu, att postiljoner må kunna anställas som föreståndare för ej

mindre större stationer än även mindre postkontor. Kommitténs och generalpoststyrelsens

meningar i denna fråga* synas sålunda vara ganska nära sammanfallande.

Meningsskiljaktigheten —- därest den överhuvud är för handen — synes

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Magis Proposition Nr 393.

47

hänföra sig till den frågan, huruvida för det fall stationsmästare anställes såsom

föreståndare för postanstalt, som dittills varit postkontor, postanstalten fortfarande

skall vara organiserad såsom ett postkontor och stationsmästaren sålunda få full

befogenhet såsom postmästare, eller huruvida någon ändring uti postanstaltens

organisation skall i och med detsamma komma till genomförande. Generalpoststyrelsen

anser en sådan förändring nödvändig. Kommittén har härutinnan icke

gjort något bestämt uttalande.

Generalpoststyrelsen skall därför här närmare utveckla sin ståndpunkt.

De fasta postanstalterna utgöras dels av fullständiga postanstalter, benämnda

postkontor, och dels av postanstalter med inskränkt befogenhet, benämnda poststationer.

Utom det att poststationernas befogenhet i förhållande till allmänheten

är begränsad, råder mellan de två slagen av postanstalter den huvudskillnaden,

att postkontoret direkt redovisar till generalpoststyrelsen respektive postsparbanken

för omhänderhavda medel av olika slag, under det att poststationen

icke har någon självständig redovisning. All medelsomsättning vid poststationen

förmedlas genom och är underkastad fortlöpande kontroll från ett överordnat

postkontors sida, i vars slutliga redovisning till generalpoststyrelsen eller postsparbanken

ingår redovisning för jämväl vid poststationen omsatta medel.

Med hänsyn till påpekade förhållande i redovisningshänseende och med avseende

därå att postkontorets befogenhet gentemot allmänheten utan inskränkning

omfattar alla rörelsegrenar, är det nödvändigt, att postkontorets föreståndare har

ingående kännedom ej endast i fråga om postverkets redovisningssystem utan

även ifråga om postala författningar och bestämmelser i allmänhet. En sådan

kompetens besittes för närvarande endast av tjänstemännen av postexpeditörs

och högre grader. För att antagas till tjänsteman av sådan grad erfordras att

hava avlagt åtminstone realskolexamen samt att därefter hava genomgått en

postelevkurs på nära två år. Tjänstemännens av postiljons grad kompetens

stannar långt under postexpeditörernas, och generalpoststyrelsen måste ovillkorligen

fasthålla vid, att för handhavandet av en postanstalt med postkontors befogenhet

och skyldighet erfordras åtminstone den kompetens, som besittes av postexpeditörerna.

Och ej ens alla postexpeditörer hava de kvalifikationer, som fordras

av en postmästare. Vid besättande av dylika befattningar måste skickligheten

spela en stor roll för befordringen.

Generalpoststyrelsen skulle fördenskull icke kunna tillstyrka, att till föreståndare

för ett postkontor — även det minsta — med bibehållande av postkontorets

organisation, befogenheter och åligganden anställdes en stationsmästare;

utan i och med stationsmästarens övertagande av postanstalten bleve en begränsning

i dess verksamhet erforderlig; och dess redovisning måste underordnas

lämpligt närliggande postkontor. Av sådan anledning kan givetvis poststation

heller icke underordnas mästarstation, ty det lärer icke kunna sättas i fråga,

att en postanstalt, vars redovisning måste förmedlas av ett överordnat postkontor,

skall förmedla och öva kontroll på en annan postanstalts redovisning.

Kommittén har framhållit, att erfarenheten från statens järnvägar givit vid

handen, att till tjänsteman av stationsmästargraden med fördel kunnat överlåtas

skötseln av ganska stora järnvägsstationer, samt att det säkerligen skulle visa sig,

att även postkontor med ganska stor rörelse kunde på ett tillfredsställande sätt

omhänderhaVas av stationsmästare. Därmed synes kommittén hava velat giva

stöd för sitt påstående, att det måste anses innebära anlitande av överkvalificerad

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 393.

arbetskraft, då till föreståndare för en del mindre postkontor nu anlitas manliga

tjänstemän av postmästares grad.

En järnvägsstationsföreståndares arbetsuppgift faller, enligt generalpoststyrelsens

förmenande, till sin huvudsakligaste del inom trafikens område, i det han

har att övervaka, leda och ordna person-, gods- och i viss mån tågtrafiken inom

den honom anförtrodda stationens område. Vid sidan härav lärer hans redovisningsarbete

vara av mera underordnad betydelse. Järnvägsstationernas uppbörd

härflyter i stort sett ur endast två källor, persontrafiken (biljettförsäljningen) och

godstrafiken; deras utgifter äro'' huvudsakligen av två slag avlöningsmedel och

efterkrafsmedel, vartill givetvis komma expensutgifter och dylikt av mindre vikt. På

grund härav har järnvägens redovisningssystem kunnat så förenklas, att samma

slag av redovisningar avgivas av de större stationerna, vilka förestås av stationsinspektor,

som av de minsta mästarstationerna.

Statens järnvägars trafikinkomster, vilka uppbäras vid järnvägsstationerna,

överstiga avsevärt postverkets trafikinkomster. Summorna för år 1917 utgjorde

i runda tal respektive 162 och 36 miljoner kronor. Postverkets trafikinkomster

utgöra emellertid endast en ringa del av de medel, för vilka postkontoren hava

att redovisa. Medelsomsättningen vid postkontoren består till sin huvudsakliga

del av till postverket anförtrodda medel. Storleken av dessa utgjorde år 1917 i

avrundade tal:

postanvisningsmedel .............................................................. 747,3 miljoner kronor

postförskottsmedel ................................................................. 74, i » »

tidningsmedel........................................................................... 9,7 » »

stämpelmedel (postanstalternas uppbörd).............................. 17,8 » »

postsparbanksmedel (insättningar) ....................................... 21,8 » »

pensionsmedel........................................................................... 16,5 » »

krigsunderstöd ..................................................................... 2,6 » »

tillhopa 889,7 miljoner kronor.

Under år 1918, för vilket motsvarande siffror nu icke kunna lämnas, tillkom

dessutom den av postanstalterna förmedlade kronoskatteuppbörden, vilken steg till

ett belopp av över 128 miljoner kronor. Redovisningen av dessa väldiga summor,

vilka i småposter strömma in och ut genom postanstalternas kassor, påvilar, som

ovan utvecklats, postkontoren, vilkas redovisningar med hänsyn till de många

olika slagen av medel naturligen äro mera komplicerade. Järnvägsstationerna

hava visserligen ock en uppbörd av anförtrodda medel, efterkravsrörelsen, men

dessas sammanlagda belopp lärer, enligt vad för generalpostyrelsen uppgivits,

för år 1917 hava för statens järnvägars egna stationer uppgått till omkring

36,000,000 kronor. För i samtrafik med statens järnvägar varande enskilda järnvägar

inkasserade medel har beloppet icke kunnat exakt uppgivas, men antages

med säkerhet icke överstiga nyssnämnda belopp, vadan beloppet av samtliga

efterkravsmedel, högt räknat, ungefärligen motsvarar postförskottsmedlen.

Postverkets verksamhetsområde kan sägas sönderfalla i två delar: den ena

trafiken, d. v. s. befordringen av postförsändelserna, och den andra inkasserande

och utbetalande av medel och vad därmed närmast sammanhänger, det direkta

betjänandet av allmänheten och redovisningen.

På trafikområdet få tjänstemännen av lägre grad än postexpeditörs sin

huvudsakliga utbildning och träning. På detta område tages ock deras arbetsförmåga

i anspråk i allt större och större omfattning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

411

Kung!. Maj.ts Proposition Nr SOU.

För en postmästare vid ett mindre postkontor utgör trafikarbetet (expedieringen

av ankommande och avgående post och dylikt) endast eu oväsentlig detalj.

Hans huvudsakliga arbete och ansvar är medelsredovisningen och vad därmed

sammanhänger och faller alltså inom den andra delen av postverkets verksamhetsområde,

vars teknik närmast är att jämställa med bank- eller affärsverksamhet.

På sistberörda område, där vederbörande tjänsteman kommer i direkt beröring

med den korresponderande allmänheten i en mångfald olikartade ärenden,

krävas de högre kvalifikationerna, större allmänbildning, språkkunskaper och

dylikt.

Här skall ej fördöljas, att tjänstemännen av postiljonsgraderna under sin

tjänsteutövning komma i direkt beröring med allmänheten i de fall, då de till

adressaterna i deras bostäder beställa försändelser, däri understundom inbegripet

att utlämna värdeförsändelser och utbetala postanvisningsbelopp, ävensom då de

å större paketexpeditioner biträda med mottagande och utlämnande av paket,

men i dylika fall hava de att uteslutande syssla med en detalj, och då kräves ej

av dem att kunna taga befattning med eller lämna upplysningar rörande alla

postverkets olika rörelsegrenar.

Med det anförda har generalpoststyrelsen velat visa, att en grundväsentlig

skillnad förefinnes mellan en järnvägsstationsföreståndares och en postmästares

åligganden. Hen förre har ett mycket ansvarsfullt arbete, men det faller inom

ett annat område och kräver fördenskull andra kvalifikationer. En stationsmästare

vid järnvägen lärer ock under sin föregående tjänstgöring hava i huvudsak

sysslat med samma slags göromål som de, vilka åligga honom som stationsföreståndare.

En tjänsteman av postiljonsgraderna, vilken anställes som föreståndare

för en postanstalt, kommer då in på ett för honom i stort sett obekant

verksamhetsområde. Fördenskull anser generalpoststyrelsen den av kommittén

uppdragna jämförelsen haltande. Att generalpoststyrelsen måste med försiktighet

framgå på den föreslagna vägen att besätta platser såsom föreståndare för

postanstalter med tjänstemän ur postiljonsgraderna, äro beroende av, att det är

generalpoststyrelsens plikt tillse, att den befattningshavare, som har ansvar och

redovisningsskyldighet för en betydande uppbörd av såväl postverkets egna som

i dess vård anförtrodda medel, är fullt kompetent för sitt uppdrag.

I sin tidigare åberopade skrivelse till kommittén har generalpoststyrelsen

påvisat, att under de senare åren dels icke nyinrättats postkontor i samma utsträckning

som skulle skett, därest tidigare följda grunder tillämpats, dels postkontor,

då skäl förelegat, indragits och ersatts med poststationer och dels poststationernas

befogenhet gent emot allmänheten ökats. Hen utvecklingsväg, på

vilken sålunda inslagits, måste emellertid, det torde vara uppenbart, fullföljas

med eu viss försiktighet och hänsyn även till befintliga tjänsteinnehavare, alldeles

som förhållandet varit vid utbytet av postexpeditörer mot förste postvaktmästare

och förste postiljoner. Utbyte av postkontor mot poststation har sålunda

svårligen kunnat sättas ifråga annat än där möjlighet funnits att bereda

den dåvarande postmästaren lämplig annan placering eller i samband med postmästarens

avgång. Emellertid hava förändringarna ingalunda låtit sig göra utan

protester från allmänheten — och det torde varit på grund av sådana som generalpoststyrelsen

på sin tid icke kunde trots begäran erhålla Kungl. Maj:ts medgivande

för postkontorets i Trosa utbytande mot poststation.

Utan angivande av vilka postkontor som åsyftats, har kommittén meddelat,

att vid 10 postkontor, som förestodes av manliga postmästare, uppbörden år 1917

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 höft. 354 sand. (Nr 393.) 967 19 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 393.

uppgått till i medeltal 18,277 kronor samt dessutom angivit specificerade uppbördssiffror

för 6 stycken postkontor.

, Om man skulle tänka sig att, till eu början, av de av kommittén åsyftade

postkontoren sådana med mindre än 20,000 kronors lokaluppbörd utbyttes mot

poststation, skulle, såvitt kan bedömas på kommitténs ofullständiga uppgifter,

till utbyte nu kunna ifrågakomma postkontoren i Oxelösund, Saltsjöbaden, Kungälv,

Östhammar, Ljusne, Gränna, Degerfors, Malmköping, Mariefred, Åhus, Torshälla,

Öregrund och Trosa,

Generalpoststyrelsen har redan fäst uppmärksamheten på de svårigheter,

som mötte vid försök att få det minsta av dessa, nämligen postkontoret i Trosa,

förändrat till poststation.

Antaget att sådana svårigheter icke — något som generalpoststyrelsens erfarenhet

dock jävar — skulle möta för de övriga av dessa postkontors utbytande

mot poststation, lägga dock personalförhållandena, såsom generalpoststyrelsen

ovan antytt, hinder i vägen för en omedelbar förändring på alla dessa platser.

Vissa av dem, såsom Saltsjöbaden och Östhammar, äro bad- och turistorter med

regelbunden eller tidvis betydande trafik av utlänningar, ett förhållande, som

väcker betänkligheter mot förändring överhuvud å dessa platser. I viss mån

gälla samma synpunkter beträffande postkontoret i Öregrund. Postkontoret

i Åhus har fem underlydande poststationer, och ur organisatorisk hänsyn låter

det sig, som likaledes ovan omnämnts, icke göra att underordna poststationer

under postanstalter med föreståndare av stationsmästares kompetens. Där postkontor

endast har en eller två underlydande poststationer kan det tänkas, att i

samband med en förändring denna eller dessa poststationer kunde förläggas

under annat postkontor. Men en sådan omläggning kan också för en enstaka

poststation betyda en så avsevärd försämring i poststationens postutväxling, att

man måste hålla sig betänksam mot ändringen.

Sammanfattas det nu anförda är sakläget således följande. Postiljoner äga

icke nu och kunna ej heller genom en utbildningskurs av måttlig längd bibringas

den kompetens, som erfordras för skötsel av en fullständig fast postanstalt (postkontor).

Däremot torde vissa av dem äga eller eljest genom lämplig utbildningskurs

kunna bibringas kompetens för handhavandet av fast postanstalt med inskränkt

befogenhet (poststation). Försök bör för den skull göras med s. k.

stationsmästare som föreståndare för poststationer, därvid givetvis det utbyte av

postkontor mot poststationer, som sedan en tid fortgått, icke bör avbrytas utan

fortsätta där så lämpligen kan ske. Härvid bör naturligen tagas under omprövning,

huruvida den nya poststationen bör förestås av stationsmästare eller ej.

Härutöver vill generalpoststyrelsen med föranledande av den avvikelse, som

är förbunden mellan generalpoststyrelsens och kommitténs kostnadsberäkningar

och bortsett från den skillnad, som är beroende på att generalpoststyrelsen likställt

ifrågasatta nya stationsmästare vid postverket med stationsmästare av femte

klassen vid statens järnvägar, under det kommittén likställt dem med stationsmästare

av sjätte klassen, framhålla, att kommittén icke upplyst, hur den kommit

till det lägre resultatet. Generalpoststyrelsen kan därför, utom i vad rör den

skillnad, som svarar mot avlöningsskillnaden mellan en femte och en sjätte klassens

stationsmästare vid statens järnvägar, icke godtaga kommitténs beräkningar

såsom riktigare än generalpoststyrelsens egna. Det torde dock vara att uppmärksamma,

att beräkningarna i ena. som andra fallet stöda sig på antaganden

beträffande ett försök, som skall göras, och att dylika beräkningar i regel äro

opaginerad Kontrollera mot PDF

f)l

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 393.

mer eller mindre ovissa. Emellertid är generalpoststyrelsen övertygad, att därest

den väg, som beträddes genom fastställande av årets provisoriska avlöningsstater,

och varigenom de lägre tjänstemännen erliöllo procentuellt avsevärt större förbättringar

än de högre, skall i fortsättningen ytterligare följas, den ekonomiska

betydelsen för staten av postkontors utbytande mot mästarestationer blir mindre

och icke större än som anges uti generalpoststyrelsens beräkningar.

Till slut skall generalposstyrelsen vidröra en synpunkt, som i detta sammanhang

icke får lämnas utan allt avseende.

Av de minsta postkontoren förestås ett antal av kvinnliga postmästare. Av

de ovan uppräknade postkontoren är detta fallet med Ljusne, Malmköping, Mariefred,

Torshälla och Trosa. Generalpoststyrelsen har si" ju icke bekant vilka

avlöningsbelopp, som komma att fastställas för dessa funktionärer samt, i förekommande

fall, för stationsmästare. Med de siffror, med vilka man hittills kunnat

räkna, skulle ju emellertid skillnaden i kostnad mellan en fullständig postanstalt,

skött av en kvinnlig postmästare och en postanstalt med inskränkt befogenhet,

skött av en stationsmästare, icke bliva så betydande, att den kan sägas

vara av någon egentlig statsekonomisk betydelse. Kommittén har betonat önskvärdheten

av att genom stationsmästarinstitutionen förbättra postiljonskårens

befordringsmöjligheter. Generalpoststyrelsen vill å sin sida lika kraftigt betona,

att utvecklingen icke kan få ledas så, att de kvinnliga tjänstemännens ifrågavarande

befordringsmöjlighet bringas ur världen. De kvinnliga postexpeditörernas

befordringsmöjligheter äro redan nu så begränsade, att någon försämring

icke bör ske, för så vitt man icke alldeles vill beröva dem den sporre till intresse

i tjänsten, som kan ligga uti förhoppning att någon gång nå fram till eu

mera självständig syssla.

Generalpoststyrelsen vill slutligen icke lämna utan erinran kommitténs

gent emot generalpoststyrelsen gjorda påstående, att det icke synes vara eu

allmänt tillämpad regel, att postkontoren skulle utgöra en centralpunkt för omkringliggande

trakt. Kommittén har själv konstaterat, att 10 postkontor sakna

underlydande poststationer. Detta är alldeles riktigt. Av de 224 postkontor,

som — efter fråndragande av de för det uteslutande lokala trafikbehovet i de

större städerna inrättade postkontoren — i detta samband kunna komma ifråga,

motsvarar detta icke mer än 4 1/2 %, en avvikelse, som icke lärer få anses rubba

den allmänna regeln.

Generalpoststyrelsen kan här icke underlåta att bemärka, att kommittén

angivit antalet av de postkontor, som sakna underlydande poststation till 10.

Rätteligen utgör antalet emellertid 34. Det ligger nära till hands att antaga att,

såsom generalpoststyrelsen här ovan förutsatt, kommittén ansett sig böra fråndraga

de postkontor av ifrågavarande slag, som äro belägna inom de större städerna.

Någon artskillnad mellan ett postkontor utan underlydande poststation

inom en stad och ett dylikt postkontor å landsbygden eller i en småstad förefinnes

emellertid icke.»

Såväl generalpoststyrelsen som kommittén hava förordat inrättande Departementaav

de ifrågasatta nya stationsmästartjänsterna; och har denna befattning chefenjämväl

upptagits i det förslag till avlöningsreglemente, som Kungl. Maj:t

tidigare denna dag beslutit underställa riksdagen. Medan kommittén

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kung!. May.ts Proposition Nr 393.

Sammanfattning

av

förslaget.

ansett dylik stationsmästare höra kunna ifrågakomma som föreståndare

ej endast å större poststation utan även å mindre postkontor, har generalpoststyrelsen

med huvudsaklig hänsyn till postkontorens allmänna

ställning och den dem åliggande självständiga redovisningen ansett endast

tjänsteman av postexpeditörs eller högre grad äga tillräcklig kompetens

att vara föreståndare för postkontor. För egen del har jag kommit till

den uppfattningen, att hinder ej synes böra möta att åtminstone försöksvis

tillämpa den av kommittén förordade anordningen, att de nya

stationsmästarna komma till användning jämväl å vissa smärre postanstalter,

som nu hava postkontors befogenhet. Vilka förändringar i

dessa postanstalters befogenhet eller organisation det i samband därmed

kan anses lämpligt att vidtaga lärer vara en fråga, vars avgörande efter

ytterligare utredning torde kunna överlåtas åt Kungl. Maj:t.

Beträffande de befattningar, vilkas antal bör underställas riksdagens

prövning, torde innebörden av föreliggande förslag framgå av följande

jämförande sammanställning:

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr .9.9.3.

53

Enligt föreliggande förslag■

Enligt den för år 1919 gällande staten.

Befattning.

An-

tal

Befattning.

An-

tal

Styrelsen.

Aktuarie .......................................

2

Aktuarie ...................................

2

Förrådsförvaltare.............................

1

Förrådsförvaltare...........................

1

13:e löne-

Notarie.........................................

8

Notarie.......................................

7

graden

Registrator ....................................

1

Registrator ................................

1

Revisor..........................................

5

Revisor.......................................

5

Revisor och bokhållare.....................

3

Revisor och bokhållare..................

3

Förste aktuarie ..............................

3

Förste aktuarie ..........................

3

15:e löne- graden

Intendent .......................................

2

Intendent....................................

2

Sekreterare ....................................

7

Sekreterare ................................

5

16-.e löne- graden

Ombudsman....................................

L

Ombudsman.................................

1

17:e löne- graden

•Förste intendent..............................

1

Sekreterare (förste intendent) .........

1

18si- ...................................

1

Kamrerare .................................

1

20:e löne- graden

■Byråchef .......................................

4

Byråchef ....................................

4

Distrikts- och lokalförvaltningarna.

(Förste kontrollör..............................

14

Förste kontrollör...........................

8

14:e löne- graden

Postmästare av klass 2.....................

43

(Postmästare av klass 2 A ............

\ » » >» 2 B ............

15

28

15:e löne-

[Postmästare av klass 1.....................

31

[Postmästare av klass 1 A ............

11

graden

( » » » 1 B ............

23

| Överkontrollör...............................

6

Överkontrollör..............................

6

16:e löne- graden

[•Överpostmästare ..............................

3

—

—

19:e löne- graden

[Postdirektör................................

6

Postdirektör................................

6

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 393.

Departe
ments
chefens
hemställan.

På grund av vad sålunda i skilda hänseenden förekommit får jag

hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att beträffande sådana befattningar vid postverket,

vilkas antal enligt avlöningsreglementet för tjänstemän

vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och

statens vattenfallsverk skall fastställas av Kungl. Maj:t

och riksdagen, från och med den 1 juli 1920 bestämma

detta antal på sätt angives i den vid statsrådsprotokollet

fogade förteckning (bil. 1).

Vad departementschefen sålunda hemställt, däri

statsrådets övriga ledamöter instämde, täcktes Hans

Maj:t Konungen bifalla; och skulle till riksdagen avlåtas

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Edw. Wetterling.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 393.

55

Bilaga 1.

Förteckning över befattningar vid postverket, vilkas antal enligt avlöningsreglementet

för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens

järnvägar och statens vattenfallsverk skall fastställas av

Kungl. Maj:t och riksdagen.

A. Befattningar, avsedda i 1 § 1 mom av avlöningsreglementet:

Generaldirektör och chef ..... 1

B. Befattningar, hänförliga till 13- 20 lönegraderna i avdelningen A av den vid

avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckning:

Aktuarie ............................................................................ 2

Förrådsförvaltare ............................................................ 1

Notarie..................... 8

Registrator ........................................................................ 1

Revisor....... ........................................................................ 5

Revisor och bokhållare................................................. 3

Förste kontrollör............................................................. 14

Postmästare av klass 2 ................................................ 43

Förste aktuarie ................................................................ 3

Intendent ................................................................. 2

Postmästare av klass 1 31

Sekreterare ...................................................................... 7

Överkontrollör ............................................................... 6

Ombudsman .............................................. 1

Överpostmästare ..... 3

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Kungl- Maj:ts Proposition Nr 393.

Förste intendent.......................................................... 1

Byrådirektör ............................................................... 1

Postdirektör...................................................................... 6

Byråchef (därav en generaldirektörens ställföreträdare)

.................................................................... 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Proposition Nr 393.

i) i

REGISTEK.

A. Styrelsen.

Sid.

Inrättande av en särskild trafikbyrå..................... 5

Kamrerartjänstens utbytande mot en byrådirektörsbefattning......... 17

En sekreterareänsts ombildande till en första intendentsbefattning...... 18

Den s. k. kassaintendentens uppflyttning i högre lönegrad .......... 18

En notarietj änsts utbytande mot en sekreterarbefattning........... 21

En förste postexpeditörsbefattnings utbytande mot en aktuarietjänst..... 22

En förste postexpeditörsbefattnings utbytande mot en notarietjänst...... 24

Ifrågasatt anställande av en postmästare av högsta klass hos generalpoststyrelsen 20

Inrättande av en ny notarietjänst å en var av första och andra byråerna . . 30

Inrättande av kontrollörsbefattningar och kvinnliga förste postexpeditörstjänster

inom styrelsen............................ 31

B. Distriktsförvaltningarna.

Anställande av en förste kontrollör vid varje distriktsförvaltning....... 33

Kontrollörer såsom redogörare vid postdirektionerna............. 35

C. Lokalförvaltningarna.

Sammanförande av postkontoren till mindre antal grupper.......... 35

Yissa kontrollörsbefattningar vid postkontoren................ 37

En ny avlöningsgrupp för den lägre postpersonalen............. 39

Automobil-(transport-)mästare...................... 40

Stationsmästare............................. 41

Sammanfattning av förslaget.......................... 52

Departementschefens hemställan........................ 54

Bihang till riksdagms protokoll 1919. 1 saml. 354 käft. (Nr 393.)

967 19 8

opaginerad Kontrollera mot PDF

STOCKHOLM, K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI, 1919.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1919:288 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag i fråga om antalet av vissa befattningar vid postverket m. m. s. 1 i texten
  2. SU 1919:172 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag i fråga om antalet av vissa befattningar vid postverket m. m. jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten