Angående införselmonopol å socker
1919-05-16 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1919:405, Angående införselmonopol å socker
Dokumentets text
Kungl. Maja* proposition Ny 405.
1
Nr 405.
Kungl. Maj:ls proposition till riksdagen angående införselmonopol
å socker; given Stockholms slott den 16 maj 1919.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,
att, därest Kungl. Magt finner omständigheterna så påkalla, Kungl.
Maj:t må äga föreskriva, att för tid, som Kungl. Maj:t bestämmer, dock
ej längre än till och med den 31 oktober 1920, införsel till riket av
socker icke må äga rum av annan än staten eller den eller dem, åt
vilken eller vilka Kungl. Maj:t överlåter sådan rätt, ägande Kungl. Maj:t
i varje fall stadga de villkor för sådan överlåtelse, som må finnas erforderliga.
GUSTAF.
.1 Ifred Petersson.
bihang till riktdagent protokoll 1919. 1 tomt. ötib käft. (Nr 405.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 405.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16
maj 1919.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Edén,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner.
Statsråden: Petersson,
SCHOTTE,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Departementschefen, statsrådet Petersson anförde:
På grund av förfoganderättslagen har genom förordning den 7
december 1917 angående reglering av handeln med socker och sirap
(nr 791) föreskrivits, att nämnda varor icke må för annans räkning än
folkhushållningskommissionens försäljas annorledes än mot sockerkort
eller på av kommissionen godkänd rekvisition eller efter av kommissionen
lämnat särskilt medgivande. Härigenom har faktiskt även importen av
socker och sirap blivit monopoliserad i statens hand.
Det kan förutses, att vid ett upphävande av nämnda regleringsbestämmelser
vissa förhållanden kunna inträffa, för vilka jag anser mig
böra redan nu påkalla Kungl. Maj:ts uppmärksamhet.
Jag vill i detta hänseende erinra, att riksdagen i år bifallit Kungl.
3
Kungl. Maj.ts proposition Nr 40b.
Maj:ts i propositionen nr 88 framlagda förslag, att — under förutsättning
att svenska sockerfabriksaktiebolaget och mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag
forbonde sig att till odlare av sockerbetor för deras
räkning under år 1919 utbetala ersättning i huvudsaklig överensstämmelse
med vissa av mig i det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet
förordade grunder — staten skulle geut emot bemälda bolag ikläda sig
garanti för sådana av Kungl. Maj:t godkända kostnader för inköp av 1919
års betskörd och dennas förädling, som möjligen icke täcktes av härför
av vederbörande bolag på förhand mot redovisningsskyldighet uppburna
medel, däri inbegripen den särskilda skattelindring för tiden intill den
1 november 1919, som riksdagen kunde komma att besluta, och som
icke heller kunde uttagas vid det framställda sockrets försäljning.
Jag vill vidare erinra, att omförmälda bägge bolag avlämnat
sådana förbindelser, som i propositionen förutsatts, samt att riksdagen
under förutsättning av dylika förbindelser tillika beslutat viss nedsättning
av sockerskatten att gälla till och med den 31 oktober 1919, varom
kungörelse är utfärdad deu 14 mars 1919 (nr 100).
Maximipris å socker och sirap äro fastställda genom förordning
den 31 december 1918 (nr 1033). För krossad melis utgör priset
vid försäljning annorledes än av tillverkaren eller för hans räkning
och i annan ordning än direkt till allmänheten i öppen bod 1 krona
för kilogram, vartill kunna komma vissa tillägg. De sakkunniga, som
på sin tid avgåvo det förslag, vilket låg till grund för ovan omförmälda
proposition, grundade sin kalkyl, vilken avsåg tiden till och med den
31 oktober 1919, på bibehållande av sagda maximipris.
Under det att svenska sockerfabriksaktiebolaget begärt för täckande
av merkostnaderna för inköp av 1919 års betskörd och dennas förädling
40,760,000 kronor, upptogo de sakkunniga i sin nämnda kalkyl för detta
ändamål endast 27,500,000 kronor och hänvisade för övrigt till meddelandet
av eu sådan garanti, som sedermera blivit av Kungl. Maj:t och
riksdagen beslutad. Angående förslaget om en dylik garanti anförde
de sakkunniga, att åtskilliga förhållanden medförde, att de verkliga kostnaderna
för inköp av 1919 års betskörd och dennas förädling ännu icke
kunde noggrant beräknas. Det förelåge ock svårighet att i detalj kunna
i förväg beräkna, huru de eu gång fastställda merkostnaderna lämpligen
skulle täckas. Det kunde sålunda bland annat inträffa, att under nästföljande
konsumtionsår prisen å socker och sirap bleve så låga, att den
vid försäljning av dessa varor erhållna summan jämte bolaget tillerkänd
ersättning i form av överpris, skattelindring och lösenavgifter ej täckte
produktionskostnaderna. — Det bör observeras, att i de sakkunnigas
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 405.
kalkyl ingick såsom inkomst bland annat en post å 13,340,606 kronor
50 öre för utgående sockerlager den 31 oktober 1919 och att detta värde
beräknats efter ett grundpris av 63 öre per kilogram för krossad melis,
vilket enligt bolagets uppgift utgjorde den ungefärliga produktionskostnaden,
sedan merkostnader för inköp av betor fråndragits såsom
redan dessförinnan ersatta.
Vad mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag angick, beräknade
de sakkunniga, att detta bolag skulle till och med den 31 oktober 1919
genom överpris erhålla omkring 1,000,000 kronor till täckande av merkostnaderna
för 1919 års betskörd. Nämnda belopp syntes dock enligt
de sakkunnigas uppfattning sannolikt icke bliva tillräckligt för detta
ändamål.
De sakkunniga verkställde emellertid till ledning för frågans bedömande
ur ekonomisk synpunkt en approximativ beräkning angående
det belopp, vartill merkostnaderna för 1919 års betskörd och dennas
förädling kunde, med ii1" 1 1 de sakkunniga vidtagna
kommo därvid till en totalsumma för bägge bolagen av 35,800,000
kronor. Detta belopp ansågo de böra kunna erhållas genom dels förut
omnämnda kalkylerade inkomster av respektive 27,500,000 och 1,000,000
kronor, dels gengm lösenavgifter, 3,800,000 kronor, och dels genom
skattelindring, 3,500,000 kronor.
För egen del anslöt jag mig i allt väsentligt till de sakkunnigas
beräkningar och förslag. Jag framhöll, att det icke läte sig förutsäga,
i vad mån den garanti, staten skulle lämna, komme att medföra befogade
ersättningskrav från bolagens sida. På denna fråga inverkade
nämligen en mängd omständigheter, som icke kunde i förväg bedömas.
Jäg yttrade vidare, att det för åstadkommande av de behövliga medlen
erfordrades, att de nuvarande inaximiprisen å socker tillsvidare bibehölles,
men framhöll, att, därest det skulle visa sig, att härigenom
och genom skattesänkningen större belopp skulle i förväg tillgodokomma
bolagen, än som ansåges erforderliga, den utvägen borde stå staten
öppen att även före den 1 november 1919, intill vilken tid inkomsten
av de nuvarande sockerprisen tagits i beräkning, sänka maximiprisen.
Detta vore utan betydelse för bolagen, vilka i allt fall hade statens
garanti.
Så länge med stöd av förfoganderättslagen statlig reglering av
konsumtionen och handeln med socker äger rum, kommer även importen
att bliva därigenom reglerad och kontrollerad, enär importör är beträffande
förfogandet över det importerade sockret underkastad dessa regle
-
jämkningar i bolagens
beräkningrar,
komma att uppgå. De
5
Kungl. Maj:ts proposition Nr 405.
ringsbestämmelser. 1 den mån däremot förfoganderättslagen upphör att
gälla eller icke längre kan komma till användning å förevarande slagav
livsmedel och följaktligen statlig reglering av konsumtionen och
handeln därmed upphör, kan import av socker fritt ske och det kan då
inträffa, att det sålunda importerade sockret kan försäljas till billigare
pris än det, vilket det svenska sockret måste betinga för att icke till
följd av statsgarantin till sockerbolagen stor förlust skall åsamkas statsverket.
Det framstår på grund härav såsom en av nödig försiktighet
förestavad åtgärd, att staten äger i sin hand ett medel att under dylika
förhållanden reglera importen av och därmed de inhemska prisen å
socker. Då behovet av ett dylikt importmonopol betingas av de nu
gjorda utfästelserna till sockerbolagen, vilka hänföra sig till inköp och
förädling av 1919 års betskörd, lärer monopolrätteu icke behöva gälla
längre än till och med den 31 oktober 1920. Huruvida den monopoliserade
importen skall bedrivas för statens egen räkning eller av staten
under betryggande villkor och noggrann kontroll överlåtas åt den
enskilda företagsamheten och då antingen i sin helhet åt någon därtill
lämpad organisation eller blott i fråga om viss kvantitet till viss
importör medelst speciell importlicens, torde icke för närvarande behöva
avgöras, utan synes Kungl. Maj:t böra tillerkännas befogenhet
att härutinnan förfara efter vad som må finnas lämpligast vid den tid,
då fråga om monopolets begagnande må bliva aktuell. Det torde sålunda
tilläventyrs kunna befinnas lämpligt att på grund av monopolrätten
medgiva importtillstånd för t. ex. sockervaruindustrien beträffande viss
sockerkvantitet, särskilt för den händelse denna industri skulle hotas
genom import av billigare utländska karameller, konfekt och dylikt.
Kungl. Maj:t lärer under alla omständigheter böra äga befogenhet att vid
varje importmedgivande på grund av monopolet fastställa de villkor,
som för det särskilda fallet må finnas erforderliga.
Jag har efter inhämtade upplysningar kommit till den uppfattningen,
att behov icke föreligger att låta rätten till importmonopol omfatta
även sirap.
På grund av vad sålunda anförts och då uppskov med beslut i
förevarande ämne synes kunna lända riket till men, hemställer jag, att,
oaktat den i § 54 riksdagsordningen angivna tid förflutit, Eders Kungl.
Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen medgiva,
att, därest Kungl. Maj:t finner omständigheterna så påkalla, Kungl.
Maj:t må äga föreskriva, att för tid, som Kungl. Maj:t bestämmer, dock
ej längre än till och med den 31 oktober 1920, införsel till riket av
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 366 höft. (Nr 405.) 2
6
Kung/. Maj:ts proposition Nr 405.
socker icke må äga rum av annan än staten eller den eller dem, åt
vilken eller vilka Kungl. Maj:t överlåter sådan rätt, ägande Kungl.
Maj:t i varje fall stadga de villkor för sådan överlåtelse, som må finnas
erforderliga.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet
av den lydelse bilaga — till detta protokoll utvisar,
skulle avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
lvm Brnze.
STOCKHOLM. ISAAO MARCU8'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, IMU.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1919:362 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående införselmonopol å socker. s. 14 i texten
- BevU 1919:56 Betänkande, i anledning av Iiungl. Maj ds proposition angående införselmonopol å socker. s. 1 i texten