Angående en gemensam skolöverstyrelse
1919-01-28 · 71 sidor, varav 67 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 67 av 71 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1919:52, Angående en gemensam skolöverstyrelse
Dokumentets text
Kung1. Maj:is Proposition Nr 52.
1
Nr 52.
Kungl.
Maj.ts proposition till riksdagen angående en gemensam
skolöverstyrelse; given Stockholms slott den 28 januari
1919.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj.t härigenom föreslå riksdagen
att
dels godkänna den av departementschefen i statsrådsprotokollet förordade
staten för skolöverstyrelsen med därvid fogad övergångsstat att
tillämpas från och med år 1920 ävensom de av departementschefen föreslagna
villkoren och bestämmelserna för åtnjutande av i de olika staterna
upptagna avlöningsförmåner;
dels — med uteslutande ur riksstaten av det för närvarande till skolöverstyrelsen
uppförda ordinarie anslaget å 131,825 kronor — uppföra
två nya ordinarie anslag, det ena: skolöverstyrelsen å 250,300 kronor och
det andra: skolöverstyrelsen, övergångsstat, å 5,900 kronor;
dels vid bifall härtill minska det ordinarie reservationsanslaget till
de allmänna läroverken med ett belopp av 78,950 kronor, kommande
härvid ävensom under förutsättning av bifall till de av departementschefen
under punkterna 165, 168 och 172 i det vid årets statsverksproposition
fogade utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden sistberörda
reservationsanslag att uppgå till 7,629,700 kronor;
dels medgiva, att ålderstilläggen för de å skolöverstyrelsens stat ävensom
övergångsstat upptagna befattningshavarna må utgå av det under riksstatens
åttonde huvudtitel uppförda förslagsanslaget: ålderstillägg;
dels föreskriva, att chef eller ledamot av skolöverstyrelsen, som må
vid tillträdet till befattningen såsom delägare tillhöra vare sig lärarnas
Bihang till riksdagens protokoll 1019. 1 sand. 43 höft. (AV 52.) 1
2
Kanyl. Maj:ls Proposition Nr 52.
vid elementarläroverken nya änke- och pupillkassa eller folkskollärarnas
änke- och pupillkassa, skall vara skyldig att även såsom chef eller ledamot
i överstyrelsen kvarstå i den av nämnda båda kassor, i vilken han
vid sagda tidpunkt är delägare, med iakttagande därvid att sådan befattningshavare
skall tillhöra vederbörande kassa med det inom densamma
förekommande högsta delaktighetsbeloppct samt med de rättigheter och
skyldigheter i övrigt, vilka tillkomma delägare, som innehar befattning,
med vilken är förenad skyldighet att tillhöra kassan;
dels bestämma, att envar, som med eller efter den nya lönestatens
ikraftträdande tillträder befattning i skolöverstyrelsen, skall vara pliktig
att underkasta sig de av departementschefen för åtnjutande av avlöningsförmåner
å överstyrelsens stat föreslagna villkor och bestämmelser;
dels till skolöverstyrelsen för följande ändamål på extra stat för år
1920 såsom särskilda förslagsanslag, högst, anvisa nedan angivna belopp,
nämligen:
för beredande av arvode åt eu extra ledamot å folkskolavdelningen
7,800 kronor, varav 2,500 kronor må anses motsvara tjänstgöringspenningar;
till arvode åt byggnadssakkunnigt biträde 3,500 kronor;
för beredande av arvode åt en extra vaktmästare 1,300 kronor;
för inspektion och sakkunniga biträden 16,800 kronor;
till förstärkande av det å överstyrelsens ordinarie stat uppförda anslaget
till expenser in. in. 11,500 kronor samt
till förhyrande av ämbetslokal åt överstyrelsen 26,000 kronor;
dels ock på tilläggsstat för år 1919 såsom särskilda förslagsanslag,
högst, anvisa till förstärkning av det i läroverksöverstyrelsens stat uppförda
anslaget till tillfällig adjunktion, vikariatsersättning, expenser in. in. 7,250
kronor samt till bestridande under år 1919 av ökade arvoden åt semestervikarier
för skolöverstyrelsens medlemmar 3,240 kronor.
De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
Värner Rydén.
Kvruf. Sfaj:ls Proposition Nr 52.
3
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28
januari 1919.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Departementschefen, statsrådet Rydén anförde härefter:
Vid anmälan den 9 januari 1919 av frågor tillhörande regleringen
av utgifterna för år 1920 under riksstatens åttonde huvudtitel erinrade
jag under punkten 160 av det vid statsverkspropositionen fogade utdrag
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden om ett av särskilda sakkunniga
framlagt förslag om en gemensam skolöverstyrelse. Jag var då ej
beredd framlägga förslag i ärendet utan hemställde, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att, i avbidan på proposition angående en gemensam
skolöverstyrelse — ej mindre med uteslutande ur riksstaten av därstädes
under åttonde huvudtiteln nu uppförda ordinarie anslag till skolöverstyrelsen
å 131,825 kronor än även med minskning av det ordinarie reservationsanslaget
till de allmänna läroverken med 78,950 kronor, motsvarande
summan av den nuvarande läroverksöverstyrelsens stat — för ändamålet
Gemensam
skolöver
styrelse.
4
Kungl. Maj:ts Proposition AV 52.
beräkna ett belopp av 318,600 kronor, därav dels såsom ordinarie anslag
252,200 kronor, dels ock på extra stat för år 1920, såsom förslagsanslag,
högst, 66,400 kronor till extra ledamot å skolöverstyrelsens folkskolavdelning
m. m. Jag torde få erinra därom, att denna min hemställan blev
av Kungl. Maj:t bifallen.
Jag anhåller nu att ånyo få för Kungl. Maj:t anmäla ifrågavarande
ärende.
I anledning av Kungl. Maj:ts i proposition nr 96 till 1918 års riksdag
giorda framställning angående upprättande av praktiska ungdomsskolor
förklarade sig riksdagen i skrivelse den 24 maj 1918, nr 248, icke
kunna godkänna i nämnda proposition framställt förslag om inrättande
av en särskild överstyrelse för yrkesundervisningen utan sade sig på anförda
skäl anse, att den centrala ledningen av yrkesundervisningen och
överstyrelsen för folkundervisningen skulle med fördel kunna sammanföras
till ett gemensamt ämbetsverk, benämnt skolöverstyrelsen, med en
folkskolavdelning och en yrkesskolavdelning. I sagda skrivelse anmälde
riksdagen vidare bland annat, att riksdagen beträffande folkskolöverstyrelsens
utvidgning till en sålunda organiserad skolöverstyrelse godkänt ny
ordinarie stat för folkskolöverstyrelsen under ändrat namn av skolöverstyrelsen,
att tillämpas från och med år 1919.
Då det sedermera gällde, att närmare fixera och reglera de förvaltningsområden,
som äro angivna för å ena sidan läroverksöverstyrelsen, a
andra sidan den av riksdagen beslutade nya skolöverstyrelsen, samt att
mellan dessa båda styrelser anordna ett ändamålsenligt och nödvändigt
samarbete, visade det sig att eu sådan reglering icke kunde tillfredsställande
åstadkommas, förrän hithörande spörsmål blivit mer ingående dryftade
och grunderna för en ändamålsenlig anordning av den centrala ledningen
för samtliga till det allmänna skolväsendet hörande undervisningsanstalter
blivit fastslagna. Vid övervägande av dessa grunder för den
centrala ledningens anordnande syntes mig det år 1913 aktuella spörsmålet
om en gemensam skolöverstyrelse i viss mån hava kommit i ett förändrat
läge, och jag ansåg därför även denna fråga förtjänt att i nämnda
sammanhang tagas under förnyad omprövning såsom innebärande en tänkbar
utväg till förhandenvarande svårigheters undanröjande.
För verkställande av nyssnämnda utredningsarbeten erhöll jag den 11
sistlidne juli Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla högst fem sakkunniga
och utsåg jag till sakkunniga ledamoten av riksdagens första
kammare, bruksägai''en O. M. Strömberg, ledamöterna av riksdagens andra
kammare, lantbrukaren Sven Bengtsson och lektorn K. A. W. Björck, ge
-
5
Kanal. Majits Proposition Nr 52.
neraldirektören och chefen för skolöverstyrelsen B. J:son Bergqvist samt
överdirektören och chefen för läroverksöverstyrelsen A. W. Falk.
Den 9 sistlidne december hava de sakkunniga till mig avgivit betänkande
i frågan, över vilket underdåniga yttranden infordrats från läroverks-
och folkskolöverstyrelserna. _ ,
De sakkunnigas förslag åsyftar åvägabringande av eu tör hela det
allmänna skolväsendet gemensam central ledning, organiserad i huvudsak
efter samma grunder som den av riksdagen redan beslutade skolöverstyrelsen
och med inneslutande jämväl av den nuvarande läroverksöver
Efter
en historisk översikt över tidigare strävanden i vårt land att
för undervisningsväsendet i dess helhet eller för olika grenar därav skapa
en central ledning samt efter en närmare redogörelse för de nuvarande
överstyrelsernas tillkomst och organisation, hava de sakkunniga lämnat en
ingående motivering för behovet av. enhetlighet i undervisningsväsendets
ledning. De sakkunniga anföra därvid bl. a-:
»Med hänsyn till de många och stora uppgifter av mera allmän
natur, som numera föreligga för en central ledning av landets undervisningsväsen,
torde det vara ofrånkomligt, att samarbetet mellan de olika
grenarna av denna ledning omöjligen skall kunna inskränkas till det fatal
ärenden, som det nu författningsenligt skall avse, eller hallas inom de
trånga gränser, av vilka det för närvarande är bundet. Särskilt torde det
böra uppmärksammas, att skolöverstyrelsen, sedan de tekniska läroanstalterna
och handelsgymnasierna blivit förlagda under densamma, kommer
att fungera såsom chefsmyndighet över undervisningsanstalter av med de
allmänna gymnasierna mycket närbesläktad karaktär. Därigenom att detta
blivit fallet, kan den beslutade skolöverstyrelsen redan sägas hava erhållit
en sådan ställning, att ingen principiell förändring i dess verksamhetsområde
skulle inträda, därest jämväl de senare underordnades ^densamma.
Men därmed har också ett av de skäl, som, då organisationsfrågan senast
var aktuell, var ägnat att ingiva starka betänkligheter mot samarbetets
realiserande genom en enhetlig överstyrelse, bortfallit. Till dessa förhallanden
återkomma vi utförligare i det följande. o
Ur allmänt samhällelig synpunkt framstår ^ kravet pa .enhetlighet i
undervisningsväsendets ledning såsom ett önskemal av ytterligt betydelse
full innebörd. Den dualism, som nu härutinnan råder, och som i visst avseende
kan komma att bliva än mera skärpt efter sammanförandet av
folkundervisningens och yrkesundervisningens ledning inom en gemensam
skolöverstyrelse, måste betecknas såsom allt annat än lycklig. Omsorgen
Behovet av
enhetlighet
i undervisningsväsendets
ledning.
Sakkunniga.
6
Kungl: Maj;ts Proposition Nr 52
om deri ungdom, vars undervisning och utbildning, oberoende av stånd
eller ekonomiska villkor, utgör en av samhällets viktigaste funktioner,
klaver, att de olika anstalter, i vilka denna fostran försiggår, och vilka
alla sträva mot samma gemensamma mål, danandet av dugliga svenska
medborgare, även utrustas med en i största möjliga utsträckning gemensam
ledning, först da sa skett, hava de för hela vårt folks undervisninc
gemensamma uppgifterna erhållit ett synligt uttryck, först då hava möjligheter
skapats för ett allsidigt överblickande och bedömande av undervisningsfrågorna
i stort.
Även ur pedagogisk och ekonomisk synpunkt är åstadkommandet av
enhetlighet i ledningen av arbetet i våra barndoms- och ungdomsskolor
ett reformkrav av synnerlig vikt. Sålunda förefinnas en mängd undervisnings-_
och uppfostringsfrågor av väsentligen principiell innebörd, vilkas
enhetliga behandling och lösning måste anses utgöra en djupt betydelsefull
angelägenhet, i ill sadana frågor höra icke blott de, vilka omedelbart avse
det arbete, som i skolorna bedrives i intellektuellt och moraliskt bildande
syfte. Till dem höra givetvis även de allt mera uppmärksammade spörsmålen
om sundhetsförhallandena i skolorna samt ungdomens fysiska uppfostran,
ävensom de därmed i nära sammanhang stående frågorna om
undervisningslokaler samt undervisnings- och inredningsmateriell. I detta
sammanhang bör jämväl erinras om de omfattande organisationsspörsmål,
saväl i vad de avse skolväsendet i dess helhet som enskilda skoltyper, som
stå på dagordningen, spörsmål, vilka endast kunna vinna på en allsidig
belysning och samfälld handläggning. Ett underlättande av utbyte utav
erfarenheter mellan representanter för undervisningsarbetets olika sidor
skulle obetingat bliva en följd av ledningens sammanförande, i synnerhet
som därmed måste följa en viss gemensamhet i fråga om inspektionsverksamheten,
lärarutbildningen och befordringsväsendet. Slutligen föreligga
en mångfald ärenden av ekonomisk natur, vilka ej mindre ur undervisningsväsendets
egen synpunkt än även med hänsyn till en sund rikshushållning
påkalla gemensam behandling av de olika skolformernas målsmän.
Sakkunniga anse sig böra något utförligare utveckla nu mera antydningsvis
berörda synpunkter.
Därvid torde de nämnda princip- och organisationsspörsmålen i främsta
rummet böra ägnas uppmärksamhet. Förhållandet mellan folkskolan å ena
''idan och de allmänna läroverken samt privatläroverken å andra sidan är
för närvarande sadant, att ett ständigt utbyte av lärjungar dessa undervisningsanstalter
emellan i stor utsträckning äger rum. Fn lärjunge, som
eu termin tillhör den ena anstalten, åtnjuter en annan termin undervisning
i den andra. Formerna för denna lärjungarnas övergång skulle av
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
(
Kun yl. Maj:Is Proposition Xr 52.
sevärt främjas av gemensam reglering. Likaledes skulle anstalternas anpassning
efter varandra i fråga om inträdesfordringar in. in. hava största
fördel av ett ingående samarbete. Undervisningsmetoder, lärokurser, anskaffandet
och tillhandahållandet av materiell och läroböcker påkalla.gemensamma
överväganden och gemensamma åtgärder från deras sida, vilka
hava ledningen av de olika undervisningsgrenarna sig anförtrodd. Ur
social och pedagogisk synpunkt måste ett utbyte vid gemensam rådplägning
av erfarenheter kunna förväntas bliva i hög grad fruktbringande.
Det nu i många hänseenden oklara förhållandet mellan folkskolan och
privatläroverken påfordrar ävenledes gemensam utredning och lösning.
Ser man vidare på den undervisande och uppfostrande verksamhet,
som bedrives å ena sidan i de allmänna läroverkens och flickskolornas
mellanklasser och å andra sidan i de högre folkskolorna och de kommunala
mellanskolorna, är denna icke blott ur mera allmänna synpunkter
utan även i fråga om detaljer nästan helt och hållet sammanfallande.
Kurserna äro i det hela desamma, metoderna överensstämmande, läroböcker
och materiell i stor utsträckning gemensamma. Skolformerna högre folkskola
och kommunal mellanskof stå varandra också i organisatoriskt
hänseende mycket nära, ett förhållande, varom jämväl av löneregleringskommittén
och departementschefen erinrats i samband med frågan om
lönereglering för de olika läroanstalternas personal. Den kommunala
mellanskolan utgår principiellt från och är i grund och botten endast en
särskild form av den högre folkskolan, även om den på grund av vissa
hittills rådande övergångsförhållanden ännu i ej så få fall i verkligheten
haft eu annan upprinnelse. Enligt nu gällande ordning står emedlertid
högre folkskolan under skolöverstyrelsens inseende, men kommer, så snart
den erkänts såsom kommunal mellanskof, under läroverksöverstyrelsens
ledning. Förlorar den åter sin egenskap av kommunal mellanskof, måste den
återgå till högre folkskola och kommer således åter under folkskolöverstyrelsens
inseende. Arbetet i den kommunala mellanskolan bygger pa arbetet i
folkskolan och förutsätter därför — om den kommunala infilanskolan inom
sin begränsade tidsram skall kunna fylla sin uppgift utan överansträngning
av lärjungarna och utan att deras kunskaper skola bliva undermåliga —,
ej blott ingående kännedom om utan också noggrannt hänsynstagande till
detsamma. Ytterligare må erinras därom, att den högre folkskolan och
den kommunala mellanskolan i stor utsträckning ställa enahanda krav pa
lärarkrafter och skollokaler. 1 kommunalt avseende hava de ock eu ^fullt
likartad ställning. Slutligen torde i detta sammanhang böra framhallas,
att de kommunala mollanskolornas liksom real- och samskolornas ungdom
går att fullfölja sin utbildning dels i läroverkens gymnasier, dels i de
8
Kung}. Maj:ts Proposition iW 52.
tekniska och handelsgyrnnasierna. Under dylika omständigheter måste det
sägas vara en mindre tillfredsställande ordning, att ledningen av denna
fortsatta utbildning är överlämnad åt skilda ämbetsverk.
En undersökning av förhållandena i allmänhet å överstadiet ger vid
handen, att fortsättningsskolorna, lärlings- och yrkesskolorna, folkhögskolorna,
de tekniska gymnasierna, handelsgyrnnasierna samt i stort sett också
de tekniska fackskolorna avse ett åldersstadium, som sammanfaller med
läroverkens gymnasialstadium. Även om mål och metoder i dessa olika
undervisningsanstalter äro och nödvändigtvis måste vara olika, erbjuder
sig dock en mångfald spörsmål, vilkas lösning avgjort skulle främjas genom
gemensamma överväganden. Den s. k. övergångsåldern och det närmast
därefter följande åldersskedet av det mänskliga livet höra till de på en
gång mest ömtåliga och för den kommande utvecklingen mest betydelsefulla
skedena och påkalla utan tvivel — huru skilda de individuella utvecklingsmålen
än kunna vara — en samfäld behandling av en mängd
dithörande uppfostringsspörsmål, för vilkas tillfredsställande lösning ett
utbyte av på olika områden vunna erfarenheter är i högsta grad önskvärt.
Med hänsyn till undervisningsarbetets mera speciella sidor kunna
ävenledes ett flertal angelägenheter anföras, vilka med fördel böra göras
till föremål för samfälld behandling. Bland sådana undervisningsväsendet
i dess helhet berörande uppgifter må nämnas: läroböcker i åtskilliga ämnen,
åstadkommande av lämpliga läseböcker framförallt i modersmålet,
åvägabringande av kartor, plancher och annan undervisningsmateriell.
Undervisningen i teckning, gymnastik, musik, manlig och kvinnlig slöjd
och hushåll-göromål är ifråga om både metoder, materiell, lärarkrafter
och inspektion fullständigt sammanfallande för de under de båda styrelserna
lydande läroanstalterna.
Ävenledes erbjuda, såsom redan antytts, frågor rörande skolhusbyggnader
många gemensamma punkter. I stort sett ställa de samma pedagogiska,
hygieniska och arkitektoniska krav, de påfordra ävenledes samma
utredning och behandling i ekonomiskt och kommunalt hänseende. Av
dessa anledningar föreligger ett behov av utbyte av erfarenheter och åsikter
inom den centrala myndigheten.
Slutligen torde böra nämnas, att organisationen och ledningen av de
olika läroanstalternas bibliotek bör försiggå efter i det hela gemensamma
synpunkter.
Ett av de områden, där bristen på enhetlighet i ärendenas handläggning
för närvarande är som mest kännbar, är lärarutbildningen. Utbildningen
av lärare för de allmänna läroverken, folkskoleseminarierna samt
flickskolorna försiggår icke blott efter samma normer utan även i stort
9
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 52.
sett vid samma anstalter. Sålunda berättigar genomgången provårskurs
vid allmänt läroverk till erhållande av anställning såsom ämneslärare såväl
vid läroverk och högre lärarinneseminariet som vid folkskoleseminarierna.
Vid folkskoleseminarium genomgången provårskurs medför enahanda
rättighet. Likaledes äro de av överstyrelserna föranstaltade fortbildningskurserna
i stor utsträckning av den art, att de böra vara gemensamma
för lärare vid samtliga ovannämnda läroanstalter. I de städer, där
provårskurs redan finnes anordnad vid såväl allmänt läroverk som folkskoleseminarium,
har samarbete i viss utsträckning redan kommit till stånd.
Emellertid kvarstår som ett hittills icke realiserat önskemål, att enhetlighet
må åvägabringas jämväl vid prövningen av ansökningar till sådana
kurser. För närvarande anställa överstyrelserna i stort sett denna prövning
var för sig och oberoende av varandra. På grund av det sålunda
tillämpade förfaringssättet har det icke kunnat undvikas, att hänvisningen
av provårskandidater blivit i påfallande grad ojämn, särskilt i det avseendet,
att till seminariernas provårskurser i åtskilliga fall kommit att
hänvisas aspiranter med meriter väsentligt underlägsna deras, som av
läro ver ksöverstyrelsen måst avvisas. I nu ifrågavarande avseende torde
ävenledes böra framhållas önskvärdheten utav, att ledningen vid de olika
lärarutbildningsanstalterna blir i möjligaste utsträckning enhetlig. Det lär
nämligen med nuvarande dualism i ledningen icke kunna undvikas, att
bedömandet av lärarkandidaterna vid olika provårsinstitutioner blir behäftat
med en ojämnhet, vilken vid senare befordran för den enskilde
måste komma att medföra icke ringa olägenhet och leda till orättvisor.
Vid gemensam ledning torde det kunna förväntas, att ifrågavarande missförhållanden
skola bliva i väsentlig mån undanröjda.
En annan betydelsefull sida i undervisningsväsendets administration
bör i detta sammanhang icke lämnas obeaktad. Helt visst skulle det vid
vissa befordringsärendens handläggning innebära avsevärda fördelar, om
större gemensamhet förefunnes inom den centrala ledningen för de olika
ifrågavarande läroanstalterna. Visserligen måste det uppställas såsom ett
bestämt önskemål, att även vid en större gemensamhet i ledningen av
undervisningsväsendet, varje särskilt undervisningsområde får sina befordringsfrågor
behandlade utan störande inblandning av målsmän från andra
undervisningsområden. Men detta hindrar givetvis icke, att även i denna
punkt etr intimare samarbete inom ledningen skulle medföra vissa fördelar.
Det är nämligen uppenbart, att den genom inspektion inhämtade
personliga kännedomen om vederbörande lärare i många fall måste bliva
synnerligen värdefull, då det gäller att bedöma en sökandes kompetens
för en viss befattning. Alldeles särskilt måste detta bliva fallet vid den
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 43 höft. {Nr 52.) 2
10
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 52.
folkskolöverstyrelsen åliggande prövning, som föregår behörighetsförklaring
till lektorstjänst vid folkskoleseminarium enligt det av 1918 års riksdag
fattade beslutet. Med nu bestående ordning möter det vissa praktiska
svårigheter ör folkskolöverstyrelsen att på rent personlig väg förvärva
nödig erfarenhet rörande de ej få vid de allmänna läroverken tjänstgörande
lärare, som önska ifrågakomma till befordran vid folkskoleseminarium.
Annorlunda skulle förhållandena härutinnan givetvis bliva, därest
läroverk och folkskolesfeminarier stode under en central ledning med möjligheter
till ett mera ingående samarbete.
Likaledes är det uppenbart, att en starkare sammanhållning av läroverkens,
folkundervisningens och de tekniska läroanstalternas ledning
skulle vara ägnad att till ömsesidig fördel tillgodose kravet på vederbörlig
fackkunskap inom den centrala ledningen själv. Icke utan skäl hava um
derstundom klagomål förnummits däröver, att inom de olika överstyrelserna
vissa ämnen sakna vetenskapligt fackutbildad representation. Så är
fallet för närvarande inom läroverksöverstyrelsen med exempelvis ämnena
modersmålet och klassiska språk, medan folkskolöverstyrelsen enligt sakens
natur endast kan hava vetenskapligt utbildade företrädare för ett mindre
antal ämnen. Att ett dylikt, med nuvarande anordning av den centrala ledningen
ofrånkomligt förhållande skall vara förbundet med kännbara olägenheter
såväl vid handläggning av vissa befordringsärenden som vid
åvägabringande av fackinspektion inom olika undervisningsämnen, ligger i
öppen dag. Lika uppenbart är emellertid, att med en mera enhetlig, gemensamheten
bättre tillgodoseende ledning av undervisningsväsendet nyssnämnda
svårigheter skulle kunna — åtminstone i den mån rekryteringen
av ledam otstj a n steril a medgåve ett hänsynstagande härtill — väsentligen
förminskas. Sakkunskapen inom de olika undervisningsområdena skulle
lätteligen kunna tagas i anspråk för ändamål, som här omförmälts, och
på så sätt erforderlig fackrepresentation utan merkostnad för statsverket
åstadkommas.
\ ad slutligen angar de i det föregående berörda frågor av ekonomisk
innebörd torde, särskilt beträffande anslagsäskanden hos riksdagen, det icke
erfordras någon utförligare motivering, för att fördelarna av en mera enhetlig
handläggning av dylika ärenden skola tydligt framstå. Givetvis
måste det, för vinnande av erforderlig planmässighet i kraven på statens
ekonomiska bistånd vid undervisningsväsendets främjande, vara av synnerlig
betydelse, att framställningarna härutinnan bedömas och avgöras
från en ståndpunkt, som möjliggör överskådande av skolväsendet i dess
helhet.
Av här i korthet lämnade framställning torde — såsom jämväl av
11
Kuiifjl. Maj:ts Proposition AV 52.
folkundervisningskommittén tidigare framhållits — omedelbart framgå, att
de uppgifter, som nu tillkomma å ena sidan läroverksöverstyrelsen, a andra
sidan folkskolöverstyrelsen (respektive skolöverstyrelsen), äro varandra i
grundläggande hänseenden alltför likartade, för att de med fördel skulle
kunna behandlas allenast med det lösa och tillfälliga samband, som kan
förefinnas mellan tvenne centrala verk med närbesläktade verksamhetsområden
i allmänhet. Från synpunkten av stats- och samhällslivet i dess
helhet äro de dock att anse allenast såsom delar av samma stora enhet.
Fn ställning, som komme dem att inför det allmänna framträda som
målsmän för skilda, måhända stundom stridiga och med varandra rivaliserande
intressen skulle helt visst icke kunna undgå att bliva till skada
för dessa intressen, än för det ena, än för det andra. En sund utveckling
av arbetet på vår ungdoms undervisning och uppfostran kräver enligt
vår uppfattning med nödvändighet, att detta arbete alltigenom ledes och
bedömes från mera enhetliga synpunkter än nu sker. Endast pa detta sätt
är det tänkbart, att det samförstånd och det stöd av ömsesidiga erfarenheter,
som äro ett oundgängligt villkor för framgången i detta arbete,
verkligen kunna uppnås. Den riktning, som vårt undervisningsväsen i sin
utveckling numera tagit, medför å ena sidan, att det inre sambandet mellan
samtliga detsamma tillhörande läroanstalter allt mer och mer stärkes, och
leder å andra sidan med nödvändighet därtill, att vissa gränsområden
uppstå, där de olika läroanstalternas arbetsuppgifter nära beröra varandra.
Hänsynen till samtliga nu framhållna omständigheter kräver efter var
åsikt, att åtgärder vidtagas i syfte att åvägabringa en i största möjliga
utsträckning enhetlig ledning av undervisningsväsendet i dess helhet. Om
nödvändigheten av ett nära samarbete mellan ledningarna för skolväsendets
skilda grenar hava bland de sakkunniga icke heller ratt delade meningar.»
De sakkunniga övergå därefter att närmare utveckla, huru det nödiga
samarbetet lämpligen bör åvägabringas. De erinra därvid inledningsvis
om de stadganden, som redan nu förefinnas i de båda överstyrelsernas
instruktioner rörande gemensam handläggning av vissa ärenden, vilka föreskrifter
de anse i allt väsentligt överensstämma med de i kungörelsen den
16 februari 1900 givna i fråga om samarbetet mellan de centrala ämbetsverken
i allmänhet.
Beträffande nu förevarande angelägenhet anföra de sakkunniga bl. a.:
»Vid en blick på de ärenden, som enligt den nu lämnade redogörelsen
för närvarande skola göras till föremål för samfälld behandling av läroverksöverstyrelsen
och folkskolöverstyrelsen, faller det lätt i ögonen, att
bland dessa icke finnes upptagen eu enda av de stora frågor av allmän
Formen föi
sam arbetet
Sakkunniga
12
Kutig], Maj:ts Proposition Nr 52.
natur, vilka, enligt vad vi i det föregående framhållit, i främsta rummet
pafordia en enhetlig och gemensam behandling av den centrala ledningen
av landets skolväsen. Hår saknas sålunda de viktiga frågorna angående
organisationen av samt mal och metoder för arbetet vid de överstyrelserna
undei lydande anstalterna, ävensom de ej mindre betydelsefulla frågorna
angående sundhetsförhallanden samt undervisnings- och inredningsmateriell.
Mest påfallande torde dock vara, att frågorna om anslagsäskanden hos
riksdagen icke funnit någon som helst plats bland de angelägenheter, som
ansetts kräva samfälld behandling. De frågor, som nu gällande förordning
anvisar till gemensam handläggning, äro samtliga av mera speciell natur,
avseende i främsta rummet vissa sidor av lärarutbildningen och över
huvud sadana spörsmål, s«''m pa grund av den gemensamhet i själva förvaltningsområdet,
vilken faktiskt redan nu förefinnes, icke kunnat undgå
att behandlas gemensamt.
Nu påpekade förhållanden ha också medfört, att enligt gällande bestämmelser
formerna för samarbetet mellan de båda överstyrelserna ansetts
i stort sett kunna inskränkas till sådana, som i allmänhet gälla
för samarbetet mellan statens centrala verk. En följd härav har återigen,
efter vad vi inhämtat, blivit, att det personliga samarbete, som ägt rum
mellan de båda skolöverstyrelserna, ingalunda antagit eu så ingående och
omfattande karaktär, som det faktiskt förbandenvarande, av oss i det föregående
konstaterade behovet av samarbete påkallat. I många fall har samarbetet
inskränkt sig till det rent expeditionella området, sedan hithörande
frågor blivit avhandlade telefonledes eller eljest under hand av vederbörande
befattningshavare inom de båda ämbetsverken. Att en sådan sakernas
ordning kunnat utbilda sig, har sin naturliga förklaringsgrund däri, att,
sedan riksdagen ar 1913 avvisat förslaget om en gemensam skolöverstyrelse,
de sedermeia utfärdade instruktionerna för överstyrelserna icke kommo
att upptaga någon som helst uppfordran eller eggelse för överstyrelserna
till att i samarbetet ga utöver de tränga gränser, sagda instruktioner
uppdrogo. Ja, även om i överstyrelserna kunnat finnas någon personlig
benägenhet att överskrida dessa gränser, ha nu påpekade förhållanden
kommit att verka dämpande och återhållande.''1
Med hänvisning till påpekade förhållanden göra de sakkunniga gällande,
att det nu tillämpade samarbetet mellan överstyrelserna icke tillgodoser
de krav på enhetlighet inom undervisningsväsendets ledning, som
av de sakkunniga vitsordats såsom oavvisliga. Nya former för detta samarbete
maste sålunda skapas och därvid framstode det såsom oundgängligen
nödvändigt, att säkerhet vunnes för att samarbetet bleve på ett
13
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 52.
effektivt sätt tillgodosett. Även om beträffande den närmare utgestaltningen
av dessa former olika möjligheter framställde sig, hade vissa allmänna
grundsatser från början stått fullt klara.
Rörande detta spörsmål yttra de sakkunniga:
»Till sådana grundsatser hör i främsta rummet, att det icke överlåtes
åt tillfälligheten, om eller på vad sätt ett samarbete mellan de olika^ledningnma
kommer till stånd, utan att det fastmer måste skapas en sådan
anordning för det gemensamma arbetet, som innebär full garanti för att
de frågor, vilka påkalla gemensam handläggning, också, så ofta si påfordras,
göras till föremål för "sådan behandling, ävensom att formerna för samarbetet
därvid på lämpligt sätt anpassas efter ärendenas olika art och
betydelse.
Sålunda måste enligt vår mening sörjas för, att alla viktigare frågor,
som angå undervisningsväsendet i dess helhet, både den högre skolundervisningen,
folkundervisningen och yrkesundervisningen, bliva behandlade
vid plenarsammanträden, vid vilka samtliga medlemmarna av de centrala
styrelserna höra om möjligt vara tillstädes. Pa motsvarande sätt böra
frågor, som angå antingen endast det högre skolväsendet och folkundervisningen
eller endast folkundervisningen och yrkesundervisningen eller endast
det högre skolväsendet och yrkesundervisningen, behandlas vid plenarsammanträden,
i vilka de medlemmar, vilkas arbetsområden därvid beröras,
böra deltaga. Slutligen böra sådana frågor av mindre betydelse eller omfattning,
som angå antingen undervisningsväsendet i dess helhet eller några
av dess olika områden, behandlas samfällt under former, som motsvara
dem, vilka i allmänhet vid den centrala förvaltningen gå under benämningen
av chefsärenden, och i vilkas behandling förutom vederbörande
chef en eller annan ledamot deltager.
Enligt vår mening ligger det en utomordentlig vikt vid att lämpliga
bestämmelser om de nu antydda arbetsformerna icke blott meddelas, utan
att de även med största möjliga lätthet och säkerhet kunna tillämpas.
Därför måste det i möjligaste utsträckning sörjas för, att i anordningen
av den centrala ledningen allt sådant undvikes, som kan göra samarbetet
under de nyss antydda formerna svårt att lå till stånd eller svart att
överblicka och leda. -In smidigare den arbetsapparat, som här är i fråga,
kan göras, ju mera organiskt den kan växa samman med den centrala
ledningens arbete i allmänhet, desto större utsikt linnes till att den skall
fungera på det rätta sättet och vid de rätta tillfällena.»
Vid övervägande av olika möjligheter för åstadkommande av en arbetsapparat
av nu antydda beskaffenhet, hava tva olika vägar erbjudit sig.
A fena sidan kunde det tänkas, att läroverksöverstyrelsen och skolöver
-
14
KuimjI. Maj:ta Proposition Nr i>2.
styrelsen fortfarande bibehållas såsom tvenne fristående styrelser och att
den apparat, som behövdes för det gemensamma arbetet, åvägabragtes
genom en utbyggnad av de former, som redan nu finnas föreskrivna för
överstyrelsernas gemensamma arbete. Den gemensamma arbetsapparaten
skulle sålunda läggas utanför överstyrelserna. Å andra sidan erbjöde sig
givetvis den utvägen, att nämnda apparat förlädes inom de båda styrelserna
och organiskt införlivades med överstyrelsernas övriga arbetsformer,
en anordning, som skulle leda till att de båda överstyrelserna förenades
till ett gemensamt ämbetsverk med skilda avdelningar på samma sätt som
folkskolöverstyrelsen och den av Kungl. Maj:t till 1918 års riksdag föreslagna
yrkesskolöverstyrelsen redan nu förenats till ett gemensamt ämbetsverk.
»
1 fortsättningen utveckla de sakkunniga de båda alternativens innebörd
på följande sätt:
»Bleve den i det föregående berörda apparaten för det gemensamma
arbetet —— såsom det första alternativet avser — förlagd utanför de båda
styrelserna, synes denna närmast böra antaga formen av en särskild delegation,
sammansatt av medlemmar ur läroverksöverstyrelsen samt ur endera
eller båda skolöverstyrelsens avdelningar, alltefter föreliggande ärendens
karaktär. V id ärenden av mera allmän eller principiell natur (berörande
organisation, inspektion, lokaler, materiell, fysisk fostran, anslagsäskanden
m. m.) borde läroverksöverstyrelsen samt skolöverstyrelsens båda
avdelningar vara representerade, lämpligen av cheferna, samt ytterligare
minst 2 ledamöter från varje avdelning respektive styrelse, därav de båda
avdelningscheferna inom skolöverstyrelsen. Antalet medlemmar i delegationen
skulle sålunda komma att uppgå till minst 8. Ärenden berörande
endast läroverksöverstyrelsens och endera avdelningens inom skolöverstyrelsen
verksamhetsområde skulle handläggas vid sammanträde med cheferna,
avdelningscheferna samt om möjligt samtliga ledamöter inom vederbörande
styrelse respektive avdelning, således tillsammans minst 6 medlemmar.
Vad slutligen angår de förut berörda så kallade chefsärendena, torde
dessa lämpligen med bär ifrågasatta behandlingssätt kunna handläggas av
cheferna samt en representant för varje avdelning, respektive styrelse.
dill ordförande vid delegationens sammanträden borde en av de båda
verkscheferna utses av Kungl. Maj:t.
Väljes åter det andra av de båda förut nämnda alternativen, och det
gemensamma arbetet följaktligen komme att förläggas till den för undervisningsväsendet
i dess helhet gemensamma överstyrelsen, kommer givetvis
chefen för denna att vara den självskrivne ledaren av detta arbete liksom
15
Kurnjl. Maj:ts Proposition Nr 52.
av allt övrigt arbete inom överstyrelsen. Och vad formerna för detta
arbete beträffar, komme dessa i stort sett att sammanfalla med de arbetsformer,
som måste komma att tillämpas inom den av riksdagen redan
beslutade skolöverstyrelsen. Skillnaden blir endast den, att den plenarform,
som avser samtliga underlydande läroanstalter, kommer att omfatta
även representanter för den avdelning inom överstyrelsen, som har att
handlägga ärenden angående det högre skolväsendet, och att vid behandlingen
av sådana chefsärenden, som avse sagda högre skolväsen, även en
representant för läroverksavdelningen kommer att närvara.»
De sakkunniga ingå därefter på eu närmare prövning av de båda
alternativen och anföra därvid bl. a.:
»Bibehållas — enligt det första alternativet — de båda nuvarande
överstyrelserna fortfarande såsom tvenne fristående ämbetsverk, komma
dessa, även om åt den ifrågasatta delegationen skulle kunna givas den
bästa möjliga anordning, att i det yttre markera en dualism i den centrala
ledningen, som måste komma att stå hindrande i vägen för den uppfattning
av vårt undervisningsväsens enhetlighet och inre sammanhang, som
vi i det föregående framhållit såsom en ur principiell synpunkt ytterst
viktig förutsättning för en sund utveckling av sagda undervisningsväsen.
Och man måste säga, att i och med detsamma beträtts en väg, som går
i helt annan riktning än den, vilken årets riksdag genom sitt beslut om
upprättandet av skolöverstyrelsen betecknat såsom den önskvärda.
Det torde ock vara att befara, att de separatistiska synpunkter, ej
sällan grundade på ömsesidig misstro, som tyvärr hittills ej varit okända
inom de lärarkårer, vilka representera de olika undervisningsområdena,
snarare skulle finna anledning till skärpning än till motsatsen, om en
sådan anordning, som den genom det första alternativet betecknade, komme
till stånd. Läroverksöverstyrelsen komme alltid att framstå som den mindre
i jämförelse med den starkt utvidgade skolöverstyrelsen och samarbetet
dem emellan kunde därför lätt nog komma att antaga karaktären av en
tävlan, i vilken den större styrelsen redan genom sin numerär ofta rent
automatiskt komme att få övertaget. Ett sådant förhållande komme lätt
att försvåra och förhindra det samarbete, som åsyftas.
Även om man kunde bortse från nu berörda mera principiella synpunkter,
föreligga likväl vissa omständigheter av administrativ och expeditionell
natur, vilka måste göra oss betänksamma gent emot det nu ifrågavarande
första alternativet.
Det torde icke kunna undgås, att eu delegation av den beskaffenhet,
som förut nämnts, bleve en ganska tung och svårhanterlig apparat, Först
16
K linål. Maj:ts Proposition Nr 52.
och främst är det uppenbart, att för handhavande av delegationen i dess
olika former krävdes ett mycket intimt samarbete mellan de båda cheferna
och ett omsorgsfullt planläggande, ej sällan långt i förväg, av lämpliga
tider för sammanträden. Med den mångfald ärenden, som inom vardera
överstyrelsen påkalla uppmärksamhet, och ej minst i betraktande av den
inspektionsverksamhet, som aligger överstyrelserna och som komme att
fullt självständigt dirigeras inom vardera överstyrelsen, bleve det givetvis
ofta förenat med ej ringa svårigheter att sammanföra vederbörande medlemmar
till sammanträden till just de tidpunkter, då sådana vore av behovet
påkallade. Man har onekligen svårt att värja sig för den farhågan,
att sammanträdena ej sällan måste komma att bli beroende av tillfälligheter
och att det eftersträvade samarbetet kunde komma att vedervågas.
Helt annorlunda skulle det i detta avseende ställa sig inom en för
hela undervisningsväsendet gemensam överstyrelse. Även om det inom en
sådan understundom kan komma att möta svårigheter att finna det
mest lämpliga tillfälle till samarbete, är dock att förvänta, att den gemensamma
chefen, vilken har hela ledningen av arbetet i sin hand, skall
lättare kunna överblicka de föreliggande uppgifterna och i lämplig ordning
träda anstalter, som äro ägnade att tillgodose det gemensamma arbetet.
Utan tvivel skulle också hela apparaten för samarbetet få en vida mera
smidig och naturlig anordning, icke minst i det avseendet, att den icke
komme att framträda såsom något för överstyrelsens arbete i övrigt
främmande. Redan den synpunkten, att förhandlingarna fördes mellan
medlemmarna av ett och samma ämbetsverk, som förfogade över gemensamma
lokaler och i viss utsträckning även över gemensam kanslipersonal,
skulle avsevärt bidraga till att göra det hela enklare och mindre omständligt.
Det är vidare att märka, att behandlingen av de gemensamma, så
kallade chefsärendena inom en gemensam överstyrelse bleve enklare än
om två fristående överstyrelser bibehölles. I förra fallet komme nämligen
dessa ärenden att föredragas endast inför verkchefen eller vederbörande
avdelningschef. I senare fallet måste föredragningen ske inför båda cheferna.
Slutligen kunde inom en gemensam överstyrelse det expeditionella
förfarandet ställa sig enklare än om två överstyrelser bibehölles. I senare
fallet kunde svårligen ett visst dubbelarbete ifråga om protokoll och
koncept undvikas.
Om således starka skäl tala för att giva åt det senare av de båda
i det föregående behandlade alternativen företrädet, får man emellertid
icke förbise, att även detta alternativ kan vara ägnat att framkalla vissa
betänkligheter. Sålunda kan det befaras, att chefen för ett så omfattande
verk, som en för hela undervisningsväsendet gemensam skolöverstyrelse
17
Kungl. Maji/s Proposition Nr 52.
skulle bliva, skall komma att betungas med en så betydande arbetsbörda,
att han ej i erforderlig och önskvärd utsträckning skall kunna sammanhålla
arbetet inom verket. Uppdelningen av ledningen mellan verkschefen
och avdelningscheferna kan givetvis också komma att medföra vissa olägenheter.
Och likaså kunna helt visst svårigheter komma att möta att finna
en för det krävande chefsuppdraget fullt lämplig person, som med erforderlig
organisationsförmåga förenar ingående erfarenhet om de olika områden
den gemensamma skolöverstyrelsen skulle komma att företräda.
Vad den först nämnda svårigheten angår, är att ihågkomma, att den
gemensamma överstyrelsen kommer att dela denna med övriga större centrala
ämbetsverk. Såsom i dessa senare sker, måste man även inom skolöverstyrelsen
söka förminska eller avhjälpa densamma såväl därigenom att till
ledamöter i överstyrelsen utses personer, som var för sina områden äga
icke blott nödig fackinsikt utan även förmåga att leda de till de respektive
områdena hörande göromålen, som även och framför allt därigenom
att till avdelningschefer utses fullt lämpliga personer och att arbetsledningen
mellan dessa och verkschefen på ett klokt avvägt sätt fördelas.
Vidkommande nu nämnda fördelning måste enligt vår uppfattning,
vilken härutinnan nära ansluter sig till den av riksdagen uttalade, den
ifrågasatta styrelsens förmåga att på ett tillfredsställande sätt fylla sina
uppgifter i mycket hög grad bliva beroende av att denna fördelning
grundas på största möjliga självständighet för de olika avdelningarna inom
deras respektive verksamhetsområden samt genomföres och regleras på ett
ändamålsenligt sätt. Givet är att härutinnan i skolöverstyrelsen liksom i
övriga större verk kunna ur synpunkten av arbetets administrativt-tekniska
anordning vissa svårigheter komma att yppa sig, som icke skulle
framträda i ett mindre, fristående ämbetsverk. Vi äro emellertid övertygade
om att dessa svårigheter icke kunna bliva större än att de under
förutsättning av ett gott personligt samarbete och i mån av vunna erfarenheter
skola låta sig övervinnas. I varje fall äro de av den formellttekniska
natur, att de icke böra få stå hindrande i vägen för tillgodoseendet
av de mycket betydelsefulla reala synpunkter om samhörighet och
enhetlighet i det allmänna skolväsendet, som vid denna frågas bedömande
för oss varit bestämmande.
Vad slutligen angår de möjliga svårigheterna att finna en lämplig
chef. torde härvid gälla, att samma olägenhet, säkerligen i ännu högre
grad, vidlåder förslaget med delegation, då givetvis den däruti ledande
kraften måste besitta icke allenast enahanda allmänna kvalifikationer, som
böra tillkomma chefen för en enhetlig skolöverstyrelse, utan därtill även
förutsättningarna att, ehuru såsom chef fäst vid en av överstyrelserna,
it ili ting till riksdagens protokoll It) It). 1 samt. 43 käft. (Nr 52.) 3
18
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 52.
kunna fylla den grannlaga uppgiften att handhava ledningen av de gemensamma
frågorna på ett sådant sätt, att de olika överstyrelsernas intressen
bliva i lika män och objektivt tillvaratagna samt den andre
verkschefens självständighet eller auktoritet icke lider något intrång.
Den farhåga, som en gång tidigare i ett liknande sammanhang blivit
uttalad, torde knappast kunna undertryckas, att även om delegationens
ordförande vid handläggning av överstyrelsens gemensamma angelägenheter
skulle kunna ställa sig mera fristående och överblickande i förhållande till de
särintressen, som kunna göra sig gällande inom de olika överstyrelserna,
skulle han säkerligen på grund av den misstro, som lätt nog komme att
möta honom från det ena hållet, och av de krav, som ställdes på honom
från det andra hållet, i sin ämbetsutövning komma att både känna sig
och i själva verket också bliva bunden på ett sätt, som för arbetet
i fråga om de allra viktigaste spörsmålen kunde bliva till stort men.
Sammanföras åter överstyrelserna till ett ämbetsverk, kommer den gemen - samme chefen att vara fristående i förhållande till de olika avdelningarna
och erhåller i denna sin ställning både en uppfordran och ett stöd att
objektivt överblicka och tillvarataga de olika intressena.»
Med hänvisning till vad som under denna prövning framkommit finna
de sakkunniga, att kravet på enhetlighet i ledningen av vårt lands undervisningsväsen
på mest tillfredsställande sätt tillgodoses genom upprättande
av en gemensam skolöverstyrelse, innefattande såväl den nuvarande läroverksöverstyrelsen
som den beslutade skolöverstyrelsen samt organiserad
enligt i huvudsak de grunder, som av riksdagen fastställts för sistnämnda
ämbetsverk. Skolöverstyrelsen bör i överensstämmelse härmed uppdelas
å tre relativt självständiga avdelningar: en läroverksavdelning, en folkskolavdelning
och en yrkesskolavdelning.
De sakkunniga förklara sig vid intagande av denna ståndpunkt i
främsta rummet hava letts av övertygelsen, att ett mera löst ordnande av
sambandet mellan de nuvarande överstyrelserna — förutom de svårigheter,
som i det föregående framhållits — nödvändigtvis måste komma att medföra
en viss isolering mellan desamma, vilken skulle komma att motverka
det med åtgärden eftersträvade syftet. Den förordade anordningen för det
gemensamma arbetet måste däremot, såsom läroverksöverstyrelsen i sitt år
1913 avgivna utlåtande betonade, komma att vidga blicken även för
de mera partikulära frågorna och även med avseende på dessa stärka
känslan av gemensamt ansvar för omvårdnaden om den fosterländska bildningen*.
Och härvid hade de sakkunniga alldeles särskilt haft för ögonen
omsorgen om de allmänna läroverkens utveckling. Såsom jämväl inom riks
-
19
Kung!. MujUs Proposition Nr 52.
dagen framhållits, kunde det nämligen befaras, att den större och på
grund av föreliggande förhållanden alltjämt i tillväxt stadda skolöverstyrelsen
skulle komma att med sådan styrka och auktoritet företräda de
av densamma representerade intressena, att den mera isolerade mindre
styrelsens synpunkter och krav icke skulle förmå tillvinna sig statsmakternas
tillbörliga beaktande. Väsentligen annorlunda komme för visso förhållandena
att gestalta sig, om undervisningsväsendets samlade krav kunde
påräkna stödet av eu större, auktoritativ centralmyndighet. En sådan
skulle nämligen komma att erbjuda målsmännen för de allmänna läroverken
och andra under läroverksöverstyrelsen lydande läroanstalter en väsentligt
större trygghet att kunna göra sina intressen gällande vid sidan
av de stora frågor, som röra det allmänna folkundervisningsväsendet, och
vilka på grund av den nuvarande samhällsutvecklingen måste med synnerlig
styrka tränga sig i förgrunden och tilldraga sig uppmärksamhet.
Slutligen hänvisa de sakkunniga till den omständigheten, att den nuvarande
tidpunkten för ett sammanförande av de båda överstyrelserna ur
flera synpunkter måste sägas vara lämplig. Särskilt erinras därom, att
omorganisationen kan försiggå samtidigt med att skolöverstyrelsen år 1920
erhåller den gestaltning med avseende på ledamöter och kanslipersonal,
som jämlikt beslut av 1918 års lagtima riksdag skall tillkomma densamma.
Även lokalfrågan torde i detta sammanhang relativt lätt låta sig ordnas,
Rörande sättet för enhetlighetens åvägabringande har avvikande mening
uttalats av eu av de sakkunniga, överdirektör Falk, som ansett den
av de sakkunnigas majoritet utdömda delegationsapparaten böra prövas,
innan den av de sakkunniga förordade sammanslagningen av överstyrelserna
komme till stånd. Till stöd härför har anförts:
»1 de för var och en av de båda överstyrelserna gällande instruktioner
äro upptagna vissa ärenden eller grupper av ärenden, som äro av den art,
att de beröra båda styrelsernas verksamhetsområden och därför böra bli
föremål för gemensam handläggning. Bestämmelser om formerna för
detta samarbete äro intagna i nämnda instruktioner. I det hela kan sägas,
att tillämpningen av dessa bestämmelser icke vållat några svårigheter samt
att formerna för dessa gemensamma förhandlingar icke varit betungande.
De ärenden, det här varit fråga om, hava emellertid endast berört vissa
mera speciella områden, och frågor av mera allmän eller principiell innebörd
äro bland dem icke upptagna. På grund härav hava frågor av dylik
art icke heller varit föremål för gemensam behandling av de båda överstyrelserna.
Det är emellertid tydligt, att det är av stor betydelse, att
uppfordran till och möjlighet för sådana gemensamma överläggningar
kommer till stånd. Härom hava även de sakkunniga varit ense, och det
Särskilt yttrande
av överdirektör
A. Falk.
20
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 52.
är endast beträffande sättet för nämnda önskemåls förverkligande, som
olika meningar framkommit. För mig har den naturligaste vägen till
nämnda mål synts vara den, som går ut från de nuvarande — eller från och
med år 1919 existerande — förhållandena och därefter genom byggande på
nu gällande former för samarbete leder till en utveckling och utvidgning
av dessa former. Att en sådan utveckling av det nuvarande kan med
framgång genomföras, visar det utkast till en utbyggnad på nu gällande
arbetsformer, som av de sakkunniga uppgjorts och i föreliggande betänkande
i korthet skisserats. Utan tvivel kan detta utkast ytterligare förbättras
och därigenom större enkelhet och smidighet vinnas i anordningarna
för de gemensamma förhandlingarna. Emellertid bör härvid ihågkommas,
att de större plenarsammanträdena, vilkas anordnande givetvis
möter särskilda svårigheter, alltid komma att mera sällan äga rum och
att detta gäller vare sig man har två skilda överstyrelser eller en gemensam
skolöverstyrelse. Den ojämförligt största delen av arbetet kommer
alltid att bliva förlagd till den särskilda överstyrelsen eller, om denna
består av två eller flera avdelningar, till var och en av dessa. Det är
därför av största vikt, att arbetet inom dessa avdelningar blir på ett ändamålsenligt
sätt organiserat samt att ledningen och sammanhållningen av
detta arbete blir så enhetlig och fast som möjligt.
I nämnda avseende torde emellertid icke kunna undvikas, att inom
en gemensam överstyrelse vissa svårigheter uppstå, som icke förefinnas
inom den fristående mindre styrelsen. Av det uppgjorda förslaget till
instruktion för en gemensam skolöverstyrelse framgår, att denna kommer
att bliva ett mycket stort ämbetsverk. Vid sin begynnelse kommer
den att bestå av utom chefen fjorton ledamöter, varav tolv ordinarie
och två extra, häri då inräknad en ordinarie ledamot å yrkesavdelningen,
som ännu ej blivit av riksdagen formligen beslutad, och sannolikt
är, att detta antal ganska snart torde komma att ytterligare behöva
ökas. Därtill kommer ett flertal inspektörer, konsulenter och sakkunniga
biträden samt en ansenlig kanslipersonal. Det är givet, att ledningen
av denna omfattande institution skall i hög grad taga chefens tid och
krafter i anspråk och att han därför endast till en del kan leda arbetet
på de särskilda avdelningarna. Ledningen av detta sistnämnda arbete
kommer därför att till väsentlig del överlämnas åt vederbörande avdelningschefer,
som därjämte hava att förestå sina arbetsrotlar. Dessa avdelningschefer
skola, såvitt deras tid medger, även vara närvarande vid respektive
ledamöters föredragning inför verkschefen, men detta åliggande kommer
tydligen att väsentligen försvåras dels genom deras arbete å egna
rotlar, dels och framförallt genom dem åliggande omfattande inspektions
-
21
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 52.
verksamhet. Det är uppenbart att i följd av nämnda omständigheter fara
föreligger, att här kan uppstå en splittring i arbetets ledning och sammanhållning
inom avdelningarna, som svårligen torde kunna undvikas och
som kan bliva av allvarsam och menlig art för styrelsens arbete i det hela.
Härvid kan visserligen anmärkas, att även andra ämbetsverk finnas av en
storlek motsvarande den föreslagna skolöverstyrelsens och att arbetsförhållandena
inom dem visat sig kunna nöjaktigt ordnas. Utan tvivel kan detta
vara riktigt, men härvid får icke förbises, att erfarenheten från ett område
icke kan °utan vidare tillämpas på ett annat väsentligen olikartat gebit.
Förhållandena inom en skolöverstyrelse torde i det hela vara av mera
personlig art än inom de flesta andra styrelser, enär med hänsyn till den
stora personal och de många olikartade läroanstalter, som tillhöra denna
överstyrelses verksamhetsområde, här kräves en särskilt ingående kännedom
om personliga och lokala förhållanden. Skolöverstyrelsens organisation
måste därför ordnas och bedömas med utgångspunkt från dessa särskilda
omständigheter, vilka icke torde äga sin fulla motsvarighet inom andra verk.
Inom den nya skolöverstyrelse, som på grund av beslut av innevarande
års riksdag kommer att börja sin verksamhet från och med nästkommande
år, finnes nu tillfälle att praktiskt pröva i något mindre omfattning en
organisation, likartad med den, som av de sakkunniga föreslagits för en
gemensam större överstyrelse. Det synes mig då lämpligt, att någon tids
erfarenhet från sagda överstyrelses verksamhet avvaktas, innan nu ifrågasatta
mera genomgripande åtgärder vidtagas. Under tiden borde den utbv^ffnad
av nuvarande former för samarbete mellan överstyrelserna, som
ovan omnämnts, tillämpas och prövas.
Det har framhållits, att den föreslagna tidpunkten för den gemensamma
överstyrelsens inrättande skulle vara särskilt lämplig med hänsyn
till de beslutade förändringarna inom den nuvarande folkskolöverstyrelsen.
Detta lärer emellertid knappast vara förhållandet, om man tager i betraktande,
att ny instruktion kommer under innevarande år att utfärdas för
den skolöverstyrelse, som börjar sin verksamhet med ingången av år 1919,
och att ett år därefter åter en ny instruktion skulle behöva utfärdas för
samma styrelse, om den då skulle utvidgas med ytterligare en avdelning.
Då jag ansett mig böra avgiva ovanstående särskilda yttrande i föreliggande
ämne, har jag icke förbisett denna frågas övriga sidor, vilka i
föreliggande betänkande blivit fullständigt behandlade och utredda, varföi
de icke här behöft av mig ytterligare upptagas till belysning. Jag har
emellertid ansett de av mig framhållna synpunkterna vara av den betydelse
för sakens bedömande, att en närmare prövning av desamma synes
böra ske i samband med den föreliggande frågans slutliga avgörande.»
22
Kung1. Maj.ts Proposition AV 52.
Myndigheterna
rörande
behovet av
enhetlighet
och formen
för samarbetet.
Läroverks
överstyrelsen.
I infordrat yttrande den 17 december 1918 har läroverksöverstyrelsen
avstyrkt det av de sakkunniga framställda förslaget. Överstyrelsen, vid
vars behandling av frågan överdirektören Falk dock icke deltagit, har
därvid beträffande behovet av enhetlighet inom undervisningsväsendets
ledning samt formen för samarbetet anfört bland annat:
Den omständigheten att läroverks- och folkskolöverstyrelserna genom 1913 års
riksdags beslut^ under en fyraarsperiod fatt leva sitt eget liv i samverkan med varandra,
hade saväl draga om utvecklingen av vardera styrelsens arbetsuppgifter och verksamhetsområde
som ock beträffande det fortgående samarbetet mellan dem båda medfört
erfarenheter, vilka måste tillmätas genomgripande betydelse för ett objektivt bedömande
av spörsmålet om lämpligheten av en ny omläggning av deras organisation.
Överstyrelsen ville först uttala sig angående den sålunda vunna erfarenheten,
närmast vad överstyrelsens egna arbetsuppgifter vid det inledda samarbetet med folkskolöverstyrelsen
vidkomme.
Beträffande förstberörda fråga framhåller överstyrelsen, att arbetsuppgifterna antagit
en så betydande omfattning att under förevarande omständigheter arbetsro och
samling förblivit ett önskemål, som hittills ieka låtit sig realisera. För dess förverkligande
erfordrades redan under nuvarande förhållanden en väsentlig ökning av överstyrelsens
arbetskrafter, därvid en planmässigt genomförd förstärkning av överstyrelsens
kansli i främsta rummet vore av behovet påkallad, så att varje ledamot av överstyrelsen
till sin disposition hade en notarie samt att den extra ordinarie personalen i
behövlig mån utökades, varförutom sakkunskapen kunde kräva förstärkning inom
kretsen av överstyrelsens ordinarie medlemmar.
Ifraga om relationerna mellan folkskolöverstyrelsen och läroverksöverstyrelsen ansåge
sig överstyrelsen utan omsvep böra framhålla, att erfarenheten om det alltigenom
på objektiva grunder fotade samarbete, som ägt rum på olika områden, varit ägnad att
jäva de i överstyrelsens tidigare utlåtande till synes komna farhågorna för att° tvenne
vid sidan av varandra ställda överstyrelser kunde förväntas komma att uppträda
som målsmän för stridiga intressen. Överstyrelsen hade så mycket större skäl att
betona detta förhållande, som de sakkunniga enligt överstvrelsens förmenande, utan
vederbörligt hänsynstagande till erfarenhetens lärdomar, i sitt betänkande tagit denna
sats till utgångspunkt för en argumentering, från vilken överstyrelsen på anförda
grunder maste taga avstånd. Över huvud gjorde sig i detta sammanhang i betänkaudet
gällande en tendens att förringa betydelsen av det redan förefintliga sarnarbetet
mellan de båda styrelserna såväl som den utformning detta fått, medan det
helt visst varit med faktiska förhållanden mera överensstämmande att med stöd av
vunnen erfarenhet konstatera, att å eea sidan samarbetet varit för det i varje fall
eftersträvade ändamålet fullt effektivt, och att å andra sidan, tack vare de friare
former,^ som därför valts, tid och arbete kunnat i avsevärd grad ekonomiseras, vilket
länt båda parterna till ovedersägligt gagn. Huvudsaken vore och förbleve, att denna
samverkan komme^ till stånd, där den vore av behovet bestämt påkallad, medan ett
principiellt krav pa dess inträdande i alla viktigare frågor — organisationsfrågor, anslagsfrågor
o. s. v. — som anginge den ena eller andra styrelsens särskilda område,
icke kunde annat än leda till ett ingrepp i dess självbestämningsrätt, vilket måste inverka
hämmande på hela dess verksamhet och sålunda vore ägnat att framkalla sådana
slitningar, som hittills hållits helt och hållet borta från överstyrelsernas ömsesidiga
förhandlingar.
23
Kanal. Maj:ts Proposition Nr 52.
I fortsättningen ingår läroverksöverstyrelsen på ett bemötande i vissa detaljpunkter
av den av de sakkunniga lämnade argumenteringen och hävdar i detta sammanhang,
att de kommunala mellanskolorna, på grund av att dessa skolor till hela sin
uppgift och sitt arbetssätt såväl som i fråga om rekryteringen av lärarpersonalen stode
realskolorna närmast, böra förbliva under läroverksöverstyrelsens inseende, ehuru ett
utvidgat samarbete styrelserna emellan i denna punkt syntes befogat.
Med skärpa ansåg sig överstyrelsen tvingad reagera däremot, att de sakkunniga
såsom motiv för centraliseringen anföra argument av sådan art som de sid. 57 och 61
framkomna antydningarna, att det med bibehållande av den nuvarande ställningen
tilläventyrs skulle kunna hända, att läroverksöverstyrelsen såsom det till numerären
ringare och mindre betydande undervisningsverket tingo se sina krav tillbakasätta, medan
åter dessa, framlagda av eu sådan myndighet som den stora centraliserade skolöverstyrelsen,
komme att få en helt annan pondus oeh för den skull kunde räkna på att få
ett helt annat beaktande. Läroverksöverstyrelsen ansåge det ej behöva sägas att dylika
argument, som lätteligen kunde missuppfattas, måste hållas borta från en diskussion,
vilken borde vara helt och hållet saklig. Men då dylikt tal nu en gång framkommit,
ville överstyrelsen giva uttryck åt den förvissningen, att huru styrelsernas inbördes
ställning än månde gestalta sig, av läroverksöverstyrelsen gjorda berättigade framställningar
till de svenska läroverkens fromma säkerligen även framgent komme att finna
förståelse hos dem, som makten hava att beträffande dem besluta. I själva^ verket
bottnade här påtalade argumentering i en uppfattning av läroverken, som, då deras
lärjungar numera till så väsentlig del rekryterades från de enkla hemmen, måste betecknas
såsom mycket föråldrad och redan på denna grund icke bort komma till
uttryck i de sakkunnigas betänkande.
Såsom av det föregående framginge, funne överstyrelsen sålunda på nästan alla
punkter av motiveringen, dit granskningen riktades, argument anförda, vilka syntes
överstyrelsen sakna nödig bärkraft, varför överstyrelsen ansåge sig kunna inskränka
sig att till sist med några ord beröra den såsom axiomatisk framställda fordran på
gemenskap i fråga om anslagskrav och organisationsfrågor. Härvid ville överstyrelsen
endast förutskicka den anmärkningen, att samverkan i detta avseende givetvis påfordrades
och ävenledes iakttagits, så snart det gällt för båda styrelserna gemensamma
eller likartade intressen. Men därifrån och till principiell gemenskap i detta avseende
över hela linjen vore det ett långt steg, och det förefölle överstyrelsen ingalunda
avgjort, att det vore eu lycklig åtgärd, om detta steg toges fullt ut. För så vitt
exempelvis för läroverkens vidkommande vissa bestämda behov av anslag gjorde sig
gällande, borde dessa ock enligt överstyrelsens mening på det förberedande stadiet
komma till bestämt uttryck, och det kunde svårligen anses rätt, att de redan här på
kompromissvägen beskuros eller undertrycktes. Jämkningar kunde på grund av statsekonomiska
skäl visa sig vara oavvisligen nödvändiga, men förefintliga behov borde i
varje fäll komma till klart uttryck, och det borde vara auslagsbeviljande myndigheters
sak att härvid vidtaga de modifikationer, som omständigheterna tilläventyrs krävde.
Samma åskådning ägde i allt väsentligt sin tillämpning även på behandlingen av organisationsfrågor.
Med bortseende från mindre väsentliga punkter ansåge sig överstyrelsn med stöd
av den verkställda granskningen kunna fastslå, att det såsom ett önskemal av ytterst
betydelsefull innebörd framställda kravet på enhetlighet i undervisningens ledning vore
grundat mindre på bärande verklighetsskäl än på teoretiska överväganden om lämpligheten
att inom en ram sammansluta alla undervisnings- och utbildningsanstalter av
Folkskolöverstjrelsen.
24 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 52.
olika slag. Konsekvent fortsatt ledde denna väg än längre, vida längre, än överstyrelsen
kunde följa, och slutmålet vore knappast vunnet, förrän jämväl universitetsundervisningen
inkorporerats och all offentlig undervisning, högre som lägre, fått
hemrum i det stora undervisningsverket.
Överstyrelsen hänvisar slutligen till det särskilda yttrande, som åtföljde de sakkunnigas
förslag och vari framhållits, att den tidpunkt, då folkskolöverstyrelsen nyss
genomgått en omdaniug och sett sitt verksamhetsområde fördubblat, vore allt annat
an lämpad för eu ny omorganisation med tredubblad styrelse. Och då på undervisningsområdet
förhastat experimenterande kunde få djupgående och ödesdigra följder,
ansåge läroverksöverstyrelsen elementär försiktighet kräva, att resultaten av de närmast
tillämnade förändringarna avvaktades, innan en ny och än mera genomgripande omdaning
genomfördes. Under tiden kunde på grundvalen av redan vunnen erfarenhet
samarbetet med den nya utvidgade skolöverstyrelsen på de punkter, där behovet så påfordrade,
ytterligare utformas och sålunda på naturlig väg utgångspunkter vinnas för
bedömandet av lämpligheten av undervisningsväsendets centralisering
Läroverksöverstyrelsen ansåge sig till sist böra framhålla, att då överstyrelsen,
Under hävdande av den åskådningen, att tiden icke vore kommen för sammanförande
av all undervisning inom ett omfattande undervisningsverk, uttalat sig för ett utvidgat
samarbete mellan de båda skolöverstyrelserna på det beståendes grund, denna överstyrelsens
önskan dikterats av motiv, som hade en annan betydelse än de sakkunnigas
argumentering för direkt sammanslagning. Såsom tidigare nämnts, vore läroverksöverstyrelsens
samarbete med folkskolöverstyrelsen alltigenom fotat på objektiv grund och
både för den skull även verksamt befordrat samförståndet ledamöterna mellan. Läroverksöverstyrelsen
ville uttala den förvissningen, att, därest de av överstyrelserna företrädda
stora lärarkårerna eller sammanslutningar av dem på samma sätt finge tillfälle
att mötas och utbyta sina erfarenheter, mången för deras gemensamma arbete
givande impuls skulle komma till uttryck och mången på deras isolering från varandra
beroende anledning till misstro försvinna samt småningom samförstånd vinnas,
i den män den känslan fiuge överhanden, att arbetet gällde ett i stort sett gemensamt
mål och att endast vägarna dit vore olika. För detta syfte — vinnande av ökat
samförstånd mellan kårerna — hade samarbetet mellan de båda styrelsernas medlemmar
förvisso en betydelse såsom vägröjande, vilken icke finge underskattas, och för ernåendet
av detta mål borde för den skull enligt överstyrelsens mening detta samarbete
fortsättas och utvidgas under former, vilka toge hänsyn till de båda skolstyrelsernas
berättigade krav på att få leva var och eu sitt eget liv.
Överstyrelsen ville sålunda bestämt avstyrka det av de sakkunniga framställda
förslaget om centralisering av undervisningsväsendets ledning samt i det hela ansluta
sig till de i det särskilda yttrandet gjorda uttalandena.
En väsentligt annan ståndpunkt än läroverksöverstyrelsen har av folkskolöverstyrelsen
intagits uti dess den 18 december 1918 avgivna yttrande
över de sakkunnigas förslag. Det må erinras, att inom överstyrelsen generaldirektören
Bergqvist icke deltagit i ärendets behandling.
överstyrelsen erinrar inledningsvis därom, att frågan om åstadkommandet av
större enhetlighet och närmare samarbete inom ledningen av det allmänna skolväsendet
i vårt land vunnit ökad aktualitet på grund av tvenne omständigheter. Dels förefunnes
eller komrae att upprättas vissa skolformer, vilka i viss mån kunde sägas intaga
eu mellanställning mellan de huvudområden av det offentliga undervisningsväsendet,
som företräddes av de båda nu befintliga skolöverstyrelserna. Bland sådana mellan
-
25
Kung!. Alaj:ts Proposition Nr 52.
formel'' erinrar överstyrelsen om de kommunala mellanskolorna samt om de tekniska
gymnasierna och liandelsgymnasierna, dels hade genom 1916 års riksdags beslut Om
folkskolöverstyrelsens ombildning till ett för folkundervisningen och yrkesuudervisniugen
gemensamt centralt ämbetsverk tanken på åstadkommandet av större enhetlighet i den
administrativa ledningen av vart undervisningsväsende väckts till nytt liv och frågan
om åstadkommande av ett närmare samarbete mellan läroverksöverstyrelsen och den
nya skolöverstyrelsen kommit i det läge, att en lösning därav påkallades.
Överstyrelsen funne för sin del den tankegång, som varit bestämmande för de
sakkunniga, bindande, och överstyrelsen kunde alltså i det väsentliga instämma i de
sakkunnigas uttalanden.
Kravet pa större enhetlighet och ett närmare samarbete mellan de myndigheter,
som hava sig anförtrodd ledningen av vår ungdoms uppfostran och utbildning, kunde
icke undanskjutas och gjorde sig med varje dag alltmera kännbart. Detta krav vore ock
allmänt erkänt. Vilka undervisningsanstalter än vore ifråga, gällde det ju svensk
ungdoms uppfostran till goda mäuuiskor och dugliga medborgare, och huru uppfostringsanstalternas
speciella Syften skilde sig, måste därvid likartade Synpunkter och hänsyn
i mycket göra sig gällande. Det samarbete, som enligt gällande instruktioner för
närvarande ägde rum mellan överstyrelserna, avsåge i det hela taget angelägenheter,
som för skolväsendets organisation och utveckling icke vore av grundläggande betydelse,
och kunde alltså icke fylla det förefintliga behovet av enhetlighet i skolväsendets
ledning.
För att nå det mål, som sålunda måste anses ofrånkomligt, hade de sakkunniga
funnit blott tvänne vägar möjliga, upprättandet av en delegation utav de båda befintliga
överstyrelserna eller dessas sammanslående till en gemensam skolöverstyrelse, och
överstyrelsen kunde för sin del icke anvisa någon annan framkomlig utväg för frågans
lösning. Gällde det då ett val mellan nämnda båda alternativ, stode det för överstyrelsen
klart, att det förra av dem, upprättandet av en delegation vid sidan av eller
över de båda överstyrelserna, skulle vara behäftat med synnerligen stora olägenheter.
I själva verket skulle eu dylik delegation komma att utgöra eu överstyrelse över de
båda befintliga ämbetsverken, där i regel blott vissa av överstyrelsens medlemmar
kunde göra sina röster hörda och öva inflytande på besluten, men åt vilken likväl avgörandet
i de principiellt viktigaste frågorna skulle vara förbehållet. Då härtill komme,
att den ifrågasatta organisationsformen tvivelsutan skulle visa sig vara synnerligen
tungrodd och svårhanterlig, samt att även efter upprättandet av en dylik delegation
den yttre dualismen ifråga om vårt skolväsens ledning alltjämt skulle kvarstå,
syntes det överstyrelsen uteslutet, att man på denna väg skulle kunna vinna en tillfredsställande
lösning av det föreliggande problemet.
Överstyrelsen funne sig därför böra ansluta sig till de sakkunnigas uttalade mening,
att någon annan lämplig väg för vinnande av det föreliggande målet icke syutes
vara till finnandes än upprättandet av eu för hela det allmänna skolväsendet gemensam
central myndighet, eu skolöverstyrelse.
För folkskolöverstyrelsen lika väl som för de sakkunniga stode det klart, aft de
fördelar ifråga om en mera enhetlig ledning av landets skolväsen och åstadkommande
av ett mera ordnat samarbete på detta område, som skulle vinuas genom de
bada befintliga överstyrelsernas förening till ett ämbetsverk, måste köpas med uppoffring
av vissa fördelar, som den nuvarande ordningen ägde
Det vore sålunda tydligt, att chefen i det gemensamma ämbetsverket i långt mindre
utsträckning iin cheferna i de nuvarande överstyrelserna kunde bliva i tillfälle att
Bihang till riksdagens protokoll Vilt). / sand. 43 höft. (Nr 52.) 4
26
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 52. ''
ägna uppmärksamhet åt de enskilda ärendena och göra sitt personliga inflytande gällande
ifråga om deras behandling.
Över huvud vore det att befara, att det skulle bliva mindre lätt att giva ärenden
av mera säregen art, vilka icke läte sig inpassa i de förmer, som bleve utmärkande
för huvudmassan av ärenden, den särskilda behandling, som under nuvarande förhallanden
kunde komma dem till del. jVlåhända komme detta att särskilt göra sig
gällandeAftåga om vissa ärenden rörande det egentliga folkskoleväsendet, vars läroanstalter
på grund av sin obligatoriska karaktär och sin kommunala ställning uppvisade
andra problem och krävde annat behandlingssätt än de rent statliga läroanstalterna,
vilkas besökande från lärjungarnas sida vore frivilligt.
Det förmenades slutligen icke kunna undvikas, att i ett ämbetsverk av här ifrågavarande
omfattning, arbetsformerna i vissa hänseenden komme att bliva tyngre och
omständligare, än fallet vore i en mindre omfattande organisation, varvid dock borde
bemärkas, att denna olägenhet säkerligen skulle i än högre grad vidlåda det andra
alternativet, eu delegation av de nuvarande överstyrelserna.
Olägenheten av de förhållanden, varom sålunda erinrats, ansåges emellertid kunna
väsentligen undvikas, därest man vid arbetsformernas avpassande toge i sikte att
söka förebygga desamma och om det personliga samarbetet inom ämbetsverket från
början bleve sådant det borde vara.
_ I varje fall voro de nämnda olägenheterna och svårigheterna av huvudsakligen
teknisk-formell art, och gentemot de fördelar, av principiell och reell innebörd, som
genom den föreslagna åtgärden syntes vara att vinna, torde desamma icke kunna tillmätas
avgörande betydelse. Överstyrelsen ansåge sig alltså böra ansluta sig till de
sakkunnigas förslag om inrättande av en för hela landets allmänna skolväsen gemensam
överstyrelse.
Behovet av enhetlighet inom undervisningsväsendets ledning har underärendets
förberedande handläggning i allmänhet starkt understrukits. Båda
överstyrelsernas chefer ha under sitt arbete som sakkunniga varit fullt ense
om nödvändigheten av eu sådan enhetlighet, och den avvikande mening,
som chefen för läroverksöverstyrelsen anmält, riktar sig icke mot själva
saken utan mot formen och tidpunkten för realiserandet av detta önskemål.
Folkskolöverstyrelsens ledamöter ha även utan meningsskiljaktighet
givit detta krav sitt livliga understöd. Läroverksöverstyrelsens ledamöter
hava däremot avgivit ett yttrande, som visserligen avslutningsvis innehåller
några välvilliga ord om ett ökat samarbete mellan de båda överstyrelserna,
men som i verkligheten principiellt avvisar tanken på enhetlighet
utöver nuvarande gränser. Enligt deras förmenande borde samverkan icke
förekomma i alla viktigare frågor — organisationsfrågor, anslagsfrågor
o. s. v. — som anginge den ena eller andra styrelsens särskilda område,
då en sådan samverkan måste leda till ingrepp i de respektive styrelsernas
självbestämningsrätt och därmed verka hämmande på hela deras verksamhet.
För min del ansluter jag mig i detta avseende obetingat till de sakkunnigas
ståndpunkt. Enhetlighet i undervisningsväsendets ledning är
efter min uppfattning en trängande nödvändighet, därest icke inom vårt
27
Kungl. Maj:ts Proposition År 52.
skolväsen skall uppstå en dualism, som kan komma att verka ödesdiger.
Det samarbete, som hittills förefunnits mellan de båda överstyrelserna, är,
såsom de sakkunniga uppvisat, av allt för ytlig och formell beskaffenhet
för att kunna tillfredsställa berättigade krav i detta avseende. Den uppfattning
i motsatt riktning, som hävdats av låroverksöverstyrelsens ledamöter,
står i strid mot överstyrelsens egna tidigare uttalanden och låter
sig ej heller förenas med hela den utveckling på administrationens område,
som statsmakterna under senare tider sökt framskapa. Denna ut- .
veckling har alldeles otvetydigt gått i den riktningen, att man sökt sammanföra
små ämbetsverk med samhöriga arbetsområden under gemensam
ledning, och även för de större ämbetsverken med fullt avgränsade och
självständiga förvaltningsområden ha garantier sökts för nödigt samarbete
med andra statsmyndigheter — allt detta i syfte att motverka den byråkratiska
anda, som gärna velat växa fram inom ledningen för en allt för
snävt begränsad förvaltningsgren, och befordra en vidare syn vid vederbörande
arbetsuppgifters handläggning. Att statens anstalter för ungdomens
uppfostran och undervisning verkligen utgör ett enhetligt förvaltningsområde,
vars olika grenar böra ledas efter gemensam plan och under
nära inbördes samverkan, finner jag i likhet med de sakkunniga vara
uppenbart. Den splittring i fråga om den centrala ledningen, som för
närvarande råder, har medfört påtagliga olägenheter, och därest denna
splittring skulle bibehållas efter 1918 års stora skolreform, måste efter
min uppfattning olägenheterna ytterligare försvåras. Sveriges ungdom år
en, vår barn- och ungdomsskola bör ock äga en enhetlig ledning.
Vid åvägabringandet av en sådan enhetlighet hava de sakkunniga övervägt
tvenne olika alternativ.
Å ena sidan har man tänkt sig de gemensamma angelägenheterna
överlämnade åt en utanför styrelserna stående delegation, bestående av
medlemmar ur bägge verken och ledd av eu av Kungl. Maj:t förordnad
ordförande, å andra sidan h ir man tänkt sig samarbetet förverkligat inom ett
gemensamt verk, av en gemensam överstyrelse för skolundervisningen i riket.
Efter en ingående prövning av do olika alternativens förtjänster och
svagheter hava de sakkunniga ansett sig böra giva företrädet åt det sistnämnda.
''lag delar därutinnan de sakkunnigas asikt.
Den delegationsapparat, soin skulle tagas i anspråk för samarbetes
åvägabringande enligt det förstnämnda alternativet, skulle nämligen enligt
min uppfattning med nödvändighet komma att bliva ett i hög grad tungrott
administrativt organ. Den torde omöjligen kunna fungera utan stor omständlighet
och med betydande tidsförlust för medlemmarna i de båda överstyrelserna.
Säkerligen skall icke heller det erforderliga samarbetet pa detta
sått komma att uppnå den personliga och intima karaktär, som med hänsyn
28
Kiwgl. Maj;ts Proposition Nr 52.
till uppgifternas art och betydelse måste vara av synnerlig vikt. Jämyäl
shnlle, såsom folkskolöyerstyrelsen framhållit, på detta satt egentligen tillskapas
eu överstyrelse över de båda befintliga ämbetsverken, där i regel
blott vissa av överstyrelsernas medlemmar kunde göra sig börda och öya
inflytande pa besluten, men åt vilken piincipiellt viktiga avgöranden skulle
vara förbenaljna. Med delegationen vinnes icke någon fördel utöver dem.
spm genom en gemensam överstyrelse uppnås, medan däremot med denna
anordning avsevärda olägenheter äro förbundna, som genom sistnämnda
organisation undvikas.
Under sådana omständigheter bär jag icke funnit någon anledning till
tveksamhet föreligga därom, att det av de sakkunnigas majoritet förordade
alterpativet med eu för det allmänna skolväsendet i dess helhet gemensam
överstyrelse bör givas ett bestämt företräde.
Det sålunda av^ de sakkunniga framställda förslaget överensstämmer
i princip med det år 1912 från folkundervisningskommitlén framkomna,
vilket bildade grundvalen för 1913 års proposition i ämnet. Det ansluter
sig ock fullständigt till grunderna för det beslut om gemensam skolöverstyrelse
för folk- och yrkesundervisningen, som 1918 års riksdag på eget
initiativ fattade. 1 *
Uti nu föreliggande fråga hava bland de sakkunniga från ett båll
betänkligheter blivit framställda mot att redan nu organisera enhetligheten
genom ett sammanförande av de bägge nuvarande överstyrelserna
till ett gemensamt verk. Det har därvid framhållits, att någon tids erfarenhet
borde avvaktas rörande dels den beslutade skolöverstyrelsens verksamhet,
dels också den utbyggnad av de nuvarande formerna för samarbetet
mellan överstyrelserna, som av de sakkunniga framkastats såsom möjlig.
Såsom jag redan i det föregående angivit, är jag övertygad om att
den alternativt ifrågasatta utbyggnaden av formerna för samarbetet mellan
överstyrelserna icke uppfyller de anspråk, vilka måste ställas på det organ,
som skall representera hela skolundervisningsväsendet i alla de djupt betydelsefulla
spörsmål, som för undervisningen i dess helhet äro gemensamma
och därför icke ens försöksvis bör komma till användning.
I likhet med de sakkunniga håller jag före, att, även om åt den
ifrågasätta delegationen skulle kunna givas den bästa möjliga anordning,
kqmme dock de båda överstyrelsernas bibehållande såsom fristående ämbetsverk
att utåt markera en dualism i den centrala ledningen, vilken bryter
dep enhetlighet och det inre sammanhang inom undervisningsväsendet,
som utgör en ur principiell synpunkt ytterst viktig förutsättning för eu
spnd utveckling av detsamma. Och obestridligen skulle en sådan anordinnebära
ett bestämt aysteg från den väg, sonr av 1918 års lagtima
beträtts genom beslutet om skolöverstyrelsens upprättande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kung!. Maj:1s Proposition Kr 52. 20
Genom eu för skolundervisningsväsendet i dess helhet gemensam överstyrejsp
skulle hela apparaten för samarbetet erhålla eu vida mera smidig
pcb naturlig anordning därigenom, att förhandlingarna föras mellan medlem?0»rna
av 0°b samma Ämbetsverk med gemensam kansliperspnalHandläggningen
av de gemensamma ärenden, som tänkas avgjorda av
cbefen, blir jämväl enklare än om två överstyrelser bibehållas.
Po plägenbcter, som de sakkunniga funnit möjligen bliva förbundna
med den gemensamma styrelseformen härröra av den arbetsbörda, som
skulle komma att vila på verkschefen, samt därav, att uppdelningen av
ledningen mellan denne och avdelningscheferna befaras kunna komma att
vålla vissa svårigheter. Slutligen hava de sakkunniga jämväl erinrat om
de svårigheter, soin kunna komma att möta, då det gäller att Unna eu
för det kräyande chefsuppdraget fullt lämplig person.
Pp sakkunniga synas mig emellertid, på sätt i det föregående anförts,
hava övertygande klargjort, att nyssberörda svårigheter av väsentligen
teknisk-formell art icke äro oöverkomliga och sålunda icke heller äro av
natgr att försvaga det framställda förslaget.
I likhet med de sakkunnigas majoritet finner även jag den nuvarande
tidpunkten synnerligen lämplig för ett sammanförande av överstyrelserna.
Självklart erbjuder det avsevärda fördelar, att omorganisationen försiggår
samtidigt med att skolöverstyrelsen år 19''20 erhåller den gestaltning med
avseende på ledamöter och kanslipersonal, som jämlikt den av 1918 års
lagtima riksdag uttalade mening bör tillkomma densamma. Jämväl lokalfrågan
låter sig i detta sammanhang ordnas med större lätthet. Ett
uppskov på ett eller annat år skulle endast komma att verka onödigt
förryckande i båda styrelsernas arbete.
Den gemensamma skolöverstyrelsen bör, enligt de sakkunnigas förslag,
uppdelas å tre avdelningar: läroverksavdelningcn, folkskolavdelningcn och
yrke^skolavdelningen; vardera under den gemensamma chefen företrädd
ay ep avdelningschef.
Rörande de förvaltningsområden, som skola tillkomma de olika avdelningarna,
hava de sakkunniga föreslagit bibehållande av hittillsvarande
förhållanden. I största korthet uttryckt skola sålunda å läroverksavdelningen
handläggas ärenden, avseende det högre skolväsendet samt i viss
utsträckning utbildningen av lärare för de under skolöverstyrelsen hörande
läroanstalter, å folkskolavdelningen skola handläggas ärenden, som beröra
folkundervisningsväsendet samt i viss utsträckning frågor rörande lärarutbildningen,
yrkesskolavdelningen skulle slutligen hava att handlägga
ärpndctb 80,11 röra yrkesundervisningens olika grenar, ävensom utbildningen
av lärare, i vad den avser dessa läroanstalter.
I>on gemen
samma skot
överstyrelsens
organ!
sation.
Avdelningarnas
förvaltning
somräden.
Sak k oi! inga
30
Myndig
heterna,
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 52.
Tveksamhet i nu förevarande avseende hava de sakkunniga ansett
kunna råda endast ifråga om förläggningen av de kommunala mellanskolorna.
De sakkunniga hava erinrat därom, att jäg i annat sammanhang,
under anslutning till ett av löneregleringskommittén gjort uttalande,
förklarat mig finna övertygande skäl hava förebragts för nämnda anstalters
hänförande till den nuvarande skolöverstyrelsens förvaltningsområde. Då
riksdagen icke haft något att erinra mot denna min uppfattning, tillkännagav
jag i mitt anförande till statsrådsprotokollet den 11 sistlidne juli vid
tillkallande av sakkunniga för utredning rörande undervisningsväsendets
centrala ledning, att den kommunala mellanskolan, under förutsättning av
att de nuvarande överstyrelserna alltjämt bibehöllos såsom skilda ämbetsverk,
borde läggas under skolöverstyrelsen.
De sakkunniga hava rörande nu ifrågavarande angelägenhet anfört:
»Obestridligt torde emellertid vara, att frågan om de kommunala mellanskolorncs
förläggning vid sammanförandet av läroverks- och folkskolöverstyrelserna
under gemensam ledning icke har samma aktualitet som vid
skilda överstyrelser. Nödig samverkan inom den centrala myndigheten
kan utan svårighet åvägabringas vid handläggning av ärenden rörande
nämnda skolor genom samarbete mellan folkskolans och läroverkens målsmän,
oberoende inom vilkendera avdelningen desamma förläggas. Under
sådana omständigheter, och då, efter vad som vid prövningen av behövliga
arbetskrafter inom de båda avdelningarna framkommit, eu överflyttning
knappast kan anses utgöra tillräcklig grund för minskning av antalet
ledamöter å läroverksavdelningen, men möjligen kan medföra en sådan
ökning av det redan nu betydande arbetet å folkskolavdelningen, att behov
av nya arbetsskrafter där måste inställa sig, hava vi ansett oss fortfarande
kunna räkna med de kommunala mellanskolornas bibehållande å läroverksavdelningen.
»
Läroverksöverstyrelsen har, såsom ovan erinrats, hävdat, att de kommunala
mellanskolorna böra förbliva under överstyrelsens inseende, ehuru
med på denna punkt utvidgat samarbete mellan överstyrelserna.
Folkskolöverstyrelsen har, i anslutning till vad de sakkunniga i nu
förevarande avseende anfört, till en början betonat vikten av att de skilda
avdelningarna erhålla en, så långt lämpligen kan ske, självständig ställning
ifråga om de ärenden, som beröra varje avdelnings arbete för sig.
Hä: igenom vunnes, såsom de sakkunniga uttalat, betryggande säkerhet för
att de olika skolarterna finge ostört fullfölja sina särskilda ändamål utan
hindrande inblandning från den ena eller andra avdelningen.
Beträffande ärendenas fördelning mellan avdelningarna framhåller
31
Kung}. Maj:ts Proposition Nr 52.
folkskolöverstyrelsen, att det intima samband, som råder mellan de kommunala
mellanskolorna och de högre folkskolorna, otvetydigt syntes tala
för att den huvudsakliga omvårdnaden om dem borde tillkomma folkskolavdelningen,
varför överstyrelsen ville uttala sig för att ärenden rörande
de kommunala mellanskolorna överflyttades från läroverksavdelningen till
folkskolavdelningen. Detta hindrade givetvis icke, att i viktiga avseenden
och särskilt ifråga om anordnande av realskolexamen medverkan från läroverksavdelningens
sida vore erforderlig.
Ingen tvekan torde kunna råda därom, att behandlingen av de kommunala
mellanskolorna berörande ärenden låter sig ordnas på ett avsevärt
bättre sätt inom en gemensam överstyrelse än med skilda överstyrelser.
Det ligger också i sakens natur, att det övergångsområde som denna skolform
företräder mellan folkskolans och läroverkens arbetsfält, kommer att
avgjort vinna på en genomförd enhetlighet i ledningen. Ur denna synpunkt,
då sålunda sakkunskap från båda områdena får tillfälle göra sig
gällande vid hithörande ärendens handläggning inom överstyrelsen, kan
det med visst fog sägas, att spörsmålet om nämnda skolors förläggning
ej har samma aktualitet som vid skilda styrelser. Med hänsyn jämväl till
den förestående revisionen av vårt skolväsen finner jag mig, under förutsättning
av gemensam överstyrelse, icke böra för närvarande avvika från
den av de sakkunniga angivna begränsningen av de olika avdelningarnas
förvaltningsområden.
Rörande den för bedömande av det föreliggande omorganisationsspörsmålet
grundläggande frågan om den gemensamma överstyrelsens arbetsformer
hava de sakkunniga dels givit en översiktlig framställning i betänkandet,
dels i ett bilagt instruktionsförslag lämnat en mera detaljerad
plan för det sätt, varpå de sakkunniga tänkt sig de olika ärendenas handläggning.
Den sålunda av de sakkunniga framlagda planen för den nya överstyrelsens
arbetsformer synes mig i stort sett vara lämplig och väl avvägd.
Det torde emellertid böra ankomma på en senare prövning att, i anslutning
till här angivna allmänna grundsatser, fastställa arbetsformerna
ifråga på ändamålsenligaste sätt, och synas mig under sådana förhållanden
dessa spörsmål icke nu påkalla närmare uppmärksamhet.
Frågan om personalbehovet i den gemensamma skolöverstyrelsen hava
de sakkunniga ägnat en ingående prövning.
De sakkunniga anföra rörande medlemmarna och deras fördelning å
de olika avdelningarna följande:
Departe
mentschefen.
Skolöverstyrelsens
arbetsformer.
Departe
mentschefen.
Skolöver
styrelsens
arbetskraf
ter.
De saklainnign.
32
Chefen.
vdelninge
ehefer.
Kunyl. Maj:ts Proposition Nr 52.
»Vad först angår chefen, torde det utan vidare stå klart, att häri Hven
i den gemensamma överstyrelsen bör intaga samma ställning, gom Billigt
beslut av 1918 års riksdag skall tillkomma chefen i skolöverstyrelsen.
Det ligger i sakens natur, att överstyrelsens chef skall hava inseende
över allt arbete inom överstyrelsen. Kan är i första rummet ansvarig
för överstyrelsens verksamhet och skall tillse, ätt överstyrelsens péfsönal
med noggrannhet och drift fullgör sina åligganden. Häri Skall, så långt
förhållandena det medgiva, deltaga i handläggningen av alla större Och
viktigare frågor, framför allt sådana av principiell och grundläggande
natur (befordringsärenden, disciplinfrågor och för verkets avdelningar gemensamma
frågor). Då lian så finner lämpligt, bör han själv kunna övertaga
föredragningen av viktigare ärenden. Såsom ovan omförmälts, skall chefen
äga ensam beslutanderätt i vissa frågor.
Det ligger emellertid i öppen dag, att chefen icke skall kunna medhinna
handläggningen av samtliga förekommande ärenden. 1 sådant avseende
måste nödvändigtvis biträde beredas honom därigenom, att inom
vardera avdelningen eu av ledamöterna såsom avdelningschef erhåller i
uppdrag att företräda verkschefen. Särskild vikt måste givetvis läggas
däruppå, att avdelningschefens ställning och befogenhet blir i instruktionen
klart och noggrann t preciserad. Det bör sålunda däri uttryckligen betonas,
att avdelningschefen i egenskap av chefens närmaste man skall öva inseende
över den avdelning, han förestår, samt leda arbetet inom densamma.
Inom avdelningen skall han alltså intaga en fullt självständig
ställning och är underordnad allenast verkschefen. 1 sin egenskap av avdelningschef
skall häri hava att i chefens ställe och med den befogenhet,
som eljest tillkommer denne, handlägga de ärenden eller de grupper av
ärenden, vilka enligt av chefen och avdelningschefen i samråd uppgjord
arbetsordning skola ankomma på hans handläggning. För att avdelningschefen
må bliva i tillfälle att fullt överblicka och följa arbetet inom avdelningen
i dess helhet, bör han i största möjliga utsträckning närvara
vid föredragningen av viktigare ärenden, tillhörande övriga föredragande
inom avdelningen. Vid sidan av detta arbete bör han, såvida ej Kungl.
Maj:t- i särskilt fall annorlunda bestämmer, handlägga de ärenden, Söm
enligt arbetsordningen åligga honom såsom ledamot av överstyrelsen. Vid
förfall för avdelningschef bör i hans ställe inträda annan ledamot, SÖrh
därtill av chefen utsetts.
Fn av avdelningscheferna bör av Kungl. Maj:t för viss tid förordna^
att vid chefens frånvaro tjänstgöra som hans Ställföreträdare.
Nedkommande därefter avdelningschefernas ställning i löfiOhänSBende
har av 1918 års lagtima riksdag bestämts, ätt avdelningschef skall äga åt
-
33
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 5.2.
njuta särskild ersättning för det med uppdraget förenade arbetet med 500
kronor årligen. Härutinnan anse vi oss icke böra ifrågasätta någon förändring
utan föreslå, att en var av avdelningscheferna må åtnjuta arvode
i denna egenskap å 500 kronor för år.
Den nuvarande chefen för läroverksöverstyrelsen, vilken innehar fullmakt
å sin nu innehavande befattning med villkor om viss förflyttnings
skyldighet, kommer givetvis att intaga en särställning, i det att han vid
den nya ordningens Tillämpande även såsom avdelningschef bibehåller den
tjänstegrad och den lön, han innehar. Under dessa förhallanden bör
å särskild övergångsstat uppföras de för nu ifrågavarande befattningshavare
utgående löneförmåner.
För fastställandet av behovet utav arbetskrafter å överstyrelsens olika
avdelningar erfordras eu ingående prövning. Man torde därvid kunna utgå
ifrån, att arbetsbördan icke å någon av den redan beslutade skolöverstyrelsens
båda avdelningar genom sammanslagningen kommer att minskas.
Ej heller kunna de läroverksöverstyrelsen nu tillkommande arbetsuppgifterna
förutsättas bliva underkastade någon minskning genom reformens
vidtagande, sedan de kommunala mellanskolorna alltjämt ansetts böra förläggas
till den föreslagna läroverksavdelningens förvaltningsområde.
Däremot låter det sig icke förnekas, att å ena sidan de till folkskoloch
yrkesskolavdelningarnas förfogande stående arbetskrafterna bliva något
reducerade, därigenom att verkschefen i den gemensamma överstyrelsen enligt
förslaget skall komma att under sig hava tre i stället för endast två
avdelningar, medan å andra sidan läroverksavdelningen kommer att av
enahanda orsak erhålla någon förstärkning i arbetskrafterna. Överdirektören
för läroverksöverstyrelsen skall nämligen, i enlighet med vad ovan
angivits, såsom avdelningschef äga skyldighet att jämväl, så långt förhållandena
det medgiva, förestå en rotel, något som han emellertid redan nu
i verkligheten kan sägas göra genom handläggning av vissa grupper av ärenden.
Likväl torde dock härigenom någon minskning i de övriga rotlarnas
ärenden kunna beräknas uppstå, varjämte samtidigt en viss lättnad i inspektionsarbetet
torde inträda, därigenom att den gemensamme chefen bland annat
kommer att i viss utsträckning deltaga i detta arbete. Med hänsyn till
dessa nu berörda förhållanden hava vi tagit i övervägande huruvida icke
en minskning i antalet ledamöter a avdelningen borde kunna företagas.
Emellertid torde det å andra sidan icke låta sig förnekas, att tillgodoseendet
av det gemensamma arbetet i ej oväsentlig grad kommer att taga
ledamöternas tid och krafter i anspråk mera än hittills, kläde det gällt
att från början organisera avdelningarna å den gemensamma överstyrelsen,
skulle det måhända under dessa förhållanden fallit sig naturligast, att, i
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 43 höft. (Nr 52.) 5
Ledamöter.
Läroverks--
avdelningen.
Folkskol
avdelningen
-
34 Kungl. Maj:ts Proposition Pr 52.
likhet med vad som skett beträffande folkskolöverstyrelsen, förorda, att
någon av ledamotstjänsterna måtte uppföras å extra stat. Därigenom hade
givits ett uttryck åt den brist på erfarenhet, som förefinnes om
huru behovet under de nya förhallandena kan komma att definitivt
gestalta sig. Med hänsyn därtill, att fem ordinarie medlemsbefattningar
redan finnas inom läroverksöverstyrelsen, och det således skulle
gälla att förvandla en av dessa till en extra ordinarie tjänst, hava
vi emellertid icke ansett oss böra ifrågasätta en sådan åtgärd, allrahelst
det icke kan anses uteslutet, att förhållandena inom en ganska snar
framtid kunna utveckla sig i en sådan riktning, att det skulle bliva nödvändigt
att återigen upprätta eu ordinarie tjänst. Ett bibehållande av de
nuvarande fem medlemmarna torde så mycket mindre kunna anses innebära
ett föregripande av framtiden, som, därest någon befattning skulle behöva
indragas enligt nu gällande avlöningsvillkor vederbörande ledamöter äro
förpliktigade att bita sig förflyttas till annan befattning inom förvaltningen
på undervisningsväsendets område.
Vad folkskolavdelningen beträffar utgöras arbetskrafterna där av, förutom
chefen, 4 ordinarie och enligt beslut av 1918 års lagtima riksdag 2
extra ledamöter. Ingen tvekan torde kunna råda därom, att. med den utvidgning
av avdelningens verksamhetsområde, som de nya ungdom-skolorna
medfört, en utav de båda extra befattningarna skall visa sig så konstant
behövlig, att den inom den närmaste framtiden bör uppföras å ordinarie
stat. 1 betraktande därav, att avdelningschefen i en å tre avdelningar
uppdelad gemensam överstyrelse måste i ökad grad komma att tagas i
anspråk för ledningen av arbetet samt att även ledamöternas tid och
krafter måste komma att anlitas för handläggningen av de gemensamma
ärendena, hava vi haft under övervägande att i samband med den föreslagna
omorganisationen förorda denna åtgärd till vidtagande redan nu.
Då det emellertid för ett fullt säkert bedömande av det framtida behovet
torde vara lämpligt att avbida ytterligare någon erfarenhet härutinnan,
hava vi funnit det riktigast att icke nu föreslå någon förändring i det av
riksdagen så sent som innevarande år beslutade antalet, utan ansett ett
definitivt ordnande böra bero av en kommande närmare prövning.
Då vi sålunda funnnit oss böra beräkna för läroverksavdelningen 5 och
för folkskolavdelningen — bortsett från de 2 extra — 4 ordinarie ledamöter,
utgör detta emellertid icke något uttryck för att för läroverksavdelningen konstaterats
regelbundet behov av dera ordinarie arbetskrafter än inom folkskolavdelningen.
Tvärtom äro vi av den övertygelsen, att det större förvaltningsområde,
som sistnämnda avdelning företräder, kräver tillgång på derå arbetskrafter
än inom läroverksavdelningen. Det av oss framställda förslaget har sin
35
Kungl. Moj:ts Proposition Nr 52.
motivering i vad som uti det föregående anförts rörande svårigheten att utan
bestämd erfarenhet rubba de nuvarande förhållandena med avseende på antalet
ordinarie ledamöter inom avdelningarna och såmedelst föregripa utvecklingen.
Härvid vilja vi betona, att det särskilt är hänsynen till den synnerliga
önskvärdheten av att de gemensamma arbetsuppgifterna i en förenad
överstyrelse bliva väl tillgodosedda, som gjort att vi förordat ett bibehållande
av 5 ordinarie ledamöter å läroverksavdelningen, vadan följaktligen
icke något omdöme därmed blivit uttalat om behovet av arbetskrafter i
en fristående överstyrelse, därest verksamhetsområdet för en sådan skulle
komma att lida någon mera avsevärd minskning.
Vidkommande slutligen yrkesskolavdelningen torde för denna höra
avses de arbetskrafter, som äro i staten uppförda från och med 1920 ars
ingång. Förutom avdelningschefen erfordras sålunda inom avdelningen
två ledamöter.
Samtliga ledamöter skola likasom hittills i lönehänseende hänföras till
befattningshavare av tredje graden; de extra ledamöterna synas dock, i
likhet med vad fallet är inom andra ämbetsverk med extra ledamöter,
höra komma i åtnjutande av ett med pensionsavgifterna reducerat
belopp, och vilja vi därför förorda, att ersättning till sådan ledamot, i
enlighet med en av folkskolöverstyrelselsen avlåten framställning, må utgå
med 7,800 kronor för år, varav 2,500 kronor anses motsvara tjänstgöringspennningar.
»
Såsom ovan omförmälts har läroverksöverstyrelsen i sitt förenämnda
yttrande framhållit, att en förstärkning av överstyrelsens ordinarie medlemmar
vore av göromålens omfattning och art pakallad. I samband med
granskningen av huru den av de sakkunniga föreslagna omorganisationen
komme att te sig i sin praktiska utformning, påpekar läroverksöverstyrelsen,
att de sakkunniga »visserligen haft frågan om läroverksavdelnmgens
arbetskrafter under omprövning, men knappast med tanke pa att avägabringa
en tillökning, utan snarare med avsikt att företaga en reduktion,
därest en sådan läte sig utföra. Sakkunnige finna nämligen lämpligt att
i sitt förslag stipulera, att varje avdelningschef bör övertaga skötseln av
en rotel, och hava med hänsyn därtill tagit i övervägande, huruvida en
minskning i antalet ledamöter å läroverksavdelningen borde kunna företagas.
»
Beträffande verkets allmänna organisation och arbetsformer yttrar
överstyrelsen, efter att hava lämnat en redogörelse för de sakkunnigas
förslag härutinnan: »Vad som däremot icke är utrett, är, hur chefen skall
räcka till för alla dessa plenikombinationer, och hur hans tid skall kunna
Yrkesskol
avdelningen
Myndig
heterna.
Läroverks
överstyrelsen
-
Folkskol
överstyrelsen.
36 Kumjl. Maj:ts Proposition Nr 52.
planmässigt fördelas mellan alla dessa 14 föredragande, eller hur deltagarna
till exempel i ett allmänt plenum skola kunna få tid och tillfälle
att sätta sig in i ärenden på alla här ifrågakommande rotlar, vilket
ju bör åligga dem, eftersom de äro medansvariga för besluten. Lika
orimligt som detta är, lika litet låter sig med någon grad av visshet förutse,
hur mycken tid deltagandet i alla dessa rådplägande och beslutande
församlingar kan lämna övrig för dagens arbete. '' Med erinran om att
dessa förhållanden skulle komma att taga medlemmarnas tid i anspråk
mera än hittills, fortsätter överstyrelsen: »Denna sida av saken synes i nu
förevarande fall sakkunnige icke hava beaktat i sitt organisationsförslag,
lika litet som de i andra avseenden tagit hänsyn till den under de gångna
åren vunna erfarenheten och på denna verklighetsgrund utbyggt samarbetet
styrelserna emellan. I dess ställe hava de, med åsidosättande av de
gamla värdena, byggt upp ett nytt ämbetsverk, som ifråga om oformlighet
i proportioner, heterogenitet i sammansättningen och tyngd i arbetssättet
söker sitt motstycke. Då detta verk av sina funktionärer kräver en
kvantitet mekaniskt arbete, som eljest går utöver det rimliga måttet, bör
byråkratiseringsprocessen försiggå både snabbt och grundligt, och återverkningarna
härav på de svenska läroverken och undervisningsväsendet över
huvud lära ej låta vänta på sig.»
Folskolöverstyrelsen har däremot funnit de sakkunnigas förslag i nu
förevarande avseenden i det hela väl avvägt, men på vissa punkter lämnat
en saklig kritik av detsamma i fråga om ledamöternas antal och fördelning.
överstyrelsen säger sig i detta avseende först vilja framhålla
nödvändigheten av att avdelningscheferna i så stoj; utsträckning som möjligt
frigöras från att själva föredraga ärenden. Åtminstone vad folkskolavdelningen
beträffar, vars arbetskvantum överstyrelsen förmådde överblicka,
syntes det överstyrelsen klart, att avdelningschefens tid och krafter
till sin allra väsentligaste del komma att tagas i anspråk för de uppgifter,
som denna avdelnings mångskiftande verksamhetsområde med sina
olika underavdelningar komme att ålägga honom. Överstyrelsen ansåge
det vara av vikt, att detta från böi''jan framhölles, enär det syntes vara en
oundgänglig förutsättning för ett lyckligt resultat av omorganisationen,
att avdelningscheferna bliva i tillfälle att ägna tillräcklig uppmärksamhet
åt ledningen av arbetet, var och en inom sin avdelning.
Vidare funne sig överstyrelsen böra bestämt påyrka, att folkskolavdelningen
redan nu måtte erhålla en femte ordinarie ledamot. Under
det att enligt de sakkunnigas förslag läroverksavdelningen skulle få behålla
samma antal medlemmar, som nu finnes i läroverksöverstyrelsen,
skulle folkskolöverstyrelsen i och med omorganisationen till väsentlig del
förlora en av sina nuvarande medlemmar i och därmed att dess chef
37
Kungl. Maj:te Proposition Kr 52.
komme att göras gemensam för samtliga tre avdelningarna. Med kännedom
om huru snabbt arbetet ökats inom folkskolöverstyrelsen och med
tanke på den avsevärda tillväxt däri, som forsättningsskolreformens genomförande
komme att medföra, kunde man icke hysa minsta tvivel, om
att båda de nuvarande extra ledamotsbefattningarna även för framtiden
bliva behövliga. Det syntes då rimligt, att åtminstone den. av dem, som sedan
någon tid uppehållits, redan nu gjordes till ordinarie.
Folkskolöverstyrelsen ansåge sig emellertid böra betona, att nyssnämnda,
liksom andra i samband med kanslipersonalen framställda önskemal icke
vore direkt framkallade av förslaget om en gemensam överstyrelse, men
icke borde lämnas ur sikte, då det nu gällde att giva den centrala skolledningen
en fastare utformning.
I stort sett bar de sakkunnigas prövning givit vid handen, att med
avseende på antalet medlemmar inga förändringar höra ifrågakomma vid
införlivande av läroverksöverstyrelsen med den beslutade skolöverstyrelsen
till ett enhetligt verk.
Denna de sakkunnigas ståndpunkt har av läroverks- och tolkskolöverstyrelserna
ur olika synpunkter giorts till föremål för gensagor, vilka
i ett avseende synas mig vara av innebörd att påkalla eu modifikation i de
sakkunnigas förslag.
Innan jag emellertid går att angiva min ståndpunkt härutinnan, torde
jag böra i korthet giva uttryck åt min mening i den betydelsefulla frågan
om chefens och avdelningschefernas ställning. De sakkunnigas ^förslag. ansluter
sig i denna punkt nära till den ordning, som av 1918 års lagtima
riksdag fastställts för den beslutade skolöverstyrelsen. Sålunda skall
chefen givetvis hava överinseendet över allt arbete inom verket. Någon
annan ordning är uppenbarligen icke möjlig, om den eftersträvade enhetligheten
skall bliva verklighet. Å andra sidan ligger det i öppen dag,
att avdelningschefernas ställning och befogenhet böra preciseras sa noggrant
som möjligt. Avdelningscheferna böra sålunda envar med avseende
å sin avdelning intaga den självständiga ställning, som måste följa
av att de under verkschefen leda och ansvara för arbetet å vederbörande
avdelningar. Detta synes mig jämväl här böra klart uttalas, för att undanröja
varje tvivel om att kravet på självständighet i de olika avdelningarnas
arbete beträffande alla interna angelägenheter skall i all rimlig
utsträckning upprätthållas. Särskild uppmärksamhet pakallar i detta sammanhang
även arbetsfördelningen mellan verkschefen och avdelningscheferna.
Då enligt de av de sakkunniga angivna grunderna för handläggningen
av ärendena inom den gemensamma skolöverstyrelsen en viss förenkling i
arbetssättet avses inträda därigenom, att eu del ärenden skulle avgöras
av chefen och vederbörande föredragande, måste det tydligen förut
-
38
Kungl. Majds Proposi‘ion AV 52.
sättas, att avdelningschefen i viss, i arbetsordningen närmare fastställd
utsträckning automatiskt inträder i chefens ställning. Ävenså lär det bliva
nödvändigt, att avdelningschefen jämväl i största möjliga omfattning är
närvarande vid behandlingen av övriga viktigare ärenden inom hans avdelning
för att såmedelst städse kunna bibehålla överblicken över verksamheten
inom avdelningen. Samtliga nu framhållna synpunkter hava
behörigen beaktats och tillgodosetts i de sakkunnigas ovan omförmälda
förslag till instruktion, något som uppenbarligen icke tillräckligt beaktats
i det av läroverksöverstyrelsens ledamöter avgivna utlåtandet. Den kritik,
som i detta ägnas det föreslagna ämbetsverkets organisation och arbetsformer,
synes nämligen väsentligen bero på en missuppfattning av den
utav de sakkunniga föreslagna arbetsapparaten och ett förbiseende av den
decentralisation av chefens arbetsbörda, som åsyftas genom den i instruktionen
åt avdelningscheferna tilltänkta ledande och ställföreträdande ställning
inom respektive avdelningar.
Enligt de sakkunnigas förslag skulle avdelningschefen, därest Kungl.
Maj:t ej annorlunda bestämmer, jämte det han fullgör honom i denna egenskap
åliggande uppgifter, jämväl själv i viss utsträckning tjänstgöra såsom
föredragande med egen rotel. I vilken omfattning arbetsbördan därigenom
kommer att lättas å övriga rotlar inom respektive avdelningar är icke lätt
att utan närmare erfarenhet bestämt angiva. En viss uppskattning i detta
hänseende är likväl en viktig förutsättning för ett rätt bedömande av behovet
utav arbetskrafter i övrigt inom de olika avdelningarna,
Från såväl läroverks- som folkskolöverstyrelsen hava krav blivit framställda
på att avdelningscheferna i största möjliga omfattning befrias från
egen föredragning. Härvid bör emellertid beaktas, att sådan föredragning
redan nu i viss utsträckning handhaves av vederbörande chefer, varom
ock de sakkunniga erinrat, En sådan anordning synes man även för framtiden
kunna påräkna. För avdelningschefen torde vidare böra beräknas i
det hela samma inspektionsåligganden, som påvila avdelningens övriga
medlemmar. Kommer så därtill, att den gemensamme chefen övertager
en del av de cheferna förut tillkommande åligganden, i vad de avse såväl
handläggning av mera maktpåliggande ärenden som inspektionsgöromål,
torde det icke kunna med fog göras gällande, att omorganisationen som sådan
skulle nödvändiggöra förstärkning av de hittillsvarande arbetskrafterna.
Då läroverksöverstyrelsen giver uttryck åt önskemål i denna riktning,
förbiser den, att, när förslag om gemensam skolöverstyrelse senast förelåg,
detta förslag — vilket av läroverksöverstyrelsen den gången lika
bestämt förordades, som överstyrelsens nuvarande medlemmar avstyrka
en likartad organisation — upptog allenast 4 ledamotstjämter å läro
-
39
Kung/. Maj;ts Proposition Nr 52.
verksavdelningen, alltså en mindre än de sakkunniga nu förordat. Tillgängliga
uppgifter angående arbetet inom läroverksöverstyrelsen giva
ej heller något stöd för ifrågavarande önskemål. Den grundliga undersökning,
som de sakkunniga i detta avseende företagit rörande arbetsbördan
å läroverksöverstyrelsens olika rotlar, i vilken undersökning jag
personligen varit i tillfälle att taga del, torde icke bava varit alldeles
utan inbytande på de uttalanden de sakkunniga gjort beträffande behovet
av arbetskrafter inom läroverksavdelningen. De sakkunniga synas
nämligen egentligen bava varit övertygade om att i varje fall 4 ordinarie
och 1 extra ledamot skulle på ett tillfredsställande sätt tillgodose behovet
av fackutbildad personal å avdelningen. Då de trots detta förordat bibehållande
av nuvarande antal, har det skett, efter vad som angives, dels
och i främsta rummet därför, att tillgodoseendet av det gemensamma
arbetet beräknas taga medlemmarnas tid och krafter i anspråk mera än
hittills, dels ock med hänsyn därtill att det icke kunde anses uteslutet,
att förhållandena i en snar framtid kunde påkalla förnyat upprättande av
en femte ordinarie ledamotstjänst. Med nu stadgade förflyttningsskyldighet
har ett bibehållande av det nuvande antalet ledamöter icke ansetts
kunna innebära ett obehörigt föregripande av framtiden. Alldeles särskilt
bör i detta sammanhang uppmärksammas, att de sakkunniga endast ur
synpunkten av det gemensamma arbetets behöriga tillgodoseende funnit
det nuvarande antalet motiverat, ett förhållande, som de ytterligare understrukit
genom att betona, att därmed »icke något omdöme blivit ut!alat
om behovet av arbetskrafter i en fristående överstyrelse, därest verksamhetsområdet
för en sådan skulle komma att lida någon mera avsevärd
inskränkning».
Jag har funnit det nödvändigt att bringa detta de sakkunnigas uttalande
i erinran av den anledning, att jämväl enligt mitt förmenande läroverksöverstyrelsen
för närvarande torde få anses vara väl tillgodosedd
med arbetskrafter. De önskemål beträffande förstärkning, s<>m i detta avseende
kommit till uttryck i överstyrelsens avgivna yttrande, måste därför
betecknas såsom ogrundade. Hade det nu gällt att från början organisera
styrelsen med ett med de kommunala mellanskolorna minskat förvaltningsområde,
skulle det knappast kunnat försvaras att för densamma
avse mera än 4 ordinarie medlemmar.
Gäller det åter att bedöma behovet av arbetskrafter å läroverksavdelningen
inom den gemensamma överstyrelsen gestalta sig onekligen förhållandena
i viss mån annorlunda. Av största vikt är nämligen, att de
gemensamma uppgifterna bliva tillgodosedda på ett väsentligt bättre sätt
än hittills. Arbetet härmed kominer givetvis att taga såväl avdelningschefens
som övriga ledamöters arbete mera i anspråk än för närvarande
opaginerad Kontrollera mot PDF
4ft
Kungl Maj:ts Proposition Nr 52.
är fallet. Därtill kommer att de kommunala mellanskolorna, enligt vad
jag ovan angivit, tänkts tills vidare förbliva under nämnda avdelnings inseende.
Och slutligen torde med hänsyn till de åtgärder, som från det
allmännas sida kunna vara att förvänta i fråga om särskilt flickläroverken,
vidgade uppgifter kunna inom en nära framtid komma att anvisas avdelningen.
Med hänsyn till här berörda förhållanden finner jag mig därför
nu ej böra avvika från de sakkunnigas förslag, att 5 ordinarie ledamöter
beräknas för skolöverstyrelsens läroverksavdelning.
Vad angår folkskolavclelningens behov av arbetskrafter, har 1918 års
riksdag för motsvarande avdelning inom den beslutade skolöverstyrelsen
å ordinarie stat uppfört 4 ordinarie ledamotsbefattningar, därav en såsom
avdelningschef, samt därjämte anvisat medel till anställande under år 1919
av 2 extra ledamöter. De sakkunniga hava funnit tvekan icke kunna råda
därom, att, med den utvidgning av avdelningens verksamhetsområde, som
de nya ungdomsskolorna medfört, en utav de båda extra befattningarna
skall visa sig så konstant behövlig, att den inom den närmaste framtiden
bör uppföras å ordinarie stat och jämväl haft under övervägande att
i samband med den föreslagna omorganisationen förorda denna åtgärd
till vidtagande redan nu. De sakkunniga hava emellertid funnit det
riktigast att avbida ytterligare någon erfarenhet härutinnan och därför
icke ansett sig böra föreslå någon förändring i det av riksdagen så sent
som år 1918 beslutade antalet, utan låtit ett definitivt ordnande bero
av en kommande prövning. De sakkunniga framhäva ytterligare denna
sin ståndpunkt genom att betona, att folkskolavdelningens större förvaltningsområde
kräver tillgång på flera arbetskrafter än läroverksavdelningen.
Som ovan omförmälts, har folkskolöverstyrelsen i sitt yttrande bestämt
påyrkat ytterligare en ordinarie ledamot i den nya styrelsens folkskolavdelning.
Härvid har främst hänvisats till det alltjämt ökade arbete,
som komme att påvila avdelningen.
Krav på anställande av extra ledamot hos folkskolöverstyrelsen framställdes
första gången i skrivelse den 30 september 1916, däri överstyrelsen
under åberopande av de omfattande organisationsfrågor av synnerligen
tidskrävande beskaffenhet, som ålåge överstyrelsen, hemställde om anslag
för beredande av arvode åt sådan ledamot under tiden 1 juli—31
december 1917 samt under 1918. Framställning i detta syfte förelädes
1917 års riksdag och blev därvid av riksdagen bifallen. I statsverkspropositionen
till 1918 års riksdag förnyades ifrågavarande framställning
jämväl för år 1919. Vid ärendets föredragning anmälde jag, att,
därest riksdagen godkände det förslag rörande fortsättningsskolans omorganisation,
som senare skulle framläggas, ytterligare en extra ledamot i
41
Kungl. Maj ds Proposition Nr 52.
folkskolöverstyrelsen bleve erforderlig. Riksdagen anvisade jämväl dels
med bifall till den under punkt 156 i statsverkspropositionen gjorda framställningen,
dels vid godkännande av den nya organisationen av skolöverstyrelsen
medel å extra stat till anställande av 2 extra ledamöter i skolöverstyrelsens
folkskolavdelning under år 1919. De sakkunniga hava, som
ovan anmärkts, funnit behov föreligga även under år 1920 av samma antal
extra ledamöter.
Såsom de sakkunniga angivit, torde ingen tvekan kunna råda därom,
att konstant behov av en utav de ifrågavarande ledamöterna numera kan
anses till fullo vitsordat. Enligt folkskolöverstyrelsens uppfattning skulle
detta jämväl gälla ifråga om den andra. Försiktigheten synes mig emellertid
bjuda, att man med varsamhet förfar vid tillskapandet av nya ordinarie
tjänster. Och då riksdagen först så sent som år 1918 anvisat
medel till den ena av nu ifrågavarande tjänster, kan beträffande denna den
grundliga erfarenhet icke anses föreligga, varförutan behövligheten aven förändring
i ledamotens ställning icke kan slutgiltigt bedömas. Däremot har jag av
allt vad de sakkunniga och folkskolöverstyrelsen anfört rörande det konstanta
behovet av ytterligare en ordinarie ledamotsbefattning å folkskolavdelningen
blivit övertygad om riktigheten uti att i samband med omorganisationen
— men icke på grund av denna — föreslå, att den först upprättade av
de extra ledamotstjänsterna redan nu uppföres å ordinarie stat. För en
var, som förvärvat närmare erfarenhet om den snabba ökning, som folkundervisningens
arbetsuppgifter för varje år undergå, måste det te sig alldeles
uteslutet, att denna gren av undervisningsväsendet skall kunna på
ett tillfredsställande sätt administreras med mindre tillgång på ordinarie
arbetskrafter än som står läroverksavdelningen till buds. Erkännes detta,
synes det mig icke vare sig riktigt eller i överensstämmelse med allmänt
tillämpade grundsatser att för folkskolavdelningen beräkna mindre
än 5 ordinarie ledamöter. Därutöver bör för år 1920 medel äskas för en
extra ledamot å denna avdelning.
Beträffande slutligen yrkesskolavdelningen hava de sakkunniga, i överensstämmelse
med av 1918 års riksdag fattat beslut, för denna tills vidare
avsett, förutom avdelningschefen, 2 ledamöter. Häremot har jag ingenting
att erinra.
Vad vidare angår de olika befattningshavarnas ställning och avlöningsförmåner,
bör chefen likställas med cheferna i övriga större centrala ämbetsverk
och sålunda erhålla en avlöning av 11,000 kronor. Avdelningscheferna
böra, i enlighet med vad som av 1918 års lagtima riksdag fastställts för
dessa befattningshavare inom den då beslutade skolöverstyrelsen, tillerkännas
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt.. 43 höft. (Nr 52.) 6
42 Kungl. Maj .t» Proposition Nr 52.
en var ett särskilt arvode å 500 kronor utöver dem tillkommande avlöning
såsom ledamöter.
Vid förening av läroverksöverstyrelsen med den beslutade skolöverstyrelsen,
kommer förstnämnda verk att motsvara läroverksavdelningen i
den gemensamma överstyrelsen. Den nuvarande cbefen för läroverksöverstyrelsen
erhåller därmed ställning av avdelningschef å nämnda avdelning.
Aven i denna egenskap bör han emellertid förbliva vid nuvarande
tjänstegrad och avlöningsförmåner. A särskild övergångsstat bör därför
uppföras tillägg till avlöningen såsom avdelningschef å tillhopa 1,900
kronor, varvid torde böra förklaras, att det till avdelningschef å ordinarie
stat uppförda arvode å 500 kronor vid sådant förhållande ej skall utgå,
ävensom att ålderstillägg å avdelningschefsbefattningen under tiden för
övergångsstatens giltighet ej må förekomma. Ledamöterna böra likasom
hittills åtnjuta avlöning enligt de för befattningshavare i tredje normalgraden
gällande grunder. Den extra ledamoten å folkskolavdelningen,
som hittills tillgodoräknats ersättning efter 7,000 kronor för år, har av
folkskolöverstyrelsen ifrågasatts till erhållande av arvode å 7,800 kronor,
varav 2,500 kronor skola anses motsvara tjänstgöringspenningar. Denna
framställning, som varit hänvisad till de sakkunnigas prövning, har av
dessa förordats.
Då det står i full överensstämmelse med inom andra verk tillämpade
grundsatser, att extra befattningshavare erhålla ersättning med ett med
pensionsavgifterna för motsvarande ordinarie befattningshavare reducerat
belopp, har jag ansett mig böra tillstyrka, att av riksdagen för ifrågavarande
ändamål äskas ett belopp av 7,800 kronor att utgå såsom förslagsanslag
högst å extra stat för år 1920.
Sakkunniga Rörande de för skolstyrelsen avsedda sakkunniga biträden m. m. yttra
»Tro." de sakkunniga efter en redogörelse för de nuvarande förhållandena:
Sakkunniga. Uti nu ifrågavarande avseenden behövde inga större förändringar vidtagas
med anledning av överstyrelsernas sammanförande till ett gemensamt
verk. Sålunda syntes medel alltjämt böra utgå till en konsulent och
särskild föredragande för hu-ligt arbete, en inspektör för folkhögskolorna,
en konsulent för den populärvetenskapliga föreläsningsverksamheten, en
förste och en andre bibliotek>konsulent, en inspektör för dövstumundervisningen,
till inspektion av blindundervisningen, till ett byggnadssakkunnigt
biträde samt till inspektion och sakkunniga biträden i fråga om den
fortsatta undervisningen, fysisk uppfostran, skolhygien samt undervisningen
i teckning och musik.
43
Kungi. May.ts Proposition Nr 52.
I ett par hänseenden föreslå emellertid de sakkunniga förändringar,
väsentligen föranledda av framställningar angående anslagsäskanden till
1919 års riksdag.
Vad först angår konsulenten för det husliga arbetet kunde ^de nu
rådande förhållandena icke betecknas såsom tillfredsställande. Från och
med nästkommande år skall jämlikt beslut av 1918 ars riksdag ifrågavarande
befattningshavare uppbära å skolöverstyrelsens ordinarie stat 2,750
kronor samt av läroverksöverstyrelsens anslag å extra stat till sakkunniga
biträden in. m. 750 kronor. Därjämte skall av det å extra stat utgående
anslaget till yrkesskolor för husmodersutbildning, vilkas inspektion samma
konsulent ansetts kunna delvis medhinna, utgå ett belopp av intill 1,500
kronor. Härigenom beräknades den samlade ersättningen till konsulenten
i fråga komma att uppgå till omkring 5.000 kronor. För avlönandet av
nödigt biträde skulle, vad yrkesundervisningen beträffade, överstyrelsens
expensmedel anlitas. Riksdagen fann vid erforderliga anslags beviljande
skäl framhålla, att riksdagen icke ansåg sig böra närmare ingå på huru
under en framtid, då större erfarenheter kunde hava vunnits om omfattningen
av konsulentens arbetsuppgifter, denna angelägenhet borde ordnas.
Riksdagen ville likväl giva uttryck åt sin förväntan, att vederbörande
myndigheter skulle ägna frågan all den uppmärksamhet, den förtjänade.
Då det nu gällt att för ifrågavarande krävande befattning förvärva
en kvalificerad innehavare, hade det visat sig förenat med stora svårigheter
att uppnå eu tillfredsställande anordning, bland annat på grund av den
mycket osäkra ställning, som befattningshavaren under nuvarande förhållanden
skulle komma att intaga. Med hänsyn härtill, och då det syntes
vara en angelägenhet av synnerlig vikt, att den betydelsefulla sida av den
praktiska ungdomsutbildningen, som det husliga arbetet representerar, bleve
väl företrädd inom överstyrelsen, ansågo sig de sakkunniga redan nu böra
förorda en viss förbättring i konsulentens ställning. Enligt vad avriksdagen
erinrats, läte det sig, med hänsyn till bestämmelserna i §. 28
regeringsformen, icke göra att giva konsulenten en sådan ställning,
som skulle förutsätta utnämning av Kungl. Maj:t, varför för närvarande
varje anordning av sådan innebörd ansåges utesluten. För undanröjande
av de anmärkta svårigheterna ville de sakkunniga föreslå, att i staten för
den gemensamma skolöverstyrelsen måtte uppföras ett arvode åt nämnda
konsulent å 5,000 kronor, varav 3,300 kronor skola, anses motsvara lön
och 1,700 kronor tjänstgöringspenningar. Tillika borde medgivas, att konsulenten
erhölle rätt till sex veckors årlig semester.
Konsulent
för husligt
arbete.
44
Andre bibliotekskoneulenten.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 52.
Nu förordade anordning innebure visserligen icke någon förhöjning
av arvodet, men genom detsammas uppförande i staten på angivet sätt
hade likväl åt befattningshavaren i fråga givits en ställning, som gjorde
det lättare att för befattningen förvärva lämplig person. Vid bifall till
detta förslag borde givetvis anslaget till husmoderskurser undergå minskning
med det belopp a 1,500 kronor, som avsetts till ersättning åt nu ifrågavarande
konsulent.
Av folk skolöverstyrelsen hade likaledes framställning gjorts därom, att
den genom beslut av 1912 års riksdag upprättade befattningen såsom
andre bibliotekskonsulent från och med år 1920 måtte överföras å ordinarie
stat. Till stöd härför hade överstyrelsen anfört bland annat, att
ifrågavarande befattning redan år 1914 begärdes förändrad till ordinarie,
vilken hemställan år 1916 förnyades, utan att likväl Kungl. Maj:t funnit
skäl att inför riksdagen framlägga förslag i enlighet med överstyrelsens
framställning. Den utveckling, som ägt rum inom folkbiblioteksverksamheten
under de år, som förflutit efter överstyrelsens senaste framställning
1 detta ämne, hade fullt motsvarat, om ej rent av överträffat de förväntningar,
åt vilka överstyrelsen tidigare givit uttryck. Sålunda hade ansökningarna
om statsbidrag från folk- och skolbiblioteken ökats, från att år
1913 hava utgjort 865, till att år 1918 utgöra ej mindre än 1,449. Antalet
studiecirklar, som ansökt om statsunderstöd genom något riksförbund,
vilket år 1913 uppgick till endast 666, både stigit år 1918 till 1,794.
holkbiblioteksverksamheten hade sålunda alltjämt varit stadd i en ganska
hastig utveckling, och om man såge på rörelsen i dess helhet, kunde man
ej märka någon minskning i tempot för framåtskridandet.
Den utveckling, som fått sitt uttryck i de av överstyrelsen anförda
siffrorna, hade givetvis även medfört en ständig ökning av det bibliotekskonsulenterna
åliggande arbete, som stode i sammanhang med de årligen
återkommande ansökningarna om statsbidrag. Med ledning av de numera
vunna erfarenheterna beträffande utgivandet av den av bibliotekskonsulenterna
redigerade grundkatalogen över böcker, som kunna erhållas i statsbidrag,
kunde man beräkna, att arbetet med de årliga supplementen till
denna komme att taga de båda konsulenternas tid i anspråk under minst
2 å 3 månader årligen.
Om man till dessa 2 å 3 månader lade de 8 månader, vilka enligt
av överstyrelsen år 1916 gjord beräkning krävdes för granskning av ansökningshandlingar
och rekvisitioner jämte bearbetningen av det statistiska
materialet, en beräkning, som dock efter de senaste årens erfarenheter
snarare vore för låg än för hög, komme man till det resultat, att under
45
Kungl. Maj-Js Proposition AV 52.
minst 10 månader båda bibliotekskonsulenternas arbetstid vore upptagen
av göromål, som stode i samband med statsbidragsansökningarna och uppgörandet
av bokförteckningarna. Den tid, som återstode, behövdes mer
än väl för konsulenternas handledande och rådgivande verksamhet, för
hållande av bibliotekskurser m. m., alldeles oavsett det uppdrag, som enligt
riksdagens skrivelse den 15 juni 1916 ålagts konsulenterna, att lämna
erforderligt biträde även åt läroverksöverstyrelsen, ett uppdrag, som ansåges
komma att bliva särdeles krävande, i samband med den omorganisation
av läroverkens bibliotek, som ifrågasatts i riksdagens skrivelse den
17 april 1918.
Den lämnade utredningen funne överstyrelsen giva rid handen, att
den centrala ledningen av folkbiblioteksväsendet krävde fullt ut tvenne
personers arbetstid, även sedan numera den egentliga organisationstiden
kunde anses vara förbi. Båda bibliotekskonsulenternas arbete vore sålunda
av fullständigt ordinarie karaktär. Och då för ordinarie arbete, så långt
lämpligen kunde ske, borde användas ordinarie personal, syntes det föreligga
fullgoda skäl för att även andre bibliotekskonsulentens befattning
gjordes till ordinarie. Om dess innehavare med avseende på lönetillägg
och pensionering vore ogynnsammare ställd än andra tjänstemän i motsvarande
tjänstegrad, kunde man knappast räkna på, att tjänsten en längre
tid skulle få behålla samma innehavare, vilket utgjorde en riktig förutsättning
för att arbetet skulle bliva verkligt fruktbärande.
Avlöningens storlek borde bestämmas till likhet med nu utgående arvode,
allenast med tillägg av det belopp, som avdragits såsom motsvarande
den pensionsavgift, befattningshavaren skulle haft att erlägga, därest befattningen
varit av ordinarie natur. Vid överflyttande av avlöningsmedlen
till skolöverstyrelsens stat, borde förslagsanslaget till understöd åt folkbibliotek,
varur medlen nu utginge, minskas med ett belopp av o,900
kronor.
Rörande avlöningsvillkoren hemställde överstyrelsen, att de måtte
bliva desamma, som gälla för skolöverstyrelsens övriga ordinarie befattningshavare.
Ävenledes syntes det överstyrelsen billigt, att i likhet med vad
som skett beträffande förste bibliotekskonsulenten, även nu ifrågavarande
befattningshavare måtte för löneförhöjning få tillgodoräkna sig den tid,
han såsom förordnad uppehållit sin tjänst. Slutligen föresloges, att befattningshavaren
måtte äga att fortfarande komma i åtnjutande av en
månads semester årligen. Vid bifall till det framställda förslaget erfordrades
det ordinarie anslaget till skolöverstyrelsen höjt med 4,000
kronor.
46
Byggnads
sakkunnigt
biträde.
Sakkunnigt
biträde för
trädgårdsskötsel.
Kungl. MnjUs Proposition AV 52.
Vad i nu ifrågavarande hänseende av folkskolöverstyrelsen anförts
rörande det stadigvarande behovet av jämväl andre bibliotekskonsulenten
för ledningen av biblioteksväsendet hade synts de sakkunniga övertygande
tala till förman för den gjorda framställningen. Då nu nödig erfarenhet
från en följd av år förelåge beträffande behovet av tvenne arbetskrafter för
nämnda arbetes behöriga fullgörande, förordade de sakkunniga, att befattningen
i fråga uppföres å den gemensamma skolöverstyrelsens ordinarie
stat från och med år 1920.
I likhet med vad i fråga om andrebibliotekariebefattningarna vore fallet,
syntes lönen böra fastställas enligt första normalgraden. Beträffande rätten
till semester samt ifrågasatt rätt för den nuvarande andre bibliotekskonsulenten
att, för den händelse han bleve innehavare av befattningen, för
åtnjutande av ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid, han omedelbart före
sin utnämning till befattningen på grund av förordnande tjänstgjort såsom
andre bibliotekskonsulent hos folkskolöverstyrelsen eller inom ecklesiastikdepartementet,
syntes däremot intet vara att erinra ur synpunkten av
i dylika fall hittills tillämpad praxis, varför de sakkunniga även i denna
punkt funne sig kunna förorda överstyrelsens hemställan.
Det från och med innevarande år utgående förslagsanslaget å extra
stat a högst 3,500 kronor till anställande av byggnadssakkunnigt biträde
hos skolöverstyrelsen hade av riksdagen jämväl för år 1919 anvisats. I
överensstämmelse med vad som av folkskolöverstyrelsen hemställts, syntes
anslag till enahanda belopp såsom förslagsanslag å extra stat böra till
skolöverstyrelsen utgå för år 1920.
1 detta sammanhang ville de sakkunniga jämväl erinra därom, att
överstyrelsen hos Kungl. Maj:t ifrågasatt en förhöjning till 12,500 kronor
av anslaget till inspektion och sakkunniga biträden, för vilket ändamål ett
förslagsanslag å extra stat av högst 11,000 kronor för år 1919 vore skolöverstyrelsen
anvisat. Förhöjningen motiverades av att överstyrelsen funnit
behov föreligga av ett sakkunnigt biträde i fråga om skolträdgårdsskötsel.
Till stöd för framställningen hade överstyrelsen anfört bland annat, att
trädgårdsskötseln, som sedan år 1353 haft hemortsrätt i våra skolor och
sedan år 1865 såsom ämne ingått uti den utbildning, som vid folkskoler
seminarierna bibringas de blivande folkskollärarna, hade, trots icke blott
liknöjdhet och bristande förståelse utan även rent motstånd, införts vid
ett avsevärt antal folkskolor. Enligt senast tillgängliga statistiska uppgifter
meddelades under redovisningsåret 1915—16 sådan undervisning i sammanlagt
3,120 avdelningar, av vilka 221 i städerna, åt tillhopa 85,367 barn,
47
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 52.
av vilka 5,899 tillhörande städerna. För ifrågavarande undervisning användes
sammanlagt 2,490 trädgårdar. Klart vore emellertid, att sådan
undervisning ingalunda förekomme allestädes, där tillfälle för dess bedrivande
skulle kunna beredas. 1 detta hänseende vore det synnerligen belysande,
att icke mindre än 260 skolträdgårdar icke utnyttjades för undervisningsändamål.
Vad beträffade arten av den undervisning, som meddelades, vore
denna mycket skiftande. Under det att på åtskilliga håll lärare funnes,
som, fyllda av intresse för trädgårdsodlingen, förmått göra trädgårdsskötseln
till ett av skolans bästa ämnen, torde undervisningen på vissa håll
bedrivas tämligen lamt och vai’a i avsaknad av den kärlek till naturen
och dess alster, som vore en oundgänglig förutsättning för trädgårdsodlingens
framgångsrika idkande.
Det torde likväl knappast råda delade meningar därom, att en allmännare
förekomst och ett verksammare och mera rationellt bedrivande
av trädgårdsskötseln i våra skolor vore att anse som ett viktigt önskemål.
Trädgårdsodlingen vore en god mätare av ett folks kultur, och den vore
tillika ett betydelsefullt kulturmedel. Att låta skolan taga i sin tjänst
och i sin mån främja detta kulturmedel måste anses såsom en riktig tanke.
Skolträdgården och trädgårdsskötseln utgjorde ock en viktig förbindelse
mellan skolan och det praktiska livet, mellan skolan och naturen. Trädgårdsskötseln
vore även ett av de skolämnen, som äro av särskilt värde
därför, att den satte barnet i dess helhet, andligen och kroppsligen, i verksamhet,
och den vore ett av dem, som ville låta kroppsarbetet komma till
heders i barnets uppfostran. Trädgårdsodlingens betydelse för folknäringen
hade genom den rådande kristidens bittra erfarenheter klarare än någonsin
tillförne ställts vårt folk för ögonen. Och det kunde icke förnekas,
att en allmänt förekommande och förståndigt bedriven undervisning häruti
i våra skolor skulle vara av icke ringa vikt för spridande hos vårt folk
av en allmännare kännedom om och ett livligare intresse för trädgårds
odlingen.
Viktiga skäl av såväl ideell som rent praktisk natur syntes alltså tala
för att kraftiga åtgärder borde vidtagas för att bereda trädgårdsskötseln
den ställning i våra barndoms- och ungdomsskolor, som den till skolans
såväl som samhällets bästa ansåges böra intaga.
Överstyrelsen hade sedan länge haft sin uppmärksamhet fästad vid
nu berörda förhållanden men hade saknat tillfällen och möjligheter att
vidtaga mera ingripande åtgärder för det ifrågavarande syftets främjande.
Skulle det bliva överstyrelsen möjligt att i detta hänseende något åtgöra,
vore det emellertid oundgängligt, att överstyrelsen finge till sitt förfogande
48
Kungl. Maj:is Proposition Nr 52.
erforderlig sakkunskap på området i fråga. Det närmaste önskemålet vore
därför, att hos överstyrelsen anställdes ett sakkunnigt biträde för ifrågavarande
ämne med liknande ställning och uppgifter, som tillkomma överstyrelsens
sakkunniga biträden i fråga om ämnena musik, gymnastik, manlig
och kvinnlig slöjd samt hushållsgöromål. överstyrelsen hade redan i sin
underdåniga framställning den 31 augusti 1917 angående anslag till folkundervisningen
m. m. under budgetåret 1919 uttalat sig rörande förevarande
önskemål och därvid framhållit, att det tvivelsutan skulle vara av
god verkan för åstadkommande av en uppryckning av undervisningen i
trädgårdsskötsel, om en sakkunnig person funnes att tillgå, som kunde taga
kännedom om förhållandena på förevarande område samt gå tillhanda med
råd och anvisningar, ävensom att det för överstyrelsen skulle vara av värde
att, då ärenden av hithörande art, vare sig beträffande seminarierna eller
andra överstyrelsen underlydande läroanstalter, komme under överstyrelsens
behandling, kunna få rådföra sig med sakkunnig person.
I nämnda sammanhang hade överstyrelsen antytt möjligheten av att
tillgodose berörda behov utan höjning av nu ifrågavarande anslag. Överstyrelsen
hade också förhoppning, att så skulle kunna ske under år 1919.
Men med den utvidgning av verksamhetsområdet, som inträder med år 1920,
och särskilt med hänsyn till det behov- av sakkunniga biträden, som under
den närmaste tiden komme att göra sig gällande i fråga om den fortsatta
undervisningen, samt i betraktande jämväl av den sänkning av anslaget,
som vidtagits i 1919 års stat, ansåge sig överstyrelsen icke kunna
antaga, att det belopp, som kunde avses för sakkunnigt biträde i fråga
om trädgårdsskötsel, bleve så pass stort, att det kunde betraktas som skäligt
arvode för det arbete, som borde utföras av ett dylikt biträde. Då
arvodet förmenades icke kunna sättas lägre än till 1,500 kronor, ansåge
överst37relsen önskligt, att anslaget i fråga för år 1920 höjdes med detta
belopp.
Det kunde enligt de sakkunnigas uppfattning icke förnekas, att de av
överstyrelsen anförda synpunkter vore i dera hänseenden beaktansvärda.
Förhållandena hade till fullo ådagalagt önskvärdheten och nödvändigheten
av att allt gjordes inom landet för främjande av vår självständiga folkhushållning.
Utan tvivel måste eu ändamålsenligt anordnad allmän undervisning
i trädgårdsskötsel i våra folkskolor anses utgöra ett viktigt led
i strävandena till bibringande av folkets bredare lager av intresse för och
kunskap om vad som å trädgårdsskötselns område ofta nog med enkla
medel härutinnan kunde åstadkommas. Då emellertid för närvarande
inom överstyrelsen icke funnes nödiga kvalificerade arbetskrafter för ledningen
av och inseendet över undervisningen i ämnet trädgårdsskötsel
49
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 52.
vid folkskolor och folkskoleseminarier, måste givetvis den utvägen anlitas
att anställa å området särskilt sakkunnigt biträde. Mot storleken av det
av överstyrelsen ifrågasatta arvodet hade de sakkunniga intet att erinra,
varför de funne sig böra förorda den begärda anslagshöjningen.
Såsom de sakkunniga framhållit, påkallas av den föreslagna omorda- m(^hr^en
nisationen icke några förändringar i fråga om den utrustning av sakkunniga
å olika områden, som hittills tillkommit de båda fristående överstyrelserna.
De avvikelser från nu bestående ordning, som de sakkunnigas
ovan omförmälda förslag innebära, äro alldeles oberoende av överstyrelsernas
förening till ett ämbetsverk.
Vad angår den delvis med anslag å ordinarie stat avlönade konsulenten
för husligt arbete, ifrågasätta de sakkunniga en ändamnlsenligare
avlöningsanordning på så sätt, att arvodet i dess helhet, 5,000 kronor,
skulle utgå å ordinarie stat och därav 1,700 kronor anses motsvara tjänstgöringspenningar.
Vidare skulle befattningshavaren tillerkännas rätt till
6 verkors semester. Genom nu nämnda åtgärder ansåges det bliva lättare
att för befattningen förvärva lämplig person, varutinnan nu svårigheter
yppat sig.
Jag finner, att de sakkunniga framställt goda skäl för den föreslagna
anordningen, vilken synes mig någorlunda tillfredsställande förbättra anställningsmöjligheterna
för denna synnerligen viktiga befattning, och tillstyrker
därför de sakkunnigas förslag. Av åtgärden föranledes en minskning
å det nu till läroverksöverstyrelsen å extra stat anvi-ade anslaget
till sakkunniga biträden m. m. med 750 kronor. De sakkunniga hava
även ifrågasatt, att det av dem förordade ändrade sättet för utgående av
avlöningen till konsulenten för husligt arbete skulle föranleda en minskning
med 1,500 kronor av anslaget till husmodersskolor. Såsom närmare
framgår av vad jag anfört under punkten 250 i bilagan åttonde huvudtiteln
till årets statsverksproposition, torde emellertid en nedsättning av
nämnda anslag icke böra ifrågakomma.
Det av folkskolöverstyrelsen begärda uppförandet å ordinarie stat av
befattningen såsom andre bibliotekskonsulent, varom krav blivit framställda
såväl år 1914 som år IDIG, har av de sakkunniga befunnits övertygande
motiverat. Obestridligen föreligga nu från eu följd av år ingående
erfarenhet beträffande det stadigvarande behovet av tvenne arbetskrafter
för den i hastig utveckling stadda folkbiblioteksverksamhetens omhänderhavande.
Under sådana förhållanden finner jag mig böra tillstyrka folkskolöverstyrelsens
berörda förslag. Avlöningens storlek bör bestämmas
till 4,000 kronor, varav lön 2,200 kronor, tjänstgöringspenningar 1,500
llihang till riksdagens protokoll It) 19. 1 samt. 43 höft. (AV 52.) 7
50
Kunyl. Maj:ts Proposition Nr 52.
kronor samt ortstillägg 300 kronor. Härtill kunna komma 3 ålderstillägg
å 500 kronor efter respektive 5, 10 och 15 års tjänstgöring. Avlöningsvillkoren
torde böra fastställas i överensstämmelse med de för skolöverstyrelsens
övriga befattningshavare gällande. Rätt till en månads årlig
semester torde jämväl böra förutsättas.
Ävenledes synes det mig skäligt, att den nuvarande innehavaren av
tjänsten, därest han utnämnes till befattningen såsom andre bibliotekskonsulent,
far för beräkning av ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid, han
omedelbart före sin utnämning till befattningen på grund av förordnande
tjänstgjort såsom andre bibliotekskonsulent bos folkskolöverstyrelsen eller
mom ecklesiastikdepartementet. Riksdagens medgivande härtill torde böra
utverkas.
. Någon minskning av förslagsanslaget till understöd åt folkbibliotek,
varifrån medel till andre bibliotekskonsulentens avlöning nu utgå, torde
vid bifall till mitt förslag ej böra ifrågasättas. Jag vill erinra, hurusom
jag under punkten 216 i bilagan åttonde huvudtiteln till årets statsverksproposition
tvärtom ansett mig böra föreslå en ökning av nämnda förslagsanslag.
\ inkommande därefter de å extra stat utgående anslagsbeloppen för
nu ifrågavarande ändamål hava de sakkunniga, i överensstämmelse med
de av respektive överstyrelser gjorda framställningar, föreslagit, dels att
till byggnadssakkunnigt biträde hos skolöverstyrelsen måtte anvisas, i likhet
med vad som skett för aren 1918 och 1919, såsom förslagsanslag ett
belopp av högst 3,500 kronor, dels ock till inspektion och sakkunniga biträden
bos skolöverstyrelsen måtte anvisas såsom förslagsanslag ett belopp
av högst 17,500 kronor. Sistnämnda summa har uppkommit därigenom,
att det till läroverksöverstyrelsen alltsedan år 1914 anvisade beloppet å
5.000 kronor lagts till det till skolöverstyrelsen för år 1919 beviljade å
11.000 kronor, varjämte de sakkunniga förordat från folkskolöverstyrelsen
framställt krav å en ökning av sistnämnda belopp med 1,500 kronor.
Ökningen betingas av att överstyrelsen funnit behov föreligga från
och med år 1920 av ett sakkunnigt biträde i fråga om skolträdgardsskötsel,
till vilket eu ersättning av 1,500 kronor ansetts vara erforderlig.
Vad överstyrelsen under anslutning från de sakkunniga anfört rörande
behovet av sakkunskap inom skolträdgårdsskötselns område finner jag väl
grundat, och anser jag mig alltså böra hemställa om erforderlig höjningav
nu ifrågavarande anslag med 1,500 kronor. Då jag jämväl uppmärksammat
att det för läroverksöverstyrelsen avsedda beloppet å 5,000 kronor,
pa grund av vad förut föreslagits beträffande avlöningen av konsulenten
51
Kungl. Maj:Proposition Nr 52.
för husligt arbete, lätteligen bör undergå en minskning med 750 kronor,
torde emellertid höjningen av det för den gemensamms skolöverstyrelsen
beräknade anslagsbeloppet kunna begränsas till 750, eller avrundat till
800 kronor. För nu ifrågavarande ändamål torde sålunda böra åt skolöverstyrelsen
anvisas ett belopp å 1G,800 kronor. Anslaget torde upptagas
såsom förslagsanslag, högst det nämnda beloppet.
Ifråga om skolöverstyrelsens kanslipersonal hava de sakkunniga före- Kanslislagit,
att, i överensstämmelse med vad redan skett inom den nuvarande
skolöverstyrelsen, någon fördelning av arbetskrafterna å verkets skilda av- n-?6
delningar icke bör i staten fastställas, utan samtliga befattningshavare
avses för verket i dess helhet med tjänstgöringsskyldigheten närmare reglerad
genom en blivande arbetsordning. Vid beräkning av erforderliga
arbetskrafter hava de sakkunniga ansett sig böra pröva varje avdelnings
behov särskilt. De sakkunniga yttra härutinnan:
»Otvivelaktigt erfordras med hänsyn till arten och omfattningen av
de arbetsuppgifter, som påvila överstyrelsens olika avdelningar, tillgång till
en mera kvalificerad juridiskt utbildad tjänsteman å varje avdelning, varför
samtliga nu i staten upptagna sekreterarbefattningar alltjämt torde
böra bibehållas. För närvarande finnas därjämte inom läroverksöv'' rstyrelsen
anställda 2 notarier samt 1 registrator och aktuarie och inom skolöverstyrelsen
3 notarier samt 1 registrator och aktuarie. Vid sammanförande
av de båda överstyrelserna till en gemensam skolöverstyrelse torde behov
icke föreligga av mera än 1 registrator för verket i d. ss helhet, vadan
vi vilja föreslå, att den ena av dessa befattningar utgår ur staten. Däremot
torde någon indragning av notarier icke lämpligen kunna ske.
Tills vidare torde innehavaren av den ena registratorsbefattningen böra
uppföras på övergångsstat för att vid först inträffande vakans bland notarierna
med stöd av gällande avlöningsvillkor förflyttas till dylik tjänst.
Intill dess detta skett, synes eu häremot svarande minskning i arb-tskrafter
inom samma område kunna åstadkommas på så sätt, af t hittills
å extra stat anvisade anslag inom vardera överstyrelsen till avlöning av
amanuens ej längre utgå.
Beträffande kvinnliga biträden finnas sådana nu anställda till ett antal
av 3 i läroverksöverstyrelsen, därav 1 av andra och 2 av första graden,
samt till ett antal av 9 i skolöverstyrelsen, varav 5 av andra och 4
av första graden. Från läroverksöverstyrelsen föreligger emellertid under
åberopande av starkt framträdande behov framställning därom, att medel
till anställande av ytterligare 1 biträde av tredje graden måtte i staten
uppföras. Skolöverstyrelsen har med hänvisning till att en del av före
-
52
¥olkskol■
ver styrelser!.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr Ö2.
liggande arbetsuppgifter äro av _ mera kvalificerad och krävande beskaffenhet
hemställt, att 1 kvinnlig biträdesbefattning av tredje graden måtte
i staten uppföras med uteslutande av en motsvarande befattning av andra
graden.
De skal, som av överstyrelspna till stöd för ifrågavarande framställningar
an förts, synas oss övertygande tala till förmån för de framställda
kraven, och vilja vi därför för vår del förorda, att i staten för den gemensamma
skolöverstyrelsen måtte upptagas 2 kvinnliga biträden av tredje
graden, 5 kvinnliga biträden av andra graden samt 6 kvinnliga biträden
av första graden.»
Särskilda önskemal beträffande nu förevarande angelägenhet hava av
folkskolöverstyrelsen blivit framställda i dess yttrande över de sakkunnigas
förslag. Med åberopande av en utav sekreteraren hos överstyrelsen G.
Hummerhielm verkställd .utredning uttalar överstyrelsen, att det syntes
överstyrelsen otvivelaktigt, att frågan om beredande av tillgång för skolöverstyrelsen
till mera kvalificerad juridisk och administrativ sakkunskap
inom kort trängde till en lösning. Huruvida lämpligaste utvägen härför
vore anställandet av en ledamot med utbildning i berörda hänseende eller
annan anordning, ansåge sig överstyrelsen för närvarande icke kunna avgöra
och ville därför icke heller nu framställa något yrkande i förevarande
avseende.
Vad slutligen anginge de sakkunnigas förslag beträffande ämbetsverkets
kanslipersonal, ville överstyrelsen först framhålla, att eldigt överstyrelsens
mening ett bestämt behov förelåge av ytterligare en sekreterare
å lolkskolavdelningen. Mängden av löpande ärenden inom folkskolöverstyrelsen
vore redan så stor, att det eibjöde de största svårigheter för en
sekreterare att kunna ägna dem den formella granskning, som ålåge honom.
Den erfarenhet, överstyrelsen vunnit om svårigheten för överstyrelsens
ledamöter att med de arbetskrafter, som för närvarande stode till buds —
och dessa skulle ju enligt de sakkunnigas förslag icke inom det nya ämbetsverket
bliva ökade — i tillbörlig grad bliva befriade från sysslandet
med utarbetandet av uppsättningar och annat arbete av rent administrativ
art för att kunna ägna tillbörlig tid åt inspektion och därmed jämförlig
verksamhet, talade avgjort för det nämnda behovet av ytterligare en
sekreterare.
Vidare ville överstyrelsen betona, att det enligt dess mening icke
kunde bliva möjligt att inom det utvidgade ämbetsverket få registratorsoch
aktuariegöromålen ombesörjda av en enda arbetskraft. Enligt överstyrelsens
övertygelse komme dessa göromål utom allt tvivel att erhålla
53
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 52.
deri omfattning, att de helt och hållet toge två arbetskrafter i anspråk.
I överensstämmelse med vad som av överstyrelsens sekreterare föreslagits,
syntes den lämpligaste anordningen vara den, att de rena registratorsgöromålen
överlämnades åt en tjänsteman, under det åt en annan anförtroddes
aktuariegöromålen, befattningen såsom överstyrelsens redogörare
samt vissa registreringsgöromål. Att i denna punkt en förbättring skedde
av de sakkunnigas förslag ansåge överstyrelsen vara en viktig förutsättning
för att arbetet inom det nya ämbetsverket skulle kunna utföras i
behörig ordning.
Slutligen ville överstyrelsen uttala, att det enligt dess mening varit
lyckligt, om redan från början ytterligare ett eller helst tva kvinnliga biträden
uppförts å skolöverstyrelsens stat. Ett i hög grad tidsbesparande
arbetssätt ansåges det nämligen vara att i så stor utsträckning som möjligt
få koncept, särskilt till mera omfattande framställningar, stenografiskt
upptagna och därefter maskinskrivna. Med det antal kvinnliga biträden,
som upptagits i staten, skulle ett sådant arbetssätt blott i mycket begränsad
utsträckning låta sig genomföras. Överstyrelsen ansåge sig emellertid
icke nu höra i detta avseende framställa något yrkande.
De sakkunnigas förslag, i vad det avser att kanslipersonalen icke
skall i staten fördelas å verkets skilda avdelningar, utan samtliga befatta
ningsbavare avses för verket i dess helhet, anser jag riktigt och ansluter
mig till detsamma.
Vad därefter angår antalet arbetskrafter, hava de sakkunniga förordat
bibehållande av nuvarande antal sekreterarbefattningar. Dessa äro för
närvarande två, men skulle med yrkesskolavdelningens utveckling ytterligare
en sådan befattning tillkomma. I likhet med vad de sakkunniga
ifrågasatt i det av dem framlagda statförslaget, anser jag, att tre sekreterartjänster
böra upptagas i staten. Vidare hava de sakkunniga funnit
en besparing vid sammanslagningen kunna vinnas därigenom, att en av
registratorstjänsterna såsom obehövlig skulle kunna indragas. Häremot
hava av folkskolöverstyrelsen bestämda erinringar gjorts under framhållande
av att jämväl eu aktuarie vore erforderlig, liksom överstyrelsen med
hänsyn till arbetsbördan inom folkskolavdelningen ansett avgjoit behov
föreligga av ytterligare en sekreterartjänst.
Om behövligheten av jämväl en aktuarie för skolöverstyrelsens del
har jag icke blivit övertygad genom vad som därutinnan av folkskolöverstyrelsen
anförts, utan finner jag i likhet med de sakkunniga, att registratorsgöromålen
torde kunna behörigen fullgöras av eu tjänsteman, med
eventuellt erforderligt biträde av något mera kvalificerat kvinnligt bi
-
54
Vaktmästare,
KungI. Maj:ts Proposition Nr 52.
träde. Den ena registratorsbefattningen bör sålunda uppföras å övergångsstat
och dess nuvarande innehavare tagas i anspråk för utförande
av notariella göromål, för att vid först inträffande vakans å notariebefattning
transporteras till denna.
Vad beträffar arbetskrafterna i övrigt å kansliavdelningen, torde det
visserligen kunna förväntas, att det inom överstyrelsen redan nu förefintliga
behovet av väl kvalificerade juridiskt utbildade befattningshavare kommer
att inom en snar framtid göra sig än mera kännbart. För närvarande
torde det emellertid böra anses vara tillgodosett i de sakkunnigas förslag,
vadan jag icke finner anledning att nu därifrån avvika. Likaledes ansluter
jag mig till överstyrelsernas och de sakkunnigas förslag i vad det avser
förstärkning av de kvinnliga biträdeskrafterna inom skolöverstyrelsen. 1
förhållande till den för år 1920 godkända staten för skolöverstyrelsen
skulle således såsom ny tjänst uppföras en kvinnlig biträdesbefattning i
tredje graden, varjämte i stället för en befattning i andra graden skulle
uppföras en sådan i tredje graden. I jämförelse åter med vad för närvarande
gäller innebär förslaget uppförande av två nya befattningar av
tredje graden.
Avlöningen till de av de sakkunniga förordade kvinnliga biträdena
hava av de sakkunniga upptagits till hittills i sådant avseende fastställda
belopp. I anslutning till vad chefen för finansdepartementet i sitt anförande
till statsrådsprotokollet den 9 sistlidne januari anfört i fråga om
lönereglering för kvinnliga biträden finner jag mig emellertid böra föreslå,
att avlöningen för kvinnliga biträden å skolöverstyrelsens stat bestämmes
till följande belopp för biträden inom de olika graderna, nämligen för
biträde av första graden till 1,600 kronor, därav 1,100 kronor lön, 300
kronor tjänstgöringspenningar och 200 kronor ortstillägg, för biträde av
andra graden till 2,000 kronor, därav 1,300 kronor lön, 500 kronor tjänstgöringspenningar
och 200 kronor ortstillägg, samt för biträde av tredje
graden till 2,400 kronor, därav 1,500 kronor lön, 700 kronor tjäntgöringspenningar
och 200 kronor ortstillägg. Till den sålunda bestämda avlöningen
bör för biträde av samtliga grader kunna komma tre ålderstillägg,
vart och ett, å 200 kronor, därav 100 kronor lön och 100 kronor tjänstgöringspenningar,
att utgå det första efter 5, det andra efter 10 och det
tredje efter 15 års tjänstgöring.
I skolöverstyrelsens stat för år 1919 finnas upptagna 1 förste vaktmästar-
samt 1 vaktmästarbefattning. Inom läroverksöverstyrelsen äro för
närvarande anställda 1 ordinarie vaktmästare samt 1 vaktmästarbiträde,
för vars avlöning anslag å extra stat anvisats. Av sistnämnda översty
-
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 52.
55
relse har framställning gjorts, att hos nästkommande riksdag måtte äskas
medel å ordinarie stat till jämväl en förste vaktmästarbefattning, varvid
anslaget till vaktmästarbiträdet ej längre vore behövligt.
Rörande behovet av vaktmästare inom den gemensamma skolöverstyrelsen
anföra de sakkunniga:
»Vid sammanförande av läroverksöverstyrelsen och den redan beslutade
skolöverstyrelsen till ett enhetligt verk lär det icke kunna
ifrågakomma att för detsamma avse mera än en förste vaktmästartjänst.
Då en sådan, redan tinnes i staten för skolöverstyrelsen upptagen,
kan den av läroverksöverstyrelsen gjorda framställningen icke av
oss förordas. Otvivelaktigt föreligger för den gemensamma styrelsen behov
i övrigt av oförändrat antal vaktmästare. Vi vilja därför föreslå, att
i staten för den gemensamma skolöverstyrelsen upptagas 1 förste vaktmästar-
och 2 vaktmästarbefattningar. Beträffande det nuvarande inom
läroverksöverstyrelsen anställda vaktmästarbiträdet, har för detta ändamål
alltsedan år 1914 å extra stat anvisats ett belopp av 1,000 kronor. Under
erinran att vaktmästarbiträdet ifråga med hänsyn till omfånget och arten
av sina arbetsuppgifter kunde jämställas med extra vaktmästare inom nedre
justitierevisionen, Svea hovrätt, kommerskollegium samt byggnadsstyrelsen,
till vilka jämlikt beslut av 1918 års riksdag utginge särskilda fyllnadsbelopp
å 395 respektive 370 kronor, funne överstyrelsen sig emellertid
böra föreslå en rimlig förhöjning i arvodet med 300 kronor.
Enär nu förevarande befattningshavare, enligt ,vad vi inhämtat, har
eu daglig arbetstid av 6 timmar, finna vi den av överstyrelsen åberopade
jämförelsen hava fog för sig. Då tillräcklig erfarenhet emellertid icke nu
föreligger, huru vid en ändamålsenligare anordning av överstyrelsens lokaler
behovet av vaktmästare kommer att gestalta sig, hava vi funnit
antalet ordinarie vaktmästareänster böra inskränkas till 3, varför nu
ifrågavarande tjänst bör upptagas såsom extra vaktmästarbefattning med
arvode å extra stat av 1,300 kronor.»
Behovet av vaktmästare synes mig nöjaktigt tillgodosett i de sakkunnigas
förslag. I skolöverstyrelsens stat böra alltså uppföras 1 förste vaktmästartjänst
samt 2 vaktmästartjänster. Så länge överstyrelsens lokaler
äro anordnade på sätt nu är fallet, torde därjämte behov av eu extra
vaktmästare föreligga, och har jag intet att erinra mot det av de sakkunniga
för denne befattningshavare förordade arvodesbeloppet 1,300 kronor.
Anslag härför torde böra äskas såsom förslagsanslag å extra stat å högst
nämnda belopp.
De sakkunnig".
Departe
mentschefen
-
Kungl. Majits Proposition Nr 52.
Expenser
m. m.
56
Vidkommande slutligen de ordinarie anslagen till expenser m. m.
finnas i staterna för närvarande för ändamålet upptagna till läroverksöverstyrelsen
13,550 kronor, till skolöverstyrelsen 26,375 kronor. Härutinnan
har av folkskolöverstyrelsen krav blivit framställt på en mindre
förhöjning, betingad av behovet utav nödiga medel för arvode åt semestervikarien
å andre bibliotekskonsulentbefattningen. Med tillämpning av de
grunder, efter vilka enligt riksdagens beslut arvode åt förste bibliotekskonsulentens
semestervikarie beräknas, nämligen ersättning till fullt kompetent
vikarie för ämneslärare vid allmänt läroverk, har överstyrelsen
funnit en summa av 275 kronor erforderlig för semesterarvode åt nämnda
vikarie. Därjämte behöves för beredande av ökat arvode åt vikarien för
samma konsulent, då han under förste bibliotekskonsulentens semester
uppehåller dennes tjänst, ett belopp av 75 kronor, eller tillhopa 350 kronor.
Då enligt de sakkunnigas ovan omförmälda förslag semester skulle
tillkomma även konsulenten för husligt arbete, nödvändiggöres jämväl
härav en höjning av nu förevarande anslag. Den för detta fall utgående
ersättningen hava de sakkunniga beräknat efter enahanda grunder och bör
sålunda ett belopp av 425 kronor avses för detta ändamål. Den behövliga
höjningen av ordinarie anslaget till expenser m. m. skulle sålunda
komma att uppgå till sammanlagt 775 kronor. I det för 1918 års lagtima
riksdag framlagda statförslaget för skolöverstyrelsen efter dess då
tilltänkta fullständiga utvidgning var till expenser m. m. upptaget ett belopp
av 31,325 kronor. Med sistnämnda summa torde man nu hava att
räkna. Anslagsposten borde därför i staten för den gemensamma skolöverstyrelsen
upptagas med 45,700 kronor.
Förutom nyssnämnda ordinarie expensanslag har till såväl läroverksöverstyrelsen
som folkskolöverstyrelsen för enahanda ändamål av riksdagen
anvisats medel å extra stat. På samma sätt har jämväl för år 1919 förfarits
beträffande den beslutade skolöverstyrelsen. Aven efter sammanförandet
av läroverks- och skolöverstyrelserna till ett gemensamt ämbetsverk
hava de sakkunniga funnit fullgiltig anledning föreligga till eu dylik
åtgärd. Sålunda har det erinrats dels därom, att medel för avlönande av
semestervikarier för de båda extra ledamöterna å folkskolavdelningen givetvis
böra beredas genom anslag å extra stat, dels därom att den förhöjning
av anslaget, som betingas av den av kristiden föranledda ökningen
av semestervikariernas dagarvoden från 10 till respektive 18 och 12 kronor,
beroende på om vikarien är bosatt utom eller inom Stockholm, bör
bestridas av medel utgående å extra stat. Med hänsyn till beräknad
stegring i utgifterna såväl för de större förbrukningsartiklarna, ved, kol
och elektricitet, som ock för papper, tryck, böcker och tidskrifter, extra
57
Kungl. Maj-.ts Proposition Nr 52.
renskrivningskostnader in. m., förorsakade av den förhandenvarande dyrtiden,
har riksdagen förut medgivit en tillfällig förhöjning av expensanslagen
för de båda styrelserna.
Med hänvisning till nu anförda förhållanden har läroverksöverstyrelsen
hos Kungl. Maj:t gjort framställning om utverkande hos jämväl nästkommande
riksdag av medel till förstärkande av det å ordinarie staten
utgående anslaget för tillfällig adjunktion, vikarieersättning, expenser in. m.
för år 1920 med ett från 4,500 kronor till 7,000 kronor förhöjt belopp.
Folkskolöverstyrelsen har hemställt, att till bestridande av arvoden åt semestervikarier
för två extra ledamöter samt till böjning av arvodena åt
semestervikarier för överstyrelsens ordinarie medlemmar måtte beviljas ett
förslagsanslag för år 1920 å 4,500 kronor. För ifrågavarande ändamål
skulle sålunda erfordras sammanlagt 11,500 kronor.
Båda överstyrelserna hava vidare hemställt, att medel fortfarande
måtte beredas å extra stat till arvode åt en amanuens inom vartdera ämbetsverket.
Under senare år har av riksdagen för sistnämnda ändamål å
extra stat anvisats ett belopp av 1,500 kronor åt vardera överstyrelsen.
Framställningarna avse därjämte, att för år 1920 beloppen ifråga måtte
höjas till 2,000 kronor.
Rörande ovan omförmälda framställningar yttra de sakkunniga:
»De i det föregående omförmälda framställningarna betingas väsentligen
av de under kristiden lådande förhållandena. Visserligen torde det
väl kunna förväntas, att i och med det förestående fredsslutet en återgång
till mera normala förhållanden skall så småningom inträda, varigenom
således ett minskat behov av ifrågavarande anslagsbelopp torde
komma att föreligga. Emellertid hava vi uppmärksammat, att en trots
anvisade extra anslag uppkommen brist för åren 1917 och 1918 ifrågasättes
täckt genom anslag å tillägg-stat för år 1919. Då det dels torde
få anses vara i full överensstämmelse med av riksdagen fastslagna grundsatser,
att anslagsbehov, som på förhand låta sig beräknas, upptagas i
staten för nästkommande budgetår och dels förevarande anslag alltjämt
böra erhålla karaktär av förslagsanslag, hava vi icke tvekat att förorda,
att medel för ändamålet jämväl för år 1920 i enahanda ordning måtte
å extra stat äskas till av överstyrelserna angivna belopp 11,500 kronor.»
Vad åter beträffar kraven på arvoden åt 2 amanuenser, finna de sakkunniga,
att behov av dessa arbetskrafter ej längre föreligger, sedan på
grund av sammanslagningen den ena registratorsbetattningens innehavare,
i enlighet med vad ovan angivits, skall tagas i anspråk för notariella
arbeten.
bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 43 höft. (Nr 52.)
sakkun
nig*
-
8
58
Kung!,. Maj:ts Proposition Nr 52.
1''iamställ
ningar
från
larorerksOverstyrelsen
och folkskolOverstyrelsen
om anslag å
tilläggsstat
fOr år 1»19.
Jag har vidare att omförmäla vissa av läroverksöverstyrelsen och
folkskolöverstyrelsen gjorda äskanden om anslag å tilläggsstat för år 1919.
Läroverksöverstyrelsen har i skrivelse den 30 december 1918 anhållit om
ett belopp av 7,300 kronor såsom tillägg till överstyrelsens expensanslag
för år 1918. överstyrelsen anför till stöd härför följande:
Enligt den för läroverksöverstyrelsen gällande lönestat uppgår överstyrelsens expensanslag,
oberäknat utgifter för tillfällig adjunktion och vikariatsersätfning, till ett
belopp av 10,400 kronor. Däijämte har genom Kungl. Maj:ts brev den 22 juli 1918
till förstärkande av berörda anslag å tilläggsstat för år 1918 anvisats ett belopp av
4,500 kronor, i följd varav sammanlagda summan av de överstyrelsen till buds stående
expensmedel för år 1918 uppgå till 14,900 kronor.
På grund av föreskriften i Kungl. Maj:ts brev den 16 maj 1918, att gottgörelse
till de för år 1918 förordnade semestervikarier ä läroverksrädsbetattning skulle utgå
med 18 kronor för varje dag, deras förordnande omfattade, har, då denna gottgörelse
förut utgjort 10 kronor, en ökad utgiftssumma å 1,800 kronor uppstått för överstyrelsen.
Beloppet är beräknat för fem semesterperioder å 45 dagar efter eu arvodesförhöjning
av 8 kronor för dag; kommande alltså på varje semestervikarie ett arvodestiliägg
av 45 X 8 = 360 kronor eller för fem semesterperioder sammanlagt 1,800 kronor.
Det till egentliga expensutgifter återstående beloppet utgör alltså 13,100 kronor.
Trots ovan berörda tilläggsanslag hava emellertid överstyrelsens expensmedel
visat sig otillräckliga till gäldande av överstyrelsens utgifter under det nu tilländagångna
kalenderåret till följd av de betydande prisstegringar, som under året inträtt
i överstyrelsens arbetsomkostnader i form av erforderlig höjning beträffande extra
renskrivningshjulp, trycksaker, papper och övriga skrivutensilier, ved m. m. ävensom i
vissa amanuensarvoden samt i arvodet till överstyrelsens vaktmästarbiträde. Till belysande
bärav får överstyrelsen anmäla, att till följd därav, att ett av överstyrelsens
ordinarie kvinnliga biträden av lista avlöningsgraden på grund av sjukdom under hela
år 1918 vant tjänstledig, fyllnadsarvodet till vikarien, utöver de till överstyrelsens
disposition stående tjänstgöringspenningarua å befattningen, måst gäldas av överstyrelsens
expensmedel samt uppgått till ett sammanlagt belopp av 1,266 kronor 8 öre.
Yad beträffar den förhöjda kostnaden å trycksaker, tillåter sig överstyrelsen framhålla
det kända förhållandet, att sedan världskrigets utbrott tryckningskostnaderna stigit med
ej^mindre 110 procent, lågt beräknat, samt att, enligt till överstyrelsen lämnad uppgift
från den firma, som ombestyr överstyrelsens trycksaker, av den ifrågavarande procentuella
höjningen 70 procent fallit på kalenderåret 1918. Enbart på en sådan post
som kostnaden för överstyrelsens årsberättelse, år 1917 uppgående till omkring 1,900
kronor, skulle sålunda komma en merkostnad av omkring 1.300 kronor. Överstyrelsen
har emellertid för avsikt att genom viss inskränkning i omfånget av sagda publikation,
vilken inom den närmaste tiden skall befordras till trycket, söka att åtminstone i någon
mån nedbringa kostnaden för densamma. Kostnaden för papper och övriga skrivutensilier
under året torde kunna beräknas till omkring 2,400 kronor. Vedkontot för år
1918 har uppgått till 2,175 kronor 25 öre.
Beträffande den höjning av överstyrelsens arbetsomkostnader, som torde bliva er.
följd av en av överstyrelsen beräknad erforderlig ökning av arvodena till två av ämbetsverkets
amanuenser ävensom till vaktmästaibiträdet, tillåter sig överstyrelsen framhålla
följande.
59
Kungl. Maj:i* Proposition Nr 52.
De ifrågavarande amanuenserna hava under år 1918 uppburit ett arvode var för
sig av allenast 1,200 kronor, men erhålla på grund av 1918 års lagtima riksdags beslut
angående viss höjning av överstyrelsens expeusanslag för år 1919 en arvodesökning
av 300 krouor, i följd varav deras arvoden för år 1919 komma att uppgå till
1,500 kronor. Då på grund av dyrtidens tryck överstyrelsen ansett det önskvärt, att
bemälda tjänstemän jämväl för innevarande är må komma i åtnjutande av motsvarande
arvodesförliöjning, har överstyrelsen i efterföljande anslagsäskaude i detta hänseende
beräknat ett belopp av sammanlagt 600 krouor.
Vidkommande den höjning i arvodet till överstyrelsens vaktmä-tarbiträde, som
överstyrelsen ansett erforderlig, tillåter sig överstyrelsen erinra om kungörelsen den
13 september 1918 angående tillfällig avlöningsförbättring under år 1918 för vissa
vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare. Enligt berörda kungörelse
skall till vissa extra vaktmästare i en del centrala ämbetsverk utgå eu dylik förbättring,
uppgående till 370 å 395 kronor. Då emellertid eu sådan arvodestörhöjning
enligt berörda författning icke kan komma överstyrelsens vaktmästarbiträde, vilkens
årliga arvode utgör 1,000 kronor, till godo, men bemälde extra befattningshavare
i det hela torde vara närmast jämförlig med de i författningen avsedda extra vaktmästarna,
har överstyrelsen ansett, att en motsvarande höjning i hans arvode rimligen
borde beredes honom för innevarande år. Ett till 350 kronor beräknat belopp
för detta ändamål ingår jämväl i den summa, överstyrelsen i det följande kommer att
begära som fyllnad i överstyrelsens expeusanslag för år 1919.
Enligt eu av överstyrelsens redogörare verkställd beräkning av överstyrelsens
hittills gjorda expensutgifter för år 1918 uppgå dessa till 11,431 kronor 32 öre. Därtill
komma obetalda räkningar för årets tre första kvartal å 3.059 kronor. Beloppet
av fjärde kvartalets räkningar kan nu icke exakt uppgivas, enär dessa änuu icke till
fullo inkommit till överstyrelsen. Enligt vad överstyrelsen emellertid nu kan beräkna,
torde för deras gäldande erfordras ett belopp av omkring 4.875 kronor. Den sammanlagda
utgiftssumman skulle alltså komma att uppgå till 19,365 krouor 32 öre eller i
runt tal 19,400 kronor. Härtill skulle ytterligare komma den erforderliga förhöjuingen
i arvodena till två amanuenser med till Hopa. 600 kronor ävensom avlöning-förbättringen
för ämbet-verkets vaktmä-tarbiträde, 350 krouor, eller sammanlagt ett belopp av 950
kronor. Etter denna beräkning skulle hela utgiftssumman för är 1918 belöpa sig till
20,350 kronor eller i rutit tal 20.400 krouor.
Då överstyrelsens sammanlagda expeusanslag, med ovannämnda minskning å
1,800 kronor, för är 1918 uppgår till 13,100 kronor, skulle sålunda för överstyrelsen
uppstå en brist av i runt tal 7.300 kronor.
Folkskolöverstyrelsen har i skrivelse den 31 augusti 1918 hemställt
om 3,240 kronor till bestridande av ökade arvoden åt semestervikarier.
Överstyrelsen yttrar härom:
Vid bestämmandet av nu utgående anslag till arvode åt semestervikarier har i
fråga om överstyrelsens medlemmar räkuats med ett vikariearvode av 10 krouor för
dag åt varje semestervikarie, ett belopp, som hittills plägat bestämmas beträffande såväl
läroveiksöverstyrelsen som folk-kolöverstyrelsen. Sedan under är 1918 arvoden till
kommittéledamöt.er och sakkunniga blivit höjda, bar dock Kungl. Maj:t genom beslut
den 24 maj 1918 för de under nämnda år inom folkskolöverstyrelseu tjänstgörande
semestervikarierna fastställt ett dagarvode av 12 krouor till vikarie, som är bosatt i
Stockholm, och 18 krouor till annan vikarie. Uppenbart är, att så länge nu rådande
60
Kiwgl. Maj:1s Proposition Nr 52.
lapa penningvärde fortvara!-, något lägre arvodesbelopp för sagda vikarier ieke kan
ifrågasättas Kostnaderna för semestervikarier komma därför såväl under år 1918 som
under ar 1919 att uppgå till väsenlligt högre belopp än som bpräknats. Vad sistnämnda
ar angår, kan tvdligtvis nu icke angivas, i vilken utsträckning semestervikariaten
komma att bestridas av personer, som äro bosatta i Stockholm, eller av andra,
men det torde kunna antagas, att flertalet vikai ier äro bosatta utom huvudraden.
Räknar man med att samtliga vikarier tillhöra sistnämnda kategori, kommer bristen i
anslaget att för år 1919 utgöra 9x360 = 3,2-10 kronor.
!efén Mot sakkunnigas beräkning av det ordinarie expensanslagets storlek,
jämväl i vad det avser höjning av ifrågavarande anslag, har jag intet
annat att erinra än att medel böra beräknas för semestervikarier jämväl
för de av mig förordade nya ordinarie befattningshavarna (en ledamot och
en kvinnlig biträdesbefattning av tredje graden) samt för det från andra
till tredje graden ändrade kvinnliga biträdet. Ifrågavarande post i staten
torde med hänsyn härtill böra upptagas med ett till 46,200 kronor förhöjt
belopp.
Vad angår det hittills å extra stat anvisade expensanslaget torde det
visserligen gälla, att vid återgång till mera normala prbförhållanden ett något
minskat behov av ytterligare expensmedel kan väntas komma att inträda.
Men då, såsom de sakkunniga erinrat, de anvisade medlen icke varit tillräckliga,
utan uppkommen brist måst föreslås till täckning genom anslag
å tilläggsstat, och då mot de föreliggande beräkningsgrunderna ingen anmärkning
framställts, synes jämväl för år 1920 erforderligt belopp böra
anvisas. För ändamålet kräves ett anslag, som bör hava karaktär av förslagsanslag.
högst 11,500 kronor.
Beträffande det begärda anslaget å extra stat till arvoden åt amanuenser
finner jag på av de sakkunniga anförda skäl sådant anslag för år
1920 icke behövligt.
Vad slutligen angår de av överstyrelserna gjorda äskandena om beredande
av medel å tilläggsstat för år 1919 för ovan angivna ändamål,
finner jag mig böra biträda desamma, dock med den jämkningen, att ersättningen
till läroverksöverstyrelsens vaktmästarbiträde bestämmes i likhet
med de sakkunnigas förslag till 1.300 kronor. Erforderliga belopp
äro till samma siffror för ändamålet beräknade i årets statsverksproposition.
för För gäldande av hyra för lokaler åt läroverksöverstyrelsen har å extra
0 a stat för år 1919 anvisats ett belopp av högst 8,000 kronor, varjämte på
tilläggsstat för år 1918 beviljats för gäldande av hyran under tiden 1
oktober 1918—31 mars 1919 ett belopp av ytterligare 4,000 kronor. Åt
folkskolöverstyrelsen ha anvisats enahanda belopp för förhyrande av lokal
under tiden 1 oktober 1919—31 mars 1920.
61
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 52.
Framställningar föreligga nu från överstyrelserna om ytterligare förhöjningar
av ifrågavarande hyresanslag med hänsyn till dels numera inträdda
hyresstegringar, dels ock för skolöverstyrelsens del till behov
av ökat lokalutrymme för yrkesskolavdelningen samt för de hos överstyrelsen
anställda bibliotekskonsulenterna, vilka hittills varit inrymda i statsverkets
lokaler. Hyran för de av läroverksöverstyrelsen disponerade lokalerna
uppgår nu till 10,''200 kronor för år. Läroverksöverstyrelsen hemställer
nu med hänvisning härtill, att på extra stat för år 1920 för ifrågavarande
ändamål för tiden 1 april—30 september 1920 matte anvisas ett
belopp av 5,100 kronor. Folkskolöverstyrelsen hemställer likaledes, att
till förhyrande av ämbetslokaler åt skolöverstyrelsen för tiden den 1 april
1920—31 mars 1921 måtte på extra stat för år 1920 anvisas ett förslagsanslag
å högst 15,800 kronor.
Efter att hava erinrat om, att de nu rådande lokalsvårigheterna ge- De*.akkun''
nom sammanslagningen kunna förväntas bliva minskade, därigenom att
förhandenvarande utrymmesresurser bättre utnyttjas, framhålla de sakkunniga
angelägenheten av att nu förevarande anslag vid sammanförande
av de båda styrelserna till ett gemensamt verk beräknas för samma tid,
samt att denna tidsperiod kommer att omfatta helt hyresår, varigenom
undvikes, att tilläggsstaten belastas med anslagskrav, som på förhand låta
sig beräknas såsom avseende belopp, vilka med säkerhet skola komma att
behövas. För gäldande av hyra för ämbetslokaler åt den gemensamma
skolöverstyrelsen undertiden 1 april 1920 — 31 mars 1921 skulle med tilllämpning
av dessa grundsatser erfordras ett belopp av 10,200 + 15,800
kronor eller i allt 26,000 kronor.
Med hänvisning till vad de sakkunniga i nu förevarande avseende
uttalat, finner jag mig böra tillstyrka frånhällning till riksdagen om ett
förslagsanslag å extra stat för år 1920 för gäldande av hyra för lokaler
åt skolöverstyrelsen å högst angivna belopp, 26,0o0 kronor. Därest hyresbeloppet
efter tiden för nu gällande hyresavtals upphörande skulle komma
att höjas, lärer det bliva nödvändigt att å tilläggsstat äska för ändamålet
eventuellt ytterligare erforderliga anslag.
Enligt de meningar jag i det föregående uttalat angående organisationen
av den gemensamma skolöverstyrelsen skulle staten lör skolöverstyrelsen
erhålla följande utseende:
62 Kungl. Majits Proposition Nr 52.
Stat för skolöverstyrelsen.
1
Lön
Tjänst
görings-
Orts-
År-
Summa
j
pen-
ningar
tillägg
vode
! Generaldirektören och chefen .........
| X ledamot och avdelningschef å läro-
7,000
3,000
1,000
—
11,000
wrksavdelningen..................
5,000
2,500
600
500
8,600
1 ledamot och avdelningschef å folk- skola vdelningen .......................
| 1 ledamot och avdelningschef å yrkes
5,000
2,500
600
500
8,600
Efter 5 år kan lönen höjas
skola vdelningen........................
5,000
2,500
600
500
8,600
med 600 kronor.
j 1 ledamot....................................
5,000
2,500
600
—
8,100
9 ledamöter...............................
45,000
22,500
5,400
—
72,900
1 konsulent och särskild föredragan- de för husligt arbete ...............
_
5,000
5,000
\ Härav skola 1,700 kronor
/anses motsvara tjänstgö- /1 ingspenningar.
1 förste bibliotekskonsulent..........
3,600
1,800
400
_
5.800
1 sekreterare .............................
3,600
1,800
400
_
5,800
| Efter 5 år kan lönen höjas
/med 500 kronor och efter 10
2 sekreterare ..............................
7,200
3,600
800
_
11,600
1 är med ytterligare 500 kronor.
1 andre bibliotekskonsulent...........
2,200
1,500
300
_
4,000
I
1 notarie ....................................
2,200
1,500
300
_
4,000
1 Efter 5 år kan lönen höjas
(med 500 kronor, efter 10 år
4 notarier...................................
8,800
6,000
1,200
—
16.000
/med ytterligare 500 kronor
[och etter 15 år med ytterli-
1 registrator och aktuarie...............
2,200
1,500
300
—
4,000
[gare 500 kronor.
1 kvinnligt biträde av tredje graden
1,500
700
200
—
2,400
1 kvinnligt biträde av tredje graden
1,500
700
200
—
2,400
Efter ö år kan avlöningen
höjas med 200kronor, efter 10
1 kvinnligt biträde av andra graden
1,300
500
200
—
2,000
ar med ytterligare 200 kronor
samt efter 15 år med än yt-
4 kvinnliga biträden av andra graden
5,200
2,000
800
—
8,000
terligare200 kronor, »kolande
av ålderstillägget 100 kronor
1 kvinnligt biträde av första graden
1,100
300
200
—
1,600
utgöra lön och 100 kronor
tjänstgöringspenningar
5 kvinnliga biträden av första graden
5,500
1,500
1,000
—
8,000
1 förste vaktmästare....................
1 vaktmästare..............................
1,100
650
150
—
1,900
1 Efter 3 år kan lönen höjas
med 100 kronor, efter • ar
900
550
150
—
1,600
/med ytterligare 1U0 kronor
och efter 9 år med ytter-
1 vaktmästare..............................
900
550
150
—
1,600
jligare 100 kronor.
För inspektion av blindundervisningen
—
—
—
600
600
Till expenser m. m......................
—
—
—
—
46,200
Summa
—
- 1
- 1
—
250,300
# Arnn. Därest bostad med bränsle, eventuellt med bränsle och elektriskt ljus, där sådant anordnats,
anvisas åt vaktmästare, skall av lönen avstås för bostad och bränsle 300 kronor samt för lyse 25 kronor för
ar. Därest vaktmästaren åtnjuter enbart bostad eller bostad med varme, men icke i övrigt erforderligt bränsle.
ävensom da bostadsförmånen är av sådan beskaffenhet, att den icke kan anses hava ovan sagda värde,
skall det ankomma pa Kungl. M*j:t att efter omständigheterna bestämma det lägre löneavdrag, som för
dylik . förman skall. äga. ruin. Förmånen av lyse innebär allenast rätt till en årlig maxiruiförbrukning av
elektrisk ström intill högst 100 kw-rimmar. I övrigt skola i fråga om förmånen av bostad m. m. i tilllämpliga
delar lända, till efterrättelse bestämmelserna i § 3 av kungörelsen den 1 november 1918 angående
avlöningsförbättring från och med år 1919 för vis3a vaktmästare och med dem jämförliga befattniiUMh.
vare. (Sv. förf-saml. 1918 nr 836).
63
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 52.
Därjämte bör, på grund av vad förut i sådant avseende anförts, upprättas
följande
Övergångsstat.
Överdirektör A. W. Falk, utöver av- löning såsom ledamot och avdel- ningschef å läroverksa vdelningen *)
Lön
Tjänst-
görings-
penningar
Orts-
tiHägg
Summa
1,200
000
400
1,900
1 registrator och aktuarie .........
2,200
1.500
300
4,000
(Efter 5 år kan lönen höjas
i med 500 kronor och efter 10 år
l med ytterligare 500 kronor-
Summa
—
—
—
5,900
*) Så länge överdirektören Falk bestrider tjänstgöring såsom ledamot och avdelningschef å läroverksavdelningen,
skall till honom utgå den lör denna befattning å ordinarie stat uppförda avlöning, minskad
med ett belopp av 500 kronor, motsvarande arvode såsom avdelningschef, vadan å den ordinarie
staten besparas sistnämnda belopp, skolande härjämte ålderstillagg till honom ej heller utgå.
Likaledes skall, såsom ovan erinrats, vid först inträffande ledighet å notariebefattning
inom överstyrelsen, den å övergångsstat uppförde innehavaren
av den ena registrator- och aktuarietjänsten, på sätt det i föregående
nämnts, förflyttas, varigenom övergångsstaten kan minskas med 4,000 kronor.
För åtnjutande av avlöningsförmåner enligt den nya staten för den
gemensamma skolöverstyrelsen torde stadgas följande villkor och bestämmelser:
i
fråga om ändrad tjänstgöringsskyldighet förflyttning till annan
tjänst, förening av tjänster m. m.:
att befattningshavare skall, därest vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet
eller jämkning i åligganden vid en möjligen inträdande förändrad
organisation av ämbetsverket eller dess särskilda avdelningar eller eljest i
allmänhet kan varda stadgad, ävensom därest ämbetsverkets ställning inom
statsförvaltningen så förändras, att detsamma ej längre kan anses såsom
självständigt ämbetsverk, eller därest vissa ifrågavarande ämbetsverk tillhörande
göromål överflyttas till annat ämbetsverk, vara pliktig att, med
bibehållande av den tjänstegrad och den avlöning han innehar, efter ny
eller förändrad arbetsordning sköta de göromål, som honom anförtros,
eller, efter Kungl. Majrts förordnande, tjänstgöra i det verk, till vilket
göromålen överlämnas:
att befattningshavare är skyldig att tjänstgöra å den särskilda befattning
uti innehavande grad, där han, till befordrande av arbetets oavbrutna
gång, beflnnes vara lämplig och behövlig;
att befattningshavare vidare skall, likaledes med bibehållande av den
tjänstegrad och den avlöning han innehar, vara pliktig att, när helst så
64
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 52.
av Kun pri. Maj t prövas lämpligt, låta sig förflyttas till annan befattning
inom förvaltningen på ifrågavarande område;
att med ordinarie befattning i överstyrelsen icke må förenas annan
tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat;
att med ordinarie befattning i nämnda ämbetsverk ej heller må förenas
vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk
eller bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit regist
r«rat såsom aktiebolag, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk
eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag som helst, så framt
ej, vad angår chef eller ledamot, Kungl. M g:t och, vad angår innehavare
av annan befattning, överstyrelsen, uppå därom gjord framställning och
efter prövning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må
anses inverka hinderligt för tjänstgöringen i ämbetsverket, finner uppdraget
eller befattningen kunna få mottagas och till svidare bibehållas;
i fråga om avlönings för måners uppbärande m. m.:
att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattningshavare
verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för till, han
eljest varit befriad frän tjänstgöring, skola utgå till den, som uppehållit
befattningen;
att den, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger
uppbära hela lönen jämte ortstillägget eller i det fall, där avlöningen
utgöres av arvode, den del därav, som icke anses såsom tjänstgöringspenningar,
men att den, som eljest undfår ledighet, såsom för svag hälsas
vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos riksdagen, dess utskott
eller revisorer eller andra särskilda uppdrag, eller i behörig ordning
avstänges från tjänstgöring eller av annan anledning är lagligen förhindrad
att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten utöver sina
tjänstgöringspenningar avstå så mycket av lönen eller ortstillägget eller
av arvodet, som erfordras för befattningens uppehållande eller eljest
prövas skäligt;
att avlöning ej må utgå till befattningshavare för tid, varunder han
avhållit sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit
tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;
att därest befattningshavare varder avstängd från tjänstgöring eller i
häkte tagen, den del av hans avlöning, som icke prövas böra användas
till befattningens uppehållande skall, under tiden innehållas, såvida ej
prövas skäligt att låta honom uppbära något därav;
att, vid sjukdomsfall eller när det erfordras till följd av tjänsteresor
eller för beredande av semester, befattningshavare av lägre grad skall
vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning i överstyrelsen
65
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 52.
bestrida densamma, dock ej längre än sammanlagt tre manader under ett
och samma kalenderår; ägande han därvid att, i stället för egna tjänst
göringspenningar, åtnjuta vid sjukdomsförfall de för befattningen anslagna
tjänstgöringspenningar men eljest däremot svarande belopp;
att emellertid, därest ledamot av överstyrelsen till följd av tjänsteresa
eller för handläggning av särskilda ärenden är under allenast några
få, högst fyra dagar, hindrad att sköta sin befattning, tjänsteman av lägre
grad skall vara pliktig att utan särskild ersättning sköta de till ledamotsbefattningen
hörande löpande göromålen;
att den, som tillträder den nya staten, skall vara skyldig underkasta
sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande av eller minskning i
extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå för bestyi
i sammanhang därmed; samt
att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande
eller dödsfall själva lönen ävensom ortstillägget eller där avlöningen utgöies
av arvode, den del därav, som icke anses såsom tjänstgöringspenningar,
skall utgå till månadens slut;
i fr åt] a om ålderstillägg:
att, därest förhöjning av lönen etter viss tids fortsatt innehavande a\
befattning i samma lönegrad är i staten medgiven, tidpunkten för
första förhöjningen bestämmes att inträda efter för vaktmästare tre
och för övriga befattningshavare fem år, under villkor att innehavaren
under mer än fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för att
vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt sin egen eller, pa grund
av förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag,
dock att härvid icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit semester
eller ledighet för fullgörande av värnplikt, och
andra förhöjningen, om sådan äger rum, efter ytterligare för vaktmästare
tre och för övriga befattningshavare fem år, på samma villkor,
samt e
tredje förhöjningen, därest sådan kan ske, etter än ytterligare tor
vaktmästare tre och för övriga hefattningshavare fem år, ävenledes på
»amma villkor, , .
under iakktagande, vad var och en av omtörmälda lönetörhöjningai
angår, att den högre avlöningen ej får tillträdas förr än vid början av
kalenderåret näst efter det, varunder den stadgade tjänståldern blivit
uppnådd; f
att därvid befattningshavare bör tillgodoräknas den tid, som töre den
nya statens trädande i kraft förflutit från hans tillträde till innehavande
befattning eller motsvarande tjänst å förutvarande avlöningsstat;
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 sand. 43 käft. (Nr 52.) i)
66
Kostna/Ubtr
Mening.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 52.
att andre bibliotekskonsulenten må för erhållande av löneförhöjning
från och med den nya statens ikraftträdande tillgodoräknas den tid, han
omedelbart före sin utnämning till befattningen på grund av förordnande
tjänstgjort såsom andre bibliotekskonsulent hos skolöverstyrelsen eller
inom ecklesiastikdepartementet;
att likväl löntagare, som, då hau intjänat stadgad tid för erhållande
av löneförhöjning, redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han enligt
bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension
är skyldig att från tjänsten avga, icke må tillträda samma förhöjning;
i fråga om semester, skyldighet att a vgå f rån tjänsten och pensiönsräit:
att semester årligen må, när det kan ske utan hinder för göromålens
behöriga gång, åtnjutas av chef, ledamöter, konsulent för husligt arbete,
förste bibliotekskonsulent och sekreterare en var under en och en halv
månad, av andre bibliotekskonsulent, notarie, registrator och aktuarie samt
kvinnliga biträden en var under en månad samt av vaktmästare under 15
dagar;
att befattningshavare, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll
a uppbörd, är pliktig att å tid av året, som av chefen bestämmes, begagna
sig av semester;
att i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten ävensom i fråga
om rätt till pension skall gälla vad i lagen angående civila tjänstinnehavares
rätt till, pension är vid tiden för den nya statens ikraftträdande
eller, såvitt angår innehavare av befattning, som därefter tillträdes, vid
tillträdet till befattningen stadgat;
i fråga om särskilda föreskrifter för kvinnliga befattningshavare:
att beträffande kvinnliga biträden å överstyrelsens stat skola i övrigt
lända till efterrättelse de föreskrifter, som äro eller kunna varda utfärdade
angående allmänna villkor och bestämmelser att gälla för de å vissa domstolars,
ämbetsverks och myndigheters stater uppförda biträdesbefattningar.
I avseende å åtnjutande av de å övergångsstat uppförda avlöningsförmåner
torde i tillämpliga delar böra gälla ovanberörda villkor och
bestämmelser.
Sammanlagda kostnaderna å ordinarie stat för skolöverstyrelsen och
därmed förenad övergångsstat skulle, enligt vad ovan sagts, sålunda komma
att uppgå till 256,200 kronor eller, om man frånräknar ett belopp av 500
kronor, som skulle under övergångsstatens giltighetstid besparas å den
ordinarie staten, 255,700 kronor.
Tager man nu i betraktande läroverksöverstyrelsens nuvarande stat å
78,950 kronor och den av 1918 års lagtima riksdag i samband med be
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
87
Kung!. Majttt Proposition Nr 52
glutet om inrättande av praktiska ungdomsskolor godkända gtaten för
skolöverstyrelsen för år 1920 å 152,325 kronor, erhalles vid sammanslagning
av dessa belopp en summa av 231,275 kronor. Vidare är att märka,
att oberoende av sammanslagningen av överstyrelserna följande nya eller
ökade anslagsposter tillkomma, om vilka förslag skulle hava framlagts för
riksdagen, även i det fall att det föreliggande spörsmålet om en gemensam
överstyrelse icke upptagits, nämligen: 1 ledamot å folkskolavdelningen
med avlöning å 8,100 kronor, 1 andre bibliotekskonsulentbefattning med
avlöning å 4,000 kronor, 2 befattningar såsom kvinnligt biträde av tredje
graden, därav en ny och en i stället för en förutvarande befattning av
andra graden med en merkostnad av 2,800 kronor, 1 konsulent och särskild
föredragande i husligt arbete med arvode å 5,000 kronor i stället
för det nuvarande å 2,750 kronor, varigenom en ökad kostnad av 2,250
kronor uppkommit, vidare de för ytterligare 12 kvinnliga biträden samt
för förste vaktmästare och vaktmästare beräknade avlöningsbelopp (de sista
jämlikt beslut av 1918 års riksdag upptagna med 400 kronor högre belopp)
tillhopa 6,000 kronor samt till sist en höjning av det ordinarie
expensanölaget med 1,275 kronor eller alltså tillhopa 24,425 kronor.
Lägges sistnämnda belopp till ovan angivna 231,275 kronor, erhalles
en summa av 255,700 kronor eller alltså samma belopp, som ovan angivits
för den sammanslagna överstyrelsen under omförmäld a övergångstid. Om
sålunda det nya ämbetsverket i avseende å ordinarie anslag icke uppvisar
någon kostnadsökning utan samma belopp, som det skulle varit nödvändigt
äska, därest den nuvarande anordningen bibehölles, torde uppmärksammas,
att efter upphörande av övergångsstatens giltighetstid i stället en kostnadsminskning
å 5,900 kronor är att emotse.
Vid bifall till vad ovan föreslagits bör det ordinarie reservationsanslaget
till de allmänna läroverken minskas med ett belopp av 78,950
kronor, kommande härvid nämnda anslag, under förutsättning av bifall
till vad som föreslagits under punkterna 165, 168 och 172 i bilagan
åttonde huvudtiteln till årets statsverksproposition att uppgå till 7,629,700
kronor.
På sätt av ovanstående framgår, skulle den ordinarie staten jämte
övergångsstat uppgå till sammanlagt 256,200 kronor. Pa extra stat skulle
tillhopa erfordras 66,900 kronor. 1 årets statsverksproposition flr för ändamålet
beräknat ett ordinarie anslag av 252,200 kronor och på extra stat
sammanlagt 66,400 kronor. Den sålunda uppkomna bristen å 4,500 kronor
torde emellertid kunna täckas förmedelst besparingar, som med sannolikhet
kunna göras i fråga om andra anslagsäskanden, varom framställning till
innevarande års riksdag ställts i utsikt.
68
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 52.
Med åberopande av vad jag anfört, får jag hemställa, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå riksdagen att
dels godkänna den av mig förordade staten för
skolöverstyrelsen med därvid fogad övergångsstat att
tillämpas från och med år 1920 ävensom de av mig
föreslagna villkoren och bestämmelserna för åtnjutande
av i de olika staterna upptagna avlöningsförmåner;
dels — med uteslutande ur riksstaten av det för
närvarande till skolöverstyrelsen uppförda ordinarie anslaget
å 131,825 kronor — uppföra två nya ordinarie
anslag, det ena: skolöverstyrelsen å 250,300 kronor och
det andra: skolöverstyrelsen, övergångsstat, å 5,900 kronor;
dels vid bifall härtill minska det ordinarie reservationsanslaget
till de allmänna läroverken med ett belopp
av 78,950 kronor, kommande härvid ävensom under förutsättning
av bifall till de av mig under punkterna
165, 168 och 172 i det vid årets statsverksproposition
fogade utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
sistberörda reservationsanslag att uppgå till
7,629,700 kronor;
dels medgiva, att ålderstilläggen för de å skolöverstyrelsens
stat ävensom övergångsstat upptagna befattningshavarna
må utgå av det under riksstatens åttonde
huvudtitel uppförda förslagsanslaget: ålder stil lägg;
dels föreskriva, att chef eller ledamot av skolöverstyrelsen,
som må vid tillträdet till befattningen såsom
delägare tillhöra vare sig lärarnas vid elementarläroverken
nya änke- och pupillkassa eller folkskollärarnas
änke- och pupillkassa, skall vara skyldig att även såsom
chef eller ledamot i överstyrelsen kvarstå i den av nämnda
båda kassor, i vilken han vid sagda tidpunkt är delägare,
med iakttagande därvid att sådan befattningshavare
skall tillhöra vederbörande kassa med det inom
densamma förekommande högsta delaktighetsbeloppet
samt med de rättigheter och skyldigheter i övrigt, vilka
tillkomma delägare, som innehar befattning, med vilken
är förenad skyldighet att tillhöra kassan;
dels bestämma, att envar, som med eller efter den
nya lönestatens ikraftträdande tillträder befattning i
skolöverstyrelsen, skall vara pliktig att underkasta sig
69
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 52.
de av mig för åtnjutande av avlöningsförmåner å överstyrelsens
stat föreslagna villkor och bestämmelser;
dels till skolöverstyrelsen för följande ändamål på
extra stat för år 1920 såsom särskilda förslagsanslag,
högst, anvisa nedan angivna belopp, nämligen:
för beredande av arvode åt en extra ledamot å
folkskolavdelningen 7,800 kronor, varav 2,500 kronor
må anses motsvara tjänstgöringspenningar;.
till arvode åt byggnadssakkunnigt biträde 3,500
kronor;
för beredande av arvode åt en extra vaktmästare
1,300 kronor;
för inspektion och sakkunniga biträden 16,800
kronor;
till förstärkande av det å överstyrelsens ordinarie
stat uppförda anslaget till expenser m. m. 11,500 kronor
samt
till förhyrande av ämbetslokal åt överstyrelsen
26,000 kronor;
dels ock på tilläggsstat för år 1919 såsom särskilda
förslagsanslag, högst, anvisa till förstärkning av det i
läroverksöverstyrelsens stat uppförda anslaget till tillfällig
adjunktion, vikariatsersättning, expenser m. m.
7,250 kronor samt till bestridande under år 1919 av
ökade arvoden åt semestervikarier för skolöverstyrelsens
medlemmar 3,240 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skulle proposition av den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
(rusta/ Florév.
70
Kungl. Maj:t» Proposition Nr 52.
INNEHÅLL.
Inledning ...........................................................
Behovet av enhetlighet i undervisningsväsendets ledning
Sakkunniga..............................................
Formen för aarnai betet............................................
Sakkunniga..............................................................................
Särskilt yttrande av överdirektören Falk..........................................
Myndigheterna rörande behovet av enhetlighet och formen för samarbetet
Läroverksöverstyrelsen ..........................................''
Folkskolöverstyrelsen........................................
Departementschefen ................ .............
Den gemensamma skolöverstyrelsens organisation ................................
Avdelningarnas förvaltningsområden.....................................
Sakkunniga .......................................
Myndigheterna .........................................................
Departementschefen ..................................
Skolöverstyrelsens arbetsformer''
Departementschefen ..........................................................
Skolöverstyrelsens arbetskrafter ...........................................
De sakkunniga ...................................................
Chefen ...................................................................
Avdelningschefer ..............................................
Ledamöter .......................................................
Läroverksavdelningen ................................................
Folkskolavdelningen .....................................................
Yrkesskolavdelningen ............................................................
Myndigheterna ................................................................
Läroverksöverstyrelsen.....................................................
Folkskolöverstyrelsen........................................
Departementschefen ....................................
Sakkunniga biträden in. m..............................................
Sakkunniga...........................................................
Konsulent för husligt arbete ..............................................
Andre bibliotekskonsulenten ......................................................
Byggnadssakkunnigt biträde ........................................................
Sakkunnigt biträde för trädgårdsskötsel ........................................
Departementschefen ........................................
Kaw-lipersonal...................................................................
De sakkunniga ....................................................
Folkskolöverstyrelsen .......................................
Departementschefen .......................................
Sid.
3
.. 5
.. 5
. 11
.. 11
19
. 36
. 37
. 42
42
. 43
. 44
. 46
. 46
. 49
. 51
. 51
. 52
. 53
Kuugl. Maj:ts Proposition Nr 52. 71
Vaktmästare................................................................................................ 54
De sakkunniga ............................................ 55
Departementschefen .......................................................................................... 55
Expenser m. m............................................... 5g
De sakkunniga .................................................... 57
Framställningar från läroverks- och folkskolöverstyrelserna om anslag 8 tilläggsstat för år 1919 ... 58
Departementschefen ....................................... go
Hyra för ämbetslokaler........................................................................................................ gO
De sakkunniga .............................................................................................................. gl
Departementschefen ....................................................................................................... gl
Stat för skolöverstyrelsen............................................................................ g2
Kostnadsberäkning......................................................................................................... ... 66
Hemställan ................................................................................................................. g8
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- SU 1919:8a Utlåtande angående regleringen av utgifterna under riksstatens för år 1920 åttonde huvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet. s. 91 i texten
- SU 1919:8b Utlåtande, angående regleringen av utgifterna under tilläggsstatens för år 1919 åttonde huvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet. s. 273 i texten