Sök i Ratio Lex

Angående en gemensam skolöverstyrelse

1919-01-28 · 71 sidor, varav 67 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 67 av 71 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:52, Angående en gemensam skolöverstyrelse

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:is Proposition Nr 52.

1

Nr 52.

Kungl.

Maj.ts proposition till riksdagen angående en gemensam

skolöverstyrelse; given Stockholms slott den 28 januari

1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj.t härigenom föreslå riksdagen

att

dels godkänna den av departementschefen i statsrådsprotokollet förordade

staten för skolöverstyrelsen med därvid fogad övergångsstat att

tillämpas från och med år 1920 ävensom de av departementschefen föreslagna

villkoren och bestämmelserna för åtnjutande av i de olika staterna

upptagna avlöningsförmåner;

dels — med uteslutande ur riksstaten av det för närvarande till skolöverstyrelsen

uppförda ordinarie anslaget å 131,825 kronor — uppföra

två nya ordinarie anslag, det ena: skolöverstyrelsen å 250,300 kronor och

det andra: skolöverstyrelsen, övergångsstat, å 5,900 kronor;

dels vid bifall härtill minska det ordinarie reservationsanslaget till

de allmänna läroverken med ett belopp av 78,950 kronor, kommande

härvid ävensom under förutsättning av bifall till de av departementschefen

under punkterna 165, 168 och 172 i det vid årets statsverksproposition

fogade utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden sistberörda

reservationsanslag att uppgå till 7,629,700 kronor;

dels medgiva, att ålderstilläggen för de å skolöverstyrelsens stat ävensom

övergångsstat upptagna befattningshavarna må utgå av det under riksstatens

åttonde huvudtitel uppförda förslagsanslaget: ålderstillägg;

dels föreskriva, att chef eller ledamot av skolöverstyrelsen, som må

vid tillträdet till befattningen såsom delägare tillhöra vare sig lärarnas

Bihang till riksdagens protokoll 1019. 1 sand. 43 höft. (AV 52.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kanyl. Maj:ls Proposition Nr 52.

vid elementarläroverken nya änke- och pupillkassa eller folkskollärarnas

änke- och pupillkassa, skall vara skyldig att även såsom chef eller ledamot

i överstyrelsen kvarstå i den av nämnda båda kassor, i vilken han

vid sagda tidpunkt är delägare, med iakttagande därvid att sådan befattningshavare

skall tillhöra vederbörande kassa med det inom densamma

förekommande högsta delaktighetsbeloppct samt med de rättigheter och

skyldigheter i övrigt, vilka tillkomma delägare, som innehar befattning,

med vilken är förenad skyldighet att tillhöra kassan;

dels bestämma, att envar, som med eller efter den nya lönestatens

ikraftträdande tillträder befattning i skolöverstyrelsen, skall vara pliktig

att underkasta sig de av departementschefen för åtnjutande av avlöningsförmåner

å överstyrelsens stat föreslagna villkor och bestämmelser;

dels till skolöverstyrelsen för följande ändamål på extra stat för år

1920 såsom särskilda förslagsanslag, högst, anvisa nedan angivna belopp,

nämligen:

för beredande av arvode åt eu extra ledamot å folkskolavdelningen

7,800 kronor, varav 2,500 kronor må anses motsvara tjänstgöringspenningar;

till arvode åt byggnadssakkunnigt biträde 3,500 kronor;

för beredande av arvode åt en extra vaktmästare 1,300 kronor;

för inspektion och sakkunniga biträden 16,800 kronor;

till förstärkande av det å överstyrelsens ordinarie stat uppförda anslaget

till expenser in. in. 11,500 kronor samt

till förhyrande av ämbetslokal åt överstyrelsen 26,000 kronor;

dels ock på tilläggsstat för år 1919 såsom särskilda förslagsanslag,

högst, anvisa till förstärkning av det i läroverksöverstyrelsens stat uppförda

anslaget till tillfällig adjunktion, vikariatsersättning, expenser in. in. 7,250

kronor samt till bestridande under år 1919 av ökade arvoden åt semestervikarier

för skolöverstyrelsens medlemmar 3,240 kronor.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

Värner Rydén.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kvruf. Sfaj:ls Proposition Nr 52.

3

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28

januari 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Rydén anförde härefter:

Vid anmälan den 9 januari 1919 av frågor tillhörande regleringen

av utgifterna för år 1920 under riksstatens åttonde huvudtitel erinrade

jag under punkten 160 av det vid statsverkspropositionen fogade utdrag

av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden om ett av särskilda sakkunniga

framlagt förslag om en gemensam skolöverstyrelse. Jag var då ej

beredd framlägga förslag i ärendet utan hemställde, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att, i avbidan på proposition angående en gemensam

skolöverstyrelse — ej mindre med uteslutande ur riksstaten av därstädes

under åttonde huvudtiteln nu uppförda ordinarie anslag till skolöverstyrelsen

å 131,825 kronor än även med minskning av det ordinarie reservationsanslaget

till de allmänna läroverken med 78,950 kronor, motsvarande

summan av den nuvarande läroverksöverstyrelsens stat — för ändamålet

Gemensam

skolöver
styrelse.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Proposition AV 52.

beräkna ett belopp av 318,600 kronor, därav dels såsom ordinarie anslag

252,200 kronor, dels ock på extra stat för år 1920, såsom förslagsanslag,

högst, 66,400 kronor till extra ledamot å skolöverstyrelsens folkskolavdelning

m. m. Jag torde få erinra därom, att denna min hemställan blev

av Kungl. Maj:t bifallen.

Jag anhåller nu att ånyo få för Kungl. Maj:t anmäla ifrågavarande

ärende.

I anledning av Kungl. Maj:ts i proposition nr 96 till 1918 års riksdag

giorda framställning angående upprättande av praktiska ungdomsskolor

förklarade sig riksdagen i skrivelse den 24 maj 1918, nr 248, icke

kunna godkänna i nämnda proposition framställt förslag om inrättande

av en särskild överstyrelse för yrkesundervisningen utan sade sig på anförda

skäl anse, att den centrala ledningen av yrkesundervisningen och

överstyrelsen för folkundervisningen skulle med fördel kunna sammanföras

till ett gemensamt ämbetsverk, benämnt skolöverstyrelsen, med en

folkskolavdelning och en yrkesskolavdelning. I sagda skrivelse anmälde

riksdagen vidare bland annat, att riksdagen beträffande folkskolöverstyrelsens

utvidgning till en sålunda organiserad skolöverstyrelse godkänt ny

ordinarie stat för folkskolöverstyrelsen under ändrat namn av skolöverstyrelsen,

att tillämpas från och med år 1919.

Då det sedermera gällde, att närmare fixera och reglera de förvaltningsområden,

som äro angivna för å ena sidan läroverksöverstyrelsen, a

andra sidan den av riksdagen beslutade nya skolöverstyrelsen, samt att

mellan dessa båda styrelser anordna ett ändamålsenligt och nödvändigt

samarbete, visade det sig att eu sådan reglering icke kunde tillfredsställande

åstadkommas, förrän hithörande spörsmål blivit mer ingående dryftade

och grunderna för en ändamålsenlig anordning av den centrala ledningen

för samtliga till det allmänna skolväsendet hörande undervisningsanstalter

blivit fastslagna. Vid övervägande av dessa grunder för den

centrala ledningens anordnande syntes mig det år 1913 aktuella spörsmålet

om en gemensam skolöverstyrelse i viss mån hava kommit i ett förändrat

läge, och jag ansåg därför även denna fråga förtjänt att i nämnda

sammanhang tagas under förnyad omprövning såsom innebärande en tänkbar

utväg till förhandenvarande svårigheters undanröjande.

För verkställande av nyssnämnda utredningsarbeten erhöll jag den 11

sistlidne juli Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla högst fem sakkunniga

och utsåg jag till sakkunniga ledamoten av riksdagens första

kammare, bruksägai''en O. M. Strömberg, ledamöterna av riksdagens andra

kammare, lantbrukaren Sven Bengtsson och lektorn K. A. W. Björck, ge
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kanal. Majits Proposition Nr 52.

neraldirektören och chefen för skolöverstyrelsen B. J:son Bergqvist samt

överdirektören och chefen för läroverksöverstyrelsen A. W. Falk.

Den 9 sistlidne december hava de sakkunniga till mig avgivit betänkande

i frågan, över vilket underdåniga yttranden infordrats från läroverks-

och folkskolöverstyrelserna. _ ,

De sakkunnigas förslag åsyftar åvägabringande av eu tör hela det

allmänna skolväsendet gemensam central ledning, organiserad i huvudsak

efter samma grunder som den av riksdagen redan beslutade skolöverstyrelsen

och med inneslutande jämväl av den nuvarande läroverksöver
Efter

en historisk översikt över tidigare strävanden i vårt land att

för undervisningsväsendet i dess helhet eller för olika grenar därav skapa

en central ledning samt efter en närmare redogörelse för de nuvarande

överstyrelsernas tillkomst och organisation, hava de sakkunniga lämnat en

ingående motivering för behovet av. enhetlighet i undervisningsväsendets

ledning. De sakkunniga anföra därvid bl. a-:

»Med hänsyn till de många och stora uppgifter av mera allmän

natur, som numera föreligga för en central ledning av landets undervisningsväsen,

torde det vara ofrånkomligt, att samarbetet mellan de olika

grenarna av denna ledning omöjligen skall kunna inskränkas till det fatal

ärenden, som det nu författningsenligt skall avse, eller hallas inom de

trånga gränser, av vilka det för närvarande är bundet. Särskilt torde det

böra uppmärksammas, att skolöverstyrelsen, sedan de tekniska läroanstalterna

och handelsgymnasierna blivit förlagda under densamma, kommer

att fungera såsom chefsmyndighet över undervisningsanstalter av med de

allmänna gymnasierna mycket närbesläktad karaktär. Därigenom att detta

blivit fallet, kan den beslutade skolöverstyrelsen redan sägas hava erhållit

en sådan ställning, att ingen principiell förändring i dess verksamhetsområde

skulle inträda, därest jämväl de senare underordnades ^densamma.

Men därmed har också ett av de skäl, som, då organisationsfrågan senast

var aktuell, var ägnat att ingiva starka betänkligheter mot samarbetets

realiserande genom en enhetlig överstyrelse, bortfallit. Till dessa förhallanden

återkomma vi utförligare i det följande. o

Ur allmänt samhällelig synpunkt framstår ^ kravet pa .enhetlighet i

undervisningsväsendets ledning såsom ett önskemal av ytterligt betydelse

full innebörd. Den dualism, som nu härutinnan råder, och som i visst avseende

kan komma att bliva än mera skärpt efter sammanförandet av

folkundervisningens och yrkesundervisningens ledning inom en gemensam

skolöverstyrelse, måste betecknas såsom allt annat än lycklig. Omsorgen

Behovet av

enhetlighet

i undervisningsväsendets

ledning.

Sakkunniga.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl: Maj;ts Proposition Nr 52

om deri ungdom, vars undervisning och utbildning, oberoende av stånd

eller ekonomiska villkor, utgör en av samhällets viktigaste funktioner,

klaver, att de olika anstalter, i vilka denna fostran försiggår, och vilka

alla sträva mot samma gemensamma mål, danandet av dugliga svenska

medborgare, även utrustas med en i största möjliga utsträckning gemensam

ledning, först da sa skett, hava de för hela vårt folks undervisninc

gemensamma uppgifterna erhållit ett synligt uttryck, först då hava möjligheter

skapats för ett allsidigt överblickande och bedömande av undervisningsfrågorna

i stort.

Även ur pedagogisk och ekonomisk synpunkt är åstadkommandet av

enhetlighet i ledningen av arbetet i våra barndoms- och ungdomsskolor

ett reformkrav av synnerlig vikt. Sålunda förefinnas en mängd undervisnings-_

och uppfostringsfrågor av väsentligen principiell innebörd, vilkas

enhetliga behandling och lösning måste anses utgöra en djupt betydelsefull

angelägenhet, i ill sadana frågor höra icke blott de, vilka omedelbart avse

det arbete, som i skolorna bedrives i intellektuellt och moraliskt bildande

syfte. Till dem höra givetvis även de allt mera uppmärksammade spörsmålen

om sundhetsförhallandena i skolorna samt ungdomens fysiska uppfostran,

ävensom de därmed i nära sammanhang stående frågorna om

undervisningslokaler samt undervisnings- och inredningsmateriell. I detta

sammanhang bör jämväl erinras om de omfattande organisationsspörsmål,

saväl i vad de avse skolväsendet i dess helhet som enskilda skoltyper, som

stå på dagordningen, spörsmål, vilka endast kunna vinna på en allsidig

belysning och samfälld handläggning. Ett underlättande av utbyte utav

erfarenheter mellan representanter för undervisningsarbetets olika sidor

skulle obetingat bliva en följd av ledningens sammanförande, i synnerhet

som därmed måste följa en viss gemensamhet i fråga om inspektionsverksamheten,

lärarutbildningen och befordringsväsendet. Slutligen föreligga

en mångfald ärenden av ekonomisk natur, vilka ej mindre ur undervisningsväsendets

egen synpunkt än även med hänsyn till en sund rikshushållning

påkalla gemensam behandling av de olika skolformernas målsmän.

Sakkunniga anse sig böra något utförligare utveckla nu mera antydningsvis

berörda synpunkter.

Därvid torde de nämnda princip- och organisationsspörsmålen i främsta

rummet böra ägnas uppmärksamhet. Förhållandet mellan folkskolan å ena

''idan och de allmänna läroverken samt privatläroverken å andra sidan är

för närvarande sadant, att ett ständigt utbyte av lärjungar dessa undervisningsanstalter

emellan i stor utsträckning äger rum. Fn lärjunge, som

eu termin tillhör den ena anstalten, åtnjuter en annan termin undervisning

i den andra. Formerna för denna lärjungarnas övergång skulle av
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

(

Kun yl. Maj:Is Proposition Xr 52.

sevärt främjas av gemensam reglering. Likaledes skulle anstalternas anpassning

efter varandra i fråga om inträdesfordringar in. in. hava största

fördel av ett ingående samarbete. Undervisningsmetoder, lärokurser, anskaffandet

och tillhandahållandet av materiell och läroböcker påkalla.gemensamma

överväganden och gemensamma åtgärder från deras sida, vilka

hava ledningen av de olika undervisningsgrenarna sig anförtrodd. Ur

social och pedagogisk synpunkt måste ett utbyte vid gemensam rådplägning

av erfarenheter kunna förväntas bliva i hög grad fruktbringande.

Det nu i många hänseenden oklara förhållandet mellan folkskolan och

privatläroverken påfordrar ävenledes gemensam utredning och lösning.

Ser man vidare på den undervisande och uppfostrande verksamhet,

som bedrives å ena sidan i de allmänna läroverkens och flickskolornas

mellanklasser och å andra sidan i de högre folkskolorna och de kommunala

mellanskolorna, är denna icke blott ur mera allmänna synpunkter

utan även i fråga om detaljer nästan helt och hållet sammanfallande.

Kurserna äro i det hela desamma, metoderna överensstämmande, läroböcker

och materiell i stor utsträckning gemensamma. Skolformerna högre folkskola

och kommunal mellanskof stå varandra också i organisatoriskt

hänseende mycket nära, ett förhållande, varom jämväl av löneregleringskommittén

och departementschefen erinrats i samband med frågan om

lönereglering för de olika läroanstalternas personal. Den kommunala

mellanskolan utgår principiellt från och är i grund och botten endast en

särskild form av den högre folkskolan, även om den på grund av vissa

hittills rådande övergångsförhållanden ännu i ej så få fall i verkligheten

haft eu annan upprinnelse. Enligt nu gällande ordning står emedlertid

högre folkskolan under skolöverstyrelsens inseende, men kommer, så snart

den erkänts såsom kommunal mellanskof, under läroverksöverstyrelsens

ledning. Förlorar den åter sin egenskap av kommunal mellanskof, måste den

återgå till högre folkskola och kommer således åter under folkskolöverstyrelsens

inseende. Arbetet i den kommunala mellanskolan bygger pa arbetet i

folkskolan och förutsätter därför — om den kommunala infilanskolan inom

sin begränsade tidsram skall kunna fylla sin uppgift utan överansträngning

av lärjungarna och utan att deras kunskaper skola bliva undermåliga —,

ej blott ingående kännedom om utan också noggrannt hänsynstagande till

detsamma. Ytterligare må erinras därom, att den högre folkskolan och

den kommunala mellanskolan i stor utsträckning ställa enahanda krav pa

lärarkrafter och skollokaler. 1 kommunalt avseende hava de ock eu ^fullt

likartad ställning. Slutligen torde i detta sammanhang böra framhallas,

att de kommunala mollanskolornas liksom real- och samskolornas ungdom

går att fullfölja sin utbildning dels i läroverkens gymnasier, dels i de

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung}. Maj:ts Proposition iW 52.

tekniska och handelsgyrnnasierna. Under dylika omständigheter måste det

sägas vara en mindre tillfredsställande ordning, att ledningen av denna

fortsatta utbildning är överlämnad åt skilda ämbetsverk.

En undersökning av förhållandena i allmänhet å överstadiet ger vid

handen, att fortsättningsskolorna, lärlings- och yrkesskolorna, folkhögskolorna,

de tekniska gymnasierna, handelsgyrnnasierna samt i stort sett också

de tekniska fackskolorna avse ett åldersstadium, som sammanfaller med

läroverkens gymnasialstadium. Även om mål och metoder i dessa olika

undervisningsanstalter äro och nödvändigtvis måste vara olika, erbjuder

sig dock en mångfald spörsmål, vilkas lösning avgjort skulle främjas genom

gemensamma överväganden. Den s. k. övergångsåldern och det närmast

därefter följande åldersskedet av det mänskliga livet höra till de på en

gång mest ömtåliga och för den kommande utvecklingen mest betydelsefulla

skedena och påkalla utan tvivel — huru skilda de individuella utvecklingsmålen

än kunna vara — en samfäld behandling av en mängd

dithörande uppfostringsspörsmål, för vilkas tillfredsställande lösning ett

utbyte av på olika områden vunna erfarenheter är i högsta grad önskvärt.

Med hänsyn till undervisningsarbetets mera speciella sidor kunna

ävenledes ett flertal angelägenheter anföras, vilka med fördel böra göras

till föremål för samfälld behandling. Bland sådana undervisningsväsendet

i dess helhet berörande uppgifter må nämnas: läroböcker i åtskilliga ämnen,

åstadkommande av lämpliga läseböcker framförallt i modersmålet,

åvägabringande av kartor, plancher och annan undervisningsmateriell.

Undervisningen i teckning, gymnastik, musik, manlig och kvinnlig slöjd

och hushåll-göromål är ifråga om både metoder, materiell, lärarkrafter

och inspektion fullständigt sammanfallande för de under de båda styrelserna

lydande läroanstalterna.

Ävenledes erbjuda, såsom redan antytts, frågor rörande skolhusbyggnader

många gemensamma punkter. I stort sett ställa de samma pedagogiska,

hygieniska och arkitektoniska krav, de påfordra ävenledes samma

utredning och behandling i ekonomiskt och kommunalt hänseende. Av

dessa anledningar föreligger ett behov av utbyte av erfarenheter och åsikter

inom den centrala myndigheten.

Slutligen torde böra nämnas, att organisationen och ledningen av de

olika läroanstalternas bibliotek bör försiggå efter i det hela gemensamma

synpunkter.

Ett av de områden, där bristen på enhetlighet i ärendenas handläggning

för närvarande är som mest kännbar, är lärarutbildningen. Utbildningen

av lärare för de allmänna läroverken, folkskoleseminarierna samt

flickskolorna försiggår icke blott efter samma normer utan även i stort

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 52.

sett vid samma anstalter. Sålunda berättigar genomgången provårskurs

vid allmänt läroverk till erhållande av anställning såsom ämneslärare såväl

vid läroverk och högre lärarinneseminariet som vid folkskoleseminarierna.

Vid folkskoleseminarium genomgången provårskurs medför enahanda

rättighet. Likaledes äro de av överstyrelserna föranstaltade fortbildningskurserna

i stor utsträckning av den art, att de böra vara gemensamma

för lärare vid samtliga ovannämnda läroanstalter. I de städer, där

provårskurs redan finnes anordnad vid såväl allmänt läroverk som folkskoleseminarium,

har samarbete i viss utsträckning redan kommit till stånd.

Emellertid kvarstår som ett hittills icke realiserat önskemål, att enhetlighet

må åvägabringas jämväl vid prövningen av ansökningar till sådana

kurser. För närvarande anställa överstyrelserna i stort sett denna prövning

var för sig och oberoende av varandra. På grund av det sålunda

tillämpade förfaringssättet har det icke kunnat undvikas, att hänvisningen

av provårskandidater blivit i påfallande grad ojämn, särskilt i det avseendet,

att till seminariernas provårskurser i åtskilliga fall kommit att

hänvisas aspiranter med meriter väsentligt underlägsna deras, som av

läro ver ksöverstyrelsen måst avvisas. I nu ifrågavarande avseende torde

ävenledes böra framhållas önskvärdheten utav, att ledningen vid de olika

lärarutbildningsanstalterna blir i möjligaste utsträckning enhetlig. Det lär

nämligen med nuvarande dualism i ledningen icke kunna undvikas, att

bedömandet av lärarkandidaterna vid olika provårsinstitutioner blir behäftat

med en ojämnhet, vilken vid senare befordran för den enskilde

måste komma att medföra icke ringa olägenhet och leda till orättvisor.

Vid gemensam ledning torde det kunna förväntas, att ifrågavarande missförhållanden

skola bliva i väsentlig mån undanröjda.

En annan betydelsefull sida i undervisningsväsendets administration

bör i detta sammanhang icke lämnas obeaktad. Helt visst skulle det vid

vissa befordringsärendens handläggning innebära avsevärda fördelar, om

större gemensamhet förefunnes inom den centrala ledningen för de olika

ifrågavarande läroanstalterna. Visserligen måste det uppställas såsom ett

bestämt önskemål, att även vid en större gemensamhet i ledningen av

undervisningsväsendet, varje särskilt undervisningsområde får sina befordringsfrågor

behandlade utan störande inblandning av målsmän från andra

undervisningsområden. Men detta hindrar givetvis icke, att även i denna

punkt etr intimare samarbete inom ledningen skulle medföra vissa fördelar.

Det är nämligen uppenbart, att den genom inspektion inhämtade

personliga kännedomen om vederbörande lärare i många fall måste bliva

synnerligen värdefull, då det gäller att bedöma en sökandes kompetens

för en viss befattning. Alldeles särskilt måste detta bliva fallet vid den

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 43 höft. {Nr 52.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 52.

folkskolöverstyrelsen åliggande prövning, som föregår behörighetsförklaring

till lektorstjänst vid folkskoleseminarium enligt det av 1918 års riksdag

fattade beslutet. Med nu bestående ordning möter det vissa praktiska

svårigheter ör folkskolöverstyrelsen att på rent personlig väg förvärva

nödig erfarenhet rörande de ej få vid de allmänna läroverken tjänstgörande

lärare, som önska ifrågakomma till befordran vid folkskoleseminarium.

Annorlunda skulle förhållandena härutinnan givetvis bliva, därest

läroverk och folkskolesfeminarier stode under en central ledning med möjligheter

till ett mera ingående samarbete.

Likaledes är det uppenbart, att en starkare sammanhållning av läroverkens,

folkundervisningens och de tekniska läroanstalternas ledning

skulle vara ägnad att till ömsesidig fördel tillgodose kravet på vederbörlig

fackkunskap inom den centrala ledningen själv. Icke utan skäl hava um

derstundom klagomål förnummits däröver, att inom de olika överstyrelserna

vissa ämnen sakna vetenskapligt fackutbildad representation. Så är

fallet för närvarande inom läroverksöverstyrelsen med exempelvis ämnena

modersmålet och klassiska språk, medan folkskolöverstyrelsen enligt sakens

natur endast kan hava vetenskapligt utbildade företrädare för ett mindre

antal ämnen. Att ett dylikt, med nuvarande anordning av den centrala ledningen

ofrånkomligt förhållande skall vara förbundet med kännbara olägenheter

såväl vid handläggning av vissa befordringsärenden som vid

åvägabringande av fackinspektion inom olika undervisningsämnen, ligger i

öppen dag. Lika uppenbart är emellertid, att med en mera enhetlig, gemensamheten

bättre tillgodoseende ledning av undervisningsväsendet nyssnämnda

svårigheter skulle kunna — åtminstone i den mån rekryteringen

av ledam otstj a n steril a medgåve ett hänsynstagande härtill — väsentligen

förminskas. Sakkunskapen inom de olika undervisningsområdena skulle

lätteligen kunna tagas i anspråk för ändamål, som här omförmälts, och

på så sätt erforderlig fackrepresentation utan merkostnad för statsverket

åstadkommas.

\ ad slutligen angar de i det föregående berörda frågor av ekonomisk

innebörd torde, särskilt beträffande anslagsäskanden hos riksdagen, det icke

erfordras någon utförligare motivering, för att fördelarna av en mera enhetlig

handläggning av dylika ärenden skola tydligt framstå. Givetvis

måste det, för vinnande av erforderlig planmässighet i kraven på statens

ekonomiska bistånd vid undervisningsväsendets främjande, vara av synnerlig

betydelse, att framställningarna härutinnan bedömas och avgöras

från en ståndpunkt, som möjliggör överskådande av skolväsendet i dess

helhet.

Av här i korthet lämnade framställning torde — såsom jämväl av

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kuiifjl. Maj:ts Proposition AV 52.

folkundervisningskommittén tidigare framhållits — omedelbart framgå, att

de uppgifter, som nu tillkomma å ena sidan läroverksöverstyrelsen, a andra

sidan folkskolöverstyrelsen (respektive skolöverstyrelsen), äro varandra i

grundläggande hänseenden alltför likartade, för att de med fördel skulle

kunna behandlas allenast med det lösa och tillfälliga samband, som kan

förefinnas mellan tvenne centrala verk med närbesläktade verksamhetsområden

i allmänhet. Från synpunkten av stats- och samhällslivet i dess

helhet äro de dock att anse allenast såsom delar av samma stora enhet.

Fn ställning, som komme dem att inför det allmänna framträda som

målsmän för skilda, måhända stundom stridiga och med varandra rivaliserande

intressen skulle helt visst icke kunna undgå att bliva till skada

för dessa intressen, än för det ena, än för det andra. En sund utveckling

av arbetet på vår ungdoms undervisning och uppfostran kräver enligt

vår uppfattning med nödvändighet, att detta arbete alltigenom ledes och

bedömes från mera enhetliga synpunkter än nu sker. Endast pa detta sätt

är det tänkbart, att det samförstånd och det stöd av ömsesidiga erfarenheter,

som äro ett oundgängligt villkor för framgången i detta arbete,

verkligen kunna uppnås. Den riktning, som vårt undervisningsväsen i sin

utveckling numera tagit, medför å ena sidan, att det inre sambandet mellan

samtliga detsamma tillhörande läroanstalter allt mer och mer stärkes, och

leder å andra sidan med nödvändighet därtill, att vissa gränsområden

uppstå, där de olika läroanstalternas arbetsuppgifter nära beröra varandra.

Hänsynen till samtliga nu framhållna omständigheter kräver efter var

åsikt, att åtgärder vidtagas i syfte att åvägabringa en i största möjliga

utsträckning enhetlig ledning av undervisningsväsendet i dess helhet. Om

nödvändigheten av ett nära samarbete mellan ledningarna för skolväsendets

skilda grenar hava bland de sakkunniga icke heller ratt delade meningar.»

De sakkunniga övergå därefter att närmare utveckla, huru det nödiga

samarbetet lämpligen bör åvägabringas. De erinra därvid inledningsvis

om de stadganden, som redan nu förefinnas i de båda överstyrelsernas

instruktioner rörande gemensam handläggning av vissa ärenden, vilka föreskrifter

de anse i allt väsentligt överensstämma med de i kungörelsen den

16 februari 1900 givna i fråga om samarbetet mellan de centrala ämbetsverken

i allmänhet.

Beträffande nu förevarande angelägenhet anföra de sakkunniga bl. a.:

»Vid en blick på de ärenden, som enligt den nu lämnade redogörelsen

för närvarande skola göras till föremål för samfälld behandling av läroverksöverstyrelsen

och folkskolöverstyrelsen, faller det lätt i ögonen, att

bland dessa icke finnes upptagen eu enda av de stora frågor av allmän

Formen föi

sam arbetet

Sakkunniga

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kutig], Maj:ts Proposition Nr 52.

natur, vilka, enligt vad vi i det föregående framhållit, i främsta rummet

pafordia en enhetlig och gemensam behandling av den centrala ledningen

av landets skolväsen. Hår saknas sålunda de viktiga frågorna angående

organisationen av samt mal och metoder för arbetet vid de överstyrelserna

undei lydande anstalterna, ävensom de ej mindre betydelsefulla frågorna

angående sundhetsförhallanden samt undervisnings- och inredningsmateriell.

Mest påfallande torde dock vara, att frågorna om anslagsäskanden hos

riksdagen icke funnit någon som helst plats bland de angelägenheter, som

ansetts kräva samfälld behandling. De frågor, som nu gällande förordning

anvisar till gemensam handläggning, äro samtliga av mera speciell natur,

avseende i främsta rummet vissa sidor av lärarutbildningen och över

huvud sadana spörsmål, s«''m pa grund av den gemensamhet i själva förvaltningsområdet,

vilken faktiskt redan nu förefinnes, icke kunnat undgå

att behandlas gemensamt.

Nu påpekade förhållanden ha också medfört, att enligt gällande bestämmelser

formerna för samarbetet mellan de båda överstyrelserna ansetts

i stort sett kunna inskränkas till sådana, som i allmänhet gälla

för samarbetet mellan statens centrala verk. En följd härav har återigen,

efter vad vi inhämtat, blivit, att det personliga samarbete, som ägt rum

mellan de båda skolöverstyrelserna, ingalunda antagit eu så ingående och

omfattande karaktär, som det faktiskt förbandenvarande, av oss i det föregående

konstaterade behovet av samarbete påkallat. I många fall har samarbetet

inskränkt sig till det rent expeditionella området, sedan hithörande

frågor blivit avhandlade telefonledes eller eljest under hand av vederbörande

befattningshavare inom de båda ämbetsverken. Att en sådan sakernas

ordning kunnat utbilda sig, har sin naturliga förklaringsgrund däri, att,

sedan riksdagen ar 1913 avvisat förslaget om en gemensam skolöverstyrelse,

de sedermeia utfärdade instruktionerna för överstyrelserna icke kommo

att upptaga någon som helst uppfordran eller eggelse för överstyrelserna

till att i samarbetet ga utöver de tränga gränser, sagda instruktioner

uppdrogo. Ja, även om i överstyrelserna kunnat finnas någon personlig

benägenhet att överskrida dessa gränser, ha nu påpekade förhållanden

kommit att verka dämpande och återhållande.''1

Med hänvisning till påpekade förhållanden göra de sakkunniga gällande,

att det nu tillämpade samarbetet mellan överstyrelserna icke tillgodoser

de krav på enhetlighet inom undervisningsväsendets ledning, som

av de sakkunniga vitsordats såsom oavvisliga. Nya former för detta samarbete

maste sålunda skapas och därvid framstode det såsom oundgängligen

nödvändigt, att säkerhet vunnes för att samarbetet bleve på ett

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 52.

effektivt sätt tillgodosett. Även om beträffande den närmare utgestaltningen

av dessa former olika möjligheter framställde sig, hade vissa allmänna

grundsatser från början stått fullt klara.

Rörande detta spörsmål yttra de sakkunniga:

»Till sådana grundsatser hör i främsta rummet, att det icke överlåtes

åt tillfälligheten, om eller på vad sätt ett samarbete mellan de olika^ledningnma

kommer till stånd, utan att det fastmer måste skapas en sådan

anordning för det gemensamma arbetet, som innebär full garanti för att

de frågor, vilka påkalla gemensam handläggning, också, så ofta si påfordras,

göras till föremål för "sådan behandling, ävensom att formerna för samarbetet

därvid på lämpligt sätt anpassas efter ärendenas olika art och

betydelse.

Sålunda måste enligt vår mening sörjas för, att alla viktigare frågor,

som angå undervisningsväsendet i dess helhet, både den högre skolundervisningen,

folkundervisningen och yrkesundervisningen, bliva behandlade

vid plenarsammanträden, vid vilka samtliga medlemmarna av de centrala

styrelserna höra om möjligt vara tillstädes. Pa motsvarande sätt böra

frågor, som angå antingen endast det högre skolväsendet och folkundervisningen

eller endast folkundervisningen och yrkesundervisningen eller endast

det högre skolväsendet och yrkesundervisningen, behandlas vid plenarsammanträden,

i vilka de medlemmar, vilkas arbetsområden därvid beröras,

böra deltaga. Slutligen böra sådana frågor av mindre betydelse eller omfattning,

som angå antingen undervisningsväsendet i dess helhet eller några

av dess olika områden, behandlas samfällt under former, som motsvara

dem, vilka i allmänhet vid den centrala förvaltningen gå under benämningen

av chefsärenden, och i vilkas behandling förutom vederbörande

chef en eller annan ledamot deltager.

Enligt vår mening ligger det en utomordentlig vikt vid att lämpliga

bestämmelser om de nu antydda arbetsformerna icke blott meddelas, utan

att de även med största möjliga lätthet och säkerhet kunna tillämpas.

Därför måste det i möjligaste utsträckning sörjas för, att i anordningen

av den centrala ledningen allt sådant undvikes, som kan göra samarbetet

under de nyss antydda formerna svårt att lå till stånd eller svart att

överblicka och leda. -In smidigare den arbetsapparat, som här är i fråga,

kan göras, ju mera organiskt den kan växa samman med den centrala

ledningens arbete i allmänhet, desto större utsikt linnes till att den skall

fungera på det rätta sättet och vid de rätta tillfällena.»

Vid övervägande av olika möjligheter för åstadkommande av en arbetsapparat

av nu antydda beskaffenhet, hava tva olika vägar erbjudit sig.

A fena sidan kunde det tänkas, att läroverksöverstyrelsen och skolöver
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

KuimjI. Maj:ta Proposition Nr i>2.

styrelsen fortfarande bibehållas såsom tvenne fristående styrelser och att

den apparat, som behövdes för det gemensamma arbetet, åvägabragtes

genom en utbyggnad av de former, som redan nu finnas föreskrivna för

överstyrelsernas gemensamma arbete. Den gemensamma arbetsapparaten

skulle sålunda läggas utanför överstyrelserna. Å andra sidan erbjöde sig

givetvis den utvägen, att nämnda apparat förlädes inom de båda styrelserna

och organiskt införlivades med överstyrelsernas övriga arbetsformer,

en anordning, som skulle leda till att de båda överstyrelserna förenades

till ett gemensamt ämbetsverk med skilda avdelningar på samma sätt som

folkskolöverstyrelsen och den av Kungl. Maj:t till 1918 års riksdag föreslagna

yrkesskolöverstyrelsen redan nu förenats till ett gemensamt ämbetsverk.

»

1 fortsättningen utveckla de sakkunniga de båda alternativens innebörd

på följande sätt:

»Bleve den i det föregående berörda apparaten för det gemensamma

arbetet —— såsom det första alternativet avser — förlagd utanför de båda

styrelserna, synes denna närmast böra antaga formen av en särskild delegation,

sammansatt av medlemmar ur läroverksöverstyrelsen samt ur endera

eller båda skolöverstyrelsens avdelningar, alltefter föreliggande ärendens

karaktär. V id ärenden av mera allmän eller principiell natur (berörande

organisation, inspektion, lokaler, materiell, fysisk fostran, anslagsäskanden

m. m.) borde läroverksöverstyrelsen samt skolöverstyrelsens båda

avdelningar vara representerade, lämpligen av cheferna, samt ytterligare

minst 2 ledamöter från varje avdelning respektive styrelse, därav de båda

avdelningscheferna inom skolöverstyrelsen. Antalet medlemmar i delegationen

skulle sålunda komma att uppgå till minst 8. Ärenden berörande

endast läroverksöverstyrelsens och endera avdelningens inom skolöverstyrelsen

verksamhetsområde skulle handläggas vid sammanträde med cheferna,

avdelningscheferna samt om möjligt samtliga ledamöter inom vederbörande

styrelse respektive avdelning, således tillsammans minst 6 medlemmar.

Vad slutligen angår de förut berörda så kallade chefsärendena, torde

dessa lämpligen med bär ifrågasatta behandlingssätt kunna handläggas av

cheferna samt en representant för varje avdelning, respektive styrelse.

dill ordförande vid delegationens sammanträden borde en av de båda

verkscheferna utses av Kungl. Maj:t.

Väljes åter det andra av de båda förut nämnda alternativen, och det

gemensamma arbetet följaktligen komme att förläggas till den för undervisningsväsendet

i dess helhet gemensamma överstyrelsen, kommer givetvis

chefen för denna att vara den självskrivne ledaren av detta arbete liksom

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kurnjl. Maj:ts Proposition Nr 52.

av allt övrigt arbete inom överstyrelsen. Och vad formerna för detta

arbete beträffar, komme dessa i stort sett att sammanfalla med de arbetsformer,

som måste komma att tillämpas inom den av riksdagen redan

beslutade skolöverstyrelsen. Skillnaden blir endast den, att den plenarform,

som avser samtliga underlydande läroanstalter, kommer att omfatta

även representanter för den avdelning inom överstyrelsen, som har att

handlägga ärenden angående det högre skolväsendet, och att vid behandlingen

av sådana chefsärenden, som avse sagda högre skolväsen, även en

representant för läroverksavdelningen kommer att närvara.»

De sakkunniga ingå därefter på eu närmare prövning av de båda

alternativen och anföra därvid bl. a.:

»Bibehållas — enligt det första alternativet — de båda nuvarande

överstyrelserna fortfarande såsom tvenne fristående ämbetsverk, komma

dessa, även om åt den ifrågasatta delegationen skulle kunna givas den

bästa möjliga anordning, att i det yttre markera en dualism i den centrala

ledningen, som måste komma att stå hindrande i vägen för den uppfattning

av vårt undervisningsväsens enhetlighet och inre sammanhang, som

vi i det föregående framhållit såsom en ur principiell synpunkt ytterst

viktig förutsättning för en sund utveckling av sagda undervisningsväsen.

Och man måste säga, att i och med detsamma beträtts en väg, som går

i helt annan riktning än den, vilken årets riksdag genom sitt beslut om

upprättandet av skolöverstyrelsen betecknat såsom den önskvärda.

Det torde ock vara att befara, att de separatistiska synpunkter, ej

sällan grundade på ömsesidig misstro, som tyvärr hittills ej varit okända

inom de lärarkårer, vilka representera de olika undervisningsområdena,

snarare skulle finna anledning till skärpning än till motsatsen, om en

sådan anordning, som den genom det första alternativet betecknade, komme

till stånd. Läroverksöverstyrelsen komme alltid att framstå som den mindre

i jämförelse med den starkt utvidgade skolöverstyrelsen och samarbetet

dem emellan kunde därför lätt nog komma att antaga karaktären av en

tävlan, i vilken den större styrelsen redan genom sin numerär ofta rent

automatiskt komme att få övertaget. Ett sådant förhållande komme lätt

att försvåra och förhindra det samarbete, som åsyftas.

Även om man kunde bortse från nu berörda mera principiella synpunkter,

föreligga likväl vissa omständigheter av administrativ och expeditionell

natur, vilka måste göra oss betänksamma gent emot det nu ifrågavarande

första alternativet.

Det torde icke kunna undgås, att eu delegation av den beskaffenhet,

som förut nämnts, bleve en ganska tung och svårhanterlig apparat, Först

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

K linål. Maj:ts Proposition Nr 52.

och främst är det uppenbart, att för handhavande av delegationen i dess

olika former krävdes ett mycket intimt samarbete mellan de båda cheferna

och ett omsorgsfullt planläggande, ej sällan långt i förväg, av lämpliga

tider för sammanträden. Med den mångfald ärenden, som inom vardera

överstyrelsen påkalla uppmärksamhet, och ej minst i betraktande av den

inspektionsverksamhet, som aligger överstyrelserna och som komme att

fullt självständigt dirigeras inom vardera överstyrelsen, bleve det givetvis

ofta förenat med ej ringa svårigheter att sammanföra vederbörande medlemmar

till sammanträden till just de tidpunkter, då sådana vore av behovet

påkallade. Man har onekligen svårt att värja sig för den farhågan,

att sammanträdena ej sällan måste komma att bli beroende av tillfälligheter

och att det eftersträvade samarbetet kunde komma att vedervågas.

Helt annorlunda skulle det i detta avseende ställa sig inom en för

hela undervisningsväsendet gemensam överstyrelse. Även om det inom en

sådan understundom kan komma att möta svårigheter att finna det

mest lämpliga tillfälle till samarbete, är dock att förvänta, att den gemensamma

chefen, vilken har hela ledningen av arbetet i sin hand, skall

lättare kunna överblicka de föreliggande uppgifterna och i lämplig ordning

träda anstalter, som äro ägnade att tillgodose det gemensamma arbetet.

Utan tvivel skulle också hela apparaten för samarbetet få en vida mera

smidig och naturlig anordning, icke minst i det avseendet, att den icke

komme att framträda såsom något för överstyrelsens arbete i övrigt

främmande. Redan den synpunkten, att förhandlingarna fördes mellan

medlemmarna av ett och samma ämbetsverk, som förfogade över gemensamma

lokaler och i viss utsträckning även över gemensam kanslipersonal,

skulle avsevärt bidraga till att göra det hela enklare och mindre omständligt.

Det är vidare att märka, att behandlingen av de gemensamma, så

kallade chefsärendena inom en gemensam överstyrelse bleve enklare än

om två fristående överstyrelser bibehölles. I förra fallet komme nämligen

dessa ärenden att föredragas endast inför verkchefen eller vederbörande

avdelningschef. I senare fallet måste föredragningen ske inför båda cheferna.

Slutligen kunde inom en gemensam överstyrelse det expeditionella

förfarandet ställa sig enklare än om två överstyrelser bibehölles. I senare

fallet kunde svårligen ett visst dubbelarbete ifråga om protokoll och

koncept undvikas.

Om således starka skäl tala för att giva åt det senare av de båda

i det föregående behandlade alternativen företrädet, får man emellertid

icke förbise, att även detta alternativ kan vara ägnat att framkalla vissa

betänkligheter. Sålunda kan det befaras, att chefen för ett så omfattande

verk, som en för hela undervisningsväsendet gemensam skolöverstyrelse

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maji/s Proposition Nr 52.

skulle bliva, skall komma att betungas med en så betydande arbetsbörda,

att han ej i erforderlig och önskvärd utsträckning skall kunna sammanhålla

arbetet inom verket. Uppdelningen av ledningen mellan verkschefen

och avdelningscheferna kan givetvis också komma att medföra vissa olägenheter.

Och likaså kunna helt visst svårigheter komma att möta att finna

en för det krävande chefsuppdraget fullt lämplig person, som med erforderlig

organisationsförmåga förenar ingående erfarenhet om de olika områden

den gemensamma skolöverstyrelsen skulle komma att företräda.

Vad den först nämnda svårigheten angår, är att ihågkomma, att den

gemensamma överstyrelsen kommer att dela denna med övriga större centrala

ämbetsverk. Såsom i dessa senare sker, måste man även inom skolöverstyrelsen

söka förminska eller avhjälpa densamma såväl därigenom att till

ledamöter i överstyrelsen utses personer, som var för sina områden äga

icke blott nödig fackinsikt utan även förmåga att leda de till de respektive

områdena hörande göromålen, som även och framför allt därigenom

att till avdelningschefer utses fullt lämpliga personer och att arbetsledningen

mellan dessa och verkschefen på ett klokt avvägt sätt fördelas.

Vidkommande nu nämnda fördelning måste enligt vår uppfattning,

vilken härutinnan nära ansluter sig till den av riksdagen uttalade, den

ifrågasatta styrelsens förmåga att på ett tillfredsställande sätt fylla sina

uppgifter i mycket hög grad bliva beroende av att denna fördelning

grundas på största möjliga självständighet för de olika avdelningarna inom

deras respektive verksamhetsområden samt genomföres och regleras på ett

ändamålsenligt sätt. Givet är att härutinnan i skolöverstyrelsen liksom i

övriga större verk kunna ur synpunkten av arbetets administrativt-tekniska

anordning vissa svårigheter komma att yppa sig, som icke skulle

framträda i ett mindre, fristående ämbetsverk. Vi äro emellertid övertygade

om att dessa svårigheter icke kunna bliva större än att de under

förutsättning av ett gott personligt samarbete och i mån av vunna erfarenheter

skola låta sig övervinnas. I varje fall äro de av den formellttekniska

natur, att de icke böra få stå hindrande i vägen för tillgodoseendet

av de mycket betydelsefulla reala synpunkter om samhörighet och

enhetlighet i det allmänna skolväsendet, som vid denna frågas bedömande

för oss varit bestämmande.

Vad slutligen angår de möjliga svårigheterna att finna en lämplig

chef. torde härvid gälla, att samma olägenhet, säkerligen i ännu högre

grad, vidlåder förslaget med delegation, då givetvis den däruti ledande

kraften måste besitta icke allenast enahanda allmänna kvalifikationer, som

böra tillkomma chefen för en enhetlig skolöverstyrelse, utan därtill även

förutsättningarna att, ehuru såsom chef fäst vid en av överstyrelserna,

it ili ting till riksdagens protokoll It) It). 1 samt. 43 käft. (Nr 52.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 52.

kunna fylla den grannlaga uppgiften att handhava ledningen av de gemensamma

frågorna på ett sådant sätt, att de olika överstyrelsernas intressen

bliva i lika män och objektivt tillvaratagna samt den andre

verkschefens självständighet eller auktoritet icke lider något intrång.

Den farhåga, som en gång tidigare i ett liknande sammanhang blivit

uttalad, torde knappast kunna undertryckas, att även om delegationens

ordförande vid handläggning av överstyrelsens gemensamma angelägenheter

skulle kunna ställa sig mera fristående och överblickande i förhållande till de

särintressen, som kunna göra sig gällande inom de olika överstyrelserna,

skulle han säkerligen på grund av den misstro, som lätt nog komme att

möta honom från det ena hållet, och av de krav, som ställdes på honom

från det andra hållet, i sin ämbetsutövning komma att både känna sig

och i själva verket också bliva bunden på ett sätt, som för arbetet

i fråga om de allra viktigaste spörsmålen kunde bliva till stort men.

Sammanföras åter överstyrelserna till ett ämbetsverk, kommer den gemen - samme chefen att vara fristående i förhållande till de olika avdelningarna

och erhåller i denna sin ställning både en uppfordran och ett stöd att

objektivt överblicka och tillvarataga de olika intressena.»

Med hänvisning till vad som under denna prövning framkommit finna

de sakkunniga, att kravet på enhetlighet i ledningen av vårt lands undervisningsväsen

på mest tillfredsställande sätt tillgodoses genom upprättande

av en gemensam skolöverstyrelse, innefattande såväl den nuvarande läroverksöverstyrelsen

som den beslutade skolöverstyrelsen samt organiserad

enligt i huvudsak de grunder, som av riksdagen fastställts för sistnämnda

ämbetsverk. Skolöverstyrelsen bör i överensstämmelse härmed uppdelas

å tre relativt självständiga avdelningar: en läroverksavdelning, en folkskolavdelning

och en yrkesskolavdelning.

De sakkunniga förklara sig vid intagande av denna ståndpunkt i

främsta rummet hava letts av övertygelsen, att ett mera löst ordnande av

sambandet mellan de nuvarande överstyrelserna — förutom de svårigheter,

som i det föregående framhållits — nödvändigtvis måste komma att medföra

en viss isolering mellan desamma, vilken skulle komma att motverka

det med åtgärden eftersträvade syftet. Den förordade anordningen för det

gemensamma arbetet måste däremot, såsom läroverksöverstyrelsen i sitt år

1913 avgivna utlåtande betonade, komma att vidga blicken även för

de mera partikulära frågorna och även med avseende på dessa stärka

känslan av gemensamt ansvar för omvårdnaden om den fosterländska bildningen*.

Och härvid hade de sakkunniga alldeles särskilt haft för ögonen

omsorgen om de allmänna läroverkens utveckling. Såsom jämväl inom riks
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kung!. MujUs Proposition Nr 52.

dagen framhållits, kunde det nämligen befaras, att den större och på

grund av föreliggande förhållanden alltjämt i tillväxt stadda skolöverstyrelsen

skulle komma att med sådan styrka och auktoritet företräda de

av densamma representerade intressena, att den mera isolerade mindre

styrelsens synpunkter och krav icke skulle förmå tillvinna sig statsmakternas

tillbörliga beaktande. Väsentligen annorlunda komme för visso förhållandena

att gestalta sig, om undervisningsväsendets samlade krav kunde

påräkna stödet av eu större, auktoritativ centralmyndighet. En sådan

skulle nämligen komma att erbjuda målsmännen för de allmänna läroverken

och andra under läroverksöverstyrelsen lydande läroanstalter en väsentligt

större trygghet att kunna göra sina intressen gällande vid sidan

av de stora frågor, som röra det allmänna folkundervisningsväsendet, och

vilka på grund av den nuvarande samhällsutvecklingen måste med synnerlig

styrka tränga sig i förgrunden och tilldraga sig uppmärksamhet.

Slutligen hänvisa de sakkunniga till den omständigheten, att den nuvarande

tidpunkten för ett sammanförande av de båda överstyrelserna ur

flera synpunkter måste sägas vara lämplig. Särskilt erinras därom, att

omorganisationen kan försiggå samtidigt med att skolöverstyrelsen år 1920

erhåller den gestaltning med avseende på ledamöter och kanslipersonal,

som jämlikt beslut av 1918 års lagtima riksdag skall tillkomma densamma.

Även lokalfrågan torde i detta sammanhang relativt lätt låta sig ordnas,

Rörande sättet för enhetlighetens åvägabringande har avvikande mening

uttalats av eu av de sakkunniga, överdirektör Falk, som ansett den

av de sakkunnigas majoritet utdömda delegationsapparaten böra prövas,

innan den av de sakkunniga förordade sammanslagningen av överstyrelserna

komme till stånd. Till stöd härför har anförts:

»1 de för var och en av de båda överstyrelserna gällande instruktioner

äro upptagna vissa ärenden eller grupper av ärenden, som äro av den art,

att de beröra båda styrelsernas verksamhetsområden och därför böra bli

föremål för gemensam handläggning. Bestämmelser om formerna för

detta samarbete äro intagna i nämnda instruktioner. I det hela kan sägas,

att tillämpningen av dessa bestämmelser icke vållat några svårigheter samt

att formerna för dessa gemensamma förhandlingar icke varit betungande.

De ärenden, det här varit fråga om, hava emellertid endast berört vissa

mera speciella områden, och frågor av mera allmän eller principiell innebörd

äro bland dem icke upptagna. På grund härav hava frågor av dylik

art icke heller varit föremål för gemensam behandling av de båda överstyrelserna.

Det är emellertid tydligt, att det är av stor betydelse, att

uppfordran till och möjlighet för sådana gemensamma överläggningar

kommer till stånd. Härom hava även de sakkunniga varit ense, och det

Särskilt yttrande

av överdirektör

A. Falk.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 52.

är endast beträffande sättet för nämnda önskemåls förverkligande, som

olika meningar framkommit. För mig har den naturligaste vägen till

nämnda mål synts vara den, som går ut från de nuvarande — eller från och

med år 1919 existerande — förhållandena och därefter genom byggande på

nu gällande former för samarbete leder till en utveckling och utvidgning

av dessa former. Att en sådan utveckling av det nuvarande kan med

framgång genomföras, visar det utkast till en utbyggnad på nu gällande

arbetsformer, som av de sakkunniga uppgjorts och i föreliggande betänkande

i korthet skisserats. Utan tvivel kan detta utkast ytterligare förbättras

och därigenom större enkelhet och smidighet vinnas i anordningarna

för de gemensamma förhandlingarna. Emellertid bör härvid ihågkommas,

att de större plenarsammanträdena, vilkas anordnande givetvis

möter särskilda svårigheter, alltid komma att mera sällan äga rum och

att detta gäller vare sig man har två skilda överstyrelser eller en gemensam

skolöverstyrelse. Den ojämförligt största delen av arbetet kommer

alltid att bliva förlagd till den särskilda överstyrelsen eller, om denna

består av två eller flera avdelningar, till var och en av dessa. Det är

därför av största vikt, att arbetet inom dessa avdelningar blir på ett ändamålsenligt

sätt organiserat samt att ledningen och sammanhållningen av

detta arbete blir så enhetlig och fast som möjligt.

I nämnda avseende torde emellertid icke kunna undvikas, att inom

en gemensam överstyrelse vissa svårigheter uppstå, som icke förefinnas

inom den fristående mindre styrelsen. Av det uppgjorda förslaget till

instruktion för en gemensam skolöverstyrelse framgår, att denna kommer

att bliva ett mycket stort ämbetsverk. Vid sin begynnelse kommer

den att bestå av utom chefen fjorton ledamöter, varav tolv ordinarie

och två extra, häri då inräknad en ordinarie ledamot å yrkesavdelningen,

som ännu ej blivit av riksdagen formligen beslutad, och sannolikt

är, att detta antal ganska snart torde komma att ytterligare behöva

ökas. Därtill kommer ett flertal inspektörer, konsulenter och sakkunniga

biträden samt en ansenlig kanslipersonal. Det är givet, att ledningen

av denna omfattande institution skall i hög grad taga chefens tid och

krafter i anspråk och att han därför endast till en del kan leda arbetet

på de särskilda avdelningarna. Ledningen av detta sistnämnda arbete

kommer därför att till väsentlig del överlämnas åt vederbörande avdelningschefer,

som därjämte hava att förestå sina arbetsrotlar. Dessa avdelningschefer

skola, såvitt deras tid medger, även vara närvarande vid respektive

ledamöters föredragning inför verkschefen, men detta åliggande kommer

tydligen att väsentligen försvåras dels genom deras arbete å egna

rotlar, dels och framförallt genom dem åliggande omfattande inspektions
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 52.

verksamhet. Det är uppenbart att i följd av nämnda omständigheter fara

föreligger, att här kan uppstå en splittring i arbetets ledning och sammanhållning

inom avdelningarna, som svårligen torde kunna undvikas och

som kan bliva av allvarsam och menlig art för styrelsens arbete i det hela.

Härvid kan visserligen anmärkas, att även andra ämbetsverk finnas av en

storlek motsvarande den föreslagna skolöverstyrelsens och att arbetsförhållandena

inom dem visat sig kunna nöjaktigt ordnas. Utan tvivel kan detta

vara riktigt, men härvid får icke förbises, att erfarenheten från ett område

icke kan °utan vidare tillämpas på ett annat väsentligen olikartat gebit.

Förhållandena inom en skolöverstyrelse torde i det hela vara av mera

personlig art än inom de flesta andra styrelser, enär med hänsyn till den

stora personal och de många olikartade läroanstalter, som tillhöra denna

överstyrelses verksamhetsområde, här kräves en särskilt ingående kännedom

om personliga och lokala förhållanden. Skolöverstyrelsens organisation

måste därför ordnas och bedömas med utgångspunkt från dessa särskilda

omständigheter, vilka icke torde äga sin fulla motsvarighet inom andra verk.

Inom den nya skolöverstyrelse, som på grund av beslut av innevarande

års riksdag kommer att börja sin verksamhet från och med nästkommande

år, finnes nu tillfälle att praktiskt pröva i något mindre omfattning en

organisation, likartad med den, som av de sakkunniga föreslagits för en

gemensam större överstyrelse. Det synes mig då lämpligt, att någon tids

erfarenhet från sagda överstyrelses verksamhet avvaktas, innan nu ifrågasatta

mera genomgripande åtgärder vidtagas. Under tiden borde den utbv^ffnad

av nuvarande former för samarbete mellan överstyrelserna, som

ovan omnämnts, tillämpas och prövas.

Det har framhållits, att den föreslagna tidpunkten för den gemensamma

överstyrelsens inrättande skulle vara särskilt lämplig med hänsyn

till de beslutade förändringarna inom den nuvarande folkskolöverstyrelsen.

Detta lärer emellertid knappast vara förhållandet, om man tager i betraktande,

att ny instruktion kommer under innevarande år att utfärdas för

den skolöverstyrelse, som börjar sin verksamhet med ingången av år 1919,

och att ett år därefter åter en ny instruktion skulle behöva utfärdas för

samma styrelse, om den då skulle utvidgas med ytterligare en avdelning.

Då jag ansett mig böra avgiva ovanstående särskilda yttrande i föreliggande

ämne, har jag icke förbisett denna frågas övriga sidor, vilka i

föreliggande betänkande blivit fullständigt behandlade och utredda, varföi

de icke här behöft av mig ytterligare upptagas till belysning. Jag har

emellertid ansett de av mig framhållna synpunkterna vara av den betydelse

för sakens bedömande, att en närmare prövning av desamma synes

böra ske i samband med den föreliggande frågans slutliga avgörande.»

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kung1. Maj.ts Proposition AV 52.

Myndigheterna

rörande

behovet av

enhetlighet

och formen

för samarbetet.

Läroverks
överstyrelsen.

I infordrat yttrande den 17 december 1918 har läroverksöverstyrelsen

avstyrkt det av de sakkunniga framställda förslaget. Överstyrelsen, vid

vars behandling av frågan överdirektören Falk dock icke deltagit, har

därvid beträffande behovet av enhetlighet inom undervisningsväsendets

ledning samt formen för samarbetet anfört bland annat:

Den omständigheten att läroverks- och folkskolöverstyrelserna genom 1913 års

riksdags beslut^ under en fyraarsperiod fatt leva sitt eget liv i samverkan med varandra,

hade saväl draga om utvecklingen av vardera styrelsens arbetsuppgifter och verksamhetsområde

som ock beträffande det fortgående samarbetet mellan dem båda medfört

erfarenheter, vilka måste tillmätas genomgripande betydelse för ett objektivt bedömande

av spörsmålet om lämpligheten av en ny omläggning av deras organisation.

Överstyrelsen ville först uttala sig angående den sålunda vunna erfarenheten,

närmast vad överstyrelsens egna arbetsuppgifter vid det inledda samarbetet med folkskolöverstyrelsen

vidkomme.

Beträffande förstberörda fråga framhåller överstyrelsen, att arbetsuppgifterna antagit

en så betydande omfattning att under förevarande omständigheter arbetsro och

samling förblivit ett önskemål, som hittills ieka låtit sig realisera. För dess förverkligande

erfordrades redan under nuvarande förhållanden en väsentlig ökning av överstyrelsens

arbetskrafter, därvid en planmässigt genomförd förstärkning av överstyrelsens

kansli i främsta rummet vore av behovet påkallad, så att varje ledamot av överstyrelsen

till sin disposition hade en notarie samt att den extra ordinarie personalen i

behövlig mån utökades, varförutom sakkunskapen kunde kräva förstärkning inom

kretsen av överstyrelsens ordinarie medlemmar.

Ifraga om relationerna mellan folkskolöverstyrelsen och läroverksöverstyrelsen ansåge

sig överstyrelsen utan omsvep böra framhålla, att erfarenheten om det alltigenom

på objektiva grunder fotade samarbete, som ägt rum på olika områden, varit ägnad att

jäva de i överstyrelsens tidigare utlåtande till synes komna farhågorna för att° tvenne

vid sidan av varandra ställda överstyrelser kunde förväntas komma att uppträda

som målsmän för stridiga intressen. Överstyrelsen hade så mycket större skäl att

betona detta förhållande, som de sakkunniga enligt överstvrelsens förmenande, utan

vederbörligt hänsynstagande till erfarenhetens lärdomar, i sitt betänkande tagit denna

sats till utgångspunkt för en argumentering, från vilken överstyrelsen på anförda

grunder maste taga avstånd. Över huvud gjorde sig i detta sammanhang i betänkaudet

gällande en tendens att förringa betydelsen av det redan förefintliga sarnarbetet

mellan de båda styrelserna såväl som den utformning detta fått, medan det

helt visst varit med faktiska förhållanden mera överensstämmande att med stöd av

vunnen erfarenhet konstatera, att å eea sidan samarbetet varit för det i varje fall

eftersträvade ändamålet fullt effektivt, och att å andra sidan, tack vare de friare

former,^ som därför valts, tid och arbete kunnat i avsevärd grad ekonomiseras, vilket

länt båda parterna till ovedersägligt gagn. Huvudsaken vore och förbleve, att denna

samverkan komme^ till stånd, där den vore av behovet bestämt påkallad, medan ett

principiellt krav pa dess inträdande i alla viktigare frågor — organisationsfrågor, anslagsfrågor

o. s. v. — som anginge den ena eller andra styrelsens särskilda område,

icke kunde annat än leda till ett ingrepp i dess självbestämningsrätt, vilket måste inverka

hämmande på hela dess verksamhet och sålunda vore ägnat att framkalla sådana

slitningar, som hittills hållits helt och hållet borta från överstyrelsernas ömsesidiga

förhandlingar.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kanal. Maj:ts Proposition Nr 52.

I fortsättningen ingår läroverksöverstyrelsen på ett bemötande i vissa detaljpunkter

av den av de sakkunniga lämnade argumenteringen och hävdar i detta sammanhang,

att de kommunala mellanskolorna, på grund av att dessa skolor till hela sin

uppgift och sitt arbetssätt såväl som i fråga om rekryteringen av lärarpersonalen stode

realskolorna närmast, böra förbliva under läroverksöverstyrelsens inseende, ehuru ett

utvidgat samarbete styrelserna emellan i denna punkt syntes befogat.

Med skärpa ansåg sig överstyrelsen tvingad reagera däremot, att de sakkunniga

såsom motiv för centraliseringen anföra argument av sådan art som de sid. 57 och 61

framkomna antydningarna, att det med bibehållande av den nuvarande ställningen

tilläventyrs skulle kunna hända, att läroverksöverstyrelsen såsom det till numerären

ringare och mindre betydande undervisningsverket tingo se sina krav tillbakasätta, medan

åter dessa, framlagda av eu sådan myndighet som den stora centraliserade skolöverstyrelsen,

komme att få en helt annan pondus oeh för den skull kunde räkna på att få

ett helt annat beaktande. Läroverksöverstyrelsen ansåge det ej behöva sägas att dylika

argument, som lätteligen kunde missuppfattas, måste hållas borta från en diskussion,

vilken borde vara helt och hållet saklig. Men då dylikt tal nu en gång framkommit,

ville överstyrelsen giva uttryck åt den förvissningen, att huru styrelsernas inbördes

ställning än månde gestalta sig, av läroverksöverstyrelsen gjorda berättigade framställningar

till de svenska läroverkens fromma säkerligen även framgent komme att finna

förståelse hos dem, som makten hava att beträffande dem besluta. I själva^ verket

bottnade här påtalade argumentering i en uppfattning av läroverken, som, då deras

lärjungar numera till så väsentlig del rekryterades från de enkla hemmen, måste betecknas

såsom mycket föråldrad och redan på denna grund icke bort komma till

uttryck i de sakkunnigas betänkande.

Såsom av det föregående framginge, funne överstyrelsen sålunda på nästan alla

punkter av motiveringen, dit granskningen riktades, argument anförda, vilka syntes

överstyrelsen sakna nödig bärkraft, varför överstyrelsen ansåge sig kunna inskränka

sig att till sist med några ord beröra den såsom axiomatisk framställda fordran på

gemenskap i fråga om anslagskrav och organisationsfrågor. Härvid ville överstyrelsen

endast förutskicka den anmärkningen, att samverkan i detta avseende givetvis påfordrades

och ävenledes iakttagits, så snart det gällt för båda styrelserna gemensamma

eller likartade intressen. Men därifrån och till principiell gemenskap i detta avseende

över hela linjen vore det ett långt steg, och det förefölle överstyrelsen ingalunda

avgjort, att det vore eu lycklig åtgärd, om detta steg toges fullt ut. För så vitt

exempelvis för läroverkens vidkommande vissa bestämda behov av anslag gjorde sig

gällande, borde dessa ock enligt överstyrelsens mening på det förberedande stadiet

komma till bestämt uttryck, och det kunde svårligen anses rätt, att de redan här på

kompromissvägen beskuros eller undertrycktes. Jämkningar kunde på grund av statsekonomiska

skäl visa sig vara oavvisligen nödvändiga, men förefintliga behov borde i

varje fäll komma till klart uttryck, och det borde vara auslagsbeviljande myndigheters

sak att härvid vidtaga de modifikationer, som omständigheterna tilläventyrs krävde.

Samma åskådning ägde i allt väsentligt sin tillämpning även på behandlingen av organisationsfrågor.

Med bortseende från mindre väsentliga punkter ansåge sig överstyrelsn med stöd

av den verkställda granskningen kunna fastslå, att det såsom ett önskemal av ytterst

betydelsefull innebörd framställda kravet på enhetlighet i undervisningens ledning vore

grundat mindre på bärande verklighetsskäl än på teoretiska överväganden om lämpligheten

att inom en ram sammansluta alla undervisnings- och utbildningsanstalter av

s. 24 Kontrollera mot PDF

Folkskolöverstjrelsen.

24 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 52.

olika slag. Konsekvent fortsatt ledde denna väg än längre, vida längre, än överstyrelsen

kunde följa, och slutmålet vore knappast vunnet, förrän jämväl universitetsundervisningen

inkorporerats och all offentlig undervisning, högre som lägre, fått

hemrum i det stora undervisningsverket.

Överstyrelsen hänvisar slutligen till det särskilda yttrande, som åtföljde de sakkunnigas

förslag och vari framhållits, att den tidpunkt, då folkskolöverstyrelsen nyss

genomgått en omdaniug och sett sitt verksamhetsområde fördubblat, vore allt annat

an lämpad för eu ny omorganisation med tredubblad styrelse. Och då på undervisningsområdet

förhastat experimenterande kunde få djupgående och ödesdigra följder,

ansåge läroverksöverstyrelsen elementär försiktighet kräva, att resultaten av de närmast

tillämnade förändringarna avvaktades, innan en ny och än mera genomgripande omdaning

genomfördes. Under tiden kunde på grundvalen av redan vunnen erfarenhet

samarbetet med den nya utvidgade skolöverstyrelsen på de punkter, där behovet så påfordrade,

ytterligare utformas och sålunda på naturlig väg utgångspunkter vinnas för

bedömandet av lämpligheten av undervisningsväsendets centralisering

Läroverksöverstyrelsen ansåge sig till sist böra framhålla, att då överstyrelsen,

Under hävdande av den åskådningen, att tiden icke vore kommen för sammanförande

av all undervisning inom ett omfattande undervisningsverk, uttalat sig för ett utvidgat

samarbete mellan de båda skolöverstyrelserna på det beståendes grund, denna överstyrelsens

önskan dikterats av motiv, som hade en annan betydelse än de sakkunnigas

argumentering för direkt sammanslagning. Såsom tidigare nämnts, vore läroverksöverstyrelsens

samarbete med folkskolöverstyrelsen alltigenom fotat på objektiv grund och

både för den skull även verksamt befordrat samförståndet ledamöterna mellan. Läroverksöverstyrelsen

ville uttala den förvissningen, att, därest de av överstyrelserna företrädda

stora lärarkårerna eller sammanslutningar av dem på samma sätt finge tillfälle

att mötas och utbyta sina erfarenheter, mången för deras gemensamma arbete

givande impuls skulle komma till uttryck och mången på deras isolering från varandra

beroende anledning till misstro försvinna samt småningom samförstånd vinnas,

i den män den känslan fiuge överhanden, att arbetet gällde ett i stort sett gemensamt

mål och att endast vägarna dit vore olika. För detta syfte — vinnande av ökat

samförstånd mellan kårerna — hade samarbetet mellan de båda styrelsernas medlemmar

förvisso en betydelse såsom vägröjande, vilken icke finge underskattas, och för ernåendet

av detta mål borde för den skull enligt överstyrelsens mening detta samarbete

fortsättas och utvidgas under former, vilka toge hänsyn till de båda skolstyrelsernas

berättigade krav på att få leva var och eu sitt eget liv.

Överstyrelsen ville sålunda bestämt avstyrka det av de sakkunniga framställda

förslaget om centralisering av undervisningsväsendets ledning samt i det hela ansluta

sig till de i det särskilda yttrandet gjorda uttalandena.

En väsentligt annan ståndpunkt än läroverksöverstyrelsen har av folkskolöverstyrelsen

intagits uti dess den 18 december 1918 avgivna yttrande

över de sakkunnigas förslag. Det må erinras, att inom överstyrelsen generaldirektören

Bergqvist icke deltagit i ärendets behandling.

överstyrelsen erinrar inledningsvis därom, att frågan om åstadkommandet av

större enhetlighet och närmare samarbete inom ledningen av det allmänna skolväsendet

i vårt land vunnit ökad aktualitet på grund av tvenne omständigheter. Dels förefunnes

eller komrae att upprättas vissa skolformer, vilka i viss mån kunde sägas intaga

eu mellanställning mellan de huvudområden av det offentliga undervisningsväsendet,

som företräddes av de båda nu befintliga skolöverstyrelserna. Bland sådana mellan
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kung!. Alaj:ts Proposition Nr 52.

formel'' erinrar överstyrelsen om de kommunala mellanskolorna samt om de tekniska

gymnasierna och liandelsgymnasierna, dels hade genom 1916 års riksdags beslut Om

folkskolöverstyrelsens ombildning till ett för folkundervisningen och yrkesuudervisniugen

gemensamt centralt ämbetsverk tanken på åstadkommandet av större enhetlighet i den

administrativa ledningen av vart undervisningsväsende väckts till nytt liv och frågan

om åstadkommande av ett närmare samarbete mellan läroverksöverstyrelsen och den

nya skolöverstyrelsen kommit i det läge, att en lösning därav påkallades.

Överstyrelsen funne för sin del den tankegång, som varit bestämmande för de

sakkunniga, bindande, och överstyrelsen kunde alltså i det väsentliga instämma i de

sakkunnigas uttalanden.

Kravet pa större enhetlighet och ett närmare samarbete mellan de myndigheter,

som hava sig anförtrodd ledningen av vår ungdoms uppfostran och utbildning, kunde

icke undanskjutas och gjorde sig med varje dag alltmera kännbart. Detta krav vore ock

allmänt erkänt. Vilka undervisningsanstalter än vore ifråga, gällde det ju svensk

ungdoms uppfostran till goda mäuuiskor och dugliga medborgare, och huru uppfostringsanstalternas

speciella Syften skilde sig, måste därvid likartade Synpunkter och hänsyn

i mycket göra sig gällande. Det samarbete, som enligt gällande instruktioner för

närvarande ägde rum mellan överstyrelserna, avsåge i det hela taget angelägenheter,

som för skolväsendets organisation och utveckling icke vore av grundläggande betydelse,

och kunde alltså icke fylla det förefintliga behovet av enhetlighet i skolväsendets

ledning.

För att nå det mål, som sålunda måste anses ofrånkomligt, hade de sakkunniga

funnit blott tvänne vägar möjliga, upprättandet av en delegation utav de båda befintliga

överstyrelserna eller dessas sammanslående till en gemensam skolöverstyrelse, och

överstyrelsen kunde för sin del icke anvisa någon annan framkomlig utväg för frågans

lösning. Gällde det då ett val mellan nämnda båda alternativ, stode det för överstyrelsen

klart, att det förra av dem, upprättandet av en delegation vid sidan av eller

över de båda överstyrelserna, skulle vara behäftat med synnerligen stora olägenheter.

I själva verket skulle eu dylik delegation komma att utgöra eu överstyrelse över de

båda befintliga ämbetsverken, där i regel blott vissa av överstyrelsens medlemmar

kunde göra sina röster hörda och öva inflytande på besluten, men åt vilken likväl avgörandet

i de principiellt viktigaste frågorna skulle vara förbehållet. Då härtill komme,

att den ifrågasatta organisationsformen tvivelsutan skulle visa sig vara synnerligen

tungrodd och svårhanterlig, samt att även efter upprättandet av en dylik delegation

den yttre dualismen ifråga om vårt skolväsens ledning alltjämt skulle kvarstå,

syntes det överstyrelsen uteslutet, att man på denna väg skulle kunna vinna en tillfredsställande

lösning av det föreliggande problemet.

Överstyrelsen funne sig därför böra ansluta sig till de sakkunnigas uttalade mening,

att någon annan lämplig väg för vinnande av det föreliggande målet icke syutes

vara till finnandes än upprättandet av eu för hela det allmänna skolväsendet gemensam

central myndighet, eu skolöverstyrelse.

För folkskolöverstyrelsen lika väl som för de sakkunniga stode det klart, aft de

fördelar ifråga om en mera enhetlig ledning av landets skolväsen och åstadkommande

av ett mera ordnat samarbete på detta område, som skulle vinuas genom de

bada befintliga överstyrelsernas förening till ett ämbetsverk, måste köpas med uppoffring

av vissa fördelar, som den nuvarande ordningen ägde

Det vore sålunda tydligt, att chefen i det gemensamma ämbetsverket i långt mindre

utsträckning iin cheferna i de nuvarande överstyrelserna kunde bliva i tillfälle att

Bihang till riksdagens protokoll Vilt). / sand. 43 höft. (Nr 52.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 52. ''

ägna uppmärksamhet åt de enskilda ärendena och göra sitt personliga inflytande gällande

ifråga om deras behandling.

Över huvud vore det att befara, att det skulle bliva mindre lätt att giva ärenden

av mera säregen art, vilka icke läte sig inpassa i de förmer, som bleve utmärkande

för huvudmassan av ärenden, den särskilda behandling, som under nuvarande förhallanden

kunde komma dem till del. jVlåhända komme detta att särskilt göra sig

gällandeAftåga om vissa ärenden rörande det egentliga folkskoleväsendet, vars läroanstalter

på grund av sin obligatoriska karaktär och sin kommunala ställning uppvisade

andra problem och krävde annat behandlingssätt än de rent statliga läroanstalterna,

vilkas besökande från lärjungarnas sida vore frivilligt.

Det förmenades slutligen icke kunna undvikas, att i ett ämbetsverk av här ifrågavarande

omfattning, arbetsformerna i vissa hänseenden komme att bliva tyngre och

omständligare, än fallet vore i en mindre omfattande organisation, varvid dock borde

bemärkas, att denna olägenhet säkerligen skulle i än högre grad vidlåda det andra

alternativet, eu delegation av de nuvarande överstyrelserna.

Olägenheten av de förhållanden, varom sålunda erinrats, ansåges emellertid kunna

väsentligen undvikas, därest man vid arbetsformernas avpassande toge i sikte att

söka förebygga desamma och om det personliga samarbetet inom ämbetsverket från

början bleve sådant det borde vara.

_ I varje fall voro de nämnda olägenheterna och svårigheterna av huvudsakligen

teknisk-formell art, och gentemot de fördelar, av principiell och reell innebörd, som

genom den föreslagna åtgärden syntes vara att vinna, torde desamma icke kunna tillmätas

avgörande betydelse. Överstyrelsen ansåge sig alltså böra ansluta sig till de

sakkunnigas förslag om inrättande av en för hela landets allmänna skolväsen gemensam

överstyrelse.

Behovet av enhetlighet inom undervisningsväsendets ledning har underärendets

förberedande handläggning i allmänhet starkt understrukits. Båda

överstyrelsernas chefer ha under sitt arbete som sakkunniga varit fullt ense

om nödvändigheten av eu sådan enhetlighet, och den avvikande mening,

som chefen för läroverksöverstyrelsen anmält, riktar sig icke mot själva

saken utan mot formen och tidpunkten för realiserandet av detta önskemål.

Folkskolöverstyrelsens ledamöter ha även utan meningsskiljaktighet

givit detta krav sitt livliga understöd. Läroverksöverstyrelsens ledamöter

hava däremot avgivit ett yttrande, som visserligen avslutningsvis innehåller

några välvilliga ord om ett ökat samarbete mellan de båda överstyrelserna,

men som i verkligheten principiellt avvisar tanken på enhetlighet

utöver nuvarande gränser. Enligt deras förmenande borde samverkan icke

förekomma i alla viktigare frågor — organisationsfrågor, anslagsfrågor

o. s. v. — som anginge den ena eller andra styrelsens särskilda område,

då en sådan samverkan måste leda till ingrepp i de respektive styrelsernas

självbestämningsrätt och därmed verka hämmande på hela deras verksamhet.

För min del ansluter jag mig i detta avseende obetingat till de sakkunnigas

ståndpunkt. Enhetlighet i undervisningsväsendets ledning är

efter min uppfattning en trängande nödvändighet, därest icke inom vårt

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Proposition År 52.

skolväsen skall uppstå en dualism, som kan komma att verka ödesdiger.

Det samarbete, som hittills förefunnits mellan de båda överstyrelserna, är,

såsom de sakkunniga uppvisat, av allt för ytlig och formell beskaffenhet

för att kunna tillfredsställa berättigade krav i detta avseende. Den uppfattning

i motsatt riktning, som hävdats av låroverksöverstyrelsens ledamöter,

står i strid mot överstyrelsens egna tidigare uttalanden och låter

sig ej heller förenas med hela den utveckling på administrationens område,

som statsmakterna under senare tider sökt framskapa. Denna ut- .

veckling har alldeles otvetydigt gått i den riktningen, att man sökt sammanföra

små ämbetsverk med samhöriga arbetsområden under gemensam

ledning, och även för de större ämbetsverken med fullt avgränsade och

självständiga förvaltningsområden ha garantier sökts för nödigt samarbete

med andra statsmyndigheter — allt detta i syfte att motverka den byråkratiska

anda, som gärna velat växa fram inom ledningen för en allt för

snävt begränsad förvaltningsgren, och befordra en vidare syn vid vederbörande

arbetsuppgifters handläggning. Att statens anstalter för ungdomens

uppfostran och undervisning verkligen utgör ett enhetligt förvaltningsområde,

vars olika grenar böra ledas efter gemensam plan och under

nära inbördes samverkan, finner jag i likhet med de sakkunniga vara

uppenbart. Den splittring i fråga om den centrala ledningen, som för

närvarande råder, har medfört påtagliga olägenheter, och därest denna

splittring skulle bibehållas efter 1918 års stora skolreform, måste efter

min uppfattning olägenheterna ytterligare försvåras. Sveriges ungdom år

en, vår barn- och ungdomsskola bör ock äga en enhetlig ledning.

Vid åvägabringandet av en sådan enhetlighet hava de sakkunniga övervägt

tvenne olika alternativ.

Å ena sidan har man tänkt sig de gemensamma angelägenheterna

överlämnade åt en utanför styrelserna stående delegation, bestående av

medlemmar ur bägge verken och ledd av eu av Kungl. Maj:t förordnad

ordförande, å andra sidan h ir man tänkt sig samarbetet förverkligat inom ett

gemensamt verk, av en gemensam överstyrelse för skolundervisningen i riket.

Efter en ingående prövning av do olika alternativens förtjänster och

svagheter hava de sakkunniga ansett sig böra giva företrädet åt det sistnämnda.

''lag delar därutinnan de sakkunnigas asikt.

Den delegationsapparat, soin skulle tagas i anspråk för samarbetes

åvägabringande enligt det förstnämnda alternativet, skulle nämligen enligt

min uppfattning med nödvändighet komma att bliva ett i hög grad tungrott

administrativt organ. Den torde omöjligen kunna fungera utan stor omständlighet

och med betydande tidsförlust för medlemmarna i de båda överstyrelserna.

Säkerligen skall icke heller det erforderliga samarbetet pa detta

sått komma att uppnå den personliga och intima karaktär, som med hänsyn

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kiwgl. Maj;ts Proposition Nr 52.

till uppgifternas art och betydelse måste vara av synnerlig vikt. Jämyäl

shnlle, såsom folkskolöyerstyrelsen framhållit, på detta satt egentligen tillskapas

eu överstyrelse över de båda befintliga ämbetsverken, där i regel

blott vissa av överstyrelsernas medlemmar kunde göra sig börda och öya

inflytande pa besluten, men åt vilken piincipiellt viktiga avgöranden skulle

vara förbenaljna. Med delegationen vinnes icke någon fördel utöver dem.

spm genom en gemensam överstyrelse uppnås, medan däremot med denna

anordning avsevärda olägenheter äro förbundna, som genom sistnämnda

organisation undvikas.

Under sådana omständigheter bär jag icke funnit någon anledning till

tveksamhet föreligga därom, att det av de sakkunnigas majoritet förordade

alterpativet med eu för det allmänna skolväsendet i dess helhet gemensam

överstyrelse bör givas ett bestämt företräde.

Det sålunda av^ de sakkunniga framställda förslaget överensstämmer

i princip med det år 1912 från folkundervisningskommitlén framkomna,

vilket bildade grundvalen för 1913 års proposition i ämnet. Det ansluter

sig ock fullständigt till grunderna för det beslut om gemensam skolöverstyrelse

för folk- och yrkesundervisningen, som 1918 års riksdag på eget

initiativ fattade. 1 *

Uti nu föreliggande fråga hava bland de sakkunniga från ett båll

betänkligheter blivit framställda mot att redan nu organisera enhetligheten

genom ett sammanförande av de bägge nuvarande överstyrelserna

till ett gemensamt verk. Det har därvid framhållits, att någon tids erfarenhet

borde avvaktas rörande dels den beslutade skolöverstyrelsens verksamhet,

dels också den utbyggnad av de nuvarande formerna för samarbetet

mellan överstyrelserna, som av de sakkunniga framkastats såsom möjlig.

Såsom jag redan i det föregående angivit, är jag övertygad om att

den alternativt ifrågasatta utbyggnaden av formerna för samarbetet mellan

överstyrelserna icke uppfyller de anspråk, vilka måste ställas på det organ,

som skall representera hela skolundervisningsväsendet i alla de djupt betydelsefulla

spörsmål, som för undervisningen i dess helhet äro gemensamma

och därför icke ens försöksvis bör komma till användning.

I likhet med de sakkunniga håller jag före, att, även om åt den

ifrågasätta delegationen skulle kunna givas den bästa möjliga anordning,

kqmme dock de båda överstyrelsernas bibehållande såsom fristående ämbetsverk

att utåt markera en dualism i den centrala ledningen, vilken bryter

dep enhetlighet och det inre sammanhang inom undervisningsväsendet,

som utgör en ur principiell synpunkt ytterst viktig förutsättning för eu

spnd utveckling av detsamma. Och obestridligen skulle en sådan anordinnebära

ett bestämt aysteg från den väg, sonr av 1918 års lagtima

beträtts genom beslutet om skolöverstyrelsens upprättande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:1s Proposition Kr 52. 20

Genom eu för skolundervisningsväsendet i dess helhet gemensam överstyrejsp

skulle hela apparaten för samarbetet erhålla eu vida mera smidig

pcb naturlig anordning därigenom, att förhandlingarna föras mellan medlem?0»rna

av 0°b samma Ämbetsverk med gemensam kansliperspnalHandläggningen

av de gemensamma ärenden, som tänkas avgjorda av

cbefen, blir jämväl enklare än om två överstyrelser bibehållas.

Po plägenbcter, som de sakkunniga funnit möjligen bliva förbundna

med den gemensamma styrelseformen härröra av den arbetsbörda, som

skulle komma att vila på verkschefen, samt därav, att uppdelningen av

ledningen mellan denne och avdelningscheferna befaras kunna komma att

vålla vissa svårigheter. Slutligen hava de sakkunniga jämväl erinrat om

de svårigheter, soin kunna komma att möta, då det gäller att Unna eu

för det kräyande chefsuppdraget fullt lämplig person.

Pp sakkunniga synas mig emellertid, på sätt i det föregående anförts,

hava övertygande klargjort, att nyssberörda svårigheter av väsentligen

teknisk-formell art icke äro oöverkomliga och sålunda icke heller äro av

natgr att försvaga det framställda förslaget.

I likhet med de sakkunnigas majoritet finner även jag den nuvarande

tidpunkten synnerligen lämplig för ett sammanförande av överstyrelserna.

Självklart erbjuder det avsevärda fördelar, att omorganisationen försiggår

samtidigt med att skolöverstyrelsen år 19''20 erhåller den gestaltning med

avseende på ledamöter och kanslipersonal, som jämlikt den av 1918 års

lagtima riksdag uttalade mening bör tillkomma densamma. Jämväl lokalfrågan

låter sig i detta sammanhang ordnas med större lätthet. Ett

uppskov på ett eller annat år skulle endast komma att verka onödigt

förryckande i båda styrelsernas arbete.

Den gemensamma skolöverstyrelsen bör, enligt de sakkunnigas förslag,

uppdelas å tre avdelningar: läroverksavdelningcn, folkskolavdelningcn och

yrke^skolavdelningen; vardera under den gemensamma chefen företrädd

ay ep avdelningschef.

Rörande de förvaltningsområden, som skola tillkomma de olika avdelningarna,

hava de sakkunniga föreslagit bibehållande av hittillsvarande

förhållanden. I största korthet uttryckt skola sålunda å läroverksavdelningen

handläggas ärenden, avseende det högre skolväsendet samt i viss

utsträckning utbildningen av lärare för de under skolöverstyrelsen hörande

läroanstalter, å folkskolavdelningen skola handläggas ärenden, som beröra

folkundervisningsväsendet samt i viss utsträckning frågor rörande lärarutbildningen,

yrkesskolavdelningen skulle slutligen hava att handlägga

ärpndctb 80,11 röra yrkesundervisningens olika grenar, ävensom utbildningen

av lärare, i vad den avser dessa läroanstalter.

I>on gemen

samma skot

överstyrelsens

organ!

sation.

Avdelningarnas

förvaltning

somräden.

Sak k oi! inga

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Myndig
heterna,

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 52.

Tveksamhet i nu förevarande avseende hava de sakkunniga ansett

kunna råda endast ifråga om förläggningen av de kommunala mellanskolorna.

De sakkunniga hava erinrat därom, att jäg i annat sammanhang,

under anslutning till ett av löneregleringskommittén gjort uttalande,

förklarat mig finna övertygande skäl hava förebragts för nämnda anstalters

hänförande till den nuvarande skolöverstyrelsens förvaltningsområde. Då

riksdagen icke haft något att erinra mot denna min uppfattning, tillkännagav

jag i mitt anförande till statsrådsprotokollet den 11 sistlidne juli vid

tillkallande av sakkunniga för utredning rörande undervisningsväsendets

centrala ledning, att den kommunala mellanskolan, under förutsättning av

att de nuvarande överstyrelserna alltjämt bibehöllos såsom skilda ämbetsverk,

borde läggas under skolöverstyrelsen.

De sakkunniga hava rörande nu ifrågavarande angelägenhet anfört:

»Obestridligt torde emellertid vara, att frågan om de kommunala mellanskolorncs

förläggning vid sammanförandet av läroverks- och folkskolöverstyrelserna

under gemensam ledning icke har samma aktualitet som vid

skilda överstyrelser. Nödig samverkan inom den centrala myndigheten

kan utan svårighet åvägabringas vid handläggning av ärenden rörande

nämnda skolor genom samarbete mellan folkskolans och läroverkens målsmän,

oberoende inom vilkendera avdelningen desamma förläggas. Under

sådana omständigheter, och då, efter vad som vid prövningen av behövliga

arbetskrafter inom de båda avdelningarna framkommit, eu överflyttning

knappast kan anses utgöra tillräcklig grund för minskning av antalet

ledamöter å läroverksavdelningen, men möjligen kan medföra en sådan

ökning av det redan nu betydande arbetet å folkskolavdelningen, att behov

av nya arbetsskrafter där måste inställa sig, hava vi ansett oss fortfarande

kunna räkna med de kommunala mellanskolornas bibehållande å läroverksavdelningen.

»

Läroverksöverstyrelsen har, såsom ovan erinrats, hävdat, att de kommunala

mellanskolorna böra förbliva under överstyrelsens inseende, ehuru

med på denna punkt utvidgat samarbete mellan överstyrelserna.

Folkskolöverstyrelsen har, i anslutning till vad de sakkunniga i nu

förevarande avseende anfört, till en början betonat vikten av att de skilda

avdelningarna erhålla en, så långt lämpligen kan ske, självständig ställning

ifråga om de ärenden, som beröra varje avdelnings arbete för sig.

Hä: igenom vunnes, såsom de sakkunniga uttalat, betryggande säkerhet för

att de olika skolarterna finge ostört fullfölja sina särskilda ändamål utan

hindrande inblandning från den ena eller andra avdelningen.

Beträffande ärendenas fördelning mellan avdelningarna framhåller

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kung}. Maj:ts Proposition Nr 52.

folkskolöverstyrelsen, att det intima samband, som råder mellan de kommunala

mellanskolorna och de högre folkskolorna, otvetydigt syntes tala

för att den huvudsakliga omvårdnaden om dem borde tillkomma folkskolavdelningen,

varför överstyrelsen ville uttala sig för att ärenden rörande

de kommunala mellanskolorna överflyttades från läroverksavdelningen till

folkskolavdelningen. Detta hindrade givetvis icke, att i viktiga avseenden

och särskilt ifråga om anordnande av realskolexamen medverkan från läroverksavdelningens

sida vore erforderlig.

Ingen tvekan torde kunna råda därom, att behandlingen av de kommunala

mellanskolorna berörande ärenden låter sig ordnas på ett avsevärt

bättre sätt inom en gemensam överstyrelse än med skilda överstyrelser.

Det ligger också i sakens natur, att det övergångsområde som denna skolform

företräder mellan folkskolans och läroverkens arbetsfält, kommer att

avgjort vinna på en genomförd enhetlighet i ledningen. Ur denna synpunkt,

då sålunda sakkunskap från båda områdena får tillfälle göra sig

gällande vid hithörande ärendens handläggning inom överstyrelsen, kan

det med visst fog sägas, att spörsmålet om nämnda skolors förläggning

ej har samma aktualitet som vid skilda styrelser. Med hänsyn jämväl till

den förestående revisionen av vårt skolväsen finner jag mig, under förutsättning

av gemensam överstyrelse, icke böra för närvarande avvika från

den av de sakkunniga angivna begränsningen av de olika avdelningarnas

förvaltningsområden.

Rörande den för bedömande av det föreliggande omorganisationsspörsmålet

grundläggande frågan om den gemensamma överstyrelsens arbetsformer

hava de sakkunniga dels givit en översiktlig framställning i betänkandet,

dels i ett bilagt instruktionsförslag lämnat en mera detaljerad

plan för det sätt, varpå de sakkunniga tänkt sig de olika ärendenas handläggning.

Den sålunda av de sakkunniga framlagda planen för den nya överstyrelsens

arbetsformer synes mig i stort sett vara lämplig och väl avvägd.

Det torde emellertid böra ankomma på en senare prövning att, i anslutning

till här angivna allmänna grundsatser, fastställa arbetsformerna

ifråga på ändamålsenligaste sätt, och synas mig under sådana förhållanden

dessa spörsmål icke nu påkalla närmare uppmärksamhet.

Frågan om personalbehovet i den gemensamma skolöverstyrelsen hava

de sakkunniga ägnat en ingående prövning.

De sakkunniga anföra rörande medlemmarna och deras fördelning å

de olika avdelningarna följande:

Departe
mentschefen.

Skolöverstyrelsens

arbetsformer.

Departe
mentschefen.

Skolöver
styrelsens
arbetskraf
ter.

De saklainnign.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Chefen.

vdelninge
ehefer.

Kunyl. Maj:ts Proposition Nr 52.

»Vad först angår chefen, torde det utan vidare stå klart, att häri Hven

i den gemensamma överstyrelsen bör intaga samma ställning, gom Billigt

beslut av 1918 års riksdag skall tillkomma chefen i skolöverstyrelsen.

Det ligger i sakens natur, att överstyrelsens chef skall hava inseende

över allt arbete inom överstyrelsen. Kan är i första rummet ansvarig

för överstyrelsens verksamhet och skall tillse, ätt överstyrelsens péfsönal

med noggrannhet och drift fullgör sina åligganden. Häri Skall, så långt

förhållandena det medgiva, deltaga i handläggningen av alla större Och

viktigare frågor, framför allt sådana av principiell och grundläggande

natur (befordringsärenden, disciplinfrågor och för verkets avdelningar gemensamma

frågor). Då lian så finner lämpligt, bör han själv kunna övertaga

föredragningen av viktigare ärenden. Såsom ovan omförmälts, skall chefen

äga ensam beslutanderätt i vissa frågor.

Det ligger emellertid i öppen dag, att chefen icke skall kunna medhinna

handläggningen av samtliga förekommande ärenden. 1 sådant avseende

måste nödvändigtvis biträde beredas honom därigenom, att inom

vardera avdelningen eu av ledamöterna såsom avdelningschef erhåller i

uppdrag att företräda verkschefen. Särskild vikt måste givetvis läggas

däruppå, att avdelningschefens ställning och befogenhet blir i instruktionen

klart och noggrann t preciserad. Det bör sålunda däri uttryckligen betonas,

att avdelningschefen i egenskap av chefens närmaste man skall öva inseende

över den avdelning, han förestår, samt leda arbetet inom densamma.

Inom avdelningen skall han alltså intaga en fullt självständig

ställning och är underordnad allenast verkschefen. 1 sin egenskap av avdelningschef

skall häri hava att i chefens ställe och med den befogenhet,

som eljest tillkommer denne, handlägga de ärenden eller de grupper av

ärenden, vilka enligt av chefen och avdelningschefen i samråd uppgjord

arbetsordning skola ankomma på hans handläggning. För att avdelningschefen

må bliva i tillfälle att fullt överblicka och följa arbetet inom avdelningen

i dess helhet, bör han i största möjliga utsträckning närvara

vid föredragningen av viktigare ärenden, tillhörande övriga föredragande

inom avdelningen. Vid sidan av detta arbete bör han, såvida ej Kungl.

Maj:t- i särskilt fall annorlunda bestämmer, handlägga de ärenden, Söm

enligt arbetsordningen åligga honom såsom ledamot av överstyrelsen. Vid

förfall för avdelningschef bör i hans ställe inträda annan ledamot, SÖrh

därtill av chefen utsetts.

Fn av avdelningscheferna bör av Kungl. Maj:t för viss tid förordna^

att vid chefens frånvaro tjänstgöra som hans Ställföreträdare.

Nedkommande därefter avdelningschefernas ställning i löfiOhänSBende

har av 1918 års lagtima riksdag bestämts, ätt avdelningschef skall äga åt
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 5.2.

njuta särskild ersättning för det med uppdraget förenade arbetet med 500

kronor årligen. Härutinnan anse vi oss icke böra ifrågasätta någon förändring

utan föreslå, att en var av avdelningscheferna må åtnjuta arvode

i denna egenskap å 500 kronor för år.

Den nuvarande chefen för läroverksöverstyrelsen, vilken innehar fullmakt

å sin nu innehavande befattning med villkor om viss förflyttnings

skyldighet, kommer givetvis att intaga en särställning, i det att han vid

den nya ordningens Tillämpande även såsom avdelningschef bibehåller den

tjänstegrad och den lön, han innehar. Under dessa förhallanden bör

å särskild övergångsstat uppföras de för nu ifrågavarande befattningshavare

utgående löneförmåner.

För fastställandet av behovet utav arbetskrafter å överstyrelsens olika

avdelningar erfordras eu ingående prövning. Man torde därvid kunna utgå

ifrån, att arbetsbördan icke å någon av den redan beslutade skolöverstyrelsens

båda avdelningar genom sammanslagningen kommer att minskas.

Ej heller kunna de läroverksöverstyrelsen nu tillkommande arbetsuppgifterna

förutsättas bliva underkastade någon minskning genom reformens

vidtagande, sedan de kommunala mellanskolorna alltjämt ansetts böra förläggas

till den föreslagna läroverksavdelningens förvaltningsområde.

Däremot låter det sig icke förnekas, att å ena sidan de till folkskoloch

yrkesskolavdelningarnas förfogande stående arbetskrafterna bliva något

reducerade, därigenom att verkschefen i den gemensamma överstyrelsen enligt

förslaget skall komma att under sig hava tre i stället för endast två

avdelningar, medan å andra sidan läroverksavdelningen kommer att av

enahanda orsak erhålla någon förstärkning i arbetskrafterna. Överdirektören

för läroverksöverstyrelsen skall nämligen, i enlighet med vad ovan

angivits, såsom avdelningschef äga skyldighet att jämväl, så långt förhållandena

det medgiva, förestå en rotel, något som han emellertid redan nu

i verkligheten kan sägas göra genom handläggning av vissa grupper av ärenden.

Likväl torde dock härigenom någon minskning i de övriga rotlarnas

ärenden kunna beräknas uppstå, varjämte samtidigt en viss lättnad i inspektionsarbetet

torde inträda, därigenom att den gemensamme chefen bland annat

kommer att i viss utsträckning deltaga i detta arbete. Med hänsyn till

dessa nu berörda förhållanden hava vi tagit i övervägande huruvida icke

en minskning i antalet ledamöter a avdelningen borde kunna företagas.

Emellertid torde det å andra sidan icke låta sig förnekas, att tillgodoseendet

av det gemensamma arbetet i ej oväsentlig grad kommer att taga

ledamöternas tid och krafter i anspråk mera än hittills, kläde det gällt

att från början organisera avdelningarna å den gemensamma överstyrelsen,

skulle det måhända under dessa förhållanden fallit sig naturligast, att, i

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 43 höft. (Nr 52.) 5

Ledamöter.

Läroverks--

avdelningen.

s. 34 Kontrollera mot PDF

Folkskol
avdelningen
-

34 Kungl. Maj:ts Proposition Pr 52.

likhet med vad som skett beträffande folkskolöverstyrelsen, förorda, att

någon av ledamotstjänsterna måtte uppföras å extra stat. Därigenom hade

givits ett uttryck åt den brist på erfarenhet, som förefinnes om

huru behovet under de nya förhallandena kan komma att definitivt

gestalta sig. Med hänsyn därtill, att fem ordinarie medlemsbefattningar

redan finnas inom läroverksöverstyrelsen, och det således skulle

gälla att förvandla en av dessa till en extra ordinarie tjänst, hava

vi emellertid icke ansett oss böra ifrågasätta en sådan åtgärd, allrahelst

det icke kan anses uteslutet, att förhållandena inom en ganska snar

framtid kunna utveckla sig i en sådan riktning, att det skulle bliva nödvändigt

att återigen upprätta eu ordinarie tjänst. Ett bibehållande av de

nuvarande fem medlemmarna torde så mycket mindre kunna anses innebära

ett föregripande av framtiden, som, därest någon befattning skulle behöva

indragas enligt nu gällande avlöningsvillkor vederbörande ledamöter äro

förpliktigade att bita sig förflyttas till annan befattning inom förvaltningen

på undervisningsväsendets område.

Vad folkskolavdelningen beträffar utgöras arbetskrafterna där av, förutom

chefen, 4 ordinarie och enligt beslut av 1918 års lagtima riksdag 2

extra ledamöter. Ingen tvekan torde kunna råda därom, att. med den utvidgning

av avdelningens verksamhetsområde, som de nya ungdom-skolorna

medfört, en utav de båda extra befattningarna skall visa sig så konstant

behövlig, att den inom den närmaste framtiden bör uppföras å ordinarie

stat. 1 betraktande därav, att avdelningschefen i en å tre avdelningar

uppdelad gemensam överstyrelse måste i ökad grad komma att tagas i

anspråk för ledningen av arbetet samt att även ledamöternas tid och

krafter måste komma att anlitas för handläggningen av de gemensamma

ärendena, hava vi haft under övervägande att i samband med den föreslagna

omorganisationen förorda denna åtgärd till vidtagande redan nu.

Då det emellertid för ett fullt säkert bedömande av det framtida behovet

torde vara lämpligt att avbida ytterligare någon erfarenhet härutinnan,

hava vi funnit det riktigast att icke nu föreslå någon förändring i det av

riksdagen så sent som innevarande år beslutade antalet, utan ansett ett

definitivt ordnande böra bero av en kommande närmare prövning.

Då vi sålunda funnnit oss böra beräkna för läroverksavdelningen 5 och

för folkskolavdelningen — bortsett från de 2 extra — 4 ordinarie ledamöter,

utgör detta emellertid icke något uttryck för att för läroverksavdelningen konstaterats

regelbundet behov av dera ordinarie arbetskrafter än inom folkskolavdelningen.

Tvärtom äro vi av den övertygelsen, att det större förvaltningsområde,

som sistnämnda avdelning företräder, kräver tillgång på derå arbetskrafter

än inom läroverksavdelningen. Det av oss framställda förslaget har sin

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Moj:ts Proposition Nr 52.

motivering i vad som uti det föregående anförts rörande svårigheten att utan

bestämd erfarenhet rubba de nuvarande förhållandena med avseende på antalet

ordinarie ledamöter inom avdelningarna och såmedelst föregripa utvecklingen.

Härvid vilja vi betona, att det särskilt är hänsynen till den synnerliga

önskvärdheten av att de gemensamma arbetsuppgifterna i en förenad

överstyrelse bliva väl tillgodosedda, som gjort att vi förordat ett bibehållande

av 5 ordinarie ledamöter å läroverksavdelningen, vadan följaktligen

icke något omdöme därmed blivit uttalat om behovet av arbetskrafter i

en fristående överstyrelse, därest verksamhetsområdet för en sådan skulle

komma att lida någon mera avsevärd minskning.

Vidkommande slutligen yrkesskolavdelningen torde för denna höra

avses de arbetskrafter, som äro i staten uppförda från och med 1920 ars

ingång. Förutom avdelningschefen erfordras sålunda inom avdelningen

två ledamöter.

Samtliga ledamöter skola likasom hittills i lönehänseende hänföras till

befattningshavare av tredje graden; de extra ledamöterna synas dock, i

likhet med vad fallet är inom andra ämbetsverk med extra ledamöter,

höra komma i åtnjutande av ett med pensionsavgifterna reducerat

belopp, och vilja vi därför förorda, att ersättning till sådan ledamot, i

enlighet med en av folkskolöverstyrelselsen avlåten framställning, må utgå

med 7,800 kronor för år, varav 2,500 kronor anses motsvara tjänstgöringspennningar.

»

Såsom ovan omförmälts har läroverksöverstyrelsen i sitt förenämnda

yttrande framhållit, att en förstärkning av överstyrelsens ordinarie medlemmar

vore av göromålens omfattning och art pakallad. I samband med

granskningen av huru den av de sakkunniga föreslagna omorganisationen

komme att te sig i sin praktiska utformning, påpekar läroverksöverstyrelsen,

att de sakkunniga »visserligen haft frågan om läroverksavdelnmgens

arbetskrafter under omprövning, men knappast med tanke pa att avägabringa

en tillökning, utan snarare med avsikt att företaga en reduktion,

därest en sådan läte sig utföra. Sakkunnige finna nämligen lämpligt att

i sitt förslag stipulera, att varje avdelningschef bör övertaga skötseln av

en rotel, och hava med hänsyn därtill tagit i övervägande, huruvida en

minskning i antalet ledamöter å läroverksavdelningen borde kunna företagas.

»

Beträffande verkets allmänna organisation och arbetsformer yttrar

överstyrelsen, efter att hava lämnat en redogörelse för de sakkunnigas

förslag härutinnan: »Vad som däremot icke är utrett, är, hur chefen skall

räcka till för alla dessa plenikombinationer, och hur hans tid skall kunna

Yrkesskol

avdelningen

Myndig

heterna.

Läroverks
överstyrelsen
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

Folkskol
överstyrelsen.

36 Kumjl. Maj:ts Proposition Nr 52.

planmässigt fördelas mellan alla dessa 14 föredragande, eller hur deltagarna

till exempel i ett allmänt plenum skola kunna få tid och tillfälle

att sätta sig in i ärenden på alla här ifrågakommande rotlar, vilket

ju bör åligga dem, eftersom de äro medansvariga för besluten. Lika

orimligt som detta är, lika litet låter sig med någon grad av visshet förutse,

hur mycken tid deltagandet i alla dessa rådplägande och beslutande

församlingar kan lämna övrig för dagens arbete. '' Med erinran om att

dessa förhållanden skulle komma att taga medlemmarnas tid i anspråk

mera än hittills, fortsätter överstyrelsen: »Denna sida av saken synes i nu

förevarande fall sakkunnige icke hava beaktat i sitt organisationsförslag,

lika litet som de i andra avseenden tagit hänsyn till den under de gångna

åren vunna erfarenheten och på denna verklighetsgrund utbyggt samarbetet

styrelserna emellan. I dess ställe hava de, med åsidosättande av de

gamla värdena, byggt upp ett nytt ämbetsverk, som ifråga om oformlighet

i proportioner, heterogenitet i sammansättningen och tyngd i arbetssättet

söker sitt motstycke. Då detta verk av sina funktionärer kräver en

kvantitet mekaniskt arbete, som eljest går utöver det rimliga måttet, bör

byråkratiseringsprocessen försiggå både snabbt och grundligt, och återverkningarna

härav på de svenska läroverken och undervisningsväsendet över

huvud lära ej låta vänta på sig.»

Folskolöverstyrelsen har däremot funnit de sakkunnigas förslag i nu

förevarande avseenden i det hela väl avvägt, men på vissa punkter lämnat

en saklig kritik av detsamma i fråga om ledamöternas antal och fördelning.

överstyrelsen säger sig i detta avseende först vilja framhålla

nödvändigheten av att avdelningscheferna i så stoj; utsträckning som möjligt

frigöras från att själva föredraga ärenden. Åtminstone vad folkskolavdelningen

beträffar, vars arbetskvantum överstyrelsen förmådde överblicka,

syntes det överstyrelsen klart, att avdelningschefens tid och krafter

till sin allra väsentligaste del komma att tagas i anspråk för de uppgifter,

som denna avdelnings mångskiftande verksamhetsområde med sina

olika underavdelningar komme att ålägga honom. Överstyrelsen ansåge

det vara av vikt, att detta från böi''jan framhölles, enär det syntes vara en

oundgänglig förutsättning för ett lyckligt resultat av omorganisationen,

att avdelningscheferna bliva i tillfälle att ägna tillräcklig uppmärksamhet

åt ledningen av arbetet, var och en inom sin avdelning.

Vidare funne sig överstyrelsen böra bestämt påyrka, att folkskolavdelningen

redan nu måtte erhålla en femte ordinarie ledamot. Under

det att enligt de sakkunnigas förslag läroverksavdelningen skulle få behålla

samma antal medlemmar, som nu finnes i läroverksöverstyrelsen,

skulle folkskolöverstyrelsen i och med omorganisationen till väsentlig del

förlora en av sina nuvarande medlemmar i och därmed att dess chef

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:te Proposition Kr 52.

komme att göras gemensam för samtliga tre avdelningarna. Med kännedom

om huru snabbt arbetet ökats inom folkskolöverstyrelsen och med

tanke på den avsevärda tillväxt däri, som forsättningsskolreformens genomförande

komme att medföra, kunde man icke hysa minsta tvivel, om

att båda de nuvarande extra ledamotsbefattningarna även för framtiden

bliva behövliga. Det syntes då rimligt, att åtminstone den. av dem, som sedan

någon tid uppehållits, redan nu gjordes till ordinarie.

Folkskolöverstyrelsen ansåge sig emellertid böra betona, att nyssnämnda,

liksom andra i samband med kanslipersonalen framställda önskemal icke

vore direkt framkallade av förslaget om en gemensam överstyrelse, men

icke borde lämnas ur sikte, då det nu gällde att giva den centrala skolledningen

en fastare utformning.

I stort sett bar de sakkunnigas prövning givit vid handen, att med

avseende på antalet medlemmar inga förändringar höra ifrågakomma vid

införlivande av läroverksöverstyrelsen med den beslutade skolöverstyrelsen

till ett enhetligt verk.

Denna de sakkunnigas ståndpunkt har av läroverks- och tolkskolöverstyrelserna

ur olika synpunkter giorts till föremål för gensagor, vilka

i ett avseende synas mig vara av innebörd att påkalla eu modifikation i de

sakkunnigas förslag.

Innan jag emellertid går att angiva min ståndpunkt härutinnan, torde

jag böra i korthet giva uttryck åt min mening i den betydelsefulla frågan

om chefens och avdelningschefernas ställning. De sakkunnigas ^förslag. ansluter

sig i denna punkt nära till den ordning, som av 1918 års lagtima

riksdag fastställts för den beslutade skolöverstyrelsen. Sålunda skall

chefen givetvis hava överinseendet över allt arbete inom verket. Någon

annan ordning är uppenbarligen icke möjlig, om den eftersträvade enhetligheten

skall bliva verklighet. Å andra sidan ligger det i öppen dag,

att avdelningschefernas ställning och befogenhet böra preciseras sa noggrant

som möjligt. Avdelningscheferna böra sålunda envar med avseende

å sin avdelning intaga den självständiga ställning, som måste följa

av att de under verkschefen leda och ansvara för arbetet å vederbörande

avdelningar. Detta synes mig jämväl här böra klart uttalas, för att undanröja

varje tvivel om att kravet på självständighet i de olika avdelningarnas

arbete beträffande alla interna angelägenheter skall i all rimlig

utsträckning upprätthållas. Särskild uppmärksamhet pakallar i detta sammanhang

även arbetsfördelningen mellan verkschefen och avdelningscheferna.

Då enligt de av de sakkunniga angivna grunderna för handläggningen

av ärendena inom den gemensamma skolöverstyrelsen en viss förenkling i

arbetssättet avses inträda därigenom, att eu del ärenden skulle avgöras

av chefen och vederbörande föredragande, måste det tydligen förut
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Majds Proposi‘ion AV 52.

sättas, att avdelningschefen i viss, i arbetsordningen närmare fastställd

utsträckning automatiskt inträder i chefens ställning. Ävenså lär det bliva

nödvändigt, att avdelningschefen jämväl i största möjliga omfattning är

närvarande vid behandlingen av övriga viktigare ärenden inom hans avdelning

för att såmedelst städse kunna bibehålla överblicken över verksamheten

inom avdelningen. Samtliga nu framhållna synpunkter hava

behörigen beaktats och tillgodosetts i de sakkunnigas ovan omförmälda

förslag till instruktion, något som uppenbarligen icke tillräckligt beaktats

i det av läroverksöverstyrelsens ledamöter avgivna utlåtandet. Den kritik,

som i detta ägnas det föreslagna ämbetsverkets organisation och arbetsformer,

synes nämligen väsentligen bero på en missuppfattning av den

utav de sakkunniga föreslagna arbetsapparaten och ett förbiseende av den

decentralisation av chefens arbetsbörda, som åsyftas genom den i instruktionen

åt avdelningscheferna tilltänkta ledande och ställföreträdande ställning

inom respektive avdelningar.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle avdelningschefen, därest Kungl.

Maj:t ej annorlunda bestämmer, jämte det han fullgör honom i denna egenskap

åliggande uppgifter, jämväl själv i viss utsträckning tjänstgöra såsom

föredragande med egen rotel. I vilken omfattning arbetsbördan därigenom

kommer att lättas å övriga rotlar inom respektive avdelningar är icke lätt

att utan närmare erfarenhet bestämt angiva. En viss uppskattning i detta

hänseende är likväl en viktig förutsättning för ett rätt bedömande av behovet

utav arbetskrafter i övrigt inom de olika avdelningarna,

Från såväl läroverks- som folkskolöverstyrelsen hava krav blivit framställda

på att avdelningscheferna i största möjliga omfattning befrias från

egen föredragning. Härvid bör emellertid beaktas, att sådan föredragning

redan nu i viss utsträckning handhaves av vederbörande chefer, varom

ock de sakkunniga erinrat, En sådan anordning synes man även för framtiden

kunna påräkna. För avdelningschefen torde vidare böra beräknas i

det hela samma inspektionsåligganden, som påvila avdelningens övriga

medlemmar. Kommer så därtill, att den gemensamme chefen övertager

en del av de cheferna förut tillkommande åligganden, i vad de avse såväl

handläggning av mera maktpåliggande ärenden som inspektionsgöromål,

torde det icke kunna med fog göras gällande, att omorganisationen som sådan

skulle nödvändiggöra förstärkning av de hittillsvarande arbetskrafterna.

Då läroverksöverstyrelsen giver uttryck åt önskemål i denna riktning,

förbiser den, att, när förslag om gemensam skolöverstyrelse senast förelåg,

detta förslag — vilket av läroverksöverstyrelsen den gången lika

bestämt förordades, som överstyrelsens nuvarande medlemmar avstyrka

en likartad organisation — upptog allenast 4 ledamotstjämter å läro
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kung/. Maj;ts Proposition Nr 52.

verksavdelningen, alltså en mindre än de sakkunniga nu förordat. Tillgängliga

uppgifter angående arbetet inom läroverksöverstyrelsen giva

ej heller något stöd för ifrågavarande önskemål. Den grundliga undersökning,

som de sakkunniga i detta avseende företagit rörande arbetsbördan

å läroverksöverstyrelsens olika rotlar, i vilken undersökning jag

personligen varit i tillfälle att taga del, torde icke bava varit alldeles

utan inbytande på de uttalanden de sakkunniga gjort beträffande behovet

av arbetskrafter inom läroverksavdelningen. De sakkunniga synas

nämligen egentligen bava varit övertygade om att i varje fall 4 ordinarie

och 1 extra ledamot skulle på ett tillfredsställande sätt tillgodose behovet

av fackutbildad personal å avdelningen. Då de trots detta förordat bibehållande

av nuvarande antal, har det skett, efter vad som angives, dels

och i främsta rummet därför, att tillgodoseendet av det gemensamma

arbetet beräknas taga medlemmarnas tid och krafter i anspråk mera än

hittills, dels ock med hänsyn därtill att det icke kunde anses uteslutet,

att förhållandena i en snar framtid kunde påkalla förnyat upprättande av

en femte ordinarie ledamotstjänst. Med nu stadgade förflyttningsskyldighet

har ett bibehållande av det nuvande antalet ledamöter icke ansetts

kunna innebära ett obehörigt föregripande av framtiden. Alldeles särskilt

bör i detta sammanhang uppmärksammas, att de sakkunniga endast ur

synpunkten av det gemensamma arbetets behöriga tillgodoseende funnit

det nuvarande antalet motiverat, ett förhållande, som de ytterligare understrukit

genom att betona, att därmed »icke något omdöme blivit ut!alat

om behovet av arbetskrafter i en fristående överstyrelse, därest verksamhetsområdet

för en sådan skulle komma att lida någon mera avsevärd

inskränkning».

Jag har funnit det nödvändigt att bringa detta de sakkunnigas uttalande

i erinran av den anledning, att jämväl enligt mitt förmenande läroverksöverstyrelsen

för närvarande torde få anses vara väl tillgodosedd

med arbetskrafter. De önskemål beträffande förstärkning, s<>m i detta avseende

kommit till uttryck i överstyrelsens avgivna yttrande, måste därför

betecknas såsom ogrundade. Hade det nu gällt att från början organisera

styrelsen med ett med de kommunala mellanskolorna minskat förvaltningsområde,

skulle det knappast kunnat försvaras att för densamma

avse mera än 4 ordinarie medlemmar.

Gäller det åter att bedöma behovet av arbetskrafter å läroverksavdelningen

inom den gemensamma överstyrelsen gestalta sig onekligen förhållandena

i viss mån annorlunda. Av största vikt är nämligen, att de

gemensamma uppgifterna bliva tillgodosedda på ett väsentligt bättre sätt

än hittills. Arbetet härmed kominer givetvis att taga såväl avdelningschefens

som övriga ledamöters arbete mera i anspråk än för närvarande

opaginerad Kontrollera mot PDF

4ft

Kungl Maj:ts Proposition Nr 52.

är fallet. Därtill kommer att de kommunala mellanskolorna, enligt vad

jag ovan angivit, tänkts tills vidare förbliva under nämnda avdelnings inseende.

Och slutligen torde med hänsyn till de åtgärder, som från det

allmännas sida kunna vara att förvänta i fråga om särskilt flickläroverken,

vidgade uppgifter kunna inom en nära framtid komma att anvisas avdelningen.

Med hänsyn till här berörda förhållanden finner jag mig därför

nu ej böra avvika från de sakkunnigas förslag, att 5 ordinarie ledamöter

beräknas för skolöverstyrelsens läroverksavdelning.

Vad angår folkskolavclelningens behov av arbetskrafter, har 1918 års

riksdag för motsvarande avdelning inom den beslutade skolöverstyrelsen

å ordinarie stat uppfört 4 ordinarie ledamotsbefattningar, därav en såsom

avdelningschef, samt därjämte anvisat medel till anställande under år 1919

av 2 extra ledamöter. De sakkunniga hava funnit tvekan icke kunna råda

därom, att, med den utvidgning av avdelningens verksamhetsområde, som

de nya ungdomsskolorna medfört, en utav de båda extra befattningarna

skall visa sig så konstant behövlig, att den inom den närmaste framtiden

bör uppföras å ordinarie stat och jämväl haft under övervägande att

i samband med den föreslagna omorganisationen förorda denna åtgärd

till vidtagande redan nu. De sakkunniga hava emellertid funnit det

riktigast att avbida ytterligare någon erfarenhet härutinnan och därför

icke ansett sig böra föreslå någon förändring i det av riksdagen så sent

som år 1918 beslutade antalet, utan låtit ett definitivt ordnande bero

av en kommande prövning. De sakkunniga framhäva ytterligare denna

sin ståndpunkt genom att betona, att folkskolavdelningens större förvaltningsområde

kräver tillgång på flera arbetskrafter än läroverksavdelningen.

Som ovan omförmälts, har folkskolöverstyrelsen i sitt yttrande bestämt

påyrkat ytterligare en ordinarie ledamot i den nya styrelsens folkskolavdelning.

Härvid har främst hänvisats till det alltjämt ökade arbete,

som komme att påvila avdelningen.

Krav på anställande av extra ledamot hos folkskolöverstyrelsen framställdes

första gången i skrivelse den 30 september 1916, däri överstyrelsen

under åberopande av de omfattande organisationsfrågor av synnerligen

tidskrävande beskaffenhet, som ålåge överstyrelsen, hemställde om anslag

för beredande av arvode åt sådan ledamot under tiden 1 juli—31

december 1917 samt under 1918. Framställning i detta syfte förelädes

1917 års riksdag och blev därvid av riksdagen bifallen. I statsverkspropositionen

till 1918 års riksdag förnyades ifrågavarande framställning

jämväl för år 1919. Vid ärendets föredragning anmälde jag, att,

därest riksdagen godkände det förslag rörande fortsättningsskolans omorganisation,

som senare skulle framläggas, ytterligare en extra ledamot i

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj ds Proposition Nr 52.

folkskolöverstyrelsen bleve erforderlig. Riksdagen anvisade jämväl dels

med bifall till den under punkt 156 i statsverkspropositionen gjorda framställningen,

dels vid godkännande av den nya organisationen av skolöverstyrelsen

medel å extra stat till anställande av 2 extra ledamöter i skolöverstyrelsens

folkskolavdelning under år 1919. De sakkunniga hava, som

ovan anmärkts, funnit behov föreligga även under år 1920 av samma antal

extra ledamöter.

Såsom de sakkunniga angivit, torde ingen tvekan kunna råda därom,

att konstant behov av en utav de ifrågavarande ledamöterna numera kan

anses till fullo vitsordat. Enligt folkskolöverstyrelsens uppfattning skulle

detta jämväl gälla ifråga om den andra. Försiktigheten synes mig emellertid

bjuda, att man med varsamhet förfar vid tillskapandet av nya ordinarie

tjänster. Och då riksdagen först så sent som år 1918 anvisat

medel till den ena av nu ifrågavarande tjänster, kan beträffande denna den

grundliga erfarenhet icke anses föreligga, varförutan behövligheten aven förändring

i ledamotens ställning icke kan slutgiltigt bedömas. Däremot har jag av

allt vad de sakkunniga och folkskolöverstyrelsen anfört rörande det konstanta

behovet av ytterligare en ordinarie ledamotsbefattning å folkskolavdelningen

blivit övertygad om riktigheten uti att i samband med omorganisationen

— men icke på grund av denna — föreslå, att den först upprättade av

de extra ledamotstjänsterna redan nu uppföres å ordinarie stat. För en

var, som förvärvat närmare erfarenhet om den snabba ökning, som folkundervisningens

arbetsuppgifter för varje år undergå, måste det te sig alldeles

uteslutet, att denna gren av undervisningsväsendet skall kunna på

ett tillfredsställande sätt administreras med mindre tillgång på ordinarie

arbetskrafter än som står läroverksavdelningen till buds. Erkännes detta,

synes det mig icke vare sig riktigt eller i överensstämmelse med allmänt

tillämpade grundsatser att för folkskolavdelningen beräkna mindre

än 5 ordinarie ledamöter. Därutöver bör för år 1920 medel äskas för en

extra ledamot å denna avdelning.

Beträffande slutligen yrkesskolavdelningen hava de sakkunniga, i överensstämmelse

med av 1918 års riksdag fattat beslut, för denna tills vidare

avsett, förutom avdelningschefen, 2 ledamöter. Häremot har jag ingenting

att erinra.

Vad vidare angår de olika befattningshavarnas ställning och avlöningsförmåner,

bör chefen likställas med cheferna i övriga större centrala ämbetsverk

och sålunda erhålla en avlöning av 11,000 kronor. Avdelningscheferna

böra, i enlighet med vad som av 1918 års lagtima riksdag fastställts för

dessa befattningshavare inom den då beslutade skolöverstyrelsen, tillerkännas

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt.. 43 höft. (Nr 52.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Kungl. Maj .t» Proposition Nr 52.

en var ett särskilt arvode å 500 kronor utöver dem tillkommande avlöning

såsom ledamöter.

Vid förening av läroverksöverstyrelsen med den beslutade skolöverstyrelsen,

kommer förstnämnda verk att motsvara läroverksavdelningen i

den gemensamma överstyrelsen. Den nuvarande cbefen för läroverksöverstyrelsen

erhåller därmed ställning av avdelningschef å nämnda avdelning.

Aven i denna egenskap bör han emellertid förbliva vid nuvarande

tjänstegrad och avlöningsförmåner. A särskild övergångsstat bör därför

uppföras tillägg till avlöningen såsom avdelningschef å tillhopa 1,900

kronor, varvid torde böra förklaras, att det till avdelningschef å ordinarie

stat uppförda arvode å 500 kronor vid sådant förhållande ej skall utgå,

ävensom att ålderstillägg å avdelningschefsbefattningen under tiden för

övergångsstatens giltighet ej må förekomma. Ledamöterna böra likasom

hittills åtnjuta avlöning enligt de för befattningshavare i tredje normalgraden

gällande grunder. Den extra ledamoten å folkskolavdelningen,

som hittills tillgodoräknats ersättning efter 7,000 kronor för år, har av

folkskolöverstyrelsen ifrågasatts till erhållande av arvode å 7,800 kronor,

varav 2,500 kronor skola anses motsvara tjänstgöringspenningar. Denna

framställning, som varit hänvisad till de sakkunnigas prövning, har av

dessa förordats.

Då det står i full överensstämmelse med inom andra verk tillämpade

grundsatser, att extra befattningshavare erhålla ersättning med ett med

pensionsavgifterna för motsvarande ordinarie befattningshavare reducerat

belopp, har jag ansett mig böra tillstyrka, att av riksdagen för ifrågavarande

ändamål äskas ett belopp av 7,800 kronor att utgå såsom förslagsanslag

högst å extra stat för år 1920.

Sakkunniga Rörande de för skolstyrelsen avsedda sakkunniga biträden m. m. yttra

»Tro." de sakkunniga efter en redogörelse för de nuvarande förhållandena:

Sakkunniga. Uti nu ifrågavarande avseenden behövde inga större förändringar vidtagas

med anledning av överstyrelsernas sammanförande till ett gemensamt

verk. Sålunda syntes medel alltjämt böra utgå till en konsulent och

särskild föredragande för hu-ligt arbete, en inspektör för folkhögskolorna,

en konsulent för den populärvetenskapliga föreläsningsverksamheten, en

förste och en andre bibliotek>konsulent, en inspektör för dövstumundervisningen,

till inspektion av blindundervisningen, till ett byggnadssakkunnigt

biträde samt till inspektion och sakkunniga biträden i fråga om den

fortsatta undervisningen, fysisk uppfostran, skolhygien samt undervisningen

i teckning och musik.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungi. May.ts Proposition Nr 52.

I ett par hänseenden föreslå emellertid de sakkunniga förändringar,

väsentligen föranledda av framställningar angående anslagsäskanden till

1919 års riksdag.

Vad först angår konsulenten för det husliga arbetet kunde ^de nu

rådande förhållandena icke betecknas såsom tillfredsställande. Från och

med nästkommande år skall jämlikt beslut av 1918 ars riksdag ifrågavarande

befattningshavare uppbära å skolöverstyrelsens ordinarie stat 2,750

kronor samt av läroverksöverstyrelsens anslag å extra stat till sakkunniga

biträden in. m. 750 kronor. Därjämte skall av det å extra stat utgående

anslaget till yrkesskolor för husmodersutbildning, vilkas inspektion samma

konsulent ansetts kunna delvis medhinna, utgå ett belopp av intill 1,500

kronor. Härigenom beräknades den samlade ersättningen till konsulenten

i fråga komma att uppgå till omkring 5.000 kronor. För avlönandet av

nödigt biträde skulle, vad yrkesundervisningen beträffade, överstyrelsens

expensmedel anlitas. Riksdagen fann vid erforderliga anslags beviljande

skäl framhålla, att riksdagen icke ansåg sig böra närmare ingå på huru

under en framtid, då större erfarenheter kunde hava vunnits om omfattningen

av konsulentens arbetsuppgifter, denna angelägenhet borde ordnas.

Riksdagen ville likväl giva uttryck åt sin förväntan, att vederbörande

myndigheter skulle ägna frågan all den uppmärksamhet, den förtjänade.

Då det nu gällt att för ifrågavarande krävande befattning förvärva

en kvalificerad innehavare, hade det visat sig förenat med stora svårigheter

att uppnå eu tillfredsställande anordning, bland annat på grund av den

mycket osäkra ställning, som befattningshavaren under nuvarande förhållanden

skulle komma att intaga. Med hänsyn härtill, och då det syntes

vara en angelägenhet av synnerlig vikt, att den betydelsefulla sida av den

praktiska ungdomsutbildningen, som det husliga arbetet representerar, bleve

väl företrädd inom överstyrelsen, ansågo sig de sakkunniga redan nu böra

förorda en viss förbättring i konsulentens ställning. Enligt vad avriksdagen

erinrats, läte det sig, med hänsyn till bestämmelserna i §. 28

regeringsformen, icke göra att giva konsulenten en sådan ställning,

som skulle förutsätta utnämning av Kungl. Maj:t, varför för närvarande

varje anordning av sådan innebörd ansåges utesluten. För undanröjande

av de anmärkta svårigheterna ville de sakkunniga föreslå, att i staten för

den gemensamma skolöverstyrelsen måtte uppföras ett arvode åt nämnda

konsulent å 5,000 kronor, varav 3,300 kronor skola, anses motsvara lön

och 1,700 kronor tjänstgöringspenningar. Tillika borde medgivas, att konsulenten

erhölle rätt till sex veckors årlig semester.

Konsulent

för husligt

arbete.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Andre bibliotekskoneulenten.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 52.

Nu förordade anordning innebure visserligen icke någon förhöjning

av arvodet, men genom detsammas uppförande i staten på angivet sätt

hade likväl åt befattningshavaren i fråga givits en ställning, som gjorde

det lättare att för befattningen förvärva lämplig person. Vid bifall till

detta förslag borde givetvis anslaget till husmoderskurser undergå minskning

med det belopp a 1,500 kronor, som avsetts till ersättning åt nu ifrågavarande

konsulent.

Av folk skolöverstyrelsen hade likaledes framställning gjorts därom, att

den genom beslut av 1912 års riksdag upprättade befattningen såsom

andre bibliotekskonsulent från och med år 1920 måtte överföras å ordinarie

stat. Till stöd härför hade överstyrelsen anfört bland annat, att

ifrågavarande befattning redan år 1914 begärdes förändrad till ordinarie,

vilken hemställan år 1916 förnyades, utan att likväl Kungl. Maj:t funnit

skäl att inför riksdagen framlägga förslag i enlighet med överstyrelsens

framställning. Den utveckling, som ägt rum inom folkbiblioteksverksamheten

under de år, som förflutit efter överstyrelsens senaste framställning

1 detta ämne, hade fullt motsvarat, om ej rent av överträffat de förväntningar,

åt vilka överstyrelsen tidigare givit uttryck. Sålunda hade ansökningarna

om statsbidrag från folk- och skolbiblioteken ökats, från att år

1913 hava utgjort 865, till att år 1918 utgöra ej mindre än 1,449. Antalet

studiecirklar, som ansökt om statsunderstöd genom något riksförbund,

vilket år 1913 uppgick till endast 666, både stigit år 1918 till 1,794.

holkbiblioteksverksamheten hade sålunda alltjämt varit stadd i en ganska

hastig utveckling, och om man såge på rörelsen i dess helhet, kunde man

ej märka någon minskning i tempot för framåtskridandet.

Den utveckling, som fått sitt uttryck i de av överstyrelsen anförda

siffrorna, hade givetvis även medfört en ständig ökning av det bibliotekskonsulenterna

åliggande arbete, som stode i sammanhang med de årligen

återkommande ansökningarna om statsbidrag. Med ledning av de numera

vunna erfarenheterna beträffande utgivandet av den av bibliotekskonsulenterna

redigerade grundkatalogen över böcker, som kunna erhållas i statsbidrag,

kunde man beräkna, att arbetet med de årliga supplementen till

denna komme att taga de båda konsulenternas tid i anspråk under minst

2 å 3 månader årligen.

Om man till dessa 2 å 3 månader lade de 8 månader, vilka enligt

av överstyrelsen år 1916 gjord beräkning krävdes för granskning av ansökningshandlingar

och rekvisitioner jämte bearbetningen av det statistiska

materialet, en beräkning, som dock efter de senaste årens erfarenheter

snarare vore för låg än för hög, komme man till det resultat, att under

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj-Js Proposition AV 52.

minst 10 månader båda bibliotekskonsulenternas arbetstid vore upptagen

av göromål, som stode i samband med statsbidragsansökningarna och uppgörandet

av bokförteckningarna. Den tid, som återstode, behövdes mer

än väl för konsulenternas handledande och rådgivande verksamhet, för

hållande av bibliotekskurser m. m., alldeles oavsett det uppdrag, som enligt

riksdagens skrivelse den 15 juni 1916 ålagts konsulenterna, att lämna

erforderligt biträde även åt läroverksöverstyrelsen, ett uppdrag, som ansåges

komma att bliva särdeles krävande, i samband med den omorganisation

av läroverkens bibliotek, som ifrågasatts i riksdagens skrivelse den

17 april 1918.

Den lämnade utredningen funne överstyrelsen giva rid handen, att

den centrala ledningen av folkbiblioteksväsendet krävde fullt ut tvenne

personers arbetstid, även sedan numera den egentliga organisationstiden

kunde anses vara förbi. Båda bibliotekskonsulenternas arbete vore sålunda

av fullständigt ordinarie karaktär. Och då för ordinarie arbete, så långt

lämpligen kunde ske, borde användas ordinarie personal, syntes det föreligga

fullgoda skäl för att även andre bibliotekskonsulentens befattning

gjordes till ordinarie. Om dess innehavare med avseende på lönetillägg

och pensionering vore ogynnsammare ställd än andra tjänstemän i motsvarande

tjänstegrad, kunde man knappast räkna på, att tjänsten en längre

tid skulle få behålla samma innehavare, vilket utgjorde en riktig förutsättning

för att arbetet skulle bliva verkligt fruktbärande.

Avlöningens storlek borde bestämmas till likhet med nu utgående arvode,

allenast med tillägg av det belopp, som avdragits såsom motsvarande

den pensionsavgift, befattningshavaren skulle haft att erlägga, därest befattningen

varit av ordinarie natur. Vid överflyttande av avlöningsmedlen

till skolöverstyrelsens stat, borde förslagsanslaget till understöd åt folkbibliotek,

varur medlen nu utginge, minskas med ett belopp av o,900

kronor.

Rörande avlöningsvillkoren hemställde överstyrelsen, att de måtte

bliva desamma, som gälla för skolöverstyrelsens övriga ordinarie befattningshavare.

Ävenledes syntes det överstyrelsen billigt, att i likhet med vad

som skett beträffande förste bibliotekskonsulenten, även nu ifrågavarande

befattningshavare måtte för löneförhöjning få tillgodoräkna sig den tid,

han såsom förordnad uppehållit sin tjänst. Slutligen föresloges, att befattningshavaren

måtte äga att fortfarande komma i åtnjutande av en

månads semester årligen. Vid bifall till det framställda förslaget erfordrades

det ordinarie anslaget till skolöverstyrelsen höjt med 4,000

kronor.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Byggnads
sakkunnigt
biträde.

Sakkunnigt

biträde för

trädgårdsskötsel.

Kungl. MnjUs Proposition AV 52.

Vad i nu ifrågavarande hänseende av folkskolöverstyrelsen anförts

rörande det stadigvarande behovet av jämväl andre bibliotekskonsulenten

för ledningen av biblioteksväsendet hade synts de sakkunniga övertygande

tala till förman för den gjorda framställningen. Då nu nödig erfarenhet

från en följd av år förelåge beträffande behovet av tvenne arbetskrafter för

nämnda arbetes behöriga fullgörande, förordade de sakkunniga, att befattningen

i fråga uppföres å den gemensamma skolöverstyrelsens ordinarie

stat från och med år 1920.

I likhet med vad i fråga om andrebibliotekariebefattningarna vore fallet,

syntes lönen böra fastställas enligt första normalgraden. Beträffande rätten

till semester samt ifrågasatt rätt för den nuvarande andre bibliotekskonsulenten

att, för den händelse han bleve innehavare av befattningen, för

åtnjutande av ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid, han omedelbart före

sin utnämning till befattningen på grund av förordnande tjänstgjort såsom

andre bibliotekskonsulent hos folkskolöverstyrelsen eller inom ecklesiastikdepartementet,

syntes däremot intet vara att erinra ur synpunkten av

i dylika fall hittills tillämpad praxis, varför de sakkunniga även i denna

punkt funne sig kunna förorda överstyrelsens hemställan.

Det från och med innevarande år utgående förslagsanslaget å extra

stat a högst 3,500 kronor till anställande av byggnadssakkunnigt biträde

hos skolöverstyrelsen hade av riksdagen jämväl för år 1919 anvisats. I

överensstämmelse med vad som av folkskolöverstyrelsen hemställts, syntes

anslag till enahanda belopp såsom förslagsanslag å extra stat böra till

skolöverstyrelsen utgå för år 1920.

1 detta sammanhang ville de sakkunniga jämväl erinra därom, att

överstyrelsen hos Kungl. Maj:t ifrågasatt en förhöjning till 12,500 kronor

av anslaget till inspektion och sakkunniga biträden, för vilket ändamål ett

förslagsanslag å extra stat av högst 11,000 kronor för år 1919 vore skolöverstyrelsen

anvisat. Förhöjningen motiverades av att överstyrelsen funnit

behov föreligga av ett sakkunnigt biträde i fråga om skolträdgårdsskötsel.

Till stöd för framställningen hade överstyrelsen anfört bland annat, att

trädgårdsskötseln, som sedan år 1353 haft hemortsrätt i våra skolor och

sedan år 1865 såsom ämne ingått uti den utbildning, som vid folkskoler

seminarierna bibringas de blivande folkskollärarna, hade, trots icke blott

liknöjdhet och bristande förståelse utan även rent motstånd, införts vid

ett avsevärt antal folkskolor. Enligt senast tillgängliga statistiska uppgifter

meddelades under redovisningsåret 1915—16 sådan undervisning i sammanlagt

3,120 avdelningar, av vilka 221 i städerna, åt tillhopa 85,367 barn,

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 52.

av vilka 5,899 tillhörande städerna. För ifrågavarande undervisning användes

sammanlagt 2,490 trädgårdar. Klart vore emellertid, att sådan

undervisning ingalunda förekomme allestädes, där tillfälle för dess bedrivande

skulle kunna beredas. 1 detta hänseende vore det synnerligen belysande,

att icke mindre än 260 skolträdgårdar icke utnyttjades för undervisningsändamål.

Vad beträffade arten av den undervisning, som meddelades, vore

denna mycket skiftande. Under det att på åtskilliga håll lärare funnes,

som, fyllda av intresse för trädgårdsodlingen, förmått göra trädgårdsskötseln

till ett av skolans bästa ämnen, torde undervisningen på vissa håll

bedrivas tämligen lamt och vai’a i avsaknad av den kärlek till naturen

och dess alster, som vore en oundgänglig förutsättning för trädgårdsodlingens

framgångsrika idkande.

Det torde likväl knappast råda delade meningar därom, att en allmännare

förekomst och ett verksammare och mera rationellt bedrivande

av trädgårdsskötseln i våra skolor vore att anse som ett viktigt önskemål.

Trädgårdsodlingen vore en god mätare av ett folks kultur, och den vore

tillika ett betydelsefullt kulturmedel. Att låta skolan taga i sin tjänst

och i sin mån främja detta kulturmedel måste anses såsom en riktig tanke.

Skolträdgården och trädgårdsskötseln utgjorde ock en viktig förbindelse

mellan skolan och det praktiska livet, mellan skolan och naturen. Trädgårdsskötseln

vore även ett av de skolämnen, som äro av särskilt värde

därför, att den satte barnet i dess helhet, andligen och kroppsligen, i verksamhet,

och den vore ett av dem, som ville låta kroppsarbetet komma till

heders i barnets uppfostran. Trädgårdsodlingens betydelse för folknäringen

hade genom den rådande kristidens bittra erfarenheter klarare än någonsin

tillförne ställts vårt folk för ögonen. Och det kunde icke förnekas,

att en allmänt förekommande och förståndigt bedriven undervisning häruti

i våra skolor skulle vara av icke ringa vikt för spridande hos vårt folk

av en allmännare kännedom om och ett livligare intresse för trädgårds
odlingen.

Viktiga skäl av såväl ideell som rent praktisk natur syntes alltså tala

för att kraftiga åtgärder borde vidtagas för att bereda trädgårdsskötseln

den ställning i våra barndoms- och ungdomsskolor, som den till skolans

såväl som samhällets bästa ansåges böra intaga.

Överstyrelsen hade sedan länge haft sin uppmärksamhet fästad vid

nu berörda förhållanden men hade saknat tillfällen och möjligheter att

vidtaga mera ingripande åtgärder för det ifrågavarande syftets främjande.

Skulle det bliva överstyrelsen möjligt att i detta hänseende något åtgöra,

vore det emellertid oundgängligt, att överstyrelsen finge till sitt förfogande

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:is Proposition Nr 52.

erforderlig sakkunskap på området i fråga. Det närmaste önskemålet vore

därför, att hos överstyrelsen anställdes ett sakkunnigt biträde för ifrågavarande

ämne med liknande ställning och uppgifter, som tillkomma överstyrelsens

sakkunniga biträden i fråga om ämnena musik, gymnastik, manlig

och kvinnlig slöjd samt hushållsgöromål. överstyrelsen hade redan i sin

underdåniga framställning den 31 augusti 1917 angående anslag till folkundervisningen

m. m. under budgetåret 1919 uttalat sig rörande förevarande

önskemål och därvid framhållit, att det tvivelsutan skulle vara av

god verkan för åstadkommande av en uppryckning av undervisningen i

trädgårdsskötsel, om en sakkunnig person funnes att tillgå, som kunde taga

kännedom om förhållandena på förevarande område samt gå tillhanda med

råd och anvisningar, ävensom att det för överstyrelsen skulle vara av värde

att, då ärenden av hithörande art, vare sig beträffande seminarierna eller

andra överstyrelsen underlydande läroanstalter, komme under överstyrelsens

behandling, kunna få rådföra sig med sakkunnig person.

I nämnda sammanhang hade överstyrelsen antytt möjligheten av att

tillgodose berörda behov utan höjning av nu ifrågavarande anslag. Överstyrelsen

hade också förhoppning, att så skulle kunna ske under år 1919.

Men med den utvidgning av verksamhetsområdet, som inträder med år 1920,

och särskilt med hänsyn till det behov- av sakkunniga biträden, som under

den närmaste tiden komme att göra sig gällande i fråga om den fortsatta

undervisningen, samt i betraktande jämväl av den sänkning av anslaget,

som vidtagits i 1919 års stat, ansåge sig överstyrelsen icke kunna

antaga, att det belopp, som kunde avses för sakkunnigt biträde i fråga

om trädgårdsskötsel, bleve så pass stort, att det kunde betraktas som skäligt

arvode för det arbete, som borde utföras av ett dylikt biträde. Då

arvodet förmenades icke kunna sättas lägre än till 1,500 kronor, ansåge

överst37relsen önskligt, att anslaget i fråga för år 1920 höjdes med detta

belopp.

Det kunde enligt de sakkunnigas uppfattning icke förnekas, att de av

överstyrelsen anförda synpunkter vore i dera hänseenden beaktansvärda.

Förhållandena hade till fullo ådagalagt önskvärdheten och nödvändigheten

av att allt gjordes inom landet för främjande av vår självständiga folkhushållning.

Utan tvivel måste eu ändamålsenligt anordnad allmän undervisning

i trädgårdsskötsel i våra folkskolor anses utgöra ett viktigt led

i strävandena till bibringande av folkets bredare lager av intresse för och

kunskap om vad som å trädgårdsskötselns område ofta nog med enkla

medel härutinnan kunde åstadkommas. Då emellertid för närvarande

inom överstyrelsen icke funnes nödiga kvalificerade arbetskrafter för ledningen

av och inseendet över undervisningen i ämnet trädgårdsskötsel

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 52.

vid folkskolor och folkskoleseminarier, måste givetvis den utvägen anlitas

att anställa å området särskilt sakkunnigt biträde. Mot storleken av det

av överstyrelsen ifrågasatta arvodet hade de sakkunniga intet att erinra,

varför de funne sig böra förorda den begärda anslagshöjningen.

Såsom de sakkunniga framhållit, påkallas av den föreslagna omorda- m(^hr^en

nisationen icke några förändringar i fråga om den utrustning av sakkunniga

å olika områden, som hittills tillkommit de båda fristående överstyrelserna.

De avvikelser från nu bestående ordning, som de sakkunnigas

ovan omförmälda förslag innebära, äro alldeles oberoende av överstyrelsernas

förening till ett ämbetsverk.

Vad angår den delvis med anslag å ordinarie stat avlönade konsulenten

för husligt arbete, ifrågasätta de sakkunniga en ändamnlsenligare

avlöningsanordning på så sätt, att arvodet i dess helhet, 5,000 kronor,

skulle utgå å ordinarie stat och därav 1,700 kronor anses motsvara tjänstgöringspenningar.

Vidare skulle befattningshavaren tillerkännas rätt till

6 verkors semester. Genom nu nämnda åtgärder ansåges det bliva lättare

att för befattningen förvärva lämplig person, varutinnan nu svårigheter

yppat sig.

Jag finner, att de sakkunniga framställt goda skäl för den föreslagna

anordningen, vilken synes mig någorlunda tillfredsställande förbättra anställningsmöjligheterna

för denna synnerligen viktiga befattning, och tillstyrker

därför de sakkunnigas förslag. Av åtgärden föranledes en minskning

å det nu till läroverksöverstyrelsen å extra stat anvi-ade anslaget

till sakkunniga biträden m. m. med 750 kronor. De sakkunniga hava

även ifrågasatt, att det av dem förordade ändrade sättet för utgående av

avlöningen till konsulenten för husligt arbete skulle föranleda en minskning

med 1,500 kronor av anslaget till husmodersskolor. Såsom närmare

framgår av vad jag anfört under punkten 250 i bilagan åttonde huvudtiteln

till årets statsverksproposition, torde emellertid en nedsättning av

nämnda anslag icke böra ifrågakomma.

Det av folkskolöverstyrelsen begärda uppförandet å ordinarie stat av

befattningen såsom andre bibliotekskonsulent, varom krav blivit framställda

såväl år 1914 som år IDIG, har av de sakkunniga befunnits övertygande

motiverat. Obestridligen föreligga nu från eu följd av år ingående

erfarenhet beträffande det stadigvarande behovet av tvenne arbetskrafter

för den i hastig utveckling stadda folkbiblioteksverksamhetens omhänderhavande.

Under sådana förhållanden finner jag mig böra tillstyrka folkskolöverstyrelsens

berörda förslag. Avlöningens storlek bör bestämmas

till 4,000 kronor, varav lön 2,200 kronor, tjänstgöringspenningar 1,500

llihang till riksdagens protokoll It) 19. 1 samt. 43 höft. (AV 52.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kunyl. Maj:ts Proposition Nr 52.

kronor samt ortstillägg 300 kronor. Härtill kunna komma 3 ålderstillägg

å 500 kronor efter respektive 5, 10 och 15 års tjänstgöring. Avlöningsvillkoren

torde böra fastställas i överensstämmelse med de för skolöverstyrelsens

övriga befattningshavare gällande. Rätt till en månads årlig

semester torde jämväl böra förutsättas.

Ävenledes synes det mig skäligt, att den nuvarande innehavaren av

tjänsten, därest han utnämnes till befattningen såsom andre bibliotekskonsulent,

far för beräkning av ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid, han

omedelbart före sin utnämning till befattningen på grund av förordnande

tjänstgjort såsom andre bibliotekskonsulent bos folkskolöverstyrelsen eller

mom ecklesiastikdepartementet. Riksdagens medgivande härtill torde böra

utverkas.

. Någon minskning av förslagsanslaget till understöd åt folkbibliotek,

varifrån medel till andre bibliotekskonsulentens avlöning nu utgå, torde

vid bifall till mitt förslag ej böra ifrågasättas. Jag vill erinra, hurusom

jag under punkten 216 i bilagan åttonde huvudtiteln till årets statsverksproposition

tvärtom ansett mig böra föreslå en ökning av nämnda förslagsanslag.

\ inkommande därefter de å extra stat utgående anslagsbeloppen för

nu ifrågavarande ändamål hava de sakkunniga, i överensstämmelse med

de av respektive överstyrelser gjorda framställningar, föreslagit, dels att

till byggnadssakkunnigt biträde hos skolöverstyrelsen måtte anvisas, i likhet

med vad som skett för aren 1918 och 1919, såsom förslagsanslag ett

belopp av högst 3,500 kronor, dels ock till inspektion och sakkunniga biträden

bos skolöverstyrelsen måtte anvisas såsom förslagsanslag ett belopp

av högst 17,500 kronor. Sistnämnda summa har uppkommit därigenom,

att det till läroverksöverstyrelsen alltsedan år 1914 anvisade beloppet å

5.000 kronor lagts till det till skolöverstyrelsen för år 1919 beviljade å

11.000 kronor, varjämte de sakkunniga förordat från folkskolöverstyrelsen

framställt krav å en ökning av sistnämnda belopp med 1,500 kronor.

Ökningen betingas av att överstyrelsen funnit behov föreligga från

och med år 1920 av ett sakkunnigt biträde i fråga om skolträdgardsskötsel,

till vilket eu ersättning av 1,500 kronor ansetts vara erforderlig.

Vad överstyrelsen under anslutning från de sakkunniga anfört rörande

behovet av sakkunskap inom skolträdgårdsskötselns område finner jag väl

grundat, och anser jag mig alltså böra hemställa om erforderlig höjningav

nu ifrågavarande anslag med 1,500 kronor. Då jag jämväl uppmärksammat

att det för läroverksöverstyrelsen avsedda beloppet å 5,000 kronor,

pa grund av vad förut föreslagits beträffande avlöningen av konsulenten

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:Proposition Nr 52.

för husligt arbete, lätteligen bör undergå en minskning med 750 kronor,

torde emellertid höjningen av det för den gemensamms skolöverstyrelsen

beräknade anslagsbeloppet kunna begränsas till 750, eller avrundat till

800 kronor. För nu ifrågavarande ändamål torde sålunda böra åt skolöverstyrelsen

anvisas ett belopp å 1G,800 kronor. Anslaget torde upptagas

såsom förslagsanslag, högst det nämnda beloppet.

Ifråga om skolöverstyrelsens kanslipersonal hava de sakkunniga före- Kanslislagit,

att, i överensstämmelse med vad redan skett inom den nuvarande

skolöverstyrelsen, någon fördelning av arbetskrafterna å verkets skilda av- n-?6

delningar icke bör i staten fastställas, utan samtliga befattningshavare

avses för verket i dess helhet med tjänstgöringsskyldigheten närmare reglerad

genom en blivande arbetsordning. Vid beräkning av erforderliga

arbetskrafter hava de sakkunniga ansett sig böra pröva varje avdelnings

behov särskilt. De sakkunniga yttra härutinnan:

»Otvivelaktigt erfordras med hänsyn till arten och omfattningen av

de arbetsuppgifter, som påvila överstyrelsens olika avdelningar, tillgång till

en mera kvalificerad juridiskt utbildad tjänsteman å varje avdelning, varför

samtliga nu i staten upptagna sekreterarbefattningar alltjämt torde

böra bibehållas. För närvarande finnas därjämte inom läroverksöv'' rstyrelsen

anställda 2 notarier samt 1 registrator och aktuarie och inom skolöverstyrelsen

3 notarier samt 1 registrator och aktuarie. Vid sammanförande

av de båda överstyrelserna till en gemensam skolöverstyrelse torde behov

icke föreligga av mera än 1 registrator för verket i d. ss helhet, vadan

vi vilja föreslå, att den ena av dessa befattningar utgår ur staten. Däremot

torde någon indragning av notarier icke lämpligen kunna ske.

Tills vidare torde innehavaren av den ena registratorsbefattningen böra

uppföras på övergångsstat för att vid först inträffande vakans bland notarierna

med stöd av gällande avlöningsvillkor förflyttas till dylik tjänst.

Intill dess detta skett, synes eu häremot svarande minskning i arb-tskrafter

inom samma område kunna åstadkommas på så sätt, af t hittills

å extra stat anvisade anslag inom vardera överstyrelsen till avlöning av

amanuens ej längre utgå.

Beträffande kvinnliga biträden finnas sådana nu anställda till ett antal

av 3 i läroverksöverstyrelsen, därav 1 av andra och 2 av första graden,

samt till ett antal av 9 i skolöverstyrelsen, varav 5 av andra och 4

av första graden. Från läroverksöverstyrelsen föreligger emellertid under

åberopande av starkt framträdande behov framställning därom, att medel

till anställande av ytterligare 1 biträde av tredje graden måtte i staten

uppföras. Skolöverstyrelsen har med hänvisning till att en del av före
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

¥olkskol■

ver styrelser!.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr Ö2.

liggande arbetsuppgifter äro av _ mera kvalificerad och krävande beskaffenhet

hemställt, att 1 kvinnlig biträdesbefattning av tredje graden måtte

i staten uppföras med uteslutande av en motsvarande befattning av andra

graden.

De skal, som av överstyrelspna till stöd för ifrågavarande framställningar

an förts, synas oss övertygande tala till förmån för de framställda

kraven, och vilja vi därför för vår del förorda, att i staten för den gemensamma

skolöverstyrelsen måtte upptagas 2 kvinnliga biträden av tredje

graden, 5 kvinnliga biträden av andra graden samt 6 kvinnliga biträden

av första graden.»

Särskilda önskemal beträffande nu förevarande angelägenhet hava av

folkskolöverstyrelsen blivit framställda i dess yttrande över de sakkunnigas

förslag. Med åberopande av en utav sekreteraren hos överstyrelsen G.

Hummerhielm verkställd .utredning uttalar överstyrelsen, att det syntes

överstyrelsen otvivelaktigt, att frågan om beredande av tillgång för skolöverstyrelsen

till mera kvalificerad juridisk och administrativ sakkunskap

inom kort trängde till en lösning. Huruvida lämpligaste utvägen härför

vore anställandet av en ledamot med utbildning i berörda hänseende eller

annan anordning, ansåge sig överstyrelsen för närvarande icke kunna avgöra

och ville därför icke heller nu framställa något yrkande i förevarande

avseende.

Vad slutligen anginge de sakkunnigas förslag beträffande ämbetsverkets

kanslipersonal, ville överstyrelsen först framhålla, att eldigt överstyrelsens

mening ett bestämt behov förelåge av ytterligare en sekreterare

å lolkskolavdelningen. Mängden av löpande ärenden inom folkskolöverstyrelsen

vore redan så stor, att det eibjöde de största svårigheter för en

sekreterare att kunna ägna dem den formella granskning, som ålåge honom.

Den erfarenhet, överstyrelsen vunnit om svårigheten för överstyrelsens

ledamöter att med de arbetskrafter, som för närvarande stode till buds —

och dessa skulle ju enligt de sakkunnigas förslag icke inom det nya ämbetsverket

bliva ökade — i tillbörlig grad bliva befriade från sysslandet

med utarbetandet av uppsättningar och annat arbete av rent administrativ

art för att kunna ägna tillbörlig tid åt inspektion och därmed jämförlig

verksamhet, talade avgjort för det nämnda behovet av ytterligare en

sekreterare.

Vidare ville överstyrelsen betona, att det enligt dess mening icke

kunde bliva möjligt att inom det utvidgade ämbetsverket få registratorsoch

aktuariegöromålen ombesörjda av en enda arbetskraft. Enligt överstyrelsens

övertygelse komme dessa göromål utom allt tvivel att erhålla

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 52.

deri omfattning, att de helt och hållet toge två arbetskrafter i anspråk.

I överensstämmelse med vad som av överstyrelsens sekreterare föreslagits,

syntes den lämpligaste anordningen vara den, att de rena registratorsgöromålen

överlämnades åt en tjänsteman, under det åt en annan anförtroddes

aktuariegöromålen, befattningen såsom överstyrelsens redogörare

samt vissa registreringsgöromål. Att i denna punkt en förbättring skedde

av de sakkunnigas förslag ansåge överstyrelsen vara en viktig förutsättning

för att arbetet inom det nya ämbetsverket skulle kunna utföras i

behörig ordning.

Slutligen ville överstyrelsen uttala, att det enligt dess mening varit

lyckligt, om redan från början ytterligare ett eller helst tva kvinnliga biträden

uppförts å skolöverstyrelsens stat. Ett i hög grad tidsbesparande

arbetssätt ansåges det nämligen vara att i så stor utsträckning som möjligt

få koncept, särskilt till mera omfattande framställningar, stenografiskt

upptagna och därefter maskinskrivna. Med det antal kvinnliga biträden,

som upptagits i staten, skulle ett sådant arbetssätt blott i mycket begränsad

utsträckning låta sig genomföras. Överstyrelsen ansåge sig emellertid

icke nu höra i detta avseende framställa något yrkande.

De sakkunnigas förslag, i vad det avser att kanslipersonalen icke

skall i staten fördelas å verkets skilda avdelningar, utan samtliga befatta

ningsbavare avses för verket i dess helhet, anser jag riktigt och ansluter

mig till detsamma.

Vad därefter angår antalet arbetskrafter, hava de sakkunniga förordat

bibehållande av nuvarande antal sekreterarbefattningar. Dessa äro för

närvarande två, men skulle med yrkesskolavdelningens utveckling ytterligare

en sådan befattning tillkomma. I likhet med vad de sakkunniga

ifrågasatt i det av dem framlagda statförslaget, anser jag, att tre sekreterartjänster

böra upptagas i staten. Vidare hava de sakkunniga funnit

en besparing vid sammanslagningen kunna vinnas därigenom, att en av

registratorstjänsterna såsom obehövlig skulle kunna indragas. Häremot

hava av folkskolöverstyrelsen bestämda erinringar gjorts under framhållande

av att jämväl eu aktuarie vore erforderlig, liksom överstyrelsen med

hänsyn till arbetsbördan inom folkskolavdelningen ansett avgjoit behov

föreligga av ytterligare en sekreterartjänst.

Om behövligheten av jämväl en aktuarie för skolöverstyrelsens del

har jag icke blivit övertygad genom vad som därutinnan av folkskolöverstyrelsen

anförts, utan finner jag i likhet med de sakkunniga, att registratorsgöromålen

torde kunna behörigen fullgöras av eu tjänsteman, med

eventuellt erforderligt biträde av något mera kvalificerat kvinnligt bi
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Vaktmästare,

KungI. Maj:ts Proposition Nr 52.

träde. Den ena registratorsbefattningen bör sålunda uppföras å övergångsstat

och dess nuvarande innehavare tagas i anspråk för utförande

av notariella göromål, för att vid först inträffande vakans å notariebefattning

transporteras till denna.

Vad beträffar arbetskrafterna i övrigt å kansliavdelningen, torde det

visserligen kunna förväntas, att det inom överstyrelsen redan nu förefintliga

behovet av väl kvalificerade juridiskt utbildade befattningshavare kommer

att inom en snar framtid göra sig än mera kännbart. För närvarande

torde det emellertid böra anses vara tillgodosett i de sakkunnigas förslag,

vadan jag icke finner anledning att nu därifrån avvika. Likaledes ansluter

jag mig till överstyrelsernas och de sakkunnigas förslag i vad det avser

förstärkning av de kvinnliga biträdeskrafterna inom skolöverstyrelsen. 1

förhållande till den för år 1920 godkända staten för skolöverstyrelsen

skulle således såsom ny tjänst uppföras en kvinnlig biträdesbefattning i

tredje graden, varjämte i stället för en befattning i andra graden skulle

uppföras en sådan i tredje graden. I jämförelse åter med vad för närvarande

gäller innebär förslaget uppförande av två nya befattningar av

tredje graden.

Avlöningen till de av de sakkunniga förordade kvinnliga biträdena

hava av de sakkunniga upptagits till hittills i sådant avseende fastställda

belopp. I anslutning till vad chefen för finansdepartementet i sitt anförande

till statsrådsprotokollet den 9 sistlidne januari anfört i fråga om

lönereglering för kvinnliga biträden finner jag mig emellertid böra föreslå,

att avlöningen för kvinnliga biträden å skolöverstyrelsens stat bestämmes

till följande belopp för biträden inom de olika graderna, nämligen för

biträde av första graden till 1,600 kronor, därav 1,100 kronor lön, 300

kronor tjänstgöringspenningar och 200 kronor ortstillägg, för biträde av

andra graden till 2,000 kronor, därav 1,300 kronor lön, 500 kronor tjänstgöringspenningar

och 200 kronor ortstillägg, samt för biträde av tredje

graden till 2,400 kronor, därav 1,500 kronor lön, 700 kronor tjäntgöringspenningar

och 200 kronor ortstillägg. Till den sålunda bestämda avlöningen

bör för biträde av samtliga grader kunna komma tre ålderstillägg,

vart och ett, å 200 kronor, därav 100 kronor lön och 100 kronor tjänstgöringspenningar,

att utgå det första efter 5, det andra efter 10 och det

tredje efter 15 års tjänstgöring.

I skolöverstyrelsens stat för år 1919 finnas upptagna 1 förste vaktmästar-

samt 1 vaktmästarbefattning. Inom läroverksöverstyrelsen äro för

närvarande anställda 1 ordinarie vaktmästare samt 1 vaktmästarbiträde,

för vars avlöning anslag å extra stat anvisats. Av sistnämnda översty
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 52.

55

relse har framställning gjorts, att hos nästkommande riksdag måtte äskas

medel å ordinarie stat till jämväl en förste vaktmästarbefattning, varvid

anslaget till vaktmästarbiträdet ej längre vore behövligt.

Rörande behovet av vaktmästare inom den gemensamma skolöverstyrelsen

anföra de sakkunniga:

»Vid sammanförande av läroverksöverstyrelsen och den redan beslutade

skolöverstyrelsen till ett enhetligt verk lär det icke kunna

ifrågakomma att för detsamma avse mera än en förste vaktmästartjänst.

Då en sådan, redan tinnes i staten för skolöverstyrelsen upptagen,

kan den av läroverksöverstyrelsen gjorda framställningen icke av

oss förordas. Otvivelaktigt föreligger för den gemensamma styrelsen behov

i övrigt av oförändrat antal vaktmästare. Vi vilja därför föreslå, att

i staten för den gemensamma skolöverstyrelsen upptagas 1 förste vaktmästar-

och 2 vaktmästarbefattningar. Beträffande det nuvarande inom

läroverksöverstyrelsen anställda vaktmästarbiträdet, har för detta ändamål

alltsedan år 1914 å extra stat anvisats ett belopp av 1,000 kronor. Under

erinran att vaktmästarbiträdet ifråga med hänsyn till omfånget och arten

av sina arbetsuppgifter kunde jämställas med extra vaktmästare inom nedre

justitierevisionen, Svea hovrätt, kommerskollegium samt byggnadsstyrelsen,

till vilka jämlikt beslut av 1918 års riksdag utginge särskilda fyllnadsbelopp

å 395 respektive 370 kronor, funne överstyrelsen sig emellertid

böra föreslå en rimlig förhöjning i arvodet med 300 kronor.

Enär nu förevarande befattningshavare, enligt ,vad vi inhämtat, har

eu daglig arbetstid av 6 timmar, finna vi den av överstyrelsen åberopade

jämförelsen hava fog för sig. Då tillräcklig erfarenhet emellertid icke nu

föreligger, huru vid en ändamålsenligare anordning av överstyrelsens lokaler

behovet av vaktmästare kommer att gestalta sig, hava vi funnit

antalet ordinarie vaktmästareänster böra inskränkas till 3, varför nu

ifrågavarande tjänst bör upptagas såsom extra vaktmästarbefattning med

arvode å extra stat av 1,300 kronor.»

Behovet av vaktmästare synes mig nöjaktigt tillgodosett i de sakkunnigas

förslag. I skolöverstyrelsens stat böra alltså uppföras 1 förste vaktmästartjänst

samt 2 vaktmästartjänster. Så länge överstyrelsens lokaler

äro anordnade på sätt nu är fallet, torde därjämte behov av eu extra

vaktmästare föreligga, och har jag intet att erinra mot det av de sakkunniga

för denne befattningshavare förordade arvodesbeloppet 1,300 kronor.

Anslag härför torde böra äskas såsom förslagsanslag å extra stat å högst

nämnda belopp.

De sakkunnig".

Departe
mentschefen
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majits Proposition Nr 52.

Expenser

m. m.

56

Vidkommande slutligen de ordinarie anslagen till expenser m. m.

finnas i staterna för närvarande för ändamålet upptagna till läroverksöverstyrelsen

13,550 kronor, till skolöverstyrelsen 26,375 kronor. Härutinnan

har av folkskolöverstyrelsen krav blivit framställt på en mindre

förhöjning, betingad av behovet utav nödiga medel för arvode åt semestervikarien

å andre bibliotekskonsulentbefattningen. Med tillämpning av de

grunder, efter vilka enligt riksdagens beslut arvode åt förste bibliotekskonsulentens

semestervikarie beräknas, nämligen ersättning till fullt kompetent

vikarie för ämneslärare vid allmänt läroverk, har överstyrelsen

funnit en summa av 275 kronor erforderlig för semesterarvode åt nämnda

vikarie. Därjämte behöves för beredande av ökat arvode åt vikarien för

samma konsulent, då han under förste bibliotekskonsulentens semester

uppehåller dennes tjänst, ett belopp av 75 kronor, eller tillhopa 350 kronor.

Då enligt de sakkunnigas ovan omförmälda förslag semester skulle

tillkomma även konsulenten för husligt arbete, nödvändiggöres jämväl

härav en höjning av nu förevarande anslag. Den för detta fall utgående

ersättningen hava de sakkunniga beräknat efter enahanda grunder och bör

sålunda ett belopp av 425 kronor avses för detta ändamål. Den behövliga

höjningen av ordinarie anslaget till expenser m. m. skulle sålunda

komma att uppgå till sammanlagt 775 kronor. I det för 1918 års lagtima

riksdag framlagda statförslaget för skolöverstyrelsen efter dess då

tilltänkta fullständiga utvidgning var till expenser m. m. upptaget ett belopp

av 31,325 kronor. Med sistnämnda summa torde man nu hava att

räkna. Anslagsposten borde därför i staten för den gemensamma skolöverstyrelsen

upptagas med 45,700 kronor.

Förutom nyssnämnda ordinarie expensanslag har till såväl läroverksöverstyrelsen

som folkskolöverstyrelsen för enahanda ändamål av riksdagen

anvisats medel å extra stat. På samma sätt har jämväl för år 1919 förfarits

beträffande den beslutade skolöverstyrelsen. Aven efter sammanförandet

av läroverks- och skolöverstyrelserna till ett gemensamt ämbetsverk

hava de sakkunniga funnit fullgiltig anledning föreligga till eu dylik

åtgärd. Sålunda har det erinrats dels därom, att medel för avlönande av

semestervikarier för de båda extra ledamöterna å folkskolavdelningen givetvis

böra beredas genom anslag å extra stat, dels därom att den förhöjning

av anslaget, som betingas av den av kristiden föranledda ökningen

av semestervikariernas dagarvoden från 10 till respektive 18 och 12 kronor,

beroende på om vikarien är bosatt utom eller inom Stockholm, bör

bestridas av medel utgående å extra stat. Med hänsyn till beräknad

stegring i utgifterna såväl för de större förbrukningsartiklarna, ved, kol

och elektricitet, som ock för papper, tryck, böcker och tidskrifter, extra

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj-.ts Proposition Nr 52.

renskrivningskostnader in. m., förorsakade av den förhandenvarande dyrtiden,

har riksdagen förut medgivit en tillfällig förhöjning av expensanslagen

för de båda styrelserna.

Med hänvisning till nu anförda förhållanden har läroverksöverstyrelsen

hos Kungl. Maj:t gjort framställning om utverkande hos jämväl nästkommande

riksdag av medel till förstärkande av det å ordinarie staten

utgående anslaget för tillfällig adjunktion, vikarieersättning, expenser in. m.

för år 1920 med ett från 4,500 kronor till 7,000 kronor förhöjt belopp.

Folkskolöverstyrelsen har hemställt, att till bestridande av arvoden åt semestervikarier

för två extra ledamöter samt till böjning av arvodena åt

semestervikarier för överstyrelsens ordinarie medlemmar måtte beviljas ett

förslagsanslag för år 1920 å 4,500 kronor. För ifrågavarande ändamål

skulle sålunda erfordras sammanlagt 11,500 kronor.

Båda överstyrelserna hava vidare hemställt, att medel fortfarande

måtte beredas å extra stat till arvode åt en amanuens inom vartdera ämbetsverket.

Under senare år har av riksdagen för sistnämnda ändamål å

extra stat anvisats ett belopp av 1,500 kronor åt vardera överstyrelsen.

Framställningarna avse därjämte, att för år 1920 beloppen ifråga måtte

höjas till 2,000 kronor.

Rörande ovan omförmälda framställningar yttra de sakkunniga:

»De i det föregående omförmälda framställningarna betingas väsentligen

av de under kristiden lådande förhållandena. Visserligen torde det

väl kunna förväntas, att i och med det förestående fredsslutet en återgång

till mera normala förhållanden skall så småningom inträda, varigenom

således ett minskat behov av ifrågavarande anslagsbelopp torde

komma att föreligga. Emellertid hava vi uppmärksammat, att en trots

anvisade extra anslag uppkommen brist för åren 1917 och 1918 ifrågasättes

täckt genom anslag å tillägg-stat för år 1919. Då det dels torde

få anses vara i full överensstämmelse med av riksdagen fastslagna grundsatser,

att anslagsbehov, som på förhand låta sig beräknas, upptagas i

staten för nästkommande budgetår och dels förevarande anslag alltjämt

böra erhålla karaktär av förslagsanslag, hava vi icke tvekat att förorda,

att medel för ändamålet jämväl för år 1920 i enahanda ordning måtte

å extra stat äskas till av överstyrelserna angivna belopp 11,500 kronor.»

Vad åter beträffar kraven på arvoden åt 2 amanuenser, finna de sakkunniga,

att behov av dessa arbetskrafter ej längre föreligger, sedan på

grund av sammanslagningen den ena registratorsbetattningens innehavare,

i enlighet med vad ovan angivits, skall tagas i anspråk för notariella

arbeten.

bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 43 höft. (Nr 52.)

sakkun
nig*
-

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kung!,. Maj:ts Proposition Nr 52.

1''iamställ
ningar

från

larorerksOverstyrelsen

och folkskolOverstyrelsen

om anslag å

tilläggsstat

fOr år 1»19.

Jag har vidare att omförmäla vissa av läroverksöverstyrelsen och

folkskolöverstyrelsen gjorda äskanden om anslag å tilläggsstat för år 1919.

Läroverksöverstyrelsen har i skrivelse den 30 december 1918 anhållit om

ett belopp av 7,300 kronor såsom tillägg till överstyrelsens expensanslag

för år 1918. överstyrelsen anför till stöd härför följande:

Enligt den för läroverksöverstyrelsen gällande lönestat uppgår överstyrelsens expensanslag,

oberäknat utgifter för tillfällig adjunktion och vikariatsersätfning, till ett

belopp av 10,400 kronor. Däijämte har genom Kungl. Maj:ts brev den 22 juli 1918

till förstärkande av berörda anslag å tilläggsstat för år 1918 anvisats ett belopp av

4,500 kronor, i följd varav sammanlagda summan av de överstyrelsen till buds stående

expensmedel för år 1918 uppgå till 14,900 kronor.

På grund av föreskriften i Kungl. Maj:ts brev den 16 maj 1918, att gottgörelse

till de för år 1918 förordnade semestervikarier ä läroverksrädsbetattning skulle utgå

med 18 kronor för varje dag, deras förordnande omfattade, har, då denna gottgörelse

förut utgjort 10 kronor, en ökad utgiftssumma å 1,800 kronor uppstått för överstyrelsen.

Beloppet är beräknat för fem semesterperioder å 45 dagar efter eu arvodesförhöjning

av 8 kronor för dag; kommande alltså på varje semestervikarie ett arvodestiliägg

av 45 X 8 = 360 kronor eller för fem semesterperioder sammanlagt 1,800 kronor.

Det till egentliga expensutgifter återstående beloppet utgör alltså 13,100 kronor.

Trots ovan berörda tilläggsanslag hava emellertid överstyrelsens expensmedel

visat sig otillräckliga till gäldande av överstyrelsens utgifter under det nu tilländagångna

kalenderåret till följd av de betydande prisstegringar, som under året inträtt

i överstyrelsens arbetsomkostnader i form av erforderlig höjning beträffande extra

renskrivningshjulp, trycksaker, papper och övriga skrivutensilier, ved m. m. ävensom i

vissa amanuensarvoden samt i arvodet till överstyrelsens vaktmästarbiträde. Till belysande

bärav får överstyrelsen anmäla, att till följd därav, att ett av överstyrelsens

ordinarie kvinnliga biträden av lista avlöningsgraden på grund av sjukdom under hela

år 1918 vant tjänstledig, fyllnadsarvodet till vikarien, utöver de till överstyrelsens

disposition stående tjänstgöringspenningarua å befattningen, måst gäldas av överstyrelsens

expensmedel samt uppgått till ett sammanlagt belopp av 1,266 kronor 8 öre.

Yad beträffar den förhöjda kostnaden å trycksaker, tillåter sig överstyrelsen framhålla

det kända förhållandet, att sedan världskrigets utbrott tryckningskostnaderna stigit med

ej^mindre 110 procent, lågt beräknat, samt att, enligt till överstyrelsen lämnad uppgift

från den firma, som ombestyr överstyrelsens trycksaker, av den ifrågavarande procentuella

höjningen 70 procent fallit på kalenderåret 1918. Enbart på en sådan post

som kostnaden för överstyrelsens årsberättelse, år 1917 uppgående till omkring 1,900

kronor, skulle sålunda komma en merkostnad av omkring 1.300 kronor. Överstyrelsen

har emellertid för avsikt att genom viss inskränkning i omfånget av sagda publikation,

vilken inom den närmaste tiden skall befordras till trycket, söka att åtminstone i någon

mån nedbringa kostnaden för densamma. Kostnaden för papper och övriga skrivutensilier

under året torde kunna beräknas till omkring 2,400 kronor. Vedkontot för år

1918 har uppgått till 2,175 kronor 25 öre.

Beträffande den höjning av överstyrelsens arbetsomkostnader, som torde bliva er.

följd av en av överstyrelsen beräknad erforderlig ökning av arvodena till två av ämbetsverkets

amanuenser ävensom till vaktmästaibiträdet, tillåter sig överstyrelsen framhålla

följande.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:i* Proposition Nr 52.

De ifrågavarande amanuenserna hava under år 1918 uppburit ett arvode var för

sig av allenast 1,200 kronor, men erhålla på grund av 1918 års lagtima riksdags beslut

angående viss höjning av överstyrelsens expeusanslag för år 1919 en arvodesökning

av 300 krouor, i följd varav deras arvoden för år 1919 komma att uppgå till

1,500 kronor. Då på grund av dyrtidens tryck överstyrelsen ansett det önskvärt, att

bemälda tjänstemän jämväl för innevarande är må komma i åtnjutande av motsvarande

arvodesförliöjning, har överstyrelsen i efterföljande anslagsäskaude i detta hänseende

beräknat ett belopp av sammanlagt 600 krouor.

Vidkommande den höjning i arvodet till överstyrelsens vaktmä-tarbiträde, som

överstyrelsen ansett erforderlig, tillåter sig överstyrelsen erinra om kungörelsen den

13 september 1918 angående tillfällig avlöningsförbättring under år 1918 för vissa

vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare. Enligt berörda kungörelse

skall till vissa extra vaktmästare i en del centrala ämbetsverk utgå eu dylik förbättring,

uppgående till 370 å 395 kronor. Då emellertid eu sådan arvodestörhöjning

enligt berörda författning icke kan komma överstyrelsens vaktmästarbiträde, vilkens

årliga arvode utgör 1,000 kronor, till godo, men bemälde extra befattningshavare

i det hela torde vara närmast jämförlig med de i författningen avsedda extra vaktmästarna,

har överstyrelsen ansett, att en motsvarande höjning i hans arvode rimligen

borde beredes honom för innevarande år. Ett till 350 kronor beräknat belopp

för detta ändamål ingår jämväl i den summa, överstyrelsen i det följande kommer att

begära som fyllnad i överstyrelsens expeusanslag för år 1919.

Enligt eu av överstyrelsens redogörare verkställd beräkning av överstyrelsens

hittills gjorda expensutgifter för år 1918 uppgå dessa till 11,431 kronor 32 öre. Därtill

komma obetalda räkningar för årets tre första kvartal å 3.059 kronor. Beloppet

av fjärde kvartalets räkningar kan nu icke exakt uppgivas, enär dessa änuu icke till

fullo inkommit till överstyrelsen. Enligt vad överstyrelsen emellertid nu kan beräkna,

torde för deras gäldande erfordras ett belopp av omkring 4.875 kronor. Den sammanlagda

utgiftssumman skulle alltså komma att uppgå till 19,365 krouor 32 öre eller i

runt tal 19,400 kronor. Härtill skulle ytterligare komma den erforderliga förhöjuingen

i arvodena till två amanuenser med till Hopa. 600 kronor ävensom avlöning-förbättringen

för ämbet-verkets vaktmä-tarbiträde, 350 krouor, eller sammanlagt ett belopp av 950

kronor. Etter denna beräkning skulle hela utgiftssumman för är 1918 belöpa sig till

20,350 kronor eller i rutit tal 20.400 krouor.

Då överstyrelsens sammanlagda expeusanslag, med ovannämnda minskning å

1,800 kronor, för är 1918 uppgår till 13,100 kronor, skulle sålunda för överstyrelsen

uppstå en brist av i runt tal 7.300 kronor.

Folkskolöverstyrelsen har i skrivelse den 31 augusti 1918 hemställt

om 3,240 kronor till bestridande av ökade arvoden åt semestervikarier.

Överstyrelsen yttrar härom:

Vid bestämmandet av nu utgående anslag till arvode åt semestervikarier har i

fråga om överstyrelsens medlemmar räkuats med ett vikariearvode av 10 krouor för

dag åt varje semestervikarie, ett belopp, som hittills plägat bestämmas beträffande såväl

läroveiksöverstyrelsen som folk-kolöverstyrelsen. Sedan under är 1918 arvoden till

kommittéledamöt.er och sakkunniga blivit höjda, bar dock Kungl. Maj:t genom beslut

den 24 maj 1918 för de under nämnda år inom folkskolöverstyrelseu tjänstgörande

semestervikarierna fastställt ett dagarvode av 12 krouor till vikarie, som är bosatt i

Stockholm, och 18 krouor till annan vikarie. Uppenbart är, att så länge nu rådande

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kiwgl. Maj:1s Proposition Nr 52.

lapa penningvärde fortvara!-, något lägre arvodesbelopp för sagda vikarier ieke kan

ifrågasättas Kostnaderna för semestervikarier komma därför såväl under år 1918 som

under ar 1919 att uppgå till väsenlligt högre belopp än som bpräknats. Vad sistnämnda

ar angår, kan tvdligtvis nu icke angivas, i vilken utsträckning semestervikariaten

komma att bestridas av personer, som äro bosatta i Stockholm, eller av andra,

men det torde kunna antagas, att flertalet vikai ier äro bosatta utom huvudraden.

Räknar man med att samtliga vikarier tillhöra sistnämnda kategori, kommer bristen i

anslaget att för år 1919 utgöra 9x360 = 3,2-10 kronor.

!efén Mot sakkunnigas beräkning av det ordinarie expensanslagets storlek,

jämväl i vad det avser höjning av ifrågavarande anslag, har jag intet

annat att erinra än att medel böra beräknas för semestervikarier jämväl

för de av mig förordade nya ordinarie befattningshavarna (en ledamot och

en kvinnlig biträdesbefattning av tredje graden) samt för det från andra

till tredje graden ändrade kvinnliga biträdet. Ifrågavarande post i staten

torde med hänsyn härtill böra upptagas med ett till 46,200 kronor förhöjt

belopp.

Vad angår det hittills å extra stat anvisade expensanslaget torde det

visserligen gälla, att vid återgång till mera normala prbförhållanden ett något

minskat behov av ytterligare expensmedel kan väntas komma att inträda.

Men då, såsom de sakkunniga erinrat, de anvisade medlen icke varit tillräckliga,

utan uppkommen brist måst föreslås till täckning genom anslag

å tilläggsstat, och då mot de föreliggande beräkningsgrunderna ingen anmärkning

framställts, synes jämväl för år 1920 erforderligt belopp böra

anvisas. För ändamålet kräves ett anslag, som bör hava karaktär av förslagsanslag.

högst 11,500 kronor.

Beträffande det begärda anslaget å extra stat till arvoden åt amanuenser

finner jag på av de sakkunniga anförda skäl sådant anslag för år

1920 icke behövligt.

Vad slutligen angår de av överstyrelserna gjorda äskandena om beredande

av medel å tilläggsstat för år 1919 för ovan angivna ändamål,

finner jag mig böra biträda desamma, dock med den jämkningen, att ersättningen

till läroverksöverstyrelsens vaktmästarbiträde bestämmes i likhet

med de sakkunnigas förslag till 1.300 kronor. Erforderliga belopp

äro till samma siffror för ändamålet beräknade i årets statsverksproposition.

för För gäldande av hyra för lokaler åt läroverksöverstyrelsen har å extra

0 a stat för år 1919 anvisats ett belopp av högst 8,000 kronor, varjämte på

tilläggsstat för år 1918 beviljats för gäldande av hyran under tiden 1

oktober 1918—31 mars 1919 ett belopp av ytterligare 4,000 kronor. Åt

folkskolöverstyrelsen ha anvisats enahanda belopp för förhyrande av lokal

under tiden 1 oktober 1919—31 mars 1920.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 52.

Framställningar föreligga nu från överstyrelserna om ytterligare förhöjningar

av ifrågavarande hyresanslag med hänsyn till dels numera inträdda

hyresstegringar, dels ock för skolöverstyrelsens del till behov

av ökat lokalutrymme för yrkesskolavdelningen samt för de hos överstyrelsen

anställda bibliotekskonsulenterna, vilka hittills varit inrymda i statsverkets

lokaler. Hyran för de av läroverksöverstyrelsen disponerade lokalerna

uppgår nu till 10,''200 kronor för år. Läroverksöverstyrelsen hemställer

nu med hänvisning härtill, att på extra stat för år 1920 för ifrågavarande

ändamål för tiden 1 april—30 september 1920 matte anvisas ett

belopp av 5,100 kronor. Folkskolöverstyrelsen hemställer likaledes, att

till förhyrande av ämbetslokaler åt skolöverstyrelsen för tiden den 1 april

1920—31 mars 1921 måtte på extra stat för år 1920 anvisas ett förslagsanslag

å högst 15,800 kronor.

Efter att hava erinrat om, att de nu rådande lokalsvårigheterna ge- De*.akkun''

nom sammanslagningen kunna förväntas bliva minskade, därigenom att

förhandenvarande utrymmesresurser bättre utnyttjas, framhålla de sakkunniga

angelägenheten av att nu förevarande anslag vid sammanförande

av de båda styrelserna till ett gemensamt verk beräknas för samma tid,

samt att denna tidsperiod kommer att omfatta helt hyresår, varigenom

undvikes, att tilläggsstaten belastas med anslagskrav, som på förhand låta

sig beräknas såsom avseende belopp, vilka med säkerhet skola komma att

behövas. För gäldande av hyra för ämbetslokaler åt den gemensamma

skolöverstyrelsen undertiden 1 april 1920 — 31 mars 1921 skulle med tilllämpning

av dessa grundsatser erfordras ett belopp av 10,200 + 15,800

kronor eller i allt 26,000 kronor.

Med hänvisning till vad de sakkunniga i nu förevarande avseende

uttalat, finner jag mig böra tillstyrka frånhällning till riksdagen om ett

förslagsanslag å extra stat för år 1920 för gäldande av hyra för lokaler

åt skolöverstyrelsen å högst angivna belopp, 26,0o0 kronor. Därest hyresbeloppet

efter tiden för nu gällande hyresavtals upphörande skulle komma

att höjas, lärer det bliva nödvändigt att å tilläggsstat äska för ändamålet

eventuellt ytterligare erforderliga anslag.

Enligt de meningar jag i det föregående uttalat angående organisationen

av den gemensamma skolöverstyrelsen skulle staten lör skolöverstyrelsen

erhålla följande utseende:

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 Kungl. Majits Proposition Nr 52.

Stat för skolöverstyrelsen.

1

Lön

Tjänst

görings-

Orts-

År-

Summa

j

pen-

ningar

tillägg

vode

! Generaldirektören och chefen .........

| X ledamot och avdelningschef å läro-

7,000

3,000

1,000

—

11,000

wrksavdelningen..................

5,000

2,500

600

500

8,600

1 ledamot och avdelningschef å folk- skola vdelningen .......................

| 1 ledamot och avdelningschef å yrkes

5,000

2,500

600

500

8,600

Efter 5 år kan lönen höjas

skola vdelningen........................

5,000

2,500

600

500

8,600

med 600 kronor.

j 1 ledamot....................................

5,000

2,500

600

—

8,100

9 ledamöter...............................

45,000

22,500

5,400

—

72,900

1 konsulent och särskild föredragan- de för husligt arbete ...............

_

5,000

5,000

\ Härav skola 1,700 kronor

/anses motsvara tjänstgö- /1 ingspenningar.

1 förste bibliotekskonsulent..........

3,600

1,800

400

_

5.800

1 sekreterare .............................

3,600

1,800

400

_

5,800

| Efter 5 år kan lönen höjas

/med 500 kronor och efter 10

2 sekreterare ..............................

7,200

3,600

800

_

11,600

1 är med ytterligare 500 kronor.

1 andre bibliotekskonsulent...........

2,200

1,500

300

_

4,000

I

1 notarie ....................................

2,200

1,500

300

_

4,000

1 Efter 5 år kan lönen höjas

(med 500 kronor, efter 10 år

4 notarier...................................

8,800

6,000

1,200

—

16.000

/med ytterligare 500 kronor

[och etter 15 år med ytterli-

1 registrator och aktuarie...............

2,200

1,500

300

—

4,000

[gare 500 kronor.

1 kvinnligt biträde av tredje graden

1,500

700

200

—

2,400

1 kvinnligt biträde av tredje graden

1,500

700

200

—

2,400

Efter ö år kan avlöningen

höjas med 200kronor, efter 10

1 kvinnligt biträde av andra graden

1,300

500

200

—

2,000

ar med ytterligare 200 kronor

samt efter 15 år med än yt-

4 kvinnliga biträden av andra graden

5,200

2,000

800

—

8,000

terligare200 kronor, »kolande

av ålderstillägget 100 kronor

1 kvinnligt biträde av första graden

1,100

300

200

—

1,600

utgöra lön och 100 kronor

tjänstgöringspenningar

5 kvinnliga biträden av första graden

5,500

1,500

1,000

—

8,000

1 förste vaktmästare....................

1 vaktmästare..............................

1,100

650

150

—

1,900

1 Efter 3 år kan lönen höjas

med 100 kronor, efter • ar

900

550

150

—

1,600

/med ytterligare 1U0 kronor

och efter 9 år med ytter-

1 vaktmästare..............................

900

550

150

—

1,600

jligare 100 kronor.

För inspektion av blindundervisningen

—

—

—

600

600

Till expenser m. m......................

—

—

—

—

46,200

Summa

—

- 1

- 1

—

250,300

# Arnn. Därest bostad med bränsle, eventuellt med bränsle och elektriskt ljus, där sådant anordnats,

anvisas åt vaktmästare, skall av lönen avstås för bostad och bränsle 300 kronor samt för lyse 25 kronor för

ar. Därest vaktmästaren åtnjuter enbart bostad eller bostad med varme, men icke i övrigt erforderligt bränsle.

ävensom da bostadsförmånen är av sådan beskaffenhet, att den icke kan anses hava ovan sagda värde,

skall det ankomma pa Kungl. M*j:t att efter omständigheterna bestämma det lägre löneavdrag, som för

dylik . förman skall. äga. ruin. Förmånen av lyse innebär allenast rätt till en årlig maxiruiförbrukning av

elektrisk ström intill högst 100 kw-rimmar. I övrigt skola i fråga om förmånen av bostad m. m. i tilllämpliga

delar lända, till efterrättelse bestämmelserna i § 3 av kungörelsen den 1 november 1918 angående

avlöningsförbättring från och med år 1919 för vis3a vaktmästare och med dem jämförliga befattniiUMh.

vare. (Sv. förf-saml. 1918 nr 836).

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 52.

Därjämte bör, på grund av vad förut i sådant avseende anförts, upprättas

följande

Övergångsstat.

Överdirektör A. W. Falk, utöver av- löning såsom ledamot och avdel- ningschef å läroverksa vdelningen *)

Lön

Tjänst-

görings-

penningar

Orts-

tiHägg

Summa

1,200

000

400

1,900

1 registrator och aktuarie .........

2,200

1.500

300

4,000

(Efter 5 år kan lönen höjas

i med 500 kronor och efter 10 år

l med ytterligare 500 kronor-

Summa

—

—

—

5,900

*) Så länge överdirektören Falk bestrider tjänstgöring såsom ledamot och avdelningschef å läroverksavdelningen,

skall till honom utgå den lör denna befattning å ordinarie stat uppförda avlöning, minskad

med ett belopp av 500 kronor, motsvarande arvode såsom avdelningschef, vadan å den ordinarie

staten besparas sistnämnda belopp, skolande härjämte ålderstillagg till honom ej heller utgå.

Likaledes skall, såsom ovan erinrats, vid först inträffande ledighet å notariebefattning

inom överstyrelsen, den å övergångsstat uppförde innehavaren

av den ena registrator- och aktuarietjänsten, på sätt det i föregående

nämnts, förflyttas, varigenom övergångsstaten kan minskas med 4,000 kronor.

För åtnjutande av avlöningsförmåner enligt den nya staten för den

gemensamma skolöverstyrelsen torde stadgas följande villkor och bestämmelser:
i

fråga om ändrad tjänstgöringsskyldighet förflyttning till annan

tjänst, förening av tjänster m. m.:

att befattningshavare skall, därest vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet

eller jämkning i åligganden vid en möjligen inträdande förändrad

organisation av ämbetsverket eller dess särskilda avdelningar eller eljest i

allmänhet kan varda stadgad, ävensom därest ämbetsverkets ställning inom

statsförvaltningen så förändras, att detsamma ej längre kan anses såsom

självständigt ämbetsverk, eller därest vissa ifrågavarande ämbetsverk tillhörande

göromål överflyttas till annat ämbetsverk, vara pliktig att, med

bibehållande av den tjänstegrad och den avlöning han innehar, efter ny

eller förändrad arbetsordning sköta de göromål, som honom anförtros,

eller, efter Kungl. Majrts förordnande, tjänstgöra i det verk, till vilket

göromålen överlämnas:

att befattningshavare är skyldig att tjänstgöra å den särskilda befattning

uti innehavande grad, där han, till befordrande av arbetets oavbrutna

gång, beflnnes vara lämplig och behövlig;

att befattningshavare vidare skall, likaledes med bibehållande av den

tjänstegrad och den avlöning han innehar, vara pliktig att, när helst så

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 52.

av Kun pri. Maj t prövas lämpligt, låta sig förflyttas till annan befattning

inom förvaltningen på ifrågavarande område;

att med ordinarie befattning i överstyrelsen icke må förenas annan

tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning i nämnda ämbetsverk ej heller må förenas

vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk

eller bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit regist

r«rat såsom aktiebolag, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk

eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag som helst, så framt

ej, vad angår chef eller ledamot, Kungl. M g:t och, vad angår innehavare

av annan befattning, överstyrelsen, uppå därom gjord framställning och

efter prövning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må

anses inverka hinderligt för tjänstgöringen i ämbetsverket, finner uppdraget

eller befattningen kunna få mottagas och till svidare bibehållas;

i fråga om avlönings för måners uppbärande m. m.:

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattningshavare

verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för till, han

eljest varit befriad frän tjänstgöring, skola utgå till den, som uppehållit

befattningen;

att den, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger

uppbära hela lönen jämte ortstillägget eller i det fall, där avlöningen

utgöres av arvode, den del därav, som icke anses såsom tjänstgöringspenningar,

men att den, som eljest undfår ledighet, såsom för svag hälsas

vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos riksdagen, dess utskott

eller revisorer eller andra särskilda uppdrag, eller i behörig ordning

avstänges från tjänstgöring eller av annan anledning är lagligen förhindrad

att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten utöver sina

tjänstgöringspenningar avstå så mycket av lönen eller ortstillägget eller

av arvodet, som erfordras för befattningens uppehållande eller eljest

prövas skäligt;

att avlöning ej må utgå till befattningshavare för tid, varunder han

avhållit sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit

tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

att därest befattningshavare varder avstängd från tjänstgöring eller i

häkte tagen, den del av hans avlöning, som icke prövas böra användas

till befattningens uppehållande skall, under tiden innehållas, såvida ej

prövas skäligt att låta honom uppbära något därav;

att, vid sjukdomsfall eller när det erfordras till följd av tjänsteresor

eller för beredande av semester, befattningshavare av lägre grad skall

vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning i överstyrelsen

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 52.

bestrida densamma, dock ej längre än sammanlagt tre manader under ett

och samma kalenderår; ägande han därvid att, i stället för egna tjänst

göringspenningar, åtnjuta vid sjukdomsförfall de för befattningen anslagna

tjänstgöringspenningar men eljest däremot svarande belopp;

att emellertid, därest ledamot av överstyrelsen till följd av tjänsteresa

eller för handläggning av särskilda ärenden är under allenast några

få, högst fyra dagar, hindrad att sköta sin befattning, tjänsteman av lägre

grad skall vara pliktig att utan särskild ersättning sköta de till ledamotsbefattningen

hörande löpande göromålen;

att den, som tillträder den nya staten, skall vara skyldig underkasta

sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande av eller minskning i

extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå för bestyi

i sammanhang därmed; samt

att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande

eller dödsfall själva lönen ävensom ortstillägget eller där avlöningen utgöies

av arvode, den del därav, som icke anses såsom tjänstgöringspenningar,

skall utgå till månadens slut;

i fr åt] a om ålderstillägg:

att, därest förhöjning av lönen etter viss tids fortsatt innehavande a\

befattning i samma lönegrad är i staten medgiven, tidpunkten för

första förhöjningen bestämmes att inträda efter för vaktmästare tre

och för övriga befattningshavare fem år, under villkor att innehavaren

under mer än fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för att

vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt sin egen eller, pa grund

av förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag,

dock att härvid icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit semester

eller ledighet för fullgörande av värnplikt, och

andra förhöjningen, om sådan äger rum, efter ytterligare för vaktmästare

tre och för övriga befattningshavare fem år, på samma villkor,

samt e

tredje förhöjningen, därest sådan kan ske, etter än ytterligare tor

vaktmästare tre och för övriga hefattningshavare fem år, ävenledes på

»amma villkor, , .

under iakktagande, vad var och en av omtörmälda lönetörhöjningai

angår, att den högre avlöningen ej får tillträdas förr än vid början av

kalenderåret näst efter det, varunder den stadgade tjänståldern blivit

uppnådd; f

att därvid befattningshavare bör tillgodoräknas den tid, som töre den

nya statens trädande i kraft förflutit från hans tillträde till innehavande

befattning eller motsvarande tjänst å förutvarande avlöningsstat;

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 sand. 43 käft. (Nr 52.) i)

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kostna/Ubtr

Mening.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 52.

att andre bibliotekskonsulenten må för erhållande av löneförhöjning

från och med den nya statens ikraftträdande tillgodoräknas den tid, han

omedelbart före sin utnämning till befattningen på grund av förordnande

tjänstgjort såsom andre bibliotekskonsulent hos skolöverstyrelsen eller

inom ecklesiastikdepartementet;

att likväl löntagare, som, då hau intjänat stadgad tid för erhållande

av löneförhöjning, redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han enligt

bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension

är skyldig att från tjänsten avga, icke må tillträda samma förhöjning;

i fråga om semester, skyldighet att a vgå f rån tjänsten och pensiönsräit:

att semester årligen må, när det kan ske utan hinder för göromålens

behöriga gång, åtnjutas av chef, ledamöter, konsulent för husligt arbete,

förste bibliotekskonsulent och sekreterare en var under en och en halv

månad, av andre bibliotekskonsulent, notarie, registrator och aktuarie samt

kvinnliga biträden en var under en månad samt av vaktmästare under 15

dagar;

att befattningshavare, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll

a uppbörd, är pliktig att å tid av året, som av chefen bestämmes, begagna

sig av semester;

att i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten ävensom i fråga

om rätt till pension skall gälla vad i lagen angående civila tjänstinnehavares

rätt till, pension är vid tiden för den nya statens ikraftträdande

eller, såvitt angår innehavare av befattning, som därefter tillträdes, vid

tillträdet till befattningen stadgat;

i fråga om särskilda föreskrifter för kvinnliga befattningshavare:

att beträffande kvinnliga biträden å överstyrelsens stat skola i övrigt

lända till efterrättelse de föreskrifter, som äro eller kunna varda utfärdade

angående allmänna villkor och bestämmelser att gälla för de å vissa domstolars,

ämbetsverks och myndigheters stater uppförda biträdesbefattningar.

I avseende å åtnjutande av de å övergångsstat uppförda avlöningsförmåner

torde i tillämpliga delar böra gälla ovanberörda villkor och

bestämmelser.

Sammanlagda kostnaderna å ordinarie stat för skolöverstyrelsen och

därmed förenad övergångsstat skulle, enligt vad ovan sagts, sålunda komma

att uppgå till 256,200 kronor eller, om man frånräknar ett belopp av 500

kronor, som skulle under övergångsstatens giltighetstid besparas å den

ordinarie staten, 255,700 kronor.

Tager man nu i betraktande läroverksöverstyrelsens nuvarande stat å

78,950 kronor och den av 1918 års lagtima riksdag i samband med be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

87

Kung!. Majttt Proposition Nr 52

glutet om inrättande av praktiska ungdomsskolor godkända gtaten för

skolöverstyrelsen för år 1920 å 152,325 kronor, erhalles vid sammanslagning

av dessa belopp en summa av 231,275 kronor. Vidare är att märka,

att oberoende av sammanslagningen av överstyrelserna följande nya eller

ökade anslagsposter tillkomma, om vilka förslag skulle hava framlagts för

riksdagen, även i det fall att det föreliggande spörsmålet om en gemensam

överstyrelse icke upptagits, nämligen: 1 ledamot å folkskolavdelningen

med avlöning å 8,100 kronor, 1 andre bibliotekskonsulentbefattning med

avlöning å 4,000 kronor, 2 befattningar såsom kvinnligt biträde av tredje

graden, därav en ny och en i stället för en förutvarande befattning av

andra graden med en merkostnad av 2,800 kronor, 1 konsulent och särskild

föredragande i husligt arbete med arvode å 5,000 kronor i stället

för det nuvarande å 2,750 kronor, varigenom en ökad kostnad av 2,250

kronor uppkommit, vidare de för ytterligare 12 kvinnliga biträden samt

för förste vaktmästare och vaktmästare beräknade avlöningsbelopp (de sista

jämlikt beslut av 1918 års riksdag upptagna med 400 kronor högre belopp)

tillhopa 6,000 kronor samt till sist en höjning av det ordinarie

expensanölaget med 1,275 kronor eller alltså tillhopa 24,425 kronor.

Lägges sistnämnda belopp till ovan angivna 231,275 kronor, erhalles

en summa av 255,700 kronor eller alltså samma belopp, som ovan angivits

för den sammanslagna överstyrelsen under omförmäld a övergångstid. Om

sålunda det nya ämbetsverket i avseende å ordinarie anslag icke uppvisar

någon kostnadsökning utan samma belopp, som det skulle varit nödvändigt

äska, därest den nuvarande anordningen bibehölles, torde uppmärksammas,

att efter upphörande av övergångsstatens giltighetstid i stället en kostnadsminskning

å 5,900 kronor är att emotse.

Vid bifall till vad ovan föreslagits bör det ordinarie reservationsanslaget

till de allmänna läroverken minskas med ett belopp av 78,950

kronor, kommande härvid nämnda anslag, under förutsättning av bifall

till vad som föreslagits under punkterna 165, 168 och 172 i bilagan

åttonde huvudtiteln till årets statsverksproposition att uppgå till 7,629,700

kronor.

På sätt av ovanstående framgår, skulle den ordinarie staten jämte

övergångsstat uppgå till sammanlagt 256,200 kronor. Pa extra stat skulle

tillhopa erfordras 66,900 kronor. 1 årets statsverksproposition flr för ändamålet

beräknat ett ordinarie anslag av 252,200 kronor och på extra stat

sammanlagt 66,400 kronor. Den sålunda uppkomna bristen å 4,500 kronor

torde emellertid kunna täckas förmedelst besparingar, som med sannolikhet

kunna göras i fråga om andra anslagsäskanden, varom framställning till

innevarande års riksdag ställts i utsikt.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 52.

Med åberopande av vad jag anfört, får jag hemställa, att Eders Kungl.

Maj:t täcktes föreslå riksdagen att

dels godkänna den av mig förordade staten för

skolöverstyrelsen med därvid fogad övergångsstat att

tillämpas från och med år 1920 ävensom de av mig

föreslagna villkoren och bestämmelserna för åtnjutande

av i de olika staterna upptagna avlöningsförmåner;

dels — med uteslutande ur riksstaten av det för

närvarande till skolöverstyrelsen uppförda ordinarie anslaget

å 131,825 kronor — uppföra två nya ordinarie

anslag, det ena: skolöverstyrelsen å 250,300 kronor och

det andra: skolöverstyrelsen, övergångsstat, å 5,900 kronor;

dels vid bifall härtill minska det ordinarie reservationsanslaget

till de allmänna läroverken med ett belopp

av 78,950 kronor, kommande härvid ävensom under förutsättning

av bifall till de av mig under punkterna

165, 168 och 172 i det vid årets statsverksproposition

fogade utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

sistberörda reservationsanslag att uppgå till

7,629,700 kronor;

dels medgiva, att ålderstilläggen för de å skolöverstyrelsens

stat ävensom övergångsstat upptagna befattningshavarna

må utgå av det under riksstatens åttonde

huvudtitel uppförda förslagsanslaget: ålder stil lägg;

dels föreskriva, att chef eller ledamot av skolöverstyrelsen,

som må vid tillträdet till befattningen såsom

delägare tillhöra vare sig lärarnas vid elementarläroverken

nya änke- och pupillkassa eller folkskollärarnas

änke- och pupillkassa, skall vara skyldig att även såsom

chef eller ledamot i överstyrelsen kvarstå i den av nämnda

båda kassor, i vilken han vid sagda tidpunkt är delägare,

med iakttagande därvid att sådan befattningshavare

skall tillhöra vederbörande kassa med det inom

densamma förekommande högsta delaktighetsbeloppet

samt med de rättigheter och skyldigheter i övrigt, vilka

tillkomma delägare, som innehar befattning, med vilken

är förenad skyldighet att tillhöra kassan;

dels bestämma, att envar, som med eller efter den

nya lönestatens ikraftträdande tillträder befattning i

skolöverstyrelsen, skall vara pliktig att underkasta sig

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 52.

de av mig för åtnjutande av avlöningsförmåner å överstyrelsens

stat föreslagna villkor och bestämmelser;

dels till skolöverstyrelsen för följande ändamål på

extra stat för år 1920 såsom särskilda förslagsanslag,

högst, anvisa nedan angivna belopp, nämligen:

för beredande av arvode åt en extra ledamot å

folkskolavdelningen 7,800 kronor, varav 2,500 kronor

må anses motsvara tjänstgöringspenningar;.

till arvode åt byggnadssakkunnigt biträde 3,500

kronor;

för beredande av arvode åt en extra vaktmästare

1,300 kronor;

för inspektion och sakkunniga biträden 16,800

kronor;

till förstärkande av det å överstyrelsens ordinarie

stat uppförda anslaget till expenser m. m. 11,500 kronor

samt

till förhyrande av ämbetslokal åt överstyrelsen

26,000 kronor;

dels ock på tilläggsstat för år 1919 såsom särskilda

förslagsanslag, högst, anvisa till förstärkning av det i

läroverksöverstyrelsens stat uppförda anslaget till tillfällig

adjunktion, vikariatsersättning, expenser m. m.

7,250 kronor samt till bestridande under år 1919 av

ökade arvoden åt semestervikarier för skolöverstyrelsens

medlemmar 3,240 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;

och skulle proposition av den lydelse, bilaga vid detta

protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

(rusta/ Florév.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:t» Proposition Nr 52.

INNEHÅLL.

Inledning ...........................................................

Behovet av enhetlighet i undervisningsväsendets ledning

Sakkunniga..............................................

Formen för aarnai betet............................................

Sakkunniga..............................................................................

Särskilt yttrande av överdirektören Falk..........................................

Myndigheterna rörande behovet av enhetlighet och formen för samarbetet

Läroverksöverstyrelsen ..........................................''

Folkskolöverstyrelsen........................................

Departementschefen ................ .............

Den gemensamma skolöverstyrelsens organisation ................................

Avdelningarnas förvaltningsområden.....................................

Sakkunniga .......................................

Myndigheterna .........................................................

Departementschefen ..................................

Skolöverstyrelsens arbetsformer''

Departementschefen ..........................................................

Skolöverstyrelsens arbetskrafter ...........................................

De sakkunniga ...................................................

Chefen ...................................................................

Avdelningschefer ..............................................

Ledamöter .......................................................

Läroverksavdelningen ................................................

Folkskolavdelningen .....................................................

Yrkesskolavdelningen ............................................................

Myndigheterna ................................................................

Läroverksöverstyrelsen.....................................................

Folkskolöverstyrelsen........................................

Departementschefen ....................................

Sakkunniga biträden in. m..............................................

Sakkunniga...........................................................

Konsulent för husligt arbete ..............................................

Andre bibliotekskonsulenten ......................................................

Byggnadssakkunnigt biträde ........................................................

Sakkunnigt biträde för trädgårdsskötsel ........................................

Departementschefen ........................................

Kaw-lipersonal...................................................................

De sakkunniga ....................................................

Folkskolöverstyrelsen .......................................

Departementschefen .......................................

Sid.

3

.. 5

.. 5

. 11

.. 11

19

. 36

. 37

. 42

42

. 43

. 44

. 46

. 46

. 49

. 51

. 51

. 52

. 53

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kuugl. Maj:ts Proposition Nr 52. 71

Vaktmästare................................................................................................ 54

De sakkunniga ............................................ 55

Departementschefen .......................................................................................... 55

Expenser m. m............................................... 5g

De sakkunniga .................................................... 57

Framställningar från läroverks- och folkskolöverstyrelserna om anslag 8 tilläggsstat för år 1919 ... 58

Departementschefen ....................................... go

Hyra för ämbetslokaler........................................................................................................ gO

De sakkunniga .............................................................................................................. gl

Departementschefen ....................................................................................................... gl

Stat för skolöverstyrelsen............................................................................ g2

Kostnadsberäkning......................................................................................................... ... 66

Hemställan ................................................................................................................. g8

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. SU 1919:8a Utlåtande angående regleringen av utgifterna under riksstatens för år 1920 åttonde huvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet. s. 91 i texten
  2. SU 1919:8b Utlåtande, angående regleringen av utgifterna under tilläggsstatens för år 1919 åttonde huvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet. s. 273 i texten