Sök i Ratio Lex

Angående disponerande för arméns räkning av visst antal sängplatser å länslasarettet i Linköping

1919-01-31 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:70, Angående disponerande för arméns räkning av visst antal sängplatser å länslasarettet i Linköping

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

1

Nr 70.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående disponerande

för arméns räkning av visst antal sängplatser å länslasarettet

i Linköping; given Stockholms slott den 31

januari 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

lantförsvarsärenden för denna dag vill Kung!. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att

dels bemyndiga Kungl. Magt att i huvudsaklig överensstämmelse

med de i statsrådsprotokollet angivna grunder sluta avtal med Östergötlands

läns landsting angående disponerande för arméns räkning av tjugu

sängplatser å länslasarettet i Linköping,

dels ock såsom bidrag till förenämnda landsting för vidtagande av

härav påkallad utvidgning av ifrågavarande länslasarett å extra stat för

år 1920 anvisa ett reservationsanslag av 162,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

E. A. Nilson.

Bihang till riksdagens protokoll 1910. 1 sand. 59 höft. (Nr 70.)

367 19 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung!. Maj. ts proposition Nr 70.

Tillsättande

av en kommitté

för utredning

rörande

samarbete

mellan civila

och militära

sjukhus

m. m.

Utdrag av protokollet över lantförsv ar särenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 31 januari 1919.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Nilson yttrade härefter:

»Under punkten 63 av fjärde huvudtiteln i årets statsverksproposition

har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avvaktan på den proposition,

som kunde komma att avlåtas angående disponerande för arméns

räkning av visst antal sängplatser å länslasarettet i Linköping, tillsvidare

under fjärde huvudtiteln å extra stat för år 1920 beräkna ett

belopp av 162,000 kronor.

Jag anhåller nu att få underställa denna fråga Kungl. Maj:ts

prövning.

Den 9 november 1917 uppdrog Kungl. Maj:t åt en kommitté att

verkställa utredning, huruvida och under vilka organisatoriska, administrativa

och andra förhållanden ett samarbete skulle kunna med fördel

åstadkommas mellan å annan ort än Stockholm belägna civila och militära

sjukhus, dels på det sättet, att de civila sjukhusen å de orter, där

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung!. May. te proposition Nr 70.

3

två eller flera truppförband vore förlagda, utvidgades därhän, att de

kunde mottaga även sjuka från armén, varvid jämväl borde tagas under

omprövning lämpligheten av att å dessa sjukhus inrättades vissa specialavdelningar,

såsom för ögonsjukdomar samt för öron-, näs- och svalgsjukdomar,

dels ock på så sätt, att på de orter, å vilka redan funnes

militärsjukhus men ej civila sjukhus, de militära sjukhusen anordnades

så, att de kunde emottaga även civila sjuka i större utsträckning än

hittills varit fallet.

Uti denna kommitté — i det följande även benämnd sjukhuskommittén

— förordnades till ordförande generalfältläkaren, medicine doktorn

F. J. Baner samt till ledamöter ledamoten av riksdagens andra kammare

«J. B. Eriksson i Grängesberg, lasarettsläkaren vid länslasarettet i

Umeå, medicine doktorn K. H. Giertz, översten och chefen för Första

livgrenadjärregementet C. G. V. Hammarskjöld, ledamoten av riksdagens

andra kammare J. Jönsson i Revinge, medicinalrådet, medicine doktorn

E. Sederholm och dåvarande ledamoten av riksdagens andra kammare,

fältläkaren i Fältläkarkåren, regementsläkaren vid Andra livgrenadjärregementet

C. F. Yahlquist.

Uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 7 december 1918 anmälde kommittén,

att dess arbete visserligen ännu icke fortskridit så långt, att. något

slutgiltigt betänkande och förslag kunde avgivas rörande samtliga de

frågor, som innefattades i det kommittén meddelade uppdraget, men att

kommittén av skäl, som nedan angåves, funnit sig böra redan nu framlägga

förslag rörande visst samarbete mellan den civila och den militära

sjukvården; och ville kommittén därvid anföra följande:

De större allmänna sjukhusen och länslasaretten i landet vore i

regel betydligt överlägsna de militära sjukhusen beträffande såväl utrustning

som lokala anordningar, framför allt i fråga om operationsavdelningarna.

Därtill komme, att under det att militär!äkarna jämte sin

tjänstgöring å militärsjukhusen hade en del andra uppgifter att fylla, de

vid förstnämnda sjukhus och länslasarett anställda läkarna, vilka vore i

tillfälle att helt ägna sig åt sjukhustjänsten, på detta område och särskilt

på det kirurgiska området vunne en träning och en praktisk färdighet,

som endast kunde förvärvas genom tillgång till ett rikligt material

samt till fullt tidsenliga lokaler och övriga tekniska hjälpmedel.

För att de militära sjuka måtte kunna i samma mån som den civila

befolkningen komma i åtnjutande av den bästa möjliga sjukhusvård,

Framställning’

nvsjukhuskominittén.

Allmänna synpunkter.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung!. Maj:ts proposition Nr 70.

syntes det alltså vara önskvärt, att för dem i viss utsträckning bereddes

tillfälle till vård å de civila sjukhusen (länslasaretten).

Ett samarbete mellan den civila och den militära sjukvården ägde

redan nu rum å de flesta militära förläggningsplatser så tillvida, att på

de civila sjukhusen (länslasaretten) i eller i närheten av garnisonsorterna

intoges sjuka från truppförbanden. I främsta rummet gällde detta sådana

fall, som krävde operativt ingripande, men även, i större eller

mindre omfattning, de svårare invärtes sjukdomsfallen.

Med nuvarande utrymmesförhållanden läte det emellertid vid flertalet

av ifrågavarande lasarett sig icke göra att emottaga militära sjuka

i hela den utsträckning, som enligt kommitténs mening vore önskvärt.

Det hade därför ansetts böra tagas under övervägande, huruvida icke

förevarande angelägenhet skulle kunna beträffande åtskilliga militära

förläggnirigsorter vinna en tillfredsställande lösning därigenom, att i

sammanhang med utvidgning av lasaretten avtal träffades mellan kronan

och vederbörande landsting angående disponerande å lasaretten av visst

antal sängplatser för arméns räkning. En dylik anordning skulle enligt

kommitténs bestämda uppfattning i olika avseenden bliva till gagn för

såväl den militära som den civila sjukvården och syntes kunna genomföras,

utan att några som helst förändringar behövde ifrågasättas beträffande

de för länslasaretten gällande organisatoriska och administrativa

bestämmelser. De militära sjuka, vilka emottoges å civilt sjukhus,

borde sålunda vårdas under samma former, som gällde för de å sjukhuset

intagna civila patienterna. Någon särskild »militäravdelning» vore

alltså icke avsedd att inrättas, utan de militära patienterna borde förläggas

på de vanliga sjuksalarna tillsammans med övriga sjuka allt efter

arten av deras sjukdomar och enligt de föreskrifter, som vore utfärdade

för de civila sjuka. Den civile läkaren borde givetvis,, även om militära

sjuka vårdades å sjukhuset och militärläkare vore såsom underläkare där

anställd, utöva chefskapet över sjukhuset i dess helhet samt leda och

övervaka såväl sjukvården som hela den vid sjukhuset anställda personalen,

allt i enlighet med lasarettsstadgans grundsatser och enligt de

vid sjukhuset i övrigt gällande särskilda föreskrifter.

Vad beträffade antalet sängplatser, som skulle behöva å det civila

sjukhuset göras disponibla för arméns räkning, hade kommittén ansett,

att till grund för bedömandet av frågan härom borde läggas den principen,

att å det civila sjukhuset från truppförbanden skulle mottagas

alla svårare kirurgiska fall samt svårare fall av lunginflammation, lungsäcksinflammation,

osäkra mag- och tarmsjukdomar, svårare njursjukdomar

och reumatiska sjukdomar. De för den militära sjukvården av
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 70. 5

sedda sängplatserna borde enligt kommitténs mening stå till arméns

förfogande endast i mån av behov och efter överenskommelse mellan

vederbörande läkare samt eljest kunna disponeras för den civila sjukvården;

och syntes det i varje särskilt fall böra ankomma på överläkaren

å det civila sjukhuset att bestämma, huruvida den sjuke skulle å sjukhuset

mottagas.

I den mån vården av de militära sjuka nödvändiggjorde utvidgning

av de civila sjukhusen genom nybyggnader eller andra ändringsarbeten,

syntes det vara ofrånkomligt, att staten iklädde sig ersättningskyldighet

härför, lämpligt avvägd i förhållande till den ökade kostnad för landstingen,

som nybyggnads- och ändringsarbetena kunde anses särskilt

medföra för vården å sjukhusen av de militära sjuka. Härav föranledda

utgifter för statsverket vore enligt kommitténs uppfattning till

fullo motiverade av de betydande förbättringar i avseende å vården av de

sjuka vid armén, som den av kommittén förordade anordningen otvivelaktigt

skulle komma att medföra. Härtill komme emellertid en annan

omständighet. Såsom framginge av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelses

skrivelse till Kungl. Maj:t den 13 augusti 1918 angående ökat sjukhusutrymme

vid arméns truppförband, kunde, under förutsättning att

enligt kommitténs förslag de svårare sjukdomsfallen å vissa orter helt

överflyttades till de civila sjukhusen, kravet på ökat utrymme och sängantal

inom truppförbandssjukhusen å dessa orter i motsvarande grad

nedsättas. Därigenom vunnes alltså en besparing, som i ej oväsentlig

mån motvägde de engångskostnader för statsverket, varom här vore

fråga.

Om ock staten, enligt vad sålunda föreslagits, bidroge till kostnaderna

för erforderlig utvidgning av länslasarettet å viss ort, syntes

någon inskränkning till kronans förmån i avseende å landstingets fria

förfoganderätt över lasarettet icke kunna ifrågasättas. Däremot borde i

en eller annan form skapas garantier för att allt framgent, så länge

behov därav förefunnes, det överenskomna antalet sängplatser å sjukhus

i orten tillhandahölles armén genom landstingets försorg.

För de militära patienter, som vårdades å civila sjukhus, erlades

för närvarande i allmänhet, enligt vad kommittén inhämtat, legosängsavgifter

efter samma grunder, som gällde för å sjukhusen intagna civila

sjuka, alltså olika för militära sjuka från det landstingsområde sjukhuset

tillhörde och för sådana från annat landstingsområde. Från statens

synpunkt syntes anledning icke föreligga att härutinnan för framtiden

ifrågasätta någon ändring.

I sammanhang med spörsmålet om ett utvidgat samarbete mellan

den civila och den militära sjukvården hade kommittén förehaft till be
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Utredning

rörande förutsättningarna

för ett samarbete.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

handling frågan om militärläkares tjänstgöring å de civila sjukhusen.

Det läge i öppen dag, att det för den militära sjukvården skulle vara

av stor betydelse, om ett antal yngre militärläkare kunde genom tjänstgöring

vid länslasaretten beredas tillfälle till en vida mera omväxlande

och lärorik praktik än den, som de militära sjukhusen i allmänhet kunde

erbjuda. Genom sådan tjänstgöring under skicklig ledning och med

tillgång till alla de utensilier och tekniska hjälpmedel, varöver ett länslasarett

förfogade, skulle dessa militärläkare förvärva en för sin framtida

verksamhet synnerligen betydelsefull erfarenhet och ökad praktisk

färdighet. Kommittén funne det fördenskull vara önskvärt, att yngre

militärläkare, vilka kunde anses därför lämpade, erliölle anställning såsom

underläkare vid civila sjukhus. Någon kommendering av militärläkare

till tjänstgöring å dylika sjukhus ansåge kommittén däremot icke böra

ifrågakomma, utan borde frågan om tillsättande av läkare vid dessa

sjukhus fortfarande i allo ordnas enligt lasarettsstadgans bestämmelser.

Vore militärläkare anställd såsom underläkare vid civilt sjukhus,

där militära patienter vårdades, skulle denne biträda vid sjukvården å den

eller de avdelningar, sjukhusets överläkare bestämde, och skulle således icke

särskilt vårda intagna militära sjuka.

Ett spörsmål av stort intresse ur såväl militär som civil sjukvårdssynpunkt

vore läkarvårdens specialisering vid de större civila sjukhusen.

Genom den utvidgning av en del av dessa sjukhus, som skulle komma

ajt äga rum i samband med upplåtande av visst antal platser för de

sjuka från armén, skulle givetvis möjligheterna till en uppdelning av

sjukhusen i medicinska och kirurgiska avdelningar betydligt ökas. Vissa

utsikter syntes även förefinnas för anställandet vid dessa sjukhus av

specialutbildade läkare, eventuellt inrättande av specialavdelningar, såsom

för ögonsjukdomar samt för öron-, näs- och svalgsjukdomar.

Sedan kommittén, efter förberedande överläggningar, preliminärt

kommit till det resultat, att ett samarbete av den art, som ovan omförmälts,

vore önskvärt, hade kommittén beslutat att i sinom tid träda

i förbindelse med vederbörande landsting för att söka utröna, under

vilka förutsättningar landstingen kunde befinnas villiga att medverka

till åstadkommande av berörda samarbete. Dessförinnan hade kommittén

emellertid ansett sig böra inhämta utlåtanden i ämnet från direktioner

och chefläkare vid de lasarett, å vilka ett samarbete skulle kunna ifrågakomma.

Ehuru, såsom förut nämnts, det kommittén meddelade uppdraget

avsåge åvägabringande av utredning i förevarande hänseende

rörande allenast sådana orter, där två eller flera truppförband vore för
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition Nr 70.

7

lagda, hade kommittén funnit sig därvid böra utsträcka sina undersökningar

till att omfatta jämväl vissa orter, å vilka endast ett truppförband

vore förlagt. Kommittén hade alltså i december månad 1917 avlåtit

skrivelser till direktioner och chefläkare vid flertalet av de å landets

garnisonsorter belägna lasarett med anhållan om yttrande, huruvida och

i vilken omfattning samt under vilka förutsättningar ett samarbete

mellan den civila och den militära sjukvården av den art, som angåves

i en av kommittén uppgjord promemoria (se bil. 1), syntes kunna och

lämpligen böra komma till stånd.

Vidare hade kommittén införskaffat uppgifter rörande antalet och

arten av de vid varje truppförband under år 1917 inträffade sjukdomsfall

ävensom rörande den tid, varunder varje patient varit sjukskriven i

kvarter eller vårdats å sjukrum, å militärsjukhus eller å civilt sjukhus

m. m. Genom bearbetning av de sålunda infordrade uppgifterna hade

därefter, särskilt beträffande varje truppförband, beräknats ej mindre den

faktiska medelbeläggningen av militära sjuka å civilt sjukhus under år

1917 samt det högsta antalet sådana sjuka, som under nämnda år samtidigt

vårdats å dylikt sjukhus, än även det antal sängplatser, som i

medeltal, respektive högst, skulle hava under samma år behövt tagas i

anspråk å det civila sjukhuset, därest å detsamma kunnat intagas samtliga

de militära patienter, som med tillämpning av den utav kommittén

ovan angivna principen bort komma i åtnjutande av lasarettsvård.

Sedan med ledning av den sålunda upprättade statistiken jämte

annat tillgängligt statistiskt material ävensom av de från lasarettsdirektioner

och chefläkare inkomna yttranden utrönts, vid vilka lasarett en

utvidgning av ifrågavarande samarbete å ena sidan vore erforderlig och

å andra sidan syntes möjlig att åvägabringa, hade kommittén i särskilda

skrivelser till vederbörande landsting gjort framställning angående

disponerande för arméns räkning av följande antal sängplatser å nedannämnda

lasarett, nämligen:

•

a

länslasarettet

i

Linköping

omkring

20

sängplatser

»

»

y>

Borås

10

»

»

T)

»

Växjö

8

»

»

))

D

Jönköping

20

D

»

»

»

Västerås

7

)>

»

»

»

Gävle

»

18

»

»

»

»

Umeå

»

18

))

Av de svar på ifrågavarande framställning, som kommittén fått

mottaga, framginge, att, i vad det ankomine på landstingen, goda ut
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung1. Maj. ts proposition Nr 70.

Förhandlingar

angående samarbete

å läns*

lasarettet i

Linköping.

sikter torde förefinnas att vid ett flertal länslasarett åvägabringa det

av kommittén föreslagna samarbetet. Ehuru ärendet ännu icke befunne

sig i det utredda skick, att detsamma ansetts kunna i sin helhet underställas

Kungl. Maj:ts prövning, hade kommittén likväl funnit sig redan

nu böra inkomma med framställning i ämnet i vad anginge ett av de

ifrågavarande sjukhusen, nämligen länslasarettet i Linköping. Anledningen

härtill vore den, att enligt beslut av Östergötlands läns lansting

vissa betydande nybyggnad sarbeten vid sistnämnda lasarett inom den

närmaste framtiden komme att påbörjas. Dessa arbeten åsyftade en uppdelning

av sjukhuset (till att börja med i en kirurgisk och en medicinsk

avdelning), således just den anordning, som kommittén ansågei så hög grad

önskvärd för våra större lasarett. För realiserande av den utav kommittén

framlagda planen erbjöde sig härigenom ett gynnsamt tillfälle,

som icke syntes böra försummas. Öm vid det definitiva fastställandet

av planerna för dessa nybyggnadsarbeten hänsyn skulle kunna tagas

till arméns behov av sjukutrymme å ifrågavarande lasarett, vore det

emellertid nödvändigt att snarast möjligt träffa ett avgörande i frågan.

Sedan kommittén i skrivelse till direktionen för länslasarettet i

Linköping anhållit, att direktionen måtte avgiva yttrande, huruvida och

i vilken omfattning samt under vilka förutsättningar ett samarbete mellan

den civila och den militära sjukvården av den art, som angåves i ovannämnda

promemoria, syntes direktionen kunna och lämpligen böra komma

till stånd, hade direktionen i skrivelse den 19 februari 1918 avgivit det

sålunda begärda yttrandet samt därvid anfört i huvudsak följande: Ett

samarbete mellan civil och militär sjukvård av den art, som angivits i

förenämnda promemoria, ägde redan rum vad anginge Linköping, i det

att även militära sjuka, som behövde vård å lasarett, där intoges i

mån av tillgång på plats. Kommitténs förfrågan syntes därför syfta på

en utvidgning av detta samarbete. Vore meningen, att de civila sjukhusen

fortfarande skulle mottaga militära sjuka endast under samma

förutsättningar som civila sjuka, syntes det direktionen klart, att en

dylik utvidgning vore lämplig, och bleve det då nödvändigt att skaffa

tillräckligt antal platser för att tillhandahållas de militära patienterna.

Direktionen ville emellertid framhålla, att kostnaderna för en sådan ökad

sjukhusvård borde helt påvila staten. Beträffande lämpligheten av läkarvårdens

specialisering delade direktionen kommitterades uppfattning. I

fråga om de förhållanden, varunder samarbetet skulle äga rum, instämde

direktionen i de under punkterna 4 och 5 i promemorian gjorda uttalanden.

s. 9 Kontrollera mot PDF

KungI. Maj.ts proposition Nr 70.

9

Sedan kommittén verkställt utredning rörande det ungefärliga antalet

sängplatser, som för den militära sjukvården skulle behöva disponeras

å länslasarettet i Linköping, hade gemensamt sammanträde ägt

rum i Linköping den 14 mars 1918 mellan sjukhuskommittén, å ena,

samt lasarettsdirektionen och kommittén för nybyggnad vid länslasarettet

i Linköping, å andra sidan. I fråga om de därvid förda förhandlingar

tilläte sig kommittén att hänvisa till en vid skrivelsen fogad redogörelse

(se bil. 11).

Under hänvisning till vad sålunda förekommit, hade kommittén i

skrivelse till Östergötlands läns landsting den 4 juni 1918 hemställt,

att landstinget ville taga ifrågavarande angelägenhet under omprövning

och därvid uttala sig,

huruvida landstinget vore villigt medverka till beredande av ökad

möjlighet till vård av militära sjuka å länslasarettet i Linköping i huvudsaklig

överensstämmelse med de grunder, som angåves i ovan omförmälda

redogörelse för de vid sammanträde i Linköping den 14 mars 1918

förda förhandlingarna,

huruvida landstinget sålunda vore villigt giva den redan planlagda

utvidgningen av lasarettet en sådan omfattning, att omkring 20 sängplatser

kunde göras för arméns räkning disponibla, på sätt i samma

redogörelse närmare angåves; samt

huruvida landstinget för sin del godtoge den vid ovannämnda förhandlingar

på därvid anförda skäl föreslagna ersättning från statens sida

av 5,000 kronor för en var av de för arméns räkning sålunda disponibla

sängplatserna, eller, därest så icke skulle vara fallet, i vilken form och

omfattning det ekonomiska vederlaget från statens sida syntes landstinget

böra utgå.

Sedan lasarettsdirektionen avgivit yttrande över denna kommitténs

framställning, hade frågan upptagits till behandling vid landstingets

lagtima möte under sistlidne september månad. Det utskott inom

landstinget, till vilket ärendet hänskjutits, hade därvid avgivit följande

betänkande:

»Utskottet, till vars behandling överlämnats länsstyrelsens skrivelse den

29 juli i år med dels kommitténs för verkställande av utredning rörande samarbete

mellan civila och militära sjukhus m. m. skrivelse till landstinget rörande

länslasarettet i Linköping och dels direktionens för nämnda lasarett yttrande i

frågan, får, efter att hava tagit del av förenämnda skrivelse och yttrande med

därtill hörande handlingar, föreslå landstinget:

att, på de av lasarettsdirektionen anförda grunder, förklara sig villigt att

medverka till beredande av möjlighet till vård av militära sjuka å länslasarettet

i Linköping i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som angivas i eu

Bihang till riksdagens protokoll 1019. 1 sand. 59 käft. (Nr 70.) 36 7 19 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Kostnadsberäkningar

m. m.

10 Kungl. Maj. ts proposition Nr 70.

skrivelsen åtföljd redogörelse för de emellan ovannämnda direktion och kommittén

för nybyggnad vid lasarettet samt kommittén för verkställande av utredning rörande

samarbete emellan civila och militära sjukhus m. m. vid sammanträde i Linköping

den 14 mars 1918 förda förhandlingar;

att jämväl förklara sig villigt giva den redan planlagda utvidgningen av

lasarettet en sådan omfattning, att minst 20 sängplatser kunna göras för armén»

räkning disponibla, på sätt i samma redogörelse närmare angives;

att beträffande det ekonomiska vederlaget från statens sida fordra, att

staten ersätter såväl fulla kostnaden för utvidgning av nybyggnaden med erforderligt

antal sängplatser, som fulla engångskostnaderna för utrustningen; samt

att beträffande legosängsavgifterna fordra, att desamma skola utgå såsom

för första klassens patient i allmän sal.»

Enligt kommittén tillliandakommet utdrag av landstingets protokoll

för den 11 september 1918 hade det av utskottet sålunda avgivna betänkandet

blivit av landstinget gillat.

Av vad sålunda anförts framginge, att från landstingets sida binder

icke mötte för åvägabringande vid länslasarettet i Linköping av ett samarbete

mellan den civila och den militära sjukvården i huvudsaklig överensstämmelse

med de av kommittén förut angivna grunder.

Kommittén hade därefter vänt sig till arkitekten A. Brunskog,

vilken uppgjort kostnadsförslag till de av landstinget beslutade nybyggnadsarbetena

vid ifrågavarande lasarett, med anhållan om uppgift å det

belopp, vartill statens bidrag till engångskostnaderna för lasarettets utvidgning

beräknades uppgå. Med anledning härav hade Brunskog i

skrivelse till kommittén den 16 november 1918 meddelat, att en utökning

av den planerade om- och tillbyggnaden av länslasarettet i Linköping

med ytterligare 20 sjuksängar, vilka skulle disponeras av i Linköping

förlagda truppförband, enligt nu gängse material- och arbetspris komme

att medföra en merbyggnadskostnad av cirka 150,000 kronor eller 7,500

kronor för varje säng. I detta belopp inginge kostnaderna för ökat

utrymme för såväl sjuksalar med korridorer som för kök med förråder,

tvättstuga och mangelrum m. m. ävensom för personal, med därtill behövliga

värme-, vatten-, avlopps- och elektriska ledningar, men däremot

icke ökade kostnader för operations-, röntgen- eller badavdelningar, enär

dessa måste bliva av samma omfattning, vare sig ovannämnda 20 sjuksängar

tillkomme eller ej. Till engångsbyggnadskostnaden 7,500 kronor

för säng tillkomme jämväl engångskostnad för inventarier och utrustningspersedlar

m. m., viika torde kunna beräknas till 600 kronor för sjuksäng.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:tx proposition Nr 70.

Enligt den uppgjorda kostnadsberäkningen skulle statens bidrag

till ifrågavarande engångskostnader alltså utgöra tillhopa [150,000 +

(20 x 600) =] 162,000 kronor. Såsom redan i det föregående antytts,

skulle emellertid denna statsutgift delvis kompenseras av besparingar i

fråga om kostnaderna för trupp förbandens sjukhus. De till Linköping

förlagda infanteritruppförbandens (Första och Andra livgrenadjärregementenas)

sjukavdelningar vore nämligen för närvarande inrymda i provisoriska

lokaler i avvaktan på färdigställandet av de bägge regementenas

kasernetablissemang. Om nu staten, innan det för ifrågavarande truppförband

avsedda militärsjukhuset kommit till utförande, genom överenskommelse

med landstinget tillförsäkrade sig tryggad dispositionsrätt till

ett visst antal sängplatser å länslasarettet, möjliggjordes givetvis en

däremot svarande begränsning av militärsjukhusets storlek och därmed

också en begränsning av kostnaderna lör detta sjukhus.

Slutligen ansåge kommittén sig böra framhålla, att kommittén

ingalunda förbisett den möjligheten, att till följd av ändrad organisation

av försvars väsendet behovet av vårdplatser för militära sjuka i

Linköping kunde komma att i större eller mindre grad reduceras. Åven

om så skulle bliva förhållandet, hade dock intet annat skett, än att

staten lämnat ett relativt obetydligt bidrag till utvidgning av ett av

landets sjukhus, utan att beslutet härom i något avseende kunde tillmätas

prejudicierande betydelse för frågan om bestridandet av kostnaderna

för utvidgning av länslasaretten i allmänhet.

Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställde kommittén

om vidtagande snarast möjligt av de från statens sida erforderliga åtgärder

för åvägabringande av överenskommelse med Östergötlands läns

landsting angående disponerande för arméns räkning av 20 sängplatser

å länslasarettet i Linköping i enlighet med de av nämnda landsting

godkända villkor samt för övrigt i huvudsaklig överensstämmelse med

de i förenämnda promemoria angivna grunder.

Eu av kommitténs ledamöter, herr Eriksson i Grängesberg, har varit

av skiljaktig mening och avgivit följande särskilda yttrande:

»Under förutsättning att försvarsväsendet bibehålies i huvudsaklig överens

stämmelse med gällande härordning anser jag, i likhet med kommitténs flert al

det vara av trängande behov, att ett intimt samarbete åvägabringas mellan den

militära och civila sjukvården. Jämväl de allmänna riktlinjer för ett sådant

samarbete, som kommittén uppdragit, och den föreslagna överenskommelsen med

Östergötlands läns landsting ger jag, under nämnda förutsättning, min anslutning.

Kommitténs

hemställan.

Särskilda

yttranden.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Yttrande av

arméförvaltningens

civila departement

och

sjukvårdsstyrelse.

Yttrande av

försvarskommissionen.

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

Efter min mening kan man emellertid icke utgå ifrån att den nuvarande härordningen

kommer att bibehållas. Det synes mig, sedan nu världskriget snart är

avslutat, böra bli en trängande angelägenhet, att snara åtgärder vidtagas för det

nuvarande försvarsväsendets avskrivning. Vid sådant förhållande kan jag icke

biträda kommitténs förslag om uppgörelse med Östergötlands läns landsting.»

Vidare har kommitténs ledamot herr Jönsson i Revinge, i anslutning

till vad av kommittén anförts, avgivit följande yttrande:

»Med arméns nuvarande organisation och med hänsyn till behovet av förbättrad

sjukvård vid de olika truppförbanden är sakkunnigas förslag till överenskommelse

med Östergötlands läns landsting värt beaktande. Ett samarbete mellan

militär och civil sjukvård anser jag vara till avgjort gagn, i all synnerhet för

sjukvården vid armén. Jag har dock företrätt den uppfattningen med avseende

a ett separat avtal med förutnämnda landsting, att ett uppskov skulle varit

önskvärt, enär nämligen frågan om vårt härväsendes omorganisation vilken dag

som hälst kan bli aktuell, och med denna omorganisation sammanhänger frågan

om det behövliga antalet sjuksängar för truppförbanden i Einköping.

Emellertid bär jag med framhållande av följande uttryck i kommitténs

skrivelse: »Kommittén har ingalunda förbisett den möjligheten, att till följd av

ändrad organisation av försvarsväsendet behovet av vårdplatser för militära sjuka

i. Linköping kan komma att i större eller mindre grad reduceras» och med hänsyn

till, att intet prejudikat skapas genom bifall till den ifrågavarande utvidgningen

av Linköpings lasarett, ansett mig oförhindrad att underteckna kommitténs utlåtande.

»

Arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse, som

den 27 december 1918 avgivit yttrande i ärendet, hava tillstyrkt bifall

till kommitténs framställning.

Sedan Kungl. Maj:t den 18 december 1918 tillkallat en kommission

för beredande av frågor om begränsning av de militära utgifterna och

därmed sammanhängande ärenden samt i denna kommission förordnat,

till ordförande ledamoten av riksdagens första kammare, förlikningsmaunen

S. H. Kvarnzelius och till medlemmar ledamöterna av samma

kammare, redaktören C. G. Ekman, f. d. majoren friherre O. H. A.

lleming och överdirektören J. L. Widell samt ledamöterna av riksdagens

andra kammare, lantbrukaren S. Bengtsson, redaktören P. A. Hansson,

redaktören V. Larsson, lantbrukaren D. H. Pettersson och ombudsmannen

A. V. Sävström, anbefalldes denna kommission — i det följande benämnd

försvarskommissionen — den 5 januari 1919 att avgiva yttrande över

sjukhuskommitténs förevarande framställning.

Uti med anledning härav den 13 januari 1919 avgivet yttrande har

försvarskommissionen anfört, atp kommissionen i likhet med sjukhus
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

KungI. Maj. ts proposition Nr 70.

13

kommittén hölle före, att ett samarbete mellan den militära och den

civila sjukvården vore ägnat att medföra avsevärda fördelar i skilda hänseenden.

Särskilt ansåge sig kommissionen böra framhålla betydelsen

därav, att genom ett dylikt samarbete åt arméns svårare sjuka kunde

beredas samma goda sjukhusvård, som stode den civila befolkningen till

buds. De av sjukhuskommittén uppdragna allmänna riktlinjerna för det

planerade samarbetet funne kommissionen icke föranleda till någon erinran

från kommissiouens sida.

Mot den beträffande länslasarettet i Linköping träffade preliminära överenskommelsen,

vilken med hänsyn till nu rådande prisförhållanden måste

anses vara för staten fördelaktig, hade kommissionen icke något att i

och för sig erinra. Då det emellertid framdeles kunde inträffa, antingen

att armén icke vidare hade något behov av att disponera några sängplatser

å länslasarettet eller att det etablerade samarbetet mellan den militära sjukvården

och lasarettet av annan anledning funnes böra upphöra, syntes

det kommissionen önskvärt, att i den blivande överenskommelsen mellan

staten och landstinget intoges erforderliga bestämmelser rörande villkoren

och formerna för samarbetets upphörande ävensom föreskrift därom,

att landstinget i dylikt fäll skulle vara skyldigt att till statsverket

återbära så stor del av det för ifrågavarande 20 sängplatsers anordnande

lämnade statsbidraget, som motsvarade det värde samma sängplatser ansåges

kunna hava för landstinget.

Under åberopande av vad sålunda anförts, och under förutsättning

att vid tiden för överenskommelses träffande med landstinget några ändrade

förhållanden med avseende å arméns behov av ifrågavarande sängplatser

icke inträtt, tillstyrkte försvarskommissionen för sin del bifall till

den av sjukhuskommittén gjorda framställningen.

Mot kommissionens sålunda avfattade yttrande hava följande reser- Reserrationer.

vationer framställts, nämligen

av herrar Bengtsson, Ekman och Larsson, vilka ansett, att näst sista

stycket av kommissionens yttrande bort hava följande lydelse:

»Mot den sålunda träffade------, synes det kommissionen, att

i den blivande överenskommelsen mellan staten och landstinget böra intagas erforderliga

bestämmelser---— — för landstinget.», samt

av herrar Hansson och Sävström, vilka anfört:

»I sitt uttalande till statsrådsprotokollet den 18 december 1918 framhöll

hans excellens herr statsministern nödvändigheten av eu genomgripande revision

av vårt försvarsväsen bl. a. med hänsyn till folkets bärkraft och den fredliga kul
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Departe
ments
chefen.

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 70.

turens behov. Det definitiva igångsättandet av denna revision ansågs dock böra

anstå, intill dess att dess allmänna förutsättningar i den nya europeiska statsordningen

klarnat. En preliminär granskning av de försvarsanstalter, som redan

nu kunna och böra begränsas eller uppskjutas ansågs emellertid böra omedelart

företagas.

\ id prövningen av ärenden, som för sådan granskning remitterats till försvarskommissionen,

synes oss denna böra utgå ifrån att nya anslag böra tillstyrkas,

endast om de avse att fylla omedelbart trängande behov. Det samarbete mellan

den militära och civila sjukvården, som av sjukhuskommittén föreslagits, synes

oss icke fylla något sådant omedelbart behov. Dess praktiska förverkligande bör

därför enligt vårt förmenande anstå, till dess den definitiva försvarsrevisionen

kunnat företagas.

Av denna grund ha vi inom försvarskommissionen yrkat, att den för sin del

skulle tillsvidare avstyrka bifall till den av sjukhuskommittén gjorda framställningen».

Uppenbart är, att staten bär att sörja för att arméns sjuka komma

i åtnjutande av en i allo tillfredsställande sjukhusvård. De resurser,

varöver den militära sjukvården för närvarande förfogar, äro emellertid

icke sådana, att en dylik sjukhusvård alltid kan beredas de sjuka. Då

av såväl ekonomiska som andra skäl de militära sjukhusen svårligen

kunna med avseende å läkar- och sjukvårdspersonal samt utrustning

in. m. bringas upp till en med de civila sjukhusen fullt jämförlig nivå,

har den tanken uppstått, att å de garnisonsorter, där länslasarett finnas,

arméns svårare sjuka skulle kunna beredas vård å dessa under samma

former och villkor som den civila befolkningen. Å andra sidan skulle

å de platser, där väl militära men icke några civila sjukvårdsinrättningar

finnas, de förra stå öppna jämväl för den civila befolkningen. Ett dylikt

samarbete skulle lända icke blott den militära utan jämväl den civila

sjukvården till avsevärt gagn i skilda hänseenden.

Den av Kungl. Maj:t tillsatta sjukhuskommittén har nu framlagt

vissa allmänna riktlinjer för det sålunda planerade samarbetet mellan

den militära och civila sjukvården ävensom ett i överensstämmelse härmed

uppgjort förslag till ordnande av detta samarbete i Linköping,

där tre särskilda truppförband, nämligen Första och Andra livgrenadjärregementena

samt Östgöta trängkår, äro förlagda. Förslaget, vilket

tillkommit efter vissa mellan direktionen för Linköpings länslasarett och

kommittén för nybyggnad vid lasarettet, å ena, samt sjukhuskommittén,

å andra sidan, förda förhandlingar, innebär, att vid den utvidgning av

länslasarettet, som enligt beslut av Östergötlands läns landsting är avsedd

att inom den närmaste framtiden äga rum, 20 sängplatser å lasarettet

skulle göras disponibla för arméns räkning. Enligt beslut den 11 september

1918 har landstinget förklarat sig villigt att vidtaga härav på
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.

kallade åtgärder. Såsom villkor härför har från landstingets sida fordrats,

dels att staten ersätter landstinget såväl fulla kostnaden för utvidgning

av den planerade nybyggnaden med det erforderliga antalet

sängplatser som fulla engångskostnaden för utrustningen, dels ock att

för armén tillhörande, å lasarettet intagna sjuka erläggas legosängsavgifter

såsom för första klassens patienter å allmän sal. Dessa utgöra för

närvarande 1 krona 25 öre för landstingsområdet tillhörande patienter

och 2 kronor 50 öre för övriga patienter. Enligt uppgjorda

kostnadsberäkningar skulle engångskostnaden uppgå till 7,500 kronor för

sängplats samt engångskostnaden för inventarier och utrustningspersedlar

m. m. till 600 kronor för sängplats. Det bidrag, staten skulle hava

att till landstinget utgiva, skulle alltså belöpa sig till [20 x (7,500+ 600)

=] 162,000 kronor.

De av sjukhuskommittén uppdragna allmänna riktlinjerna för ett

samarbete mellan den militära och civila sjukvården finner jag i allo

välgrundade och icke föranledande någon erinran från min sida.

Den med Östergötlands läns landsting träffade preliminära överenskommelsen

angående detta samarbetes ordnande i Linköping giver mig

icke heller anledning till annan anmärkning, än att även jag, i enlighet

med vad försvarskommissionen hemställt, anser önskvärt, att i den blivande

överenskommelsen mellan staten och landstinget intagas erforderliga bestämmelser

rörande villkoren och formerna för samarbetets upphörande

ävensom föreskrift därom, att landstinget i dylikt fäll skall vara skyldigt

att till statsverket återbära så stor del av det för ifrågavarande 20

sängplatsers anordnande lämnade statsbidraget, som motsvarar det värde

samma sängplatser då anses kunna hava för landstinget. Förhandlingar

i sådant syfte torde därför böra med vederbörande inledas.

Förutsättningen för att ifrågavarande samarbete med länslasarettet

i Linköping skall komma till stånd är, såsom av den lämnade redogörelsen

framgår, att de på statsmakterna ankommande åtgärderna vidtagas,

innan landstinget nästinstundande höst skrider till definitivt beslut

om lasarettets utvidgning. Ehuru det med hänsyn till den förestående

allmänna revisionen av vårt försvarsväsende skulle varit önskvärt, därest

med frågans avgörande kunnat någon tid anstå, torde därför framställning

dock redan nu böra göras till riksdagen om anvisande av det för ifrågavarande

överenskommelses träffande erforderliga anslaget eller 162,000

kronor. Självfallet är, att därest vid den tidpunkt, då landstinget skall

slutligt behandla byggnadsfrågan, sådana ändrade förhållanden inträtt,

att något behov för armén att å länslasarettet disponera ifrågavarande

sängplatser icke längre föreligger, någon överenskommelse härom icke

kommer att med landstinget träffas.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition Nr 70.

På grund av vad sålunda anförts, får jag hemställa, det täcktes

Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse

med ovan angivna grunder sluta avtal med Östergötlands läns landsting

angående disponerande för arméns räkning av tjugu sängplatser å länslasarettet

i Linköping,

dels ock såsom bidrag till förenämnda landsting för vidtagande av

härav påkallad utvidgning av ifrågavarande länslasarett å extra stat för

år 1920 anvisa ett reservationsanslag av 162,000 kronor.»

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av

den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Thomas Adlercreutz.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 70.

17

Bil. T.

P. M.

Förslag till plan för samarbete mellan den mila och

militära sjukvården.

1) De civila sjukhusen (lasaretten) utvidgas, där så anses erforderligt, med

för den militära sjukvården behövligt antal sängar.

2) Nuvarande militära sjukhus å platser, där civila sjukhus icke finnas, utvidgas

för att kunna tjäna den civila sjukvården i orten.

3) Läkarvården specialiseras vid de större civila sjukhusen (lasaretten), vid

vilka militära sjuka avses erhålla vård, genom anställande av specialutbildade,

läkare, eventuellt med uppdelning av sjukhusen i olika avdelningar.

4) Vid vården av de å civila sjukhus (lasarett) intagna militära sjuka iakttages

följande:

a) De militära sjuka vårdas under samma former, som gälla för de civila

sjuka, intagna å det civila sjukhuset. Någon särskild »militäravdelning»

skall således ej upprättas, utan förläggas de militära sjuka på de vanliga

sjuksalarna tillsammans med övriga sjuka, allt efter arten av deras sjukdomar

och enligt de föreskrifter, som gälla för de civila sjuka.

b) Om militärläkare är som underläkare anställd vid det civila sjukhuset,

biträder denne vid sjukvården å den eller de avdelningar, sjukhusets

överläkare bestämmer, och vårdar således icke särskilt intagna* militära

sjuka. Den civile läkaren (överläkaren) är sålunda, även om militära

sjuka vårdas å sjukhuset och militärläkare är som underläkare där anställd,

chef för sjukhuset samt leder och övervakar såväl sjukvården

som all vid sjukhuset anställd personal, allt enligt lasarettsstadgans

grundsatser och enligt vid sjukhuset i övrigt särskilt gällande föreskrifter.

På militärt sjukhus, där civila sjuka jämväl intagas för vård, är militärläkare

chefläkare.

5) Om genom ett samarbete mellan den civila och den militära sjukvården

ökning av läkarkrafterna vid de civila sjukhusen anses behövlig, bör

denna fråga ordnas i enlighet med gällande lasarettsstadga. Militärläkare komma

således icke att kommenderas till tjänstgöring såsom underläkare å dylikt sjuk
Bihang

till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 59 höft. (Nr 70.) 367 19 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 70.

hus, men önskvärt är, att yngre militärläkare beredes möjlighet att, för så vitt

de kunna anses därför lämpade, erhålla befattning såsom underläkare.

6) Nödvändiggör vården av de militära sjuka utvidgning av de civila sjukhusen

genom nybyggnader eller andra ändringsarbeten, lämnar staten ersättning

härför, lämpligt avvägd i förhållande till den ökade kostnad för landstingen, som

nybyggnads- och ändringsarbetena kunna anses särskilt medföra för vården å

sjukhusen av de militära sjuka; och gäller detta jämväl beträffande engångskostnader

för instrumental- och annan utredning.

7) Legosängsavgifterna för militära sjuka utgå, vare sig de sjuka vårdas å

allmän säl eller enskilt eller halvenskilt rum, enligt samma grunder, som gälla

för a sjukhusen intagna civila sjuka, alltså olika för militära sjuka tillhörande

landstingsområdet och för sådana tillhörande annat landstingsområde, å allmän

sal beräknade efter den lägst fastställda avgiften för de båda kategorierna.

8) Intagning av militära sjuka på civila sjukhus bör ske på samma sätt

som hittills, och respektive truppförbandsläkares avpolletteringssedlar sålunda

fortfarande gälla som ansvarsförbindelser.

9) Villkoren för vård av civila sjuka å militära sjukhus bestämmas genom

avtal med vederbörande landsting, varvid i tillämpliga delar samma grunder följas,

vilka föreslagits beträffande vård av militära sjuka å civila sjukhus.

Bil. IT.

Redogörelse

för de mellan direktionen för Linköpings lasarett och kommittén för nybyggnad

vid Linköpings lasarett, ä ena, samt »sjukhuskommittén»,

å andra sidan, förda förhandlingar vid sammanträde i Lin.

köping den 14 mars 1918.

Närvarande: direktören Larsson, vice ordförande i direktionen och ordförande

i byggnadskommittén, regementsläkaren Theorell, brukspatronen Tersmeden,

rådmannen Petersson, godsägaren jä vensson, kronofogden Ygberg, direktören

Tollin och överläkaren vid sjukhuset Åkerblom samt av sjukhuskommittén generalfältläkaren

Bauer, översten Hammarskjöld, fältläkaren Vahlquist och riksdagsmannen

Jönsson i Bevinge.

Direktören Larsson utsågs att leda förhandlingarna.

Till behandling upptogs först frågan om önskvärdheten av ett intimare samarbete

mellan de civila och militära sjukhusen. Härom fanns icke mer än en

mening, och förklarade de närvarande medlemmarna av lasarettsdirektionen och

byggnadskommittén, att de gärna skulle medverka till, att de militära sjuka i än

större utsträckning än hittills komme att mottagas å länslasarettet.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kung]. Maj:ts Proposition Nr 70.

19

Beträffande det antal platser, som det vore önskvärt, att armén finge förfoga

över, föredrog fältläkaren Vahlquist resultatet av de i detta avseende verkställda

undersökningar, varav inhämtades, att — med tillämpning av principen

att alla svårare kirurgiska fall, svårare fall av lunginflammation, lungsäcksinflammation,

osäkra mag- och tarmsjukdomar, svårare njursjukdomar och reumatiska

sjukdomar borde intagas å civilt sjukhus — högsta antalet sängplatser å lasarettet,

som under år 1917 samtidigt skulle hava behövt tagas i anspråk för den militära

sjukvården, uppginge till 30, nämligen under vissa delar av februari och mars

månader.

Efter en längre diskussion anslöto sig de flesta till den meningen, att då

medelbehovet av sängplatser för militära sjuka å lasarettet beräknades utgöra

ungefär 13, för arméns räkning borde göras disponibla omkring 20 sängar, dock

givetvis så, att de skulle för armén begagnas endast i mån av behov och efter

överenskommelse mellan läkarna, varvid det naturligtvis alltid komme an på

respektive överläkare å lasarettet att bestämma, vilka sjukdomsfall som skulle

mottagas å lasarettet.

Den Jcirurgislca avdelningen ansågs ej behöva beräknas större än hittills, enär

redan sedan flera år det vore vanligt, att svårare operationsfall mottoges å sjukhuset;

ökning torde däremot böra beräknas i antalet platser å medicinska avdelningen.

Beträffande öronfallen framhöll överläkaren, att det vore hans mening,

att dessa skulle fortfarande som hittills vårdas å kirurgiska avdelningen, men av

en specialutbildad läkare; dock skulle i planen för utvidgning av lasarettet inrymmas

möjlighet för tillbyggnad av en särskild avdelning för öron-, näsoch

svalgpatienter. Generalfältläkaren uttalade därvid önskvärdheten av att

en på området specialutbildad militärläkare kunde få sig anförtrodd dessa

patienter, på samma gång han vore anställd vid något av truppförbanden i Linköping.

Det ansågs vidare, att staten borde lämna någon ersättning till landstinget

för de platser, som armén således komme att disponera över. Generalfältläkaren

framhöll därvid, att en för kort tid sedan av arméförvaltningens fortifikationsdepartement

gjord kostnadsberäkning för nya sjukhus för Västernorrlands regemente

och Göta artilleriregemente slutade på en summa av ungefär 5,000 kronor

per säng, inklusive inventarier och all övrig utredning för sjukhuset. I denna

summa inginge givetvis icke kostnader för kök, tvätt- och övriga för administration

nödiga lokaler, då sådana redan funnes å truppförbanden. Det syntes honom,

att nämnda summa skulle kunna läggas till grund för beräknandet av ersättningen

från statens sida. Yisserligen måste landstinget beräkna en högre

kostnad per sjuksäng, omkring 10,000 kronor eller måhända ännu något högre,

men i betraktande dels därav att en ökning med omkring 20 platser knappast

torde nödvändiggöra utvidgning av kök, tvätt- och övriga administrationslokaler,

dels av den onekligt stora fördelen för landstinget att under vissa delar av året

kunna förfoga över »arméns sängar» —• särskilt, såsom överläkaren Åkerblom

framhållit, just vid de tider, då behovet därav för civila sjuka vore som störst —

dels diirav att flertalet värnpliktiga, som kunde komma att intagas å lasarettet,

vore landstinget tillhörande, hemställde generalfältläkaren, att direktionen måtto

för sin del godtaga såsom bidrag från staten till landstinget en summa beräknad

efter 5,000 kronor per säng, och för landstinget framlägga denna mening, i vilket

fall kommittén skulle verka för saken hos Kungl. Maj:t. De flesta av de närvarande

uttalade sig för detta förslag.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 70.

Beträffande slutligen legosängsavgifterna enades man om, att, enär den lägsta

legosängsavgiften på allmän sal vore avsedd för obemedlade, staten borde, i likhet

med vad hittills skett, betala efter den högre avgiften, vilken för närvarande

utginge med 1,2 5 kronor för patienter tillhörande landstingsområdet och 2,5 0

kronor för övriga patienter.

Vidare förekom ej.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1919.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1919:248 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts framställning om disponerande för arméns räkning av sängplatser vid länslasarettet i Linköping. s. 3 i texten
  2. SU 1919:4a Utlåtande angående regleringen av utgifterna under riksstatens för är 1920 fjärde huvudtitel, innefattande anslaqen till lantförsvarsdepartementet. s. 80 i texten