Sök i Ratio Lex

Angående försäljning till staden Varberg av den till Lindhovs kungsgård i Hallands län hörande ön Getterön

1919-02-07 · 20 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 19 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:74, Angående försäljning till staden Varberg av den till Lindhovs kungsgård i Hallands län hörande ön Getterön

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. M(k):ts preposition Nr 74.

1

Nr 74.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försäljning till

staden Varberg av den till Lindhovs kungsgård i Hallands

län hörande ön Getterön; given Stockholms slott den 7

februari 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Magt härmed föreslå riksdagen

medgiva,

att till Varbergs stad må för en köpeskilling av 114,000 kronor

försäljas den till Lindhovs kungsgård i Lindbergs socken av Hallands

län hörande ön Getterön under villkor:

att Varbergs stad styrker, att samtliga- levande innehavare av den

genom kammarkollegiets och statskontorets kontrakt den 12 november

1723 generalmajoren och landshövdingen friherre Axel Faltzburgs arvingar

tillförsäkrade arrenderätt till Lindhovs kungsgård med Getterön förklarat

sig avstå från nämnda arrenderätt i fråga om Getterön under de villkor

och bestämmelser, som innefattas i de av åtskilliga av dessa arvingar

den 19 februari och den 27 juni 1917 avgivna, i ärendet omförmälda

förklaringar;

att Varbergs stad förbinder sig att senast med tillträde den 14

mars 1920 till vederbörande innehavare av torp å Getterön försälja de

vid uppskattningsförrättningen den 24 augusti 1918 angivna egnahemsUigenheter

med därvid bestämda ägoområden och för därvid angivna

köpeskillingar;

att köpeskillingen kontant inbetalas till länsstyrelsen i Hallands

län; samt

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 62 käft. (Nr 71.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majits proposition Nr 74.

att staden vidkännes alla med köpet och lagfart därå förenade

kostnader.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagen»

vederbörande utskott.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 74.

3

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj it

Konungen i statsrådet d Stockholms slott den 7 februari

1919.

N ä r v ar a n d e:

Hans excellens herr statsministern EdéN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Petersson anförde:

Hos rikets ständer och Kung]. Maj:t anhöll i början av 1720-talet

generalmajoren och landshövdingen friherre Axel Faltzburg att bliva

hugnad med perpetuellt arrende å den i Halland vid Varberg belägna

kungsgården Lindhov, som förut varit anslagen till boställe åt överstlöjtnanten

vid kavalleriindelningen, men sedermera utarrenderats till

översten Gustaf Vilhelm von Fersen mot en årlig avgift av 100 tunnor

spannmål.

Genom brev den 8 oktober 1723 fann Kungl. Maj:t gott att, enär

rikets ständer i anseende till Faltzburgs i 55 års tid gjorda »trogna och

uyttige tjänster» samtyckt därtill, att nämnda kungsgård upplätes åt

Faltzburg under perpetuellt arrende mot viss årlig spannmålsavgift,

s. 4 Kontrollera mot PDF

Ansökning

1913 av

torpare å

(retterön.

4 Kungl. Maj:t* proposition Nr 74.

stadfästa och konfirmera samma arrende, varjämte kammarkollegium och

statskontoret iingo sig anbefallt att för Faltzburg utfärda kontrakt om

perpetuel^ arrende av kungsgården.

Bemälda ämbetsverk utfärdade den 12 november 1723 sådant kontrakt,

enligt vilket kungsgården »med alla dess underlydande tillhörigheter

i hus, åker, äng, mulbete, torp och tiskerier med Getterön och vad

mera därunder lvder», vid laga tid år 1725, när arrendet med översten

von Fersen Arore tilländalupet, uppläts till Faltzburg, som hade att mot

en årlig avgift av 100 tunnor spannmål, 1 2/3 råg och Va korn, behålla

och besitta egendomen, »så länge han, dess fru, barn och arvingar»

kunde fullgöra kontraktet.

Sedan för anläggning av västkustbanan jord exproprierats från

ifrågavarande egendom samt ersättning för jordlösen ävensom för intrång

och olägenhet inlevererats till statskontoret med ett kapitalbelopp av

10,287 kronor 81 öre, förordnade Kung!. Maj:t den 18 oktober 1889,

bland annat, att nämnda kapital skulle omföras till depositionstitel och

därefter av statskontoret enligt föreskrifterna i Kungl. Maj:ts brev den

31 augusti 1877 göras fruktbärande ävensom att ränta å dessa medel

skulle utanordnas till vederbörande innehavare av kungsgården, vilken

ränta skulle för tiden efter omförandet utgå med det belopp, som för

varje år kunde erhållas för de utlånade medlen, samt efter det årsräkenskapen

blivit avslutad tillhandahållas dem på rekvisition.

1 skrivelse till Kungl. Maj:t den 2 april 1913 anförde Elias Eriks
son

m. 11. torpare å Getterön bland annat följande. Lindhovs kungsgård

bestode dels av fastland och dels av en utanför Varberg belägen

ö, kallad Getterön. Den perpetuel^ arrenderättens nuvarande innehavare,

överstlöjtnanten Anton Peter Mormans och kaptenen Gustaf Wilhelm

Påhlmans arvingar, utarrenderade i sin ordning egendomen. Deras

arrendatorer hade största delen av domänen under eget bruk men utarrenderade

en avsevärd del därav till torpare. Utom eu hel del torp

på fastlandet vore sålunda hela Getterön, som genom sitt läge och avstånd

från huvudgården icke kunde brukas gemensamt med denna, upplåten

till torpare. Torparna på fastlandet hade endast i ringa utsträckning

egna hus, varemot de flesta av sökandena hade egna byggnader,

som de själva underhölle. Sökandena anhöllo, att Kungl. Maj:t måtte

efter föregången utredning i ärendet medgiva dem rättighet att inköpa

torpen på Getterön efter uppskattning och på de villkor, som gällde för

försäljning av staten tillhörig egendom. Det vore den ovissa, vanskliga

och beroende ställning, sökandena med sina å annans grund uppförda

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 74. 5

lins intoge — särskilt vid varje ny utarrendering av egendomen — som

föranlett sökandena att göra ifrågavarande ansökning.

Efter härå erhållen remiss överlämnade domänstyrelsen med utlåtande

den 5 juni 1914 infordrade yttranden av innehavarna av arrenderätten

till ifrågavarande egendom, deras underarrendatorer, vederbörande

kronofogde och domänintendent samt länsstyrelsen i Hallands län.

Professorn Gustaf Cederschiöld förklarade därvid å egna vägnar

samt för övriga innehavare av arrenderätten till Lindliov — utom t. d.

kaptenen och domänintendenten John Hasselström i Vänersborg — att

för den händelse något rättsligt hinder ej mötte för den ifrågasatta försäljningen,

han ej ville sätta sig däremot, då sökandenas önskan att lå

med äganderätt förvärva sina hem i socialt avseende hade sitt berättigande.

Därtill komme, att enligt ett av länsagronomen N. D. Lyehou

och godsägaren Herbert Lundström å Gullmarsberg avgivit utlåtande

frånskiljandet av Getterön på intet sätt skulle menligt inverka på huvudgårdens

skötsel. För Getteröns frånskiljande från kungsgården borde

enligt Cederschiölds åsikt uppställas vissa villkor, bland annat att huvudgården

förbehölles ständig rätt till tångtäkt å ön samt fiske vid densamma.

— Kaptenen Hasselström bestred däremot bifall till ansökningen.

Domänintendenten anförde bland annat följande. Utan tvivel vore

det icke minst ur social synpunkt önskvärt, att kronan ägde så förfoga

över sin egendom Lindhov, att bildandet av egna hem å egendomen

kunde från det allmännas sida underlättas, helst enligt domänintendentens

uppfattning vissa delar av denna krouoegendom vore synnerligen lämpliga

för styckning. Då emellertid egendomen i sin helhet på perpetuellt

arrende upplåtits till generalmajoren Faltzburg och hans arvingar,

syntes näppeligen styckning och försäljning av vissa dess delar kunna

genomföras i annan ordning än efter överenskommelse emellan å ena

sidan kronan såsom ägare och å andra sidan Faltzburgska arvingarna

såsom innehavare av arrenderätten till egendomen. Då nu en av arvingarna

bestämt tillbakavisat förslaget att frånsälja egendomen de områden,

som förnärvarande innehades av sökandena, kunde måhända försäljningsfrågan

anses icke genomförbar i den form densamma nu förelåge.

Emellertid syntes frågan om en förändrad och för det allmänna mera

gagnerik disposition av denna egendom vara av så stor betydelse, att

försök till egendomens frigörande från de Faltzburgska arvingarna borde

företagas och underhandlingar öppnas för utrönande om skäliga och för

staten antagliga villkor kunde uppnås. Först borde dock egendomen

underkastas eu fullständig och noggrann laga syn, så att alla dess rättsförhållanden

bleve utredda. De Faltzburgska arvingarna syntes icke inne
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

<* Kungl. Maj:ts proposition Nf 74:

Lava egendomen med annan eller bättre rätt än den, som i allmänhet

tillkomme arrendator. De syntes därför vara underkastade bestämmelserna

i gällande lag angående nyttjanderätt till fast egendom, liksom

ock i tillämpliga delar jämväl nuvarande bestämmelser angående förvaltningen

av kronans jordbrnksdomäner. Härav skulle följa, att innehavarna

av den perpetuel^ arrenderätten ej utan vidare hade rätt till

sublokation, ej rätt att efter behag nybygga eller förändra egendomens

hus, ej rätt att nyanlägga torp eller låta andra å egendomen uppföra

enskilda hus in. in.

Länsstyrelsen anförde bland annat följande. Genom s. k. perpetnellt

arrende vore kungsladugården 0 mantal Lindhov nr 1 upplåten

till arvingarna efter landshövdingen friherre Axel Faltzburg mot ett till

staten utgående årligt arrende av 109,914 hektoliter råg och 54,9 5 7

hektoliter korn att lösas enligt litt. A i länets markegångstaxa. Innehavarna

av arrendet, vilka, på sätt vid handlingarna i ärendet fogade

släkttavlor utvisade, numera utgjordes av avkomlingar efter överstlöjtnanten

Morman och kaptenen Påhlrnan, hade i sin ordning utarrenderat

egendomen för tiden till den 25 mars 1915 emot ett årligt arrende av 12,000

kronor med skyldighet för arrendatorerna att gälda jämväl förenämnda

till staten utgående arrende. Till egendomen hörde den utanför staden

Yrarberg belägna ön Getterön, där sökandena mot viss årlig i penningar

bestämd avgift arrenderade de av dem innehavda torp, vilka i regel

vore bebyggda med torparna tillhöriga hus. På grund av Getteröns läge

och avstånd från själva huvudgården kunde dess frånskiljande icke

på något sätt verka menligt på skötseln av huvudgården. Sökandena

hade i sin ansökan hemställt om rätt att få inköpa torpen å Getterön.

Då de emellertid utom den till torpen anslagna åkerjorden jämväl använde

betydliga utmarker på ön till bete för sina kreatur, och ön dessutom

utgjordes av bergpartier, samt den del, som icke komme att upplåtas

till torpare, skulle bliva nästan utan värde för huvudgården, ansåge

sig länsstyrelsen böra tillstyrka, att, därest upplåtelse till sökandena

av äganderätt till torpen skulle beviljas, dylik upplåtelse måtte gälla

hela Getterön. Fullständig styckning av hela ön borde verkställas, och

enahanda bestämmelser för de särskilda lägenheternas förvärvande därvid

lastställas, som nu vore gällande för förvärvande av egna hem å

kronoegendomar. De för lägenheterna inflytande köpeskillingarna borde

naturligen fördelas mellan »donationsinnehavarna» och kronan efter någon

på förhand bestämd fördelningsgrund. Att uppgöra en rättvis sådan

vore dock förenat med svårigheter. Ehuru kronan vore ägare till egendomen,

droge hon dock därav för närvarande icke större fördel än före
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts proposition Nr 74. 7

nämnda enligt markegång utgående arrende, vilket för år 1913 representerat

ett belopp av 1,490 kronor 43 öre, under det »donationsinnehavarna»

i sin ordning hade en nettoinkomst från egendomen av 12,000

kronor årligen, Det vore tydligt, att så länge det förhållande kvarstode,

att kronan vore ägare till egendomen och en släkt med många medlemmar

hade s. k. ständig besittningsrätt till densamma, de båda intressemotsatser,

som härigenom med nödvändighet uppkomme, i’ hög grad

verkade hindrande på skötseln och sättet för egendomens disponerande.

Därför syntes det länsstyrelsen vara synnerligen önskvärt, att sådana

åtgärder bleve vidtagna, att full och oinskränkt äganderätt till egendomen

kunde bliva tillförsäkrad antingen kronan eller »donationsinnehavarna».

Ehuru länsstyrelsen ansåge, att upplåtelse av hela Getteröu

till egna hem åt sökandena skulle vara både lämplig och önskvärd, föreställde

sig dock länsstyrelsen, att med de säregna förhållanden, som vore

rådande beträffande Lindhov, allt för stora praktiska svårigheter fullösande

av denna fråga skulle uppkomma. Då därtill komrae, att försäljning

av någon del av egendomen icke rätteligen syntes kunna äga

rum, med mindre samtliga »donationsinnehavarna» därtill lämnat sitt

samtycke, men ansökningen blivit bestridd av en utav dessa, funne länsstyrelsen

sig böra avstyrka bifall till torparnas framställning.

I sitt utlåtande hemställde domänstyrelsen, att då en av innehavarna

av den perpetuel^ arrenderätten, kaptenen Hasselström, bestritt

bifall till ansökningen, densamma icke måtte föranleda någon Kungl.

Maj:ts vidare åtgärd.

Kammarkollegium, som genom remiss fick sig anbefallt att avgiva

utlåtande i detta ärende, föranstaltade om utredning genom andra arkivkontoret

angående kungsgården Lindhov samt avgav utlåtande den 20

april 1916. Jämte meddelande att i nu gällande jordebok för Lindbergs

socken upptoges bland kronoegendomar under allmän disposition dels bland

kungs- och kungsladugårdar 6 mantal Lindhov nr 1, och dels bland jordlägenheter

Getterön nr 1, en ö, anförde kollegiet, att det av sökandena begärda

tillståndet att få med äganderätt förvärva de av dem nu brukade

torp å Getterön uppenbarligen icke kunde lämnas utan medgivande av

samtliga innehavarna av det perpetuel^ arrendet av kungsgården. Som

emellertid en av dessa bestritt bifall till ansökningen, syntes en försäljning

av torpen å Getterön icke för det dåvarande kunna genomföras.

Då det emellertid syntes önskvärt, att kronan erhölle fri dispositionsrätt

till Lindhovs kungsgård, i vilket fall den föreliggande försäljuingsfrågan

givetvis skulle komma i förändrat läge, ansåge kollegium sig böra

ifrågasätta, huruvida ej skäl kunde anses föreligga, att underhandlingar

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kutigl. Mcy:ts proposition Nr 74.

inleddes med innehavarna av den perpetuella arrenderätten i syfte att

utröna, huruvida skäliga och för staten antagliga villkor skulle kunna

uppnås för förvärvande åt kronan av den rätt, varmed kungsgården på

grund av det perpetuella arrendet nu innehades.

Vid ärendets föredragning den 29 september 1916 fann Kung!.

Maj: t torpar nas framställning icke för det dåvarande föranleda annan

åtgärd, än- att Kung! Maj:t bemyndigade domänstyrelsen att föranstalta

om underhandlingar med innehavarna av den perpetuella arrenderätten

till ifrågavarande kungsgård i syfte att utröna, huruvida skäliga och

för staten antagliga villkor kunde uppnås för förvärvande åt kronan av

den rätt, varmed kungsgården på grund av det perpetuella arrendet

innehades, samt att därefter inkomma med redogörelse för utgången

av samma underhandlingar ävensom med det förslag, som därav kunde

föranledas.

I anledning härav anmodade domänstyrelsen länsstyrelsen i Hallands

län att inleda underhandlingar i nämnda syfte. 1 utlåtande den 5 maj

1917 meddelade länsstyrelsen, att utsikt förefunnes att få arrenderätten

till Getterön överlåten på Varbergs stad, för vilket fall svårigheter icke

syntes skola komma att föreligga att få öns lägenhets- och torpinnehavares

intressen vederbörligen iakttagna. Beträffande inlösen av arrenderätten

till egendomen i övrigt meddelades, att sådan inlösen bestritts

av två av arrendator erna och att av de övriga sådana villkor uppställts,

att desamma icke syntes kunna läggas till grund för vidare underhandlingar

i ärendet.

Sedan domänstyrelsen i skrivelse den 11 maj 1917 till Kungl.

Maj:t inkommit med redogörelse för utgången av underhandlingarna,

remitterades ärendet till justitiekanslersämbetet. I utlåtandet den 28

juni 1917 anförde detta ämbete följande:

»Enligt lagen den 14 juni 1907, om vad iakttagas skall i avseende å införande

av lagen om nyttjanderätt till fast egendom, är 8 kap. 5 § bjggningabalken

upphävd allenast i fråga om sådan nyttjanderätt, varom stadgas i nya lagen.

En dylik nyttjanderätt är icke ifrågavarande perpetuella arrenderätt, och om denna

gäller således alltjämt stadgandet i 8 kap. 5 § byggningabalken, att landbo ej må

låta annan nyttja och bruka något av gårdens ägor, utan jordägaren giver där lov

till. Aven nyss nämnda lag om nyttjanderätt innehåller för övrigt (i 2 kap. 8 §),

att utan jordägarens medgivande må ej arrendator åt annan till brukande upplåta

fastigheten eller del därav.

Kronan synes sålunda vara berättigad att begära avhysning av de personer,

som nu eller framdeles må bruka egendom allenast efter upplåtelse av Faltzburgs

arvingar och utan kronans medgivande. Detta förhållande bör tydligen vara ägnat

att dels för Faltzburgs arvingar avsevärt förringa värdet av den perpetuella arrende
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj;ts proposition Nr 74.

rätten dels ock minska deras motvilja mot att inlåta sig på en för det allmänna

tillfredsställande överenskommelse med kronan.

Det framgår icke av de för justitiekanslersämbetet tillgängliga handlingar,

huruvida kronans representanter vid de försök till underhandlingar, som må hava

förekommit, framhållit för Faltzburgs arvingar den brist, som enligt vad ovan sagts

enligt justitiekanslersämbetets åsikt vidlåder deras perpetuella arrenderätt. Skulle

emellertid så icke hava skett, torde måhända ett nytt dylikt försök visa sig mera

framgångsrikt, om just nämnda brist därvid bleve kraftigt betonad.»

Sedan domänstyrelsen i anledning härav, jämlikt remiss den 3

juli 1917, anmodats'' avgiva förnyat yttrande, har domänstyrelsen återupptagit

underhandlingar med arrenderättsinnehavarna, vilka underhandlingar

dock ännu ej lett till resultat.

Vid sista utarrenderingen av Lindhovs kungsgård år 1914 för de

Faltzburgska arvingarnas räkning bestämdes, att arrendetiden skulle utgöras

av 18 år och upphöra den 14 mars 1933. Arrendebeloppet är

bestämt till 10,700 kronor. Från arrendet har undantagits Getterön

med därå varande torp och lägenheter men rätt till tångtäkt å Getterön

förbehållits huvudgården. Friherre Faltzburgs arvingar uppbära numera

direkt de från Getteröns torplägenheter inflytande arrendeintäkter, uppgående

till något över 3,000 kronor. Å Getteröns samtliga till ett tjugutal

uppgående torplägenheter äro byggnaderna enskild egendom med

undantag av att manhus och ladugårdsbyggnader å torpen nr 1 och 2

tillhöra staten.

Nu hava stadsfullmäktige i Varberg i skrivelse den 29 augusti

1917 anhållit, att Varbergs stad måtte få förvärva äganderätten till

Getterön. Såsom skäl härför , hava stadsfullmäktige anfört, att ön läge

omedelbart intill staden, endast omkring 700 meter från stadens hamn,

varigenom vissa delar av ön i framtiden kunde bliva av betydelse för

utvidgning av hamnen. Vidare ansåge stadsfullmäktige det önskvärt,

att det å ön allt mer tilltagande fria badortslivet ställdes under Varbergs

havsbads överinseende. Stadsfullmäktige utfästa sig att vid bifall till

ansökningen medgiva innehavarna av å ön befintliga torplägenheter rätt

att förvärva äganderätten till sina torp med dess inägor samt rätt till

nödigt bete ävensom till fiske och tångtäkt, allt enligt uppmätning, utstakning

och värdering av domänintendenten i Hallands län och på

sätt, som funnes stadgat rörande försäljning av torplägenheter från

statens jordbruksdomäner. För vinnande av i ansökningen avsett ändamål

hade stadsfullmäktige av Hilda Svalander in. fl. i egenskap av friBihang

till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. (12 höft. (Nr 74.) 2

Ansökning

1917 av Varbergs

stad.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 74.

herre Faltzburgs arvingar, såsom innehavare av den perpetuel]a arrenderätten

till ön, utverkat den 19 februari och den 27 juni 1917 dagtecknade

förklaringar av följande hädelse:

»Därest Kungl. Maj:t och kronan till Varbergs stad försäljer den under egendomen

Lindhov i Lindbergs socken. Himle härad och Hallands län lydande ön

Getterön och medgiver friherre Axel von Faltzburgs arvingar såsom innehavare av

den perpetuella arrenderätten till Lindhov med Getterön att avstå från arrenderätten

till Getterön utan att arrenderätten i övrigt förminskas eller inskränkes;

så förklara vi härmed i egenskap av innehavare av den perpetuella arrenderätten

till Lindhov med Getterön, att vi avstå från arrenderätten till Getterön med

vad därtill hörer, under villkor, dels att staden inom sex månader efter det försäljningen

i laga ordning skett till Kungl. Maj:t och kronan eller annan behörig

myndighet eller person utbetalar såsom köpeskilling för Getterön åttifemtusen

(85,000) kronor, och dels att innehavarna av den perpetuella arrenderätten till

Lindhov med Getterön tillerkännes rätt att åtnjuta avkastningen eller ränta å köpeskillingen,

85,000 kronor, i ersättning för nvttjanderätten till Getterön.

I sammanhang härmed förklara vi:

att avgalden till kronan för arrenderätten till Lindhov med Getterön må i

sin helhet utgå från huvudgården ensam;

att vi åtnöja oss med de föreskrifter rörande förvaltningen av ifrågavarande

85,000 kronor, som kunna varda av Kungl. Maj:t eller annan vederbörlig myndighet

meddelade;

att tillträde till Getterön må ske omedelbart efter det ersättningsbeloppet

blivit erlagt, förbehållande vi oss att själva uppbära de arrendebelopp av torparna

å Getterön, som avse tiden före tillträdet; samt

att vi förbehålla rättighet åt innehavarna av huvudgården, kungsladugården

Lindhov, att för eget behov för all framtid taga tång vid Getteröns stränder samt

därstädes bedriva fiske.

Vi vilja upplysa, att torparna å Getterön, vilka nu sitta å sina torp utan

kontrakt, pläga betala arrendeavgälderna den 20 september och den 20 mars varje år.

Det är avtalat, att torparna å Getterön, i händelse försäljning till Varbergs

stad kommer till stånd, skola om de så önska på skäliga villkor få behålla

sina torp.

Detta medgivande är för oss bindande intill utgången av år 1919.»

Vid denna förklaring- hava fogats stamtavlor för utvisande av de

nuvarande arrendeinnehavarnas släktskap med friherre Faltzburg.

Stadsfullmäktige hava hemställt, att Varbergs stad måtte få förvärva

äganderätten till Getterön mot erläggande av omförmälda belopp

av 85,000 kronor till arrenderättsinnehavarna, vilkas rätt till ön i samband

därmed borde upphöra.

Efter det att på bekostnad av Varbergs stad lantmäteriauskultanten

Erik Stigman upprättat karta jämte den 26 januari 1918 dagtecknad

beskrivning och den 16 februari 1918 dagtecknat förslag till indelning

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj;ts proposition Nr 74.

av alla ägorna ä Getterön samt domänintendenten i länet med biträde

av vederbörande uppskattningsmän verkställt saluvärdering av de torp

och lägenheter å Getterön, som ansågos böra hembjudas nuvarande innehavare

till inlösen, har länsstyrelsen i Hallands län den 3 september 1913

avgivit utlåtande i ärendet.

Enligt kartbeskrivningen utgör Getteröns hela areal 317.546 hektar,

därav 5.152 hektar tomt, 102.06 3 hektar åker, 10.9 05 hektar äng ocli

199,4 2 6 hektar berg och betesmark. Av värderingsprotokollet, vilket

dagtecknats den 24 augusti 1918, inhämtas bland annat följande.

Getterön vore belägen i Kattegatt strax utanför fastlandskusten mitt framför

staden Varbergs hamn. Avståndet från hamnpiren till öns närmaste sydliga

udde, den s. k. Klöven, vore omkring 800 meter. Den bukt av Kattegatt, som

här insköte mellan å ena sidan den Varberg tillhöriga fastlandskusten och å

andra sidan Getterön jämte skäret Skrivarklippan, utgjorde en naturlig yttre redd

för Varbergs hamn.

Med avseende på den topografiska och geologiska beskaffenheten bestode öns

nordvästra, västra och södra delar av kala. delvis höga klippor, och syntes ön för övrigt

hava bildats genom uppgrundning i lä bakom dessa klippor. Något egentligt strandbete

av mera betydande värde funnes icke. Därtill vore stränderna allt för stenfyllda

och klippiga. Endast i öns östliga delar och särskilt mot den norra stranden

förefunnes strandbete i något större utsträckning och av mera betydande värde. Givetvis

förekomme dock något om än ringa bete mellan klippor och stenar å de andra

delar av ön, som icke vore uppodlade till åker. Den av lantmätaren som äng betecknade

jorden vore i allmänhet mycket stenig och torrt belägen på grusbotten,

vadan denna ängsmark hade ringa värde.

Åkerjorden bestodc av mer eller mindre djup mylla på sand och grusbotten.

Lerhaltig matjord funnes icke, och, så vitt utrönas kunde, förefunnes lerhaltig alv

allenast på ett ställe. Åkerjorden vore i öns mitt av bättre beskaffenhet, djupare

mylla och vilande på mera fuktig botten, vadan dikning bär erfordrades. Några

öppna diken förekomme, men någon tidsenlig dränering hade ännu ej kommit till

utförande. Sådan hade hittills knappast varit möjlig, då förpanta i denna trakt hade

sina åkertegar liggande om varandra. Först efter ett ordentligt genomfört skifte,

så att varje torpare finge all sin åkerjord sammanförd i ett sammanhängande skifte,

kunde en sådan till ett rationellt jordbruk hörande grundförbättring som dränering

tänkas komma till utförande. Med hänsyn till omständigheterna på ön syntes torparna

i allmänhet hava på oklanderligt sätt hävdat jorden till sina torp. Till

uppehållandet av jordens växtkraft hade utnyttjandet av tångtillgången vid öns

stränder varit dem eu god hjälp. Flera torpare idkade därjämte fiske såsom binäring.

Dock ej storsjöfiske, enär inga större båtar vore hemmahörande på Getterön,

där endast mindre båtar och ekor förekomme, vadan således fisket huvudsakligen

inskränkte sig till s. k. backefiske i ön omgivande vatten.

Beträffande det av lantmätaren uppgjorda förslaget till uppdelning av (Jetteröns

åkerjord och betesmark hade uppskattningsmännen i stort sett intet väsentligt

att däremot erinra. Förslagets bärande och fullt riktiga grundtanke hade tydligen

varit att med bibehållande av torpens gamla hustomter kunna sammanföra

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 74.

jorden så, att varje torp finge hela sitt nya ägovälde utav såväl åker som betesmark

uti ett skifte, samt att varje torp Unge ungefär lika stor åkerareal, som

torpet tidigare innehaft, vartill komme strävandet efter erhållandet av mera regelbundna

gränser torpen emellan. Därjämte hade utlagts nödigt antal vägar.

Vid besök å ön hade torparna utfrågats angående skiftesläggningen. De syntes

alla hava av lantmätaren fått upplysning om de nya torpgränserna och vore således

på det klara med skiftets innebörd. Det stora flertalet förefölle ock att vara nöjda

med skiftesförslaget. Då den odlade jorden läge i mitten av ön och de flesta torpen

vore där samlade, hade det mött stora, för att ej säga oövervinneliga svårigheter

att utföra skiftesläggningen på ett sådant sätt, att varje torp i sammanhang

med sina inägor finge ett betesmarksområde av önskad storlek. Att av oskiftad

mark i någon trakt av ön avsätta ett område till gemensam »betesallmänning»

mötte jämväl sina svårigheter och syntes knappast vara i överensstämmelse med

skiftesstadgans bestämmelser. Utrymme för ett sådant områdes avsättande funnes

ej heller annorstädes än å Getteröns västligaste delar och dessa delar vore så

bergiga och sandiga, att de voro nära nog värdelösa som betesmark. Dessa västliga

områden borde skogskultiveras i de delar, sådant vore möjligt. Stannade slutligen

sistnämnda område i staden Varbergs händer, vore väl troligt att de bleve

skogskultiverade. Avsattes här en allmänning för torparna eller jorden dem emellan

uppdelades, vore det sannolikt slut med alla förhoppningar att här få se skog

uppväxa. Och dock hade i äldre tider funnits skog å Getterön. Så långt det varit

möjligt hade i alla fall varje torpare blivit tillskiftad jämväl betesmark.

Uppskattningsmännen funne således icke anledning att påyrka ändring i

skiftesläggningens allmänna karaktär. Vissa mindre jämkningar borde emellertid

ske. — Dessa verkställdes därefter före uppskattningen.

Genom förrättningen hava utlagts områden till 20 lägenheter,

varav en skolhustomt, med en areal av tillhopa 185.45 5 hektar, varav

5.116 hektar för samfält bruk. Lägenheterna hava saluvärderats till

80.500 kronor. I denna summa ingå 3,300 kronor för kronan tillhöriga

byggnader.

Länsstyrelsen i Hallands län har i sitt förberörda utlåtande i huvudsak

anfört följande.

I stadens ansökning hade särskilt framhållits vikten för staden, som vore en

av landets mest besökta badorter, att ordna och reglera det fria badliv, som för

närvarande fördes å ön. Hur lämpligt detta än kunde vara, syntes det dock

kunna äga rum utan att staden förvärvade äganderätt till ön. Men staden hade

därjämte ett vida viktigare intresse att bliva ägare av Getterön, ett intresse, som

endast mera i förbigående blivit i ansökningen något berört. Där nämndes nämligen,

att vissa delar av ön i en framtid kunde bliva av hehov för kommande utvidgningar

av Varbergs hamn. Såvitt länsstyrelsen kunnat finna vore detta intresse

av särdeles stor betydelse. Varbergs stad hade genom sin belägenhet vid

västerhavet och med de järnvägar, som från olika håll löpte in i staden, stora förutsättningar

att bliva en betydelsefull industri- och handelsstad. Men för att så

skulle bliva fallet vore det nödvändigt, att staden skaffade sig en stor och god hamn.

Möjlighet att erhålla en sådan förefimnes tydligen. Men i denna hamn borde öppen
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcijds proposition Nr 74. 13

barligen Getterön ingå såsom ett av naturen själv danat skydd i väster emot det

påliggande havet.

Den uppgörelse, som staden lyckats tratta med innehavarna av den perpetuel^

arrenderätten till ön, och den möjlighet, som under ärendets utredning öppnats

att med stadens förvärv av äganderätten till ön kunna förena lägenhetsägarnas

önskningar att bliva ägare till de av dem brukade jordlotterna, måste hälsas

med stor tillfredsställelse.

Vad beträffade berörda uppgörelse med friherre Axel Falzburgs arvingar

ville länsstyrelsen fästa uppmärksamheten därå, att arvingarna icke vore bundna

av densamma längre än till utgången av År 1919 och att det således vore av stor

vikt, att ett avgörande i frågan träffades dessförinnan. Detta vore av desto större

betydelse, som "det torde vara att antaga, att med den uppjobbning av fastighetsvärdena,

som under senaste tiden ägt rum, och med de värdebelopp, som vid nu

skedd uppskattning åsatts de brukade jordlotterna, arvingarna vid en ny uppgörelse

skulle komma att betinga sig en vida högre gottgörelse, än nu avtalats.

Genom det uppgjorda förslaget om upplåtelse av jord till lägenhetsinnehavarna

hade dessas önskemål icke till hela sin utsträckning tillmötesgåtts, men

syntes detta dock skett i hela den utsträckning, som varit möjlig, då man, såsom

länsstyrelsen funnit vara riktigt, framför allt måst tillse, att stadens intresse för

en blivande hamnanläggning bleve iakttaget.

Det sammanlagda belopp, som lägenlietsinnehavarna enligt den gjorda uppskattningen

skulle hava att erlägga för att förvärva äganderätt till sina jordlotter,

närmade sig det belopp av 85,000 kronor, som staden förbundit sig utbetala såsom

köpeskilling för ön och av vilket belopp friherre Falzburgs arvingar betingat

sig rån teavkastningen. Efter avdrag av det belopp utav 3,300 kronor, vartill vissa

kronan tillhöriga byggnader värderats, skulle nämligen den summa lägenhetsinnehavarna

hade att erlägga för själva jorden uppgå till 80,200 kronor.

Då värderingsmännens uppskattning säkerligen måste äga fullt vitsord, kunde

härav endast dragas den slutsatsen, att staden lyckats utverka nämnda arvingars

samtycke för eu i förhållande till nu gällande pris avsevärt låg köpeskilling.

Då såsom ovan nämnts vissa kronan tillhöriga byggnader uppskattats till

ett värde av 3,300 kronor, syntes Yarbergs stad höra erlägga detta belopp utöver

de 85,000 kronor, som staden erbjudit sig att betala i köpeskilling för ön.

Som arvingarna enligt den med dem träffade uppgörelsen medgivit, att avgälden

till kronan för arrenderätten till Lindhovs kungsgård med Getterön finge i sin

helhet utgå från huvudgården ensam, .skulle kronan icke komma att lida någon

direkt förlust genom Getteröns försäljning till staden. Det kunde ju ifrågasättas,

att kronan av staden skulle betinga sig en särkild köpeskilling med tanke på alt

kronan skulle kunna träffa någon uppgörelse med friherre Falzburgs arvingar

och såmedelst själv komma i besittning av ön. Länsstyrelsen saknade emellertid

varje utgångspunkt för bedömande av vad kronan i sådant avseende skäligen skulle

kunna fordra av Varbergs stad. Med hänsyn därtill att ön måste anses för kronan

sakna varje värde syntes det länsstyrelsen kunna ifrågasättas, om icke statens intresse,

att staden erhölle en god hamn, vore så stort, att något särskilt belopp

icke bolde av staten äskas utöver vad staden gentemot friherre Faltzburgs arvingar

förbundit sig att betala såsom köpeskilling för ön jämte ovannämnda 3,300

kronor för kronan tillhöriga byggnader.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:t* proposition Nr 74.

I skrivelse den 26 september 1918 hava torpare och lägenhetsinnehavare

å Getterön hemställt om bifall till Varbergs stads ansökning''

samt förklarat att de icke hade något att erinra beträffande föreslagna

områden för av dem innehavda torp, att de funne de av förrättningsmännen

för samma områden föreslagna försäljningsvärden fullt skäliga,

samt att en var av dem vore villig att till sålunda föreslaget pris inköpa

det område, som enligt förrättningsmännens förslag skulle avses

för hans torp.

Domänstyrelsen har den 25 oktober 1918 avgivit utlåtande av

följande innehåll:

»Lika med Eders Kungl. Maj:ts befallningsliavande linner domänstyrelsen

staden böra givas företräde framför lägenhetsinnehavarna att förvärva Getterön,

dock under villkor, att staden i sin tur till lägenhetsinnehavarna överlåter äganderätt

till lägenheterna. Den ar friherre Faltzburgs arvingar fordrade ersättningen

synes kunna godkännas. Då emellertid staden genom den ifrågasatta transaktionen

skulle komma i besittning av öns stränder med en areal av 138.2 7 70 hektar

under det att genom försäljningen av lägenheter staden skulle få det av friherre Faltzburgs

arvingar fordrade lösenbeloppet i det närmaste betäckt, synes kronan

höra av staden som köpeskilling för Getterön fordra lägst 70,000 kronor utöver det

belopp,'' friherre Faltzburgs arvingar betingat sig.»

I anledning av vad domänstyrelsen sålunda anfört hava stadsfullmäktige

i Varberg inkommit med en den 18 november 1918 dagtecknad

skrivelse av i huvudsak följande innehåll.

Domänstyrelsen syntes hava antagit, att Getteröns stränder skulle hava

nästan lika högt värde som alla de redan värderade torpen och lägenheterna på

ön. Detta antagande kunde icke vara grundat på något annat, än att arealen a

strandområdena vore förhållandevis stor.

Ehuru staten icke för närvarande hade, eller såvitt det kunde tänkas, framdeles

kunde få någon nyttjanderätt till Getterön, och det staten tillkommande årliga

ärendet, som friherre Faltzburgs arvingar skulle erlägga, vore beräknat att

framdeles utgå i sin helhet från huvudgården Lindhov, ansåge stadsfullmäktige det

möjligt, att till staten borde utgå någon köpeskilling för äganderätten till Getterön.

Länsstyrelsen i Hallands län hade emellertid i sitt utlåtande funnit det kunna

ifrågasättas, att någon särskild köpeskilling i detta avseende icke borde påkallas.

Därest sådan köpeskilling skulle ifrågakomma, hade stadsfullmäktige tänkt, att

denna skulle få utgöra endast en ringa del eller någon procent av vad staden

skulle betala^ för nyttjanderätten till ön. Däremot hade stadsfullmäktige icke kunnat

finna något skäl för att storleken av den areal, bestående av öns stränder,

som staden Unge över efter försäljning av torpen och lägenheterna på ön, skulle

till någon avsevärd betydenhet få inverka på värdet av äganderätten till ön.

Vid fråga om bestämmande av köpeskilling för äganderätten till ön borde

hänsyn tagas till att största delen av arealen och den ojämförligt största delen av

värdet å ön utgjordes av torp och lägenheter, vars innehavare genom ifråga
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 74.

varande åtgärder skulle beredas tillfälle att förvärva äganderätten till desamma.

Därigenom skulle åstadkommas till antalet tjugofem egnahemslägenheter. Då staden

befrämjat detta genom att förvärva nyttjanderätten till ön, vilket torparna

därstädes förgäves eftersträvat, ansåge stadsfullmäktige det skäligt, att staten med

hänsyn till det goda och nationellt värdefulla syftemål, som läge i befrämjande av

skapandet utav egna hem, understödde detta syftemål med att avstå från den på berörda

del av på ön belöpande andel av möjligen blivande köpeskilling för äganderätten.

Vid tillfälle sådant som detta borde det mera tillkomma det allmänna än den enskilde

att befrämja bildandet av egna hem. Staden komme icke att göra någon

affärsvinst å inköpet. Då nämligen staden för nyttjanderätten till ön skulle utbetala

85,000 kronor samt finge vidkännas kostnader för lantmäteriförrättningen

in. m. med 5,200 kronor, komme stadens utgifter att belöpa sig till 90,200 kronor.

Då staden i likvid för torp och lägenheter på ön — efter avdrag av 3,300 kronor

för staten tillhöriga byggnader — endast skulle erhålla 80.200 kronor, bleve stadens

kostnader för övertagande av ön 10,000 kronor.

Den 23 november 1918 anbefalldes domänstyrelsen att föranstalta

om upprättande i vederbörlig- ordning- av saluvärdering jämväl å den

del av Getterön, som icke innefattades i den av domänintendenten jämte

värderingsmän under år 1918 verkställda uppskattning av torp och

lägenheter å ön.

Med anledning- härav har länsstyrelsen i Hallands län med skrivelse

den 12 december 1918 överlämnat instrument över dylik saluvärdering.

1 instrumentet framhålles, att det är Getteröns mindervärdiga

delar, huvudsakligen öns nordvästra, västra och södra strandpartier, som

skulle av staden behållas. Med avseende på de grunder, som följts vid

värderingen, har antecknats, att tomt och åkerjord värderats till det

högsta pris, vartill sådan jord beräknats vid föregående värdering av

lägenheterna, att betesmarken å ägofiguren 161 beräknats till högre

värde än vid lägenhetsvärderingen, att ängen samt det område, som

angåves av ägofigurerna 282, 290, 291 och 293, oaktat sin ur betesoch

odlingssynpunkt värdelösa beskaffenhet, upptagits till ett högre värde

med hänsyn till där befintlig båtplats, strandens användning som

badstrand samt belägenheten mitt för Varbergs hamn, samt att den övriga

areal, som nu vore föremål för värdering, beräknats till ett genomsnittspris

av 100 kronor per hektar, oaktat stora delar därav utgjordes

av kala berg, som ej ens kunde skogsodlas. Slutligen har antecknats, att

uppskattningsmännen icke ansett sig kunna värdesätta — och därför ej

heller gjort avdrag för — den värdeminskning, som kunde anses ligga

i de servitut eller förbehåll angående rätt till båtplatser, tångtäkt och

fiske, som förbehållits såväl huvudgården Lindbov som ock de till torpare

och lägonhetsinnehavare avsedda områdena. Under dessa förutsättningar

hava nu ifrågavarande delar av Getterön saluvärderats till 20,450 kronor.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kung}. Maj.ts proposition Nr 74.

Länsstyrelsen har hemställt, att Varbergs stad måtte få förvärva

äganderätten till Getterön för en köpeskilling av 108,750 kronor, varav

85,000 kronor såsom ersättning till Faltzburgska arvingarna, 3r300

kronor såsom ersättning för kronan tillhöriga byggnader samt 20,450

kronor såsom ersättning för den mark, som icke överlätes å lägenhetsinnehavarna.

Domänstyrelsen har i utlåtande den 20 december 1918 anfört:

»Uppskattningsmännen hava värderat 1 hektar 99.5 0 ar tomter och åkerjord

efter 800 kronor per hektar, 9 hektar 42,so ar äng, berg och betesmark

efter 400 kronor per hektar, 15 hektar 7 ar bättre betesmark efter 300 kronor

per hektar samt 105 hektar 59,80 ar berg, sämre betesmark och strandremsor

efter 100 kronor per hektar. Då emellertid härvidlag huvudvikten ej ligger å

markens lämplighet för odling utan å dess användbarhet för industriella och merkantila

ändamål, finner styrelsen den gjorda värderingen föga tjänlig att läggas till

grund för en beräkning av områdets värde. Med hänsyn till områdets betydande

utsträckning, dess belägenhet i närheten av Varbergs stad och dess värde ur nyss

angivna synpunkter anser sig styrelsen, trots uppskattningsmännens värdeberäkning,

böra vidhålla sitt förut i ämnet gjorda uttalande, att kronan bör av staden som

köpeskilling för Getterön fordra lägst 70,000 kronor utöver det belopp, friherre

Faltzburgs arvingar betingat sig.»

Med anledning av vad domänstyrelsen sålunda anfört hava utsedda

ombud för stadsfullmäktige i Varberg i eu till Kungl. Maj:t ingiven

skrift bestritt såväl att några särskilda grunder borde tillämpas

vid värdering av den mark, staden skulle behålla, som ock att denna

mark skulle äga ett industriellt och merkantilt mervärde i förhållande

till den övriga delen av ön.

Härutinnan borde uppmärksammas, att domänintendenten och värderingsmännen

vid sin uppskattning av strandmarkens värde även i den mån sådant varit

befogat tagit hänsyn till strandmarkens möjliga användbarhet för industriella och

merkantila ändamål, i det de upptagit vissa ägofigurer till ett värde av 400 kronor

per hektar, ehuru detta markområde av värderingsmännen ansetts ur betes- och

odlingssynpunkt värdelöst.

Vad domänstyrelsen anfört därom, att nu ifrågavarande mark ur industriell

och merkantil synpunkt hade ett mervärde på grund av »områdets betydande utsträckning

och dess belägenhet i närheten av Varbergs stad», bevisade emellertid

enligt ombudens förmenande intet. Varje i närheten av en stad beläget större

område hade uppenbarligen icke under alla förhållanden ett merkantilt och industriellt

mervärde, utan sådant värde konstituerades av helt andra faktorer, nämligen

resp. områdens lämplighet för merkantila och industriella anläggningar samt

icke minst beräknelig efterfrågan av mark för dylika anläggningar. De områden av

Getterön, som staden beräknats skola behålla, kunde ej tänkas bliva använda för

industriella eller merkantila ändamål. Områdena utgjordes av flerstädes helt smala

strandremsor av en ö, som väl läge nära Varbergs stad men som saknade ordnad

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 74.

kommunikation med staden, ja med fasta landet över huvud. A ön saknades för

närvarande fullständigt ordentliga vägar. Större delen av öns södra strand och

hela dess östra strand läge vid grunda, ofarbara vikar. Dess norra, västra och

sydvästra stränder läge oskyddade mot öppna havet med mängder av grund

utanför. Sådana strandremsor kunde väl icke hava värde ur merkantil och industriell

synpunkt. Och detta desto mindre som å fasta landet mitt emot ön funnes

nästan obegränsade områden för industriella eller merkantila anläggningar med

goda förbindelser med järnvägsstation och hamn. Således saknades vad Getteröns

strandområden anginge den första förutsättningen, lämplighet för industriella och

merkantila anläggningar, ja, man syntes med rätta kunna säga, att ifrågavarande

områden vore fullständigt oanvändbura för anläggningar av ifrågakomna art.

Justitiekanslersambetet, som genom remiss anbefallts att avgiva

utlåtande i ärendet, så vitt anginge åsyftad förändring av det mellan

kronan samt friherre Faltzburgs arvingar bestående förhållande

angående arrenderätten till Lindhovs kungsgård, har i utlåtande den

29 januari 1919 yttrat:

»Till den sålunda begränsade remissens besvarande får justi ti ekanslersämbetet

anföra, att från kronans sida intet synes vara att erinra mot det förslag till bestämmelser

uti ifrågavarande hänseende, som innehålles i en bland de remitterade

handlingarna befintlig av Hilda Svalander, med flera, den 19 februari och den 27

juni 1917 avgiven förklaring, samt att i fråga om förvaltningen av det belopp

85,000 kronor, som där omförmäles, lämpligen torde böra föreskrivas, att detsamma

skall överlämnas till förvaltning av statskontoret, som, enligt vad handlingarna

utvisa, förut fått mottaga medel, influtna för exproprierad mark från kungsgården.

Enligt justitiekanslersämbetets mening är det uppenbart, att ett avtal med

det innehåll, som i ärendet föreslagits, icke med avseende å Lindhovs huvudgård

innebär någon utvidgning av den nyttjanderätt, som hittills tillkommit friherre von

Faltzburgs arvingar. Skulle emellertid någon tvekan härom råda, bör denna tvekan

undanröjas genom tillägg till det föreslagna avtalet.

Justitiekanslersämbetet anser sig vidare böra fästa uppmärksamheten därpå,

att, så vitt av handlingarna framgår, ifrågavarande förslag icke biträtts av vissa

utav arrenderättens innehavare, nämligen Anna Celestina Wilhelmina Kleberg,

sergeanten Ernst Heijmels hustru Dagmar Emilia Heijmel, född Hasselström, och

änkefru Augusta Ottiliana Lagercrantz, född Hasselström, och ej heller av Fr. Båll,

gift med en av innehavarna, Marie Louise Båll, född Möller».

Från det allmännas synpunkt synes det mig önskligt, att det

perpetuel^ arrendeförhållande, som nu äger rum beträffande Lindhnvs

kungsgård med underlydande, måtte bliva avvecklat. Förslag till dylik

avveckling föreligger nu beträffande den i arrendet ingående ön Getterön.

Att till respektive innehavare överlåta de å ön befintliga torp

med vederbörligen reglerade ägoområden står i full överensstämmelse

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 62 käft. (Nr 74.) 3

Departe
mentschefen
-

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj-ts proposition Nr 74.

med principerna för egnahemsupplåtelser från kronoegendomar. Då

genom den nu ifrågasatta uppgörelsen dylikt överlåtande garanteras,

finner jag även ur denna synpunkt förslaget kunna godkännas, desto

hellre som de upplysningar, vilka i ärendet lämnats angående de nuvarande

jordbruksförhållandena på Getterön, synas göra det angeläget,

att snarast möjligt nödiga förutsättningar må skapas för ett mera rationellt

jordbruk än som under nuvarande omständigheter är möjligt därstädes.

En annan fråga är, huruvida uppgörelsen bör ske genom förmedling

av Varbergs stad och jämväl innefatta, att staden skall bliva ägare

till de delar av ön, vilka icke överlåtas till egnahem slägenheter. Härvid

är att märka, att, då svårighet visat sig möta att med anledning

av torparnas ansökning år 1913 åstadkomma önskad uppgörelse med

de Faltzburgska arvingarna, staden ingripit och lyckats få en sådan

uppgörelse till stånd. Åven om, såsom justitiekanslersämbetet framhållit,

några av arvingarna icke synas hava deltagit i uppgörelsens godkännande,

torde det icke böra för staden medföra någon större svårighet

att utverka även de återstående arvingarnas medgivande.

Därtill kommer, att jag finner de skäl, som förmått staden att

söka komma i besittning av Getterön och särskilt de delar därav, vilka

skulle stanna i stadens ägo, vara värda allt beaktande, under det att

någon anledning för kronan att behålla i sin ägo sistberörda områden

icke synes förefinnas. Jag anser mig därför böra tillstyrka, att kronan

begagnar det nu yppade tillfället att reglera förhållandena beträffande

Getterön.

Vad angår innehållet i den föreslagna uppgörelsen, bör denna,

såsom från alla sidor föreslagits eller förutsatts, innefatta de i de Faltzburgska

arvingarnas förklaringar den 19 februari och den 27 juni 1917

intagna villkor och bestämmelser. I avseende å föi''valtningen av det

för arrenderättens avlösande bestämda beloppet av 85,000 kronor, av

vilket de Faltzburgska arvingarna skola åtnjuta avkastningen, torde

Kungl. Maj:t böra meddela föreskrifter, sedan riksdagens medgivande

till försäljningen erhållits. I likhet med justitiekanslersämbetet anser

jag d^tta belopp böra överlämnas till förvaltning av statskontoret såsom

redan skett beträffande förenämnda expropriationsmedel för kungsgården

Lindhov.

De Faltzburgska arvingarnas förklaringar innehålla, att arrenderätten

till Getterön avstås »utan att arrenderätten i övrigt förminskas

eller inskränkes». Med anledning av vad justitiekanslersämbetet anfört

vill jag framhålla, att givetvis ingen förändring med avseende å den

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 74.

rättsliga beskaffenheten eller omfånget av arrenderätten till Övriga områden

avses genom nu ifrågasatta avtal. Icke heller lämnas från kronans

sida någon bekräftelse av densamma, sådan den för närvarande

utövas.

Såsom villkor för försäljningen bör föreskrivas, dels att Varbergs

stad styrker, att samtliga arrenderättsinnehavare godkänt det i förenämnda

förklaringar innefattade avtalet, dels ock att staden förbinder

sig att senast mod tillträde den 14 mars 1920 till vederbörande torpinnehavare

försälja de vid uppskattningsförrättningen den 24 augusti

1918 angivna egnahemslägenheter med därvid bestämda ägoområden

och för därvid angivna köpeskillingar.

Vad därefter angår det pris, staden bör betala till kronan, är det

tydligt, att detsamma bör först och främst utgöras av förenämnda avlösningsbelopp

för arrenderätten, 85,000 kronor, som upptagits i förutnämnda

förslag till uppgörelse med de Faltzburgska arvingarna, samt

värdet av kronans hus — vilka ju icke beröras av avtalet med nämnda

arvingar — 3,300 kronor. Beträffande erläggandet av köpeskilling

därutöver hava olika meningar gjort sig gällande.

Vid företagen värdering har värdet av torpjorden jämte skolhustomten

uppskattats till 83,500 kronor. Beträffande den övriga marken

hava domänuppskattningsmäunen värderat densamma till 20,450 kronor,

varvid särskilda värden åsatts olika ägoslag. Domänstyrelsen har däremot

ansett huvudvikten vid värderingen böra läggas å markens användbarhet,

för industriella och merkantila ändamål samt hållit före,

att lägst 70,000 kronor borde fordras utöver löseskillingen för arrenderätten,

vadan alltså enligt styrelsens åsikt köpeskillingen borde uppgå

till minst 155,000 kronor. Staden har häremot invänt, att större

hänsyn till dylik användning av marken än som redan tagits vid uppskattningen

vore med hänsyn till markens läge och beskaffenhet obefogad.

I likhet med domänstjrrelsen kan jag ej undgå att finna de av

uppskattningsmännen angivna värdena å den del av ön, som staden

avses skola behålla, alltför låga med hänsyn till öns läge nära Varbergs

stad och hamn samt dess betydelse för stadens näringsliv och isynnerhet

för stadens egenskap av en livligt besökt badort. Emellertid kan

jag icke heller anse en så stark prishöjning, som domänstyrelsen utan

angivande av närmare beräkningsgrunder förordat, vara av omständigheterna

betingad. Vid övervägande av förhållandena bär jag kommit

till det resultat, att jag för min del vill tillstyrka, att för sistnämnda

delar av ön uppskattningsmännens värde må höjas med ungefär hälften

och värdet upptagas till 30,500 kronor.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 74.

Totalvärdet av ön blir då 83,500 + 30,500 = 114,000 kronor, vilket

belopp bör utgöra köpeskillingen för ön med allt vad därtill hör.

Eftersom härav åtgår för arrenderättens avlösande ett belopp av 85,000

kronor, kommer kronan att tillgodonjuta 29,000 kronor, varav 3,300

kronor utgöra värdet av kronans hus.

Då de Faltzburgska arvingarna ej äro bundna av sina förklaringar

längre än till utgången av innevarande år, bör försäljningen från

kronan till staden hava skett dessförinnan. Såvitt kronans rätt rörer,

bör staden äga tillträda ön, så snart köpeskillingen erlagts.

På grund av vad jag nu anfört hemställer jag, att Eders Kung!.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till Varbergs stad må för en köpeskilling av 114,000 kronor

försäljas den till Liudhovs kungsgård i Lindbergs socken av Hallands

län hörande ön Getterön under villkor:

att Varbergs stad styrker, att samtliga levande innehavare av den

genom kammarkollegiets och statskontorets kontrakt den 12 november

1723 generalmajoren och landshövdingen friherre Axel Faltzburgs arvingar

tillförsäkrade arrenderätt till Lindhovs kungsgård med Getterön förklarat

sig avstå från nämnda arrenderätt i fråga om Getterön under de

villkor och bestämmelser, som innefattas i de av åtskilliga av dessa

arvingar den 19 februari och den 27 juni 1917 avgivna, i ärendet omförmälda

förklaringar;

att Varbergs stad förbinder sig att senast med tillträde den 14

mars 1920 till vederbörande innehavare av torp å Getterön försälja de

vid uppskattningsförrättningen deri 24 augusti 1918 angivna egnahemslägenheter

med därvid bestämda ägoområden och för därvid angivna

köpeskillingar;

att köpeskillingen kontant inbetalas till länsstyrelsen i Hallands

län; samt

att staden vidkännes alla med köpet och lagfart därå förenade

kostnader.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnade, att proposition i ämnet av den lydelse,

bilaga . . . till detta protokoll utvisar, skulle avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Aug. Borgström.

STOCKHOLM, ISAAC MARG US'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1919:145 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning till staden Varberg av den till Lindhovs kungsgård i Hallands län hörande s. 6 i texten
  2. JoU 1919:16 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning till staden Varberg av den till Lindhovs kungsgård i Hallands lön hörande ön Getterön. s. 1 i texten