Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om visst undantag från tillämpningen av 21 § lagen den 16 oktober 1914 om tillsyn å fartyg

1919-02-07 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:77, Med förslag till lag om visst undantag från tillämpningen av 21 § lagen den 16 oktober 1914 om tillsyn å fartyg

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

1

X:r 77.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

visst undantag från tillämpningen av 21 § lagen den 16

oktober 1914 om tillsyn å fartyg; given Stockholms slott

den 7 februari 1919.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade

förslag till lag om visst undantag från tillämpningen av 21 § lagen

den 16 oktober 1914 om tillsyn å fartyg.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 65 käft. (AV 77.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. MajUs proposition nr 77.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om visst undantag från tillämpningen av 21 § lagen den 16 oktober 1914

om tillsyn å fartyg.

Härigenom förordnas som följer:

För tiden till den 1 januari 1920 äger Konungen eller den myndighet,

Konungen därtill förordnar, för särskilda fall medgiva, att den

omständighet, att fartyg icke undergått den i 21 § lagen den 16 oktober

1914 om tillsyn å fartyg föreskrivna sjövärdighetsbesiktning, ej skall

utgöra hinder att fartyget förses med passagerarfartygscertifikat.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då densamma, enligt

därå meddelad uppgift, av trycket utkommit i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

3

Utdrag

ur protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28 januari

1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Petuén,

Nilson,

Löfgren,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Efter gemensam beredning med statsrådet och chefen för justitiedepartementet

anförde chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson:

Under de senaste åren hava utfärdats åtskilliga, till sjölagstift- Gällande

ningens område hörande författningar, avseende att tillgodose de allt la^ng{sjö-9

starkare kraven på tillfredsställande sjösäkerhet. farttsäker
Genom

lag den 16 oktober 1914 om ändring i vissa delar av sjö- heten

lagen hava sålunda lämnats en del mera allmänna föreskrifter rörande

fartygs sjövärdighet, under det att i den samma dag utfärdade lagen

om tillsyn å fartyg meddelats närmare bestämmelser om den i sådant

avseende erforderliga kontrollen. Denna kontroll skall utövas genom dels

sjövärdighetsbesiktning, varmed förstås undersökning, som anställes för

utrönande huruvida fartyg må anses sjovärdigt med hänsyn till dess användning

och den fart, vari det nyttjas eller är avsett att nyttjas, dels

passagerarfartvgsbesiktning, varvid skall undersökas, huruvida fartyg upp
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

Övergångs
bestämmel
ser.

Redarnas

framställning

1915.

fyller de särskilda betingelser, som av Konungen må hava stadgats för

fartygs förseende med passagerarfartygscertifikat, dels och inspektion,

vilken, närhelst tillsynsmyndighet så finner påkallat, verkställes till

utrönande av huruvida fartyg är i behörigt skick. I ovannämnda lag

om tillsyn å fartyg stadgas vidare, bland annat, att sjövärdighetsbesiktning

skall verkställas å passagerarfartyg i fart bortom linjen Skagen—

Lindesnäs och linjen Esbjerg—Texel en gång om året och å sådant fartyg

i inskräktare fart en gång vart annat år; att därest maskindrivet fartyg

nyttjas uteslutande eller huvudsakligen till att mot ersättning befordra

passagerare, eller därest eljest å fartyg, som framdrives annorledes än

medelst rodd, på en gång medföras flera än tolv passagerare, fartyget skall

vara försett med passagerarfartygscertifikat; samt att fartyg ej får förses

med dylikt certifikat, med mindre fartyget underkastats sj övärdighetsbesiktning

och därvid befunnits sj ovärdigt med hänsyn till den fart, vari

det är avsett att nyttjas, samt efter sjövärdighetsbesiktningen icke så lång

tid förflutit eller sådana omständigheter förekommit, att förnyad sjövärdighetsbesiktning

skolat enligt bestämmelserna i lagen verkställas.

Lagen om tillsyn å fartyg skulle träda i kraft den 1 januari 1915.

Då emellertid svårigheter givetvis kunde väntas möta att så snart efter

lagens utfärdande utan undantag tillämpa de i densamma meddelade

kontrollföreskrifterna och särskilt att inom erforderlig tid medhinna verkställandet

av de omfattande sjövärdighetsbesiktningarna, gjordes i lagen

vissa inskränkningar med avseende å dess tillämplighet under de närmast

följande åren. Sålunda skulle under tiden till den 1 januari 1917

den omständigheten, att fartyg icke undergått sjövärdighetsbesiktning, ej

utgöra hinder att fartyget försåges med passagerarfartygscertifikat.

I slutet av år 1915 inlämnade åtskilliga redare och redaresammanslutningar

till Kungl. Maj:t en skrivelse, däri anfördes i huvudsak följande:
Utan

tvivel komme rederierna att vid sjövärdighetsbesiktningarna

åläggas ganska vittomfattande reparationer och förbyggnader. Verkställda

undersökningar hade givit vid handen, att skeppsvarven på grund av

kristidens verkningar icke ägde förmåga att mottaga och utföra nämnda

arbeten före den 1 januari 1917. Det borde dessutom framhållas, att

även i de fall, där erforderliga materialier kunde anskaffas, såväl dessa

som arbetets utförande komme att ställa sig mycket dyrare än under

vanliga förhållanden. Vid tiden för utfärdandet av lagen om tillsyn å

fartyg torde det icke hava kunnat förutsägas, att de svenska varven på

grund av åtagna nybyggnader m. m. möjligen icke skulle komma att

äga förmåga att inom en för trafiken icke hindrande tidrymd åtaga sig

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 77.

5

ytterligare arbeten i och för sjövärdighetsbesiktningars verkställande och

av dessa beroende reparationers och förbyggnaders utförande. Med hänsyn

tagen jämväl till svårigheten att under rådande förhållanden anskaffa

nödiga materialier samt till dessas enorma priser, hemställdes därför,

att Kungl. Maj:t ville taga under omprövning, huruvida icke möjlighet

borde beredas fartygsinspektionens chefsmyndighet att, minst intill

utgången av år 1918, vid förekommande fall och utan att sjösäkerheten

därav äventyrades, utfärda passagerarfartygscertifikat för fartyg jämväl

i sådant fall, då fartyget ej undergått sjövärdighetsbesiktning.

Sedan yttranden infordrats från vederbörande myndigheter, föreläde Prop. vid

Kungl. Maj:t genom proposition den 25 april 1916, nr 170, sistnämnda års Riksdag.

riksdag förslag till lag om ändrad lydelse av sista stycket i övergångsbestämmelserna

till lagen den 16 oktober 1914 om tillsyn å fartyg, enligt

vilket förslag den omständigheten, att fartyg ej undergått sjövärdighetsbesiktning,

icke skulle under tiden till den 1 januari 1919 utgöra

hinder att fartyget försåges med passagerarfartygscertifikat. Efter det

riksdagen antagit nämnda lagförslag, utfärdades den 17 juni 1916 författning

av nu angivet innehåll.

Uti olika, å skilda tider under år 1917 till finansdepartementet in- Redarnas

givna skrivelser hemställde ett antal redare och redaresammanslutningar, nU^^i9i7.

huruvida icke den tidpunkt, efter vilken passagerarfartygscertifikat icke

skulle få utfärdas för ett fartyg, såvida detsamma ej undergått sjövärdighetsbesiktning,

borde uppskjutas till den 1 januari 1924. Till stöd

härför anfördes i huvudsak följande:

Sedan de ovannämnda, tidigare framställningarna gjordes, hade

förhållandena ytterligare förvärrats. Verkstäderna hade i största utsträckning

anordnat sig för byggande av nytt tonnage, och stora svårigheter

hade därigenom uppstått för reparationers utförande. Materialier hade

icke blott stegrats oerhört i pris, utan vore, på grund av exportförbud i

England och Tyskland samt de svenska brukens överhopande med arbete,

nästan omöjliga att erhålla. Därtill komme, att klassnings- och andra

reparationsarbeten, som under normala tider brukat i mycket stor utsträckning

utföras vid utländska verkstäder, numera vore hänvisade till

de svenska varven, varigenom möjligheten att vid desamma erhålla andra

arbeten utförda ytterligare minskades. Till jämförelse kunde omnämnas,

att i England, där under vanliga förhållanden utövades en sträng kontroll,

numera medgåves, att- tiden för klassiflceringsarbeten och reparationer

framflyttades, där sådant läte sig göra.

Över de sålunda gjorda framställningarna infordrades utlåtande Inhämtadt

från kommerskollegium, som därvid i sin ordning inhämtade yttranden utlatan,len
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

Fartygs
inspektö
rerna.

Varven.

Statens industrikommission.

Kommers
kollegium.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

från fartygsinspektörerna, de större varven i riket samt industrikommissionen.

Fartygsinspektörernas yttranden voro av skiftande innebörd. Under

det att åtskilliga inspektörer tillstyrkte framställningen utan förbehåll,

ställde sig andra tveksamma eller föreslogo avsevärda inskränkningar

medan slutligen ett par fartygsinspektörer hemställde om helt avslag.

I flertalet av de från varven inkomna yttrandena gjordes gällande

i huvudsak följande synpunkter: En del nya varv hade tillkommit, och

de gamla varven hade utvidgats. Varven hade ej heller inrättat sig enbart

för utförande av nybyggnader utan hade reserverat eu väsentlig del

av sin arbetskraft för ombyggnads- och reparationsarbeten. För sistnämnda

slags arbeten erfordrades i förhållande till själva arbetets omfattning

väsentligt mindre materialier än för nybyggnader, och de behövliga

materialierna kunde anskaffas inom landet. Varven ägde därför

större möjlighet att utföra ifrågavarande ombyggnads- och reparationsarbeten

under den närmaste tiden än senare, då varven på grund av

ökad material tillgång efter krigets avslutande kunde med större framgång

ägna sig åt nybyggnadsarbeten.

Omkring en tredjedel av de hörda varven biträdde emellertid redarnas

ovannämnda framställning, ett par varv dock med vissa förbehåll.

Industrikommissionen slutligen framhöll önskvärdheten av att, med

hänsyn till rådande brist å de för fartygsreparationer nödiga artiklarna,

dylika reparationer finge i möjligaste mån anstå tillsvidare, samt att i

varje fall tillgängliga materialier i största utsträckning reserverades för

nybyggnad av fartyg.

Uti sitt den 30 april 1918 till finansdepartementet inkomna utlåtande

framhöll kommerskollegium, att de rådande abnorma förhållandena

i fråga om tillgången av för fartygsreparationer erforderliga materialier

mycket försvårat och i vissa fall måhända rent av omöjliggjort genomförandet

för det dåvarande av det med den nya lagstiftningen angående

sjöfartssäkerheten avsedda syftet, samt att materialbristen icke torde

kunna fyllas, förrän några år förflutit efter ett blivande fredsslut. På

grund därav samt under åberopande av innehållet i en utav överinspektören

hos kollegium i ärendet utarbetad promemoria, tillstyrkte kollegium,

att den tid, under vilken passagerarfartygscertifikat finge utfärdas för

fartyg, oaktat detsamma icke undergått sjövärdighetsbesiktning, utsträcktes,

beträffande maskindrivet fartyg, som innehade klass i någon av •

Kungl. Maj:t i sådant avseende erkänd klassificeringsanstalt eller vars

första sjösättning ägt rum efter 1907 års början, till den 1 januari 1924

samt i fråga om annat maskindrivet fartyg till den 1 januari 1921.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

7

För egen del anförde jag vid ifrågavarande ärendes behandling i Departestatsrådet

den 10 maj 1918 i huvudsak följande: fenTyttran
På

grund av de rådande förhållandena komme sj övärdighetsbesikt- de till statsningarna

uppenbarligen att för redarna medföra avsevärda kostnader, r^oiiet°den

även om dessa måhända dock icke bleve så stora, som redarna sj älva 10 maj 1918.

förmenade. Såsom från alla sidor framhållits, torde emellertid någon

lättnad i detta avseende icke vara att förvänta på länge. Det vore

därför tvivelaktigt, om ett förnyat uppskov i förevarande avseende

skulle för redarna innebära någon verklig förmån. En gång måste ju

lagen om tillsyn å fartyg träda i kraft utan undantag, och detta ikraftträdande

finge ej uppskjutas i det obegränsade. Även om något ytterligare

uppskov skulle kunna meddelas utan avsevärd fara för sjösäkerheten,

måste dock ihågkommas, att vi alltmera närmade oss den tidpunkt,

då varje vidare uppskov bleve vådligt, och då alltså sjövärdighetsbésiktningar

måste företagas utan hänsyn till de därmed förenade kostnadeirna.

Att då bära dessa kostnader skulle måhända för redarna bliva

än svårare. För övrigt förtjänade erinras, att besiktningarna icke i och

för sig medförde så stora kostnader, utan att dessa i främsta rummet

orsakades utav avhjälpandet av de vid besiktningarna befunna bristerna;

det kunde alltså på visst sätt sägas, att de mera kostsamma sjövärdighetsbesiktningarna

just vore de, som icke utan fara kunde uj^pskjutas.

Förhållandena vore heller icke längre desamma, som då statsmakterna

under våren 1916 hade att fatta ståndpunkt i frågan. Faran för ett

uppskov hade då ej varit så stor, medan det däremot för redarna skulle

inneburit en avsevärd uppoffring att draga tonnaget ur den då livliga

sjötrafiken. Om sålunda ur kostnadssynpunkt åtminstone inga övervägande

skäl talade för ett förnyat uppskov, måste däremot ett sådant anses menligt

för utvecklingen av landets sjöfart'' i dess helhet. På sätt flertalet

av de i ärendet hörda varven erinrat, torde det nämligen vara lämpligast,

att under rådande brist på materialier varven i främsta rummet

företoge de i förhållande till materialåtgången jämförelsevis tidsödande

besiktnings- och reparationsarbetena för att senare, vid rikligare materialtillgång,

kunna i större utsträckning ägna sig åt nybyggnadsarbeten.

Jämväl vållades minsta hindret i sjötrafiken, om fartygen underkastades

sjövärdighetsbesiktningar, medan trafiken av andra orsaker vore väsentligt

inskränkt. Visserligen lorefunnes svårigheter att inom behörig tid medhinna

erforderliga besiktnings- och andra arbeten. Emellertid kunde det antagas,

att vilken tidpunkt, som än bestämdes för det slutliga ikraftträdandet

av lagen om tillsyn å fartyg, besiktningarna dock komme att uppskjutas

i det längsta, varför i detta avseende alltid komme att ujjpstå

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kommers
kollegium.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

svårigheter, desto kännbarare ju livligare sjötrafiken vid tillfället vore.

Även om man, såsom det ifrågasatts, gjorde åtskillnad mellan så kallade

klassade och yngre fartyg å ena samt äldre oklassade fartyg å andra

sidan, syntes dock icke mycket vara att vinna därmed, enär de förra

fartygen vore mindre till antalet och i regel torde tarva endast oväsentligare

reparationer.

I anslutning härtill förklarade jag mig finna ett förnyat allmänt

uppskov rörande tillämpningen i denna del av lagen om tillsyn å fartyg

icke böra tillstyrkas, varefter jag vidare anförde:

Därest någon ytterligare lättnad i förevarande avseende över huvud

taget skulle ifrågasättas, syntes densamma böra beredas vederbörande,

icke i form av ett dylikt allmänt uppskov, utan endast genom särskild

dispens, meddelad efter noggrann prövning av omständigheterna i varje

enskilt fall och med hänsyn tagen särskilt till huruvida det varit vederbörande

möjligt att inom vederbörlig tid få sjövärdighetsbesiktningarna

och av desamma föranledda arbeten utförda. Med frågan, huruvida för

nu angivet syfte förslag till lagändring borde föreläggas riksdagen, torde

emellertid böra anstå, till dess det vid slutet av år 1918 eller början av

år 1919 visat sig, om någon lättnad i ovanberörda avseende vore av

omständigheterna oundgängligen påkallad.

På grund av vad jag sålunda anfört, hemställde jag, att den ifrågavarande

framställningen för det dåvarande icke måtte till någon Kungl.

Maj:ts åtgärd föranleda.

Denna hemställan, som biträddes av statsrådets övriga ledamöter,

blev ock av Hans Maj:t Konungen bifallen.

I skrivelse den 18 november 1918 anmodade jag därpå kommerskollegium

att före årets utgång, efter verkställd utredning, avgiva yttrande

rörande behövligheten av att kunna genom dispens bereda lättnad

uti ifrågavarande hänseende samt, i händelse omständigheterna föranledde

därtill, därvid tillika avlämna förslag i fråga om den lagändring, som i

sådant avseende kunde finnas erforderlig.

Uti skrivelse den 30 december 1918 har kommerskollegium avgivit

det begärda yttrandet. Vid skrivelsen har kollegium fogat dels en

förteckning å de passagerarfartyg, vilka ännu icke undergått i tillsynslagen

stadgad sjövärdighetsbesiktning och som, jämlikt 21 § andra stycket

av samma lag, skulle för erhållande under år 1919 av nytt passagerarfartygscertifikat

undergå sådan besiktning, dels ock ett å förteckningen

grundat sammandrag, vilka handlingar inom kollegiet utarbetats

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

till utredning i det föreliggande ärendet. I anslutuing härtill anför

kollegium, bland annat:

Sammandraget utvisade, att antalet av nämnda passagerarfartyg

utgjorde 469, därav 261 ångfartyg och 208 motorfartyg. Av detta

antal hade kollegium beträffande 82 ångfartyg och 26 motorfartyg,

inalles 108 fartyg, i regeln efter framställning därom av vederbörande

redare, redan förordnat om sjövärdighetsbesiktning. Således återstode

ett antal av 361 fartyg, därav 179 ångfartyg och 182 motorfartyg.

Med hänsyn till radande brist å motorbränsle torde visserligen kunna

förväntas, att de 182 motorfartygen till övervägande del icke komme

att under år 1919 användas såsom passagerarfartyg och att i följd

härav sådan anledning till sjövärdighetsbesiktning komme att bortfalla.

Beträffande åter nyssnämnda 179 ångfartyg torde, på grund av

de för tillfället och för åtminstone den närmaste framtiden avsevärt

inskränkta varvsmöjligheterna, det bliva svårt och stundom måhända

omöjligt för vederbörande redare att ombesörja den i sjövärdighetsbesiktningen

merendels ingående torrsättningen av fartyget, varförutom

jämväl den rådande bristen ä åtskilliga slag av för fartygsreparationer

erforderliga materialier torde avsevärt försvåra och i vissa fall ''rent av

omöjliggöra, i samband med fartygs nyttjande, ett lojalt iakttagande

av de i gällande författningar om sjöfartssäkerheten meddelade föreskrifter.

Ytterligare lättnad i förevarande avseende syntes därför böra

beredas vederbörande genom möjlighet till särskild dispens, meddelad

efter noggrann prövning av omständigheterna i varje enskilt fall och

med hänsyn tagen till huruvida det varit vederbörande möjligt att inom

behörig tid få sjövärdighetsbesiktningarna och av desamma föranledda

arbeten utförda. Möjligheten till meddelande av sådan dispens torde

dock böra begränsas till ett eller ett par år, varjämte lämpligen torde så

ordnas, att meddelandet av dispens kunde ankomma på det ämbetsverk,

som vore fartygsinspektionens chefsmyndighet.

På grund härav och under hänvisning i tillämpliga delar till vad

kollegium uti sitt utlåtande den 27 april 1918 i ämnet anfört funne sig

kollegium böra hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen, att

sista stycket i övergångsbestämmelserna till lagen den 16 oktober 1914

om tillsyn å fartyg måtte erhålla följande ändrade lydelse:

»Under tiden till den 1 januari 1921 skall den omständigheten, att fartyg

icke undergått sjövärdighetsbesiktning, ej utgöra hinder att fartyget förses med

passagerarfartygscertifikat, dock allenast efter tillstånd i varje särskilt fall av

Konungen eller den Konungen därtill förordnar.»

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sam/. (15 höft. (AV 77).

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statens industrikommission.

Kungl. Majits proposition nr 77.

Med skrivelse den 3 januari 1919 har kommerskollegium vidare

överlämnat ett av kollegium från statens industrikommission infordrat,

den 2 i sagda månad dagtecknat yttrande angående tillgången å fartvgsplåt,

vinkeljärn, andra metaller ävensom oljor, färger, tågvirke, drev och

andra för fartygsreparationer nödiga artiklar. I nämnda yttrande anför

industrikommissionen i huvudsak följande:

I fråga om tillgången på fartygsplåt funnes anledning antaga,

att, om ej något oväntat inträffade, under år 1919 såväl amerikanskt

som tyskt material bleve tillgängligt för nybyggnader av fartyg, och

syntes därför de svenska plåtvalsverken väl kunna medhinna att tillverka

den plåt, som behövdes för reparationsarbeten, om också desamma

torde bliva fullt sysselsatta under de närmaste månaderna. Vinkel järn

kunde säkerligen alltid erhållas. Även om importen ej komme att bliva

av så stor omfattning, som man för närvarande hade anledning förmoda,

torde de svenska valsverken det oaktat kunna möta det inhemska

behovet. Vidkommande andra metaller förefunnes ej sådan brist, att på

grund därav några särskilda undantagsbestämmelser för reparationer av

fartyg vore behövliga, och metalltillgången komme genom väntad import

att inom närmaste framtiden ökas. I fråga om tjära, oljor, färger och

fernissor för fartygsreparationer rådde alltjämt en stor brist inom landet,

och komme denna brist sannolikt att fortfara jämväl under första hälften

av år 1919. Visserligen hade många firmor ansökt om import av^ betydande

mängder av ifrågavarande varor, men på grund av den långsamma

behandlingen av licenserna hade endast mycket obetydliga mängder

inkommit. Skulle däremot de associerade makterna inom den närmaste

framtiden frigiva större mängder av nämnda varuslag, än vad

som överenskommits genom det s. k. stora handelsavtalet, bleve situationen

givetvis förändrad. Tillgången å tågvirke och drev hade sedan

länge varit mycket knapp, och på grund av rådande tonnagebrist torde

införseln från transoceana länder komma att bliva begränsad, liksom

förhållandena i Ryssland för närvarande torde omöjliggöra en större export

av hampa till Sverige.

Med hänsyn till rådande brist å tjära, oljor, färger, fernissor, tågvirke,

drev och hampa syntes det alltså vara nödvändigt att bereda sjöfarten

sådan lättnad i fråga om utförandet av fartygsreparationer, att

under tiden till den 1 januari 1920 den omständigheten, att fartyg icke

undergått sjövärdighetsbesiktning, icke måtte utgöra hinder för att fartyget

försåges med passagerarfartygscertifikat.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

Av vad sålunda i ärendet blivit upplyst ej mindre rörande antalet

av de fartyg, vilka ännu ej undergått sjövärdighetsbesiktning men för

erhållande under innevarande år av nytt passagerarfartygscertifikat hava

att undergå dylik besiktning, än även angående bristen på vissa för

fartygsreparationer nödvändiga artiklar, synes framgå, att fall kunna förekomma,

där det icke är vederbörande möjligt att inom behörig tid få

sjövärdighetsbesiktningarna jämte därav föranledda arbeten utförda, och

där ytterligare anstånd med tillämpningen av ifrågavarande föreskrifter i

lagen om tillsyn å fartyg fördenskull är av behovet påkallat. För dylika

fall torde, på sätt jag vid ärendets behandling i statsrådet den 10 maj

1918 antydde och kommerskollegium nu föreslagit, möjlighet höra beredas

vederbörande att genom särskild dispens erhålla erforderlig lättnad i

berörda avseende. Jag vill emellertid betona, att det är med tvekan jag

anser mig kunna förorda det ytterligare uppskov med tillsynslagens

oinskränkta tillämpning, som detta förslag innebär. De nyligen inträffade

sjöolyckorna giva ju vid handen, att ett starkt behov av effektiv fartygskontroll

förefinnes. På grund härav och med hänsyn till den långa

övergångstid ifråga om ikraftträdandet av tillsynslagens bestämmelser,

som redan varit vederbörande medgiven, bör givetvis en befogenhet att

bevilja ytterligare uppskov med sjövärdighetsbesiktningen utövas med

största varsamhet och ansökningar om dylikt uppskov bifallas endast när

särskilda skäl därtill äro.

Beträffande den tid, under vilken möjlighet att erhålla dispens bör

stå vederbörande öppen, synes mig densamma med hänsyn till för handen

varande förhållanden icke böra bestämmas till mera än ett år eller således

till den 1 januari 1920.

I likhet med vad kommerskollegium föreslagit, finner jag det slutligen

önskligt, att Kungl. Maj:t lämnas befogenhet att överlåta prövningen

av förekommande dispensfragor på särskild myndighet (fartygsinspektionens

chefsmyndighet).

De av det anförda betingade stadganden i ämnet synas mig lämpligen

böra meddelas i form av en särskild lag om visst undantag från

tillämpningen av 21 § lagen den 16 oktober 1914 om tillsyn a fartyg; och

har jag inom finansdepartementet latit upprätta förslag till en dylik lag.

Sedan departementschefen härefter uppläst berörda lagförslag, som

var av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, hemställde föredraganden,

att lagrådets utlåtande över nämnda förslag måtte för det

i § 87 regeringsformen angivna ändamål inhämtas genom utdrag av

protokollet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall.

Ur protokollet:

Herbert Wallin.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

13

Förslag

till

Lag

om yisst undantag från tillämpningen av 21 § lagen den 16 oktober 1914

om tillsyn å fartyg.

Härigenom förordnas som följer:

Utan hinder av vad i 21 § lagen den 16 oktober 1914 om tillsyn

å fartyg finnes stadgat äger Konungen eller den myndighet, Konungen

därtill förordnar, för tiden till den 1 januari 1920 i särskilda fall medgiva,

att den omständighet, att fartyg icke undergått den i nyssnämnda

paragraf föreskrivna sjövärdighetsbesiktning, ej skall utgöra hinder att

fartyget förses med passagerarfartygscertifikat.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då densamma, enligt

dära meddelad uppgift, av trycket utkommit i Svensk författningssamling.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 77

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd torsdagen den

6 februari 1919.

Närvarande:

Justitieråden Gullstrand,

von Seth,

Wedberg,

Regeringsrådet Planting-Gyllenbåga.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över finansärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 28 januari

1919, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det

i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat

förslag till lag om visst undantag från tillämpningen av 21 § lagen den

16 oktober 1914 om tillsyn å fartyg.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet

av hovrättsassessorn Karl Samuel Levinson.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma.j:ts proposition nr 77.

15

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 februari

1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

SCHOTTE,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anmälde lagrådets

utlåtande över det genom Kungl. Maj:ts beslut den 28 nästlidna

januari till lagrådet remitterade förslaget till lag om visst undantag

från tillämpningen av 21 § lagen den 16 oktober 1914 om tillsyn å fartyg.

Föredragande departementschefen hemställde härefter, att nämnda

förslag, som av lagrådet lämnats utan anmärkning, måtte med ett par av

departementschefen däri vidtagna smärre redaktionella ändringar föreläggas

riksdagen till antagande.

Denna hemställan, som biträddes av statsrådets

övriga ledamöter, behagade Hans Maj:t Konungen bifalla;

och skulle till riksdagen avlåtas proposition av

den lydelse, bilaga litt. ... vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sven Lidholm.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1919:97 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om visst undantag från tillämpningen av 21 § lagen den 16 oktober 1914 om s. 6 i texten
  2. 1LU 1919:18 Memorial med föranledande av kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande första lagutskottets utlåtande nr 14 i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med försla s. 1 i texten
  3. 1LU 1919:14 Utlåtande i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag till lag om visst undantag från tillämpningen av 21 § lagen den 16 oktober 1914 om tillsyn å farty s. 1 i texten