Sök i Ratio Lex

Angående ersättning till värnpliktige F. A. Karlsson i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring

1919-01-17 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:8, Angående ersättning till värnpliktige F. A. Karlsson i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 8.

1

Nr 8.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ersättning

till värnpliktige F. A. Karlsson i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring; given Stockholms

slott den 17 januari 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå

riksdagen medgiva,

18

att till värnpliktige nr 348 jgjg Frans August Karlsson må — utan

binder därav, att framställning om ersättning icke blivit gjord inom den

i § 12 av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, föreskrivna tid — från

beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning,

vartill han enligt grunderna för nämnda förordning kan anses berättigad.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

E. A. Nilson.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 8 käft. (Nr 8.)

19 19

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 8.

Utdrag av protokollet över lantförsvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 17 januari 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

ScHOTTE,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Nilson yttrade härefter:

»Uti §§ 1 och 12 av kungl. förordningen den 18 juni 1909 om

ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

stadgas följande:

§ I
Inträffar

under militärtjänstgöring i fred olycksfall, så att tjänstgörande

värnpliktig, volontär vid hären eller någon, som tillhör flottans eller kustartilleriets

stammanskap, varder skadad, eller bliver person,, som nu nämnts, skadad

under tjänstgöring i krig, utgiver staten ersättning enligt de i denna förordningstadgade

grunder.

Dylik ersättning utgiver staten jämväl, om sjukdom med därav följande

skada yppas under eller efter slutad militärtjänstgöring och tjänstgöringen skäligen

kan antagas hava till sjukdomen bidragit.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 8.

3

§ 12.

Göres ej framställning om ersättning i anledning av skada inom två år

efter det skadan yppades eller, där fråga är om ersättning i anledning av dödsfall,

från det döden inträdde, vare rätten till ersättning förverkad.

Ifrågavarande ersättning ntgår från den i § 46 mom. 1 värnpliktslagen

omförmälda invalid- och pensionsfond.

Uti eu den 20 oktober 1917 dagtecknad skrift anhöll värnpliktige nr

348 räiä Frans August Karlsson, att han, som under tiden november

1913—maj 1914 vid Smålands artilleriregemente tjänstgjort såsom värnpliktig,

måtte komma i åtnjutande av författningsenlig ersättning i anledning

av sjukdom, ådragen under nämnda tjänstgöring, eller att, därest

han icke enligt gällande föreskrifter kunde anses därtill berättigad, Kungl.

Maj:t måtte av nåd tilldela honom sådan ersättning.

Av handlingarna i ärendet inhämtas följande:

Karlsson, som vid olika tillfällen före värnpliktstjänstgöringen,

senast under våren 1913, lidit av vatten i knäna och fördenskull av

läkare förbjudits att stående utföra sitt arbete såsom maskinarbetare vid

Bruzaholms bruk i Småland, anmälde enligt egen uppgift under företeende

av läkarbetyg- detta förhållande vid inskrivningsförrättningen

samt anhöll att bliva inskriven såsom icke vapenför. Det oaktat inskrevs

han såsom vapenför och tilldelades Smålands artilleriregemente. Ehuru

han vid inryckningen till värnpliktstjänstgöringen den 25 november

1913 kände sig fullt frisk, ansåg han sig böra för tjänstgörande läkaren

anmäla, att han vid flera tillfällen lidit av förutnämnda knäsjukdom,

samt påpekade, att han ej trodde sig kunna deltaga i de vapenföras

tjänst utan att ånyo bliva sjuk, men fick likväl deltaga i de vanliga

rekrytövningarna. Under nämnda tjänstgöring, då han fått gå hela

dagarna, inställde sig åter hos honom värk och svullnad jämte utgjutning

av vatten i knäna, på grund varav han åtnjöt vård å regementets

sjukhus under tiden den 3 december 1913—den 7 januari 1914 samt var

sjukskriven i kvarter från och med den 8 till och med den 29 i sistnämnda

månad. Den 28 januari 1914 överfördes han till icke vapenföra

och hemförlovades den 17 maj samma år efter fullgjord militärtjänst.

Jämväl under tiden den 27 april—den 13 maj 1914 var han sjukskriven

på grund av knäsjukdom.

Med lånade medel, vilka han ej varit i stånd att återbetala, har

Karlsson under somrarna åren 1914—1917 bekostat behandling för

Ansökan ar

värnpliktige

F. A. Karlsson.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Yttrande av

chefen för

Smålands

artilleriregemente.

Yttrande av

riksförsäkringsanstalten.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 8.

sin knäsjukdom vid badorterna Holsby brunn ocb Södra Vi samt under

hösten 1917 på pensionsstyrelsens bekostnad åtnjutit vård för densamma

å Hälsingborgs vanföreanstalts ortopediska klinik. Enligt intyg, utfärdade

den 27 augusti 1917 av lasarettsläkaren G. Bäärnhielm och

regementsläkaren J. H. Bergman, befunne sig hans sjukdom, trots denna

behandling, på ungefär samma punkt som vid tiden för utryckningen från

värnpliktstjänstgöringen, och hade han, under den tid, som förflutit efter

sistnämnda tidpunkt, på grund av sin sjukdom varit oförmögen att

sköta sitt vanliga arbete.

Uti häröver den 3 december 1917 avgivet yttrande anförde chefen

för Smålands artilleriregemente, att då av handlingarna i ärendet näppeligen

syntes framgå, att skadan uppkommit under militärtjänstgöringen,

ehuru det ej vore uteslutet, att den därunder försvårats, och då sökanden

ej förut gjort anspråk på ersättning, syntes knappast något skäl hava

förelegat för militärbefälet att föranleda inlämnandet av ansökan om

ersättning. Ehuru sökanden själv försuttit sin rätt att erhålla ersättning,

vore dock, därest detta skäl ej ansåges böra hindra bifall till

framställningen, från regementschefens sida intet att erinra mot att

ersättning i vanlig ordning tilldelades sökanden.

Riksförsäkringsanstalten, till vilken handlingarna i ärendet överlämnats

för prövning jämlikt kungl. förordningen den 18 juni 1909 om

ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

anförde uti den 31 oktober 1918 avgivet yttrande, att då jämlikt § 12

i nyssnämnda förordning framställning om ersättning i anledning av

sjukdom skulle göras inom två år efter det sjukdomen yppats, vid äventyr

att rätten till ersättning eljest skulle vara förverkad, riksförsäkringsanstalten

funnit Karlsson icke vara berättigad till ersättning enligt

nämnda förordning, enär sjukdomen yppats redan i december månad

1913, men framställning om ersättning för densamma blivit gjord först

under år 1917. Emellertid hade riksförsäkringsanstalten ansett sig böra

till prövning upptaga frågan, huruvida och i så fall i vad mån dylik

ersättning skulle kunnat utgå till Karlsson, för den händelse denne

inom föreskriven tid gjort framställning därom, varvid anstalten, efter

införskaffande av ytterligare utredning i ärendet och inhämtande av utlåtande

från medicinalstyrelsen och från sin överläkare, funnit, att Karlsson

i så fall skulle för sin sjukdom hava tillerkänts en livränta, beräknad

efter en invaliditetsgrad av 25 procent, att utgå med 112 kronor 50

öre för år räknat. Den del av livräntan, som belöpte å år 1918, skulle

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj ds Proposition Nr 8.

därvid hava förhöjts med 50 procent jämlikt kungl. kungörelsen den

28 juni 1918 angående höjning för år 1918 av ersättning, som ntginge

enligt förenämnda förordning den 18 juni 1909.

Med överlämnande av de till ärendet hörande handlingarna hava

arméförvaltningens civila departement och sjukvardsstyielse i sknve se njngena CiViia

till Kungl. Maj:t den 12 november 1918 anfört följande. . j''p8“-

Ehuru Karlsson på grund av förenämnda uraktlåtenhet att inom Btyrel6e.

föreskriven tid göra framställning om ersättning för sjukdomen — en

uraktlåtenhet, som dock ej kunde läggas vederbörande militära myndighet

till last, utan uteslutande torde få tillskrivas Karlssons okunnighet

om gällande föreskrifter härutinnan — ej vore författningsenligt berättigad

till sådan ersättning, funne sig likväl departementet och styrelsen,

med hänsyn såväl därtill, att det måste anses till tulle st) rkt,

att Karlsson under militärtjänstgöringen ådragit sig en sjukdom, eller

snarare fått eu sjukdom förvärrad, som, om ej hans rätt till ersättning

för densamma varit preskriberad, skulle hava berättigat honom till en

livränta efter en invaliditetsgrad av 25 procent, som ock till Karlssons

av nämnda invaliditet föranledda svårighet att genom sitt arbete förskaffa

sig medel till sitt uppehälle samt till gäldande. av de skulder, han

för ovannämnda behandling vid badorter åsamkat sig, böla såsom sill

åsikt uttala, att ersättning av statsmedel i anledning av sjukdoinen enligt

grunderna i kungl. förordningen den 18 juni 1909 borde, oaktat lörenämnda

uraktlåtenhet, tillerkännas honom. Såsom stöd för denna åsikt

syntes jämväl kunna åberopas den omständigheten, att i lagen om löisäkring

för olycksfall i arbete den 17 juni 1916 ej intagits någon

bestämmelse, motsvarande de i lagen den 5 juli 1901 angående ersättning

för skada till följd av olycksfall i arbete och i kungl. förordningen

den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, givna föreskrifter angående viss tids

preskription av rätten till ersättning. . .

Då emellertid arméförvaltningen icke hade under sin förvaltning

andra medel till utgifter av ifrågavarande slag än. beväringsmanskapets

invalid- och pensionsfond, från vilken fond ersättning enligt förenämnda

kungl. förordning den 18 juni 1909 skolat till Karlsson utgå, därest

han inom föreskriven tid därom gjort framställning, och avvikelse från

bestämmelserna i sagda av Kungl. Maj:t med riksdagen givna förordning

icke torde kunna ske utan riksdagens medgivande, syntes, i händelse

av gillande utav departementets och sjukvårdsstyrelsens ovan uttalade

åsikt~| proposition böra framläggas för riksdagen om medgivande att

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Departements
chefen.

Kungl. May.ts Proposition Nr 8.

utan hinder därav att framställning om ersättning icke gjorts inom

t va år efter det sjukdomen konstaterats — till Karlsson från beväringsmanskapets

invalid- och pensionsfond utbetala den ersättning för den

å,dragna skadan, vartill riksförsäkringsanstalten kunde anse honom jämlikt

ovan angivna grunder berättigad.

Till ytterligare stöd för denna sin hemställan tilläte sig departementet

och styrelsen erinra, hurusom vid ett föregående tillfälle under

år 1918 en avvikelse gjorts från preskriptionsbestämmelsen i fråga om

rätt till ersättning enligt kungl. förordningen den 18 juni 1909. 1918

års lagtima, riksdag hade nämligen uppå därom av Kungl. Maj:t avlåten

proposition medgivit, att till förre volontären vid Fälttelegrafkåren

Isils Joset Andersson finge — utan hinder därav, att framställning om

ersättning för en lungsjukdom, som han under sin militärtjänstgöring

ådragit sig, icke blivit gjord, inom två år från det sjukdomen konstate°

lats . utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna för nämnda

förordning kunde anses berättigad.

Vad i ärendet sålunda förekommit synes mig innefatta fullgoda skäl

för utverkande av medgivande för sökanden att, utan hinder av i förevarande

hänseende nu gällande preskriptionsbestämmelse, komma i åtnjutande

av den ersättning, vartill han, enligt vad riksförsäkringsanstaltens

yttrande giver vid handen, skulle hava varit författningsenligt berättigad,

därest framställning om ersättning gjorts inom föreskriven tid. Till

stöd för den begärda dispensen torde särskilt kunna åberopas, att i lagen

den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete icke förekomma

några bestämmelser angående preskription av rätten till ersättning, samt

att, för åvägabringande av överensstämmelse med föreskrifterna i nämnda

lag, vid förestående revision av förordningen om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, sannolikt kommer

att föreslås borttagande av den däri nu intagna preskriptionsbestämJag

får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå

riksdagen medgiva,

att till värnpliktige nr 348 jlfg Frans August Karlsson må — utan

länder därav, att framställning om ersättning icke blivit gjord inom den

i § 12 av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av

kroppsskada, adragen under militärtjänstgöring, föreskrivna tid — från

beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning,

vartill han enligt grunderna för nämnda förordning kan anses berättigad.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 8.

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;

och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Erik von Horn.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.