Angående ersättning till värnpliktige F. A. Karlsson i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring
1919-01-17 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1919:8, Angående ersättning till värnpliktige F. A. Karlsson i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 8.
1
Nr 8.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ersättning
till värnpliktige F. A. Karlsson i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring; given Stockholms
slott den 17 januari 1919.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå
riksdagen medgiva,
18
att till värnpliktige nr 348 jgjg Frans August Karlsson må — utan
binder därav, att framställning om ersättning icke blivit gjord inom den
i § 12 av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, föreskrivna tid — från
beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning,
vartill han enligt grunderna för nämnda förordning kan anses berättigad.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
E. A. Nilson.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 8 käft. (Nr 8.)
19 19
2
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 8.
Utdrag av protokollet över lantförsvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 17 januari 1919.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden Petersson,
ScHOTTE,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Departementschefen, statsrådet Nilson yttrade härefter:
»Uti §§ 1 och 12 av kungl. förordningen den 18 juni 1909 om
ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
stadgas följande:
§ I
Inträffar
under militärtjänstgöring i fred olycksfall, så att tjänstgörande
värnpliktig, volontär vid hären eller någon, som tillhör flottans eller kustartilleriets
stammanskap, varder skadad, eller bliver person,, som nu nämnts, skadad
under tjänstgöring i krig, utgiver staten ersättning enligt de i denna förordningstadgade
grunder.
Dylik ersättning utgiver staten jämväl, om sjukdom med därav följande
skada yppas under eller efter slutad militärtjänstgöring och tjänstgöringen skäligen
kan antagas hava till sjukdomen bidragit.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 8.
3
§ 12.
Göres ej framställning om ersättning i anledning av skada inom två år
efter det skadan yppades eller, där fråga är om ersättning i anledning av dödsfall,
från det döden inträdde, vare rätten till ersättning förverkad.
Ifrågavarande ersättning ntgår från den i § 46 mom. 1 värnpliktslagen
omförmälda invalid- och pensionsfond.
Uti eu den 20 oktober 1917 dagtecknad skrift anhöll värnpliktige nr
348 räiä Frans August Karlsson, att han, som under tiden november
1913—maj 1914 vid Smålands artilleriregemente tjänstgjort såsom värnpliktig,
måtte komma i åtnjutande av författningsenlig ersättning i anledning
av sjukdom, ådragen under nämnda tjänstgöring, eller att, därest
han icke enligt gällande föreskrifter kunde anses därtill berättigad, Kungl.
Maj:t måtte av nåd tilldela honom sådan ersättning.
Av handlingarna i ärendet inhämtas följande:
Karlsson, som vid olika tillfällen före värnpliktstjänstgöringen,
senast under våren 1913, lidit av vatten i knäna och fördenskull av
läkare förbjudits att stående utföra sitt arbete såsom maskinarbetare vid
Bruzaholms bruk i Småland, anmälde enligt egen uppgift under företeende
av läkarbetyg- detta förhållande vid inskrivningsförrättningen
samt anhöll att bliva inskriven såsom icke vapenför. Det oaktat inskrevs
han såsom vapenför och tilldelades Smålands artilleriregemente. Ehuru
han vid inryckningen till värnpliktstjänstgöringen den 25 november
1913 kände sig fullt frisk, ansåg han sig böra för tjänstgörande läkaren
anmäla, att han vid flera tillfällen lidit av förutnämnda knäsjukdom,
samt påpekade, att han ej trodde sig kunna deltaga i de vapenföras
tjänst utan att ånyo bliva sjuk, men fick likväl deltaga i de vanliga
rekrytövningarna. Under nämnda tjänstgöring, då han fått gå hela
dagarna, inställde sig åter hos honom värk och svullnad jämte utgjutning
av vatten i knäna, på grund varav han åtnjöt vård å regementets
sjukhus under tiden den 3 december 1913—den 7 januari 1914 samt var
sjukskriven i kvarter från och med den 8 till och med den 29 i sistnämnda
månad. Den 28 januari 1914 överfördes han till icke vapenföra
och hemförlovades den 17 maj samma år efter fullgjord militärtjänst.
Jämväl under tiden den 27 april—den 13 maj 1914 var han sjukskriven
på grund av knäsjukdom.
Med lånade medel, vilka han ej varit i stånd att återbetala, har
Karlsson under somrarna åren 1914—1917 bekostat behandling för
Ansökan ar
värnpliktige
F. A. Karlsson.
4
Yttrande av
chefen för
Smålands
artilleriregemente.
Yttrande av
riksförsäkringsanstalten.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 8.
sin knäsjukdom vid badorterna Holsby brunn ocb Södra Vi samt under
hösten 1917 på pensionsstyrelsens bekostnad åtnjutit vård för densamma
å Hälsingborgs vanföreanstalts ortopediska klinik. Enligt intyg, utfärdade
den 27 augusti 1917 av lasarettsläkaren G. Bäärnhielm och
regementsläkaren J. H. Bergman, befunne sig hans sjukdom, trots denna
behandling, på ungefär samma punkt som vid tiden för utryckningen från
värnpliktstjänstgöringen, och hade han, under den tid, som förflutit efter
sistnämnda tidpunkt, på grund av sin sjukdom varit oförmögen att
sköta sitt vanliga arbete.
Uti häröver den 3 december 1917 avgivet yttrande anförde chefen
för Smålands artilleriregemente, att då av handlingarna i ärendet näppeligen
syntes framgå, att skadan uppkommit under militärtjänstgöringen,
ehuru det ej vore uteslutet, att den därunder försvårats, och då sökanden
ej förut gjort anspråk på ersättning, syntes knappast något skäl hava
förelegat för militärbefälet att föranleda inlämnandet av ansökan om
ersättning. Ehuru sökanden själv försuttit sin rätt att erhålla ersättning,
vore dock, därest detta skäl ej ansåges böra hindra bifall till
framställningen, från regementschefens sida intet att erinra mot att
ersättning i vanlig ordning tilldelades sökanden.
Riksförsäkringsanstalten, till vilken handlingarna i ärendet överlämnats
för prövning jämlikt kungl. förordningen den 18 juni 1909 om
ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
anförde uti den 31 oktober 1918 avgivet yttrande, att då jämlikt § 12
i nyssnämnda förordning framställning om ersättning i anledning av
sjukdom skulle göras inom två år efter det sjukdomen yppats, vid äventyr
att rätten till ersättning eljest skulle vara förverkad, riksförsäkringsanstalten
funnit Karlsson icke vara berättigad till ersättning enligt
nämnda förordning, enär sjukdomen yppats redan i december månad
1913, men framställning om ersättning för densamma blivit gjord först
under år 1917. Emellertid hade riksförsäkringsanstalten ansett sig böra
till prövning upptaga frågan, huruvida och i så fall i vad mån dylik
ersättning skulle kunnat utgå till Karlsson, för den händelse denne
inom föreskriven tid gjort framställning därom, varvid anstalten, efter
införskaffande av ytterligare utredning i ärendet och inhämtande av utlåtande
från medicinalstyrelsen och från sin överläkare, funnit, att Karlsson
i så fall skulle för sin sjukdom hava tillerkänts en livränta, beräknad
efter en invaliditetsgrad av 25 procent, att utgå med 112 kronor 50
öre för år räknat. Den del av livräntan, som belöpte å år 1918, skulle
5
Kungl. Maj ds Proposition Nr 8.
därvid hava förhöjts med 50 procent jämlikt kungl. kungörelsen den
28 juni 1918 angående höjning för år 1918 av ersättning, som ntginge
enligt förenämnda förordning den 18 juni 1909.
Med överlämnande av de till ärendet hörande handlingarna hava
arméförvaltningens civila departement och sjukvardsstyielse i sknve se njngena CiViia
till Kungl. Maj:t den 12 november 1918 anfört följande. . j''p8“-
Ehuru Karlsson på grund av förenämnda uraktlåtenhet att inom Btyrel6e.
föreskriven tid göra framställning om ersättning för sjukdomen — en
uraktlåtenhet, som dock ej kunde läggas vederbörande militära myndighet
till last, utan uteslutande torde få tillskrivas Karlssons okunnighet
om gällande föreskrifter härutinnan — ej vore författningsenligt berättigad
till sådan ersättning, funne sig likväl departementet och styrelsen,
med hänsyn såväl därtill, att det måste anses till tulle st) rkt,
att Karlsson under militärtjänstgöringen ådragit sig en sjukdom, eller
snarare fått eu sjukdom förvärrad, som, om ej hans rätt till ersättning
för densamma varit preskriberad, skulle hava berättigat honom till en
livränta efter en invaliditetsgrad av 25 procent, som ock till Karlssons
av nämnda invaliditet föranledda svårighet att genom sitt arbete förskaffa
sig medel till sitt uppehälle samt till gäldande. av de skulder, han
för ovannämnda behandling vid badorter åsamkat sig, böla såsom sill
åsikt uttala, att ersättning av statsmedel i anledning av sjukdoinen enligt
grunderna i kungl. förordningen den 18 juni 1909 borde, oaktat lörenämnda
uraktlåtenhet, tillerkännas honom. Såsom stöd för denna åsikt
syntes jämväl kunna åberopas den omständigheten, att i lagen om löisäkring
för olycksfall i arbete den 17 juni 1916 ej intagits någon
bestämmelse, motsvarande de i lagen den 5 juli 1901 angående ersättning
för skada till följd av olycksfall i arbete och i kungl. förordningen
den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, givna föreskrifter angående viss tids
preskription av rätten till ersättning. . .
Då emellertid arméförvaltningen icke hade under sin förvaltning
andra medel till utgifter av ifrågavarande slag än. beväringsmanskapets
invalid- och pensionsfond, från vilken fond ersättning enligt förenämnda
kungl. förordning den 18 juni 1909 skolat till Karlsson utgå, därest
han inom föreskriven tid därom gjort framställning, och avvikelse från
bestämmelserna i sagda av Kungl. Maj:t med riksdagen givna förordning
icke torde kunna ske utan riksdagens medgivande, syntes, i händelse
av gillande utav departementets och sjukvårdsstyrelsens ovan uttalade
åsikt~| proposition böra framläggas för riksdagen om medgivande att
6
Departements
chefen.
Kungl. May.ts Proposition Nr 8.
utan hinder därav att framställning om ersättning icke gjorts inom
t va år efter det sjukdomen konstaterats — till Karlsson från beväringsmanskapets
invalid- och pensionsfond utbetala den ersättning för den
å,dragna skadan, vartill riksförsäkringsanstalten kunde anse honom jämlikt
ovan angivna grunder berättigad.
Till ytterligare stöd för denna sin hemställan tilläte sig departementet
och styrelsen erinra, hurusom vid ett föregående tillfälle under
år 1918 en avvikelse gjorts från preskriptionsbestämmelsen i fråga om
rätt till ersättning enligt kungl. förordningen den 18 juni 1909. 1918
års lagtima, riksdag hade nämligen uppå därom av Kungl. Maj:t avlåten
proposition medgivit, att till förre volontären vid Fälttelegrafkåren
Isils Joset Andersson finge — utan hinder därav, att framställning om
ersättning för en lungsjukdom, som han under sin militärtjänstgöring
ådragit sig, icke blivit gjord, inom två år från det sjukdomen konstate°
lats . utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna för nämnda
förordning kunde anses berättigad.
Vad i ärendet sålunda förekommit synes mig innefatta fullgoda skäl
för utverkande av medgivande för sökanden att, utan hinder av i förevarande
hänseende nu gällande preskriptionsbestämmelse, komma i åtnjutande
av den ersättning, vartill han, enligt vad riksförsäkringsanstaltens
yttrande giver vid handen, skulle hava varit författningsenligt berättigad,
därest framställning om ersättning gjorts inom föreskriven tid. Till
stöd för den begärda dispensen torde särskilt kunna åberopas, att i lagen
den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete icke förekomma
några bestämmelser angående preskription av rätten till ersättning, samt
att, för åvägabringande av överensstämmelse med föreskrifterna i nämnda
lag, vid förestående revision av förordningen om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, sannolikt kommer
att föreslås borttagande av den däri nu intagna preskriptionsbestämJag
får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen medgiva,
att till värnpliktige nr 348 jlfg Frans August Karlsson må — utan
länder därav, att framställning om ersättning icke blivit gjord inom den
i § 12 av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av
kroppsskada, adragen under militärtjänstgöring, föreskrivna tid — från
beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning,
vartill han enligt grunderna för nämnda förordning kan anses berättigad.»
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 8.
Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Erik von Horn.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.