Sök i Ratio Lex

Angående viss garanti åt de svenska sockerfabriksaktiebolagen

1919-02-14 · 37 sidor, varav 36 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 36 av 37 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:88, Angående viss garanti åt de svenska sockerfabriksaktiebolagen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

1

Nr 88.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående viss garanti

åt de svenska sockerfabriksaktiebolagengiven Stockholms

slott den 14 februari 1919.

•Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

medgiva,

att — under förutsättning att svenska sockerfabriksaktiebolaget

och mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag förbinda sig att till odlare

av sockerbetor för deras räkning under år 1919 utbetala ersättning i

huvudsaklig överensstämmelse med av chefen för jordbruksdepartementet

i nämnda protokoll förordade grunder — staten må gent emot bemälda

bolag ikläda sig garanti för sådana av Kungl. Maj:t godkända kostnader

för inköp av 1919 års betskörd och dennas förädling, som möjligen

icke täckas av härför av vederbörande bolag på förhand mot redovisningsskyldighet

uppburna medel, däri inbegripen den särskilda skattelindring

för tiden intill den 1 november 1919, som riksdagen må komma

att besluta, och som icke heller kunna uttagas vid det framställda

sockrets försäljning.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas rikdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 72 höft. (Nr 88 90.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

1917 års

beslut.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14

februari 1919.

Närvarande:

t

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Petersson anförde:

I proposition nr 45 den 6 februari 1917 föreslog Kungl. Maj:t

riksdagen att — under förutsättning att svenska sockerfabriksaktiebolaget

och mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag förbunde sig att

till odlare av sockerbetor för deras räkning under år 1917 utbetala ersättning

i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som av dåvarande

chefen för jordbruksdepartementet förordats i det vid propositionen

fogade utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden —

antaga ett propositionen bilagt förslag till kungörelse angående visa

nedsättning av sockerskatten.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Ma:jts proposition Nr 88.

I fråga om de omständigheter, som föranledde berörda proposition,

torde jag få erinra om följande.

Den 27 juni 1916 utfärdades förordning angående maximipris å

socker och sirap, varigenom olika kvaliteter av dessa varor åsattes

högsta pris.

Enligt kungörelsen den 11 juni 1915 skulle från 1916 års ingång

vid import erläggas tull för raffinerat socker och för oraffinerat socker

av visst ljusare slag med 10.5 öre och för mörkare oraffinerat socker

(råsocker) med 7.5 öre, allt för kilogram. För år 1918 borde enligt

riksdagens uttalande år 1913 dessa tullsatser sänkas med 0.5 öre till

respektive 10 och 7 öre för kilogram. Tullen å sirap och melass utgör

5 öre för kilogram.

För såväl importerat som inom landet tillverkat socker skall vid

sockrets utlämnande till fritt bruk erläggas särskild skatt, vilken enligt

kungörelsen den 15 december 1914 utgick med 16 öre för kilogram.

För det socker, som tillverkas vid de redan anlagda råsockerfabrikerna

i Östergötland och Västergötland samt på Öland och utlämnas

till fritt bruk antingen omedelbart från samma fabriker eller från

raffinaderiet i Lidköping efter där verkställd raffinering, skulle dock

skatten intill 1918 års utgång utgå med endast 12 öre för kilogram.

Matsirap och melass av vanliga typer draga icke sockerskatt.

Genom förordning den 13 oktober 1916 angående reglering av

förbrukningen av socker var distributionen av landets hela sockertillgång

lagd under folkhushållningskommissionen, närmast dess sockerbyrå,

jämte underlydande organ.

Framställningar hade inkommit dels från de bägge i propositionen

omförmälda sockerfäbriksbolagen om höjning av maximipriset å socker

på grund av ökade tillverkningskostnader, dels ock från sockerbetsodlarna

om ökad betalning för levererade betor. Sedan i dessa frågor

utredning verkställts genom särskilda sakkunniga, fann departementschefen

någon åtgärd från statens sida för att bereda svenska sockerfabriksaktiebolaget

ersättning för merkostnader vid sockertillverkningen

icke böra ifrågakomma, enär detta bolags rörelse, såsom helhet betraktad,

lämnat full ersättning för dessa merkostnader. Däremot fann

han vissa billighetsskäl föreligga för att i någon mån låta mellersta

Sveriges sockerfabriksaktiebolag åtnjuta gottgörelse för uppkommen utgiftsökning,

vilken för år 1917 uppskattats till 351,120 kronor.

Beträffande frågan om höjda betpris fann departementschefen densamma

böra, så vitt statens intresse av frågan vidkomme, bedömas uteslutande

ur synpunkten av att säkerställa eu så stor sockerbetsodling,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

att det kunde antagas, att med normal skörd landets behov av socker

för konsumtionsåret 1917—1918 bleve fyllt. Efter att hava erinrat, att

enligt då gällande kontrakt angående sockerbetsodling för svenska

sockerfabriksaktiebolagets räkning betpriset för deciton tvättade betor

vore vid höstleverans 2 kronor 20 öre och vid senare leverans 2 kronor

10 öre, varvid i varje fall förutsattes viss sockerhalt och tilläggspris

lämnades för högre sockerhalt, fann departementschefen sig av närmare

angivna skäl böra tillstyrka, att man för år 1917 beräknade en prishöjning

till 3 kronor 15 öre för deciton betor av kontraktsenlig sockerhalt

vid höstleverans med tillägg för vinterleverans och för högre

sockerhalt. Då det tillika förutsattes, att bolagen fortfarande skulle av

egna medel lämna odlarna gödslingsbidrag med minst 40 kronor

för hektar, motsvarande ungefär 15 öre för deciton, återstod av prishöjningen

å 95 öre för deciton ett belopp av 80 öre, vilket bolagen

icke syntes skäligen kunna tillförbindas att utbetala, om icke ersättning

på ett eller annat sätt bereddes dem. Med utgångspunkt från en beräknad

skörd av 1,000,000 ton kunde det behövliga beloppet anslås till

8 miljoner kronor.

För erhållande av detta belopp föreslogs anlitande av olika utvägar.

Genom kungörelse den 3 februari 1917 hade Kungl. Majd föreskrivit,

att en särskild avgift av 25 öre för kilogram skulle upptagas

för socker till industriers och restaurangers behov. Av det härigenom

inflytande beloppet för den sockermängd, som under återstående delen

av då löpande konsumtionsår beräknades för sagda ändamål, sjmtes

2,00,0000 kronor kunna tagas i anspråk för betodlingens främjande.

Vidare föreslogs, att för tiden från och med den 1 mars till och med

den 31 oktober 1917 dels maximiprisen å socker, alla slag, men icke å

sirap, måtte höjas med 3 öre, varigenom beräknades för det den 1

mars 1917 kvarvarande sockerlagret inflyta 2,250,000 kronor, och dels

sockerskatten sänkas med 5 öre, vilket kunde för samma sockerparti

antagas medföra för bolagen en minskad utgift av 3,750,000 kronor.

För att bereda mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag förenämnda

gottgörelse för ökade tillverkningskostnader tillstyrktes för

detta bolag ytterligare nedsättning i sockerskatten med 2 öre för samma tid.

I enlighet härmed innehöll Kungl. Maj:ts proposition förslag, att

sockerskatten under tiden från och med den 1 mars 1917 till och med

den 31 oktober samma år skulle utgå med 11 öre för kilogram, dock

att för socker från de mellansvenska fabrikerna skatten skulle under

samma tid utgå med endast 5 öre för kilogram.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

Riksdagen biföll icke Kungl. Maj:ts proposition oförändrad. 1

skrivelse nr 27 den 3 mars 1917 anmälde nämligen riksdagen, att riksdagen

— under förutsättning att svenska sockerfabriks aktiebolaget och

mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag förbunde sig att, utöver gällande

kontraktspris jämte odlingsbidrag av 40 kronor per odlad hektar,

till odlare av sockerbetor för deras räkning under år 1917 utbetala ersättning

med 60 öre per deciton betor, samt att av sålunda utfäst högre

ersättning åt betodlarna ingen ökning av då gällande maximipris å

socker måtte föranledas — antagit författning angående viss nedsättning

av sockerskatten av innehåll, att från dag, som Kungl. Maj:t bestämde,

till och med den 31 oktober 1917 skatt skulle erläggas med 10 Va öre

för kilogram, dock att för socker från de mellansvenska fabrikerna

skatten skulle under samma tid utgå med 4 */s öre för kilogram.

Enligt vad som framgår av den motion, vars yrkande överensstämde

med riksdagens beslut, grundade sig beslutet på den beräkning,

att till gäldande av det erforderliga beloppet, 6 miljoner kronor, skulle

dels användas av förenämnda lösenavgifter 2 miljoner kronor och dels

genom nedsättningen i skatten efter 5 Ys öre för kilogram vinnas för

ett parti av 75,000 ton 4 miljoner kronor.

Kungörelse angående nedsättning av sockerskatten i överensstämmelse

med riksdagens beslut utfärdades den 3 mars 1917. .

l)et bör vidare erinras, att, sedan riksdagen bifallit av Kungl.

Maj:t framlagt förslag till vissa ändringar av tullsatserna å socker m. m.,

dessa tullsatser genom kungörelse den 25 juni 1917 bestämts från och

med den 1 januari 1918 till 10 öre för raffinerat socker och oraffinerat

socker av visst ljusare slag samt till 7 öre för mörkare oraffinerat

socker, allt för kilogram.

Ny förordning angående reglering av handeln med socker och

sirap har utfärdats den 7 december 1917.

Sedan från de bägge sockerfabriksaktiebolagen framställningar inkommit

med begäran, att ersättning måtte beredas dem för den höjning

i tillverkningskostnader, som vore att förutse vid avarbetandet av 1917

års sockerbetsskörd, tillkallades särskilda sakkunniga för att verkställa

utredning och avgiva förslag angående skäligt pris å socker jämte eventuellt

andra produkter vid sockertillverkningen under konsumtionsåret

1017—1918 samt till erforderliga åtgärder från statens sida för främjande

av den inhemska sockerproduktionen för konsumtionsåret 1918—

1919 ävensom vad med dessa frågor ägde sammanhang.

1918 års

beslut.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. May.ts proposition Nr 88.

Dessa sakkunniga företogo omedelbart till behandling frågan angående

den ökning av priset å socker och sirap, som motsvarade de

ökade kostnaderna för förädling av 1917 års vitbetsskörd, samt hemställde

efter verkställda utredningar, att för socker, olika slag, måtte

stadgas en prishöjning av 5 öre, varemot prisen borde sänkas för golden

sirap med 13 öre och för mörk sirap med 12 öre.

Med anledning av framställning från det mellansvenska sockerbolaget

anförde de sakkunniga, att sockerpriset borde vara enhetligt

för hela landet och, om särskilda förmåner funnes böra beredas sistnämnda

bolag, detta borde ske i annan ordning än genom olika pris.

Genom förordning den 23 november 1917 fastställde Kungl. Maj:t

maximipris å socker och sirap i enlighet med vad de sakkunniga sålunda

föreslagit, varjämte enligt deras förslag vissa jämkningar företogos

i bestämmelserna om minuthandlarnas avans samt om frakttillägg,

gottgörelse för emballage m. in.

Efter det de sakkunniga verkställt åtskilliga undersökningar för

beräknande av kostnaderna för odling av sockerbetor år 1918, fann jag

mig böra tillstyrka, att statens åtgärder för sockerbetsodlingens främjande

sagda år måtte grundas på att priset å sockerbetor med en sockerhalt

av 16 procent skulle utgå vid så kallad höstleverans med 5 kronor 10

öre för deciton och vid så kallad vinterleverans med 5 kronor 40 öre

för deciton. För varje överskjutande tiondels procent sockerhalt skulle

erläggas ett tilläggspris av 2 öre för deciton. Därjämte förutsattes

vissa detaljbestämmelser angående melass och sockersnitsel, som skulle

tillförsäkras betodlare, in. m.

De sakkunniga beräknade i P. M. den 2 februari 1918, att vid

dessa pris och med vanligt förhållande mellan höst- och vinterleveranser

samt med den vanliga sockerhalten av 16.5 procent hos betan genomsnittspriset

skulle komma att uppgå till i runt tal 5 kronor 30 öre per 100

kilogram betor. Svenska sockerfabriksaktiebolaget, som för sin del

under år 1917 i genomsnitt betalat 2 kronor 40 öre per deciton betor,

komme sålunda att få vidkännas en ökad utgift av cirka 2 kronor 90

öre per deciton. Med en beräkning av 1918 års betskörd till 850,000

ton skulle detta för bolaget medföra eu merkostnad av 24,650,000 kronor.

För mellansvenska bolaget, som år 1917 betalat 2 kronor 75 öre per

deciton betor, skulle prisökningen utgöra 2 kronor 55 öre per deciton.

För en beräknad betskörd av 50,000 ton för detta bolag under år 1918

skulle dess merkostnad således uppgå till 1,275,000 kronor. Den totala

merkostnaden på grund av betprisets höjning kunde sålunda under an
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts ''proposition Nr 88. 7

givna förutsättningar för båda bolagen beräknas uppgå till i runt tal

26,000,000 kronor.

För beredande av tillgång för gottgörande av denna merkostnad

föreslogo de sakkunniga, att lösenavgiften för socker till industriellt

behov, restauranger m. m. skulle från och med den 1 mars 1918 höjas

från 25 till 50 öre för kilogram samt för ändamålet beräknas vad som

härigenom komme att inflyta till och med den 31 oktober 1918, att för

ändamålet jämväl skulle tagas i anspråk överskott å lösenavgifter, influtna

under år 1917, ävensom de under januari och februari månader

år 1918 inflytande lösenavgifter, att sockeraccisen måtte under tiden 1

mars—31 oktober 1918 nedsättas med 10 öre för kilogram socker, som

utlämnades till förbrukning, samt att maximiprisen måtte från den 1

mars 1918 höjas å bitsocker med 25 öre, å övriga sockersorter med 10

öre och å sirap med 6 öre, allt för kilogram, samt i beräkning tagas

vad som härigenom komme att inflyta intill oktober månads utgång år

1918. De sålunda föreslagna åtgärderna beräknades inbringa intill den

31 oktober 1918 23,300,000 kronor. Till täckande av de kostnader, som

de stegrade betpriserna under år 1918 skulle medföra för bolagen och

vilka, såsom förut angivits, beräknats komma att uppgå till ett belopp

av cirka 26,000,000 kronor, skulle därefter återstå ett belopp av 2,700,000

kronor. Detta belopp ansågo de sakkunniga utan allt för stora olägenheter

böra kunna uttagas under konsumtionsåret 1918 —1919.

I P. M. den 19 februari 1918 föreslog därefter de sakkunnigas

majoritet, att svenska sockerfabriksaktiebolaget måtte i avvaktan på vissa

utredningar få tillsvidare beräkna ett vinstbelopp av högst 6,750,000

kronor mot redovisningsskyldighet och att för de härav föranledda

ökade utgifterna maximiprisen måtte höjas för bitsocker till 27 öre, för

annat socker till 12 öre och för sirap till 7 öre.

Då jag den 22 februari 1918 anmälde detta ärende för Kungl.

Maj:t, yttrade jag, att jag fann det av utredningen framgå, att det vore

nödvändigt, att liksom året förut åtgärder från statsmakternas sida vidtoges

för att främja odlingen av sockerbetor näst instundande sommar

och därigenom söka trygga tillgången å denna vara under påföljande

konsumtionsår. Förhållandena vore år 1918 i åtskilliga hänseenden mera

bekymmersamma än året förut, bland annat på grund av svårigheten att

anskaffa erforderlig konstgödsel.

Jag yttrade vidare, att det syntes liksom året förut böra tillkomma

staten att bereda bolagen ersättning för det ökade betpris, de borde tillförbindas

att betala, och att jag icke hade något att erinra mot do sakkunnigas

beräkning av den härav föranledda totala merkostnaden för

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj.ts proposition Nr 88.

bägge bolagen till sammanlagt 26 miljoner kronor, med tillägg av visst

belopp på grund av de sakkunnigas P. M. den 19 februari 1918. I

avseende å de föreslagna sätten för beredande av de behövliga medlen

hade jag mot de sakkunnigas förslag ej annat att erinra, än att maximipriset

å bitsocker ej borde höjas med mer än 17 öre. Jag anförde

vidare: , . , .

»Genom de sålunda föreslagna åtgärderna kan beräknas intill utgången av

oktober månad 1918 tillgodokomma bolagen följande belopp, varvid kvantiteterna

socker och sirap upptagas enligt de sakkunnigas beräkningar:

Av lösenavgift för socker till industri och restauranger kronor

Sänkning av sockerskatten ...............................................•••;•.....,...... *

Förhöjning med 17 öre per kilogram av maximipriset å bitsocker;

för 14,700,000 kilogram ........................................................,

Förhöjning med 12 öre per kilogram av maximipriset å annat

socker än bitsocker; för 58,800,000 kilogram .................■_•••

Förhöjning med 7 öre per kilogram av maximipriset å sirap, för

5,000,000 kilogram.......................................................

6,100,000

7.350.000

2.499.000

7.056.000

350,000

Summa kronor 23,355,000.

I likhet med de sakkunniga anser jag återstoden av det erforderliga ersättningsbeloppet

till bolagen böra uttagas under nästkommande konsumtionsår. Att

denna återstod nu, på grund av att bitsockrets pris icke föreslås höjt lika mycket

som de sakkunnigas majoritet förordat, blir något större än enligt deras törsJag,

synes icke böra vålla avsevärd olägenhet.»

Tillika förordade jag av närmare angivna skäl, att till mellersta

Sveriges sockerfabriksaktiebolag måtte såsom bidrag till täckande av utav

kristiden föranledd förlust vid bolagets rörelse under produktionsåret

1947_1918 utgå 530,000 kronor från behållningen av de under år

1917 influtna lösenavgifter för industrisocker in. m.

I enlighet med mina sålunda framlagda förslag avlät Kungl. Maj.t

särskilda propositioner till riksdagen.

I proposition nr 103 den 22 februari 1918 föreslog Kungl. Magt

på föredragning av chefen för finansdepartementet riksdagen att — under

förutsättning att svenska sockerfabriksaktiebolaget och mellersta Sveriges

sockerfabriksaktiebolag förbunde sig att till odlare av sockerbetor för

deras räkning under år 1918 utbetala ersättning i huvudsaklig överensstämmelse

med av mig förordade grunder — antaga propositionen bilagt

förslag till kungörelse angående viss nedsättning av sockerskatten, innehållande

att skatten skulle från och med den dag under år 1918 Kungl.

Maj:t bestämde till och med den 31 oktober samma år utgå med 6 ore

för kilogram, dock att för det socker, som tillverkades vid de redan

anlagda råsockerfabrikerna i Östergötland och Västergötland samt på

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj ds proposition Nr 88.

Öland och utlämnades till fritt bruk antingen omedelbart från samma

fabriker eller, från raffinaderiet i Lidköping efter där verkställd raffinering,

skatten under omförmälda tid skulle utgå med 2 öre för varje

kilogram.

I propositionerna samma dag nr 105 och 106 framlades förslag

angående omförmälda särskilda ersättning till det mellansvenska bolaget

för förlust under produktionsåret 1917—1918 samt angående höjning

till 50 öre av lösenavgiften för socker för industriellt bruk m. m. att

gälla tillsvidare, dock ej längre än till den 1 mars 1919.

I skrivelser nr 77, 87 och 88 anmälde riksdagen, att dessa propositioner

blivit av riksdagen bifallna.

Därefter utfärdades dels den 22 mars 1918 ny förordning angående

maximipris å socker och sirap (nr 158) samt kungörelse angående

viss nedsättning av sockerskatten (nr 159) dels ock den 9 april 1918 ny

kungörelse angående lösen för bevis om godkännande av rekvisitioner

av socker för viss användning (nr 172).

Under den därefter förflutna tiden äro följande av Kungl. Maj:t

utfärdade föreskrifter att märka.

Den 16 maj 1918 utfärdades i enlighet med riksdagens därom

fattade beslut förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen

angående beskattning av socker (nr 362), innefattande bland annat förlängning

till 1921 års utgång av bestämmelsen om lägre skatt för det

mellansvenska bolaget. Att dessa bestämmelser icke tillämpats för tiden

före den 1 november 1918, följer av kungörelsen den 22 mars 1918.

I kungörelse den 8 oktober 1918 (nr 812) vidtogs en mindre ändring

i maximiprisförorduingen den 22 mars 1918.

Den 11 oktober 1918 utfärdades förordning angående reglering

av förbrukningen av sockerbetor (nr 787).

Den 8 november 1918 behagade Kungl. Maj:t på min hemställan

bemyndiga mig att tillkalla sakkunniga personer för att verkställa utredning

och avgiva förslag till erforderliga åtgärder från statens sida

för främjande av den inhemska sockerproduktionen för konsumtionsåret

1919—1920 samt i fråga om skäligt pris under konsumtionsåret 1918—

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 suml. 72 höft. (Nr 88 90.) 2

Tillkallande

av sakkunniga.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Maximipris

socker.

10 Kungl. Maj.is proposition Nr 88.

1919 å socker jämte eventuellt andra produkter vid sockertillverkningen

ävensom angående vad med dessa frågor ägde sammanhang. På grund

härav tillkallade jag den 19 i samma månad professorn Nils Hansson

såsom ordförande samt ledamöterna av riksdagens andra kammare E. P.

W. Röing, O. Nilsson i Tånga och A. W. T. von Sneidern, juris doktorn

J. C. Lembke, professorn N. L. Forsberg, föreståndaren för folkhushållningskommissionens

sockeravdelning, direktören K. Eriksson samt landstingsmannen

P. Stensson i Flenninge att fullgöra sagda uppdrag.

I en till mig ställd P. M. den 21 december 1918 anförde de sakkunniga,

att de under fullgörandet av sitt uppdrag kommit till den uppfattningen,

att de ökade kostnaderna för 1919 års betndling och sockertillverkning

huvudsakligen borde uttagas genom ett förhöjt sockerpris

redan under det då påbörjade konsumtionsåret. För att fördela kostnaderna

på så lång tidsperiod som möjligt hade de sakkunniga vidare

funnit det vara synnerligen önskligt, att det nya priset måtte fastställas

att gälla redan från den 1 januari 1919.

För fastställande av det nya priset hade de sakkunniga upptagit till granskning

till dem överlämnade kalkyler över svenska sockerfabriksaktiebolagets utgifter

och inkomster för räkenskapsåret 1918—1919. Emellertid hade det då ännu icke

varit möjligt för de sakkunniga att bilda sig en slutgiltig uppfattning om storleken

av det sockerpris, som borde fastställas för att täcka bolagets utgifter under innevarande

konsumtionsår inklusive merkostnaderna för 1919 års betodling, ävensom

de övriga anordningar, som eventuellt borde vidtagas i samma syfte. De sakkunniga

hade därför ansett sig böra föreslå en provisorisk lösning av prisfrågan.

För detta ändamål hade företagits en preliminär granskning av vissa viktigare

utgiftsposter i bolagets kalkyler. Det totala beloppet av de merkostnader gentemot föregående

konsumtionsår, som av de sakkunniga beräknats uppkomma å dessa utgiftsposter,

utgjorde 36 å 37 miljoner kronor, varvid förutsatts, att 1919 års betpris komme att

fastställas till 8 kronor vid höstleverans och 16 procents sockerhalt. Därjämte hade

de sakkunniga icke vågat räkna med att den skattelindring, som utgått för tiden

1 april—30 oktober 1918 med ett sammanlagt belopp av 6.2 miljoner kronor, komme

att medgivas under innevarande komsumtionsår. varför merkostnaderna måst

ökas med motsvarande belopp.

Den sålunda uppkomna merkostnaden av 42 å 43 miljoner kronor hade de

sakkunniga därefter fördelat å den sockerkvantitet, som kunde beräknas utgå i

konsumtionen intill början av nästkommande konsumtionsår, d. v. s. under tiden

1 januari—31 oktober 1919, och som approximativt kunde uppskattas till 90,000

ton. Enligt denna beräkning skulle alltså den på nyss angivet sätt beräknade merkostnaden

å vissa konton täckas under innevarande konsumtionsår genom ett med

47 å 48 öre per kilogram förhöjt pris å socker. I enlighet med de grundsatser,

som följts vid näst föregående prisreglering å socker, hade emellertid de sakkunniga

ansett lämpligt, att bitsockret träffades av något större prisförhöjning än andra

sockersorter, varför prisförhöjningen å de olika slagen socker föresloges skola ske

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

procentiskt i förhållande till deras föregående pris. Under det engrospriset på den i

konsumtionen numera mest använda sockersorten, s. k. krossad melis, sålunda föresloges

höjt med 45 öre per kilogram eller från 73 öre till kronor 1.18, föresloges för

bitsocker en höjning med 50.5 öre per kilogram eller från 81.5 öre till kronor 1.32.

I avgiven reservation förklarade herrar Röing och Lembke, att de

ansåge priset å krossad melis böra fastställas 8 öre lägre per kilogram

än vad majoriteten föreslagit och övriga pris sänkas i proportion härtill.

Då ias: den 31 december 1918 anmälde detta ärende, förklarade

jag mig dela de sakkunnigas uppfattning därom, att en förhöjning av

sockerpriset på grund av dels redan inträdda och dels motsedda ökade

tillverkningskostnader för socker vore ofrånkomlig. Jag höll också

före, att förhöjningen borde träda i tillämpning omedelbart, enär ett

uppskov endast skulle medföra, att den förr eller senare nödvändiga

prisförhöjningen måste göras större. Med hänsyn emellertid dels till att

beräkningarna beträffande dessa merkostnader icke vore slutförda och

dels till att frågan, huruvida icke medel till täckande av de högre produktionskostnaderna

borde beredas även på annat sätt än genom höjda

sockerpris, ansåg jag, att man för det dåvarande borde stanna vid en

avsevärt mindre höjning i maximipriset än som föreslagits av de sakkunniga.

I enlighet med den sålunda av mig uttalade uppfattning utfärdade

Kungl. Maj:t nämnda den 31 december 1918 förordning angående maximipris

å socker och sirap (nr 1033), varigenom engrosprisen höjdes å krossad

melis till 1 krona, å bitsocker till 1 krona 13 öre samt å övriga sockerprodukter

i proportion härtill.

Beträffande betpriset avgåvo de sakkunniga en P. M. den 23

december 1918 och yttrade sig samtidigt över inkomna framställningar

i ämnet från Kalmar läns södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott,

odlingsrådet i Kalmar och en av folkhushållningskommissionen överlämnad

skrift från Hjalmar Cederström och Mårten Granqvist. De sakkunniga

hava åberopat denna P. M. i utlåtanden, som därefter av dem

avgivits med anledning av framställningar från Sveriges kemiska industrikontor

och Gottlands betodlarförening.

I denna P. M. meddelas till en början, att såsom material för de sakkunnigas

arbete i denna del hade först och främst tjänat en av agronomen L. Nanneson

verkställd utredning rörande de antagliga produktionskostnaderna vid sockerbetsodling

år 1919. Vidare både de sakkunniga införskaffat utdrag av protokoll

vid extra föreningsstämma med Skånes betodlares centralförening den 4 december

1918. vilket protokoll innehölle en sammanfattning utav de av betodlarna fram
-

Kungörelse

»l/u 1918.

Sockerbetspris

1919.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung!. Maj.ts proposition Nr 88.

ställda kraven beträffande 1919 års odling. Nämnda protokollsutdrag hade delgivits

svenska sockerfabriksaktiebolaget, som i skrivelse den 12 december 1918

framställt vissa erinringar mot betodlarnas yrkanden. Dessutom hade de sakkunniga

genom remiss satts i tillfälle taga del av en skrivelse från Sveriges allmänna lantbrukssällskap

med bilagt uttalande vid sällskapets höstmöte den 6—8 november

1918, vari framhållits, att odlarna borde tillförsäkras så högt pris för levererade

sockerbetor, ^ dels såsom grundpris för en kvantitet motsvarande medeltalet av de

senaste tre årens leverans, dels såsom överpris för vad därutöver levererades, att

sockerbetsodlingen bleve mera lönande än varje annan i stort bedriven rotfruktsodling.

Samtliga de uppgifter, som legat till grund för den av de sakkunniga verkställda

granskningen av betpriset, hänförde sig till den sydsvenska odlingen. Från

de till mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag anslutna odlarna hade däremot

icke till de sakkunniga framförts några krav å visst pris för 1919 års odling. I

likhet med föregående år hade ock de sakkunniga ansett, att det genom statens

medverkan bestämda priset å sockerbetor borde vara ett och detsamma för hela

riket, oavsett under vilka naturliga betingelser odlingen bedreves.

Den Nannesonska utredningen vore utförd efter väsentligen samma grunder

som den beräkning av produktionskostnaderna vid sockerbetsodling år 1918, vilken

överlämnats till 1917 års sockersakkunniga och tjänat såsom material för deras

arbete. Därjämte hänvisades i samma utredning till de beräkningar över de antagliga

produktionskostnaderna å spannmål och potatis år 1918, som av Nanneson

verkställts på uppdrag av produktionskommittén. x)

Ur Nannesons utredning må återgivas följande tabell över beräknad

produktionskostnad år 1919 per hektar och deciton sockerbetor:

Kreatursgödsel...........................................................................

Konstgödsel:

300 kg. chilisalt å 72: —....................................................

300 » superfosfat å 43: — ............................................

200 » 37 % kalisalt å 32: — ........................................

Mänsklig arbetskraft:

Mansdagsverken 23 st. å 7: 25............................................

Ackordsarbete för rensning och upptagning:

Kontant, inklusive reseersättning och naturaförmåner

Hästdagsverken 34 st. å 7: 50................................................

Döda inventarier.......................................................................

Frakter 270 dt å 60:2............................................................

Driftsledarlön ............................................................................

Allmänna omkostnader ...........................................................

Skatter ........................................................................................

Räntor ........................................................

kr.

147

—

kr. 216:

» 129: —

» 64: —

»

409: —

»

167: -

»

400

_

»

255

—

»

136

—

»

81

—

»

125

—

»

117

—

»

18

—

»

137

—

Summa kr.

1,992

—

'') Införd som bilaga vid jordbruksutskottets utlåtande nr 51 vid 1918 års lagtima riksdag.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 88.

Avgår: betmassa 135 dt ä —: 45

blast 270 » » —: 35

melass 150—71 ................

........... kr.

61: —

........... »

94: -

........... »

79: — kr. 234: -

Nettoproduktionskostnad per har kr. 1,758: —

Produktionskostnad per dt sockerbetor:

Med konstgödsling: medelskörd 270 dt per bär

» 240 » » »

Utan » » 220 » » »

» 190 » » »

kr. 6: 51

» 7: 33

» 6: 13

» 7: 10.

Nanneson har framhållit, att i tabellen vore räknat med ett transportavstånd

på landsväg ej överskridande 5 kilometer och på järnväg 16 kilometer.

Med 3 kilometer längre landsvägstransport antoges transportförmågan per

dag och ett par hästar nedsättas från 4,000 till 2,500 kilogram och dagsverksbehovet

per hektar sockerbetsodling sålunda ökas med 6 körpardagsverken å 30

kronor. Produktionskostnadsstegringen skulle alltså bli 180 kronor per hektar

eller per deciton: 180:270 = 67 öre.

Fraktstegringen å järnväg, när avståndet ökades från 16 till 24 kilometer,

utgjorde i medeltal 10 öre per deciton sockerbetor och 8 öre per deciton betmassa.

Denna fraktstegring betydde en fördyring av produktionskostnaderna för betodlaren

av (10 4- 8): 2 = 9 öre per deciton levererade sockerbetor.

Av större betydelse vore emellertid den ojämnhet i fraktsatserna, som vore

rådande'' vid vissa enskilda banor. Fraktsatserna vid 24 kilometers avstånd varierade

sålunda med ända till 46 öre per deciton sockerbetor och 52 öre per deciton

betmassa, variationer, som måste i hög grad inverka på sockerbetsodlingens netto.

En reglering av frakterna så att desamma icke överskrede ett visst maximibelopp

per deciton betor och betmassa skulle därför otvivelaktigt vara ägnat att befrämja

en ökad odling i de bygder, där för höga frakter nu gjorde densamma relativt

mindre räntabel.

Av det anförda framginge sålunda, att genom lång landsvägs- och järnvägstransport

sockerbetsodlingens produktionskostnader kunde i avsevärd grad stegras.

Därjämte har Nanneson framlagt särskilda beräkningar över det

pris, som erfordrades per deciton sockerbetor, för att sockerbetsodlingen

skulle bli lika lönande som med densamma konkurrerande odlingar,

vilka beräkningar givit följande resultat:

Jämviktspris per deciton sockerbetor:

Vid jämförelse med:

i kr. pr dt.

i % av priset pr dt. av

sockerbetor.

konkurrerande produkt.

foderrotfrukter ..............................

....... 5: G6

189

matkålrötter..............,....................

....... 9: 8 3

164

potatis ............................................

....... 7: 6 5

64

korn..............................................

6: 14

18

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kwngl. Majds preposition Nr 88.

Härvid hava till grund för beräkningen lagts de under hösten

1918 gällande maximiprisen för potatis och korn, varjämte kålrötterna

antagits kunna realiseras till 6 kronor per deciton och foderrotfrukterna

värderats till 30 öre per foderenhet.

De sakkunniga hava funnit sig kunna i allt väsentligt godkänna

de grundvalar, varpa Nannesons utredning vilar. Med förmälan, att de

huvudsakligen ägnat uppmärksamhet åt de förändringar i kalkylerna,

som vidtagits i anledning av den inträffade avsevärda stegringen i

materialpriser, arbetslöner o. s. v., hava de gjort följande uttalanden.

Under rubriken konstgödsel hade priset å chilisalpeter beräknats till 70 kronor

per deciton med tillagd fraktkostnad av 2 kronor. Sedan emellertid priset å chilisalpeter

av Kungl. Maj.t fastställts till 65 kronor per deciton, borde sistnämnda pris

läggas till grund för produktionskostnadsberäkningen, varigenom kostnaden för 300

kilogram chilisalpeter per hektar minskades till 201 kronor.

De angivna fraktkostnaderna grundade sig på det aritmetiska medeltalet av

de under hösten 1918 tillämpade fraktsatserna för sockerbetor å skånska järnvägar

vid 16 kilometers avstånd och under förutsättning att hälften av betfrakten betalades

av odlaren. Den i produktionskostnadsberäkningen upptagna frakten per deciton

sockerbetor komme därigenom att belöpa sig till 30 öre. De sakkunniga ämnade

emellertid föreslå, att betodlarens andel i fraktkostnaderna måtte begränsas till

högst 25 öre per deciton inom ett avstånd av 30 kilometer från fabriken. Med

hänsyn härtill borde den i tabellen upptagna fraktkostnaden av 81 kronor per

hektar minskas till 67 kronor. Uppmärksammas borde dock härvid, att fraktkostnaden

för de odlare, som vore belägna på mer än 30 kilometers avstånd per järnväg

från fabrik, icke täcktes av den sålunda beräknade produktionskostnaden. Ifrågavarande

odlare skulle nämligen enligt förslaget hava att erlägga, utöver 25 öre per

deciton, hälften av den fraktkostnad, som belöpte på den 30 kilometer överstigande

våglängden.

I utredningen hade det skördeutbyte, på vilket produktionskostnaden per hektar

skulle fördelas, beräknats med hänsyn tagen till olika förutsättningar, nämligen dels

att konstgödsel erhölles eller icke, dels att odlingen skedde under medelgoda eller

mindre göda förhållanden. Det minsta skördeutbytet framkomme därvid under

förutsättning av utebliven konstgödsel och mindre goda odlingsvillkor, medan det

högsta produktionspriset uppstode, då konstgödsel gåves och samtidigt odlingsförhållandena

vore mindre göda. Sakkunniga ville dock för sin del framhålla, att

denna på medelavkastning under normala förhållanden grundade beräkning knappast

i nuvarande läge ägde full giltighet, då på grund av minskad tillgång på både

ladugårdsgödsel och konstgödsel åkerjorden vore mer eller mindre utsugen och

effekten av konstgödsel därför nu borde kunna anses bliva något högre än den

beräknade. I varje fall medförde denna den ökning i avkastning per ytenhet, som

nu i första hand med all makt måste eftersträvas.

Då en ovillkorlig förutsättning för att sockerbetsodlingen skulle kunna upprätthållas

i dess nuvarande omfattning syntes vara, att ett sådant pris fastställdes,

som täckte kostnaderna även å de orter, där odlingen nu bedreves under mindre

goda betingelser, hade de sakkunniga vid sin granskning av den verkställda utred
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungi. Maj:ts proposition Nr 88.

ningen endast ansett sig böra räkna med sistnämnda förutsättning. Den medelskörd,

som under denna förutsättning kunde beräknas per hektar, utgjorde enligt den Nannesonska

kalkylen 240 deciton vid konstgödsling och 190 deciton utan konstgödsling.

Det syntes vara försiktigast att endast räkna med ett medeltal av nämnda skördeutbyten

eller 215 deciton per hektar. Härvid borde dock uppmärksammas, att sistnämnda

skördesiffra enligt från svenska sockerfabriksaktiebolaget inhämtade uppgifter

icke uppnåtts under 1918 inom de fem fabriksområden, tillsammans omfattande

cirka 4,800 hektar sockerbetsodling, vilka haft den lägsta avkastningen och

där medelskörden stannat vid 211.8 deciton per hektar.

Ett medeltal av de produktionskostnadssiffror, som enligt den Nannesonska

kalkylen svarade mot nyss nämnda medelskördar av 240 resp. 190 deciton per

hektar, gåve efter vederbörlig korrigering på grund av den av de sakkunniga företagna

reduktionen av vissa utgiftsposter, ett produktionspris av 7.12 kronor per

deciton sockerbetor. •

Härvid vore räknat med ett transportavstånd per landsväg ej överskridande

5 kilometer eller det högsta, som under nuvarande förhållanden i regel förekomme.

De sakkunniga hade emellertid utgått från den uppfattningen, att den nu bedrivna

sockerbetsodlingen borde icke blott vidmakthållas utan ökas. Enligt de sakkunnigas

mening borde en sådan ökning kunna genomföras medels någon vidgning av

den nuvarande rayonen för odlingen, samtidigt med att denna alltjämt grupperade

sig kring de hittillsvarande produktionscentra. Att med bibehållande av förutvarande

rayon få till stånd en ökad sockerbetsodling syntes däremot näppeligen möjligt med

hänsyn till den synnerligen starka konkurrensen från andra odlingar, såsom olika

slag av frö, oljeväxter, kålrötter, morötter, diverse köksväxter o. s. v. Det lämpligaste

medlet för nämnda vidgning syntes erbjuda sig däri, att produktionspriset

höjdes med ett belopp svarande mot den ökade fraktkostnad, som uppkomme vid

transport av betor från egendomar belägna utanför nuvarande rayon. I den Nannesonska

utredningen hade beräknats, att vid 3 kilometer längre landsvägstransport

produktionskostnaden per deciton sockerbetor skulle ökas med 67 öre. Med utgångspunkt

från nyss nämnda siffra av 7.12 kronor skulle följaktligen produktionskostnaden

vid 8 kilometers avstånd från fabrik eller järnvägsstation uppgå till 7.7 9

kronor per deciton, och vid 7 kilometers avstånd till 7.5 7 kronor per deciton betor.

Enligt de sakkunnigas mening kunde man för kommande hushållningsår

icke förutsätta så stor efterfrågan på matkålrötter, att av Nanneson förutsatta

priset av 6 kronor per deciton kunde upprätthållas vid en mera utbredd odling av

dylika. Däremot syntes det vara önskligt, att betodlingen genom lämpligt avvägt

pris gjordes lika lönande som odlingen av potatis. Efterfrågan på potatis skulle

för kommande år sannolikt bliva så stor, att det år 1918 gällande maximipriset

knappast kunde beräknas falla, även om nytt minimi- eller maximipris icke komme

att sättas. Från denna synpunkt kunde alltså priset å deciton sockerbetor ej sättas

lägre än 7.6 5 kronor och toge man jämväl hänsyn till att potatisodlingen ofta gåve

tillfälle att sälja s. k. tidigpotatis till priser, vilka läge betydligt över nyssnämnda

maximipris, komme det verkliga jämförelsetalet att överstiga nyssnämnda belopp.

Det nyss beräknade produktionspriset för sockerbetor sammanfölle sålunda

ganska nära med det, som framkornme vid jämförelse med nu gällande maximipris

ä potatis. Slutligen hade man vid sättande av betpriset att även taga hänsyn till

sockerbetornas fodervärde. Detta angåves i Nils Hanssons handbok i utfodringslära

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

uppgå för normala fabriksbetor till 25 foderenheter per 100 kilogram. Då i Nannesons

kalkyler vid utfodring av nötkreatur räknats med ett värde av 30 öre per

foderenhet, hade alltså 100 kilogram sockerbetor för samma ändamål ett fodervärde

av 7.5 0 kronor.

Det ovan anförda kunde synas giva fog för att fastslå ett betpris liggande

mellan 7.5 0 och 8 kronor per deciton. Då de sakkunnigas majoritet icke desto

mindre ansett sig böra biträda det från betodlarna framställda kravet å ett betpris

av 8 kronor per deciton vid höstleverans, vilket pris med icke mindre än 2.9 0

kronor överstege det för år 1918 fastställda priset, hade utöver de förut anförda

synpunkterna följande varit bestämmande. Till en början borde erinras, att den

Nannesonska utredningen i vissa punkter kunde åberopas för fastställandet av ett

betpris, som överstege de i det föregående meddelade slutsiffrorna. Det högsta

direkta produktionspriset framkomme under antagande att konstgödsel gåves och

samtidigt odlingsförliållandena vore mindre goda. Efter verkställd korrigering av

vissa utgiftsposter utgjorde detta pris 7.21 kronor per deciton. I det föregående

hade emellertid räknats med 7.12 kronor per deciton. Enligt vad de sakkunniga

erfarit kunde numera väntas, att tillgången på konstgödsel skulle bliva så

stor, att det syntes skäligt räkna med, att åtminstone i det närmaste full konstgödsling

skulle givas. Den direkta produktionskostnadssiffran komme då att med

tillägg av kostnader för landsvägstransport utöver 5 kilometer uppgå till 7.88 kronor

per deciton vid 8 kilometers avstånd från fabrik eller järnvägsstation och 7.6 6

kronor vid 7 kilometers avstånd.

Vidare hade i föregående räknats med en fraktkostnad per järnväg av

25 öre per deciton. Såsom redan påpekats, komme därvid fraktkostnaden för de

odlare, som vore belägna, på mer än 30 kilometers avstånd per järnväg från fabrik,

icke att fullt täckas. Med hänsyn därtill att särskilt i Halland och Blekinge

sockerbetsodling bedreves å orter, som vore belägna på mer än 30 kilometers järnvägsavstånd

från fabrik, syntes häri förefinnas motiv för någon höjning av produktionspriset.

Beträffande den produktionskostnad, som framginge vid jämförelse med andra

grödor, borde uppmärksammas, att, vad det ekonomiska utbytet beträffade, sockerbetsodlingen

syntes hava att möta den starkaste konkurrensen från odlingen av

vissa fröslag, oljeväxter, morötter och diverse köksväxter. Den erfarenhet, som

särskilt under det senaste året vunnits rörande det ekonomiska resultatet av dylika

odlingar, gåve anledning antaga, att dessa skulle komma att ytterligare utsträckas

och att detta i många fall komme att ske på bekostnad av sockerbetsodlingen. Ett

relativt högt pris å sockerbetorna syntes därför berättigat för att odlingen därav

skulle erhålla ett stöd i konkurrensen med nyssnämnda odlingar.

Såsom förut framhållits, gällde det enligt sakkunnigmajoritetens mening att

icke blott upprätthålla odlingen av sockerbetor i dess nuvarande omfattning, utan

även att återvinna åtminstone något av den minskning, som ägt rum under de

senaste åren. Denna minskning utgjorde enligt uppgifter, som av de sakkunniga

införskaffats från svenska sockerfabriksaktiebolaget, 1,556 hektar under år 1918

och uppginge från 1916 års sockerbetsodling räknat, vilken dock varit den största

hittills uppnådda, till icke mindre än 5,976 hektar, allt gällande den sydsvenska odlingen.

Uppenbarligen krävdes det för att åstadkomma ett omslag i det minskade

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ti proposition Nr 88.

intresset för sockerbetsodlingen ett pris, som erbjöde en viss lockelse för odlaren

och trygghet för att därå nedlagd möda och kostnad väl lönade sig.

Ett ytterligare skäl för en ökad sockerbetsodling vore den stegring i konsumtionen

av socker, som under ransoneringstiden inträtt inom breda lager av

befolkningen företrädesvis på landsbygden. Samtidigt hade vissa kretsar av befolkningen

på grund av ransoneringen nödgats underkasta sig en kännbar inskränkning

i sin förutvarande konsumtion av socker. Det framställde sig därför såsom en

angelägen uppgift att genom en rikligare tillgång på socker tillgodose den ökade

efterfrågan på denna vara. som framdeles otvivelaktigt komme att göra sig gällande.

Visserligen vore för närvarande priset å rörsocker i produktionsländerna

mycket gynnsamt och det läge då nära till hands att antaga, att det växande

inhemska behovet kunde tillgodoses genom import i erforderlig utsträckning från

dessa länder, varigenom konsumenterna skulle kunna få sitt behov tillgodosett utan

att tillskyndas de kostnader, som följde av ett tillmötesgående av betodlarnas anspråk.

Emellertid vore dessa importmöjligheter för närvarande mycket ovissa, enär man

dels icke tillräckligt noga kände tillgångarna, dels svårligen kunde överskåda behovet

i övriga länder, särskilt de krigförande, dels slutligen ej hade sig bekant, huruvida

efter freden en ransonering av världens livsmedelstillgångar komme att äga rum

och i vad mån vårt lands behov av socker under sådana förhållanden bleve i tillräcklig

grad tillgodosett. Då de sakkunniga i följd av sitt uppdrag icke haft att

närmare överväga de utvägar, som genom anlitande av import kunde stå till buds,

men ansett dessa ovissa, hade det jämväl ur denna synpunkt ansetts angeläget, att

befolkningens ökade behov av socker kunde i görlig mån tillgodoses genom inhemsk

odling av betor, även med risk att det inhemska priset därvid kunde ställa sig

högre än importerad vara tilläventyrs kunde betinga under konsumtionsåret 1919

— 1920.

Av betodlarna hade vidare yrkats, att förutnämnda betpris av 8 kronor per

deciton skulle fastställas såsom ett grundpris för höstleverans vid 16 procents

sockerhalt med ett tilläggspris av 3 öre för varje överskjutande O.i procent

samt 50 öres förhöjning å grundpriset per 100 kilogram av de betor, som lämnades

å vinterleverans, medan det för år 1918 bestämda tilläggspriset utgjorde 2 öre och

skillnaden mellan höst och vinterpriset 30 öre. Dessa förhöjningar, vilka, vad

vinterpriset anginge, närmast utgjorde ersättning för betornas lagring, hade de sakkunnigas

majoritet funnit motiverade med hänsyn till ökningen å grundpriset.

I fråga om frakten för sockerbetorna hade av betodlarna yrkats, • att odlarna

som hittills skulle betala halva frakten, dock högst 20 öre per 100 kilogram.

Bolaget hade principiellt avvisat detta krav men dock under vissa villkor medgivit

såsom särskilt undantag för år 1919 och för att stimulera nämnda års odling ett

maximum för betodlarens fraktandel av 30 öre per 100 kilogram.

Då, såsom förut framhållits, de sakkunniga ansåge det önskvärt, att rayonen

för sockerbetsodlingen något vidgades å de nuvarande produktionsorterna, syntes

fog finnas för en begränsning till 25 öre av fraktkostnaden för de betodlare, som

vore belägna på ett avstånd per järnväg av högst 30 kilometer från fabrik.

Beträffande odlare på längre järnvägsavstånd syntes rimligt vara, att utöver

nämnda 25 öre odlaren erlade hälften av den fraktkostnad, som belöpte på den 30

kilometer överstigande våglängden. Då emellertid med nuvarande höga fraktsatser

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 72 käft. (Nr 88—90.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

det komme att för staten, i sista hand alltså för konsumenterna, betydligt öka kostiraderna

för sockerproduktionen, om odlingen särskilt gynnades å sådana på längre

avstånd från fabrik belägna orter, där denna odling hittills icke vunnit insteg, såge

sig de sakkunniga nödsakade föreslå, att nyssnämnda medgivande måtte begränsas

till förutvarande betodlare eller ort, där betodling för vederbörande bolags räkning

tidigare bedrivits.

De sakkunniga hava härefter berört vissa frågor om disponerande av avfallet

från vederbörande sockerfabriker, om inköpsrätt för betodlare till viss mängd melass

eller sockersnitsel, om viss garanti med anledning av förhållandet mellan potatispris

och betpris samt om extra sockertilldelning till betodlare.

Yad slutligen beträffade det av Sveriges allmänna lantbrukssällskap framförda

yrkandet om visst överpris för vad som levererades utöver den kvantitet, som

motsvarade medeltalet av de senaste tre årens leverans, hade betodlarnas centralförening

enhälligt beslutat avslå alla framställningar om premiering av ökad odling,

enär dylika förslag skulle komma att i realiteten verka mer eller mindre orättvist

för de odlare, som under föregående år haft en jämförelsevis stor odling. Då även

de sakkunniga funnit avgörande betänkligheter möta mot en premiering av ökad odling,

hade de icke kunnat biträda det sålunda av lantbrukssällskapet framförda kravet.

Mot de sakkunnigas ifrågavarande förslag har i vissa delar reservation

anmälts av herrar Röing och Lembke.

Reservanterna hava framhållit, hurusom majoriteten av de sakkunniga utgått

från de förutsättningarna, att även med högst betydliga uppoffringar betodlingen

inom landet under år 1919 borde utvidgas och att detta borde ske genom att för

odlingen öppna områden, belägna på avsevärt avstånd från de fabriker, varest

avverkningen av betor skulle äga rum. Båda dessa förutsättningar ansåge reservanterna

icke vara betingade av omständigheterna eller förenliga med sund ekonomi.

Ehuru de gärna ville medgiva, att en utsträckt betodling skulle kunna i viss mån

vara fördelaktig för landet, kunde de dock icke bortse från det förhållandet, att

under den tid, då betskörden under år 1919 komme att såsom socker konsumeras

eller huvudsakligast under år 1920, mycket stor sannolikhet förefunnes för en

betydande import av utländskt socker kanske till priser, som komme vida att understiga

dem, som betingades av de inländska produktionsförhållandena. Det syntes

därför, som. vore det med klok ekonomi överensstämmande att tillse, att betpriset

icke fastställdes till högre belopp än att därigenom säkerställdes producerandet av

en kvantitet socker,tillräcklig för täckandet av det oundgängligaste behovet, och att man

för erhållandet av den däröver behövliga kvantiteten anlitade import av utländskt socker.

Det medel för uppnåendet av en ökad sockerbetsodling, som av de sakkunnigas

majoritet tillstyrktes, eller att indraga inom odlingsområdet platser, belägna

på större avstånd från avverkningsplatsen, ansåge reservanterna innebära eu betydande

fara. Det kommande produktionsåret kunde icke undgå att röna inverkan

av den övergång till mera normala förhållanden, inför vilken vi stode, och de!

syntes därför vara angeläget, att icke åtgärder vidtoges, som vore ägnade att förrycka

denna övergång i högre grad, än som oundgängligen krävdes av omständigheterna.

Att under sådana omständigheter söka uppmuntra en odling av sockerbetor

å platser, som vore på grund av deras genom avståndet betingade allt för stora

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kung!. Majds proposition Nr 88.

fraktkostnader m. m. olämpliga för odlingen och som därför så fort andra förhållanden

inträffade måste övergivas eller ock för sitt fortbestånd krävde särskild hänsyn

vid prissättningen, kunde endast rättfärdigas av utomordentliga förhållanden,

vilka dock enligt reservanternas åsikt nu icke förelåge.

Majoriteten av de sakkunniga hade vid beräknandet av priset på betor utgått

från, att odlingen av betor skulle vara lönande å platser, belägna på ett medelavstånd

per järnväg räknat av 16 kilometer från avverkningsplatsen och med ett

avstånd å landsväg från denna eller närmaste järnvägsstation av 8 kilometer. Det

första av dessa avstånd borde rätteligen anses nu vara 11 kilometer. Genom antagandet av

16 kilometers medelavstånd mellan leveransplatsen och fabriken hade således redan ett

betydande område, vilket ej förut tagits i anspråk för betodling, intagits i beräkningarna,

och det syntes därför, som å denna areal, belägen inom en radie av 5 kilometer från

järnvägsstationerna å den till samma avstånd uppgående järn vägssträcka, tillräckligt

område borde vara tillfinnandes för även en utsträckt betodling. Reservanterna

kunde därför icke inse behövligheten av att utsträcka arealen jämväl genom att i

beräkningarna upptaga områden, belägna ytterligare 3 kilometer utom denna 5

kilometers radie och varigenom produktionskostnaderna skulle belastas med landsvägstransporter,

beräknade till 67 öre per 100 kilogram. Det i de Nannesonska

beräkningarna upptagna produktionskostnadspriset, sådant det förelåge efter verkställd

reduktion av de sakkunniga, eller 7.12 kronor per 100 kilogram betor, syntes

reservanterna vara den summa, vilken av de sakkunniga bort läggas till grund för

beräkningen av betpriset och icke det av majoriteten antagna 7.7 9 kronor.

Enligt beräkningar, även verkställda av Nannesson, borde betor betinga ett

pris av 7.6 5 kronor per 100 kilogram för att kunna jämnställas med potatis, betald

med 12 kronor per samma kvantitet. De sakkunniga hade emellertid utgått från det

antagandet, att skörden för betor skulle betydligt understiga medelskörden, under det

att Nanneson beräknat en medelskörd för såväl potatis som betor. På grund av

denna olikhet i utgångspunkt syntes det reservanterna, som vore det av Nanneson

funna jämförelsetalet icke tillämpligt, utan borde underkastas en reduktion. De

ville ej heller underlåta att framhålla, att de sakkunniga vid beräknandet av betpriset

utgått från, att sockerhalten hos betorna skulle uppgå till endast 16 procent,

och helt bortsett från det förhållandet, att sockerhalten i betorna i regel betydligt

överstege denna sockerhalt. Om denna omständighet toges med i beräkningen, bleve

sockerbetodlingen, även jämförd med potatisodlingen, fördelaktigare än vad som

framginge ur vad som av de sakkunniga anförts.

Reservanterna ansåge således, att ett pris av 7.12 kronor per deciton vore tillräckligt

för att ersätta kostnaderna för produktionen under minst gynnsamma omständigheter

och att det därjämte möjliggjorde odling å område, varest eljest betor

endast mera undantagsvis odlades, i följd varav detsamma också för produktionen

ä mera gynnade platser innebure ett motsvarande överpris, ägnat att där framlocka

ytterligare odling.

Den extra ersättning, som plägat utgå i form av ökat pris för vinterleverans,

föresloge reservanterna måtte beräknas till 45 öre per 100 kilogram betor såsom

skälig ersättning för det extra arbete, som den sena leveranstiden medförde.

Det föreslagna tillägget av 3 öre för varje O.i procent sockerhalt utöver 16

procent syntes vara för högt tilltaget, och ett belopp av 2.5 öre borde få anses

såsom skälig ersättning härför,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

Det av betodlarna framställda, av de sakkunnigas majoritet understödda

kravet på en proportionerlig förhöjning i betpriset, därest potatispriset skulle fastställas

utöver 12 kronor per 100 kilogram, ansåge reservanterna icke böra bifallas,

med mindre än att det även stipulerades, att, därest potatispriset fastställdes under

det angivna priset, betodlarna skulle vidkännas en däremot svarande nedsättning i

betpriset.

Med anledning av vad sålunda förekommit beredde jag mig tillfälle

att samråda med representanter för de sydsvenska betodlarna. Å

dessas vägnar fördes överläggningarna av godsägaren friherre J. Bennet,

ledamoten av riksdagens första kammare J. P. Jespersson och landstingsmannen

P. Stensson i Flenninge. Någon överenskommelse kunde

emellertid icke träffas, utan slutades förhandlingarna därmed, att jag

den 21 januari 1919 förklarade mig villig tillstyrka erforderliga åtgärder

från statens sida för att betodlarna måtte tillförsäkras ett pris av

7 kronor 50 öre vid höstleverans och 8 kronor vid vinterleverans för

betor med 16 procent sockerhalt samt på i huvudsak övriga av sakkunnigmajoriteten

föreslagna villkor. Beto ilarnas förenämnda representanter

förklarade sig däremot icke kunna för sin del godkänna nämnda pris.

f''ckerni’b3kåt Betagande den ersättning, som borde beredas sockerbolagen för

aktiebolagen, läckande av dels den återstod av merkostnaderna för konsumtionsåret

1918—1919, vilken icke ersatts genom de i propositionen nr 103 vid

1918 års riksdag angivna åtgärder, dels ock merkostnaderna för 1919

års betskörd, hava de sakkunniga yttrat sig i en P. M. den 31 januari

1919. De hava därvid åberopat en vidlyftig skriftväxling med svenska

sockerfabriksaktiebolaget, vilken utmynnat i eu av bolaget avgiven konfidentiell

kalkyl över bolagets inkomster och utgifter för tiden 1 november

1918—31 oktober 1919. Enligt uppgift från bolaget ingå i sistnämnda

kalkyl samtliga produktionskostnader för framställning av socker av

1918 års betskörd samt kostnader för det utvunna sockrets distribuering

till allmänheten i den mån de träffa bolaget samt en till 26,000,000

kronor beräknad merkostnad för 1919 års betskörd jämförd med år

1918. De sakkunniga hava lagt denna kalkyl till grund för sina beräkningar

och hava efter granskning av densamma uppgjort följande

tablå över bolagets beräknade utgifter och inkomster under konsumtionsåret

den 1 november 1918—31 oktober 1919.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition Nr 88,

21

Utgifter.

Ingående sockerlager den 1 november 1918 ............................. kr. 8,449,536:4 1

Utgifter för råsockerfabriker och raffinaderier

enligt bolagets kalkyl ....................................kr. 92,075,058: 29

Avgår............ 8,162,100:— — 4,248,084:92 - » 3,914,015: os » 88,161,043:21

Emballage ................................................................................TZ7.''. » 3,687,244: so

Sockerskatt........................................................................................... » 18,715,472: —

Försäljningsrabatter ......................................................................... » 5,045^088: 17

Huvudkontoret .................................................................................. » 1,431,834: 70

För täckandet av bolagets risk och vinst:

Till oförutsedda utgifter .............................•..... kr. 1,060,725: 25

» pensionsfonden............................................... » 400.000: —

» reservfonden................................................... » 1,250.000: —

utdelning å aktiekapitalet med 5 % ........ j*__6,750,000: — » 9,460,725: 25

Summa kr. 162,450,944: 54

Inkomster.

Statsbidrag till 1918 års betodling:

Skattelindring 1/i—31/10 1918 ........................

Höjt sockerpris 1/i—sl/10 » .......................

Lösenavgifter ...................................................

Melass................................................................

Betmassa.............................................................

Sockersnitsel ......................................................

Socker:

Försäljning november och december (inkl.

emballage) ton 15.073.1

För januari... » 9,000.o kr. 9,357,338: —

» februari—

oktober .... _* 92,898.6 » 97,116,103: -

Summa ton 116,971.7

Frakttillägg Göteborg och Stockholm...........

Sirap .................................................................

Emballage januari—oktober.............................

Utgående sockerlager 31 oktober 1919

kr. 6,191,434: 43

» 7,262,548: 6 7

» 6,000,000:— kr. 19,453,983: 10

............................. » 3,996,666: so

........................... » 732,596: —

....................... » 777,728: so

kr. 11,860,510:94

106,473.441: —

118,333,951: 9 4

.............. » 1,027,028: —

............. * 1,893,920: —

.............. » 2,894.464: —

............... » 13,340,606: so

Summa kr. 162,450,944: 54

De sakkunniga hava uti ifrågavarande P. M. den 31 januari 1919

anfört huvudsakligen följande:

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj ds proposition Nr 88.

Mot de i bolagets kalkyl å debetsidan intagna poster hade de sakkunniga

funnit anledning till anmärkning endast mot de poster, till vilka utgifterna för

råsockerfabrikerna och raffinaderierna upptagits, samt posten, som avsåge täckande

av bolagets risk och vinst.

Råsockerfabrikernas och raffinaderiernas utgifter hade i bolagets kalkyl upptagits

till kronor 92,075,058:2 9. Bland de i denna summa ingående utgiftsposter

funnes posten »avskrivningar». Dessa hade för innevarande konsumtionsår av bolaget

upptagits till 8,162,100 kronor, under det att de i bolagets kalkyl för föregående konsumtionsår

upptagits till kronor 4,248,084: 92. De sakkunniga kunde emellertid icke

finna, att skäl förelåge för godkännande av de av bolaget i förhållande till föregående

konsumtionsår yrkade högre avskrivningsbeloppen, vilka grundade sig på

de förhöjda värden, som bolaget lagt till grund för sina brandförsäkringar, utan

ansåge, att till grund för avskrivningarna borde läggas byggnaders, maskiners och

inventariers bokförda värden. Vid sina beräkningar hade de sakkunniga sålunda

utgått från avskrivningar, uppgående till samma belopp, som bolaget självt föreslagit

för föregående konsumtionsår, eller kronor 4,248,084: 92.

Under rubrik »för täckande av bolagets risk och vinst» hade bolaget upptagit

ett belopp av kronor 13,295,179: 17. Enligt av bolaget förut avgiven P. M.

skulle i nämnda belopp ingå, dels för oförutsedda utgifter ett belopp, som gåve sig

självt såsom skillnad mellan beräknade inkomster och utgifter och som upptagits

till kronor 845,179: 17, dels avsättning till pensionsfonden 400,000 kronor, dels avsättning

till reservfonden 1,250,000 kronor, dels ock utdelning till aktieägarna

10.800.000 kronor, vilket sistnämnda belopp sålunda vore att betrakta såsom bolagets

vinstandel. De sakkunniga tilläte sig framhålla, att Kungl. Maj:t under vissa

villkor medgivit, att bolaget under år 1917 — 1918 finge tillgodoräkna sig 200,000

kronor för avsättning till pensionsfonden, 775,000 kronor för avsättning till reservfonden

samt en vinst av 5 procent å bolagets aktiekapital 135,000,000 kronor, eller

6.750.000 kronor. Mot ökningen av det belopp, som vore avsett att tilldelas pensionsfonden,

hade de sakkunniga intet att invända, då anspråken på bolaget från

dess pensionärers sida antagligen komme att ökas, och ej heller emot att under

nuvarande utomordentliga förhållanden jämväl ett belopp av 1,250,000 kronor avsattes

till reservfonden. Till täckande av oförutsedda utgifter hade de sakkunniga

beräknat ett belopp av kronor 1,060,725: 25. Vad bolaget i sina skrivelser anfört

angående beräknandet av det i bolagets anläggningar nedlagda kapitalet hade de

sakkunniga icke funnit vara av den art, att det borde föranleda, att bolaget nu

tillerkändes större vinstandel, än vad av bolaget fordrades under föregående år, i

all synnerhet som de framlagda beräkningarna av bolagets »eget verkliga kapital»

icke varit underkastade granskning vare sig vad beträffade själva värdesättningen

eller kapitalets karaktär av nödvändigt produktionskapital. 1 anledning härav tillstyrkte

de sakkunniga, att samma belopp som förut eller 6,750,000 kronor, utgörande

5 procent av det nominella aktiekapitalet, måtte upptagas såsom bolagets

vinstandel i kalkylen för konsumtionsåret 1 november 1918—31 oktober 1919.

Bland utgifterna hade av de sakkunniga upptagits en post å 27,500,000

kronor för täckande av merkostnaderna för 1919 års betskörd. Denna siffra hade

i bolagets kalkyl upptagits till 26,090,000 kronor och skillnaden vore beroende på av

de sakkunniga företagna jämkningar i den inlämnade kalkylens såväl debet- som

kreditposter. Samma skäl, som legat till grund för att 1917 års sockersakkunniga

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

föreslagit, att merkostnaderna för betskörden år 1918 skulle uttagas under konsumtionsåret

1917-1918, ansåge de sakkunniga fortfarande och i än högre grad

föreligga för att redan under innevarande konsumtionsår uttaga ett avsevärt belopp

för täckande av merkostnaderna för betskörden år 1919.

I avdelningen för inkomster vore i första hand upptagna de bidrag, som

under det gångna året uppburits för täckande av merkostnaderna för 1918 års betskörd.

För detta ändamål hade bolaget under tiden den 1 april till 31 oktober

1918 åtnjutit en skattelindring av 10 öre per kilogram socker, vilken besparat

bolaget en summa av kronor 6,191,434: 43, De förhöjda försäljningsavgifterna hade

till den 31 oktober inbringat en. summa av kronor 7,262,548:67. Vidare skulle

för täckandet av dessa merkostnader få tagas i anspråk den lösenavgift, som inflöte

för s. k. industrisocker. Denna avgift hade dittills inbringat så betydande

belopp, att för nyssnämnda ändamål kunde avses eu summa av 6,000,000 kronor.

I kalkylerna hade alltså för täckandet av merkostnaderna för 1918 års betskörd

upptagits en summa av tillsammans 19,453,983 kronor.

I enlighet med bolagets förslag hade försäljningarna av melass, betmassa

och sockersnitsel beräknats tillsammans inbringa 5,506,991 kronor.

Vid den under de senaste åren genomförda ransoneringen av socker hade

den årliga förbrukningen begränsats till 100,000 å 105,000 ton. De sakkunniga

ansåge emellertid, att man nu med tanke på den framtida importen borde utan risk

kunna räkna med, att hela årsproduktionen förbrukades, utan att någon del därav

behövde reserveras för framtiden. Enligt bolagens uppgifter kunde årsproduktionen

av raffinerat socker beräknas uppgå, för svenska sockerfabriksaktiebolaget till nära

117,000 ton och för mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag till 6,453 ton. Förbrukningen

under året kunde alltså vara 123,500 ton, utan att det reservlager, som

legat inne den 1 november 1918, behövde anlitas. I följd härav hade de sakkunniga,

efter att hava inhämtat folkhushållningskommissionens sockeravdelnings samtycke,

beräknat årets sockerförbrukning lika med årsproduktionen. Flärigenom vunnes

dels möjlighet att vid behov öka sockerransonerna eller den allmänna tilldelningen

av syltsocker, dels ock den fördelen att årets kostnader komme att fördelas på en

större sockermängd, varigenom priset kunde sänkas.

Bolagets försäljning av socker under november och december månader 1918

hade uppgått till 15,073: i ton, vilka inklusive emballage i kalkylen upptagits till

det verkligt debiterade priset. Försäljningen under januari 1919 hade beräknats

till 9,000 ton, varvid räknats med de priser, som bestämts i förordningen den 31

december 1918. Under månaderna februari till och med oktober 1919 hade försäljningen

uppskattats till 92,898: 6 ton, för vilka bolaget i sin senast avlämnade

kalkyl räknat med ett medelpris av 111 öre per kilogram. Genom av de sakkunniga

företagna reduktioner av utav bolaget föreslagna avskrivningar å inventarier och

byggnader samt utdelning å aktiekapitalet hade utgifterna nedbringats så mycket,

att de borde kunna täckas av årets inkomster av sockerförsäljning till de den 31

december 1918 fastställda priser. Do sakkunniga hade därför även för tiden efter

den 1 februari 1919 räknat med de sistnämnda sockerprisen. Hela konsumtionsårets

sockerförsäljning skulle då inbringa kronor 118,333,951: 9 4.

Enligt förordningen den 3l december 1918 finge till maximipriset för socker,

som tillverkats vid fabrik i Stockholm eller Lidköping, tillägg göras med 3 kronor

och för dylik vara, tillverkad vid fabrik i Göteborg, med 2 kronor 50 öre, allt per

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

100 kilogram. Dessa fraktbelopp hade, i den mån de belöpte sig på svenska sockerfabriksaktiebolaget,

enligt bolagets förslag beräknats till 1,027,028 kronor.

På grund av att bolaget i sin kalkyl räknat med bland annat höjda sirapspris

från och med den 1 februari 1919, hade bolaget upptagit posten försäljning av

sirap till 2.103,980 kronor. Då de sakkunniga ej räknat med ytterligare höjning

av priset, uppstode en minskning å nämnda post till 1,893,920 kronor.

Vid försäljningen under månaderna januari—oktober 1919 hade emballage

debiterats med 2,894,464 kronor, varemot de sakkunniga ej hade något att erinra.

Utgående sockerlager hade med ett grundpris av 63 öre på krossad melis

värderats till kronor 13,340,606: so. Ifrågavarande grundpris utgjorde enligt bolagets

uppgifter den ungefärliga produktionskostnaden, sedan förut omnämnda kostnader

för inköp av betor fråndragits.

I bolagets P. M. den 18 november 1918 hade bolaget för täckande av merkostnaderna

för inköp av 1919 års betskörd och dennas förädling begärt 40,760,000

kronor, vilka beräknats täcka både skillnaden i merkostnaderna mellan 1918 och

1919 års betskördar, 28,560,000 kronor, och den summa av 12,200,000 kronor, som

bolaget ansett sig behöva för att med full trygghet kunna förbinda sig att under

rådande förhållanden utbetala de höga betpriser, som krävdes. De sakkunniga hade

emellertid icke ansett sig kunna föreslå, att bolaget måtte tillerkännas rätt att

i form av överpris å socker och sirap på förhand uppbära ett så stort belopp, som

40,760,000 kronor, enär priset å socker i så fall måste ytterligare betydligt stegras.

De sakkunniga ansåge det däremot skäligt, att staten iklädde sig garanti för sådana

av Kungl. Maj:t godkända kostnader för inköp av 1919 års betskörd och dennas

förädling, som möjligen icke kunde täckas av härför av bolaget på förhand mot

redovisningsskyldighet uppburna medel och av den skattelindring, som riksdagen

kunde komma att besluta, och som icke heller kunde uttagas vid det framställda

sockrets försäljning. I anledning av vad sålunda anförts, hade de sakkunniga i sin

kalkyl för merkostnader för inköp av 1919 års betskörd och dennas förädling endast

upptagit ett belopp av 27,500,000 kronor.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle alltså bolaget hava att under månaderna

januari—oktober 1919 vid försäljning av socker och sirap uppbära de pris, som

fastställts i förordningen den 31 december 1918. Dessa pris beräknades täcka

såväl samtliga kostnader för 1918 års betskörd och dennas förädling, som förberörda

belopp kronor 27,500,000. Vid försäljningen under ifrågavarande tid avsåges 27

öre per kilogram försålt socker att täcka sistnämnda belopp. Dessa i förskott

uppburna medel borde av bolaget fonderas med framtida redovisningsskyldighet för

såväl det uppburna kapitalet som därå löpande ränta.

Merkostnaderna för 1918 års betskörd hade av bolaget beräknats till kronor

24,064,592: 83. Bolaget hade i skattelindring räknat sig tillgodo och i överpris

uppburit tillsammans kronor 13,453,983: io. För täckande av resterande kronor

10,610,609:73 funnes kronor 6,000,000 tillgängliga av influtna lösenavgifter för

industrisocker, och återstoden, kronor 4,610,609: 73, inginge i innevarande års

kalkyl och komme således att likvideras därmed, att bolaget för innevarande

konsumtionsår uppbure de i sakkunnigas kalkyl upptagna sockerprisen.

Åtskilliga förhållanden medförde, att de verkliga kostnaderna för inköp av

1919 års betskörd och dennas förädling ännu icke kunde noggrant beräknas. Kostnaden

för betskörden blev givetvis i första hand beroende på den blivande bet
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition Nr 88.

odlingens omfattning och huruvida skörden utfölle mer eller mindre gynnsamt, under det

att kostnaderna för skördens förädling komme att i hög grad påverkas av det allmänna

ekonomiska läget och dettas inflytande på t. ex. priset å stenkol, smörjoljor och

andra förbrukningsartiklar. Det förelåge också svårighet att nu i detalj beräkna,

huru de en gång fastställda merkostnaderna lämpligen skulle täckas, då det därför

behövliga beloppet i hög grad bleve beroende på om årsförsäljningen av socker

komme att stanna vid den i det föregående beräknade. Skulle en omfattande betodling,

gynnsamma skördeutsikter eller ökad möjlighet av import under året medföra,

att ransoneringen kunde upphävas och sockerhandeln helt frigivas, komme

detta givetvis att öka försäljningen, så att denna kunde komma att omfatta även

större delen av det i det föregående beräknade lagret vid konsumtionsårets slut,

varigenom på förhand ouppburna belopp för täckande av förberörda merkostnader

skulle betydligt ökas. A andra sidan kunde under nästföljande konsumtionsår prisen

å socker och sirap bliva så låga, att den vid försäljning av dessa varor erhållna

summan jämte bolaget tillerkänd ersättning i form av överpris, skattelindring och

lösenavgifter ej täckte produktionskostnaderna.

Enligt av folkhushållningskommissionens sockeravdelning lämnad uppgift hade

av föregående års riksdag beslutade lösenavgifter för s. k. industrisocker till den 15

januari 1919 inbringat ....................................................................... kr. 10,132,777: 04,

av vilka till svenska sockerfabriksaktiebolaget

för täckande av resterande merkostnader för

1917 års betskörd utbetalts ............................

och till mellersta Sveriges sockerfabriksaktie
bolag

....................................................................

Dessutom hade för bestridande av omkostnaderna

för sockerranson eringen under år 1917 avsatts

och för år 1918 ....................................................

kr. 1,759,925: 6 o

530,000: —.

» 626,826: 6 6

» 770,000: — »

Resten kr.

3,686,752: 26

6,446,024: 7 8

utgjorde således den 15 januari 1919 tillgängliga lösenavgifter. Om härtill lades

vad efter berörda dag influtit, syntes summan vara tillräcklig för utbetalande av

dels 6,000,000 kronor till svenska sockerfabriksaktiebolaget såsom resterande ersättning

för merkostnaderna för inköp av 1918 års skörd och dels kronor 533,315: 6 9,

som beräknats skola för samma ändamål utgå till mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag.

Enligt folkhushållningskommissionens sockeravdelnings beräkningar kunde till

den 31 oktober innevarande år inflytande lösenavgifter för industrisocker beräknas

till 4 å 4.5 miljoner kronor. Enligt riksdagens beslut utginge dock dessa lösenavgifter

endast till den 1 mars 1919. Då de emellertid med all sannolikhet bleve

behövliga för täckande av såväl svenska sockerfabriksaktiebolagets som mellersta

Sveriges sockerfabriksaktiebolags merkostnader för inköp av 1919 års betskörd och

dennas förädling, ansäge de sakkunniga det önskligt, att tiden för ifrågavarande

lösenavgifters utgående måtte utsträckas till den 1 mars 1920. Det syntes dock

vara mindre sannolikt, att lösenavgifter skulle kunna upptagas för hela den föreslagna

tiden, då ökad import efter nästa konsumtionsårs ingång möjligen skulle

medföra svårigheter för lösenavgifters upptagande. På grund härav hade de sakBihtmg

till riksdagens protokoll 1919. 1 sand.. 72 höft. (Nr 88 - 90.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kung!. Muj:ts proposition Nr 88.

kunniga icke ansett sig böra beräkna de på denna väg inflytande medlen, sedan

kostnaderna för sockerransoneringen fråndragits, till högre belopp än 3,800,000

kronor.

Genom det föreslagna priset å socker hade i det föregående beräknats, att

till den 1 november 1919 skulle för täckande av merkostnader för innevarande års

betskörd inflyta ett belopp av 27,500,000 kronor. Lades härtill det för lösenavgifters

inflytande beräknade beloppet, kronor 3,800,000, skulle staten alltså förfoga över

31.300.000 kronor för att möta de krav, som föranleddes av merkostnaderna för

1919 års betskörd och dennas förädling.

För att kunna bedöma denna summas tillräcklighet för det avsedda ändamålet

måste man söka beräkna summan av merkostnaderna för den blivande skörden.

De av bolagen framställda kraven hade härvid tjänat såsom ledning för av de sakkunniga

gjorda beräkningar.

I en framställning den 18 december 1918 hade svenska sockerfabriksaktiebolaget

-— utgående från en betskörd av 952,000 ton med ett höstpris av 8 kronor

samt ett vinterpris av kronor 8.5 0, allt per 100 kilogram hetor — beräknat merkostnaderna

för inköp av 1919 års betskörd till 28,560,000 kronor. Om nu betpriset

med oförändrade villkor i övrigt upptoges 50 öre lägre per 100 kilogram än bolaget

beräknat, medförde detta, att merkostnaden för berörda inköp ej skulle uppgå till

mer än 23,800,000 kronor. Lades härtill det garantibelopp, 12,200,000 kronor, som

bolaget ansett sig behöva, skulle merkostnaderna för inköp av 1919 års betskörd

uppgå till 36,000,000 kronor. Bolaget hade antagit, att betodlingen innevarande

år skulle bliva omkring 20 procent större än under år 1918, men med det sänkta

betpriset skulle med sannolikhet följa, att betodlingen finge mindre omfattning, än vad

av bolaget beräknats. Redan vid en minskning av 10 procent å den av bolaget

beräknade betodlingen skulle merkostnaderna sänkas till 32,400,000 kronor. Till

denna summa borde dock läggas de ersättningskrav, som kunde framställas av

mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag. Dessa uppginge innevarande år till

3.400.000 kronor och upptoges här till samma belopp. Den sammanlagda merkostnaden

för 1919 års betskörd och dennas förädling kunde alltså approximativt uppskattas

till 35,800,000 kronor.

Till det förut nämnda beloppet av tillgängliga medel, 31,300,000 kronor, borde

läggas 1,000,000 kronor, som kunde beräknas inflyta som överpris vid mellersta

Sveriges sockerfabriksaktiebolags försäljning av årets sockerproduktion. Den sålunda

erhållna summan, 32,300,000 kronor, vore dock ej tillräcklig för att täcka

de beräknade behoven, varför de sakkunniga såge sig nödsakade jämväl föreslå

sänkning av sockerskatten för tiden den 1/i—öl/io 1919. Om sänkningen sattes till

5 öre — vilket innehure, att accisen per kilogram tillverkat socker skulle utgå,

för svenska sockerfabriksaktiebolaget med 11 öre i stället för 16 öre och för

mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag med 7 öre i stället för 12 öre — utgjorde

detta en lindring för bolagen av 3,500,000 kronor. Härigenom skulle för täckande

av merkostnaderna för 1919 års betskörd och dennas förädling inflytande medel

uppgå till 35,800,000 kronor.

De i det föregående approximativt gjorda beräkningarna för merkostnaderna

för 1919 års betskörd och dennas förädling kunde alltså sammanfattas sålunda:

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:t proposition Nr 88.

Vid svenska sockerfabriksaktiebolaget................................................... kr. 32,400,000

Vid mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag ................................... » 3,400,000

Summa kr. 35,800,000.

Till berörda merkostnaders täckande beräknades följande belopp bliva tillgängliga:
Överpris

vid försäljning av socker:

Vid svenska sockerfabriksaktiebolaget,.................... kr. 27,500,000

Vid mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag .... » 1,000,000 28,500,000

Lösenavgifter..........„................................................................................ » 3,800,000

Skattelindring ...................................................................................?...... » 3,500,000

Summa kr. 35,800,000.

Jämte det de sakkunniga med anledning härav hemställt, att åtgärder

måtte vidtagas i syfte att hittills utgående lösenavgifter för s. k.

industri- och restaurangsocker även måtte upptagas för tiden den 1

mars 1919 till samma datum 1920 samt att accisen för inom riket tillverkat

socker mellan den 1 april och 31 oktober 1919 måtte nedsättas

med 5 öre per kilogram, hava de tillika hemställt, att staten gentemot

svenska sockerfabriksaktiebolaget måtte ikläda sig garanti för sådana

av Kungl. Maj:t godkända kostnader för inköp av 1919 års betskörd

och dennas förädling, som möjligen icke täcktes av härför av bolaget

på förhand mot redovisningsskyldighet uppburna medel och av den

skattelindring, som riksdagen kunde komma att besluta, och som icke

heller kunde uttagas vid det framställda sockrets försäljning.

Beträffande mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag hava de sak- A<”9er™eellle™tca

kunniga den 31 januari 1919 avgivit en särskild P. M. och därvid kerfabriltsyttrat

sig över två av nämnda bolag ingivna framställningar i ämnet, aktiebolag.

De sakkunniga hava anfört huvudsakligen följande:

Bolagets uttalade önskemål om statens medverkan för säkerställande av utdelning

åt aktieägarna — enligt bolagets förslag 8 procent till preferensaktieägare

och 5 procent till stamaktieägare — ansåge sig de sakkunniga icke kunna tillstyrka.

Det borde i detta sammanhang erinras att bolaget, på grund av att

det arbetade under mindre gynnsamma förhållanden, av 1918 års lagtima riksdag

tillerkänts lindring i sockerskatten för en ny femårsperiod med 4 öre per kilogram.

Då bolaget sålunda redan för flera år framåt tillförsäkrats en gynnsam undantagsställning,

ansåge de sakkunniga sig förhindrade att nu föreslå annat understöd åt

bolaget än det, som vore behövligt för täckande av innevarande tillverkningsårs

merkostnader samt merkostnader för inköp och förädling av 1919 års betskörd.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl Maj:ts proposition Nr 88.

Enligt bolagets av de sakkunniga granskade kalkyler uppginge merkostnaderna

för tillverkningsåret 1918—1919, då dessa kostnader jämfördes med för

bolaget normala kostnader före kriget, till 3,404,863 kronor, av vilka 1,458,651

kronor härleddes av det stegrade betpriset år 1918 och 1,946,212 kronor av de

stegringar, som berörde arbete, stenkol och andra förbrukningsartiklar samt produktionskostnaderna

i övrigt. Vid beräkning av merkostnaderna för inköp av betor

under år 1918 hade höjningen av betpriset, i enlighet med en av bolaget före påbörjandet

av 1918 års betodling till jordbruksdepartementet avlämnad förbindelse

upptagits till samma belopp som för svenska sockerfabriksaktiebolaget eller kronor

2.9 0 per 100 kilogram.

Under sin granskning av sagda kalkyler hade de sakkunniga av representanter

för bolaget fått alla begärda upplysningar och förklaringar, efter vilkas avgivande

de sakkunniga icke hade något att anmärka mot den beräknade summan

merkostnader.

På grund av merkostnader för 1918 års betskörd efter kronor 2.9 o per

deciton hade bolaget för denna skörd, uppgående till 502,983 deciton, haft att

fordra .................................................................................................... kr. 1,458,651:—.

Under år 1918 hade bolaget redan uppburit:

i form av skattelindring under tiden den V4—3*/io kr. 358,251:42

» » » överpris för försålt socker den 1/i—31/10 » 456,712:7 2

»»»»»» » » Vu—3l/i> » 110,371: 17 » 925,335:31

Resten kr. 533,315: 6 9

hade alltså återstått oreglerad vid årsskiftet.

För täckandet av bolagets övriga merkostnader för innevarande konsumtionsår

och för det höjda betpriset år 1919 funnes att tillgå samtliga höjningar av

sockerpriset, som för innevarande konsumtionsår icke redan upptagits i det föregående.

Vid beräknandet av ovanstående överpris för täckandet av merkostnaderna

för 1918 års betskörd hade endast räknats med den förhöjning av 17 öre per kilogram

bitsocker och 12 öre per kilogram för övriga sockerslag, som 1918 års lagtima

riksdag anvisat för detta ändamål. Då merkostnaderna i det föregående beräknats

på grundval av normala förhållanden, borde för täckandet av dessa kostnader

tagas i anspråk samtliga prisförhöjningar å socker, som vidtagits efter krigets

utbrott, jämte den bolaget medgivna rätten att beräkna förhöjda fraktkostnader

för det expedierade sockret.

För tiden 1 november—31 december 1918 hade bolaget i sina kalkyler upptagit

dessa förhöjningar till ett sammanlagt genomsnittspris av 9.5 84 öre per kilogram. Mot

denna siffra hade de sakkunniga icke något att erinra, alldenstund för denna tid prisförhöjningen

av den 1 april 1918 använts för täckande av merkostnaderna för inköp av

1918 års betskörd. Efter den 1 januari 1919 skulle till ovan angivna sammanlagda

genomsnittspris läggas såväl prisförhöjningen den 1 april 1918 med 17 öre per

kilogram bitsocker och 12 öre å andra sockersorter som prisförhöjningen den 2

januari 1919 med ytterligare 31.5 öre för bitsocker och 27 öre för andra sockersorter.

Härtill komme dessutom en från sistnämnda dag enligt förordningen

den 31 december 1918 förhöjd fraktersättning med 50 öre per 100 kilogram samt

liknande förhöjning i priset på sockerlådor. Enligt bolagets av de sakkunniga

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

granskade beräkningar motsvarade dessa prisförhöjningar för tiden efter den 1 januari

1919, sedan 3.6 procents försäljningsprovision avdragits, ett sammanlagt

överpris per kilogram försålt socker av 50.445 öre.

Den sockermängd, som kunde framställas av 1918 års sockerskörd, hade

med ett raffinadutbyte av 92.5 procent av bolaget beräknats till 6,542,987 kilogram

raffinad. Försäljningen härav komme att inbringa i överpris:

För november och december 1918:

851,095 kilogram å 9.584 öre.................................... kr. 81,569:03

efter avdrag av 3.6 procent försälj ningsrabatt .... » 2,936:49

utgörande netto .................................................................................... kr. 78,632: 54

för januari—oktober 1919:

5,691,892 kg. å 50.445 öre................................................................ » 2,871,844: 11

Summa kr. 2,950,476: 65.

Då bolagets merkostnader för tillverkningsåret 1918—1919, utan

att merkostnaderna för inköp av 1918 års betskörd medräknades,

uppginge till ........................................................... kr. 1,946,212: —,

åteistode alltså för täckande av merkostnaderna för 1919 års

betskörd...................................................................................... » 1,004,264: 65.

Denna summa borde av bolaget mot redovisningsskyldighet till staten fonderas

för avsett ändamål, varvid dock borde beaktas, att denna fondering skulle

äga rum först sedan merkostnaderna för bearbetandet av 1918 års skörd, kronor

1,946,212, blivit täckta.

Nämnda belopp, kronor 1,004,264: 6 5, syntes emellertid sannolikt icke bliva

tillräckligt för att täcka merkostnaderna för 1919 års betskörd. Att fixera dessa

syntes dock möta än större svårigheter, än för svenska sockerfabriksaktiebolaget

varit fallet. Den av mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolags betodlare bedrivna

odlingen hade nämligen år från år växlat ganska avsevärt. Här liksom i

Skåne hade minskningen i betodlingen huvudsakligen skett hos de större odlarna,

till stor del beroende på svårigheten för dem att erhålla arbetskraft. Skulle emellertid

det nu höjda betpriset hava till följd, att betarealen i mellersta Sverige återfinge

samma omfattning som år 1916 eller år 1914, kunde detta medföra så betydliga

stegringar i kostnaderna för 1919 års betskörd, att frågan om dessas täckande

först kunde slutbehandlas, då odlingens omfattning och årets skörderesultat vore

kända. För att bolaget under dessa förhållanden skulle kunna ikläda sig den risk,

som ingåendet av nya kontrakt med betodlarna på grundval av det förhöjda betpriset

innebure, ansåge de sakkunniga det behövligt, att staten iklädde sig garanti

för de av Kungl. Maj:t godkända kostnader härför, som icke täcktes av nyssnämnda,

på förhand uppburna belopp jämte den skattelindring, riksdagen kunde

komma att besluta, och som icke heller kunde uttagas genom sockrets försäljning

under konsumtionsåret 1919—1920.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

Såsom av den nu lämnade redogörelsen framgår, avsågs icke med

de av 1918 års lagtima riksdag fattade besluten angående ersättning för

merkostnader för förarbetande av 1918 års sockerbetsskörd, att ersättning

bärför til! hela det beräknade beloppet skulle beredas genom de dä

beslutade åtgärderna. Eu del av sagda merkostnader lämnades att ersättas

under innevarande konsumtionsår enligt de beslut, som i sådant

avseende kunde framdeles bliva fattade. Sedan härtill använts i enlighet

med fjolårets beräkning de intill den 1 november 1918 influtna lösenavgifterna

för industrisocker samt även efter nämnda dag influtna dylika

avgifter måst till någon del tagas i anspråk i samma syfte, skall, på

sätt framgår av de sakkunnigas utredning den 31 januari 1919, återstoden

av ersättningen för innevarande konsumtionsår erhållas genom uppbärande

av de fastställda sockerprisen.

Den höjning i sockerpriset, som vidtog den 2 januari 1919,

avsåg emellertid till huvudsaklig del att täcka de ökade kostnader för

sockerproduktionen, som redan då med visshet kunde förutses skola inträda

för konsumtionsåret 1919—1920.

Med hänsyn till att sockerbetsodlingen och sockerfabrikationen för

detta konsumtionsår redan nu måste planläggas, uppställer sig frågan,

huruvida detta kan ske utan statens direkta ingripande i likhet med vad

som varit fallet under de bägge senaste åren.

Vid besvarandet av denna fråga kan man naturligtvis icke bortse

från de förändringar i det allmänna läget, vilka inträtt sedan frågan

om åtgärder från statens sida för att säkerställa nödig tillgång å socker

för den svenska konsumtionens behov senast hänsköts till riksdagen.

Åven med tillbörlig hänsyn tagen till dessa förändringar finner jag

emellertid omständigheterna vara sådana, att statsmakterna icke kunna

undgå att vidtaga åtgärder för att åtminstone det oundgängligaste behovet

av socker blir tryggat även för nästa konsumtionsår genom produktion

inom landet.

Såsom de sakkunniga framhållit måste det betraktas såsom ganska

ovisst, i vad mån import av socker kan komma att äga rum. Att i

nämnvärd män taga större hänsyn till dylik import än de sakkunniga

gjort synes mig icke vara tillrådligt. Men under sådana förhållanden

måste från statens sida i första hand tillses, att en sockerbetsodling av

något så när tillräcklig omfattning kommer till stånd även under år 1919.

Sockerbetsodlingens omfattning är uppenbarligen i främsta rummet

beroende av det pris, som bolagen utfästa sig att betala för betorna.

Detta pris måste vara lönande för odlarna, därest dessa skola vara benägna

att odla sockerbetor, och stå i så riktigt förhållande som möjligt

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

till produktionskostnaderna. Av de nu meddelade kalkylerna över de

beräkneliga produktionskostnaderna för 1919 års sockerbetodling framgår,

att dessa kostnader antagits bliva avsevärt högre än år 1918 och

föregående år.

Do sakkunnigas majoritet har för betodling 1919 föreslagit följande

villkor:

»Höstpriset d. v. s. det pris, som betalas vid leverans före den 15 november,

eller för minst lialva betskörden, skall utgå med 8 kronor per deciton betor och

vinterpriset, d. v. s. det pris, som betalas vid leverans under kampanjens återstående

del, med 8.so kronor per deciton, allt för fullständigt rengjorda sockerbetor, vilkas

nettovikt genom verkställd provtvättning blivit utrönt, samt vid en för fabriken uträknad

medelsockerhalt av 16 procent. För varje tiondels procents ökning eller

minskning i sockerhalten skall betpriset röna ett tillägg eller avdrag av 3 öre per

deciton betor.

Betodlarna skola som hittills betala halva järnvägsfrakten för sockerbetorna,

dock inom ett område av 30 kilometer högst 25 öre per 100 kilogram betor. Förutvarande

betodlare, som hava mera än 30 kilometer järn vägsfrakt, åtnjuta för detta

avstånd samma förmån, men betala halva frakten för överskjutande väglängd. Samma

fraktlindring må i dylikt fall tillkomma även nytillträdande betodlare å ort, där

betodling för vederbörande bolags räkning tjdigare bedrivits.

All betmassa från fabriken skall, väl pressad, tillhandahållas fabrikens betodlare,

en var i proportion (cirka 50 procent) till de av honom levererade betornas

vikt, till ett pris av 20 öre per 100 kilogram i mån av tillgång samt under förutsättning,

att avfallet avhämtas under kampanjen eller senast 14 dagar efter dess

slut och å de tider fabriken bestämmer. Uttager betodlare mera vitbetsavfall än

honom enligt ovan angivna fördelningsgrund tillkommer, erlägges ett pris av 3 kronor

per 100 kilogram.

Dessutom skall odlaren vara berättigad till ett fät melass å cirka 250 kilogram

per hektar sockerbetsodling till ett pris av 6 öre per kilogram samt därutöver

äga förköpsrätt till ett fat efter i handeln gängse pris, dock högst det av riksvärderingsnämnden

för innevarande produktionsår fastställda priset eller 18.5 öre per

kilogram, med rätt likväl förbehållen staten, att därest så kräves för framställande

av vissa fodermedel, förfoga över någon del av det andra fatet, mot det att fodermedel

med motsvarande näringsvärde och till ungefär lika pris per foderenhet ställas

till odlarens förfogande.

Vid Hasslarps och Genevads fabriker skall fabriken för varje 100 kilogram

levererade sockerbetor lämna 5 kilogram sockersnitsel till ett pris av 5 öre per

kilogram, varförutom odlaren skall äga förköpsrätt till ytterligare 4 kilogram efter

i handeln gängse pris, dock högst det av riksvärderingsnämnden för innevarande

produktionsår fastställda priset eller 23.5 öre per kilogram.

Om maximi- eller minimipriset å potatis före potatisodlingens början år 1919

skulle bliva höjt utöver nuvarande pris av 12 kronor per 100 kg., bör priset å sockerbetor

höjas i förhållande härtill. Därest i dylikt fäll zonpris införes, skall zonpriset

å potatis i landets sydligaste zon läggas till grund för priset å sockerbetor.

Betodlarna böra komma i åtnjutande av samma extra sockertilldelning, som den

brödkortsransonerade delen av befolkningen möjligen kan komma i åtnjutande av.»

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

Jag anser mig böra förorda åtgärders vidtagande för att dessa

villkor må i huvudsak lända till efterrättelse utom vad angår priset å

sockerbetor och eventuell förhöjning i betpriset i händelse av ett högre

minimi- eller maximipris å potatis än 12 kronor. Av de sakkunnigas

motivering för ett höstpris av 8 kronor per deciton betor framgår, att

detta pris kan vara berättigat allenast under den förutsättningen, att

sockerbetorna odlas under mindre gynnsamma förhållanden och att landsvägstransporterna

bliva så långa, att de icke oväsentligt överstiga de

vanliga. Anledningen till att de sakkunniga i sin kalkyl räknat med

dessa särskilt ogynnsamma omständigheter har varit den, att de tänkt

sig en utsträckning av den vanliga rayonen för att såmedelst erhålla en

ökad betareal. Jag anser, att man med de numera ökade utsikterna till

import får nöja sig med att det oundgängligaste behovet av socker blir

säkerställt genom inhemsk produktion. Men härav följer, att betpriset

bör avvägas på sådant sätt, att det täcker produktionskostnaderna för

normala odlingsområden. Med denna utgångspunkt anser jag, att priset

per deciton betor bör bestämmas till 7 kronor 50 öre för höstleverans

och till 8 kronor för vinterleverans, allt vid en medelsockerhalt av 16

procent.

Att nu utgå ifrån ett lägre betpris än det sålunda angivna anser

jag icke möjligt, därest betodlingen skall förutsättas ernå den behövliga omfattningen.

Det bör nämligen bemärkas, att sockerbetans fodervärde efter

de nuvarande priserna å fodereuheten beräknas vara just 7 kronor 50

öre per deciton. Åven jämförelsen med potatisodlingen talar för att ett

lägre pris icke för närvarande kan åsättas.

Någon överenskommelse med betodlarna angående villkoren för

betodling har, som sagts, icke kunnat träffas. Då jag icke för min del

kunnat gå längre än nyss nämnts, lärer det få ankomma på betodlarna

att överväga, huruvida de skola till det av mig förordade priset teckna

kontrakt om betodling. Jag håller före, att detta pris är under nuvarande

förhållanden så förmånligt för odlax-na, att en tillräcklig betodling

bör med största sannolikhet kunna antagas komma till stånd på

grundvalen därav. Och med hänsyn till de möjligheter, som kunna antagas

komma att stå till buds, bör, som jag redan framhållit, statens

medverkan nu enligt min åsikt icke syfta till mer än att den för det

inhemska behovet absolut oundgängliga odlingen säkerställes.

Det kan emellertid icke förutsättas, att sockerindustrien kan befinnas

villig att avsluta kontrakt om betodling på dessa villkor, därest

icke staten lämnar någon säkerhet för att industriens kostnader bliva

på den ena eller andra vägen täckta.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

Det kunde då ligga nära till hands att ifrågasätta, att detta skulle

ske exempelvis genom att prisbildningen frigavs och samtidigt genom

andra åtgärder den svenska sockerindustrien bereddes ett skydd, så lämpligt

anpassat som möjligt efter såväl produktionens som konsumtionens

intressen.

Sådana åtgärder förutsätta emellertid en viss stadga i handelsomsättningen

och prisbildningen inom och utom landet. I dessa avseenden

äro förhållandena av många anledningar ännu i hög grad

svävande och framtiden svår att bedöma. Avvecklandet av de anordningar,

som staten under kristiden måst vidtaga för konsumtionens tillgodoseende

bland annat genom understödjande på olika sätt av den inhemska

produktionen av livsmedel, måste ske med största försiktighet.

Vid denna avveckling uppstå åtskilliga svårlösta spörsmål, vilka böra

skärskådas i sammanhang med varandra, så att icke större slitningar

och ojämnheter uppstå än som äro oundvikliga.

Jag finner mig därför böra förorda, att den säkerhet, som må

lämnas sockerindustrien, nu liksom under de senaste åren beredes genom

särskilda, av de förhandenvarande förhållandena betingade anordningar.

Vad beträffar de åtgärder, de sakkunniga nu förordat för att bereda

sockerindustrien den erforderliga kostnadsersättningen, vill jag

framhålla, att desamma så till vida närmare överensstämma med de

förhållanden, som voro rådande före kristiden, att den vida övervägande

delen av ersättningen nu beräknas skola utgå genom de höjda maximiprisen

från 1919 års början.

I allt väsentligt finner jag mig kunna ansluta mig till vad de sakkunniga

sålunda föreslagit. Då emellertid förhållandena kunna medföra,

att de sockerbetspris jag nu förordat komma att ställa sig så fördelaktiga

för betodlarna, att de framkalla en starkt utvidgad sockerbetsodling,

väsentligt överstigande vad som kräves för det oundgängligaste behovets

tillgodoseende — vartill, såsom jag ovan anfört, jag anser statens

åtgärder nu böra inskränka sig — finner jag det nödvändigt, att statens

ansvarighet på visst sätt begränsas. Jag anser detta böra ske därigenom

att, vad svenska sockerfabriksaktiebolagets betodliug beträffar, statens

utfästelse icke må gälla större betareal än 32,000 hektar, vilket är något

över 10 procent mer än 1918 års areal. Denna begränsning torde medföra,

att den av de sakkunniga för visst fäll föreslagna fraktlindringen

även för nytillkommande betodlare utanför 30-kilometersgränsen icke

torde behöva från statens sida föreskrivas utan få ankomma på överenskommelse

mellan bolaget och betodlarna. — För det mellansvenska

bolagets del synes någon begränsning av betarealen ej vara erforderlig.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 72 höft. (Nr 88—90.) 5

opaginerad Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

Från bolagens sida möter, enligt vad jag inhämtat, icke någon

betänklighet att avsluta kontrakt med betodlarna på de av mig nu angivna

villkor under förutsättning att ersättning i enlighet med de sakkunnigas

förslag beredes bolagen för merkostnaderna för betornas inköp

och förädling.

I fråga om dessa merkostnader hava de sakkunnigas beräkningar

lett till ett sammanlagt belopp för bägge bolagen av 35,800,000 kronor.

Av detta belopp komma på det stora bolaget 32,400,000 kronor. Denna

summa angives såsom dels merkostnad för inköp av 1919 års betskörd

i jämförelse med 1918 års priser, dels ock ett belopp, vilket blivit förslagsvis

beräknat med hänsyn till den garanti, vilken bolaget ansett sig

behöva för att med full trygghet kunna förbinda sig att under nuvarande

förhållanden avsluta kontrakt om inköp av 1919 års betskörd till de höga

betprisen. Det bör härvid bemärkas, att i merkostnaden icke liksom i

fjol ingår något särskilt belopp för prisökningen för betinköp i jämförelse

med tiden före år 1918, utan har denna prisökning ansetts gottgjord

dels genom att de år 1918 gällande sockerprisen icke sänkas —

de hava ju tvärtom med hänsyn till 1919 års högre betpris blivit

höjda — dels ock genom sagda garanti.

Med hänsyn till de nu särdeles ovissa förhållandena och med fästat

avseende vid att bolagets vinstmöjligheter under kristiden begränsats

genom statens kontroll, anser jag den av de sakkunniga föreslagna formen

av viss garanti varg, lämplig. De merkostnader, som genom denna garanti

skola ersättas, böra beräknas i jämförelse med den av de sakkunniga i

deras P. M. den 31 januari 1919 framlagda, här ovan återgivna tablån

och skola godkännas''av Kungl. Maj:t jämväl i fråga om avskrivningar,

avsättningar och vinstutdelning för den tid garantin omfattar.

Ovanberörda belopp av 32,400,000 kronor har av de sakkunniga

beräknats på följande sätt. För en till 952,000 ton uppskattad betskörd

kunde inköpskostnaden enligt bolagets beräkning men efter 50

öres prisreduktion upptagas till 23,800,000 kronor. Då emellertid de

sakkunniga ansåge skörden böra beräknas 10 procent lägre än bolaget

angivit, eller sålunda till omkring 857,000 ton, borde inköpssumman beräknas

sänkt med en tiondel eller till................................ kr. 21,420,000.

Av samma anledning borde garantivärdet, av bolaget

upptaget till 12,200,000 kronor, sänkas med en

tiondel eller till................................................................. » 10,980,000

Summa kr. 32,400,000.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

För det mellansvenska bolaget hava de sakkunniga upptagit merinköpskostnaden

för 1919 års betskörd i jämförelse med år 1918 med

tillägg av värdet av den även för detta bolag föreslagna garantin till

samma belopp 3,400,000 kronor, vartill bolagets av de sakkunniga

granskade och godkända merkostnader för tillverkningsåret 1918—1919

uppgå i jämförelse med förhållandena före kriget. Häremot har jag ej

något att invända.

Inalles böra sålunda de kostnader, för vilkas ersättande medel

böra beredas, upptagas till 35,800,000 kronor.

För beredande av den beräknade ersättningen åt bolagen hava de

sakkunniga främst hänvisat till de överpris, som erhållas vid försäljning

av socker, och beräknat, att härigenom skulle inflyta för tiden intill

den 1 november 1919 för bägge bolagen 28,500,000 kronor. Redan

detta belopp bör tillfullo täcka merkostnaden för själva betinköpen och

lämna överskott. De hava vidare förordat, att jämväl efter den 1 mars

1919 lösenavgift med nuvarande belopp bör upptagas för godkända

rekvisitioner av socker för industriers och restaurangers behov. De

medel, som härigenom inflyta, beräkna de för tiden intill den 1 november

1919 till 3,800,000 kronor. Slutligen hava de sakkunniga förordat,

att accisen måtte från och med den 1 april till och med den 31 oktober

1919 sänkas med 5 öre, varigenom beräknas erhållas det enligt deras

kalkyl ytterligare behövliga beloppet av 3,500,000 kronor.

Jag vill framhålla, att det icke låter sig nu förutsäga, i vad mån

den garanti, staten skulle lämna, kommer att medföra befogade ersättningskrav

från bolagens sida. På denna fråga spelar nämligen in en

mängd omständigheter, som icke nu kunna bedömas. Då redan genom

prisen å sockerprodukterna mer än full ersättning för de ökade inköpskostnaderna

för 1919 års betskörd beredes bolagen, kan det därför inträffa,

att bolagen i förväg uppbära större belopp än de vid en slutlig

avräkning må finnas berättigade till. Jag vill med anledning härav

framhålla, att de av bolagen såsom överpris och minskad sockerskatt i

förskott uppburna medlen skola jämte därå löpande ränta av bolagen

fonderas mot framtida redovisningsskyldighet. Vad förberörda, av lösenavgifter

inflytande belopp beträffar, utbetalas de icke till bolagen, förrän

avräkning skett.

Den föreslagna sänkningen i sockerskatten synes mig böra nu

vidtagas.

För åstadkommande av de behövliga medlen erfordras jämväl, att

de nuvarande maximiprisen å socker tillsvidare bibehållas. Jag vill

emellertid framhålla, att, därest det skulle visa sig, att härigenom och

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

genom skattesänkningen större belopp i förväg tillgodokomma bolagen

än som anses erforderliga, den utvägen bör stå staten öppen att även

före den 1 november 1919, intill vilken tid inkomsten av de nu fastställda

sockerprisen nu tagits i beräkning, sänka maximiprisen. Detta

är utan betydelse för bolagen, vilka ju i allt fall hava statens garanti.

Förslaget om fortsatt upptagande av förenämnda lösenavgift biträder

jag. Jag anser i likhet med de sakkunniga riksdagens medgivande böra

utverkas härtill för tiden intill den 1 mars 1920. Huruvida den nuvarande

sockerregleringen kommer att upprätthållas ända till sistnämda dag, är

ju ovisst, men därest detta skulle bliva fallet och alltså sådana sockerrekvisitioner,

som här avses, fortfarande förekomma, lära förhållandena

vara sådana, att den av lösenavgifterna inflytande inkomsten blir liksom

hittills behövlig.

Beträffande det mellansvenska bolaget har nu icke liksom föregående

år ifrågasatts någon särskild ersättning för det löpande konsumtionsåret.

De sakkunnigas utredning visar nämligen att, sedan utfäst

fyllnad å inköpskostnaden för 1918 års betskörd guldits med lösenavgiftsmedel

för industrisocker, detta bolag erhåller sina kostnader under konsumtionsåret

1918—1919 fullt betäckta genom de höjda försäljningsprisen.

Ifråga om förenämnda lösenavgift för så kallat industrisocker

ämnar jag senare i dag göra hemställan om avlåtande av proposition

till riksdagen.

Beträffande nedsättning av sockerskatten kommer chefen för finansdepartementet

att göra särskild framställning.

Då frågan om omförmälda garanti torde böra underställas riksdagen,

hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen

medgiva,

att — under förutsättning att svenska sockerfabriksaktiebolaget

och mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag förbinda sig att till odlare

av sockerbetor för deras räkning under år 1919 utbetala ersättning i

huvudsaklig överensstämmelse med av mig nu förordade grunder —

staten må gent emot bemälda bolag ikläda sig garanti för sådana av

Kungl. Maj:t godkända kostnader för inköp av 1919 års betskörd och

dennas förädling, som möjligen icke täckas av härför av vederbörande

bolag på förhand mot redovisningsskyldighet uppburna medel, däri inbegripen

den särskilda skattelindring för tiden intill den 1 november

1919, som riksdagen må komma att besluta, och som icke heller kunna

uttagas vid det framställda sockrets försäljning.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna

bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av

den lydelse, bilagan — vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Hugo Nordlander.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

7 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (7)

7 kopplingar.

  1. Rskr. 1919:362 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående införselmonopol å socker. s. 14 i texten
  2. BevU 1919:56 Betänkande, i anledning av Iiungl. Maj ds proposition angående införselmonopol å socker. s. 2 i texten
  3. Rskr. 1919:48 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss nedsättning av sockerskatten. s. 2 i texten
  4. Rskr. 1919:35 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående viss garanti åt de svenska sockerfabriksaktiebolagen. s. 1 i texten
  5. BevU 1919:11 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss nedsättning av sockerskatten. s. 1 i texten

Visa alla 7