Sök i Ratio Lex

Angående pensionsförbättring för vid marinen anställda daglönare

1920-01-23 · 23 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 21 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:100, Angående pensionsförbättring för vid marinen anställda daglönare

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Proposition Nr 100.

Nr 100.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensionsförbättring

för vid marinen anställda daglönare; given

Stockholms slott den 23 januari 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

sjöförsvarsärenden denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att

dels till beredande av pensionsförbättring åt vid marinen anställda

daglönare å tilläggsstat för år 1920 under tionde huvudtiteln bevilja

ett förslagsanslag av 11,500 kronor;

dels i riksstaten för år 1921 höja det under elfte huvudtiteln upptagna

ordinarie förslagsanslaget till pensionering av flottans gemenskap,

nu 288,000 kronor, med 21,000 kronor till 309,000 kronor;

dels ock förklara,

1) att till förman, sjukvaktare och annan daglönare, som pensioneras

efter den 30 juni 1920, skall tills vidare utgå pension, som vid

en tjänstetid av 25 år skall utgöra, för förman och sjukvaktare 600

kronor samt för annan daglönare 500 kronor jämte förhöjning av nämnda

pensionsbelopp med 20 kronor för varje fullt tjänstår därutöver och

under iakttagande tillika, att högsta pensionsbeloppet må uppgå till,

för förman och sjukvaktare 900 kronor samt för annan daglönare 800

kronor; samt

2) att till förman, sjukvaktare och annan daglönare, som under

tiden den 1 januari 1918 — 30 juni 1920 tillträtt pension enligt de i

kungörelsen den 25 november 1910 angående pensionering av de vid

marinen anställda förmän bland daglönare, sjukvaktare och övriga daglönare

fastställda grunder, skall från och med den 1 juli 1920 tills

vidare utgå tilläggspension till sådan storlek, att densamma jämte pen
Bihang

till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 82 höft. (Nr 100.) 395 20

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Proposition. Nr 100.

sionen uppgår till det belopp, som skulle hava vederbörande i pension

tillkommit, därest pensionen vid densammas beviljande bestämts enligt

de under 1) här ovan angivna grunder.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

Erik Palmstierna.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kunijl. Maj:ts Proposition Nr 100,

3

Utdrag av protokollet över sjöförsvar särenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 23 januari 1920.

Närvarande:

Hans excellens lierr statsministern Eden,

Statsråden: Petkén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson,

Olsson.

Departementschefen, statsrådet friherre Palmstierna anhöll härefter

att få underställa Kungl. Maj:ts prövning frågan om pensionsförbättring

för marinens daglönarpersonal samt anförde härvid följande.

Enligt för marinen gällande reglemente består daglönarstaten, vilken

är en till flottan hörande civilmilitär stat, av hantverksförmän, sjukvaktare,

gesäller och andra arbetare med dag- eller timlön, vid vardera

av flottans stationer i Karlskrona och Stockholm till det antal ändamålet

kräver. Hantverksförman, sjukvaktare och gesäll innehava enahanda

tjänsteställning som underofficerskorpral och annan daglönare

samma tjänsteställning som menig. Daglönarstatens personal antages

antingen med daglön för varje dag eller för varje arbetsdag under antagningstiden

eller med timlön, daglönare vid sjukhusinrättning av förste

läkaren, vid matinrättning av vederbörande kårchef samt vid övriga in
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 100.

Kungl. brev

den 28 februari

och den

12 december

1919.

rättningar och verkstäder av vederbörande stationsintendent eller varvsdepartementsclief

genom kontrakt på viss uppsägningstid, högst sex

månader. Därjämte är stadgat, att en var vid daglönarstaten må göra

ansökan om avsked hos den myndighet, av vilken han blivit antagen,

samt att den, som är anställd genom kontrakt på viss uppsägningstid,

kan av den myndighet, som utfärdat kontraktet, uppsägas när tjänsten

sådant fordrar, ävensom att daglönare, som fyllt 65 år, skall, därest han

enligt bestämmelserna i kungl. kungörelsen den 25 november 1910 angående

pensionering av de vid marinen anställda förmän bland daglönare,

sjukvaktare och övriga daglönare är berättigad till pension, uppsägas

från sin anställning vid flottan och anmälas till pensions erhållande.

Det stora flertalet av flottans daglönare utgöres av arbetare vid

flottans varv. Såsom av det förut sagda framgår, finnas jämväl daglönare

anställda vid en del inrättningar, som tillhöra flottans stationer.

Därjämte förekommer ett mindretal daglönare vid kustartilleriet.

Beträffande de pensionsförmåner, som enligt förutnämnda kungörelse

den 25 november 1910, vilken trätt i kraft den 1 januari 1911,

tillkomma daglönare, är i § 2 av kungörelsen stadgat, att för rätt att

komma i åtnjutande av pension erfordras dels en tjänstetid av minst

25 år och dels att antingen hava uppnått 65 levnadsår eller efter uppnådda

60 levnadsår befinnas vara på grund av försvagat hälsotillstånd

eller nedsatta krafter mindre tjänlig till arbete vid marinen eller ock

efter uppnådd levnadsålder av 55 år befinnas av behörigen styrkt sjuklighet

vara för framtiden oförmögen till utförande av arbete "därstädes.

Pensionsbeloppet bestämmes enligt § 3 i kungörelsen efter tjänstetidens

längd och utgör vid en tjänstetid av 25 år, för förman och sjukvaktare

400 kronor samt för annan daglönare 300 kronor; för varje fullt tjänstår

därutöver höjes pensionsbeloppet med 15 kronor för förman och sjukvaktare

och 10 kronor för annan daglönare, dock att högsta pensionsbeloppet

utgör, för förman och sjukvaktare 625 kronor samt för annan

daglönare 450 kronor.

Någon pensionsavgift erlägges ej av marinens daglönare.

Innan jag övergår till den föreliggande frågan, torde jag få erinra,

att Kungl. Maj:t, i syfte att i pensionsåldern ingående daglönare skulle

kunna erhålla den fortsatta arbetsförtjänst, som med hänsyn till nuvarande

pensionsförhållanden vore behövlig under rådande dyrtid, genom

brev den 28 februari 1919 förordnat,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. May.ts Proposition Nr 100.

att den, som med pension avginge eller efter 1918 års ingång avgått

från anställning såsom daglönare vid marinen, finge — efter beprövande

av den myndighet, varunder arbetaren såsom daglönare hört —

därest hans bibehållande i arbete vore med kronans fördel förenligt,

tillsvidare under tiden till och med den 31 december 1919 beredas

arbete under samma myndighet mot ersättning, som befunnes skälig

med hänsyn till arbetarens användbarhet; dock att sådan ersättning tillhopa

med pensionen icke skulle uppgå till högre belopp än han åtnjutit

i avlöning före ingången i pensionsåldern, allt för år räknat; samt

att pensionerad daglönare finge under den tid, han i enlighet med

vad sålunda föreskrivits bereddes arbete vid marinen, komma i åtnjutande

av de förmåner i avseende å sjukavlöning, läkararvode, fria medikamenter,

ersättning vid olycksfall och begravningshjälp, vartill han

enligt gällande bestämmelser varit berättigad, därest han kvarstått i sin

förutvarande befattning.

Därefter har Kungl. Maj:t enligt brev den 12 december 1919 medgivit,

att enahanda föreskrifter finge att gälla även efter 1920 års ingång

till den tidpunkt, då bestämmelser om pensionsförbättring åt dagoch

timlönare vid marinen kunde komma att träda i kraft, dock längst

till 1920 års utgång.

I en uti januari 1918 avlåten skrivelse hava delegerade för samtliga

dag- och timlönare vid flottans varv i Karlskrona och Stockholm

anhållit om förhöjning i de nu utgående pensionsbeloppen på sådant

sätt, att varvsarbetare, som innehaft anställning under 25 år, vid

fyllda 65 år erhölle i pension 500 (nu 300) kronor samt att pensionsbeloppet

för varje fullt tjänstår därutöver höjdes med 25 (nu 10)

kronor, dock att högsta pensionsbeloppet skulle utgöra 875 (nu 450)

kronor.

Såsom skäl för sin framställning hava sökandena åberopat de rådande

dyra levnadskostnaderna, vilka troligen allt framgent komme

att göra sig gällande och varav bleve en följd, att de nu utgående

pensionsbeloppen icke vore tillräckliga för pensionstagarnas livsuppehälle.

Sedan marinförvaltningen anbefallts att häröver avgiva utlåtande,

har ämbetsverket med eget utlåtande av den 21 mars 1918 överlämnat

yttranden i ärendet av varvscheferna vid flottans stationer i Karlskrona

och Stockholm,

Framställning

av daglönare

vid flottans

varv i Karlskrona

och ,

Stockholm i.

januari 1918.

Marinförvaltningens

utlåtande

den

2 1 mars 1918

m. ro.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Framställning

av marinens

förmansförening

den 2 8

mars 1918.

Marinförvaltningens

yttrande

den 18

april 1918.

Uppdrag beträffande

daglönares

anställande,

avlöning

och

pensionering

den 25 september

1918.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 100.

Varvschefen i Karlskrona har därvid tillstyrkt förevarande framställning

om pensionsreglering för daglönare samt beträffande förmän

och sjukvaktare hemställt, att det lägsta pensionsbeloppet måtte bestämmas

till 100 kronor högre än för annan daglönare eller till 600

kronor samt att det belopp, varmed detta pensionsbelopp borde höjas

för varje fullt tjänstår utöver 25, måtte fastställas till 30 kronor, dock

att högsta pensionsbeloppet för förman och silikvaktare skulle utgöra

1,050 kronor.

Varvschefen i Stockholm har uttalat, att frågan om definitiv pensionsreglering

för marinens daglönare borde upptagas till behandling

först i samband med prövningen av spörsmålet om pensionsbeloppen

för samtlig personal i statens tjänst. Emellertid har varvschefen därjämte

biträtt ett av chefen för ingenjördepartementet vid flottans varv

avgivet förslag därom, att de till daglönarna utgående pensionsbeloppen

måtte provisoriskt höjas med omkring 75 % till 500 kronor såsom lägsta

pensionsbelopp, 20 kronor såsom förhöjning för varje tjänstår utöver 25

och 800 kronor såsom maximum för daglönare samt till resp. 700, 25

och 1,000 kronor för förman och sjukvaktare.

För egen del har marinförvaltningen i berörda utlåtande den 21

mars 1918 hemställt, att frågan om förbättring av samtliga till marinens

f. d. befattningshavare nu utgående pensioner måtte göras till föremål

för en enhetlig utredning, som torde böra anförtros åt särskilda sakkunniga.

Härefter har marinens förmansförening i skrivelse den 28 mars

1918 anhållit, att förmännen måtte beredas ökning av till dem utgående

pensioner i överensstämmelse med varvschefens i Karlskrona i ämnet

avgivna, i det föregående om förmälda förslag.

Häröver har marinförvaltniugen den 18 april 1918 avgivit yttrande

samt därvid åberopat innehållet av sitt den 21 mars samma år i ärendet

avgivna utlåtande.

Vid föredragning den 11 september 1918 av omförmälda framställningar

har Kungl. Maj:t bemyndigat chefen för sjöförsvarsdepartementet

att uppdraga åt vissa inom departementet tidigare tillkallade sakkunniga

att biträda med verkställande av utredning och avgivande av förslag i

fråga om erforderliga bestämmelser beträffande de vid marinen anställda

daglönarnas anställande, avlöning och pensionering.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 100.

Sådant uppdrag lämnades den 25 september 1918 åt bemälda sakkunniga,

vilka därvid förstärktes med ytterligare två personer.

Sedan därefter 1919 års lagtima riksdag, med anledning av Kungl. uppdrag beMaj:ts

därom gjorda framställning, beviljat medel till beredande av tillbillig

pensionsförbättring åt viss personal vid marinen — f. d. offi- ring för dagcerare

och underofficerare med vederlikar — samt den 29 augusti 1919 10s"artember^

utfärdats kungörelse angående grunder för denna pensionsförbättring, ibis.

har den 3 september samma år åt förutnämnda sakkunniga uppdragits

att verkställa och i så god tid, att proposition i ämnet kunde avlåtas

till 1920 års riksdag, till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till pensionsförbättring

för daglönare vid marinen, därvid de fastställda grunderna

för pensionsförbättring för officerare och underofficerare med

vederlikar borde i tillämpliga delar vinna beaktande.

Till fullgörande av det den 3 september 1919 dem lämnade upp- sakkunnigas

draget hava bemälda sakkunniga i skrivelse den 3 oktober samma år ^''oktober11

avgivit förslag i omförmält hänseende samt därvid överlämnat en av åt- 1919.

skilliga pensionerade daglönare vid marinen gjord, den 6 september

1919 inkommen framställning om en stadigvarande förbättring av de

nu utgående pensionerna, vilken framställning blivit överlämnad till de

sakkunniga för att tagas i övervägande vid uppdragets utförande.

I berörda skrivelse hava de sakkunniga anfört följande.

Vid föregående överläggningar angående frågan om daglönarnas

pensionering hade de sakkunniga funnit sig böra taga under övervägande

en omläggning av hittills gällande pensionssystem i huvudsaklig anslutning

till de grunder, som gällde för pensionering av telegrafverkets

verkstads-, förråds- och linjearbetare samt statens järnvägars och vatten - fallsverkens icke ordinarie personal enligt den 29 juni 1917 utfärdade

reglementen. Det syntes emellertid få anses osäkert, huruvida frågan

om en dylik omreglering av daglönarnas pensioner skulle hinna föreläggas

1920 års riksdag. För att de vid åldersgränsen stående daglönarna

ej allt för länge skulle behöva vänta på en för dem i utsikt

ställd pensionsförbättring, syntes de sakkunniga under sådana förhållanden

ingen annan utväg föreligga än att, med bibehållande i övrigt av nuvarande

pensionssystem, verkställa en provisorisk reglering av pensionsbeloppen,

avsedd att komma de arbetare till godo, som nödgades avgå,

innan den ifrågasatta omläggningen av daglönarnas pensionering kunde

bliva genomförd.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 100.

Då det för de sakkunniga gällt att finna en lämplig grund för en

dylik reglering av pensionsbeloppen, hade det i första hand synts vara

av intresse att företaga en jämförelse mellan å ena sidan de till marinens

daglönare nu utgående pensionerna och å andra sidan de belopp,

vilka såsom statspension tillkomme delägare i de affärsdrivande verkens

pensionskassor för pensionering av icke ordinarie personal. Enligt de

för berörda pensionskassor gällande, i detta hänseende likalydande reglementena

utginge pension allt efter tjänstetidens längd med belopp, motsvarande

25 —100 % av fastställt pensionsunderlag. Lägsta pensionen,

25 %, utginge efter 10 tjänstår; för varje år därutöver intill 30 år höjdes

siffran med 2 Vs %, så att pensionen vid 20 tjänstår motsvarade 50%

och vid 30 år 75 % av pensionsunderlaget. Vid en tjänstetid av mer

än 30 år ökades tillägget till 5 % per år, så att högsta beloppet, 100 %,

ernåddes vid 35 tjänstår. Pensionen uppdelades i statspension och avgiftspension.

Statspensionen, som här närmast komme i betraktande,

beräknades efter ett pensionsunderlag, som kunde variera i visst förhållande

till timlönen, men som med nuvarande lönenivå för flertalet

löntagare torde uppgå till det stadgade maximibeloppet, 850 kronor

(motsvarande en timlön av 65 öre). Utginge man från nämnda pensionsunderlag,

utgjorde statspensionen sålunda vid 35 tjänstår 850

kronor, vid 34 år 807 kronor 50 öre (— 95 % av pensionsunderlaget),

vid 30 år 637 kronor 50 öre (= 75 %) o. s. v.

För marinens daglönare utgjorde pensionsbeloppet enligt nuvarande

bestämmelser 300 kronor vid en tjänstetid av 25 år, den lägsta tjänstålder,

som över huvud taget berättigade till pension. För varje fullt

tjänstår därutöver höjdes beloppet med 10 kronor intill högst 450 kronor,

vilket belopp sålunda tillkomme arbetare, som tjänat staten minst

40 år. Den i det föregående omförmälda framställning om pensionsförbättring,

som av arbetarna under år 1918 ingivits till Kungl. Maj:t,

avsåge en höjning av begynnelsesiffran till 500 kronor jämte 25 kronors

tillägg per år, så att maximibeloppet skulle bliva 875 kronor. Av varvschefen

i Karlskrona hade denna framställning oavkortat tillstyrkts, medan

varvschefen i Stockholm förordat en höjning av 20 kronor för varje

tjänstår, vadan alltså högsta pensionsbeloppet skulle stanna vid 800

kronor. De sakkunniga hade för sin del, i anslutning till de ovan anförda

bestämmelserna vid statens övriga verk, ansett som maximum böra fastställas

ett belopp av 850 kronor, vilken pension skulle utgå vid 35

tjänstår. För arbetare, som räknade kortare tjänstetid, hade pensionsbeloppen

reducerats efter en likartad skala som vid de andra verken,

dock med någon avrundning, så att avdraget för varje felande tjänstår

s. 9 Kontrollera mot PDF

Runt}d. Maj.ts Proposition Nr 100. 9

satts till 40, resp. 20 kronor, medan motsvarande belopp vid en statspension,

beräknad efter ett pensionsunderlag av 850 kronor, bleve 42 kronor

50 öre och 21 kronor 25 öre (5, resp. 2.5 % av pensionsunderlaget). Vid

en tjänstetid av 25 år skulle pensionsbeloppet sålunda utgöra 550 kronor.

Huru förslaget i övrigt verkade, framginge av följande sammanställning:

Antal

tjänst&r.

Nuvarande

bestämmelser

för daglönare

vid marinen.

Varvschefernas förslag

år 1918.

Sakkunnigas

förslag.

Högsta stats- pension enl. d.

29 juni 1917

utfärdade

reglementen.

Varvschefen i

Stockholm.

Varvschefen i

Karlskrona.

25

300

500

500

550

531.25

26

310

520

525

570

552.50

27

320

540

550

590

573.7 5

28

330

560

575

610

595.00

29

340

580

690

630

616.25

SO

350

600

625

650

637.50

31

360

620

650

690

680.oo

32

370

640

675

730

722.50

33

380

660

700

770

765.00

34

390

680

725

810

807.50

35

400

700

750

36

410

720

775

37

420

740

800

850

850. oo

38

430

760

825

39

440

780

850

40

450

800

875

Såsom av tabellen framginge, skulle de av de sakkunniga föreslagna

provisoriska pensionsbeloppen något överstiga de statspensionsbelopp,

som utginge för icke ordinarie personal vid statens förenämnda verk.

Därtill borde emellertid erinras, att de vid sistnämnda statspensioner

fogade övergångsbestämmelserna om avgiftspension så tillämpades, att

de pensionsbelopp, som till åsyftade pensionärer utan kostnad för dem

personligen utginge, faktiskt bleve högre än de av de sakkunniga för

marinens arbetare föreslagna beloppen.

För förmän och sjukvaktare vid marinen utgjorde pensionen enligt

nuvarande bestämmelser vid en tjänstetid av 25 år 400 kronor, vilket

belopp för varje fullt tjänstår däröver intill 40 år höjdes med 15 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 82 käft. (Nr 100.) 895 so 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 100.

Maximibeloppet vore alltså 625 kronor. Vid lägsta pensionsåldern, 25

år, erhölle en förman eller sjukvaktare i pension 100 kronor mer än

annan daglönare; vid högre tjänstetid ökades skillnaden, så att vid 40

år förmanspensionen överstege daglönarpensionen med 175 kronor.

Enligt de sakkunnigas mening syntes förmän och sjukvaktare vid den nu

ifrågasatta provisoriska regleringen böra bibehållas vid något högre pensioner

än arbetarna i övrigt. Det tillägg av 100 kronor vid 25 tjänstår,

som nu utginge, torde därvid lämpligen böra lämnas orubbat. Att i

mån av längre tjänstetid successivt öka tillägget, såsom hittills varit

fallet, syntes däremot mindre lämpligt, särskilt med hänsyn därtill att

pensionen för äldre förmän i så fall skulle komma att väsentligen överskrida

det för statspension enligt pensionsreglementena den 29 juni

1917 stadgade maximibeloppet. I jämförelse med nu utgående pensioner

innebure de sakkunnigas förslag i varje fall även för förmännens vidkommande

en avsevärd förbättring. Vid en tjänstetid av 35 år och

därutöver skulle pensionen för förmän och sjukvaktare komma att utgöra

950 kronor, medan motsvarande belopp vid 35 tjänstår nu vore 550

kronor och vid 40 år, som ovan sagts, 625 kronor.

På grand av vad sålunda anförts ville sakkunniga föreslå, att § 3

i kungörelsen den 25 november 1910 angående pensionering av de vid

marinen anställda förmän bland daglönare, sjukvaktare och övriga daglönare

måtte erhålla följande ändrade lydelse:

»Pensionsbeloppet bestämmes efter tjänstetidens längd och utgör

vid en tjänstetid av 25 år, för förman och sjukvaktare 650 kronor samt

för annan daglönare 550 kronor; för varje fullt tjänstår därutöver intill

30 år höjes pensionsbeloppet med 20 kronor och för varje ytterligare

år med 40 kronor; dock skall högsta pensionsbeloppet utgöra, för förman

och sjukvaktare 950 kronor samt för annan daglönare 850 kronor.»

Vid beräknande av kostnaderna för den föreslagna pensionsförbättringen

hade de sakkunniga uppgjort en sammanställning över antalet arbetare,

som under de närmaste åren inginge i pensionsåldern, vilken

sammanställning torde såsom bilaga 1 få fogas vid detta protokoll. Antalet

vid marinen anställda daglönare, som redan vore eller före 1920

års utgång bleve pensionsberättigade, uppginge, enligt vad tablån utvisade,

till 34. Sammanlagda pensionsbeloppet för dessa arbetare skulle

med nu gällande bestämmelser uppgå till 17,920 kronor per år. Därest

berörda arbetare bleve delaktiga av den föreslagna pensionsförbättringen,

höjdes beloppet till 29,520 kronor, alltså en ökning med 11,600 kronor.

Under år 1921 bleve, om ingen oförutsedd avgång dessförinnan inträffade,

ytterligare 22 daglönare berättigade till pension, och komme

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. May.ts Proposition Nr 100.

kostnadsökningen för dessa, därest den provisoriska pensionsförbättringen

även under sistnämnda år skulle äga tillämpning, att uppgå till

7,620 kronor per år. Inalles skxdle sålunda det föreslagna provisoriet,

därest detsamma förutsattes komma att tillämpas för daglönare, som avginge

före 1921 års utgång, för staten innebära en årlig utgiftsökning

med något över 19,000 kronor, ett belopp, som dock komme att successivt

minskas i mån av avgång genom dödsfall bland ifrågavarande pensionärer.

Den sålunda föreslagna pensionsförbättringen kunde, liksom den

vid 1919 års lagtima riksdag beslutade pensionsförbättringen för viss

personal vid marinen, enligt de sakkunnigas åsikt icke vara avsedd att

råda bot för de extraordinära förhållanden, som världskriget framkallat,

och syntes denna förbättring fördenskull ej heller för de därav berörda

arbetarna utgöra hinder att jämväl komma i åtnjutande av dyrtidstillägg

enligt de grunder, som för f. d. befattningshavare i statens tjänst i

övrigt vore eller bleve fastställda.

Rätt att komma i åtnjutande av den föreslagna pensionsförbättringen

borde tillkomma icke endast de arbetare, som efter de nya bestämmelsernas

ikraftträdande uppnådde pensionsåldern, utan även sådana,

som jämlikt kungl. brevet den 28 februari 1919 erhållit tillstånd att

efter ingående i pensionsåldern fortfarande kvarstå i arbete vid marinen.

Beträffande åter förutnämnda, av åtskilliga pensionerade daglönare

gjorda framställning om en mera beståndande pensionsförbättring hade

de sakkunniga funnit tidpunkten för åtgärder i detta syfte ännu icke

vara inne. Att de ändrade tidsförhållandena efter hand skulle nödvändiggöra

en dylik reglering av förut fastställda pensioner av den art,

varom här vore fråga, vore dock något, som man redan nu med tämligen

stor visshet syntes kunna förutse. Detta vore emellertid ett spörsmål,

som berörde icke endast de nu ifrågavarande arbetarna, utan ägde

aktualitet även för andra på liknande sätt pensionerade befattningshavare

inom olika grenar av statsförvaltningen. De sakkunniga förutsatte fördenskull,

att Kungl. Maj:t, då nu utgående dyrtidstillägg en gång skulle

upphöra, komme att i ett sammanhang till prövning upptaga frågan om

en reglering av utgående pensioner i samtliga dessa fall, där förut fastställda

belopp med hänsyn till den blivande prisnivån befunnes vara

otillräckliga. Vid denna reglering torde även flottans pensionerade daglönare

kunna förvänta att få sina önskemål beaktade. Att däremot redan

nu upptaga pensioneringsfrågan för en enda av flera i detta avseende

likställda grupper till särskild prövning skulle enligt de sakkunnigas

mening innebära ett föregripande av en sådan enhetlig pensionsreglering.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 100.

Med anledning av remiss har marinförvaltningen den 18 december

1919 avgivit utlåtande över de sakkunnigas förslag till provisorisk pensionsreglering

för marinens daglönare samt därvid överlämnat ett från

direktionen över flottans pensionskassa inhämtat, den 29 november

samma år dagtecknat yttrande i ärendet.

oDvefflo°ttans 1 nämnda ylande har bemälda direktion tillstyrkt de sakkunnigas

pensionskassa förslag till förändrad lydelse av § 3 i kungörelsen den 25 november

^‘november'' 1910 anSående pensionering av de vid marinen anställda förmän bland

i9i9. daglönare, sjukvaktare och övriga daglönare samt vidare anfört följande.

De sakkunniga hade uttalat den åsikten, att den föreslagna pensionsförbättringen

borde tillkomma icke allenast de arbetare, söm efter

de nya bestämmelsernas ikraftträdande uppnådde pensionsåldern, utan

även^ sådana, söm jämlikt kungl. brevet den 28 februari 1919 erhållit

tillstånd, att efter ingående i pensionsåldern fortfarande kvarstå i arbete

vid marinen.

Direktionen biträdde de sakkunnigas åsikt, att de arbetare, som jämlikt

berörda kungl. brev efter avgången från anställning som daglönare beretts

arbete vid marinen, borde komma i åtnjutande av den nu ifrågasatta

pensionsförbättringen, men borde enligt direktionens förmenande

samma förmån beredas jämväl de daglönare, som efter 1918 års ingång

erhållit avsked och icke kunnat beredas dylikt arbete, då det icke kunde

anses rättvist, att dessa daglönare jämväl skulle gå förlustiga den ifrågasatta

pensionsförbättringen, vilken däremot skulle tillkomma dem av

deras arbetskamrater, som haft förmånen att fortfarande erhålla arbete

vid marinen. Nämnda pensionsförbättring borde alltså enligt direktionens

förmenande tillkomma alla under år 1918 pensionerade daglönare,

varjämte direktionen ville framhålla önskvärdheten därav, att en pensionsförbättring

för samtliga redan pensionerade daglönare — liksom

även för övriga kategorier pensionärer — med det snaraste bleve

genomförd.

Marinfc.rvait- I sitt omförmälda utlåtande den 18 december 1919 har marinför“iåfdeYon4''

valtningen, i fråga om den av åtskilliga pensionerade daglönare gjorda

is december framställningen om en stadigvarande förbättring i pensionerna, i likhet

1919- med de sakkunniga, hänvisat därtill, att Kungl. Maj:t torde komma att

föranstalta om en allmän förhöjning av de inom förvaltningens olika

grenar beviljade, nu utgående pensionerna. Förslaget till förändrad

lydelse av § 3 i kungörelsen den 25 november 1910 angående pensionering

av de vid marinen anställda förmän bland daglönare, sjukvaktare

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kung}. Maj.ts Proposition Nr 100.

13

och övriga daglönare — varigenom en provisorisk pensionsreglering för

marinens daglönare skulle åvägabringas — liar marinförvaltningen funnit

sig böra biträda, liksom ock ämbetsverket, lika med de sakkunniga, ansett

givet, att pensionsregleringen skulle tillkomma även de pensionsberättigade

daglönare, vilka enligt bestämmelserna i kungl. brevet den 28

februari 1919 erhållit tillstånd att kvarstå i arbete. Däremot har ämbetsverket

förklarat sig icke dela den av direktionen över flottans pensionskassa

uttalade åsikten, att pensionsregleringen borde givas retroaktiv

verkan från och med år 1918.

Slutligen har marinförvaltningen hemställt, att Kungl. Magt för

genomförande enligt de av sakkunniga angivna grunder av en tillfällig

pensionsreglering för de under år 1920 och därefter, till dess nya

grunder för pensioneringen fastställdes, med pension avgående, vid marinen

anställda förmän bland daglönare, sjukvaktare och övriga daglönare,

måtte föreslå riksdagen dels att å tilläggsstat för år 1920 bevilja

ett förslagsanslag å 11,500 kronor, dels ock att i riksstaten för år

1921 öka det under tionde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till

pensionering av flottans gemenskap från nuvarande belopp, 288,000

kronor, med 19,000 kronor till 307,000 kronor. I

I ärendet har därefter statskontoret den 8 innevarande januari avgivit

utlåtande samt därvid anfört följande.

Vad först beträffade den av åtskilliga pensionerade daglönare vid

marinen gjorda framställningen om en mera bestående pensionsförbättring

delade statskontoret den av de sakkunniga uttalade uppfattning, att

en definitiv reglering av pensions förhållandena beträffande nu ifrågavarande

pensionärer borde ske i sammanhang med en dylik pensionsförbättring

för statens övriga pensionärer samt att med hänsyn till alltjämt

rådande ovisshet om prisläget ens för den närmaste framtiden

möjlighet ännu icke kunde anses förefinnas att vidtaga en sådan pensionsreglering.

Däremot ville det synas statskontoret, som om, särskilt med hänsyn

till det genom kungl. beslutet den 28 februari 1919 lämnade medgivandet,

att tillfälle borde beredas daglönare, som pensionerats efter ingången

av år 1918, att i avvaktan å förbättrade pensionsförhållanden

tillsvidare intill utgången av år 1919 kvarstå i arbete vid marinen mot

viss avlöning utöver pensionen, en pensionsförbättring för daglönarpersonalen

vid marinen nu borde genomföras, utan att därvid hänsyn toges

till rådande dyrtid. Visserligen hade pensionsförhållandena för denna

personal så nyligen som år 1910 undergått en avsevärd förbättring,

Statskontorets

utlåtande

den 8 januari

1920.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 100.

men de därvid bestämda pensionsbeloppen framstode numera såsom

otillräckliga, sedan för andra grupper av arbetarpersonal i statens tjänst

beretts vida fördelaktigare pensionering. Att den sålunda ifrågasatta

pensionsförbättringen måste erhålla en viss retroaktiv verkan, syntes

vara nödigt med hänsyn till föreliggande förhållanden. Förenämnda

sakkunniga liksom marinförvaltningen ville emellertid inskränka pensionsförbättringen

för redan pensionerade daglönare att gälla endast dem, för

vilka fortfarande kunnat beredas arbete vid marinen. I likhet med direktionen

över flottans pensionskassa hyste statskontoret den mening,

att billigheten dock krävde, att även övriga efter 1918 års ingång pensionerade

daglönare bleve delaktiga av pensionsförbättringen, enär i

annat fall den tillfälliga omständigheten, att arbete ej kunnat beredas

eller eventuellt erbjudet fortsatt arbete måhända på grund av vederbörandes

hälsotillstånd ej kunnat antagas, skulle utöver olägenheten av

mistad arbetsförtjänst medföra uteslutning från en pensionsförbättring,

som skulle komma deras samtidigt pensionerade kamrater till del. För

pensionsförbättringens allmänna tillämpning från början av år 1918 talade

även den omständigheten, att då började tillämpas den pensionsreglering

för vissa andra grupper av arbetare i statens tjänst, som av

de sakkunniga i viss mån tagits till förebild vid avpassande av de av

dem föreslagna pensionsbeloppen.

Förenämnda sakkunniga, som syntes hava för avsikt att framlägga

förslag till omläggning av det för daglönare vid marinen nu gällande

pensionssystem i huvudsaklig anslutning till de grunder, som gällde för

pensionering av telegrafverkets, statens järnvägars och vattenfallsverkets

arbetarpersonal enligt den 29 juni 1917 fastställda reglementen, hade nu

i avbidan på utarbetande av ett dylikt pensionssystem föreslagit, att

med bibehållande i övrigt av nuvarande pensioneringsgrunder pensionsbeloppen

måtte höjas till motsvarighet med vad som, oberäknat på erlagda

avgifter grundat pensionsbelopp, kunde i pension tillkomma arbetare i

enlighet med nyssnämnda reglementen. Detta skulle innebära ett högsta

pensionsbelopp för daglönare av 850 kronor. Enligt nämnda reglementen

utginge detta högsta belopp endast till arbetare med en timlön

av minst 65 öre; vid mindre timlön bleve pensionens belopp reducerat

så, att exempelvis en timlön av 60 öre föranledde till ett pensionsbelopp

av 800 kronor. Oaktat icke alla daglönare vid marinen, enligt

vad av de sakkunnigas utredning framginge, åtnjöte eu timlön av 65 öre,

skulle likväl enligt föreliggande förslag pensionen även för daglönare

med mindre avlöning än som motsvarade nämnda timlön kunna iippgå

till 850 kronor. Med hänsyn till nu omförmälda förhållande och då

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:tf; Proposition Nr 100.

15

försiktigheten syntes bjuda att vid nu ifrågavarande provisoriska jJensionsreglering

icke i någon mån överskrida vad som kunde antagas

bliva godkänt vid den i utsikt ställda mera definitiva pensionsregleringeu,

syntes det enligt statskontorets mening kunna ifrågasättas, huruvida

icke de sakkunnigas förslag borde i avseende å pensionsbeloppen i någon

mån modifieras. För sin del ville statskontoret förorda det av varvschefen

vid flottans station i Stockholm år 1918 framlagda förslaget,

ehuru även detta förslag måhända kunde anses innebära alltför stor

pensionsförbättring i jämförelse med de pensioneringsgrunder, som år

1918 godkändes att gälla för marinens stammanskap. Att varvschefens

berörda förslag därjämte närmare än de sakkunnigas förslag anslöte sig

till nu gällande pensionssystem för daglönarna, måste enligt statskontorets

mening anses såsom en fördel, när det gällde ett provisorium.

Enligt detta förslag, som innebure en högst avsevärd pensionsförbättring,

skulle pensionen vid 25 tjänstår utgöra 500 kronor; för vart

tjänstår därutöver skulle pensionsbeloppet ökas med 20 kronor, dock så

att högsta pensionsbeloppet skulle bliva 800 kronor, som alltså skulle

erhållas vid minst 40 tjänstår. På samma gång som detta i jämförelse

med de sakkunnigas förslag innebure en begränsning av pensionsbeloppen,

bibehölles nu gällande bestämmelse i fråga om antalet tjänstår för

erhållande av det högsta möjliga pensionsbeloppet. Därigenom komme

pensionsförbättringen att över hela linjen bliva proportionsvis lika stor,

vilket särskilt i fråga om förbättringen av de efter ingången av år 1918

beviljade pensionerna syntes vara av betydelse.

Enligt nuvarande bestämmelser vore pensionen för förman eller

sjukvaktare vid 25 tjänstår 100 kronor högre än pensionen för annan

daglönare med samma antal tjänstår, och för vart ytterligare tjänstår

tillgodoräknades 5 kronor mera än för annan daglönare. I likhet med de

sakkunniga ansåge statskontoret, att bibehållandet av en sådan proportion

skulle vid ifrågavarande provisoriska pensionsreglering leda till

alltför stora pensioner; och syntes det statskontoret, som om en skälig

pensionsförbättring skulle vinnas, om pensionen för förman och sjukvaktare

fastställdes till 600 kronor vid 25 tjänstår med ökning av 20

kronor för vart tjänstår därutöver, dock högst 900 kronor, som alltså

skulle erhållas vid minst 40 tjänstår.

I de sakkunnigas förslag saknades närmare föreskrifter rörande bestämmande

av det pensionstillägg, som skulle utgå till redan pensionerad

daglönare. Sådan föreskrift syntes dock icke kunna undvaras, särskilt

beträffande frågan, huruvida den tid, som vederbörande efter pensioneringen

kunde hava enligt nådigt medgivande varit i arbete vid ma
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 100.

rinen, borde tillgodoräknas såsom ytterligare tjänstår och sålunda kunna

föranleda eventuell pensionsförhöjning på grund av längre tjänstetid.

Med hänsyn till den karaktär av nödhjälpsarbete, som under förhanden

varande omständigheter måste tilläggas vederbörandes tjänstgöring efter

erhållen pension, och då vid det förhållande att några, men icke alla

av ifrågavarande pensionärer erhållit arbete vid marinen, ett tillgodoräknande

i pensionsavseende av sådan tjänstetid skulle verka ojämnt och

framstå såsom en orättvisa mot dem bland pensionärerna, som icke fått

eller kunnat antaga fortsatt arbete, ansåge statskontoret för sin del riktigast,

att pensionsförbättringen avpassades efter den tjänstetid, som

lagts till grund för beräknande av den redan erhållna pensionen.

Statskontoret, som föreställde sig, att de nya bestämmelserna borde

fortast möjligt komma i tillämpning och därför träda i kraft redan under

loppet av innevarande år, förslagsvis från och med den 1 juli 1920,

utginge från, att förenämnda medgivande om fortsatt arbete icke komme

att utsträckas längre än till dess de nya pensionsbestämmelserna sålunda

kunde väntas träda i kraft. Från denna tidpunkt borde då enligt

statskontorets mening till de efter ingången av år 1918 pensionerade

daglönarna utgå tilläggspensioner, avpassade efter de nya bestämmelserna,

d. v. s. tilläggspensionen skulle utgöra skillnaden mellan innehavande

pension och den pension, som skulle hava tillkommit vederbörande,

om pensionen avpassats efter de nya bestämmelserna.

Då enligt det uppdrag, som lämnats förenämnda sakkunniga att

avgiva förslag till pensionsförbättring åt daglönarpersonalen vid marinen,

de år 1919 godkända grunder för pensionsförbättring för viss personal

vid marinen borde i tillämpliga delar vinna beaktande, ville statskontoret

icke underlåta att erinra därom, att den sålunda beviljade pensionsförbättringen

utginge med fullt belopp endast till den, som pensionerats

efter utgången av år 1918, men med endast halvt belopp till

den, som under år 1918 avgått med pension. Att statskontoret för sin

del emellertid icke ville påyrka en dylik anordning beträffande den nu

föreslagna pensionsförbättringen för daglönarpersonalen berodde, förutom

av den omständigheten att en del av de under år 1918 pensionerade

daglönarna kvarstått i arbete vid marinen efter ingången av år

1919, jämväl därpå att, såsom ovan erinrats, med 1918 års ingång inträtt

en pensionsreglering för motsvarande arbetarpersonal vid vissa

andra statens verk.

Under åberopande av vad sålunda anförts har statskontoret hemställt,

att Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen medgiva, att i stället för

de av riksdagen år 1910 godkända grunder för pensionering av dag
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

IT

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 100.

lönarpersonalen, i den del desamma fått uttryck i § 3 av kungörelsen

den 25 november 1910 angående pensionering av de vid marinen anställda

förmän bland daglönare, sjukvaktare och övriga daglönare, följande

bestämmelser måtte fastställas att gälla från och med den 1 juli

1920, nämligen:

»1. Pensionsbeloppet bestämmes efter tjänstetidens längd och utgör

vid en tjänstetid av 25 år, för förman och sjukvaktare 600 kronor

samt för annan daglönare 500 kronor; för varje fullt tjänstår därutöver

höjes pensionsbeloppet med 20 kronor, dock skall högsfa pensionsbeloppet

utgöra, för förman och sjukvaktare 900 kronor samt för annan daglönare

800 kronor.

2. Till förman, sjukvaktare eller annan daglönare, som under tiden

den 1 januari 1918—30 juni 1920 tillträtt pension enligt de år 1910 fastställda1

grunder, skall från och med den 1 juli 1920 utgå en tilläggspension

till sådant belopp, att detsamma jämte pensionen uppgår till

det belopp, som skulle hava vederbörande i pension tillkommit, därest

pensionen vid densammas beviljande avpassats efter de under 1 här

ovan meddelade bestämmelser.»

1 de gjorda kostnadsberäkningarna hade statskontoret icke anledning

föreslå någon ändring. Väl skulle de av statskontoret föreslagna,

i någon mån reducerade pensionsbeloppen föranleda någon kostnadsminskning,

men å andra sidan ökades kostnaden därigenom att enligt

statskontorets förslag tilläggspensioner skulle utgå till alla efter 1918

års ingång pensionerade och ej blott, såsom de sakkunniga föreslagit,

till dem bland pensionärerna, som erhållit fortsatt arbete vid marinen.

På föreliggande uppgifter kunde icke några exakta kostnadsberäkningar

i sistnämnda avseende grundas, men da det anslag, som skulle för ändamålet

anlitas, vore av förslagsanslags natur, syntes skillnaden, som i

alla händelser vore obetydlig, icke kunna anses vara av beskaffenhet att

behöva inverka på anslagets belopp.

I och med den under de senare åren inträdda synnerligen avsevärda

fördyringen av levnadskostnaderna har det för statsmakterna

framstått såsom en bjudande nödvändighet att bereda såväl i statens

tjänst varande som f. d. befattningshavare särskilda dyrtidsbidrag till

deras avlöningar, resp. pensioner. Men jämsides härmed har ock en förbättring

av tidigare bestämda avlönings- och pensionsbelopp ansetts böra i viss

omfattning beviljas, där beloppen ej funnits motsvara den före inträdandet

av nuvarande exceptionella förhållanden rådande prisnivån. Vad marinen

beträffar, har sålunda av 1918 och 1919 års lagtima riksdagar beviljats

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 82 höft. (Nr 100.) 395 20 3

Departe
mentschefens
yttrande.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 100.

tillfällig löneförbättring för viss vid marinen anställd personal samt av

sistnämnda års lagtima riksdag medgivits tillfällig pensionsförbättring åt

f. d. officerare och underofficerare med vederlikar vid marinen.

I avseende å avlöningen för marinens daglönarpersonal tillkommer

denna personal dyrtidsbidrag enligt för övriga statstjänare gällande bestämmelser.

Med hänsyn till sättet för bestämmandet av nämnda avlöning,

för vilket i det föregående (sid. 3 o. 4) redogjorts, har någon tillfällig

löneförbättring icke ansetts böra tillerkännas daglönarpersonalen,

utan har denna löneförbättring kompenserats därigenom att avlöningarna

undergått förhöjning allteftersom arbetsprisen, frånsett dyrtiden, inom

motsvarande privata verksamhetsområden stigit.

\ ad marinens f. d. daglönare beträffar, hava dessa kommit i åtnjutande

av dyrtid s tillägg å till dem utgående pensioner i enlighet med

de grunder, som av 1919 års lagtima riksdag bestämts för övriga f. d..

befattningshavare i statens tjänst.

Sedan numera 1919 års lagtima riksdag tillerkänt f. d. officerare

och underofficerare med vederlikar, förutom dyrtidstillägg, tillfällig pensionsförbättring,

lärer em motsvarande förmån böra komma jämväl f. d.

daglönare vid marinen till del. Det torde nämligen enligt min mening

vara uppenbart, att de pensionsbelopp, som nu tillkomma dessa daglönare

i enlighet med kungörelsen den 25 november 1910 angående pensionering

av de vid marinen anställda förmän bland daglönare, sjukvaktare och

övriga daglönare och vilka här ovan (sid. 4) angivits, äro alltför knappt

tillmätta för att de, även frånsett dyrtiden, skola kunna anses skäliga.

Såväl de sakkunniga, vilka enligt uppdrag utarbetat förslag till förbättring

av daglönarnas pensionsförhållanden, som samtliga i ärendet hörda

myndigheter hava ock varit eniga om, att fullt giltiga skäl föreligga

för beredandet åt daglönarna av en sådan pensionsförbättring.

Enligt bemälda sakkiinnigas förslag skulle pensionsbeloppet, vilket,

liksom för närvarande är fallet, skulle bestämmas efter tjänstetidens

längd, vid en tjänstetid av 25 år utgöra, för förman och sjukvaktare

650 (nu 400) kronor samt för annan daglönare 550 (nu 300) kronor.

För varje fullt tjänstår därutöver intill 30 år skulle pensionen höjas

med 20 kronor och för varje ytterligare år med 40 kronor, dock att

högsta pensionsbeloppet skulle utgöra, för förman och sjukvaktare 950

(nu 625) kronor samt för annan daglönare 850 (nu 450) kronor. Vid

uppgörandet av ifrågavarande förslag hava i viss män tjänat såsom förebild

de bestämmelser, som med avseende å statspension gälla för pensionering

av telegrafverkets verkstads-, förråds- och linjearbetare samt statens

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kung!. Mnj.is Proposition Nr 100.

järnvägars och vattenfällsverks icke ordinarie personal enligt den 29

juni 1917 fastställda reglementen.

I förevarande avseende tiar statskontoret — med hänsyn bland

annat därtill, att försiktigheten syntes bjuda att vid nu ifrågavarande

tillfälliga pensionsreglering icke i någon mån överskrida vad som kunde

antagas bliva godkänt vid eu eventuellt framdeles genomförd definitiv

pensionsreglering — ansett sig böra ifrågasätta, huruvida icke de sakkunnigas

förslag borde i avseende å pensionsbeloppen i någon mån modifieras;

och har statskontoret i sådant syfte föreslagit, att pensionsbeloppet

skulle vid eu tjänstetid av 25 år för förman och sjukvaktare utgöra

600 kronor samt för annan daglönare 500 kronor. För varje fullt

tjänstår därutöver skulle pensionsbeloppet höjas med 20 kronor, dock

att högsta pensionsbeloppet skulle utgöra, för förman och sjukvaktare

900 kronor samt för annan daglönare 800 kronor.

Efter prövning av de sålunda föreliggande båda alternativen till

förevarande frågas lösning anser jag mig böra biträda det av statskontoret

avgivna förslaget. Såsom ämbetsverket framhållit, måste det

vid bestämmandet av ifrågavarande provisoriska pensionsbelopp tillses,

att dessa belopp icke gå utöver dem, som vid en definitiv pensionsreglering

kunna tänkas bliva fastställda. De av statskontoret föreslagna

beloppen innebära därjämte en avsevärd och, i betraktande av anordningens

provisoriska karaktär, enligt mitt förmenande lämpligt avvägd höjning

av de jämlikt nu gällande bestämmelser utgående pensionerna. Det av

statskontoret avgivna förslaget lärer även i det avseendet böra givas

företräde framför de av de sakkunniga tillstyrkta bestämmelserna, att

det närmare ansluter sig till det nuvarande pensionssystemet.

Statskontoret har vidare fäst uppmärksamhet därpå, att i de sakkunnigas

förslag saknas närmare föreskrifter rörande det pensionstillägg,

som skulle utgå till redan pensionerad daglönare; och har statskontoret,

som utgått från, att de nya bestämmelserna skulle tillämpas å samtliga

daglönare, som pensionerats efter 1918 års ingång, och träda i kraft

från och med den 1 juli 1920, i sådant hänseende hemställt, att till

förman, sjukvaktare eller annan daglönare, som under tiden den 1 januari

1918—30 juni 1920 tillträtt pension enligt de år 1910 fastställda

grunder, skulle från och med den 1 juli 1920 utgå en tilläggspension

till sådant belopp, att detsamma jämte pensionen uppginge till det belopp,

som skulle hava vederbörande i pension tillkommit, därest pensionen

vid densammas beviljande avpassats efter förutnämnda, av statskontoret

förordade bestämmelser.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Ktmgl. Maj:ts Proposition Nr 100.

Kmot statskontorets hemställan i fråga om sättet för bestämmandet

av det pensionstillägg, som borde utgå till redan pensionerad daglönare,

har jag icke någon erinran att framställa; och delar jag jämväl statskontorets

åsikt såväl beträffande de grupper av daglönare, varå de nya

bestämmelserna skola äga tillämpning, som med avseende å tidpunkten,

då dessa bestämmelser böra träda i kraft. I det förra avseendet synes

mig till eu början vara givet, att här ifrågavarande pensionsförbättring

— i likhet med den år 1917 beslutade pensionsregleringen för arbetarpersonalen

vid vissa statens affärsdrivande verk och den år 1919 antagna

pensionsförbättringen för viss personal vid marinen — icke bör avse

andra marinens daglönare än dem, som pensionerats efter 1918 års ingång.

Av förenämnda sakkunniga och marinförvaltningen har ansetts,

att pensionsförbättringens retroaktiva tillämpning borde inskränkas till

de daglönare, som jämlikt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser erhållit

tillstånd att efter ingående i pensionsåldern fortfarande kvarstå i

arbete. Emot denna uppfattning synes mig med allt skäl kunna invändas,

att det icke kan anses vara med billighet och rättvisa överensstämmande,

att sådana daglönare, som pensionerats efter 1918 års ingång

utan att — vare sig på grund av nedsatt arbetsförmåga eller

bristande arbetstillgång — hava kunnat fortfarande åtaga sig eller beredas

arbete, skulle uteslutas från delaktighet i den ifrågasatta pensionsförbättringen.

I det senare hänseendet lärer, särskilt för undvikande därav,

att pensionsberättigade arbetares kvarstående i arbete eljest skulle nödvändiggöra

avskedande av yngre arbetskrafter, de nya bestämmelsernas

ikraftträdande böra äga rum snarast möjligt och tidpunkten härför lämpligen

kunna, på sätt föreslagits, fastställas till den 1 juli 1920.

De ökade kostnader, som vid genomförandet av ifrågavarande pensionsförbättring

för marinens daglönare skulle uppstå, hava av marinförvaltningen

förslagsvis upptagits till 11,500 kronor för år 1920 och

till 19,000 kronor för år 1921. Då förevarande ärende vid tiden för

avlåtandet till innevarande års riksdag av statsverkspropositionen och

propositionen om tilläggsstat till riksstaten för år 1920 ännu icke förelåg

i det skick, att det kunde underställas Kungl. Maj:ts prövning, har

i berörda proposition om tilläggsstat till riksstaten för år 1920 under

tionde huvudtiteln, punkt 8, hemställts, att riksdagen måtte i avvaktan

på proposition i ämnet för ifrågavarande ändamål å tilläggsstat för år

1920 beräkna ett förslagsanslag av 11,500 kronor. Vidare har i statsverkspropositionen

till 1920 års riksdag under elfte huvudtiteln, punkt

19, föreslagits, att riksdagen måtte, i avvaktan på proposition i ämnet, i

det ordinarie förslagsanslaget till pensionering av flottans gemenskap,

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 100.

21

varifrån pensionerna till marinens daglönare utgå, beräkna eu förhöjning

av 19,000 kronor. Därjämte liar i nämnda statsverksproposition föreslagits

riksdagen att i omförmälda ordinarie anslag beräkna en ytterligare

ökning av 2,000 kronor på grund av den utav 1919 års lagtima

riksdag beslutade förhöjningen av pensionerna till avskedade båtsmän,

vilka pensioner jämväl bestridas av omförmälda anslag; och torde jag

i sådant hänseende få erinra, att 1919 års lagtima riksdag medgivit,

att pensioner genom flottans pensionskassa till avskedade båtsmän (marinsoldat)

finge från och med år 1919 utgå med 200 kronor för varje pensionstagare

vid fyllda 67 år. I enlighet härmed skulle det ordinarie

förslagsanslaget till pensionering av flottans gemenskap, som i innevarande

års riksstat uppförts med 288,000 kronor, för år 1921 höjas

med (19,000 + 2,000) 21,000 kronor till 309,000 kronor.

Beträffande de sålunda för omförmälda ändamål beräknade beloppen

har jag icke någon erinran att framställa.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Eders Kungl.

Maj:t täcktes föreslå riksdagen att

dels till beredande av pensionsförbättring åt vid marinen anställda

daglönare å tilläggsstat för år 1920 under tionde huvudtiteln bevilja ett

förslagsanslag av 11,500 kronor;

dels i riksstaten för år 1921 höja det under elfte huvudtiteln upptagna

ordinarie förslagsanslaget till pensionering av flottans gemenskap,

nu 288,000 kronor, med 21,000 till 309,000 kronor;

dels ock förklara,

1) att till förman, sjukvaktare och annan daglönare, som pensioneras

efter den 30 juni 1920, skall tills vidare utgå penison, som vid

en tjänstetid av 25 år skall utgöra, för förman och sjukvaktare 600

kronor samt för annan daglönare 500 kronor jämte förhöjning av nämnda

pensionsbelopp med 20 kronor för varje fullt tjänstår därutöver och

under iakttagande tillika, att högsta pensionsbeloppet må uppgå till,

för förman och sjukvaktare 900 kronor samt för annan daglönare 800

kronor; samt

2) att till förman, sjukvaktare och annan daglönare, som under

tiden den 1 januari 1918—30 juni 1920 tillträtt pension enligt de i

kungörelsen den 25 november 1910 angående pensionering av de vid

marinen anställda förmän bland daglönare, sjukvaktare och övriga daglönare

fastställda grunder, skall från och med den 1 juli 1920 tills vidare

utgå tilläggspension till sådan storlek, att densamma jämte pensionen

uppgår till det belopp, som skulle hava vederbörande i pension

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 100.

tillkommit, därest pensionen vid densammas beviljande bestämts enligt

de under 1) här ovan angivna grunder.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;

och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Tor Ericsson Arje.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj: ts Proposition Nr 100.

23

Bilaga 1.

Tablå

över kostnaderna för pensionering av daglönare vid marinen under

åren 1920 och 1921.

Pensionsbc

gällande

bestäm-

melser

lopp enligt

de sak- kunnigas

förslag

Ökning

enligt

förslaget

Antal daglönare,

som bliva pensions- berättigade år

Kostnadsökning

för daglönare, som

pensioneras år

1920

1921

1920

1921

Förmän.

40 tjänstår ..................

625

950

325

12

8

3,900

2,600

39

»

610

950

340

3

1

1,020

340

38

» ..................

595

950

355

2

—

710

—

36

)) ..................

565

950

385

1

—

385

—

35

»

550

950

400

1

—

400

—

34

»

535

910

375

1

—

375

—

33

»

520

870

350

1

—

350

—

31

»

490

790

300

1

—

300

—

29

» ..................

460

730

270

1

—

270

—

Övriga arbetare.

40 tjänstår ..................

450

850

400

3

4

1,200

1,600

39

» ..........

440

850

410

—

2

—

820

38

»

430

850

420

2

1

840

420

37

.. .................

420

■ 850

430

—

1

—

430

36

» ..................

410

850

440

1

—

440

—

32

»

370

730

360

—

1

—

360

30

)) ..................

350

650

300

1

—

300

—

28

)) ................

330

610

280

3

1

840

280

27

)) ... ......

320

590

270

1

1

270

270

25

» ..................

300

550

250

—

2

—

500

Summa

—

—

34

22

11,600

7,620

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.