Angående pensionsförbättring för vid marinen anställda daglönare
1920-01-23 · 23 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 21 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1920:100, Angående pensionsförbättring för vid marinen anställda daglönare
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Majds Proposition Nr 100.
Nr 100.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensionsförbättring
för vid marinen anställda daglönare; given
Stockholms slott den 23 januari 1920.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
sjöförsvarsärenden denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att
dels till beredande av pensionsförbättring åt vid marinen anställda
daglönare å tilläggsstat för år 1920 under tionde huvudtiteln bevilja
ett förslagsanslag av 11,500 kronor;
dels i riksstaten för år 1921 höja det under elfte huvudtiteln upptagna
ordinarie förslagsanslaget till pensionering av flottans gemenskap,
nu 288,000 kronor, med 21,000 kronor till 309,000 kronor;
dels ock förklara,
1) att till förman, sjukvaktare och annan daglönare, som pensioneras
efter den 30 juni 1920, skall tills vidare utgå pension, som vid
en tjänstetid av 25 år skall utgöra, för förman och sjukvaktare 600
kronor samt för annan daglönare 500 kronor jämte förhöjning av nämnda
pensionsbelopp med 20 kronor för varje fullt tjänstår därutöver och
under iakttagande tillika, att högsta pensionsbeloppet må uppgå till,
för förman och sjukvaktare 900 kronor samt för annan daglönare 800
kronor; samt
2) att till förman, sjukvaktare och annan daglönare, som under
tiden den 1 januari 1918 — 30 juni 1920 tillträtt pension enligt de i
kungörelsen den 25 november 1910 angående pensionering av de vid
marinen anställda förmän bland daglönare, sjukvaktare och övriga daglönare
fastställda grunder, skall från och med den 1 juli 1920 tills
vidare utgå tilläggspension till sådan storlek, att densamma jämte pen
Bihang
till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 82 höft. (Nr 100.) 395 20
2
Kungl. Maj:ts Proposition. Nr 100.
sionen uppgår till det belopp, som skulle hava vederbörande i pension
tillkommit, därest pensionen vid densammas beviljande bestämts enligt
de under 1) här ovan angivna grunder.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
Erik Palmstierna.
Kunijl. Maj:ts Proposition Nr 100,
3
Utdrag av protokollet över sjöförsvar särenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 23 januari 1920.
Närvarande:
Hans excellens lierr statsministern Eden,
Statsråden: Petkén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Undén,
Thorsson,
Olsson.
Departementschefen, statsrådet friherre Palmstierna anhöll härefter
att få underställa Kungl. Maj:ts prövning frågan om pensionsförbättring
för marinens daglönarpersonal samt anförde härvid följande.
Enligt för marinen gällande reglemente består daglönarstaten, vilken
är en till flottan hörande civilmilitär stat, av hantverksförmän, sjukvaktare,
gesäller och andra arbetare med dag- eller timlön, vid vardera
av flottans stationer i Karlskrona och Stockholm till det antal ändamålet
kräver. Hantverksförman, sjukvaktare och gesäll innehava enahanda
tjänsteställning som underofficerskorpral och annan daglönare
samma tjänsteställning som menig. Daglönarstatens personal antages
antingen med daglön för varje dag eller för varje arbetsdag under antagningstiden
eller med timlön, daglönare vid sjukhusinrättning av förste
läkaren, vid matinrättning av vederbörande kårchef samt vid övriga in
-
4
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 100.
Kungl. brev
den 28 februari
och den
12 december
1919.
rättningar och verkstäder av vederbörande stationsintendent eller varvsdepartementsclief
genom kontrakt på viss uppsägningstid, högst sex
månader. Därjämte är stadgat, att en var vid daglönarstaten må göra
ansökan om avsked hos den myndighet, av vilken han blivit antagen,
samt att den, som är anställd genom kontrakt på viss uppsägningstid,
kan av den myndighet, som utfärdat kontraktet, uppsägas när tjänsten
sådant fordrar, ävensom att daglönare, som fyllt 65 år, skall, därest han
enligt bestämmelserna i kungl. kungörelsen den 25 november 1910 angående
pensionering av de vid marinen anställda förmän bland daglönare,
sjukvaktare och övriga daglönare är berättigad till pension, uppsägas
från sin anställning vid flottan och anmälas till pensions erhållande.
Det stora flertalet av flottans daglönare utgöres av arbetare vid
flottans varv. Såsom av det förut sagda framgår, finnas jämväl daglönare
anställda vid en del inrättningar, som tillhöra flottans stationer.
Därjämte förekommer ett mindretal daglönare vid kustartilleriet.
Beträffande de pensionsförmåner, som enligt förutnämnda kungörelse
den 25 november 1910, vilken trätt i kraft den 1 januari 1911,
tillkomma daglönare, är i § 2 av kungörelsen stadgat, att för rätt att
komma i åtnjutande av pension erfordras dels en tjänstetid av minst
25 år och dels att antingen hava uppnått 65 levnadsår eller efter uppnådda
60 levnadsår befinnas vara på grund av försvagat hälsotillstånd
eller nedsatta krafter mindre tjänlig till arbete vid marinen eller ock
efter uppnådd levnadsålder av 55 år befinnas av behörigen styrkt sjuklighet
vara för framtiden oförmögen till utförande av arbete "därstädes.
Pensionsbeloppet bestämmes enligt § 3 i kungörelsen efter tjänstetidens
längd och utgör vid en tjänstetid av 25 år, för förman och sjukvaktare
400 kronor samt för annan daglönare 300 kronor; för varje fullt tjänstår
därutöver höjes pensionsbeloppet med 15 kronor för förman och sjukvaktare
och 10 kronor för annan daglönare, dock att högsta pensionsbeloppet
utgör, för förman och sjukvaktare 625 kronor samt för annan
daglönare 450 kronor.
Någon pensionsavgift erlägges ej av marinens daglönare.
Innan jag övergår till den föreliggande frågan, torde jag få erinra,
att Kungl. Maj:t, i syfte att i pensionsåldern ingående daglönare skulle
kunna erhålla den fortsatta arbetsförtjänst, som med hänsyn till nuvarande
pensionsförhållanden vore behövlig under rådande dyrtid, genom
brev den 28 februari 1919 förordnat,
5
Kungl. May.ts Proposition Nr 100.
att den, som med pension avginge eller efter 1918 års ingång avgått
från anställning såsom daglönare vid marinen, finge — efter beprövande
av den myndighet, varunder arbetaren såsom daglönare hört —
därest hans bibehållande i arbete vore med kronans fördel förenligt,
tillsvidare under tiden till och med den 31 december 1919 beredas
arbete under samma myndighet mot ersättning, som befunnes skälig
med hänsyn till arbetarens användbarhet; dock att sådan ersättning tillhopa
med pensionen icke skulle uppgå till högre belopp än han åtnjutit
i avlöning före ingången i pensionsåldern, allt för år räknat; samt
att pensionerad daglönare finge under den tid, han i enlighet med
vad sålunda föreskrivits bereddes arbete vid marinen, komma i åtnjutande
av de förmåner i avseende å sjukavlöning, läkararvode, fria medikamenter,
ersättning vid olycksfall och begravningshjälp, vartill han
enligt gällande bestämmelser varit berättigad, därest han kvarstått i sin
förutvarande befattning.
Därefter har Kungl. Maj:t enligt brev den 12 december 1919 medgivit,
att enahanda föreskrifter finge att gälla även efter 1920 års ingång
till den tidpunkt, då bestämmelser om pensionsförbättring åt dagoch
timlönare vid marinen kunde komma att träda i kraft, dock längst
till 1920 års utgång.
I en uti januari 1918 avlåten skrivelse hava delegerade för samtliga
dag- och timlönare vid flottans varv i Karlskrona och Stockholm
anhållit om förhöjning i de nu utgående pensionsbeloppen på sådant
sätt, att varvsarbetare, som innehaft anställning under 25 år, vid
fyllda 65 år erhölle i pension 500 (nu 300) kronor samt att pensionsbeloppet
för varje fullt tjänstår därutöver höjdes med 25 (nu 10)
kronor, dock att högsta pensionsbeloppet skulle utgöra 875 (nu 450)
kronor.
Såsom skäl för sin framställning hava sökandena åberopat de rådande
dyra levnadskostnaderna, vilka troligen allt framgent komme
att göra sig gällande och varav bleve en följd, att de nu utgående
pensionsbeloppen icke vore tillräckliga för pensionstagarnas livsuppehälle.
Sedan marinförvaltningen anbefallts att häröver avgiva utlåtande,
har ämbetsverket med eget utlåtande av den 21 mars 1918 överlämnat
yttranden i ärendet av varvscheferna vid flottans stationer i Karlskrona
och Stockholm,
Framställning
av daglönare
vid flottans
varv i Karlskrona
och ,
Stockholm i.
januari 1918.
Marinförvaltningens
utlåtande
den
2 1 mars 1918
m. ro.
6
Framställning
av marinens
förmansförening
den 2 8
mars 1918.
Marinförvaltningens
yttrande
den 18
april 1918.
Uppdrag beträffande
daglönares
anställande,
avlöning
och
pensionering
den 25 september
1918.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 100.
Varvschefen i Karlskrona har därvid tillstyrkt förevarande framställning
om pensionsreglering för daglönare samt beträffande förmän
och sjukvaktare hemställt, att det lägsta pensionsbeloppet måtte bestämmas
till 100 kronor högre än för annan daglönare eller till 600
kronor samt att det belopp, varmed detta pensionsbelopp borde höjas
för varje fullt tjänstår utöver 25, måtte fastställas till 30 kronor, dock
att högsta pensionsbeloppet för förman och silikvaktare skulle utgöra
1,050 kronor.
Varvschefen i Stockholm har uttalat, att frågan om definitiv pensionsreglering
för marinens daglönare borde upptagas till behandling
först i samband med prövningen av spörsmålet om pensionsbeloppen
för samtlig personal i statens tjänst. Emellertid har varvschefen därjämte
biträtt ett av chefen för ingenjördepartementet vid flottans varv
avgivet förslag därom, att de till daglönarna utgående pensionsbeloppen
måtte provisoriskt höjas med omkring 75 % till 500 kronor såsom lägsta
pensionsbelopp, 20 kronor såsom förhöjning för varje tjänstår utöver 25
och 800 kronor såsom maximum för daglönare samt till resp. 700, 25
och 1,000 kronor för förman och sjukvaktare.
För egen del har marinförvaltningen i berörda utlåtande den 21
mars 1918 hemställt, att frågan om förbättring av samtliga till marinens
f. d. befattningshavare nu utgående pensioner måtte göras till föremål
för en enhetlig utredning, som torde böra anförtros åt särskilda sakkunniga.
Härefter har marinens förmansförening i skrivelse den 28 mars
1918 anhållit, att förmännen måtte beredas ökning av till dem utgående
pensioner i överensstämmelse med varvschefens i Karlskrona i ämnet
avgivna, i det föregående om förmälda förslag.
Häröver har marinförvaltniugen den 18 april 1918 avgivit yttrande
samt därvid åberopat innehållet av sitt den 21 mars samma år i ärendet
avgivna utlåtande.
Vid föredragning den 11 september 1918 av omförmälda framställningar
har Kungl. Maj:t bemyndigat chefen för sjöförsvarsdepartementet
att uppdraga åt vissa inom departementet tidigare tillkallade sakkunniga
att biträda med verkställande av utredning och avgivande av förslag i
fråga om erforderliga bestämmelser beträffande de vid marinen anställda
daglönarnas anställande, avlöning och pensionering.
7
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 100.
Sådant uppdrag lämnades den 25 september 1918 åt bemälda sakkunniga,
vilka därvid förstärktes med ytterligare två personer.
Sedan därefter 1919 års lagtima riksdag, med anledning av Kungl. uppdrag beMaj:ts
därom gjorda framställning, beviljat medel till beredande av tillbillig
pensionsförbättring åt viss personal vid marinen — f. d. offi- ring för dagcerare
och underofficerare med vederlikar — samt den 29 augusti 1919 10s"artember^
utfärdats kungörelse angående grunder för denna pensionsförbättring, ibis.
har den 3 september samma år åt förutnämnda sakkunniga uppdragits
att verkställa och i så god tid, att proposition i ämnet kunde avlåtas
till 1920 års riksdag, till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till pensionsförbättring
för daglönare vid marinen, därvid de fastställda grunderna
för pensionsförbättring för officerare och underofficerare med
vederlikar borde i tillämpliga delar vinna beaktande.
Till fullgörande av det den 3 september 1919 dem lämnade upp- sakkunnigas
draget hava bemälda sakkunniga i skrivelse den 3 oktober samma år ^''oktober11
avgivit förslag i omförmält hänseende samt därvid överlämnat en av åt- 1919.
skilliga pensionerade daglönare vid marinen gjord, den 6 september
1919 inkommen framställning om en stadigvarande förbättring av de
nu utgående pensionerna, vilken framställning blivit överlämnad till de
sakkunniga för att tagas i övervägande vid uppdragets utförande.
I berörda skrivelse hava de sakkunniga anfört följande.
Vid föregående överläggningar angående frågan om daglönarnas
pensionering hade de sakkunniga funnit sig böra taga under övervägande
en omläggning av hittills gällande pensionssystem i huvudsaklig anslutning
till de grunder, som gällde för pensionering av telegrafverkets
verkstads-, förråds- och linjearbetare samt statens järnvägars och vatten - fallsverkens icke ordinarie personal enligt den 29 juni 1917 utfärdade
reglementen. Det syntes emellertid få anses osäkert, huruvida frågan
om en dylik omreglering av daglönarnas pensioner skulle hinna föreläggas
1920 års riksdag. För att de vid åldersgränsen stående daglönarna
ej allt för länge skulle behöva vänta på en för dem i utsikt
ställd pensionsförbättring, syntes de sakkunniga under sådana förhållanden
ingen annan utväg föreligga än att, med bibehållande i övrigt av nuvarande
pensionssystem, verkställa en provisorisk reglering av pensionsbeloppen,
avsedd att komma de arbetare till godo, som nödgades avgå,
innan den ifrågasatta omläggningen av daglönarnas pensionering kunde
bliva genomförd.
8
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 100.
Då det för de sakkunniga gällt att finna en lämplig grund för en
dylik reglering av pensionsbeloppen, hade det i första hand synts vara
av intresse att företaga en jämförelse mellan å ena sidan de till marinens
daglönare nu utgående pensionerna och å andra sidan de belopp,
vilka såsom statspension tillkomme delägare i de affärsdrivande verkens
pensionskassor för pensionering av icke ordinarie personal. Enligt de
för berörda pensionskassor gällande, i detta hänseende likalydande reglementena
utginge pension allt efter tjänstetidens längd med belopp, motsvarande
25 —100 % av fastställt pensionsunderlag. Lägsta pensionen,
25 %, utginge efter 10 tjänstår; för varje år därutöver intill 30 år höjdes
siffran med 2 Vs %, så att pensionen vid 20 tjänstår motsvarade 50%
och vid 30 år 75 % av pensionsunderlaget. Vid en tjänstetid av mer
än 30 år ökades tillägget till 5 % per år, så att högsta beloppet, 100 %,
ernåddes vid 35 tjänstår. Pensionen uppdelades i statspension och avgiftspension.
Statspensionen, som här närmast komme i betraktande,
beräknades efter ett pensionsunderlag, som kunde variera i visst förhållande
till timlönen, men som med nuvarande lönenivå för flertalet
löntagare torde uppgå till det stadgade maximibeloppet, 850 kronor
(motsvarande en timlön av 65 öre). Utginge man från nämnda pensionsunderlag,
utgjorde statspensionen sålunda vid 35 tjänstår 850
kronor, vid 34 år 807 kronor 50 öre (— 95 % av pensionsunderlaget),
vid 30 år 637 kronor 50 öre (= 75 %) o. s. v.
För marinens daglönare utgjorde pensionsbeloppet enligt nuvarande
bestämmelser 300 kronor vid en tjänstetid av 25 år, den lägsta tjänstålder,
som över huvud taget berättigade till pension. För varje fullt
tjänstår därutöver höjdes beloppet med 10 kronor intill högst 450 kronor,
vilket belopp sålunda tillkomme arbetare, som tjänat staten minst
40 år. Den i det föregående omförmälda framställning om pensionsförbättring,
som av arbetarna under år 1918 ingivits till Kungl. Maj:t,
avsåge en höjning av begynnelsesiffran till 500 kronor jämte 25 kronors
tillägg per år, så att maximibeloppet skulle bliva 875 kronor. Av varvschefen
i Karlskrona hade denna framställning oavkortat tillstyrkts, medan
varvschefen i Stockholm förordat en höjning av 20 kronor för varje
tjänstår, vadan alltså högsta pensionsbeloppet skulle stanna vid 800
kronor. De sakkunniga hade för sin del, i anslutning till de ovan anförda
bestämmelserna vid statens övriga verk, ansett som maximum böra fastställas
ett belopp av 850 kronor, vilken pension skulle utgå vid 35
tjänstår. För arbetare, som räknade kortare tjänstetid, hade pensionsbeloppen
reducerats efter en likartad skala som vid de andra verken,
dock med någon avrundning, så att avdraget för varje felande tjänstår
Runt}d. Maj.ts Proposition Nr 100. 9
satts till 40, resp. 20 kronor, medan motsvarande belopp vid en statspension,
beräknad efter ett pensionsunderlag av 850 kronor, bleve 42 kronor
50 öre och 21 kronor 25 öre (5, resp. 2.5 % av pensionsunderlaget). Vid
en tjänstetid av 25 år skulle pensionsbeloppet sålunda utgöra 550 kronor.
Huru förslaget i övrigt verkade, framginge av följande sammanställning:
Antal
tjänst&r.
Nuvarande
bestämmelser
för daglönare
vid marinen.
Varvschefernas förslag
år 1918.
Sakkunnigas
förslag.
Högsta stats- pension enl. d.
29 juni 1917
utfärdade
reglementen.
Varvschefen i
Stockholm.
Varvschefen i
Karlskrona.
25
300
500
500
550
531.25
26
310
520
525
570
552.50
27
320
540
550
590
573.7 5
28
330
560
575
610
595.00
29
340
580
690
630
616.25
SO
350
600
625
650
637.50
31
360
620
650
690
680.oo
32
370
640
675
730
722.50
33
380
660
700
770
765.00
34
390
680
725
810
807.50
35
400
700
750
36
410
720
775
37
420
740
800
850
850. oo
38
430
760
825
39
440
780
850
40
450
800
875
Såsom av tabellen framginge, skulle de av de sakkunniga föreslagna
provisoriska pensionsbeloppen något överstiga de statspensionsbelopp,
som utginge för icke ordinarie personal vid statens förenämnda verk.
Därtill borde emellertid erinras, att de vid sistnämnda statspensioner
fogade övergångsbestämmelserna om avgiftspension så tillämpades, att
de pensionsbelopp, som till åsyftade pensionärer utan kostnad för dem
personligen utginge, faktiskt bleve högre än de av de sakkunniga för
marinens arbetare föreslagna beloppen.
För förmän och sjukvaktare vid marinen utgjorde pensionen enligt
nuvarande bestämmelser vid en tjänstetid av 25 år 400 kronor, vilket
belopp för varje fullt tjänstår däröver intill 40 år höjdes med 15 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 82 käft. (Nr 100.) 895 so 2
10
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 100.
Maximibeloppet vore alltså 625 kronor. Vid lägsta pensionsåldern, 25
år, erhölle en förman eller sjukvaktare i pension 100 kronor mer än
annan daglönare; vid högre tjänstetid ökades skillnaden, så att vid 40
år förmanspensionen överstege daglönarpensionen med 175 kronor.
Enligt de sakkunnigas mening syntes förmän och sjukvaktare vid den nu
ifrågasatta provisoriska regleringen böra bibehållas vid något högre pensioner
än arbetarna i övrigt. Det tillägg av 100 kronor vid 25 tjänstår,
som nu utginge, torde därvid lämpligen böra lämnas orubbat. Att i
mån av längre tjänstetid successivt öka tillägget, såsom hittills varit
fallet, syntes däremot mindre lämpligt, särskilt med hänsyn därtill att
pensionen för äldre förmän i så fall skulle komma att väsentligen överskrida
det för statspension enligt pensionsreglementena den 29 juni
1917 stadgade maximibeloppet. I jämförelse med nu utgående pensioner
innebure de sakkunnigas förslag i varje fall även för förmännens vidkommande
en avsevärd förbättring. Vid en tjänstetid av 35 år och
därutöver skulle pensionen för förmän och sjukvaktare komma att utgöra
950 kronor, medan motsvarande belopp vid 35 tjänstår nu vore 550
kronor och vid 40 år, som ovan sagts, 625 kronor.
På grand av vad sålunda anförts ville sakkunniga föreslå, att § 3
i kungörelsen den 25 november 1910 angående pensionering av de vid
marinen anställda förmän bland daglönare, sjukvaktare och övriga daglönare
måtte erhålla följande ändrade lydelse:
»Pensionsbeloppet bestämmes efter tjänstetidens längd och utgör
vid en tjänstetid av 25 år, för förman och sjukvaktare 650 kronor samt
för annan daglönare 550 kronor; för varje fullt tjänstår därutöver intill
30 år höjes pensionsbeloppet med 20 kronor och för varje ytterligare
år med 40 kronor; dock skall högsta pensionsbeloppet utgöra, för förman
och sjukvaktare 950 kronor samt för annan daglönare 850 kronor.»
Vid beräknande av kostnaderna för den föreslagna pensionsförbättringen
hade de sakkunniga uppgjort en sammanställning över antalet arbetare,
som under de närmaste åren inginge i pensionsåldern, vilken
sammanställning torde såsom bilaga 1 få fogas vid detta protokoll. Antalet
vid marinen anställda daglönare, som redan vore eller före 1920
års utgång bleve pensionsberättigade, uppginge, enligt vad tablån utvisade,
till 34. Sammanlagda pensionsbeloppet för dessa arbetare skulle
med nu gällande bestämmelser uppgå till 17,920 kronor per år. Därest
berörda arbetare bleve delaktiga av den föreslagna pensionsförbättringen,
höjdes beloppet till 29,520 kronor, alltså en ökning med 11,600 kronor.
Under år 1921 bleve, om ingen oförutsedd avgång dessförinnan inträffade,
ytterligare 22 daglönare berättigade till pension, och komme
11
Kungl. May.ts Proposition Nr 100.
kostnadsökningen för dessa, därest den provisoriska pensionsförbättringen
även under sistnämnda år skulle äga tillämpning, att uppgå till
7,620 kronor per år. Inalles skxdle sålunda det föreslagna provisoriet,
därest detsamma förutsattes komma att tillämpas för daglönare, som avginge
före 1921 års utgång, för staten innebära en årlig utgiftsökning
med något över 19,000 kronor, ett belopp, som dock komme att successivt
minskas i mån av avgång genom dödsfall bland ifrågavarande pensionärer.
Den sålunda föreslagna pensionsförbättringen kunde, liksom den
vid 1919 års lagtima riksdag beslutade pensionsförbättringen för viss
personal vid marinen, enligt de sakkunnigas åsikt icke vara avsedd att
råda bot för de extraordinära förhållanden, som världskriget framkallat,
och syntes denna förbättring fördenskull ej heller för de därav berörda
arbetarna utgöra hinder att jämväl komma i åtnjutande av dyrtidstillägg
enligt de grunder, som för f. d. befattningshavare i statens tjänst i
övrigt vore eller bleve fastställda.
Rätt att komma i åtnjutande av den föreslagna pensionsförbättringen
borde tillkomma icke endast de arbetare, som efter de nya bestämmelsernas
ikraftträdande uppnådde pensionsåldern, utan även sådana,
som jämlikt kungl. brevet den 28 februari 1919 erhållit tillstånd att
efter ingående i pensionsåldern fortfarande kvarstå i arbete vid marinen.
Beträffande åter förutnämnda, av åtskilliga pensionerade daglönare
gjorda framställning om en mera beståndande pensionsförbättring hade
de sakkunniga funnit tidpunkten för åtgärder i detta syfte ännu icke
vara inne. Att de ändrade tidsförhållandena efter hand skulle nödvändiggöra
en dylik reglering av förut fastställda pensioner av den art,
varom här vore fråga, vore dock något, som man redan nu med tämligen
stor visshet syntes kunna förutse. Detta vore emellertid ett spörsmål,
som berörde icke endast de nu ifrågavarande arbetarna, utan ägde
aktualitet även för andra på liknande sätt pensionerade befattningshavare
inom olika grenar av statsförvaltningen. De sakkunniga förutsatte fördenskull,
att Kungl. Maj:t, då nu utgående dyrtidstillägg en gång skulle
upphöra, komme att i ett sammanhang till prövning upptaga frågan om
en reglering av utgående pensioner i samtliga dessa fall, där förut fastställda
belopp med hänsyn till den blivande prisnivån befunnes vara
otillräckliga. Vid denna reglering torde även flottans pensionerade daglönare
kunna förvänta att få sina önskemål beaktade. Att däremot redan
nu upptaga pensioneringsfrågan för en enda av flera i detta avseende
likställda grupper till särskild prövning skulle enligt de sakkunnigas
mening innebära ett föregripande av en sådan enhetlig pensionsreglering.
12
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 100.
Med anledning av remiss har marinförvaltningen den 18 december
1919 avgivit utlåtande över de sakkunnigas förslag till provisorisk pensionsreglering
för marinens daglönare samt därvid överlämnat ett från
direktionen över flottans pensionskassa inhämtat, den 29 november
samma år dagtecknat yttrande i ärendet.
oDvefflo°ttans 1 nämnda ylande har bemälda direktion tillstyrkt de sakkunnigas
pensionskassa förslag till förändrad lydelse av § 3 i kungörelsen den 25 november
^‘november'' 1910 anSående pensionering av de vid marinen anställda förmän bland
i9i9. daglönare, sjukvaktare och övriga daglönare samt vidare anfört följande.
De sakkunniga hade uttalat den åsikten, att den föreslagna pensionsförbättringen
borde tillkomma icke allenast de arbetare, söm efter
de nya bestämmelsernas ikraftträdande uppnådde pensionsåldern, utan
även^ sådana, söm jämlikt kungl. brevet den 28 februari 1919 erhållit
tillstånd, att efter ingående i pensionsåldern fortfarande kvarstå i arbete
vid marinen.
Direktionen biträdde de sakkunnigas åsikt, att de arbetare, som jämlikt
berörda kungl. brev efter avgången från anställning som daglönare beretts
arbete vid marinen, borde komma i åtnjutande av den nu ifrågasatta
pensionsförbättringen, men borde enligt direktionens förmenande
samma förmån beredas jämväl de daglönare, som efter 1918 års ingång
erhållit avsked och icke kunnat beredas dylikt arbete, då det icke kunde
anses rättvist, att dessa daglönare jämväl skulle gå förlustiga den ifrågasatta
pensionsförbättringen, vilken däremot skulle tillkomma dem av
deras arbetskamrater, som haft förmånen att fortfarande erhålla arbete
vid marinen. Nämnda pensionsförbättring borde alltså enligt direktionens
förmenande tillkomma alla under år 1918 pensionerade daglönare,
varjämte direktionen ville framhålla önskvärdheten därav, att en pensionsförbättring
för samtliga redan pensionerade daglönare — liksom
även för övriga kategorier pensionärer — med det snaraste bleve
genomförd.
Marinfc.rvait- I sitt omförmälda utlåtande den 18 december 1919 har marinför“iåfdeYon4''
valtningen, i fråga om den av åtskilliga pensionerade daglönare gjorda
is december framställningen om en stadigvarande förbättring i pensionerna, i likhet
1919- med de sakkunniga, hänvisat därtill, att Kungl. Maj:t torde komma att
föranstalta om en allmän förhöjning av de inom förvaltningens olika
grenar beviljade, nu utgående pensionerna. Förslaget till förändrad
lydelse av § 3 i kungörelsen den 25 november 1910 angående pensionering
av de vid marinen anställda förmän bland daglönare, sjukvaktare
Kung}. Maj.ts Proposition Nr 100.
13
och övriga daglönare — varigenom en provisorisk pensionsreglering för
marinens daglönare skulle åvägabringas — liar marinförvaltningen funnit
sig böra biträda, liksom ock ämbetsverket, lika med de sakkunniga, ansett
givet, att pensionsregleringen skulle tillkomma även de pensionsberättigade
daglönare, vilka enligt bestämmelserna i kungl. brevet den 28
februari 1919 erhållit tillstånd att kvarstå i arbete. Däremot har ämbetsverket
förklarat sig icke dela den av direktionen över flottans pensionskassa
uttalade åsikten, att pensionsregleringen borde givas retroaktiv
verkan från och med år 1918.
Slutligen har marinförvaltningen hemställt, att Kungl. Magt för
genomförande enligt de av sakkunniga angivna grunder av en tillfällig
pensionsreglering för de under år 1920 och därefter, till dess nya
grunder för pensioneringen fastställdes, med pension avgående, vid marinen
anställda förmän bland daglönare, sjukvaktare och övriga daglönare,
måtte föreslå riksdagen dels att å tilläggsstat för år 1920 bevilja
ett förslagsanslag å 11,500 kronor, dels ock att i riksstaten för år
1921 öka det under tionde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till
pensionering av flottans gemenskap från nuvarande belopp, 288,000
kronor, med 19,000 kronor till 307,000 kronor. I
I ärendet har därefter statskontoret den 8 innevarande januari avgivit
utlåtande samt därvid anfört följande.
Vad först beträffade den av åtskilliga pensionerade daglönare vid
marinen gjorda framställningen om en mera bestående pensionsförbättring
delade statskontoret den av de sakkunniga uttalade uppfattning, att
en definitiv reglering av pensions förhållandena beträffande nu ifrågavarande
pensionärer borde ske i sammanhang med en dylik pensionsförbättring
för statens övriga pensionärer samt att med hänsyn till alltjämt
rådande ovisshet om prisläget ens för den närmaste framtiden
möjlighet ännu icke kunde anses förefinnas att vidtaga en sådan pensionsreglering.
Däremot ville det synas statskontoret, som om, särskilt med hänsyn
till det genom kungl. beslutet den 28 februari 1919 lämnade medgivandet,
att tillfälle borde beredas daglönare, som pensionerats efter ingången
av år 1918, att i avvaktan å förbättrade pensionsförhållanden
tillsvidare intill utgången av år 1919 kvarstå i arbete vid marinen mot
viss avlöning utöver pensionen, en pensionsförbättring för daglönarpersonalen
vid marinen nu borde genomföras, utan att därvid hänsyn toges
till rådande dyrtid. Visserligen hade pensionsförhållandena för denna
personal så nyligen som år 1910 undergått en avsevärd förbättring,
Statskontorets
utlåtande
den 8 januari
1920.
14
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 100.
men de därvid bestämda pensionsbeloppen framstode numera såsom
otillräckliga, sedan för andra grupper av arbetarpersonal i statens tjänst
beretts vida fördelaktigare pensionering. Att den sålunda ifrågasatta
pensionsförbättringen måste erhålla en viss retroaktiv verkan, syntes
vara nödigt med hänsyn till föreliggande förhållanden. Förenämnda
sakkunniga liksom marinförvaltningen ville emellertid inskränka pensionsförbättringen
för redan pensionerade daglönare att gälla endast dem, för
vilka fortfarande kunnat beredas arbete vid marinen. I likhet med direktionen
över flottans pensionskassa hyste statskontoret den mening,
att billigheten dock krävde, att även övriga efter 1918 års ingång pensionerade
daglönare bleve delaktiga av pensionsförbättringen, enär i
annat fall den tillfälliga omständigheten, att arbete ej kunnat beredas
eller eventuellt erbjudet fortsatt arbete måhända på grund av vederbörandes
hälsotillstånd ej kunnat antagas, skulle utöver olägenheten av
mistad arbetsförtjänst medföra uteslutning från en pensionsförbättring,
som skulle komma deras samtidigt pensionerade kamrater till del. För
pensionsförbättringens allmänna tillämpning från början av år 1918 talade
även den omständigheten, att då började tillämpas den pensionsreglering
för vissa andra grupper av arbetare i statens tjänst, som av
de sakkunniga i viss mån tagits till förebild vid avpassande av de av
dem föreslagna pensionsbeloppen.
Förenämnda sakkunniga, som syntes hava för avsikt att framlägga
förslag till omläggning av det för daglönare vid marinen nu gällande
pensionssystem i huvudsaklig anslutning till de grunder, som gällde för
pensionering av telegrafverkets, statens järnvägars och vattenfallsverkets
arbetarpersonal enligt den 29 juni 1917 fastställda reglementen, hade nu
i avbidan på utarbetande av ett dylikt pensionssystem föreslagit, att
med bibehållande i övrigt av nuvarande pensioneringsgrunder pensionsbeloppen
måtte höjas till motsvarighet med vad som, oberäknat på erlagda
avgifter grundat pensionsbelopp, kunde i pension tillkomma arbetare i
enlighet med nyssnämnda reglementen. Detta skulle innebära ett högsta
pensionsbelopp för daglönare av 850 kronor. Enligt nämnda reglementen
utginge detta högsta belopp endast till arbetare med en timlön
av minst 65 öre; vid mindre timlön bleve pensionens belopp reducerat
så, att exempelvis en timlön av 60 öre föranledde till ett pensionsbelopp
av 800 kronor. Oaktat icke alla daglönare vid marinen, enligt
vad av de sakkunnigas utredning framginge, åtnjöte eu timlön av 65 öre,
skulle likväl enligt föreliggande förslag pensionen även för daglönare
med mindre avlöning än som motsvarade nämnda timlön kunna iippgå
till 850 kronor. Med hänsyn till nu omförmälda förhållande och då
Kung!. Maj:tf; Proposition Nr 100.
15
försiktigheten syntes bjuda att vid nu ifrågavarande provisoriska jJensionsreglering
icke i någon mån överskrida vad som kunde antagas
bliva godkänt vid den i utsikt ställda mera definitiva pensionsregleringeu,
syntes det enligt statskontorets mening kunna ifrågasättas, huruvida
icke de sakkunnigas förslag borde i avseende å pensionsbeloppen i någon
mån modifieras. För sin del ville statskontoret förorda det av varvschefen
vid flottans station i Stockholm år 1918 framlagda förslaget,
ehuru även detta förslag måhända kunde anses innebära alltför stor
pensionsförbättring i jämförelse med de pensioneringsgrunder, som år
1918 godkändes att gälla för marinens stammanskap. Att varvschefens
berörda förslag därjämte närmare än de sakkunnigas förslag anslöte sig
till nu gällande pensionssystem för daglönarna, måste enligt statskontorets
mening anses såsom en fördel, när det gällde ett provisorium.
Enligt detta förslag, som innebure en högst avsevärd pensionsförbättring,
skulle pensionen vid 25 tjänstår utgöra 500 kronor; för vart
tjänstår därutöver skulle pensionsbeloppet ökas med 20 kronor, dock så
att högsta pensionsbeloppet skulle bliva 800 kronor, som alltså skulle
erhållas vid minst 40 tjänstår. På samma gång som detta i jämförelse
med de sakkunnigas förslag innebure en begränsning av pensionsbeloppen,
bibehölles nu gällande bestämmelse i fråga om antalet tjänstår för
erhållande av det högsta möjliga pensionsbeloppet. Därigenom komme
pensionsförbättringen att över hela linjen bliva proportionsvis lika stor,
vilket särskilt i fråga om förbättringen av de efter ingången av år 1918
beviljade pensionerna syntes vara av betydelse.
Enligt nuvarande bestämmelser vore pensionen för förman eller
sjukvaktare vid 25 tjänstår 100 kronor högre än pensionen för annan
daglönare med samma antal tjänstår, och för vart ytterligare tjänstår
tillgodoräknades 5 kronor mera än för annan daglönare. I likhet med de
sakkunniga ansåge statskontoret, att bibehållandet av en sådan proportion
skulle vid ifrågavarande provisoriska pensionsreglering leda till
alltför stora pensioner; och syntes det statskontoret, som om en skälig
pensionsförbättring skulle vinnas, om pensionen för förman och sjukvaktare
fastställdes till 600 kronor vid 25 tjänstår med ökning av 20
kronor för vart tjänstår därutöver, dock högst 900 kronor, som alltså
skulle erhållas vid minst 40 tjänstår.
I de sakkunnigas förslag saknades närmare föreskrifter rörande bestämmande
av det pensionstillägg, som skulle utgå till redan pensionerad
daglönare. Sådan föreskrift syntes dock icke kunna undvaras, särskilt
beträffande frågan, huruvida den tid, som vederbörande efter pensioneringen
kunde hava enligt nådigt medgivande varit i arbete vid ma
-
16
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 100.
rinen, borde tillgodoräknas såsom ytterligare tjänstår och sålunda kunna
föranleda eventuell pensionsförhöjning på grund av längre tjänstetid.
Med hänsyn till den karaktär av nödhjälpsarbete, som under förhanden
varande omständigheter måste tilläggas vederbörandes tjänstgöring efter
erhållen pension, och då vid det förhållande att några, men icke alla
av ifrågavarande pensionärer erhållit arbete vid marinen, ett tillgodoräknande
i pensionsavseende av sådan tjänstetid skulle verka ojämnt och
framstå såsom en orättvisa mot dem bland pensionärerna, som icke fått
eller kunnat antaga fortsatt arbete, ansåge statskontoret för sin del riktigast,
att pensionsförbättringen avpassades efter den tjänstetid, som
lagts till grund för beräknande av den redan erhållna pensionen.
Statskontoret, som föreställde sig, att de nya bestämmelserna borde
fortast möjligt komma i tillämpning och därför träda i kraft redan under
loppet av innevarande år, förslagsvis från och med den 1 juli 1920,
utginge från, att förenämnda medgivande om fortsatt arbete icke komme
att utsträckas längre än till dess de nya pensionsbestämmelserna sålunda
kunde väntas träda i kraft. Från denna tidpunkt borde då enligt
statskontorets mening till de efter ingången av år 1918 pensionerade
daglönarna utgå tilläggspensioner, avpassade efter de nya bestämmelserna,
d. v. s. tilläggspensionen skulle utgöra skillnaden mellan innehavande
pension och den pension, som skulle hava tillkommit vederbörande,
om pensionen avpassats efter de nya bestämmelserna.
Då enligt det uppdrag, som lämnats förenämnda sakkunniga att
avgiva förslag till pensionsförbättring åt daglönarpersonalen vid marinen,
de år 1919 godkända grunder för pensionsförbättring för viss personal
vid marinen borde i tillämpliga delar vinna beaktande, ville statskontoret
icke underlåta att erinra därom, att den sålunda beviljade pensionsförbättringen
utginge med fullt belopp endast till den, som pensionerats
efter utgången av år 1918, men med endast halvt belopp till
den, som under år 1918 avgått med pension. Att statskontoret för sin
del emellertid icke ville påyrka en dylik anordning beträffande den nu
föreslagna pensionsförbättringen för daglönarpersonalen berodde, förutom
av den omständigheten att en del av de under år 1918 pensionerade
daglönarna kvarstått i arbete vid marinen efter ingången av år
1919, jämväl därpå att, såsom ovan erinrats, med 1918 års ingång inträtt
en pensionsreglering för motsvarande arbetarpersonal vid vissa
andra statens verk.
Under åberopande av vad sålunda anförts har statskontoret hemställt,
att Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen medgiva, att i stället för
de av riksdagen år 1910 godkända grunder för pensionering av dag
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
IT
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 100.
lönarpersonalen, i den del desamma fått uttryck i § 3 av kungörelsen
den 25 november 1910 angående pensionering av de vid marinen anställda
förmän bland daglönare, sjukvaktare och övriga daglönare, följande
bestämmelser måtte fastställas att gälla från och med den 1 juli
1920, nämligen:
»1. Pensionsbeloppet bestämmes efter tjänstetidens längd och utgör
vid en tjänstetid av 25 år, för förman och sjukvaktare 600 kronor
samt för annan daglönare 500 kronor; för varje fullt tjänstår därutöver
höjes pensionsbeloppet med 20 kronor, dock skall högsfa pensionsbeloppet
utgöra, för förman och sjukvaktare 900 kronor samt för annan daglönare
800 kronor.
2. Till förman, sjukvaktare eller annan daglönare, som under tiden
den 1 januari 1918—30 juni 1920 tillträtt pension enligt de år 1910 fastställda1
grunder, skall från och med den 1 juli 1920 utgå en tilläggspension
till sådant belopp, att detsamma jämte pensionen uppgår till
det belopp, som skulle hava vederbörande i pension tillkommit, därest
pensionen vid densammas beviljande avpassats efter de under 1 här
ovan meddelade bestämmelser.»
1 de gjorda kostnadsberäkningarna hade statskontoret icke anledning
föreslå någon ändring. Väl skulle de av statskontoret föreslagna,
i någon mån reducerade pensionsbeloppen föranleda någon kostnadsminskning,
men å andra sidan ökades kostnaden därigenom att enligt
statskontorets förslag tilläggspensioner skulle utgå till alla efter 1918
års ingång pensionerade och ej blott, såsom de sakkunniga föreslagit,
till dem bland pensionärerna, som erhållit fortsatt arbete vid marinen.
På föreliggande uppgifter kunde icke några exakta kostnadsberäkningar
i sistnämnda avseende grundas, men da det anslag, som skulle för ändamålet
anlitas, vore av förslagsanslags natur, syntes skillnaden, som i
alla händelser vore obetydlig, icke kunna anses vara av beskaffenhet att
behöva inverka på anslagets belopp.
I och med den under de senare åren inträdda synnerligen avsevärda
fördyringen av levnadskostnaderna har det för statsmakterna
framstått såsom en bjudande nödvändighet att bereda såväl i statens
tjänst varande som f. d. befattningshavare särskilda dyrtidsbidrag till
deras avlöningar, resp. pensioner. Men jämsides härmed har ock en förbättring
av tidigare bestämda avlönings- och pensionsbelopp ansetts böra i viss
omfattning beviljas, där beloppen ej funnits motsvara den före inträdandet
av nuvarande exceptionella förhållanden rådande prisnivån. Vad marinen
beträffar, har sålunda av 1918 och 1919 års lagtima riksdagar beviljats
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 82 höft. (Nr 100.) 395 20 3
Departe
mentschefens
yttrande.
18
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 100.
tillfällig löneförbättring för viss vid marinen anställd personal samt av
sistnämnda års lagtima riksdag medgivits tillfällig pensionsförbättring åt
f. d. officerare och underofficerare med vederlikar vid marinen.
I avseende å avlöningen för marinens daglönarpersonal tillkommer
denna personal dyrtidsbidrag enligt för övriga statstjänare gällande bestämmelser.
Med hänsyn till sättet för bestämmandet av nämnda avlöning,
för vilket i det föregående (sid. 3 o. 4) redogjorts, har någon tillfällig
löneförbättring icke ansetts böra tillerkännas daglönarpersonalen,
utan har denna löneförbättring kompenserats därigenom att avlöningarna
undergått förhöjning allteftersom arbetsprisen, frånsett dyrtiden, inom
motsvarande privata verksamhetsområden stigit.
\ ad marinens f. d. daglönare beträffar, hava dessa kommit i åtnjutande
av dyrtid s tillägg å till dem utgående pensioner i enlighet med
de grunder, som av 1919 års lagtima riksdag bestämts för övriga f. d..
befattningshavare i statens tjänst.
Sedan numera 1919 års lagtima riksdag tillerkänt f. d. officerare
och underofficerare med vederlikar, förutom dyrtidstillägg, tillfällig pensionsförbättring,
lärer em motsvarande förmån böra komma jämväl f. d.
daglönare vid marinen till del. Det torde nämligen enligt min mening
vara uppenbart, att de pensionsbelopp, som nu tillkomma dessa daglönare
i enlighet med kungörelsen den 25 november 1910 angående pensionering
av de vid marinen anställda förmän bland daglönare, sjukvaktare och
övriga daglönare och vilka här ovan (sid. 4) angivits, äro alltför knappt
tillmätta för att de, även frånsett dyrtiden, skola kunna anses skäliga.
Såväl de sakkunniga, vilka enligt uppdrag utarbetat förslag till förbättring
av daglönarnas pensionsförhållanden, som samtliga i ärendet hörda
myndigheter hava ock varit eniga om, att fullt giltiga skäl föreligga
för beredandet åt daglönarna av en sådan pensionsförbättring.
Enligt bemälda sakkiinnigas förslag skulle pensionsbeloppet, vilket,
liksom för närvarande är fallet, skulle bestämmas efter tjänstetidens
längd, vid en tjänstetid av 25 år utgöra, för förman och sjukvaktare
650 (nu 400) kronor samt för annan daglönare 550 (nu 300) kronor.
För varje fullt tjänstår därutöver intill 30 år skulle pensionen höjas
med 20 kronor och för varje ytterligare år med 40 kronor, dock att
högsta pensionsbeloppet skulle utgöra, för förman och sjukvaktare 950
(nu 625) kronor samt för annan daglönare 850 (nu 450) kronor. Vid
uppgörandet av ifrågavarande förslag hava i viss män tjänat såsom förebild
de bestämmelser, som med avseende å statspension gälla för pensionering
av telegrafverkets verkstads-, förråds- och linjearbetare samt statens
19
Kung!. Mnj.is Proposition Nr 100.
järnvägars och vattenfällsverks icke ordinarie personal enligt den 29
juni 1917 fastställda reglementen.
I förevarande avseende tiar statskontoret — med hänsyn bland
annat därtill, att försiktigheten syntes bjuda att vid nu ifrågavarande
tillfälliga pensionsreglering icke i någon mån överskrida vad som kunde
antagas bliva godkänt vid eu eventuellt framdeles genomförd definitiv
pensionsreglering — ansett sig böra ifrågasätta, huruvida icke de sakkunnigas
förslag borde i avseende å pensionsbeloppen i någon mån modifieras;
och har statskontoret i sådant syfte föreslagit, att pensionsbeloppet
skulle vid eu tjänstetid av 25 år för förman och sjukvaktare utgöra
600 kronor samt för annan daglönare 500 kronor. För varje fullt
tjänstår därutöver skulle pensionsbeloppet höjas med 20 kronor, dock
att högsta pensionsbeloppet skulle utgöra, för förman och sjukvaktare
900 kronor samt för annan daglönare 800 kronor.
Efter prövning av de sålunda föreliggande båda alternativen till
förevarande frågas lösning anser jag mig böra biträda det av statskontoret
avgivna förslaget. Såsom ämbetsverket framhållit, måste det
vid bestämmandet av ifrågavarande provisoriska pensionsbelopp tillses,
att dessa belopp icke gå utöver dem, som vid en definitiv pensionsreglering
kunna tänkas bliva fastställda. De av statskontoret föreslagna
beloppen innebära därjämte en avsevärd och, i betraktande av anordningens
provisoriska karaktär, enligt mitt förmenande lämpligt avvägd höjning
av de jämlikt nu gällande bestämmelser utgående pensionerna. Det av
statskontoret avgivna förslaget lärer även i det avseendet böra givas
företräde framför de av de sakkunniga tillstyrkta bestämmelserna, att
det närmare ansluter sig till det nuvarande pensionssystemet.
Statskontoret har vidare fäst uppmärksamhet därpå, att i de sakkunnigas
förslag saknas närmare föreskrifter rörande det pensionstillägg,
som skulle utgå till redan pensionerad daglönare; och har statskontoret,
som utgått från, att de nya bestämmelserna skulle tillämpas å samtliga
daglönare, som pensionerats efter 1918 års ingång, och träda i kraft
från och med den 1 juli 1920, i sådant hänseende hemställt, att till
förman, sjukvaktare eller annan daglönare, som under tiden den 1 januari
1918—30 juni 1920 tillträtt pension enligt de år 1910 fastställda
grunder, skulle från och med den 1 juli 1920 utgå en tilläggspension
till sådant belopp, att detsamma jämte pensionen uppginge till det belopp,
som skulle hava vederbörande i pension tillkommit, därest pensionen
vid densammas beviljande avpassats efter förutnämnda, av statskontoret
förordade bestämmelser.
20
Ktmgl. Maj:ts Proposition Nr 100.
Kmot statskontorets hemställan i fråga om sättet för bestämmandet
av det pensionstillägg, som borde utgå till redan pensionerad daglönare,
har jag icke någon erinran att framställa; och delar jag jämväl statskontorets
åsikt såväl beträffande de grupper av daglönare, varå de nya
bestämmelserna skola äga tillämpning, som med avseende å tidpunkten,
då dessa bestämmelser böra träda i kraft. I det förra avseendet synes
mig till eu början vara givet, att här ifrågavarande pensionsförbättring
— i likhet med den år 1917 beslutade pensionsregleringen för arbetarpersonalen
vid vissa statens affärsdrivande verk och den år 1919 antagna
pensionsförbättringen för viss personal vid marinen — icke bör avse
andra marinens daglönare än dem, som pensionerats efter 1918 års ingång.
Av förenämnda sakkunniga och marinförvaltningen har ansetts,
att pensionsförbättringens retroaktiva tillämpning borde inskränkas till
de daglönare, som jämlikt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser erhållit
tillstånd att efter ingående i pensionsåldern fortfarande kvarstå i
arbete. Emot denna uppfattning synes mig med allt skäl kunna invändas,
att det icke kan anses vara med billighet och rättvisa överensstämmande,
att sådana daglönare, som pensionerats efter 1918 års ingång
utan att — vare sig på grund av nedsatt arbetsförmåga eller
bristande arbetstillgång — hava kunnat fortfarande åtaga sig eller beredas
arbete, skulle uteslutas från delaktighet i den ifrågasatta pensionsförbättringen.
I det senare hänseendet lärer, särskilt för undvikande därav,
att pensionsberättigade arbetares kvarstående i arbete eljest skulle nödvändiggöra
avskedande av yngre arbetskrafter, de nya bestämmelsernas
ikraftträdande böra äga rum snarast möjligt och tidpunkten härför lämpligen
kunna, på sätt föreslagits, fastställas till den 1 juli 1920.
De ökade kostnader, som vid genomförandet av ifrågavarande pensionsförbättring
för marinens daglönare skulle uppstå, hava av marinförvaltningen
förslagsvis upptagits till 11,500 kronor för år 1920 och
till 19,000 kronor för år 1921. Då förevarande ärende vid tiden för
avlåtandet till innevarande års riksdag av statsverkspropositionen och
propositionen om tilläggsstat till riksstaten för år 1920 ännu icke förelåg
i det skick, att det kunde underställas Kungl. Maj:ts prövning, har
i berörda proposition om tilläggsstat till riksstaten för år 1920 under
tionde huvudtiteln, punkt 8, hemställts, att riksdagen måtte i avvaktan
på proposition i ämnet för ifrågavarande ändamål å tilläggsstat för år
1920 beräkna ett förslagsanslag av 11,500 kronor. Vidare har i statsverkspropositionen
till 1920 års riksdag under elfte huvudtiteln, punkt
19, föreslagits, att riksdagen måtte, i avvaktan på proposition i ämnet, i
det ordinarie förslagsanslaget till pensionering av flottans gemenskap,
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 100.
21
varifrån pensionerna till marinens daglönare utgå, beräkna eu förhöjning
av 19,000 kronor. Därjämte liar i nämnda statsverksproposition föreslagits
riksdagen att i omförmälda ordinarie anslag beräkna en ytterligare
ökning av 2,000 kronor på grund av den utav 1919 års lagtima
riksdag beslutade förhöjningen av pensionerna till avskedade båtsmän,
vilka pensioner jämväl bestridas av omförmälda anslag; och torde jag
i sådant hänseende få erinra, att 1919 års lagtima riksdag medgivit,
att pensioner genom flottans pensionskassa till avskedade båtsmän (marinsoldat)
finge från och med år 1919 utgå med 200 kronor för varje pensionstagare
vid fyllda 67 år. I enlighet härmed skulle det ordinarie
förslagsanslaget till pensionering av flottans gemenskap, som i innevarande
års riksstat uppförts med 288,000 kronor, för år 1921 höjas
med (19,000 + 2,000) 21,000 kronor till 309,000 kronor.
Beträffande de sålunda för omförmälda ändamål beräknade beloppen
har jag icke någon erinran att framställa.
På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå riksdagen att
dels till beredande av pensionsförbättring åt vid marinen anställda
daglönare å tilläggsstat för år 1920 under tionde huvudtiteln bevilja ett
förslagsanslag av 11,500 kronor;
dels i riksstaten för år 1921 höja det under elfte huvudtiteln upptagna
ordinarie förslagsanslaget till pensionering av flottans gemenskap,
nu 288,000 kronor, med 21,000 till 309,000 kronor;
dels ock förklara,
1) att till förman, sjukvaktare och annan daglönare, som pensioneras
efter den 30 juni 1920, skall tills vidare utgå penison, som vid
en tjänstetid av 25 år skall utgöra, för förman och sjukvaktare 600
kronor samt för annan daglönare 500 kronor jämte förhöjning av nämnda
pensionsbelopp med 20 kronor för varje fullt tjänstår därutöver och
under iakttagande tillika, att högsta pensionsbeloppet må uppgå till,
för förman och sjukvaktare 900 kronor samt för annan daglönare 800
kronor; samt
2) att till förman, sjukvaktare och annan daglönare, som under
tiden den 1 januari 1918—30 juni 1920 tillträtt pension enligt de i
kungörelsen den 25 november 1910 angående pensionering av de vid
marinen anställda förmän bland daglönare, sjukvaktare och övriga daglönare
fastställda grunder, skall från och med den 1 juli 1920 tills vidare
utgå tilläggspension till sådan storlek, att densamma jämte pensionen
uppgår till det belopp, som skulle hava vederbörande i pension
22
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 100.
tillkommit, därest pensionen vid densammas beviljande bestämts enligt
de under 1) här ovan angivna grunder.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Tor Ericsson Arje.
Kungl. Maj: ts Proposition Nr 100.
23
Bilaga 1.
Tablå
över kostnaderna för pensionering av daglönare vid marinen under
åren 1920 och 1921.
Pensionsbc
gällande
bestäm-
melser
lopp enligt
de sak- kunnigas
förslag
Ökning
enligt
förslaget
Antal daglönare,
som bliva pensions- berättigade år
Kostnadsökning
för daglönare, som
pensioneras år
1920
1921
1920
1921
Förmän.
40 tjänstår ..................
625
950
325
12
8
3,900
2,600
39
»
610
950
340
3
1
1,020
340
38
» ..................
595
950
355
2
—
710
—
36
)) ..................
565
950
385
1
—
385
—
35
»
550
950
400
1
—
400
—
34
»
535
910
375
1
—
375
—
33
»
520
870
350
1
—
350
—
31
»
490
790
300
1
—
300
—
29
» ..................
460
730
270
1
—
270
—
Övriga arbetare.
40 tjänstår ..................
450
850
400
3
4
1,200
1,600
39
» ..........
440
850
410
—
2
—
820
38
»
430
850
420
2
1
840
420
37
.. .................
420
■ 850
430
—
1
—
430
36
» ..................
410
850
440
1
—
440
—
32
»
370
730
360
—
1
—
360
30
)) ..................
350
650
300
1
—
300
—
28
)) ................
330
610
280
3
1
840
280
27
)) ... ......
320
590
270
1
1
270
270
25
» ..................
300
550
250
—
2
—
500
Summa
—
—
34
22
11,600
7,620
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.