Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad, lydelse av § 5 i förordningen den 14 juni 1917 angående uppbörd av avgifter för försäkringar i riks försäkring sanstalten jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete

1920-02-13 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:114, Med förslag till förordning om ändrad, lydelse av § 5 i förordningen den 14 juni 1917 angående uppbörd av avgifter för försäkringar i riks försäkring sanstalten jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Proposition Nr 114.

1

Nr 114.

Kungl. Majds proposition till riksdagen med förslag till

förordning om ändrad, lydelse av § 5 i förordningen

den 14 juni 1917 angående uppbörd av avgifter för

försäkringar i riks försäkring sanstalten jämlikt lagen om

försäkring för olycksfall i arbete; given Stockholms slott

den 13 februari 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Magt härmed föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av

§ 5 i förordningen den 14 juni 1917 angående uppbörd av avgifter för

försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen om försäkring för

olycksfall i arbete.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

F. Holmquist.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 94 haft. (Nr 114.)

!>48 so

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung!- Maj:ts Proposition Nr 114.

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av § 5 i förordningen den 11 juni 1917 angående

uppbörd av avgifter för“försäkringar i riksförsäkringsanstalten

jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete.

Härigenom förordnas, att § 5 i förordningen den 14 juni 1917

angående uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten

jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete skall erhålla följande

ändrade lydelse:

Skall försäkringsavgift uppbäras i den i § 4 stadgade ordning och

uppgår densamma till 1,000 kronor eller mera, må riksförsäkringsanstalten

på ansökan av den avgiftspliktige medgiva, att avgiften erlägges med

hälften under första och återstoden under andra uppbörden.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1921.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 114.

3

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj;t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13

februari 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Föredragande departementschefen, statsrådet Holmquist anförde:

I 10 § av lagen om försäkring för olycksfall i arbete den 17 juni

1916 stadgas bland annat, att angående tid och sätt för erläggande av

avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten bestämmes av Konung

och riksdag. Med anledning härav föreläde Kungl. Maj:t riksdagen

genom proposition den 16 april 1917 (nr 328) förslag till förordning

angående uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten

jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete. Detta förslag blev

ock av riksdagen antaget. Förordningen utfärdades den 14 juni 1917

(sv. förf.-saml. nr 413).

Enligt denna förordning skola avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten

med vissa undantag uppbäras i samband med den

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 114.

allmänna kronouppbörden. Omfattar försäkringen arbetare i rörelse,

företag eller annan verksamhet, vari minst 5 arbetare eller drivkraft om

minst tre eftektiva hästkrafter användas, skola avgifterna för den försäkring,

där ej Konungen annorlunda förordnar, uppbäras genom postsparbanken.

I fråga om annan försäkring än nyss sagts må, på ansökan

av arbetsgivare eller där omständigheterna eljest därtill föranleda, riksförsäkringsanstalten

föreskriva, att avgifterna skola uppbäras genom

postsparbanken.

Av nu anförda stadganden framgår, att avgifterna för mindre försäkringar

i allmänhet skola uppbäras i samband med allmänna kronouppbörden,

under det att avgifterna för större försäkringar i regel uppbäras

genom postsparbanken. Uppbörd av avgifter i sistnämnda ordning

skall enligt § 4 i förordningen äga rum två gånger om året å tider,

som av riksförsäkringsanstalten och postsparbanksstyrelsen gemensamt

bestämmas och av riksförsäkringsanstalten genom kungörelser tillkännagivas.

Vardera uppbörden skall pågå under 14 dagar och vara avslutad,

den första före utgången av april och den andra före utgången av

oktober månad.

I § 5 stadgas, att om försäkringsavgift skall uppbäras i den i § 4

stadgade ordning — alltså genom postsparbanken — och om densamma

uppgår till 200 kronor eller mera, skall avgiften, där ej riksförsäkringsanstalten

för särskilt fall annorlunda beslutar, erläggas med

hälften under första och återstoden under andra uppbördsterminen.

Uppgår avgiften ej till sagda belopp, må riksförsäkringsanstalten på

ansökan av den avgiftspliktige medgiva, att avgiften erlägges i nu nämnd

ordning.

Riksförsäkringsanstalten bär nu i skrivelse den 3 februari 1920, för

vinnande av förenkling i anstaltens arbete, föreslagit viss ändring i ovannämnda

förordning. Anstalten anför härutinnan följande.

»Den erfarenhet, som av riksförsäkringsanstalten vunnits rörande tillämpningen

av bestämmelserna i förordningen den 14 juni 1917 angående uppbörd

av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen om försäkring

för olycksfall i arbete, giver vid handen, att, med hänsyn bland annat till vikten

av att riksförsäkringsanstaltens arbete i möjligaste mån förenklas, samma förordning

i en del avseenden bör bliva föremål för omarbetning. Då emellertid

de av riksförsäkringsanstalten i skrivelse den 10 januari 1920 föreslagna

ändringar i olycksfallsförsäkringslagen samt de ändringar i samma lag, som

kunna påkallas av det av socialförsäkringskommittén framlagda förslaget till

lag om allmän sjukförsäkring, därest detsamma lägges till grund för en blivande

lagstiftning i ämnet, jämväl torde komma att påkalla jämkningar i ovanberörda

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kumjl. Maf.ts Proposition Nr // /.

förordning, liar riksförsäkringsanstalten ansett, att den fullständiga omarbetningen

av nämnda förordning torde böra anstå, tills beslut angående de föreslagna

lagändringarna samt den ifrågasatta sjukförsäkringslagen fattats. I nedannämnda

avseende synes det emellertid riksförsäkringsanstalten, att en ändring i gällande

bestämmelser skulle medföra så avsevärda organisationsförenklingar, att ett uppskov

härutinnan icke bör ske.»

Riksförsäkringsanstalten åsyftar härvid det ovan återgivna stadgandet

i § 5 av ovannämnda förordning, vilket stadgande anstalten anser böra

undergå viss ändring. Anstalten anför vidare härom följande:

»I sin skrivelse den 13 januari 1917 angående tid och sätt för erläggande

av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten enligt lagen om försäkring

för olycksfall i arbete, vilken skrivelse ligger till grund för ifrågavarande förordning,

anförde riksförsäkringsanstalten, beträffande stadgandet i § 5, att i fråga

om de större arbetsgivarna, vilka kunde hava att erlägga en högst betydande

årspremie, uppgående i en del fall till flera tiotusentals kronor, en inbetalning

på en gång av hela premiebeloppet ofta kunde komma att ställa sig alltför

betungande samt att eu uppdelning av premien på ett par terminer i dylika

fall uppenbarligen borde medgivas. Anstalten yttrade vidare, att en sådan

uppdelning även i andra fall borde ifrågakomma och detta över huvudtaget så

snart premien uppginge till ett icke allt för ringa belopp, exempelvis 200 kronor,

då det ju för arbetsgivaren kunde vara av vikt att få erlägga avgiften i två omgångar.

Emellertid synes det riksförsäkringsanstalten, som om de fördelar för arbetsgivaren,

som skulle vinnas genom en uppdelning av försäkringsavgiften på två

betalningsterminer, skulle hava betydligt överskattats. En dylik uppdelning torde

visserligen kunna vara motiverad beträffande de största arbetsgivarna, men synes

däremot för flertalet arbetsgivare av ifrågavarande kategori ej vara av den betydelse,

att därav kan motiveras det ökade arbete och därav förorsakad högre

förvaltningskostnad för riksförsäkringsanstalten, som uppdelningen medför. Snarare

torde man kunna säga, att arbetsgivarna mången gång finna sig besvärade av att

behöva två gånger årligen erlägga avgifter till riksförsäkringsanstalten. Från den

privata försäkringens område, såsom till exempel vid brandförsäkring, äro de i

allmänhet vanda vid att erlägga premien för helt år i förskott. Härtill kommer,

att på grund av penningvärdets fall det i förordningen angivna beloppet av 200

kronor numera icke torde vara så högt, att det kan motivera en uppdelning av

avgifter, uppgående till detta belopp. Skall bestämmelsen bibehållas, bör därför

beloppet avsevärt höjas.

Beträffande det ökade arbete, som är en följd av den ifrågavarande uppdelningen,

vill riksförsäkringsanstalten framhålla, att försäkringarna för do till

nämnda kategori hörande arbetsgivare i uppbördshiinseende måste bliva föremål

för särskild behandling. Sålunda måste premiekvitton utskrivas å de belopp,

som skola av arbetsgivaren erläggas vid vardera uppbörden, förteckningar över

nämnda kvitton i flera exemplar för varje postkontor utskrivas, förteckningarna

samt kvittona översändas till postsparbanken, ävensom kvittobeloppen bokföras

ortsombudsvis samt däremot svarande arvode utbetalas till ortsombuden. De

från postsparbanken inkomna redovisningarna över de under andra uppbörden

influtna försäkringsavgifterna måste granskas inom riksförsäkringsanstalten, veder
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 114.

börande arbetsgivares försäkringsakt för andra gången framtagas samt erforderliga

noteringar angående den andra inbetalningen däri göras. I många fall åtföljas

de från postanstalten återkommande outlösta försäkringskvittona av vid postanstalten

gjord anteckning angående orsaken till betalningens uteblivande, och

giver denna ofta anledning till en tidsödande utredning. Vid utskrivandet av

den uppgift å påförd försäkringsavgift, som skall tillställas arbetsgivaren och som

bland annat innehåller upplysning om tiden för inbetalningen respektive inbetalningarna,

giver den oregelbundenhet i arbetssättet, som den olika behandlingen

förorsakar, anledning till att fel lätt kunna bliva begångna, varför skärpt kontroll

och ökad arbetskraft erfordras. Då antalet arbetsgivare, vilkas försäkringsavgift

uppgår till 200 kronor eller mera, utgör omkring 6,000, är det arbete, för vilket

cyan redogjorts, av rätt omfattande art, och betydelsen av att i möjligaste mån

söka förminska detsamma torde ligga i öppen dag.

Att helt och hållet borttaga bestämmelsen i § 5 om uppdelandet av försäkringsavgiften

på tvenne betalningsterminer, anser sig riksförsäkringsanstalten

dock ej böra föreslå, enär, såsom anstalten framhållit i sin ovannämnda

skrivelse den 13 januari 1917, fall torde finnas, där en inbetalning av hela

försäkringsavgiften på en gång skulle bliva alltför betungande. Uppdelning bör

dock ifrågakomma endast i undantagsfall. I stadgandet synes därför sådan

ändring böra vidtagas, att arbetsgivare endast efter särskild ansökan hos riksförsäkringsanstalten

må erhålla medgivande att erlägga avgiften i två terminer.

I samband härmed synes det lägsta avgiftsbelopp, i fråga om vilket uppdelning

må äga rum, böra väsentligt höjas, exempelvis till 1,000 kronor.

I detta sammanhang torde få omnämnas att — enligt vad riksförsäkringsanstalten

inhämtat ur bolagsordningarna för de ömsesidiga bolag, vilka meddela

försäkring enligt olycksfallsförsäkringslagen, ävensom genom muntliga förfrågningar

—- försäkringsavgifterna vid dessa ömsesidiga bolag i regel inbetalas på

en gång i början av varje år. Ett par av de större bolagen medgiva dock i vissa

fall sina. delägare, på därom framställd begäran, att erlägga försäkringsavgiften

halvårsvis. Ett bolag har tidigare tillämpat samma regler, som gälla för riksförsäkringsanstalten,

men har på grund av därmed förenad omgång numera i

största möjliga utsträckning infört endast en uppbörd.»

Det av riksförsäkringsanstalten nu framlagda förslaget innebär den

ändring i § 5 av förenämnda förordning, att om försäkringsavgift, som

uppbäres genom postsparbanken, uppgår till 1,000 kronor eller mera,

riksförsäkringsanstalten skall äga att på ansökan av den avgiftspliktige

medgiva, att avgiften erlägges med hälften under första och återstoden

under andra uppbördsterminen.

Då denna ändring i sättet för uppbörden av försäkringsavgifter,

uan att innebära nämnvärda olägenheter för vederbörande avgiftspliktige,

komme att medföra en förenkling i riksförsäkringsanstaltens arbete, anser

jag mig böra tillstyrka anstaltens förslag, så mycket mer som sistlidne

års riksdag i skrivelse den 13 juni 1919 (nr 6 a) framhållit betydelsen

av åtgärder för vinnande av förändringar och förenklingar i de riksförsäkringsanstalten

åliggande uppgifterna.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 114.

Under hand har jag inhämtat, att från postsparbankens sida icke

något torde vara att erinra mot den föreslagna författningsändringen.

Departementschefen uppläste härefter ett i enlighet med vad han

anfört upprättat förslag till förordning om ändrad lydelse av § 5 i förordningen

den 14 juni 1917 angående uppbörd av avgifter för försäkringar

i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen om försäkring för olycksfall

i arbete samt hemställde, att detsamma måtte genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen

förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnar Corin.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1920:76 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av § 5 i förordningen den 14 juni 1917 angående u a1 i texten
  2. 2LU 1920:22 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av § 5 i förordningen den 14 juni 1917 angående uppbörd av avgi s. 3 i texten