Sök i Ratio Lex

Angående lönereglering för länsveterinärer

1920-02-14 · 19 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 17 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:134, Angående lönereglering för länsveterinärer

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungi. Mapts proposition Nr 134.

1

Nr 134.

KungI. Maj:ts proposition till riksdagen, angående lönereglering

för länsveterinärer; given Stockholms slott den 14 februari

1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att

dels godkänna det av cbefen för jordbruksdepartementet framlagda

förslaget till stat för länsveterinärer, att tillämpas från och med år 1921,

ävensom de villkor och bestämmelser, som av bemälde departementschef

föreslagits för åtnjutande av de i samma stat upptagna avlöningsförmåner;
dels

förklara, att envar, som med eller efter ingången av år 1921

tillträder befattning å nämnda stat, skall vara pliktig underkasta sig ovan

nämnda villkor och bestämmelser, samt att de förutvarande länsveterinärer,

vilka icke före viss av Kungl. Maj:t bestämd dag anmäla, att de vilja

underkasta sig den nya avlöningsstaten samt nämnda villkor och. bestämmelser,

och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda

bibehållna vid dem enligt dittills gällande ordinarie stat tillkommande

avlöningsförmåner ävensom, i den mån ej annat föranledes av bestämmelserna

i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension, vid

den rätt till pension, som dittills tillkommit dem;

dels ock, vid bifall härtill, höja ordinarie anslaget till länsveterinärer

och veterinärstipendiater från............................................... kronor 86,500

med ............................................................................................... y> 52,000

till................................................................................................... » 138,500.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 110 höft. (Nr 134.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 134.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14

februari 1920.

När varand e:

Hans excellens herr statsministern EdÉN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: PETERSSON.

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson,

Holmquist.

Olsson.

Departementschefen, statsrådet Petersson anförde:

Under ordinarie anslagstiteln »veterinärstaten» finnes i riksstaten

upptaget ett bestämt anslag till länsveterinärer och veterinärstipendiater

å 86,500 kronor. Med anledning av uppkommen fråga om lönereglering

för länsveterinärerna har Kungl. Maj:t i punkten 114 under nionde

huvudtiteln av årets statsverksproposition föreslagit riksdagen att beräkna

en förhöjning av detta anslag till 173,000 kronor.

Sedan numera utlåtande i nämnda löneregleriugsfråga avgivits av

löneregleringskommittén och medicinalstyrelsen yttrat sig däröver, anhåller

jag att få anmäla detta ärende.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 134.

Av ovan berörda anslag å 8(1,500 kronor utgå 80,000 kronor till

32 länsveterinärer, 500 kronor till bidrag åt en veterinär å Öland och

Ö,000 kronor till sex civila veterinärstipeudiater.

Vid 1901 års riksdag bestämdes avlöning å stat för länsveterinärerna

till 1,800 kronor, därav 1,200 kronor såsom lön och 600 kronor

såsom tjänstgöringspenningar, jämte ett ålderstillägg till lönen av 500

kronor att tillträdas efter tio års tjänstgöring. För grundläggande av

rätt till ålderstillägg fick dock ej beräknas tjänstgöring före år 1902.

I statsverkspropositionen till 1908 års riksdag äskade Kungl. Maj:t

visst anslag för beredande av tillfällig löneförbättring för år 1909 å

500 kronor åt de länsveterinärer, för vilka den år 1901 fastställda

avlöningsstaten vore gällande.

Riksdagen, som ansåg en löneförbättring för länsveterinärerna vara

av behovet påkallad, uttalade önskvärdheten därav, att utredning i detta

ämne och därpå grundad lönereglering måtte snarligen åstadkommas.

Riksdagen anmälde tillika, att, då den icke haft något att erinra mot Kungl.

Maj:ts ifrågavarande framställning, densamma blivit av riksdagen bifallen.

'' Efter det medicinalstyrelsen anbefallts att verkställa utredning och

avgiva förslag till den avlöningsregläring för länsveterinärer, som funnes

av omständigheterna påkallad, avgav styrelsen den 16 november 1908

yttrande i ärendet.

Medicinalstyrelsen, som höll före, att förbättrade avlöningsvillkor

för länsveterinärerna vore erforderliga, ansåg emellertid, att deras tjänstgöringsskyldighet

borde samtidigt med den nya löneregleringens genomförande

något utvidgas. Detta syntes styrelsen huvudsakligen böra ske

därigenom, att länsveterinärerna mera än dittills skett förordnades att, på

sätt föreskreves i 3 § av gällande veterinärinstruktion, utöva inspektion

såväl vid kreatursmarknader och djurutställningar som ock av enskilda

slakterier och korvfabriker. Åvenså borde länsveterinärernas tid mera

än vad då skedde tagas i anspråk för bekämpande av tuberkulosen

bland nötkreaturen. Styrelser! tillstyrkte, att avlöningen för länsveterinärerna

måtte bestämmas till 2,000 kronor i lön och 1,000 kronor i

tjänstgöringspenningar jämte två ålderstillägg å 500 kronor efter fem och

tio år. Styrelsen föreslog jämväl, att länsveterinär måtte, efter därom

hos medicinalstyrelsen gjord framställning och när styrelsen prövade

sådant kunna ske utan hinder för tjänstens behöriga uppehållande, beviljas

semesterledighet antingen årligen under en månad eller ock vartannat

år under två månader, med skyldighet att under semestern tillhandahålla

eller bekosta vikarien fri bostad.

Historik.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 134.

Löneregleringskommittén erinrade i betänkande den 20 februari

1909, hurusom den utredning, som kommittén sökt åstadkomma angående

de länsveterinärerna utöver den ordinarie avlöningen tillkommande

inkomster av arbete i och utom tjänsten, gåve vid handen, att

under åren 1905—1907 ett flertal länsveterinärer haft avsevärda, i visssa

fall mycket betydande inkomster av enskild praktik och andra sysselsättningar

utom länsveterinärtjänsten, medan däremot, vad auginge extra

inkomster i tjänsten, under nämnda år inom ej mindre än 22 länsveterinärdistrikt

dylika inkomster ej förekommit. Bleve, såsom det blivit

ifrågasatt, i samband med avlöningsförhöjning för länsveterinärerna deras

tjänstgöringsskyldighet utvidgad och komme, vilket kommittén antog

vara att förvänta, ett antal nya stads- och andra veterinärbefattningar

att under de närmaste åren inrättas inom vederbörande länsveterinärers

dåvarande verksamhetsområden, minskades säkerligen i ej oväsentlig grad

tillfällena för länsveterinärerna att förskaffa sig inkomster utom tjänsten.

Kommittén ansåg sig fördenskull böra biträda den uppfattningen, att

länsveterinärerna vore i behov av förbättrade avlöningsförmåner å stat.

En så stor förhöjning av begynnelseavlöningen, som medicinalstyrelsens

förslag innebure, kunde dock kommittén för sin del ej tillstyrka.

Sammanlagda beloppet av den länsveterinärer enligt 1901 års stat tillkommande

begynnelseavlöningen, 1,800 kronor, och den för år 1909 beviljade

tillfälliga löneförbättringen, 500 kronor, utgjorde 2,300 kronor.

Utgående från detta belopp och med tagen hänsyn jämväl till vederbörande

civila tjänstinnehavares skyldighet att bidraga till sin egen pensionering,

ansåg sig kommittén böra för länsveterinärerna föreslå en till 2,500

kronor förhöjd begynnelseavlöning, sålunda fördelad att 1,500 kronor

skulle utgöra lön och 1,000 kronor tjänstgöringspenningar. Därtill

skulle kunna komma två ålderstillägg till lönen å 500 kronor efter fem

och tio år.

Förslaget om semesterförmån för länsveterinärerna biträddes ej av

kommittén.

Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 26 mars 1909

ansåg sig dåvarande chefen för jordbruksdepartementet böra i avseende

å sättet för genomförande av avlöningsförbättringen för länsveterinärer

ansluta sig till löneregleringskommitténs förslag. Beträffande medicinalstyrelsens

förslag, att länsveterinärerna måtte tillerkännas rätt till semester,

syntes detsamma icke vara att förorda.

I överensstämmelse med departementschefens hemställan avlät Kungl.

Maj:t proposition till 1909 års riksdag (nr 165) angående ny avlöningsstat

för länsveterinärerna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 184.

1 skrivelse den 22 maj 1909 (nr 9) meddelade riksdagen, att den

funnit den för länsveterinär föreslagna avlöningen måttlig, samt icke

haft anledning till erinran vare sig emot avlöningens fördelning i lön

och tjänstgöringspenningar eller emot lönevillkoren eller emot Kungl.

Maj:ts förslag i övrigt; riksdagen hade därför antagit samma förslag.

Den av riksdagen godkända, ännu gällande avlöningsstaten för

länsveterinärer fick alltså följande utseende:

1 länsveterinär ......

31 länsveterinärer ...

Summa

K

r o n o r

Lön

Tjiinst-

görings-

pennin-

gar

Summa

1,500

46,500

1,000

31,000

2,500

77,500

— ! — i 80,000

[Etter 5 år kan lönen liöjaä

| mod 500 kronor och efter

! 10 år med ytterligare 500

t kronor.

i

1

1

Från de av riksdagen godkända avlöningsvillkoren må här allenast

erinras om följande.

Länsveterinär skulle vara underkastad såväl den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet

eller jämkning i åligganden som ock den reglering av tjänstgöringsområde,

som kunde varda föreskriven.

För grundläggande av rätt till löneförhöjning genom ålderstillägg fick ej beräknas

tjänstgöring före år 1902.

Den, som tillträdde den nya avlöningsstaten, skulle vara skyldig underkasta

sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, omreglering av extra inkomster, som kunde

åtfölja länsveterinärbefattning eller utgå för bestyr i sammanhang därmed.

Bestämmelser rörande länsveterinärernas tjänståligganden förel&go

vid 1909 års lönereglering för ifrågavarande befattningshavare i instruktionen

för läns-, stads-, distrikts- och andra civila veterinärer den 19

oktober 1888 med de ändringar däri, som innefattades i kungörelsen

den 22 november 1901.

I berörda hänseende gäller numera den av Kungl. Maj:t den 31

december 1912 utfärdade veterinärinstruktionen (nr 426), vars 2—10 §§

samt § 37 mom. 2 och 4 innehålla särskilda bestämmelsér rörande länsveterinärerna.

Vid förrättningar i tjänsten är länsveterinär berättigad till ersättning

enligt taxa den 19 oktober 1888 för veterinärs tjänsteförrättningar,

vilken taxa fortfarande är gällande med eu mindre ändring, varom

kungörelse utfärdats den 24 juli 1914.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

thienaka läns

velerinärfSreningen.

Kungl. Maj.ts proposition AV 134.

Vad däremot beträffar den ersättning, som länsveterinär är berättigad

att åtnjuta i sin enskilda praktik, stadgas i veterinärinstruktionen

den 31 december 1912, § 8, att läusveterinär åligger att, i den

mån han ej är av sina i § 7 omförmälda åligganden eller av annat

giltigt skäl därtill förhindrad, med erforderlig skyndsamhet tillhandagå

allmänheten med enskild husdjurssjukvård, operationer, besiktningar,

undersökningar och andra veterinära förrättningar, allt emot ersättning,

som dock ej må beräknas högre än enligt den taxa, vilken är gällande

för de statsbidrag åtnjutande distriktsveterinärernas inom länet tjänstförättningar.

Den 31 juli 1914 fastställde Kungl. Maj:t taxa för distriktsveterinärer

(nr 180).

Genom särskilda kungörelser har sedermera beträffande sistberörda

taxa stadgats dels den 20 juni 1918 för tiden från och med den 1 juli

1918 tillsvidare intill slutet av nämnda år, dels den 18 december 1918

för tiden tillsvidare under år 1919, dels och den 28 november 1919 (nr

722) för tiden tillsvidare under år 1920, att de i taxan bestämda arvoden

skulle utgå med belopp, som vore hälften högre än vad i taxan angivits.

Vid 1919 års lagtima riksdag bereddes länsveterinärerna tillfällig

löneförbättring för samma år med 625 kronor för varje befattningshavare,

varjämte— i anledning av proposition den 18 mars 1919, nr 318,

angående pensionsunderlag för länsveterinärer — riksdagen, med hän-*

syn till vad av riksdagen beträffande pension bestämts för distriktsveterinärerna,

beslutat, att från och med år 1920 och intill dess annorlunda

kunde varda bestämt pensionsunderlaget för länsveterinärer skulle

utgöra 3,500 kronor med tillägg av 500 kronor efter intjänande av

bägge ålderstilläggen såsom sådan (riksdagens skrivelse nr 331).

Nu har svenska länsveterinärföreningen i framställning den 1

november 1918 hemställt bland annat,

att löneförmånerna för länsveterinärerna måtte bestämmas till 4,000

kronor i lön och 1,0()0 kronor i tjänstgöringspenningar jämte två lönetillägg,

vartdera å 500 kronor, att utgå efter respektive fem och tio

års tjänstgöring;

att semester måtte tillerkännas länsveterinärerna med en månad varje

år och rätt att koncentrera semestern till två månader vart annat år

samt med ett semesterarvode av 300 kronor, mot skyldighet för länsveterinär

att själv avlöna semestervikarie;

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kung!. Maj:ts proposition Nr 134.

att det för pensions erhållande stadgade antalet tjänstår måtte

nedsättas från 25 till 20 tjänstår såsom länsveterinär;

att pensionen måtte fastställas att utgå med 80 procent å den

fasta lön, tjänstinnehavare vid avgången åtnjöte; samt

att denna pension måtte fastställas att utgå även till samtliga dåvarande

innehavare av länsveterinärtjänster.

Till stöd för dessa yrkanden om förhöjning i avlöningsförmånerna

för länsveterinärerna har nämnda förening anfört, bland annat följande.

Sedan löneregleringen av är 1909 genomfördes, hade flertalet av de skäl,

som då lades till grund för höjandet av länsveterinärernas löneförmåner, i betydligt

förstärkt grad gjort sig gällande. Sålunda hade levnadskostnaderna redan före

världskriget pressats alltmer i höjden; länsveterinärernas kostnader för hyra av

tjänstelokaler m. in. hade fördyrats; ett flertal nyinrättade veterinärtjänster av olika

slag hade bidragit till minskande av länsveterinärernas privata praktik o. s. v.

— Under den sedan 1909 års lönereglering förflutna tiden hade också ett flertal

med länsveterinärerna i flera avseenden likställda befattningshavare fått sina löneförhållanden

avsevärt förbättrade. Sålunda hade distriktsveterinärerna fått sina

löneförhållanden ordnade och sin ställning fast grundad, och provinsialläkare och

förste provinsialläkare hade erhållit förbättrade löner.

Efter erinran därom att veterinärexamen numera kunde avläggas först efter

5 å 6 års studier vid veterinärhögskolan och att därefter länsveterinärexamen vid

samma högskola följde efter vissa väl meriterade tjänstår, framhåller föreningen,

att det syntes ligga i öppen dag, att för en veterinär med ovannämnda långa utbildning

och med i genomsnitt 13.5 tjänstår som distriktsveterinär en avlöning på

2,500 kronor icke motsvarade vare sig tidens krav eller tillnärmelsevis vad andra

statens befattningshavare med motsvarande utbildning och tjänstetid kunde påräkna

i ekonomisk ekvivalent för sina mångåriga studier och sitt nedlagda arbete.

Konkurrensen hade under senare åren betydligt minskat den privata praktik,

till vilken länsveterinärerna med nuvarande otillräckliga löner vore hänvisade för

sin huvudsakliga utkomst.

Vid en jämförelse med motsvarande förhållanden för distriktsveterinärerna

syntes det även vara ofrånkomligt, att länsveterinärernas ställning visade sig vara

distriktsveterinärernas rent av underlägsen i ekonomiskt avseende.

Då för erhållandet av full pension — fortsätter föreningen — det vore stadgat,

att länsveterinär skulle hava 65 levnads- och 25 tjänstår, men de 25 tjänståren

måste hava intjänats såsom länsveterinär, kunde, såsom framginge av en i framställningen

intagen tabell, icke ens hälften av dåvarande tjänstinnehavare komma

i åtnjutande av den fulla pensionen. Det syntes föreningen framstå såsom ett rättvist

önskemål, att de för åtnjutande av full pension stadgade tjänståren såsom

länsveterinär reducerades till ett mindre antal, lämpligen 20, ävensom att denna

bestämmelse gjordes retroaktivt gällande för samtliga dåvarande innehavare av

1 äns veterinär tj änster.

Föreningen funne det vidare ur såväl statens som länsveterinärernas synpunkt

fördelaktigare, om deras semesterfråga löstes på det sättet, att länsveterinärerna

tillerkändes ett årlig semesterarvode å 300 kronor — med rättighet att kon
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Medicinal
styrelsen.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 184.

centrera detta till 600 kronor vartannat år — samt att länsveterinärerna däremot

förpliktades att själva avlöna sin vikarie.

Den nuvarande avlöningen av länsveterinärerna byggde — säges det av föreningen

— uppenbarligen på den förutsättningen, att länsveterinären genom sin

privata praktik vid sidan av tjänsten skulle kunna erhålla den inkomst, varav han

genom sin ställning vore i oavvisligt behov för sitt och sin familjs uppehälle. Så

mycket mera nedslående vore det då att finna, att icke mindre än 50 procent av

landets länsveterinärer på sin privata praktik icke kunde erhålla en inkomst, som

överstege 8,000 kronor.

Ett fåtal länsveterinärer åtnjöte även annan inkomst än den, som praktiken

gåve, såsom t. ex. i ett par städer arvode för köttbesiktning, eller också av rent

enskild verksamhet, som de tvingades att utöva för förbättrandet av sin ekonomiska

ställning, såsom utövande av försäkringsagenturverksamhet, biträdande lärartjänst

vid lantbruksinstitut eller dylikt. Att emellertid sistberörda inkomster hölie

sig på en synnerligen blygsam nivå ansåge föreningen framgå av en i framställningen

intagen tabell.

I en tabell har föreningen därefter sökt åskådliggöra länsveterinärernas »samlade

inkomst utom lön», varvid föreningen konstaterar det faktum, att 50 procent av

landets länsveterinärer icke hade inkomster vid sidan av lönen, vilka överstege

4,000 kronor.

Slutligen yttrar föreningen, att, därest det skulle vara möjligt att till länsveterinärtjänsterna

erhålla de mera framstående bland distriktsveterinärerna, det

vore en absolut nödvändighet att göra dessa tjänster i löne-, semester- och pensionshänseende

så utrustade, att de verkligen förmådde utöva en lockelse i jämförelse

med landets övriga veterinär tjänster, d. v. s. att länsveterinärtjänsterna vore

förenade med sådana löneförmåner, att dessa motsvarade och uppvägde vad andra

veterinärtjänster erbjöde sina innehavare, ävensom att de någorlunda motsvarade den

utbildning, som fordrades hos länsveterinäraspiranten, den långa tjänstetid han redan

ägde, de omfattande och ansvarsfulla krav, som länsveterinärtjänsten ställde å sin

innehavare, samt den ställning och betydelse för den allmänna husdjursvården i

riket, vilka tillkomme landets länsveterinärer. Huru litet de nuvarande löne-.

semester- och pensionsförhållandena vore ägnade att motsvara de krav, som rättvisligen

kunde ställas å desamma, syntes föreningen bäst framgå av det ringa och

ständigt sjunkande antal sökande, som under åren 1900—1917 anmält sig till ledigförklarade

länsveterinärtjänster.

På grund av erhållen remiss har medicinalstyrelsen, efter hörande

av medlemmen av styrelsens veterinära råd, länsveterinären J. O. Högvall,

den 25 februari 1919 avgivit yttrande i föreliggande ärende.

De skäl — yttrar medicinalstyrelsen — som i styrelsens utlåtande år 1908

anfördes för en förbättring av länsveterinärernas ställning, ägde på det hela taget

alltjämt giltighet. I betraktande av de numera betydligt stegrade levnadskostnaderna

samt med hänsyn jämväl till att länsveterinärernas privata verksamhetsområden

alltmer inskränktes, ju flera distriktsveterinärtjänster inrättades och ju

flera privat praktiserande veterinärer sloge sig ned i landsorten, syntes det styrelsen

vara uppenbart, att staten mera än hittills måste ekonomiskt understödja länsveterinärerna;

detta även ur den synpunkten att länsveterinärtjänsterna, om till

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kung!. Majds proposition Nr 134. 9

dessa skulle kunna erhållas de skickligaste bland distriktsveterinärerna — från

vilken kategori av veterinärer länsveterinärkåren ju i allmänhet rekryterades — borde

vara så ekonomiskt fördelaktiga, att även de skickligaste bland distriktsveterinärerna

skulle finna med sin fördel förenligt att söka anställning som länsveterinärer.

Med fäst avseende härpå ansåge sig medicinalstyrelsen, som redan förut tillstyrkt

högre löneförmåner åt länsveterinärerna än de nu gällande, böra hemställa om

bifall till länsveterinärföreningens framställning om förbättrade avlöningsförmåner;

och hade styrelsen för sin del icke något att invända varken emot att länsveterinärs

grundlön bestämdes till 5,000 kronor eller mot att honom tillerkändes två ålderstillägg,

vartdera å 500 kronor, efter respektive 5 och 10 år. Dock ansåge styrelsen,

att den av länsveterinärföreningen föreslagna proportionen mellan lönens och tjänstgöringspenningarnas

storlek borde bringas mera i överensstämmelse med i detta avseende

i allmänhet gällande praxis.

Vidkommande därefter frågan om länsveterinärernas pension funne styrelsen

densamma lämpligen böra bestämmas till 4,000 kronor. Styrelsen ansåge sig vidare

böra föreslå, att de angående villkor för åtnjutande av pension som länsveterinär

nu gällande bestämmelser måtte ändras så till vida, att länsveterinär berättigades

till full pension vid 65 levnadsår och 20 tjänstår såsom länsveterinär. Styrelsen

hemställde, att pensionen måtte under sålunda angivna villkor fastställas att utgå

till samtliga dåvarande innehavare av länsveterinärtjänst.

Beträffande frågan om beredande av semester åt länsveterinärerna vidhölle

styrelsen det förslag till lösandet av länsveterinärernas semesterfråga, som styrelsen

framlagt i en underdånig skrivelse den 27 augusti 1918. Bland föreskrifter, som

styrelsen därvid föreslagit, syntes i främsta rummet böra framhållas skyldighet för

den semesterledige länsveterinären att tillhandahålla fri bostad åt vikarien.

Slutligen yttrar styrelsen, att, vid bifall till vad styrelsen sålunda föreslagit

angående lönereglering för länsveterinärerna och i samband därmed stående förhållanden,

ansåge sig styrelsen nu liksom vid föregående tillfällen böra framhålla

nödvändigheten av att länsveterinärernas tjänstgöringsskyldighet utvidgades med

avseende å ett kraftigare deltagande vid bekämpandet av tuberkulosen bland nötkreaturen,

en fråga, som enligt styrelsens mening under den närmare framtiden

torde bliva aktuell med anledning av väckt spörsmål om ytterligare åtgärder till

nötkreaturstuberkulosens bekämpande.

Sedan detta ärende remitterats till löneregleringskommittén, härtill

kommittén från länsveterinärerna G. E. Nordensson och P. Berg!)

»på uppdrag närmast av länsveterinärer i de fyra nordligaste länen»

inkommit en framställning, att kommittén vid utarbetande av förslag

till lönereglering för länsveterinärer måtte taga i övervägande lämpligheten

av att låta även länsveterinärkåren »komma i åtnjutande av löneförmåner

i form av dyrorts- respektive kallortstillägg såsom för vissa

andra tjänstemannagrupper redan vore medgivet eller nu komme att

vinna tillämpning».

Löneregleringskommittén har i utlåtande den 29 januari 1920

anfört:

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 110 höft. (Nr 134.)

Lönc
regleringt
kommittén.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Ktmgl. Maj.ts proposition Nr 134.

>Vid behandlingen av förevarande, till kommittén remitterade ärende har

inom kommittén en viss tvekan yppats, huruvida, då en allmän revision av löneregleringar

inom den civila statsförvaltningen är nära förestående, man nu borde

skrida till en omreglering av avlöningsförmånerna för länsveterinärerna.

I betraktande av vad i vissa hänseenden blivit i ärendet anfört till stöd för

behovet av sådan omreglering och särskilt med hänsyn till jämförelsen med distriktsveterinärer,

varav ock föranletts vid 1919 års lagtima riksdag en provisorisk reglering

av pensionsunderlaget för länsveterinärer, har kommittén ansett sig ej kunna

tillstyrka, att omregleringen av länsveterinärernas avlöningsförmåner varder undanskjuten.

Angeläget är emellertid, att omregleringen sker så, att den ej må verka

föregripande på den blivande allmänna revisionen.

Såväl svenska länsveterinärföreningen som medicinalstyrelsen hava hemställt,

att begynnelseavlöningen å stat för länsveterinär måtte sättas till 5,000

kronor med bibehållande av de två ålderstilläggen, vartdera å 500 kronor.

En så stor förhöjning av begynnelseavlöningen kan kommittén icke tillstyrka.

Föreningen har klagat över att så många länsveterinärer hava en alltför

ringa inkomst av enskild veterinärpraktik och hänvisar i sådant hänseende i sin

framställning till en tabell över ''taxerad inkomst av praktik’. Enligt inhämtade

upplysningar avser emellertid nämnda tabell likasom två andra tabeller — angående

''annan inkomst än av praktik och lön’ samt ''samlad inkomst utom lön’ — förhållandet

under åren 1917 och 1918. Bemärkas bör härvid, att länsveterinär ej får

i sin enskilda praktik beräkna högre ersättning än enligt taxan för de statsbidrag åtnjutande

distriktsveterinärernas inom länet tjänstförrättningar, men att genom särskilda

kungörelser sistberörda taxa för tiden från och med den 1 juli 1918 tillsvidare

intill slutet av år 1920 höjts, i ty att de i taxan bestämda arvoden få utgå

med belopp, som äro hälften högre än vad i taxan angivits.

Med hänsyn till de avsevärda extra inkomster, som torde komma ej så få

länsveterinärer till del, har kommittén ansett sig vid den egentligen mera provisoriska

än definitiva lönereglering, varom nu är fråga, ej kunna för länsveterinärer

i allmänhet tillstyrka större förhöjning av begynnelseavlöningen å stat än från

2,500 till 4,000 kronor, varav 2,500 kronor lön och 1,500 kronor tjänstgöringspenningar.

Ålderstilläggen skulle fortfarande vara två, vartdera å 500 kronor, efter respektive

fem och tio år.

Men då tvivelsutan inom vissa distrikt, i all synnerhet inom det nordligaste

Sverige, inkomsterna av enskild veterinärpraktik kunna vara jämförelsevis mindre

betydande och därtill kommer, att tjänstgöringen för länsveterinärerna inom dessa

distrikt torde kunna anses i regel vara mera betungande än vad eljest i allmänhet

är fallet, har kommittén ansett sig för länsveterinärer i de fyra nordligaste länen

böra föreslå särskilda avlöningstillägg å 500 kronor, att utgå i samma ordning som

tjänstgöringspenningar.

För närvarande äro vissa av rikets län uppdelade i två särskilda länsveterinärdistrikt.

Utan att nu vilja, i saknad av närmare utredning, föreslå någon indragning

av tjänster, har dock kommittén ansett sig böra framhålla önskvärdheten

av att, då inom ett län med två länsveterinärdistrikt, det ena genom tjänstinnehavarens

avgång blir ledigt, behörig utredning kommer till stånd, huruvida ej

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj ds proposition Nr 134.

distrikten må kunna sammanslås. Kommittén har ansett möjligheten av sådan

sammanslagning böra komma till uttryck vid avlöningsvillkorens avfattning.

Beträffande frågan om semester för länsveterinärerna åberopar löneregleringskommittén

sina utlåtanden den 1 maj och den 19 september 1919. Kommittén

kan alltså, lika litet som medicinalstyrelsen, tillstyrka den lösning av denna fråga,

som föreslås i svenska länsveterinärföreningens framställning den 1 november 1918.

I fråga om pensionsbestämmelserna för länsveterinärer anser kommittén

lämpligast, att fortfarande tillsvidare må gälla beträffande pensionsunderlag vad som

bestämdes vid 1919 års lagtima riksdag; och då i enlighet med riksdagens önskan

och på grund av Kungl. Maj:ts uppdrag för närvarande är under utredning hos

löneregleringskommittén spörsmålet, huruvida samt i jakande fall i vilken omfattning

och under vilka förutsättningar statstjänsteman bör vid tjänstårsberåkning i

pensionshänseende få tillgodoräkna sig verksamhet annorledes än i statstjänst, torde

frågan om nedsättning från 25 till 20 av tjänståren för länsveterinär för erhållande

av hel pension böra tills vidare anstå.»

Kommittén har därefter framlagt stat för länsveterinärer, upptagande

8 länsveterinärer i de fyra nordligaste länen med begynnelselön

av 4,500 kronor för en var och 24 dylika befattningshavare i övriga

län med var och en 4,000 kronors begynnelselön. Staten slutar på

132,000 kronor.

Därjämte har kommittén framlagt förslag till avlöningsvillkor och

övergångsbestämmelser.

Slutligen har kommittén uttalat att, därest för år 1921 tillfällig

löneförbättring skulle komma till stånd för vissa befattningshavare inom

den civila statsförvaltningen, den dock ej tänkt sig, att sådan skulle

komma länsveterinärer till del, varemot givetvis eventuella dvrtidstillägg

borde utgå enligt blivande allmänna regler.

Beträffande frågan om semester åt länsveterinärerna torde jag få

anmäla även följande ärende.

I skrivelse den 27 augusti 1918 hemställde medicinalstyrelsen, att

Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för att länsveterinärerna måtte

komma i åtnjutande av semester under eu månad varje år eller under

två månader vart annat år, enligt de närmare föreskrifter, som kunde

varda meddelade, samt att tillika måtte anvisas dels ett förslagsanslag

av 9,600 kronor till avlönande av vikarier under semestertiden och dels

nödiga medel till reseersättningar åt vikarierna. Såsom föredöme för

bestämmelser i detta syfte åberopade styrelsen motsvarande föreskrifter

beträffande förste provinsialläkare och provinsialläkare (kungörelse 15

september 1911, bihang nr 55, jämförd med läkarinstruktionen 30 de
-

Semeater åt

länsveterinärer.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 134.

ceraber 1911, nr 163, § 17 inom. 1 och § 40 mom. 2). Dagavlöningen

till länsveterinärs vikarie hade beräknats till 10 kronor. De härtill erforderliga

medlen syntes kunna utgå antingen av förslagsanslaget till

förekommande och hämmande av smittsamma sjukdomar hos husdjuren

eller av särskilt anslag. Reseersättningarna borde utgå från nionde

huvudtitelns anslag til! rese- och traktamentspenningar.

Statskontoret erinrade i utlåtande den 14 mars 1919, att frågan

om semester åt länsveterinärerna varit uppe redan år 1908 men då ansetts

icke böra föranleda åtgärd. Emellertid ville statskontoret ifrågasätta,

om ej skäl förefunnes för en framställning till riksdagen i enlighet

med medicinalstyrelsens förslag.

Löneregleringskommittén avgav infordrat yttrande den 1 maj 1919.

Under erinran att under senare tid ett allt större antal av statens belattuingshavare

kommit i åtnjutande av semesterförmån, .förklarade kommittén

sig ej längre vilja motsätta sig, att semester bereddes länsveterinärerna

enligt medicinalstyrelsens förslag. Mot ersättningsbeloppet- till

vikarie av 10 kronor för dag ansåge sig kommittén ej böra göra någon

erinran. Vad åter anginge förslaget om reseersättning åt vikarierna

framhölls, att medicinalstyrelsen icke angivit, huru styrelsen tänkt sig

vikariernas anskaffande — från närmare eller fjärmare håll — eller hur

vikariernas ställning till de ordinarie tjänstinnehavarna skulle bliva i

fråga om övertagandet av enskild veterinärpraktik.

Med anledning av sistnämnda yttrande har medicinalstyrelsen i

utlåtande den 13 maj 1919 anfört, att såsom vikarier kunde ifrågakomma

antingen någon å länsveterinärens station eller i dess närhet boende

distriktsveterinär eller ock civil veterinärstipendiat eller annan legitimerad

veterinär. Distriktsveterinärer funnes i 7 fall bosatta å länsveterinärs

stationsort eller helt nära densamma. På ett flertal platser funnes

även militärveterinärer eller andra privat praktiserande veterinärer, med

vilka överenkommelse om semestervikariat borde kunna träffas. Skulle

civil veterinärstipendiat eller annan legitimerad veterinär ifrågakomma

till vikarie, skulle givetvis medicinalstyrelsen söka ordna så, att minsta

kostnad uppstode för statsverket. Beträffande länsveterinärers privata

praktik borde framhållas, att densamma under sommarmånaderna, då

semester väl i allmänhet ifrågakomme, vore liksom för alla veterinärer

minst omfattande.

Löneregleringskommittén har den 19 september 1919 ånyo yttrat

sig i ärendet och därvid anfört:

Ur medicinalstyrelsens skrivelse i ärendet den 27 augusti 1918 ville kommittén

erinra om följande.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj: t* proposition Nr JM. 13

I sammanhang med där gjord jämförelse i semesterhänseende med förste

provinsialläkare och provinsialläkare hade styrelsen omnämnt, att i avseende å dessa

läkares semester praktiserats, att vederbörande läkare kunnat uppdela honom under

ett och samma är tillkommande semester i flera perioder, likväl under förutsättning

att vikarie kunde av honom själv anskaffas i de fall, då medicinalstyrelsen

icke hade sådan disponibel, och med iakttagande av att reseersättning icke utginge

av statsmedel mer än för ett semesterförordnande.

Å andra sidan hade styrelsen framhållit, att semester icke torde komma att

beviljas länsveterinär annat än under sådana förhållanden, att allt med avseende å

förekomsten av smittsamma husdjurssjukdomar vore lugnt såväl inom vederbörande

länsveterinärs som ock angränsande länsveterinärers tjänstedistrikt, samt dessutom

under villkor, att länsveterinär skulle vara skyldig återinträda i tjänst, för såvitt

detta befunnes vara erforderligt.

I sådant fall kunde ju alltså det allmännas intresse komma att påfordra, att

länsveterinär utan sitt tillgörande finge sin semester uppdelad i flera perioder; och

då skulle följaktligen rese- och traktamentsersättning rimligtvis kunna böra. utgå

av statsmedel för mer än ett semesterförordnande under samma år.

Då medicinalstyrelsens framställning avsåge vidtagande av åtgärd för att

länsveterinärerna måtte komma i åtnjutande av semester enligt de närmare föreskrifter,

som kunde varda meddelade, antoge kommittén att, i händelse av bifall

till framställningen, nu antydda omständigheter även komme i betraktande vid avfattandet

av nämnda föreskrifter.

Under detta antagande och med avseende å vad medicinalstyrelsen i dess

utlåtande den 13 maj 1919 i ovanberörda hänseenden anfört till stöd för sin framställning,

ville kommittén ej vidare motsätta sig, att rese- och traktamentsersättning

måtte kunna i enlighet med blivande föreskrifter utgå av statsmedel till vikarie

för semesterledig länsveterinär för resa till länsveterinärens stationsort för övertagande

av förordnandet och för återresa från nämnda ort vid förordnandets slut.

Det må vidare erinras, att sedan Kungl. Maj:t den 8 oktober 1910

meddelat vissa föreskrifter angående ersättning till vikarierande länsveterinärer

m. m., Kungl. Maj:t den 10 oktober 1919 med anledning

av framställning av medicinalstyrelsen förordnat, att den, som vederbörligen

förordnades att uppehålla länsveterinärtjänst antingen under

vakans eller under innehavare av sådan tjänst på grund av sjukdom

eller förordnande på annan tjänst eller ock för fullgörande av annat

offentligt uppdrag beviljad tjänstledighet, skulle äga åtnjuta resekostnads-

och traktamentsersättning för resorna till och från tjänstgöringsorten

samt, förutom den honom enligt av Kungl. Maj:t fastställda taxor

tillkommande ersättning, arvode av 10 kronor om dagen, vartill skulle

i första rummet användas vad den ordinarie länsveterinären kunde vara

skyldig avstå av sin lön. Nu oinförmälda ersättningar skulle utgå av

förslagsanslaget till förekommande och hämmande av smittsamma sjukdomar

bland husdjuren.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Medicinal
styrelten.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 134.

Medicinalstyrelsen har den 10 februari 1920 avgivit utlåtande i

ärendet. Styrelsen har därvid uttalat, att vad styrelsen i sitt utlåtande

den 25 februari 1919 anfört syntes alltjämt giva fullt fog för, att begynnelseavlöningen

för länsveterinärerna måtte sättas till det då föreslagna

beloppet av 5,000 kronor, och styrelsen kunde för sin del icke

se, att en blivande allmän revision av löneregleringarna skulle, om

denna begynnelselön fastställdes, komma att föregripas, särskilt om i

betraktande toges, dels att föregående lönereglering för länsveterinärerna

enligt styrelsens förmenande stannat vid ett för ringa belopp dels penningvärdets

avsevärda fall och levnadskostnadernas betydande stegring,

sedan 1909 års lönereglering genomfördes.

Medicinalstyrelsen ansåge sig också böra ännu eu gång framhålla

vikten av att länsveterinärernas avlöniDg gjordes så mycket förmånligare

än distriktsveterinärernas, att man vid tillsättning av länsveterinärtjänster

kunde påräkna att till dessa befattningar erhålla de skickligaste bland

distriktsveterinärerna. Det borde ock erinras därom, att distriktsveterinärernas

löneförmåner alltjämt förbättrades. Såsom exempel kunde anföras,

att begynnelselönen för distriktsveterinärerna inom Västernorrlands

län med inberäknande av statsbidraget, men frånsett dyrtidstillägget,

från och med år 1920 utginge med 4,100 kronor och slutlönen efter 20

års tjänstgöring, därav minst 15 år inom länet, med 5,300 kronor.

Men icke allenast distriktsveterinärernas utan även de kommunala köttbesiktuingsmännens

och besiktningsveterinärernas vid de under offentlig

kontroll ställda slakterierna avlöningsförmåner förbättrades allt mera. Om

länsveterinärernas avlöning icke sattes i proportion till övriga veterinärers

löner, bleve länsveterinärinstitutionen naturligtvis härpå lidande,

vilket måste bliva till skada för det allmänna. Medicinalstyrelsen ansåge

sig ock böra fästa uppmärksamheten på, att de med länsveterinärerna i

viss grad likställda förste provinsial- och provinsialläkarna genom 1919

års riksdags beslut erhållit avsevärt förbättrade avlöningsförhållanden.

För egen del hade medicinalstyrelsen icke något att erinra mot

kommitténs förslag i vad det avsåge ett särskilt avlöningstillägg åt länsveterinärerna

i de fyra nordligaste länen, vilket förslag syntes styrelsen

mycket behjärtansvärt.

Vidkommande kommitténs förslag om utredning huruvida icke, då

inom ett län med två länsveterinärdistrikt det ena genom tjänstinnehavarens

avgång bleve ledigt, distrikten skulle kunna sammanslås, hade

medicinalstyrelsen så mycket mindre att däremot erinra, som styrelsen

redan i utlåtande den 13 februari 1917 angående ordnande av veterinärförhållandena

i Torsby i Värmlands län framlagt förslag i denna riktning.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 134.

1 övrigt liar medicinalstyrelsen icke framställt någon erinran med

anledning av kommitténs föreliggande förslag.

I likhet med medicinalstyrelsen och löneregleringskommittén anser Vepartementtjag

förhållandena numera motivera en höjning av länsveterinärernas av- oA«A»- löningar. I synnerhet efter de ökningar avlöningarna till distriktsveterinärer

och andra veterinära befattningshavare under senare tid flerstädes

undergått är detta nödvändigt för att kunna fortfarande till länsveterinärer

förvärva de mest dugande och lämpliga personer.

Löneregleringskommittén har ansett, alt med hänsyn till den förestående

allmänna revisionen av de civila stafstjänstemännens avlöningar

länsveterinärernas begynnelseavlöning icke borde höjas till mer än 4,000

kronor, respektive 4,500 kronor inom de fyra nordligaste länen. Kommittén

har vidare uttalat, att den icke tänkt sig, att tillfällig löneförbättring,

om sådan för år 1921 komme till stånd för vissa befattningshavare

inom den civila statsförvaltningen, skulle komma länsveterinärerna

till del. Då dessas avlöning nu, inberäknat lönetillägget å 625 kronor,

uppgår till 3,125 kronor, skulle den effektiva ökningen bliva allenast

875 kronor. Denna ökning synes mig visserligen vara tillmätt i minsta

laget, även med beaktande att dyrtidstillägget ökas genom att beräknas

på det höjda avlöningsbeloppet. I betraktande av vad kommittén anfört

angående vikten av att icke föregripa resultaten av nyssnämnda

revision, anser jag mig dock icke kunna tillstyrka någon avvikelse från

kommitténs förslag i dessa delar.

Vad kommittén anfört i fråga om utredning angående eventuell

indragning av länsveterinärtjänst inom län, där mer än en dylik befattning

finnes, synes beaktansvärt och torde böra iakttagas..

Angående länsveterinärernas semesterfråga instämmer jag med

löneregleringskommittén. Bestämmelser härom hava av kommittén införts

i de föreslagna avlöningsvillkoren. Arvode till vikarien har av

medicinalstyrelsen år 1918 med instämmande av löneregleringskommittén

föreslagits till 10 kronor för dag. Det vill dock synas mig, som om

detta belopp kan under vissa förhållanden, särskilt om vikarien måste

lämna inkomstgivande egen praktik å annan ort, samt med hänsjrn till

ökningen i levnadskostnaderna vara väl lågt och att det därför bör vara

Kungl. Maj:t obetaget att för de fall, då sådant prövas nödigt, höja beloppet.

Såväl dessa arvoden som förekommande reseersättningar till

vikarie synas böra utgå från det under nionde huvudtiteln uppförda

förslagsanslaget till förekommande och hämmande av smittsamma sjukdomar

bland husdjuren.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 134.

Någon ändring i den i fjol beslutade bestämmelsen om länsveterinärernas

pensionsunderlag finner jag lika litet som kommittén nu böra

ske. Ej heller bör nu någon åtgärd vidtagas i fråga om ändring i det

för pension stadgade antalet tjänstår.

På grund av vad sålunda anförts får jag framlägga följande förslag

till stat för länsveterinärer att tillämpas från och med år 1921:

Tjänst-

Särskilt

Lön

gö rings-

avlö-

Summa

pennin-

nings-

gar.

tillägg

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Västerbottens, Jämtlands, Väster-

norrlands och Norrbottens län.

1 länsveterinär ........................

2,500

1,500

500

4,500

7 d:o

17,500

10,500

3,500

31,500

Efter 5 år kan lönen höjas

mod 500 kronor och efter

Samtliga övriga lön.

10 år med ytterligare

t länsveterinär ........................

2,500

1,500

—

4,000

500 kronor.

23 <l:o

57,500

34,500

92,000

Säger

_

—

_

132,000

Anm. Intill dess annorlunda kan varda bestämt, skall pensionsunderlaget för länsveterinärer

utgöra 3,500 kronor med tillägg av 500 kronor efter intjänande av bägge ålderstilläggen såsom sådan.

I överensstämmelse med löneregleringskommitténs förslag torde

för åtnjutande av de i denna stat upptagna avlöningsförmåner böra

stadgas följande villkor och bestämmelser:

i fråga om ändrad tjänstgöringsskyldighet, förening av tjänster m. rabatt

länsveterinär skall vara underkastad såväl den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet

eller jämkning i åligganden som ock den utvidgning eller reglering av

tjänstgöringsområde, som kunna varda föreskrivna,

att med länsveterinärtjänst icke må förenas annan tjänst å rikets eller riksdagens

stat,

att med länsveterinärtjänst icke heller må förenas vare sig uppdrag såsom

ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts

oktroj försett eller blivit såsom aktiebolag registrerat, eller befattning såsom tjänsteman

i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag som helst,

så framt ej medicinalstyrelsen, uppå därom gjord framställning och efter prövning,

att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka hinderligt för

tjänstgöringen såsom länsveterinär, finner uppdraget eller befattningen kunna få tills

vidare mottagas och bibehållas:

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Knntjl. Maj:is proposition Nr 134.

i fråga om avlöningsförmåners uppbärande m. m.:

att tjänstgöringspenningar ävensom särskilt avlöningstillägg få uppbäras endast

för den tid, länsveterinär verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för den

tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som förordnats

att uppehålla befattningen;

att länsveterinär, som åtnjuter semester eller annan tjänstledighet, skall till

vikarien avstå det arvode enligt taxa, vilket belöper å de av vikarien verkställda

tjänstegöromål;

att den, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger uppbära

hela lönen, men att den, som eljest undfår ledighet, såsom för svag hälsas vårdande,

enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos riksdagen, dess utskott eller revisorer eller

andra särskilda uppdrag, eller i behörig ordning avstänges från tjänstgöring eller

av annan anledning är lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att

under ledigheten utöver sina tjänstgöringspenningar och arvode enligt taxa, varom

nyss är stadgat, ävensom sitt särskilda avlöningstillägg, där sådant utgår, avstå så

mycket av lönen, som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest prövas

skäligt;

att, därest emellertid länsveterinär i följd av kroppsskada, ådragen under

tjänstutövning, blivit tills vidare oförmögen till tjänstgöring, avlöningen å stat må.

såsom undantag från vad ovan är stadgat, kunna, efter medicinalstyrelsens beprövande,

till honom utgå oavkortad under högst sex månader; ankommande på

prövning av Kungl. Maj.t, till huru stor del avlöning kan böra till den skadade utgå

efter omförmälda tid av sex månader;

att avlöning ej må utgå till länsveterinär för tid, varunder han avhållit sig

från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller

kunna styrka giltigt förfall;

att, därest länsveterinär varder avstängd från tjänstgöring eller i häkte tagen,

den del av hans avlöning, som icke av medicinalstyrelsen prövas böra användas till

befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida medicinalstyrelsen

ej finner skäligt låta honom uppbära något därav;

att den, som tillträder den nya avlöningsstaten, skall vara skyldig underkasta

sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, omreglering av extra inkomster, som kunna

åtfölja länsveterinär befattning eller utgå för bestyr i sammanhang därmed; samt

att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande eller

dödsfall själva lönen utgår till månadens slut;

i fråga om ålderstillägg :

att beträffande förhöjning av lönen efter viss tids fortsatt innehavande av

länsveterinärtjänst tidpunkten

för första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor att

innehavaren under mera än fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för att

vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt sin egen eller, på grund av förordnande,

annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att

härvid icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit semester eller ledighet

för fullgörande av värnplikt,

och för andra förhöjningen efter ytterligare fem år, på samma villkor,

under iakttagande, vad var och en av omförmälda löneförhöjningar angår,

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. Ilo höft. (Nr 134.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition Nr J34.

att den högre avlöningen ej får tillträdas förr än vid början av kalenderåret näst

efter det, varunder den stadgade tjänståldern blivit uppnådd; börande löntagare vid

bestämmandet av rätten till löneförhöjning tillgodoräknas den tid, som före den nya

avlöningsstatens trädande i kraft förflutit från hans tillträdande till befattningen,

dock icke tid före år 1902;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande av löneförhöjning,

redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han enligt bestämmelserna i

lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension är skyldig att avgå från

tjänsten, icke må tillträda samma förhöjning;

i fråga om semester, skyldighet att avgå från tjänsten och pensionsrätt:

att semester må, när sådant kan ske utan hinder för göromålens behöriga

gång, av medicinalstyrelsen, på därom gjord framställning, beviljas länsveterinär

under antingen en månad årligen eller två månader vartannat år, med skyldighet

för länsveterinär att tillhandahålla eller bekosta fri bostad för vikarien samt iakttaga

de övriga föreskrifter uti ifrågavarande hänseende, som kunna varda meddelade;

samt

att i fråga om skyldighet att från tjänsten avgå ävensom i fråga om rätt

till pension skall gälla vad i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension

är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande eller, såvitt angår innehavare

av befattning, som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgat.

Den nu • av mig tillstyrkta staten slutar på 132,000 kronor eller

52,000 kronor mer än den nu gällande. Med sistnämnda belopp bör

alltså anslaget till länsveterinärer och veterinärstipendiater ökas. Det

kommer då att uppgå till 138,500 kronor.

Jag hemställer nu, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att

dels godkänna det av mig framlagda förslaget till stat för länsveterinärer,

att tillämpas från och med år 1921, ävensom de villkor

och bestämmelser, som av mig föreslagits för åtnjutande av de i samma

stat upptagna avlöningsförmåner;

dels förklara, att envar, som med eller efter ingången av år 1921

tillträder befattning å nämnda stat, skall vara pliktig underkasta sig

ovannämnda villkor och bestämmelser, samt att de förutvarande länsveterinärer,

vilka icke före viss av Kungl. Maj:t bestämd dag anmäla,

att de vilja underkasta sig den njm avlöningsstaten samt nämnda villkor

och bestämmelser, och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola

varda bibehållna vid dem enligt dittills gällande ordinarie stat tillkommande

avlöningsförmåner ävensom, i den mån ej annat föranledes av

bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension,

vid den rätt till pension, som dittills tillkommit dem;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:tu /iroposition Nr 134. IV

dels ocl>, vid bifall härtill, höja ordinarie anslaget till länsveterinärer

och veterinärstipendiater från .................................. kronor 86,500

med ............................................................................................. » 52,000

till................................................................................................ » 188,500.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan blev av Hans Maj:t Konungen bifallen; och

skulle proposition i ämnet av den lydelse, bilaga . . .

till detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Rune Thygesen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. JoU 1920:53 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.is proposition angående lönereglering för länsveterinärer jämte två i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten