Sök i Ratio Lex

Angående tjänsteställningen för vissa befattningshavare vid statens järnvägar och postverket in. m

1920-02-13 · 31 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 30 av 31 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:148, Angående tjänsteställningen för vissa befattningshavare vid statens järnvägar och postverket in. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 148

1

Nr 148.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående tjänsteställningen

för vissa befattningshavare vid statens järnvägar

och postverket in. m.; given Stockholms slott den

13 februari 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

«civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen besluta

dels att under avdelningen A. av den vid avlöningsreglementet den

19 juni 1919 för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar

och statens vattenfallsverk såsom bilaga fogade förteckning skall

beträffande statens järnvägar från och med den 1 juli 1920 i 3:e lönegraden

upptagas befattningen förste portvakt,

dels ock att antalet av följande befattningar vid statens järnvägar

skall från och med den 1 juli 1920 utgöra:

järnvägsfullmäktig.............................. 3

sekreterare............................................. 8

förste sekreterare................................. 6

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

-vederbörande utskott.

GUSTAF.

F. Holmquist.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 123 käft. (Nr 148.)

401 20 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 148.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Han»

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13

februari 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petrén,

Nilson, _

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Departementschefen, statsrådet Holmquist anförde:

1 en till 1919 års lagtima riksdag den 25 april 1919 avlåten proposition

(nr 391) framlade Kungl. Maj:t förslag till gemensamt lönesystem

samt lönereglering för postverket, telegrafverket, statens järnvägar och

statens vattenfallsverk. Sedan riksdagen i skrivelse nr 287 anmält sitt

beslut i ämnet, utfärdade Kungl. Maj:t den 19 juni 1919 nytt avlöningsreglemente

för tjänstemän vid ifrågavarande verk (sv. förf.-saml. nr

343), vilket reglemente träder i kraft den 1 juli 1920. I en vid reglementet

såsom bilaga fogad tjänsteförteckning angivas de skilda lönegrader

inom den i reglementet införda löneplanen, till vilka de olika

befattningarna vid respektive verk äro att hänföra.

Riksdagen, som — med viss begränsning beträffande statens vattenfallsverk

— i huvudsak biträdde Kungl. Maj:ts förenämnda förslag till

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 148. 3

lönereglering för komniunikationsverken, uttalade emellertid i nämnda

skrivelse bland annat, att den knappt tillmätta tid, som stått till buds

för prövning av den omfattande och invecklade frågan, icke medgivit

eu så ingående granskning av förslaget, som varit önskvärd. Att reglementet

i ett eller annat avseende framdeles kunde befinnas böra jämkas,

funne riksdagen ej osannolikt, men syntes en dylik ändring ej böra vidtagas,

förr än erfarenhet från tillämpningen av reglementet kunnat vinnas.

Beträffande särskilt frågan om klassificeringen av befattningshavarna

hade riksdagen funnit det vara omöjligt att bilda sig en bestämd uppfattning,

i vad mån en rubbning i Kungl. Maj:ts förslag i fråga om en

eller annan befattning skulle återverka på andra personalgrupper. Av

dessa skäl hade riksdagen icke kunnat upptaga till prövning av olika

motionärer framförda yrkanden på ändring av befattningshavarnas placering

å tjänsteförteckningen. Riksdagen hölle dock före, att beträffande

vissa befattningar en närmare utredning kunde komma att giva vid handen,

att vissa omplaceringar av tjänsterna kunde vara motiverade.

Med föranledande av riksdagens nu berörda yttrande har järnvägsstyrelsen

i skrivelse den 29 september 1919 framlagt förnyat förslag

rörande vissa befattningshavares tjänsteställning, varjämte styrelsen även

gjort framställning om viss ändring i avlöningsreglementet samt i fråga

om antalet ordinarie befattningar inom styrelsen.

Vidare har generalpoststyrelsen i skrivelse den 22 oktober 1919

väckt förslag om vissa tjänstinnehavares vid postverket placering i

annan lönegrad.

Skrivelser i föreliggande ämnen hava jämväl inkommit från åtskilliga

personalsammanslutningar vid nu berörda verk.

Över järnvägsstyrelsens och generalpoststyrelsens ifrågavarande framställningar

har kommunikationsverkens lönenämnd avgivit särskilda

utlåtanden.

Av de sålunda till prövning föreliggande framställningarna ämnar

jag först till behandling upptaga dem, som avse befattningshavare vid

Statens järnvägar.

De av järnvägsstyrelsen i skrivelsen den 29 september 1919 ifrågasatta

förändringarna i fråga om tjänsteställningen för vissa befattningshavare

vid statens järnvägar avse de tre överinspektörerna och vissa

specialingenjörer inom järnvägsstyrelsen, övermaskinister å angfärja, portvakter

å lägst första klassens station samt byråchefens å förrådsbyråns

Allmänna

synpunkter.

Järnvägs
styrelsen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Löne
nämnden.

4 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 148.

närmaste man och ställföreträdare. Styrelsen har vidare föreslagit högre

avlöningsförmåner för kvinnliga bokhållare och upptagande i lönestaten

av en ny underbefälsbefattning vid maskinavdelningen, varjämte styrelsen

ifrågasatt viss ändring i avlöningsreglementet i fråga om bestämmelserna

rörande lokomotivtjänstpenningar. Slutligen har styrelsen förnyat sitt

föregående år väckta förslag om inrättande av en notariebefattning å

styrelsens utrikes taxebyrå.

I sin skrivelse har järnvägsstyrelsen jämväl anmält, att styrelsen

varit betänkt på att redan nu till statsmakternas prövning hänskjuta

frågan om inrättande av vissa ordinarie befattningar, vilka erfordras i

samband med ett definitivt ordnande av undervisningsväsendet vid statens

järnvägar, men att styrelsen av anförda skäl ansett sig böra avstå

från denna avsikt.

Järnvägsstyrelsen betonar i sin föreliggande skrivelse, att de nu

föreslagna förändringarna beträffande vissa befattningshavares tjänsteställning

allenast innebure en av tjänsternas egen natur rättvisligen påkallad

åtgärd. Det vore å ena sidan i tjänstens intresse av vikt att

särskilt beträffande ifrågavarande befälstjänster vid besättandet av tjänsterna

erhålla de å området mest dugande förmågorna, medan å andra

sidan den kostnadsökning, förslaget innebure, vore ytterst ringa i förhållande

till personalkostnaderna i sin helhet. Några större förändringar

kunde givetvis icke ifrågasättas förr än viss tids erfarenhet vunnits

av den nya den 1 juli 1920 ikraftträdande löneregleringen.

Kommunikationsverkens lönenämnd har i sitt utlåtande över järnvägsstyrelsens

förslag till en början i fråga om dessa allmänna synpunkter

anfört följande:

»Beträffande den angivna begränsningen av järnvägsstyrelsens nu framförda

yrkanden får lönenämnden även för sin del framhålla, att det icke synes böra

ifrågakomma att nu söka genomföra förändringar, som beröra själva organisationsformen

vid statens järnvägar eller grunderna för det vid 1919 års lagtima

riksdag antagna nya avlöningsreglementet. Det senare träder, som nyss anförts,,

icke i kraft förrän den 1 juli 1920, och då någon erfarenhet om detsammas verkningar

sålunda ännu icke föreligger, saknas på grund härav i varje fall anledning

att nu ifrågasätta annat än smärre jämkningar på enskilda punkter i detsamma.

Yad åter angår själva organisationen och dess huvudprinciper, torde det icke

vara ur vägen att här framhålla, hurusom statens järnvägars överrevisorer i sin

nyligen avgivna berättelse rörande granskningen av statens järnvägars räkenskaper

och förvaltning under år 1918 ansett sig böra ifrågasätta, huruvida icke tiden

nu vore inne att företaga utredning av organisationsfrågan i hela dess vidd,

d. v. s. av såväl järnvägsstyrelsens och linjeförvaltningarnas organisation som av

organisationens tillämpning. Dessutom må ock erinras därom, att under år 1910

av Kungl. Maj:t tillsatts en särskild kommission med uppdrag att företaga eu

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 148. 5

allsidig utredning angående de åtgärder, som böra vidtagas för erhållande för

framtiden av ett tillfredsställande resultat av driften vid statens järnvägar, varför

man torde böra räkna med möjligheten av vissa uppslag på nu ifrågavarande

område även från nämnda kommissions sida. Dessa omständigheter torde få

anses utgöra tillräcklig anledning att på nuvarande tidpunkt framgå med försiktighet,

då fråga är om organisatoriska detaljförändringar, vilka, även om de i och

för sig kunna synas relativt obetydliga, likväl äga samband med den bestående

organisationsformen i dess helhet.

Men även i fråga om sådana förändringar, mot vilka ur nu angivna synpunkter

någon principiell invändning måhända icke kunde göras, synes det lönenämnden,

att man bör taga i betraktande, hurusom flertalet av hithörande frågor

helt nyligen varit föremål för ingående övervägande särskilt av den kommitté,

som haft att förbereda den nya löneregleringen, och att statsmakterna vid granskning

av kommitténs förslag till det ännu icke ikraftträdda avlöningsreglementet

stannat för den inbördes placering av befattningarna m. m., som framgår av den

vid nämnda reglemente fogade tjänsteförteckningen. För att redan nu vissa omkastningar

härvidlag skulle kunna anses motiverade, torde man därför med fog

kunna uppställa såsom villkor, att nya eller åtminstone tidigare icke tillräckligt

betonade skäl till dylika åtgärder komme till synes. Då lönenämnden beträffande

de nu föreliggande framställningarna från järnvägsstyrelsen i flera fall icke ansett

sig kunna tillstyrka styrelsens förslag, har detta i allmänhet Imf t sin grund däri,

att lönenämnden icke ansett sådana nya synpunkter hava framkommit, vilka motiverat

ett frångående av den uppfattning, som vid frågornas tidigare dryftande

inom kommunikationsverkens lönekommitté visat sig omfattas av dennas flesta

ledamöter.»

Med hänsyn till de omfattande förändringar i avlöningsförhållandena

vid kommunikationsverken, som föregående år genomfördes, har

det nya reglementet givetvis icke kunnat erhålla sådan avfattning, att

icke vissa jämkningar däri kunna ifrågasättas. Då emellertid löneregleringen

framkommit efter en flerårig ingående utredning, senast utförd

av kommunikationsverkens lönekommitté, samt reglementet varit föremål

för noggrant övervägande, synes det väl motiverat att avvakta någon tids

erfarenhet innan ändringar företagas, såvida icke särskilda skäl tala för

sådana åtgärders omedelbara vidtagande. Vad angår järnvägsstyrelsens

nu föreliggande framställning är att märka, att densamma huvudsakligen

utgör ett förnyande av en del tidigare framlagda förslag, vilka hittills

icke lett till av styrelsen önskat resultat. I den mån framställningen

sålunda > redan varit föremål för statsmakternas prövning, anser jag i

likhet med lönenämnden, att, därest icke nya vägande omständigheter

sedermera tillkommit, de ifrågasatta ändringarna för närvarande icke

böra vidtagas. Efter en prövning av järnvägsstyrelsens framställning

ur nu angivna synpunkter har jag ansett densamma böra föranleda åtgärder

från Kungl. Majrts sida allenast i fråga om tjänsteställningen för

vissa portvakter samt för b}rråchefens å förrådsbyrån närmaste man och

Departements
chefen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 148.

Överinspek
törerna.

Järnvägs
styrelsen.

Löne
nämnden.

Departements
chefen.

ställföreträdare. Styrelsens i övrigt framlagda förslag synas icke vara av

beskaffenhet att för närvarande kunna bifallas, och kommer jag i det

följande att allenast i största korthet beröra desamma. Däremot ämnar

jag i detta sammanhang till närmare behandling upptaga väckt fråga

om en utvidgning av fullmäktiginstitutionen hos järnvägsstyrelsen.

Gällande avlöningsstat för statens järnvägar upptager tre överinspektörer,

avsedda för övervakande av säkerhets-, maskin- resp. trafiktjänsten.

Av dessa befattningar har öveidnspektören för säkerhetstjänsten,

till en början benämnd säkerhetsinspektör, uppförts på ordinarie

stat från och med år 1917 och de båda övriga från och med år 1919.

Överinspektörsbefattningen har hittills i lönehänseende varit inrangerad

bland de till den s. k. byrådirektörs gruppen hörande tjänstemännen

(byrådirektör, ombudsman, överkontrollör och arkitekt), men i det nya

avlöningsreglementet placerats i lönegraden närmast under byrådirektör

eller i 17:e lönegraden. Järnvägsstyrelsen hemställer nu i sin skrivelse,

att ifrågavarande befattning fortfarande skall likställas med byrådirektör,

och har styrelsen därvid återupptagit ett yrkande, som redan i samband

med löneregleringen föregående år varit under omprövning.

Den sålunda ifrågasatta förändringen har av lönenämnden avstyrkts.

I föreliggande fråga torde böra betonas, att man år 1916, då det

gällde att fastställa säkerhetsinspektörens tjänsteställning, lade huvudvikten

på att giva honom en fullt självständig och oberoende ställning

vid utövande av hans tjänstefunktioner å linjen, och ansågs han med

hänsyn härtill böra erhålla samma lönegrad som föreståndarna å de

större trafikstationerna eller trafikinspektörerna av l:a klass (nu förste

trafikinspektörer). Samma synpunkter torde jämväl hava varit avgörande

vid bestämmandet av avlöningsförmånerna för de två sedermera inrättade

överinspektörsbefattningarna. Genom det nya avlöningsreglementet. har

relationen mellan tjänsteställningen för överinspektörerna och för de

tjänstemän, som äro underkastade deras inspektion, i huvudsak bibehållits

oförändrad — överinspektörerna äro enligt reglementet hänförda

till samma lönegrad som förste trafikinspektörerna. Den omständigheten,

att vissa befattningshavare inom byrådirektörsgruppen uppflyttats till

18:e lönegraden, torde därför icke utan vidare motivera jämväl överinspektörernas

placering i denna lönegrad. De av styrelsen anförda

skälen för en dylik åtgärd finner jag ej heller tillräckligt motivera att

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj. ts Proposition Nr 148.

7

redan frånträda statsmakternas ståndpunkt i frågan föregående år, utan

synes i allt fall någon tids erfarenhet böra avvaktas.

I sitt förslag till gemensamt avlöningsreglemente för kommunikationsverken

upptog kommunikationsverkens lönekommitté nuvarande

byråingenjörer av l:a klass inom järnvägsstyrelsen under benämning

förste byråingenjörer i 17:e lönegraden.

I med anledning av kommitténs förslag den 1 mars 1919 avgivet

yttrande hemställde järnvägsstyrelsen för sin del, att de förste byråingenjörer,

vilka i egenskap av föreståndare för vissa tekniska specialavdelningar

inom styrelsen intoge en särställning jämfört med övriga

förste byråingenjörer, måtte uppflyttas till byrådirektörsgraden. Detta

förslag, som ej vann avseende föregående år, har nu av styrelsen ånyo

framlagts.

Lönenämnden hemställer, att järnvägsstyrelsens framställning i nu

förevarande avseende icke måtte föranleda till någon åtgärd.

Järnvägsstyrelsens föreliggande förslag innebär inrättande av ej

mindre än åtta nya byrådirektörsbefattningar inom styrelsen. Åven om

den sålunda ifrågasatta åtgärden icke innebär en förändring beträffande

organisationsförhållandena inom styrelsen så till vida, att ifrågavarande

befattningshavares befogenheter eller arten av deras göromål skulle

komma att förändras, synes densamma dock allt för vittomfattande för

att med stöd av förevarande utredning kunna av mig förordas. Med

hänsyn till den betydande löneförbättring, varav förste byråingenjörerna

efter löneregleringens ikraftträdande komma i åtnjutande, synes ej heller

någon väsentlig olägenhet av ett uppskov med frågans avgörande

behöva befaras.

I det nya avlöningsreglementet för kommunikationsverken har

beträffande den högre ångfärjepersonalen vid statens järnvägar åtskillnad

gjorts mellan övermaskinist- och förste styrmansbefattningarna, vilka

för närvarande äro i avlöningshänseende jämställda. Sålunda har övermaskinist

av klass 2 hänförts till ll:e lönegraden och övermaskinist av

klass 1 till 12:e lönegraden, under det förste styrmännen av motsvarande

klass placerats i 12:e respektive 13:e lönegraden. Uppdelningen i

klasser hänför sig till befaltningshavarnas placering å Malmörouten eller

å Trälleborgsrouten.

Ifrågasatt

uppflyttning

1 högre lönegrad

av vissa

förste byråingenjörer.

Järnvägssty
relsen.

Löne
nämnden.

Departements
chefen.

Ifrågasatt

uppflyttning

1 högre lönegrad

av övermaskinister

vid ångfärja.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 148.

Järnvägssty
relsen.

Löne
nämnden.

Departements
chefen.

Angående

Inrättande

av befattningen

förste

portvakt.

Med förnyande av ett redan tidigare väckt yrkande har nu järnvägsstyrelsen

hemställt om likställighet beträffande placering i lönegrad

mellan övermaskinister och förste styrmän å ångfärja.

Jämväl i denna del har järnvägsstyrelsens framställning av lönenämnden

avstyrkts.

Då några nya omständigheter sedan föregående år icke tillkommit,

vilka kunna motivera en ändring beträffande övermaskinisternas placering

å löneskalan, kan jag icke biträda järnvägsstyrelsens i sådant hänseende

framställda yrkande.

Såsom förut antytts, har järnvägsstyrelsen föreslagit viss ändring i

avlöningsreglementet i fråga om tjänsteställningen för portvakter å lägst

l:a klassens station.

Innan jag närmare ingår på denna framställning, ber jag få lämna

en kort redogörelse för den utveckling, frågan om portvakternas vid

statens järnvägar ställning i avlöningshänseende undergått under senare

tid.

Vad då till en början angår tiden närmast före 1907 års lönereglering,

funnos vid distrikten å ordinarie stat anställda ett 30-tal portvakter,

fördelade i två olika avdelningsgrupper, den ena omfattande portvakter

vid l:a klassens station eller vid verkstad, vilka i avlöningshänseende

voro likställda med stationskarlsförmän m. fl., och den andra

omfattande portvakter vid en del övriga stationer. De sistnämnda uppburo

arvode efter lägst 16:e högst 13:e klassen enligt 1897 års avlöningsreglemente,

och var denna sistnämnda klass även den högsta för

stationskarlsbefattningen. Då enligt 1906 års löneregleringskommittés

uppfattning andra fordringar icke behövde ställas på innehavarne av

portvaktsbefattningar vid verkstad eller vid andra än lista klassens stationer

än ordentlighet och pålitlighet i allmänhet, ansåg kommittén dessa

tjänster lämpligen böra, i den mån de bleve lediga, upphöra såsom särskilda

befattningar samt de därmed förenade sysslorna uppdragas åt

antingen ordinarie befattningshavare inom lägsta avlöningsgruppen,

t. ex. betjänte, vilka, oaktat de besutte ovannämnda egenskaper, av en

eller annan anledning, t. ex. skada under tjänsteutövning, icke kunde

sköta den befattning de innehade, eller ock annan för portvaktsgöromål

särskilt lämpad personal. Portvakterna å l:a klassens station ansågos

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 148. 9

av kommittén fortfarande böra hänföras till samma grupp som stationsförmännen,

d. v. s. med arvode av lägst 900 högst 1,500 kronor, och

motiverades denna avlöningsställning därav, att de måste innehava språkkunskap,

varjämte hänsyn togs därtill, att deras befordringsutsikter vore

synnerligen små. Beträffande portvakterna vid verkstad uttalade kommittén,

att, ehuru det, såsom förut omnämnts, ansetts onödigt att för

framtiden bibehålla nämnda syssla såsom en särskild befattning, någon

löneförbättring likväl borde beredas de dåvarande innehavarne av dessa

portvaktsbefattningar. Med tagen hänsyn jämväl därtill, att så gott som

inga befordringsutsikter stode dem till buds, föreslog kommittén därför,

att de i avseende å arvode måtte likställas med portvakter å l:a klassens

station, dock med den begränsning, att maximiarvodet skulle utgöra

1,260 kronor, vilket skulle uppnås efter 9 år.

Kommitténs förslag blev i denna del godkänt och de av kommittén

angivna riktlinjerna tillämpades i de avlöningsstater, som fastställdes eu

tid efter 1907 års lönereglering. Under det att sålunda i staten lör år

1906 funnos upptagna 6 portvaktsbefattningar å l:a klassens station, 8

å verkstad och 16 å andra stationer, funnos exempelvis å 1914 års stat

allenast 5 dylika befattningar å l:a klassens station och 8 å verkstad,

under det att befattningen portvakt (för andra än l:a klassens stationer)

icke längre fanns upptagen å ordinarie stat.

Vid den provisoriska lönereglering, som kom till stånd vid 1918

års lagtima riksdag, ansågs anledning icke föreligga att låta slutavlöningen

för portvakt vid verkstad stanna under stationsförmansgruppens i

övrigt, varför någon undantagsbestämmelse i sådant avseende icke intogs

i avlöningsreglementet av den 28 juni 1918. Befattningen portvakt å

l:a klassens station eller vid verkstad blev sålunda i arvodeshänseende

helt och hållet likställd med stationsförmansbefattningen.

I det av kommunikationsverkens lönekommitté år 1919 avgivna betänkandet

upptogs ifrågavarande befattning, med benämningen portvakt,

i 2:a lönegraden. Lönekommittén yttrade därvid, att ehuruväl på portvakt

måste ställas krav på ordning och reda, hade kommittén likväl

med hänsyn till de lägre kvalifikationer, som fordrades för portvaktssyssla,

funnit befattningen böra hänföras till samma grad som vagnskötare,

från vilken den med hänsyn till arvodets belopp för det dåvarande

skilde sig allenast i avseende å sista ålderstilläggets storlek.

I sitt den 1 mars 1919 avgivna yttrande över lönekommitténs betänkande

anförde järnvägsstyrelsen beträffande portvakterna, att styrelsen,

med hänsyn därtill att portvakterna å l:a klassens station måste

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 123 höft. (Nr 148.) va 20 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 148.

Järnvägs
styrelsen.

innehava språkkunskap och äga viss kännedom om järnvägsförhållandena

i allmänhet, ansåge det riktigt, att de borde erhålla en högre avlöning

än portvakter vid verkstad, samt föreslog därför, att portvakt å l:a

klassens station borde under benämningen stationsportvakt uppföras i

3:e lönegraden.

I Kungl. Maj:ts förslag till gemensamt avlöningsreglemente för

kommunikationsverken föregående år följdes kommittéförslaget på denna

punkt.

Under ärendets behandling i riksdagen anfördes av en motionär i

andra kammaren (motion nr 439) i denna fråga, att den av järnvägsstyrelsen

föreslagna placeringen vore riktig och rättvis utom vad beträffade

portvakterna vid Stockholm, Göteborg och Malmö, vilka rättvisligen

borde placeras i samma lönegrad som stationsförmän och därför

hänföras till 4:e lönegraden. Till stöd härför framhölls, att å dessa tre

stationer portvakten hade ett så mångsidigt och komplicerat arbete, att

man med full rätt borde kräva mera kvalificerad personal å dessa platser

än å övriga l:a klassens stationer. Dels vore resandeantalet här

avsevärt mycket större än å övriga stationer, och krävdes därför portvaktens

vaksamhet och påpasslighet i långt högre grad, dels förekomme

det utländska resande å dessa stationer i stor utsträckning, som gjorde

det nödvändigt att portvakten behärskade något främmande språk och i

övrigt ägde vana att tillhandagå dessa utländska resande med råd och

upplysningar, och slutligen bleve arbetstiden för dessa portvakter på

grund av det stora tågantalet och stationernas omfattning i större grad

utnyttjat än annorstädes, där trafiken vore mindre. Rättvisan ki’ävde

därför, att dessa portvakter placerades'' i en sådan lönegrad, att det kunde

påräknas verkligt kvalificerat folk för dessa platser. Härtill komme, att

dessa portvakter måste genomgå samma utbildning som övriga i 4:e

lönegraden placerade befattningshavare. Motionären hemställde därför,

att portvakterna å stationerna Stockholm, Göteborg och Malmö måtte

benämnas förste stationsportvakt och placeras i 4:e lönegraden samt att

portvakterna å övriga l:a klassens stationer måtte benämnas andre stationsportvakt

och placeras i 3:e lönegraden.

Riksdagen följde emellertid, med avslag å motionen, lönekommitténs

av Kungl. Maj:t upptagna förslag rörande portvakterna, vilka sålunda

samtliga blevo placerade i 2:a lönegraden.

I föreliggande skrivelse förnyar nu järnvägsstyrelsen förut framlagda

förslag, att en ny befattning, stationsportvakt, avsedd för portvakt

å lägst l:a klassens station, inrättas och placeras i 3:e lönegraden samt

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts Proposition Nr 148.

11

att den till 2:a lönegraden hänförda portvaktsbefattningen avses för portvakt

vid verkstad. Såsom stöd härför framhålles, att de vid trafikavdelningen

tjänstgörande portvakterna uteslutande vore placerade å de

största stationerna, vadan de för att kunna lämna den resande allmänheten

nödiga upplysningar måste äga såväl språkkunskap som en ej

oväsentlig kännedom om järnvägsförhållandena i allmänhet. Det syntes

därför vara med billigheten överensstämmande, att portvakt vid tralikavdelningen

i lönehänseende sattes högre än portvakt vid verkstad, på

vilken senare befattnings innehavare icke behövde ställas så höga fordringar.

Då därjämte portvakterna å de största stationerna sedan lång

tid tillbaka i avlöningshänseende varit likställda med stationsförmän,

funne styrelsen det rättvist, att de nu hänfördes till åtminstone 3:e

lönegraden.

I skrivelse till Kungl. Maj:t hava vidare portvakter vid Stockholms

centralstation, Göteborg och Malmö, på huvudsakligen enahanda skäl,

som i förenämnda motion anförts, hemställt, att portvakterna vid nämnda

stationer måtte såsom förut i grad och lönehänseende likställas med

stationsförmän, konduktörer och kontorsbiträden.

Lönenämnden anför i denna del följande:

Vid övervägandet av frågan om portvakternas riktiga placering i det nya

avlöningssystemet måste man, enligt lönenämndens förmenande, fästa avseende

vid det förhållandet, att i staterna för de senare åren upptagits ordinarie portvaktsbefattningar

icke blott vid de allra största stationerna, såsom förhållandet

var år 1914, då allenast 5 dylika stationsportvaktsbefattningar förekommo, utan

även vid en del andra stationer, visserligen av l:a klass, men dock mera närmande

sig en mellantyp av stationer. Sålunda finnas i staten för år 1919 upptagna,

förutom 11 portvaktsbefattningar vid verkstad, icke mindre än 18 sådana

å l:a klassens station. Detta tyder enligt lönenämndens uppfattning därpå,^ att

den allmänna karaktären av befattningen portvakt å l:a klassens station något

sänkts. En uppflyttning av samtliga dessa stationsportvakter över 2:a lönegraden,

dit de senast hänförts, torde därför ej få anses befogad eller överensstämmande

med den uppfattning, som enligt lönenämndens åsikt med all rätt saväl tidigare

som i förenämnda motion och framställning gjort sig gällande, eller att det egentligen

är vid stationerna i landets tre största städer, som portvaktssysslorna

kunna anses vara av så kvalificerad beskaffenhet, att en något högre löneställning

för dem bör ifrågakomma. Men även om man endast medtager portvaktsbefattningarna

å ifrågavarande tre huvudorter, kan det enligt nämndens förmenande

icke anses riktigt att jämställa dem med stationsförmansbefattningarna å

dessa viktiga stationer, då det arbete som utföres av nämnda förmän måste anses

vara av mera ansvarsfull och maktpåliggande art. En uppflyttning av de

högst kvalificerade portvaktsbefattningarna till 4:e lönegraden anser lönenämnden

därför icke vara tillräckligt motiverad. Lönenämnden vill emellertid icke förneka,

Framställningar

vissa portvakter.

Löne
nämnden.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 148.

att beaktansvärda skäl kunna anföras till stöd för att ifrågavarande portvakter

vid Stockholms centralstation, Göteborg och Malmö må beredas något högre

ställning än den de intaga enligt det nya avlöningsreglementet. Efter övervägande

av denna fråga har nämnden därför ansett sig böra på det sätt tillstyrka

de föreliggande framställningarna i ämnet, att nämnden föreslår införandet i 3:e

lönegraden av en ny befattning, förste portvakt, avsedd att omfatta portvaktsbefattniugarna

vid Stockholms centralstation, Göteborg och Malmö, under det

att för övriga såväl stationsportvakter som portvakter vid verkstad den nuvarande

befattningen portvakt bibehålies oförändrad i 2:a lönegraden.

Departements- Avlöningsstaten för år 1920 upptager vid statens järnvägars trafik
chefen.

avdelning 18 portvakter. Av dessa äro 6 placerade vid Stockholms

centralstation, Göteborg och Malmö, och av de övriga. 12 en vid vardera

av följande stationer av l:a klass, nämligen Katrineholm, Hallsberg,

Falköping—Ranten, Norrköping, Linköping, Nässjö, Hässleholm, Eslöv,

Lund, Uppsala, Krylbo och Örebro. Att, på sätt järnvägsstyrelsen föreslagit,

uppflytta portvaktsbefattningarna å samtliga dessa stationer i

högre lönegrad än den 2:a anser jag för närvarande icke kunna ifrågasättas.

Däremot finner jag starka skäl tala för, att portvakterna vid

stationerna i Stockholm, Göteborg och Malmö, med hänsyn till de större

kvalifikationer, som måste krävas av dessa befattningshavare i jämförelse

med portvakterna å de övriga stationerna, beredas något högre avlöningsförmåner.

Då emellertid deras arbete icke torde vara så ansvarsfullt

eller maktpåliggande som stationsförmannens, anser jag mig icke

kunna tillstyrka, att den för ifrågavarande portvakter föreslagna nya

befattningen uppföres i högre lönegrad än den 3:e. Mot den för befattningen

av lönenämnden föreslagna benämningen, förste portvakt, har

jag icke funnit anledning till erinran.

Vid bifall till vad jag sålunda föreslagit skulle i den vid avlöningsreglementet

fogade tjänsteförteckningen under 3:e lönegraden beträffande

statens järnvägar uppföras befattningen förste portvakt.

Förste sekre- Å järnvägsstyrelsens förrådsbyrå har till och med* år 1918 funnits

1 rTdsbyrån1" en byråingenjörsbefattning av l:a klass, vars innehavare tjänstgjort såsom

byråchefens närmaste man och ställföreträdare. Efter framställning

i ämnet till lagtima riksdagen nämnda år (proposition nr 150) har emellertid

från och med år 1919 denna byråingenjörsbefattning utbytts mot en

sekreterartjänst. Såsom skäl för denna åtgärd har anförts, bland annat,

att uppdraget såsom byråchefens närmaste man å förrådsbyrån i främsta

rummet krävde en ingående kännedom om förrådstjänsten inom såväl

styrelsen som distrikten samt genom verksamhet på området förvärvad

merkantil erfarenhet. En i berörda hänseenden erfaren järnvägsman

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 148.

vore därför, trots bristen på teknisk utbildning, i många fall lämpligare

för befattningen än en ingenjör. Utbytet av byråingenjörsbefattningen

mot eu sekreterartjänst avsåg därför att lämna friare händer i fråga om

personvalet vid befattningens tillsättande.

Efter det nya avlöningsreglementets ikraftträdande don 1 jidi 1920

kommer såsom bekant en uppdelning att ske av de nuvarande sekreterartjänsterna

i järnvägsstyrelsen, i det att en ny högre sekreterargrad,

förste sekreterare, införts och placerats i 17:e lönegraden. Den lägre

sekreterargraden är hänförd till 15:e lönegraden. Antalet förste sekreterare

i järnvägsstyrelsen fastställdes av Kungl. Maj:t och riksdagen föregående

år till fem, avsedda att placeras en å administrativa, en å kamerala samt

en å vardera av de tre trafikbyråerna. Sekreterarbefattningen å förrådsbyrån

blev sålunda placerad i den lägre lönegraden.

Då nu redan tidigare framkomna förslag om sistnämnda befattnings

uppflyttning i den högre graden av järnvägsstyrelsen återupptagits, må

i denna fråga erinras följande. Kommunikationsverkens lönekommitté,

på vars förslag den nya sekreterargraden tillkom, uttalade i sitt betänkande

beträffande denna grad, att den i regel borde förbehållas befattningar,

för vilka krävdes högre examen på det juridiskt-administrativa

området eller därmed jämförlig kompetens och vilkas innehavare tillika

inom verkens styrelser intoge ställning såsom byråchefs närmaste man

och ställföreträdare. Vad järnvägsstyrelsen beträffade, borde emellertid

enligt kommitténs mening till förste sekreterargraden hänföras, förutom

nyssnämnda högskolebildade sekreterare, jämväl de såsom ställföreträdare

för trafikbyråns chefer tjänstgörande sekreterarna.

I en vid kommitténs betänkande fogad reservation hade påyrkats

sådan lydelse av här avsedda bestämmelse, att förste sekreterare skulle

kunna förekomma även å taxebyråerna. Denna mening biträddes av

järnvägsstyrelsen i dess utlåtande över kommittébetänkandet, därvid styrelsen

tillika framförde ''den mening, att en förste sekreterare borde finnas

jämväl å förrådsbyrån.

I sitt yttrande till statsrådsprotokollet i föreliggande fråga ställde

sig departementschefen emellertid helt och hållet på kommitténs ståndpunkt.

Såsom skäl för att jämväl förste sekreterarbefattningen borde

inrättas å järnvägsstyrelsens trafikbyråer, ehuru för innehavarna av dessa

befattningar icke krävdes högre teoretisk utbildning, framhöll departementschefen

särskilt, att de måste rekryteras från trafikinspektörernas

och förste trafikinspektörernas led samt att det jämväl med hänsyn till

arten av deras ansvarsfulla poster syntes väl motiverat att tillerkänna

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 148.

Järnvägssty
relsen.

Löne
nämnden.

dem ställning såsom förste sekreterare. I enlighet härmed upptogos i

Kungl. Maj:ts förslag till riksdagen i ämnet icke förste sekreterarbefattningar

å faxe- eller förrådsbyråerna.

Vid ärendets behandling inom riksdagen väcktes inom första kammaren

motion (nr 232) därom, att en förste sekreterarbefattning måtte

avses jämväl för förrådsbyrån. Därvid anfördes huvudsakligen följande:

Sedan enligt beslut av 1918 års lagtima riksdag den å förrådsbyrån såsom

byråchefens närmaste man anställda byråingenjören av l:a klass utbytts mot en

sekreterare, men befattningen förste byråingenjör enligt beslut av 1919 års lagtima

riksdag i lönehänseende jämställts med de nyinrättade förste sekreterarne,

hade i verkligheten åstadkommits en av sakförhållandena icke motiverad och vid

förenämnda utbyte av befattning icke heller avsedd neaflyttning av nu omhandlade

tjänst. Tillika påpekades, hurusom järnvägsstyrelsens förrådsbyrå handhade

upphandling av förrådseffekter till synnerligen stort värde, varför det vore av

största vikt, att inköpen ordnades och ombesörjdes på ekonomiskt fördelaktigaste

sätt och att sålunda de personer, som handhade ledningen av upphandlingsärendena,

besutte grundliga insikter och vidsträckt erfarenhet inom vitt

skilda områden. Det vore även påtagligt, att det stora omfånget av upphandlingsverksamheten

måst medföra en vittgående fördelning mellan byråchefen och

hans närmaste man sekreteraren av dithörande ärenden och att sålunda på sekreteraren

måste uppställas stora krav, ej blott facklig utbildning utan även merkantila

insikter och affärsrutin. Ur rekryteringssynpunkt vore det även av vikt,

att befattningen såsom förrådsbyråchefens närmaste man icke bleve lägre ställd

än förrådsintendenterna, från vilkas led densamma borde kunna rekryteras.

Med avslag å denna, motion biföll riksdagen Kung]. Maj:ts förslag

i ämnet.

Järnvägsstyrelsen har nu, under åberopande av innehållet i nyssnämnda

motion, ånyo framlagt kravet på förste sekreterares tjänsteställning

åt sekreteraren å förrådsbyrån. För egen del har järnvägsstyrelsen

framhållit, att den nuvarande innehavaren av befattningen, som sökt

och erhållit tjänsten från att hava varit utnämnd förrådsintendent å linjen,

genom tjänstens relativa sänkning skulle lida försämring såväl till

sin personliga tjänsteställning som till de löneförmåner han skulle hava.

innehaft, om han förblivit intendent.-

Lönenämnden anför härom följande:

I fråga om kravet på förhöjd tjänsteställning åt förrådsbyråchefens närmaste

man och ställföreträdare, måste man enligt lönenämndens uppfattning å ena sidan

taga i betraktande, att ett bifall till framställningen komme att innebära ett frångående

i detta fall av de allmänna teoretiska fordringar — högre examen på det

juridiskt-administrativa området eller därmed jämförlig kompetens — vilka ansetts

böra uppställas för sekreterarbefattningarnas höjning i vissa fall till förste sekreterartjänster.

Från kravet på dylik kompetens har undantag av särskilda skal

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Proposition Nr 148.

15

hittills ansetts böra ifrågakomma allenast beträffande de såsom ställföreträdare

för cheferna för järnvägsstyrelsens trafikbyråer tjänstgörande sekreterarna. Eftergivande

av det uppställda villkoret även i nu föreliggande fall, kan möjligen tänkas

komma att medföra krav från olika håll på ett mer eller mindre fullständigt

uppgivande av de teoretiska kompetensfordringarna för förste sekreterarbefattningen,

något som avgjort måste anses stridande mot de av statsmakterna följda

principerna vid dessa befattningars inrättande. Med hänsyn till dylika konsekvenser

föreligger sålunda enligt nämndens mening vissa betänkligheter mot den

nu föreslagna uppfiyttningen. Då nämnden icke dess mindre ansett sig kunna

tillstyrka densamma, har nämnden därför samtidigt ansett sig böra uttryckligt

betona, att nämndens ståndpunkt härvidlag icke får tagas till intäkt för eventuella

yrkanden om inrättande på det ena eller det andra området inom konununikationsverken

av nya förste sekreterarbefattningar utan högre teoretisk kompetens.

Det skäl, som lönenämnden anser framför allt böra komma till beaktande i

den nu föreliggande frågan rörande förrådsbyråns sekreterare, är den i jämförelse

med andra liknande befattningar enastående betydelse ur statsekonomisk synpunkt,

som måste tillerkännas befattningen såsom närmaste man och medhjälpare

till chefen för statsbanornas förrådsbyrå. Av järnvägsstyrelsen liksom av

motionären i ämnet har påpekats, hurusom värdet av de under år 1917 av sagda

byrå upphandlade effekterna utgjorde omkring 69 miljoner kronor. Enligt vad

lönenämnden inhämtat, tillgår å förrådsbyrån även under normala förhållanden

så, att handläggningen och föredragningen av inköpsärenden fördelas mellan

byråchefen och sekreteraren, vilken sistnämnde därvid ofta kommer att på eget

ansvar handlägga dylika ärenden, i vilka inköpssumman uppgår till liera miljoner

kronor. Självfallet måste härvid i stor utsträckning underhandlingar med

såväl inhemska som utländska firmor äga rum, och fordringarna på grundlig varukännedom

och modern affärsblick måste därför ställas särdeles höga även för

sekreterarens vidkommande. Då de värden, som genom dennes åtgöranden kunna

antingen åt statsverket inbesparas eller ock onödigtvis offras, äro av den betydelse,

som här angivits, är det tydligtvis av största vikt, att befattningen må

kunna besättas med den bästa till buds stående förmågan. Det låter härvid

lätteligen tänka sig, att denna kan vara att söka bland de tekniskt utbildade

tjänstemännens led, vilket särskilt kan bliva förhållandet, om chefen för byrån

icke äger dylik teknisk utbildning. För att möjliggöra sådan rekrytering är det

då ock av vikt, att avlöningen icke sättes lägre än den, som fastställts för förste

byråingenjörer. Såsom järnvägsstyrelsen påpekat, föreligger beträffande den nuvarande

innehavaren ett liknande skäl i det förhållandet, att denna tjänsteman

före befattningens övertagande varit utnämnd till förrådsintendent, d. v. s. i avlöningshänseende

tillhört förste byråingenjörsgraden enligt det nya avlöningsreglementet.

I betraktande av dessa omständigheter och synnerligast tjänstens ovan angivna

statsekonomiska betydelse, har lönenämnden ansett sig böra biträda järnvägsstyrelsens

förslag, att den nu befintliga sekreterarbefattningen å styrelsens

förrådsbyrå måtte utbytas mot en förste sekreterarbefattning.

De skäl, som sålunda anförts för tilldelande av förste sekreterares Departementstjänsteställning

åt byråchefens å förrådsbyrån närmaste man, finner jag chefen
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majt:s Proposition Nr 148.

Ifrågasatt

löneförhöjning

för

kvinnliga

bokhållare.

Järnvägs
styrelsen.

Lönenämnden.

Framställning

av vissa

kvinnliga

bokhållare.

övertygande. Givetvis får dock denna åtgärd, på sätt lönenämnden framhållit,

icke tolkas som en avknappning på de av statsmakterna föregående

år tillämpade kompetensfordringar beträffande förste sekreterargraaen.

Jag finner mig därför kunna tillstyrka, att sekr eterartjänsten

å förrådsbyrån utbytes mot en förste sekreterarbefattning.

I sitt betänkande upptog kommunikationsverkens lönekommitté

kvinnlig bokhållare vid statens järnvägar i 5:e lönegraden för kvinnliga

tjänstemän med 9:e löneklassen såsom begynnelselön och 12:e löneklassen

såsom slutlön.

Järnvägsstyrelsen påpekade i sitt utlåtande över kommittéförslaget,

att med ovan angiven placering skillnaden mellan lönen för en kvinnlig

bokhållare och för en i styrelsen anställd kvinnlig kontorsskrivare,

som hänförts till 4:e lönegraden, skulle bliva endast 186 kronor i lägsta

löneklassen samt 228 kronor i högsta löneklassen, en skillnad, som styrelsen

fann för obetydlig för att motsvara skillnaden i tjänsteställning

mellan befattningarna. För att i någon mån råda bot på detta missförhållande

ifrågasatte styrelsen en höjning av lönesatserna beträffande

5:e lönegraden för kvinnliga befattningshavare så att 10:e löneklassen

bleve begynnelselön och 13:e löneklassen slutlön.

Enligt Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut avfattades det nya avlöningsreglementet

i denna del i enlighet med kommitténs förslag.

Järnvägsstyrelsen har nu i föreliggande skrivelse förnyat sitt förslag

om förhöjning med en löneklass av såväl begynnelse- som slutlön

för kvinnliga befattningshavare i 5:e lönegraden.

Lönenämnden framhåller, att några nya omständigheter icke synas

hava tillkommit, vilka motivera en ändring beträffande ifrågavarande

befattningshavares placering i lönehänseende, och anser sig därför böra

avstyrka järnvägsstyrelsens förslag om höjning av avlöningarna för

kvinnliga bokhållare.

I en till Kungl. Maj:t ingiven skrift hava sedermera åtskilliga kvinnliga

bokhållare vid statens järnvägar hemställt om sådan uppflyttning i

lönehänseende för ifrågavarande befattningshavare, att 13:e löneklassen i

6:e lönegraden blir begynnelselön och 16:e löneklassen i 7:e lönegraden

slutlön.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 148.

Genom 1919 års avlöningsreglemente hava några principiella and- Departementsringar

i avseende å förhållandet mellan lönerna lör manliga och kvinn- <W<»- liga befattningshavare vid kommunikationsverken icke vidtagits, utan

hava sådana förändringar ansetts böra anstå i avvaktan på en mera allmängiltig

lösning av spörsmålet om den manliga och kvinnliga arbetskraftens

inbördes värdesättning. Man har dock sökt att, så långt det varit

möjligt på frågans nuvarande stadium, genom förskjutning i lönerna till

förmån för de kvinnliga tjänstemännen förbättra deras ställning, och har

jämväl eu avsevärd höjning av deras löner ägt rum.

Den placering å avlöningsskalan av de kvinnliga tjänstemännen, lör

vilken statsmakterna föregående år stannat, har varit föremål lör en ingående

utredning och noggrant övervägande inom lönekommittén. Innan

någon ytterligare utredning i detta ämne kommer till stånd, kan jag därför

icke tillstyrka den nu påyrkade jämkningen i fråga om viss grupp av

''befattningshavare, särskilt som en dylik jämkning näppeligen kan undgå

att medföra vissa konsekvenser beträffande övriga kvinnliga tjänstemän.

Vid flera föregående tillfällen har järnvägsstyrelsen beträffande under- Ny underbebefälsfrågan

vid maskinavdelningen betonat nödvändigheten av att en

tjänsteman i befälsställning finnes mellan nuvarande lokomotivförar- och skinavdeilokomotivmästargraden.

Styrelsen har nu ånyo upptagit detta ämne

samt hemställt om inrättandet av en ny befattning, lokomotivförman,

med placering i 7:e lönegraden i 1919 års avlöningsreglemente, vilken

befattning vore avsedd antingen såsom självständigt befäl å mindre

lokomotivstationer, där ett befäl av lokomotivmästares grad icke krävdes,

eller ock såsom närmaste man åt lokomotivmästare vid de större lokomotivstationerna.

ningen.

Järnvägs
styrelsen.

Lönenämnden har av anförda skäl avstyrkt järnvägsstyrelsens ifråga- innevarande

framställning, men däremot, i anslutning till ett av kommunika- nämndontionsverkens

lönekommitté framlagt förslag, ifrågasatt inrättandet av en

ny underbefälsbefattning vid maskinavdelningen i 6:e lönegraden under

benämningen stallgårdsmästare. En ledamot av lönenämnden har anmält

avvikande mening och förordat bifall till järnvägsstyrelsens framställning,

dock med den ändring, att den ifrågasatta nya befattningen skulle benämnas

lokomotivmästare av 2:a klass i stället för lokomotivförman.

Uti en till Kungl. Maj:t ingiven skrift har styrelsen för statsbanor- Framnas

lokomotivmästarförening förnyat av föreningen redan tidigare gjord ^tat^bånornas

framställning om uppdelning av lokomotivmästarbefattningen i två klasser, lokomotivhänförliga

till 9:e respektive 10:e lönegraden. förening*™, fl.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 123 käft. (Nr 148.) 40120 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.is Proposition Nr 148.

Departements
chefen.

Ifrågasatt

ändring i 14 §

av avlöningsreglementet.

Järnvägs
styrelsen.

I ingivna skrifter hava vidare Sveriges lokomotivmannaförbund samt

tre lokomotiveldare vid statens järnvägar hemställt om vissa förbättringar

i lokomotivpersonalens avlöningsförmåner.

Såsom nyss antytts, förelåg redan föregående år förslag om inrättande

av en ny underbefälsbefattning vid maskinavdelningen. Beträffande

befattningens placering å löneskalan hade emellertid lönekommittén och

järnvägsstyrelsen stannat i olika meningar. Från lokomotivpersonalens

sida hade vidare framförts önskemål om en tudelning av lokomotivmästarbefattningen.

I sitt yttrande till statsrådsprotokollet den 25 april

1919 betonade departementschefen, att det framkomna förslaget om inrättandet

av en stallgårdsmästarbefattning icke avsåg att definitivt lösa

maskinavdelningens underbefälsfråga. Med hänsyn till de skiftande förslag,

som framställts från olika håll, hade departementschefen ej heller

kunnat för egen del bilda sig en uppfattning om, i vilken riktning denna

fråga slutligen borde lösas. Departementschefen ansåg därför, att stallgårdsmästarbefattningen

icke borde för det dåvarande inrättas, utan

borde frågan om ändrad organisation av underbefälet vid maskinavdelningen

i sinom tid bliva föremål för ytterligare utredning. Kungl. Maj:ts

och riksdagens beslut utföll jämväl i överensstämmelse härmed. De

olika meningar, som alltjämt föreligga ej endast beträffande den nu föreslagna

befattningens placering å löneskalan utan även i viss mån rörande

själva syftemålet med befattningens inrättande, torde utgöra tillräcklig

anledning att vidhålla departementschefens föregående år uttalade uppfattning

och att man således ej nu bör vidtaga några åtgärder i föreliggande

avseende. För närvarande anser jag därför de gjorda framställningarna

i denna del icke böra föranleda åtgärd.

Enligt 14 § i 1919 års avlöningsreglemente äger tjänsteman, som

utan något sitt förvållande förflyttas till tjänst inom läg-re lönegrad, att »

åtnjuta lön enligt den lönegrad, han vid förflyttningen tillhörde. Däremot

utgår ej vid sådan förflyttning kompensation för vissa med speciellt

slag av tjänstgöring förenade förmåner, såsom lokomotivtjänstpenningar

för lokomotivpersonalen, seglationspenningar för ångfärjepersonalen, tågdirigentarvode

och dylikt.

Järnvägsstyrelsen har nu, med återupptagande av ett av styrelsen

redan tidigare framställt yrkande, hemställt om ett tillägg till nämnda

paragraf, varigenom lokomotivförare eller lokomotiveldare, som med hänsyn

till trafiksäkerhetens krav utan eget förvållande förflyttades till

annan lämplig befattning, skulle kunna tilldelas särskild ersättning för

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 148.

19

förlorade lokomotivtjänstpenningar. Styrelsen framhåller såsom stöd för

sitt förslag bland annat, att sistnämnda slag av ersättning vore till sin

natur fullt jämförlig med vanliga tjänstgöringspenningar, varför, därest

ifrågavarande avlöningsform försvunne, motsvarande höjning finge företagas

i fråga om lokomotivpersonalens fasta avlöning, i vilket fall alltså

nämnda personal vid förflyttning till annan befattning erhölle full ersättning

för innehavande löneförmåner.

Lönenämnden har avstyrkt järnvägsstyrelsens framställning i förevarande

del och därvid framhållit, att lokomotivtjänstpenningar måste

anses utgöra en form av ersättning, som till sin natur vore oupplösligt

förenad med visst ''slag av tjänstgöring, nämligen lokomotivtjänst. Vid

tjänstgöring under andra förhållanden bortfölle anledningen till dylik

särskild ersättning. Då en tjänsteman förflyttades på grund av här berörda

förhållanden, borde han visserligen icke lida minskning i sin lön,

och komme ej heller enligt gällande bestämmelser att göra detta, men

någon giltig anledning att härutöver få tillgodonjuta även särskilda specialförmåner

såsom lokomotivtjänstpenningar m. in., syntes han icke

kunna åberopa, lika litet som vid förflyttningar under andra omständigheter.

Då tjänstemannen av här ifrågakommande orsaker befriades från

den ansvarsfulla och påfrestande lokomotivtjänstgöringen, finner lönenämnden

det icke oriktigt, att den allenast för tjänstgöring av sistnämnda

slag stadgade särskilda ersättningen jämväl upphör att utgå.

Av motiveringen till dönekommitténs förslag till gemensamt avlöningsreglemente

för kommunikationsverken torde framgå, att kommittén

ansett lokomotivtjänstpenningarna vara en speciell ersättning för visst

slag av tjänstgöring, och närmast att anse såsom flitpenningar, avsedda

att uppmuntra personalen att flitigt tjänstgöra samt att i sin mån medverka

till ett ekonomiskt utnyttjande av dragkraften. Häri torde vara

att söka anledningen till att ersättning för förlust av ifrågavarande förmån

icke ansetts böra utgå vid förflyttning till annan tjänst. Järnvägsstyrelsens

förslag synes mig därför innebära en principiell ändring, som

jag icke anser mig kunna förorda, särskilt som densamma lätt kan

tänkas komma att medföra vissa konsekvenser även i fråga om andra

slag av enligt reglementet utgående särskild gottgörelse.

Å järnvägsstyrelsens utrikes taxebyrå äro för närvarande anställda,

utom byråchefen, två sekreterare, en expeditionsföreståndare samt ett antal

bokhållare och kontorsskrivare.

Redan i skrivelse den 20 september 1918 gjorde styrelsen framställning

om förstärkning av arbetskrafterna å byrån med en notarie.

Löne
nämnden.

Departements
chefett.

Angående en

notariebefattning

å

järnvägsstyrelsens

utrikes taxebyrå.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 148.

Kungl. Maj:ts

beslut 25/i

1919.

Järnvägsstyrelsen

den 29

september

1919.

Departements
chefen.

Ytterligare

en fullmäktig

hos järnvägsstyrelsen.

Vid anmälan av denna framställning den 25 april 1919 anförde

departementschefen, att av styrelsen påvisad ökning av byråns arbete

under senaste åren till väsentlig del varit beroende av kristidsförhållanden.

Med hänsyn härtill och då jämväl i övrigt tillräckligt material

icke syntes föreligga för bedömande av behovet av den begärda tjänsten,

ansåg sig departementschefen för det dåvarande icke kunna förorda järnvägsstyrelsens

nu berörda framställning till bifall. I Kungl. Maj:ts

förslag till 1919 års lagtima riksdag angående antalet av vissa befattningshavare

vid statens järnvägar (prop. nr 392) upptogs därför icke

ifrågavarande befattning.

Järnvägsstyrelsen har nu i sin skrivelse den 29 september 1919

gjort förnyad framställning i förevarande ämne samt därvid ytterligare

motiverat behovet av ifrågavarande befattning.

Otvivelaktigt har arbetsbördan å ifrågavarande byrå under senaste

åren avsevärt ökats. Såsom av departementschefen föregående år framhållits,

torde detta förhållande dock till icke oväsentlig del kunna tillskrivas

kristiden, och kan det därför förväntas, att åtminstone beträffande

vissa slag av ärenden en minskning skall inträffa. Måhända

kommer, såsom styrelsen i sin förevarande skrivelse anser sannolikt,

denna minskning att fullt motvägas av andra omständigheter, men jag

finner det i allt fall motiverat att avvakta någon tids erfarenhet rörande

arbetets omfattning under mera normala förhållanden, innan byråns

arbetskrafter förstärkas med en ny befattning å ordinarie stat. Jag vill

därför ej för närvarande ifrågasätta någon ändring av Kungl. Maj:ts

beslut i frågan föregående år.

Enligt den från och med år 1908 gällande organisationen av statsbaneförvaltningen

skola vid statens järnvägar finnas två järnvägsfullmäktige

ävensom en suppleant för dessa, vilken vid förfall för någon av

fullmäktige har att inträda i dennes ställe. Järnvägsfullmäktige och

deras suppleant förordnas av Kungl. Maj:t för en tid av två år.

Förslag om inrättande av ifrågavarande institution upptogs i den

av Kungl. Maj:t till 1907 års riksdag avlåtna proposition, nr 164, angående

lönereglering för personal vid statens järnvägar m. m. I sitt yttrande

till det vid nämnda proposition fogade statsrådsprotokollet motiverade

departementschefen förslaget huvudsakligen med önskvärdheten

av att sätta järnvägsstyrelsen i en mera intim beröring med affärsvärlden,

vilket skulle kunna ske därigenom att vid generaldirektörens sida

inom styrelsen ställdes representanter för den merkantila och industri
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 148.

21

ella världen. Härigenom skulle styrelsen tillföras eu fond av erfarenhet,

som verksamt kunde bidraga till genomförandet av en affärsmässig

förvaltning. Det med fullmäktiges tillsättande avsedda gagnet skulle

enligt departementschefens mening kunna vinnas, därest styrelsens chef

ägde tillkalla fullmäktige till deltagande i avgörandet av alla de ärenden,

i vilkas handläggning chefen ansåge fullmäktige lämpligen böra

deltaga, företrädesvis i ärenden rörande frågor av praktisk ekonomisk

innebörd, som vore av större betydelse för järnvägsförvaltningen eller

allmänheten. Departementschefen ansåg vidare, att åt fullmäktige skulle

kunna inrymmas tillräckligt inflytande på förvaltningen, därest det beträffande

dem stadgades, att om i ett ärende, i vars handläggning fullmäktig

deltoge, beslut fattades, som strede mot hans åsikt, det skulle åligga

honom att anmäla och till protokollet låta anteckna sin skiljaktiga mening.

Mot vad departementschefen sålunda yttrade hade riksdagen för

sin del ingen erinran att framställa.

Järnvägsfullmäktiges åligganden och befogenheter angivas närmare

i instruktionen för järnvägsstyrelsen. Sålunda gäller, att fullmäktige och

vid förfall för någon av dem deras suppleant skola efter kallelse av

generaldirektören vara närvarande vid föredragning av ärenden, som avse

järnvägsförvaltningens organisation, samt frågor rörande grunderna för

personalens avlöningsförhållanden, så ock vid viktigare beslut i större

ärenden av företrädesvis praktisk ekonomisk innebörd. Därjämte skola

fullmäktige eller vid förfall för någon av dem deras suppleant vara

närvarande vid föredragning jämväl av annat ärende, vars avgörande

generaldirektören anser böra ske i närvaro av järnvägsfullmäktige. Instruktionen

innehåller även, att järnvägsfullmäktig, som sådant önskar,

äger att närvara och anföra sin mening vid föredragning jämväl av

ärende, i vars handläggning han icke kallats att deltaga.

I fråga om besättandet av posterna såsom järnvägsfullmäktige har

hittills förfarits så, att till fullmäktige utsetts dels en person, som varit

sakkunnig speciellt på handelsområdet, och dels en person, som ägt

sakkunskap speciellt på det industriella livets område. Med avseende å

järnvägsfullmäktiges deltagande i handläggningen av förekommande

ärenden har på senaste år den praxis utbildat sig, att, då det gällt ärenden

av företrädesvis merkantil natur, endast den av fullmäktige tillkallats,

som representerat sakkunskapen på handelns område, samt att,

då det gällt ärenden, som företrädesvis rört sig på det industriella livets

område, endast den fullmäktige tillkallats, som utsetts såsom sakkunnig

på nämnda område.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 148.

Promemoria

av generaldirektör

Granholm.

Departements
chefen.

I en till mig avlämnad promemoria har generaldirektören Granholm

framhållit angelägenheten av att fullmäktiginstitutionen utvidgas

därhän, att styrelsen tillföres särskild sakkunskap även på det sociala

området. Härom anföres i promemorian följande:

Det förhåller sig så, att vissa till järn vägsförvaltningen hörande ärenden

äro antingen i och för sig eller också till följd av de verkningar, besluten i dem

medföra, av sådan social innebörd eller betydelse särskilt inåt verket, att det

måste anses önskvärt, att järnvägsstyrelsen vid behandlingen av dessa ärenden

må äga tillgång till särskild sakkunskap ifråga om rörelserna och företeelserna

på det sociala området.

Till sådana ärenden, som nyss nämnts, torde böra räknas exempelvis viktigare

ärenden angående personalens avlönings- och anställningsvillkor, angående

dess tjänstgöringstid och tjänstgöringsförhållanden i övrigt, viktigare ärenden angående

fastställande av instruktioner för personalen, ärenden angående typerna

för bostadslägenheter avsedda att upplåtas till personalen samt ärenden angående

välfärdsanordningar. Härtill bör komma klagoärenden angående tjänstetillsättning

samt angående förflyttning, entledigande och avsked och slutligen angående

bestraffning.

Ifråga om sättet att tillföra styrelsen med hänsyn särskilt till personalens

intressen ökad sakkunskap beträffande förhållandena på det sociala området synes

man lämpligen böra gå till väga på samma sätt, som då det gällde att tillföra

styrelsen ökad sakkunskap beträffande förhållandena på näringslivets område.

Man torde alltså böra förordna någon givetvis utom verket stående, som

är i besittning av särskild sakkunskap ifråga om förhållandena på det sociala

området, att på samma sätt och i enahanda ordning som järnvägsfullmäktige i

övrigt deltaga i arbetet i styrelsen och företrädesvis vid handläggningen av ärenden

av social innebörd och betydelse.

I likhet med vad som gäller för järnvägsfullmäktig, torde denne fullmäktige

höra äga att, om han så önskar, även utan kallelse närvara och anföra sin mening

vid behandling i styrelsen av förekommande ärenden. Självfallet bör det

tillhöra honom att även i andra ^fall än vid föredragning av visst ärende, tillhandagå

järnvägsstyrelsen med råd och upplysningar i frågor av social innebörd

och betydelse.

Benämningen för dylik förordnad sakkunnig torde lämpligen böra bliva

socialfulhnäktig eller möjligen personalfullmäktig.

Arvodet till sociaifullmäktigen anses böra bestämmas till samma belopp

som arvodet till järnvägsfullmäktig.

Bör socialfullmäktigen torde på samma sätt, som äger rum beträffande järnvägsfullmäktige,

böra förordnas en suppleant, som vid förfall för socialfullmäktigen

skall hava att inträda i dennes ställe.

Det synes mig uppenbart, att åtskilliga av de personalén rörande

frågor, som ankomma på järnvägsstyrelsens prövning, äro av den natur,

att vid deras avgörande hänsyn bör tagas ej blott till järnvägstekniska

eller affärsmässiga synpunkter, utan jämväl till förhållandena å det

sociala området. Så torde i främsta rummet vara fallet med ärenden

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 148.

''23

rörande avlönings- och arbetsförhållanden för berörda personal. På grund

av utvecklingen under de senare åren hava dylika järn vägsförvaltningen

rörande frågor av social innebörd fått en allt mer ökad betydelse, dag

finner det därför väl motiverat att styrelsen nu tillföres en sakkunskap,

som är ägnad att bereda ökad trygghet för ett rätt bedömande av hithörande

spörsmål. En åtgärd i sådan riktning skulle säkerligen medföra

ökad auktoritet åt styrelsens beslut samt stärka personalens förtroende

och tillit till densamma.

Beträffande sättet för beredande av denna sakkunskap på det sociala

området ansluter jag mig till det föreliggande förslaget. En för uppdraget

kvalificerad, utom verket stående person skulle i enlighet härmed

förordnas att på samma sätt och i enahanda ordning som de nuvarande

järnvägsfullmäktige deltaga i arbetet i styrelsen och företrädesvis

vid handläggningen av ärenden med social innebörd. Någon anledning

att genom särskild benämning skilja denne sakkunnige från övriga järnvägsfullmäktige,

med vilka han torde böra likställas i fråga om arvodets

storlek, synes dock icke föreligga. Det torde nämligen vara tillräckligt

att i styrelsens instruktion angiva skillnaden i arbetsuppgifterna

för de hittillsvarande fullmäktige och den nye ledamoten. Vid bifall

till mitt förslag skulle alltså järn vägsfullmäktiges antal från och med

den 1 juli 1920 ökas till tre. För den nye fullmäktigen bör givetvis,

med hänsyn till hans speciella uppgifter, förordnas särskild suppleant.

Det må i detta sammanhang anmärkas, att i nyssnämnda promemoria

även väckts förslag om att tillföra distrikisförvaltningarna särskild sakkunskap

på det sociala området. Därvid har framhållits, att även distriktsförvaltningarna

hava att handlägga samt i många fall också att självständigt

avgöra ärenden, som äro av social innebörd och betydelse särskilt

för personalen på samma sätt som de ärenden, vid vilkas handläggning

inom st}Telsen person med social sakkunskap ansetts böra deltaga.

Generaldirektören Granholm finner det därför önskvärt, att jämväl

distriktsförvaltningarna må vid handläggandet av ärenden av här

ifrågavarande art kunna äga tillgång till särskild sakkunskap beträffande

nyss nämnda förhållanden, och föreslås i anledning härav, att vid var

och en av distriktsförvaltningarna må införas en anordning motsvarande

den för järnvägsstyrelsens vidkommande ifrågasatta. Vid varje distriktsförvaltning

skulle således förordnas en utom verket tagen, på det sociala

området sakkunnig person med enahanda ställning och funktioner inom

distriktsförvaltningen som ifrågavarande fullmäktige inom järnvägsstyrelsen.

På grund av tjänstens i styrelsen och distriktsförvaltningen olika

natur borde dock hans befattning med ärenden angående tjänstetillsätt
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 148.

Samman
fattning.

ning, förflyttning, entledigande och avsked samt angående bestraffning

ej inskränka sig till blott klagoärenden. Arvodet till denne sakkunnige

inom distriktsförvaltningen, vilken ansetts böra erhålla benämningen

»social förvaltningsledamot», har föreslagits till 2,500 kronor per år.

De skäl, som jag, på sätt ovan anförts, funnit tala för en utvidgning

av fullmäktiginstitutionen inom järnvägsstyrelsen, torde jämväl

kunna åberopas till stöd för att åtminstone försöksvis tillämpa den nu

ifrågasatta anordningen beträffande distriktsförvaltningarna. Därest någon

erinran däremot icke framställes från riksdagens sida, kommer jag därför

att sedermera för Kungl. Maj:t framlägga närmare förslag i ämnet.

De av mig nu förordade förslagen beträffande statens järnvägar innebära

:

inrättande av en befattning, förste portvakt, hänförlig till 3:e lönegraden

i 1919 års avlöningsreglemente,

utbyte av en sekreterartjänst inom järnvägsstyrelsen mot en förste

sekreterarbefattning, varigenom antalet av sådana befattningar skulle bliva

8 respektive 6; samt

ökning av järn vägsfullmäktiges antal från 2 till 3.

Jag övergår härefter till behandling av generalpoststyrelsens förslag

i skrivelsen den 22 oktober 1919 i fråga om tjänsteställningen för vissa

befattningshavare vid

Postverket.

I nyssnämnda skrivelse framhåller styrelsen till en början, att styrelsen

för närvarande, innan någon erfarenhet rörande tillämpningen av

det nya avlöningsreglementet vunnits, icke ansett sig böra framställa

yrkande om ändring i andra fall än då såväl ur organisatorisk synpunkt

som med hänsyn till rätt och billighet synnerligen starka skäl därför

förelåge. Med hänsyn härtill har nu styrelsen inskränkt sig till att föreslå

följande förändringar, nämligen uppflyttning av nuvarande sekreterarna

hos styrelsen i förste sekreterargraden, anställande av kvinnliga

förste postexpeditörer jämväl hos generalpoststyrelsen samt inrättande av

en ny befattning för manliga tjänstemän, verkstad smästare, hänförlig

till 7:e lönegraden i 1919 års avlöningsreglemente.

Beträffande de allmänna synpunkter, från vilka jag ansett mig böra

bedöma dessa förslag, torde det vara tillräckligt att hänvisa till vad jag

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 148.

inledningsvis anfört beträffande järnvägsstyrelsens i det föregående behandlade

framställningar i fråga om ändringar i avlöningsreglementet.

Generalpoststyrelsen har, såsom nyss antytts, hemställt om åtgär- Angående

der för att i den vid 1919 års avlöningsreglemente fogade tjänsteför- 0tresråreS<iiose

teckningen jämväl för postverket måtte införas befattningen förste sekre- generalpostterare-,

och har styrelsen föreslagit, att antalet dylika befattningar måtte atyrelsenfastställas

till fem.

Lönenämnden har i sitt utlåtande i ämnet på anförda skäl avstyrkt Loneföreliggande

framställning, lleservationsvis har dock framförts den me- nämndenningen,

att lönenämnden bort föreslå upptagande i tjänsteförteckningen

av förste sekreterarbefattning jämväl för postverket och vidare att nämnden

bort ingå i prövning av i vilken utsträckning dylika befattningar

kunde inrättas hos generalpoststyrelsen.

I sitt betänkande föreslog kommunikationsverkens lönekommitté in- Departementsrättandet

vid samtliga verkens styrelser av den nya, högre sekreterar- chlfen''

graden, förste sekreterare. Denna högre grad borde enligt kommitténs

uttalande såsom regel förbehållas befattningar, för vilka krävdes högre

examen på det juridiskt-administrativa området eller därmed jämförlig

kompetens och vilkas innehavare tillika inom verkens styrelser intoge

ställningen såsom byråchefs närmaste man och ställföreträdare. Härutöver

gjorde kommittén, vad postverket beträffar, icke några uttalanden

rörande de särskilda befattningar, som kunde tänkas komma i fråga

att förändras till förste sekreterare''änster. Då kommittén emellertid i

sitt förslag till tjänsteförteckning upptog nämnda befattning även för

postverkets del, utan att därvid ifrågasattes något eftergivande av nyssnämnda

villkor, var kommitténs mening tydligtyis den, att inrättandet

av förste sekreterarbefattningar vid postverket skulle ifrågakomma allenast

i den mån de angivna kvalifikationsfordringarna uppfylldes.

I skrivelse den 11 mars 1919 med förslag för år 1920 i fråga om

antalet befattningar vid postverket inom vissa lönegrader upptog generalpoststyrelsen

sedermera 5 förste sekreterarbefattningar. Enligt vad

styrelsen nu meddelar, utgick styrelsen därvid från att sekreterarne å de

styrelsens byråer, nämligen andra, tredje och fjärde byrån, å vilka endast

en sekreterare funnes anställd och vilken sekreterare fungerade såsom

byråchefs närmaste man och ställföreträdare, utan vidare skulle uppflyttas

i den högre sekreterargraden, varjämte styrelsen beträffande första

byrån, å vilken då två sekreterare funnes anställda, ansåg, att båda

dessa borde uppflyttas i nämnda grad, enär de nämligen var för sitt

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 123 käft. (Nr 148.) 401 20 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 148.

område företrädde byråchefen, den ene på personalavdelningen och den

andre på trafikavdelningen. Bådadera hade ock, till följd av göromålens

anhopning å sistnämnda byrå, sådan arbetsbörda, ansvar och föredragningsskyldighet,

att de rättvisligen borde hänföras till förste sekreterargraden

och att ingen åtskillnad dem emellan kunde göras.

Vid ärendets behandling inför Kungl. Maj:t ställde sig föredragande

departementschefen väsentligen på samma ståndpunkt som lönekommittén.

Efter en redogörelse för de fordringar, som enligt kommitténs mening

borde principiellt upprätthållas i avseende å kvalifikationerna för

förste sekreterarbefattning, framhöll nämligen departementschefen beträffande

förslaget att inrätta sådana befattningar jämväl hos generalpoststyrelsen,

att då gällande instruktion icke beträffande någon sekreterare

hos nämnda styrelse uppställde krav på högre examen, samt de befattningar

hos styrelsen, vilka i främsta rummet skulle kunna tänkas ifrågakomma

såsom förete sekreterare, i verkligheten också tidvis bestritts av

personer utan sådan högre utbildning, syntes redan på grund härav

kunna ifrågasättas, huruvida över huvud taget någon förste sekreterarbefattning

erfordrades hos generalpoststyrelsen. Departementschefen hade

ej heller funnit sig övertygad om, att andra synpunkter borde föranleda,

att då hos styrelsen inrättades dylika befattningar. Härjämte angav

departementschefen uttryckligen, att denna fråga måste ses i ett

vidsträcktare sammanhang, då det gällde postverket. Departementschefen

yttrade nämligen, att han ej heller kunnat undgå att uppmärksamma

de konsekvenser, som inrättandet av förste sekreterartjänster hos

generalpoststyrelsen med dess övervägande administrativa karaktär skulle

kunna medföra inom andra delar av statsförvaltningen. Intill dess frågan

om behovet av befattningar av ifrågavarande art hos andra jämförliga

administrativa- verk allsidigt utretts, syntes därför förslaget om

inrättande av förste sekreterarbefattningar hos generalpoststyrelsen icke

böra föranleda avseende.

I enlighet med departementschefens hemställan upptogos i Kungl.

Maj:ts förslag i ämnet till 1919 års lagtima riksdag inga förste sekreterarbefattningar

för postverkets vidkommande, och riksdagen, biträdde

i denna del Kungl. Maj:ts förslag utan att därvid någon erinran förekom

vare sig emot förslaget som sådant eller mot departementschefens

ovan återgivna uttalande.

Såsom skäl för inrättande av förste sekreterartjänster inom generalpoststyrelsen

har styrelsen åberopat dels den ställning styrelsens sekreterare

i den nya organisation, som utformades från 1910 års början,

erhöllo såsom föredragande inom styrelsen och ställföreträdare för byrå
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 148.

27

cheferna, vilkas antal samtidigt minskades, dels ock den omständigheten,

att sekreterarues blivande placering på löneskalan i förhållande till andra

befattningar inom verket skulle komma att bereda svårigheter med avseende

å sekreterareänsternas rekrytering. Åven om de skäl, som sålunda

framförts av verkets ledning, icke utan vidare kunna frånkännas betydelse,

så torde man å andra sidan icke heller kunna bortse från, att ett

godtagande av styrelsens förslag i dess fulla utsträckning skulle leda

därhän, att samtliga nuvarande sekreterare uppflyttades i den högre

graden. Härigenom skulle en förhållandevis betydligt större förmån av

den nya befattningens inrättande tillgodokomma postverket än de andra

kommunikationsverken, vilket måste väcka vissa betänkligheter, särskilt

som huvudvillkoret i fråga om de teoretiska kompetenskraven icke kan

vidhållas beträffande samtliga de ifrågavarande befattningarna vid postverket.

Det synes mig därför riktigast att, med vidmakthållande av den

av statsmakterna föregående år intagna ståndpunkten, avvakta resultatet

av den i utsikt ställda, mera vittomfattande utredningen i föreliggande

ämne, innan generalpoststyrelsens förslag i denna punkt upptages.

Vidare har generalpoststyrelsen, såsom förut antytts, gjort framställning

o pa bemyndigande att från och med ingången av år 1921 få

anställa kvinnliga förste postexpeditörer jämväl hos generalpoststyrelsen.

I den till det nya avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen, upptagande

för kvinnliga tjänstemän avsedda befattningar, hava förste postexpeditörer

hänförts till 5:e lönegraden. Frågan om antalet av dylika

befattningar faller alltså under Kungl. Maj:ts avgörande. Emellertid

fastslogs föregående år, att kvinnliga befattningshavare i nu angiven grad

icke skulle placeras hos styrelsen utan endast vid postverkets distriktsoch

lokalförvaltningar och torde därför föreliggande förslag i viss mån

vara av organisatorisk innebörd.

Rörande frågans tidigare utveckling må erinras följande:

I skrivelse till kommunikationsverkens lönekommitté den 29 augusti

1918 framställde styrelsen önskemålet om inrättande av kvinnliga förste

postexpeditörsbefattningar även inom styrelsen. En del av det löpande

expeditionsarbete, som då handhades av kvinnliga postexpeditörer, vore

nämligen enligt styrelsens mening av den vikt och det ansvar, att dess

utförande borde anförtros åt befordrade tjänstemän. Särskilt förklarade

sig styrelsen härvidlag åsyfta registratorsgöromål. Mot kvinnliga förste

postexpeditörsbefattningar skulle enligt styrelsens mening böra utbytas,

förutom ett antal av de dåvarande kvinnliga postexpeditörstjänsterna,

jämväl i vissa fall manliga postexpeditörsbefattningar.

Kvinnliga

förste post

expeditörer

hos generalpoststyrelsen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 148.

Generalpost
styrelsen.

Lönekommittén förklarade sig emellertid icke anse de av generalpoststyrelsen

särskilt avsedda göromål, som skulle anförtros åt kvinnliga

förste postexpeditörer, vara av den krävande art, att högre tjänsteställning

än postexpeditörs borde tillerkännas dem, som handhade dessa

göromål. Med hänsyn härtill och till den ställning, som tillkomme de *

befattningshavare, vilka inom de övriga kommunikationsverken utförde

liknande arbeteu, fann kommittén sig böra avstyrka generalpoststyrelsens

förslag i denna del.

Generalpoststyrelsens ståndpunkt utvecklades därefter närmare i styrelsens

utlåtande den 17 januari 1919 i anledning av kommitténs förslag.

Styrelsen angav därvid antalet av de befattningar, som borde uppflyttas

på av styrelsen föreslaget sätt, till nio, av vilka befattningshavare

två tjänstgjorde å första byråns kansliexpedition — den ena å personalavdelningen

och den andra å trafikavdelningen — samt en å medelsbokhållarkontoret

och sex i egenskap av registratorer. Tillika lämnades

av styrelsen närmare uppgifter rörande de tre förstnämndas arbete och

tjänsteställning.

I det vid Kungl. Maj:ts proposition nr 393 till 1919 års lagtima

riksdag angående antalet av vissa befattningar vid postverket m. m. fogade

statsrådsprotokollet anförde departementschefen i föreliggande fråga,

att ehuru det syntes hava förebragts vissa skäl för inrättande av några

kvinnliga förste postexpeditörsbefattningar i styrelsen, departementschefen

dock, med hänsyn jämväl till frågans principiella betydelse, icke ansett

sig böra frångå kommitténs ståndpunkt i denna del, vadan generalpoststyrelsens

förevarande förslag icke för det dåvarande syntes böra

vinna avseende.

Generalpoststyrelsen har i sin nu föreliggande framställning förklarat,

att oaktat styrelsen fortfarande ansåge, att de hos styrelsen såsom

registratorer anställda sex kvinnliga postexpeditörerna hade bort ifrågakomma

till uppflyttning i förste postexpeditörsgraden, styrelsen dock,

med hänsyn till frågans principiella betydelse, ansett sig icke böra nu

taga upp förslaget i denna del utan allenast beträffande de tre övriga

särskilt omförmäld a postexpeditörerna hos styrelsen. Enligt styrelsens

uppfattning kunde det nämligen icke bestridas, att de arbetsuppgifter,

som tillkomme sistnämnda tre kvinnliga postexpeditörer, i stort sett vore

jämförliga med och av enahanda beskaffenhet som de göromål, vilka i

allmänhet anförtroddes åt kvinnliga befattningshavare i 5:e lönegraden

inom de övriga kommunikationsverkens styrelser. Vid sådant förhållande

hade styrelsen funnit det konsekvent och i överensstämmelse med

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kung!. Majds Proposition Nr 148.

rättvisa och billighet, att ifrågavarande tre kvinnliga befattningshavare

icke måtte ställas i sämre ställning än motsvarande befattningshavare i

de övriga kommnnikationsverken utan placeras i samma lönegrad som

dessa.

Lönenämnden anför härom följande:

Genom generalpoststyrelsens senaste framställning i ämnet har frågan om

införandet av kvinnliga förste postexpeditörsbefattningar inom nämnda styrelse

kommit i ett väsentligt annat läge än vad fallet var vid ärendets behandling av

lönekommittén och av statsmakterna vid 1919 års lagtima riksdag. Under det

att generalpoststyrelsens förslag då avsåg uppflyttning jämväl av de sex kvinnliga

befattningshavare, som förrättade registratorsgöromål, har styrelsen nu inskränkt

sig till att påyrka dylik uppflyttning beträffande de tre kvinnliga postexpeditörer

inom styrelsen, vilka kunna anses utföra särskilt kvalificerat arbete.

Av den redogörelse för detta arbete, som av styrelsen lämnats, har lönenämnden

fått den uppfattningen, att eu placering av dessa tre kvinnliga tjänstemän i 5:e

lönegraden väl kan försvaras. Ifrågavarande befattningar torde nämligen få anses

ungefärligen jämställda med övriga, redan nu till 5:e lönegraden hänförda

tjänstemän, särskilt de kvinnliga bokhållarna hos järnvägsstyrelsen. De principiella

betänkligheter, som yppats i fråga om införandet över huvud av kvinnliga

förste postexpeditörer hos generalpoststyrelsen, torde ock huvudsakligen

hava gällt de jämförelsevis lägre kvalificerade registratorsbefattningarna, som nu

av styrelsen utelämnats från förslaget. Visserligen torde det icke få anses helt

uteslutet, att även en uppflyttning av allenast de tre nu senast ifrågasatta befattningarna

kan komma att medföra konsekvenser i något enstaka fall för de andra

verkens vidkommande, men nämnden anser detta icke böra utgöra hinder för att

nu tillmötesgå generalpoststyrelsens framställning i förevarande avseende, då såsom

ovan angivits befattningarnas art i och för sig synes fullt motivera den

ifrågasatta uppflyttningen. Nämnden förutsätter härvid givetvis, att införandet

av de högre befattningarna inom styrelsen begränsas till vad nu senast ifrågasatts,

och får sålunda för sin del tillstyrka generalpoststyrelsens förslag, att tre

kvinnliga postexpeditörsbefattningar inom styrelsen — två å första byråns kansliexpeditioner

och en å medelsbokhållarekontoret — måtte utbytas mot lika många

kvinnliga förste postexpeditörsbefattningar.

Av den tidigare av generalpoststyrelsen lämnade redogörelsen för

de arbetsuppgifter, som åligga de nu till uppflyttning i högre lönegrad

ifrågasatta tre kvinnliga postexpeditörerna hos styrelsen, framgår, att

den å första byråns personalavdelning anställda postexpeditören har till

uppgift att på eget ansvar med biträde av andra kvinnliga tjänstemän

föra postverkets omfattande personalmatrikel, innefattande uppgifter för

varje tjänsteman beträffande anställning, avlöning, bestraffningar, ledigheter,

förordnanden m. m. under hela hans tjänstetid vid postverket.

Den å första byråns trafikavdelning tjänstgörande kvinnliga postexpeditören

har att, likaledes med tillhjälp av kvinnliga biträden, verkställa

Löne
nämnden.

Departements
chefen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 148.

Angående

Inrättande

av en verkstadsmästarbefattning.

Generalpost
styrelsen.

Löne
nämnden.

Departements
chefen.

alla annotationer angående fastställda ersättningar till poststationsföreståndare

m. fl. ävensom att ansvara såväl för att styrelsens beslut i

till avdelningen hörande ärenden vederbörligen annoteras som även för

att utgående skrivelser och remisser i behörig ordning expedieras. Den

å medelsbokhållarkontoret placerade kvinnliga postexpeditören åligger

att närmast övervaka och handleda därstädes med vissa revisionsarbeten

sysselsatt kvinnlig personal ävensom att på eget ansvar upprätta

vissa sammandrag ur postdirektionernas och postkontorens medelsräkningar,

som ligga till grund för huvudbokslutet.

Härav torde framgå, att ifrågavarande kvinnliga befattningshavare i

fråga om arbetets art kunna likställas med vissa redan nu till 5:e lönegraden

hänförda kvinnliga tjänstemän. Deras uppflyttning i nämnda

lönegrad synes därför motiverad och torde ej heller behöva möta några

vägande principiella betänkligheter. Därest erinran häremot icke kommer

att från riksdagens sida framställas, synes därför Kungl. Maj:ts

beslut i sådan riktning vara påkallat.

Vid postverkets bokbinderi är för närvarande anställd en överpostiljon

såsom förman å bokbinderiet.

Efter ikraftträdandet av 1919 års avlöningsreglemente kommer

ifrågavarande befattning att i enlighet med förslag av kommunikationsverkens

lönekommitté hänföras till 5:e lönegraden under benämningen

bokbinderiförman.

Generalpoststyrelsen har nu hemställt, att under 7:e lönegraden

måtte upptagas en ny befattning inom postverket under benämningen

verkstadsmästare, avsedd för den i 5:e lönegraden placerade bokbinderiförmannen,

vilken tjänsteman enligt styrelsens mening icke erhållit

placering i den lönegrad, till vilken han med hänsyn till sin tjänsteställning

rätteligen bort hänföras. Då bokbinderiet stode inför en betydande

utvidgning, komme det enligt generalpoststyrelsens mening att

bliva nödvändigt att där anställa en andre förman, vilken skulle komma

att lyda under verkstadsmästaren. Befattningen bokbinderiförman skulle

därför fortfarande bliva erforderlig.

Lönenämnden har på anförda skäl ansett sig böra avstyrka generalpoststyrelsens

framställning i denna del.

En ledamot av nämnden har dock i detta hänseende varit av skiljaktig

mening.

Av den föreliggande utredningen har jag icke funnit mig övertygad

om att den nuvarande omfattningen av bokbinderiets verksamhet moti
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 148.

31

verar bokbinderiförmannens uppflyttning i högre lönegrad. Det synes

mig riktigast att avvakta resultatet av den planerade utvidgningen,

innan någon åtgärd i förevarande hänseende ifrågasattes.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen besluta

Departe
mentschefens
hemställan.

dels att under avdelningen A. av den vid avlöningsreglementet

den 19 juni 1919 för tjänstemän vid postverket,

telegrafverket, statens järnvägar och statens

vatteufallsverk såsom bilaga fogade förteckning skall

beträffande statens järnvägar från och med den 1 juli

1920 i 3:e lönegraden upptagas befattningen förste

portvakt,

dels ock att antalet av följande befattningar vid

statens järnvägar skall från och med den 1 juli 1920

utgöra:

j ä rn vägs fullm ä k t ig.............................. 3

sekreterare............................................ 8

förste sekreterare................................. 6

Vad departementschefen sålunda hemställt, däri

statsrådets övriga ledamöter instämde, behagade Hans

Maj:t Konungen bifalla; och skulle till riksdagen avlåtas

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Gunnar Corin.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1920:276 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tjänsteställningen för vissa befattningshavare vid statens järnvägar och postverket m. s. 7 i texten