Sök i Ratio Lex

Angående ändrade villkor för lån från täckdikning slånefonden m. m

1920-03-05 · 30 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 26 av 30 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:151, Angående ändrade villkor för lån från täckdikning slånefonden m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition Nr 151.

1

Nr 151.

Kung!. Maj.ts proposition till riksdagen angående ändrade villkor

för lån från täckdikning slånefonden m. m., given Stockholms

slott den 5 mars 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärendeu för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att

dels godkänna de av chefen för jordbruksdepartementet i statsrådsprotokollet

ioreslagna villkoren för lån från täckdikningslånefonden, att

från och med år 1921 tillämpas å lån, som därefter utlämnas;

dels medgiva, att från och med år 1921 tillsvidare lån ur täckdikningslånefonden

må beviljas intill ett belopp av 2,000,000 kronor årligen;

dels för tiden från och med år 1921 medgiva, att, där å täckdikningslån,

som från ifrågavarande fond utlämnats av hushållningssällskap.

uppkommit förlust, Kungl. Magt må äga att, på framställning av

hushållningssällskapet och efter prövning av de i varje fall förekommande

omständigheter, av fondens medel anvisa hushållningssällskapet

gottgörelse för den lidna förlusten med skäligt belopp;

dels besluta, att såsom kapitalökning för denna fond skall efter

ingången av år 1921 utav de till kapitalökning för dräneringsfonden

anvisade medel överföras såsom reservationsanslag ett

belopp av ................................................................................kronor 2,000,000;

dels ock besluta, att från och med år 1921 å lån från dräneringsfonden

inflytande kapitalavbetalningar skola tillföras täckdikningslånefonden.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 126 käft. (Nr 151.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 151.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5

mars 1920.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern EdÉN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena HELLNER,

Statsråden: Petersson,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre PäLMSTIERNA,

Undén,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Petersson anförde:

I punkten 125 under nionde huvudtiteln av årets statsverksproposition

har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att anvisa anslag för år 1921

å 600,000 kronor för bestridande av kostnaderna för odlingsorganisationen.

Beloppet har beräknats under antagande att denna organisations

verksamhet skulle kunna i huvudsak slutföras under förra hälften

av nämnda år.

Bland de uppgifter denna organisation har sig anförtrodda är handhavandet

av understöd åt täckdikningsverksamhet medelst lån ur dräneringsfonden.

Då denna fond inrättades vid 1918 års lagtima riksdag, förutsattes

icke, att dess verksamhet skulle utsträckas längre än till och med

år 1920. Jag framhöll den 7 januari i år uti motiveringen till förslaget

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Mnj:ts proposition Nr 151.

i förenämnd a punkt L 25, att något skäl icke syntes förelinnas att bibehålla

den nuvarande utlåningen från denna fond utöver år 1920. Jag erinrade

vidare, att statens odlingskommitté förmält sig hava inlett undersökning

angående frågan, huruvida dräneringsfondens verksamhet borde fortsättas

under någon förändrad form, varvid en sammanslagning med den äldre

täckdikningslånefonden och förändring av lånevillkoren för sistnämnda

fond kunde komma i betraktande. Jag yttrade vidare, att jag måhända

skulle under riksdagens lopp bliva i tillfälle att underställa denna fråga

Kungl. Maj:ts prövning.

Nu bär statens odlingskommitté i en till mig ställd skrivelse den

20 januari 1920 framlagt ett utförligt förslag i detta ämne. Utlåtande

däröver har avgivits den 20 februari 1920 av lantbruksstyrelsen.

Jag torde nu få anmäla detta ärende i de delar, vari jag anser

framställning böra avlåtas till den nu samlade riksdagen.

Innan jag redogör för odlingskommitténs förslag torde jag höra

lämna en översikt över de bestämmelser, som nu gälla för lån ur

täckdikningslånefonden och dräneringsfonden.

Genom Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut år 1913 samt kungörelsen

den 4 juli samma år blevo villkoren för erhållande och tillgodonjutande

av lån från täckdikningslånefonden först bestämda. Mindre

ändringar, avseende huvudsakligen vissa formella bestämmelser, hava

sedermera skett, och återfinnas nu gällande bestämmelser angående

villkoren för lån från denna fond i kungörelsen den 19 juni 191/ (nr 394).

Från täckdikningslånefonden må årligen utlånas högst 200,000

kronor. Hushållningssällskapen äro låneförmedlare och lantbruksstyrelsen

den mvndighet, som har att bevilja lån åt hushållningssällskapen.

Önskar hushållningssällskap statslån från ifrågavarande fond för

att därav utlämna täckdikuingslån, skall sällskapet till lantbruksstyrelsen

ingiva skriftlig framställning, innehållande uppgift å de företag, för

vilka täckdikningslån blivit hos hushållningssällskapet sökta, förslag till

belopp och lånetid för varje särskilt dylikt lån ävensom övriga för

ärendets bedömande erforderliga uppgifter. Lantbruksstyrelsen har att

efter prövning av sålunda gjorda framställningar bevilja hushållningssällskap

statslån från fonden och skall därvid fastställa den tid, inom

vilken varje särskilt täckdikningsföretag skall vara påbörjat och avslutat.

Täckdikningslån må av hushållningssällskap lämnas till ägare eller

brukare av högst 50 hektar åker eller annan odlad jord, vilken är i

behov av dylikt lån, till brukare dock under förutsättning att minst

10 år återstå av dennes brukningstid. Lån må icke beviljas till högre

Gällande

bestämmelser

angående

läckdiknlnyslånefonden

och dränering

sfon den.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 151.

belopp än 2,000 kronor och icke uppgå till mer än 70 procent av den

beräknade kostnaden vid användning av rör och 50 procent, då annat

material användes. Vid beräkning av denna kostnad må upptagas såväl

kostnaden för täckdikningsplanens uppgörande som för själva dikningsarbetet

och anskaffandet av täckdikningsmaterialier (rör, sten, stänger

eller annat material, som prövas lämpligt). För upptagande av till

täckdikningen hörande öppet avlopp må lån icke beviljas till större

belopp, än som motsvarar 70 procent av sökandens andel i kostnaden

lör samma avlopp, samt icke utgå, för så vitt statsbidrag under form

av anslag eller lån förut utgått därtill. Låntagare må på grund av

särskilda täckdikningslån icke samtidigt häfta i skuld till högre belopp

än 2,000 kronor. Lånen löpa med 4 procent ränta från lyftningsdagen.

Sedan lån innehafts under två år från lyftningsdagen, skall vid utgången

av vart och ett av de därpå följande sju åren årligen återbetalas en

sjundedel av det ursprungliga beloppet.

Planer och kostnadsförslag skola vara uppgjorda av lantbruksingenjör,

jordbrukskonsulent eller annan person, som vederbörande

hushållningssällskap prövar vara därtill kompetent, och skall denne även

avgiva yttrande om den föreslagna täckdikningsmetodens lämplighet för

marken i fråga. Till biträde vid arbetet skall låntagaren använda en i

vederbörande hushållningssällskaps tjänst anställd eller av lantbruksingenjör

godkänd täckdikningsförman.

Hushållningssällskap äger bestämma de närmare villkoren för

åtnjutande av täckdikningslån.

Såsom kapitalökning för denna fond har riksdagen för åren 1914

—1918 anvisat reservationsanslag å tillhopa 590,000 kronor.

För lån från dränerings fonden gälla bestämmelserna i kungörelsen

den 20 juni 1918 (nr 461) angående villkoren för lån från denna fond.

Fondens hela kapitaltillgång, vilken bildats genom reservationsanslag

å tillhopa 14,000,000 kronor, anvisade för åren 1918—1920,

må disponeras för det med fonden avsedda ändamål. Jämväl här äro

hushållningssällskapen låneförmedlare, men lånen till sällskapen beviljas,

efter prövning av därom gjord skriftlig framställning, utav statens

odlingskommitté. Såväl de till hushållningssällskapen utlämnade statslånen

som ock de utav hushållningssällskapen till de enskilda låntagarna utlämnade

dräneringslån en äro räntefria. Statslån må av hushållningssällskap

amorteringsfritt innehavas under två år från lyftningsdagen." Vid utgången

av vart och ett av de därpå följande fem åren skall årligen

återbetalas en femtedel av det ursprungliga lånebeloppet. Beträffande

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

, Kungl. Maj:is proposition Nr 151.

villkoren för den enskilde låntagarens återbetalning till hushållningssällskapet

av dräneringslån gälla i stort sett enahanda bestämmelser

som för återbetalningen av de hushållningssällskapen beviljade statslånen

från fonden. Amorteringsskyldigheten läiknas dock från den dag,

då första delen av lånet lyfts, och icke från den dag, då lånet i dess

helhet bekommits.

Dräneringslån må utav hushållningssällskap beviljas ägare eller

brukare av åker eller annan odlad jord oberoende av storleken av den

fastighet, där arbetet är avsett att utföras, och, beträffande brukare, av

brukningstidens längd, men bör sällskapet så vitt möjligt tillse, att lån

främst tillgodokomma dem, som äro mest i behov därav. År täckdikningsarbete

å utarrenderad fastighet avsett att äga rum under sådana

förhållanden, att det jämlikt lag eller författning åligger jordägaren att

bestrida så stor del av kostnaderna, som motsvarar värdet å därvid

använda tegelrör, må lån beviljas såväl jordägaren som brukaren, envar

dock allenast i förhållande till hans beräknade kostnader.

Dräneringslån må vid täckdikning med rör kunna uppgå till hela

beloppet av den beräknade kostnaden, dock icke till mer än 500 kronor

för hektar av den jord, som är avsedd att förbättras genom företaget.

För täckdikning med annat material må dräneringslån icke lämnas till

högre belopp än som motsvarar tre fjärdedelar av den beräknade kostnaden

och icke heller överstiga 400 kronor för hektar av sådan jord,

som avsetts att förbättras. Vid beräkning av denna kostnad må upptagas

såväl kostnaden för själva dikningsarbetet, däri inräknad den

ersättning till täckdikningsförman, vilken det åligger jordinnehavaren

att betala, som ock kostnaden för anskaffande av täckdikningsmaterialier.

Arbete för beredande av till täckdikningen hörande öppet avlopp må

icke inräknas i kostnaden i annat fall än då det utgöres av mindre

omfattande upprensning eller fördjupning av avloppsdiken och avloppsgravar

samt statsbidrag under form av anslag eller lån icke förut

utgått därtill.

Dräneringslån utbetalas till låntagare i mån av arbetets fortgång,

dock endast i samma förhållande till kostnaden för det utförda arbetet,

som det, vari det beviljade lånet står till den för hela företaget beräknade

kostnaden, samt med iakttagande att minst en fjärdedel av lånebeloppet

skall innestå, till dess arbetet blivit avsjmat och godkänt. För

återbetalandet av dräneringslån skall låtagaren ställa sådan säkerhet,

som av hushållningssällskapet godkännes.

Ansökningar om lån från dränerings fonden skola inlämnas till

vederbörande odlingsråd, som har att med eget yttrande överlämna

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungi. Maj:ts proposition Nr 151.

handlingarna till den myndighet, som å hushållningssällskapets vägnar

beslutar om lånens beviljande. Planer, kartor och kostnadsförslag skola

vara uppgjorda av lantbruksingenjör eller, efter vederbörande odlingsråds

bestämmande, av länsagronom, jordbrukskonsulent eller annan person,

som odlingsrådet prövar vara därtill kompetent, och skall denne även

avgiva yttrande om den föreslagna täckdikningsmetodens lämplighet för

marken ifråga. Till biträde vid arbetet skall, där odlingsrådet icke

annorlunda medgiver, låntagaren använda täckdikningsförman, som är

anställd i vederbörande hushfillningssällskaps tjänst eller godkänd av

lantbruksingenjör eller jordbrukskonsulent eller som med vitsord om

godkänd skicklighet genomgått särskild genom statens försorg för ändamålet

anordnad utbildningskurs.

I övrigt handhaves ledningen och övervakandet av här ifrågavarande

täckdikningsföretag av de utav hushållningssällskapens förvaltningsutskott

utsedda odlingsråden.

Tidigare

förslag till

ändring av

bestämmelserna

för lån

från täckdikningslånefonden.

Vid anmälan den 14 januari 1918 av ärendena angående kapitalökning

för år 1919 till de till jordbruksdepartementet hörande utlåningsfonderna

anförde jag, att det synts önskligt, att utredning skedde, huruvida

icke villkoren för lån från täckdikningslånefonden borde undergå

ändringar, särskilt med hänsyn till dels den stegring av prisen å material

och arbete, som skett och som delvis torde komma att bestå även

efter kristidens slut, dels ock önskvärdheten att söka få eu rationell

täckdikning alltmera genomförd i lantbruket och därigenom dettas

produktionskraft ökad och bättre säkerställd. \ id sådant förhållande

hade jag anmodat lantbruksstyrelsen inkomma med utredning och förslag

i ämnet.

I skrivelse den 19 februari 1918 avgav nämnda styrelse till Kungl.

Maj:t det sålunda infordrade yttrandet.

Att emellertid icke redan vid detta tillfälle en revision av de för

täckdikningslånefonden gällande bestämmelser åvägabragtes, berodde

ytterst på de av kristiden skapade extraordinära förhållanden, vilka

nödvändiggjorde utomordentliga åtgärder från statsmakternas sida. I

känslan härav framlade produktionskommittéu i skrivelse den 23 februari

1918 förslag till inrättande av en särskild fond för utlämnande av

räntefria täckdikningslån under åren 1918—1920. Detta förslag ledde

till dräneringsfondens inrättande. Enär villkoren för lån från denna

fond äro väsentligt fördelaktigare för låntagaren än villkoren för lån

från täckdikningslånefonden, har under de senaste åren utlåningen från

sistnämnda fond varit mycket obetydlig.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Muj:ts proposition Nr 151.

Statens odlingskommitté har nu i förberörda skrivelse den 20 januari

1920, efter erinran om tidigare åtgärder och förslag till främjande

av jordens täckdikning, yttrat följande angående inrättandet av en ny

täckdikningsfond.

»Kristiden bragte frågan i nytt läge och kom den för denna tid inrättade

dräneringsfonden att kraftigt påverka jordbrukarnas intresse för åkerjordens

täckdikning. Härtill torde väsentligen bestämmelsen om räntefria lån hava

bidragit. Dock vill det, enligt statens odlingskommittés uppfattning, synas, som

om jämväl själva organisationen av täckdikningsverksamheten med lån från dräneringsfonden

i icke ringa grad bidragit härtill. Odlingsråden hava sålunda haft till

uppgift att i förevarande avseende tillhandagå jordbrukarna med anvisningar och

råd, biträda vid tillhandahållande av förrättningsmän samt vid anskaffande av arbetskrafter,

rör m. in. ävensom att i övrigt handhava ledningen och övervakandet av

täckdikningsföretagen. Härjämte hava de i odlingsrådens tjänst anställda jordbrukskonsulenterna

och extra förrättningsmännen med biträde av för ändamålet anställda,

delvis genom statens odlingskommittés försorg utbildade talrika täckdikningsförmän

på ett" förtjänstfullt sätt personligen verkat för täckdikningsverksamhetens uppblomstring.

Odlingsorganisationens ledande krafter hava sålunda inriktat ett målmedvetet

arbete på åstadkommande av personlig kontakt med de enskilda jordbrukarna

för att genom upplysningar och råd väcka deras intresse för hithörande

ämnen. Svårigheter hava emellertid mött även för odlingsorganisationen vid dess

strävan att åvägabringa en allmän täckdikning, men har statens odlingskommitté

dock med tillfredsställelse iakttagit, att intresset för en rationell täckdikning överallt

i landet ständigt stegrats.

I annat sammanhang har kommittén hos Kungl. Maj:t anmält, hurusom

lånerörelsen flerstädes tagit en betydande omfattning, såsom inom Östergötlands,

Västmanlands, Örebro och Kristianstads län. De utav statens odlingskommitté

under de olika kvartalen av år 1919 till hushållningssällskapen utlämnade lånesummorna

hava uppgått till respektive 375,943, 1,367,485, 1,223,803 och 947,050

kronor. För år 1919 uppgår alltså den beviljade lånesumman till sammanlagt

3,914,281 kronor. Enligt inhämtade upplysningar hava dessutom ett stort antal

ansökningar om dräneringslån inkommit till odlingsråden, respektive hushållningssällskapen

i åtskilliga län, varjämte inom flertalet av dessa omfattande arbeten med

utarbetande av planer och kostnadsförslag till nya täckdikningsföretag pågå. Förhållandena

synas sålunda enligt kommitténs uppfattning giva vid handen, att de

nuvarande bestämmelserna för den med statsmedel understödda täckdikningsverk

.-ämbeten vad angår dräneringsfonden visat sig i stort sett leda till åsyftat resultat

och följaktligen böra i möjligaste mån även framdeles bibehållas. Att emellertid

fortgå på den inslagna vägen att med räntefria lån understödja täckdikningsverksamheten,

finner kommittén likväl icke lämpligt. Behovet av en lånefond, och

därtill en sådan med relativt stort kapital, framstår dock allt fortfarande. Understödet

synes kommittén emellertid böra givas formen av en viss del av kostnaderna

motsvarande lån med låg ränta, att amorteras efter tid, inom vilken det kan beräknas,

att i de flesta fall större delen av de på täckdikningen nedlagda kostnaderna

blivit ersatta genom jordens ökade avkastning.

Statens odlingskommittés

förslag till

inrättande av

cn ny täckdikningsfond.

Inledning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Täckdiktiiugsfondens

förvaltning

m. m.

Storleken av

egendomar, å

vilka statsunderstödd

täckdikning

må ifrågakomma.

Begränsning

av lånebeloppen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 151.

Vid utarbetande av förslag till bestämmelser för den nya fond, här nedan

benämnd täckdikning sfonden, vars inrättande statens odlingskommitté härmed velat

föreslå, har kommittén utgått ifrån att bestämmelserna för lån från såväl täckdikningslånefonden

som ock framför allt dräneringsfonden böra, i vad dessa visat sig i

praktiken ändamålsenliga, såvitt möjligt bibehållas. Fonden bör sålunda förvaltas

av statskontoret, och böra hushållningssällskapen vara förmedlare av täckdikningslånen

till de enskilda jordbrukarna. Därest hushållningssällskap öHskar från fonden

erhålla statslån för att därav utlämna täckdikningslån till de enskilda jordbrukarna,

må skriftlig framställning därom ingivas till lantbruksstyrelsen, och bör därvid meddelas

uppgift å de företag, för vilka täckdikningslån blivit hos hushållningssällskapet

sökta, förslag till belopp och lånetid för varje särskilt dylikt lån ävensom

övriga för ärendets bedömande erforderliga uppgifter, allt å formulär, som av lantbruksstyrelsen

fastställas. På grundval av sålunda gjorda framställningar må lantbruksstyrelsen

äga att bevilja hushållningssällskap statslån från fonden. Det bör

åligga lantbruksstyrelsen att om beviljat statslån meddela uppgift till statskontoret,

som till vederbörande hushållningssällskap utbetalar beviljat statslån från fonden

mot hushållningssällskapets förskrivning därå.

Rörande frågan om storleken av de egendomar, å vilka täckdikning med

understöd av statsmedel må ifrågakomma, har kommittén ansett olämpligt göra

någon skillnad mellan sådana av större och mindre areal. Behovet av hjälp till

anskaffande av det betydande förlagskapital, som täckdikningsarbetena kräva, är i

allmänhet kännbart såväl för den större som för den mindre jordbrukaren. Täckdikningslån

från den nu föreslagna fonden böra därför lämnas till ägare eller brukare

av åker eller annan odlad jord oberoende av storleken av den fastighet, där arbetet

är avsett att utföras, och beträffande brukare av brukningstidens längd. Så vitt

möjligt bör härvid tillses, att lån främst tillgodokomma dem, som äro mest i behov

därav. Som ytterligare skäl för olämpligheten av egendomarnas storlek såsom måttstock

vid tilldelning av täckdikningslån må framhållas bland annat, att de stora

egendomarna ofta gå i spetsen, när det gäller förbättringar på jordbrukets område.

Då arbetena på de med statslån täckdikade arealerna äro avsedda att utföras med

synnerlig omsorg, torde den med statslån understödda täckdikningen också i viss

mån kunna betraktas som ett slags »mönstertäckdikning». Jämväl ur denna synpunkt

är det därför av stor betydelse, att den statsunderstödda täckdikningen blir

genomförd så allmänt som möjligt, alltså även å de större egendomarna.

En begränsning av lånebeloppets storlek till den enskilde låntagaren finner

kommittén däremot nödvändig, och synes denna begränsning böra gälla såväl lånesumman

per hektar jord, avsedd att täckdikas, som ock storleken av det lånebelopp,

som till en och samma låntagare under ett och samma år må utlämnas, samt slutligen

det belopp, som överhuvud må få innehavas av en och samma låntagare. Yad

angår begränsningen av lånesumman per hektar jord vill kommittén föreslå, att

denna sker till en viss summa såsom vid lån från dräneringsfonden är fallet, och

icke blott till en viss procent av samtliga kostnader, såsom bestämmelserna för

täckdikningslånefonden föreskriva; detta emedan i sistnämnda fall kostnaderna lätt

kunna beräknas högre än de i verkligheten äro och statsbidragen sålunda komma

att utgå efter en ännu högre procent än den fastställda. Erfarenheten har tillfullo

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kimyl. Maj:ts proposition Nr 151.

bestyrkt deri stora fördelen av att lånebeloppet fastställes till viss maximistorlek

per hektar.

Lönesumman per hektar jord torde alltså höra bestämmas sålunda, att täckdikmngslan,

som lämnas för dikning med rör, må kunna uppgå till hela beloppet

av den beräknade kostnaden, dock icke till mera än vad i sådant avseende stadgats

för lan från dräneringsfonden, eller 500 kronor för hektar av den jord, som är

avsedd att förbättras genom företaget. För täckdikning med annat material än

för, vilken dikning icke synes böra ifrågakomma annat än där marken är synnerligen

lämpad härför eller hinder för dikning med rör eljest förefinnes, synes täckdiknmgslån

icke böra lämnas till högre belopp än som motsvarar tre fjärdedelar

av den beräknade kostnaden och icke heller böra överstiga 400 kronor för hektar

av sådan jord, som avsetts att förbättras.

Vid beräkning av kostnaderna för företaget bör upptagas såväl kostnaden

tor sjalva diknmgsarbetet, däri inräknad den ersättning till täckdikningsförman

vdken det åligger jordinnehavaren att betala, som ock kostnaden för anskaffande

av täckdikningsmaterialier samt beredande av nödigt avlopp för vattnet från dikningssystemet.

Genom sistnämnda bestämmelse beredes nämligen staten tillfälle att

nöjaktigt kontrollera, huru avloppet fungerar. Dock hava arbetena för vattnets

avlopp förutsatts inskränka sig till mindre omfattande upprensningar eller fördjupningar

av avloppsdiken eller avloppsgravar. Däremot bör ersättning för upprensningar

och vattenavledningar, som föranleda större kostnader och svårigheter

beredas på annan väg. Stadgas bör emellertid jämväl, att lån icke må utgå för

upptagande av till täckdikningen hörande öppet avlopp, för så vitt statsbidrag under

form av anslag eller lån förut utgått därtill. Under dessa förutsättningar hava de

normala kostnaderna för täckdikning med rör, såsom ovan nämnts, beräknats till

500 kronor per hektar. Vid täckdikning med sten eller virke böra i tillämpliga

delar gälla samma villkor som vid täckdikning med rör.

Of emellertid endast en relativt ringa del av den täckdikning, som framdeles

ma bliva utförd inom riket, kan komma att understödjas med lån av statsmedel,

synes för beredande av möjlighet för ett större antal jordbrukare att erhålla

dylika lan lämpligen böra bestämmas, att till en och samma person må under ett

och samma ar få utlämnas lån med högst 5,000 kronor. Av samma skäl torde

hora bestämmas, att till en låntagare må få utlämnas täckdikningslån med sammanlagt

högst 10,000 kronor, Ivungl. Maj:t dock obetaget, att, där förhållandena synas

sadant påfordra, pa framställning av lantbruksstyrelsen fastställa sistnämnda lånebelopp

till sammanlagt högst 15,000 kronor.

Ehuru kommittén härmed velat föreslå en viss absolut begränsning av lånebeloppet

åt den enskilde låntagaren, har emellertid icke avsetts, att den låntagare

som en gång erhållit lån å sagda belopp, 10,000 resp. 15.000 kronor, skulle vara

berövad möjhgheten att erhålla nytt lån, förrän beloppet vore tillfullo guldet, utan

endast att ian icke pa en gång må få häfta i skuld för erhållna täckdikningslån

tor mer an 10,000 eller i vissa fall 15,000 kronor.

Fackdikningslanen böra utbetalas till låntagare i mån av arbetets fortgång

dock endast i samma förhållande till kostnaden för det utförda arbetet, som det*

van det beviljade lånet står till den för hela företaget beräknade kostnaden, samt

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 126 höft, (Nr 151.) ’ 2

Utbetalande

av täckdikningslknen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Lån åt arre iidatorer.

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 15J.

med iakttagande att minst 1/,1 av lånebeloppet bör innestå, till dess arbetet blivit

avsynat och godkänt. För återbetalande av täckdikningslån bör låntagaren ställa

sådan säkerhet, som av hushållningssällskapet kan godkännas.

I det föregående har kommittén föreslagit, att täckdikningslån böra utlämnas

till såväl ägare som brukare av åker eller annan odlad jord. Det synes vid sådant

förhållande lämpligt, att vissa föreskrifter i förtydligande syfte lämnas beträffande

de lån, som avsetts att utgå till arrendatorer.

Enligt gällande lag om nyttjanderätt till fast egendom 2 kap. 17 § är arrendator,

som å fastigheten låter verkställa täckdikning med användande av tegelrör

efter plan, som uppgjorts av statens lantbruksingenjör eller blivit av jordägaren

godkänd, berättigad att, sedan arbetet blivit behörigen utfört, av jordägaren erhålla

ersättning för så stor del av kostnaden, som motsvarar värdet av rören. Det är

då av vikt, att jordägarens inflytande på frågor angående täckdikning av hans

utarrenderade jord i möjligaste mån tryggas och att arrendator^ åtgärd att täckdika

sålunda försiggår under sådana former, att jordägarens möjlighet till kontroll

och viss bestämmanderätt i frågan bevaras.

Förutsättningen för att en arrendator av enskild jord skall kunna erhålla

ersättning utav jordägaren för rörkostnaden är alltså, såsom ovan nämnts, att täckdikningsplanen

blivit uppgjord av statens lantbruksingenjör eller av jordägaren

godkänd. Därest lantbruksingenjör icke anlitats för planens ..uppgörande, bör följaktligen

arrendatorn i sitt eget intresse hänvända sig till jordägaren för att utverka

dennes godkännande av täckaikningsplanen. Erhålles^ sådant godkännande, må

arrendatorn i enlighet med det nyss sagda erhålla lån, beräknat allenast efter

arbetskostnaderna. Detta förfarande torde böra äga tillämpning såväl beträffande

enskilda jordägares hemman som ock beträffande statens domäner. I fråga om

ecklesiastika boställen åter torde i vissa fall icke någon ersättning för rörkostnaden

kunna påräknas utav jordägaren. . ,

Därest jordägaren icke godkänner den uppgjorda planen eller arrendatorn

icke vill begagna sig av sin rätt att av jordägaren utkräva ersättning för rörkostnaden

bör täckdikningslån kunna utgå efter hela kostnaden (arbets- och rörkostnad).

I dylika fall torde det vara lämpligt, att till säkerställande av jordägarens rättigheter

och intressen uppställa såsom villkor för lan, att förbindelse skall av arrendatorn

lämnas, att så länge lånet innehaves icke kräva vederlag av jordägaren för

rörkostnaden. Detta tillvägagångssätt synes överensstämma med den ovan antydda

principen, att ingen bör erhålla större lån än som motsvarar hans totalkostnader

i företaget med avdrag för vad han sedermera enligt lag äger utbekomma.

I fråga om täckdikning, som å ecklesiastikt boställe utföres av arrendatorn.

torde såsom nyss antyddes, lån böra sökas för såväl arbets- som rörkostnader, i

vilket fall förbindelse följaktligen bör avgivas av låntagaren, att så länge Janet

innehaves icke kräva vederlag av jordägaren för vare sig arbete eller rörkostnad.

Yad angår särskilda föreskrifter beträffande täckdikningslån åt arrendatorer

av kronodomäner och liknande egendomar, till vilkas täckdikning genom domänstyrelsen

lämnas bidrag för rörinköp och andra kostnader, torde höra pafordras,

att arrendatorn vid ansökningen om lån skall foga bestyrkta avskrifter av de med

domänstyrelsen upprättade kontraktsliandlingar, som röra den ifrågavarande tackdikningen,

att tjäna till grund för bedömande av det lånebelopp, som ma kunna beviljas

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Muj:ts proposition Nr 151. 11

Bett äflande don räntefot, som bör giilhi för limon frun don ny a fonden, bär

kommittén ansett denna böra bestämmas till minsta möjliga belopp, därest överhuvud

utsikter skola förefinnas, att fonden må bliva tagen i anspråk och därmed

ett av de förnämsta medlen till ökad näringsproduktion bliva anlitat. 1 det föregående

bär omnämnts, hurusom den för lånen från dräneringsfonden stadgade räntefriheten

varit en av de förnämsta orsakerna till den stora efterfrågan å" dessa lår.

Oni man emellertid för framtiden icke kan påräkna, att staten för bär ifrågavarande

ändamål ikläder sig på pass stora ekonomiska uppoffringar, som äro förenade med

att räntefritt utlåna medel, torde räntan å de nya länen dock icke böra fastställas til!

högre belopp än högst 4 procent. För fastställande av denna räntefot synes i någon

nian den omständigheten tala, att täckdikningsfonden. enligt vad kommittén nedan

ämnar föreslå, . torde kunna bildas på grundval av sådana medel, som enligt riksdagens

beslut tidigare varit avsedda att utlånas räntefritt i form av dräneringslån.

Prn rnan emellertid utgår från synpunkten av ett statligt ekonomiskt under

stöd. såsom den nödvändiga förutsättningen för ett verksamt befrämjande av täckdikmngen,

torde från början böra fastslås, att detta ekonomiska understöd måste

givas en sådan form, att det verkar sporrande på jordbrukarnas företagsamhet.

Kommittén har — i överensstämmelse med vad härvidlag stadgats beträffande lånen

tran täckdikmngslånefonden — ovan föreslagit amorteringslån med 4 procent ränta

såsom formen för dot framtida statliga understödet. Då emellertid dessa lånevillkor

uppenbarligen icke torde erbjuda tillräcklig lockelse för jordbrukarna att igångsätta

tackdikmngsföretag, har kommittén, efter ingående prövning av frågan, kommit till

resultat, att därest. täckdikningsverksamheten skall kunna bibehållas vid en

tillfredsställande omfattning, något års rånte- och amorteringsfrihet oundgängligen

böj medgivas beträffande såväl låneförmedlarnas som den enskilde låntagarens lån

*ran yen nya fonden. Kommittén vill i detta sammanhang erinra därom, att enligt

de för lan från såväl täckdikmngslånefonden som ock dräneringsfonden stadgade

bestämmelser 2. års amorteringsfrihet medgivits för lån från dessa fonder.

■ a ivB,mJeMer.tid har kommittén ovan föreslagit, att den enskilde låntagaren beviljade

täckdikningslån höra utbetalas i mån av arbetets fortgång samt med iakttagande

att minst 7<t av lånebeloppet bör innestå, till dess arbetet blivit avsynat och

godkant. Detta innebär alltså, att lånebeloppet ofta kommer att lyftas i ett flertal

poster vid olika tidpunkter under årets lopp. För täckdikningsföretag, vilka fullbordas

under höstmånaderna, torde i flera fall avsyning kunna ske först påföljande

var, varför sista delen av lånet kan lyftas först vid denna tid. Då emellertid

beräkningen och bokföringen av räntorna för alla de olika poster, i vilka de beviljade

tackaikningslanen komma att lyftas, blir tidsödande och lätt vållar svårighet och

de arliga inbetalningarna ur bokföringsteknisk synpunkt framdeles böra fastställas

med avseende a kalenderår, vill kommittén, under erinran om vad här ovan i ämnet

antöits, härmed föreslå, att ett års rånte- och amorteringsfrihet, »lyftningsåret»

oberäknat, medgives beträffande den enskildes lån från den nya fonden. Såsom

lyttmngsar bör härvid räknas det år, då arbetet enligt ansökningshandlingarna är

avsett att påbörjas. Genom sagda rånte- och amorteringsfrihet vinnes, att de på

tackdikningen nedlagda kostnaderna delvis hinna, bliva ersatta genom jordens ökade

avkastning, innan lånen skola börja återbetalas, samt att inbetalningen av räntor

kan anstå, till dess amorteringarna skola påbörjas, vilket särskilt beträffande de

manga mindre lånen är av betydelse.

Häll to- och

amorterings - vilikör för

lånen från

t äc Indikning*- fonden.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition Nr 151.

Enligt kommitténs åsikt bör lån i regel beviljas endast till sadant företag,

som beräknats fullbordas under ett år. År ett täckdikningsföretag av större omfattning,

böra särskilda lån för de olika delarna av företaget beviljas för de^ ar,

då de resp. delarna av företaget äro avsedda att pabörjas. Skulle fonden för aret

icke lämna tillgång till nödigt kapital, ma företag, varom här är fråga, erhålla

förmånsrätt till lån ett kommande ar. Om ett företag icke skulle hinna slutföras

inom fastställd tid, synes detta icke böra inverka på rånte- och amortenngsskyldigheten,

ett förhållande, som torde i icke oväsentlig grad påskynda arbetena.

Beträffande den enskilde låntagarens rånte- och kapitalinbetalningar bör

sålunda ur synpunkten av ovan nämnda rent bokföringstekniska svårigheter ävensom

vid det förhållande, att sagda inbetalningar böra erläggas samtidigt och i efterskott,

stadgas, att sedan lånet innehafts under två år. lyftningsåret oberäknat, skall vid

utgången av vart och ett av de därpå följande fem kalenderåren årligen återbetalas

en° femtedel av det ursprungliga beloppet jämte 4 procent ränta för år räknat ä

lyftat oguldet lånebelopp. Inbetalas icke förfallet lånebelopp inom bestämd tid. bör

därå erläggas 6 procent ränta från förfallodagen tills betalning sker. Hushållningssällskapen

böra icke anses förpliktade att medgiva anstånd med fullgörandet av

förfallna rånte- och kapitalinbetalningar.

Vad angår de statslån, som av lantbruksstyrelsen beviljas lanetörmedlarna

(hushållningssällskapen), bör i tillämpliga delar beträffande rånte- och amorteringsvillkor

stadgas enahanda bestämmelser. Emellertid bör åt hushållningssällskapen

såsom lånefönnedlare inrymmas någon rätt till respittid i avseende å rånte- och

kapitalinbetalningar till statskontoret, så att laneförmedlaren åtminstone i regel bör

kunna undgå att behöva förskottera medel för fullgörande av åliggande likvider.

Hushållningssällskapen synas sålunda böra åtnjuta anstånd med stadgade ränteoch

kapitalinbetalningar varje gång under tre månader från förfallodagen. Därest

hushållningssällskap icke inom denna tid inbetalt förfallet rånte- eller kapitalbelopp,

bör därå, tills betalning sker, erläggas 6 procent årlig ränta från förfallodagen. Statskontoret

må äga att om sålunda icke i rätt tid fullgjord rånte- och kapitahnbetalning

göra anmälan hos Kungl. Maj:t, som må bestämma, huruvida oguldet statslånebelopp

jämte ränta skall före den fastställda amorteringstidens slut återbetalas.

Täokdik- Yad angår storleken av den nya fonden har kommittén vid en beräknad

ningsfondens amorteringstid för lånen av fem år av här nedan anförda skäl ansett denna

storlek- böra uppgå till 10,000,000 kronor. Beträffande förefintliga möjligheter för an
skaffande

av detta kapital vill kommittén erinra om följande. Från dräneringsfonden

har, såsom förut omförmälts, under år 1918 beviljats lån med tillhopa

117,600 kronor, och har det under år 1919 beviljade lånebeloppet utgjort

•3,914,281 kronor. Vid det förhållande att täckdikningsverksamheten under år

1920 ’ - det sista året alltså, under vilket lån på de nuvarande förmånliga villkoren

utlämnas — med all sannolikhet torde erhålla något större omfattning än

under år 1919, har kommittén beräknat ett lånebelopp för år 1920 av omkring

•">,000,000 kronor komma att tagas i anspråk för ifrågavarande ändamål. Av de

såsom kapitalökning till dräneringsfonden beviljade anslag, tillhopa 14,000,000 kronor,

torde alltså under hela den tid dräneringsfondens medel äro tillgängliga komma att

disponeras sammanlagt 9 h 10,000,000 kronor. I betraktande av den här ovan av

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kunijl. Maj:ts proposition Nr 151. 13

kommittén föreslagna begränsningen av lånebeloppens storlek till den enskilde låntagaren

ävensom övriga på frågan inverkande omständigheter, såsom ränte- och

amorteringsvillkor m. m. har kommittén, med hänsyn jämväl därtill att rätten att

komma i åtnjutande av lån från den nya fonden föreslagits att fortfarande gälla

alla, som behöva täckdika sin åkerjord, beräknat det lånebelopp, som framdeles

årligen torde komma att tagas i anspråk, till omkring 2,000,000 kronor ........

Därest alltså de till dräneringsfonden anslagna medel jämväl framdeles må få disponeras

för utlämnande av lån till täckdikningsföretag, synes i stort sett ytterligare

bevillning av medel icke erforderlig.

T det föregående bar omförmälts, hurusom från täckdikningslånefonden under

åren 1914—1917 utlämnats lån med tillhopa 311,772 kronor. Under år 1918 har

utlåningssumman uppgått till 57.102 kronor samt under år 1919 till 2,830 kronor.

Inalles hava sålunda intill år 1920 utlämnats lån från täckdikningslånefonden med

371,704 kronor. På grund av dess ringa storlek har emellertid sistnämnda lånesumma

icke medtagits vid härovan gjorda beräkningar av möjligheten att täcka

de framtida årliga lånebehoven. I den mån amorteringsbeloppen framdeles inflyta,

torde de dock böra medtagas vid beräkningen av de årliga avsättningarna till fonden.»

Odlingskommittén har härefter ingått på en beräkning över de

belopp, som under förutsättning av bifall till kommitténs förslag skulle

behöva för särskilda år anvisas såsom kapitalökning till den nya fonden,

intill dess dennas medgivna årsutlåning motsvarades av inflytande amorteringar.

Då jag i vissa hänseenden finner mig böra frångå kommitténs

förslag, torde någon redogörelse för sagda beräkningar icke behöva

lämnas.

Kommittén har vidare anfört följande:

»Hushållningssällskapens befattning med den föreslagna fonden bör emellertid,

enligt kommitténs bestämda uppfattning, icke begränsas endast till berörda låneförmedlingsverksamhet.

Kommittén stöder sig härvidlag på erfarenheten från verksamheten

för åvägabringande av täckdikning med lån från dräneringsfonden. I det

föregående har påpekats, hurusom odlingsråden och de i deras tjänst anställda lokala

ledarna av täckdikningen handhaft och övervakat denna verksamhet. Den centralisering

i täckdikningens ledning, som härigenom kommit till stånd, synes hava medfört

betydande fördelar och har helt säkert varit en av orsakerna till det kraftiga

uppsving, den statsunderstödda täckdikningen under de sista åren företett. Det är

tydligt, att hushållningssällskapen och dessas tjänstemän genom sin nära beröring

med jordbrukarnas bredare lager måste anses väl skickade att uppmuntra och leda

täckdikningsverksamheten. Skulle framdeles detaljledningen av sagda arbeten överlämnas

uteslutande åt en central myndighet, t. ex. lantbruksstyrelsen, och verksamheten

ute i bygderna handhavas av endast statens lantbruksingenjörer och deras

biträden, föreligger största fara för att sagda verksamhet skulle komma att lida

betydande avbräck. Lantbruksingenjörerna äro nämligen med hänsyn till de betingelser,

under vilka deras statstjänst utföres, hänvisade till så många olikartade

torrläggningsarbeten, däribland större vattenavledningsföretag, att de i regel icke

Hushållnings

sällskapen

såsom

låneförmedlare

och ledare

av den lokala

täckdikningsverksamheten.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Hushålliiingssällskapens

täckdikningsnämn

- der.

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 151.

utan hjälp av ytterligare biträden kunna disponera tillräcklig tid för uppgörande

av något större antal täckdikningsplaner. Det torde emellertid möta oöverstigliga

svårigheter att till lantbruksingenjörernas hjälp anskalfä härför behövliga biträden,

helst som distrikten ofta äro mycket omfattande. Det må också i detta sammanhang

påpekas, att lantbruksingenjörer ännu saknas inom flera hushållningssällskaps

områden.

Om sålunda med hänsyn till den statsunderstödda täckdikningens snabba

genomförande betydande fördelar erbjudas, om hushållningssällskapen bliva förmedlare

av lånen jämväl frän täckdikningsfonden och sålunda deras tjänstemän i stor

utsträckning komma att användas såsom förrättningsmän vid företag understödda

med lån av statsmedel, har denna anordning dock ännu större betydelse för den

med privata medel utförda täckdikningens allmänna genomförande. Det är endast

en jämförelsevis obetydlig del av den svenska åkerarealen, som kan tänkas dikad

med hjälp av statslån. Så skulle exempelvis vid utlåning av dräneringsfondens

hela kapitaltillgång, 14 miljoner kronor, hava uppnåtts endast att knappt 1 procent

av rikets åkerjord blivit täckdikad. Då emellertid den med statslån understödda täckdikningen

är avsedd att utföras med synnerlig omsorg, torde en av dess huvuduppgifter

bliva påvisandet av denna grundförbättrings stora fördelar. Täckdikningsverksamhetea

måste därför organiseras så, att de enskilda lantmännens intresse för

sagda grundförbättrings genomförande väckes och att även de lantmän, vilka icke äro

1 behov av statslån, lätt kunna erhålla den behövliga hjälpen för uppgörande av

täckdikningsplaner. Detta senare torde i största möjliga utsträckning kunna ske.

om jordbrukskonsulenterna, vilka redan förut äro jordbrukarnas praktiska rådgivare,

såsom ledare av jämväl den statsunderstödda täckdikningsverksamheten få tillfälle

att med stöd av denna ägna tid och kraft åt denna grundförbättrings allmänna

genomförande. Härigenom bör den allmänna framgång på denna punkt, som länge

eftersträvats, snabbare kunna vinnas samtidigt som konsulenternas arbete inriktas

på den främsta förutsättningen för vårt jordbruks fortsatta utveckling.

Om man sålunda utgår ifrån, att den lokala ledningen av täckdikningsverksamheten

även i fortsättningen bör anförtros åt hushållningssällskapen — och detta

är enligt kommitténs åsikt ett oeftergivligt villkor för en framgångsrik täckdikningsverksamhet

— uppställer sig spörsmålet, huru denna verksamhet inom sällskapen

lämpligen bör organiseras. Efter övervägande av frågan har kommittén

ansett sig böra föreslå, att ett särskilt organ inom hushållningssällskapen upprättas

för ledande och övervakande av täckdikningsverksamheten. De nuvarande odlingsråden.

vilka tillsatts för delvis helt andra ändamål, torde för den nu föreliggande

uppgiften icke hava en fullt tillfredsställande sammansättning. Liksom odiingsråden

bör emellertid sagda nämnd, som förslagsvis må benämnas täckdikning snämnden,

utses av vederbörande hushållninssällskaps förvaltningsutskott och synas därvid

vissa hittillsvarande ledamöter av odlingsråden, vilka äga god kännedom om de lokala

förhållandena och under den tid odlingsråden handlagt hithörande ärenden förskaffat

sig erfarenhet och sakkunskap på området, lämpligen böra inväljas i täckdikningsnämnden,

detta för erhållande av en kontinuerlig fortsättning av den pågående

täckdikningsverksamheten. Nämnden bör bestå av minst 3, högst 5 personer jämte

2 suppleanter för dessa. Bland täckdikningsnämndens ordinarie ledamöter bör givetvis,

där så befinnes lämpligt och vederbörandes tid det medgiver, områdets lånt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts proposition Nr 151. I 5

bruksmgenjör inväljas. Don av hushållningssällskapets förvaltningsutskott utseddo

ledaren av länets täckdikningsverksamhet torde böra vara självskriven ledamot av

nämnden.

hör att kunna fylla sin uppgift att uppmuntra och leda säväl den med statslån

understödda som ock den med privata medel utförda täckdikningsverksamheten

måste hushållningssällskapens täckdikningsnämnder, såsom ovan anförts, till sitt

förfogande hava en sakkunnig ledare av denna verksamhet inom länet. Härförutom

erfordras tillräckligt antal extra förrättningsmän för uppgörande av planer,

kartor och kostnadsförslag till de olika täckdikningsföretagen samt slutligen också

behövligt antal täckdikningsförmän, som kunna biträda vid de praktiska arbetenas

utförande.

Till lokal ledare av täckdikningsverksamheten inom ett visst hushållningssällskaps

_ område må av sällskapets förvaltningsutskott utses inom området bosatt

lantbruksingenjör, jordbrukskonsulent eller annan person, som förvaltningsutskottet

prövar därtill kompetent. Som kompetensvillkor må krävas, att vederbörande efter

avlagd agronomexamen antingen under minst tre månader tjänstgjort som biträde

åt lantbruksingenjör eller genomgått särskild av staten anordnad kulturteknisk

kurs, allt med goda vitsord, eller ock att han på annat sätt förvärvat sig av lantbruksstyrelsen

godkänd insikt och skicklighet i här ifrågavarande avseende.

Då kommittén sålunda föreslår, att — i likhet med de bestämmelser, som

nu gälla för täckdikningslånefonden och dräneringsfonden, — icke blott lantbruksingenjörer

utan även agronomer, som genom sin föregående utbildning och verksamhet

förvärvat sig erforderliga kunskaper på detta område, skola kunna utses till lokala

ledare av täckdikningsverksamheten inom de olika länen, sker detta under förvissning

om att det endast härigenom är möjligt att få den svenska åkerjordens täckdickning

genomförd i ett snabbare tempo än före kristiden varit fallet. Genom sin

dagliga verksamhet bland länens lantmän, särskilt de, som bruka de medelstora och

minsta lantbruken, hava konsulenterna och övriga agronomer rikligare tillfälle än

någon annan att intressera lantmännen för behövliga grundförbättringars genomförande.

Kunna de härvid omedelbart biträda med uppgörande av för täckdtknings

utförande behövliga planer, kartor och kostnadsförslag, torde deras förslag tvivelsutan

vinna beaktande i avsevärt högre grad än om de för dessas genomförande

måste hänvisa till vederbörande lantbruksingenjör eller dennes biträden.

Under de år, lån från dräneringsfonden kunnat utlämnas, hava jorbrukskonsulenterna

i stor utsträckning tjänstgjort såsom förrättningsmän och lokala ledare av

icke blott den statsunderstödda utan även drn med privata medel utförda täckdikningen.

Det råder därför intet tvivel om, att de även i fortsättningen i stort sett

komma att leda den sistnämnda mera privata täckdikningsverksamheten, och det

skulle då endast medföra obehag och tidsutdräkt, om de icke tillika ägde befogenhet

biträda de personer, som äro i behov av statslån för sagda ändamål. Det allmänna

behöver på denna punkt så många dugliga arbetskrafter som möjligt, varför

strävandena böra inriktas på att göra jordbrukskonsulenter och agronomer så kompetenta

för uppgiften som möjligt. För detta ändamål har statens odlingskommitté

under år 1919 anordnat en kulturteknisk kurs i Örebro, och har kommittén gjort

framställning om beviljande av medel för en dylik även under år 1920. Genomen

Lokala ledare

av täckd i kningsverksamheten.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Extra förrätt!)

ingsmän.

Täck - dikningsförmiin.

Hushållningssällskapens

förvaltningskostnader.

16 Kungl. Majds proposition iVr 151.

fortgång på denna väg och en mera ingående undervisning i hithörande ämnen vid

lantbruksinstituten torde de mest önskvärda förändringarna på detta område snart

kunna vinnas.

I de län, där täckdikningsverksamheten tager sådan omfattning, att ledaren

för densamma icke ensam kan medhinna arbetet med uppgörande av erforderliga

planer, kartor och kostnadsförslag, bör härför anställas behövligt antal extra förrättningsmän.

Dessas kompetens prövas av täckdikningsnämnden och deras arbeten

övervakas av den utsedde ledaren.

Liksom förhållandet varit under de år, lån från dräneringsfonden beviljats,

torde till extra förrättningsmän kunna användas yngre agronomer ävensom särskilt

lärarna vid rikets lägre lantbruksundervisningsanstalter, vilka personer under sommarhalvåret

vanligen disponera erforderlig tid. Härigenom vinnes icke blott, att en

ledig arbetskraft blir väl använd, utan jämväl att lantbrukslärarna under sin ledighet

få tillfälle att syssla med praktiska lantbruksuppgifter, vilket säkerligen kommer

att verka befruktande på deras undervisning, då det gäller att under vinterhalvåret

meddela sina elever intresse för åkerjordens avdikning och dennas rätta

utförande.

Till biträde vid själva täckdikningsarbetet, såsom för verkställande av rörläggningen,

hophuggningen av rören, inövande av arbetsförmän m. m., bör låntagaren,

där täckdikningsnämnden icke annorlunda medgiver, använda täckdikningsförman,

som är anställd i vederbörande hushållningssällskaps tjänst eller blivit av

täckdikningsnämnden godkänd. För sådant godkännande fordras att med vitsord

om godkänd skicklighet hava genomgått särskild genom statens försorg för ändamålet

anordnad utbildningskurs eller att eljest kunna förete av lantbruksingenjör

eller jordbrukskonsulent utfärdat intyg om nödig kompetens. Sådana kurser

synas kommittén jämväl framdeles böra vid förefallande behov anordnas med understöd

av statsmedel, börande det ankomma på lantbruksstyrelsen att träffa anstalter

härför.

Såsom förmedlare av lån från täckdikningsfonden och ledare av den lokala

täckdikningsverksamheten få hushållningssällskapen vidkännas en del förvaltningskostnader,

för vilka de böra kunna påräkna ersättning av statsmedel. Härtill komma

en del kostnader, som hava avseende å hushållningssällskapens tidigare verksamhet

med utlämnande av lån från täckdikningslånefonden och dräneringsfonden. Sålunda

hava sällskapen att uppbära rånte- och kapitalinbetalningar å de tidigare utlämnade

lånen, varförutom genom sällskapens försorg komma att verkställas avsyningar av åtskilliga

avdikningsföretag. Frånsett förenämnda mindre kostnader torde böra beräknas

någon ersättning åt täckdikningsnämndens ledamöter ävensom resekostnads- och

traktamentsersättning åt ledaren av täckdikningsverksamheten i länet samt ersättning

åt extra förrättningsmännen, vilken senare ersättning synes kunna utgå efter

ungefärligen enahanda grunder, som hittills tillämpats beträffande deras verksamhet

i vad denna avsett företag, understödda med lån från dräneringsfonden. Härtill

komma hushållningssällskapens andel i kostnaderna för täckdikningsförmännens avlönande

samt mångenstädes ersättning åt särskilda ritbiträden. Jämväl torde hora

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kung!. Majts proposition Nr 151.

beräknas viss ersättning för förande av nämndens protokoll ävensom för en del

andra skrivgöromål. Slutligen tillkomma en del expensutgifter in. m.

Ersättning åt hushållningssällskapen för alla dessa kostnader i vad do beröra

den statsunderstödda täckdikningen torde lämpligen böra utgå i form av ett särskilt

förvaltningsbidrag enligt nedan angivna grunder.

Medelstorleken av de företag, till vilka lån från dräneringsfonden utlämnats,

kan anses hava varit 3 å 4 hektar samt däremot svarande lånebelopp 1,500 ä

2,000 kronor. Med den begränsning av lånebeloppet, som föreslagits i det föregående,

kan medelstorleken av de framtida företagen icke beräknas högre än 2.5 hektar,

varemot kommer att svara ett lånebelopp av 1,250 kronor. Beräknas förvaltningsbidraget

utgå med 5 procent å lånebeloppet, skulle bidraget för varje företag sålunda

komma att uppgå till kronor 62: so. Om man utgår från att för varje företag

erfordras en förrättningsdag för förrättningsmannen och tre förrättningsdagar för

täckdikningsförmannen, uppgå kostnaderna härför, efter nuvarande ersättning, till

ungefär 23 kronor. Resekostnaderna för förrättningsmannen och täckdikningsförmannen

torde icke kunna beräknas lägre än till 30 kronor med hänsyn därtill, att

förmannen minst två gånger måste besöka förrättningsstället. Kostnaden för kartan

torde efter vad kommittén inhämtat uppgå till omkring kronor 3: 7 5 för hektar

eller för 2.5 hektar till sammanlagt kronor 9: 3 8. Dessa poster utgöra tillhopa

kronor 62: 3 7. Härtill komma övriga här ovan omförmälda kostnader såsom ersättning

åt täckdikningsnämndens ledamöter och åt ledaren av täckdikningsverksamheten,

bidrag till täckdikningsförmännens avlöning, ersättning åt ritbiträden.

kostnader för protokollföring och andra skrivgöromål samt expenser m. in.

Vid bestämmande av det till sällskapen utgående förvaltningsbidragets storlek

synes skälig hänsyn böra tagas jämväl till den risk, sällskapen löpa genom låneförmedlingen.

Ett förvaltningsbidrag av 5 procent å det under året utlämnade lånebeloppet är

sålunda icke tillräckligt för att täcka hushållningssällskapens omkostnader för låneförmedlingen

och ledandet av den statsunderstödda täckdikningsverksamheten. Detta

kommer att starkast framträda i de hushållningssällskaps områden, där de mindre

företagen äro övervägande, vilka områden således, om bidraget helt och hållet skulle

utgå på här ovan föreslaget sätt, skulle komma i en sämre ställning än de, där

lånen utgå huvudsakligen till större företag. Förutom det procentuella bidraget

synes därför lämpligen ett till beloppet bestämt bidrag böra utgå för varje särskilt

med statslån understött dikningsföretag. Fastställes" detta bidrag till 20 kronor,

'' torde det i regel vara tillräckligt för att hålla sällskapen skadeslösa.

Jämväl torde av statsmedel böra utgå viss ersättning till täckdikning.sförmännen

för deras arbeten vid med täckdikningslån understödda företag. Ersättningen

av statsmedel till sådana täckdikningsförmän, som utöver de i hushållningssällskapens

tjänst anställda av Vederbörande odlingsråd antagas för biträde vid med

dräneringslån understött företag, utgår numera med dels årsarvode, i medeltal om

kring 150 kronor, dels dagarvode, 4 kronor för varje arbetsdag, dels ock vid resor,

resekostnads- och traktamentsersättning enligt sjätte klassen i gällande resereglemente

Härjämte gäldas av rekvirenten ytterligare dagarvode för arbetsdag åt

täckdikningsförmannen med belopp, som av vederbörande odlingsråd blivit bestämt

och som i allmänhet utgått med 5 å 7 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 126 höft. (Nr 151.) 3

Ersättning

ät täckdikningsförmännen.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kung!. Maj.ts proposition Nr 151.

Till de i hushållningssällskapens tjänst anställda, av odlingsorganisationen

anlitade täckdikningsförmän utgår ersättning efter enahanda grunder, som ovan

nämnts; dock att dessa täckdikningsförmäns årsarvode till beloppet bestämmes av

hushållningssällskapet och gäldas av detta, därvid ersättning av statsmedel med l

krona för arbetsdag skall utgå till hushållningssällskapet såsom bidrag till sagda

årsarvode. Hushållningssällskapet äger i detta fall till beloppet bestämma det ytterligare

dagarvode, rekvirenten har att gälda.

Emellertid hava synnerligen stora svårigheter visat sig för handen att med

dessa avlöningsförmåner bibehålla en tillräcklig och välkvalificerad kår av täckdikningsförmän.

Den utav hushållningssällskapens förvaltningsutskott utbetalade

ersättningen till täekdikningsförmännen utgick tidigare huvudsakligen i form av årsarvoden

till visserligen varierande men likvisst ganska väsentliga belopp. Sålunda

hava enligt lantbruksstyrelsens i utlåtande den 2 mars 1918 meddelade uppgifter

täckdikningsförmännens årsarvoden utgått med belopp, vilka, beroende på förmännens

skicklighet och vana, växlat från 50 kronor ända upp till 800 kronor.

Då det emellertid gällde att under kristiden framdriva en forcerad täckdikningsverksamhet

och följaktligen ett avsevärt antal täckdikningsförmän mera tillfälligt

för denna tid behövde anställas, blev det nödvändigt att vid fastställande av

täckdikningsförmännens ersättning sätta denna i relation till arbetsdagarna. Ersättningen

kom sålunda att till huvudsaklig del utgå i form av dagarvode för förrättningsdag,

i följd varav årsarvodena måste fastställas till mindre belopp. Såsom

ovan anförts har det dock visat sig, att den nuvarande ersättningen till täckdikningsförmännen

ingalunda är tillräcklig för att locka de kunniga och lämpliga personerna

på detta område till fortsatt arbete. Kommittén vill därför föreslå, att täckdikningsförmännens

ersättning för framtiden måtte utgå till väsentlig del i form av

årsarvode. Att detta årsarvode icke lämpligen bör fastställas till mindre belopp än

600 kronor, synes kommittén uppenbart. Det torde emellertid icke vara rimligt,.att

samtliga kostnader för täckdikningsförmännens avlönande med undantag av rekvirentarvodet

framdeles skola gäldas av hushållningssällskapen själva. Aven i betraktande

därav, att ersättningen åt täekdikningsförmännen för verkställande av rörläggning.

hophuggning av rören samt för inövande av arbetsledare för de olika

rörläggningsarbetena jämväl framdeles bör lämnas av jordinnehavaren och av denne

inräknas i kostnaderna för täckdikningen. synes staten lämpligen böra bidraga med

viss andel till gäldande av ersättningen åt täekdikningsförmännen, vilkas^verksamhet

ur många synpunkter kan jämföras med vandringsrättarnas---. Kommittén

håller före. att statsbidrag till avlönande av täckdikningfsörmännen torde kunna och

böra utgå till hushållningssällskapen efter enahanda grunder som till avlönande av yandringsrättarna.

Därest täckdikningsförmännens årsarvode beräknas framdeles utgå med

600 kronor — vilket belopp enligt vad erfarenheten givit vid handen icke torde

kunna underskridas, därest välkvalificerade arbetskrafter skola vara att påräkna, —

synes staten sålunda böra jämväl i detta fall bidraga med hälften av årsarvodet,

eller med högst 300 kronor för är för varje täckdikningsförmän.

Beträffande antalet erforderliga täckdikningsförmän må erinras därom, att

enligt lantbruksstyrelsens uppgifter redan år 1916 funnos sammanlagt 67 av hushållningssällskapen

anställda täckdikningsförmän. Med den utveckling, täckdikningsverksamheten

numera nått och beräknas framdeles taga, torde antalet täckdikningsförmän

icke kunna beräknas lägre än till omkring 100.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts proposition År 151. 19

Enligt förestående förslag skulle lantbruksstyrelseus uppgifter vad angur den

nya täckdikningsfonden bliva ungefär desamma, som nu åligga statens odlingskommitte

vid ledande och övervakande av täckdikningsverksamheten med län från

dräneringsfonden.

Enligt vad kommittén härom förut anfört skulle det sålunda åligga lantbruksstyrelsen

att bevilja hushållningssällskapen statslån från täckdikningsfonden på grundval

av de utav sällskapen ingivna uppgifter rörande företag, till vilka täckdikningslån

blivit av hushållningssällskapen beviljade, samt att därom meddela statskontoret

underrättelse. Därest lantbruksstyrelsen för fullgörande av detta uppdrag sä prövar

nödigt, bör styrelsen äga befogenhet att genom inspektionsresor till de olika hushållningssällskapen

kontrollera lånerörelsen och täckdikningsverksamheten i dess helhet.

För handläggandet av hithörande ärenden synes emellertid styrelsens arbetskrafter

böra utökas med erforderlig personal. I betraktande av utgifterna härför

ävensom för tryck och övriga expenser in. m. torde de årliga kostnaderna för den

centrala ledningen och kontrollen av täckdikningsverksamheten icke kunna beräknas

till mindre belopp än omkring 18,000 kronor.

1 det föregående har kommittén föreslagit, att ersättningen åt hushållningssällskapen

för deras kostnader i vad dessa hava avseende å den statsunderstödda

täckdikningen bör utgå i form av ett särskilt förvaltningsbidrag enligt vissa närmare

angivna grunder. Förvaltningsbidraget har föreslagits utgå med dels ett procentuellt

bidrag, nämligen 5 procent å de utav hushållningssällskapen under året beviljade

täckdikningslånen, dels ock därutöver ett till beloppet bestämt bidrag, nämligen

20 kronor för varje särskilt med statslån understött dikningsföretag. Med

ett föreslaget årligt utlåningsbelopp av 2,000,000 kronor samt ett till 1,600 stycken

beräknat antal företag med en medelstorlek av 2.5 hektar skulle dessa kostnader alltså

utgöra sammanlagt 100,000 -f- 32,000 = 132,000 kronor. Läggas härtill utgifterna

för statens andel i avlöningen av täekdikningsförmännen, eller för ett beräknat

antal sådana av 100 stycken 30,000 kronor, samt kostnaderna för den centrala

ledningen av täckdikningsverksamheten, beräknad till 18,000 kronor, synas driftkostnaderna

för täckdikningsfonden komma att uppgå till sammanlagt omkring 180,000

kronor per år.

Sistnämnda belopp torde enligt kommitténs mening böra utgå direkt av

fondens avkastning.

På grund av förestående utredning och förslag får statens odlingskommitté

härmed hemställa, att herr statsrådet behagade vidtaga erforderliga åtgärder för att

förelägga innevarande års riksdag förslag om inrättande av en täckdikningsfond på

grundval av de till dräneringsfonden anslagna medlen och under här förut angivna

bestämmelser.

Under förutsättning att kommitténs förslag i sina grunddrag vinner herr

statsrådets godkännande och täckdikningsfondens kapitaltillgång sålunda bestämmes

till 10 miljoner kronor, får kommittén jämväl hemställa, att av de utav riksdagen till

dräneringsfonden redan avsatta medel, som ännu icke kommit till användning och

som sannolikt icke heller under årets lopp torde komma att tagas i anspråk för

avsett ändamål, för år 1921 måtte till täckdikningsfonden överföras ett belopp av

2,180,000 kronor, av vilka 2,000,000 kronor avsetts att utlämnas som lån i enlighet

Lantbruk sstyre

Isen

sou» central

lödare av

t ii c k di k - murverk

samheten.

Driftkostnader

för täck - dikning^

fonden.

Samman
fattning.

s. 20 Kontrollera mot PDF

ijantbruksstyrelsen.

20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 151.

med här ovan föreslagna bestämmelser och 180,000 kronor att utanordnas dels såsom

förvaltniDgsbidrag åt hushållningssällskapen för handhavande av låneförmedlingsverksamheten,

i vad denna avser såväl lån från täckdikningsfonden som ock tididigare

utlämnade lån från täekdikningslånefonden och dräneringsfonden, dels ock

såsom bidrag till täckdikningsförmännens avlöning ävensom för bestridande av

kostnaderna för den centrala ledningen av täckdikningsverksamheten.»

I avgiven reservation har ledamoten av statens odlingskommitté.

byråchefen i lantbruksstyrelsen E. W. Ewe, förklarat sig förhindrad att

biträda kommitténs förslag. Hans huvudsakliga skäl för denna ståndpunkt

synes vara, att han befarar, att täckdikningen enligt de av kommittén

föreslagna bestämmelserna genom täckdikningsnämnderna och

jordbrukskonsulenterna etc. ej skulle bliva sakkunnigt utförd. Under

kristiden hade dylika nödfallsåtgärder varit motiverade men därefter

borde de upphöra. En felaktigt utförd täckdikning gjorde mera skada

än gagn för åkerjorden och rubbade dessutom allmänhetens förtroende

för täckdikningsverksamheten. Statens medverkan till täckdikningens

främjande på kraftigare sätt än som skett före kristiden vore visserligen

särdeles önskvärd, men hur detta lämpligen borde ske, vore ännu ganska

outrett. Det syntes emellertid, som om det i främsta rummet borde ske

genom lantbruksstyrelsen och lantbruksingenjörerna. Om så funnes behövligt,

borde antalet lantbruksingenjörer ökas och tillräcklig biträdespersonal

beredas dem. Att anförtro dessa uppgifter åt jordbrukskonsulenter

hade visat sig medföra allt för stora risker.

Lantbruksstyrelsen har i sitt utlåtande anfört huvudsakligen följande:

»Då med utgången av innevarande år den av staten understödda verksamheten

för täckdikningens främjande genom dräneringsfonden och i samband med

dess upprättande vidtagna åtgärder komma att upphöra och denna verksamhet b It t

inskränkt till att huvudsakligen omfatta anlitande av den sedan år 1913 tillgängliga

täekdikningslånefonden, finner jämväl lantbruksstyrelsen förhållandena kräva, att

vissa förändringar vidtagas i de för närvarande gällande villkoren för lån från sistnämnda

fond. Vad odlingskommittén i omförmälda hänseende föreslår, synes lantbruksstyrelsen

välbetänkt och skulle tvivelsutan väsentligt bidraga till fondens användning

i betydligt större utsträckning, än vad hittills varit fallet, samt till vidmakthållande

av det genom kristidsåtgärderna väckta intresset för åkerjordens rationella

täckdikning. Den enda punkt beträffande de sålunda föreslagna ändringarna

i lånevillkoren, däri lantbruksstyrelsen hyser en från odlingskommittén avvikande

mening, gäller den av kommittén föreslagna bestämmelsen, att täckdikningslånen

skulle av låneförmedlaren utbetalas till låntagaren i mån av arbetets fortgång. Ett

dylikt uppdelande av här ifrågavarande lån på flera småposter skulle, bland annat,

medföra ett synnerligen betungande och tidsödande bokförings- och inspektionsarbete,

vilket lantbruksstyrelsen befarar kunde komma att minska hushållningssäll
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Ktmgl. Maj.ls ''proposition Nr 151.

skapens villighet att här fungera såsom låneförm odlare. Uppdelningen synes s;i

mycket mindre av behovet påkallad som lånen — såsom kommittén själv framhåller

och såsom även lantbruksstyrelsen finner riktigt — i regel höra beviljas endast till

sådant företag, vilket beräknas fullbordat under ett år. Då företaget är av större

omfattning, anser lantbruksstyrelsen i likhet med kommittén, att särskilda lån för

de olika delarna böra beviljas för vart år, varunder respektive delar av företaget

äro avsedda att påbörjas.

_ flen jämförelsevis stora omfattning, vari dräneringsfonden kommit till användning,

tordo till huvudsaklig del vara beroende på de med hänsyn till förhållandena

under kristiden påkallade, för låntagaren synnerligen fördelaktiga lånevillkoren

och övriga fördelar, av vilka låntagaren kunnat komma i åtnjutande. Da

nu, vid övergången till normala förhållanden, en viss skärpning och inskränkning

härutinnan kommer att äga rum, torde en minskning i de årligen utgående lånebeloppen

vara att förutse. Då det emellertid här gäller främjandet av jordbrukets

produktionsförmåga och då på grund härav ansträngningarna kraftigt måste inriktas

på, att den erbjudna statshjälpen i största möjliga utsträckning blir utnyttjad, har

lantbruksstyrelsen icke något att erinra mot den av odlingskommittén beräknade

storleken av här ifrågavarande fond.

Odlingskommittén har vidare föreslagit, att av de på grund av kristiden upprättade

kristidsorganisationerna ute i orterna de nuvarande odlingsråden fortfarande

skulle bibehållas såsom täckdikningsnämnder och att åt dem skulle överlämnas den

närmare ledningen med mera av i främsta rummet det statsunderstödda täckdikningsarbete,

som hittills påvilat nyssnämnda råd. Lantbruksstyrelsen tvekar icke

att ansluta sig till odlingskommitténs uppfattning om värdet och betydelsen av att.

äga tillgång till dylika nämnder såväl för väckandet av intresse för täckdikning

som i många fall även för dennas rationella utförande. Då lantbruksstyrelsen detta

oaktat icke anser sig för närvarande kunna tillstyrka kommitténs förslag i denna

del, beror detta därpå, att motsvarande behov av lokalt sakkunnigt biträde gör sig

i lika hög grad gällande på flera andra jordbrukets verksamhetsområden, och

att det vid sådant förhållande synes lantbruksstyrelsen olämpligt, att mer eller

mindre fristående åtgärder nu vidtagas för tillgodoseende av dessa skilda behov.

Enligt lantbruksstyrelsens mening böra hithörande frågor i stället upptagas till allsidig

och enhetlig prövning i ett sammanhang. Ett lämpligt tillfälle härtill erbjuder

sig ock vid behandlingen av den till särskilt tillkallade sakkunniga hänskjutna frågan

om hushållningssällskapens omorganisation.

I detta sammanhang anser sig lantbruksstyrelsen böra erinra därom, att ett

flertal hushållningssällskap, för att få sakkunskapen på ett tillfredsställande sätt

representerad vid ärendenas behandling, i sina stadgar redan intagit bestämmelser

om tillsättande av särskilda nämnder för beredning och handläggning av olika, vederbörande

hushållningssällskap och dess verksamhet berörande frågor. Lantbruksstyrelsen

är förvissad därom, att de hushållningssällskap, som finna tillsättandet

av en dylik nämnd i nu förevarande fall av behovet påkallat, icke skola underlåta

att i avvaktan på en eventuell omorganisation av hushållningssällskapen härför vidtaga

erforderliga åtgärder. Att dessa nämnders verksamhet helt eller delvis skulle

bestridas med statsmedel har, enligt vad lantbruksstyrelsen har sig bekant, hittills

icke varit ifrågasatt. Om och i så fall i vilken utsträckning detta bör ske, synes

lantbruksstyrelsen jämväl vara en fråga, som bör tagas under närmare om
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 151.

prövning vid utarbetandet av ovannämnda förslag till hushållningssällskapens omorganisation.

Från de bestämmelser, som, bland annat, gälla för egnahemslånefonden, har

odlingskommittén upptagit tanken på att bereda de såsom låneförmedlare fungerande

hushållningssällskapen tillgång till ett årligen utgående förvaltningsbidrag för

täckande av de för dem genom lånerörelsen uppkommande kostnader och möjliga

förluster. Detta förvaltningsbidrag utgår till varje egnahemslåneförmedlare med

belopp, motsvarande en halv procent av den ej till betalning förfallna kapitalskuld,

vari låneförmedlaren på grund av de från egnahemslånefonden utbekomna statslån

vid varje års början häftar till staten. Odlingskommittén har nu föreslagit, att

omförmälda förvaltningsbidrag skall vid nu ifrågavarande lånerörelse utgöra dels

■> procent å det till låneförmedlaren under året utlämnade lånebelopp, dels ock därutöver

ett kontant bidrag av 20 kronor för varje med statslån understött dikningsföretag.

Att hushållningssällskapen jämväl vid denna låneförmedling höra komma i

åtnjutande av ett visst förvaltningsbidrag, synes lantbruksstyrelsen önskvärt och av

behovet påkallat. Lantbruksstyrelsen anser emellertid, att detta förvaltningsbidrag.

såsom vid egnahemslånerörelsen och där det i övrigt förekommer vid annan av

staten genom låneförmedlare bedriven lånerörelse, bör utgå till täckande av vederbörande

låneförmedlares egentliga förvaltningsomkostnader och eventuella förluster

och icke såsom odlingskommittén här föreslagit dessutom till bestridande av sådana

kostnader, som närmast synas vara att hänföra till det med statslån understödda

ioretagets utförande eller därmed förbundna förrättningskostnader, vilka kostnader

synas lantbruksstyrelsen vara av beskaffenhet att åtminstone i vissa av kommittén

anförda fall böra upptagas bland lånetagarens omkostnader för täckdikningsföretaget

och sålunda ingå i statslånet. Vidare synes det lantbruksstyrelsen kunna med skäl

ifrågasättas, huruvida till bestridande av samtliga de kostnader, som enligt kommitténs

förslag skulle täckas med här nämnda förvaltningsbidrag, statsmedel kunna

eller böra utgå. '' Detta synes sålunda icke böra sättas ifråga exempelvis beträffande

resekostnads- och traktamentsersättning åt ledaren av täckdikningsverksamheten i

länet, enär dylik ersättning i de många fall, då ledaren är en med statsbidrag avlönad

jordbrukskonsulent, torde böra gäldas av vederbörande hushållningssällskap

med egna medel, i enlighet med de för nämnda statsbidrags åtnjutande gällande

villkor. Skulle därtill, i enlighet med lantbruksstyrelsens härovan uttalade uppfattning,

uppskov komma att äga rum med tillsättande av de utav kommittén föreslagna

täckdikningsnämnderna, vilkas verksamhet enligt kommitténs förslag jämväl

skulle bekostas med ifrågavarande förvaltningsbidrag, torde en icke oväsentlig reducering

i detsamma kunna äga rum.

! detta sammanhang finner sig lantbruksstyrelsen ävenledes böra framhålla

att, därest förvaltningsbidraget, såsom lantbruksstyrelsen anser riktigast, närmast

skall avse att täcka låneförmedlarens med den egentliga lånerörelsen förbundna förvaltningsomkostnader,

detsamma bör utgå med viss procent, icke såsom kommittén

föreslår, å det för året beviljade statslånebeloppet, utan, såsom vid annan motsvarande

statslånerörelse, å den icke till betalning förfallna kapitalskulden.

Kommitténs förslag att fortfarande även efter övergången till normala förhållanden

anvisa särskilt statsbidrag till bestridande av viss del av täckdikningsförmönnens

avlöning har lantbruksstyrelsen ansett sig böra biträda dels med hänsyn

opaginerad Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 151.

till behovet av tillgång till dylika förmän jämväl för deri icke statsunderstödda täckdikningsverksamheten

ocli dels på grund av vunnen erfarenhet om svårigheten att

kvarhälla täckdikningsförmän i tjänsten, därest dem icke beredes tillfälle att uppbära

en fast avlöning vid sidan av den endast under begränsad, jämförelsevis kort

tid av året utgående dagpenningen. Lantbruksstyrelsen anser sig dock tillika höra

framhålla, att styrelsen vid sin tillstyrkan av kommitténs framställning i denna del

icke förbisett, att staten genom att. lämna dylikt bidrag kommer att i viss män

bekosta ett arbete, för vars utförande statsunderstöd redan i annan form blivit anvisat.

Att i likhet med odlingskommittén likställa täckdikningsförmännen med de

i hushållningssällskapens tjänst anställda vandringsrätterna, till vilkas avlöning statsbidrag

utgår, synes vilseledande, då dessa senare — i motsats till de förra — icke

i något fall tillkallas för att utföra visst arbete utan skola var och en inom sitt

distrikt på eget initiativ besöka mindre jordbrukare för att lämna råd och anvisningar

rörande jordbrukets och husdj ursskötselns bedrivande, därvid det uttryckligen

är vandringsrättaren förbjudet att mottaga någon som helst ersättning av den. lian

sålunda besöker.

Vad angår täckdikningsförmännens utbildning, anser lantbruksstyrelsen, att

den helt bör bekostas av staten och göras så grundlig, att dessa förmän kunna

framställa berättigade anspråk på att för det arbete, de vid ett täekdikningsföretag

utföra, erhålla en fullt tillfredsställande dagpenning, vars utbetalande, om den inberäknas

i dikningskostnaden och sålunda i regel kommer att bestridas med ståtslånemedel,

icke behöver välla jordinnehavaren någon mera kännbar uppoffring.

Beredandet av dylik grundlig fackutbildning åt täckdikningsförmännen bör kunna

bliva täckdikningverksamheten ute i landet till gagn även därigenom, att insikt om

detta krävande arbetes riktiga utförande kommer att vinna allt större spridning

även bland andra jordbruksarbetare i skilda trakter.

Med hänsyn därtill att lantbruksstyrelsen från och med ingången av är 1921

skulle komma att övertaga de för närvarande av odlingskommittén handlagda täckdikningsärendena

och sålunda ensam handhava den med statsmedel understödda täckdikningsverksamheten

och vad därmed äger samband, har kommittén föreslagit, att

till bestridande av lantbruksstyrelsens kostnader härför ett särskilt statsanslag måtte

beviljas styrelsen, vilket anslag kommittén ansett icke kunna beräknas lägre än till

18,000 kronor. Handhavandet av den centrala ledningen utav den statsunderstödda

täckdiknmgsverksamheten i landet kommer givetvis att vålla lantbruksstyrelsen ökat

arbete och sannolikt nödvändiggöra anvisande av särskilda medel härför. Det för

detta ändamål erforderliga beloppets storlek blir emellertid beroende i främsta rummet

på den utsträckning, vari täckdikningslånefonden kommer att tagas i anspråk,

något som givetvis nära sammanhänger med blivande lånevillkor med mera. Det

bär därför synts lantbruksstyrelsen omöjligt att i frågans nuvarande läge. till dess

erfarenhet vunnits angående ifrågavarande lånerörelse, dess omfattning och mest

ändamålsenliga bedrivande under mera normala förhållanden, kunna göra någon

mera tillförlitlig beräkning härutinnan.

I avvaktan på en dylik erfarenhet torde saken kunna ordnas så, att ett.

mindre belopp, exempelvis 10,000 kronor, ställes till Kungl. Maj:ts förfogande för

att i mån av behov användas för ifrågavarande ändamål.»

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Departements
chefen.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 151.

Vid detta lantbruksstyrelsens utlåtande har byråchefen Ewe fogat

särskilt yttrande och därvid anfört, att han icke kunde biträda styrelsens

utlåtande i annan mån, än att förslaget däri kunde få utgöra grunden

för övergångsbestämmelser under kristidsorganisationens avveckling, varefter

frågan borde snarast möjligt av lantbruksstyrelsen underkastas en

allsidig och noggrann omprövning för utrönande, huru ifrågavarande

verksamhet för framtiden borde lämpligast ordnas.

Såsom jag redan framhållit bör utlåningen från dräneringsfonden

med innevarande år upphöra. Odlingskommittén synes nu hava ansett,

att jämväl den år 1913 inrättade täckdikningslånefonden skulle upphöra

med sin verksamhet och att i stället skulle inrättas en ny fond, vilken

kommittén kallat täckdikningsfonden. En sådan anordning synes mig

onödigt invecklad och medförande förvirring i flera hänseenden. Jag

anser det ur alla synpunkter lämpligast, att den nuvarande täckdikningslånefouden

bibehålies, men att villkoren för lån från densamma göras

för låntagaren avsevärt förmånligare, för vilket ändamål jag redan till

1918 års riksdag hade vidtagit förberedande åtgärder, ehuru de icke

kommo att då medföra något resultat till följd av dräneringsfondens

inrättande.

I avseende på de ändringar, de nuvarande lånevillkoren för denna

fond böra undergå, kan jag i huvudsakliga delar instämma i vad kommittén

föreslagit.

Jag anser sålunda, att täckdikningslån böra liksom de nuvarande

dräneringslånen kunna utgå oberoende av storleken av den fastighet, där

arbetet är avsett att utföras, och beträffande brukare av brukningstidens

längd. Kommittén har föreslagit, att liksom från dräneringsfonden

län må utgå vid användning av rör till hela kostnaden, dock med högst

500 kronor för hektar och vid användning av annat täckdikuing.smaterial

till tre fjärdedelar av kostnaden, dock med högst 400 kronor för hektar.

Detta finner jag mig böra tillstyrka, dock med den avvikelse, att enär

400 kronor är mer än tre fjärdedelar av 500 kronor samt annat, material

än rör i regel ställer sig billigare, maximibeloppet i det senare fallet

synes böra nedsättas till 350 kronor för hektar. Kommitténs förslag

angående det belopp,- som högst må under ett år kunna utdelas till samma

låntagare, och beträffande det högsta belopp, för vilken låntagare må

häfta i skuld, biträder jag.

I likhet med lantbruksstyrelsen anser jag icke några bestämmelser

böra meddelas angående täckdikningslåns utbetalande i mån av arbetets

fortgång, utan bör liksom vid de nuvarande täckdikningslånen hushåll
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition Nr 151. 25

iiingssällskapet äga bestämma angående utbetalningssättet. Dock torde

böra liksom vid dräneringslånen föreskrivas, att minst en fjärdedel av

lånebeloppet skall innestå, till dess arbetet blivit avsynat och godkänt.

1 fråga om lån åt arrendator^ bär kommittén framställt åtskilliga

förslag, vilka dock delvis endast äro anvisningar, huruledes kommittén

tänkt sig saken ordnad. Vissa av dessa förslag synas mig ägnade att

väcka betänkligheter, såsom exempelvis att arrendatorn skulle i visst

fall avgiva förbindelse att icke under lånetiden begagna den rätt han

enligt lag eller författning må äga att utkräva ersättning av jordägaren

för rörkostnaden. Jag håller före, att de angående dräneringslånen i

detta avseende meddelade bestämmelserna lämpligen böra utan ändring

överflyttas till de nya lånevillkoren.

Kommittén har föreslagit bibehållandet av den räntefot, som nu

är stadgad för täckdikningslånen eller 4 procent. Jag instämmer häri.

Kommitténs förslag, att liksom nu två års amorterings frihet skall medgivas,

biträder jag även. Men då kommittén förordat, att även räntefrihet

i två-år skall beviljas låntagare, kan jag icke tillstyrka detta utan anser,

att med hänsyn bland annat till nyssnämnda jämförelsevis låga räntefot

den nu för täckdikningslån gällande regeln om omedelbart börjande

räntebetalning bör bibehållas. Amorteringstiden har kommittén föreslagit

skola liksom vid dräneringslånen bestämmas till fem år. Då det

emellertid uppenbarligen bör vara till låntagarnas fördel att bibehålla

den nu för täckdikningslån stadgade längre amorteringstiden av sju år,

anser jag detta böra tillåtas. Jag vill framhålla, att den kortare amorteringstiden

för dräneringslånen sammanhänger med att dessa lån äro

räntefria.

Såsom odlingskommitten föreslagit bör företrädesrätt till lån ett

senare år medgivas för dem, som icke kunnat av brist på tillgång erhålla

lån under ansökningsåret.

I fråga om förrättningsmän för uppgörande av plan och kostnadsberäkning

m. in. samt beträffande anlitandet av täckdikningsförmän gälla

nu för de bägge fonderna nära överensstämmande bestämmelser. I

avseende å formuleringen synas bestämmelserna rörande dräneringslånen

äga företräde, dock att de ändringar böra vidtagas, som betingas av

odlingsrådens upphörande. I likhet med kommittén håller jag före, att

det är av stor vikt för täckdikningens utveckling, att hushållningssällskapen

genom sina jordbrukskonsulenter och övriga tjänstemän tager

hand om och organiserar denna verksamhet. Kompetens som förrättningsman

hos visst antal konsulenter inom länen får icke saknas.

I avseende å lånerörelsens omfattning delar jag åsikten, att den

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 126 höft. (Nr 151.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 151.

bör ordnas för tillgodoseende av ett maximibelopp av 2,000,000 kronor

om året. Då enligt min mening lånerörelsen bör bedrivas genom den

nuvarande täckdikningslånefonden, fordras blott, att denna fond tillföres

härför erforderligt kapital. Detta kan för år 1921 ske genom överflyttning

av lämpligt belopp från dräneringsfondens säkert påräkneliga

överskott å minst 4,000,000 kronor. Om än i betraktande av att täckdikningslånefonden

förut äger en odisponerad kapitaltillgång å några hundra

tusen kronor, det icke vore alldeles nödvändigt att nu överflytta så

mycket som 2,000,000 kronor, anser jag dock detta böra ske, enär

medlen i allt fall icke komma till användning genom dräneringslån.

Därjämte torde böra bestämmas, att till dräneringsfonden inflytande

amorteringar skola från och med år 1921 tillföras täckdikningslånefonden.

Härigenom kommer fonden att småningom erhålla tillräckliga tillgångar.

Emellertid torde dock ytterligare något anslag till kapitalökning bliva

erforderligt.

I likhet med lantbruksstyrelsen finner jag kommitténs förslag om

inrättande av särskilda täckdikningsnämnder hos hushållningssällskapen

icke böra nu föranleda annan åtgärd än att frågan hänskjutes till de

för utredning rörande hushållningssällskapens omorganisation tillkallade

sakkunniga. Tillsvidare bör inrättandet av dylika nämnder få bero på

hushållningssällskapens fria beslut. Vad kommittén anfört angående

lokala ledare och extra förrättningsmän bör vara till god ledning för

hushållningssällskapen vid verksamhetens organiserande men bör icke

nu föranleda någon åtgärd från statens sida.

I avseende å förslaget att bereda hushållningssällskapen särskilt

förvaltningsbidrag vill jag erinra, att dylikt bidrag nu icke utgår för

lån från täckdikningslånefonden, men att beträffande dräneringsfonden

gäller, att där å dräneringslån uppkommit förlust, Kungl. Maj:t må, på

framställning av vederbörande hushållningssällskap och efter prövning

av de i varje fall förekommande omständigheter, av fondens medel anvisa

hushållniugssällskapet gottgörelse för den lidna förlusten med skäligt

belopp. Lantbruksstyrelsen har ansett det önskvärt och av behovet

påkallat, att förvaltningsbidrag medgives hushållningssällskapen för

handhavandet av ifrågavarande låneförmedling, men anmärkt bland

annat, att enligt kommitténs förslag bidraget beräknas att utgå såväl

för vissa kostnader, som borde inräknas i statslånet, som ock för kostnader,

vilka syntes icke böra täckas med förvaltningsbidrag. På grund

av de framställda anmärkningarna har lantbruksstyrelsen ansett en icke

oväsentlig reducering av bidraget sådant det föreslagits av kommittén

böra äga rum, varjämte beräkningsgrunden borde omläggas. För egen

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 151.

del vill jag visserligen ej avvisa tanken på ett lämpligt avvägt förval t - ningsbidrag men finner frågan om vilka kostnader, som skulle behöva

ersättas genom dylikt bidrag, icke vara tillräckligt utredd. 1 avvaktan

på att närmare utredning i denna fråga hinner verkställas, anser jag

mig icke kunna för täckdikningslånefonden föreslå andra bestämmelser

i detta avseende än de nu för dräneringsfonden gällande. Jag vill för

övrigt erinra, att egentligt förvaltningsbidrag för närvarande utgår allenast

för egnahemslåneförmedlingen. Såväl beträffande fiskeri lånefonden

som gödselvårdslånefonden är däremot befogenhet lämnad Kungl. Maj:t

att liksom vid lån från dräneringsfonden medgiva låneförmedlare ersättning

för liden förlust, dock med de inskränkningar att vid fiskerilånen

ersättningen ej må avse mer än halva förlustbeloppet och vid gödselvårdslånen

ej överstiga 10,000 kronor om året.

Kommittén har vidare föreslagit statsbidrag till arvoden åt i

hushållningssällskapens tjänst anställda täckdikningsförmän. Kommittén

har ansett dessa bidrag kunna utgå ur fondens medel. Detta synes mig

icke kunna tillstyrkas utan bör, om bidrag överhuvud finnes behövligt,

medel därtill anvisas å riksstaten. Några medel härtill finnas icke beräknade

för år 1921, och frågan bör redan av denna anledning icke nu

leda till något beslut. Vad själva saken angår synes det mig visserligen

antagligt, att då dränerings fond ens verksamhet upphör och något anställande

av täckdikningsförmän i odlingsråds tjänst icke längre ifrågakommer,

utan det skall tillkomma hushållningssällskapen att ombesörja

sådana förmäns anställande, det torde visa sig behövligt, att något statsbidrag

härtill beredes. Men i vad mån och på vad sätt detta skall ske

tarvar ytterligare utredning.

Likaledes anser jag det angeläget, att staten framdeles, såsom nu

under kristiden skett, med statsmedel iDekostar utbildning av täckdikningsförmän.

Något särskilt anslag till lantbruksstyrelsen för handläggandet a v

ifrågavarande ärenden kan jag icke tillstyrka. Huruvida någon ökningav

styrelsens arbetskrafter till följd av styrelsens befattning med denna

lånerörelse blir oundgänglig, må erfarenheten i framtiden utvisa.

Jag torde nu få framlägga följande förslag till ändrade villkor

för lån från täckdikningslånefonden:

1) Hushållningssällskap, som önskar från ifrågavarande fond erhålla statslån

för att därav utlämna täckdikningslån, må därom inom tid, som Kungl. Maj:t

bestämmer, till lantbruksstyrelsen ingiva skriftlig framställning, innehållande uppgift

<1 do företag, för vilka täckdikningslån blivit hos hushållningssällskapet sökta, förslag

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Majds proposition Nr 151.

till belopp och lånetid för varje särskilt dylikt lån ävensom övriga för ärendets

bedömande erforderliga uppgifter; ägande lantbruksstyrelsen fastställa formulär för

sådan framställning.

2) Lantbruksstyrelsen må efter prövning av sålunda gjorda framställningar

bevilja hushållningssällskap statslån från fonden och skall därvid fastställa den tid,

inom vilken varje särskilt täckdikningsföretag skall vara påbörjat och avslutat;

åliggande det lantbruksstyrelsen att om beviljat statslån meddela uppgift till

statskontoret.

3) Finnes statslånebelopp vara av hushållningssällskap disponerat på annat

sätt än förevarande bestämmelser tillåta eller det därmed avsedda arbetet icke vara

inom den av lantbruksstyrelsen fastställda tid påbörjat eller avslutat, skall sådant

lånebelopp, på yrkande av lantbruksstyrelsen, omedelbart återbetalas av hushållningssällskapet.

o

4) Å lyftat, oguldet statslånebelopp skall hushållningssällskap erlägga fyra

procent årlig ränta från lyftningsdagen.

Sedan statslån innehafts under två är från lyftningsdagen, skall vid utgången

av vart och ett av de därpå följande sju åren årligen återbetalas en sjundedel av

det ursprungliga beloppet.

Med fullgörande av de sålunda stadgade rånte- och kapitalinbetalningarna må

dock hushållningssällskap åtnjuta anstånd varje gång under tre månader från förfällodagen.

Därest hushållningssällskap icke inom sålunda föreskriven tid inbetalt förfallet

kapitalbelopp, skall därå erläggas sex procent årlig ränta från förfallodagen, tills

inbetalning sker.

5) Av den, som av hushållningssällskap erhåller täckdikningslån, må ej fordras

högre ränta än i föregående moment bestämts, och skola jämväl de där stadgade

återbetalningsvillkor tillämpas å täckdikningslån, dock med iakttagande dels att

tiden för amorteringsskyldighetens inträde skall räknas från den dag, då medel å

länet första gången lyftats, och dels att hushållningssällskap icke är förpliktat att

medgiva anstånd med fullgörandet av förfallen rånte- eller kapitalinbetalning.

7) Täckdikningslån må beviljas ägare eller brukare av åker eller annan odlad

jord oberoende av storleken av den fastighet, där arbetet är avsett att utföras, och,

beträffande brukare, av brukningstidens längd; börande såvitt möjligt tillses, att

lån främst tillgodokomma dem, som äro mest i behov därav.

År täckdikningsarbete å utarrenderad fastighet avsett att äga rum under

sådana förhållanden, att det jämlikt lag eller författning åligger jordägaren att

bestrida så stor del av kostnaderna, som motsvarar värdet å därvid använda tegelrör.

må lån beviljas såväl jordägaren som brukaren, envar dock allenast i förhållande

till hans beräknade kostnader.

8) Täckdikningslån må icke under något år beviljas låntagare till högre belopp

än 5,000 kronor. Ej må låntagare på grund av särskilda täckdikningslån samtidigt

häfta i skuld till högre belopp än 10,000 kronor, Kungl. Maj:t dock obetaget i

särskilta fall på framställning av lantbruksstyrelsen medgiva ökning av sistnämnda

belopp till högst 15,000 kronor.

9) Täckdikningslån, som lämnas för täckdikning med rör, må kunna uppgå

till hela beloppet av den beräknade kostnaden, dock ej till mer än 500 kronor för

hektar av den jord. som är avsedd att förbättras genom företaget. För täckdik
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

liturgi. Maj ds proposition Nr 151. 29

ning med annat material inå täckdikningslån ej lämnas till högre belopp än som

motsvarar tre fjärdedelar av den beräknade kostnaden och ej heller överstiga 350

kronor för hektar av sådan jord, som nyss sagts. Lån för täckdikning med annat

material än rör må icke lämnas annat än där markon är synnerligen lämpad härför

eller hinder för användande av rör förefinnes.

10) Vid beräkning av kostnad, varom i mom. 9) sägs, upptages kostnaden

såväl för täckdikningsplanens uppgörande som för själva dikningsarbetet, däri inräknad

den ersättning till täckdikningsförman, vilken det åligger jordinnehavaren att betala,

samt kostnaden för anskaffande av täckdikningsmaterialier. Arbete för beredande

av till täckdikningen hörande öppet avlopp må icke inräknas i kostnaden i annat

fall än då det utgöres av mindre omfattande upprensning eller fördjupning av avloppsdiken

och avloppsgravar samt statsbidrag under form av anslag eller lån icke förut

utgått därtill.

11) Plan och kostnadsförslag för täckdikningen jämte karta däröver skola

vara uppgjorda av lantbruksingenjör eller, efter vederbörande hushållningssällskaps

bestämmande, av länsagronom, jordbrukskonsulent eller annan person, som hushållningssällskapet

prövar vara därtill kompetent, och skall denne även avgiva yttrande

om den föreslagna täckdikningsmetodens lämplighet för marken i fråga.

12) Till biträde vid arbetet skall, där vederbörande hushållningssällskap ej

annorlunda medgiver, låntagaren använda täckdikningsförman, som är anställd ''i

hushållningssällskapets tjänst eller godkänd av lantbruksingenjör eller jordbrukskonsulent

eller som med vitsord om godkänd skicklighet genomgått särskild genom

statens försorg för ändamålet anordnad utbildningskurs.

13) För återbetalandet av täckdikningslån skall låntagaren ställa sådan säkerhet,

som av hushållningssällskapet godkännes.

14) Hushållningssällskap har att bestämma de närmare villkoren för åtnjutande

av täckdikningslån, dock med iakttagande att minst en fjärdedel av lånebeloppet

skall innestå, till dess arbetet blivit avsynat och godkänt, samt äger att handhava

ledningen och övervakandet av ifrågavarande täckdikningsföretag och tillse, att det

med beviljat dylikt lån avsedda ändamålet vinnes. Sökande, åt vilken täckdikningslån

icke kunnat under året beviljas av brist på medel, skall nästföljande år äga företrädesrätt

till erhållande av lån.

15) Det åligger hushållningssällskap, som innehar lån, att inom tider, som

lantbruksstyrelsen bestämmer, enligt av styrelsen fastställt formulär till styrelsen

avgiva redogörelse över lånerörelsen och medelst densamma understödda täckdikningsarbeten.

16) Statskontoret äger att till vederbörande hushållningssällskap utbetala

beviljat statslån mot hushållningssällskapets förskrivning därå.

17) Statskontoret har att, därest stadgad kapital- eller räntebetalning å statslån

icke fullgöres i rätt tid, därom göra anmälan hos Kungl. Maj:t, som då vill

bestämma, huruvida oguldet statslånebelopp jämte ränta skall återbetalas före den

fastställda amorteringstidens slut.

18) Kungl. Maj:t äger meddela de närmare bestämmelser, som kunna erfordras

för vinnande av det med ifrågavarande lån avsedda ändamålet.

På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 126 höft. (Nr 151.) 5

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Ii''ungt. Maj ds proposition Nr 151.

dels godkänna de av mig föreslagna villkoren för lån från täckdikningslånefonden,

att från och med år 1921 tillämpas å lån, som

därefter utlämnas;

dels medgiva, att från och med år 1921 tillsvidare lån ur täckdikningslånefonden

må beviljas intill ett belopp av 2,000,000 kronor

årligen;

dels för tiden från och med år 1921 medgiva, att, där å täckdikningslån,

som från ifrågavarande fond utlämnats av hushållningssällskap,

uppkommit förlust, Kungl. Maj:t må äga att på framställning av hushållningssällskapet

och efter prövning av de i varje fall förekommande

omständigheter, av fondens medel anvisa hushållningssällskapet gottgörelse

för den lidna förlusten med skäligt belopp;

dels besluta, att såsom kapitalökning för denna fond skall efter

ingången av år 1921 utav de till kapitalökning för dräneringsfonden

anvisade medel överföras såsom reservationsanslag ett

belopp av ................................................................................ kronor 2,000,000;

dels ock besluta, att från och med år 1921 å lån från dräneringsfonden

inflytande kapitalavbetalningar skola tillföras täckdikningslånefonden.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna

bifall samt förordnade, att proposition i ämnet av den

lydelse, bilaga .. . till detta protokoll utvisar, skulle

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

H. Mellström.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1920.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1920:346 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade villkor för län frän täckdikningslänefonden m. rn., jämte en i ämnet väckt mot s. 7 i texten
  2. JoU 1920:54 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade villkor för lån från täckdikning slånefonden m. m., jämte två i ämnet väckta motioner. s. 7 i texten