Angående dels årligt understöd åt t. f. kustroddaren Albin Bergmans, e. o. gränsridaren Konrad Fredrik Lindgrens samt kammarskrivaren Jacob Hjalmar Jacobsons änkor och barn, dels ock tilläggspension åt överinspektören vid packhusinspektionen i Göteborg Johan Henrik Lindquist
1920-02-27 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1920:166, Angående dels årligt understöd åt t. f. kustroddaren Albin Bergmans, e. o. gränsridaren Konrad Fredrik Lindgrens samt kammarskrivaren Jacob Hjalmar Jacobsons änkor och barn, dels ock tilläggspension åt överinspektören vid packhusinspektionen i Göteborg Johan Henrik Lindquist
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.
I
Nr 166.
Kung!. Maj:ts proposition till riksdagen angående dels årligt
understöd åt t. f. kustroddaren Albin Bergmans, e. o.
gränsridaren Konrad Fredrik Lindgrens samt kammarskrivaren
Jacob Hjalmar Jacobsons änkor och barn, dels
ock tilläggspension åt överinspektören vid packhusinspektionen
i Göteborg Johan Henrik Lindquist; given Stockholms
slott den 27 februari 1920.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
linansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,
ej mindre att av det å tullverkets omkostnadsstat uppförda förslagsanslaget
till diverse utgifter må enligt de grunder, som i reglementet
den 30 maj 1884 för tullstatens enskilda pensionsinrättning föreskrivas i
fråga om pension till änkor och barn efter ordinarie befattningshavare
vid tullverket, från nedannämnda tider utgå, nämligen
l:o) till t. f. kustroddaren Albin Bergmans änka Hilda Bergman,
född Jönsson, och fyra barn, Nils Börje, Lars Erik, Inga Gerty och
Bengt Harry ett årligt understöd av 175 kronor från den 1 juli 1919;
2:6} till e. o. gränsridaren Konrad Fredrik Lindgrens änka Hulda
Lindgren, född En vall, och barn, Fritz Konrad och Carl Fredrik, ett
årligt understöd av 160 kronor från den 1 juli 1919; samt
3ro) till kammarskrivaren Jacob Hjalmar Jacobsons änka Karen
Sofie Jacobson, född Nielsen, och barn, Karen Bodil och Elsa, ett årligt
understöd av 490 kronor;
än även att överinspektören vid packhusinspektionen i Göteborg,
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 137 höft. (Nr 166.) 1
i
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 166.
Johan Henrik Lindquist må vid avgång från sin innehavande tjänst
komma i åtnjutande av en årlig tilläggspension å 1,000 kronor, att utgå
från det i tullverkets utgiftstater upptagna förslagsanslaget till pensionsstaten
för avskedade tjänstinnehavare.
De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas.
GUSTAF.
I<. V. Thorsson.
Kung!. Maj:ts proposition Nr 166.
3
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27 februari
1920.
N ärvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Undén,
Thorsson,
Holmquist,
Olsson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anförde:
1 ; J . t cf■ i ■ r- f‘. h , f t '' '' '' '' '' . r, i . . " «••••'' • • •’'' * • " ’•••''*----
l:o.
Med skrivelse den 13 september 1919 har generaltullstyrelsen
överlämnat en till styrelsen ställd, av vissa bilagor åtföljd skrift, däri
Olof S. Wickberg för Sveriges tullmannaförenings centralstyrelse, under
framhållande att t. f. kustroddaren i Malmö tullkammardistrikt Albin Bergmans
änka och fyra barn befunne sig i synnerligen knappa ekonomiska
omständigheter, anhållit, att nämnda styrelse måtte hos Kungl. Maj:tgöra
framställning om utverkande av årligt understöd åt änkan Bergman och
hennes barn.
Ång.
understöd, åt
t. f. kustroddaren
A.
Bergmans
änka och
barn.
4
Generaltull
styrelsen.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 166.
Av vid ansökningen fogade handlingar inhämtas, att bemälde
Albin Bergman, som var född den 7 april 1884, avlidit den 15 maj
1919 och efterlämnat hustrun Hilda Bergman, född Jönsson, samt fyra
barn, nämligen Nils Börje, född den 25 maj 1916, Lars Erik, född den
1 maj 1917, Inga Gerty, född den 1 maj 1917 och Bengt Harry, född
den 9 maj 1918; att dödsboets tillgångar utgjort 824 kronor och skulder
1,439 kronor 65 öre; att Bergman den 17 oktober 1904 antagits
till e. o. kustroddare i tullverket och därefter effektivt tjänstgjort under
2 år 10 månader 22 dagar, intill dess han den 6 juni 1916 förordnades
att bestrida en kustroddartjänst i Malmö tullkammardistrikt.
I av generaltullstyrelsen infordrat utlåtande har kustbevakningschefen
i Skåne och Blekinge anfört, att Bergman, som bestred en kustroddartjänst
i succession efter en vaktmästare å extra stat, vid tiden
för sitt frånfälle med säkerhet skulle innehaft ordinarie anställning i tullverket,
om icke möjligheten för honom att vinna sådan anställning varit
stängd i följd därav att, jämlikt Kungl. Maj:ts brev den 22 december 1916,
ledigblivande tjänster vid kustbevakningen skulle tillsättas allenast
medelst förordnande tills vidare. På grund härav och då änkan Bergman
helt och hållet saknade försörjningsmöjligheter, enär hon under
sina barns minderårighet vore urståndsatt att åtaga sig arbete utom
hemmet, tillstyrker kustbevakningschefen den gjorda ansökningen.
Av till generaltullstyrelsen insänd personallista över kustbevakningen
i Malmö tullkammardistrikt för år 1918 inhämtas, att Bergman
erhållit vitsordet: »Duglig, pålitlig, uppförandet mycket gott».
•
För egen del anför generaltullstyrelsen:
»Då Bergman vid sin död icke innehade ordinarie anställning, kunna hans
efterlevande icke komma i åtnjutande av pension vare sig från tullstatens enskilda
pensionsinrättning eller av allmänna medel enligt nådiga reglementet den 16 februari
1833 för pensioneringen å allmänna medel av tulltjänstemans i fattigdom efterlämnade
änkor och barn. Som emellertid Bergman med all säkerhet lärer hava blivit
befordrad till ordinarie tjänst, därest icke, på sätt bemälde kustbevakningschef antytt,
föreskrift meddelats om att, i avbidan på omorganisation av tullverkets kustbevakning,
lediga tjänster vid sagda bevakning skola tillsättas allenast medelst förordnande
tills vidare, och Bergman därjämte såsom t. f. kustroddare i succession
efter en tillförordnad vaktmästare å extra stat, innehaft anställning, som är jämförlig
med anställning å ordinarie stat, i vilket hänseende styrelsen får åberopa
innehållet i Eders Kungl. Maj:ts kungörelse den 1 juli 1918 med särskilda bestämmelser
att gälla i avseende å vissa å extra stat för åren 1918 och 1919 uppförda
befattningar vid tullverket, synes det styrelsen hårt, att hans efterlevande nu icke
kunna komma i åtnjutande av pension, i synnerhet som de, enligt vad framgår av
handlingarna i ärendet, äro i stort behov av varje bidrag till sitt uppehälle. Sty
-
Kmujl. Maj.is proposition Nr 16G. 5
relsen liar därför funnit sig böra i underdånighet överlämna handlingarna i detta
ärende till Eders Kungl. Maj:ts prövning under hemställan, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes utverka ett årligt understöd åt änkan Bergman och hennes ovannämnda
barn.
Beträffande det ifrågasatta understödets storlek anser styrelsen detsamma
böra motsvara vad änkan Bergman skulle hava ägt uppbära i pension, därest Albin
Bergman vid sin död innehaft anställning såsom kustroddare å ordinarie stat vid
tullverket, dock med avdrag för de avgifter, som skulle hava erlagts, för att änkan
Bergman och hennes barn skulle hava varit berättigade till sådan förmån. Enligt
§§ 9 och 10 i förnyade nådiga reglementet för tullstatens enskilda pensionsinrättning
äro änka och barn efter avliden delägare i pensionsinrättningen berättigade
att därifrån åtnjuta pension, beräknad till femton procent av den lön, varefter delägaren
enligt reglementet sist bidragit, vilken pension utbetalas för senare halva
året, om mannen eller fadern dött inom juni månads utgång, men i annat fall först
från och med påföljande året. Delägarnas bidrag till pensionsinrättningen beräknas
enligt §§ 5 och 6 i reglementet å ordinarie lönebeloppet. Jämlikt § 11 i nämnda
reglemente — efter ändring genom kungörelse den 2 december 1892 — åtnjuter
med visst undantag änka pension så länge hon lever ogift, men barns pensionsrätt
upphör vid fyllda aderton år. Då änkas eller barns pensionsrätt upphör, äga enligt
§ 12 i reglementet de efterlevande pensionsberättigade uppbära hela pensionsunderstödet.
— I egenskap av t. f. kustroddare åtnjöt Bergman en fast avlöning av
1,200 kronor, därav 900 kronor utgjorde lön och 300 kronor tjänstgöringspenningar.
Under antagande att Bergman konstituerats till kustroddare under år
1916, då han förordnades att tills vidare bestrida ovannämnda kustroddartjänst,
skulle enligt nyssberörda bestämmelser änkan Bergman och hennes barn nu hava
varit berättigade att från och med den 1 juli 1919 gemensamt åtnjuta pension med
15 procent å 900 kronor eller sålunda med 135 kronor. De avgifter, som under
berörda antagande skulle hava erlagts till pensionsinrättningen för att pensionsrätten
skulle inträda, utgöras jämlikt §§ 5, 6 och 7 i förenämnda reglemente den
30 maj 1884 av dels bottenpenning med 6 procent av lönen eller sålunda 54 kronor,
dels — under förutsättning att Bergman vid konstituerandet till ordinarie befattning
uppnått en ålder av 32 år — åldersavgift med 2 procent å lönen eller
sålunda 18 kronor, dels ock årsavgift med 4 procent å lönen under 5 år eller sålunda
180 kronor. Sammanlagda beloppet av de avgifter, som under angivna förutsättning
skolat erläggas till pensionsinrättningen, utgör sålunda 252 kronor. Enligt
en å styrelsens kameralbyrå gjord beräkning skulle nyss berörda belopp motsvara
ett årligt avdrag från det ifrågasatta understödsbeloppet av högst 15 kronor
och understödsbeloppet sålunda utgöra 120 kronor. — Enär någon behållning i
makarna Bergmans bo icke förefunnits, skulle vidare, därest Albin Bergman varit
anställd såsom kustroddare å ordinarie stat, änkan Bergman och hennes barn, jämlikt
§§ 1 och 2 förutnämnda reglemente den 16 februari 1833, som i avseende å
pensionsrättens upphörande i huvudsak överensstämmer med reglementet för tullstatens
enskilda pensionsinrättning, hava varit berättigade att från och med den 1
juli 1919 åtnjuta pension av allmänna medel med 6 procent av den till lön hänförliga
delen av Albin Bergmans avlöning, 900 kronor, eller sålunda med 54 kronor.
I enlighet med förestående beräkning skulle det ifrågasatta understödet sålunda utgöra
174 kronor, vilket belopp emellertid torde böra utjämnas till 175 kronor.»
6
Statskontoret.
Separtements
chefen.
/
Kungl. Maj. ts proposition Nr 166.
På grund av vad sålunda anförts hemställer generaltullstyrelsen,
att Kungl. Maj:t måtte utverka, att änkan Bergman och hennes ovannämnda
barn tilldelas ett årligt understöd av 175 kronor att av det å
tullverkets omkostnadsstat uppförda förslagsanslaget till diverse utgifter
från och med den 1 juli 1919 utgå enligt de grunder, som i reglementet
den 30 maj 1884 för tullstatens enskilda pensionsinrättning föreskrivas
i fråga om pension till änkor och barn efter ordinarie befattningshavare
vid tullverket.
I över framställningen avgivet infordrat utlåtande av den 30 december
1919 hemställer statskontoret om bifall till densamma, under
betonande av att högre understöd än av generaltullstyrelsen föreslagits
icke torde kunna ifrågakomma, då detsamma avpassats efter vad som
skulle tillkommit Bergmans änka och barn, därest Bergman innehaft sin
avlöning såsom ordinarie tjänstinnehavare vid tullverket.
Då enligt vad i ärendet blivit upplyst, Bergman varit anställd i
tullverkets tjänst sedan år 1904 och då han, enligt vad generaltullstyrelsen
erinrat, vid sin död förmodligen skulle innehaft ordinarie anställning
i verket, därest icke av honom bestridda tjänster under senare
år endast tillsatts medelst förordnande tills vidare, synes mig visst
understöd från statens sida böra beredas hans hustru och minderåriga
barn; och har jag icke något att erinra mot generaltullstyrelsens förslag
vare sig beträffande understödsbeloppets storlek eller grunderna
för dess åtnjutande.
Jag anser mig därför böra hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva,
att t. f. kustroddaren i Malmö tullkammardistrikt
Albin Bergmans änka Hilda Bergman, född
Jönsson, samt makarnas fyra barn Nils Börje, Lars
Erik, Ingå Gerty och Bengt Harry tilldelas ett årligt
understöd av 175 kronor att av det å tullverkets omkostnadsstat
uppförda förslagsanslaget till diverse utgifter
från och med den 1 juli 1919 utgå enligt de
grunder, som i reglementet den 30 maj 1884 för tullstatens
enskilda pensionsinrättning föreskrivas i fråga
om pension till änkor och barn efter ordinarie befattningshavare
vid tullverket.
Kung!. Maj:ts proposition Nr lfi6-
7
2:o.
I eu till Kungl. Maj:t ställd skrift liar e. o. gränsridaren i Haparanda
tullkammardistrikt Konrad Fredrik Lindgrens änka Hulda Lindgren,
född Envall, anhållit, att ett årligt understöd av statsmedel måtte
tillerkännas dels henne under hennes återstående livstid, dels ock hennes
två minderåriga barn, intill dess de uppnått femton års ålder. Till stöd
härför har sökanden åberopat huvudsakligen, att hennes makes död
kunde antagas hava förorsakats av den ansträngande och hälsofarliga
tjänstgöring, han bestritt i tullverket, samt att han under avsevärt långtid
tjänstgjort i verket och på grund härav bort hava, därest ogynnsamma
befordringsförhållanden icke varit rådande, kunnat vinna anställning
å ordinarie stat vid tullverket.
Av vid ansökningen fogade handlingar inhämtas, att bemälde Konrad
Fredrik Lindgren, som var född den 13 juni 1887, avlidit den 11 april
1919 på grund av blodstörtning, möjligen i förening med lungsot; att
lian efterlämnat, förutom änkan, född den 10 oktober 1889, sönerna
Fritz Konrad, född den 1 juli 1917, och Carl Fredrik, född den 15
november 1918; att Lindgren den 9 augusti 1905 antagits till e. o.
gränsridare i tullverket och därefter effektivt tjänstgjort i verket under
12 år 21 dagar, samt att han för sin tjänstgöring erhållit vitsordet
»duglig, mycket pålitlig, nitisk, mycket gott uppförande».
Generaltullstyrelsen, som den 13 september 1919 avgivit infordrat
utlåtande över ifrågavarande ansökning, har härvid fogat dels avskrift
av bouppteckning efter Lindgren, utvisande en behållning i boet
av 6,190 kronor 88 öre dels tillstyrkande yttranden av tullkammaren i
Haparanda samt av pastorsämbetet i Neder Torneå och Haparanda.
I sitt yttrande gör härvid tullkammaren gällande, att Lindgrens
död icke kan antagas hava föranletts av den av honom bestridda tjänstgöringens
påfrestande och hälsofarliga beskaffenhet, men framhåller
tullkammaren tillika, att Lindgren under mer än tretton år ägnat sig åt
tullverkets tjänst och alltid oförvitligt fullgjort sina åligganden.
För egen del anför generaltullstyrelsen i ärendet:
»Då Lindgren vid sin död icke innehaft ordinarie anställning i tullverket,
kunna hans änka och barn icke komma i åtnjutande av pension vare sig från tullverkets
enskilda pensionsinrättning eller av allmänna medel. Som Lindgren emellertid
antagits i tullverket före 1910 års utgång och effektivt tjänstgjort mera än
8 år, har han vid sin död intagit en ställning i tullverket, vilken i visst avseende
varit jämförlig med anställning å ordinarie stat. Enligt punkten 2 i de vid nådiga
kungörelsen den 18 juni 1910 angående avlöningsreglemente för tjänstemän vid tull
-
Ang. understöd
åt c. o.
gränsridaren
K, F. Lindgrens
äyika
och barn.
Generaltull
styrelsen.
8
Kungi. Maj:ts proposition Nr 166.
verkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning fogade övergångsbestämmelser
må nämligen den, som före 1910 års utgång antagits till e. o. tjänsteman
vid nämnda förvaltning samt med eller efter ingången av år 1911 utnämnes till
ordinarie tjänst, i den mån generaltullstyrelsen finner honom böra komma i åtnjutande
av dylik förmån, i avseende å beloppet av den fasta ingångsavlöningen vid
tillträdande av bland annat gränsridartjänst å den nya staten räkna sig till godo
vad som överstiger åtta år av den tid, han före utnämningen med eller utan ersättning
effektivt tjänstgjort. Ifrågavarande stadgande lärer avse att bereda de tjänstemän,
som först efter mycket lång tids tjänstgöring vinna befordran till ordinarie
tjänst, ett vederlag för den tid, de oftast mot mycket ringa ersättning måst tjänstgöra,
innan de lyckats erhålla ordinarie anställning, och synes förutsätta, att sådan
anställning bör kunna vinnas efter högst åtta år. Befordringsförhållandena inom tullverket
hava emellertid till mycket väsentlig del på grund av den ifrågasatta omorganisationen
av verket under de senare åren varit synnerligen ogynnsamma. Därest detta
ej varit fallet, hade Lindgren helt säkert vunnit ordinarie anställning i tullverket.
På sätt sökanden antytt, hava från och med ingången av år 1920 å ordinarie
stat inrättats nitton nya gränsridartjänster i Haparanda tullkammardistrikt, vilka
tjänster icke av styrelsen tillsatts. Med hänsyn till Lindgrens synnerligen långvariga
och väl vitsordade tjänstgöring i tullverket skulle han med all sannolikhet kunnat
påräkna att, därest han levat vid tillsättandet av sagda tjänster, hava blivit konstituerad
till en av desamma.
Den vid Lindgrens död förefintliga behållningen i boet, 6,190 kronor 88 öre,
lärer i betraktande av nu rådande höga levnadskostnader få anses vara en relativt
obetydlig tillgång för beredande av uppehälle åt sökanden och hennes familj och då
vidare, enligt vad tullkammaren i Haparanda upplyst, sökanden är av svag kroppskonstitution
och den förtjänst, hon genom eget arbete skulle kunna förvärva sig.
därför icke kan antagas bliva tillräcklig för hennes och familjens bärgning, anser
styrelsen, att sökanden är i stort behov av understöd.
Med hänsyn till nu berörda omständigheter föreligga enligt styrelsens mening
billighetsskäl för att något understöd utverkas åt sökanden och hennes barn. Beträffande
det ifrågasatta understödsbeloppets storlek anser styrelsen detsamma höra
utgå med det belopp, sökanden skulle, därest hennes man vid sin död innehaft ordinarie
anställning i tullverket, ägt uppbära i pension, dock med avdrag för de tillskott,
som kunna beräknas skola hava erlagts, för att hans efterlevande skulle hava
kommit i åtnjutande av sådan förmån. Enligt §§ 9 och 10 i förnyade nådiga reglementet
för tullstatens enskilda pensionsinrättning äro änka och barn efter avliden
delägare i pensionsinrättningen berättigade att därifrån åtnjuta pension, beräknad
till femton procent av den lön, varefter delägaren enligt reglementet sist bidragit,
vilken pension utbetalas för senare halva året, om mannen eller fadern dött inom
juni månads utgång, men i annat fall först från och med påföljande året. Delägarnas
bidrag till pensionsinrättningen beräknas enligt §§ 5 och 6 i reglementet å
ordinarie lönebeloppet. Jämlikt § It i nämnda reglemente — efter ändring genom
kungörelse den 2 december 1892 — åtnjuter med visst undantag änka pension sä
länge hon lever ogift, men barns pensionsrätt upphör vid fyllda aderton år. Då
änkas eller barns pensionsrätt upphör, äga enligt § 12 i reglementet de efterlevande
pensionsberättigade uppbära hela pensionsunderstödet. Under antagande, att Lindgren
från och med ingången av innevarande år befordrats till gränsridare skulle han, som
Kung!,. Maj:ts proposition Nr 160. 9
enligt ovan återgivna stadgande i övergångsbestämmelserna till tullverkets avlöningsreglemente
torde hava varit berättigad att vid tillträdandet av ifrågavar ande befattning
erhålla en avlöningsförhöjning, ägt uppbära eu avlöning av 1,600 kronor, därav 1,200
kronor motsvarande lön och 400 kronor tjänstgöringspenningar. Sökanden och hennes
barn skulle sålunda enligt nyssberörda bestämmelser nu varit berättigade att gemensamt
åtnjuta pension med 15 procent å 1,200 kronor eller således med 180 kronor. Enär 3
procent av kapitalbehållningen i Lindgrens bo överstiger 6 procent av ovannämnda
lönebelopp, 1,200 kronor, skulle däremot på grund av bestämmelserna i § 1 i nådiga
reglementet den 16 februari 1833 för pensioneringen å allmänna medel av tulltjänstemans
i fattigdom efterlämnade änkor och barn sökanden och hennes barn icke hava
varit berättigade till pension av allmänna medel. De tillskott, som under förutsättning
att Lindgren innehaft ordinarie gränsridartjänst vid ingången av år 1919, skulle
hava erlagts till tullstatens enskilda pensionsinrättning, utgöras jämlikt §§ 5, 6 och
7 i förenämnda reglemente den 30 maj 1884 av dels s. k. bottenpenning med
6 procent å lönen eller sålunda med 72 kronor, dels åldersavgift med 1 procent
å lönen eller sålunda med 12 kronor, dels ock årsavgift med 4 procent å lönen
för 5 år eller sålunda med 240 kronor. Sammanlagda beloppet av de avgifter,
som under angivna förutsättning skolat erläggas till pensionsinrättningen,
utgör sålunda 324 kronor, vilket belopp enligt en å styrelsens kameralbyrå verkställd
beräkning skulle motsvara ett årligt avdrag av högst 20 kronor. I enlighet
härmed skulle det årliga understödet utgöra 160 kronor.»
Generaltullstyrelsens utlåtande utmynnar i en hemställan, att Kungl.
Maj:t måtte utverka, att sökanden och hennes förutnämnda barn tilldelas
ett årligt understöd av 160 kronor att av det å tullverkets omkostnadsstat
uppförda förslagsanslaget till diverse utgifter från och med
den 1 juli 1919 utgå enligt de grunder, som i förberörda reglemente
den 30 maj 1884 föreskrivas i fråga om pension till änkor och barn
efter ordinarie befattningshavare vid tullverket.
Statskontoret hemställer i den 30 december 1919 avgivet infordrat
utlåtande om bifall till vad generaltullstyrelsen i ärendet föreslagit, och
anför statskontoret till stöd härför enahanda synpunkter, som av ämbetsverket
framhållits i fråga om understöd åt t. f. kustroddaren Bergmans
änka och barn.
Handlingarna i ärendet utvisa, att Lindgren effektivt tjänstgjort i
tullverkets tjänst under mera än åtta år, samt att han vid sin död intog
en ställning i verket, som i visst avseende var jämförlig med anställning
å ordinarie stat. På grund härav och då befordran till ordinarie
tjänst för Lindgren vid hans död synes hava varit nära förestående, anser
jag, i likhet med generaltullstyrelsen, att Lindgrens änka och barn böra
beredas något understöd av statsmedel, och kan jag härvid till alla delar
ansluta mig till generaltullstyrelsens förslag.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 137 höft. (Nr 166.) 2
Statskontoret.
Departements
chefen.
10
Ang. särskilt
understöd åt
kammarskrivaren
J. Hj. Jacobsons
änka
och barn.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 166.
•Jag- får därför hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att e. o. gränsridaren i Haparanda tullkammardistrikt
Konrad Fredrik Lindgrens änka Hulda Lindgren,
född Envall, samt barn Fritz Konrad och Carl
Fredrik tilldelas ett årligt understöd av 160 kronor
att av det å tullverkets omkostnadsstat uppförda förslagsanslaget
till diverse utgifter från och med den 1
juli 1919 utgå enligt de grunder, som i reglementet
den 30 maj 1884 för tullstatens enskilda pensionsinrättning
föreskrivas i fråga om pension till änkor och
barn efter ordinarie befattningshavare vid tullverket.
3:o.
I en till Kungl. Maj:t ställd skrift, som den 25 november 1918
inkommit till finansdepartementet, bär t. f. tullkontrollören, kammarskrivaren
vid Hälsingborgs tullkammare Jacob Hjalmar Jacobsons änka
Karen Sofie Jacobson, född Nielsen, anhållit, att hon och makarnas två
barn måtte, utöver dem redan tilldelade pensionsbelopp, beviljas ytterligare
understöd av statsmedel. Till stöd för sin ansökan framhåller
änkan Jacobson, att mannen en kort tid före sin död under utövningav
sin tjänst som t. f. tullkontrollör råkat ut för en olyckshändelse, som
varit av sådan beskaffenhet att det icke vore uteslutet, att densamma
förorsakat den sjukdom, varav mannen avlidit, samt att sökanden för
tillsyn av sina minderåriga barn icke genom eget arbete kunde bidraga
till familjens uppehälle.
Av de i ärendet förebragta handlingarna framgår, att mannen
Jacobson, som var född den 4 juli 1872 och efter i Lund undergången
operation för hjärnsvulst avled den 24 januari 1917, den 1 december
1892 antogs till e. o. kammarskrivare i tullverket och den 13 december
1906 konstituerades till kammarskrivare med tjänstgöringsskyldighet
tillsvidare vid tullkammaren i Hälsingborg, i vilken egenskap han från
och med ingången av år 1911 åtnjöt en årlig avlöning av 4,000 kronor,
varav 2,800 kronor utgjorde lön och 1,200 kronor tjänstgöringspenningar;
att Jacobson den 12 augusti 1916 förordnades att från och med
den 1 därpå följande september bestrida en kontrollörstjänst vid tullkammaren
i Hälsingborg med en begynnelseavlöning av 4,200 kronor;
att han vid sin död, förutom änkan, som vore född den 19 november
1881, efterlämnat två döttrar, födda Karen Bodil den 30 augusti 1913
11
Kungl. Maj.ts ''proposition Nr 166.
och Elsa den 14 april 1916; att behållningen i boet uppgått till 3,776
kronor 41 öre, samt att de efterlevande tillhopa åtnjöte följande årliga
understödsbelopp, nämligen dels från tullstatens enskilda pensionsiurättning
420 kronor, dels ock av tullmedel 140 kronor, vartill komme
vissa dyrtidstillägg.
I fråga om det i ansökningen omförmälda olycksfall, varför Jacobson
varit utsatt, utvisa handlingarna, att Jakobson, då han den 8 mars
1916 låtit ro sig över från tullkammarbyggnaden i Hälsingborg till hamnens
motsatta sida i och för visitering av lasten å ett därstädes liggande
fartyg, vid landstigningen råkat halka på den isbelagda kajen samt
falla i vattnet, varvid han slagit huvudet mot båtkanten. Enligt ett
flertal vid ansökningen fogade intyg skall Jacobson, som av olycksfallet
icke ådragit sig någon omedelbart synlig skada, sedermera vid
upprepade tillfällen för olika personer hava framhållit, att han efter
denna händelse aldrig känt sig riktigt frisk samt att han redan i april
samma år känt domning i vänstra armen och benet. — Efter att den
30 oktober 1916 hava konsulterat professorn Karl Petrén i Lund, vilken
därvid konstaterat, att Jacobson hade en tumör på hjärnan, undergick
Jacobson den 23 november 1916 operation av professorn Jacques Borelius,
varvid en svulst avlägsnades. Den efter Jacobsons den 24 januari
1917 timade död företagna obduktionen utvisade kvarstående svulstutbredning.
Beträffande därefter spörsmålet, huruvida det olycksfall, för vilket
Jacobson råkat ut, kunnat framkalla eller påskynda utvecklingen av den
dödande sjukdomen, föreligga i ärendet ett flertal skiljaktiga uttalanden
från olika auktoriteter. Professor Petrén anser, att, under förutsättning
att huvudet verkligen fått ett slag, tanken på ett sådant sammanhang
är antaglig; professor Borelius förklarar sig på grund av bristande
utredning icke kunna uttala sig i ämnet; riksförsäkringaanstaltens överläkare
professor J. Åkerman i Stockholm förklarar medicinska hållpunkter
saknas för att svulsten i detta fall skulle framkallats genom
olycksfallet. Medicinalstyrelsen slutligen framhåller, under hänvisningtill
ett av medlemmen av styrelsens vetenskapliga råd, professor F. Lennmalm
i Stockholm avgivet uttalande, att möjligheten för att ifrågavarande
händelse bidragit till uppkomsten eller utvecklingen av hjärnsvulsten
ej kan uteslutas.
Vid sidan av dessa medicinska yttranden hava utlåtanden över
ansökningen jämväl avgivits av generaltullstyrelsen, riksförsäkringsanstalten
och statskontoret.
12
Generaltull
styrelsen.
Riksförsäkringsanst
alten.
Kunglt Maj:ts proposition Nr 166.
Generaltullstyrelsen, som tillika överlämnar ansökan tillstyrkande
skrivelser i ämnet från direktionen över tullstatens enskilda pensionsinrättning
och tullkammaren i Hälsingborg, anför för egen del följande.
»Med hänsyn till innehållet av de av sökanden åberopade intyg synes det
styrelsen icke vara uteslutet utan fastmera sannolikt, att det i ärendet omförmälda
olycksfall, som drabbat t. f. kontrollören Jacobson under tjänstutövning, varit av
betydelse för uppkomsten av den sjukdom, till följd varav han sedermera avlidit.
På grund härav och då de medel, varöver änkefru Jacobson, enligt vad handlingarna
utmärka, förfogar, torde vara alldeles otillräckliga för hennes och familjens uppehälle
samt för barnens uppfostran, anser styrelsen billighetsskäl föreligga för beredande
åt henne och hennes barn av något understöd utöver vad de uppbära i
pensioner från tullstatens enskilda pensionsinrättning och av allmänna medel; och
ifrågasätter styrelsen, att sådant understöd måtte bestämmas att utgå med det belopp,
änkefru Jacobson och hennes barn skulle, på sätt nedan angives, ägt gemensamt
uppbära i livräntor enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete den
17 juni 1916, därest denna lag varit i förevarande fall tillämplig.
Berörda lag är enligt stadgande i § 2 tillämplig å en var, som mot avlöning
användes till arbete för annans räkning utan att i förhållande till honom vara att
anse såsom självständig företagare och vilkens årliga avlöning hos arbetsgivaren
icke överstiger 5,000 kronor. Enligt övergångsbestämmelserna skall emellertid lagen
icke tillämpas i fråga om ersättningsanspråk, som grundas på olycksfall, vilket inträlfat
före den 1 januari 1918. Som det i ärendet ifrågakomna olycksfall inträffat
den 8 mars 1916, lära t. f. kontrollören Jacobsons efterlevande icke kunna komma
i åtnjutande av någon ersättning enligt ifrågavarande lag. Under antagande att
nämnda lag varit i föreliggande fall tillämplig, torde enligt bestämmelserna i §§ 7,
9 och 11 i lagen änkefru Jacobson och hennes två barn hava varit berättigade att
efter avdrag av dem tillerkända pensioner, utgörande tillhopa 560 kronor, åtnjuta
livräntor till ett sammanlagt belopp av 490 kronor.
På grund av vad sålunda anförts, hemställer styrelsen i underdånighet, att
Eders Kungl. Maj:t täcktes utverka, att änkefru Jacobson och hennes två minderåriga
barn måtte gemensamt komma i åtnjutande av, utöver dem tillerkända pensioner
från tullstatens enskilda pensionsinrättning och av allmänna medel, ett årligt;
understöd av 490 kronor att utgå från och med den t juni 1917 och under de
villkor, som äro föreskrivna i fråga om pension, som utgår enligt nådiga reglementet
för pensioneringen å allmänna medel av tulltjänstemäns i fattigdom efterlämnade
änkor och barn den 16 februari 1833.»
Riksförsäkringsanstaltens i ärendet avgivna yttrande är av följande
lydelse;
»Vidkommande frågan, huruvida och i vad män den i ärendet omförmälda
skada, som genom olycksfall under tjänsteutövning skall hava åsamkats Jacobson,
kan hava varit av betydelse för uppkomsten eller utvecklingen av den sjukdom, till
följd varav han avlidit, har riksförsäkringsanstalten i sådant avseende inhämtat utlåtande
dels från professorn, medicine doktorn J. Borelius, dels från sin överläkare,
professorn, medicine doktorn .J. H. Åkerman, dels ock från medicinalstyrelsen.
13
Kumjl. Maj:ts proposition Nr 166.
Jämlikt — — — av professorn Borelius den 9 juni 1919 meddelade utlåtande,
har denne på däri anförda skäl ansett det vara omöjligt för honom att
avgiva något yttrande beträffande förenämnda fråga.
Riksförsäkringsanstaltens överläkare har enligt den 22 augusti 1919 avgivet
utlåtande — — — funnit medicinska hållpunkter saknas för uppfattningen, att
ifrågavarande sjukdom framkallats av ovanberörda skada.
Medicinalstyrelsen har på sätt närmare framgår av styrelsens — — - utlåtande av den 26 september 1919 ansett, att möjlighet för att ifrågavarande,
Jacobson åsamkade skada kunde hava bidragit till uppkomsten eller utvecklingen
av den sjukdom, vari Jacobson avlidit, ej kunde uteslutas.
Med hänsyn härtill ävensom i ärendet i övrigt förekomna omständigheter, får
riksförsäkringsanstalten i underdånighet avgiva det utlåtande, att sådant samband icke
synes föreligga mellan det Jacobson enligt handlingarna ågångna olycksfallet och
den sjukdom, till följd varav han avlidit, att Jacobsons efterlevande skulle, därest
olycksfallet inträffat efter ingången av år 1918, hava tillerkänts ersättning enligt
lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete och nådiga kungörelsen
den 30 november 1917 angående särskilda bestämmelser i fråga om tillämpning av
anförda lag å arbetare, som användas till arbete för statens räkning.»
Statskontoret slutligen hemställer i den 24 december 1919 avgivet
infordrat utlåtande, att ansökningen icke måtte till någon Kungl. Maj:ts
vidare åtgärd föranleda, då det på grund av riksförsäkringsanstaltens
utlåtande synes ämbetsverket som om anledning icke skulle föreligga
att bereda sökanden och hennes barn någon särskild förmån utöver dem
tillkommande pensioner.
De här ovan relaterade utlåtandena från skilda medicinska auktoriteter
synas mig giva vid handen, att den sjukdom, varav Jacobson
avlidit, till sin uppkomst eller utveckling kan i viss mån hava berott
på det olycksfall, som drabbade Jacobson i tjänsten året före hans död.
Denna omständighet i förening med änkans ekonomiskt tryckta ställning
anser jag tala för att staten i detta fall lämnar ett extra understöd
till de efterlevande. I fråga om storleken av ett ytterligare understöd
vill jag ansluta mig till vad generaltullstyrelsen i ämnet föreslagit
eller 490 kronor. Understödet synes mig lämpligen böra utgå från den
1 juli 1919 av det å tullverkets omkostnadsstat uppförda förslagsanslaget
till diverse utgifter samt utbetalas enligt de grunder, som i reglementet
den 30 maj 1884 för tullstatens enskilda pensionsinrättning föreskrivas i
fråga om pension till änkor och barn efter ordinarie befattningshavare
vid tullverket.
På grund av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,
Statskontoret.
Departements
chefen.
14
Ang. tilläggspension
åt
överinspektören
J. S.
Linguist.
Generaltull
styrelsen.
Kungl. Maj.ts proposition Nr 166.
att kammarskrivaren Jacob Hjalmar Jacobsons
änka Karen Sofie Jacobson, född Nielsen, samt barn,
Karen Bodil och Elsa, utöver dem tillerkända pensioner
från tullstatens enskilda pensionsinrättning och av
allmänna medel, tilldelas ett årligt understöd av 490
kronor att av det å tullverkets omkostnadsstat uppförda
förslagsanslaget till diverse utgifter från och
med den 1 juli 1919 utgå enligt de grunder, som i
reglementet den 30 maj 1884 för tullstatens enskilda
pensionsinrättning föreskrivas i fråga om pension till
änkor och barn efter ordinarie befattningshavare vid
tullverket.
*
4:o.
Med utlåtande den 31 januari 1920 har generaltullstyrelsen överlämnat
en till nämnda styrelse den 17 december 1919 från överinspektören
vid packhusinspektionen i Göteborg Johan Henrik Lindquist inkommen
framställning, i vilken Lindquist — under hänvisning såväl
till sin 57-åriga tjänstgöring i tullverket och särskilt till den tid av mer
än tjugu år han innehaft den ansvarsfulla tjänst, han stode i begrepp
att lämna, som till rådande låga penningvärde — hemställt, att han,
som kvarstode å gammal stat i tullverket, måtte jämte den pension å
4,000 kronor, vartill han vore berättigad, bliva tilldelad en årlig tilläggspension
å 3,000 kronor.
För egen del anför generaltullstyrelsen i sitt nyssnämnda utlåtande
följande:
»Lindquist, som är född den 14 december 1840, antogs i tullverkets tjänst
den 15 november 1862, vann den 21 februari 1868 ordinarie anställning såsom
kammarskrivare vid tullkammaren i Göteborg, befordrades den 10 december 1878
till kontrollör vid packhusinspektionen därstädes, innehade efter varandra tullförvaltartjänsterna
i Yarberg och i Halmstad ävensom kontrollörstjänsten vid tullkammaren
i Göteborg samt har den 22 april 1898 av Eders Kungl. Maj:t konstituerats
till nu innehavande överinspektorstjänst. Härförutom har Lindquist på grund av
särskilda nådiga brev den 28 februari 1908, den 23 december 1910 och den 13
december 1912 intill utgången av år 1913 bestritt tulldirektörsbefattningen i Göteborg
eller innehaft sådant härmed jämförligt förordnande, som omförmäldes i § 18
15
Kungl. Maj:ts proposition Nr 166.
av avlöningsreglementet för lokalförvaltningen den 18 juni 1910, sådant detta författningsrum
ursprungligen lydde. Enligt nådigt brev den 25 oktober 1912 har
Eders Kungl. Maj:t funnit gott tilldela Lindquist medaljen i guld av tolfte storleken
med inskrift: För nit och redlighet i rikets tjänst.
Med Lindquists tjänst äro enligt den från och med år 1911 gällande stat
förenade följande avlöningsförmåner, nämligen lön 4,700 kronor, tjänstgöringspenningar
2,600 kronor eller tillhopa 7,300 kronor, varjämte den fästa avlöningen
kan efter respektive 3, 6 och 9 år höjas, varje gång med 400 kronor. Pensionsunderlaget
är enligt samma stat 5,000 kronor. — Lindquist kvarstår emellertid på
1904 års stat och åtnjuter i följd härav lön 4,000 kronor, tjänstgöringspenningar
3,000 kronor eller tillhopa 7,000 kronor jämte två ålderstillägg å sammanlagt 1,000
kronor. Pensionen skall enligt denna stat utgå till Lindquist med ett belopp motsvarande
lönen eller alltså 4,000 kronor. — Enligt det av 1914 års tullkommission
nyligen avgivna förslag till avlöningsreglemente för tjänstemän vid tullverket skulle
ifrågavarande överinspektorstjänst hänföras till 18:e lönegraden och avlöningen vid
densamma sålunda kunna utgöra högst 10,980 kronor. Förslag till nya pensionsbestämmelser
har av nämnda kommission ännu ej avgivits.
Med att Lindquist ej ingått på 1911 års stat förhåller sig på följande sätt. I
rundskrivelse den 11 augusti 1910 — — — uttalade styrelsen såsom sin mening, att
det överhuvud icke vore tillåtet tjänstinnehavare, som vid utgången av år 1910 överskridit
en levnadsålder av 70 år, att övergå på nämnda stat. I den lista, varå vederbörande
hade att anmäla, huruvida de önskade ingå på den nya staten eller icke,
gjorde på grund härav Lindquist---allenast denna anteckning: ''Anses av Kungl.
Generaltullstyrelsen icke berättigad ingå på 1911 års stat’. Emellertid har sedermera
statskontoret visat sig hysa en annan mening om rätten att övergå på den
nya staten, i det att nämnda ämbetsverk i underdånigt utlåtande den 26 oktober
1910 i anledning av ansökningar av överinspektören C. O. Wallgren m. fl. anfört,
hurusom av mom. 6 i övergångsbestämmelserna till 1910 års avlöningsreglemente
för tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning följde ''att envar vid
tidpunkten för den nya statens ikraftträdande i tjänst varande befattningshavare,
som inom, behörig tid anmält sin önskan att övergå på ny stat, även är därtill
berättigad. Den av statskontoret sålunda uttalade åsikten synes hava vunnit gillande
genom Eders Kungl. Maj:ts i åberopade ärende meddelade beslut den 18 november
1910. Huru därmed än må förhålla sig, kan emellertid — enär tiden för anmälan
om övergång på, 1911 års stat utgick redan den 31 oktober 1910 — det i varje
fall icke läggas Lindquist till last, att han ej kommit att ingå på nämnda stat.
Då Lindquist nu efter en osedvanligt lång och synnerligen hedrande tjänstemannabana
står i begrepp att begära sitt avsked, synes det styrelsen angeläget,
att honom beredes högre pension än den, som enligt vad ovan sagts skulle ifrågakomma.
Uppenbart är nämligen, att nämnda pensionsbelopp icke svarar mot den
betydelse, man måste tillmäta Lindquists tjänst, vilken är en av de viktigaste i tullverket,
och ännu mindre är avpassad efter den höjd, vartill levnadskostnaderna
numera nått. Genom att Lindquist beviljas en högre pension torde ej skapas något
prejudikat, med stöd varav andra tjänstemän sedermera kunna fordra liknande
tilläggspension; ty omständigheterna i förevarande fall äro av alldeles särskild art
och kunna ej beräknas få någon motsvarighet.
16
Statskontoret.
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 166.
På grund av vad sålunda anförts, får styrelsen i underdånighet på det livligaste
förorda, att Eders Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för beredande åt
Lindquist av tilläggspension till största möjliga belopp.»
I ärendet har utlåtande infordrats av statskontoret, som i sitt den
9 februari 1920 avgivna utlåtande yttrat följande:
»Väl är statskontoret av den uppfattning, att den omständigheten, att överinspektören
Lindquist den 14 december 1910 uppnått 70 års ålder, icke bort utgöra
hinder för honom att ingå på den nya stat för tullverket, som trädde i tillämpning
med ingången av år 1911; men någon ekonomisk fördel skulle inträde på den nya
staten knappast kunna anses hava för honom medfört, enär han då blivit underkastad
bestämmelserna i den civila pensionslagen med därav följande skyldighet att
omedelbart efter ingången av år 1911 från tjänsten avgå. Visserligen skulle pensionen
för honom i sådant fall hava blivit 5,000 kronor, men nu har han i stället
fått kvarstå i tjänst med avlöning å tillhopa 8,000 kronor årligen. På grund härav
vill det nog synas statskontoret i någon mån tvivelaktigt, huruvida skäl kunna anses
föreligga att bereda någon förhöjning av den pension å 4,000 kronor årligen, som
nu lärer honom tillkomma vid avgång från tjänsten. Med hänsyn emellertid till
föreliggande omständigheter vill statskontoret icke motsätta sig, att en tilläggspension
beredes överinspektören Lindquist till belopp av 1,000 kronor, varigenom
sammanlagda pensionsbeloppet skulle komma att motsvara vad han ägt i pension
bekomma, om han inträtt å förenämnda stat. Tilläggspensionen synes lämpligen
böra med riksdagens medgivande anvisas att utgå av det i tullverkets utgiftsstater
upptagna förslagsanslaget till pensionsstaten för avskedade tjänstinnehavare.
Att såsom överinspektören Lindquist begärt med hänsyn till nu rådande dyrtid
bevilja en vida högre tilläggspension, synes icke böra ifrågakomma, då av sådan
anledning tillsvidare utgår dyrtidstillägg till pensionärer.»
De i ärendet framhållna omständigheter, som föranlett därtill att
överinspektören Lindquist ej övergått å 1911 års avlöningsstat för tullverket,
synas mig skäligen icke böra föranleda därtill, att han, när han
nu avgår från sin tjänst vid hög ålder och efter synnerligen väl vitsordad
tjänstgöring, tilldelas lägre pension än han skulle erhållit, om
han tillhört berörda stat. Jag anser mig därför kunna förorda en årlig
tilläggspension åt honom av 1,000 kronor.
Jag får därför hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att överinspektören vid packhusinspektionen i
Göteborg Johan Henrik Lindquist må vid avgång
från sin innehavande tjänst komma i åtnjutande av en
årlig tilläggspension å 1,000 kronor, att utgå från det
i tullverkets utgiftsstater upptagna förslagsanslaget till
pensionsstaten för avskedade tjänstinnehavare.
17
Kungl. Maj:ts proposition Kr 166.
Vad föredragande departementschefen under l:o)
—4:o) här ovan hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter
instämde, fann Hans Maj:t Konungen gott bifalla;
och skulle till riksdagen avlåtas proposition av
den lydelse, bil. litt. . . . vid detta protokoll .utvisar.
Ur protokollet:
Hans von Arnold.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 137 höft. (Nr 166.)
3
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1920:165 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående dels årliga understöd åt änkor och larn efter vissa befattningshavare vid tullverket, a1 i texten