Sök i Ratio Lex

Angående pension å allmänna indragning sstaten åt skomakeriarbetarna G. E. Larsson och J. E. Eriksson

1920-02-21 · 4 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:175, Angående pension å allmänna indragning sstaten åt skomakeriarbetarna G. E. Larsson och J. E. Eriksson

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 175.

Nr 175.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pension å

allmänna indragning sstaten åt skomakeriarbetarna G. E.

Larsson och J. E. Eriksson; given Stockholms slott den

21 februari 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

medgiva,

att envar av skomakeriarbetarna vid Upplands artilleriregemente

Georg Edvard Larsson och Johan Erik Eriksson må från och med månaden

näst efter den, varunder han entledigas från sin anställning vid

regementet, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära pension, Larsson med 1,000 kronor och Eriksson med 700

kronor för år räknat.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

E. A. Nilson.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 175.

Utdrag av protokollet över lantförsvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet d Stockholms slott

den 21 februari 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Departementschefen, statsrådet Nilson, anförde härefter:

»Uti en den 4 oktober 1919 dagtecknad, till Kungl. Maj:t ställd

skrift har arméns civila personalförbund gjort framställning om beredande

av pension åt skomakeriarbetarna vid Upplands artilleriregemente

Georg Edvard Larsson och Johan Erik Eriksson.

Av i ärendet infordrade handlingar framgår:

beträffande Larsson, att han är född den 26 juli 1849, och att han

således har uppnått en ålder av 70 år; att han varit anställd dels från

april månad 1879 till den 1 november 1897 hos en mästare, vilken på

entreprenad utfört skomakeriarbete för Svea artilleriregementes räkning,

dels från den 1 november 1897 till den 31 december 1912 såsom skomakeriföreståndare

vid Upplands artilleriregemente, dels slutligen från

sistnämnda tidpunkt såsom skomakeriarbetare vid samma regemente,

vilken befattning han allt fortfarande innehar; samt

opaginerad Kontrollera mot PDF

i)

Kungl. Mqj:ls Proposition Nr 175.

beträffande Eriksson, att han är född den 28 maj 1852 och således

över 67 år gammal; att han i likhet med Larsson varit anställd hos en

mästare, vilken på entreprenad utfört skomakeriarbete för Svea artilleriregementes

räkning, från den 1 juni 1879 till den 1 november 1897;

samt att han från sistnämnda tidpunkt varit och allt fortfarande är anställd

såsom skomakare vid Upplands artilleriregemente.

Ifrågavarande skomakeriarbetare hava under åren 1915—1919 uppburit

en avlöning, som, frånsett krigstidstillägg och krigstidshjälp, i

medeltal uppgått, för Larsson till omkring 1,440 ki’onor och för Eriksson

till omkring 1,000 kronor för år. Under den tid, de varit anställda

vid Upplands artilleriregemente, hava de ådagalagt nit och trohet i sitt

arbete.

Chefen för Upplands artilleriregemente har tillstyrkt förevarande framställning.

Uti den 5 januari 1920 avgivet utlåtande hava armé förvaltning ens

intendents- och civila departement förklarat sig i betraktande av nu ifrågavarande

arbetares långa och väl vitsordade verksamhet i statens tjänst

finna det vara med rättvisa och billighet förenat, att de efter erhållet

avsked från sina befattningar komme i åtnjutande av något understöd

av staten för sin återstående levnad. Beträffande storleken av dylikt

understöd syntes det departementen, som om den beräkningsgrund, vilken

av Kungl. Maj:t och riksdagen i allmänhet följts vid beviljande av

dylika pensioner, nämligen desammas bestämmande till omkring två

tredjedelar av de ordinarie årsinkomster, vederbörande befattningshavare

under senare delen av sin anställningstid av staten uppburit, även i här

föreliggande fall borde vinna tillämpning, och att sålunda pensionerna

borde bestämmas, för Larsson till 1,000 kronor för år och för Eriksson

till 700 kronor för år.

På grund av vad sålunda anförts, hemställde intendents- och civila

departementen, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att

Larsson och Eriksson finge från och med månaden näst efter den, under

vilken de erhölle entledigande från sin anställning vid nämnda regemente,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension, Larsson av 1,000 kronor och Eriksson av 700 kronor.

Statskontoret, som den 22 januari 1920 yttrat sig i ärendet, har anfört,

att skomakeriarbetarna Larsson och Eriksson visserligen under en icke

obetydlig del av den tid, som åberopats till stöd för beredande åt dem

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 143 käft. (Nr 174—175.) sim ao 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Departements
chefen.

Kung1. Maj:ts Proposition Ni• 175.

liv pension av statsmedel, icke innehaft direkt statsanställning utan såsom

anställda hos en av staten antagen entreprenör utfört arbete för

statens räkning. Då emellertid i liknande fall dylik anställning räknats

vederbörande till godo vid beredande av pension genom framställning

till riksdagen, syntes detsamma även böra ske i fråga om Larsson och

Eriksson. Då de båda alltså hade att åberopa ett långvarigt väl vitsordat

arbete för statens räkning samt numera uppnått framskriden ålder,

ville det synas statskontoret, som om pension borde åt dem utverkas;

och då statskontoret icke ansåge sig böra göra någon erinran beträffande

de föreslagna pensionsbeloppen, därvid ämbetsverket i fråga om det för

Larsson föreslagna jämförelsevis höga beloppet ville framhålla, att han

under en tid av 15 år varit föreståndare för skomakeriverkstaden vid

Upplands artilleriregemente, tillstyrkte statskontoret bifall till vad arméförvaltningens

intendents- och civila departement i ärendet föreslagit.

Under åberopande av vad sålunda förekommit och då jag finner de

av arméförvaltningens intendents- och civila departement föreslagna

pensionsbeloppen väl avvägda, får jag hemställa, det täcktes Eders Kungl.

Maj:t föreslå riksdagen medgiva,

att envar av skomakeriarbetarna vid Upplands artilleriregemente

Georg Edvard Larsson och Johan Erik Eriksson må från och med månaden

näst efter den, varunder han entledigas från sin anställning vid

regementet, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära pension, Larsson med 1,000 kronor och Eriksson med 700

kronor för år räknat.»

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;

och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Erik von Horn.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1920.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.