Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående allmänning sskogar i Västerbottens och Norrbottens län

1920-02-14 · 41 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 35 av 41 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:176, Med förslag till förordning angående allmänning sskogar i Västerbottens och Norrbottens län

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj ds proposition Nr 17 C.

1

Nr 176.

Kungl. Maj ds proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående allmänning sskogar i Västerbottens och

Norrbottens län; given Stockholms slott den 14 februari

1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till förordning angående allmänningsskogar

i Västerbottens och Norrbottens län.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 144 käft. (Nr 176.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majds proposition Nr 176.

Förslag

till

förordning angående allmänningsskogar i Västerbottens och Norrbottens län.

§ 1.

Område, som vid avvittring inom Västerbottens eller Norrbottens

län blivit utlagt till allmänningsskog, skall bibehållas oförminskat,

§ 2-

För varje allmänningsskog skall utfärdas särskilt reglemente.

Förslag till sådant reglemente uppgöres av vederbörande länsstyrelse

efter delägarnas hörande samt underställes Kungl. Maj:ts prövning

och fastställelse.

§ 3.

Delägarnas beslutanderätt i alla frågor rörande allmänningsskogen

skall, där icke i reglementet är annorlunda stadgat, utövas av en av

dem utsedd allmänningsstyrelse. Närmare föreskrifter angående denna

styrelse, dess verksamhet m. m. meddelas i reglementet,

§ 4.

Allmänningsskog skall behandlas enligt hushållningsplan, som, där

icke särskilda förhållanden annat påkalla, skall upprättas enligt samma

grunder som för kronopark.

Förslag till sådan hushållningsplan uppgöres efter förordnande

av domänstyrelsen och tillkommer det samma styrelse att, sedan förslaget

granskats av vederbörande överjägmästare, med nödiga befunna

ändringar och tillägg fastställa detsamma till ledning och efterrättelse

vid skogens skötsel.

Närmare föreskrifter rörande hushållningsplanen och dess tillämpning

meddelas av domänstyrelsen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176. 3

Till dess dylik hushållningsplan upprättats och fastställts, skall

lör allmänningsskogs skötsel och vård gälla vad som föreskrivits uti

det rörande detta ämne för varje allmänningsskog utfärdade kungl. brev

eller ock annorlunda stadgats.

Allmänningsskog står under skogsstatens uppsikt och kontroll och

skall, där ej särskild förvaltare för densamma anställts i den ordning

§ 8 stadgar, jämväl stå under skogsstatens vård och förvaltning, därvid

utsyningsförslag uppgöres i samråd med allmänningsstyrelsen och omhänderhavda

medel redovisas till vederbörande länsstyrelse.

§ 6.

All avverkning å allmänningsskog skall ske efter utsyning. Därvid

skola träd, som vid roten hålla 15 centimeter eller mera i genomskärning,

särskilt stämplas.

För utsyning och stämpling av virke å allmänningsskog, som står

under skogsstatens vård och förvaltning, skall till statsverket gäldas

gottgörelse enligt grunder, som bestämmas av Kungl. Maj:t.

§ 7.

Beträffande allmänningsskog, som står under skogsstatens vård och

förvaltning, äga allmänningsdelägarna med vederbörande skogstjänsteman

överenskomma om utövandet av förvaltningsverksamhet beträffande skogen

utöver den, som åligger honom på grund av hans tjänst. För den befattning

skogstjänsteman på grund härav kan komma att taga med allmänningsskogens

skötsel, skall av allmänningens medel till statsverket

gäldas ersättning m§d belopp, som fastställes av Kungl. Maj:t på förslag

av domänstyrelsen.

§ 8.

Besluta delägare att för skötsel och vård av allmänningsskog, för

vilken reglemente och hushållningsplan blivit fastställda, anställa särskild

förvaltare, ingive allmänningsstyrelsen till vederbörande länsstyrelse förslag

till de avlöningsförmåner, som för viss bestämd tid skola utgå till

tjänstens innehavare. Finner länsstyrelsen förslaget härutinnan lämpligt,

fastställer länsstyrelsen detsamma.

För tjänstens erhållande ingivna ansökningar jämte förslag till dess

besättande för den tid, avlöningsförmåner fastställts, skola av allmän
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj ds proposition Nr 176.

ningsdelägarna överlämnas till länsstyrelsen, som förordnar om tjänstens

uppehållande.

Behörig till erhållande av dylikt förordnande är endast den, vilken

fullgjort vad som erfordras för vinnande av anställning såsom jägmästare.

Förena sig delägarna därom, må samme person kunna utses till

förvaltare för två eller flera allmänningsskogar inom samma län.

Om länsstyrelses beslut i fråga om anställande för allmänningsskog

av särskild förvaltare skall domänstyrelsen underrättas.

§ 9’

För allmänningsskog anställd särskild förvaltare är, på sätt i vederbörande

reglemente närmare bestämmes, redovisningsskyldig inför länsstyrelsen

och allmänningsstyrelsen.

Sådan allmänningsförvaltare åligger att årligen till vederbörande

överjägmästare avgiva dels å tid, som bestämmes i reglementet, berättelse

över allmänningens förvaltning under det sistförfluten året, dels

ock, på sätt och tid, som för jägmästare är bestämt, i samråd med allmänningsstyrelsen

uppgjort utsyningsförslag, som skall prövas och fastställas

av domänstyrelsen.

§ 10.

Därest allmänningsdelägare icke skulle på ett tillfredsställande sätt

handhava av dem med biträde av särskilt antagen förvaltare utövad

vård och förvaltning av allmänningsskog, äger Kungl. Maj:t på anmälan

av vederbörande länsstyrelse eller domänstyrelsen förordna, att skogen

skall övergå till skogsstatens vård och förvaltning. Därefter må icke

allmänningsdelägarna utan tillstånd av Kungl. Maj:t ånyo övertaga sådan

vård och förvaltning.

§ 11-

Bevakare å allmänning antages, då densamma står under skogsstatens

vård och förvaltning, av domänstyrelsen efter förslag av vederbörande

jägmästare och överjägmästare. Står allmänningsskog under

delägarnas vård och förvaltning, tillkommer det vederbörande länsstyrelse

att på förslag av allmänningsförvaltaren efter överjägmästarens

hörande antaga bevakare å allmänningen. Alla kostnader för bevakning

bestridas städse av allmänningens medel.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 776''.

§ 12.

Försäljning av i fastställd hushållningsplan bestämd avverkning

skall, sedan försäljningsvillkoren blivit efter förslag av allmänningsstyrelsen

fastställda av vederbörande länsstyrelse, ske å offentlig auktion

inför länsstyrelsen, som i närvaro av överjägmästaren och ombud för

allmänningsdelägarna prövar avgivna anbud.

I avseende å försäljning från allmänningsskog av virke in. in.

under hand äga dock jägmästare ävensom, där i reglementet ej annorlunda

bestämmes, allmänningsförvaltare enahanda befogenhet, som för

jägmästare är medgivet beträffande kronopark.

Under vilka förutsättningar och villkor annan försäljning eller ock

upplåtelse av nyttjanderätt eller rätt till jakt eller fiske må äga rum

från allmänningsskog, bestämmes i reglementet. Intill dess så skett,

skola stadgandena härutinnan i för skogen utfärdat kungl. brev vinna

tillämpning eller, där sådana stadganden icke finnas meddelade, vederbörande

länsstyrelse därom besluta.

§ is.

Det åligger allmänningsstyrelse att årligen i samråd med vederbörande

jägmästare eller allmänningsförvaltare efter delägarnas hörande

uppgöra och till länsstyrelsen för prövning och fastställelse före den 1

november insända förslag till utgiftsstat för allmänningsskog för nästkommande

år.

§ 14-

Avkastningen från allmänningsskog skall förvaltas enligt grunder,

som angivas i reglementet.

Av skogens avkastning skola i första hand gäldas kostnader för

skogsindelning och hushållningsplan jämte de årliga utgifterna för förvaltning

och bevakning, för underhåll av den för allmänningsskogeu

särskilt anställda personalens boställen samt för skogsodling och andra

skogsvårdsarbeten ävensom för avverkning och övriga av husnållningsplanen

eller särskilda föreskrifter föranledda kostnader, däruti inbegripna

statsverket för visst fäll tillkommande utsyningsavgifter.

Angående användningen av vad därefter må av avkastningen återstå

bestämmes i reglementet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majis proposition Nr 176.

Genom denna förordning upphävas de i kungl. brev och reglementen

angående allmänningsskogar i Norrbottens län eller eljest meddelade

bestämmelser, som strida mot vad i denna förordning föreskrives.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1920.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 176.

7

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj it Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14

februari 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdéN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellnek,

Statsråden: PETERSSON,

Petrén,

Nilson;

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Petersson anförde:

I det betänkande, som den 16 mars 1912 avgavs av den norrländska

skogsvårdskommittén, framlades bland annat förslag till lag

angående allmänningsskogar i Västerbottens och Norrbottens län. Detta

författningsförslag har ännu icke varit föremål för Kungl. Maj:ts prövning.

När dåvarande departementschefen den 12 februari 1915 anmälde vissa

andra i betänkandet innefattade förslag, särskilt förslaget till lag angående

utsyning å enskildas skogar i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker,

uttalade han, att förslaget angående allmänningsskogarna

syntes för det dåvarande lämpligen böra lämnas å sido. Den

på grundvalen av nyssberörda lagförslag av Kungl. Maj:t och riksdagen

beslutade, den 18 juni 1915 utfärdade förordningen angående utsyning

å viss skog inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker med

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

flera områden utesluter också i sin 1 § allmänningsskogarna från sitt

tillämplighetsområde.

Domänstyrelsen liar nu i skrivelse den 27 augusti 1918 meddelat,

att styrelsen på en framställning från länsstyrelsen i Västerbottens län

om yttrande angående utarbetat förslag till reglemente för den vid avvittringen

ovan odlingsgränsen i Sorsele socken bildade allmänningen

funnit sig nödsakad svara, att då lagbestämmelser angående hushållningen

med och skötseln av dessa allmänningsskogar saknades, Båge

styrelsen sig icke för närvarande i stånd att avgiva det begärda utlåtandet.

Då det emellertid finge anses vara av vikt, att delägarna i de

allmänningsskogar, som avsattes vid den pågående, snart slutförda avvittringen

i övre delen av Västerbottens lappmark, snarast möjligt bereddes

tillfälle att få disponera dessa skogar, ville domänstyrelsen anmäla

ärendet för Kungl. Maj:t. Styrelsen har därvid hänvisat på norrländska

skogsvårdskommitténs omförmälda förslag, vilket enligt sin ordalydelse

vore avsett att gälla område, som vid avvittring inom Västerbottens eller

Norrbottens län blivit eller därefter bleve utlagt till allmänning, och

alltså jämväl nyssnämnda allmänningsskogar.

I detta sammanhang må erinras, att frågan om dessa allmänningsskogar

under senare tid i visst avseende varit föremål för riksdagens

uppmärksamhet. 1 en vid 1915 års riksdag inom andra kammaren

väckt motion, nr 7, yrkade herr Lindhagen, att riksdagen måtte

hos Kungl. Maj:t anhålla om övervägande, huruvida, i vad mån och

på vad sätt en revision erfordrades av, bland annat, författningarna

rörande genom kronans försorg tillkomna allmänningsskogar i syfte,

att avkastningen skulle efter rättvisa grunder komma ortsbefolkningen

i sin helhet till godo samt beslutanderätten i allmänningens angelägenheter

demokratiseras. Jordbruksutskottet erinrade med anledning härav

i sitt utlåtande nr 42 om norrländska skogsvårdskommitténs förenämnda

lagförslag och om däröver avgivna utlåtanden. Utskottet förklarade sig

dela motionärens uppfattning om det otillfredsställande i den nu bestämda

och i lagförslaget bibehållna ordning, som möjliggjorde för en eller ett

fatal större röstägande att diktera vederbörande stämmas beslut mot

den mening, som omfattades av ett kanske långt övervägande flertal

mindre röstberättigade delägare. I domänstyrelsens utlåtande över förslaget

hade emellertid viss begränsning av rösträtten ifrågasatts, och

detta hade även varit fallet i vissa utlåtanden över ett sagda förslag

närstående, av samma kommitté framlagt lagförslag angående sockenallmänningar

och besparingsskogar i Kopparbergs och Gävleborgs län.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 176.

Utskottet fann sig, i den ordning frågan då förelåg, icke böra i detalj

fatta ställning till lagförslaget men ansåg sig dock kunna uttala den

uppfattningen, att eu effektiv begränsning av rösträtten i fråga om

dessa allmänningar borde äga rum i riktning mot större överensstämmelse

med de rösträttsgrunder, som eljest gälla å kommunalstämma, samt

uttryckte den förhoppningen, att Kung). Maj:t vid den slutliga prövningen

av kommitténs förslag i denna del skulle skänka de sålunda

uttalade synpunkterna det beaktande, dem vederborde. Vad därefter

anginge avkomsten från ifrågavarande skogar erinrade utskottet om de

i detta avseende i vederbörande reglementen intagna bestämmelserna

och fann det i de flesta fall vara tillfredsställande sörjt för, att sagda

avkastning komme alla eller åtminstone en stor del av kommunens

inbyggare till godo. Utskottet fann på grund härav motionärens framställning

icke böra föranleda något riksdagens uttalande. Riksdagen

avslog i enlighet härmed motionen.

Vid 1919 års lagtima riksdag upprepade samme motionär sitt

yrkande i nyssnämnda motion. Jordbruksutskottet refererade i sitt utlåtande

nr 25 utskottets utlåtande i ämnet år 1915 samt fann motionärens

förslag böra behandlas i sammanhang med det förslag, vartill

förenämnda, av norrländska skogsvårdskommittén framlagda på Kling!

Maj:ts prövning ännu beroende lagförslag kunde giva anledning. Då

emellertid eu snar lösning av föreliggande fråga vore av synnerlig betydelse

för stora delar av vårt land, ville utskottet uttala sin förhoppning,

att det förslag, vartill berörda utredning kunde giva anledning,

måtte bliva snarast möjligt förelagt riksdagen. I enlighet med utskottets

hemställan fann riksdagen motionen ej föranleda någon riksdagens åtgärd.

I fråga om jordägarnas i dessa trakter av riket rätt över skogen Historik m.-.n.

torde först böra erinras om bestämmelserna i förordningen den 29 juni

1866 angående dispositionsrätten över skogen å sådana skattehemman,

som uppkomme av nybyggen, vilka därefter från kronan upplätes, eller

av sådana äldre nybyggen, för vilka föreskrivna byggnads- och odlingsskyldigheter

icke blivit behörigen fullgjorda. A dylika skattehemman skulle

skattemannen ej äga annan rätt över hemmanets skog än att han därifrån

finge dels utan utsyning till husbehov hämta nödigt virke och

bränsle och dels, efter utsyning och stämpling av vederbörande skogstjänstemän,

fritt taga eller försälja vad därutöver kunde, med bevarande

för framtiden av skogens bestånd, årligen avverkas. Dessa bestämmelser

äro grundläggande för all vid avvittring skedd skogstilldelning inom

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 144 höft. (Nr. 176.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

A Um änniii gs ■

skogarnas

uppkomst.

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

nu ifrågavarande delar av landet och alltså även för allmänningarna,

beträffande vilka emellertid dessutom i vissa fall särskilda regler givits.

Angående uppkomsten av allmänningsskogar i Västerbottens och

Norrbottens län torde i huvudsaklig anslutning till kommitténs betänkande

få erinras om följande:

I sammanhang med bestämmande genom kungl. brev den 17 mars

1876 av den ytvidd, som vid då pågående avvittring uti Pajala socken

av Norrbottens län skulle tilldelas därvarande hemman, föreskrevs att,

på sätt jordägarna önskat, en fjärdedel av skogsanslaget skulle avsättas

till en eller flera för socknen samfällda allmänningar att förvaltas enligt

grunder, som Kungl. Maj:t ville bestämma. Sedan vid avvittringen

Pajala socken delats i tre församlingar, nämligen Pajala moderförsamling

samt Muonionalusta och Tärendö kapellförsamlingar, fördelades den

till allmänningar avsatta mark uti sex skiften, av vilka fyra äro belägna

inom Pajala moderförsamling och ett inom vardera kapellförsamlingen.

Genom kungl. brev den 9 november 1877 till lantmäteristyrelsen

förordnades, i anledning av uppkommen fråga om bildande av allmänningar

uti de flesta lappmarkssocknarna i Norrbottens län samt Stensele

socken i Västerbottens län, att, »efter det inom varje av lappmarkssocknarna

av nämnda två län ägomätning för avvittring försiggått,

samt undersökning i anledning av det i berörda hänseende framställda

förslag av vederliörande lantmätare företagits och delägarna vid sammanträde

lämnats tillfälle att ånyo sig yttra inom de socknar, där icke

sådant finnes obehövligt till följd av delägarnas redan uttalade önskan

om avsättande av skogsmark för gemensamt behov, Våra befallningshavande

skola äga att, i enahanda ordning som beträffande övriga

nödiga förberedelser för avvittring, meddela föreskrift i fråga, huruvida

en fjärdedel eller, där vederbörande delägares beslut därtill giva anledning,

större andel av socknens skogsanslag bör avsättas till eu eller

liera allmänningar, att förvaltas efter de grunder, som Vi uppå underdånig

framställning av Våra vederbörande befallningshavande komme

att i nåder bestämma».

Redan samma dag, som detta kungl. brev utfärdades, förklarade

Kungl. Maj:t i anledning av beslut, som Arvidsjaurs socknemän på avvittringssammanträde

fattat om avsättande utav en fjärdedel av hemmanens

skogsanslag till allmänning, att detta beslut skulle bringas till

verkställighet.

Liknande ''beslut fattades av Gällivare socknemän och godkändes

av Kungl. Maj:t den 22 juni 1883. Åven Jokkmokks, Arjeplogs, Jukkasjärvi

och Enontekis (numera Karesuando) socknemän förklarade vid under

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kuntjl. Mufti» proposition Nr 176.

avvittringens fortgång uti dessa socknar hållna sammanträden, att de ville

för bildande av allmänningar avsätta en fjärdedel utav de skogsanslag,

som skulle tilldelas byar, hemman och nybyggen, och genom kungl. brev,

som utfärdades, vad Jokkmokks och Arjeplogs socknar angår, den 5

april 1889, beträffande Jukkasjärvi socken den 18 augusti 1893 samt i

fråga om Enontekis (Karesuando) socken den 19 oktober 1894, föreskrevs,

att dessa beslut skulle bringas till verkställighet.

Vad Karesuando allmänning angår, har riksdagen år 1903 på Kung!.

Maj:ts framställning medgivit, att densamma finge utbytas mot visst

område av Muonio kronopark i Muonionalusta församling, och har det

inom Karesuando socken till allmänning avsatta området i sammanhang

härmed överlämnats till kronan och förvaltas såsom kronopark.

Alla de socknar, uti vilka enligt nu omnämnda beslut allmänningar

bildats, äro belägna uti Norrbottens län. Beträffande Västerbottens

län hade under pågående avvittring av de ovan odling sgränsen

belägna delarna av detta län hemmansägarna i Stensele socken med Tärna

kapellförsamling samt inom Sorsele socken beslutat, att av det blivande

skogsanslaget skulle till allmänningar avsättas inom Stensele socken och

''färna kapellförsamling hälften samt inom Sorsele socken en tredjedel,

vilka beslut godkändes av Kungl. Maj:t den 1 mars 1901.

Genom kungl. brev den 7 mars 1902 förordnades emellertid, att

avvittringen inom Sorsele socken skulle tillsvidare upphöra och att avvittringsarbetet

inom Stensele och Tärna socknar ej skulle fortgå längre,

än till dess ägotaxering ägt rum samt därtill hörande kartor och

handlingar upprättats. Härigenom blev verkställigheten av besluten

om bildande av allmänningar uti de sist angivna socknarna tillsvidare

uppskjuten.

I proposition nr 88 den 17 mars 1905 föreslog Kungl. Maj:t riksdagen

bland annat, att vid avvittringen inom de områden av Västerbottens

och Norrbottens läns lappmarker, beträffande vilka vederbörande

länsstyrelse ännu icke meddelat avvittringsutslag, skulle iakttagas, att

av skogsanslaget skulle omedelbart tilldelas de särskilda hemmanen och

nybyggena endast vad som efter noggrann, av avvittringslantmätaren

med biträde av skogstjänsteman för varje särskilt fall förrättad undersökning

ansåges erforderligt för nödigt husbehov, med hänsyn jämväl

till förefintliga odlingslägenheter, men att återstoden av skogsanslagen

skulle avsättas till allmänning, att för delägarnas gemensamma nytta

förvaltas i enlighet med de grunder, som av Kungl. Maj:t bestämdes.

Beträffande dessa grunder anfördes i statsrådsprotokollet vid propositionen,

att det borde bero på Kungl. Magt att vid fastställandet av

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj;ts proposition Nr 17&.

reglementen för allmänningarna söka tillse, att allmänning^ avkastningvunne

sådan användning, att ändamålet med avvittringen och med allmänningens

avsättande bleve så mycket som möjligt tillgodosett.

Enligt skrivelsen nr .124 den 10 maj 1905 förklarade sig riksdagen

i denna fråga vara av samma uppfattning som Kungl. Maj:t.

Riksdagen ansåg sig emellertid böra framhålla vikten av att de grunder,

som komme att bestämmas för allmänningarnas förvaltning, bleve sådana,

att de lämnade största möjliga trygghet för att allmänningarna komme

att lända till varaktigt stöd för den jordbrukande befolkningen och att

hemman, som hade del däri, ej finge sådan fördel därav, att de bleve

föremål för spekulation. 1 sådant hänseende hade riksdagen, på samma

gång riksdagen behjärtat vad länsstyrelsen i Norrbottens län i avgivet

utlåtande yttrat angående faran av att utan nödiga inskränkningar medgiva

delägarna i allmänning rätt att av inkomsterna därifrån erhålla

gottgörelse för sina kommunala utskylder, funnit sig synnerligen tilltalad

av vad kammarkollegium och domänstyrelsen i gemensamt utlåtande

i ärendet yttrat angående lämpligheten av att låta allmänningsfondens

avkastning utgå såsom bidrag till för delägare i allmänhet nödiga och

gagneliga kommunala ändamål, såsom läkarvård, fattigvård, folkundervisning,

jordbrukets förbättring genom utdikning eller annorledes samt

för anläggning eller förbättring av utfartsvägar, ävensom att i mån av

tillgång av allmänningsfondens inkomster avsätta medel till en fond för

delägares understöd vid inträffande missväxtår, företrädesvis genom

beredande av arbetsförtjänst vid inom kommunen anordnade allmän^

nyttiga arbeten. Vidare framhöll riksdagen, att då den återstående

skogstillgåugen inom Enontekis (Karesuando) socken syntes icke i

något fall överstiga ett knappt husbehov, de föreslagna bestämmelserna

icke borde tillämpas på denna socken. Med denna inskränkning bifölls

propositionen. — Kungörelse, innefattande de av riksdagen godkända

bestämmelserna, utfärdades den 20 april 1906 (nr 36 s. 1).

Sedan ytterligare utredning ägt rum, föreläde Kungl. Maj:t 1909

års riksdag i propositionen nr 110 vissa av 1905 års beslut föranledda

förslag beträffande avvittringen. Riksdagen biföll i huvudsak dessa förslag

och därefter hava uti kungörelsen den 5 juni 1909 (nr 54), innefattande

ytterligare föreskrifter angående avvittringen inom Västerbottens

och Norrbottens läns lappmarker, bestämmelser lämnats, genom vilka

frågan om allmänningars bildande uti de då ännu oavvittrade delarna

av dessa län fått sin slutliga lösning. Enligt 11 § i denna kungörelse

skall, sedan det utrönts, huru mycken skogsmark bör utläggas till husbehovsskog

åt samtliga hemman och nybyggen inom avvittringslaget,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t.i proposition Nr 176. 1?

förslag angående avsättande av den övriga delen av skogsanslaget till

allmänning utarbetas och utmärkas å karta. Vid efterawittring inom

område, där allmänning avsatts vid förutgången allmän avvittring, skall,

där så lämpligen kan ske, dt^ls för de vid efteravvittringen utbrutna

nybyggena avsättning äga rum till sådan allmänning efter samma grunder,

efter vilka densamma bildats, samt dels särskilda, för nämnda nybyggen

eller vissa av dem gemensamma allmänningar bildas av den återstående

del av skogsanslaget, som icke utlägges till husbehovsskog. Enligt

§§ 3 och 4 av den samma dag utfärdade lagen angående husbehovsskogar

inom vissa områden kan å avvittringslagets allmänningsskog i

vissa fall enskild delägare erhålla utsyning, om antingen erforderlig

husbehovsskog saknas å den för detta ändamål avsatta delen av skogsanslaget

eller ståndskogen å samma del vindfälles eller skadas av eld.

Jämlikt av vederbörande länsstyrelse meddelade avvittringsutslag

hava sådana allmänningsskogar numera blivit avsatta dels inom Västerbottens

län vid avvittringen i övre delarna av Sorsele, Stensele, Vilhelmina

och Dorotea socknar samt i Tärna socken och dels inom Norrbottens

län vid efterawittring inom Gällivare, Jokkmokks och Arjeplogs socknar.

De för hela avvittringslagen gemensamma allmänningarna upptaga

i Norrbottens län följande ytvidder:

Socken

Paj ala....................................................

Muonionalusta........................................

Tärendö ................................................

Arvidsjaurs ...........................................

Gällivare: vid allmän avvittring .

» efterawittring .......

Jokkmokks: » allmän awittring .

» efterawittring .......

Arjeplogs: » allmän avvittring

» efterawittring ......

Jukkasjärvi .........................................

Karesuando ..........................................

Hektar

......................... 48,781.9 1

.......................... 4,141.20

............................ 14,456.98

........................... 23,782.14

...... 63,015.51

...... 582.42 63,597.93

...... 67,952.7 5

...... 1,969.70 68,922.4 5

..... 21,015.3 5

...... 8,099.02 29,114.37

........45,581.74

.......................... 6,994.50

Summa 306,373.2 2

Dessutom hava vid efterawittring blivit såsom särskilda allmäuningar

för nedan angivna antal nybyggen avsatta - i : ;

Allmänning»

skogarna»

omfattning.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Allmäuuwgg''

skogarnas

förvaltning.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

inom Gällivare socken för 28 nybyggen 785.7 8 hektar

» Jokkmokks » » 45 » 849.8 2 »

» Arjeplogs » » 193 » 7,122.03 »

•Summa 8,757.63 hektar.

Arealen av allmänningarna i Västerbottens län uppgår till:

Socken Hektar

Sorsele .............................................. 29,061.45

Stensele med Tärna...................... 49,252.17

Vilhelmina.......................................... 47,345.7 3

Dorotea.............................................. 4,645.7 0

Summa 130,305.0 5

1 Norrbottens län äro de vid allmänna avvittringen avsatta allmänningarna

fördelade i flera än ett skifte i följande socknar: i Paj ala

i 4, i Gällivare i 11, i Jukkasjärvi i 2, i Jokkmokks i 19, i Arjeplogs

i 6 och i Arvidsjaurs i 6 skiften. I Västerbottens län torde likaledes den

till allmänningar avsatta skogsmarken hava uppdelats i ett flertal, från

varandra betydligt avlägsna skiften.

Genom särskilda kungl. brev hava de allmänna grunderna fastslagits

för förvaltningen av ifrågavarande skogar i Norrbottens län.

Dessa kung], brev hava utfärdats för allmänningarna uti Pajala socken

med tillhörande kapellförsamlingar den 21 april 1882, uti Arvidsjaurs

socken den 12 september 1884, uti Gällivare socken den 24 maj 1895,

uti Arjeplogs socken den 27 juni 1896, uti Jokkmokks socken den 14

augusti 1896, uti Jukkasjärvi socken den 12 juli 1900 och uti Karesuando

socken den 5 oktober 1906.

För allmänningarna i Västerbottens län äro inga föreskrifter i detta

hänseende givna och, såsom ovan nämnts, är det denna omständighet,

som föranlett domänstyrelsens framställning i ämnet den 27 augusti 1918.

Uti nyssnämnda kungl. brev, med undantag av i brevet rörande

Karesuando allmänning, stadgas angående allmänning och delägarskap

i densamma, att allmänning är en samfälld egendom, i vilken envar

jordägare i socknen har del i förhållande till sin skatt. Rörande

Karesuando allmänning uttalas i det kungl. brev, genom vilket förut

omnämnda utbyte av mark inom socknen mot del av Muonio kronopark

stadfästes, att det angivna området upplätes åt Enontekis (Karesuando)

kommun såsom kommunens samfällda egendom.

I förenämnda kungl. brev stadgas vidare, att nu ifrågavarande

allmänningsskogar i Norrbottens län skola i allt vad skogshushållningen

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:tu proposition Nr 176.

vidkommer stå under skogsstatens vård och förvaltning. För närvarande

förvaltas Gällivare och Jokkmokks socknars allmänningar av särskilt

för ändamålet anställda allmänningsförvaltare med samma skogliga utbildning,

som erfordras för anställning såsom jägmästare. Dessa allmänningsförvaltare

äro förordnade av domänstyrelsen såsom assistenter

på de revir, inom vilka allmänningsskogar finnas, och uppbära också

avlöning av domänfonden för tiden 1 juni till 30 november. Styrelserna

för dessa allmänningar anvisa också årligen avsevärda belopp till förvaltnings-

och kulturåtgärder å allmänningarna. Allmänningarna inom

Arjeplogs, Arvidsjaurs, Jukkasjärvi och Paj ala med Muonionalusta kapellförsamling

socknar skötas av respektive jägmästare, vilka härför uppbära

någon ersättning. Åven för dessa allmänningar anvisas växlande

belopp till förvaltningsåtgärder utöver kostnaden för bevakning och utsyning.

Beträffande Tärendö sockens allmänning hava enligt domänstyrelsens

uppgift delägarna ej kunnat förmås anvisa några medel utöver

anslag till utsyning och tillfällig extra bevakning under de år, då

de ordinarie avverkningarna uttagits från allmänningen. Då sådana

uttag, efter utsyning genom vederbörande jägmästare, i regel skett vart

tredje år, har skogsskötseln under mellantiderna praktiskt taget legat

nere å denna allmänning. Följderna härav hava ock, enligt vad domänstyrelsen

meddelat, framträtt vid inspektioner, men allinänningsstyrelsen

hade, oaktat länsstyrelsen begärt dess utlåtande över vederbörande överjägmästares

anmälan i ärendet, icke kunnat förmås anslå några som

helst medel ens till de allra mest trängande skogsvårdsåtgärderna.

Avverkning å nu ifrågavarande skogar skall ske efter afstämpling

av vederbörande skogstjänsteman. Beträffande avverkningarnas omfattning

äro i de särskilda kungl. breven intagna olika bestämmelser, avpassade

efter skogarnas virkesförråd, dettas beskaffenhet och å de skilda

trakterna rådande avsättningsförhållanden.

Sålunda har föreskrivits beträffande allmänningarna i Paj ala, att

avverkningen skulle omfatta frisk och skadad, till bjälkar och timmer

duglig skog, som innehölle, vad den friska skogen anginge, elva decimaltum

och beträffande den skadade tio decimaltum i genomskärningfem

fot från roten. För Arvidsjaurs allmänning äro motsvarande mått

bestämda till respektive elva och nio decimaltum. 1 fråga om Gällivare,

Arjeplogs, Jokkmocks och Jukkasjärvi allmänningar innehålla de kungl.

breven grunddragen till en avverkningsplan, för vilken dock ej här torde

vara erforderligt redogöra. För de särskilda allmänningarna äro skilda

bestämmelser lämnade angående den minimidimension, som bör uttagas

vid avverkningen. Sålunda föreskrives beträffande Gällivare allmänning,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 KungI. Majds proposition Nr 176.

att skadade träd skola i brösthöjdsdiameter hålla minst 25 Centimeter,

friska, men undertryckta träd minst 27 centimeter, frisk, icke undertryckt

granskog minst 31 centimeter och dylik tallskog minst 33 centimeter.

Sist angivna båda dimensioner gälla även för avverkning å Arjeplogs

allmänning, men för skadad och för frisk, undertryckt skog är minimidimensionen

här gemensam och satt till 24 centimeter vid brösthöjd.

För Jokkmokks allmänning har sistnämnda, även där för skadad och

frisk undertryckt skog gemensamma dimension höjts till 26 centimeter,

men i övrigt äro bestämmelserna för frisk skog desamma som för Gällivare

och Arjeplogs allmänningar. Beträffande slutligen Jukkasjärvi

allmänning inskränker sig dimensionsbestämmelsen uti det rörande

denna allmänning utfärdade brev till en föreskrift därom, att för frisk,

»fullt utväxt» timmerskog minimidimensionen ej må understiga 31 centimeter

vid brösthöjd.

De angivna breven innehålla vidare stadgande!!, huru vid försäljning

av det utstämplade virket skall förfaras, huru lång avverkningstid

må medgivas åt virkesköparen, att i flottleder för virkets utdrivning

verkställda byggnader och dammar, till vilka virke avgiftsfritt utlämnats

från allmänningen, skola efter avverkningen tillfalla denna o. s. v.

Närmare bestämmelser angående tid för auktioners hållande och försäljningsvillkor

meddelas av länsstyrelsen i samråd med tre av allmänningsdelägarna

å kommunalstämma valda ombud och på enahanda sätt förfares

även med prövning av gjorda anbud, Uti brevet rörande Jukkasjärvi

allmänning föreskrives dock, att länsstyrelsen skall angående försäljningsvillkoren

höra allmänningsdelägarna, och rörande Jokkmokks

allmänning saknas bestämmelse, att anbuden å utbjudet virke skola

prövas i samråd med ombud för delägarna. Beträffande annan virkesförsäljning

än den, som sker i enlighet med de sålunda lämnade föreskrifterna,

äro stadgandena även något olika, i det att, vad angår allmänningarna

uti Pajala socken med kapellförsamlingarna och uti Arvidsjaurs

socken, revirförvaltaren är berättigad att under hand försälja

vindfällen och skadad skog av mindre dimensioner ävensom tjärvirke.

För Gällivare allmänning åter innehålla motsvarande bestämmelser att,

därest utom den ordinarie virkesförsäljningen någon trakt skulle visa

sig i behov av avverkning, vad den skadade skogen vidkommer, eller

om skog skadas av eld eller vindfälles, så skall, liksom även när fråga

uppkommer om försäljning av tjärvirke, torrved eller björk till bränsle

och dylikt, anmälan av vederbörande revirförvaltare göras hos länsstyrelsen,

som i samråd med de tre av delägarna utsedda ombuden äger

att pröva, på vilket sätt och under vilka villkor dylik försäljning må

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj ds proposition Nr 176.

ske. Beträffande Arjeplogs, Jokkmokks och Jukkasjärvi allmänningar

gälla likartade föreskrifter som för Gällivare allmänning, endast med

det undantag, att länsstyrelsen här beslutar uti hithörande frågor utan

att behöva höra ombuden för delägarna.

Inom allmänningarna belimligt mulbete och höslåtter, som vid

avvittringen ej tilldelats hemman eller nybygge, må, dör det kan ske

utan men för skogsvården, utarrenderas i den ordning, som finnes föreskriven

för dylika å kronopark belägna lägenheter.

De medel, som inflyta genom virk sförsäljning, utarrendering av

ängar o. d., skola inlevereras till länsstyrelsen för att av denna myndighet

göras fruktbärande och förvaltas. För allmänningarna uti Pajala

socken med kapellförsamlingar stadgas i detta avseende, att de fonderade

medlens avkastning skall auvändas i främsta rummet till gäldande av

de å jordbruksfastigheterna vilande allmänna onera och därefter till

andra för delägarna nyrttiga ändamål, vilka närmare skulle angivas i det

reglemente för förvaltningen av fonden, som läusstyrelsen uppå framställning

av delägarna komme att fastställa. Sådant reglemente fastställdes

den 13 augusti 1897.

I brevet rörande Arvidsjaurs allmänning föreskrives, att länsstyrelsen

vid sin medelsförvaltnmg skall biträdas av en utav delägarna å

kommunalstämma vald s yrelse, bestående av två ledamöter med två

snpplemter för dem, ''dika alla böra vara bosatta i Luleå eller dess

närhet. På delägarnas framställning skulle länsstyrelsen fastställa reglemente

för fondens förvaltning, men skulle förslag till närmare föreskrifter

rörande användandet av fondens inkomster, sedan delägarna

däröver yttrat sig. underställas Kungl. Plants prövning. För denna

allmänning fastställdes reglemente den 14 maj 18ö7.

Beträffande övriga hithörande allmänningar hava reglementen utfärdats,

för Gällivare den 21 augusti 1896, för Jokkmokks den 20 april

1897, för Arjeplogs den 14 maj samma nr och för Jukkasjärvi den 16

augusti 1901. Däremot har ännu ej något reglemente utfärdats för

Karesuando allmänning

Norrländska skogsvårdskommittén har angående dessa allmänningar

anfört huvudsakligen följande:

»Såsom framgår av förestående redogörelse för innehållet uti de kungl.

brev, som behandla nu ifrågavarande skogar, gäller för dem i avseende på hushållningen

med skogen den gemensamma bestämmelsen, att utstämpling av det till avverkning

avsedda virket skall ske av vederbörande skogstjänsteman. Hushållningen

å dessa betydande skogar kan emellertid ej bliva inskränkt endast till utstämplingen

Bihany till riksdagens p>ot koll 1620. 1 sand. 144 kålt. (AV 176.) 3

Horrländska

skogsvdrd»-

kommittén.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kung/,. Maj:ts proposition Nr 176.

av avverkningsbeloppet och dettas försäljning. Ökade avsättningsmöjligheter för

virke av smärre dimensioner än dem, som omnämnas i ovan angivna nådiga brev.

möjliggöra även en intensivare hushållning med därav följande ökat arbete, men

även ökad avkastning. Redan nu har ä många av de trakter, uti vilka dessa allmänningar

äro belägna, virke av dimension, understigande dem uti vederbörande

nådiga brev såsom minimigräns för avsättning av skadad undertryckt skog angivna,

erhållit avsättningsvärde, framför allt på grund av möjligheten att uti nya industrier

eller med utvecklad teknik i de redan arbetande skörda ekonomisk vinst på förädling

av dessa smärre dimensioner. Härtill hava även i vissa fall bidragit ändrade

grunder för betalande av de med virkets framflottning förenade kostnaderna. Arbetet

med att på olika vägar höja virkesvärdet kan sägas oavbrutet fortgå och även uti

dessa nordliga trakter icke utan framgång bedrivas. Det torde då vara nödvändigt

för de skogsägare, vilka vilja skörda vinst av detta arbete, att inrätta sig efter de

nya förhållandena. 1 samma mån, som skogsegendomen är av stor omfattning, blir

vikten av denna anpassning efter de nya förhållandena mera påtagligt framträdande.

Då, såsom fallet är med de nu behandlade skogarna, dessa äro samfälld egendom,

uti vars förvaltning de enskilda delägarna icke kunna personligen ingripa, men vars

rätta omvårdnad är av så stort allmänt intresse, att den anses böra genom av statsmakterna

utfärdade föreskrifter regleras, blir det av synnerlig vikt att tillse, att

de former för förvaltningens handliavande, som föreskrivas, val fylla sitt dubbla

ändamål att tillvarataga både delägarnas och statens intressen. En första förutsättning

härför torde vara, att skogarna underkastas en ordnad hushållning i enlighet

med härför upprättad plan. Den grund, varpå en dylik husliållningsplan bygges,

bör givetvis vara lagd i överensstämmelse med de fordringar, som staten anser sig

böra uppställa för andra likartade skogar, och dess mål bör vara detsamma, som

staten uti sin skogshushållning eftersträvar. Därför har det ock synts kommittén

böra höra under jordbruksdepartementet1 såväl att utfärda erforderliga föreskrifter

som ock att tillse, att desamma alltfort fylla sitt ändamål. Samma myndighet bär det

även tillkomma att övervaka verkställigheten av liushållningsplanernas föreskrifter

i vad de röra utstämplingen av den bestämda ärsavverkningen. Om ej därutinnan

annorledes bestämmes, bör detta arbete vara överlämnat åt samma statens tjänstemän,

vilka fullgöra motsvarande uppdrag ä skogarna till de hemman, av vilka de

nu omhandlade allmänningarna egentligen äro delar. På grund av skogarnas natur

av samfälligheter kunna" emellertid, såsom redan framhållits, delägarna själva, dä

det gäller de rena förvaltningsbestyren, icke ingripa uti och utföra de delar av

administrationsarbetet, som å hemmansskogarna verkställas utav ägaren. 1 vissa avseenden

kunna väl utav delägarna valda ombud övertaga dessa den enskilde ägarens

funktioner, medan återigen uti andra så icke gärna kan ske. Till dessa senare

höra framför allt handläggandet av alla skogliga arbeten eller desammas övervakande.

Nödvändigheten av att å de ofta stora skogsområden, varom här är fråga,

giva ett fullt planmässigt utförande åt dessa arbeten betingar ovillkorligen arbetsledningens

koncentration på en hand. Och ehuru det såsom regel icke bör tillkomma

skogsingenjörerna2 att å de skogar, till vilka de hava sin verksamhet för
^Kommittén

hade föreslagit inrättandet inom jordbruksdepartementet av ett skogskonto!- för handläggning av ärenden angående enskilda skogar.

2 Kommittén hade föreslagit, att tillsynen över enskilda skogar i Västerbottens och Norrbottens

län, både i lappmarken och kustlandet, skulle utövas av en särskild kår av skogsingenjörer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176. 1!)

lagd, övertaga rena förvaltningsbestyr, om de lin rörande dylika kunna liimna råd

och anvisningar, så synes dock i detta fall ett undantag från denna regel kunna

böra medgivas, och sådana arbeten för dessa skogars vidkommande åt dem överI

lim nas. Härför talar ej minst statens intresse av att dessa samfällighetsskogar

komma i åtnjutande utav den bästa möjliga vård och sålunda bliva till möjligast

största gagn för de avlägsna landsdelar, vilkas förnämsta ekonomiska stiid de utgöra,

eu sak som än ytterligare befordras, därest omkostnaderna för deras förvaltning

kunna hållas vid en ej alltför hög siffra.

Genom det medgivande beträffande skogsingenjörernas tjänstgöring, som sålunda

föreslås för dessa skogars vidkommande, bör det ej anses vara uttalat, att

liknande utvidgning av dessa tjänstemäns uppdrag må kunna ifrågakomma även för

andra skogar. Detta skulle förrycka deras verksamhet och leda därhän, att enskilda

skogsägare kunde på staten vältra över de mest primära konsekvenserna av

sin äganderätt.

Emellertid torde det ej kunna undgås att, om den skogsingenjör, inom

vilkens tjänstgöringsområde en allmänningsskog är belägen, skall hava till åliggande

att fullgöra alla de förvaltnings- och andra dylika arbeten, som tarvas å skogen,

han av sina övriga arbeten kan hindras att åt allmänningen ägna all den tid, som

skogens omfattning eller möjlighet till ökad intensitet uti hushållningen kan komma

att kräva, Ett sådant förhållande skulle dock å andra sidan även kunna anses

utgöra ett bevis för att skogens förmåga att uppbära ökade förvaltningskostnader

vuxit, och att det statens understöd, vilket, rättigheten att för förvaltningen anlita

skogsingenjören innebar, icke blott icke är behövligt utan till och med kan genom

den stagnation i arhetena, som blir en följd av skogsingenjörens bristande tid, verka

hämmande på utvecklingen av skogshushållningen. För att råda bot för ett dylikt

missförhållande vill kommittén föreslå, att allmänningsdelägare, som sådant önska,

må kunna få en särskild skogsförvaltare anställd för skogens skötsel och vård.

Då bland dennes uppdrag även skulle ingå att verkställa utsyning av årsavverkningarna

från skogen, så torde från det allmännas synpunkt sett vissa villkor böra

vara fastade vid en sådan rättighet att erhålla egen skogsförvaltare. Först och

främst bör dennes tjänstutövning vara förbunden med ansvar, så att han vid fel

eller försummelse må kunna från tjänsten för viss tid eller alltid skiljas. Detta

torde kunna åstadkommas, om till efterrättelse för hans tjänstutöving gäller en av

Konungen utfärdad instruktion. Förslag till en dylik bör alltså av allmänningsdelägama

för granskning ingivas, innan tillstånd att erhålla egen skogsförvaltare

meddelas dem. Det måste vidare för staten vara av betydelse, att den tilltänkte

skogsförvaltaren kommer att innehava sin tjänst under sådana villkor, att han bör

kunna anses vara ekonomiskt självständig. För att Kungl. Maj:t, vilkens avgörande

förslaget om anställande av egen skogsförvaltare bör vara underkastat, skall erhålla

förvissning om att rimliga anspråk i detta avseende kunna anses vara tillgodosedda,

böra delägarna vid sin ansökan om egen skogsförvaltare foga laga kraft vunnet

beslut om de aflöningsförmåner under viss bestämd tid, som de vilja för ändamålet

anvisa.

Sedan nu angivna förslag blivit av Kungl. Maj:t godkända, må tjänsten såsom

skogsförvaltare anslås till ansökan ledig, varefter ansökningshandlingarna jämte förslag

till tjänstens besättande av allmänningsstyrelsen insändas till Kungl. Maj:t, som bör

äga att utnämna innehavare av befattningen. Härvid torde ej uteslutande s. k.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

tjänstemeriter böra vara avgörande, utan jämväl sökandens lämplighet för den ifrågavarande

anställningen tagas i betraktande.

Kompetensfordringarna för sådan särskild skogsförvaltare böra enligt kommitténs

förmenande vara desamma, som föreslagits gälla i fråga om behörighet att

vinna anställning såsom skogsingenjör.

Otvivelaktigt kommer anställandet av egen skogsförvaltare att medföra större

kostnader för allmänningens skötsel, än om skogsingenjör härför anlitades. Den

ökade kostnaden torde dock bliva mera skenbar än verklig, ty den omständigheten,

att en person får uteslutande ägna sig åt tillvaratagande av allmänningsdelägarnas

intressen i vad de beröras av hushållningen med deras samfällda skog, skall givetvis

resultera uti att detta sker på ett mera noggrant och ingående sätt, än då

arbetet skall utföras av en person, vilkens tjänstebefattning ålägger honom utförande

av en mångfald andra göromål. Såsom en följd av att allmänningsdelägarna avlöna

egen skogsförvaltare bör utsyningsavgift till staten icke vidare utgå, ett förslag,

vartill kommittén får återkomma i sammanhang med behandling av frågan om

utsyningsavgifter i övrigt.

Kommittén vill hålla före, att utvecklingen skall visa sig gå i den riktning,

att allmänningarnas ägare skola eftersträva att ernå den förmån, som anställandet

av egen skogsförvaltare otvivelaktigt medför. Eu sådan utveckling vore även ett

glädjande vittnesbörd om äganias ökade intresse för allmänningens skötsel. För

att befordra en dylik utveckling och göra det möjligt även för ägare av mindre

allmänningar, vilkas avkastning ej medgiver anställande av en egen skogsförvaltare,

att dock bliva i möjligaste mån delaktiga av de antydda fördelarna, vill kommittén

föreslå, att delägare må, där Kungl. Maj:t så prövar skäligt, förena sig om anställande

av gemensam skogsförvaltare för två eller flera allmänningar.

Yare sig allmänningsskogs förvaltning handhaves av skogsingenjör eller särskild

skogsförvaltare, bör det tillkomma vederbörande skogsinspektör1 att övervaka,

att densamma handhaves i enlighet med gällande hushållningsplan eller eljest utfärdade

föreskrifter.

Handhavandet av medel, som inflyta på grund av virkesförsäljning från eller

arrendeupplåtelser å nu ifrågavarande allmänningsskogar, ombesörjes för närvarande

av Konungens befallningshavande, och i vissa fall är, såsom av förestående redogörelse

för de rörande allmänningarna utfärdade nådiga breven framgår, stadgat,

att Konungens befallningshavande vid fullgörande av detta sitt uppdrag skall inhämta

vissa av delägarna utsedda förtroendemäns mening. Ett bibehållande av Konungens

befallningshavande vid detta bestyr synes stå i full överensstämmelse med de för

andra likartade fall utfärdade stadganden.

Säkert är även, att Konungens befallningshavande, som torde äga en ingående

kännedom om kommunernas olika behov och förhållanden, är den lämpligaste att

ombesörja förvaltningen av ifrågavarande medel.

I Konungens befallningshavandes uppdrag har även ingått att å auktion försälja

det utstämplade virket. Att det är med en viss tvekan, som kommittén föreslår,

att detta allt fortfarande skall bliva förhållandet, torde framgå av kommitténsyttrande

och förslag i fråga om virkesförsäljning från kronans skogar. Vid ut
1

Kommittén hade föreslagit, att överinseendet över skogsingenjörernas verksamhet skull#

utövas av särskilda skogsinspektörer i stället för av överjägmästare.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

förande av detta uppdrag, vilket — — — — ligger utanför Konungens befallningshavandes

egentliga uppgift, synes därför, förutom ombudens för delägarna mening,

även skogsinspektörens böra inhämtas. Från domänstyrelsens affärsbyrå 1 torde denne

kunna erhålla samma uppgifter rörande marknadspris o. s. v., som lämnas åt distriktsstyrelserna

3, och sålunda bliva i tillfälle att i sin tur lämna vederbörande förvaltare

för allmänningarna ledning för virkets värdering samt att även underkasta denna

värdering en sakkunnig granskning.

De närmare bestämmelserna angående förvaltning av medel, som inflyta genom

försäljning av virke eller annorledes, såsom genom utarrendering av slåtter och

dylikt, meddelas nu av Kungl. Maj:t på förslag av Konungens befallningshavande

och sedan delägarna däröver yttrat sig. Denna anordning torde vara lämplig och

böra bibehållas.

Ovanstående allmänna huvudgrunder, på vilka skogarnas i fråga av staten

reglerade vård och förvaltning enligt kommitténs mening böra uppbyggas, kunna

sammanfattas uti följande punkter:

avverkningsbeloppets storlek bestämmes genom en av jordbruksdepartementets

skogskontor såsom övervakare av skogshushållningen å dessa allmänningar fastställd

hushållningsplan eller av samma myndighet i annan ordning givna föreskrifter;

utstämplingen av det sålunda bestämda avverkningsbeloppet sker genom eu

av Kungl. Maj:t antagen skogsförvaltare eller, där sådan icke finnes anställd, av

vederbörande skogsingenjör; dessa arbeten övervakas av skogsinspektör:

under Konungens befallningshavandes överinseende handhaves förvaltningen i

övrigt av allmänningen utav en allmänningsstyrelse; detaljerade bestämmelser angående

förvaltningen innehållas uti reglemente, som fastställes av Kungl. Maj:t;

förvaltningen av de genom virkesförsäljning eller annorledes influtna medlen

handhaves av Konungens befallningshavande i enlighet med närmare bestämmelser,

som utfärdas av Kungl. Maj:t.»

I anslutning till ovan angivna grunder har kommittén uppgjort

följande:

»Förslag

till

Lag angående allmänning sskog ar i Västerbottens och Norrbottens lån.

§ 1.

Område, som vid avvittring inom Västerbottens eller Norrbottens län blivit

eller hädanefter bliver till allmänning utlagt, skall bibehållas oförminskat.

Delägare i sådan allmänning äro, där ej för särskilt fall är annorlunda bestämt,

jordägarna inom socknen eller avvittringslaget efter deras mantal.

1 Kommittén hade föreslagit inrättande av en dylik byrå.

3 Kommittén hade föreslagit inrättande av dylika styrelser för kronans skogar i stället

för överjägmästare.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kung!. Maj:ts proposition Nr 176.

§ 2.

Årligen å tid, som av Konungens befäl [ni ngshavande utsattes, äga delägarna

att efter omröstning enligt de grunder, som utav delägarskapet bestämmas, utse en

allmänningsstyrelse. som i alla frågor rörande allmänningen utövar delägarnas beslutanderätt.

där icke i reglemente för allmänningen är annorlunda stadgat.

Förslag till sådant reglemente uppgöres av Konungens befallningshavande

och fastställes av Konungen, sedan delägarna beretts tillfälle att yttra sig däröver.

§ 3.

Allmänningsskogarna skola behandlas enligt sadana efter skogstilistandet och

rådande olika ortsförhällanden lämpade hushållningsplaner, som avse skogens framtida

bestånd samt högsta och möjligast jämna avkastning.

Sådan hushållningsplan upprättas i enlighet med de närmare föreskrifter, som

av jordbruksdepartementets skogskontor utfärdas, och efter förordnande av detsamma.

Jordbruksdepartementets skogskontor tillkommer det även att, efter det förslaget

till hushållningsplan ä marken granskats av vederbörande skogsinspektör, med

nödiga befunna ändringar och tillägg fastställa detsamma till ledning vid skogens

skötsel.

Till dess dylik hushållningsplan upprättats och fastställts, skall för allmänningsskogs

skötsel och värd gälla vad som föreskrivits uti det rörande detta ärna*''

för varje allmänningsskog utfärdade nådiga brev eller ock annorlunda stadgats.

Det tillkommer jordbruksdepartementets skogskontor att meddela de närmare

föreskrifter, vilka skola lända till efterrättelse vid skogens skötsel, utöver vad som

i sådant avseende innehålles uti nådiga brev och fastställda hushållningsplaner.

§ 4-

All avverkning å allmänningsskog skall ske efter utsyning och afstämpling.

Där ej för allmänningsskog, i den ordning nedan stadgas, anställts särskild

skogsförvaltare, skall utsyning och stämpling ombesörjas av vederbörande skogsstat

stj änstem an.

§ 3.

Önska delägare att för allmänningsskogs skötsel och vård anställa särskild

skogsförvaltare, ingive till Konungen ej mindre förslag till instruktion att gälla för

skogsförvaltarens tjänstutövning, än även uppgift å de löneförmåner, som för viss

i förslaget utsatt tid skola till tjänstens innehavare utgå. Sedan förslagen prövats

och godkänts, skola för tjänstens erhållande ingivna ansökningar jämte förslag om

dess besättande för den tid, löneförmåner fastställts, överlämnas till Konungen, som

om tjänstens uppehållande förordnar.

Behörig till erhållande av dylikt förordnande är endast skogligt bildad mans

vilken bör hava fullgjort vad som erfordras för vinnande av anställning såsom

skogsingenjör.

Förena sig delägarna därom, må samme person kunna utses till förvaltare förv

två eller flera skogar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition Nr tfa. 2''>

Utsyningsförslag, som skall vara grundat på faststillld hushållningsplan eller,

om sådan ej finnes, rörande allmänningsskogen ifråga utfärdade nådiga brev, skall

uppgöras av den, under vilkens förvaltning skogen står, efter samråd med allmänningsstyrelsen

samt fastställas av jordbruksdepartementets skogskonto!''.

Försäljning av i utsyningsförslaget ingående virke skall, sedan betalningsvillkoren

blivit efter allmänningsstyrelsens förslag fastställda av Konungens befallningshavande,

ske å offentlig auktion. Prövning av de vid auktionen gjorda anbuden

verkställes av Konungens befallningshavande i närvaro av vederbörande skogs*

inspektör och ombud för delägarna. .

Under vilka förutsättningar och villkor annan försäljning må äga ruin från

skog, varom nu är fråga, må i reglemente bestämmas; intill dess så skett, skola

stadgandena härutinnan uti för skogen utfärdade nådiga brev vinna tillämpning.

§ 7.

Konungens befallningshavande tillkommer att pröva och fastställa av alimänningsstyrelse

i samråd med skogsförvaltaren uppgjort förslag till kommande års

utgiftsstat.

Avkastningen från skog, varom nu är fråga, skall förvaltas av Konungens

befallningshavande enligt grunder, som angivas uti reglemente, vilket, efter förslag

av Konungens befallningshavande och sedan delägarna däröver yttrat sig, av Konungen

fastställes.

Av denna avkastning skola i första hand gäldas de med skogens vård och’

.förvaltning ävensom med upprättande och revision av hushållningsplan förenade

kostnader.

Denna lag träder i kraft den —,

Vid detta författningsförslag har kommittén fogat speciell motivering

rörande bestämmelserna i de särskilda paragraferna.

I avgivna utlåtanden över betänkandet bava skilda meningar uttalats

angående förslagen om inrättande av befattningar såsom skogs*

ingenjörer och skogsinspektörer samt beträffande distriktsstyrelser

ävensom av affärsbyrå i domänstyrelsen och ett skogskonto!- i jordbruksdepartementet.

Jämväl beträffande de i törsta stycket av § 3 i

kommitténs förslag innefattade principer för skogsskötseln hava skiljaktiga

åsikter yppats. Då dessa frågor blivit behandlade redan i de

tidigare framställningar till riksdagen, som föranletts av andra delar avkommitténs

betänkande, torde nu kunna förbigås vad utlåtandena därom

innehålla. Det må endast framhållas, att i dessa hänseenden icke nu torde

böra beträffande ifrågavarande allmänningsskogar vidtagas någon ändring

i sålunda för närvarande fastslagna grundsatser. an-jJJou-noH

Utlåtanden

över kommitténs

förstat/.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:tf; proposition Nr 176.

I övrigt må ur utlåtandena anföras följande beträffande allmänningsskogarna:
Norrbottens

läns landsting utsåg en särskild kommitté för avgivande

av yttrande över betänkandet. Denna kommitté har icke haft något att

erinra mot nu förevarande förslag.

Ej heller Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

har haft något att anmärka mot förslaget.

En av delägarna i Pajala allmänning utsedd kommitté har förordat

förslaget, att allmäuningsdHiägarna måtle kunna anställa särskild skogsförvaltare

och bestämma hans avlöning. IMen att skogsinspektör alltid

skulle på marken granska upprättad hushållningsplan syntes obehövligt,

då väl endast skogligt bildad man kunde erhålla förordnande att upprätta

dylik plan. Endast ifall allmänningsdelägarna särskilt anhölle

därom, borde dylik granskning av skogsinspektör ske. Den behållna

avkastningen av allmänningsskog borde först användas, förutom till

förvaltningskostnader, till gäldande av de ntskylder och onera, som vilade

på jorderf. Vad som sedan återstode borde få användas till utg fter,

som vederbörande kommunal- och kyrkostämma beslutade, utan avseende

på om hela utskyldsbeloppet bleve därigenom täckt eller ej, och

därvid borde de icke jordägande medlemmarna i kommunen få lika stor

utdelning per fyrk som de jordägande. Utsyningsavgifterna borde borttagas,

vare sig allmänningen stode under särskild skogsförvaltare eller

ej, men om sagda avgifter ovillkorligen skulle bibehållas borde de användas

till skogsarbeten å allmänningsskogarna.

Tärendö, Arvidsjaurs och Gällivare allmänningsdelägare hava lämnat

förslaget utan anmärkning.

Av Jokkmokks allmänningsdelägare utsedda kommitterade hava

allenast beträffande sista stycket av § 7 anfört, att stadgandet borde

tydligt utmärka, att allmänuingsskogens vård och förvaltning skulle

under alla förhållanden bestridas av skogsavkastningen och icke av

fondens räntemedel, vilket eljest kunde inträffa, därest utsyuingarna skedde

för tre år i sänder.

Arjeplogs allmänningsdelägare hava mot § 7 anmärkt, att därav

borde tydligt framgå, att fonderade medels räntor finge användas till

täckande av däri om förmälda kostnader endast i den mån dessa kostnader

något år överstege intäkterna från skogen.

Jukkasjärvi allmänningsdelägare hava väsentligen anfört, att de

nya bestämmelserna borde medföra minsta möjliga umgå och kostnad

för den enskilde skogsägaren.

Norrbottens länsstyrelse har anfört, bland annat:

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

I § 4 syntes hava bort intagas eu bestämmelse, som tillförsäkrade delägare i

allmänningsskog, för vilken särskild skogsförvaltare ej blivit anställd, rätt att genom

vederbörande skogsstatstjänstemans föranstaltande även få nödiga skogsvårdsarbeten

såsom hyggesrensning, bäckrensning, dikning, markberedning, skogsodling m. m. ä

allmänningsskogen utförda pa allmänningsdelägarnas bekostnad mot skälig ersättning

för tjänstemannens arbete för sådant ändamål.

Det vore givetvis av vikt, att skogsförvaltare, vilken anställdes för allmänningsskog

och som vid utövning av sin befattning hade att icke allenast tillgodose

allmänningsdelägarnas anspråk på en god avkastning utan även tillvarataga statens

intresse av en rationell skogsvård, sutte inne med nödiga förutsättningar att rätt

kunna fylla sin uppgift. Det vore sålunda av betydelse, att förvaltaren ägde, förutom

goda teoretiska insikter i skogsskötsel, jämväl praktisk erfarenhet och särskilt

ingående kännedom om de skogar, som ställdes under hans vård. Täta ombyten avförvaltare

vore sålunda till skada för allmänningsskogarnas skötsel. Han måste

även i avseende å sina åtgöranden kunna handla utan sidoinflytelser. Sådan skogsförvaltare

syntes därför böra tillförsäkras en mera oberoende och tryggad ställning

än kommitténs förslag i § 5, upphöjt till lag, skulle bereda, och härutinnan — jämväl

i fråga om rätten till pension — likställas med revirförvaltare eller statens

skogsingenjör.

Domänstyrelsen bär i iitlåtande den 7 juli 1913 yttrat:

Styrelsen ville uttala sin anslutning till den omfattning lagen angående allmänningsskogar

i Västerbottens och Norrbottens län skulle komma att enligt det

föreliggande förslaget erhålla. Härvid skildes nämligen ej mellan de skogar, som

vore belägna inom lappmarken, och dem, som läge inom kustlandet. Dessa senare

utgjordes uteslutande av allmänningarna i Pajala socken med tillhörande kapellförsamlingar,

vilka skogar enligt Kungl. Maj:ts brev till kammarkollegiet den 21

april 1882 hade häradsallmännings natur och uti allt vad skogshushållningen vid-- komme stode under skogsstatens vård och förvaltning. Bestämmelserna angående

dessa allmänningar vore ingalunda friare än dem, som gällde i fråga om de inom

lappmarkerna belägna allmänningsskogarna. med vilka de sålunda lämpligen kunde

erhålla gemensam lagstiftning. Pajala socken med sina kapellförsamlingar intoge

ock ett så avlägset läge från kusten, att dess skogar ägde lappmarksskogarnas

allmänna karaktär. Jämväl förhållandena i övrigt vore analoga med lappmarkernas.

De ledande principerna hos ifrågavarande lagförslag syntes giva vid handen, att

kommitterade rätt uppfattat allmänningarnas i fråga karaktär och lokala förhållanden.

Beträffande § 2 av det föreliggande lagförslaget ville styrelsen hemställa, att

däri måtte göras ett tillägg av innehåll, att delägarnas beslutanderätt i ärenden,

som icke anförtrotts åt allmänningsstyrelsen, skulle utövas å kommunalstämma,

därvid röstvärdet skulle beräknas efter reducerat mantal, dock så att delägare icke

finge utöva rösträtt för mer än en femtedel av de vid stämman närvarande delägarnas

sammanlagda röstetal. Såsom motiv för denna begränsning av rösträtten

ville styrelsen åberopa vad styrelsen i sådant avseende anfört i fråga om 2 § av

skogsvårdskommitténs förslag till lag angående värd och förvaltning av sockenallmänningar

och besparingsskogar inom Kopparbergs och Gävleborgs län. Delägarnas

beslutanderätt vore större rörande sistnämnda skogar än beträffande allmänningsBihang

till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 144 höft. (Nr 176.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Majds proposition Nr 176.

skogarna i Västerbottens och Norrbottens län. Dessa senares angelägenheter kunde

fördenskull lämpligen, såsom av kommitténs förslag framginge, i regel anförtros åt

allmänningsstyrelsen. Detta vore ock att förorda med hänsyn till de stora avstånden

inom de båda nordligaste länens lappmarkskommuner, i följd varav det bleve

betungande för delägarna i allmänningarna att ofta samlas för behandling av ärenden

rörande skogarna.

Enligt § 4 skulle all avverkning å allmänning ske efter utsyning och stämpling.

Härav bleve en följd, att träd intill minsta dimension, som komme att avverkas,

skulle dessförinnan stämplas. I fråga särskilt om smärre träd (gallringsvirke)

skulle detta förorsaka mycket arbete, som alldeles ej medförde motsvarande nytta.

Ett så utsträckt stämplingstvång skulle tvärt om försvåra skogsvården, bland annat

därigenom att sådana efterarbeten för att komplettera en gallring, vilka i regeln

måste utföras genom borttagande av enstaka smärre träd, skulle kräva en stämpling

även av dessa. Det syntes ej föreligga någon anledning att i detta fäll avvika från

den allmänna bestämmelse, som angående kronoparker med flera skogar meddelats i

46 § skogsordningen, nämligen att allenast träd, som vid roten hölle 15 centimeter

i genomskärning eller däröver, skulle, förrän de avverkades, stämplas med kronomärke.

Enligt andra stycket av samma paragraf skulle, där ej för allmänningsskog

anställts särskild skogsförvaltare, utsyning och stämpling ombesörjas av vederbörande

skogsstatstjänsteman. Däremot saknades för sådant fall bestämmelse angående

utförande av övriga hushållningsåtgärder, som vore nödiga för eu god skogsvård,

såsom hyggesrensning och markberedning, bäckrensning, avdikning, avverkning m. m.,

vilket i de fall, då skogsförvaltare anställts, tillhörde dennes åligganden. Närmast

till hands läge givetvis att, då skogsförvaltare ej anställts, allt sådant, som skulle

tillkommit denne, borde utföras av vederbörande skogsstatstjänsteman. Härför syntes

självfallet någon ersättning böra beredas kronan, i överensstämmelse med vad

som gällde eller i detta avseende kunde komma att gälla beträffande häradsallmänningar

under skogsstatens förvaltning i södra och mellersta delarna av landet. Angående

utsyningsavgifter komme styrelsen att avgiva särskilt utlåtande.

I § 5 lämnades föreskrifter angående anställande av skogsförvaltare a allmänningsskog.

Denne skulle förordnas av Kungl. Maj:t för den tid. varunder löneförmåner

för honom bestämts. För kompetens skulle gälla samma bestämmelser som

för skogsingenjör. För närvarande antoges skogsförvaltama för allmänningsskogarna

i Norrbottens län av domänstyrelsen, vilket visat sig vara lämpligt, särskilt med

hänsyn därtill, att dessa förvaltare efter hand vunne anställning såsom revirförvaltare.

Domänstyrelsen hölle före att, då anställningen innebure ett förordnande för vissa

år och befattningen alltså närmast kunde likställas med assistentbefattningar med

flera extra ordinarie befattningar, vilkas innehavare förordnades av styrelsen, samma

förfarande jämväl lämpligen borde kunna tillämpas beträffande allmänningsskogarna

Västerbottens och Norrbottens län. Endast därest skogsförvaltare bereddes eu

fastare ställning med rätt till pension vid avskedstagandet och i övrigt på villkor,

som närmade sig en ordinarie jägmästares, syntes han böra förordnas av Kungl.

Maj:t, som under sådan förutsättning även borde pröva förslag till instruktion och

löneförmåner för skogsförvaltaren. Under de i lagförslaget ifrågasatta förhållanden

syntes detta böra tillkomma domänstyrelsen.

Det kunde slutligen ifrågasättas, huruvida ej påföljder borde vara i lagen

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

angivna för skogsförvaltaren och allmänningsstyrelsen, i händelse de ej fullgjorde

sina åligganden eller överskrede sin befogenhet. Att sådana bestämmelser av kommitterade

icke föreslagits, berodde möjligen därpå, att allmänningsstyrelsens befogen

bet vore mycket begränsad och att dessutom möjlighet funnes att i reglementet för

sådan styrelse inrymma härvidlag erforderliga bestämmelser ävensom att, vad skogsförvaltaren

anginge, kommitterade syntes hava utgått ifrån att nödiga ansvarsbestämmelser

skulle kunna intagas i den instruktion, som bleve fastställd för honom,

i händelse av bifall till domänstyrelsens förslag vid 5 § skulle det måhända finnas

ousk ligt att på lämpligt ställe i lagen ett stadgande gjordes av innehåll, att sådan

särskild skogsförvaltare skulle vara skyldig ställa sig till efterrättelse förevarande

lag samt vad fastställd instruktion ålade honom ävensom jämväl vara underkastad

de ansvarsbestämmelser, som enligt gällande instruktion för skogsstaten funnes föreskrivna

för extra jägmästare och assistent.

I det av domänstyrelsen den 7 juli 1913 avgivna utlåtandet över

det uti norrländska skogsvårdskommitténs betänkande innefattade förslaget

angående sockenallmänningar och besparingsskogar i Kopparbergs

och Gävleborgs län har styrelsen i nu åberopade hänseendet beträffande

delägarnas rösträtt anfört följande.

Enligt förslaget skulle eu större skogsägare kunna bliva i tillfälle att diktera

stämmans beslut mot den mening, som därvid omfattades av ett flertal smärre delägare

i allmänningen. Då ett sådant förhållande icke syntes vara ägnat att främja

flertalets tillfredsställelse och bästa och då det ej heller torde kunna visas vara till

gagn för skogsvården, funne sig styrelsen böra föreslå, att delägare ej skulle äga

rösta för mer än en femtedel av de vid stämman närvarande delägarnas sammanlagda

röstetal. En sådan begränsning av rösträtten skulle visserligen ej hindra, att

en större skogsägare kunde under vissa förhållanden bliva å kommunalstämma bestämmande

rörande frågor angående allmänningarna gent emot ett flertal smärre

skogsägares mening. I ärenden rörande allmänningarna skulle dock genom den nu

föreslagna begränsningen av rösträtten de smärre skogsägarna erhålla ökade utsikter

att kunna göra sin mening gällande. Det syntes ock med avseende därpå, att de

smärre allmänningsdelägarna ej utan svårighet kunde tillräckligt mangrant infinna

sig å kommunalstämma för att bevaka sina intressen, vara lämpligt att genom de

reglementen, som komme att upprättas för ifrågavarande skogar, tillägga allmänningsstyrelserna

lämplig befogenhet.

Såsom i början av denna redogörelse anfördes har domänstyrelsen

i sin skrivelse den 27 augusti 1918 omförmält en till styrelsen gjord

framställning från länsstyrelsen i Västerbottens län om yttrande angående

utarbetat förslag till reglemente för den vid avvittringen ovan odlingsgränsen

i Sorsele socken bildade allmänningen, vilken framställning

styrelsen emellertid funnit sig icke kuuna tillmötesgå, enär lagbestämmelser

angående hushållningen med och skötseln av sådana allmänningslänsskogar

saknades. Med skrivelse den 18 januari 1919 har omförmälda

Ang mkamu

förslag till

reglementen

för särskilda^

allmänning ar.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

länsstyrelse numera, sedan allmänningsdelägarna hörts i ämnet, till Kungl.

Maj:t ingivit förslag till dylikt reglemente. Utlåtande däröver har avgivits

av domänstyrelsen den 7 februari 1919, varefter länsstyrelsen den

22 mars 1919 utlåtit sig med anledning av vad domänstyrelsen anfört.

Därefter har länsstyrelsen i skrivelse den 13 september 1919 framställt

visst tilläggsförslag.

Detta reglementsförslag sönderfaller i tre avdelningar: »Om allmän

ningen och dem, som i den hava del», »Om allmänningens förvaltning»

och »Om avkomstmedlen och deras förvaltning». Enligt förslaget

skulle skogsstatens tjänstemän och länsstyrelsen äga vissa befogenheter

i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller beträffande allmänningarna

i Norrbottens län. Häremot hava Sorsele allmänningsdelägare,

under framhållande att allmänningen vore deras egendom, gjort

invändningar och yrkat väsentligt utvidgad befogenhet för delägarna i

fråga om allmänningens och avkomstmedlens förvaltning, virkesförsäljning

m. m. Under åberopande av de allmänna bestämmelser, som gälla

angående dispositionen av skogsanslag, som vid avvittring i lappmarken

tilldelas enskilda, och av i övrigt närmare anförda skäl har länsstyrelsen

icke kunnat biträda delägarnas yrkanden i dessa hänseenden.

Domänstyrelsen har i sitt utlåtande framhållit, att i avdelningen

om allmänningens förvaltning funnes i anslutning till norrländska skogsvårdskommitténs

förslag till lag om allmänningsskogar intagna bestämmelser,

som rätteligen syntes höra hemma i eu lag och icke i ett reglemente.

Under åberopande av sin framställning till Kungl. Maj:t i förberörda

skrivelse den 27 augusti 1918 om utfärdande av en dylik lag

har domänstyrelsen förklarat sig anse, att nästan hela nyssnämnda avdelning

borde utgå ur reglementet, samt hemställt, att reglementsförslaget

icke måtte fastställas utan att, sedan lag i berörda avseende utfärdats,

länsstyrelsen måtte anbefallas inkomma med nytt förslag till reglemente.

Länsstyrelsen har i sitt förnyade yttrande erinrat, att Kungl. Maj:t

medgivit utsyning från allmänningen för åren 1916—1918, under villkor

att inflytande medel — uppgående netto till över 40,000 kronor —

omhändertoges av länsstyrelsen, som skulle efter delägarnas hörande

underställa frågan om deras användning Kungl. Maj:ts prövning. Denna

bestämmelse, som vållade stor omgång och tidsutdräkt på grund av

delägarnas bostadsförhållanden i en avlägsen fjälltrakt, finge anses som

en tillfälligketsanordning, vilken snarast möjligt borde avlösas av andra,

efter förhållandena bättre avpassade och mer utformade föreskrifter.

Länsstyrelsen hade för avsikt att begära ny utsyning för åren 1919-—

1921. Reglementsförslaget syntes icke innehålla något, som vore stridande

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

mot do grundläggande principerna för vården av enskilda lappmarksskogar.

Den nuvarande fullständiga frånvaron av reglementariska bestämmelser

för allmänningens vård vore i hög grad otillfredsställande

och för densamma menlig. Även om hushållningsplan för allmänningen

icke skulle kunna upprättas inom den närmaste tiden, borde avverkningav

rå skog allt fortfarande ske enligt av Kungl. Magt för varje gångsärskilt

lämnat medgivande och därigenom inkomst beredas delägarna,

vilket för dem vore av stor betydelse. Länsstyrelsen hemställer fördenskull,

att reglementsförslaget måtte fastställas till efterrättelse tillsvidare.

Med skrivelse den 28 december 1918 har länsstyrelsen i Västerbottens

län överlämnat förslag till reglemente angående förvaltningen

av Dorotea övre sockendels allmänning och dess avkomstmedel. Därefter

har länsstyrelsen i skrivelse den 13 september 1919 framlagt visst

tilläggsförslag. Utlåtande i ärendet har avgivits av domänstyrelsen den

31 oktober 1919.

Länsstyrelsens reglementsförslag är i huvudsak lika med det för

Sorsele övre sockendels allmänning avgivna. Domänstyrelsen har åberopat

sitt utlåtande den 7 februari 1919 angående Sorsele-allmänningen

och hemställt, att reglementsförslaget icke måtte fastställas.

Vidare har länsstyrelsen i Norrbottens län i skrivelse den 18 oktober

1919 framlagt förslag till reglemente för de allmänningar, som bildats

vid efteravvittring inom Arjeplogs, Jokkmokks och Gällivare socknar.

Dessa allmänningar utgöras inom varje socken dels av sådana, som

enligt de vid den föregående allmänna avvittringen tillämpade regler

nu avsatts för de vid efteravvittringen nytillkomna nybyggenas del,

på det att dessa nybyggen måtte bliva likställda med övriga hemmansdelar

inom socknen, dels ock av sådana, som enligt de numera gällande

reglerna därutöver avsatts och vilka äro gemensamma blott för de nybyggen,

som berörts av efteravvittringen. Enligt såväl länsstyrelsens

som allmänningsdelägarnas mening borde det förra slaget av de nya

allmänningarna självfallet förvaltas efter samma grunder som de äldre

allmänningar, av vilka de skulle utgöra integrerande delar. Angående

det senare slagets allmänningar yttrar länsstyrelsen, att då de vore avsatta

efter andra grunder än de äldre al l in än ni n garn a och fullföljde

andra syften än dessa, särskilt reglemente borde för dem utfärdas. Förslag

härtill hade uppgjorts och tillfälle hade beretts delägarna att yttra

sig däröver. Det hade ansetts nödigt att, så länge nybyggarna ej genom

utförda byggnader och odlingar å nybygget och genom förvärvad skatte
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kung!. Maj:ts proposition Nr 176.

mannarätt stadgat sin rätt till nybygget, erhålla särskilda garantier för

att allmänningen förvaltades på ändamålsenligt sätt. Olikheten gent

emot reglementena för de äldre allmänningarna gällde för övrigt huvudsakligen

frågan om avkastningens användning. Det syntes ligga närmast

till hands, att länsstyrelsen förvaltade avkastningen. Såsom grundsats i

fråga om de äldre allmänningarnas avkastning gällde, att denna ej borde

tillgodokomma delägarna genom direkta utdelningar; den hade i stället

fonderats och allenast använts till utgörandet av vissa, delägarna åliggande

skatter och onera, i sista hand till vissa allmänna, för delägarna gagneliga

ändamål. Då emellertid ifrågavarande nybyggare genom lämnade tillskott

vore lika med övriga delägare delaktiga i de äldre allmänningarna

och det nu vore fråga om skogsmark, som därutöver avdelats till särskild

allmänning för dem, syntes det såväl följdriktigt som överensstämmande

med billighetens fordringar, att nybyggarna erhölle mera direkt nytta

av den särskilda allmänningens avkastning.

Domänstyrelsen har i utlåtande den 28 november 1919 förklarat

sig icke hava något att erinra mot länsstyrelsens förslag i vad det avsåge

mark, som tillagts de vid den allmänna avvittringen avsatta allmänningarna.

Däremot har styrelsen, under åberopande av sina utlåtanden

angående allmänningarna i Sorsele och Dorotea socknar, hemställt,

att länsstyrelsens framställning i övrigt icke måtte bifallas.

Departement*- Såsom i den nu lämnade redogörelsen meddelas, hava de bestäm
ehefen-

meker, som för närvarande gälla för allmänningsskogarna i Norrbottens

län, utfärdats i form av särskilda kungl. brev för varje skog. För de

under ‘bildning varande allmänningsskogarna i Västerbottens län samt

för de allmänningar, som tillkommit vid efteravvittring inom Arjeplogs,

Jokkmokks och Gällivare socknar av Norrbottens län, saknas ännu

bestämmelser. Norrländska skogsvårdskommittén har funnit det önskvärt,

att förhållandena beträffande samtliga dessa skogar regleras genom

en särskild, för alla gällande författning. Häremot har icke Irån något

håll erinran framställts. Även delägarna i de redan bildade norrbottniska

allmänningarna hava i från dem infordrade yttranden anslutit sig till

denna uppfattning och torde alltså hava för sin del funnit, att befintliga

skiljaktigheter mellan bestämmelserna i de för de olika allmänningarna

utfärdade kungl. breven icke äro så väsentliga, att de icke lämpligen

kunna ersättas med en gemensam formulering. Då en sådan gemensam

författning givetvis bör vara ägnad att medföra reda och enkelhet samt

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 176. 31

underlätta tillämpningen av gällande föreskrifter cell då de i de kungl.

breven meddelade bestämmelserna synas såväl med hänsyn till den

utveckling ^ skogsskötsel i dessa trakter på sista tiden tagit vara i

åtskilliga hänseenden föråldrade som ock i vissa andra avseenden böra

förändras samt i värjo tall de detalj bestämmelser, som må vara påkallade,

böra inflyta i de särskilda reglementena, synes förslaget om

utfärdande av en sådan författning välgrundat. De i nyssnämnda kungl.

brev meddelade bestämmelserna böra i samband med utfärdandet av eu

allmän författning upphöra att gälla, i den män de strida mot densamma.

Beträffande innebörden av en sådan författning är att märka, att

norrländska skogsvårdskommitténs författningsförslag så till vida går

utöver området för en ren skogsförfattning, som det innefattar bestämmelser

om grunderna för omröstning å sammanträde med delägarna

m. m. De reglementsförslag, som nu äro beroende på Kungl. Maj:ts

prövning, innehålla bestämmelser såväl i dessa som andra hänseenden,

vilka icke tillhöra skogslagstiftningen i egentlig mening. Det bör också

erinras, att den motion, vilken föranledde jordbruksutskottet vid 1919

års lagtima riksdag att framhålla behovet av att förslag- angående allmänningsskogarna

snart förelädes riksdagen, gällde ändring i grunderna för

avkastningens användning och en demokratisering av beslutanderätten i

allmänningens angelägenheter. Jag anser emellertid, att författningen bör

för närvarande inskränkas till att reglera själva skogsskötsel å allmän - ningen och därmed oskiljaktigt sammanhängande förhållanden samt att

bestämmelser i övriga ämnen böra tillsvidare liksom hittills meddelas av

Kungl. Maj.t genom särskilda beslut beträffande de olika allmänningarna.

Orsaken härtill är icke, att jag icke anser det önskvärt, att bestämmelser

i. sist antydda hänseenden utfärdas med delvis annat och efter nuvarande

tidsförhållanden bättre lämpat innehåll än de nu gällande, utan allenast

att en allmän författning, upptagande bestämmelser även i sistnämnda

avseenden, kräver ytterligare och mera omständlig beredning samt att

nya föreskrifter i fråga om allmän nin garn as skogsskötsel synas mig så

angelägna, att deras åvägabringande icke bör uppskjutas.

Det här ovan intagna, av kommittén framlagda författningsförslaget

har emellertid funnits böra även i vissa andra hänseenden omarbetas,

varvid hänsyn tagits såväl till riksdagens beslut år 1915 angående de

enskilda lappmarkskogarna och övriga efter kommittébetänkandets framläggande

inträffade omständigheter som ock till de över förslaget avgivna

yttrandena och till vad som förekommit i förut omförmälda ärenden

angående reglementen för allmänningarna i Sorsele och Dorotea övre

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

sockendelar samt för de vid efteravvittring i vissa norrbottenssocknar

avsatta allmänningarna. Denna omarbetning har verkställts inom jordbruksdepartementet

i samråd med domänstyrelsen. Sedan yttranden överett

sålunda uppgjort författnings förslag inhämtats Irån länsstyrelserna i

Västerbottens och Norrbottens län, har detsamma undergått ytterligare

omarbetning. „

Jag vill erinra, att riksdagens förut omlörmalda beslut ar 19U5

innefattade, att allmänningarna skulle förvaltas i enlighet med de grunder,

som bestämdes av Kungl. Maj:t. Emellertid torde författnmgsförslaget

böra föreläggas riksdagen.

Det omarbetade förslaget har i överensstämmelse med författningen

den 18 juni 1915 angående utsyning å viss skog inom Västerbottens

och Norrbottens läns lappmarker med flera områden betecknats som

förordning. _ c

§ 1. Denna paragraf motsvarar första stycket av kommitténs § i,

vilket endast undergått redaktionsförändringar.

Andra stycket av kommitténs § 1 har uteslutits av förut antydda

§2. 1 denna paragraf stadgas, att särskilt reglemente skall finnas

för varje allmänning, och regler givas för reglementes åstadkommande.

1 kommittéförslaget innefattades föreskrifter härom i § 2. Det har nu

ansetts lämpligt, att delägarnas hörande sker innan länsstyrelsen avgiver

förslag till Kungl. Maj:t.

§ 3. Motsvarar de stadganden i kommittéförslagets § 2, vaka

ansetts nu böra medtagas och ej redan ersatts med bestämmelse!’ i § 2.

Bestämmelser om den tid, då allmänningsstyrelse skall väljas, samt hur

ofta sådant val skall ske, torde böra meddelas i reglementet.

§ 4. Denna paragraf, som motsvarar kommittéförslagets § 3,

innehåller föreskrifter angående hushållningsplan.

Såsom motivering till bestämmelserna i första och andra styckena

torde få återgivas följande ur en från domänstyrelsen på begäran avgiven

P. M.

Då allmänningarna bildats av det skogsanslag, som vid avvittringen tillerkänts

fastigheter med allenast inskränkt dispositionsrätt till skogen, syntes det fullt

logiskt, att dessa allraänningsskogar skulle skötas enligt samma grunder, som vore

gällande för den övriga del av fastighetens skogsanslag, som tillagts själva fastigheten,

med undantag likväl för sådana detaljer i skogsskötseln, som föranleddes

därav, att allmänningsskogarna utgjorde större komplex än de särskilda fastigheternas

skogsskiften.

s. 33 Kontrollera mot PDF

k mull. Maj ds ''proposition Nr 176. 33

Beträffande principerna för .skogshushållningen stadgades i 5 g av förordningen

den 18 juni 1915 angående utsyning å viss skog inom Västerbottens och

Norrbottens läns lappmarker med liera områden, att avverkningsplan »skall sä

upprättas, att skogsägarens ekonomiska intresse tillgodoses genom uthålligt skogsbruk

med iakttagande av skogsvårdens krav särskilt i fråga om borttagande av

överårig eller skadad skog samt höjande i övrigt av skogens alstringsförmåga».

Vid utformandet av dessa föreskrifter syntes man hava tagit sikte på den omständigheten,

att det i regel rörde sig om förhållandevis ganska små skogsarealer

i varje särskilt fall, och för övrigt hoppats på att »yxan skulle visa sig vara det

bästa kulturredskapet» eller att ett gott resultat av skogsskötsel skulle i huvudsak

stil att vinna genom väl placerade och utförda avverkningar, varigenom markägaren

skulle besparas direkta utgifter för skogsvärdsarbeten; alltså en i viss mån

extensiv hushållning, då mark- eller skogsägaren ej kunde tvingas uttaga mindre

dimensioner än han själv önskade.

Då emellertid allmänningsskogarna inom samtliga ifrågavarande socknar hade

eu omfattning, som gjorde, att en intensivare skogsskötsel där borde kunna med

gott resultat införas, syntes också principerna för skogshushållningens planläggande

därå kunna utformas inom en rymligare ram än beträffande förenämnda enskilda

tillhöriga skogar och därjämte framhävas betydelsen av att skogens avkastning i

främsta rummet uppdreves till den högsta möjliga.

Norrländska skogsvårdskommittén hade i detta avseende i § 3 av sitt lagförslag

beträffande allmänningsskogarna uttalat, att desamma »skola behandlas enligt

sådana efter skogstillståndet och rådande olika ortsförhållanden lämpade hushållningsplaner,

som avse skogens framtida bestånd samt högsta och möjligast jämna

avkastning».

Beträffande en annan kategori av skogar, som stode dessa allmänningar ganska

nära eller häradsallmänningarna, stadgade 1894 års skogsordning, att om dessa gällde

vad i § 1 vore stadgat om kronoparker. Denna paragraf hade följande lydelse:

»Kronoparkerna skola bibehållas oförminskade samt behandlas efter sådana på vetenskapliga

regler grundade, för olika ortsförhållanden lämpade hushållningsplaner, som

avse skogens framtida bestånd och högsta avkastning». Norrländska skogsvårdskommitténs

förslag skilde sig sålunda egentligen endast däruti från skogsordningens

föreskrifter beträffande häradsallmänningarna, att det krävde en möjligast jämn

avkastning.

Domänstyrelsen ville hålla före, att det beträffande allmänningarna icke vore

nödvändigt att vid uppgörande av skogshushållningsplaner för desamma uppställa

krav på möjligast jämn avkastning, enär det för delägarna icke kunde såsom för

den enskilde hemmansägaren inom socknen vara av samma för ekonomien avgörande

betydelse, att skogen årligen lämnade ungefär samma avkastning.

I detta sammanhang ville styrelsen erinra om det förslag till ny skogsordning,

som styrelsen den 24 april 1917 avgivit, vari föreslagits följande lydelse av

§ 1: »Kronoparkerna skola bibehållas oförminskade samt behandlas efter hushållningsplaner,

vid vilkas upprättande, där icke särskilda förhållanden annat påkalla,

bör såsom allmänt mål eftersträvas den högsta möjliga avkastning, som kan erhållas

med skälig förräntning av det i hushållningen bundna kapitalet. Domänstyrelsen

tillkommer att fastställa hushållningsplaner samt att meddela de särskilda föreBihang

till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 144 höft. (Nr 176.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

skrifter, som i avseende å hushållningen med dessa skogar kunna finnas erforderliga.»

Dessa bestämmelser skulle äga tillämpning även beträffande häradsallmänningarna.

I anledning av vad som sålunda anförts, ville domänstyrelsen framhålla, att

det syntes, som om skogshushållningen å sockenallmänningarna borde ordnas och

planläggas enligt samma grunder, som vore eller bleve bestämda för kronoparkerna.

Hushållningsplaner borde alltså i överensstämmelse härmed upprättas och av domänstyrelsen

fastställas.

I fråga om sådan hushållningsplans tillämpning och kontrollen därå syntes

böra tillämpas samma föreskrifter som i fråga om de skogar, som avsåges i förenämnda

förordning den 18 juni 1915, eller att sådan kontroll skulle utövas av

vederbörande skogstjänstemän.

Tredje stycket av § 4 är hämtat från 5 § av förenämnda förordning

den 18 juni 1915 och ansluter sig till sista stycket av § 3 i kommitténs

lagförslag.

Fjärde stycket motsvarar fjärde stycket i kommitténs förslag till § 3.

§ 5. Beträffande denna paragraf, som innehåller de grundläggande

bestämmelserna rörande allmänningsskogs förvaltning, torde ur domänstyrelsens

förut omförmälda P. M. få återgivas följande:

»Beträffande allmänningsskogamas förvaltning och utförandet av i hushållningsplanen

eller eljes bestämda förvaltningsåtgärder synas tvenne olika förfaringssätt

kunna ifrågakomma, antingen att skogarna skola stå under skogsstatens vård och

förvaltning, eller också att för sagda ändamål anställes särskild förvaltare. I förra

fallet torde det böra åligga jägmästaren att för allmänningsskogen avgiva samma

förslag, redogörelser och rapporter som för övriga under hans förvaltning ställda

allmänna skogar, därvid dock förvaltningsförslaget, som liksom utsyningsförslaget

bör fastställas av domänstyrelsen, bör upprättas i samråd med allmänningsstyrelsen.

Redovisning av omhänderhavda förvaltningsmedel ingives till vederbörande Kungl.

Maj:ts befallningshavande, som också tillhandahåller desamma enligt det fastställda

förvaltningsförslaget. —--.

Skulle däremot allmänningsdelägarna vilja anställa särskild förvaltare för

skogen, vilken då synes böra vara skogligt bildad och som bör hava fullgjort vad

som erfordras för vinnande av anställning såsom jägmästare, bör givetvis en viss

frihet lämnas i fråga om skogens förvaltning.»

Bestämmelserna i denna paragraf torde stå i överensstämmelse

med de principer, som ligga till grund för kommittéförslaget, särskilt

dess § 4. Med hänsyn till det sätt, varpå dessa allmänningar uppkommit

vid avvittringen, och den inskränkta dispositionsrätt över skogen,

som är medgiven skogsägare i dessa trakter av landet, är det givet,

att under alla förhållanden dessa allmänningsskogar böra vara underkastade

skogsstatens uppsikt och kontroll. Därest icke särskild skogsförvaltare

blivit under de i förordningen närmare angivna förutsättningar

och på där föreskrivet sätt anställd för dylik skog, bör densamma

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

även stå under skogsstatens vård och förvaltning. Finnes däremot

sådan allmänningsförvaltare anställd, synes man kunna i enlighet

med kommitténs av domän styrel sen biträdda förslag eftergiva sistnämnda

krav.

Domän styrelsen har i förenämnda P. M. ifrågasatt, att jägmästare

skall för allmänningsskog under skogsstatens vård och förvaltning avgiva

samma förslag, redogörelse och rapporter, som för övriga under hans

förvaltning ställda allmänna skogar. Detta synes riktigt så till vida,

som utsyningsförslaget bör i för skogsstaten bestämd ordning prövas

och fastställas av domänstyrelsen, vilken naturligtvis även bör mottaga

redogörelser och rapporter. Utsyningsförslaget bör emellertid,

såsom kommittén föreslagit i sin § 6, uppgöras i samråd med allmänning-styrelsen.

Vad däremot beträffar förvaltningsförslag torde beträffande

dessa allmänningsskogar icke något annat dylikt påfordras än

förslaget till utgiftsstat för nästföljande år. Då emellertid utgiftsstaten

torde komma att upptaga åtskilliga förhållanden, som icke äro av enbart

skogsteknisk natur, synes densamma böra prövas och fastställas av den

myndighet, som har inseendet över allmänningens ekonomiska angelägenheter,

och detta inseende torde såsom såväl kommittén som domänstyrelsen

föreslagit böra tillkomma vederbörande länsstyrelse. Kommittén

har också i sin § 7 velat tillerkänna länsstyrelsen rätt att pröva

och fastställa förslag till utgiftsstat. Bestämmelse av motsvarande innehåll

har nu införts i det omarbetade förslagets § 13. Det har upplysts,

att från domänstyrelsens sida ingen erinran göres mot denna anordning.

§ 6. Första stycket i denna paragraf motsvarar första stycket av

§ 4 i kommittéförslaget med eu av domänstyrelsens utlåtande den 7

juli 1913 föranledd jämkning, avseende att stämpling erfordras allenast

av träd, som vid roten hålla 15 centimeter eller mera i genomskärning.

Det är självklart, att å skog, som står under skogsstatens vård

och förvaltning, utsyning och stämpling skola ske genom vederbörande

skogstjänsteman men eljest genom den särskilt antagne allmänningsförvaltaren.

I andra stycket av denna paragraf har införts bestämmelse om

gäldande till statsverket av avgift för utsyning och stämpling av virke

å skog, som står under skogsstatens vård och förvaltning. I avseende

å beloppet av sådan avgift återkommer jag vid § 11.

§ 7. Denna paragraf handlar om sådant av statens skogstjänsteman

utfört arbete å under hans förvaltning stående allmänningsskog,

vilket icke åligger honom på grund av hans statstjänst. Paragrafen

har insatts på grund av uttalanden såväl av kommittén i dess speciella

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kunyl. Maj;ts proposition Nr 176.

motivering som av domänstyrelsen i utlåtandet den 7 juli 1913. I förberörda

på Kungl. Alaj:ts prövning beroende förslag till reglementen förvissa

allmänningar i Västerbottens och Norrbottens län upptages även

stadgande!! om dylik ersättning. Enär tjänstemannen åtnjuter full avlöning

av statsmedel, bör givetvis nu ifrågavarande ersättning i likhet

med utsyningsavgifterna ingå till statsverket. Ersättningens belopp bör,

liksom sagda utsyningsavgifter, bestämmas av Kungl. Maj:t.

I den mån gottgörelse från allmänningsmedel nu utgår till av staten

avlönad skogstjänsteman, bör sådan gottgörelse icke längre tillkomma

honom.

§ 8. Denna paragraf motsvarar § 5 i kommittéförslaget, men

har undergått åtskilliga förändringar.

Det har i enlighet med yrkande från domänstyrelsen ansetts böra

föreskrivas, att för rätt att anställa särskild allmänningsförvaltare kräves,

att reglemente och hushållningsplan fastställts för allmänningsskogen.

Domänstyrelsen har i utlåtandet den 7 juli 1913 ifrågasatt, att

dylik förvaltare skulle förordnas av styrelsen. Nu har styrelsen i ovan

omförmälda P. M. härom anfört följande:

»Att såsom norrländska skogsvårdskommittén ifrågasatt en för viss eller vissa

allmänningsskogar antagen förvaltare skulle förordnas av Kungl. Maj:t, anser styrelsen

icke nödvändigt, utan torde det vara tillfyllest om denne förordnas av Kungl.

Maj:ts befallningshavande, sedan allmänningsstyrelsen lämnats tillfälle att yttra sig.

Ej heller torde det vara erforderligt att såsom sagda kommitté jämväl föreslagit

vid tillsättande av dylik tjänst särskild instruktion för innehavaren i varje särskilt

fall av Kungl. Maj:t fastställes. Med de bestämmelser, som här förut ifrågasatts

att intagas i en lag angående allmänningsskogar inom Västerbottens och Norrbottens

län, torde sådan instruktion bliva överflödig, dock synes det böra tillkomma

Kungl. Maj:ts befallningshavande att, där så erfordras, meddelas särskilda föreskrifter

angående redovisning och uppbörd av de förvaltnings- jämte övriga medel, som

en av Kungl. Maj:ts befallningshavande antagen allmänningsförvaltare får omhänder.»

Vad domänstyrelsen sålunda anfört har synts ägnat att läggas

till grund för bestämmelser i detta ämne. Därigenom utmärkes förvaltarens

egenskap av allmänningsdelägarnas enskilda befattningshavare,

ehuru hans verksamhet är i flera hänseenden reglerad och underkastad

kontroll från det allmännas sida.

§ .9. I denna paragraf givas vissa regler för allmänningsförvaltares

skyldigheter. Bestämmelserna äro avfattade i huvudsaklig

överensstämmelse med domänstyrelsens uttalanden i merberörda P. 11.

Beträffande utsyningsförslaget innehåller kommitténs § 6 motsvarande

bestämmelser. Närmare föreskrifter angående förvaltarens skyldigheter

kunna meddelas i reglementet.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition AV 176.

8 IV- I anslutning till stadgande!! i reglementsförslagen beträffande

försele och Dorotea övre sockendelar bär bär upptagits föreskrift, bur

förfaras skall, för den händelse allmänningsdelägarna icke skulle på ett

tillfredsställande sätt handhava av dem med biträde av särskild förvaltare

utövad vård och förvaltning av allmänningsskog.

§ 11. I enlighet med förslag av domänstyrelsen i omförmälda

I’. M. hava här införts vissa bestämmelser angående sättet för antagande

av bevakare.

I fråga om bestridandet av kostnaderna för bevakares anställande

är följande ärende att beakta.

I en till Kungl. Magt den 21 februari 1919 inkommen skrift hava

delägarna i Jokkmokks och Gällivare allmänningar anhållit, att staten

måtte genom domäntonden bidraga till avlöningarna åt ordinarie bevakare

å nämnda bägge allmänningar med halva beloppet av de till ordinarie

kronojägare å revir inom samma socknar utgående fästa löneförmåner

ävensom med traktamentsersättning enligt sjätte klassen i resereglemente!

för resor och förrättningar avseende utsynings- och kontrollåtgärder

å allmänningsskogarna. Sökandena hava framhållit, att de i

likhet med andra skogsägare, som vore underkastade utsyningstvång,

finge till statsverket utgöra utsyningsavgifter, avsedda att utgöra ersättning

för de kostnader, som vore förenade med statens skogstjänstemäns

utsynings- och kontrollåtgärder, men att de därutöver, i olikhet

med andra skogsägare, finge helt och hållet avlöna den för dessa åtgärder

erforderliga bevakningspersonalen. Detta hade under senare år blivit

allt mer betungande till följd av att bevakarnas avlöning måst höjas,

förutom tillfälligtvis anställd extra bevakningspersonal funnes anställda

å Jokkmokks allmänning fyra och å Gällivare allmänning tre ordinarie

bevakare.

Det bör anmärkas, att enligt Kungl. Maj:ts brev angående dessa

allmänningar den 24 maj 1895 och den 14 augusti 1896 är bestämt,

att dessa allmänningar skola uti allt vad skogshushållningen vidkommer

stå under skogsstatens vård och förvaltning samt att å desamma

belöpande syne- och stämplingskostnader — för vilka ersättning skall

utgå till statsverket — ävensom kostnaderna för bevakning och tillsyn

skola betalas av allmänningens medel. I vederbörande reglementen talas

om att av allmänningsmedlen skall bekostas »den bevakning, som utöver

den, vilken staten genom sina tjänstemän bestrider, erfordras,» resp.

»kan vara nödig».

I gemensamt yttrande hava överjägmästarna i övre och nedre

Norrbottens distrikt erinrat om bestämmelserna i nyssnämnda kungl.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3g Kungl. Maj.ts proposition Nr 176.

brev samt framhållit, att bevakarna i varje fall måste närvara vid

utsyningsförrättningarna och att utsyningsavgifterna icke på långt när

täckte statens motsvarande kostnader. Överjägmästarna hava avstyrkt

framställningen.

Norrbottens länsstyrelse har instämt häri.

Domänstyrelsen har i utlåtande den 3 mars 1919 anfört, att om

än sökandenas skäl vid första påseendet syntes äga visst fog, borde man

vid djupare inträngande i frågan finna, att de icke för sig klargjort

frågans reella innebörd. Det vore nämligen påtagligt, att det vore i

fråga om skogsskötseln i alla avseenden ofantligt mera förmånligt att

få viss skogsmark sammanförd i ett färre antal block, vart och ett

utgörande av lämplig förvaltningsenhet inom lämpligt avpassade gränser,

än att, såsom fallet vore med den under byar och hemman bibehållna

delen av skogsauslaget, erhålla densamma uppdelad i kanske mer än

ett hundratal vitt kringspridda parceller med olämpliga ägofigurer. . Förvaltningskostnaderna

bleve uppenbarligen i förra fallet vida mindre.

Ifrågavarande socken^!Imänningar tillfördes också årligen allt större

inkomster genom ökad skogsavkastning och borde därför väl kunna som

hittills gälda bevakningskostnaderna.

I avgivna påminnelser hava allmänningsdelägarna förklarat, att

de aldrig bestritt att vidkännas kostnader för skötsel och bevakning

men däremot för kontrollåtgärder, som måste åligga staten och för vilka

staten uppbure utsyningsavgifter. Att dessa avgifter icke täckte statens

kostnader, inverkade icke på det förhållandet, att allmänningsdelägarna

måste i jämförelse med andra skogsägare utgöra dubbelbetalning genom

att därjämte själva avlöna bevakarna. Att allmänningarnas förvaltning

underlättades genom deras storlek och lämpliga form bestredes icke,

men även trävarubolag hade lika stora och välbelägna skogar, å vilka

likväl statens kronojägare utövade den nu ifrågavarande verksamheten.

Icke blott allmäaningarna utan även andra skogar hade på grund av

konjunkturerna lämnat ökade inkomster under sista tiden, men för ifrågavarande

socknar hade något bidrag för lindring av de höga kommunalutskylderna

(9 kronor 70 öre per bevillningskrona) icke under senaste

år kunnat lämnas från allmänningarna.

Domänstyrelsen har i förnyat utlåtande den 5 juli 1919 anfört

bland annat, att jämförelsen med stora enskilda skogskomplexer vore

mindre befogad, enär dessa vore mera tillfälliga och kunde när som

helst upplösas, under det att en allmännings skogsanslag vore vid avvittringen

så gott som oupplösligt förenat. Vidare har styrelsen efter

en utredning angående omfattningen av den befattning med allmän
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176. fly

ningarna, som vid tiden för reglementenas för ifrågavarande allmänningar

fastställande tillkommit skogsstatspersonalen, uttalat, att förberörda

bestämmelse i reglementena, att delägarna skulle bekosta bevakning

utöver den, som bestredes av statens tjänstemän, ingalunda kunde anses

innebära en utfästelse om bidrag från statens sida till bevakningskostnaderna.

I förnyade påminnelser hava allmänningsdelägarna anfört, bland

annat, att intet skäl kunnat påvisas, varlör allmänningarna icke i detta

fall rättvisligen borde vara jämställda med hemmansskogarna, samt att

det icke kunde anses annat än orimligt, om den enskilde skulle vidkännas

kostnaderna för utövande av kontroll på att statens författningar

och föreskrifter av honom själv efterlevdes.

Statskontoret har i utlåtande den 27 september 1919 yttrat

följande:

»De grundläggande bestämmelserna angående bestridandet av kostnaderna

för utsyning och bevakning å ifrågavarande allmänningsskogar återfinnas i uti handlingarna

åberopade finansdepartementets ämbetsskrivelse av den 24 maj 1895 och

nådiga brevet av den 14 augusti 1896 angående vården och förvaltningen av Gällivare,

respektive Jokkmokks sockenallmänningar. Beträffande dessa allmänningar

skall enligt berörda föreskrifter gälla, att syne- och utstämplingskostnaden ävensom

kostnaden för bevakning och tillsyn skola betalas av de genom försäljning av skog

från allmänningarna bildade fonderna. De uti vederbörande reglemente för ifrågavarande

skogsmedelsfonder förekommande bestämmelserna, att från fondema skola

bestridas kostnaderna för den bevakning, som, utöver den, vilken staten genom sina

tjänstemän bestrider, »erfordras», respektive »kan vara nödig», giva enligt statskontorets

uppfattning icke någon grund för påstående från allmänningsdelägamas

sida om rätt för fondema att bliva befriade frän viss del av bevakningskostnadema.

Att märka är ock att, såvitt statskontoret kunnat finna, ifrågavarande allmänningsskogar

icke kunna, såsom sökanden velat göra gällande, anses jämställda med

enskilda tillhöriga skogar i lappmarken, enär enligt nådiga förordningen den 18

juni 1915 angående utsyning å viss skog inom Västerbottens och Norrbottens lappmarker

in. fl. områden, l § 1 mom., allmänningsskogar äro undantagna från bestämmelserna

i denna förordning.

Huruvida det, med hänsyn till att för utsyning å ifrågavarande allmänningsskogar

avgifter erläggas till statsverket, kan anses skäligt, att allmänningsfondema

befrias från viss kostnad för bevakningspersonalen, därom kan statskontoret givetvis

icke uttala något omdöme. Det vill dock synas statskontoret, att därest eu

sådan anordning anses höra träffas, ifrågavarande bevakningspersonal bör anställas

av statens domäner, eventuellt med anlitande av samma förfaringssätt, som nu

tillämpas beträffande allmänningsförvaltare, d. v. s. att anställningen i statens tjänst

endast omfattar halva året».

Statskontoret har hemställt, att framställningen måtte upptagas

till behandling i samband med den nu förevarande frågan om lagstiftning

angående allmänningsskogarna.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

Nåo-ot statsbidrag till avlönande av allmänningsbevakare torde

icke höra utgå utan synes den speciella ställning, som ifrågavarande

allmänningar i detta hänseende nu intaga, böra bibehållas. Av en då

skogen står under skogsstatens vård och förvaltning, böra alltså, bevakarna

anställas uteslutande på allmänningens bekostnad. De hava givetvis

sin långt övervägande uppgift såsom skogsägarens organ vid förvaltningens

utövande. Huruvida det förhållandet, att de beträffande allmänningarna

även till någon del äro upptagna av göromål, som i fråga om

hemmansskogar under lappmarkslagen tillkomma den statsavlönade kronojägarkåren,

skäligen bör medföra, att någon särskild förmån beredes allmänningsdelägarna

genom reducerat beräkningssätt för utsyningsavgifterna,

torde lämpligen kunna, sedan riksdagens beslut i förevarande författningsfråga

blivit fattat, tagas under övervägande av Kungl. Maj:t, som

ju enligt § 6 av förslaget äger bestämma grunderna för dylika avgifters

gäldande.

,§ 12. Denna paragraf motsvarar andra och tredje styckena av

kommittéförslagets § 6, dock med jämkningar huvudsakligen enligt

förslag av domänstyrelsen i förenämnda P. M.

Under de upplåtelser, som omförmälas i tredje stycket, böra även

falla frågan om upplåtande av jordägarandel i mineralfyndigheter å all
männingsområdet

samt dylika ärenden.

§ 13. I överensstämmelse med kommitténs förslag i första stycket

av dess § 7 har här stadgats, att förslag till utgiftsstat städse skall

prövas och fastställas av länsstyrelsen. I denna utgiftsstat böra upptagas

kostnaderna även för de arbeten för skogsodling, markberedning,

hyggesrensning, dikning m. ro., vilka anses nödiga för skogsvårdens

främjande å allmänningen. Ofta torde dylika arbete]?, vara föreskrivna

i den av domänstyrelsen fastställda hushållningsplanen. Länsstyrelsen

bör ägna uppmärksamhet åt att hushållningsplanens bestämmelser

i angivna häuseenden må komma till utförande genom att kostnaden

för de erforderliga arbetena upptages i utgiftsstaten och bör äga

frihet att vid fastställandet göra de ändringar i det ingivna statförslaget,

som må finnas påkallade, varvid länsstyrelsen icke lärer underlåta

att, där så erfordras, inhämta yttranden av vederbörande skogs
tjänstemän,

särskilt överjägmästaren.

§ 14. I denna paragraf, vilken motsvarar § 7 andra och tredje

styckena i kommittéförslaget, hava meddelats grundläggande bestämmelser

angående förvaltningen och dispositionen av avkastningen från

allmänningsskog. I enlighet med förslag av domänstyrelsen hava kost
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kxintjl. Majits proposition Nr 176. 41

naderna för skogens vård och förvaltning blivit något närmare specificerade

än i kommitténs förslag.

I det betydelsefulla ämnet om användandet av uppstående överskottsmedel

och av de fonder, som därav må bildas, hava av förut angivna

skäl och i överensstämmelse med kommitténs uppfattning icke några

bestämmelser ansetts böra meddelas i denna författning, som ju har

avseende å själva allmänningss&o#e» och de frågor, som direkt sammanhänga

med skogens skötsel. Bestämmelser i nyss antydda ämne, vilka

påtagligen kunna vara olika för olika allmänningar, synas böra tillsvidare

liksom hittills meddelas i de särskilda reglementen.

Departementschefen hemställde härefter, att Kungl. Maj:t måtte

töreslå riksdagen att antaga förordning angående allmänningsskogar i

Västerbottens och Norrbottens län i överensstämmelse med det av honom

upplästa förslaget,

och behagade Hans Magt Konungen på tillstyrkan

av statsrådets övriga ledamöter härtill lämna

bifall samt förordnade, att proposition i ämnet skulle

avlåtas till riksdagen med den lydelse, bil. till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Rune Thygesen.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 144 höft. (Nr 176.)

6

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1920:258 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående allmänning sskog ar i Västerbottens och Norrbottens län. s. 4 i texten
  2. JoU 1920:64 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående allmänning sskog ar i Västerbottens och Norrbottens län. s. 7 i texten