Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 1, 4 och 5 §§ i lagen den 10 maj 1901 om inteckning i fartyg m. m

1920-03-05 · 32 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 24 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:181, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 1, 4 och 5 §§ i lagen den 10 maj 1901 om inteckning i fartyg m. m

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!, Maj:ts Proposition Nr 181.

!

Nr 181.

Ktmgl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 1, 4 och 5 §§ i lagen den 10 maj

1901 om inteckning i fartyg m. m.; given Stockholms

slott den 5 mars 1920.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag

till

1) lag om ändrad lydelse av 1, 4 och 5 §§ i lagen den 10 maj 1901

om inteckning i fartyg; samt

2) lag om ändrad lydelse av 94 § utsökningslagen.

GUSTAF.

Eliel Löfgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 148 höft. (N:o 181.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 181.

Förslag

till

LAG

om ändrad lydelse av 1, 4 och 5 §§ i lagen den 10 maj 1901

om inteckning i fartyg.

Härigenom förordnas, att 1, 4 och 5 §§ i lagen den 10 maj 1901

om inteckning i fartyg skola, 1 och 4 §§ i nedan angivna delar, erhålla

följande ändrade lydelse:

1 §■

Fartyg, som har en dräktighet av fem registerton eller därutöver

och är i fartygsregistret infört, må, där ägaren det medgiver, intecknas

för fordran, efter ty här nedan sägs; och njute, där det skett, fordringsägaren

panträtt i fartyget. Tillhör fartyget flere gemensamt, må ej inteckning

meddelas, med mindre samtliga delägare därtill lämnat medgivande.

Ej må — — — — — — — — — — — — samma fordran.

4 §•

Då inteckning — — — — — — — — inteckningar i fartyg.

Första gången inteckning sökes i fartyg, som har en dräktighet under

tjugu registerton, skall ingivas bevis av tullförvaltning, att det nummer,

som vid registreringen tilldelats fartyget, är därå inhugget i överensstämmelse

med vad därutinnan är särskilt stadgat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung}. Maj ds Proposition Nr 181.

Finnes ej å handlingen bevittnat medgivande, som i 2 § sägs, eller

ngives ej i fall, som i 4 § andra stycket omförmäles, bevis, som där

stadgas, varde ansökningen avslagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1921.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 181.

Förslag

till

LAG

om ändrad lydelse av 94 § utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att 94 § ntsökningslagen skall i nedan angiven

del erhålla följande ändrade lydelse:

Skall försäljning ske av fartyg, som enligt mätbrev eller å fartyget

anbragt tontalsmärke har en dräktighet av tjugu registerton eller därutöver,

eller av annat fartyg, som blivit i fartygsregistret infört, uppläse auktionsförrättaren

före utropet gravationsbevis, där enligt 91 § sådant skall vara

anskaffat, och give till känna, å vad tid köpeskillingen sist skall inbetalas;

anmane ock dem, vilka äro tillstädes och hava fordran, som skall vid auktionen

bevakas, att sådant anmäla. Yarder fordran anmäld hos auktionsförrättaren,

meddele han före utropet därom underrättelse.

Innan auktionen — — — — — — — — — för sammanträdet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1921.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 181.

o

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Magt Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 20 februari 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena. Hellner,

Statsråden PetrÉN,

Nilson,

Löfgren,

friherre PALMSTIERNA,

Undén,

Thorsson,

Olsson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anmälde riksdagens

skrivelse den 17 mars 1911, nr 33, däri riksdagen anhållit, att Kungl.

Maj it täcktes föranstalta om sådan lagändring, att inteckning kunde erhållas

även i fartyg av viss mindre dräktighet än tjugu registerton, och

för riksdagen framlägga det förslag, som därav kunde föranledas, samt

anförde:

»Berörda riksdagsskrivelse var föranledd av en inom andra kammaren

väckt motion, nr 134, däri motionärerna, under framhållande av, att på

senare tid värdet av fartyg med mindre dräktighet än tjugu registerton

betydligt ökats genom insättning av motorer och stegring i pris å byggnadsmaterialier

och arbetslöner, att syftemålet med lagen den 10 maj 1901

om inteckning i fartyg torde vara att understödja anskaffandet av fartyg

och bereda lättare tillgång till förlagskapital, att, då ägare av mindre far
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 181.

tyg i allmänhet vore i ekonomiskt hänseende svagare än de större fartygsägarna

och rederierna, det torde vara uppenbart, att även för ägare till

fartyg under tjugu registerton behov gjorde sig gällande om rätt till inteckning,

samt att det enligt motionärernas förmenande skulle bliva till

ökat gagn för utvecklingen av både fiskerinäringen och den mindre sjöfarten,

om sådan ändring i lagen om inteckning i fartyg företoges, att

fartyg med dräktighet av tio registerton och däröver finge intecknas för

fordran, framlagt förslag till ändrad lydelse av 1 § i nämnda lag av nyss

avgiven innebörd.

Riksdagen anförde i sin skrivelse:

Vid tiden för tillkomsten av 1891 års sjölag hade meningarna om

gagnet för sjöfartsnäringen av eu lagstiftning, varigenom fartygsägare erhölle

möjlighet att inteckna sitt fartyg, varit tämligen delade. Någon åtgärd

till införande av fartygshypotek hade icke heller då blivit vidtagen.

Sedermera syntes emellertid sjöfartsnäringens målsmän med större iver hava

omfattat tanken på nyare former för fartygs användande såsom pant. Också

hade det efter tillkomsten af 1901 års lag om inteckning i fartyg visat

sig, att det därmed skapade nya institutet verkligen blivit till gagn för

sjöfartsnäringen och dess behov av ökad kapitaltillgång.

Enligt gällande lag om inteckning i fartyg fordrades såsom villkor

för att fartyg skulle kunna intecknas, förutom att fartyget vore infört i

fartygsregistret, jämväl att det hade en dräktighet av tjugu registerton

eller därutöver.

Såsom motionärerna erinrat, hade det emellertid, i mån av en stigande

utveckling och en alltmer framskriden teknik i fråga om fartygs byggande,

inom sjöfartsnäringen blivit ett behov även för ägare av fartyg av mindre

dräktighet att bliva delaktiga i den förmån, som lagstiftningen angående

inteckning i fartyg avsåge att bereda. På sätt motionärerna jämväl framhållit,

torde liknande intresse göra sig gällande även inom fiskerinäringen.

Ehuru riksdagen alltså i fråga om behovet av den ifrågasatta lagändringen

instämde med motionärerna, hade dock riksdagen av formella

skäl funnit sig förhindrad att tillstyrka motionärernas förslag.

Eu närmare granskning av de lagrum, som sammanhängde med den

här åsyftade bestämmelsen i lagen om inteckning i fartyg, gåve nämligen

vid handen, att den ifrågasatta ändringen ej kunde genomföras utan ändring

även av åtminstone vissa bestämmelser i utsökningslagen, särskilt dess

92 g [94 §]. Då även i övrigt torde kunna antagas, att den utveckling

av inteckningsiustitutet i fråga om fartyg, som här avsåges, skulle medföra

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj: tu Proposition Nr 181. 7

konsekvenser, vilkit icke kunde av riksdagen överblickas, både riksdagen

ansett en undersökning böra komma till stånd för vinnande av det åsyftade

ändamålet.

Genom remiss den 16 juni 1911 anbefallde Kungl. Maj:t kommerskollegiet

att infordra yttranden över riksdagens ifrågavarande framställning

från de länsstyrelser, vilkas hörande kollegiet funne lämpligt, samt med

inkomna yttranden och eget utlåtande till Kungl. Maj:t inkomma.

Till åtlydnad härav har kollegiet på sin tid införskaffat yttranden i

ärendet från överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser med undantag

av dem i Kronobergs, Kopparbergs och Jämtlands län. Länsstyrelsernas

yttranden hava åtföljts av ett stort antal uttalanden av olika lokalmyndigheter

med flera. Tillika har kollegiet lämnat Sveriges allmänna sjöfartsförening,

Västkustens sjöfartsförening, Roslagens sjöfartsförening, Sveriges

redareförening samt handels- och sjöfartsnämnderna i Stockholm, Göteborg,

Malmö och Hälsingborg tillfälle att inkomma med de yttranden i ämnet,

vartill de kunde finna anledning. Dylika yttranden hava inkommit från

samtliga dessa föreningar och nämnder med undantag av Västkustens sjöfartsförening

och Roslagens sjöfartsförening. Med överlämnande av samtliga

till kollegiet inkomna yttranden har kollegiet den 31 december 1913

avgivit utlåtande i ärendet.

I följd av nådig remiss har härefter lantbruksstyrelsen den 16 januari

1915 avgivit utlåtande i ärendet samt därvid överlämnat från fiskeriintendenterna

i södra och västra distrikten infordrade yttranden.

Då riksdagen syntes hava ansett en mera omfattande utredning på

förevarande område vara önskvärd, har kommerskollegiet underkastat frågan

en rätt ingående behandling. Hänsynen till sådan fullständighet har utgjort

anledning för kollegiet att jämväl ingå på ett område, som ej direkt faller

inom kollegiets uppgifter, nämligen fiskerinäringens intressen, vilka synts

kollegiet i hög grad inverka vid frågans bedömande. Jag ber nu få lämna

en redogörelse för det huvudsakliga i kollegiets utlåtande. Inledningsvis

liar kollegiet anfört följande.

1898 års handels- och sjöfartskommitté fann annan inskränkning i Innebörden av

fråga om rätt att inteckna fartyg ej böra i avseende å fartygs storlek lämp-8"”^,.”^"''”*

ligen föreskrivas än som följde därav, att fartyget skulle vara enligt 2 §

sjölagen registreringspliktigt.

I enlighet med nämnda kommittés hemställan fastställdes i nu gällande

lag minimigränsen för inteckningsbara fartyg till 20 registerton

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Skäl för och

emot en sänkning

av

gränsen.

A. Med hänsyn

till den

mindre sjöfartens

kapitalbehov.

Värdeökning

hos mindre

fartyg.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 181.

(netto). Härigenom hade man i allmänhet vunnit vad som med fartygshypotekets

införande åsyftades, nämligen ökade kreditmöjligheter för handelssjöfarten,

särskilt den i större omfång bedrivna. Över nämnda minimigräns

befunne sig nämligen då som nu det stora flertalet till godsbefordran

eller resandes fortskaffande använda fartyg, under gränsen däremot med

stor sannolikhet det övervägande antalet av de fartyg, som användes till

ändamål ej direkt sammanhängande med handelssjöfarten. De huvudsakliga

fartygsgrupper, vilka nu liksom vid inteckningsinstitutets införande befunne

sig under den stadgade minimigränsen, vore, bortsett från vissa smärre

passagerarfartyg och mindre värdefulla segelfartyg, å ena sidan så gott

som hela antalet bogserfartyg, å den andra det stora flertalet av de längs

rikets kuster använda fiskebåtarna.

Av det anförda framginge, att sänkning av inteckningsgränsen skulle

medföra ej blott eu mer eller mindre stark ökning av inteckningsbart tonnage

utan därjämte i viss mån eu förskjutning av detsammas allmänna

karaktär; och detta gällde ej blott i fråga om de olika fartygens användning

för han delssjöfart eller andra ändamål, utan såsom en konsekvens

därav även i fråga om desammas byggnadssätt samt ägarnas sociala och

ekonomiska förhållanden. Det torde således vara förhastat att enbart av

de erfarenheter, man hittills haft av fartygshypoteket, draga några slutsatser

rörande lämpligheten av en ytterligare utvidgning av ifrågavarande

institut.

Eu undersökning rörande gagnet av den av riksdagen förordade åtgärden

— om beredande av möjlighet till inteckning även i fartyg av viss

mindre dräktighet än tjugu ton — anser kollegiet främst böra inrikta

sig på besvarandet av följande frågor: Föreligger beträffande de fartygsgrupper,

som befinna sig under den nuvarande minimigränsen, något egentligt

behov av underlättad kapitalanskaffning? Kommer, med hänsyn till

belåningsobjektets säregna beskaffenhet, skeppshypoteket att i fråga om

sådana fartyg vinna någon avsevärd kredit? 1

1 den motion, som ligger till grund för riksdagsskrivelsen, anförcs

såsom skäl för en utsträckning av inteckningsrätten, hurusom på senare

tiden, åtminstone i Bohuslän, antalet fartyg med mindre dräktighet än 20

registerton betydligt ökats samtidigt som värdet av dessa fartyg genom

insättning av motorer och stegring i pris å byggnadsmaterialier och arbetslöner

stigit.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Mnj.ts Proposition Nr TH1.

Riktigheten av denna uppgift även vad anginge riket i övrigt kunde

kollegiet i det stora hela för sin del vitsorda. Särskilt anmärkningsvärd

vore den utveckling, som motordriften under de senare åren erhållit inom

vår sjöfart. Främst gällde detta fiskerinäringen, där bruket av motorer

öppnat helt nya möjligheter till djupfiske och oberoende i övrigt av vindförhållandena.

Den mängd motorfiskebåtar, som sålunda numera funnes i

användning längs rikets kuster, torde, såsom av det ovan sagda framginge,

med få undantag tillhöra de ej inteckningsbara fartygens antal. Endast

inom ett län, Göteborgs och Bohus, torde över huvud taget motorfiskefartyg

över 20 nettoton finnas hemmahörande. Eljest, och detta gällde

även i allmänhet för Göteborgs och Bohus län, vore motorfiskebåtarna av

betydligt lägre dräktighet, i det desamma, med undantag för nyssnämnda

län, sällan torde överstiga 10 ton. Inom Malmöhus län syntes nämnda

farkoster i allmänhet hålla 8—10 ton. I Östersjön vore fiskarbåtarnas

dräktighet genomgående mindre än i de län, där det egentliga havsfisket

idkades. Enligt uppgift av fiskeristyrelsen inom Kalmar läns norra hushållningssällskaps

område funnes hos fiskarna därstädes endast »några få

större däckade och odäckade båtar med eu lastdryghet av 4—8 ton», och

enligt meddelande av länsstyrelsen i Blekinge län utgjorde antalet motorfiskebåtar

inom länet 118, därav 2 om 1 ton, 2 om 1 l/z ton, 7 om 2

ton, 28 om 2 1ji ton, 78 om 3 ton samt 1 om 5 ton, allt i ungefärliga

tal. Härtill koinme att just genom ett fartygs apterande för motordrift i

regeln en ej så obetydlig minskning av dess nettotonnage inträdde, allt

under det samtidigt dess värde väsentligt ökades.

I fråga om motorfiskebåtarnas värde förelåge uppgifter från några av

dem, som yttrat sig i förevarande ärende. Detta värde torde sålunda kunna

utgöra: för fartyg om 10 ton 8,000—10,000 kronor samt för fartyg om

8 9 ton 7,000—9,000 kronor. Eu motorfiskebåt under 20 ton kunde

alltså i många fall äga ett avsevärt högre värde än ett vanligt segelfartyg,

vari inteckning enligt nu gällande bestämmelser finge meddelas. Detsamma

gällde naturligen även i fråga om de mindre motorfartyg, som numera i

stigande omfattning användas till befordran av gods eller passagerare.

■* Den bristande överensstämmelse mellan dräktighet och värde, som

anmärkts beträffande vissa motorfartyg, gjorde sig i ännu högre grad gällande

i fråga om bogserbåtar. Deras ofta mycket kraftiga maskineri ävensom

saknaden i allmänhet av lastrum medförde ett starkt nedbringande av

nettotonnaget, samtidigt som deras värde på grund av först angivna omständighet

vore förhållandevis mycket högt. Sålunda torde bogserångare

Piilaga till riksdagens protokoll 19,20. 1 sand, 148 haft. (N:o 181.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Ökad användning

för vissa

mindre fartyg.

Andra statsåtgärder

för

beredande av

kapital.

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 181.

om 8—10 tons dräktighet ofta äga ett värde av 20—30,000 kronor.

Över huvud torde, såsom ovan anförts, bogserfartygs tontal endast sällan

nå upp till den lagstadgade inteckningsgränsen.

I detta sammanhang förtjänade framhållas, att användningen av bogserfartyg,

likasom, enligt vad ovan antytts, förhållandet vore med motorfiskebåtar,

under de senare åren befunnit sig i tillväxt och dessutom i

vissa fall blivit utsträckt till områden av transportväsendet, vilka tidigare

varit förbehållna de större fartygen. Man hade nämligen funnit det ekonomiskt

fördelaktigt att för vissa längre transporter, även till utländska

hamnar, begagna sig av bogserbåtar i förening med sjögående pråmar.

Särskilt utefter den norrländska kusten och där främst för tillgodoseende

av industriens behov komme ett dylikt transportsätt alltmera till användning.

För två av de mera betydande fartygsgrupper, som vid skeppsliypotekets

införande i stort sett utestängdes från detsammas åtnjutande, nämligen

fiskebåtar och bogserfartyg, borde således nya eller ökade behov av

förbättrade kreditmöjligheter hava yppat sig.

Beträffande en annan av ifrågavarande grupper, de smärre passagerarbåtarna,

torde visserligen en lika stark motsvarande utveckling ej kunna

påvisas; men syntes även på detta område en underlättad kapitalanskaffning,

åtminstone vad vissa landsdelar anginge, komma att medföra gagneliga

verkningar. Enligt ett av länsstyrelsen i Gävleborgs län till kollegiet

insänt yttrande i ämnet av skeppsmätaren Ernst Larsson i Gävle funnes

nämligen utefter stora delar av norrländska kusten för närvarande ingen

annan förbindelse med städerna än medelst öppna segel- eller motorbåtar,

men skulle dessa kommunikationsmedel i mån av kapitaltillgång kunna ersättas

med solidare däckade farkoster, vilkas anskaffande nu ställde sig

alltför betungande. Av flera skäl, bland annat på grund av vissa farleders

ringa djup, kunde nämligen åt dessa fartyg ej givas större dräktighet

än 10—15 ton. Ett liknande förhållande vore rådande jämväl å de

norrländska floderna och sjöarna, beträffande vilka svårigheten att anskaffa

nödigt kapital lade hinder i vägen för ett lämpligt ordnande av transportförhållandena.

Vore det alltså tydligt, att för den del av vår sjöfartsrörelse, varå

1901 års inteckningslag ej ägde tillämpning, ett vida större kapitalbehov,

direkt eller indirekt, nu gjorde sig gällande än vid tiden för nämnda lags

tillkomst, så borde å andra sidan ej förglömmas, hurusom staten i fråga

om den fartygsgrupp, å vilken det sagda kanske främst ägde tillämpning, nämligen

fiskebåtarna, berett särskilda möjligheter att erhålla nödigt rörelsekapital.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kumjl. Maj:ts Proposition Nr 181.

1

iSii hade nämligen redan före fartygshypotekets införande skett genom a) fiskerildn

inriittandet med år 1892 av eu fond för fiskerinäringens befrämjande (den font1e"

s. k. fiskerilånefonden). Efter att liava lämnat en redogörelse beträffande

detta laneväsen, förklarar kollegiet sig finna av redogörelsen framgå, att

fiskerilånefonden ej vore i stånd att i önskvärd grad fylla fiskarbefolkningens

behov av rörelsekapital. Särskilt syntes detta gälla i fråga om

det län, där fiskeri nii ringen nått den största omfattningen, Göteborgs oeh

Hokus län. Även om en ökning av de till fonden avsatta beloppen skulle

kunna åvägabringa en större grad av jämvikt mellan tillgång och efterfrågan,

kvarstode dock svårigheten för sökandena av låneunderstöd att

åstadkomma fullt betryggande säkerhet, eu omständighet, som naturligen

i sin ordning kunde komma att menligt återverka på statens

intressen såsom långivare. Det vore tydligt, att under sådana omständigheter

fartygsinteckningen i många fall kom me att innebära en välkommen

förstärkning av den säkerhet, som eljest kunde erbjudas. Låneunderstöd

från fiskerilånefonden och inteckning i fartyg torde därför, långt

ifrån att inbördes utesluta varandra, i många fall'' låta sig med fördel

förena.

De möjligheter till erhållande av billigt rörelsekapital, som genom

ovannämnda fond beretts fiskerinäringens utövare, saknade direkt motsvarighet

vad anginge de övriga fartygsgrupper, som enligt det förut sagda

vore för närvarande uteslutna från inteckningsinstitutets förmåner. Den

till handelssjöfartens understödjande inrättade rederilånefonden vore nämligen

enligt därutinnan gällande bestämmelser, som återfunnes i nådiga

kungörelsen den 18 december 1903 angående villkoren för lån från denna

fond, huvudsakligen avsedd för befrämjande av den svenska skeppsfarten

på utrikes orter och särskilt i avlägsna farvatten samt kunde endast undantagsvis

tagas i anspråk för den inrikes sjöfartens understödjande.

Vad sålunda anförts rörande den mindre sjöfartens kapitalbehov syntes

kollegiet giva vid handen, att beträffande de fartyg, vilkas dräktighet understege

gällande inteckningsgräns, i allmänhet etit bestämt behov av underlättad

kapitalanskaffning gjorde sig gällande.

b) rederilånefonden.

Vad därefter anginge den andra av de huvudsakliga invändningar,B- Med handom

kunde tänkas framställda mot den föreslagna utsträckningen av inteck- framtida

ningsrätten, eller att med hänsyn till pantobjektets art en sådan rätt i utnyttjande.

fråga om mindre fartyg ej skulle komma att i nämnvärd grad utnyttjas, Fartygsintecktorde

till en början böra erinras om vad som redan under förarbetena till kredäobfekt.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl Maj:ts Proposition Nr 181.

1901 års lag framhölls, nämligen att inteckning i fartyg merendels ej

kunde anses som annat än ett tillskott till fartygsägarens personliga kredit,

detta i betraktande av de mångahanda risker, för vilka realsäkerheten i

fråga vore utsatt. Också torde de hittills beviljade fartygsinteckningarua

i stor utsträckning hava använts ej såsom bankpapper i egentlig bemärkelse,

utan såsom tilläggssäkerket främst för lån ur rederilånefonden. Och

ju mindre värdefullt fartyget vore, desto mera trädde angivna egenskap hos

fartygshypoteket i förgrunden. Härtill komme, att den dåliga ställning i

förmånsrättshänseende, inteckning i fartyg i och för sig intoge, torde få

anses ännu sämre i fråga om ett mindre än beträffande ett större fartyg,

då ju i förra fallet lättare än i det senare kunde tänkas, att eu sjöpanträtt

(t. ex. för skadestånd efter sammanstötning) skulle kunna taga i anspråk

så stor del av fartygets värde, att inteckningen helt eller delvis

bleve obetäckt.

Yad särskilt fiskefartygen anginge, tillkomme ytterligare faktorer av

beskaffenhet att förringa dessa fartygs värde såsom kreditobjekt, isynnerhet

de större risker, för vilka fiskefartygen i allmänhet vore utsatta; svårigheten

att för sådana fartyg erhålla försäkring; osäkerheten, huruvida motor

och fiskredskap i varje särskilt fall vore att betrakta såsom tillbehör till

fartyget och således omfattades av den genom inteckning vunna panträtten; *

samt den omständigheten, att ifrågavarande fartyg vida oftare än handelsfartygen

bytt ägare. Yad sålunda anförts kunde rent av synas berättiga

till en förmodan, att genom eu lagändring i förevarande syfte knappast

några nya lånekällor skulle öppnas för fiskarbefolkningen.

Liknande synpunkter med de ovan anförda hade kommit till synes

även i ett par av de till kollegiet avgivna yttrandena. Så hade länsstyrelsen

i Malmöhus län uttalat tvivel rörande beredvilligheten att lämna

försträckning mot inteckning i fartyg av ringa dräktighet, varvid länsstyrelsen

anmärkte, att dessas värde på grund av deras byggnadssätt och

stundom mindre tillfredsställande underhåll jämförelsevis hastigt nedginge.

Vidare hade länsstyrelsen i Blekinge län och skeppsmätaren Larsson velat

framhålla den till följd av likartat byggnadssätt ofta förekommande svårigheten

att vid behov identifiera ett mindre fartyg.

Om således — säger kollegiet — från långivarens synpunkt åtskilligt

syntes vara att invända mot beskaffenheten av den säkerhet, som inteckning

i mindre fartyg erbjöde, så kunde även de av inteckningsbelåning

föranledda, i förhållande till respektive lånebelopp stundom nog så dryga

kostnaderna och besvären för intecknings erhållande och för anmälningar

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Proposition Nr 181. 13

till fartygsregister för vilket allt hänvändelse måste ske till myndigheter

i Stockholm, ävensom, därest den nya inteckningsgränsen sattes vid tio

nettoton eller därunder, i vissa fall för skeppsmätning tänkas komma även

låntagaren att för egen del föredraga en annan belåningsform. Detta så

mycket mer, som, på sätt ovan antytts, inteckning särskilt i mindre fartyg

i allmänhet ej torde utesluta kravet jämväl på annan säkerhet.

\ ad anginge förhållandet i övrigt mellan den genom inteckning vunna

panträtten och fartygsägarens personliga kredit, syntes ett visst fog finnas

för påståendet att, särskilt i de fall, där fartyget vore ägarens huvudsakliga

kreditunderlag, blotta möjligheten att inteckna detsamma kunde komma

att försvaga hans personliga kredit i övrigt.

Kollegiet lämnar härefter eu redogörelse angående den användning,

inteckningsinstitutet hittills vunnit beträffande mindre fartyg samt uttalar

såsom sin mening, att undersökningen syntes giva stöd åt förut anförda

tvivelsmål rörande inteckningsinstitutets eventuella användning för fartyg

av ännu lägre dräktighet än 20 nettoton. Det måste därför, säger kollegiet,

för kollegiet ställa sig rätt tvivelaktigt, huruvida genom eu lagändring

av föreslagen art några egentliga fördelar stode att vinna för de

mindre fartygens ägare. Flertalet av de till kollegiet inkomna yttrandena

tydde dock på att i orterna eu annan uppfattning gjorde sig gällande.

Endast ett fåtal rent avstyrkande utlåtanden föreligga. Sålunda anser Inkomna yttlänsstyrelsen

i Värmlands län sig böra avstyrka bifall till ifrågavarande ,andenlagändring,

under hänvisning till den vidsträcktare registreringsskyldighet,

som därav skulle bliva en följd, ävensom möjligheten att i annan väg anskaffa

nödigt kapital. Jämväl kronofogden i Norrvikens fögderi förklarar

sig ej kunna tillstyrka den ifrågasatta lagändringen, och även magistraten

i Jönköping anser ändring av de gällande förhållandena ej av behovet påkallad.

Länsstyrelsen i Blekinge län ställer sig ganska tveksam i fråga om

nyttan av den föreslagna lagändringen och motsätter sig i allt fall en sänkning

av inteckningsgränsen till de inom länet befintliga fiskebåtarnas genomgående

låga tontal, men förklarar sig med hänsyn till behovet inom vissa

andra landsdelar ej vilja avstyrka viss mindre genomgripande lagändring

i antydd riktning.

Det stora flertalet av dem, som i anledning av kommerskollegiets hänvändelse

avgivit yttrande i föreliggande ärende, hava inskränkt sig till att,

utan att på något mera ingående sätt behandla frågan, i allmänna ordalag

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kommers
kollegiet.

Kungl Maj:ts Proposition Nr 181.

uttala siu anslutning till förslaget om inteckningsrättens utsträckning eller

till att meddela, att de icke funnit något att erinra mot detsamma, i åtskilliga

fall dock med tillägg, att något direkt behov därav icke yppat sig

på deras respektive orter. Där något skäl till lagstiftningsåtgärdens behövlighet

åberopats, bär detta i regel varit fiskerinäringens befrämjande.

Endast ett fåtal myndigheter, däribland länsstyrelserna i Hallands,

Göteborgs och Bohus ävensom Gävleborgs län, den sistnämnda länsstyrelsen

i huvudsak anslutande sig till ovannämnda rätt utförliga yttrande av skeppsmätare]!

Larsson i Gävle, hava avgivit mera motiverade, tillstyrkande yttranden.

Den synpunkt, som jämväl här huvudsakligen anlagts vid frågans

bedömande, är behövligheten av motorfiskebåtar för bedrivande av

ett rationellt fiske och den större lättheten att få upplåna de till dessa

erforderliga medlen, därest inteckning i båtarna kunde erbjudas som realsäkerhet.

Fiskeristyrelsen i Kalmar läns norra hushållningssällskaps område

framhåller, att eu ökning i motorfiskebåtarnas antal blir till gagn

jämväl för fiskhandeln och därvid möjliggör konkurrens med de nu i hög

grad övermäktiga tyska uppköparna.

Yid sidan av dessa synpunkter hava i vissa uttalanden åberopats med

frågan mera indirekt sammanhängande intressen. Så har länsstyrelsen i

Hallands län framhållit fördelen för den inhemska motorindustrien av ökade

möjligheter för vederbörande att förvärva motorbåtar, och fiskeristyrelsen i

Kalmar läns södra hushållningssällskaps område håller före, att den tillväxt

av motorfiskebåtarnas antal, som skulle bliva eu följd av inteckningsrättens

utsträckning, komme att i sin ordning framtvinga en försäkringsförening,

däri dylika båtar kunde för billigaste pris försäkras mot skada.

För egen del har kommerskollegiet yttrat: Ej blott den till kollegiet

remitterade riksdagsskrivelsen utan även det stora flertalet av de till kollegiet

inkomna yttrandena i ämnet syntes giva vid handen, att på intresserade

håll i orterna eu allmänt utbredd opinion för den föreslagna lagändringen

vore till finnandes. Jämväl från deras sida, som yttrat vissa

tvivelsmål rörande värdet ur kreditsynpunkt av inteckning i ett mindre

fartyg, förelåge mer eller mindre kraftiga tillstyrkanden. Med hänsyn till

vad sålunda förekommit, och då å ena sidan kravet på en ändring i förevarande

avseende främst gjorde sig gällande inom en näring, vilken såsom

sådan ej folie inom området för kollegiets ämbetsverksamhet, nämligen

fiskerinäringen, och å den andra någon olägenhet för sjöfartsnäringen såsom

sådan icke torde vara att av den föreslagna ändringen befara, saknade

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj.ts Proposition Nr 181. 15

kollegiet anledning att bestämt motsätta sig ett tillmötesgående av de framställda

önskemålen. De betänkligheter, som från kollegiets sida anförts

mot en sänkning av inteckningsgränsen, hade ju ock avsett ej så mycket

behovet och lämpligheten av eu sådan åtgärd, utan huvudsakligen institutets

användning i någon egentligare utsträckning i fråga om smärre fartyg.

Några direkt menliga följder av minimigränsens sänkning torde väl, som

redan vore antytt, knappast vara att befara, och den arbetsökning för iuteckningsdomstol

och kollegiet (för dess befattning med fartygsregistrot),

som ifrågavarande lagändring kunde väntas i sin mån medföra, borde givetvis

ej stå hindrande i vägen för en reform, därest den eljest vore

önskvärd.

Beträffande frågan om den minimigräns, som, under förutsättning att Institutets

angivna lagändring komme till stånd, borde träda i stället för den hittills omfattning.

gällande, vore i de till kollegiet inkomna yttrandena meningarna betydligt

mera delade än i fråga om reformens lämplighet över huvud.

Magistraten i Oskarshamn föresloge, att inteckningsrätten måtte ut- A-, -fn»en

sträckas att omfatta samtliga registrerade fartyg, något som, då ju rättenrnmnnmansatt

låta registrera fartyg vore obegränsad, skulle komma att innebära ett

fullständigt frigivande av inteckningsrätten. Även kronofogden i Sunnervikens

fögderi av Göteborgs och Bohus län ansåge någon minimistorlek för

inteckningsbara fartyg ej behöva bestämmas. Jämväl magistraten i Örnsköldsvik

syntes räkna med att någon minimigräns icke uppställdes. Vid

eu flyktig prövning kunde en sådan anordning synas äga goda skäl för

sig. Inteckningsbelåning av ett fartyg vore ju ytterst en affärsfråga mellan

fartygets ägare och vederbörande långivare, i vars skön det läge att tillse,

huruvida det föreslagna pantobjektet erbjöde tillräcklig säkerhet eller ej.

Frågan om den lämpliga minimigränsen skulle alltså i praktiken komma

att lösas av sig själv för varje särskilt fall. För borttagandet av varje

minimigräns skulle även kunna åberopas den omständigheten, att beträffande

övriga slag av inteckning för fordran någon sådan gräns ej funnes fastställd.

Det vore emellertid tydligt, att vissa av de betänkligheter, som givit

sig tillkänna mot en sänkning av inteckningsgränsen över huvud, men som

kollegiet med hänsyn till det allmänna intresset för eu lagändring låtit

falla, i fråga om de minsta fartygen omöjligt läte sig tillbakavisas. Den

tvekan, som kommit till synes i fråga om institutets användbarhet beträf
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

B. Minimigräns
bestämd

av

a) fartygets

värde.

16 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 181.

fande fartyg i allmänhet under den nuvarande minimigränsen, förvandlades

vad anginge de minsta fartygen till minst sagt bestämda tvivel rörande

dessas lämplighet över huvud såsom inteckningsobjekt. Detta förhållande

hade redan antytts på tal om fartygsinteckningens plats i förmånsrättsordningen,

men berodde även på de smärre fartygens snabba värdeminskning

jämte en viss svårighet att identifiera desamma. Just den hastiga

värdeminskningen gjorde för övrigt jämförelsen med andra slag av fordringsinteckningar,

möjligen med undantag för förlagsinteckning, mindre träffande.

Av anförda grunder hade alltså kollegiet ansett sig ej kunna tillstyrka ett

fullständigt frigivande av inteckningsrätten.

Om således en gräns härutinnan fortfarande måste finnas, vore i fråga

om valet av denna gräns flera olika system tänkbara. Ett bestämmande

av densamma efter fartygets värde kunde synas bäst förenligt med det

ovan såsom grund för behovet av en utsträckt inteckningsrätt angivna förhållandet,

att de mindre fartygens värde efter tiden för tillkomsten av

gällande lag i allmänhet befunnit sig i starkt stigande. Medelst en anordning

av angiven art skulle just åt de fartygsgrupper, inom vilka en

sådan värdestegring gjort sig gällande, kunna beredas bättre möjligheter

till kapitalanskaffning och inteckningsrätten alltså lämpas efter förefintligt

behov. Genom att grunda inteckningsrätten på fartygets värde skulle man

även vinna en större grad av säkerhet för inteckningsbelåningens sunda

utveckling. En bestämmelse i sådan riktning hade ock av länsstyrelsen i

Gävleborgs län antytts vara den principiellt riktigaste samt blivit alternativt

ifrågasatt av magistraten i Örnsköldsvik, till vars yttrande länsstyrelsen i

•Yästernorrlands län hänfört sig.

Eu dylik lösning av frågan skulle emellertid göra varje inteckningsbelåning

beroende av ett för fartygsägaren törhända ganska betungande

värderingsförfarande, för vilket det säkerligen ofta nog komme att ställa

sig svårt att vinna sakkunnig förrättningsman. Förutom det oformliga i

en gränslinje, som växlade efter konjunkturer, lokala förhållanden och

vederbörande värderingsmans subjektiva uppfattning, läge det väl något

mindre tilltalande i att den faktor, som i förevarande avseende vore av

avgörande betydelse, för varje särskilt fartygs vidkommande befunne sig i

oavbruten förändring. Låt vara att även i fråga om den nu gällande

grunden för fartygs inteckningsbarhet förändring kunde inträffa, i det att

till följd av ommätning ett fartygs dräktighet kunde komma att ökas eller

minskas och detta även därhän, att ett förut inteckningsbart fartyg komme

s. 17 Kontrollera mot PDF

Ktingl. Maj.ts Proposition Nr 18J.

17

att nedsjunka under inteckningsgränsen, så hörde dock ett sådant förhållande

till de rena undantagsfallen, under det att ett fartyg även i normala

fall vore utsatt för fortgående värdeminskning. Yad som sålunda anförts

mot inteckningsrättcns grundande på fartygsvärdet syntes kollegiet bestämt

överväga de skäl, som enligt det förut sagda kundo tala för en sådan anordning,

och kunde densammas införande därför ej av kollegiet tillstyrkas.

Delvis samma tanke, som skulle ligga till grund för ett bestämmande

av inteckningsgränsen efter fartygets värde, gåve sig uttryck i ett par av

de inkomna yttrandena, vari iorordats, att fartygstypen skulle vara avgörande

för den föreslagna utsträckningen av inteckningsrätten. Denna

utsträckning borde nämligen omfatta enligt uttalande av länsmannen i

Gammalstorps distrikt av Blekinge län samtliga hel- och halvdäckade fiskebåtar

samt enligt förslag av skeppsmätaren Larsson i Gävle alla däckade

fartyg. Med en dylik anordning hade man uppenbarligen, ehuru ej fullt

konsekvent, velat vinna dels ett indirekt bestämmande av inteckningsgränsen

efter fartygets värde, dels en viss garanti mot alltför hastig värdeminskning

hos de inteckningsbara fartygen. Hos däckade farkoster torde nämligen en sådan

i mindre grad än eljest göra sig gällande. Skeppsmätaren Larsson

beledsagade sitt förslag med en utförligare motivering av vilken här finge

återgivas följande.

De växlande förhållanden, varunder fiskerinäringen bedreves i vårt

land, hade betingat stora skiljaktigheter i fråga om den för fiskebåtar i

olika landsändar bchöfliga storleken. Där möjlighet funnes att vid inträffande

storm utan svårighet uppnå en skyddande skärgård, vore mycket

mindre farkoster av nöden än i de trakter, där i brist på skyddande hamnar

intet annat återstode än att i sådant fall sticka till havs. Då liknande

förhållanden vore rådande även i fråga om de i fraktfart gående,

mindre fartygen, bleve följden den, att, därest den nya inteckningsgränsen

fastställdes efter dräktigheten, den ena kuststräckan i förevarande hänseende

bleve gynnad framför den andra. Vidare kunde uppdragandet av

en sådan gräns komma att medföra, att fartygen erhölle större dräktighet

än som i varje särskilt fall vore av nöden. En annan tänkbar olägenhet

till följd av minimigränsens bestämmande efter nettotonnaget vore, att den

pågående utvecklingen i syfte att bereda rymligare kojer för manskapet å

fiskefartygen kunde komma att motverkas.

Med hänsyn till de skäl, som sålunda anförts för en beräkning av

inteckningsgränsen efter fartygets konstruktion i visst avseende, finge kollegiet

uttala, att det väl hade sin fulla riktighet, att en reform, byggd på

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 148 höft. (Nr 181.) 3

b) fartyg

typen.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. May.ts Proposition Nr 181.

eu enbär modifikation av den nu gällande dräktighetsprincipen, komme att

visa sina huvudsakliga verkningar inom de landsdelar, där ett större antal

fartyg av en dräktighet närmast under den nu gällande minimidräktigheten

vore till finnandes, under det att andra trakter kunde komma att

förbliva så gott som oberörda av reformen. Detta vore dock en naturlig

följd av den grundsatsen, att underlättad kapitaltillgång främst borde beredas

de värdefullare fartygens ägare. Fruktan för att minimigränsens

bestämmande efter dräktigheten skulle framkalla en onödig ökning av de

särskilda fartygens nettotontal torde väl utan vidare kunna avfärdas såsom

ogrundad, då, på sätt Larsson själv anförde, ett sådant förfaringssätt skulle

komma att förorsaka fartygsägaren årliga förluster. Snarare kunde man då tänka

sig, att en anordning sådan som den av Larsson föreslagna skulle kunna

medföra, att ett antal farkoster försåges med däck, utan att sådant vore

av deras användning betingat, och att sålunda reformens innersta syfte

skulle komma att i viss mån förfelas. Vad slutligen anginge frågan om

bostadsutrymme för besättningen å fiskefartyg, torde den, utan hänsyn till

här föreliggande spörsmål, vinna sin vederbörliga lösning i samband med

den nu pågående lagstiftningen om sjöfartssäkerheten i allmänhet. Kollegiet

ansåge följaktligen Larssons nyss omförmälda grunder ej kunna godtagas,

och jämväl länsstyrelsen i Gävleborgs län, som i fråga om behovet

av inteckningsrättens utsträckning instämde i Larssons yttrande, toge,

ehuru utan närmare motivering, avstånd från detsamma i förevarande punkt

samt förordade en efter dräktigheten beräknad minimigräns.

Men även direkta skäl kunde anföras mot att låta ett fartygs egenskap

av däckat eller ej vara avgörande för rätten att inteckna detsamma. Det

både redan antytts, att ett sådant system kunde tänkas framkalla en viss

överproduktion av däckade fartyg. Lika tydligt vore, att inteckningsrättens

bindande vid ett, särskilt i fråga om de minsta farkosterna, så tillfälligt

förhållande som det här omhandlade erbjöde endast ringa garanti mot

missbruk från fartygsägarens sida. Det kunde nämligen tänkas, att ägaren

av ett fartyg för intecknings vinnande läte förse detsamma med ett provisoriskt

däck, som ej inverkade på fartygets värde eller hållbarhet och

som efter intecknings beviljande åter avlägsnades. Vidare torde begreppet

»däckad» vara till sin innebörd av den omtvistliga beskaffenhet, att detsamma

kunde tänkas lämna rum för olika tolkningar. Hos de domstolsoch

förvaltningsorgan, från vilka åtgärder kunde komma att påkallas med

hänsyn till intecknings beviljande, komme väl en fast praxis i förevarande

avseende att utbilda sig, varemot för de exekutiva myndigheter, som i fall

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kun yl. Maj:ts Proposition Nr 181. 19

avsedda i 94 § utsökningslagen måste utreda fartygs egenskap av inteckningsbart

eller ej, ett avgörande efter enhetliga grunder ej med säkerhet

kunde förväntas.

Mot det av länsmannen i G am mal storps distrikt framställda förslaget

om inteckningsrättens utsträckning till hel- och halvdäekade fiskebåtar

kunde, förutom vad nyss anförts i fråga om däckade fartyg i allmänhet,

framhållas, att även för andra fartygsgrupper än fiskebåtar behov av underlättad

kapitalanskaffning gjort sig gällande.

Ej heller den senast avhandlade formen för inteckningsgränsens fastställande

kunde därför av kollegiet förordas.

En kombination av den nu gällande dräktighetsprincipen och en på

fartygstypen grundad föresloges dels av handels- och sjöfartsnämnden i

Karlskrona, som ansåge inteckningsrätten böra utsträckas endast till däckade

motor- och ångfartyg om minst 10 bruttoton, dels ock av länsstyrelsen i

Hallands län, som förordade eu sådan utsträckning till däckade fartyg om

minst 4 nettoton. I och för sig hade väl ett dylikt system ett bestämt

företräde framför ett enbart på fartygstypen grundat, i det genom detsamma

möjlighet vunnes att ställa inteckningsrätten i bättre relation till

lårtygets verkliga värde. I övrigt drabbades emellertid de i sådan riktning

framställda förslagen av samma anmärkningar, som nyss riktats mot minimigränsens

bestämmande efter fartygstypen ensam, och kunde av denna anledning

ej vinna kollegiets förord.

Vid sådant förhållande torde väl ej annat återstå, än att låta ett fartygs

karaktär av inteckningsbart eller ej liksom hittills bestämmas av detsammas

dräktighet. I sådan riktning hade ock de ojämförligt flesta i

ärendet hörda myndigheter och enskilda uttalat sig. En viss avvikelse

från gällande princip ifrågasattes dock, på sätt ovan antytts, av handelsoch

sjöfartsnämnden i Karlskrona, som föresloge inteckningsrättens utsträckande

till fartyg av viss typ under 20 nettoton, men över 10 bruttoton.

Det kunde givetvis ej förnekas, att bruttodräktigheten i allmänhet gåve

ett exaktare uttryck för ett fartygs verkliga värde än nettodräktigheten.

Den i det föregående anmärkta omständigheten, att i vissa fall en ökning

av fartygs värde kunde komma att medföra en minskning av dess dräktighet,

gjorde sig just gällande, därest den sistnämnda beräknades efter nettoprincipen.

Särskilt för bogserbåtarna och även för vissa fiskefartyg skulle

ett bestämmande av inteckningsgränsen efter bruttodräktigheten visa sig

förmånligt och rättvist. Farhågorna för en inskränkning av besättningens

bostäder till förmån för ökad dräktighet skulle ock, därest de ej på läg
-

el fartygs

typon jämte

tontalet.

d) tontalet

ensamt enligt;

1) brutto

dräktigheten

s. 20 Kontrollera mot PDF

8) netto

dräktigheten.

20 Kung}. Maj.is Proposition Nr 181.

stiftningens väg komme att undanröjas, av sig själva bortfalla, därest bruttotonnaget

lades till grund för in teckningsrätten. Även under förutsättning

att några principiella invändningar ej vore att framställa mot ett genomförande

av denna grundsats, hade kollegiet likväl funnit sig förhindrat att

förorda ett omedelbart införande av eu på bruttodräktigheten grundad inteckningsrätt

redan av hänsyn till det nära samband, vari inteckningsväsendet

från början stått och fortfarande stode till den likaledes på nettodräktigheten

grundade registreringen av fartyg; och en utredning om möjligheten

och lämpligheten av en omläggning inom en närmare eller fjärmare

framtid efter bruttodräktighetens princip av såväl registrerings- som inteckningsväsendet

torde icke falla inom ramen för det åt kollegiet nu lämnade

uppdraget. Ett annat skäl för kollegiet att ej nu förorda ett bestämmande

av inteckningsgränsen efter bruttodräktigheten läge i den omständigheten,

att, bortsett från nyssberörda handels- och sjöfartsnämnd, samtliga de myndigheter

och korporationer, som velat bibehålla dräktigheten såsom grundval

för inteckningsrätten, tänkt sig nettotonnaget såsom i sådant hänseende

avgörande samt följaktligen underlåtit ingå på frågan om det tontal, vid

vilket en efter bruttot bestämd gräns lämpligen borde sättas.

Utginge man således från att det nu gällande, på nettodräktigheten

byggda systemet borde åtminstone tillsvidare bibehållas, vore emellertid i

fråga om det tontal, som då borde träda i stället för det hittillsvarande

minimum, meningarna, sådana de givit sig uttryck i de till kollegiet inkomna

yttrandena, ganska skiftande, naturligen beroende på de å respektive

orter förefintliga skilda behoven.

En minimidräktighet av 10 nettoton, eller samma gräns för institutets

utsträckning som motionärerna vid 1911 års riksdag tänkt sig, ifrågasattes

av länsstyrelsen i Blekinge län, som, under förutsättning att rätten ej utsträcktes

längre, läte sina mot förslaget uttalade betänkligheter fälla, vidare

av ombudsmannen vid sjömanshuset i Sölvesborg, länsstyrelsen i Kristianstads

län, kronofogden i Orusts och Tjörns fögderi samt länsstyrelsen *i

Gävleborgs län. 10 ton eller möjligen något därunder förordades av Gottlands

handels- och sjöfartskammare samt 8 ton av handels- och sjöfartsnämnden

i Malmö, ävensom av fiskeriintendenten i västra distriktet, till

vars yttrande länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län på denna punkt anslöte

sig. Länsstyrelsen i Malmöhus län önskade minimigränsen bestämd

med hänsyn till att endast de större fiskefartygen borde komma i åtnjutande

av den utsträckta inteckningsrätten. En minimigräns av 5 ton förordades

av fiskeristyrelsen i Kalmar läns södra hushållningssällskaps område, läns
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 181. 21

mannen i Kamdala distrikt av Blekinge län, handels- och sjöfartsnämndon

i Hälsingborg samt länsstyrelsen i Skaraborgs län. Länsmannen i Ronneby

distrikt föreslogo 3 ton, och länsstyrelsen i Blekinge län, som, enligt vad

förut nämnts, motsatte sig institutets utsträckning längre ned än till fartyg

om 10 ton, anmärkte, att, för att den ifrågavarande lagändringen skulle

få någon större betydelse för länet, det vore nödvändigt, att minimigränsen

sattos till 2 eller 3 ton. En minimigräns av 2 ton ifrågasattes av länsmannen

i Hoby distrikt av Blekinge län och av fiskcritillsyningsm armén i

Gottlands län.

Vid avgörande av frågan om minimigränsens lämpligaste fixering borde

hänsyn tagas till ett flertal av de synpunkter, som i det föregående blivit

berörda. Såsom huvudgrund för inteckningsrättens utvidgning hade framhållits

eu särskilt hos vissa fartygsgrupper betydande värdestegring, och

det både antytts, att det vore fartygets värde, som i här ifrågavarande avseende

innerst borde vara det bestämmande. Denna synpunkt borde alltså

främst anläggas vid fastställandet av det blivande inteckningsminimum,

ehuru, på sätt framhållits, nettodräktigheten långt ifrån vore någon tillförlitlig

mätare på ett fartygs värde. Kunde således ur värdesynpunkt fartyg

av viss mindre dräktighet ej utan vidare uteslutas från inteckningsrätt, så

vore dock storleken i förevarande avseende av en viss indirekt betydelse,

i det ätt, på sätt i det föregående antytts, värdeminskningen i allmänhet

voro hastigare i fråga om de mindre fartygen. Mot inteckningsrätt för

alltför små fartyg talade ju även den omständigheten, att i fråga om desamma

inteckningars ställning till eventuella sjöpanträtter måste bliva mer

än eljest ogynnsam. Å andra sidan måste man tillse, att ej genom en

alltför snäv begränsning ändamålet med lagändringen komme att förfelas.

Motionärernas förslag om minimigränsens fastställande till 10 nettoton

hade, såsom av det ovanstående framginge, i åtskilliga inkomna yttranden

biträtts. Den verkställda utredningen hade emellertid givit vid handen,

att étt större antal motorfiskebåtar inom Hallands samt Göteborgs och Bohus

län ävensom de flesta sådana fartyg inom Malmöhus län samt slutligen ett

ej obetydligt antal bogserbåtar ägde en dräktighet mellan 8 och 10 ton.

Då sålunda genom gränsens sänkning till 8 ton den utsträckta inteckningsrätten

skulle tillgodokomma ett avsevärt större antal fartyg inom de grupper,

som främst torde vara i behov av densamma, syntes kollegiet en till

sistnämnda tontal fixerad minimigräns vara bestämt att föredraga framför

den av motionärerna ifrågasatta. Förslag i sådan riktning hade ju även

O. Vil/xn

nettodr artighet

fdsont

minimigräm.

s. 22 Kontrollera mot PDF

lantbruks
stj/relsen.

22 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 181.

framställts av två särskilt med den större fiskerinäringen så förtrogna och

av denna angelägenhet så nära berörda myndigheter som länsstyrelsen i

Göteborgs och Bohus län samt fiskeriintendenten i västra distriktet. Fastställdes

denna minimigräns, skulle inteckningsrätten komma att omfatta ett

väsentligt antal bogserbåtar och mindre passagerarfartyg ävensom i allmänhet

de verkliga fiskebåtarna utefter rikets västra kust. Uet förtjänade i

förbigående framhållas, att de motorfiskefartyg, vilka sålunda skulle bliva

delaktiga av den utsträckta inteckningsrätten, såsom av det förut anförda

framginge, ägde ett värde överstigande eller endast obetydligt understigande

det belopp, varmed låneunderstöden ur fiskerilånefonden högst få utgå,

nämligen 10,000 kronor. Fn ytterligare sänkning med ett par ton skulle,

med hänsyn bland annat till de i Östersjön använda fiskebåtarnas ringa

storlek, knappast betyda något avsevärt tillskott till de inteckningsbara

fartygens antal samt i övrigt lämna rum för de betänkligheter, som i det

föregående anförts i fråga om inteckningsbelåning av alltför små fartyg.

Kollegiet hade visserligen tagit under övervägande, huruvida ej härutinnan

ett undantag borde göras beträffande verkliga bogserfartyg, på grund

av desammas i allmänhet jämförelsevis höga värde och ofta mycket ringa

nettodräktighet, men hade kollegiet, redan av hänsyn till svårigheten att

på ett tillfredsställande sätt definiera sådana fartyg, funnit eu sådan tanke

ej lämpligen kunna förverkligas.

Då kollegiet sålunda ansåge eu till 8 nettoton eventuellt nedsatt minimigräns

för inteckningsbara fartyg i allmänhet väl avvägd, har kollegiet

hemställt, att, därest en utsträckning av inteckningsrätten i den av riksdagen

åsyftade riktning funnes böra medgivas, 1 § i lagen om inteckning

i fartyg av den 10 maj 1901 måtte erhålla den ändrade lydelse, att ordet

tjugu utbyttes mot ordet åtta.

Lantbruksstyrelsen har i sitt utlåtande anfört huvudsakligen följande :

Uti sitt underdåniga utlåtande i ärendet har kommerskollegiet i anslutning

till vad fiskeriintendenten i västra distriktet och länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län föreslagit, ansett sig i förevarande avseende böra förorda

en minimigräns av 8 nettotons dräktighet för fartygs inteckningsrätt. För

rikets hela västkust till och med Malmöhus län ansåge styrelsen denna minimigräns

även vara fullt tillfredsställande. Däremot torde gränsens förläggande

till 8 nettoton komma att faktiskt åtminstone för en lång tid

framåt omöjliggöra inteckningsinstitutets tillämpning på fiskefartyg inom

Östersjön. För att en dylik tillämpning på nu befintliga fiskefartyg i Öster
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 181.

ajTni skulle bliva i någon nämnvärd utsträckning möjlig borde gränsen

nämligen sättas vid två eller åtminstone vid tre nettoton. Av skäl, som

kommerskollegiet anfört, syntes det dock icke vara rådligt att gå så långt

ned. Med den tendens, som rådde, att göra fiskefartygen större och mera

sjödugliga, och vilken tendens vore värd all uppmuntran, emedan fiske

därigenom möjliggjordes även ute på öppna sjön och i avlägsnare farvatten,

syntes det enligt styrelsens åsikt vara visserligen ändamålsenligt att ifrågavarande

minimigräns sänktes under S nettoton men dock ej lägre än till

5 nettoton.

Uti sitt yttrande till styrelsen den 3 oktober 1914 hade fiskeriintendenten

i västra distriktet såsom ytterligare stöd för sitt yrkande, att minimigränsen

för inteckning av fartyg måtte sänkas från nu gällande 20 till 8

nettotön, anfört, att en dylik möjlighet för inteckning även skulle underlätta

utlämnandet av lån ur fonden för fiskerinäringens befrämjande. Landsting

och hushållningssällskap skulle då säkerligen kunna utdela dylika lån

i sådana fall, där hjälpen bäst behövdes eller då på grund av brist på

annan betryggande säkerhet lån eljest ej kunde erhållas, varigenom fonden

skulle bliva till större nytta än hittills. Detta skäl vore naturligtvis även

giltigt för minimigränsens utsträckande till 5 nettoton. För övrigt torde

enligt styrelsens åsikt någon snabbare värdeminskning beträffande fiskefartyg

av 5 än av 8 nettotons dräktighet icke behöva befaras, då det ju i

vartdera fallet så gott som alltid torde gälla endast däckade fartyg, vilkas

för ägaren stora värde i allmänhet torde medföra en omsorgsfull skötsel.

Icke heller torde behöva befaras någon nämnvärd svårighet att identifiera

dessa fartyg, då ju, såsom redan framhållits, den vanliga storleken för fiskebåtar

vid Skånes ostkust och i Blekinge för närvarande vore endast 2—3

nettoton, medan fiskebåtarna längre norrut i allmänhet vore ännu mindre.

Av den utredning, som i ärendet föreligger, synes mig otvetydigt framgå, 0eParte/nenta.

att en utsträckning i rätten att inteckna fartyg till fartyg av mindre stor- chefenlek

än i gällande lag medgives, är av behovet påkallad. Vid bestämmande^itJciiningT

av den minimigräns, vartill samma rätt må sträckas, hava olika principer fartV9- ifrågasatts att komma till tillämpning. På de skäl, kommerskollegiet an^

fort, finner jag ändring icke böra äga rum i den i gällande lag tillära-*

pade grunden. Jag anser alltså att den utsträckta in teckningsrätten bör

sättas i relation till fartygs nettodräktigbet, och då jag i sådant hänseende

föreslår att inteckningrätt medgives i fartyg av fem registertons dräktighet

eller däröver, har jag funnit sådant förslag särskilt motiverat av den väsent
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Hd § utsök

ningslagen.

Kunyl. Maj:ts Proposition Nr 181

liga prisstegring, som gjort sig gällanda beträffande fartyg under senare år

eller efter det kommerskollegiet och lantbruk sstyrelsen avgåvo sina utlåtanden

i ärendet, vilket förhållande givetvis förmånligt påverkar mindre fartygs

användbarhet som pantobjekt.

Av riksdagen själv har anmärkts nödvändigheten av en ändring i utsökningslagens

94 §, innehållande vissa föreskrifter rörande exekutiv försäljning

av inteckningsbart fartyg. Något tvivel kan ej heller råda därom,

att den föreslagna sänkningen av inteekningsgränsen förutsätter viss ändring

av förevarande lagrum. Om densammas omfattning och innebörd kunna

dock meningarna vara delade.

Införandet beträffande fartyg om tjugu registerton eller därutöver av

liknande regler angående köpeskillingens erläggande som de för fast egendom

gällande motiverades på sin tid av vederbörande departementschef dels

med det ogynnsamma inflytandet på försäljningens utgång, som i fråga om

fartyg av viss högre dräktighet kravet på ögonblicklig betalning kunde

komma att utöva, dels med inteckningshavares intresse av att köpeskillingen

icke till följd av betalningsvillkorens stränghet koinme att understiga det

verkliga värdet, dels slutligen med behovet för köpare och inteckningshavare

att hinna underhandla om den intecknade gäldens övertagande av

köparen. Det först anförda skälet torde, oaktat den omförmälda värdestegringen

för mindre fartyg, knappast äga den tillämplighet å fartyg mellan tjugu

och fem ton, att enbart på denna grund ett uppskov med köpeskillingens

erläggande skulle vara av nöden beträffande fartyg av sistnämnda dräktighet

eller däröver. Däremot synas de av departementschefen åberopade, i

samband med inteckningsinstitutet stående motiven böra föranleda, att allt

framgent angivna omständligare förfarande beträffande köpeskillingens gäldande

bleve tillämpligt å intecknade fartyg. För sådant ändamål synes det

emellertid ej av nöden att låta stadgandet omfatta samtliga fartyg om fem

registerton eller därutöver, utan synes det vara tillfyllest att under paragrafen

inbegripa de fartyg, som införts i fartygsregistret. Härigenom skulle

det angivna uppskovsförfarandet beträffande fartyg under tjugu ton komma

att i stort sett tillämpas endast i de fall, då fartyg är eller varit belastat

med inteckning, under det att ett enbart utbytande av orden »tjugu registerton»

mot »fem registerton» skulle giva stadgandet betydligt större

räckvidd än som får anses behövligt och önskvärt. Då emellertid den av

departementschefen först åberopade synpunkten, eller det allmänna kravet

på gynnsammare betalningsvillkor i fråga om de större och till följd därav

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 181.

värdefullare fartygen, alltjämt synes äga sitt fulla berättigande i fråga om

fartyg om tjugu ton och däröver, lärer ifrågavarande paragraf fortfarande

böra hava tillämpning å fartyg av sistnämnda storlek, oavsett om desamma

äro införda i fartygsregistret eller ej.

Genom att låta utsträckningen av stadgandets tillämplighetsområde omfatta

endast registrerade fartyg vinnes dessutom möjlighet att undanröja eu

med paragrafens nuvarande lydelse förenad oegentlighet. Av en jämförelse

mellan fjärde stycket av 91 £ utsökningslagen och förevarande stadgande

framgår, att gravationsbevis ej behöver uppläsas i alla fall, då sådant blivit

anskaffat. Låt vara att detta förhållande i allmänhet ej äger någon

större betydelse, så torde dock i ett visst fall detsamma kunna medföra

vissa konsekvenser, som måhända ej avsetts av lagstiftaren. På sätt i det

föregående antytts, kan det nämligen inträffa, att ett fartyg, vari inteckning

fastställts, genom ommätning får sin dräktighet bestämd till lägre tontal

än tjugu nettoton. I sådant fall skulle vid exekutiv auktion gravationsbevis

rörande fartyget ej behöva uppläsas, ehuru den i detsamma beviljade inteckningen

fortfarande kan vara gällande; och paragrafens övriga bestämmelser

till inteckningskavares skydd skulle ej heller vinna tillämpning, utan

fallet bliva hänförligt under utsökningslagens 96 §.

Att registrering måste göras till villkor för rätt att inteckna fartyg 2 § sjölagen.

har allmänt förutsatts av dem, som på denna punkt uttalat sig. Härvid

har länsstyrelsen i Hallands län ifrågasatt ovillkorlig registreringsplikt för

alla inteckningsbara fartyg, i följd varav 2 § sjölagen skulle ändras. Andra

myndigheter, däribland överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Södermanlands

och Gävleborgs län, synas med sina förslag angående ändring av

samma paragraf hava avsett eu liknande anordning. Däremot anse länsstyrelsen

i Blekinge län, handels- och sjöfartsnämnden i Göteborg, skeppsmätaren

Larsson samt magistraten i Örnsköldsvik, till vars yttrande länsstyrelsen

i Västernorrlands län på denna punkt hänfört sig, att registreringsplikt

för fartyg under 20 ton skulle inträda blott i det fall, att

inteckning däri söktes.

Slutligen framkastas från vissa håll förslag om ändrade forum bestäm- § la9vn °\n

melser — ett ämne, varom redau under förarbetena till den nuvarande fartyg1 m*. L

lagen skilda meningar yppades. Kronofogden i Sunnervikens fögderi antager

sålunda, att det besvär, som erhållande av inteckning vållade, vore

en av orsakerna till att institutet ej vore mycket använt i fråga om de

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sa>nl. 148 käft. (Nr 181.) 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 6

Kurtgl. May.ts Proposition Nr 181.

inom Bohusläns mellersta skärgård befintliga fiskekuttrarna samt att, för

att lagen skulle bliva till åsyftat gagn, proceduren måste förenklas genom

att inteckning kunde beviljas av underrätten inom fartygets hemort. Tre

länsmän i Blekinge län, nämligen i Gammalstorps, Bonneby och Eamdala

distrikt, föreslå som forum respektive rådhusrätten i länets residensstad,

den rådhusrätt, som är närmast fartygets hemort samt rådhusrätten i samma

stad som den tullkammare, vars distrikt fartyget tillhör. Länsstyrelsen i

Blekinge län anser dock någon ändring i forum sbestämmelsen ej erforderlig.

2 § sjölagen. yad först angår den ifrågasatta ändringen av sjölagens 2 §, synes

det mig till en början klart, att registrering liksom hittills måste utgöra

en förutsättning för fartygs intecknande. Att utsträcka registreringsplikten

till att omfatta samtliga inteckningsbara fartyg synes emellertid alltför betungande

för såväl fartygsägarna som registreringsmyndigheten. Fullt tillräckligt

torde vara, att för fartyg under 20 nettoton registrering fordras

endast för vinnande av inteckning i fartyget. I så fall skulle den ifrågasatta

ändringen av sjölagens 2 § bliva överflödig, då lagrummet redan medgiver

rätt för ägare av icke registreringspliktigt fartyg att få detsamma

infört i fartygsregistret.

Yad av skeppsmätaren Larsson anförts i fråga om vidtagande av åtgärder

för underlättande av de smärre fartygens identifiering synes mig

däremot förtjänt av visst beaktande. Att, på sätt Larsson synes hava

åsyftat, för detta ändamål inrätta ett nytt slag av igenkänningsmärke torde

dock ej behöva ifrågasättas, utan synes det enligt § 9 av förordningen

angående registrering av fartyg inhuggna registreringsnummer i sådant hänseende

vara tillfyllest. Då emellertid inhuggandet äger rum först vid anlöpande

av tullplats och på anmälan av fartygets befälhavare, föreligger, i

synnerhet som den kraftigaste, i § 10 av nämnda förordning stadgade påföljd

för underlåtenhet i angivet avseende avser endast registreringspliktiga

fartyg, ingen garanti för att i registret infört fartyg, vari inteckning beviljas,

alltid har sitt registreringsnummer vederbörligen inhugget. Till vinnande

av önskvärd säkerhet i sådant hänseende lärer bliva nödigt att för

intecknings beviljande fordra bevis, lämpligen av vederbörande tullmyndig4

och 5 §§ het, om att sådant nummer verkligen är å fartyget inhugget. Till 4 §

10''teckning T i lagen om inteckning i fartyg synes alltså böra fogas ett nytt stycke med

fartyg, föreskrift härom.

Påföljden för uraktlåtenhet att iakttaga den sålunda ifrågasatta nya

bestämmelsen torde, enligt vad i fråga om förlagsinteckning är bestämt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:tu Proposition Nr Pil.

''21

rörande försummat ingivande av vissa handlingar, böra medföra avslag ä

inteckning,sansökningen. I enlighet härmed synes lagens 5 § böra erhålla

ändrad lydelse.

Vad slutligen angår de från vissa håll framställda förslagen om ändrade

forumbestämmelser på förevarande område, synas de skäl, som vid

fartygshypotekets införande voro bestämmande för en centralisation i fråga

om inteckningsproceduren, fortfarande äga sin fulla giltighet. Ä ena sidan

måste det nämligen med en splittring av forumförhållandena möta svårighet

att avgöra, hos vilken myndighet upplysning skall sökas angående ett fartygs

belastning av intecknad gäld, å andra sidan erbjuder det nuvarande

systemet avgjorda fördelar i fråga om en lätt förbindelse mellan registreringsmyndigheten

och inteckningsdomstolen. För övrigt kan anmärkas, att

allmänhetens intresse av en bekväm beröring med inteckningsinyndigheten

blivit på lämpligt sätt tillgodosett genom anställande, på grund av nådiga

kungörelsen den 1 november 1901, hos Stockholms rådhusrätt av en kommissionär

för ärenden rörande inteckning i fartyg. Någon ändring i nuvarande

bestämmelse om forum bör enligt min mening alltså icke bomma

ifråga. >

Föredraganden uppläste härefter i enlighet med det anförda upprättade

förslag till lag om ändrad lydelse av 1, 4 och 5 §§ i lagen den 10 maj

1901 om inteckning i fartyg och till lag om ändrad lydelse av 94 § utsökningslagen,

vilka förslag voro av den lydelse bilagor till detta protokoll

utvisa, samt hemställde, att lagrådets yttrande över förslagen måtte, för

det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål, inhämtas genom utdrag

av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall.

8 § lagen om

inteckning i

fartyg

Ur protokollet:

N. Cerrin.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 181.

28

Bilaga.

Förslag

till

L/\G

om ändrad lydelse av 1, 4 och 5 §§ i lagen den 10 maj 1901

om inteckning i fartyg.

Härigenom förorclnas, att 1, 4 och 5 §§ i lagen den 10 maj 1901

om inteckning i fartyg skola, 1 och 4 §§ i nedan angivna delar, erhålla

följande ändrade lydelse:

1 §•

Fartyg, som har eu dräktighet av fem registerton eller därutöver

och är i fartygsregistret infört, må, där ägaren det medgiver, intecknas

för fordran, efter ty här nedan sägs; och njute, där det skett, fordringsägaren

panträtt i fartyget. Tillhör fartyget flere gemensamt, må ej inteckning

meddelas, med mindre samtliga delägare därtill lämnat medgivande.

Ej må — — — — — — — — — — — — samma fordran.

4 §.

Då inteckning — — — — — ____ — inteckningar i fartyg.

Första gången inteckning sökes i fartyg, som har en dräktighet under

tjugu registerton, skall ingivas bevis av tullförvaltning, att det nummer,

som vid registreringen tilldelats fartyget, är därå inhugget i överensstämmelse

med vad därutinnan är särskilt stadgat.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Majds Proposition Nr 181.

5 §•

Finnes ej å handlingen bevittnat medgivande, som i 2 §r''sägs, eller

ingives ej i fall, som i 4 § andra stycket omförmäles, bevis, som dillstadga»,

varde ansökningen avslagen.

Denna lag träder i kraft den l januari 1921.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kung1. Muj:ts Proposition Nr 181.

Bilaga.

Rörslag

till

LAG

om ändrad lydelse av 94 § utsökningslagen.

0

Härigenom förordnas, att 94 § utsökningslagen skall i nedan angiven

del erhålla följande ändrade lydelse:

Skall försäljning ske av fartyg, som enligt rnätbrev eller ä fartyget

anbragt tontalsmärke har en dräktighet av tjugu registerton eller därutöver,

eller av annat fartyg, som blivit i fartygsregistret infört, uppläse auktionsförrättaren

före utropet gravationsbevis, där enligt 91 § sådant skall vara

anskatfat, och give till känna, å vad tid köpeskillingen sist skall inbetalas;

anmane ock dem, vilka äro tillstädes och hava fordran, som skall vid auktionen

bevakas, att sådant anmäla. Varder fordran anmäld hos auktionsförrättaren,

meddele han före utropet därom underrättelse.

Innan auktionen — —- - — — — — — för sammanträdet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1921.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Kr 181.

Ht

Utdrag av protokollet, hållet i Kungi. Mqj:ts lagråd fredagen

den 5 mars 1920.

Närvarande:

J ustitieråden Améen,

friherre LEIJONHUFVUD,

EDELSTAM,

Regeringsrådet Linnér.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

20 februari 1920, hade Ivungl. Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över

upprättade förslag till lag om ändrad lydelse av 1, 4 och 5 §.§ i lagen

den 10 maj 1901 om inteckning i fartyg och till lag om ändrad lydelse av

94 § utsökning slag en.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet

av chefen för justitiedepartementets lagavdelning hovrättsrådet Gustaf

Grefberg.

Lagrådet lämnade förslagen utan anmärkning.

Ur protokollet

Erik Öländer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 181.

bidrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott fredagen den 5 mars 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre PALMSTIERNA,

Undén,

Thorsson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anmälde lagrådets

denna dag avgivna utlåtande över de den 20 februari 1920 till lagrådet

remitterade förslagen till lag om ändrad lydelse av 1, 4 och 5 §§ i lagen

den'' 10 maj 1901 om inteckning i fartyg och till lag om ändrad lydelse

av 94 § utsökningslagen samt Jiemställde, att förslagen, som av lagrådet

lämnats utan anmärkning, måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen

förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition av

den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gästa Stenlund.

Tryckt hos P. Palmquists Aktiebolag, Stockholm 1920.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1920:160 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 1, 4 och 5 §§ i lagen den 10 maj 1901 om inteckning i a1 i texten
  2. 1LU 1920:26 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 1, l och 5 §,§ i lagen den 10 maj 1901 om inteckning i fartyg m. m. s. 3 i texten