Angående understöd åt Eva Henrika Ling
1920-03-05 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1920:182, Angående understöd åt Eva Henrika Ling
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.
1
Nr 182.
Kungl. Ma.j:ts proposition till riksdagen angående understöd åt
Eva Henrika Ling; given Stockholms slott den 5
mars 1920.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå
riksdagen medgiva,
att Eva Henrika Ling må från och med år 1920 under sin återstående
livstid uppbära å allmänna indragningsstaten ett årligt understöd
av 500 kronor.
De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas rikdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
Olof Olsson.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 149 höft. (Nr 182)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.
Understöd åi
Eva Henrika
lång.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5
mars 1920.
Närvarand e:
Hans excellens herr statsministern Edén,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena HELLNER,
Statsråden: Petersson,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Undén,
Thorsson,
Holmquist,
Olsson.
Departementschefen, statsrådet Olsson anförde följande:
I eu den 5 maj 1919 dagteckuad skrivelse har direktionen över
gymnastiska centralinstitutet gjort framställning om beredande av understöd
åt sinnessjuka Eva Henrika Ling för att bereda henne nödig hospitalsvård.
Berörda framställning var närmast föranledd av en av ledamoten
av direktionen, majoren Carl Silow hos direktionen gjord hemställan om
vidtagande av åtgärder i nyssnämnda syfte. I den av Silow i ämnet
avlåtna, direktionens skrivelse i avskrift bifogade skriften har Silow anfört,
bland annat, följande:
Eva Henrika Ling är dotter till förre överläraren vid gymnastiska centralinstitutet,
professor Hjalmar Ling och alltså barnbarn till skalden och skaparen av den svenska
gymnastiken Per Henrik Ling. Fröken Ling insjuknade sommaren 1901 och vårdades
/
3
Kung!. Maj.ts proposition Nr 182.
första året på Konradsberg samt därefter ett halvt år på samariterhemmet i Uppsala.
Från och med år 1903 vistades hon i privathem för sinnessjuka. Sedan år 1904
tills nu har hon varit intagen på Vadstena hospital. Fröken Långs fader avled år
1886 och modern år 1913, den senare efter ett mångårigt, obotligt lidande, under
vilket hon ömt och -kärleksfullt intill det sista vårdades av sin äldsta dotter fröken
Karin Ling. Fru Ling uppbar av staten 600 kronur i pension och ägde för övrigt
inga tillgångar. På den lilla lön professor Ling erhöll skulle familjen naturligtvis
leva, och det hade väl även gått, men Ling behövde för sina stora gymnastiska
arbeten, fotografier, teckningar, tryckningskostnader m. m. oupphörligt anlita denna
lön, så att till familjen blev kvar helt obetydligt. Hans hustru såg sig därför
tvungen emottaga inackorderingar för att hjälpa upp ekonomien. Kosthållet för de
två uppväxande flickorna var så knappt, att de alldeles givet undernärdes.
Silow omnämner därefter, att flera, högst fördelaktiga anbud från utlandet
blivit Ling erbjudna, men att hans samvete ej tillåtit honom att lämna sin faders
verk ofullbordat. Hade han så gjort, torde vi, säger Silow, fått utomlands hopleta
spillrorna av Per Henrik Lings geniala skapelse; ty ett faktum är, att de skrifter
i gymnastik, som Per Henrik Ling efterlämnade, voro för få och ofullständiga för
att enbart klargöra innebörden av den s. k. svenska gymnastikmetoden. Det är
Hjalmar Lings ovärderliga ära och förtjänst, att han, med åsidosättande av alla
egna krav på utmärkelser och hedersbetygelser, vid faderns död — han var då 19
år — lade på sina unga skuldror denna jättebörda och bar den uthålligt med nästan
övermänsklig kraft ända till sin död, ständigt ställande sin egen förtjänst i skuggan
och helt uppgående i det mest intensiva arbete en människa kan påtaga sig för att
rädda från glömska och förstörelse sin faders verk.
Vid Silows skrift funnos fogade dels ett av f. d. generaldirektören,
medicine doktorn K. Linroth den 8 mars 1919 utfärdat intyg, utvisande
att Eva Henrika Ling, som vore 50 år gammal, sedan en följd av år
för sinnessjukdom vårdats på Vadstena hospital, att hennes sjukdom
måste anses som obotlig samt att densammas beskaffenhet krävde anstaltsvård,
dels ock en av Eva Henrika Lings förmyndaie meddelad översikt
av hennes ekonomiska ställning. Av denna översikt framgår, bland
annat, att Eva Lings kapitaltillgångar vid slutet av år 1918 utgjorts av
dels ett hos förmyndarkammaren i Stockholm innestående belopp å
8,133 kronor, dels ock tre livränteböcker, utfärdade av ränte- och kapitalförsäkring
sanstalten i Stockkolm. Hennes inkomster under nämnda år
hade utgjort dels ränta från förmyndarkammaren å 429 kronor, dels
ränta å sagda livränteböcker, uppgående till 724 kronor, dels ock pension
från Strandbergska läkarinrättningen å 100 kronor eller tillhopa 1,253
kronor. Utgifterna för samma år hade utgjorts av avgifter till Vadstena
hospital å 821 kronor samt kostnader för kläder, skatter, förmyndararvode
in. m., å 347 kronor, sammanlagt 1,168 kronor, öretal oberäknat.
Förmyndaren har därjämte meddelat, att Eva Lings inkomster
tidigare räckt för hennes behov, men att sedan hospitalsavgifterna, som
4
Kungl. Maj-.ts proposition Nr 182.
förut utgått med 2 kronor 25 öre för dag, från och med år 1919 höjts
till 4 kronor 20 öre för dag, Eva Lings utgifter för framtiden
komme att överstiga hennes nuvarande inkomster med över 700 kronor.
Någon inkomstökning hade, enligt vad förmyndaren vidare upplyser,
Eva Ling ej att emotse förr än år 1925, då räntan å hennes livränteböcker
komme att utbytas mot en bestämd livränta, vilket beräknades
öka ränteinkomsten med omkring 300 kronor.
Direktionen över gymnastiska centralinstitutet har i sin förenämnda
skrivelse framhållit den stora betydelse, som icke blott Per Henrik Ling
utan även hans son, professorn Hjalmar Ling genom sin oegennyttiga
verksamhet haft för vårt folk, och säger sig kunna till fullo vitsorda,
vad Silow därom anfört. Beträffande Hjalmar Lings familjeförhållanden
m. m. har direktionen anfört följande:
Efter professor Hjalmar Lings död år 1886 kunde hans efterlevande maka
och två döttrar, Karin och Eva Ling, genom träget arbete hålla nöden borta, men
sedan fru Ling år 1898 ådragit sig en svår sjukdom, som fordrade döttrarnas trägna
vård och år 1913 ändade hennes liv, insjuknade yngsta dottern Eva år 1901 av
överansträngning och måste år 1904 intagas på hospital, där hon fortfarande vårdas
såsom obotligt sjuk.
För att i någon mån lätta den äldsta dottern Karin Lings tunga börda hava
tid efter annan såväl de närmaste släktingarna samt enskilda inom gymnasternas
krets lämnat välvillig hjälp. Den svåra kristiden har emellertid medfört, att den
lilla inkomst, som Eva Ling haft. sammanlagt uppgående till något över 1,200
kronor, och vilken hittills nödtorftligen räckt till hospitalsavgiften och andra utgifter,
numera är otillräcklig och kräver årligen ett jämförelsevis ansenligt tillskott
för att möjliggöra fortsatt anstaltsvård.
Att på nytt vädja till den enskilda barmhärtigheten torde icke medföra ett
resultat, som säkerställde den sjukas vård för en längre följd av år framåt. Direktionen
anser enda möjligheten vara, att staten träder hjälpande emellan för att
hålla nöden borta från ättlingen till två om fosterlandet synnerligen förtjänta män.
I fråga om Eva Lings ekonomiska ställning gör direktionen följande
beräkning:
Hospitalsavgiften uppgår från och med år 1919 till 1,533 kronor. Hennes
personliga utgifter, som år 1916 uppgingo till 732 kronor, men som år 1918 inskränktes
till 347 kronor för att få utgifter och inkomster att gå ihop, torde även för framtiden
böra beräknas till minst 1916 års belopp.
Tablån över hennes inkomster och utgifter får således intill år 1925 följande
utseende, nämligen:
Inkomster:
Ränta från förmyndarkammaren ......................................
................. kronor
429: —
» å livränteböckerna .................................................
................. »
724: —
Pension från Strandbergska läkarinrättningen .................
................. »
100: —
kronor
1,253: —
Kungl. Majils proposition Nr 182.
5
Utgifter:
Avgifter för hospitalsvård ...............................
................................... kronor 1,533: —
Kläder, förmyndararvode in. m........................
.................................... » 7ö2: —
Summa kronor 2,265: —.
Utgifterna överstiga således inkomsterna med 1,008 kronor eller i runt tal
1,000 kronor.
Med erinran om att, såsom jag i det föregående omnämnt, Eva
Långs ränteinkomster komme att från och med år 1925 ökas med
300 kronor, hemställer direktionen slutligen, att ett årligt belopp av
högst 1,000 kronur måtte ställas till direktionens förfogande för att bereda
Eva Ling nödig anstaltsvård.
Ä O O
Over berörda framställning bär statskontoret den 6 juni 1919 avgivit
infordrat utlåtande, däri statskontoret anfört:
Yad direktionen över gymnastiska centralinstitutet i ärendet anfört synes
innebära skälig anledning att söka bereda åt den obotligt sinnessjuka Eva Ling ett
årligt understöd av statsmedel. Några för sådant ändamål redan nu tillgängliga
medel torde dock knappast stå till Kungl. Maj ts förfogande, utan lärer riksdagens
medverkan för beviljande av pension bliva erforderlig. Så högt pensionsbelopp som
det, direktionen föreslagit, eller 1,000 kronor, kan dock statskontoret icke förorda,
utan får statskontoret, med hänsyn till beloppet av de pensioner, som — i jämförelsevis
få fall — under senare tider av riksdagen beviljats åt ogifta, till myndig
ålder komna kvinnor, hemställa, det täcktes Kungl. Maj t föreslå riksdagen medgiva,
att till Eva Ling må, så länge hon förbliver ogift, från allmänna indragningsstaten
utgå en årlig pension av 500 kronor, räknat från och med år 1920.
Deu framställning, som sålunda kommit under Kungl. Maj ts prövning,
är, synes det mig, värd att beaktas. Visserligen har fröken Ling
ej någonsin haft anställning i statstjänst eller över huvud utövat någon
direkt verksamhet för det allmänna, men enligt min uppfattning föreligga
i detta fall så säregna förhållanden, att hon det oaktat bör
beredas understöd av allmänna medel. Jag höver helt visst ej erinra
om den betydelse, Per Henrik Lings livsverk haft för vårt folk. Till
detta sicter sig, kompletterande och utvecklande, hans son Hjalmar Lings
mångåriga och oegennyttiga arbete på gymnastikens område, ett arbete,
som dock ej förmått trygga åt hans efterlevande en i ekonomiskt avseende
ens något så när bekymmerfri ställning. Den tacksamhetsskuld,
vari hela vårt folk står till dessa båda män, samt de upplysningar, som
lämnats av majoren Silow och av gymnastiska centralinstitutets direktion
beträffande Hjalmar Lings och hans familjs levnadsförhållanden, synas
mig väl motivera ett inskridande från statens sida i detta fall. Jag vill
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 149 käft. (Nr 182.) 2
Departements
chefen.
6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.
därför tillstyrka direktionens hemställan om beredande av understöd åt
Eva Lång.
Vad beträffar storleken av ifrågavarande understöd har detsamma
av direktionen föreslagits till högst 1,000 kronor årligen, varvid direktionen
synes hava förutsatt, att anslaget skulle minskas, då Eva Lings
ränteinkomster komme att ökas. Statskontoret åter har föreslagit beviljandet
av en årlig pension å 500 kronor. Jag ansluter mig till det
av statskontoret framställda förslaget.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att Eva Henrika Ling må från och med år 1920
under sin återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten
ett årligt understöd av 500 kronor.
Vad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen gilla; och skulle proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Gösta Neuendorff.
STOCK Ii OLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1920.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.