Sök i Ratio Lex

Angående befrielse för kronofogden G. 0. Helmer att gälda visst honom ådömt belopp

1920-02-27 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:195, Angående befrielse för kronofogden G. 0. Helmer att gälda visst honom ådömt belopp

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

1

Nr 195.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående befrielse för

kronofogden G. 0. Helmer att gälda visst honom ådömt

belopp; given Stockholms slott den 27 februari 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

justitiedepartementsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed

föreslå riksdagen

att kronnfogden C. 0. Helmer må befrias från den honom jämlikt

Kungl. Maj:ts dom den 17 april 1919 åliggande skyldighet att till

Kungl. Maj:t och kronan utgiva tvåtusensjuhundrafyrtiofem kronor 88

öre jämte ränta; samt

att vid bifall härtill ifrågavarande belopp må ur räkenskaperna

avföras.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

Eliel Löfgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 161 höft. (Nr 195)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kunijl. Maj:ts proposition Nr 195.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inf allians

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 27 februari 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena HELLNER,

Statsråden: PetréN,

Nilson,

Löfgren,

friherre PALMSTIERNA,

Undén,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Departementschefen statsrådet Löfgren anmälde ärende angående

befrielse för kronofogden C. O. Helmer att gälda visst honom ådömt

belopp.

Därvid anförde föredraganden:

Den 24 juli 1912 avlämnades till Helmer i dennes egenskap av

kronofogde i Östbo härads fögderi i och för indrivning restlängd å

kommunalutskylder till Värnamo socken å 4,407 kronor 92 öre, vilka

utskylder förfallit till betalning den 1 juni samma år. Helmer uppdrog

omedelbart åt kronolänsmannen Ernst Essen-Möller att av de i restlängden

upptagna skattebelopp indriva 4,091 kronor 99 öre. Vid av

Helmer med anledning av Essen-Möllers natten mellan den 18 och

19 januari 1913 timade frånfälle verkställd inventering utröntes, att

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kung!. Mnj-.ts proposition Nr 195.

Essen-Möller tillgripit och förskingrat av honom å tjänstens vägnar

innehavda medel samt att bland de förskingrade medlen ingick utav de

i nämnda restläugd upptagna ett belopp av 2,745 kronor 88 öre. Den

19 juni 1913 avgav Helmer redovisning för restlängden och uppförde

därvid såsom kreditpost av Essen-Möller uppburna, ej redovisade 2,745

kronor 88 öre.

På framställning av socknen tillerkände Kungl. Magt den 1 oktober

1915 socknen ersättning av allmänna medel för det tillgripna och förskingrade

béloppet 2,745 kronor 88 öre samt förklarade sig vilja framdeles

bestämma, huruvida Kungl. Maj:t och kronan skulle söka att av

någon, vilken ersättningsskyldighet i ärendet kunde anses åligga, utfå

gottgörelse för ifrågavarande utgift.

Frågan, huruvida ansvarsskyldighet kunde anses åligga någon

gent emot kronan, föredrogs därefter inför Kungl. Maj:t den 31 december

1915, därvid Kungl. Maj:t fann gott anbefalla länsstyrelsen i Jönköpings

län att av vederbörande kronofogde söka åter vad sålunda av allmänna

medel tillerkänts socknen.

Av länsstyrelsen vederbörligen förordnat kronoombud instämde

därefter den 21 februari 1916 Helmer till Östbo häradsrätt med yrkande

att denne måtte förpliktas att till Kungl. Maj t och kronan utgiva det

belopp 2,745 kronor 88 öre, som enligt vad förut anförts av allmänna

medel utbetalts till socknen, jämte ränta därå från stämningsdagen till

dess betalning skedde.

Kronoombudet åberopade till stöd för sin talan dels 3 § i utsökningslagen,

dels § 9 i förordningen den 12 juli 1878 angående förändrade

föreskrifter om utmätning för krono- eller kommunalutskylder,

allmänna avgifter m. in., där skyldighet stadgas för kronofogde att avgiva

redovisning sist inom tre månader efter det handräckning blivit i

föreskriven ordning begärd, dels ock 4 § i lagen den It) juli 1899 om

ersättning av allmänna medel i vissa fall för skada, som orsakats av

ämbets- eller tjänsteman.

Helmer bestred, att någon skyldighet ålåge honom att till Kungl.

Maj:t och kronan gällda ifrågavarande belopp, samt anförde till stöd

för sitt bestridande i huvudsak följande. Helmer hade i början av

oktober 1912 anmodat Essen-Möller att till honom inkomma med redovisning

för det belopp han beordrats uttaga. Essen-Möller hade emellertid

svarat, att ordföranden i socknens kommunalnämnd medgivit

honom anstånd med redovisningen. Sedan på Helmers begäran denna

uppgifts riktighet styrkts genom ett till honom avlämnat, den 2 november

1912 dagtecknat medgivande av uppskov med redovisningen till den 1

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

januari 1913, hade Helmer ansett sig befriad från ansvaret för densamma.

Ordförandens åtgärd att med förbigående av Helmer direkt

till Essen-Möller, som icke hade någon redovisningsskyldighet gent

emot kommunen, medgiva uppskov måste nämligen enligt Helmers

åsikt ovillkorligen anses innebära, att ordföranden frånhänt sig anspråk

på redovisning av Helmer och åtnöjde sig med den redovisning, som

av Essen-Möller kunde erhållas för det belopp som* Helmer anmodat

Essen-Möller indriva. Det nämnda tillvägagångs-ättet — att ordföranden

i socknens kommunalnämnd beviljat Essen-Möller uppskov med redovisning

av indrivna kommunalutskylder utan att Helmer därom underrättats

— hade för övrigt varit vanligt inom Värnamo socken; i dylika

fall hade Essen-Möller alltid redovisat direkt till ordföranden i kommunalnämnden.

Till styrkande av sistberörda uppgift åberopade Helmer vissa

handlingar.

Häradsrätten yttrade i utslag den 1 maj 1916: Enär i målet vore

ostridigt, att, sedan den 24 juli 1912 till Helmer i och för indrivning

avlämnats restlängd å kommunalutskylder till Värnamo socken, vilka

förfallit till betalning den 1 juni samma år, Helmer förstnämnda dag

uppdragit åt Essen-Möller att av de i längden upptagna skattebelopp

indriva 4,091 kronor 99 öre, att Helmer den 2 november 1912 erhållit

bevis, att Essen-Möller av ordföranden i Värnamo sockens kommunalnämnd

fått anstånd med redovisning av restlängden till den 1 januari

1913, att vid av Helmer, i anledning av Essen-Möllers död natten

mellan den 18 och 19 januari 1913, verkställd inventering det befunnits,

att denne av de efter indrivning uppburna utskylderna förskingrat

2,745 kronor 88 öre, samt att Kung!. Maj:t och kronan på därom

gjord ansökan ersatt Värnamo kommun det sålunda förskingrade

beloppet; och enär Helmer i eu till kommunalnämndsordföranden den

19 juni 1913 avgiven redovisning icke på annat sätt redovisat ifrågavarande

belopp än att detta upptagits såsom av Essen-Möller förskingrat,

samt Helmer genom det Essen-Möller den 2 november 1912 beviljade

anstånd icke blivit fritagen från sin skyldighet att efter anståndstidens

utgång redovisa för det av Essen-Möller förskingrade beloppet, alltså

och då vad Helmer i övrigt invänt icke förtjänade avseende, prövade

häradsrätten lagligt förplikta Helmer att till Kungl. Maj:t och kronan

emot kvitto genast utgiva omstämda beloppet, 2,745 kronor 88 öre,

jämte fem procents ränta därå från stämningsdagen, den 21 februari

1916, till dess betalning skedde.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

Hovrätten, varest Helmer efter vad sökte ändring, fann i dom den

15 juni 1917 ej skäl göra ändring i häradsrättens utslag.

Helmer fullföljde sin talan hos Kungl. Maj:t. Därvid yrkade

Helmer, att, därest Kungl. Maj:t icke skulle pröva rättvist att upphäva

underdomstolarnas beslut, Helmer dock måtte av nåd befrias från utgivande

av det utdömda beloppet.

I dom den 17 april 1919 prövade Kungl. Maj:t i högsta domstolen

rättvist fastställa hovrättens dom. I anledning av den utav

Helmer alternativt framställda anhållan att av nåd varda befriad från

utgivandet av det utdömda beloppet beslöt högsta domstolen, att handlingarna.

i målet skulle överlämnas till justitiedepartementet.

Över denna ansökan hava därefter justitiekanslersämbetet och

statskontoret avgivit infordrade utlåtanden. I sitt utlåtande yttrar justitiekanslersämbetet

:

Enär Helmer icke förfarit felaktigt, när han, på sätt som skett, åt EssenMöller

uppdragit indrivningen av ifrågavarande å restlängd uppförda kommunalutskylder,

samt det belopp, för vilket Helmer ådömts ansvarsskyldighet, enligt vad utredningen

otvetydigt gåve vid handen, blivit förskingrat av Essen-Möller,

funne justitiekanslersämbetet sig icke böra avstyrka, att Kungl. Maj:t vidtoge

åtgärder för efterskänkande av kronans rätt i fråga om samma belopp, vilket enligt

ett av vederbörande domare i Östbo härad den 30 september 1915 avgivet intyg

Helmer i sin ordning icke torde i någon mån kunna göra gällande i Essen-Möllers

numera avslutade konkurs.

Justitiekanslersämbetet tilläte sig framhålla, att de omständigheter, som i

förevarande fall talade för bifall till ansökningen, torde få anses vara icke mindre

vägande än de, som i propositionen nr 222 till 1918 års lagtima riksdag gjordes

gällande till befrielse för där namngiven tjänsteman att gälda visst honom till utgivande

ådömt ersättningsbelopp.

Statskontoret instämmer i vad justitiekanslersämbetet i ärendet

yttrat, och förklarar sig således icke hava något att erinra mot att

framställning göres till riksdagen därom, att sökanden blir befriad från

den honom åliggande skyldighet att till statsverket utgiva 2,745 kronor

88 öre jämte ränta samt att ifrågavarande belopp får ur räkenskaperna

avföras.

På grund av omständigheterna i ärendet linner även jag, i likhet

med justitiekanslersämbetet och statskontoret, det överensstämmande

med billighet att Helmer befrias från den skuld, varför han enligt Kungl.

Maj:ts förutnämnda dom häftar till Kungl Maj:t och kronan. Helmer

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 161 käft. (Nr 195). 2

Justitiekans
lersämbetet.

Statskontoret

Departements

chef er.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition AV 195.

var ju i sin fulla rätt,, då han uppdrog åt Essen-Möller att indriva

ifrågavarande kommunalutskylder och dessa hava därefter ostridigt blivit

av Essen-Möller förskingrade. Helmers förfarande att i stället för redovisning

inom behörig tid låta sig åtnöjas med en skriftlig förklaring

av ordföranden i vederbörande kommunalnämnd att han medgåve EssenMöller

anstånd med utskyldernas redovisning torde, i anledning av vad

upplysts om det sedvardiga tillvägagångssättet i föregående liknande fall,

knappast kunna rubriceras såsom ett åsidosättande från hans sida av

nödig aktsamhet, även om han därigenom icke blivit befriad från det

juridiska ausvaret för det förskingrade beloppet.

Jag tillåter mig alltså hemställa att Eders Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen,

att kronofogden C. O. Helmer må befrias från den honom jämlikt

Kungl. Maj:ts dom den 17 april 1919 åliggande skyldighet att till

Kungl. Maj:t och kronan utgiva tvåtusensjuhundrafyrtiofem kronor 88

öre jämte ränta; samt

att, vid bifall härtill, ifrågavarande belopp må ur räkenskaperna

avföras.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Adil Wifvesson.

STOCKHOLM, ISAAC MARCITS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1920.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1920:142 Skrivelse till Konung en i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående befrielse för kronofogden a1 i texten
  2. SU 1920:56 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för kronofogden C. 0. Helmer att gälda visst honom ådämt belopp. s. 18 i texten