Sök i Ratio Lex

Angående viss garanti åt de svenska sockerfabriksaktiebolagen

1920-03-05 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:198, Angående viss garanti åt de svenska sockerfabriksaktiebolagen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 198.

1

Nr 198.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående viss garanti åt

de svenska sockerfabriksaktiebolagen; given Stockholms,

slott den 5 mars 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

medgiva,

att — under förutsättning att svenska sockerfabriksaktiebolaget

och mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag förbinda sig att till odlare

av sockerbetor för deras räkning under år 1920 utbetala ersättning i

huvudsaklig överensstämmelse med av chefen för jordbruksdepartementet

i statsrådsprotokollet förordade grunder — staten må gent emot bemälda

bolag ikläda sig garanti för sådana av Kungl. Maj:t godkända

kostnader för inköp av 1920 års betskörd och dennas förädling, som

icke täckas av härför av vederbörande bolag på förhand mot redovisningsskyldighet

uppburna medel och som icke heller kunna uttagas vid det

framställda sockrets försäljning.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand■ 161 käft. (Nr 198.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

1917 års

beslut.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5

mars 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdéN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellnkr,

Statsråden: Petersson,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna.

Undén,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Petersson anförde:

I proposition nr 45 den 6 februari 1917 föreslog Kungl. Maj:t

riksdagen att — under förutsättning att svenska sockerfabriksaktiebolaget

och mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag förbunde sig att

till odlare av sockerbetor för deras räkning under år 1917 utbetala ersättning

i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som av dåvarande

chefen för jordbruksdepartementet förordats i det vid propositionen

fogade utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden —

antaga ett propositionen bilagt förslag till kungörelse angående viss

nedsättning av sockerskatten.

Det bör erinras, att för såväl importerat som inom landet tillverkat

socker skall vid sockrets utlämnande till fritt bruk erläggas särskild

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kung!. Maj:ts ''proposition Nr 198.

skatt, vilken enligt förordningen den 15 december 1914 (nr 416) utgick

med 16 öre för kilogram. För det socker, som tillverkades vid de redan

anlagda råsockerfabrikerna i Östergötland och Västergötland samt på

Öland och utlämnades till fritt bruk antingen omedelbart från samma

fabriker eller från raffinaderiet i Lidköping efter där verkställd raffinering,

utgick dock skatten med endast 12 öre för kilogram. Matsirap

och melass av vanliga typer draga icke sockerskatt.

I skrivelse nr 27 den 3 mars 1917 anmälde riksdagen, att riksdagen

— under förutsättning att svenska sockerfabriksaktiebolaget och mellersta

Sveriges sockerfabriksaktiebolag förbunde sig att, utöver gällande kontraktpris

jämte odlingsbidrag av 40 kronor per odlad hektar, till odlare

av sockerbetor för deras räkning under år 1917 utbetala ersättning med

60 öre per deciton betor, samt att av sålunda utfäst högre ersättning

åt betodlarna ingen ökning av då gällande maximipris å socker måtte

föranledas — antagit författning angående viss nedsättning av sockerskatten

av innehåll, att från dag, som Kungl. Maj:t bestämde, till och

med den 31 oktober 1917 skatt skulle erläggas med 10 */s öre för kilogram,

dock att för socker från de mellansvenska ovan nämnda fabrikerna

skatten skulle under samma tid utgå med 4 V3 öre för kilogram.

Kungörelse angående nedsättning av sockerskatten i överensstämmelse

med riksdagens beslut utfärdades den 3 mars 1917 (nr 66).

Sedan från de bägge sockerfabriksaktiebolagen framställningar inkommit

med begäran, att ersättning måtte beredas dem för den höjning

i tillverkningskostnader, som vore att förutse vid avarbetandet av 1917

års sockerbetsskörd, tillkallades den 30 oktober 1917 särskilda sakkunniga

för att verkställa utredning och avgiva förslag angående skäligt

pris å socker jämte eventuellt andra produkter vid sockertillverkningen

under konsumtionsåret 1917—1918 samt till erforderliga åtgärder från

statens sida för främjande av den inhemska sockerproduktionen för konsumtionsåret

1918—1919 ävensom vad med dessa frågor ägde sammanhang.

Dessa sakkunniga företogo omedelbart till behandling frågan angående

den ökning av priset å socker och sirap, som motsvarade de

ökade kostnaderna för förädling av 1917 års vitbetsskörd, samt hemställde

i P. M. den 14 november 1917 om vissa förändringar i då gällande

maximipris å socker och sirap.

Genom förordning den 23 november 1917 fastställde Kungl. Maj: t

1918 års

beslut.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 198.

maximipris å socker och sirap i enlighet med vad de sakkunniga sålunda

föreslagit.

Efter det de sakkunniga verkställt åtskilliga undersökningar för

beräknande av kostnaderna för odling av sockerbetor år 1918, fann jag

mig böra tillstyrka, att statens åtgärder för sockerbetsodlingens främjande

sagda år måtte grundas på att priset å sockerbetor med en sockerhalt

av 16 procent skulle utgå vid så kallad höstleverans med 5 kronor 10

öre för deciton och vid så kallad vinterleverans med 5 kronor 40 öre

för deciton. För varje överskjutande tiondels procent sockerhalt skulle

erläggas ett tilläggspris av 2 öre för deciton.

De sakkunniga beräknade i P. M. den 2 februari 1918, att vid

dessa pris och med vanligt förhållande mellan höst- och vinterleveranser

samt med den vanliga sockerhalten av 16.5 procent hos betan genomsnittspriset

skulle komma att uppgå till i runt tal 5 kronor 30 öre per

100 kilogram betor. Det beräknades vidare, att härigenom skulle i

jämförelse med år 1917 uppstå en merkostnad för svenska sockerfabriksaktiebolaget

av 24,650,000 kronor och för det mellansvenska bolaget av

1,275,000 kronor eller tillhopa i runt tal 26,000,000 kronor.

För beredande av tillgång för gottgörande av denna merkostnad

föreslogo de sakkunniga, att lösenavgiften för socker till industriellt

behov, restauranger m. m. skulle höjas från och med den 1 mars 1918,

att för ändamålet jämväl skulle tagas i anspråk överskott å dessförinnan

influtna lösenavgifter, att sockerskatten måtte under tiden 1 mars—31

oktober 1918 nedsättas med 10 öre för kilogram socker, som utlämnades

till förbrukning, samt att maximiprisen måtte från den 1 mars 1918

höjas å bitsocker med 25 öre, å övriga sockersorter med 10 öre och å

sirap med 6 öre, allt för kilogram. De sålunda föreslagna åtgärderna

beräknades inbringa intill den 31 oktober 1918 23,300,000 kronor. Vad

som därutöver erfordrades till täckande av de kostnader, som de stegrade

betpriserna under år 1918 skulle medföra för bolagen, ansågo de sakkunniga

utan allt för stora olägenheter böra kunna uttagas under konsumtionsåret

1918—1919.

I P. M. den 19 februari 1918 töreslog därefter de sakkunnigas

majoritet, att svenska sockerfabriksaktiebolaget måtte i avvaktan på vissa

utredningar få tillsvidare beräkna ett vinstbelopp av högst 6,750,000

kronor mot redovisningsskyldighet och att för de härav föranledda

ökade utgifterna maximiprisen måtte ytterligare höjas, nämligen för

bitsocker till 27 öre, för annat socker till 12 öre och för sirap till

7 öre.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198. 5

Den 22 februari 1918 aumälde jag detta ärende för Kungl. Maj:t.

Jag yttrade därvid, att det syntes liksom året förut böra tillkomma

staten att bereda bolagen ersättning för det ökade betpris, de borde tillförbindas

att betala, och att jag icke hade något att erinra mot de sakkunnigas

beräkning av den härav föranledda totala merkostnaden för

bägge bolagen till sammanlagt 26 miljoner kronor, med tillägg av visst

belopp på grund av de sakkunnigas P. M. den 19 februari 1918. I

avseende å de föreslagna sätten för beredande av de behövliga medlen

hade jag mot de sakkunnigas förslag ej annat att erinra, än att inaximipriset

å bitsocker ej borde höjas med mer än 17 öre. Jag anförde

vidare:

»Genom de sålunda föreslagna åtgärderna kan beräknas intill utgången av

oktober månad 1918 tillgodokomma bolagen följande belopp, varvid kvantiteterna

socker och sirap upptagas enligt de sakkunnigas beräkningar:

Av lösenavgift för socker till industri och restauranger................ kronor 6,100,000

Sänkning av sockerskatten ................................................................. » 7,350,000

Förhöjning med 17 öre per kilogram av maximipriset å bitsocker;

för 14,700,000 kilogram ................................................................ » 2,499,000

Förhöjning med 12 öre per kilogram av maximipriset å annat

socker än bitsocker; för 58,800,000 kilogram............................ » 7,056,000

Förhöjning med 7 öre per kilogram av maximipriset å sirap; för

5,000,000 kilogram ....................................................................... » 350,000

Summa kronor 23,355,000.

I likhet med de sakkunniga anser jag återstoden av det erforderliga ersättningsbeloppet

till bolagen böra uttagas under nästkommande komsumtionsår.»

I proposition nr 103 föreslog Kungl. Maj:t i enlighet härmed

riksdagen att — under förutsättning att svenska sockerfabriksaktiebolaget

och mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag förbunde sig

att till odlare av sockerbetor för deras räkning under år 1918 utbetala

ersättning i huvudsaklig överensstämmelse med av mig förordade grunder

— antaga propositionen bilagt förslag till kungörelse angående viss

nedsättning av sockerskatten, innehållande att skatten skulle från och

med den dag under år 1918 Kungl. Maj:t bestämde till och med den

31 oktober samma år utgå med 6 öre för kilogram, dock att för det

socker, som tillverkades vid de redan anlagda råsockerfäbrikerna i Östergötland

och Västergötland samt på Öland och utlämnades till fritt bruk

antingen omedelbart från samma fabriker eller från raffinaderiet i Lidköping

efter där verkställd raffinering, skatten under omförmälda tid

skulle utgå med 2 öre för varje kilogram.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

1919 års

beslut.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 198.

I skrivelse nr 77 anmälde riksdagen, att denna proposition blivit av

riksdagen bifallen.

Därefter utfärdades den 22 mars 1918 ny förordning angående

maximipris å socker och sirap (nr 158) samt kungörelse angående viss

nedsättning av sockerskatten (nr 159).

Jämväl för utredning angående behövliga åtgärder från statens

sida i fråga om skäligt pris å socker under konsumtionsåret 1918—1919

och för främjande av den inhemska sockerproduktionen för konsumtionsåret

1919—1920 tillkallades sakkunniga.

I P. M. den 21 december 1918 meddelade dessa sakkunniga, att

de upptagit till granskning till dem överlämnade kalkyler över svenska

sockerfabriksaktiebolagets utgifter och inkomster under räkenskapsåret

1918—1919 men ännu icke kunnat bilda sig en slutgiltig uppfattning

om storleken av det sockerpris, som borde fastställas för att täcka bolagets

utgifter under det då löpande konsumtionsåret samt merkostnaderna

för 1919 års betodling, ävensom angående de övriga anordningar,

som borde vidtagas i samma syfte. Då emellertid dessa ökade kostnader

syntes böra huvudsakligen uttagas genom förhöjt sockerpris redan

under det då påbörjade konsumtionsåret samt kostnaderna borde fördelas

på så lång tidsperiod som möjligt, föreslogo de ökade maximipris att

gälla redan från och med den 1 januari 1919.

Den 31 december 1918 anmälde jag detta ärende och förklarade

mig dela de sakkunnigas uppfattning, att eu förhöjning av sockerpriset

vore ofrånkomlig och borde träda i tillämpning omedelbart. Då emellertid

beräkningarna rörande merkostnaderna icke vore slutförda och då

det kunde sättas i fråga, huruvida icke medel till täckande av dessa

merkostnader borde beredas även annorledes än genom sockerprisets

höjning, ansåg jag denna höjning böra för det dåvarande göras avsevärt

mindre än de sakkunniga föreslagit. Kungi. Maj:t godkände denna uppfattning

och förordning angående höjda maximipris å socker och sirap

utfärdades samma dag (nr 1033).

På grundvalen av utredningar genom de sakkunniga upptogos

därefter förhandlingar med representanter för betodlarna angående betpriset

för 1919 års skörd, varvid jag den 21 januari 1919 förklarade

mig villig att tillstyrka erforderliga åtgärder från statens sida för att

betodlarna måtte tillförsäkras ett pris av 7 kronor 50 öre vid höstleverans

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kung1. Maj:ts proposition Nr 198.

och 8 kronor vid vinterleVerans för betor med 16 procents sockerhalt.

Betodlarnas representanter förklarade sig däremot icke kunna godkänna

dessa pris.

Beträffande den ersättning, som borde beredas sockerbolagen för

täckande av dels den återstod av merkostnaderna för konsumtionsåret

1918 —1919, vilken icke ersatts genom de i propositionen nr 103 vid

1918 års riksdag angivna åtgärder, dels ock merkostnaderna för 1919

års betskörd, yttrade sig de sakkunniga i en P. M. den 31 januari 1919.

De åberopade därvid en vidlyftig skriftväxling med svenska sockerfabriksaktiebolaget,

vilken utmynnat i en av bolaget avgiven konfidentiell

kalkyl över bolagets inkomster och utgifter för tiden 1 november 1918

—31 oktober 1919. De sakkunniga lade denna kalkyl till grund försina

beräkningar och uppgjorde efter granskning av densamma en i

propositionen nr 88 vid 1919 års lagtima riksdag intagen tablå över

bolagets beräknade utgifter och inkomster under konsumtionsåret den

1 november 1918—31 oktober 1919. I förenämnda P. M. lämnade de

sakkunniga en närmare motivering av denna tablå. Jag vill här endast

erinra, att merkostnaderna för inköp av 1919 års betskörd och för dennas

förädling av de sakkunniga beräknades sålunda:

Vid svenska sockerfabriksaktiebolaget ................................ kr. 32,400,000

Vid mellersta Sveriges sockerfabriksaktieboläg .............. » 3,400,000

Summa kr. 35,800,000

Till berörda merkostnaders täckande beräknades följande belopp

bliva tillgängliga:

Överpris vid försäljning av socker till 1 november 1919:

Vid svenska sockerfabriksaktiebolaget... kr. 27,500,000

Vid mellersta Sveriges soc-kerfabriks
aktiebolag.

.................................................. »__1,000,000 ]ir. 28,500,000

Lösenavgifter......................«......................................................... » 3,800,000

Skattelindring 7*—3Vio 1919 ................................................... » 3,500,000

Summa kr. 35,800,000.

Jämte det de sakkunniga hemställde, att åtgärder måtte vidtagas

i syfte att dittills utgående lösenavgifter för s. k. industri- och restaurangsocker

även måtte upptagas för tiden från och med den 1 mars 1919

till samma datum 1920 samt att skatten för inom riket tillverkat socker

mellan den 1 april och 31 oktober 1919 måtte nedsättas med 5 öre per

kilogram, hemställde de tillika, att staten gentemot svenska sockerfabriks
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

aktiebolaget måtte ikläda sig garanti för sådana av Kungl. Maj:t godkända

kostnader för inköp av 1919 års betskörd och dennas förädling, som

möjligen icke täcktes av härför av bolaget på förhand mot redovisningsskyldighet

uppburna medel och av den skattelindring, som riksdagen

kunde komma att besluta, och som icke heller kunde uttagas vid det

framställda sockrets försäljning.

Beträffande mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag gjorde de

sakkunniga i särskild P. M. den 31 januari 1919, jämväl intagen i förenämnda

proposition nr 88, en beräkning samt tillstyrkte, att staten

även gent emot detta bolag måtte ikläda sig motsvarande garanti.

Den 14 februari 1919 anmälde jag dessa ärenden. Jag uttalade

därvid, att jag fann omständigheterna vara sådana, att statsmakterna

icke kunde undgå att vidtaga åtgärder för att åtminstone det oundgängligaste

behovet av socker bleve tryggat även för konsumtionsåret

1919—1920 genom produktion inom landet. I avseende å det betpris,

som härvid borde tagas till utgångspunkt, vidhöll jag förenämnda vid

överläggningarna med betodlarnas representanter av mig godtagna pris.

I övrigt ansåg jag mig böra utgå från att vissa av de sakkunniga föreslagna,

i förenämnda proposition nr 88 intagna villkor för betodling år

1919 bleve gällande, allenast med uteslutande av en föreslagen bestämmelse

om förhöjning av betbriset vid visst pris å potatis. Jag yttrade

därefter följande:

»Det kan emellertid icke förutsättas, att sockerindustrien kan befinnas villig

att avsluta kontrakt om betodling på dessa villkor, därest icke staten lämnar någon

säkerhet för att industriens kostnader bliva på den ena eller andra vägen täckta.

Det kunde då ligga nära till hands att ifrågasätta, att detta skulle ske

exempelvis genom att prisbildningen frigavs och samtidigt genom andra åtgärder

den svenska sockerindustrien bereddes ett skydd, så lämpligt anpassat som möjligt

efter såväl produktionens som konsumtionens intressen.

Sådana åtgärder förutsätta emellertid en viss stadga i handelsomsättningen

och prisbildningen inom och utom landet. 1 dessa avseenden äro förhållandena av

många anledningar ännu i hög grad svävande och framtiden svår att bedöma.

Avvecklandet av de anordningar, som staten under kristiden måst vidtaga för

konsumtionens tillgodoseende bland annat genom understödjande på olika sätt av

den inhemska produktionen av livsmedel, måste ske med största försiktighet. Vid

denna avveckling uppstå åtskilliga svårlösta spörsmål, vilka böra skärskådas i

sammanhang med varandra, så att icke större slitningar och ojämnheter uppstå än

som äro oundvikliga.

Jag finner mig därför böra förorda, att den säkerhet, som må lämnas sockerindustrien,

nu liksom under de senaste åren beredes genom särskilda, av'' de förhandenvarande

förhållandena betingade anordningar.

Yad beträffar de åtgärder, de sakkunniga nu förordat för att bereda sockerindustrien

den erforderliga kostnadsersättningen, vill jag framhålla, att desamma

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

så till vida närmare överensstämma med de förhållanden, som voro rådande före

kristiden, att den vida övervägande delen av ersättningen nu beräknas skola utgå

genom de höjda maximiprisen från 1919 års början.

I allt väsentligt finner jag mig kunna ansluta mig till vad de sakkunniga

sålunda föreslagit. Då emellertid förhållandena kunna medföra, att de sockerbetspris

jag nu förordat komma att ställa sig så fördelaktiga för betodlarna, att de framkalla

en starkt utvidgad sockerbetsodling, väsentligt överstigande vad som kräves

för det oundgängligaste behovets tillgodoseende — vartill, såsom jag ovan anfört,

jag anser statens åtgärder nu böra inskränka sig — finner jag det nödvändigt, att

statens ansvarighet på visst sätt begränsas. Jag anser detta böra ske därigenom

att, vad svenska sockerfabriksaktiebolagets betodling beträffar, statens utfästelse

icke må gälla större betareal än 32,000 hektar, vilket är något över 10 procent

mer än 1918 års areal.--— För det mellansvenska bolagets del synes någon

begränsning av betarealen ej vara erforderlig. Från bolagens sida möter, enligt

vad jag inhämtat, icke någon betänklighet att avsluta kontrakt med betodlarna på

de av mig nu angivna villkor under förutsättning att ersättning i enlighet med de sakkunnigas

förslag beredes bolagen för merkostnaderna för betornas inköp och förädling.

I fråga om dessa merkostnader hava de sakkunnigas beräkningar lett till ett

sammanlagt belopp för bägge bolagen av 35,800,000 kronor. Av detta belopp komma

på det stora bolaget 32,400,000 kronor. Denna summa angives såsom dels merkostnad

för inköp av 1919 års betskörd i jämförelse med 1918 års priser, dels ock

ett belopp, vilket blivit förslagsvis beräknat med hänsyn till den garanti, vilken

bolaget ansett sig behöva för att med full trygghet kunna förbinda sig att under

nuvarande förhållanden avsluta kontrakt om inköp av 1919 års betskörd till de

höga betprisen. Det bör härvid bemärkas, att i merkostnaden icke liksom i fjol

ingår något särskilt belopp för prisökningen för betinköp i jämförelse med tiden

före år 1918, utan har denna prisökning ansetts gottgjord dels genom att de år

1918 gällande sockerprisen icke sänkas — de hava ju tvärtom med hänsyn till

1919 års högre betpris blivit höjda — dels ock genom sagda garanti.

Med hänsyn till de nu särdeles ovissa förhållandena och med fästat avseende

vid att bolagets vinstmöjligheter under kristiden begränsats genom statens kontroll,

anser jag den av de sakkunniga föreslagna formen av viss garanti vara lämplig.

De merkostnader, som genom denna garanti skola ersättas, böra beräknas i jämförelse

med den av de sakkunniga i deras P. M. den 31 januari 1919 framlagda,

här ovan återgivna tablån och skola godkännas av Kungl. Maj:t jämväl i fråga om

avskrivningar, avsättningar och vinstutdelning för den tid garantin omfattar.

Ovanberörda belopp av 32,400,000 kronor har av de sakkunniga beräknats

på följande sätt. För en till 952,000 ton uppskattad betskörd kunde inköpskostnaden

enligt bolagets beräkning men efter 50 öres prisreduktion upptagas till

23,800,000 kronor. Då emellertid de sakkunniga ansåge skörden böra beräknas 10

procent lägre än bolaget angivit, eller sålunda till omkring 857,000 ton, borde

inköpssumman beräknas sänkt med en tiondel eller till .................... kr. 21,420,000.

Av samma anledning borde garantivärdet, av bolaget upptaget till

12,200,000 kronor, sänkas med en tiondel eller till................... » 10,980,000

Summa kr. 32,400,000.

För det mellansvenska bolaget hava de sakkunniga upptagit merinköpskostnaden

för 1919 års hetskörd i jämförelse med år 1918 med tillägg av värdet av

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 16 i käft. (År 198.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

den även för detta bolag föreslagna garantin till samma belopp 3,400,000 kronor,

vartill bolagets av de sakkunniga granskade och godkända merkostnader för tillverkningsåret

1918—1919 uppgå i jämförelse med förhållandena före kriget. Häremot

har jag ej något att invända.

Inalles böra sålunda de kostnader, för vilkas ersättande medel böra beredas,

upptagas till 35,800,000 kronor.

För beredande av den beräknade ersättningen åt bolagen hava de sakkunniga

främst hänvisat till de överpris, som erhållas vid försäljning av socker, och beräknat,

att härigenom skulle inflyta för tiden intill den 1 november 1919 för bägge bolagen

28,500,000 kronor. Redan detta belopp bör tillfullo täcka merkostnaden för själva

betinköpen och lämna överskott. De hava vidare förordat, att jämväl efter den 1

mars 1919 lösenavgift med nuvarande belopp bör upptagas för godkända rekvisitioner

av socker för industriers och restaurangers behov. De medel, som härigenom

inflyta, beräkna de för tiden intill den 1 november 1919 till 3,800,000 kronor.

Slutligen hava de sakkunniga förordat, att accisen måtte från och med den 1 april

till och med den 31 oktober 1919 sänkas med 5 öre, varigenom beräknas erhållas

det enligt deras kalkyl ytterligare behövliga boloppet av 3,500,000 kronor.

Jag vill framhålla, att det icke låter sig nu förutsäga, i vad mån den garanti

staten skulle lämna, kommer att medföra befogade ersättningskrav från bolagens

sida. På denna fråga spelar nämligen in en mängd omständigheter, som icke nu

kunna bedömas. Då redan genom prisen å sockerprodukterna mer än full ersättning

för de ökade inköpskostnaderna för 1919 års betskörd beredes bolagen, kan

det därför inträffa, att bolagen i förväg uppbära större belopp än de vid en slutlig

avräkning må finnas berättigade till. Jag vill med anledning härav framhålla, att

de av bolagen såsom överpris och minskad sockerskatt i förskott uppburna medlen

skola jämte därå löpande ränta av bolagen fonderas mot framtida redovisningsskyldighet.

Vad förberörda, av lösenavgifter inflytande belopp beträffar, utbetalas

de icke till bolagen, förrän avräkning skett.

Den föreslagna sänkningen i sockerskatten synes mig böra nu vidtagas.

För åstadkommande av de behövliga medlen erfordras jämväl, att de nuvarande

maximiprisen å socker tills vidare bibehållas. — — —.

Förslaget om fortsatt upptagande av förenämnda lösenavgift biträder jag.--.

Då frågan om omförmälda garanti torde böra underställas riksdagen, hemställer

jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen medgiva,

att — under förutsättning att svenska sockerfabriksaktiebolaget och mellersta

Sveriges sockerfabriksaktiebolag förbinda sig att till odlare av sockerbetor för deras

räkning under år 1919 utbetala ersättning i huvudsaklig överensstämmelse med av

mig nu förordade grunder — staten må gent emot bemälda bolag ikläda sig garanti

för sådana av Kungl. Maj:t godkända kostnader för inköp av 1919 års betskörd

och dennas förädling, som möjligen icke täckas av härför av vederbörande bolag

på förhand mot redovisningsskyldighet uppburna medel, däri inbegripen den särskilda

skattelindring för tiden intill den 1 november 1919, som riksdagen må komma att

besluta, och som icke heller kunna uttagas vid det framställda sockrets försäljning.»

I enlighet härmed avläts proposition, nr 88, och blev denna av

riksdagen bifallen.

Riksdagen biföll även en särskilt avlåten proposition, nr 90, an
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ls proposition Nr 198.

gående nedsättning av sockerskatten med 5 öre från och med den dagunder

år 1919 Kungl. Maj:t bestämde till och med den 31 oktober

samma år. Kungörelse härom utfärdades den 14 mars 1919 (nr 100)

att tillämpas från och med den 1 april 1919.

Det bör här även erinras, att Kungl. Maj:t den 16 maj 1919 till

riksdagen avlät proposition angående införselmonopol å socker (nr 405).

Anledningen härtill var att, när den med stöd av förfoganderättslagen

anordnade statliga regleringen av sockerkonsumtionen komme att upphöra

och försäljning av importerat socker kunde fritt ske, det vore alt

befara, att, därest det importerade sockret då kunde säljas i Sverige

till billigare pris än det inhemska måste betinga, stor förlust skulle

åsamkas statsverket till följd av statsgarantin till sockerbolageu. Det

framstod på grund härav som en av nödig försiktighet förestavad åtgärd,

att staten ägde i sin hand ett medel att under dylika förhållanden

reglera importen av och därmed ock de inhemska prisen å socker.

Riksdagen lämnade det i propositionen begärda bemyndigandet för Kungl.

Maj:t att, därest förhållandena så påkallade, för tiden till och med den

31 oktober 1920 föreskriva, att införsel till riket icke finge äga rum av

annan än staten eller den eller dem, åt vilken eller vilka Kungl. Maj:t

överläte sådan rätt.

Den 16 juli 1919 utfärdades förordning om dylikt införselmonopol

(nr 435) att gälla tillsvidare till och med den 31 oktober 1920. Samma

dag utfärdades även kungörelse om upphävande av sockerregleringen

från och med den 1 augusti 1919 (nr 434).

Den 26 juli 1919 träffades avtal med svenska sockerfabriksaktiebolaget

angående utövande av importmonopolet. I detta avtal bestämmes,

att fråga om import av socker skall underställas Kungl. Maj:ts

prövning samt att staten ikläder sig garanti för sådana av Kungl. Maj:t

godkända kostnader för av bolaget på Kungl. Maj:ts anmodan verkställd

import och förädling av utländskt socker, som icke kunna uttagas vid

sockrets försäljning. Därefter har Kungl. Maj:t den 31 oktober 1919

uppdragit åt sagda bolag att under i kontraktet angivna villkor gå i

författning om inköp av 25,000 ton råsocker från Kuba. Detta importsocker

ställer sig i Sverige avsevärt dyrare än det inhemska.

Den 12 januari 1920 anmälde t. f. chefen för jordbruksdepartementet

behovet av tillkallande av nya sockersakkunniga. Redan för

Import
monopol.

Utredningar

av nya takknnniga

m. m.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungi. Mapts proposition Nr 198.

granskning av vissa av svenska sockerfabriksaktiebolaget ingivna

värderingshandlingar vore detta behövligt. Det vore emellertid även

av nöden för utredandet av vissa övriga förhållanden, som sammanhängde

dels med förberörda, av staten år 1919 åtagna garanti

för vissa eventuella kostnader för sockerfabriksaktiebolagen dels ock

med statens förenämnda utfästelse beträffande importerat socker. Det

syntes jämväl önskvärt, att tillfälle bereddes att, i den mån så kunde

befinnas erforderligt, samråda med och inhämta utredning från på

detta område sakkunniga personer såväl angående frågan, huruvida

några åtgärder från statens sida beträffande sockerbetsodlingen och prisen

å socker m. m. behövde eller lämpligen borde fortfarande vidtagas,

som ock i andra spörsmål rörande sockerfrågan.

Kungl. Maj:t biföll t. f. departementschefens hemställan och med

anledning härav tillkallades såsom sakkunniga samma personer som

förut, nämligen professorn N. Hansson, ledamöterna av riksdagens andra

kammare E. P. W. Röing, O. Nilsson i Tånga och A. W. T, von

Sneidern, juris doktorn J. C. Lembke, direktören K. Eriksson och landstingsmannen

P. Stenson i Flenninge.

I P. M. den 27 januari 1920 yttrade sig de sakkunniga angående

vissa av de till dem hänskjutna spörsmålen.

I en konfidentiell skrivelse hade svenska sockerfabriksaktiebolaget

ifrågasatt upphävande av maximiprisen å socker och sirap. De sakkunniga

avstyrkte nu av närmare angivna skäl dylikt upphävande, utom

beträffande sirap.

Efter en granskning av kalkyler, som av svenska sockerfabriksaktiebolaget

framlagts rörande dess beräknade utgifter och inkomster

för konsumtionsåret 1 november 1919 — 31 oktober 1920, uttalade de

sakkunniga, att vid en råsockerimport, som begränsades till redan medgivna

25,000 ton, skulle försäljningsprisen å socker icke behöva höjas

utöver nu gällande belopp. Én ytterligare import för pris, som betydligt

överstege det inhemska, komme däremot att nödvändiggöra en

höjning av prisen för återstoden av konsumtionsåret. Försiktigheten

bjöde emellertid att icke avvisa tanken på att även under nästa konsumtionsår

genom åtgärder från statens sida möjliggöra ett fortsatt inflytande

på prisbildningen å socker inom landet. Under dessa omständigheter

ansåge de sakkunniga sockerpriset böra genast sättas något högre än

eljest vore behövligt, varigenom statsverket skulle tillgodoföras ett överskott

å sockerförsäljningen, som kunde reserveras för det angivna syftet.

Priset borde därför från och med den 1 februari 1920 höjas för krossad

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungi. Majits ■proposition Nr 198.

melis med 25 öre per kilogram och för övriga sockersorter i förhållande

därtill, dock med vissa smärre av de sakkunniga angivna jämkningar.

Minuthandlarnas ersättning syntes böra höjas till 12 öre per kilogram.

Därjämte föreslogs, att bitsockrets pris skulle höjas med ytterligare 3

öre per kilogram, mot det att priset å bitsockerlådor sänktes till 50 öre

per styck.

Slutligen upptogo de sakkunniga till prövning frågan om återinförande

av sockerransonering och uttalade sitt bestämda avrådande

från en sådan åtgärd.

T. f. departementschefen anslöt sig vid ärendets föredragning den

30 januari 1920 till vad de sakkunniga sålunda anfört och föreslagit.

Varken något upphävande av maximiprisen å socker eller återinförande

av ransonering kunde han alltså tillstyrka. Däremot ansåge han, att

maximiprisen å sirap borde upphöra och maximiprisen å socker höjas

i överensstämmelse med de sakkunnigas förslag.

Med gillande härav utfärdade Kungl. Maj:t nämnda den 30 januari

ny förordning angående maximipris å socker (nr 17).

Samma dag bemyndigade Kungl. Maj:t svenska sockerfabriksaktiebolaget

att importera ytterligare 15,000 ton råsocker. Denna kvantitet

ansågs utöver förut medgivna 25,000 ton ungefärligen erforderlig för

att täcka landets behov av socker under löpande konsumtionsår.

I en P. M. den 27 januari 1920 anmälde svenska sockerfabriksaktieboiaget,

att förhandlingar «gt rum mellan bolagpt och representanter

för Skånes betodlares centralförening om pris och övriga villkor för

1920 års betodling. Betodlarna hade framlagt kalkyler, enligt vilka priset

borde bliva detsamma som för år 1919 eller vid 16 procents sockerhalt

i betorna kronor 7.50 per 100 kilogram för höstleverans. Bolaget förklarade

sig icke göra någon invändning mot bibehållande av samma

pris, som upptagits i 1919 års kontrakt. Däremot hade bolaget yrkat

ändring beträffande bestridandet av frakten för betorna. Härom innehöllo

de i propositionen nr 88 år 1919 intagna villkor för 1919 års betodling,

att betodlarna skulle betala halva järnvägs frakten för betorna,

dock inom ett område av 30 kilometer högst 25 öre per 100 kilogram betor,

att förutvarande betodlare, som hade mer än 30 kilometer järnvägs frakt,

skulle åtnjuta för detta avstånd samma förmån men skulle betala halva

frakten för överskjutande våglängd, samt att samma fraktlindring skulle i

dylikt fall tillkomma även nytillträdande betodlare å ort, där betodling för

vederbörande bolags räkning tidigare bedrivits. Sistnämnda bestämmelse

ansåg jag emellertid i fjol icke behöva från statens sida föreskrivas. Bolaget

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majits proposition Nr 198.

hade nu yrkat, att i stället för dessa bestämmelser skulle återupptagas

de stadganden angående frakter, som gällt före år 1919, enligt vilka

betodlarna städse skulle bära hälften av järnvägsfrakten för sockerbetorna.

Betodlarnas representanter hade ej velat gå in härpå utan ansett,

att betodlarnas andel i järnvägs frakterna borde bibehållas vid den maximibegränsning,

som varit bestämd i 1919 års odlingskontrakt. I avseende

å övriga bestämmelser i 1919 års kontrakt hade förhandlingarna stannat

vid att för innevarande år inga förändringar däri skulle göras.

Med anledning av att svenska sockerfabriksaktiebolaget i eu P. M.

den 21 februari 1920 framställt anhållan, att viss statlig garanti skulle

beredas bolaget för kostnader för inköp och förädling jämväl av 1920

års betskörd, hava förenämnda sakkunniga yttrat sig i en P. M. den

1 mars 1920. De hava därvid anfört följande:

»I sin P. M. den 21 sistlidna februari har sockerbolaget uttalat bland

annat, att Kungl. Maj:t genom utfärdande av förordningen den 30 januari 1920 såväl

avvisat bolagets framställning om sockermaximiprisets upphävande som vid

fastställandet av nya maximipris å socker underlåtit att taga hänsyn till den i bolagets

kalkyler förutsatta inräkningen i sockerpriset för återstående delen av

konsumtionsaret av ett belopp till täckande av en del av årets sockerbetspris. Bolaget

har av sådan anledning hemställt, att herr statsrådet ville taga under övervägande

någon annan form för garanti åt bolaget för möjligheten att täcka kostnaderna

för inköpet av 1920 års betskörd och dess förädling, däri inbegripen

skälig vinst för bolaget. För egen del kunde bolaget icke föreslå någon annan form

för en sådan garanti än en direkt utfästelse av samma innebörd, som för nu löpande

tillverkningsår gjorts till bolaget.

Sakkunniga tillåta sig till en början med avseende på vad i svenska sockerfabriksaktiebolagets

berörda P. M. den 21 februari 1920 anförts rörande de genom

förordningen den 30 januari 1920 fastställda maximiprisen framhålla, att dessa pris,

i motsats till vaa bolaget synes vilja göra gällande, säkerligen, såsom av sakkunnigas

förslag härom tydligen framgår, skola bereda tillfälle till uppläggandet av en

fond för täckande av någon del av kostnaderna för 1920/21 års sockerproduktion.

Emellertid torde icke kunna förnekas, att den ännu förefintliga ovissheten

rörande vissa av de för kalkylerna grundläggande faktorerna kan föranleda, att

nämnda fond icke fullt uppgår till den beräknade storleken. Då därtill kommer,

att den i varje fall näppeligen kan tänkas bli så betydande, att den utan vidare

helt kommer att täcka den differens, om vilken här kan bli fråga, så synes bolagets

framställning om garanti av annan art icke sakna fog. Till denna sakkunnigas

uppfattning bidrager även den omständigheten, att ifråga om vårt lands sockerproduktion

förhållandena ännu i viss mån präglas av kristidens särskilda verkningar,

av dess allmänna otrygghet och av dess ovisshet inför den kommande utvecklingen.

Det må aessutom med styrka betonas, att det med hänsyn till den numera avsevärt

stegrade inhemska sockerkonsumtionen under en tid, då den viktigaste europeiska

produktionen eljest är synnerligen starkt minskad, måste vara ett allmänt intresse

av vikt, att den svenska betodlingen och därmed vår egen sockerproduktion erhåller

största möjliga omfattning.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. May.ts proposition Nr 198.

Ehuru det varit önskvärt och säkerligen vid meddelandet av den för år 1919

— 1920 lämnade garantien även tänkts, att denna ej skulle behöva upprepas, anse

sig sakkunniga sålunda med hänsyn till nu åberopade omständigheter nödsakade

föreslå en förnyad garanti jämväl för år 1920—1921. Den form av garanti, som

valts för innevarande konsumtionsår, är visserligen av flera skäl icke helt tillfredsställande

— bland annat synes det ovisst i vad mån den bereder trygghet för utveckling

av produktionens högsta ekonomiska effektivitet — men då det synes synnerligen

angeläget, att en snar uppgörelse träffas mellan sockerbolaget och betodlarna

och utredningen rörande andra former för den avsedda garantien säkerligen

skulle kräva en avsevärd tid, vilja sakkunniga för sin del förorda, att den av bolaget

begärda garantien må för år 1920—1921 erhålla samma innebörd som för år 1919

—1920 eller att staten — sedan bolaget förbundit sig att till odlare av sockerbetor

för dess räkning under år 1920 utbetala ersättning i huvudsaklig överensstämmelse

med de grunder, som angivits i bolagets ovan åberopade P. M. den 27 januari 1920

samt i Kungl. Maj:ts proposition nr 88 till 1919 års riksdag, — må mot bolaget

ikläda sig garanti för sådana av Kung!. Maj:t godkända kostnader för inköp av

1920 års betskörd och dennas förädling, som icke kunna uttagas vid det framställda

sockrets försäljning. En förutsättning för dylikt godkännande från Kungl. Maj:ts

sida måste givetvis, såväl i vad det gäller den för år 1919—1920 åtagna som den nu

föreslagna garantien, vara rätt för Kungl. Maj:t att i av Kungl. Maj: t lämplig befunnen

ordning verkställa granskning av bolagets ekonomiska förvaltning för ifrågakommande

år.

Med avseende på innebörden av den risk det allmänna genom denna garanti

ikläder sig må hänvisas till, att även om de för nu innevarande konsumtionsår för

samma ändamål reserverade medel representera ett större belopp än motsvarande

summa för nästa år, så bereder statens handhavande av införselmonopolet å socker

samt av den inhemska prissättningen därå möjlighet att skydda statens intressen i

detta hänseende.

Då sakkunniga således tillstyrka ett förnyande av årets garanti, vilja de

dock särskilt understryka att, såsom ovan antytts, mot denna form av garanti och

därmed förenad statskontroll vägande invändningar kunna göras. Skulle därför kristidens

ekonomiska verkningar bliva ännu långvarigare än man nu har anledning

befara, och av denna grund fortsatta krav resas på vidmakthållande av de provisoriska

åtgärder, som under denna tid vidtagits av statsmakterna i förhållande till

sockerbolaget, vilja sakkunniga som sin uppfattning uttala önskvärdheten av att i

god tid till undersökning må upptagas frågan om andra vägar för sockerproduktionens

tryggande och för ordnandet av förhållandet mellan det allmänna och sockerindustriens

utövare.

Med avseende på frågan om fortsatt garanti under konsumtionsåret 1920—

1921 jämväl för mellersta Sveriges soskerfabriksaktiebolag tillåta sig sakkunniga

hänvisa till vad i det föregående anförts rörande den av svenska sockerfabriksaktiebolaget

för nämnda år begärda garantien. Vad sakkunniga i detta avseende

yttrat torde till alla delar få anses gälla även det mindre bolaget och vilja sakkunniga

sålunda även för detta företag föreslå fortsatt statsgaranti för år 1920—

1921 av samma innebörd som för nu innevarande år.»

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Departementschefen.

Kungl. Maj;ts proposition Nr 198.

Enligt svenska sockerfabriksaktiebolagets P. M. den 27 januari

1920 har mellan bolaget och betodlarnas representanter enighet vunnits

angående bibehållande för år 1920 av de villkor för sockerbetodling,

som i enlighet med de därom i fjolårets proposition intagna bestämmelser

varit gällande för år 1919, dock med undantag beträffande betalningen

av frakten för sockerbetorna, i vilket avseende parterna icke kommit till

enighet. Efter hänvändelse i ämnet av t. f. chefen för jordbruksdepartementet

har emellertid numera bemälda bolag skriftligen förklarat,

att ehuru bolaget icke i princip kunde godtaga någon mera

tillmötesgående uppgörelse med betodlarna angående fraktkostnaderna

för sockerbetor, som på järnväg levererades till bolagets fabriker, än den,

som gällt före år 1919, bolaget likväl, med hänsyn till vikten av att

betodling i önskad omfattning under året komme till stånd inom landet

och under framhållande att en fraktbestämmelse för ifrågavarande betleveranser

sådan som gällde under fjolåret, måste betraktas endast som

ett undantag och i intet avseende finge anses föregripa vad som för

kommande odlingsår borde vara gällande, vore villigt att låta i betodlingskontrakten

för år 1920 rörande järnvägs frakterna för sockerbetor

gälla samma bestämmelse som år 1919.

Beträffande frågan om beredande åt sockerbolagen av viss garanti

även för inköp av 1920 års betskörd och dennas förädling, vill jag

ansluta mig till och åberopa vad de sakkunniga därom anfört. Jag anser

sålunda förhållandena påkalla dylik garanti.

De sakkunniga hava nu föreslagit såsom förutsättning för sådan

garanti, att bolagen förbunde sig att till odlare av sockerbetor för dess

räkning under år 1920 utbetala ersättning i huvudsaklig överensstämmelse

med de grunder, som angivits i svenska sockerfabriksaktiebolagets

P. M. den 27 januari 1920 samt i Kungl. Maj:ts proposition nr 88 till

1919 års riksdag. Beträffande villkoren i bolagets nyssberörda P. M.

äro de i så måtto obestämda, som fraktfrågan där lämnats oavgjord. I

omförmälda proposition år 1919 var denna fråga reglerad på det sätt,

som bolaget numera medgivit skola även i år bliva gällande. Det synes

därför icke lämpligt, att nu i beslutet hänvisa till bolagets nämnda P. M.

Ej heller propositionen nr 88 i fjol synes kunna utan vidare åberopas.

Jag uttalade nämligen där, att till följd av det för betodlarna

fördelaktiga priset betodlingen möjligen komme att bliva så starkt utvidgad,

att den vida överstege det oundgängligaste behovets tillgodoseende

— vartill jag då ansåg statens åtgärder böra inskränka sig — och att

därför statens ansvarighet borde begränsas till att i fråga om svenska sockerfabriksaktiebolaget

icke gälla större betareal än 32,000 hektar. Oaktat

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

sockerbetskördeu år 1919 blev ganska tillfredsställande, måste emellertid,

såsom av det föregående framgår, till följd av starkt ökad konsumtion högst

betydliga mängder socker under innevarande konsumtionsår importeras.

Detta drager synnerligen stora kostnader, vilka komma att ogynnsamt

påverka våra valutaförhållanden. Det synes därför i år önskvärt, att

sockerbetsodlingen kraftigt utvecklas för att så vitt möjligt göra import

obehövlig eller i varje fall starkt reducera densamma. Förenämnda

arealbegränsning bör därför icke vidhållas beträffande 1920 års odling.

I fråga om de ekonomiska konsekvenserna för staten av den nya

garantien hava de sakkunniga hänvisat i första hand till de medel, som

genom sockerprisens redan skedda höjning kunna tillgodokomma bolagen.

I anledning härav vill jag framhålla, att bolagen höra i anslutning till

vad i fjol föreskrevs vara redovisningsskyldiga för de inkomster, de erhålla

genom sockerprisens höjning. Givetvis bör även, såsom de sakkunniga

föreslagit, en förutsättning för Kungl. Maj:ts godkännande av

bolagets kostnader, i fråga om såväl fjolårets garanti som den nu föreslagna,

vara, att Kungl. Maj:t skall äga rätt att i lämplig befunnen

ordning verkställa granskning av vederbörande bolags ekonomiska förvaltning

för ifrågakommande år.

Vidare hava de sakkunniga hänvisat till att staten genom handhavandet

av införselmonopolet å socker och av den inhemska prissättningen

därå har medel att skydda sina intressen. Det nu gällande bemyndigandet

beträffande importmonopol gäller emellertid icke längre än

till och med den 31 oktober 1920. En följd av den nya garantien

torde därför höra bliva, att sagda bemyndigande förlänges. Särskild

framställning lärer böra avlåtas till riksdagen därom.

I fråga om fortsatt tillämpning av maximiprislagen har årets riksdag

redan beslutat.

Liksom i fjol torde garantifrågan böra underställas riksdagen ocli

jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att — under förutsättning att svenska sockerfabriksaktiebolaget

och mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag förbinda sig att till odlare

av sockerbetor för deras räkning under år 1920 utbetala ersättning i

huvudsaklig överensstämmelse med av mig nu förordade grunder —

staten må gent emot bemälda bolag ikläda sig garanti för sådana av

Kungl. Maj:t godkända kostnader för inköp av 1920 års betskörd och

dennas förädling, som icke täckas av härför av vederbörande bolag på

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sant/. 164 höft. (Nr 198.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Rungl. Maf:ts proposition Nr 198.

förhand mot redovisningsskyldighet uppburna medel och som icke heller

kunna uttagas vid det framställda sockrets försäljning.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga.. . till detta protokoll utvisar,

skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

R. Mellsiröm.

STOCKHOLM, ISAAC MAHCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1920.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1920:124 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts ‘proposition angående införselmonopol å socker. s. 20 i texten
  2. Rskr. 1920:102 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss garanti åt de svenska sockerfabriksaktiebolag en. s. 4 i texten