Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående ändrad lydelse av §§ 4 och 12 i förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring

1920-02-27 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:208, Med förslag till förordning angående ändrad lydelse av §§ 4 och 12 i förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 208.

1

Nr 208.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående ändrad lydelse av §§ 4 och 12 i

förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring; given

Stockholms slott den 27 februari 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till förordning angående ändrad lydelse

av §§ 4 och 12 i förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

E. A. Nilson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 172 käft. (Nr 208—210.) sis io 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 208.

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av §§ 4 och 12 i förordningen den 18 juni 1909

om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring.

Härigenom förordnas, att §§ 4 och 12 i förordningen den 18 juni

1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

skola hava följande ändrade lydelse:

§ 4.

I ersättning enligt denna förordning utgives:

l:o) om skadan medfört väsentlig nedsättning av den skadades arbetsförmåga

under mera än tre dagar, tre kronor i sjukhjälp för varje

överskjutande dag, varunder den skadade icke varit i åtnjutande av

underhåll och vård genom militär myndighets försorg, intill dess den

skadade blivit från sådan nedsättning av arbetsförmågan återställd eller

skadan medfört för framtiden bestående förlust eller minskning av arbetsförmågan

eller döden inträtt;

2:o) om skadan medfört för framtiden bestående förlust eller minskning

av arbetsförmågan, en årlig livränta i förra fallet å niohundra kronor

och i senare fallet å det lägre belopp, som svarar emot arbetsförmågans

minskning, räknat från och med dagen, efter det den skadade

upphört att åtnjuta såväl underhåll och vård genom militär myndighets

försorg som innehavande avlöning av statsmedel, eller från den senare

tidpunkt, då skadan medfört för framtiden bestående förlust eller minskning

av arbetsförmågan; dock att livränta icke skall utgå i de fall, där

ej arbetsförmågan blivit nedsatt med minst en tiondedel;

3:o) om skadan medfört döden,

a) begravningshjälp med etthundrafemtio kronor,

b) till änka, när äktenskapet slutits före den tidpunkt, då skadan

uppkom, en årlig livränta av trehundrasextio kronor från dödsfallet, så

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 208.

3

länge hon lever ogift, och till minderårigt barn, som fötts före sagda

tidpunkt eller födes därefter i ett förut slutet äktenskap, en årlig livränta

av etthundraåttio kronor från dödsfallet, till dess det uppnått femton

års ålder; dock att, där livräntor till efterlevande skulle sammanlagt

överstiga niohundra kronor, de skola, i förhållande till vad på en var

livräntetagare belöper, till detta belopp nedsättas, så länge anledningen

till dylik nedsättning fortfar,

samt, därest den avlidne icke efterlämnat änka eller barn men fader,

moder eller minderåriga syskon, som varit av hans arbete för sitt uppehälle

huvudsakligen beroende,

c) till fader eller moder eller, om bägge leva, till dem gemensamt

en årlig livränta av trehundrasextio kronor från dödsfallet och till varje

minderårigt syskon en årlig livränta av etthundraåttio kronor från dödsfallet,

till dess det uppnått femton års ålder; dock att, där livräntor till

efterlevande skulle sammanlagt överstiga niohundra kronor, de skola, i

förhållande till vad på en var livräntetagare belöper, till detta belopp

nedsättas, så länge anledningen till dylik nedsättning fortfar.

§ 12.

Rätt till ersättning enligt denna förordning är förverkad, därest ej

framställning om ersättning i anledning av skada göres inom tre år,

från det för värnpliktig tjänstgöringen samt för volontär vid hären och

för den, som tillhör flottans eller kustartilleriets stammanskap, anställningen

upphörde eller från den senare tidpunkt, då skadan yppades,

eller, där fråga är om ersättning i anledning av dödsfall, från det döden

inträdde.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1921; dock att ersättningsanspråk,

som grundas på dessförinnan inträffat olycksfall eller

på sjukdom, som yppats före nämnda dag, bedömes enligt äldre bestämmelser.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 208.

Kungl. förordningen

den 18 juni

1909.

Utdrag av protokollet över lantför svar sär enden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 27 februari 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Efter gemensam beredning inom lantförsvars- och sjö försvarsdepartementen

yttrade chefen för förstnämnda departement, statsrådet Nilson,

härefter följande:

Uti kungl. förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, stadgas, att, därest

under militärtjänstgöring i fred olycksfall inträffar, så att tjänstgörande

värnpliktig, volontär vid hären eller någon, som tillhör flottans eller

kustartilleriets stammanskap, varder skadad, eller därest person, som

nu nämnts, skadas under tjänstgöring i krig, staten skall utgiva ersättning

jämlikt vissa i förordningen stadgade grunder. Dylik ersättning

utgives jämväl, om sjukdom med därav följande skada yppas under eller

efter slutad militärtjänstgöring och tjänstgöringen skäligen kan antagas

hava till sjukdomen bidragit.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 208.

Ersättning enligt förordningen utgår i form av sjukhjälp eller

livränta till den skadade samt, därest skadan inom viss tid medfört

döden, begravningshjälp, livräntor till efterlevande änka och minderåriga

barn och under vissa förutsättningar till fader, moder eller minderåriga

syskon.

Sjukhjälp utgår, om skadan medfört väsentlig nedsättning i den

skadades arbetsförmåga under mer än tre dagar, med 1 krona 50 öre

för varje överskjutande dag, varunder den skadade icke varit i åtnjutande

av underhåll och vård genom militär myndighets försorg, intill

dess den skadade blivit från sådan nedsättning av arbetsförmågan återställd

eller skadan medfört för framtiden bestående förlust eller minskning

av arbetsförmågan eller döden inträtt.

Om skadan medfört för framtiden bestående förlust eller minskning

av arbetsförmågan, utgives en årlig livränta i förra fallet å 450 kronor

och i senare fallet å det lägre belopp, som svarar emot arbetsförmågans

minskning, räknat från och med dagen, efter det den skadade upphört

att åtnjuta såväl underhåll och vård genom militär myndighets försorg

som innehavande avlöning av statsmedel, eller från den senare tidpunkt,

då skadan medfört för framtiden bestående förlust eller minskning av

arbetsförmågan; dock att livränta icke skall utgå i de fall, där ej arbetsförmågan

blivit nedsatt med minst en tiondel.

Har skadan medfört döden inom två år från olycksfallet eller från

det sjukdomen blev känd, utgives, förutom begravningshjälp med 75 kronor,

till änka, när äktenskapet slutits före den tidpunkt, då skadan

uppkom, en årlig livränta av 180 kronor och till minderårigt barn, som

fötts före sagda tidpunkt eller födes därefter i ett förut slutet äktenskap,

en årlig livränta av 90 kronor från dödsfallet, till dess det uppnått femton

års ålder. Om den avlidne icke efterlämnat änka eller barn men

fader, moder eller minderåriga syskon, som varit av hans arbete för sitt

uppehälle huvudsakligen beroende, utgives till fader eller moder eller,

om bägge leva, till dem gemensamt en årlig livränta av 180 kronor

från dödsfallet och till varje minderårigt syskon en årlig livränta av 90

kronor från dödsfallet, till dess det uppnått femton års ålder. Beträffande

livräntor till efterlevande är stadgat, att om de skulle sammanlagt

överstiga 450 kronor, de skola, i förhållande till vad på en var

livräntetagare belöper, till detta belopp nedsättas, så länge anledning

till dylik nedsättning fortfar.

Göres ej framställning om ersättning i anledning av skada inom

två år efter det skadan yppades eller, där fråga är om ersättning i an
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

Lagen den 5

juli 1901.

Omarbetning

av 1909 års

förordning.

6 Kungl. Maj.i Proposition Nr 208.

ledning av dödsfall, från det döden inträdde, är rätten till ersättning

förverkad.

Enligt § 46 mom. 1 värnpliktslagen samt särskild kungl. förordning

den 18 juni 1909 skall ersättning, varom här är fråga, utgå från beväringsmanskapets

invalid- och pensionsfond. Därjämte finnes under tionde

huvudtiteln för ändamålet uppfört ett ordinarie anslag av 30,000 kronor,

benämnt »Bidrag till ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring».

I jämförelse med förenämnda ersättningsbelopp utgår enligt lagen

den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall

i arbete sjukhjälp med 1 krona för dag, livränta till skadad arbetare

med högst 300 kronor, begravningshjälp med 60 kronor, livränta till

änka med 120 kronor och till minderårigt barn med 60 kronor. Någon

ersättning till efterlevande föräldrar och syskon utgår icke enligt 1901

års lag.

Såsom den lämnade redogörelsen giver vid handen, uppgå ersättningarna

enligt 1909 års förordning, frånsett begravningshjälpen, till 50

procent högre belopp än motsvarande ersättningar enligt 1901 års lag

angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete. Härutinnan

har emellertid eu ändring inträtt genom den nya lagen om försäkring

för olycksfall i arbete den 17 juni 1916. Énligt sistnämnda

lag hava i densamma avsedda arbetare tillerkänts ersättningar vid olycksfall

i arbete, vilka i regel uppgå till avsevärt högre belopp än motsvarande

ersättningar enligt 1909 års förordning. På grund härav uttalades

också under förarbetena till den nya olycksfallsförsäkringslagen önskvärdheten

av att bestämmelserna i nämnda förordning omarbetades till

närmare överensstämmelse med den nya lagens grunder. Med anledning

härav och ett riksförsäkringsanstalten genom dåvarande statsrådets och

chefens för civildepartementet ämbetsskrivelse den 17 juni 1916 lämnat

bemyndigande att inkomma med förslag till de bestämmelser och föreskrifter,

som betingades av genomförandet av 1916 års olycksfallsförsäkringslag,

har inom riksförsäkringsanstalten verkställts utredning angående

omarbetning av 1909 års förordning. Sedan jämlikt Kungl.

Maj:ts den 19 april 1918 givna bemyndigande sakkunniga tillkallats för

att inom riksförsäkringsanstalten biträda vid granskning av ett i ämnet

utarbetat förslag, har riksförsäkringsanstalten jämte nämnda sakkunniga

den 30 december 1918 avgivit betänkande i ämnet, innefattande förslag

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Proposition Nr 208. 7

till lag om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

Över ifrågavarande betänkande hava yttranden infordrats av arméförvaltningen,

marinförvaltningen, medicinalstyrelsen, försäkringsrådet och

statskontoret.

Vid anmälan den 19 december 1919 av frågan rörande reglerandet

av vissa utgifter under riksstatens elfte huvudtitel för år 1921, avseende

lantförsvaret, yttrade jag till statsrådsprotokollet, att ifrågavarande ärende

ännu icke förelåge i det skick, att det då kunde underställas Kungl.

Maj:ts prövning, men vore det min avsikt att framdeles föreslå avlåtande

av proposition i ämnet till 1920 års riksdag. Enligt nämnda

förslag skulle de jämlikt 1909 års förordning utgående ersättningsbeloppen

avsevärt höjas. Då emellertid beväringsmanskapets invalid-4och pensionsfond

icke förmådde bära några ytterligare utgifter, måste särskilda

medel för ändamålet anvisas. Detta syntes böra ske genom vidtagande

av erforderlig höjning av förenämnda redan nu för ifrågavarande ändamål

i riksstaten uppförda anslag. Såvitt för det dåvarande kunde bedömas,

skulle anslaget för år 1921 behöva höjas från 30,000 kronor till

280,000 kronor.

I enlighet härmed har Kungl. Maj:t under punkten 15 av elfte

huvudtiteln i årets statsverksproposition föreslagit riksdagen att, i avvaktan

på den proposition, med förslag till lag om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, som kunde

komma att till riksdagen avlåtas, tillsvidare beräkna ordinarie anslaget

till bidrag till ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring, till 280,000 kronor.

För åren 1918 och 1919 har riksdagen medgivit en provisorisk förhöjning

av de enligt 1909 års förordning utgående ersättningsbelopp.

Då de förhållanden, som föranlett riksdagens ifrågavarande medgivande,

alltjämt äro rådande, har Kungl. Maj:t i punkten 6 under tionde huvudtiteln

av propositionen om tilläggsstat till riksstaten för år 1920 föreslagit

riksdagen medgiva, att motsvarande ersättningsförhöjning må utgå

jämväl under år 1920, ävensom för ifrågavarande ändamål å tilläggsstat

för år 1920 under tionde huvudtiteln äskat ett förslagsanslag av 175,000

kronor.

Med anledning av förut omförmälda remiss utav det av riksförsäkringsanstalten

med biträde av tillkallade sakkunniga utarbetade utlåtande

och förslag rörande ändrade bestämmelser angående ersättning i

Provisorisk

förhöjning av

evsättningsbeloppen

under åren

1918—1920.

Framställning

av försäkringsrådet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 208.

anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, tiar försäkringsrådet

den 26 februari 1920 inkommit med framställning i ämnet,

vari anförts följande:

Ifrågavarande utlåtande och förslag avsåge företrädesvis sådan ändring

av stadgandena i kungl. förordningen den 18 juni 1909 angående

ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

som kunde anses betingad av bestämmelserna i lagen den 17 juni 1916

om försäkring för olycksfall i arbete. Sedan detta utlåtande och förslag

framlagts, hade socialförsäkringskommittén den 14 oktober 1919 avgivit

betänkande och förslag om allmän sjukförsäkring. Därjämte hade kommittén

i den skrivelse till Kungl. Maj:t av den 14 oktober 1919, varmed

nämnda betänkande och förslag överlämnats, förklarat sig hava för avsikt

att särskilt avgiva förslag till de ändringar i lagen om försäkring

för olycksfall i arbete, som kunde föranledas bland annat av kommitténs

förslag rörande allmän sjukförsäkring.

Det syntes försäkringsrådet vara klart, att det sätt, på vilket sjukförsäkringen

kunde komma att ordnas, måste vara av betydelse även

för frågan om ändring av bestämmelserna rörande ersättning för kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, så mycket hellre som både

förordningen den 18 juni 1909 och förevarande lagförslag innehölle

stadganden om rätt till ersättning i anledning av sjukdom, som icke

föranletts av olycksfall. Likaledes syntes det, för vinnande av önskvärd

enhetlighet, vara erforderligt, att förslaget, vilket, såsom angivits, företrädesvis

avsåge att bringa nu gällande stadganden rörande ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, i överensstämmelse

med bestämmelserna i lagen om försäkring för olycksfall

i arbete, icke upptoges till prövning, förrän socialförsäkringskommitténs

nyss omförmälda förslag till ändring av bestämmelserna i olycksfallsförsäkringslagen

blivit framlagt.

Försäkringsrådet hemställde därför, att, på sätt jämväl av medicinalstyrelsen

i dess till försäkringsrådet remitterade utlåtande föreslagits,

med prövningen av ifrågavarande lagförslag måtte få anstå, till dess

frågan om allmän sjukförsäkring blivit avgjord, ävensom att denna prövning

måtte företagas först i sammanhang med det förslag till ändringar

i lagen om försäkring för olycksfall i arbete, som socialförsäkringskommittén

hade för avsikt att avgiva.

Emellertid avsåge förevarande lagförslag, förutom att bringa bestämmelserna

i förordningen den 18 juni 1909 i formell överensstämmelse

med olycksfallsförsäkringslagen, i sak väsentligen att åstadkomma

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 208.

förhöjning av ersättningsbeloppen ävensom bland annat att undanröja

eller inskränka vissa nu förefintliga preskriptionsbestämmelser. För att

utan avbidan på den slutliga prövningen av lagförslaget kunna i huvudsak

ernå, vad som med detsamma uti nu berörda avseenden åsyftats,

ansåge sig försäkringsrådet böra föreslå vissa ändringar av bestämmelserna

i förordningen den 18 juni 1909.

Vad härvid till en början anginge ersättningarnas storlek, utginge enligt

nämnda förordning vid övergående skada sjukkjälp med 1 krona 50

öre om dagen och vid skada, som medfört för framtiden bestående förlust

eller minskning av arbetsförmågan, årlig livränta i förra fallet med 450

kronor och i senare fallet med det lägre belopp, som svarade mot arbetsförmågans

minskning. Vid dödsfall erhölle efterlevande begravningshjälp

med 75 kronor, varjämte årliga livräntor utbetalades till änka med

180 kronor och till varje minderårigt barn med 90 kronor. Efterlämnade

den avlidna icke änka eller barn, utginge under viss förutsättning

årliga livräntor till fader eller moder eller, om båda levde, till dem

gemensamt med 180 kronor och till varje minderårigt syskon med 90

kronor. Livräntor till efterlevande finge dock icke sammanlagt uppgå

till mer än 450 kronor.

Som dessa ersättningar med hänsyn till penningvärdets fall och

prisförhållandena under nu rådande kristid ansetts allt för låga, hade

efter beslut av riksdagen genom kungörelser den 28 juni 1918 och den

20 augusti 1919 för vart och ett av de angivna åren medgivits förhöjning

med 50 procent av de ersättningsbelopp, som på grund av riksförsäkringsanstaltens

under året eller tidigare meddelade beslut utginge

under samma år, och i proposition i ämnet till innevarande års riksdag

hade Kungl. Maj:t gjort framställning bland annat om motsvarande förhöjning

för år i920.

Enligt lagförslaget indelades, för bestämmande av ersättningarnas

storlek, de personer, som omfattades av detsamma, efter arten av sin

tjänstgöring eller anställning i tre olika grupper. För varje sådan

personalgrupp angåves i förslaget ett visst belopp, som antoges utgöra

ett lämpligt medeltal för den årliga arbetsförtjänsten för dem, som tillhörde

gruppen. Efter den sålunda antagna arbetsförtjänsten skulle därefter

i varje särskilt fall ersättningens belopp bestämmas enligt samma

grunder som i lagen om försäkring för olycksfall i arbete.

Till den första av ifrågavarande grupper hänfördes enligt förslaget

värnpliktig, som, efter avslutande av första tjänstgöringen och repetitionsövningarna

eller motsvarande övningar, deltoge i honom åliggande

tjänstgöring eller övning, värnpliktig, som fullgjorde viss i värnpliktsBihang

Ull riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 172 käft. (Nr 208—210.) bis so 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungi. Maj:ts Proposition Nr 208.

lagen angiven fackutbildning eller facktjänstgöring, furirer av första och

andra klass samt med dem likställda vid armén, ävensom manskap i

första och andra lönegraderna och med dem likställda vid marinen. För

denna grupp hade antagits en årlig arbetsförtjänst av 1,800 kronor.

Till andra gruppen hänfördes samtliga värnpliktiga med undantag av

dem, som inginge i första gruppen, vidare fast anställt underbefäl, som

icke hörde till första gruppen, fast anställd menig krigsman vid armén,

som ej vore musikelev, manskap av tredje och fjärde lönegraderna och

därmed likställda vid marinen samt sådan frivillig deltagare i militärtjänstgöring,

som avsåges i lagförslaget. För denna grupp hade antagits

en årlig arbetsförtjänst av 1,500 kronor. För tredje gruppen, till

vilken hänfördes musikelev och skeppsgosse, hade antagits en årlig

arbetsförtjänst av 1,200 kronor.

För största delen av den personal, som avsåges i förordningen den

18 juni 1909, skulle alltså enligt lagförslaget vid kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring, ersättningarna beräknas efter en årlig arbetsförtjänst

av 1,500 kronor.

Beträffande ersättningarna enligt nämnda förordning syntes det försäkringsrådet

vara uppenbart, att dessa ersättningar även med den däri

för åren 1918 och 1919 provisoriskt vidtagna och för år 1920 föreslagna

förhöjning vore alldeles för låga för att kunna motsvara det med

dem avsedda -ändamålet. De vore också, jämväl med dylik förhöjning,

väsentligt lägre än de ersättningar, som i allmänhet utginge enligt

lagen om försäkring för olycksfall i arbete; och understege likaledes

icke obetydligt ersättningarna enligt lagförslaget. Vad sistnämnda ersättningar

anginge, vore dessutom att märka, att lagförslaget upprättats

vid en tid, då det högsta beloppet av en arbetares årliga arbetsförtjänst,

efter vilket ersättning enligt olycksfallförsäkringslagen kunde utgå, utgjort

1,800 kronor, och att de beräkningar rörande arbetslönernas storlek

inom industrien och jordbruket, som legat till grund för förslaget, i

vad detsamma avsåge ersättningsbeloppen, vilade på statistiska uppgifter

från år 1917 och tidigare år, således från tiden innan den svåraste kristiden

ännu tagit sin början.

Med hänsyn till vad sålunda anförts, funne försäkringsrådet en

ytterligare väsentlig förhöjning böra ske av de enligt förordningen den

18 juni 1909 utgående ersättningar, vilken förhöjning emellertid väl

torde få begränsas att avse allenast ersättning för olycksfall, som inträffat

efter ingången av år 1920, och sjukdom, som yppats efter nämnda

tid. Ifrågavarande ersättningsförhöjning borde lämpligen kunna ske

genom ändring av bestämmelserna i 4 § av förordningen och syntes,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 208.

utan att prövningen av föreliggande lagförslag därigenom kunde anses

föregripas, kunna äga rum pa sadant sätt, att de i nämnda paragraf

för olika slag av ersättning angivna beloppen fördubblades och sålunda

erhölle den storlek, som framginge av följande sammanställning av de

enligt vissa grunder utgående olika ersättningsbelopp.

Ersättningens belopp

enligt kun-

enligt lag-

enligt för-

görelserna

förslaget

enligt för-

Ersättningens art.

ordningen

den 28 juni

för perso-

säkrings-

den 18 juni

1918 o. den

nal, tillhö-

rådets för-

1909.

20 augusti

rande andra

slag.

1919.

gruppen.

Kronor.

Krono

r.

Kronor.

Kronor.

Hel sjukpenning (sjukhjälp)..........................................

1

50

2

25

2

74

3

—

Högsta invalidlivränta ................................................

450

—

675

—

1,000

—

900

—

Begravningshjälp ......................................................

75

—

112

50

150;

—

150

—

Högsta livränta till änka, fader eller moder eller föräldrar

180

—

270

—

375

—

360

—

Högsta livränta till barn.............................................

90

—

135

—

250

—

180

—

Högsta livränta till syskon ..........................................

90

—

135

—

—

—

180

—

Högsta sammanlagda beloppet av livräntor till efterlevande 4B0

—

675

—

1,000

—

900

—

Genom den sålunda föreslagna förhöjningen av ersättningsbeloppen

skulle visserligen den enligt lagförslaget till tredje gruppen hörande

personalen, musikelever och skeppsgossar, komma att erhålla högre ersättning

än enligt lagförslaget, och den dagliga sjukpenningens belopp

skulle komma att överstiga beloppet av den sjukpenning, som enligt

lagförslaget skulle tillkomma andra gruppens personal. _ Den personal,

som tillhörde tredje gruppen, vore emellertid så fåtalig, att för dess

skull ett frångående icke synts böra ske från den i förordningen tilllämpade

grundsatsan om lika ersättning i liknande fall för alla dem,

som omfattades av förordningen. Och vad anginge nyss berörda skillnad

i sjukpenningsbeloppet, vore densamma så obetydlig, att något avseende

icke syntes böra fästas därvid, så mycket mindre som enligt lagförslaget,

i motsats till vad som ägde rum enligt förordningen den 18 juni 1909,

kostnadsfri sjukvård tillkomme den skadade jämväl för tid, under vilken

sjukpenningen utginge.

Några närmare beräkningar rörande de kostnader, som skulle löranledas

av ersättningarnas förhöjande på sätt sålunda föreslagits, hade

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Proposition AV 208.

icke verkställts, men torde i sådant avseende de i motiveringen till lag%;

förslaget sid. 98 och tf. lämnade uppgifterna rörande kostnaderna för

ersättningarna enligt nämnda förslag kunna tjäna till någon ledning.

I 4 § av förordningen den 18 juni 1909 stadgades såsom förutsättning

för att dödsfallsersättning skulle utgå, att »skadan medfört

döden inom två år från olycksfallet eller från det sjukdomen blev känd».

Någon motsvarande bestämmelse förefunnes icke i lagen om försäkring

för olycksfall i arbete och hade ej heller upptagits i föreliggande lagförslag.

I motiveringen till detta förslag yttrades uti förevarande avseende,

bland annat, att beträffande olycksfallsskador ett stadgande sådant

som det ifrågavarande vore av ganska ringa betydelse, då det endast

jämförelsevis sällan förekomme, att en sådan skada föranledde döden,

sedan två år förflutit från olycksfallet. Om ersättningen fortfarande

skulle utgå jämväl vid kroniska sjukdomar, finge dock ett dylikt stadgande

större både ekonomisk och administrativ betydelse. Vid dessa

sjukdomar'''', särskilt vid lungtuberkulos, inträffade nämligen i en mängd

fall, att sjukdomen föranledde den sjukes död först åratal, efter det

sjukdomen framträtt. Emellertid torde å andra sidan en dylik bestämmelse

icke sällan förefalla ganska orättvis, och fall kunde förekomma,

då just den omständigheten, att sjukdomen varat under flera år, under

vilka den sjuke fordrat vård samt han och hans familj måst leva uteslutande

på den honom tillkommande ersättningen, kunde göra det mera

behj ärtans värt än eljest, att de efterlevande erhölle understöd.

För sin del funne försäkringsrådet de skäl, som talade för borttagandet

av denna preskriptionsbestämmelse, så avgörande, att rådet ansåge

sig böra hemställa om motsvarande ändring av bestämmelserna i

4 § av förordningen den 18 juni 1909.

Jämväl en annan i förordningen förekommande preskriptionsbestämmelse

hade föranlett befogade anmärkningar, nämligen bestämmelsen

i 12 §, att rätt till ersättning skulle vara förverkad, därest framställning

om ersättning i anledning av ådragen skada ej gjordes inom två

år, efter det skadan yppats eller, där fråga vore om ersättning i anledning

av dödsfall, från det döden inträtt.

Denna bestämmelse vore hämtad från 13 § i lagen angående ersättning

för skada till följd av olycksfall i arbete den 5 juli 1901, enligt

vilken bestämmelse dock preskriptionstiden beträffande ersättning

från riksförsäkringsanstalten bestämts till 3 år. Lagen om försäkringför

olycksfall i arbete innehölle icke något motsvarande stadgande. I

förevarande lagförslag hade emellertid med hänsyn därtill, att ersättning

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 208.

13

enligt lagförslaget, liksom enligt förordningen den 18 juni 1909, avsåge

jämväl sjukdom, som ådragits under militärtjänstgöring, intagits en motsvarande

preskriptionsbestämmelse, Därvid hade dock dels ändring vidtagits

i fråga om den tidpunkt, från vilken preskriptionstiden skulle

räknas, dels ock preskriptionstiden utsträckts till 3 år. Förstnämnda

ändring hade föranletts därav, att ifrågavarande personal efter ådragen

skada i allmänhet längre eller kortare tid kvarstode i tjänst samt därunder

åtnjöte vård ävensom samma dagersättning eller avlöning som

förut; och hade i lagförslaget i sådana fall, i vilka skadan yppats under

militärtjänstgöringen och där fråga icke vore om ersättning i anledning

av dödsfall, föreslagits, att preskriptionstiden skulle räknas från det

för värnpliktig tjänstgöringen och för den, som vore vid krigsmakten

fast anställd, anställningen upphört.

Försäkringsrådet, som i detta sammanhang icke torde behöva yttra

sig i själva huvudfrågan, eller huruvida någon preskriptionsbestämmelse

i förevarande avseende lämpligen borde bibehållas eller ej, ville emellertid

framhålla, hurusom det i många fall torde vara förklarligt, att

den skadade eller hans befäl ansåge framställning om ersättning

icke behöva göras under den tid, under vilken den skadade fortfarande

ansåges vara kvar i tjänst samt finge åtnjuta samma avlöning som förut

och erhålla kostnadsfri vård.

Försäkringsrådet hemställde därför, att bestämmelsen i 12 § av

förordningen den 18 juni 1909 rörande tidpunkten, från vilken preskriptionstiden

skulle räknas, måtte givas samma innehåll som motsvarande

stadgande i förevarande lagförslag. Likaledes föresloge försäkringsrådet,

att preskriptionsbestämmelsen mildrades så, att preskriptionstiden

utsträcktes till 3 år.

De förändringar av preskriptionsbestämmelserna i förordningen den18

juni 1909, som försäkringsrådet sålunda föreslagit, syntes liksom bestämmelserna

rörande ersättningarnas förhöjande böra gälla från och

med den 1 januari 1920 och avse olycksfall, som inträffat efter ingången

av nämnda år, och sjukdom, som yppats efter samma tid.

Såsom förut nämnts, har det av riksförsäkringsanstalteu med bi- Departnmentsträde

av tillkallade sakkunniga utarbetade förslaget till lag om ersättning i ch8fenanledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, varit avsett

att redan innevarande år underställas riksdagens prövning. Emellertid

har nu försäkringsrådet framhållit lämpligheten av att denna

prövning företages först i sammanhang med vidtagandet av de ändringar

i lagen om försäkring för olycksfall i arbete, som ett genomförande av

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 208.

den på dagordningen stående frågan om allmän sjukförsäkring torde

komma att medföra. Ehuru det givetvis är av synnerlig vikt, att en

fullt tillfredsställande lagstiftning på nu förevarande område snarast

möjligt kommer till stånd, vill jag, med hänsyn till vad försäkringsrådet

därutinnan anfört, icke motsätta mig ett uppskov med antagandet

av ifrågavaranda lagförslag under förutsättning, att provisoriska

åtgärder omedelbart vidtagas för undanröjande av de mest framträdande

bristerna i den nu i ämnet gällande förordningen av den 18 juni 1909.

Jag finner mig alltså böra tillstyrka, att, i enlighet med vad försäkringsrådet

hemställt, för innevarande års riksdag framlägges förslag rörande

dels höjning med 100 procent av de i nämnda förordning fastställda

ersättningsbeloppen, dels ock erforderliga ändringar i nu gällande

preskriptionsbestämmelser.

Försäkringsrådet har ifrågasatt, att de föreslagna ändringarna skulle

gälla redan från och med den 1 januari 1920 i så måtto, att såväl de

förändrade preskriptionsbestämmelserna som ock bestämmelserna om ersättningsbeloppens

höjning skulle avse olycksfall, som inträffat efter ingången

av nämnda år, och sjukdom, som yppats efter samma tid. Med

anledning härav tillåter jag mig erinra därom, att till riksdagen redan

avlåtits definitivt förslag rörande förhöjning med 50 procent av de i

1909 års förordning angivna ersättningsbelopp under år 1920, samt att

för en ytterligare förhöjning av ifrågavarande ersättning erforderliga

medel beräknats först å 1921 års stat. Vid sådant förhållande torde

de föreslagna ändringarna icke böra träda i kraft förrän från och med

ingången av sistnämnda år.

Enligt vad jag under hand inhämtat, skulle för genomförande av

det framlagda förslaget under år 1921 erfordras en kostnad av omkring

212,000 kronor; och skulle alltså ordinarie anslaget till bidrag

till ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

vilket nu belöper sig till 30,000 kronor, behöva ökas med nämnda

belopp, 212,000 kronor till 242,000 kronor. Härtill återkommer jag i

annat sammanhang.»

Departementschefen uppläste härefter ett i överensstämmelse med

vad sålunda anförts uppgjort )>Förslag till förordning angående ändrad

lydelse av §§ 4 och 12 i förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i

anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring», samt hemställde,

att detta förslag måtte genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kung!, Maj:ts Proposition Nr 208.

15

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;

och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Erik von Horn.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1920:242 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj. ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av §§ 4 och 12 i förordningen den 18 juni s. 5 i texten