Sök i Ratio Lex

Angående ny avlöningsstat för förste provinsialläkare och provinsialläkare m. m

1920-03-05 · 27 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 27 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:211, Angående ny avlöningsstat för förste provinsialläkare och provinsialläkare m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t$ proposition nr 211.

1

Nr 211.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ny avlöningsstat

för förste provinsialläkare och provinsialläkare m. m.;

given Stockholms slott den 5 mars 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

dels godkänna det av departementschefen i statsrådsprotokollet framlagda

förslaget till avlöningsstat för förste provinsialläkare och provinsialläkare,

att tillämpas från och med år 1921;

dels föreskriva, att för åtnjutande av de i berörda statförslag upptagna

avlöningsförmåner skall gälla vad i kungörelsen den 13 juni 1919

angående villkor och bestämmelser för åtnjutande av de från och med år

1920 fastställda avlöningsförmåner för förste provinsialläkare och provinsialläkare

finnes stadgat i fråga om motsvarande befattningar;

dels, vid bifall till vad sålunda föreslagits, från och med år 1921 höja

det å riksstaten uppförda ordinarie anslaget till förste provinsialläkare och

provinsialläkare från 1,393,800 kronor med 63,000 kronor till 1,456,800

kronor;

dels för skrivbiträde och övriga expenser åt förste provinsialläkare

ävensom för anställande av biträdande förste provinsialläkare, allt enligt i

statsrådsprotokollet angivna grunder, på extra stat för år 1921 anvisa ett

förslagsanslag, högst, 51,600 kronor;

dels ock för skrivbiträde och övriga expenser ävensom för tillfällig

löneförbättring under år 1920 åt förste provinsialläkare, allt enligt i statsrådsprotokollet

angivna grunder, på tilläggsstat för år 1920 anvisa ett förslagsanslag,

högst, 64,800 kronor. N

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

F. Holmquist.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 173 käft. (Nr 211.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Inledning.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

Utdrag

av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans May.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 mars

1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Departementschefen, statsrådet Holmquist anförde:

Med skrivelse den 29 augusti 1919 överlämnade medicinalstyrelsen en

framställning från de provinsialläkare, som tillika äro förste provinsialläkare, i

fråga om förbättring av deras avlöningsförmåner såsom provinsialläkare. Sedermera

hemställde nämnda förste provinsialläkare i en till Kungl. Maj:t ingiven

skrift om åtgärders vidtagande för att deras förste provinsialläkarbefattningar

måtte bliva skilda från provinsialläkartjänsterna. Slutligen gjorde medicinalstyrelsen

i skrivelse den 24 oktober 1919, delvis med anledning av en av förste

provinsialläkarnas förening till styrelsen ingiven skrift i ämnet, framställning

angående dels beredande av särskild ersättning åt förste provinsialläkarna för

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 211.

3

det ökade arbete, som pålagts dem genom de nya lagarna angående åtgärder

mot utbredning av könssjukdomar och angående anställande av distriktsbarnmorskor

samt genom epidemilagen m. in., dels beredande av arvoden

till ställföreträdare för förste provinsialläkare, dels ock vidtagande av åtgärder

för beredande av hjälp åt förste provinsialläkarna av skrivbiträde

in. m. Berörda ärenden hava därefter remitterats till den s. k. provinsialläkarkoinmittén

för yttrande.

Då kommitténs utlåtande vid tiden för avlåtande av statsverkspropositionen

till innevarande års riksdag ej inkommit, föreslog Kungl. Maj:t

riksdagen att i avbidan på den proposition, som kunde komma att avlatas

angående förbättrade avlöningsförmåner för förste provinsialläkare m. m.,

beräkna dels på 1921 års stat under femte huvudtiteln en förhöjning av det

ordinarie anslaget till förste provinsialläkare och provinsialläkare, nu 1,393,800

kronor, med 70,000 kronor till 1,463,800 kronor, dels ock på tilläggsstat

för år 1920 under sjätte huvudtiteln ett förslagsanslag, högst, 70,000

kronor.

Sedan numera provinsialläkarkommittén den 23 februari 1920 avgivit

det infordrade utlåtandet i frågorna, anhåller jag få underställa desamma

Kungl. Maj:ts prövning, och gör jag därvid början med frågan om

vissa förste provinsialläkarbefattningars skiljande från därmed förenade

provinsialläkartjänster.

Sedan år 1891 har i vart och ett av rikets län varit anställd en Viss» förste

förste provinsialläkare med uppgift att utöva tillsyn över den allmänna ilikaVbefatthälso-

och sjukvården, att verkställa inspektioner och undersökningar, att ningars

tillhandagå länsstyrelsen och menigheter med råd och anvisningar rörande friuJdärnletl

allmänna hälso- och sjukvården, att insamla och bearbeta statistiska upp- förenade

gifter m. m. Från början voro samtliga förste provinsialläkare även pro- ^lakarvinsialläkare

i det distrikt, som hade sin läkarstation i residensstaden, tjänster.

Snart nog visade det sig emellertid, att de förste provinsialläkarna såsom Nu gällande

sådana åliggande arbetsuppgifterna blevo så omfattande, att förste provin- rings^och

sialläkartjänsten ensamt för sig krävde sin egen man. I det av 1904 års avlönings

provinsialläkarkominitté år 1907 avgivna betänkandet angående rikets in- Jor fonan

delning i läkardistrikt m. in. betonades jämväl detta kraftigt. Jämlikt

1911 års riksdags beslut, som i huvudsak var grundat på nämnda kommittébetänkande,

blevo också 16 av rikets förste provinsialläkarbefattningar

från och med år 1912 skilda från provinsialläkartjänst. I de övriga

8 länen, nämligen Uppsala, Södermanlands, Kronobergs, Gottlands, Blekinge,

Hallands, Västmanlands och Jämtlands län, är förste provinsialläkartjänsten

alltjämt förenad med provinsialläkartjänst.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

Jämlikt den av 1919 års lagtima riksdag fastställda, från och med

år 1920 gällande avlöningsstaten för förste provinsialläkare och provinsialläkare

utgör avlöningen för förste provinsialläkare med provinsialläkardistrikt:

såsom förste provinsialläkare lön 1,000 kronor och tjänstgöringspenningar

1,3<)0 kronor eller tillhopa 2,300 kronor samt såsom provinsialläkare

lön 3,500 kronor och tjänstgöringspenningar 1,200 kronor eller tillsammans

4,700 kronor. Sammanlagda avlöningen blir alltså 7,000 kronor,

vartill kommer ett ortstillägg å 300 kronor till förste provinsialläkaren

i Jämtlands län. Slutligen åtnjuta ifrågavarande förste provinsialläkare

i sin egenskap av provinsialläkare två ålderstillägg å vartdera 500 kronor

efter respektive 5 och 10 års tjänstgöring.

Omförmälda åtta förste provinsialläkare hava en var i sitt provinsialläkardistrikt

vid sin sida en biträdande provinsialläkare, vilken härför

jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 15 september 1911 åtnjuter ett årligt

arvode av 1,000 kronor; och utgå berörda arvoden av förslagsanslaget till

bestridande av kostnader för allmän hälso- och sjukvård.

Framställning

av

förste provinsialläkarna

med

provinsialläkardistrikt.

Förste provinsialläkarna med provinsialläkardistrikt anföra nu i ämnet

följande:

Att steget med förste provinsialläkarbefattningarnas skiljande från provinsialläkartjänst

år 1911 ej togs fullt ut syntes uteslutande hava berott på önskan

att i möjligaste mån nedbringa kostnaderna. I 1904 års kommittés betänkande

påpekades emellertid, att det varit förenat med ej ringa svårighet att draga gränsen

mellan de län, i vilka första provinsialläkartjänsten borde skiljas från och

i vilka den fortfarande skulle kunna vara förenad med provinsialläkartjänst. Särskilt

omnämndes den tvekan, som bos kommittén varit rådande i fråga om vissa

av de län, vilka slutligen, dock med reservation av kommitténs läkarledamöter,

föreslogos till förenad förste provinsialläkar- och provinsialläkartjänst, en förening

av tjänster, som ansågs föga lämplig och till ingen fromma för någondera

av dem. Aven väcktes vid 1911 års riksdag enskild motion om anställande av

särskild förste provinsialläkare i ytterligare tre län utöver de 16 föreslagna.

Sedan betänkandet av år 1907 framlades, hade emellertid arbetsbördan för

förste provinsialläkaren såsom sådan alltjämt i hög grad vuxit, och på allra sista

tiden både så många nya maktpåliggande och omfattande uppdrag, t. ex. såsom

ordförande i barnmorskestyrelsen, ledamot i epideminämnden, sundhetsinspektör i

länet enligt lagen angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar, blivit

lagda på hans skuldror, att numera var och en måste finna det orimligt, att, vare

sig länet hörde till de större eller mindre, med förste provinsialläkarbefattning

skulle vara förenad provinsialläkartjänst. Dessutom borde framhållas, att även

provinsialläkarna under de senare åren erhållit nya åligganden, t. ex. det tidsödande

uppdraget att vara ympare i distriktet. Det kunde givetvis icke heller

vara varken i den allmänna hälso- och sjukvårdens eller i den enskilda sjukvårdens

intresse, att tvenne tjänster, vilka var och eu fordrade sin egen man, vore

förenade hos en person, såsom förhållandet nu vore i fråga om förste provinsial
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr 211.

5

läkartjänsten i de ifrågavarande åtta länen. I vilken grad missförhållandet ännu

ytterligare skulle ökas, om i följd av läkarbristen biträdande provinsialläkartjänsten

ej kunde besättas, läge i öppen dag.

På grund av det anförda hava sökandena anhållit, att Kung!. Maj:t

inåtte vidtaga åtgärder för att förste provinsialläkarbefattningen i ifrågavarande

åtta län snarast möjligt blir skild från provinsialläkartjänsten, så

att var och en av befattningarna får egen tjänstinnehavare.

Provinsialläkarkommittén meddelar, att länsstyrelserna i de län, som

beröras av ifrågavarande framställning, på anmodan av kommittén, efter

vederbörande förste provinsialläkares hörande, avgivit yttrande i ärendet.

Kommittén sammanfattar vad i ämnet anförts sålunda:

»Utom uppdragen att vara sundhetsinspektör, ordförande i barnmorskestyrelsen

och ledamot av epideminämnden hade förste provinsialläkarna i rätt stor

utsträckning fått sig anförtrodd besiktning av minderåriga arbetare i industriellt

yrke. Han skall enligt särskild instruktion öva tillsyn å tuberkulossjukvårdsanstalterna

i länet. Enligt lagen om skyddskoppympning skall han fastställa planerna

för ympnings- och besiktningsmöten samt granska och attestera inkomna

rapporter och räkningar över verkställda ympningar och besiktningar. För inspektions-

och andra tjänsteresor måste han långa tider vara borta från stationsorten,

och sjukvården inom hans provinsialläkardistrikt måste då bestridas av biträdande

provinsialläkaren. I övrigt framhélles, att arbetet för förste provinsialläkarna

självklart ökas i samma mån som befolkningen tillväxer och nya mera

tätt befolkade samhällen uppstå, som i sanitärt hänseende fordra ökad tillsyn

från förste provinsialläkarens sida. Till de många tjänsteförrättningarna och

tjänsteresorna komme, utom deltagandet i barnmorskestyrelsens, epideminämndens,

sjuksköterskestyrelsens och dispensärnämndens sammanträden, alla expeditionsgöromäl,

förandet av diarier och konceptböcker, arbetet med avgivandet av yttranden,

framställningar med mera samt utarbetande av års- och inspektionsberättelserna.

Provinsialläkartjänsten kunde icke heller betraktas som en bisyssla.

Vederbörande länsstyrelser hava samtliga tillstyrkt skiljandet av ifrågavarande

tjänster.»

För egen del anser kommittén det numera på grund av den inträffade

ökningen i förste provinsialläkarnas arbetsbörda vara en tvingande

nödvändighet, att dessa båda tjänster skiljas och att självständiga förste

provinsialläkar- och provinsialläkartjänster inrättas uti ifrågavarande län.

Vid sådant förhållande finner kommittén förenämnda framställning från

förste provinsialläkare, som tillika äro provinsialläkare, att i sistnämnda

egenskap erhålla samma avlöning som övriga provinsialläkare, icke erfordra

något yttrande från kommitténs sida.

Kommittén hemställer, att ifrågavarande åtta förste provinsialläkare

måtte erhålla samma avlöningsförmåner som övriga förste provinsialläkare

eller lön 5,000 kronor och tjänstgöringspenningar 3,000 kronor eller tillhopa

8,000 kronor jämte två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor, efter

Provinsial
läkarkom
mittén.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

Departe
mentschefen.

respektive 5 och 10 års tjänstgöring. Därjämte anser kommittén förste

provinsialläkaren i Jämtlands län böra få behålla till honom nu utgående ortstillägg

å 300 kronor. Vidare hemställer kommittén om inrättande i de

sålunda lediga provinsialläkardistrikten av åtta nya provinsialläkarbefattningar

med enahanda avlöning som för provinsialläkare i allmänhet eller

5,500 kronor, därav 4,000 kronor lön och 1,500 kronor tjänstgöringspenningar,

jämte ålderstillägg.

Den förebragta utredningen synes mig hava ådagalagt, att arbetsbördan

för förste provinsialläkarna i de åtta mindre län, där år 1911

förste provinsialläkarbefattningen ansågs fortfarande böra förenas med provinsialläkartjänst,

numera vuxit till den grad, att dessa tjänsters uppehållande

av samma person icke längre kan försiggå utan allvarlig olägenhet

för hälso- och sjukvården i vederbörande distrikt. Förutom det att

till följd av nämnda läns normalt fortgående utveckling förste provinsialläkarens

arbete för expedition, inspektionsresor m. m. ökats, hava nämligen jämlikt

de nyligen ikraftträdda lagarna angående åtgärder mot utbredning av

könssjukdomar och om anställande av distri^barnmorskor samt epidemilagen

en hel del göromål pålagts nämnda tjänsteläkare, vilka åligganden,

enligt vad i det följande kommer att närmare utvecklas, torde bliva av

omfattande och tidsödande natur. Aven i följd av den nya organisationen

av sjuksköterskeväsendet torde förste provinsialläkarna komma att åsamkas

ett betydande ökat arbete. Redan år 1911 ansåg föredragande departementschefen

goda skäl vara anförda för inrättande av självständiga förste

provinsialläkarbefattningar i Södermanlands, Kronobergs och Jämtlands län

men fann sig, då ett dylikt yrkande icke vunnit understöd hos medicinalstyrelsen,

böra förorda det sedermera av riksdagen antagna förslaget. Nu

hava emellertid länsstyrelserna och förste pvovinsialläkarna icke blott i de

tre nyssnämnda länen utan även i de fem mindre av ifrågavarande åtta

län med styrka framhållit nödvändigheten av att, för att ifrågavarande

tjänsteläkare skulle kunna på ett tillfredsställande sätt utöva sina krävande

och allt mer betydelsefulla befattningar såsom förste provinsialläkare, dessa

befattningar skilldes från befattningen såsom provinsialläkare. På grund

av vad sålunda förekommit och under hänvisning i övrigt till de avgivna

utlåtandena i ärendet anser jag mig böra tillstyrka, att i Uppsala,

Södermanlands, Kronobergs, Gottlands, Blekinge, Hallands, Västmanlands

och Jämtlands län inrättas självständiga förste provinsialläkarbefattningar

med en avlöning av 8,000 kronor, därav 5,000 kronor lön

och 3,000 kronor tjänstgöringspenningar, jämte, beträffande Jämtlands

län, ett ortstillägg å 300 kronor, och skulle två ålderstillägg, vartdera å

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

7

500 kronor, kunna utgå efter respektive 5 och 10 års tjänstgöring. Vidare

tillstyrker jag, att i de åtta sålunda ledigblivna provinsialläkardistrikten

anställas åtta provinsialläkare med den för dessa läkare gällande avlöningen

5,500 kronor, varav 4,000 kronor lön och 1,500 kronor tjänstgöringspenningar,

jämte två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor, efter respektive

5 och 10 års tjänstgöring.

Därest vad jag nu tillstyrkt vinner bifall, torde den i det föregående

om förmäl da framställningen från ifrågavarande åtta förste provinsialläkare

om att i sin egenskap av provinsialläkare i avseende å avlöningen

bliva jämställda med övriga provinsialläkare icke böra föranleda någon

Kungl. l\laj:ts vidare åtgärd.

Beträffande frågan om ersättning till förste provinsialläkare för ökat Ersättning

arbete anför medicinalstyrelsen i sin skrivelse den 24 oktober 1919 följande: p^ovinsial
»Otvivelaktigt

har förste provinsialläkarnas arbetsbörda väsentligt ökats !.ij.k“rns‘ ''®r

genom lagen om åtgärder mot smittosamma könssjukdomar. Frågan var under ofeat arbete‘

diskussion vid förste provinsialläkarmöGt är 1919 och åtskilliga talare vid mötet Mrdieinalbetonade

starkt, att uppdraget att vara sundhetsinspektörer för landsbygden tog ■Irchetlförste

provinsialläkarnas krafter och tid i anspråk uti icke oväsentlig grad. För

liknande uppdrag hava stadsläkarna hemställt om särskild ersättning, och har

medicinalstyrelsen även i skrivelse den 1 september 1919 förordat sådan ersättning

att utgå med olika belopp, högst 1,500 kronor.

Från och med år 1920, egentligen redan från och med tiden efter 1919 års

landsting, bliva emellertid förste provinsialläkarna även anlifade i än ytterligare

statsfunktioner. Genom lagen om anställande av distriktsbarnmorskor den 28

mars 1919 hava förste provinsialläkarna blivit självskrivna ordförande i länets

bar n morskestyrelse(er). Härigenom hava ett betydande ansvar och ett stort arbetsfält

kommit att vila på förste provinsialläkarna, Omfattningen av det arbete,

som sålunda kommer att utkrävas av barnmorskestyrelsen och till största

delen utföras av förste provinsialläkarna, framgår av det förslag till reglemente

för dessa styrelser, som medicinalstyrelsen med skrivelse den 29 augusti 1919 överlämnat

till Kungl. Maj:t. För detta förste provinsialläkarnas arbete hade medicinalstyrelsen

tänkt sig, att de skulle av landstinget erhålla skälig ersättning.

Da sådan ersättning ej ansetts kunna ifrågakomma, synes billigheten kräva, att

staten träder emellan och bereder sina ifrågavarande tjänare någon gottgörelse för

den ökade arbetsbörda, som pålagts dem genom sistberörda Jäv.

Men ej nog härmed. Den n}''a epidemilagen den 19 juni 1919 har även

den tillfört förste provinsialläkaren ökat arbete. Såsom självskriven ledamot i

epideminämnden får förste provinsialläkaren en dryg anpart av det arbete, som

inom länet skall utföras till främjande av dess epidemivård. Särskilt torde ordnandet

och byggandet av epidemisjukhusen inom länet komma att en lång tid

framåt orsaka dryga utredningar och taga mycken tid i anspråk. Ej heller för

arbetet i epideminämnden har någon särskild ersättning ännu ifrågasatts för förste

provinsialläkarna.

Slutligen kommer med all sannolikhet frågan om distriktssköterskeväsendet

inom länet att medföra ökade plikter och tidskrävande arbete för förste provin
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj ds proposition nr 211.

Provinsial
lakarkom
mittén.

sialläkarna. Denna organisation torde icke komma att lämna barnmorskeorganisationen

långt före sig vad beträffar den arbetsbörda, som faller å förste provinsialläkarna.

Av vad ovan anförts framgår tydligt, att förste provinsialläkarinstitutionen

i den närmaste framtiden kommer i ett helt nytt läge. Förste provinsialläkarens

verksamhet, som förut varit mera rent medicinsk, blir med ett slag av

huvudsakligen administrativ art och erhåller en omfattning, mer än dubbelt så

stor som förut. Den senaste löneregleringen för förste provinsialläkarna, vilken

fastställts genom kungl. brev den 13 juni 1919, har icke tagit hänsyn till dessa

tjänstemäns väsentligt ökade arbetsbörda. Vidare bör beaktas, att de möjligheter

till extra inkomster, som även denna lönereglering höll öppen för förste provinsialläkare,

blivit väsentligt reducerade genom det ökade administrativa arbete,

som pålagts dessa tjänstinnehavare. Den förlust, förste provinsialläkarna härigenom

åsamkas, bör naturligen ersättas dem på något sätt. Förste provinsialläkarföreningens

framställning om särskild ökad ersättning har således sitt givna

berättigande. Medicinalstyrelsen vill fördenskull tillstyrka densamma till bifall.

Ersättningen bör, såsom även föreningen föreslagit, lämpas efter länens storlek

och invånarantal.»

Medicinalstyrelsen har hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att för ifrågavarande ändamål dels på tilläggsstat för år 1920 anvisa

ett anslag av 52,000 kronor och dels från och med år 1921 höja det

ordinarie anslaget till förste provinsialläkare och provinsialläkare med

samma belopp, och har styrelsen föreslagit, att berörda belopp, 52,000 kronor,

skulle fördelas så, att ersättning skulle utgå till provinsialläkare i län med

mindre än 100,000 invånare med 1,000 kronor, i län med 100,000—150,000

invånare med 1,500 kronor, i län med 150,000—200,000 invånare med

2,000 kronor samt i län med mer än 200,000 invånare med 2,500 kronor.

Provinsialläkarkommittén meddelar, att kommittén i förevarande

fråga inhämtat yttrande från länsstyrelserna, samt anför vidare:

»Samtliga länsstyrelser, som yttrat sig i frågan, hava med undantag av

länsstyrelsen i Värmlands län ansett, att skälig gottgörelse borde beredas förste

Srovinsialläkarna för det ökade arbete, som pålagts dem genom tillkomsten av

e i medicinalstyrelsens framställning omnämnda nya författningarna.

Enligt kommitténs uppfattning hava också förste provinsialläkarnas arbetsbörda

till följd av omskrivna författningar ökats i så hög grad, att det måste

anses rättvist och billigt, att ersättning härför beredes dem. Kommittén anser

sig därför böra ansluta sig till medicinalstyrelsens förslag i berörda avseende. I

fråga om ersättningens storlek har medicinalstyrelsen uppdelat länen i 4 grupper

med en ersättning till förste provinsialläkaren i första gruppen av 1,000 kronor,

i andra gruppen av 1,500 kronor, i tredje gruppen av 2,000 kronor och i fjärde

gruppen av 2,500 kronor. I vad form denna ersättning borde utgå har icke av

medicinalstyrelsen närmare angivits. Då emellertid de förhållanden, som föranlett

framställningen om ökad ersättning, icke äro av tillfällig art utan måste anses

vara bestående, synes det kommittén, att ersättningen bör utgå såsom löne
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr 211.

9

tillägg, men då alla självständiga förste provinsialläkare för närvarande åtnjuta

samma lön, synes någon ändring häri icke böra utan synnerligen starka skäl vidtagas;

några sådana skäl torde icke få anses här föreligga. Förste provinsialläkarnas

ämbetsåligganden i de olika länen äro desamma, om än arbetets omfattning

— beroende på länens olika storlek och invånaraotal och svårskötthet — är

olika. Samma är förhållandet efter tillkomsten av de nya ämbetsåligganden, varom

nu är fråga. Vid senaste lönereglering under år 1919 likställdes förste provinsialläkarna

i löneavseende med tredje gradens tjänstemän i de centrala ämbetsverken.

Nu hava emellertid dessa tjänstemän genom kungl. kungörelserna

den 27 juni och den 21 november 1919 (sv. förf.-saml. nr 362 och 778) tilldelats

en tillfällig löneförbättring av 1,000 kronor för år 1919 och i förskott även för

år 1920, intill dess bestämmelser angående sådan löneförbättring utfärdats och

trätt i kraft, utan att förste provinsialläkarne fått del av denna förmån. Det

synes då kommittén vara lämpligt och så mycket mera befogat, att förste provinsialläkarna

såsom ersättning för ifrågavarande ökade arbete tillerkännas en

tillfällig löneförbättring å 1,000 kronor, varigenom de i avlöningshänseende fortfarande

skulle bliva likställda med tredje gradens tjänstemän i de centrala ämbetsverken.

På detta lönetillägg borde utgå dyrtidstillägg enligt samma grunder,

som kunna bliva bestämda för övriga med dem likställda ämbetsmän. Kommittén

har vid bestämmande av detta lönetilläggs storlek utgått ifrån att å detsamma

skulle utgå dyrtidstillägg med minst 70 % i enlighet med av Kungl. Maj:t

till 1920 års riksdag avlämnad proposition. Härigenom blir den förste provinsialläkarna

tillkommaude ersättningen för ökat ar. ete för var och en 1,700 kronor

och således för samtliga 40,800 kronor mot 52,000 kronor enligt medicinalstyrelsens

förslag.

Skulle det här ovan beräknade dyrtidstillägget av annan anledning än

prisindexens sjunkande avsevärt minskas eller helt borttagas, bör kompensation

på något sätt beredas förste provinsialläkarna, enär det nämnda beloppet 1,700

kronor är det minsta, som bör tillerkännas dessa läkare för det ökade arbete, varom

här är fråga.

Likaså torde ifrågavarande tillfälliga löneförbättring böra efterföljas av

en lönereglering av mer bestående art, då kristidsförhållandena utjämnats.»

Kommittén hemställer därför om anvisande för ifrågavarande ändamål

av erforderliga medel.

Mot kommitténs förslag i förevarande del har ledamoten av kom- Reservation.

mittén, förste provinsialläkaren A. J. Larson reserverat sig samt hemställ,

^, att den av kommittén föreslagna ersättningen åt förste provinsialläkarna

för ökat arbete i tjänsten måtte bättre säkerställas och något

höjas på så sätt, att, i stället för den föreslagna tillfälliga löneförbättringen

å 1,000 kronor samt det osäkra dyrtidstillägget å 700 kronor,

förete provinsialläkarna i samtliga län måtte från och med 1920 tillerkännas

en till 2,000 kronor förhöjd tillfällig löneförbättring, vilken skulle

uppgå till ett sammanlagt belopp av 48,000 kronor mot av medicinalstyBihang

till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 173 käft. (Nr 211.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj :ts proposition nr 211.

Departe
mentschefen.

relsen ursprungligen beräknade 52,000 kronor. På denna löneförbättring

anser reservanten ej, att dyrtidstillägg bör utgå.

Såsom jag redan framhållit, har genom tillkomsten av de förut omförmälda

lagarna ett högst väsentligt ökat arbete lagts på förste provinsialläkarna.

Vid den nästlidet år beslutade löneregleringen för dessa befattningshavare

torde vid avlöningens bestämmande icke hava fasts något avseende

vid nyss berörda förhållande. Det är emellertid uppenbart, att

med den sålunda ökade arbetsbördan — vilken huvudsakligen avser göromål

av administrativ art — för förste provinsialläkarna ännu mer kringskäres

den möjlighet att förvärva extra inkomster genom enskild praktik,

som vid förenämnda lönereglering ännu förutsattes skola kunna i någon

mån stå dem till buds. Vid sådant förhållande anser jag det med rättvisa

och billighet överensstämmande, att något vederlag beredes ifrågavarande

läkare för den minskning i inkomst, de sålunda få lida. Beträffande

formen för och beloppet av denna ersättning ansluter jag mig till

provinsialläkarkommitténs förslag, att till förste provinsialläkarna må utgå

en tillfällig löneförbättring å 1,000 kronor. Om man tager i betraktande,

att i tjänstgöringspenningarna för förste provinsialläkare ingår ett till 500

kronor för expenser beräknat belopp, skulle de härigenom i avseende å

sina avlöningsförmåner bliva jämställda med tjänstemän av tredje normalgraden

vid statens centrala ämbetsverk — eu jämförelse, som vid lönefrågans

behandling nästlidet år gjordes av löneregleringskommittén, som

då avgav utlåtande (se prop. 116, sid. 23).

Det synes kunna ifrågasättas, om ej den sålunda förordade tillfälliga

löneförbättringen lämpligen kunde åtminstone framdeles sammanföras med

den löneförbättring av enahanda slag, som enligt Kung!. Maj:ts tidigare

beslutade proposition i ämnet skall utgå till vissa statens befattningshavare.

Tillsvidare torde därför anslag för ändamålet ej böra ifrågasättas annat

än för år 1920.

I likhet med vad som i berörda proposition angående tillfällig löneförbättring

föreslagits beträffande överläkare vid statens hospital och asyler

torde av den utav mig nu förordade tillfälliga löneförbättringen för förste

provinsialläkare 700 kronor få anses motsvara lön och 300 kronor tjjinstgöringspenningar.

Enär dyrtidstillägg är avsett att utgå å tillfällig löneförbättring,

lärer, vid bifall till vad jag nyss här ovan föreslagit, samma förmån ^tillkomma

förste provinsialläkarna å den nu ifrågasatta tillfälliga löneförbättringen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kung!.. Maj:ts proposition nr 211. 11

För genomförande av vad jag nu förordat kräves ett anslagsbelopp

av 24,000 kronor.

Medicinalstyrelsen yttrar i fråga om ersättning till förste provinsialläkarna

för skrivbiträde följande:

»Förste provinsialläkarna hava alltmer tvungits att på egen bekostnad anlita

skrivbiträden för att kunna medhinna allt det arbete, som ålegat dem. Med

den väsentligt ökade arbetsbörda, som, enligt vad som ovan framhållits, från och

med år 1919 och följande år kommer att vila på förste provinsialläkaren, skulle

denna utgiftspost — då man väl ej kan ifrågasätta, att förste provinsialläkaren

skall själv lägga hand vid sädana enklare arbeten såsom utskrivning av koncept,

sammanräkning av statistiskt material, registreringsarbeten m. m. — lätt komma

att bliva dem övermäktig, Det är därför alldeles nödvändigt, att förste provinsialläkarna

erhålla ett skrivbiträde till sitt förfogande. Som arbetet dock icke

under hela året skulle fullt upptaga skrivbiträdets tid, har det synts styrelsen

lämpligast, att skrivbiträdet ifråga har anställning hos vederbörande länsstyrelse

med skyldighet att i första rummet stå förste provinsialläkaren till tjänst men j

övrigt utföra arbete för länsstyrelsens räkning. Av den dagliga arbetstiden å

sex timmar torde i medeltal endast 1—3 behöva ägnas förste provinsialläkaren.

Som avlöningsförmånerna för skrivbiträdet böra utgå från länsstyrelsernas

stat, torde det ankomma å länsstyrelserna att meddela, om och i vad mån ökade

anslag bliva erforderliga genom anordningen ifråga.»

*

Styrelsen hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder

för beredande åt förste provinsialläkarna av hjälp till skrivbiträde, på sätt

av styrelsen föreslagits. .M

Provinsialläkarkommittén, som i ämnet hört länsstyrelserna, anför:

»Vidkommande frågan om anställande av skrivbiträden hos länsstyrelserna

med skyldighet att i främsta rummet stå förste provinsialläkarna till tjänst så

avstyrkes detta förslag av flertalet länsstyrelser, som finna en dylik anordning

olämplig. Några länsstyrelser framhålla även, att det syntes vara lämpligare,

att förste provinsialläkaren tillerkändes ett särskilt anslag för avlöning av erforderligt

skrivbiträde.

Kommittén delar den sist uttalade meningen om lämpligheten av ett särskilt

anslag till förste provinsialläkarna, för att de vid behov själva må anställa

skrivbiträden.

Beträffande det belopp, som härför bör beräknas, torde emellertid de av

förste provinsialläkarna lämnade uppgifter å utgifter under år 1919 för ifrågavarande

ändamål ej kunna läggas till grund för en dylik beräkning, då dessa

uppgifter äro alltför obestämda. Kommittén har därför till huvudsaklig ledning

för sin beräkning av detta anslagsbelopp lagt medicinalstyrelsens uppgift, att

ett skrivbiträde för förste provinsialläkaren vore erforderligt i medeltal 1—Stimmar

dagligen. Då ett fast anställt skrivbiträde vid länsstyrelserna i allmänhet

tjänstgör tl timmar, skulle alltså i de större länen kunna beräknas, att ett skriv
-

Ersättning

till förste

provinsialläkarna

för skrivbiträde.

Medicinal
styrelsen.

Provinsial
läkarkom
mittén.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj :ts proposition nr 211.

Departe
mentschefen.

biträde för förste provinsialläkaren är sysselsatt balva denna tid, ecb ersättningen

borde då utgå med halva det belopp, som tillkommer sådant biträde, som

ovan sagts. Ersättningen till de lägst avlönade skrivbiträdena vid länsstyrelser

med inräknande av nu utgående dyrtidstillägg kan i runt tal sättas till 3,000

kronor per år; ersättningen till sådant biträde för förste provinsialläkare i de

större länen borde i överensstämmelse härmed bestämmas till 1,500 kronor. Kommittén

vill också förorda detta belopp i de större och mera svårskötta länen. Till

förste provinsialläkaren i Gottlands län torde någon sådan ersättning enligt kommitténs

mening ej behöva utgå, då det arvode, som ovan föreslagits skola till honom

utgå i form av tillfällig löneförbättring, på grund av detta läns ringa storlek

och lättskötthet blivit relativt större än vad som föreslagits för förste provinsialläkare

i de övriga länen. Eör övriga förste provinsialläkare föreslår kommittén,

att ersättningen måtte bestämmas att utgå med följande belopp, nämligen:

med 300 kronor till en var av förste provinsialläkarna i Jämtlands, Uppsala,

Hallands, Blekinge, Kronobergs och Västmanlands län; med 700 kronor till en

var av förste provinsialläkarna i Västerbottens, Norrbottens och Södermanlands

län; med 850 kronor till en var av förste provinsialläkarna i Örebro, Göteborgs

och Bohus län, Jönköpings, Kalmar, Kristianstads, Skaraborgs, Östergötlands och

Kopparbergs län; med 1,000 kronor till förste provinsialläkaren i Stockholms län;

samt med 1,500 kronor till en var av förste provinsialläkarna i Västernorrlands,

Värmlands, Gävleborgs, Älvsborgs och Malmöhus län.

Sammanlagda kostnaden härför skulle uppgå till 19,200 kronor.

Det torde i detta sammanhang böra framhållas, att förste provinsialläkarna

genom den möjlighet att anlita skrivbiträde, som sålunda skulle beredas dem,

komme att få sin arbetsbörda i någon mån lättad, och att förste provinsialläkarna

i de större länen härigenom också skulle erhålla en viss kompensation för den

minskning i ersättning för ökat arbete, som kommitténs förslag innebär, jämfört

med vad medicinalstyrelsen i sådant hänseende hemställt.»

Den ökade administrativa arbetsbördan för förste provinsialläkarna

kommer givetvis att medföra ökat behov av skrivhjälp. Att kostnaderna

för dylikt arbete, som är av beskaffenhet att böra utföras av mindre

kvalificerade arbetskrafter än vederbörande tjänsteläkare själva, skola drabba

dessa läkare, synes obilligt. Jag anser mig därför böra förorda, att ersättning

härutinnan beredes dem. Vad sättet för sådan ersättnings utgående

beträffar, finner jag den av medicinalstyrelsen föreslagna anordningen

om anställande på landsstatens bekostnad vid länsstyrelserna av skrivbiträden

med skyldighet att i första hand tillhandagå förste provinsialläkarna

mindre ändamålsenlig. Lämpligast synes vara, att, såsom provinsialläkarkommittén

föreslagit, bemälda läkare erhålla ett anslag för att

därmed avlöna det skrivbiträde, som kan vara erforderligt. Kommittén

har nu föreslagit ersättningen till olika belopp alltefter vederbörande läns

storlek och svårskötthet. Mot de sålunda angivna grunderna synes intet

vara att erinra.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 211.

13

För beredande av skrivbiträde åt förste provinsialläkarna skulle alltså

erfordras ett anslag av 19,200 kronor.

Vid sin granskning av ovanberörda från förste provinsialläkarna inkomna

uppgifter rörande expenser har provinsialläkarkommittén funnit,

att det belopp å 500 kronor till expenser, som nu ingår i förste provinsialläkarnas

tjänstgöringspenningar, icke kan anses utgöra skälig ersättning

härför. Kommittén anför härom:

»Kostnaderna för skrivmateriel i varje län ävensom för hållande av telefon

för tjänstens behöriga skötande kan icke sättas lägre än 300 till 500 kronor per

år, varvid kommittén ansett, att 100 kronor böra beräknas såsom ersättning för

telefon, ett belopp, som ej torde kunna anses för högt tilltaget, då årsabonnemanget

för rikstefon med ett mindre antal samtal nu belöper sig till 130 kronor

och för ett större antal till 180 kronor.

Kommittén har emellertid av samma skäl, som ovan anförts i fråga om

skrivbiträden, icke ansett erforderligt, att någon ersättning för skrivmaterialier

jämte telefon utgår till förste provinsialläkaren i Gottlands län, men vill föreslå,

att sådan ersättning med 300 kronor må utgå till förste provinsialläkarna i

Jämtlands, Uppsala, Hallands, Blekinge, Kronobergs och Västmanlands län; med

400 kronor till förste provinsialläkarna i Västerbottens, Norrbottens, Södermanlands,

Örebro, Göteborgs och Bohus län, Jönköpings och Kalmar län; med 500

kronor till förste provinsialläkarna i Stockholms, Kristianstads, Skaraborgs,

Östergötlands, Kopparbergs, Västernorrlands, Värmlands, Gävleborgs, Älvsborgs

och Malmöhus län.

Sammanlagda kostnaden för nyssnämnda ändamål skulle uppgå till 9,600

kronor.

Het torde jämväl få anses billigt, att förste provinsialläkarna erhålla någon

ersättning för hållande av expeditionslokal för tjänsten, Härtill torde få avses

två mindre eller ett tämligen stort rum, så att plats även för skrivbiträde vid

behov där kan beredas. Hå ifrågavarande lokal borde vara förenad med förste

provinsialläkarens bostad, vill kommittén föreslå, att bidraget till förhyrandet av

densamma sättes till 600 kronor i varje län. Hyreskostnaderna äro givetvis olika

i olika trakter, men om kostnaden för själva lokalen är billigare å en ort, så kan

detta i vissa fall motvägas av, att kostnaderna för lokalens uppvärmning och belysning

där äro större.

He av förste provinsialläkarna lämnade uppgifterna hava icke kunnat läggas

till grund för kommitténs beräkning av kostnaden, då de sinsemellan äro så

olika och i några fall omfatta även annat än lokalen.

Kostnaderna för uppvärmning, städning och belysning av expeditionslokalen

torde med hänsyn till, att den skall vara förenad med förste provinsialläkarens

bostad, kunna sättas så lågt som till 400 kronor.

Förste provinsialläkarna skulle även kunna hava anspråk på att få expeditionslokalen

försedd med möbler på statens bekostnad, men då ifrågavarande

lokal är förenad med förste provinsialläkarens bostadslägenhet, har kommittén ej

ansett sig böra göra någon hemställan i berörda hänseende.

Sammanlagda kostnaderna för expeditionslokal med uppvärmning, städning

Ersättning

till förste

provinsialläkarna

för

övriga expenser.

Provinsial
läkarlcom
mittén.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj ds proposition nr 211.

Departe
mentschefen.

och belysning skulle alltså i varje län bliva 1,000 kronor per år och för samtliga

län 24,000 kronor. Då emellertid, såsom ovan nämnts, i nu gällande avlöningsstat

för förste provinsialläkare 500 kronor av tjänstgöringspenningarna anses utgöra

ersättning för bestridande av kostnaderna för skrivhjälp med derå expenser,

men i kostnadssumman för övriga expenser å sammanlagt 33,000 kronor ingår bland

annat den beräknade kostnaden för expenser, bör sistnämnda summa minskas

med 500 kronor för varje förste provinsialläkare och således för samtliga med

12,0()0 kronor. Det återstående beloppet, 21,600 kronor, utgör den av kommittén

ifrågasatta ökade ersättningen till förste provinsialläkarna för expenser i övrigt.

Omförmälda ersättning för expenser torde böra utbetalas i samma ordning

som befattningshavares lön och sålunda vid tjänstledighet och semester för förste

provinsialläkare tillkomma den ordinarie innehavaren av platsen, dock med skyldighet

för denne att till vikarien upplåta expeditionslokalen — men ej till sovrum

— samt därjämte utan kostnad för vikarien inom det för ändamålet anvisade

beloppet tillhandahålla denne skrivhjälp, skrivmaterialier och telefon.»

Kommittén hemställer om anvisande av medel såväl på tilläggsstat

för år 1920 som från och med år 1921 för nu ifrågavarande ändamål att

fördelas på sätt kommittén föreslagit.

I likhet med provinsialläkarkommittén finner jag billigheten fordra,

att förste provinsialläkarna erhålla ersättning för övriga expenser, nämligen

för skrivmaterialier och telefon samt för hållande av expeditionslokal.

Då emellertid det belopp av 500 kronor för varje län, som för

närvarande är beräknat till expenser och inbegripits i tjänstgöringspenningarna,

enligt vad verkställd utredning givit vid handen, är otillräckligt,

tillstyrker jag, att ytterligare ersättning beredes nämnda läkare för sådana

expenser, och har jag därvid intet att erinra mot de av kommittén föreslagna

grunderna för ersättningens utgående. Sålunda skulle för samtliga

förste provinsialläkare beräknas som ersättning för förhyrande samt uppvärmning

och belysning av expeditionslokal 1,000 kronor samt för skrivmaterialier

och telefon, för förste provinsialläkaren i Gottlands län intet,

för förste provinsialläkarna i Uppsala, Kronobergs, Blekinge, Hallands,

Västmanlands och Jämtlands län en var 300 kronor, för förste provinsialläkarna

i Södermanlands, Jönköpings, Kalmar, Göteborgs och Bohus, Örebro,

Västerbottens ävensom Norrbottens län en var 400 kronor samt för

övriga förste provinsialläkare en var 500 kronor. Kostnaderna för nu angivna

ändamål skulle alltså bliva respektive 24,000 och 9,600 kronor eller

tillhopa 33,600 kronor. Om härifrån avdrages det belopp av 500 kronor

för varje län, som nu ingår i förste provinsialläkarnas tjänstgöringspenningar

som expensersättning, böra från summan 33,600 kronor dragas

12,0»>0 kronor, vadan alltså för övriga expenser nu skulle behöva anvisas

21,600 kronor.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

15

O

A de föreslagna ersättningarna till skrivbiträde och expenser i övrigt

skulle dyrtidstillägg ej komma att utgå.

Beträffande ifrågasatt anställande av biträdande förste provinsialläkare

anför medicinalstyrelsen följande:

»Förste provinsialläkarföreningen har gjort framställning om anställande

av biträdande förste provinsialläkare samt har grundat detta förslag nå föli ande

motivering.

Allt sedan 1911 års läkarinstruktion trätt i kraft hava förste provinsialläkare,

som icke tillika äro provinsialläkare, trots deras verksamhetsområden varit

större än de övriga förste provinsialläkarna haft det sämre ställt än dessa vid

skötseln av nödig expedition i tjänsten, särskilt under inspektionsresor. Redan

vid de utredningar, som föregingo utfärdandet av 1911 års läkarinstruktion, framhöllo

flera förste provinsialläkare, som skulle befrias från innehavande provinsialläkartjänster,

att det vore olämpligt att avskaffa biträdande provinsialläkarbefattningen

i de större länen, där de vid förste provinsialläkarens långvariga tjänsteresor

fortfarande voro synnerligen behövliga. Genom ökat inspektionsarbete, som

i de större länen, särskilt sådana med sämre kommunikationer, ofta tvinga förste

provinsialläkaren att under flera veckor i följd vara frånvarande från boningsorten,

genom uppdraget att vala sundhetsinspektör och därmed förenad vidlyftig

och viktig expedition och till sbt genom de övriga uppdrag, som tillkomma vid

1920 års ingång, torde nödvändigheten att anställa läkar biträden åt förste provinsialläkarna

hava blivit allt större.

I likhet med förste provinsialläkarföreningen vill medicinalstyrelsen vitsorda

behovet av, att förste provinsialläkarna, vid bortovaro mer än ett dygn från

residensstaden på grund av tjänstärends, Ange representeras av annan läkare för

skötande av de mest brådskande löpande ärendena.

I de län, där biträdande provinsialläkare finnas, böra dessa lämpligen inträda

i förste provinsialläkarens ställe vid dylika tillfällen. Enligt § 2 i gällande

läkarinstruktion skall biträdande provinsialläkaren bland annat vid förfall för

förste provinsialläkaren upprätta och till medicinalstyrelsen insända de i 10 § 4

mom. omförmälda sammandrag av uppgifter angående sjukdomsfall av smittosam

art. Någon skyldighet att i övrigt biträda å förste provinsialläkarbefattnineen

finnes ej nu stadgad. Detta synes styrelsen böra ändras, så att biträdande provinsialläkaren

ålägges att vid förfall för förste provinsialläkaren fullgöra de åligganden,

som tillkomma förste provinsialläkaren i hans egenskap av sundhetsinspektör,

ordförande i barnmorskestyreIsen och ledamot i epideminämnden.

I de län åter, där ej biträdande provinsialläkare finnes, bör annan tjänsteläkare

anlitas för ifrågavarande uppdrag. Medicinalstyrelsen för sin del anser,

att härvidlag bör i främsta rummet komma ifråga provinsialläkaren i det distrikt,

vars läkarstation är förlagd till residensstaden. Denne tjänstinnehavare tillhör

provinsialläkarkåren och kan lätt komma i förbindelse med förste provinsialläkaren.

Hans arbete är i huvudsak lika med biträdande provinsialläkarens om än

något mera omfattande och kan sålunda utan större svårighet förenas med fullgörande

av de ifrågavarande åliggandena såsom förste provinsialläkare. Någon

skyldighet för honom att fullgöra förste provinsialläkartjänst finnes ej i annan

Anställande

av biträdande

förste

provinsialläkare.

Medicinal
styrelsen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj ds proposition nr 211.

mån än att han, enligt kungörelsen den 13 juni 1919 angående villkor

och bestämmelser för åtnjutande av de från och med år 1920 fastställda avlöningsförmåner

för förste provinsialläkare och provinsialläkare (ersätter kungörelse

den 15 september 1911), är skyldig att, vid sjukdomsfall eller när det erfordras

för beredande av semester, om han förordnas att uppehålla förste provinsialläkartjänst,

bestrida densamma mot åtnjutande i förstnämnda fäll av de för befattningen

anslagna tjänstgöringspenningar, men i senare fallet av däremot svarande belopp,

dock ej längre än sammanlagt tre månader under ett ock samma kalenderår.

I samma kungörelse bestämmes vidare, att förste provinsialläkare och provinsialläkare

skola vara underkastade den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet

och jämkning i åligganden, som kunna varda stadgade. Något hinder för att

ålägga provinsialläkaren i residensdistrikten här ifrågavarande skyldighet föreligger

alltså icke, och synes ett tillägg till nämnda kungörelse lämpligen böra

utfärdas med föreskrift i ämnet i anslutning till vad ovan föreslagits beträffande

de biträdande provinsialläkarna.

I fem län finnes emellertid ej provinsialläkare stationerad i residensstaden.

Dessa län äro Malmöhus, Älvsborgs, Värmlands, Örebro och Norrbottens

län. I dessa län måste följaktligen annan läkare förordnas att i förevarande fall

inträda såsom ställföreträdare för förste provinsialläkaren. Det synes lämpligast,

att ej någon viss tjänstinnekavare tilldelas detta uppdrag utan att det överlämnas

åt styrelsen att förordna någon i residensstaden eller dess omedelbara närhet

boende lämplig läkare, vilken förklarat sig villig att fullgöra uppdraget, exempelvis

för tre är i sänder.

För det ökade arbete, som dessa ställföreträdare för förste provinsialläkarna,

vare sig de nu äro biträdande provinsialläkare, provinsialläkare eller annan

läkare, åsamkas, bör skäligen utgå ett lämpligt arvode. Styrelsen vill i detta avseende

föreslå belopp frän 400 kronor till 1,000 kronor att utgå enligt samma

grunder som den förut omförmälda ersättningen till förste provinsialläkarna för

ökat arbete. Biträdande provinsialläkaren i Visby distrikt skulle sålunda bekomma

400 kronor, biträdande provinsialläkaren i Östersunds, Uppsala, Halmstads

och Karlskrona distrikt vardera 600 kronor, biträdande provinsialläkaren i Yäxjö,

Västerås och Nyköpings distrikt samt provinsialläkaren i Umeå distrikt och en

särskilt förordnad läkare i Luleå vardera 600 kronor samt slutligen provinsialläkaren

i Göteborgs, Jönköpings, Kalmar, Stockholms, Kristianstads, Mariestads,

Linköpings, Fakt, Härnösands och Gävle distrikt samt särskilt förordnade läkare

i Örebro, Karlstad, Vänersborg och Malmö var och en 1,000 kronor. Det för

sagda ställföreträdares arvoden erforderliga beloppet skulle således utgöra 20,800

kronur.»

♦

Medicinalstyrelsen har därför hemställt, att Kungl. Maj:t måtte dels

föreslå riksdagen att för ifrågavarande ändamål anvisa erforderliga medel

såväl på tilläggsstat för år 1920 som från och med år 1921, dels ock, vid

riksdagens bifall härtill,'' utfärda erforderliga föreskrifter i ämnet ävensom

bemyndiga styrelsen att i vissa fall förordna ställföreträdare för förste

provinsialläkare, allt på sått av styrelsen föreslagits.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t$ proposition nr 211.

17

Provinsialläkarkommittén yttrar i förevarande ämne som följer: Provinsial
»Vad

angår behovet av anställande av biträdande förste provinsialläkare

åt förste provinsialläkarna att vid deras frånvaro från stationsorten mer än ett

dygn sköta sundhetsinspektörsbefattningen och annat expeditionsarbete, så anser

kommittén, att behovet av dylikt biträde redan blivit i medicinalstyrelsens framställning

på ett tillfredsställande sätt motiverat. Förste provinsialläkarna befinna

sig, enligt vad infordrade uppgifter utvisa, i medeltal mer än 2 månader

årligen under resor i tjänsten borta från stationsorten. Deras post måste då, särskilt

i de större länen, där det är förenat med mycken tidsutdräkt och kostnad

att alltför ofta återvända hem för att ombesörja nödig expedition och där en resetur

kan taga en tid av ända till tre veckor, sändas efter dem. Sedan emellertid

arbetet såsom sundhetsinspektör anförtrotts förste provinsialläkarna, vilket

arbete kräver skyndsam expedition, har det blivit allt svårare för dem att under

resorna nöjaktigt sköta expeditionsarbetet, och dessa svårigheter komma att växa

ju mer arbetet för dem ökas. Jämväl torde observeras, att arbetet i deras egenskap

av sundhetsinspektör är av den art, att det icke gärna kan överlämnas till

icke läkare.

Kommittén har ansett, att dessa biträden i avlöningshänseende borde hänföras

till 5 klasser. Ersättningen i klass 1 borde utgå med 200 kronor, i klass

2 med 300, i klass 3 med 400, i klass 4 med 500 och i klass 5 med 600 kronor.

Vid bestämmandet av den klass, till vilken de olika länen borde föras, har kommittén

tagit hänsyn till länens storlek, invånarantal och svårskötthet. Till klass

1 har hänförts Gottlands län, till klass 2 Uppsala, Hallands, Blekinge och Västmanlands

län, till klass 3 Kronobergs. Södermanlands, Jönköpings, Kalmar, Stockholms

och Örebro län, till klass 4 Göteborgs och Bohus län, Kristianstads, Skaraborgs,

Östergötlands, Kopparbergs, Värmlands, Älvsborgs och Malmöhus län samt

till klass 5 Jämtlands, Västerbottens, Västernorrlands, Norrbottens och Gävleborgs

län.

Sammanlagda kostnaden för anställandet av ifrågavarande biträdande förste

provinsialläkare med den av kommittén föreslagna avlöningen skulle uppgå till

10,800 Jironor, vilket är 10,000 kronor lägre än vad medicinalstyrelsen beräknat.

Ä förenämnda ersättning torde något dyrtidstillägg ej behöva beräknas.

Såsom medicinalstyrelsen anmärkt skulle såsom biträdande förste provinsialläkare

kunna anställas även annan läkare än provinsialläkare. Finge dyrtidstillägg beräknas,

så bleve följden den, att de olika ersättningsbeloppen bleve helt förryckta,

beroende på om i statstjänst anställd läkare eller annan läkare innehade ifrågavarande

befattningar».

Enär befattningarna såsom biträdande förste provinsialläkare ej

kunna beräknas hinna bliva tillsatta förrän den 1 augusti 1920, hemställer

kommittén om anvisande av 4,500 kronor för ändamålet på tilläggsstat

för år 1920. För år 1921 äskar kommittén för ändamålet en höjning

av det ordinarie anslaget till förste provinsialläkare och provinsialläkare

med 10,800 kronor.

I avgiven reservation ifrågasätter förste provinsialläkaren Larson, Reservation

huruvida icke kommittén tilltagit arvodena till biträdande förste provinsial
Bihang

till riksdagens protokoll 1020. 1 sarnl. 113 käft. (AV 211.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

läkare väl lågt. Reservanten ansluter sig därför till medicinalstyrelsens

förslag, varjämte framhålles lämpligheten av att ifrågavarande befatttningar

tillsättas först med ingången av år 1921.

Departe- Av utredningen i ämnet framgår, att förste provinsialläkarna i me
men

SO e en. mer ~n ^ månader årligen befinner sig borta från stationsorten på

tjänsteresor. För att expeditionsarbetet, som i många fall är av vidlyftig

och brådskande karaktär, skall kunna tillfredsställande fullgöras under förste

provinsialläkarens bortovaro från stationsorten, synes nödvändigt, att han

vid sin sida erhåller en biträdande förste provinsialläkare. Jag vill därför

tillstyrka, att i varje län inrättas en biträdande förste provinsialläkarbefattning,

vars innehavare vid förste provinsialläkarens frånvaro skall sköta

det löpande arbetet å expeditionen. Vad angår ersättningen till dessa biträdande

förste provinsialläkare samt grunderna för densammas utgående,

anser jag mig böra tillstyrka provinsialläkarkommitténs förslag i ämnet.

Kostnaderna för anställande av biträdande förste provinsialläkare skulle

alltså belöpa sig till 10,800 kronor årligen.

Därest vad jag nu föreslagit vinner bifall, torde jag framdeles få

inför Kungl. Maj:t framlägga förslag till därav föranledda ändringar i gällande

läkarinstruktion.

inrättande I enlighet med vad som förutsattes vid den år 1911 beslutade reg
a<irdinar&a

föringen av provinsialläkardistrikten i riket har Göteborgs och Bohus län

provinsial- genom kungl. brev den 16 april 1915 indelats i sju ordinarie provinsiald

ist rikt i läkardistrikt. Dessa distrikt äro Tanums, Håby, Uddevalla, Orusts, Tjörns,

Göteborgs Jörlanda och Göteborgs distrikt. Av nämnda distrikt hava nedannämnda

°Ch]än°hUS tre’ som beröras av här nedan omförmälda framställning från länsstyrelsen

Nuvarande i Göteborgs och Bohus län, följande omfattning:

indelning i Håby distrikt består av Foss, Svarteborgs, Håby, Bro, Brastads, Lyse,

priäkaral Krokstads, Sanne, Hede, Tossene och Bärfendals socknar samt Askums socken

distrikt. med Kungshamns kapell och har läkarstation i Håby. Enligt kungl. brev den 4

februari 1916 skall till distriktet höra även den från Askums socken utbrutna

Malmöns kommun.

Uddevalla distrikt består av Forshälla, Resteröds, Ljungs, Grinneröds,

Hjärtums, Västerlanda, Lane-Ryrs, Bäve, Skredsviks, Herrestads, Högås, Bokenäs

samt Dragsmarks socknar och har läkarstation i Uddevalla.

Orusts distrikt består av Myckleby, Torps, Långelanda, Ståla, Tegneby och

Röra socknar, Morlanda socken med Gullholmens, Käringöns och Mollösunds kapell

samt Skaftö socken med Fiskebäckskils och Grundsunds kommuner och har

läkarstation i Hårleby.

Förutom de sju ordinarie distrikten finnas inom länet åtta extra

provinsialläkardistrikt, nämligen Strömstads, Fjällbacka, Sotenäs härads,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 211. 19

Fiskebäckskils, Orasts västra härads, Ljungskile, Styrsö och Öckerö samt

Fässbergs distrikt.

I den proposition, nr 311, som låg till grund för 1918 års lagtima

riksdags beslut om uppförande å avlöningsstaten för förste provinsialläkare

och provinsialläkare av ytterligare ett antal provinsialläkare, förutsattes, att

Göteborgs och Bohus län skulle erhålla nio ordinarie provinsialläkardistrikt

och att de två nya distrikten skulle träda i stället för Strömstads och

Sotenäs härads extra provinsialläkardistrikt. Sedan Kungl. Maj:t med anledning

av berörda riksdagsbeslut genom brev den 28 juni 1918 anbefallt

medicinalstyrelsen att i viss ordning underställa Kungl. Maj:t förslag till

ny indelning i provinsialläkardistrikt i vissa län, har styrelsen i skrivelse

den 19 december 1919 avgivit sådant förslag i fråga om Göteborgs och

Bohus län och därvid såsom de två nya ordinarie distrikten förordat nyssnämnda

Strömstads och Sotenäs härads extra distrikt, dock med vissa

ändringar i dessa distrikts omfattning. Därest medicinalstyrelsens berörda

förslag vinner Kungl. Maj:ts bifall, skulle således inom länet återstå sex

extra provinsialläkardistrikt.

I skrivelse den 4 december 1919 har länsstyrelsen i Göteborgs och LänsstyrelBohus

län gjort framställning i fråga om inrättande av ytterligare två se.n *

cv o o j o bov Q 8 och

nya ordinarie provinsialläkardistrikt i länet. Till stöd härför anför läns- Bohus lön.

styrelsen följande:

»Bland de kvarvarande extra provinsialläkardistrikten äro två, Orusts västra

härads och Fiskebäckskils distrikt, där läkartjänsterna sedan lång tid tillbaka

icke kunnat besättas.

Orusts västra härads extra distrikt omfattar Röra, Morlanda, Gullholmens,

Käringöns och Mollösunds kommuner med en folkmängd av 7,7(10 personer. Distriktet

bildades på grund av kungl. brev den 27 mars 1885 med läkarstationen

förlagd till Nösund. Stationen flyttades år 1893 till Kårehogen och år 1917 till

Hälleviksstrand. Sedan början av år 1915 har läkartjänsten stått obesatt; oaktat

avlöningen gång efter annan höjts, har någon sökande till platsen icke anmält

sig. I Kårehogen inom Morlanda kommun är emellertid bosatt en medicine kandidat,

som besörjer läkarvård mot avlöning från Morlanda, Röra och Gullholmens

kommuner.

Fiskebäckskils extra provinsialläkardistrikt, som bildades på grund av kungl.

brev den 10 november 1899, består av Bokenäs, Dragsmarks, Skäfte, Fiskebäckskils

och Grundsunds kommuner med läkarstationen i Fiskebäckskil. Invånarantalet

inom distriktet uppgår till 4,919. Läkartjänsten har alltsedan den 1

januari 1915 varit obesatt.

Det förra distriktet — Orusts västra härads extra distrikt — utgör en del

av Orusts provinsialläkardistrikt, vars läkarstation är förlagd till Hårleby. Detta

ordinarie distrikt, som omfattar ön Orust, rikets näst Gottiand och Öland största ö,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

jämte Skaftö, Fiskebäckskils, Grundsunds, Gullholmens och Käringö kommuner,

har en folkmängd av 18,932 personer. Avståndet mellan Hårleby och Hälleviksstrands

läkarstationer utgör 18 kilometer.

Av de i Fiskebäckskils extra provinsialläkardistrikt ingående kommuner

tillhöra Bokenäs och Dragsmark Uddevalla ordinarie distrikt med station för läkaren

i Uddevalla, medan de övriga kommunerna tillhöra Orusts ordinarie distrikt.

Uddevalla distrikt har en folkmängd av 18,453 personer.

Såväl Orusts västra härads som Fiskebäckskils extra distrikt äro typiska

skärgårdsdistrikt utan andra kommunikationer än landsvägar och båtförbindelser.

Inom båda distrikten finnas flera folkrika fiskarsamhällen.

Det har synts länsstyrelsen uppenbart, att åtgärder måste vidtagas för att

råda bot mot de nuvarande otillfredsställande förhållandena med hänsyn till läkarvården

inom dessa båda distrikt. Oaktat löneförmånerna numera, inberäknat

statsbidrag, äro bestämda i Orusts västra distrikt till 7,900 kronor jämte fri bostad

och i Fiskebäckskils distrikt till 6,500 kronor, har det visat sig omöjligt att

få tjänsterna besatta. På grund av kommunikationsförhållandena är det endast

en mycket begränsad del av extra distriktens befolkning, som har möjlighet att

anlita den ordinarie provinsialläkaren. Olägenheten för invånarna i dessa skärgårdstrakter

att icke på rimligt avstånd hava egen tjänsteläkare att tillgå har

under senare tiden ytterligare skärpts på grund av den betydliga ökning i arvoden,

som läkare, vilka ej äro bundna av taxa, kräva. Den enda utvägen synes

vara bildande av nya distrikt; en ordinarie tjänst torde nämligen, oavsett löneförmånerna,

erbjuda större lockelse än en extra tjänst.

Länsstyrelsen har därför verkställt utredning i sådant syfte. Visserligen

hade bildande av två nya ordinarie distrikt, motsvarande det ena Orusts västra

härads och det andra Fiskebäckskils extra distrikt, synts kunna vara den närmast

till hands liggande utvägen. I betraktande av storleken av de ordinarie distrikten

i mellersta och södra delarna av riket ansåg länsstyrelsen dock icke kunna

ifrågasättas, att statsmakterna skulle vara benägna att bilda ett ordinarie provinsialläkardistrikt

av Fiskebäckskils extra distrikt med dess endast omkring

5,000 invånare sammanträngda på en jämförelsevis liten areal, även om man toge

hänsyn till att det här gällde ett skärgårdsdistrikt. I samråd med förste provinsialläkaren

i länet utarbetades därför ett förslag under förutsättning att allenast

ett nytt ordinarie distrikt komme till stånd. Enligt detta förslag skulle

Böra socken frånskiljas Orusts västra härads distrikt och läggas till Orusts nuvarande

ordinarie provinsialläkardistrikt, medan återstående del av Orusts västra

distrikt jämte Fisxebäckskils distrikt med undantag av Bokenäs kommun skulle

bilda ett nytt ordinarie provinsialläkardistrikt.

Det nya Orusts västra distrikt skulle omfatta följande kommuner: Morlanda,

Gullholmen, Mollösund, Käringön, Skaftö, Fiskebäckskil, Grundsund och

Dragsmark. Folkmängden skulle belöpa sig till 9,812 personer.

Läkarstationen är såsom nämnt för närvarande inom Orusts västra härads

extra provinsialläkardistrikt Hälleviksstrand och inom Fiskebäckskils extra provinsialläkardistrikt

Fiskebäckskil. Därest de väsentligaste delarna av jfrågavarande

båda extra distrikt skulle sammanslås till ett nytt ordinarie distrikt, borde

läkarstationen förläggas å en annan för distriktet i dess helhet mera bekväm

plats, exempelvis Ellös.

Bokenäs kommun skulle enligt detta förslag bibehållas under Uddevalla

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

distrikt, dock med rätt för kommunens invånare att mot ersättning enligt taxan,

anlita jämväl provinsialläkaren i Orusts västra distrikt.

Invånarantalet i återstående del av Orusts distrikt — Orusts östra distrikt

— skulle uppgå till 9,662 personer, medan det något reducerade Udde valladistriktet

skulle hava en folkmängd av 17,911 personer.

Över detta förslag har yttrande inhämtats från landstingets förvaltningsutskott,

de av förslaget berörda kommunerna samt vederbörande provinsialläkare.

Förvaltningsutskottet har för sin del biträtt förslaget men samtidigt tillkännagivit,

att utskottet icke ägde kännedom om ortsbefolkningens uppfattning

i frågan.

Samtliga hörda kommuner hava starkt betonat behovet av en bättre ordnad

läkarvård för ifrågavarande trakter. Emellertid hava endast kommunalfullmäktige

i Morlanda med 18 röster mot 3 och kommunalstämman i Gullholmen samt

en minoritet inom Mollösunds kommunalfullmäktige tillstyrkt förenämnda förslag.

Övriga kommuner hava avstyrkt förslaget. Såsom huvudsakligt skäl har anförts,

att läkarvården inom ett sålunda sammanslaget distrikt med dess många skärgårdssamhällen

och dess splittrade läge icke skulle kunna tillfredsställande upprätthållas

av en läkare. I allmänhet har påyrkats, att Orusts västra härads och

Fiskebäckskils extra distrikt skulle vart för sig ombildas till ett ordinarie distrikt.

Från vissa kommuner har därjämte ifrågasatts, att Fiskebäckskils distrikt skulle

tillökas med Lyse socken, som för närvarande tillhör Håby distrikt, och läkarstationen

förläggas till Lysekil.

Provinsialläkaren i Orusts distrikt har tillstyrkt förslaget, därvid dock

framhållande, att det vore önskvärt, om två nya ordinarie distrikt kunde komma

till stånd.

Provinsialläkaren i Uddevalla distrikt har, sedan fråga väckts om bildande

av två nya distrikt, därav det ena skulle utgöras av Fiskebäckskils distrikt jämte

Lyse socken, tillstyrkt detta förslag.

Provinsialläkaren i Håby distrikt har tillstyrkt länsstyrelsens förslag om

sammanslagning av Orusts västra och Fiskebäckskils extra distrikt till ett ordinarie

distrikt, enär därigenom ett med hänsyn till folkmängden lämpligen avvägt

distrikt skulle erhållas. Beträffande det väckta förslaget om utbrytning ur Håby

distrikt av Lyse socken för att jämte Fiskebäckskils extra distrikt bilda ett nytt

ordinarie distrikt med station för läkaren i Lysekil anser provinsialläkaren, att

detta visserligen skulle vara fördelaktigt för Lyse socken, men befarar följden

bliva, att ett ordinarie distrikt bestående allenast av Orusts västra härad ej skulle

locka några sökande.

Slutligen har förste provinsialläkaren i länet tillstyrkt bildande av två

nya ordinarie distrikt, bestående det ena av Orusts västra härads extra distrikt

och det andra av Fiskebäckskils extra distrikt jämte Lyse socken,

För egen del anser länsstyrelsen, att genomförande av det förut från dess

sida framlagda förslaget skulle, såsom förste provinsialläkaren också framhållit,

innebära en ingalunda betydelselös förbättring i läkarförhållandena i ifrågavarande

trakter. Het synes nämligen, som om möjlighet icke skulle förefinnas att få läkartjänsterna

besatta inom de nuvarande båda extra distrikten. Däremot skulle

sannolikt ett ordinarie distrikt, bestående av de extra distriktens huvudsakligaste

delar sannolikt bliva så pass inkomstgivande, att tjänsten skulle locka sökande.

Med läkarstationen förlagd till Ellös med dess göda hamn i distriktets centrum

s. 22 Kontrollera mot PDF

Medicinal
styrelsen.

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

skulle också distriktets invånare i allmänhet erhålla någorlunda bekväm tillgång

till läkaren.

A andra sidan måste erkännas, att åtskilliga olägenheter vidlåda en dylik

sammanslagning. Särskilt för befolkningen på Käringön blir vägen till Ellös avsevärt

längre och under stormigt väder svårare än till Hälleviksstrand. Och även

för invånarna å Skaftölandet, särskilt dem som bo på västra sidan, skulle färden

till läkaren vid hårt väder erbjuda svårigheter.

Med hänsyn härtill och då ortsbefolkningen i allmänhet motsatt sig förslaget

har länsstyrelsen icke ansett sig böra vidhålla detsamma, helst ett nytt uppslag

framkommit, som erbjuder bestämda fördelar och borde hava utsikt att kunna

realiseras. Länsstyrelsen syftar härvid på förslaget att bilda två nya distrikt, det

ena bestående av Orusts nuvarande extra distrikt med läkarstationen bibehållen i

Hälleviksstrand och det andra bestående av Fiskebäckskils nuvarande extra distrikt

utökat med Lyse socken och med station för läkaren förlagd till Lysekil.

Lyse socken tillhör såsom nämnt Håby distrikt. Folkmängden i detta

distrikt uppgår, om man frånräknar de delar, som äro avsedda att bilda det nya

Sotenäsdistriktet, till 21,027, därav 4,154 i Lyse socken. Oaktat kommunikationerna

inom Håby distrikts södra och mellersta delar, vilka genomkorsas av järnväg,

äro jämförelsevis goda, synes önskvärt, att läkarens arbetsbörda ytterligare

något lättas, detta icke minst med hänsyn till de långa landsvägsresorna till

distriktets nordliga del, Sörbygdens härad. Och givetvis vore också önskvärt att

bereda Lyse socken med dess stora arbetarbefolkning i jämförelsevis knappa villkor

lättare tillgång till läkare. Läkarstationen borde givetvis bliva Lysekil, dit

goda kommunikationer finnas även från Skaftölandet, Dragsmark och Bokenäs,

vilka också hava sin huvudsakliga rörelse på Lysekil.

Om detta förslag vinner godkännande, synes Orusts västra distrikt böra

omfatta hela det nuvarande extra distriktet och således även Höra socken, dock

med rätt för invånarna i socknen att mot ersättning enligt taxan anlita jämväl

provinsialläkaren i Orusts östra distrikt.

Orusts västra distrikt skulle sålunda komma att omfatta Höra, Morlanda,

Gullholmens, Käringöns och Mollösunds kommuner med en folkmängd av 7,760

personer. Läkarstation skulle vara Hälleviksstrand.

Lysekils distrikt skulle bestå av följande kommuner: Bokenäs, Dragsmarks,

Skaftö, Fiskebäcks kils, Grundsunds och Lyse kommuner med ett invånarantal av

9,073 personer och läkarstation i Lysekil.

Med hänsyn till distriktens egenskap av skärgårdsdistrikt torde folkmängden,

vid en jämförelse med andra distrikt av motsvarande beskaffenhet, få anses i

och för sig motivera den nu föreslagna anordningen.»

På grund av vad sålunda anförts har länsstyrelsen hemställt, att

Kungl. Maj:t mätte vidtaga åtgärder för inrättande av två nya ordinarie

provinsialläkardistrikt i enlighet med ovan angivna grunder.

Till följd av remiss har medicinalstyrelsen den 28 januari 1920 avgivit

utlåtande i ärendet och yttrar styrelsen därvid följande:

»Såsom framgår av länsstyrelsens framställning, har ortsbefolkningen, som

till övervägande del ställt sig avvisande mot den av länsstyrelsen först föreslagna

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:U proposition nr 211.

lösningen av i framställningen angivna svårigheter, i allmänhet påyrkat, att de

två i länsstyrelsens framställning till ändring föreslagna extra distrikten skulle

vart för sig ombildas till ett ordinarie distrikt. Förste provinsialläkaren i länet

har även tillstyrkt bildandet av öämnda två ordinarie distrikt. Jämte dessa omständigheter

tala enligt medicinalstyrelsens mening även de av länsstyrelsen förebragta

skäl till förmån för framställningen. Dä vidare innebörden av densamma

står i överensstämmelse med den av svenska provinsialläkarföreningen i skrivelse

den 20 december 1919 gjorda, av medicinalstyrelsen förordade framställning angående,

bland annat, vidtagande av åtgärder för överförande, där så befunnes

lämpligt, på ordinarie stat av alla de extra provinsialläkartjänster, som prövades

nödvändiga för hälso- och sjukvårdens behöriga tillgodoseende, finner medicinalstyrelsen

sig böra tillstyrka ifrågavarande av länsstyrelsen föreslagna förändring.

Då länets landsting ej torde hava något att däremot invända, torde, sedan

landstinget satts i tillfälle att yttra sig i ämnet, hinder icke möta för förändringens

verkställande.

Genom den ifrågasatta förändringen skulle antalet ordinarie distrikt i länet

komma att uppgå till 11 och antalet extra distrikt till 4.»

Medicinalstyrelsen har därför hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen

dels medgiva sådan ändring av den genom kungl. brev den 13 juni

1919 fastställda avlöningsstat för förste provinsialläkare och provinsialläkare,

att i nämnda avlöningsstat uppföras ytterligare två provinsialläkare

med de avlöningsförmåner, som tillkomma dylika läkare;

dels ock, vid bifall härtill, för bemälda två läkares avlönande från

och med år 1921 höja det å riksstaten uppförda ordinarie anslaget till förste

provinsialläkare och provinsialläkare från 1,393,800 kronor med 11,000

kronor till 1,404,800 kronor.

De rådande förhållandena i avseende å läkarvården inom Orusts västra

härads och Fiskebäckskils extra provinsialläkardistrikt måste betecknas såsom

mycket otillfredsställande. Trots gjorda ansträngningar hava läkartjänsterna

i nämnda distrikt sedan mer än fem år tillbaka icke kunnat återbesättas.

De närmaste tjänsteläkarna hava därför varit provinsialläkarna i

de angränsande distrikten. Nämnda läkare hava emellertid endast kunnat

anlitas av eu mindre del av befolkningen i de extra distrikten dels på

grund av de stora avstånden och dels på grund av dessa distrikts egenskap

av typiska skärgårdsdistrikt, där kommunikationerna i stor omfattning

utgöras av båtförbindelser. Flertalet av befolkningen i dessa trakter bär

därför måst söka på närmare håll boende läkare, som icke äro tjänsteläkare,

och då dessa läkare icke varit bundna av någon taxa, har anlitandet

av läkare blivit betungande. Alla dessa svårigheter och olägenheter hava

därför bibragt mig den övertygelsen, att något måste göras för att till
-

Departe
mentschefen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

Samman
fattning.

Ekonomisk

innebörd.

godose befolkningens i dessa distrikt behov av att erhålla nödig hälsooch

sjukvård utan alltför stora ekonomiska uppoffringar. Den åtgärd,

som är mest ägnad att främja detta ändamål, synes vara inrättandet av

ordinarie distrikt i stället för de ifrågavarande extra. Jag anser mig

därför böra tillstyrka förslag i sådan riktning och detta så mycket hellre,

som såväl 1918 som 1919 års lagtima riksdag vid behandling av provinsialläkarfrågan

uttalat sin övertygelse, att Kungl. Maj:t i fortsättningen

skulle uppmärksamma de behov till omreglering av provinsialläkardistrikten,

som med större eller mindre styrka gjorde sig gällande och, så snart

lämpligen ske kunde, till riksdagen inkomma med förslag, vartill förhållandena

gåve anledning.

Beträffande frågan huruvida ett eller två nya ordinarie distrikt skola

inrättas ansluter jag mig till det senare alternativet, enär härigenom möjlighet

att på ej alltför stort avstånd hava tillgång till en tjänsteläkare

beredes en större del av befolkningen än genom det förra alternativet.

Jag vill därför förorda, att i stället för de nuvarande Orusts västra härads

och Fiskebäckskils extra provinsialläkardistrikt inrättas två nya ordinarie

provinsialläkardistrikt. Vad angår frågan om dessa distrikts omfattning

och läkarstationer, torde densamma, om riksdagen godkänner mitt förslag,

få, eventuellt efter ytterligare utredning, ånyo anmälas för Kungl. Maj:t.

Vid bifall till förevarande förslag om inrättande av två nya ordinarie

provinsialläkardistrikt i Göteborgs och Bohus län erfordras jämväl, att

samma antal nya provinsialläkartjänster uppföres å den ordinarie staten

för förste provinsialläkare och provinsialläkare. Den nuvarande begynnelseavlöningen

är 5,500 kronor, därav 4,000 kronor lön och 1,500 kronor

tjänstgöringspenningar, vadan alltså de två nya befattningshavarnas begynnelseavlöningar

uppgå till sammanlagt 11,000 kronor.

Därest vad jag sålunda föreslagit i fråga om inrättande av förste

provinsialläkar- och provinsialläkarbefattningar vinner godkännande, skulle

avlöningsstaten för förste provinsialläkare komma att te sig på sätt nästföljande

sida utvisar.

För åtnjutande av de i den föreslagna nya avlöningsstaten upptagna

avlöningsförmåner lära böra föreskrivas samma villkor, som i kungörelsen

den 13 juni 1919 angående villkor och bestämmelser för åtnjutande av de

från och med år 1920 fastställda avlöningsförmåner för förste provinsialläkare

och provinsialläkare finnas stadgade i fråga om motsvarande befattningar.

Det ordinarie anslaget till förste provinsialläkare och provinsialläkare,

som nu är upptaget till 1,393,800 kronor, skulle alltså vid bifall till

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

25

Tjänst-

Särskilt

1

Lön.

görings-

Orts-

avlö-

Summa, j

pen-

tillägg.

nings-

ningar.

tillägg.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

1 förste provinsialläkare

5,000

3,000

600

8,600

1 >

>

5,000

3,000

300

—

8,300

Efter 5 år kan lönen

höjas med 500 kro-

3 »

>

.

15,000

9,000

900

—

24,900

i nor och efter 10 år

med ytterligare 500

kronor.

1 1

1

5,000

3,000

—

—

8,000

j 18 »

>

90,000

54,000

—

—

144,000

Summa

kronor

120,000

72,000

1,800

—

193,800

1 provinsialläkare . .

4,000

1,500

1,000

1,000

7,500

1

>

4,000

1,500

1,000

1,000

7,500

1

>

4,000

1,500

500

2,000

8,000

2

>

8,000

3,000

1,000

4,000

16,000

1

>

4,000

1,500

500

1,500

7,500

1

>

4,000

1,500

500

1,500

7,500

1

>

4,000

1,500

500

1,000

7,000

För provinsialläkaren

1

>

4,000

1,500

500

1,000

7,000

i Sorsele och Tärna

1

>

4,000

1,500

500

500

6,500

distrikt av Väster- bottens län samt År-

2

>

8,000

3,000

1,000

1,000

13,000

jeplogs, Pajala och

i

>

4,000

1,500

500

—

6,000

Vittangi distrikt av

Norrbottens län kan

1

>

4,000

1,500

500

—

6,000

lönen efter 3 år och

1

>

4,000

1,500

—

2,500

8,000

för övriga provin- sialläkare efter 5 åi

1

»

4,000

1,500

—

2,000

7,500

höjas med 500 kro-

? 1

2

4,000

1,500

—

2,000

7,500

nor. Efter ytterli- gare 5 år kan lönen

1

>

4,000

1,500

—

1,500

7,000

ånyo höjas med 500

1

>

4,000

1,500

—

1,500

7,000

kronor.

1

>

4,000

1,500

—

1,000

6,500

4

>

16,000

6,000

—

4,000

26,000

1

>

4,000

1,500

—

500

6,000

9

>

36,000

13,500

—

4,500

54,000

1

>

■ 4,000

1,500

—

—

5,500

187

748,000

280,500

—

—

1,028,500

Summa

kronor

888,000

333,000

8,000

34,000

1,263,000

Anm. Pensionsund erlaget för provinsialläkare utgör 4,000 kronor, med förhöjning i förekommande

fall av de i avlöningsstaten upptagna ålderstilläggen.

Bihang till riksdagens protokoll 1020. 1 saml. 173 käft. (Nr 211.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

mitt förslag till ny avlöningsstat för förste provinsialläkare och provinsialläkare

från och med år 1921 höjas med 63,000 kronor till 1,456,800

kronor.

Provinsialläkarkommitténs förslag, att för år 1921 erforderliga anslagsbelopp

för skrivbiträde, för övriga expenser samt för biträdande förste

provinsialläkare skulle uppföras å ordinarie stat, kan jag icke biträda.

Det synes lämpligast, att berörda belopp, åtminstone tillsvidare, anvisas å

extra stat. För år 1921 skulle alltså för omförmälda ändamål på extra

stat beviljas ett förslagsanslag, högst, 51,600 kronor.

Det för år 1921 erforderliga beloppet för avlöning m. m. åt förste

provinsialläkare och provinsialläkare skulle sålunda sammanlagt uppgå

till 1,508,400 kronor. Denna summa skulle med 44,600 kronor komma

att överstiga det i statsverkspropositionen för ändamålet beräknade beloppet,

1,463,800 kronor. Enligt vad chefen för finansdepartementet meddelat,

lärer emellertid möjlighet förefinnas att för täckande av det sålunda

överskjutande anslagsbehovet bereda medel å budgeten.

Då behov av ersättning till förste provinsialläkarna för skrivbiträde

och för övriga expenser föreligger redan innevarande år, vill jag tillstyrka

kommitténs förslag om anvisande av medel för ändamålet på tilläggsstaten

för samma år. Däremot anser jag mig icke kunna förorda, att medel beviljas

för år 1920 till ersättning åt biträdande förste provinsialläkare, då

nämnda tjänsteläkare lämpligen synas böra anställas från och med ingången

av år 1921. Inbegripet det för beredande av tillfällig löneförbättring

under år 1920 åt förste provinsialläkare erforderliga beloppet, 24,000

kronor, skulle alltså på tilläggsstat för innevarande år behöva anvisas ett

sammanlagt anslag av 64,800 kronor. Då i statsverkspropositionen för

ändamålet beräknats ett anslag av 70,000 kronor, skulle sålunda en

minskning av 5,200 kronor i det beräknade beloppet kunna göras.

Den för år 1921 erforderliga anslagsökningen, 114,600 kronor, innebär

emellertid ej en helt ny utgift för statsverket. Såsom provinsialläkarekommittén

framhållit, kommer, vid bifall till förslaget om de i åtta län

förenade förste provinsialläkar- och provinsialläkarbefattningarnas skiljande,

behovet av de i samma län anställda biträdande provinsialläkarna

att försvinna samt de till dem utgående arvodena, tillhopa 8,000 kronor,

kunna indragas. Vidare skulle de till Orusts västra härads och Fiskebäckskils

extra provinsialläkardistrikt utgående statsbidragen, 1,500 respektive

500 kronor, eller tillsammans 2,000 kronor, bliva obehövliga. Den

verkliga utgiftsökningen för statsverket för förste provinsialläkare och provinsialläkare

uppgår alltså till 104,600 kronor.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majtfs proposition nr 211.

27

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

dels godkänna det av mig framlagda förslaget till

avlöningsstat för förste provinsialläkare och provinsialläkare,

att tillämpas från och med år 1921;

dels föreskriva, att för åtnjutande av de i berörda

statförslag upptagna avlöningsförmåner skall gälla vad i

kungörelsen den 13 juni 1919 angående villkor och

bestämmelser för åtnjutande av de från och med år 1920

fastställda avlöningsförmåner för förste provinsialläkare

och provinsialläkare finnes stadgat i fråga om motsvarande

befattningar;

dels, vid bifall till vad sålunda föreslagits, från

och med år 1921 höja det å riksstaten uppförda ordinarie

anslaget till förste provinsialläkare och provinsialläkare

från 1,393,800 kronor med 63,000 kronor till

1.456.800 kronor;

dels, för skrivbiträde och övriga expenser åt förste

provinsialläkare ävensom för anställande av biträdande

förste provinsialläkare, allt enligt ovan angivna grunder,

på extra stat för år 1921 anvisa ett förslagsanslag,

högst, 51,600 kronor;

dels ock, för skrivbiträde och Övriga expenser

ävensom för tillfällig löneförbättring under år 1920 åt

förste provinsialläkare, allt enligt ovan angivna grunder,

på tilläggsstat för år 1920 anvisa ett förslagsanslag, högst,

64.800 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna

bifall samt förordnade, att proposition i ämnet av den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle avlåtas

till riksdagen.

Departementschefens

hemställan.

Ur protokollet:

Nils Adelgren.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1920:372 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående ny avlöningsstat för förste provinsialläkare och provinsialläkare m. m. s. 14 i texten
  2. SU 1920:168 Utlåtande i anledning av Kungl. Majits framställningar angående ny avlöningsstat för förste provinsialläkare och provinsialläkare m. m. jämte i ämnet väckta mot s. 2 i texten