Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående vissa ändringar i förordningen den 23 oktober 1908 angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter /

1920-03-12 · 29 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 29 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:226, Med förslag till förordning angående vissa ändringar i förordningen den 23 oktober 1908 angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter /

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

KUttgl. Maj.ts proposition Nr 226.

1

*

Nr 226.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående vissa ändringar i förordningen den 23

oktober 1908 angående bevillningsavgifter för särskilda

förmåner och rättigheter / given Stockholms slott den

12 mars 1920.

Under åberopande av härvid fogade utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå

riksdagen att antaga bilagda förslag till förordning angående vissa

ändringar i förordningen den 23 oktober 1908 angående bevillningsavgifter

för särskilda förmåner och rättigheter.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920- 1 sand. 188 höft. (Nr 226.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 226.

Förslag

till

Förordning

angående vissa ändringar i förordningen den 23 oktober 1908 angående

bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter.

Härigenom förordnas, att förordningen den 23 oktober 1908 angående

bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter i nedan

angivna delar skall erhålla följande ändrade lydelse, samt att till förordningen

skall fogas en ny, med nr 6 betecknad § av nedan angivna lydelse.

B. Bevillningsavgift av vissa handlande och handelsexpediter.

3 §■

Utlänning eller sådan i utlandet bosatt svensk undersåte, som icke

för det år, varför uppbörd av inkomst- och förmögenhetsskatt till svenska

staten senast ägt rum, erlagt dylik skatt, skall, då han reser omkring i

landet och för egen eller, såsom utskickad, för annans räkning till inledande

av handel, med eller utan varuprov, bjuder ut eller slutar handel

om utländska varor att framdeles från utlandet levereras, vid ankomsten

till riket till närmaste kronouppbördsman i stad avlämna skriftlig uppgift,

huru länge han ämnar här kvarstanna, samt därvid för rättigheten

att idka dylik handel förskottsvis erlägga en avgift av etthundra kronor

för den första tidrymden av trettio på varandra följande dagar, räknade

från och med den dag avgiften erlägges, evad han vill under hela denna

tidrymd eller blott en del därav begagna sig av rättigheten, och, om

verksamheten utan avbrott fortsattes utöver de första trettio dagarna,

av femtio kronor för varje i omedelbar anslutning därtill kommande

tidrymd av femton dagar, vilka avgifter skola, antingen för längre tid

på en gång eller för minst den tidrymd, för vilken vid inbetalandet

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 226.

avgift, enligt vad nyss är sagt, lägst må erläggas, inbetalas till kronans

uppbördsman i stad inom det län, där han vid betalningstiden sig uppehåller;

skolande kvittenset å den erlagda avgiften, vilket uttryckligen

bör angiva sista dagen i den tidrymd, för vilken avgift blivit erlagd,

vara meddelat å tryckta blanketter, som, efter vederbörliga rekvisitioner,

böra av statskontoret Kungl. Maj:ts befallningshavande tillsändas, för

att kronans uppbördsman i städerna tillhandahållas, och vilka blanketter,

som skola lyda dels å etthundra och dels å femtio kronor, böra innehålla

erinran om behörigt iakttagande av vad gällande författningar i

avseende å dylik handel stadga.

Den utlänning — — — begången.

C. Bevillningsavgift för vissa offentliga föreställningar.

4 §•

1 mom. Utlänning, som utan att hava förvärvat den i 14 mom.

här nedan omförmälda rätt här i riket giver offentlig föreställning eller

tillställning av vad slag det vara må, vare sig mot inträdesavgift eller

mot avgift, som eljest på ett eller annat sätt fordras, uppbäres eller

mottages, skall, där ej sådant fall är för handen, som avses i 3 mom.,

härför utgöra särskild bevillningsavgift med sex procent av bruttoinkomsten.

Denna bevillningsavgift skall utgå:

a) vid konsert, opera- eller annan musikalisk, dramatisk eller

litterär föreställning, cirkus- eller varietéföreställning, så ock vid annan

med någon av de nu nämnda jämförlig föreställning ävensom vid bal,

maskerad eller annan dylik tillställning,

1) då bruttoinkomsten kan antagas komma att överstiga femhundra

kronor, efter den verkliga bruttoinkomsten, dock alltid med minst tolv

kronor, samt

2) då bruttoinkomsten kan antagas icke komma att överstiga

femhundra kronor, efter beräknad bruttoinkomst, med lägst tolv och

högst trettio kronor;

b) för anställande eller anordnande av karusell- eller annan konståkning,

målskjutning, ringkastning eller kraftprov samt för förevisande

av människor, djur, naturalier eller andra föremål eller av panorama,

biografbilder, vaxkabinett, optiska eller mekaniska konststycken eller vid

annan med de nu nämnda jämförlig tillställning, som icke är att hänföra

under a), efter beräknad bruttoinkomst, med lägst sex och högst

sextio kronor för varje dag, sådan föreställning eller förevisning äger rum.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung!. Ma.j:ts proposition Nr 22b.

2 mom. Utlänning- — — — beräknas. För avgiftens erläggande

svarar tillställningens anordnare.

3 mom. Utländska positivspelare — — — orter.

4 mom. Ansökning om tillstånd — — — innehålla:

i. fall, som avses i 1 mom.: — — — åskådarplatser;

i fall, som avses i 2 mom.: fullständiga uppgifter angående

föreställnings beskaffenhet, medverkande utlännings nationalitet, namn

och bostad, den eller de orter samt den lokal, där föreställning är avsedd

att givas; skolande ansökningen vara åtföljd av en av den, åt

vilken utlänning lämnar biträde eller som eljest är att anse såsom uppdragsgivare,

på heder och samvete avgiven uppgift angående beskaffenheten

och beloppet av den ersättning, som varje utlänning äger erhålla,

eller, där ersättningen skall utgå med viss andel av inkomsten

av föreställning, andelens storlek och sättet för inkomstens beräknande;

i fall, som avses i 3 mom.: — — — hemvist.

Sökande — — — begäras.

5 mom. Med ledning av lämnade och eljest tillgängliga upplysningar

skall nämnda myndighet, därest ansökningen bifalles, dels bestämma,

enligt vilken av de i 1—3 mom. härovan angivna grunder bevillningsavgift

skall utgöras, dels ock beträffande föreställning, som

avses i 1 mom. a) 2) och 1 mom. b) ävensom 2 mom., där ersättningen

till medverkande icke skall utgå med viss andel av inkomsten av föreställningen,

samt 3 mom., fastställa bevillningsavgiftens belopp.

I andra fall än nu sagts skall bevillningsavgiftens belopp genom

skriftligt beslut fastställas av den myndighet, som, enligt vad i 9 mom.

sägs, har att uppbära densamma.

Därest i ersättning åt utlänning, som avses i 2 inom., ingå naturaförmåner,

skola dessa vid bevillningsavgiftens bestämmande uppskattas

till skäligt belopp i penningar. Om högre värde ej är angivet, skall

kost och bostad därvid upptagas till vardera en krona för dag.

6 mom. I de fall, då bevillningsavgift skall utgå efter den verkliga

bruttoinkomsten eller efter viss andel av inkomst av föreställning,

skall inkomsten, efter uppbördsmyndighetens beprövande, utrönas antingen

medelst kontroll å biljettförsäljningen eller ock med ledning av en av

föreställningsgivaren eller i orten bosatt person, som av myndigheten

godkännes, avgiven deklaration.

Där så anses erforderligt, må uppbördsmyndigheten såväl föranstalta

om kontroll å biljettförsäljningen som ock avfordra vederbörande deklaration,

varom nyss nämnts.

7 mom. Då kontroll å biljettförsäljningen, efter vad i nästföre
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.i.s proposition Nr 22 b. 5

gående moment sagts, skall äga ram, verkställes den i stad genom

vederbörande polismyndighet och å landet genom ordföranden i socknens

kommunalnämnd eller en eller flera av nämnden på kommunens bekostnad

särskilt antagna personer.

Vid varje inträdesbiljett till sådan föreställning, vid vilken kontroll

skall utövas å biljettförsäljningen, skall finnas fästad kupong med uppgift

om biljettens pris eller om densammas användande såsom fribiljett,

vilken kupong för beräkning av bruttoinkomsten av kontrollant avskiljes.

Den, som giver föreställning, är skyldig att på anmaning vidtaga erforderliga

anordningar för kontrollens underlättande och behöriga utövande.

8 mom. Deklaration, varom i 6 mom. förmäles, skall senast första

söckendag efter föreställning avgivas till uppbördsmyndigheten samt

innehålla på beder och samvete avgiven uppgift om beloppet av den

vid föreställning influtna bruttoinkomst ävensom, då bevillningsavgift

skall utgöras efter viss andel av nettoinkomsten av föreställningen, om

beloppet av omkostnaderna för denna.

Avgives icke behörig deklaration inom sålunda stadgad tid, skall

för bestämmande av bevillningsavgiften antagas, att föreställningen givits

för utsålt hus med därvid gällande biljettpris, och bevillningsavgift utgå

å sålunda beräknad bruttoinkomst eller, där avgiften skall utgöras efter

viss andel av inkomst av föreställningen, å motsvarande andel av den

på nyssnämnda sätt beräknade bruttoinkomsten.

Har någon i deklaration mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift

och därigenom föranlett, att bevillningsavgift blivit fastställd till

lägre belopp än vad rätteligen bort utgå, bote från och med fyra till

och med tio gånger den bevillningsavgift, som genom det svikliga förfarandet

undandragits, dock minst femtio kronor. Saknas tillgång till

böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

.9 mom. För bevillningsavgift, som utgår efter den verkliga bruttoinkomsten

eller efter viss andel av inkomsten av föreställning, skall,

innan tillståndsbevis må meddelas, till den myndighet, som har att pröva

ansökningen, avlämnas vederhäftig borgen eller annan godkänd säkerhet,

avseende hela den tid, det begärda tillståndet omfattar.

Annan enligt denna paragraf utgående bevillningsavgift skall förskottsvis

erläggas till nämnda myndighet, innan tillståndsbevis utfärdas.

Därest vederhäftig borgen eller annan godkänd säkerhet ställes, må myndigheten

medgiva anstånd med erläggande av bevillningsavgift. T fråga

om bevillningsavgift enligt 3 mom. må dylikt anstånd dock icke medgivas.

Bevillningsavgift, som oj erlägges förskottsvis, skall inbetalas i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 226.

stad, där magistrat finnes eller där i avseende å debitering, uppbörd

och redovisning av kronoutskylder i tillämpliga delar skall gälla vad i

fråga om stad med magistrat är stadgat, till den myndighet, som utfärdat

tillståndsbeviset, samt i annan stad och på landet till vederbörande

landsfiskal. Landsfiskal, till vilkens uppbördsdistrikt hör stad,

är berättigad att under bibehållet uppbörds- och redovisningsansvar uppdraga

åt stadsfiskal eller utmätningsman att uppbära bevillningsavgifter

för föreställningar i staden; och åligger det sålunda förordnad uppbördsman

att senast å tredje söckendagen, efter det bevillningsavgift influtit,

till landsfiskalen avlämna sådan avgift jämte redovisningshandlingar.

Bevillningsavgift, som ej erlägges förskottsvis, skall till vederbörande

inbetalas första söckendag efter föreställningen eller, där en följd

av föreställningar gives i samma stad eller landsfiskalsdistrikt, senast å

första söckendagen efter varje veckas utgång för då givna föreställningar.

Avgiften må ock inom sålunda föreskriven tid på skattskyldigs

eget äventyr med allmänna posten insändas. Erlägges icke bevillningsavgift

inom tid, som nu sagts, upphör utfärdat tillståndsbevis att äga

gällande kraft, och värde avgiften ofördröjligen hos vederbörande utmätt.

10 mom. Frihet----befrielse från bevillningsavgift.

11 mom. Vad — — — svensk undersåte.

12 mom. Av bevillningsavgift, varom stadgas i 1 mom. av denna

paragraf, tillfalla två tredjedelar den kommun, inom vilken föreställning

givits, och en tredjedel kronan.

Av bevillningsavgift, som utgår enligt 2 mom., tillfalla sex tiondelar

kommun, varom nyss sagts, och fyra tiondelar kronan.

Bevillningsavgift efter 3 mom. tillfaller odelad kronan.

13 mom. Omedelbart efter varje månads utgång skall i stad

stadsfiskal eller annan vederbörande tjänsteman till Kungl. Majrts befallningshavande

meddela skriftlig uppgift å de under månaden givna

föreställningar, för vilka bevillningsavgift enligt 1 eller 2 mom. skolat

utgå, och å ställen, där dessa givits, eller ock, om föreställning ej förekommit,

sådant för nämnda myndighet skriftligen anmäla.

14 mom. Vad — — — förmäles.

Debitering, uppbörd, redovisning m. m.

5 §-

1 mom. I fråga om de efter denna förordning utgående bevillningsavgifter

skall, i den mån förordningen icke innehåller särskilda

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition Nr 226.

bestämmelser, i tillämpliga delar gälla vad rörande debitering, uppbörd,

redovisning, restitution, avskrivning och avkortning, efterkrav samt ansvarighet

för debitering, uppbörd och redovisning är eller varder stadgat

för kronans medel i allmänhet.

Samtidigt med inlevereringen av kronan tillkommande andel av bevillningsavgift

enligt 4 § 1 eller 2 mom. skall till vederbörande kommun

i behörig ordning överlämnas dess andel därav.

Vid redovisningen över uppbörden av de efter 3 och 4 §§ utgående

bevillningsavgifter skola såsom verifikationer biläggas

a) i fråga om bevillningsavgift enligt 3 § förteckning över handlande

och handelsexpediter, vilka under den med redovisningen avsedda

tid erlagt dylik avgift, med uppgift för varje utfärdad kvittens om

dagen för utfärdandet, dess belopp och den tid avgiften avser,

b) i fråga om de efter 4 § 1 och 2 mom. utgående bevillningsavgifter

dels förteckning upptagande ej mindre antalet hållna föreställningar

samt beträffande var och eu av dem tiden och stället för densamma,

de vid föreställningen uppträdande avgiftspliktiga personernas namn och

nationalitet samt, i den mån avgiften erlagts eller skall erläggas till

redogöraren, i förra fallet avgiftens belopp och tiden för dess inflytande

och i senare fallet de åtgärder, som vidtagits för iudrivning av förfallen

ogulden avgift, än även föreställning, till vars hållande under den med

redovisningen avsedda tid tillstånd meddelats, men vilken icke givits,

dels avskrifter av utfärdade tillståndsbevis, dels enligt 4 § 5 mom. andra

stycket meddelade skriftliga beslut, dels jämlikt 4 § 6 mom. avgivna

deklarationer, dels ock bevis, att vederbörande kommuner tillkommande

andelar av bevillningsavgifterna blivit till dem utbetalta, samt

c) i fråga om bevillningsavgift enligt 4 § 3 inom. förteckning

över personer, för vilka under den med redovisningen avsedda tid tillstånd

meddelats till sådan föreställning, som i nämnda lagrum omförmäles,

med uppgift om dagen, då tillståndsbeviset utfärdats.

2 mom. Redovisning för de enligt föreskriften i 3 § från statskontoret

Kungl. Maj:ts befallningshavande tillsända kvittensblanketter

skall av Kungl. Maj:ts befallningshavande till statskontoret avgivas för

varje kalenderår senast den 14 februari följande år; skolande av uppbördsman

för de av honom från Kungl. Majits befallningshavande mottagna

kvittensblanketter redovisning, bestyrkt i Stockholms stad av

kamreraren i överståtfållarämbetets avdelning för uppbördsärenden och

i övriga städer av magistratens eller stadsstyrelsens ordförande, inom

den 15 januari avgivas till Kungl. Maj:ts befallningshavande, som har

att foga densamma vid sin redovisning till statskontoret. Detta ämbets
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 226.

verk avlämnar samtliga redovisningshandlingar till riksräkenskapsverket

för att tjäna till ledning vid räkenskapernas granskning.

3 mom. Med ledning av inkomna debiteringslängder och redovisningshandlingar

samt de hos Kungl. Maj:ts befallningshavande förda räkenskaper

böra i Stockholms stad av därvarande uppbördsverk och i varje län av landskontoret

årligen uppgöras särskilda sammandrag över Stockholms stads

och länets hela uppbörd av de efter denna förordning utgående bevillningsavgifter,

och skola dessa sammandrag, därtill tryckta blanketter

genom riksräkenskapsverkets försorg tillhandahållas, av Kungl. Maj:ts

befallningshavande till sistnämnda verk insändas senast den 15 januari

påföljande år.

Så snart de till riksräkenskapsverket inkomna sammandragen hunnit

därstädes granskas och med enahanda sammandrag för de nästföregående

åren jämföras, bör ett generalsammandrag för hela riket inom nämnda

verk upprättas samt genom dess försorg utgivas från trycket och utdelas

med allmänna tidningarna.

«§■

År någon missnöjd med av annan uppbördsmyndighet än Kungl.

Maj:ts befallningshavande meddelat beslut angående utgörande av bevillningsavgift

enligt 3 eller 4 § av denna förordning, må däri sökas

rättelse genom besvär hos Kungl. Maj:ts befallningshavande. Besvären

skola till sistnämnda myndighet ingivas före klockan tolv å trettionde

dagen efter den, då avgiften senast bort vara erlagd, vid påföljd att

besvären eljest icke varda till prövning upptagna.

Den, som icke åtnöjes med Kungl. Majrts befallningshavandes beslut

i fråga av nu nämnd beskaffenhet, eller den, som är missnöjd med

av Kungl. Maj-.ts befallningshavande i sammanhang med utfärdande av

tillståndsbevis meddelat beslut angående utgörande av bevillningsavgift

enligt förordningens 4 §, äger däri söka ändring genom besvär, vilka,

ställda till kammarrätten, vid ovan angivna påföljd skola ingivas till

Kungl. Maj:ts befallningshavande före klockan tolv å trettionde dagen

efter erhållen del av beslutet, Över besvären infordrar Kungl. Maj:ts

befallningshavande i förekommande fall vederbörandes yttrande och insänder

sedermera till kammarrätten samtliga till målet hörande handlingar

jämte de upplysningar och erinringar, som besvären anses påkalla.

Över kammarrättens beslut i mål, varom ovan sagts, må besvär

anföras hos Kungl. Maj:t, vilka, vid påföljd att eljest icke varda upp
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 226.

tagna till prövning, skola före klockan tolv å sextionde dagen efter erhållen

del av beslutet ingivas till finansdepartementet.

Besvär, om vilka här ovan förmälts, må under iakttagande av

stadgad tid på klagandens eget äventyr i betalt brev med allmänna

posten insändas.

Dei\ua förordning träder i kraft den 1 januari 1921; dock att i

fråga om Redovisning av och sammandrag över bevillningsavgifter, avseende

år ^920, nu gällande föreskrifter skola lända till efterrättelse.

*

\

t

\

\

'' ■<* >

\

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt.

188 käft. (Nr 226.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 226.

*

Formulär.

Sammandrag över bevillningsavgifterna för särskilda förmåner och rättigheter uti

................................................ län för år 19..... ,

Bevillning

för vissa offentliga föreställ:

av vassa

handlande

i

oehhandel

sexpediter.

enligt4§ lmom. enligt4§ 2mom.

för i för kolskogs-

I ningsfång

på frihet på

allmän-! allmänningar.

j ningar.

Summa

bevill
ning.

Vederbörande

kom- i

muns j

andel. i

VederKro-

! börande

nans | komandel.

! muns |

I andel. |

Enligt

4 ^3

mom.

Kro
nans
andel.

Länsstyrelsen .........

N. N. landsfiskalsdistrikt.

.................

N. N. d:o

N. N. stad ......

N. N. d:o

Summa

Anm. Samtliga avgifter upptagas till de belopp, varmed de uppdebiterats.

Avgifterna för skogsfång och kolningsfrihet på allmänningar angivas fögderivis (ej för

landsfiskalsdistrikt).

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj.ts proposition Nr 226-

11

#

, Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

- Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 mars

1920.

Närvarande:

1

Hans excellens herr statsministern BRANTING,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre Palmstierna,

Statsråden: Undén,

Thorsson,

Olsson,

Sandler.

Nothin,

* Nilsson,

, Eriksson,

\ Svensson,

Hansson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anförde härefter

följande.

Sedan förordningen den 23 oktober 1908 (nr 128) angående bevillningsavgifter

för särskilda förmåner och rättigheter i samband med den

år 1917 beslutade omorganisationen av fögderiförvaltningen blivit i flera

avseenden ändrad, har den av samma omorganisation föranledda omläggningen

av länens räkenskaper gjort det önskligt, att nämnda förordning

jämväl underkastas ändring i vissa andra delar för vinnande av överensstämmelse

beträffande uppbörden och redovisningen av här ifrågavarande

bevillningsavgifter med vad som numera gäller för kronans medel i allmänhet.

( .

I sådant hänseende har landskamreraren Knut Gisléu — vilken

jämlikt Kung!. Maj:ts bemyndigande den 18 december 1917 tillkallats

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 226

för att i finansdepartementet biträda vid beredning av vissa med fogderiförvaltningens

omorganisation sammanhängande frågor — uppgjort

och den 20 februari 1918 avlämnat ett förslag, avseende jämväl vissa

förtydliganden och fullständiganden i övrigt av bestämmelserna i förordningen.

Över berörda förslag har yttrande infordrats dels från statskontoret

och kammarrätten gemensamt dels ock, i vad förslaget rörde frågan

om bevillningsavgifternas inlevererande och redovisning, från, statsbokföringskommittén.

Medan de båda hörda ämbetsverken endast haft vi$«sa detaljanmärkningar

att framställa mot förslaget i fråga, fann statsbokföringskommittén

de av Gislén föreslagna ändringarna i gällande bestämmelser

rörande bevillningsavgifternas redovisning mera invecklade, än.som med

hänsyn till en god kontroll å ifrågavarande, i och för sig foga betydande

statsinkomst vore erforderligt, varefter statsbokföringskommittån

sedermera avgivit infordrat förslag till föreskrifter rörande omförmälda

avgifters inlevererande och redovisning.

Sistnämnda förslag har varit föremål för överarbetning inom finansdepartementet,

varefter detsamma i sitt sålunda överarbetade skick utställts

till länsstyrelserna för yttrande. Länsstyrelserna hava i stort sett

funnit förslaget i fråga tillfredsställande. Mot detsamma hava emellertid

framställts några anmärkningar, vilka ansetts böra beakt,as. Därjämte

har det förslag till kommunalskattelag, som Kungl. Maj:t denna

dag på min föredragning beslutat förelägga riksdagen, funnits böra

föranleda vissa ändringar i andra delar av ifrågavarande förtydning. Det

remitterade förslaget har i enlighet härmed dels underkastats en mindre

omarbetning dels ock erhållit en något utvidgad omfattning.

Detaljerad re- J ag torde nu få övergå till en närmare redogörelse för* det före
''rerfattnin

^ förslagets särskilda bestämmelser, därvid jag inledningsvis vill

fHreiagei nämna, att av förslaget beröras förordningens 3, 4 och 5 §§, varförutom

detsamma upptager en ny, med nr 6 betecknad paragraf, att tillläggas

förordningen.

3 $ Enligt denna paragrafs nuvarande lydelse förutsättes för där av
sedd

avgittsplikt, att vederbörande icke för det år, varför uppbörd av

bevillning till svenska staten senast ägt rum, erlagt bevillning för inkomst

av kapital eller arbete. Då emellertid Kungl. Maj:t tidigare denna

dag, med föranledande av ovannämnda förslag till kommunålskattelag,

beslutat föreslå riksdagen att avskaffa bevillningen, tc^fde nu ifråga
/
*
\
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

varande avgiftsplikt i stället böra göras beroende av, huruvida inkomstoch

förmögenhetsskatt erlagts för det år, varför uppbörd av sådan skatt

senast ägt rum, eller icke. Åt förevarande paragraf föreslås nu en i

enlighet härmed ändrad avfattning.

Beträffande 4 § föreslås ändringar i 1 och 2 samt 4—9 ävensom

12 och 13 mom.

1 mom.

1 detta moment betingas viss ändring av ovannämnda förslag till

kommunalskattelag. Enligt sagda förslag skola, bland annat, näringsidkare

till kommunerna erlägga särskild näringsskatt. I betraktande

härav och då de utlänningar, vilka anordna sådana föreställningar eller

förevisningar, som i förevarande moment omförmälas, närmast äro att

anse såsom näringsidkare, synes det vara i sin ordning, att de få vidkännas

någon ökning i fråga om här avsedda bevillningsavgift, varav

huvudparten går till kommunerna. I enlighet härmed har det i momentet

stadgade procenttal, varmed bevillningsavgift skall utgöras, höjts

från fem till sex. För konsekvensens skull har samtidigt höjning vidtagits

dels av den under a) 1) stadgade minimiavgiften från tio till tolv

kronor, dels av de under a) 2) föreskrivna minimi- och maximibeloppen

från tio och tjugofem kronor till tolv och trettio kronor, dels ock av

de under b) angivna minimi- och maximibeloppen från fem och femtio

kronor till sex och sextio kronor för dag. Den sålunda föreslagna

ökningen av de enligt 1 mom. utgående avgifterna bör givetvis komma

kommunerna ensamma till godo. I följd härav torde den i 12 mom.

föreskrivna fördelningen av ifrågavarande avgifter böra ändras därhän,

att vederbörande kommun därav erhåller två tredjedelar och kronan en

tredjedel. — Ehuru jämväl den efter 2 mom. utgående bevillningsavgiften

delvis tillfaller vederbörande kommun, föreligga ej motsvarande

skäl till höjning av denna avgift. De enligt sistnämnda moment avgiftspliktiga

synas nämligen höra jämställas med löntagare, som ej

hava att erlägga näringsskatt.

2 mom.

Enligt detta moments nuvax-ande lydelse skall utlänning, som —

utan att hava förvärvat lika rätt med här i riket bosatt svensk undersåte

till offentligt uppträdande, varom i 4 § förmäles — medverkar vid vissa

i momentet angivna tillställningar, erlägga särskild bevillningsavgift med

10 procent av den inkomst, som på grund av hans medverkan tillflyter

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 226.

honom, vare sig denna inkomst ntgöres av i penningar bestämd ersättning,

naturaförmåner eller andel av inkomsten å tillställning. Avgitten

skall i varje fäll utgå med minst femtio öre för varje dag, medverkan

lämnas av utlänning eller ersättning till honom beräknas.

Den verkliga inkomsten å här avsedd tillställning skall sålunda i

det fall, att den medverkandes ersättning är bestämd till viss ande!

därav, i viss mån läggas till grund för ifrågavarande avgifts beräknande.

Emellertid synes, enligt vad Gislén påpekat, detta hava förbisetts vid

avfattningen av 4—9 momenten. För att stadgandeua i dessa moment

skola kunna göras tillämpliga jämväl i förevarande fall, har nu ansetts

erforderligt att komplettera 2 mom. med en föreskrift därom, att tillställningens

anordnare svarar för ifrågavarande avgifts erläggande. Att detta

ock låter sig väl förena med momentets stadgande, att den medverkande

själv slutligen skall vidkännas avgiften, torde utan vidare vara klart.

4 mom.

1 detta moment stadgas, bland annat, att ansökning om tillstånd

till offentligt uppträdande i fall, som avses i 2 mom., skall åtföljas av

en av den, åt vilken utlänning lämnar biträde eller som eljest är att

anse såsom uppdragsgivare, på heder och samvete avgiven uppgift angående

beskaffenheten och beloppet av den ersättning, som varje utlänning

äger erhålla.

För avhjälpande av den brist, som ur ovan under 2 mom. anmärkta

synpunkt vidlåder berörda stadgande, har nu, i överensstämmelse

med Gisléns i denna del utan anmärkning lämnade förslag, ansetts böra

föreskrivas, att omförmälda uppgift i fall, där ersättningen till medverkande

skall utgå med viss andel av inkomsten av föreställning, jämväl

skall angiva nämnda andels storlek och sättet för inkomstens beräknande.

5 mom.

1 första stycket av detta moment föreskrives, att den myndighet,

hos vilken ansökning om tillstånd till offentligt uppträdande göres, därest

ansökningen bifalles, bland annat har att beträffande föreställning, som

avses i 1 mom. a) 2), 1 mom. b), 2 och 3 mom., fastställa bevillningsavgiftens

belopp. Detta är däremot icke fallet i fråga om föreställning,

som avses i 1 mom. a) 1), vilket finner sin förklaring däri, att

vid föreställning av sistnämnda slag avgiften skall utgå efter den verkliga

bruttoinkomsten och förty icke kan på förhand beräknas.

Av enahanda skäl lärer emellertid första styckets stadgande i angivna

del icke heller kunna vinna tillämpning i det fall, att medver
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 226.

uandes ersättning är bestämd till viss andel av inkomsten å föreställning,

som avses i 2 mom. För detta fall bar nu i enlighet med Gisléns

förslag, mot vilket ej heller i denna del någon erinran framställts, undantag

gjorts från ifrågavarande bestämmelse i första stycket av förevarande

moment.

Under det att nu berörda stycke av 5 mom. innehåller föreskrift

om avgiftens fastställande för de fall, då densamma skall utgå annorlunda

än efter den verkliga inkomsten, saknar förordningen motsvarande

bestämmelser rörande ordningen för avgiftens fastställande, då den

verkliga inkomsten skall läggas till grund för avgiftens utgörande. Då

avgiften i sistnämnda fall utgår efter viss procentsats samt 9 mom.

innehåller stadgande rörande tiden för densammas erläggande ävensom

angående uppbördsmyndigheten, hava väl särskilda bestämmelser i fråga

om avgiftens fastställande här ansetts onödiga. Särskilt med hänsyn

till den föreskrift rörande klagan över beslut angående utgörande av

bevillningsavgift enligt, bland annat, förevarande paragraf, vilken upptagits

i föreliggande förslag och till vilken jag senare återkommer, torde

det emellertid vara lämpligt att, på sätt Gislén, utan att det mött någon

erinran, föreslagit, såsom ett andra stjmke uti 5 mom. inrycka bestämmelser

i ovan omförmälda avseende. Vad angår dessa bestämmelsers

innehåll, innebär föreskriften, att avgiften skall fastställas av vederbörande

uppbördsmyndighet, intet annat än vad för närvarande utan

uttryckligt stadgande gäller. Att vidare myndighetens ifrågavarande

beslut skall meddelas skriftligen synes betingas såväl av redovisningshänsyn

som ock av den avgiftspliktiges klagorätt.

6, 7 och 8 mom.

Nuvarande 6, T och 8 mom. innehålla bestämmelser rörande

bruttoinkomstens utrönande m. in. vid föreställning, där bevillningsavgiften

skall utgå med viss procent av den verkliga bruttoinkomsten.

6 mom. angiver kontroll å biljettförsäljningen såsom det förmala

sättet för bruttoinkomstens utrönande, men lämnar vederbörande myndighet

tillfälle att, därest den finner så kunna ske med bibehållen säkerhet

för bevillningsavgiftens behöriga erläggande, i stället betjäna sig av

en av föreställningsgivaren eller i orten bosatt person, som av myndigheten

godkännes, å heder och samvete avgiven deklaration. Åven där

sistnämnda tillvägagångssätt användes, är myndigheten emedlertid berättigad

föranstalta om kontroll å biljettförsäljningen.

7 mom. innehåller närmare föreskrifter rörande sättet för den i b

mom. omförmälda biljettförsäljningskontrollens verkställande.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kung!. Maj:ts proposition Nr 226.

8 mom. slutligen behandlar deklarationsförfarandet med vad därmed

sammanhänger.

På sätt jag i det föregående antytt, medgiver ifrågavarande tre

moments avfattning icke, såsom sakens natur emellertid synes fordra,

deras tillämpning å det fall, att avgiften beträffande föreställning, som

avses i 2 mom., skall utgå efter viss andel av den verkliga inkomsten av

föreställningen.

Ur denna synpunkt föreslås nu vissa ändringar i momenten.

I Gisléns förslag upptogos inga andra ändringar, än att berörda

fall inrycktes i momenten i fråga.

Statsbokföringskommittén föreslog härutöver den förenkling beträffande

kontrollföreskrifterna, att kontrollen finge anordnas på sätt

uppbördsmyndigheten med hänsyn till de särskilda förhållandena i varje

fall bestämde.

Båda förslagen kännetecknades för övrigt av en viss bristande

följdriktighet med avseende å ändringarnas genomförande. Vid förslagens

överarbetning inom finansdepartementet gåvos bestämmelserna,

i närmaste överensstämmelse med statsbokföringskommitténs förslag efter

avhjälpande av antydda brist, följande lydelse:

6 mom. I de fall, då bevillningsavgift skall utgå efter den verkliga bruttoinkomsten

eller efter viss andel av inkomsten av föreställning, skall inkomsten utrönas

antingen medelst kontroll å biljettförsäljningen, anordnad på sätt uppbördsmyndigheten

må med hänsyn till de särskilda förhållandena i varje fäll bestämma,

eller ock, därest myndigheten finner så kunna ske med bibehållen säkerhet för bevillningsavgiftens

behöriga erläggande, med ledning av en av föreställningsgivaren

eller i orten bosatt person, som av myndigheten godkännes, avgiven deklaration.

7 mom. Föreställningsgivaren är skyldig att på anmaning vidtaga erforderliga

anordningar för utövande av den kontroll, som av uppbördsmyndigheten finnes

nödig.

8 mom. Deklaration, varom i 6 mom. förmäles, skall senast första söckendag

efter föreställning avgivas till uppbördsmyndigheten samt innehålla på heder

och samvete avgiven uppgift om beloppet av den vid föreställning influtna bruttoinkomst

ävensom, då bevillningsavgift skall utgöras efter viss andel av nettoinkomsten

av föreställningen, om beloppet av omkostnaderna för denna.

Avgives icke behörig deklaration inom sålunda stadgad tid, skall den till

grund för bevillningsavgiftens bestämmande liggande inkomst anses motsvara bruttoinkomsten

vid utsålt hus med därvid gällande biljettpris.

Har någon i deklaration mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift och därigenom

föranlett, att bevillningsavgift blivit fastställd till lägre belopp än vad rätteligen

bort utgå, böte från och med fyra till och med tio gånger den bevillningsavgift,

som genom det svikliga förfarandet undandragits, dock minst femtio kronor.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 226.

Mot sistberörda avfattning av momenten i fråga anmärkte länsstyrelsen

i Jönköpings län följande:

»Föreslagna mom. 6 innehåller, att i de fall. då bevillningsavgift skall utgå

efter den verkliga bruttoinkomsten eller efter viss andel av inkomsten av föreställning,

inkomsten i regel skall utrönas medelst kontroll å biljettförsäljningen. Det

förutsättes sålunda, att dylik kontroll kan användas även i det fall, att bevillningsavgiften

utgår efter annan inkomst än bruttoinkomsten. I detta fall kan givetvis

icke enbart sådan kontroll vara tillfyllest.

Tveksamt synes vidare vara, huruvida bestämmelserna i nuvarande 7 mom.

andra stycket böra bortfalla. Så snart avgiften skall bestämmas efter verklig

bruttovinst eller nettovinst, torde det vara lämpligt att under alla förhållanden för

kontrollen hava stödet av biljettkontroll. Att lämna kontrollanordningarna helt åt

uppbördsmyndighetens bestämmande torde kunna medföra svårigheter för föreställningsgivaren.

Denne ankommer i regel till platsen för föreställningen så kort tid före

föreställningen, att han icke lärer kunna ställa sig till efterrättelse först då givna

föreskrifter om biljettkontroll i annan form än föreställningsgivaren beräknat. Skall

den föreslagna föreskriften bibehållas, torde böra föreskrivas, att föreställningsgivaren

skall hos uppbördsmyndigheten i god tid anmäla sig för erhållande av

kontrollföreskrifter och anmäla ombud, som med laga verkan kan delgivas sådana

föreskrifter.

I nuvarande mom. 7 stadgas skyldighet för vederbörande kommun att bekosta

för kontrollen särskilt anställda personer. Borttagandet av detta stadgande,

torde giva anledning till sådan tolkning av nya mom. 7, att föreställningsgivaren

skall vidkännas kostnaderna för den särskilda kontrollen. I momentet torde därföre

böra uttryckligen angivas, huru ifrågavarande kostnad skall gäldas.

Mom. 7 synes böra kompletteras med föreskrift, att om föreställningsgivaren

underlåter att ställa sig givna kontrollföreskrifter till efterrättelse, bruttoinkomsten

vid utsålt hus med gällande pris skall läggas till grund för bevillningsavgiftens beräkning.

Motsvarande stadgande finnes i mom. 8 för det fall att deklaration icke

avlämnas i rätt tid, men samma stadgande måste vara minst lika behövligt, där

inkomsten kontrolleras på annat sätt än genom deklaration, då ju den normala

kontrollen icke är avsedd att ske genom deklaration.

Nyss angivna föreskrift i mom. 8 synes drabba väl hårt, där bevillningsavgiften

skall utgå efter viss andel av inkomsten från föreställningen (brutto eller

annan). Det torde väl få anses tillräckligt att andni ms storlek bestämmes efter

bruttoinkomsten.»

1 anledning av de sålunda framställda erinringarna hava ifrågavarande

bestämmelser ånyo omarbetats inom finansdepartementet.

Sålunda stadgas, enligt det föreliggande förslaget, i 6 mom., att

det skall bero på myndighetens prövning, om biljett försäljningskontroll

skall äga rum eller deklaration avgivas. I sakens natur ligger, att

denna prövning i de enligt momentets nuvarande lydelse därmed avsedda

fall, hädanefter som hittills, skall ske med fästat avseende därå,

att ieke säkerheten för bevillningsavgiftens behöriga erläggande äventyras.

Bihang till. riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 1RB höft. (Nr 226.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 226.

Vidare har i berörda moment tillagts ett stycke av innehall, att

myndigheten, där så anses erforderligt, äger beträffande en och samma

föreställning såväl anordna biljettförsäljningskontroll som ock avfordra

vederbörande deklaration. Det sålunda föreslagna tillägget motsvarar andra

stycket i momentet, sådant detta för närvarande tyder, ehuru den myndigheten

här medgivna befogenheten enligt förslaget något utvidgats

med hänsyn till den förändrade avfattningen av momentets första stycke.

7 mom. har med anledning av de av ovannämnda länsstyrelse

mot den föreslagna ändrade avfattningen gjorda erinringar bibehållits

vid sin nuvarande lydelse; dock har momentets fjärde stycke, särskilt

med hänsyn till den uti nästföregående moments andra stvcke föreslagna

bestämmelsen, ansetts överflödigt och förty uteslutits.

Det i andra stycket av 8 mom. uti det remitterade förslaget upptagna

stadgandet har tydligen till sin innebörd missuppfattats av länsstyrelsen

i fråga. Med stadgandet avsågs, att, där deklarationsplikten

eftersattes beträffande föreställning, vid vilken bevillningsavgift skulle

utgå efter andel av inkomsten (vare sig brutto- eller annan inkomst),

denna inkomst skulle antagas motsvara bruttoinkomsten vid utsålt hus

med därvid gällande biljettpris och bevillningsavgift för medverkande

utlänning förty utgå efter motsvarande andel av sålunda beräknad

bruttoinkomst. Emellertid har ifrågakomna stadgande nu i förevarande

avseende förtydligats.

9 mom.

Uti första stycket av nuvarande 9 mom. stadgas skyldighet för

vederbörande att för bevillningsavgift, som utgår efter den verkliga

bruttoinkomsten, innan tillståndsbevis må meddelas, till den myndighet,

som har att pröva ansökningen, avlämna vederhäftig borgen eller annan

godkänd säkerhet, avseende hela den tid, det begärda tillståndet omfattar.

Såsom i det föregående antytts, har Gislén föreslagit detta stadgandes

utsträckning till att avse jämväl det fall, då bevillningsavgift

utgår efter viss andel av inkomsten å föreställning. Detta förslag, som

icke mött någon erinran från dem, vilka hörts i ärendet, synes även

mig stå i full konsekvens med bestämmelserna i övrigt och fördenskull

nu böra vinna beaktande.

Tredje och fjärde styckena i förevarande moment innehålla bestämmelser

rörande inbetalandet av bevillningsavgift, som ej erlägges

förskottsvis.

Gislén upptog i sitt förslag till ändringar i förordningen en be
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 226-

stämmelse av innehåll, att stadsfiskal i stad, där magistrat ej linnes,

skulle vara skyldig åtaga sig uppdrag av landsfiskal att för staden mottaga

och redovisa ifrågavarande avgift. Såsom motiv härför anförde

Gislén, att det såväl för landsfiskalen som för den avgiftspliktige kunde

vara av betydelse, att betalningen kunde få erläggas till någon tjänsteman

i staden.

Statskontoret och kammarrätten förklarade i sitt yttrande sig anse,

att landsfiskals befogenhet i fall, varom nu är fråga, med hänsyn till

uppdragets beskaffenhet lämpligen borde utsträckas till att avse icke

blott stadsfiskal utan även utmätningsman. Ämbetsverken föreslogo vidare

en bestämmelse därom, att redovisningen till landsfiskalen skulle av den

tillförordnade uppbördsmannen avgivas senast å tredje söckendagen, efter

det avgiften uppburits.

Statsbokföringskommittén anslöt sig till statskontorets och kammarrättens

förslag.

Vid det till länsstyrelserna remitterade förslagets utarbetande verkställdes

ock en komplettering av nuvarande 9 mom. i ovan angivna

avseende. Från länsstyrelsernas sida lämnades förslaget i denna del

utan anmärkning.

Sedan Kungl. Maj:t emellertid genom proposition den 19 sistlidna

december, nr 12, förelagt riksdagen förslag till magistratsförvaltningens

ordnande i städer under landsrätt ävensom till sådana ändringar i mantalsskrivningsförordningen,

som möjliggöra större landsrättsstäders utrustande

med eget mantalsskrivningsväsen och egen uppbördsförvältning,

har konsekvensen ansetts fordra, att stad, där i avseende å debitering,

uppbörd och redovisning av kronoutskylder i tillämpliga delar skall

gälla vad i fråga om stad med magistrat är stadgat, jämväl i nu förevarande

hänseende likställes med magistratsstad. Ifrågavarande bestämmelser

hava nu avfattats i enlighet härmed.

12 »torn.

Detta moment innehåller föreskrifter om, vem bevillningsavgifterna

enligt 4 § skola tillfalla. Under 1 mcm. härovan har jag närmare angivit,

varför den nu föreslagna ändringen av fördelningen av den i

sistnämnda moment stadgade avgiften bör äga rum.

13 mom.

Enligt detta moment, sådant det för närvarande lyder, skola

omedelbart efter varje kvartals utgång i stad stadsfiskal eller annan

vederbörande tjänsteman och å landet ordföranden i socknens kommunal
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungi. Maj:ts proposition Kr 226.

nämnd till den myndighet, som för orten handhar uppbörden av ifrågavarande

bevillningsavgifter, meddela skriftlig uppgift å de under kvartalet

givna föreställningar, för vilka bevillningsavgift enligt 1 eller 2 mom.

skolat utgå, och å ställen, där dessa givits, eller ock, om föreställning

ej förekommit, sådant för nämnda myndighet skriftligen anmäla. Då

sådan uppgift eller anmälan lämnas till landsfiskalen, skall samtidigt

enahanda meddelande tillställas vederbörande landskontor.

I fråga om dessa föreskrifter anförde Gislén i motiveringen till

sitt förslag följande.

Föreskrifterna måste, vad landet anginge, anses innefatta en alldeles

för vidlyftig och tung anordning. Fyra gånger om året skulle

från varje sockens kommunalnämnd lämnas uppgift eller anmälan ej blott

till landsfiskalen utan även till landskontoret, vilka uppgifter eller anmälningar

sedan skulle biläggas redovisningen såsom verifikationer. Dessa

verifikationers antal komme således att bliva ofantligt stort, i de största

länen omkring 1,500—2,000, och det stora antalet samt besväret med

handlingarnas avlätande, mottagande, ordnande och granskning svarade

ej mot det avsedda ändamålet, ty kontrollen gällde i regel några få

föreställningar, för vilka avgifterna utgjorde ett jämförelsevis ringa belopp.

För övrigt torde, då länsstyrelsen beviljade tillstånd till föreställningar

å landsbygden, ingen annan kontroll å redovisningen för icke

förskottsvis erhigda bevillningsavgifter för sådana föreställningar

erfordras, än den som av landskontoret komme att utövas över landsfiskalernas

^ uppbörd, och mot utlännings försök att hålla föreställning

utan behörigt tillstånd och så medelst undandraga sig att erlägga föreskriven

bevillningsavgift torde finnas tillräckliga korrektiv såväl i meddelade

ansvarsbestämmelser för dylik förseelse som i kommunernas

intresse av att utfå sin andel av. bevillningsavgifterna. — Att den stadgade

kontrollen icke kunde undvaras i stad berodde därpå, att därstädes

samma myndighet, som meddelade tillstånd till föreställningar, handhade

uppbörden av bevillningsavgifterna för desamma.

I anslutning till det anförda föreslog Gislén borttagande av ifrågavarande

uppgifts- och anmälningsskyldighet, vad landsbygden och

städer utan magistrat anginge. I sammanhang härmed föreslog Gislén

vidare, att här avsedda uppgifter eller anmälningar i andra städer, än

nyss sagts, med undantag av Stockholm, skulle avgivas månatligen.

Enahanda erinringar, som Gislén sålunda framställt rörande de

med gällande bestämmelser förenade olägenheterna, hava ock kommit

till uttryck i eu från länsstyrelsen i Jämtlands län inkommen, den 31

december 1918 dagtecknad skrivelse, i vilken emellertid andra utvägar

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition AV 226.

anvisas för olägenheternas undanrödjande. Bemälda länsstyrelse ifrågasätter

sålunda borttagandet av avgiftsplikten enligt 4 § 1 och 2 mom. för

föreställningar, där inkomsten kan antagas komma att understiga 500

kronor. Därest emellertid avgiftsplikten anses böra bibehållas, skulle

man, framhåller länsstyrelsen, kunna låta ifrågavarande avgift, i likhet

med avgiften efter 4 § 3 inom., odelad tillfalla kronan.

Statskontoret, som hörts över sistberörda framställning, förklara!''

sig anse de av länsstyrelsen anförda skäl vara av beskaffenhet, att desamma

borde, åtminstone vad anginge Jämtlands län, föranleda någon

ändring. Ämbetsverket finner det för övrigt icke uteslutet, att liknande

förhållanden kuuna vara för handen även beträffande andra delar av landet.

Statsbokföringskommittén upptog Gisléns ändringsförslag med

vissa avvikelser, varav här särskilt må nämnas uteslutandet av den

beträffande Stockholms stad meddelade särbestämmelsen.

Det till länsstyrelserna remitterade författningsförslaget anslöt sig

i förevarande hänseende helt till statsbokföringskommitténs.

Vad Gislén och länsstyrelsen i Jämtlands län anfört synes även

mig vara av beskaffenhet att motivera en jämkning i hithörande bestämmelser.

De påpekade olägenheterna torde ock kunna undanröjas genom

en omläggning av bestämmelserna i den av Gislén angivna, jämväl av

statsbokföringskommittén förordade riktning, utan att det allmännas intresse

av avgiftsskyldighetens behöriga fullgörande härigenom åsidosattes.

Vid sådant förhållande lärer anledning saknas att, såsom bemälda

länsstyrelse ifrågasatt, rubba själva principerna för avgifternas

utgående och fördelning. Framhållas må för övrigt, att nämnda länsstyrelse

i sitt över det remitterade förslaget avgivna yttrande icke framställt

någon erinran i denna del.

Uti statsbokföringskommitténs förslag hade, i motsats till vad

Gislén föreslagit, ingen åtskillnad gjorts mellan städer med och städer

utan magistrat.

Länsstyrelsen i Jönköpings län har nu i sitt yttrande påpekat, att den

föreslagna avfattningen av ifrågavarande moment icke lämpar sig för stad.

där magistrat ej finnes, utan att här avsedd uppgift eller anmälan för sådan

stad bör avlämnas till vederbörande landsfiskal. Med föranledande härav och

då ifrågavarande uppgifter och anmälningar böra komma länsstyrelserna

tillhanda samtidigt med den härnedan närmare omnämnda månadsredovisningen,

synes det mig lämpligast, att sagda uppgifter och anmälningar

avlämnas direkt till länsstyrelserna, att fogas vid deras redovisning. 1

enlighet härmed har förevarande stadgande nu omformulerats.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungi. Maj:ts proposition Nr 226.

Vad Stockholms stad angår, har överståthållarämbetet icke halt

något att erinra mot stadens likställande uti förevarande avseende med

andra städer, där magistrat finnes.

På sätt ovan nämnts, har numera eu omläggning ägt rum av

länens räkenskapsväsende. Sålunda skola landsfiskaler och magistrater

över medel, som de hava att till länsstyrelsen redovisa, månatligen upprätta

räkning och därvid foga vederbörliga verifikationer. Av räkningen

skall ett dnplettexemplar före månadens utgång insändas till landskontoret.

Viss tid före varje månads utgång skola förstnämnda myndigheter

vidare för länsstyrelsens räkning å statsverkets giroräkning i

riksbanken insätta då innestående medel av beskaffenhet att böra i månadsräkningen

redovisas. I vissa fall skall sådan insättning ske redan

därförut under månaden. Åven länsstyrelsernas räkenskaper skola, med

vissa undantag, som här sakna betydelse, upprättas och för granskning

till statsbokföringskommittén insändas månatligen.

De i förevarande paragraf föreslagna ändringarna, betingas nu i

huvudsak av önskemålet, att här avsedda bevillningsavgifter skola redovisas

i samma ordning som övrig kronouppbörd. Beträffande de härför

erforderliga bestämmelsernas avfattning hava Gislén och statsbokföringskommittén

framställt sinsemellan olika förslag. Intetdera av dessa har

emellertid, såsom av det följande skall framgå, helt kunnat läggas till

grund vid det föreliggande förslagets utarbetande.

1 mom.

Detta moment upptager föreskrifter i samma ämnen som nuvarande

1 och 3 mom. samt 4 mom. första stycket. Så till vida överensstämmer

förslaget med statsbokföringskommitténs, medan motsvarande

bestämmelser i Gisléns förslag uppdelades å två paragrafer,

5 och 7 §§.

Stadgandet i 1 mom. första stycket avser de enligt förordningen

utgående bevillningsavgifter i allmänhet, under det att tredje stycket

innehåller vissa särskilda regler för redovisningen av de i 3 och 4 §§

stadgade avgifter.

Uti de i första stycket angivna hänseenden skola sålunda de beträffande

kronans uppbörd i allmänhet gällande bestämmelser tillämpas

med avseende å samtliga ifrågavarande bevillningsavgifter, till den del

förordningen icke, såsom fallet är i fråga om de efter 3 och 4 §§

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 226.

utgående avgifterna, innehåller särskilda bestämmelser. Innebörden av

stadgandet i detta stycke torde icke behöva utvecklas närmare, än vad

ovan skett.

Bestämmelsen i andra stycket skiljer sig icke i sak från vad

som för närvarande är stadgat.

\''ad angår. tredje stycket, är detsamma i huvudsak avfattat i

enlighet med Gisléns förslag, ehuru föreskrifterna erhållit eu mera

sammanträngd form, varförutom en av Gislén föreslagen särbestämmelse

för Stockholms stad ansetts överflödig och fördenskull uteslutits.

Statsbokföringskommittén åter hade i sitt förslag icke medtagit

några av de i detta stycke nu inrymda bestämmelserna. Uti sitt första

yttrande hade kommittén emellertid anfört, att de föreskrifter av allmän

natur, som avsåge ifrågavarande avgifters redovisning, enligt kommitténs

förmenande kunde inskränkas till att, när bevillningsavgift, som utginge

efter någon av de i författningen bestämda beräkuingsgrunder, blivit till

siffran bestämd, beloppet skulle redovisas i länets debiterings- och uppbörd

sredogöreUe för den månad, varunder påföringen skett, därvid beloppet

skulle uppdebiteras antingen direkt i landskontoret eller hos någon av

länets underredogörare, samt att vid denna uppdebitering, liksom vid

varje annan uppdebitering, skulle fogas vederbörliga verifikationshandlingai

(avskrift av tillståndsbevis eller annan handling), som bestyrkte,

uppdebiteringens riktighet. Hur omfattande dessa verifikationshandlmgar

borde vara, syntes däremot, med hänsyn till de växlande förhållandena,

icke lämpligen böra i en allmän författning angivas, helst numera

månatlig granskning, därvid oavlåtlig uppmärksamhet ägnades just åt

verifikationernas formella fullständighet, införts och förty en betryggande

praxis i sådant hänseende uppväxte. Denna månatliga granskning verkställdes

icke blott i landskontoret utan också centralt för hela riket hos

statsbokföringskommittén, varförutom i samband med fögderi förvaltningens

omläggning de nya landsfogdarna ålagts en inventerings- och

granskningsskyldighet, som, rätt handhavd, borde vara synnerligen

värdefull vid kontrollen jämväl å bevillningsavgifternas riktiga erläggande.

I anledning av nu återgivna uttalande har Gislén anfört: Gislén

hade icke kunnat finna någon anledning till minskad kontroll eller i vilket

avseende ytterligare förenkling skulle kunna vinnas. Att redovisningskulle

avgivas månatligen kunde givetvis icke innefatta skäl till minskning

i den hittillsvarande kontrollen, så mycket mindre som ett viktigt kontrollerande

organ bortfallit och kontroll å avgifternas redovisning’ icke

kunde ske utan tillgång till de ifrågasatta uppgifterna, vilka i allt

väsentligt vore desamma, som hittills skolat lämnas. — Detaljbestäm
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 226.

melserna om avgifternas redovisning torde kommittén hava ansett höra

nflyta i medelsförvaltningsförordningen. En sådan anordning kunde val

synas naturlig, men Gislén ville framhålla, att såväl uppbördsreglementet

som bötesredovisningsförordningen upptoge motsvarande detalj föreskrifter.

Dessutom måste den ifrågasatta anordningen, så länge icke uppbördsoch

redovisningsväsendet för Stockholms stad blivit ordnat i enlighet

med vad som numera gällde för länen, erbjuda vissa olägenheter, i det

att förordningen om bevillningsavgifter finge för Stockholms stads vidkommande

upptaga detalj bestämmelser om avgifternas redovisning.

Möjligen skulle i fråga om dessa kunna i förordningen hänvisas till

bestämmelserna i medelsförvaltningsförordningen, men lämpligheten härav

torde starkt kunna ifrågasättas. Det syntes därför riktigast, att ifrågavarande

bestämmelser finge kvarstå i förevarande förordning.

Med hänsyn till vad Gislén sålunda anfört, anser jag mig icke

kunna förorda ifrågavarande bestämmelsers uteslutande ur momentet,

liksom ej heller deras förenkling i vidare mån, än som, efter vad jag

ovan framhållit, uti det föreliggande förslaget ägt rum.

2 mom.

Detta moment i föreliggande förslag motsvarar nuvarande 2 mom.

Detsamma innehåller sålunda bestämmelser angående redovisningen av

de kvittensblanketter, som statskontoret jämlikt 3 § skall tillhandahålla.

För närvarande åligger det Kungl. Maj:ts befallningsbavande att

till statskontoret avgiva redovisning för bekomna blanketter inom januari

månads utgång följande år. Uppbördsman skall inom den 15 i samma

månad till befallningshavanden lämna redovisning för mottagna blanketter.

Sistnämnda redovisning, som skall bestyrkas i Stockholms stad av kamreraren

i överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden och i

övriga städer av magistratens eller stadsstyrelsens ordförande, har befalluingshavanden

att insända till statskontoret.

Gisléns förslag upptog i detta avseende de ändringar, att blankettredovisningen

skulle avgivas till statsbokföringskommittén i stället för

till statskontoret, att Kungl. Maj:ts befallningshavandes redovisning

skulle avlämnas för varje kalenderår senast den 14 februari följande

året och uppbördsmans redovisning inom den 8 januari sistnämnda år,

samt att senast omförmälda redovisning skulle i andra städer än Stockholm

bestyrkas av magistratens ordförande.

Beträffande den i förstnämnda hänseende ifrågasatta ändringen är

nu att erinra, att, därest såsom i årets statsverksproposition föreslagits

riksdagen, ett särskilt riksräkenskapsverk inrättas, ifrågavarande redo
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 226-

visning givetvis bör avgivas till berörda verk. Det. föreliggande förslaget

är fördenskull avfattat i enlighet härmed.

Vidkommande den av Gislén ifrågasätta ändringen av tiden för

redovisningarnas avgivande, liar ingen erinran framställts, sa vitt Kungl.

Majrts befallningshavandes redovisning rörer. ^ Beträffande uppbördsmännens

redovisning åter har länsstyrelsen i Värmlands län funnit det

opåkallat att, på sätt Gislan föreslagit, framflytta tiden för densamma

till den 8 januari.

Då tiden för avgivandet av Kungl. Maj:ts befallningshavandes

redovisning enligt förslaget förlängts med fjorton dagar, synes icke

heller mig skäl föreligga till berörda ändring, varför densamma ej upptagits

i det föreliggande förslaget.

Vad slutligen angår den stadsstyrelses ordförande tillkommande

befogenheten att bestyrka uppbördsman redovisning, tillädes stadgandet

därom genom 1917 års förordning utan annan motivering, än att tilllägget

skedde »för fullständighetens skull».

Gislén åberopade till stöd för den av honom härutinnan föreslagna

ändringen, att uppbörden av de enligt 3 § utgående bevillningsavgifter

förut uteslutande gått genom uppbördsman i stad med magistrat.

Ehuru 1917 års förordning lämnat 3 § orubbad, ville det emellertid

synas, som om den genom samma förordning vidtagna ändringen i förevarande

moment av 5 § åsyftade, att stadsstyrelsen eller någon stadens

tjänsteman skulle handhava uppbörden av omförmälda avgifter. Detta

ansåge Gislén emellertid mindre lämpligt.

Enligt 3 §, vilken, såsom Gislén erinrat, icke undergått någon ändring

genom 1917 års förordning, skola ifrågavarande bevillningsavgifter

erläggas till kronans uppbördsman i stad. Som nu stad, där magistrat ej

finnes, jämlikt gällande uppbördsreglemente uti uppbördshänseende är likställd

med landet och uppbörden för sådan stad alltså såsom regel verkställes

genom postverkets försorg, lärer härav följa, att berörda avgifter skola

inbetalas till uppbördsman i stad med magistrat. Då emellertid förhållandena

komma att ställa sig i viss mån annorlunda, därest ovan

omförmälda förslag rörande magistratsförvaltningens ordnande i landsrättsstäder

med mera vinna riksdagens bifall, saknar jag för närvarande

anledning föreslå någon ändring av bestämmelserna i nu förevarande

hänseende.

3 mom.

Detta moment innehåller föreskrifter i samma ämne som andra stycket

av nuvarande 4 mom.

Bihang till riksdagens protokoll 1920■ / samt. 188 käft. (Nr 226.)

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 226.

Gislén har föreslagit magistraters och landsfiskalers befriande från

dem nu åliggande skyldighet att avlämna sammandrag över bevillningsavgifterna.

Enligt Gisléns mening vore nämligen dvlika sammandrag

från nämnda myndigheter obehövliga, särskilt som desamma icke kunde

omfatta de till länsstyrelsen direkt iubetalta avgifterna. I stället borde

landskontoret med ledning av redogörarnas månadsräkningar och länsstyrelsens

räkenskaper uppgöra årssammandrag för länet.

Statsbokföringskommitténs förslag åter överensstämmer i angivna

hänseende med de nuvarande bestämmelserna.

Sedan dessa till följd härav uti det till länsstyrelserna remitterade

förslaget bibehållits oförändrade, har länsstyrelsen i Jönköpings län såsom

sin mening uttalat, att bestämmelserna om sammaudragen över bevillningsavgifterna

svårligen kunde göras så allmänna som föreslagits. I

sådant hänseende har länsstyrelsen funnit det kunna ifrågasättas, huruvida

icke särskilda sammandrag borde upprättas över bevillningsavgifter

för rättigheter till skogsfång och kolningsfrihet på allmänningar. På

dessa sammandrag skulle föreskrifterna om sammandrag över taxeringslängderna

kunna tillämpas. Huvudsakligen av skäl, som Gislén anfört,

vore det däremot, enligt länsstyrelsens förmenande, beträffande sammandragen

över övriga bevillningsavgifter tillräckligt, att länsstyrelserna upprättade

sådana med angivande av avgifterna för varje stad och landsfiskalsdistrikt

ävensom till länsstyrelserna influtna avgifter.

Lika med länsstyrelsen i Jönköpings län anser även jag de sammandrag,

som enligt gällande bestämmelser skola upprättas för landsfiskalsdistrikt

och städer, numera kunna undvaras. Detsamma synes

mig emellertid också gälla i fråga om sammandragen över bevillningsavgifterna

för rättighet till skogsfång och kolningsfrihet på allmänningar,

vilka sammandrag upprättas av härad sskrivarna. Det torde näppeligen

kunna anses förenat med något nämnvärt besvär för landskontoren

att i förekommande fall ur debiterings- och uppbördsredogörelserna

utdraga de beträffande sagda avgifter för länssamman dragen erforderliga

uppgifter. I enlighet härmed hava hithörande föreskrifter ändrats

vid det föreliggande förslagets utarbetande; varjämte de åligganden,

som enligt momentet i fråga vila å statskontoret, överflyttats å det blivande

riksräkenskapsverket.

Under erinran att sammandragen hittills upptagit bevillningsavgifter

enligt 3 och 4 §§, allenast i mån som de influtit under året, har

ovannämnda länsstyrelse vidare utan närmare motivering hemställt, huruvida

icke möjligen debiterade men ej influtna avgifter av angivna slag

borde medtagas.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 226.

Då anledning synes mig saknas att i förevarande avseende göra

skillnad mellan de olika slagen av bevillningsavgifter liksom mellan

sådana avgifter och övrig kronouppbörd, anser jag mig också böra förorda,

att jämväl avgifterna enligt 3 och 4 §§ i sammandragen upptagas

till de belopp, varmed de uppdebiterats. Härför erfordras icke

någon ändring i lagtexten. Däremot torde formuläret till sammandrag

böra förses med en anmärkning av antydda innehåll.

Såsom ovan förutskickats, upptager det föreliggande förslaget jämväl 6 §.

en ny, med nr 6 betecknad paragraf, innehållande stadganden rörande klagan

över beslut angående utgörande av bevillningsavgifter enligt 3 och 4 §§.

För närvarande saknar ju förordningen varje bestämmelse rörande

klagan över beslut, som fattas med stöd av densamma. För klagan

över beslut angående åläggande av enligt 1 och 2 §§ utgående avgifter

erfordras heller icke några särskilda föreskrifter, enär dylik klagan följer

de allmänna reglerna för klagan över debitering av kronoutskylder. Annorlunda

ställer det sig emellertid i fråga om de uti 3 och 4 §§ omförmälda

avgifter. Här kunna ju samma regler icke vinna tillämpning.

Fördenskull har Gislén föresiagit förordningens''kompletterande med i

detta avseende erforderliga föreskrifter.

I sak har ingen erinran häremot framställts från de i ärendet hörda

myndigheternas sida. Däremot hava statskontoret och kammarrätten

hemställt om den av Gislén föreslagna paragrafens omredigering i enlighet

med av dem frajnlagt förslag. Detta har ock i huvudsak följts vid det

föreliggande förslagets utarbetande.

Därest ovan förordade ändringar i gällande bestämmelser rörande De vid ftSrsammandragens

upprättande genomföras, bör av de vid förordningen f0gade''formafogade

formulären det med nr 2 betecknade utan vidare utgå. Men lären.

därjämte torde även formuläret nr 1 kunna undvaras. De däri avsedda

avgifter torde nämligen debiteras i uppbördsboken, vartill kommer, att,

i händelse av behov av dylikt formulär, sådant lämpligen synes böra

fastställas av den myndighet, som har att upprätta formulär till övriga

till redovisningsväsendet hörande blanketter. Beträffande slutligen formuläret

nr 3 tarvas däremot endast vissa smärre jämkningar, på vilka

det icke torde anses nödigt att här närmare ingå.

I detta sammanhang anser jag mig böra i korthet omnämna ett

önskemål, som jag ansett för närvarande böra lämnas utan vidare avseende.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Tiden för de

nya bestämmelsernas

ikraftträdande

m. m.

Katigt. Maj:ts proposition Nr 226.

Overståthållarämbetet har nämligen mot 4 § 5 mom. i det remitterade

förslaget erinrat, att det därstädes fixerade minimivärdet å kost och

bostad syntes väl lågt och borde kunna höjas till exempelvis 2 kronor

per dag för vardera förmånen.

Denna erinran synes mig visserligen ingalunda sakna fog. Men

den ifrågasatta höjningen av värdet å angivna naturaförmåner synes

mig lämpligen icke böra genomföras annat än i samband med dén

höjning av bevillningsavgifterna överlag, vilken kan anses föranledas av

penningvärdets fall.

I sådant avseende kan jag nämna, att frågan om höjning av de

efter 1 och 2 §§ utgående avgifterna för närvarande är föremål för utredning.

Beträffande åter spörsmålet om eu av penningvärdets fall

motiverad höjning av de avgifter, som det enligt förordningens 3 och

4 §§ åligger utlänningar att erlägga, synes upptagandet av detsamma

lämpligen böra anstå, tills en utredning angående omläggning av de

rörande utlänningars skattskyldighet i andra avseenden gällande bestämmelser

kommer till stånd.

De nya bestämmelserna synas mig böra träda i kraft den 1 januari

1921, då såväl oftanämnda föreskrifter rörande magistratsförvaltningens

ordnande i landsrättsstäder med mera äro avsedda att vinna tillämpning

som ock det föreslagna riksräkenskapsverket är ämnat träda i

funktion. Beträffande redovisning av och sammandrag över bevillningsavgifter,

avseende år 1920, torde emellertid nu gällande föreskrifter alltjämt

böra lända till efterrättelse.

Av bestämmelserna i fråga betingas jämväl vissa ändringar i kungörelsen

den 21 december 1917 (nr 893) med föreskrifter angående medelsförvaltningen

i länen. Förslag till sådana ändringar har ock blivit av

stats bokfö ringskommittén upprättat samt, sedan det överarbetats inom

finansdepartementet, i sammanhang med nu förevarande författningsförslag

remitterats till länsstyrelserna för yttrande. Med föranledande av

härvid framställda erinringar synes detsamma emellertid böra göras till

föremål för en mindre omredigering.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst ett i enlighet

med vad han sålunda anfört upprättat förslag till förordning angående

vissa ändringar i förordningen den 23 oktober 1908 angående

bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, hemställde

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Majtis proposition Nr 226.

•departementschefen, att nämnda författningsförslag måtte genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition

av den lydelse, bil. litt. . . . vid detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Nils Hellenius.

Bihang till riksdagens protokoll 1620,

1 samt

.188 höft. (Nr 226.)

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1920:445 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående vissa ändringar i förordningen den 23 oktober 1908 angåen s. 1 i texten
  2. 2SärU 1920:2 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående vissa ändringar i förordningen den 23 oktober 1908 angående bevilln s. 1 i texten