Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående upphörande av allmänna taxeringar till bevillning av fast egendom samt av inkomst m. m

1920-03-12 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:227, Med förslag till förordning angående upphörande av allmänna taxeringar till bevillning av fast egendom samt av inkomst m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

1

Nr 227.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående upphörande av allmänna taxeringar till

bevillning av fast egendom samt av inkomst m. m.;

given Stockholms slott den 12 mars 1920.

Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll vill Kungl.

Maj: t härmed föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

l:o) förordning angående upphörande av allmänna taxeringar till

bevillning av fast egendom samt av inkomst m. m.;

2:o) förordning angående ändrade grunder för utgörande av vissa

avgifter; samt

3:o) förordning angående gäldande av utlagor, vilka bestämts att

utgå efter de för utgörande av kommunalutskylder i allmänhet stadgade

gruuder;

dels ock vid uppgörande av statsreglering för år 1921 ur riksstaten

utesluta i Kungl. Maj:ts förslag till statsreglering upptagna inkomsttiteln

»bevillning av fast egendom samt av inkomst» och utgiftstiteln

»bidrag till landsting och städer, som icke deltaga i landsting», båda

till ett belopp av 4,600,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Mhang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 189 höft. (Nr 227.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majds proposition Nr 227.

Förslag

till

Förordning

angående upphörande av allmänna taxeringar till bevillning av fast egendom

samt av inkomst in. m.

Härigenom förordnas, att efter utgången av år 1920 allmänna taxeringar

till bevillning av fast egendom samt av inkomst icke vidare

skola verkställas, samt att förordningen den 28 oktober 1910 (nr 116)

angående bevillning av fast egendom samt av inkomst efter sagda tidpunkt

icke skall tillämpas i vidare mån, än som erfordras för prövning

av besvär och för den efterbeskattning, vilken därefter må äga rum.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

3

Förslag

till

Förordning

angående ändrade grunder för utgörande av vissa avgifter.

Härigenom förordnas,

att, där i allmän författning eller eljest gällande föreskrift är stadgat,

att utskyld eller annan avgift skall utgå i visst förhållande till bevillningstaxeringsvärde,

bevillningstaxerad inkomst, bevillning eller fyrktal,

sådan utskyld eller avgift skall beräknas och utgöras, såsom om bevillning

av fast egendom samt av inkomst utginge med sex öre för varje

fulla etthundra kronor av taxeringsvärdet å fastighet med åsatt jordbruksvärde,

fem öre för varje fulla etthundra kronor av taxeringsvärdet å

annan fastighet och frälseränta samt en för hundra av inkomstens belopp;

att med fastighet i ovan angivna fall skall förstås sådan fastighet,

för vilken enligt bestämmelserna i II kap. kommunalskattelagen skall

utgöras fastighetsskatt;

att till bevillning uppskattad inkomst skall motsvaras av till

kommunal inkomstskatt uppskattad annan inkomst än inkomst av fast

egendom med avdrag i förekommande fall av hyresvärdet motsvarande

fem procent av taxeringsvärdet å fastighet, därför fastighetsskatt utgår,

och som av ägaren begagnats i skattepliktig näring eller eljest i rörelse

eller yrke;

att till bevillning beskattningsbart belopp skall motsvaras av det

belopp, varmed den skattskyldiges till kommunal inkomstskatt beskattningsbara

inkomst må överstiga hans till kommunal inkomstskatt uppskattade

inkomst av fast egendom med tillägg i förekommande fall

av hyresvärdet motsvarande fem procent av taxeringsvärdet å fastighet,

därför fastighetsskatt utgår, och som av ägaren begagnats i skattepliktig

näring eller eljest i rörelse eller yrke; samt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

att, där utskyld eller annan avgift förklarats skola utgöras av den,

som ej skall taxeras till bevillning av fast egendom eller inkomst, skyldigheten

att utgöra sådan utskyld eller avgift skall vara beroende därav,

att befrielse från taxering till kommunal fastighetsskatt, respektive kommunal

inkomstskatt för annan inkomst än inkomst av fast egendom

äger rum.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1921 men äger ej

tillämpning i fråga om utskyld eller annan avgift, som skall utgå på

grundval av dessförinnan verkställd taxering.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 227.

5

Förslag

till

Förordning

angående gäldande av utlagor, vilka bestämd att utgå efter de för utgörande

av kommunalutskylder i allmänhet stadgade grunder.

Härigenom förordnas, att, där i allmän författning föreskrivits, att

utlagor skola utgå efter de för utgörande av kommunalutskylder i allmänhet

stadgade grunder, skall, för det fall att särskild utdebitering

av sådana utlagor äger rum, med kommunalutskylder förstås fastighetsskatt,

näringsskatt och kommunal inkomstskatt.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1921 men äger ej

tillämpning i fråga om utdebitering, som skall grunda sig å dessförinnan

verkställd taxering.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Mufti proposition Nr 227.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 mars

1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Branting,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre Palmstierna,

Statsråden: UNDÉN.

Thorsson, ;

Olsson,

Sandler.

Nothin,

Nilson,

Eriksson,

Svensson,

Hansson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anförde vidare:

På min föredragning har Kungl. Maj:t förut denna dag fattat beslut

om framläggande för riksdagen av förslag till kommunalskattelag,

enligt vilket förslag den allmänna kommunala beskattningen skulle helt

och hållet omläggas. I samband härmed har man, såsom jag förut i

dag framhållit, ansett bevillningen, vars egentliga uppgift numera endast

är att utgöra grund för den kommunala beskattningen, kunna och böra

alldeles avskaffas. Utlagor eller andra avgifter äro emellertid ofta nog

bestämda i förhållande till taxeringen till bevillning e. d. I sådana

fall gäller det då att i det nya kommunala beskattningssystemet söka

finna andra grunder för dessa utlagor och avgifter. Härvidlag synes

det vara riktigt att så gott sig göra låter ersätta det försvunna med

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

vad som i det nya systemet är detsammas närmaste motsvarighet, vare

sig så, att motsvarigheten, där fråga är om ett längre eller kortare

provisorium, blir en möjligast fullständig likhet utan ändring i sak, eller

så, att, vid ett mera definitivt ordnande av förhållandena, de med avseende

närmast å den allmänna kommunala beskattningen tillskapade

nya grunderna utsträckas till närstående områden.

Jag anhåller nu att få underställa Kungl Maj:ts prövning vissa

förslag, som angå dels bevillningens avskaffande m. m., dels vissa i

samband därmed stående frågor.

Därest bevillningen avskaffas, bör i det uppgjorda förslaget till

statsreglering för år 1921 den till 4,600,000 kronor upptagna inkomsttiteln

»bevillning av fast egendom samt av inkomst» samt det till samma

belopp upptagna reservationsanslaget till landsting och städer, som icke

deltaga i landsting, ur riksstaten uteslutas. Vidare torde genom en särskild

förordning böra stadgas, att allmänna taxeringar till bevillning av fast

egendom samt av inkomst icke vidare skola äga rum efter utgången av

år 1920, och att bevillningsförordningen skall från nämnda tidpunkt

upphöra att äga tillämpning i vidare mån, än som erfordras för prövning

av besvär samt för den efterbeskattning, som jämväl efter utgången av

år 1920 må äga rum. Några andra åtgärder för ändamålet torde icke

erfordras.

Åtskilliga fall förekomma, där utskyld eller annan avgift skall

utgå i visst förhållande till jämförelsetal, bestämda enligt stadgandena

i bevillningsförordningen. Så är exempelvis enligt åtskilliga äldre

löneregleringsresolutioner prästerskapets avlöning eller viss del därav

bestämd på sådant sätt, att de skattskyldiga ha att erlägga prästlöneavgifter

i visst förhållande till utgjord bevillning, till bevillning uppskattad

eller beskattningsbar inkomst, påfört fyrktal o. s. v. Stundom

skall någon till beloppet bestämd del av prästlönen fördelas i förhållande

till bevillning, bevillningstaxeringsvärden eller fyrktal. Slutligen äro

personliga avgifter till prästerskapet ålagda församlingsmedlemmar, vilka

icke utgöra bevillning »enligt andra artikeln bevillningsförordningen»,

d. v. s. varken fastighets- eller inkomstbevillning. Vidare torde bevillning,

bevillningstaxeringsvärde, bevillningstaxerad inkomst eller fyrktal

hava lagts till grund för utgörande jämväl av andra avgifter.

Om nu bevillningen upphör, bortfaller nti angiven grund för

utskyldens eller avgiftens bestämmande eller fördelning. Direkta motsvarigheter

till de angivna debiteringsgrunderna komma icke heller alltid

Bevillningens

avskaffande.

Förordning

angående

ändrade

grunder för

utgörande av

vissa avgifter.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

att utan vidare kunna erhållas från det nya kommunalskattesystemet.

Någon ändring i sak är emellertid här icke avsedd, och det gäller därför

att med hjälp av bestämmelserna i kommunalskattelagen söka bilda

jämförelsetal, vilka så nära som möjligt ansluta sig till de nuvarande

debiteringsgrunderna för ifrågavarande avgifter.

Inom finansdepartementet har i angivna syfte utarbetats förslag

till förordning angående ändrade grunder för utgörande av vissa avgifter,

över vilket förslag kammarkollegium den 11 december 1919 givit

infordrat utlåtande.

Kollegium har därvid ifrågasatt, huruvida det kunde vara riktigt

att, i händelse av den kommunala skattereformens genomförande, låta

utskyld eller annan avgift, som nu utgår i förhållande till inkomst,

beräknad enligt bevillningsförordningen eller grunderna för denna, erläggas

i förhållande till den inkomst, varför kommunal inkomstskatt

utgöres. Då taxeringen till kommunal inkomstskatt, anför kollegium,

beträffande inkomst av kapital och arbete torde få antagas komma att

giva till resultat lägre belopp än taxeringen till bevillning för inkomst

av motsvarande slag, syntes nämligen kunna befaras, att förändringen

ofta komme att medföra kränkning av enskilds rätt.

Vidare har kollegium framställt vissa detaljanmärkningar mot

det remitterade förslagets innehåll, vilka emellertid beaktats vid den

slutliga omarbetningen av förslaget inom departementet, varför jag icke

torde behöva närmare redogöra för desamma.

Till en närmare motivering av det föreliggande förslaget, sådant

det slutligen utformats, anhåller jag att få anföra följande.

Vad först beträffar taxeringsvärdet å fast egendom torde i stort

sett någon egentlig avvikelse från de enligt bevillningslörordningen gällande

grunderna för dess bestämmande icke åstadkommas genom kommunalskattelagen,

i följd varav man torde kunna räkna med i huvudsak

enahanda taxeringsvärden, som om bevillningen kvarstått. De förändringar,

vilka ett förbättrat taxeringsväsen kunna föra med sig, få naturligen

icke här komma i betraktande. Mot jordbruksfastighet i det gamla

systemet torde ganska nära svara fastighet med åsatt jordbruksvärde i

det nya. Jordbruksfastighets taxeringsvärde skulle alltså kunna utbytas

mot taxeringsvärdet å fastighet med åsatt jordbruksvärde, och taxeringsvärdet

å vad som nu i teknisk bemärkelse kallas »annan fastighet» skulle

kunna ersättas med taxeringsvärdet å fastighet, som icke’har sig jordbruksvärde

åsatt.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

Vidkommande därefter den till bevillning uppskattade, respektive

beskattningsbara inkomsten torde densamma kunna ersättas med till

kommunal inkomstskatt uppskattad, respektive beskattningsbar inkomst

i alla de fall, där i totalinkomsten icke ingår inkomst av fast egendom;

dock att, där fastighet av ägaren begagnats i skattepliktig näring eller

eljest i rörelse eller yrke, avdrag från inkomsten bör ske för vad som

motsvarar hyresvärdet å sådan fastighet, i den mån fastigheten är underkastad

fastighetsskatt. Det uppskattade inkomstbeloppet i det nya systemet

torde tämligen nära komma att motsvara samma inkomstbelopp i det

gamla. Den beskattningsbara inkomsten däremot lärer på grund av det

utvidgade avdragssystemet kunna förväntas komma att i de flesta fall ej

oväsentligt understiga motsvarande inkomst enligt bevillningsförordningen.

Där en viss utgiftspost skall utslås på vissa skattskyldiga i förhållande

till deras beskattningsbara inkomst, kommer en dylik avvikelse

på sin höjd att föra med sig en ändrad belastning av de

i utgiften deltagande beskattningsföremålen. Allvarligare ställer sig

saken, då exempelvis en prästerlig befattningshavares lön till större

eller mindre del är bestämd att av de skattskyldiga utgöras med

belopp, som stå i på ett eller annat sätt bestämt, fixt förhållande

till det beskattningsbara inkomstbeloppet. I sådana fall skulle ett

utbyte av det till bevillning beskattningsbara beloppet mot det till

kommunal inkomstskatt beskattningsbara kunna medföra en ej avsedd

minskning i vederbörandes löneinkomster.

Jag har av sistberörda anledning haft under övervägande vissa

åtgärder i syfte att tillförsäkra den, som visar sig hava på grund av

den ifrågavarande substitutionen lidit minskning i sina inkomster, skälig

ersättning härför antingen av vederbörande skattskyldiga själva (dier av

staten. En tänkbar utväg har därvid varit att med utgångspunkt från

bevillningens efter vad erfarenheten visat tämligen konstanta förhållande

till den statliga inkomstskatten söka beräkna bevillningens eller den till

bevillning beskattningsbara inkomstens belopp under antagande, att bevillningen

alltjämt kvarstått, för att sedan kunna bestämma vad vederbörande

under sålunda angivna omständigheter skulle hava erhållit, och

därefter på något sätt uppbringa hans ifrågavarande löneinkomster till

detta belopp. Genom åtgärder av antytt slag skulle måhända i möjligaste

mån undvikas ej avsedda rubbningar i vederbörande tjänstinnehavares

löneförmåner. Det lärer emellertid knappast vara att förvänta, att dylika

rubbningar av betydenhet skola förekomma i någon större utsträckning.

Den 1 maj 1921 äro gamla löneregleringar i tillämpning i blott

omkring 300 pastorat, och i det större antalet av dessa torde det vara

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 189 käft. (Nr 227.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Förordning

angående

gäldande av

utlagor, vilka

bestämts att

utgå efter de

för kommunalutskylders

utgörande

i allmänhet

stadgade

grunder.

10 Kungi Maj.ts proposition Nr 227,.

den till bevillning uppskattade inkomsten, som är normerande för prästlöneavgifterna.

1 det mindretal fall, där den beskattningsbara inkomsten

är bestämmande, är visserligen eu minskning i de löneförmåner, som

på sådant sätt beräknas, tänkbar, men torde i stort sett komma att uppvägas

av den ökning- i de skattskyldigas inkomstbelopp, som ägt rum

under senare tiden. Därest en verklig löneminskning skulle inträda,

står det vederbörande Öppet att hos Kungl. Maj:t söka lönetillskott ur

kyrkofonden. Vid sålunda angivna förhållanden har jag icke ansett

mig hava tillräcklig anledning att föreslå några särskilda åtgärder i det

antydda syftet.

Därest vid taxering till kommunal inkomstskatt förekommer både

inkomst av fast egendom och annan inkomst, kan man icke i den beskattningsbara

inkomsten utan vidare särskilja berörda inkomstslag.

Om i dylika fall utskyld eller avgift nu är bestämd att utgå i förhållande

till inkomstens till bevillning beskattningsbara belopp, vari ju någon inkomst

av fast egendom icke ingår, torde det emellertid bliva nödvändigt

att ur det till kommunal inkomstskatt beskattningsbara beloppet söka utsöndra

den del, som kan anses svara mot inkomst av fast egendom. På sätt

föreslagits i fråga om, Irland annat, bidragen till landsting torde i nu

avsedda fall det till bevillning beskattningsbara inkomstbeloppet böra

ersättas med det belopp, varmed den skattskyldiges till kommunal inkomstskatt

beskattningsbara belopp må överstiga hans till kommunal

inkomstskatt uppskattade inkomst av fäst egendom med tillägg i förekommande

fall av hyresvärdet motsvarande fem procent av taxeringsvärdet

å fastighet, därför fastighetsskatt utgår, och som av ägaren begagnats

i skattepliktig näring eller eljest i rörelse eller yrke.

I anslutning till vad nu anförts bör alltså i de fall, där avgift är

bestämd att utgå i förhållande till bevillning eller fyrktal, avgiften beräknas,

såsom, om bevillning fortfarande utginge med sex, respektive

fem öre för varje fulla etthundra kronor av taxeringsvärdet samt eu för

hundra av inkomstens belopp.

Enligt § 5 i förordningen den 2 november 1883 angående allmänt

ordnande av klockarnes löneinkomster (nr 61 sid. 1) skall den

till klockare i penningar utgående lön av församlingen sammanskjutas

efter de grunder, som för kommunakitskylders utgörande i allmänhet

äro stadgade.

1 lag den 15 april 1904 angående sättet för organistlöns utgående

(nr 13 sid. 11) har föreskrivits, att till organist utgående lön skall av

församlingen sammanskjutas efter samma grunder.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kpingl. Maj:ts proposition Nr 227.

Enligt lag den 5 juni 1909 angående skyldighet att deltaga i kostnaden

för byggnad och underhåll av tingshus och häradsfängelse (nr 55

sid. 1) skola i dylik kostnad alla de, vilka inom tingslaget erlägga

kommunalutskylder, deltaga efter de grunder, som. för sådana utskylders

utgörande i allmänhet äro stadgade,

I lag samma dag angående byggande och underhåll av kyrka

med vad därtill Inhyr sä o,ck av särskild sockenstuva (nr 55 sid. 2) fö.reskrives,

att kyrka med klockstapel, kyrkomur och annat, som till kyrka

hörer, så ock sockenstuva, skola, d,är icke annorlunda är särskilt lorordnat,

uppehållas och byggas på deras kostnad, vilka inom församlingen erlägga

kQmmunalutskylder, efter de grunder, som för sådana utskylders utgörande

i allmänhet äro stadgade; dock att de, vilka äga åtnjuta de genom

prästerskapets privilegier förunnade förmåner, ej äro skyldiga att i den

kostnad deltaga i vidsträcktare mån, än som med samma privilegier må

vara förenligt.

I lag samma dag angående skyldighet att deltaga i kostnaden för

byggnad och underhåll av prästgård (nr 55 sid. 3) heter det slutligen:

Där, enligt 26 kap. 2 § byggningabalken eller särskilda författningar

det åligger socknemän att på sin kostnad bygga eller bättra

husen å prästgård, skola i sådan kostnad alla de, vilka inom församlingen

erlägga" kommunalutskylder, deltaga efter de grunder, som för

sådana utskylders utgörande i allmänhet äro stadgade; dock vare de,

vilka äga åtnjuta de genom prästerskapets privilegier förunnade förmåner,

skyldiga att i den kostnad deltaga endast i den mån de ej äro

därifrån enligt samma privilegier befriade.

Vad de nu berörda utskylderna beträfiar, vill jag här erinra, hurusom

grunderna för gäldande av avlöning åt klockare och organist förr

varit mera obestämda, medan däremot i byggningabalkens 26 kap. voro

meddelade föreskrifter angående deltagande i kostnad för byggnad av

kyrka och sockenstuva, prästgård och tingshus in. m. Av den historik,

jag i mitt anförande angående förslaget till kommunal skattelag meddelat,

framgår, hurusom denna skyldighet företrädesvis åvilat jorden men så småningom

fördelats även på övriga beskattningsföremål. Denna fördelning

fullbordades genom särskilda lagar den 26 april 1905. 1909 års nu gällande

lagar i ämnet innebära i detta avseende endast eu redaktionell ändring.

Någon ändring i de anförda författningarna, vare sig reell eller

endast formell, synes mig icke behövlig i samband med eu omläggning

av kommunalskatterna. Däremot är en uttrycklig förklaring erforderlig

om vad som skall förstås med »kommunalutskylder». I förslaget till

kommunalskattelag ingå fyra olika skatteformer, nämligen en fastighets
-

''jpartements
chefen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

skatt, en näringsskatt, en kommunal inkomstskatt och en kommunal

progressivskatt. Av dessa skatteformer skall den kommunala progressivskatten

utgå efter en enhetlig för hela riket lika skala, medan endast de

tre övriga skatteformerna i vanlig ordning ingå i den allmänna kommunala

repartitionen. Det synes mig under sådana förhållanden tydligt,

att, för det fall att särskild utdebitering äger rum, med kommunalutskvlder

böra förstås dessa tre skatteformer. Att för ifrågavarande

ändamål anlita progressivskatten bör icke sättas i fråga.

I en särskild förordning torde alltså böra meddelas den bestämmelse,

att, när i allmän författning föreskrivits, att utlagor skola gäldas i

enlighet med de för utgörande av kommunalutskylder i allmänhet gällande

grunder, skall, för det fall att särskild utdebitering av sådana

utlagor äger rum, med kommunalutskylder förstås fastighetsskatt, näringsskatt

och kommunal inkomstskatt.

Föredragande departementschefen uppläste härefter de inom finansdepartementet

uppgjorda förslagen till

l:o) förordning angående upphörande av allmänna taxeringar till

bevillning av fast egendom samt av inkomst m. m.;

2:o) förordning angående ändrade grunder för utgörande av vissa

avgifter; samt

3:o) förordning angående gäldande av utlagor, vilka bestämts att

utgå efter de för utgörande av kommunalutskylder i allmänhet stadgade

grunder;

och hemställde, att Kungi. Maj.t måtte i proposition föreslå riksdagen

att

dels antaga omförmälda förslag;

dels ock vid uppgörande av statsreglering för år 1921 ur riksstaten

utesluta i Kungl. Maj:ts förslag till statsreglering upptagna inkomsttiteln

»bevillning av fast egendom samt av inkomst» och utgiftstiteln

»bidrag till landsting och städer, som icke deltaga i landsting», båda

till ett belopp av 4,600,000 kronor.

Vad föredragande departementschefen sålunda

hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämde,

behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle till

riksdagen avlåtas proposition av den lydelse bil. vid

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Nils Hellenius.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG. 1920.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1920:455 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds i statsverkspropositionen under sjunde huvudtiteln gjorda framställning angående bidrag till landsting och s. 7 i texten