Angående anvisande av medel till förstärkning av reservationsanslaget till byggnader och reparationer
1920-03-12 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,3 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1920:238, Angående anvisande av medel till förstärkning av reservationsanslaget till byggnader och reparationer
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition Nr 238.
1
Nr 238.
Kung!. Maj.ts proposition till riksdagen angående anvisande av medel
till förstärkning av reservationsanslaget till byggnader
och reparationer; given Stockholms slott den 12 mars
1920.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att till förstärkning av det ordinarie reservationsanslaget till byggnader
och reparationer å tilläggsstat för år 1920 under sjunde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag, högst, 338,000 kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
F. V. Thorsson.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 199 höft. (Nr 238.)
1
2
Kung! Maj:ts -proposition Nr 238.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 mars
1920.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern BRANTING,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre Palmstierna,
Statsråden: UndéN,
Thorsson,
Olsson,
Sandler,
Nothin,
Nilsson,
Eriksson,
Svensson,
Hansson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anförde:
I den till riksdagen avlåtna propositionen om tilläggsstat till riksstaten
för år 1920 har under sjunde huvudtiteln till förstärkning av det ordinarie
reservationsanslaget till byggnader och reparationer m. m. beräknats ett
förslagsanslag, högst, å 520,000 kronor. Av den vid punkten 26 i statsrådsprotokollet
över finansärenden den 7 januari 1920 anförda motiveringen
härtill framgår, att av det beräknade anslaget 250,000 kronor avsetts
till förstärkning av nyssnämnda ordinarie anslag, under det återstoden
ansetts böra finnas tillgänglig för andra ändamål, om vilka nu icke är fråga.
Sedan utredningen angående förenämnda förstärkningsanslag numera
är fullbordad, torde jag få förelägga Kungl. Maj:t förslag till
proposition i ämnet.
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 238.
Det under riksstatens sjunde huvudtitel uppförda ordinarie reservationsanslaget
till byggnader och reparationer höjdes av 1914 års
senare riksdag på Kungl. Maj:ts förslag från 300,000 till 370,000 kronor
och har sedermera varje år uppförts i riksstaten med enahanda belopp.
Därjämte har riksdagen på Kungl. Maj:ts förslag för åren 1918
och 1919 anvisat särskilda medel till anslagets förstärkning. Förstärk - ningsanslagen hava beviljats såsom förslagsanslag, högst, å tilläggsstaten
för år 1918 till belopp av 230,000 kronor och å tilläggsstaten för
år 1919 till belopp av 555,000 kronor.
Nu har byggnadsstyrelsen hemställt, att hos riksdagen måtte begäras
sådant förstärkningsanslag även för år 1920.
Innan jag närmare redogör för vad byggnadsstyrelsen i sådant
hänseende anfört, torde jag få erinra i korthet om vad till stöd för
Kungl. Maj:ts förslag i ämnet till 1918 och 1919 års lagtima riksdagar
åberopats och anförts samt i samband därmed om vad riksdagen
vid tillkännagivandet av sina beslut uttalat.
I skrivelse den 11 september 1917 meddelade överintendentsämbetet
först en del uppgifter, avsedda att visa, hurusom anslaget till
underhåll och reparationer av kronans under ämbetets vård ställda byggnader
även under normala förhållanden visat sig otillräckligt. Med den
inträdda våldsamma prisstegringen hade, anförde ämbetet vidare, det
sålunda även tidigare konstaterade behovet av en förhöjning av tillgängliga
medel blivit än mera oavvisligt. Till bestyrkande härav meddelade
ämbetet åtskilliga sifferuppgifter, bland annat en tablå utvisande
prisökning i procent å materialier och arbete under åren 1914—1917
för kronans hus i Stockholm och i landsorten. Av nämnda tablå framgick,
att prisstegringen under den nämnda tiden — uppgifterna syntes
Lava i allmänhet avgivits i juli eller augusti månad 1917 — i genomsnitt
uppgått till för materialier 131 procent, för arbetslöner 36 procent
och för körningar 88 procent. Med stöd av dessa siffror begärde över
intendentsämbetet, att framställning måtte göras hos riksdagen om extra
anslag å 230,000 kronor att stå till förfogande under vartdera av åren
1918 och 1919, varigenom det för underhåll och reparationer av offentliga
byggnader tillgängliga anslagsbeloppet skulle under vartdera av
sistnämnda båda år uppgå till 600,000 kronor.
Då jag vid föredragning av sjunde huvudtiteln i förslaget till tilJ1
äggs sta t för år 1918 anmälde överintendentsämbetets nyssuämnda framställning
av den 11 september 1917, uppvisade jag först, att, när det
ordinarie anslaget till byggnader och reparationer år 1913 — efter det
4
Kungl. Maj ds proposition Nr 238.
överintendentsämbetet ifrågasatt dess höjning tran dåvarande 300,000
kronor till 400,000 kronor — på Kungl. Maj:ts förslag bestämdes till
370.000 kronor, därmed icke avsågs mera än att tillmäta anslaget så,
att det nätt och jämnt skulle förslå till täckande av kostnader för nödvändiga
och val avvägda underhålls- och reparationsarbeten, sådana
dessa kostnader kunde med stöd av dittills vunnen erfarenhet beräknas.
Under framhållande vidare, bland annat, att grundvalen för beloppets
fastställande blivit genom den allmänna och oerhörda prisstegring, som
kriget medfört, väsentligt rubbad, förklarade jag, att jag ansett mig
icke kunna ifrågasätta någon nedsättning av det belopp, vartill överintendentsämbetet
föreslagit att de tillgängliga medlen skulle höjas för
år 1918. Däremot fann jag mig icke böra biträda ämbetets förslag, i
vad det avsåg att anslag för ändamålet då skulle begäras även för
1919 års behov. I sådant hänseende framhöll jag först, att tilläggsanslaget
påkallades av prisförhållanden, vilkas varaktighet undandroge
sig varje noggrannare beräkning, och jag anförde vidare, att, även om jag
i likhet med ämbetet måste finna sannolikt, att bygguadskostnaderna
jämväl under sistnämnda år skulle komma att vara mycket höga, och
även med beaktande av önskvärdheten att så mycket som möjligt för
framtiden begränsa tilläggsstaterna, hade jag icke ansett tillräckligt
underlag för det dåvarande finnas för att beräkna det belopp, som utöver
det ordinarie anslaget kunde komma att tarvas under år 1919.
Då jag sålunda ifrågasatte ett extra byggnadsanslag endast på tilläggsstaten
för år 1918, ville jag därigenom även uttryckligen betona vad
även överintendentsämbetet framhållit, nämligen att fråga var om ett tillfälligt,
av extraordinära förhållanden framtvingat anslagsäskande. 1
överensstämmelse med vad jag sålunda anfört upptog Kungl. Maj:t i
förslaget till tilläggsstat för år 1918, under punkt 10 av sjunde huvudtiteln,
till förstärkning av det ordinarie reservationsanslaget till byggnader
och reparationer ett förslagsanslag, högst, å ovannämnda belopp,
230.000 kronor.
Med förmälan att riksdagen ansett adagalagt, att behov av anslagets
förstärkning med det av Kungl. Maj:t föreslagna beloppet förelåge,
tillkännagav riksdagen i skrivelse den 22 juni 1918 angående
regleringen av utgifterna under tilläggsstatens för år 1918 sjunde huvudtitel,
punkt 12, sitt redan förut av mig omnämnda beslut att anvisa
det av Kungl. Maj:t begärda anslaget.
I den skrivelse från byggnadsstyrelsen, som låg till grund för
Kung]. Maj:ts framställning till 1919 års riksdag och vilken var dag
-
5
Kungl. Majds ''proposition Nr 238.
tecknad den 30 september 1918, åberopade styrelsen en vid skrivelsen
fogad prisuppgift, utvisande prisstegringen för olika slag av materialier
och arbete inom byggnadsfacket från 1914 till den 1 september 1918.
Nämnda prisuppgift, i vilken såsom sammanfattning meddelades, att
prisökningen under den tid, uppgiften omfattade, utgjort i medeltal för
materialier 250 procent och å arbetslöner 150 procent, finnes återgiven
i det anförande till statsrådsprotokollet i detta ämne den 9 januari 1919,
som jag kommer att strax närmare beröra. I fråga om prisuppgiften
framhöll byggnadsstyrelsen i nyssnämnda skrivelse den 30 september
1918, att de angivna procentsiffrorna för kostnadsökningen icke
fullt motsvarade de vid tidpunkten för skrivelsens avlåtande rådande
förhållandena. Siffrorna grundade sig nämligen på anbud, som av styrelsen
antagits under våren 1918, och i de anbud, som avgivits av
byggmästare och snickarmästare, både reservation intagits lör eventuella
höjningar i arbetslönerna; nämnda hantverksmästare hade alltså
kunnat komma i åtnjutande av ersättning för den sedermera under
augusti månad 1918 genom avtal mellan arbetsgivare- och arbetareorganisationer
inträffade ökningen av lönerna. Då inom vissa fack löneökningarna
varit högst avsevärda, kunde procentsiffrorna för år 1919
antagas komma att avsevärt stegras. I vilken grad detta komme att
ske, undandroge sig dock varje tillförlitlig beräkning. Efter att hava
framhållit, att nu berörda förhållanden nödvändiggjorde en väsentlig
höjning av ifrågavarande anslagsmedel, omnämnde byggnadsstyrelsen
åtskilliga nya fastigheter, vilka under den närmast förflutna tiden lagts
under styrelsens vård, och påpekade styrelsen, hurusom därmed kraven
på tillgängliga medel för underhåll och reparationer ökats. I sistberörda
hänseende erinrade byggnadsstyrelsen vidare om Kungl. Maj:ts
beslut den 26 september 1918 att under förutsättning av riksdagens
bifall inköpa för statsverkets räkning Skandinaviska kreditaktiebolagets
fastigheter i kvarteret Mercurius vid Västerlånggatan och Storkyrkobrinken
samt egendomen nr 6 i kvarteret Rosenbad. Slutligen betonades,
att då styrelsen beslutat att inskränka sin begäran om ytterligare
anslagsmedel för ifrågavarande ändamål till 150 procent av det ordinarie
anslaget, styrelsen stannat vid de lägsta belopp, som styrelsen
oundgängligen ansett sig böra hava till sitt förfogande för att styrelsens
ämbetsplikt att vårda de styrelsen anförtrodda statsegendomarna
icke måtte eftersättas. På grund av vad styrelsen sålunda anfört hemställde
styrelsen, att Kungl. Maj:t måtte av riksdagen äska till förstärkning
av reservationsanslaget till byggnader och reparationer ett reser
-
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 238.
vationsanslag å 555,000 kronor såväl å tilläggsstaten för år 1919 som
å extra stat för år 1920.
Vid föredragning den 9 januari 1919 av sjunde huvudtiteln i förslaget
till tilläggsstat för samma år hänvisade jag under punkt 14 till
den ytterligare prisstegring, som de av byggnadsstyrelsen i dess sistnämnda
skrivelse meddelade siffrorna angåvo, under uttalande att det
sålunda läge i öppen dag, att även för år 1919 måste till underhåll
och reparationer av kronans under byggnadsstyrelsens vård ställda byggnader
anvisas ett extra anslag ävensom att detta anslag måste bliva
väsentligt större än det för år 1918 anvisade. I fråga om styrelsens
framställning, i vad den avsåg tilläggsanslag å 1920 års riksstat, hävdade
jag däremot samma ståndpunkt som året förut i fråga om överintendentsämbetets
anspråk för år 1919. Vidare yttrade jag mig närmare
om de ökade underhållskostnader, som föranleddes av att nya
byggnader kunde väntas bliva under den närmaste framtiden ställda
under byggnadsstyrelsens vård. Med särskilt betonande att byggnadsstyrelsen
med bestämdhet förklarat, att styrelsen i sitt förslag stannat
vid de lägsta belopp, som oundgängligen borde stå till styrelsens förfogande,
förklarade jag mig icke kunna ifrågasätta någon nedsättning
av beloppet av det för år 1919 begärda tilläggsanslaget.
I skrivelse den 12 juni 1919 angående regleringen av utgifterna
under tilläggsstatens för år 1919 sjunde huvudtitel anförde riksdagen
under punkt 18 följande.
Vid prövning av Kungl. Maj:ts förslag i fråga om förstärkning
av det ordinarie reservationsanslaget till byggnader och reparationer
hade riksdagen visserligen funnit de till stöd för detsamma anförda
materialberäkningarna väl höga, men hade riksdagen, då behov av anslagets
förstärkning uppenbarligen förelåge samt riksdagen icke vore i
tillfälle att uttala något bestämt omdöme om det belopp, varmed den
av Kungl. Maj:t äskade anslagssumman eventuellt skulle kunna nedsättas,
ansett sig böra bifalla vad Kungl. Maj:t föreslagit. Riksdagen
både alltså till förstärkning av det ordinarie reservationsanslaget till
byggnader och x*eparationer å tilläggsstat för år 1919 anvisat, på sätt
jag redan erinrat, ett förslagsanslag, högst, å 555,000 kronor.
1 skrivelse den 23 september 1919 har byggnadsstyrelsen gjort
framställning, i syfte att även å tilläggsstat för innevarande år måtte
anvisas förstärkning av ifrågavarande ordinarie anslag, och har styrelsen
åberopat följande vid skrivelsen fogade
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts ■proposition Nr 238.
i
é
Prisuppgift
å materialier och arbete under åren 1914—1919 för kronans hus i Stockholm.
| nr i
j avtal
Enhet
1014
kronor
1919
kronor
Ökning i
%
Byggmästarearbeten.
1
Murtegel............................................................
1,000
50.—
220.— ''
340
! 9
Murbruk..........................................................
hl.
* 1.04
6.70
544
i ]5
Cement ............................................................
fat
8.2 5
27.—
227
35
Järnbalkar .........................................................
kg-
0.19
0.73
295
i 47
Räls..................................................................
y>
0.13
0.75 .
477
i ^
Golvbräder, 38 x 112 m/m helrent trä ..................
m.
0.29
O.so
176
i51
Utskottsbräder, 25 x 100 m/m ..............................
»
0.0 7
0.24
243
j 86
Vattrivning och avfärgning ................................
nr
1.80
4.—
208
i 101
Cloisonväggar ...................................................
y>
6.—
22.—
267
1 115
Inläggning av golv, 38 m/m trä ...........................
»
4.—
11.—
175
i 147
4" klippt spik ...................................................
ioo .
0.28
1.02
264
Arbetslöner.
j 63
Murare...............................................................
tim.
0.7 2
1.73
140
64
Timmermän ......................................................
»
0.C 2
1.73
179
I 65
Hantlangare ......................................................
0.53
1.52
187
! 67
Häst och karl ..................................................
1.10
3.70
236
j
Snickeriarbeten
55
Nya bågar intill 2.20 x 1.20 .................................
luft
5.75
10.- |
74 ,
87
Enkeldörrar 2.10 x O.so.......................................
st.
13.—
25.—
92 |
162
Plank 50 x 100 m/m helrent hyvl......................
in.
0.4 8
0.34
95
162
Bräder 25 x 100 m/m .» » .....................
>
0.18
0.41
128
Arbetslön
tim.
0.7 0
1.75
150
Glaamästarearbeten.
Insättning av fönsterglas 0.65 x 0.50 .....................
ruta
O.so
4.—
567 j
Dubbeltjoekt glas i järnbågar ...........................
m8
8.— i
35.—
338
Arbetslön
tim.
0.7 5
1.96
160
8
Kungi. Maj:ts proposition Nr 238.
Nr i
avtal
Snhet
1914
kronor
1919 (ökning i
kronor |
nr
0.25
1
i
0.60
1
140
0.20
0.58
190
O.io
0.22
120 !
>
0.90
2.80
211 j
tim.
O.so
2.io
163 |
nr
2.25
8.30
269 |
st.
1.50
5.25
250 j
nr
0.14
0.48
243
in.
0.55
1.25
127
tim.
O.so
2.35
181
0.70
O_
186
st.
32.—
so.
150 j
>
42.-
j 120.—
; 186 i
9.—
18.—
100 !
tim.
0.75
I 2.35
200
4
54
78
97
10
56
109
168
280
9
90
214
Måleriarbeten.
Strykning med limfärg .......................................
Uppsättning av tapet.........................................i
Tvättning för oljefärg..........................................j
2 ggr strykning jämte bredspackling å gammal mur|
Arbetslön
Plåtslageriarbeten.
Omtäckning av gamla tak med ny svartplåt, 48
plåtar per klove .............................................
Intagning av 0.60 x 0.90.......................................
Skrapning och målning av tak..............................
Stuprör nedtagna och målade ut- och invändigt......
Snöskottning ......................................................
Arbetslön
Kakehignsmakeriarbeten.
Omsättning av rund kakelugn 8 skifts med 5 kakel
i skiftet .........................................................
Omsättning av flat kakelugn 8 skifts 5 l/a kakel bred
och 21/i kakel djup..........................................
Ram med järn och mässingsluckor.
Arbetslön
Ökade priser å byggnadsmateriel utgör i medeltal 233 procent.
» » » arbetslöner » » » 178 »
Om den no återgivna sammanställningen har byggnadsstyrelsen i
sistnämnda skrivelse meddelat, att densamma vore uppgjord på grundval
av de för år 1919 antagna hantverksmästarnes anbudssiffror beträffande
kronans bus i Stockholm; och har byggnadsstyrelsen vidare anfört följande.
»Av uppgiften inhämtas, att den genomsnittliga prisstegringen efter år 1914
för närvarande kan beräknas till 280 procent för materialier och 178 procent för
arbetslöner. I jämförelse med föregående år har alltså en mindre sänkning i materialpriserna
ägt rum, medan däremot beträffande arbetslönerna en proportionsvis
större ökning inträffat. Denna sistnämnda ökning är i förevarande avseende att i
första rummet taga hänsyn till, då ju kostnaderna för det slag av arbeten, varom
här huvudsakligen är fråga, nämligen reparations- och ombyggnadsarbeten, röna
det största inflytandet av förändringar i själva arbetskostnaderna. Då emellertid å
9
Kung!,. Maj:ts proposition Nr 238-
andra sidan materialpriserna torde kunna antagas komma att sjunka ännu något,
skulle samma förstärkningsanslag vara erforderligt för nästkommande som innevarande
år och någon nedsättning därå så mycket mindre kunna beräknas som
8-timmarsarbetsdagens genomförande säkerligen kommer att medföra höjda timpenningar.
Vid förstärkningsanslagets beräknande har byggnadsstyrelsen emellertid
tagit hänsyn jämväl därtill, att statsverkets inkomst av hyresmedel
från byggnader, ställda under byggnadsstyrelsens förvaltning och
vård, vilken inkomst vid uppgörandet och fastställandet av generalförslagen
för år 1919 beräknats till 60,000 kronor, dåmera kunde beräknas
inflyta med väsentligt högre belopp. I fråga härom bär byggnadsstyrelsen
i sin nämnda skrivelse den 23 september 1919 åberopat en del av innehållet
i en av styrelsen samma dag till chefen för finansdepartementet
avlåten skrivelse, i vilken styrelsen begärt föreskrift beträffande disponerandet
av hyresmedel från nämnda fastigheter.
Jag torde här böra erinra om vad sistnämnda skrivelse, vilken jag
den 16 januari detta år föredragit för Kungl. Maj:t, innehöll, i den mån
detta är av betydelse i förevarande sammanhang. I fråga om dylika
hyreSmedél ävensom tomtören erinrade styrelsen, att desamma betraktats
som en förstärkning av det ordinarie anslaget till byggnader och reparationer
och hade av byggnadsstyrelsen, liksom på sin tid av överintendentsämbetet,
vid uppgörandet, av de årliga general förslagen tagits med
vid beräknandet av de för vården av kronans fastigheter för året i fråga
tillgängliga medlen. I de skrivelser, med vilka de årliga generalförslagen
överlämnats till Kungl. Maj:ts fastställelse, hade sålunda angivits
dels det belopp, vartill »tomtören och hyresmedel» uppgått under nästföregående
år, dels ock det belopp, vartill samma inkomster beräknats
komma att uppgå under det år, general förslaget gällde. Vidare anförde
byggnadsstyrelsen i nu ifrågavarande skrivelse, bland annat, följande.
Under det »tomtören och hyresmedel» år 1900 uppgått till omkring
9,000 kronor, hade desamma de fem sista åren av överintendentsämbetets
verksamhet uppgått till kronor 15.738:68 år 1913, 15,767:— år 1914,
17,743: 25 år 1915, 18,385: — år 1916 samt 26,075: 69 år 1917. Hyresmedlen,
som i förening med den obetydliga posten »tomtören» för år 1918
uppgått till 55,270 kronor 23 öre, hade emellertid under år 1919 sprungit
upp till ett vida högre belopp och väntade-* i enlighet med då gällande
kontrakt vid årets slut komma att uppgå till omkring 280,000 kronor.
Till denna ökning bidroge huvudsakligast hyresinkomster från fastigheten
nr 6 i kvarteret Rosenbad.
Jag erinrar här, att riksdagen till inköp av sistnämnda fastighet,
Bihang till riksdagens protokoll 1920. / samt,. 199 höft. (Nr 238.) 2
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 238.
liksom ock till förvärvande av de förut nämnda fastigheterna i kvarteret
Mercurius, på 1919 års tilläggsstat anvisat förslagsanslag att utgå av
tillfälliga lånemedel, ävensom att samtliga dessa fastigheter numera
för statsverket inköpts.
Med förmälan att fastigheten nr 6 Rosenbad av statsverket tillträtts
den 1 april 1919, anförde byggnadsstyrelsen vidare, att hyresmedlen
från denna fastighet komme att vid årets slut uppgå enligt då
gällande kontrakt till omkring 130,000 kronor, men, såvitt en av styrelsen
hos hyresnämnden gjord framställning om hyresreglering bifölles,
till än högre belopp. Å andra sidan framhöll byggnadsstyrelsen, hurusom
hyresinkomsterna från kronans fastigheter givetvis komme att åter
nedgå, allteftersom det bleve för styrelsen möjligt att uppsäga enskilda
hyresgäster och förändra de uthyrda lägenheterna till ämbetslokaler för
statsverkets behov.
Av skäl, på vilka jag nu icke har anledning att ingå, begärde nu
byggnadsstyrelsen föreskrift, huru med kronans ifrågavarande hyresmedel
för framtiden borde förfaras. Vad i detta sammanhang har
omedelbart intresse är, att byggnadsstyrelsen därjämte, under åberopande
av nyssnämnda förhållande att köpeskillingen för fastigheten
Rosenbad gäldats av lånemedel, ifrågasatte, huruvida icke från denna
fastighet inflytande hyresmedel borde av styrelsen redovisas till statsverket,
sedan likväl styrelsen därav gjort sig betäckt för gjorda utgifter
till fastighetens underhåll och andra omkostnader för densamma.
Den skrivelse från byggnadsstyrelsen, för vilken jag nu i viss del
redogjort, remitterades till statskontoret och statsbokföringskommittén.
I utlåtande den 28 november 1919 förklarade statskontoret, att, då för
gäldande av köpeskillingen för fastigheten Rosenbad på tilläggsstaten
till riksstaten för år 1919 uppförts ett förslagsanslag att utgå av tillfälliga
lånemedel, statskontoret delade den av byggnadsstyrelsen uttalade
uppfattningen, att de från fastigheten inflytande hyresmedlen
borde redovisas till statsverket; och borde dessa medel i sådant avseende
i räkenskapen uppdebiteras under titeln »diverse inkomster». I detta
sammanhang erinrade statskontoret, att jämväl för inköp av förutnämnda
fastigheter i kvarteret Mercurius å ovannämnda tilläggsstat uppförts ett
anslag att utgå av tillfälliga lånemedel. Ehuru, enligt vad statskontoret
inhämtat, hyrorna från sistnämnda fastigheter uppginge till jämförelsevis
obetydliga belopp, ansåge statskontoret, att, för den händelse nyss återgivna
uppfattning godkändes, i konsekvens därmed även i avseende å
sistberörda hyror borde förordnas, att desamma skulle till statsverket
redovisas samt uppdebiteras bland diverse inkomster.
11
Kungl. Maj:ts proposition Nr 238.
Statsbokföringskommittén uttalade i sitt deri 16 december 1919
avgivna utlåtande en från vad byggnadsstyrelsen och statskontoret sålunda
anfört avvikande mening. Efter att hava erinrat om den gällande
regeln, att till byggnadsstyrelsen inflytande tomtören och hyresmedel
för de under styrelsens vård och förvaltning stående, kronan tillhöriga
fastigheter tillgodoföras sjunde huvudtitelns reservationsanslag till byggnader
och reparationer, anförde statsbokföringskommittén vidare. Med
hänsyn därtill att de under år 1919 så kraftigt stegrade hyresinkomsterna
av fastigheten Rosenbad uppenbarligen vore av helt och hållet
övergående natur, sjmtes det icke vara påkallat att nu bryta mot ifrågavarande
regel beträffande sistnämnda hyresbelopp. Genom att desamma
tillfördes anslaget lomme dettas reservationer att i motsvarande grad
stegras; och därest reservationerna alltjämt utvisade höga belopp, kunde
desamma lämpligen tagas i anspråk vid kommande statsregleringar. Att
nu draga dessa hyresinkomster till någon annan titel än den för sådana
inkomster hittills vanliga, skulle föranleda en rubbning i bokföring och
statistik, som icke borde ifrågasättas utan verkliga skäl. Något direkt
samband med statens upplåning kunde dessa hyresinkomster icke anses
äga; om desamma inlevererades till riksgäldskontoret, skulle de komma
att där bokföras under statsverkets inkomsttitel »Diverse inkomster»,
men de komme icke därigenom i någon närmare relation till statsskulden
än varje annan inkomst.
Under framhållande tillika, att dessa medel »redovisas till statsverket»
lika väl om de bokfördes å utgiftstiteln »Byggnader och reparationer»
som då de bokfördes å inkomsttiteln »Diverse inkomster» eller
annan riksstatens inkomsttitel, ävensom att Kungl. Maj:t hade i sin
hand att reglera utgifterna från anslaget till »Byggnader och reparationer»
vid fastställande av generalförslaget samt att därifrån överföra dess
reservationer såsom en tillgång vid statsregleringen, när helst de visade
sig bliva så stora att de icke vore erforderliga för anslagets ändamål,
hemställde statsbokföringskommittén, att Kungl. Maj: t måtte finna byggnadsstyrelsens
ifrågavarande framställning icke föranleda vidare åtgärd.
Då jag, såsom nyss erinrats, den 16 januari 1920 för Kungl. Maj:t
anmälde det ärende, för vilket jag nu redogjort, fann Kungl. Maj:t hyresmedel
från kronans under byggnadsstyrelsens vård och förvaltning
ställda fastigheter böra fortfarande tillsvidare, på sätt dittills ägt rum,
tillgodoföras reservationsanslaget till byggnader och reparationer. Under
uttalande härav förklarade Kungl. Magt byggnadsstyrelsens framställning,
i vilken, som ovan nämnts, bland annat ifrågasatts särskild ord
-
12
Kungi. Maj:t* proposition Nr 438.
ning beträffande redovisningen av hyresmedel från fastigheten nr 6 i
kvarteret Rosenbad, icke föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.
Jag återupptager nu min redogörelse för byggnadsstyrelsens skrivelse
till Kungl. Maj:t den 23 september 1919 angående förstärkning
för år 1920 av anslaget till byggnader och reparationer.
Styrelsen anmärkte vidare, att styrelsen vid årets början beräknar,
att åtskilliga för det dåvarande till enskilda uthyrda lägenheter skulle
under året bliva för statsverket tillgängliga, men att till följd av hyresnämndernas
beslut denna beräkning slagit fel. Den på grund härav
inträdda ökningen i hyresinkomsterna både jämte kronans förvärv av
nya fastigheter, särskilt egendomen i kvarteret Rosenbad, föranlett, att
hyresinkomsterna för år 1919 syntes komma att, som ovan är nämnt, stiga,
från beräknade 60,000 kronor till omkring 280,000 kronor. Från
sistnämnda belopp ansåg sig nu styrelsen böra, i enlighet med styrelsens
nyss återgivna framställning, avdraga det i hyresinkomst för egendomen
Rosenbad beräknade nettobeloppet, 130,000 kronor, vadan styrelsen
hade att räkna med en hyresinkomst av 150,000 kronor eller 90,000
kronor mera än det vid generalförslagens uppgörande och fastställande
beräknade beloppet. Med 90,000 kronor minskade byggnadsstyrelsen
följaktligen det belopp av 555,000 kronor, som enligt styrelsens förut
av mig återgivna beräkningar eljest ansågs erforderligt till förstärkning
av reservationsanslaget till byggnader och reparationer.
Under förutsättning att beträffande disponerandet av till byggnadsstyrelsen
från kronans fastigheter inflytande hyresmedel finge förfaras
i enlighet med vad styrelsen ifrågasatt, hemställde styrelsen, att
till 1920 års riksdag måtte avlåtas proposition om anvisande å tilläggsstat
för sistnämnda år av ett belopp å 465,000 kronor till förstärkning
av det nyssnämnda ordinarie anslaget.
Då den förutsättning, från vilken byggnadsstyrelsen i sistnämnda
hemställan utgick, såtillvida blivit rubbad som hyresmedlen från egendomen
i kvarteret Rosenbad komma att lör tid, som nu är i fråga, stå
till byggnadsstyrelsens förfogande, blev en förnyad beräkning av det såsom
förstärkningsanslag behövliga beloppet erforderlig. Vid sådant förhållande
anmodade jag genom remiss den 20 januari 1920 byggnadsstyrelsen att
verkställa och inkomma med den omräkning av för ändamålet behövligt
belopp, som påkallades av nyssberörda förhållande ävensom av andra
på bedömandet inverkande förhållanden, vilka kunde till äventyrs dåmera
hava inträtt eller blivit kända.
Med anledning av nämnda anmodan har jag från byggnadsstyrel
-
13
Kungl. Maj;ts proposition Nr 238.
sen mottagit eu den 3 februari 1920 dagtecknad skrivelse, i vilken
styrelsen beträffande hyresinkomsterna från fastigheten nr 6 i kvarteret
Rosenbad meddelat, att efter fyra under år 1919 gjorda kvartalsinbetalningar,
av vilka den sista avsett första kvartalet under år 1920, bruttoinkomsten
från fastigheten utgjorde 172,286 kronor 91 öre, samt att, sedan
värme- och underhållskostnader m. m. för tiden 1 april—31 december
1919 avdragits, nettobehållningen utgjorde 127,249 kronor 8 7 öre. Med
detta belopp eller i runt tal 127,000 kronor har nu styrelsen ansett sig
kunna ytterligare minska det lör år 1920 erforderliga förstärkningsanslaget.
Följdriktigheten skulle, har styrelsen vidare anfört, givetvis
bjuda att avdrag å anslagsbeloppet jämväl gjordes med 1920 års motsvarande
nettoinkomster från ifrågavarande fastighet, vilka inkomster
styrelsen, på grund av att uppvärmnings- och underhållskostnader vore
att räkna för hela året, icke ansett kunna väntas bliva högre än omkring
112,000 kronor. Styrelsen har emellertid funnit sig böra på det livligaste
framhålla nödvändigheten av att sistnämnda beräknade nettobehållning
icke måtte föranleda ytterligare minskning av det belopp, som
komme att äskas såsom förstärkningsanslag för innevarande år. Såsom
stöd för den sålunda uttalade uppfattningen har byggnadsstyrelsen hänvisat
dels till de enligt styrelsens uppfattning synnerligen svåra och i
alla avseenden oberäkneliga förhållandena inom byggnadsindustrien,
vilka, anför styrelsen, ytterligare förvärrats sedan den första framställningen
i ämnet den 23 september 1919 gjordes, dels ock till möjligheten
av att hyresinkomsterna under året komme att minskas genom
uppsägning av hyresgäster.
1 det föregående har jag omnämnt, att byggnadsstyrelsen i sin
skrivelse den 30 september 1918 på anförda skäl uttalat, att de i skrivelsen
åberopade procentsiffrorna för år 1919 kunde komma att avsevärt
stegras. Detta styrelsens uttalande synes hava avsett procentsiffrorna
för arbetslönerna. Att en av styrelsen sålunda förutsedd prisstegring
under år 1919 inträtt, framgår av den av mig återgivna prisuppgiften.
Ökningen av arbetslönerna från år 1914, vilken ökning av byggnadsstyrelsen
år 1918 upptogs till 150 procent, beräknas nämligen enligt de
nu åberopade uppgifterna för år 1919 till 178 procent. Å andra
sidan hava materialpriserna något sjunkit, i det att ökningen för dessa,
i jämförelse med priserna 1914 i nyss återgivna prisuppgift upptages til!
233 procent mot 250 procent förra året. Sedan år 1918 har sålunda
respektive procenttal i förra fallet ökats med 18.66 procent och i senare
fallet minskats med 6.8 procent. 1 fråga om materialpriserna anser sig bygg
-
Departement - chefen.
14
Kungi. Maj:ts proposition Nr 238.
nadsstvrelsen kunna antaga någon ytterligare nedgång. Med förmälan
att emellertid kostnaderna för de arbeten, om vilka bär är fråga, såsom
huvudsakligen avseende reparationer och ombyggnader, i främsta rummet
påverkas av arbetspriserna, har byggnadsstyrelsen ansett de prislägen,
som med stöd av nu tillgängliga siffror och beräknelig förhållanden
kunna för år 1920 antagas, icke giva stöd för beräkning av
erforderligt förstärkningsanslag till lägre belopp än det för år 1919
anvisade eller 555,000 kronor.
Emellertid har byggnadsstyrelsen på grund av beräknad ökning
av hyresinkomsterna sänkt anspråken på förstärkningsanslag redan i
skrivelsen den 23 september 1919 med 90,000 kronor och numera i
skrivelsen den 3 februari 1920 med ytterligare 127,000 kronor. Styrelsen
begär sålunda nu 338,000 kronor till förstärkning av det ordinarie anslaget.
Det torde vara påtagligt, att även för år 1920 eu förstärkning'' av
sjunde huvudtitelns reservationsanslag till byggnader och reparationer
är av behovet påkallad. I fråga om beräknandet av förstärkningsanslagets
belopp torde böra till en början erinras, att, sedan egendomarna
i kvarteret Mercurius ävensom fastigheten nr 6 i kvarteret Rosenbad
inköpts och numera stå under byggnadsstyrelsens vård, underhålls- och
reparationskostnaderna för samtliga de nya fastigheter, vilka jag, på sätt
förut erinrats, i mitt anförande i ämnet förra året omnämnde, böra beaktas
vid fastställandet av anslagsbehovet även för år 1920.
Vid övervägande därefter av de beträffande årets byggnadskostnader
meddelade procentsiffror, vilka jag nyss sammanfattat, finner jag
i likhet med byggnadsstyrelsen, att desamma svårligen kunna åberopas
såsom anledning att antaga någon minskning av dessa kostnader under
år 1920.
Då jag vid föredragning av förslag till proposition angående tilliäggsstat
för innevarande år, på sätt förut erinrats, beräknade ett belopp
av 250,000 kronor såsom erforderligt till förstärkning av det ordinarie
anslaget till byggnader och reparationer, utgick jag från antagandet att
även innevarande års beräknade inkomst från egendomen nr 6 i kvarteret
Rosenbad skulle åtminstone till någon del tagas med i beräkningen
av de avdrag, som kunde göras från det såsom erforderligt uppgivna
förstärkningsbeloppet. Byggnadsstyrelsen har nu i sin senaste skrivelse
i ämnet med synnerlig styrka framhållit angelägenheten av att någon
sådan ytterligare nedsättning icke företoges. På grund härav och då
prisförhållandena på byggnadsmarknaden alltjämt synas mycket osäkra
och oberäkneliga, har jag icke ansett inig kunna ifrågasätta någon ned
-
15
Kungl. Maj.is proposition Nr 238.
sättning av det belopp, som byggnadsstyrelsen i sin skrivelse den 3
februari 1920 begärt till förstärkning av det ordinarie anslaget.
Emellertid anser jag mig icke kunna underlåta att framhålla såsom
en brist i den av byggnadsstyrelsen förebragta utredningen, att den icke
innehåller någon redovisning beträffande användningen av de under
åren 1918 och 1919, då förstärkningsanslag stått till förfogande, för
ändamålet tillgängliga medlen. Jag anser därför, att byggnadsstyrelsen
bör anmodas att, därest tilläggsanslag blir erforderligt för nästkommande
är, vid framställning härom lämna redogörelse i berörda hänseende.
Därjämte torde böra träffas den anordning, att de förstärkningsanslag,
som för innevarande år och framdeles kunna komma att anvisas, av
byggnadsstyrelsen tagas i anspråk först sedan det ordinarie anslaget
beräknats vara till fullo förbrukat.
I anslutning till vad jag sålunda anfört, får jag hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att till förstärkning av det ordinarie
reservationsanslaget till byggnader och reparationer å tilläggsstat för år
1920 under sjunde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag, högst, 338,000
kronor.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan bifölls av Hans Maj:t Konungen; och skulle
proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Nils Héllenius.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1920:255 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds under tillägg sstatens för år 1920 sjunde huvudtitel gjorda -• ■ 4-1 1 -1 i > ii;; . 11 • i r-- i do -• iai s. 11 i texten