Sök i Ratio Lex

Med förslag till dels lag om ändrad lydelse av 49 och 165 §§ lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse och dels lag om visst undantag från tillämpningen av 49 § 1 mom. och 165 § 1 mom. sistnämnda lag

1920-03-12 · 23 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 22 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:242, Med förslag till dels lag om ändrad lydelse av 49 och 165 §§ lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse och dels lag om visst undantag från tillämpningen av 49 § 1 mom. och 165 § 1 mom. sistnämnda lag

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 242.

1

Nr 242.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till dels lag

om ändrad lydelse av 49 och 165 §§ lagen den 22 juni

1911 om bankrörelse och dels lag om visst undantag

från tillämpningen av 49 § 1 mom. och 165 § 1 mom.

sistnämnda lag; given Stockholms slott den 12 mars 1920.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag

till dels lag om ändrad lydelse av 49 och 165 §§ lagen den 22 juni 1911

om bankrörelse och dels lag om visst undantag från tillämpningen av 49 §

1 mom. och 165 § 1 mom. sistnämnda lag.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 202 höft. (Nr 242.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Majtis proposition nr 242.

Förslag

till

Lag

om lindrad lydelse av 49 och 165 §§ lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse.

Härigenom förordnas, att 49 och 165 §§ lagen den 22 juni 1911

om bankrörelse skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse

49 §.

Bankaktiebolags inlåning må, där bolagets egna fonder uppgå till

högst fem miljoner kronor, allenast med det belopp, som motsvarar vad

för bolagets räkning innestår hos annat inländskt bankbolag, överstiga fem

gånger beloppet av bolagets egna fonder. Uppgå bankaktiebolags egna

fonder till mera än fem miljoner kronor, må inlåning äga rum högst till

belopp av tjugufem miljoner kronor ökat med nio gånger skillnaden mellan

beloppet av bolagets egna fonder och fem miljoner kronor, dock att

inlåningssumman icke må överstiga åtta gånger beloppet av bolagets egna

fonder.

Bankaktiebolag vare skyldigt — —--föreskrivet belopp.

År bankaktiebolag--— — bestämma.

l o

165 §.

Solidariskt bankbolags inlåning må, där bolagets egna fonder uppgå

till högst fem miljoner kronor, allenast med det belopp, som motsvarar

vad för bolagets räkning innestår hos annat inländskt bankbolag, överstiga

fem gånger beloppet av bolagets egna fonder. Uppgå solidariskt

bankbolags egna fonder till mera än fem miljoner kronor, må inlåning

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

äga rum högst till belopp av tjugufem miljoner kronor ökat med nio

gånger skillnaden mellan beloppet av bolagets egna fonder och fem miljoner0

kronor, dock att inlåningssumman icke må överstiga åtta gånger beloppet

av bolagets egna fonder.

Solidariskt bankbolag vare skyldigt----föreskrivet belopp.

Är solidariskt bankbolag — — — bestämma.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1921.

Förslag

till

Lag

om visst undantag från tillämpningen av 49 § 1 mom. och 165 § 1 mom.

lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse.

Härigenom förordnas, att vad i 49 § 1 mom. och 165 § 1 inom.

lagen den°22 juni 1911 om bankrörelse finnes stadgat icke skall i fråga

om bankbolag, vars egna fonder uppgå till minst tern miljoner kronor,

äga tillämpning under tiden intill den 1 januari 1921.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1920.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

Historik.

Utdrag av protokollet över Jinansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 februari

1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet

anförde chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, härefter följande.

Jag torde nu till behandling få upptaga frågan om behovet av ändrade

bestämmelser rörande förhållandet mellan banks inlåning och dess eo-na

fonder.

Till en början torde det därvid vara på sin plats att lämna en

redogörelse för gällande lagstiftning i ämnet samt vad som föregått densammas

tillkomst.

I vår banklagstiftning hava bestämmelser, som inskränkt bankernas

inlåningsrätt, icke förekommit förrän i 1911 års banklag.

Det var 1907 års bankkommitté, som upptog frågan om ett lagfästat

reglerande av inlåningen. I sitt den 13 mars 1908 avgivna betänkande

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242. 5

med förslag till lag om bankrörelse anförde kommittén i detta avseende

följande:

»En klok bankpolitik bör i främsta rummet inriktas på att skaffa

vederbörande bank en god portfölj, så att banken hålles både solvent och

likvid. I detta hänseende kan lagstiftningen väl icke utöva något avgörande

inflytande, men den kan genom meddelande av vissa föreskrifter i någon

män förebygga vådorna av en oklok förvaltning. Flit kunna räknas föreskrifter,

som inskränka banks rätt att förvärva aktier och fastigheter.

Kommittén har emellertid ansett, att några nya bestämmelser i berörda

syfte kunna i lagstiftningen införas, utan att obehöriga band därigenom

läggas på en bankstyrelses handlingsfrihet.

Storleken av en banks itdåning regleras icke i någon mån av gällande

lagstiftning; men i de bolagsordningar, som äro fastställda för banker med

grundfond, understigande en miljon kronor, föreskrives, att inlåningen

icke får överstiga ett visst förhållande till fonderna. Det synes kommittén

kunna lända till gagn, att en på berörda princip grundad bestämmelse

införes i lagstiftningen. Fonderna kunna ju anses såsom ett delägarnas

tillskott för att säkerställa insättarna för förlust; och det måste väl då

medgivas, att, under i övrigt likartade förhållanden, insättarnas säkerhet,

som lagstiftningen har att i främsta rummet tillgodose, är dubbelt större

i en bank, vars fonder motsvara t. ex. Vs av inlåningen, än i den, där

de uppgå blott till V6 därav. Verkställd undersökning har givit vid handen,

att bland de sedan någon tid befintliga bankerna inlåningen, varmed avses

samtliga i bankrapporten upptagna skulder utom dem, som redovisas under

rubrikerna »utelöpande postremissväxlar» samt »inkomst- och diverse tillfälliga

räkningar», växlar mellan 0,7 och 6,4 gånger fonderna, d. v. s.

sammaidagda beloppet av grundfond, reservfond och dispositionsfond.

Kommittén håller före, att inlåningen icke bör få överstiga fem

gånger fondernas belopp. Av nu befintliga banker skulle endast nio, som

hava en inlåning av resp. 6,4, 6, 5,9, 5,5, 5,4, 5,3, 5,2 och 5,i gånger

fonderna, behöva vidtaga någon åtgärd med anledning av en dylik bestämmelse;

och bör det lämnas dem eu respittid för att antingen i någon mån

öka fonderna eller nedbringa inlåningen.»

I enlighet med vad kommittén sålunda föreslagit intogos i 1911 års

banklag, beträffande bankaktiebolag i 49 § och beträffande solidariska bankbolag

i 165 §, bestämmelser därom, att bankbolags inlåning ej finge

överstiga fem gånger beloppet av bolagets egna fonder.

Dessa bestämmelser hava därefter icke undergått någon förändring,

men hava genom särskild lagstiftning under de senare å,ren i viss män

varit satta ur tillämpning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

I en den 16 april 1917 avlåten proposition, nr 249, föreslog nämligen

Kungl. Maj:t riksdagen att antaga ett förslag till lag om visst undantag

från tillämpningen av de ifrågavarande bestämmelserna, enligt vilket

förslag samma bestämmelser icke skulle i fråga om bankbolag, vars egna

fonder uppginge till minst fem miljoner kronor, äga tillämpning under

tiden intill den 1 juli 1918, där ej Kungl. Maj:t dessförinnan annorledes

förordnade.

Berörda proposition var föranledd av en utav svenska bankföreningens

styrelse den 16 mars 1917 till Kungl. Maj:t ingiven skrift, däri styrelsen

hemställde, huruvida icke banklagens regel om inlåningens förhållande

till fondernas belopp kunde få dispositiv karaktär, så att t. ex. bankinspektionen

tillädes rätt att på därom gjord ansökan medgiva befrielse

för viss tid från iakttagande av sagda regel. I sin skrift i ämnet framhöll

styrelsen, bland annat, att förevarande bestämmelser i 49. och 165 §§ i

banklagen vore avsedda att trygga bankernas soliditet, men att redan

1907 års kommitté i sitt betänkande uttalat, att lagstiftningen i detta

hänseende icke kunde utöva något avgörande inflytande. Enligt styrelsens

mening syntes det knappast kunna förnekas, att, om också i en bank

liksom i varje annat affärsföretag omslutningen med hänsyn till företagets

solvens borde stå i ett visst förhållande till det egna kapitalet, det dock

starkt kunde ifrågasättas, huruvida härför några gränser kunde och borde

av lagstiftningen uppdragas, då begränsningen i stället syntes vara något,

som borde av ledningen avgöras med tagen hänsyn till beskaffenheten av

tillgångarna och arten av rörelsen. Om därför redan under normala förhållanden

invändningar kunde göras mot förut berörda legala begränsning,

så gällde detta enligt styrelsens mening än mer under de förhållanden,

som förorsakats av det vid tiden för framställningens avlåtande pågående

kriget. Insättningarna i bankerna hade ökats i synnerligen hög grad, och

det syntes som om denna ökning då ännu icke nått sin kulmen. Emellertid

kunde det antagas, att eu högst avsevärd del av de penningar, som

uppsamlades i bankerna, därför att de ej kunde göras fruktbärande på

annat hall, efter kriget åter skulle söka sig ut i rörelsen. Det finge anses

olämpligt, om bankerna till följd av en tillfällig inlåning skulle nödgas

öka sina fonder till belopp, som komine att i framtiden visa sig allt

för stora.

I sitt den 23 mars 1917 över berörda framställning avgivna utlåtande

framhöll bankinspektionen, bland annat, att frågan, huruvida gällande

bestämmelser om begränsning av banks inlåning borde över huvud

eller beträffande någon viss kategori av bankbolag upphävas eller förändras,

syntes bankinspektionen icke böra i då förevarande sammanhang upptagas

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 242.

till prövning. Vad styrelsen för svenska bankföreningen framhållit beträffande

den ifrågavarande regelns verkan under de förhållanden, som

skapats under det pågående kriget, vore emellertid förtjänt av stort beaktande;

och hade enligt bankinspektionens åsikt styrelsen anfört fullgiltiga

skäl för en förändring under den tid, dessa förhållanden kunde

komma att bestå. Enligt bankinspektionens mening vore det tillfyllest

och jämväl i övrigt mest lämpligt, att ifrågavarande lagbestämmelser genom

en provisorisk lag försattes ur gällande kraft till en början under

ett år och därefter eventuellt för den ytterligare tid, som av de abnorma

förhållandena kunde påkallas. Då det emellertid egentligen syntes vara

allenast de större bankerna med kontor i landets affärscentra, som rönt

inverkan av krigstiden, men däremot de mindre bankerna, för vilka för

övrigt den ifrågavarande regeln jämväl under normala tider hade sin

största betydelse, icke i nämnvärd mån syntes hava berörts därav, borde

den provisoriska lagstiftningen omfatta allenast bankbolag med fonder,

som uppginge till något så när betydande belopp, förslagsvis minst fem

miljoner kronor.

I enlighet med den av bankinspektionen uttalade meningen avfattades

Kungl. Maj:ts proposition; och blev propositionen av riksdagen

bifallen.

Riksdagens beslut anmäldes i skrivelse av den 4 maj 1917, nr 142.

I denna skrivelse erinrade riksdagen om, att inom lagrådet farhågor syntes

hava förelegat för att den provisoriska lagen skulle kunna komma att sättas

ur kraft så plötsligt, att bankerna icke erhölle tillräcklig tid på sig för avvecklingen.

I anslutning härtill gjorde riksdagen det uttalandet, att enligt

riksdagens mening Kungl. Maj:t icke skulle underlåta att, därest den

provisoriska lagen ansåges böra träda ur tillämpning, i tid vidtaga sådana

åtgärder, att de befarade olägenheterna bleve undanröjda.

Den 15 maj 1917 utfärdades av Kungl. Maj:t lag i ämnet (nr 199).

Sedermera har den provisoriska lagstiftningens giltighetstid efter till riksdagen

gjorda framställningar blivit förlängd, varje gång för ett år och

senast genom lag den 28 februari 1919 (nr 75) till den 1 juli 1920.

När riksdagen i skrivelse den 18 februari 1919 anmälde, att riksdagen

bifallit Kungl. Maj:ts framställning om den ifrågavarande lagstiftningens

fortbestånd till den 1 juli 1920, erinrade riksdagen tillika

om 1917 års riksdags förut omförmälda uttalande samt framhöll, att då

det finge anses vara önskvärt, att de genom kriget framkallade provisoriska

bestämmelserna på olika områden, så snart ske kunde, avvecklades, riksdagen

för sin del ansett det vara nödigt, att redan nu utredning verkställdes,

huruvida en återgång till det i lagen bestämda förhållandet mellan

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

Svenska

bankföre
ningens
styrelse.

Bankinspek

tionen.

bankernas inlåning och deras fonder kunde anses lämplig eller huruvida

förändrade föreskrifter i detta avseende vore av behovet påkallade.

över riksdagens skrivelse har bankinspektionen avgivit infordrat

utlåtande.

Vid detta finnes fogat ett yttrande i frågan från svenska bankföreningens

styrelse, däri styrelsen — under framhållande av att den tveksamhet

rörande lagstiftning i ifrågavarande avseende, som styrelsen givit

tillkänna i sin framställning av den 16 mars 1917, enligt styrelsens mening

alltjämt förelåge — såsom sin mening uttalat, att erfarenheten otvetydigt

givit vid handen, att den begränsning, som uppdragits i 49 och

165 §§ banklagen, vore för snäv samt att det därför vore i högsta grad

önskligt att, då nu gällande provisoriska lagstiftning om suspension av

regeln om begränsning utginge, man ej utan vidare återginge till paragrafernas

ursprungliga bestämmelse i saken utan väsentligt vidgade inlåningsrätten.

Bankinspektionen anför bland annat följande:

■>På grundvalen av de statistiska uppgifter om bankerna, som inom

ämbetsverket månatligen utarbetas och därefter offentlmoröras, har bankinspektionen

upprättat följande tabell, utvisande inlåningens förhållande

till egna fonder den 31 h vart och ett av åren 1914, 1917 och 1919 i de

banker, vilka voro i verksamhet berörda dag år 1919:

Bank: 1914 1917 1919

Värmlands enskilda bank.......................... 4,3 3,6 4,2

Kopparbergs enskilda bank......................... 3,8 4,9 3,8

Östergötlands enskilda bank........................ 4,6 4,2 5,8

Smålands enskilda bank.......................... 4,5 3,8 6,6

Stockholms enskilda bank......................... 2,5 3,6 4,8

Norrköpings enskilda bank......................... 2,3 3,5 3,8

Sundsvalls enskilda bank......................... 2,5 3,2 3,9

Enskilda banken i Vänersborg....................... 4,6 4,5 7,0

Skaraborgs enskilda bank......................... 3,7 5,2 7,3

Upplands enskilda bank.......................... 3,5 3,4 4,7

Södermanlands enskilda bank........................■ 2,8 3,9 4,7

Skandinaviska kreditaktiebolaget...................... 2,7 4,6 5,6

Stockholms inteckningsgarantiaktiebolag1.................. 1,0 1,2 1,4

Aktiebolaget Stockholms handelsbank.................... 2,2 3,8 5,8

Aktiebolaget Skånska handelsbanken.................... 3,9 4,7 5,7

1 Frånsett inlåning mot egna obligationer. För bankens inlåningsrätt gälla särskilda bestäm

melser med hänsyn till bankens beskaffenhet av dels bank- och dels hypoteksinrättning.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

9

Bank:

Sydsvenska kreditaktiebolaget....................... 4,9

Aktiebolaget Göteborgs handelsbank..................

Bankaktiebolaget Södra Sverige....................... 3,4

Aktiebolaget Mälareprovinsernas bank.................

» Göteborgs bank........................ 2,9

» Göteborgs folkbank....................... 2,9

» Gottlands bank........................ 2,4

» Jämtlands folkbank...................... 4,9

» Ångermanlands folkbank............ 2,3

» Örebro folkbank........................ 3,7

> Nya banken.......................... 4,1

» Bollnäs folkbank........................ 3,7

j Borås folkbank........................ 2,5

> Norrköpings folkbank..................... 3,5

> Hallands lantmannabank.................

> Värmlands folkbank...................

> Svenska lantmännens bank................

> Indnstribanken......................

» Dalarnes folkbank (förut a. b. Mora folkbank).......... 3,1

> Sundsvalls kreditbank..................

> Gävleborgs folkbank (förut a. b. Gävle folkbank)......... 4,6

> Affärsbanken.......................

> Jämtlandsbanken.....................

» Medelpads lantmannabank................... 4,3

> Örebro läns bank....................

> Köpmannabanken...................... 3,81

> Övre Västerdalarnes bank.................

» Dalslands bank .....................

» Borås bank.......................

Bankaktiebolaget Mellersta Sverige..................

Aktiebolaget Hjo bank........................

» Kreditbanken......................

» Nylands folkbank....................... 3,0

> Bohusbanken......................

» Provinsbanken......................

> Luleå folkbank......................

» Hudiksvalls kreditbank..................

1 Uppgifterna för åren 1914 och 1917 avse aktiebolaget Arbetareringens bank, vilkens rörelse

övertagits av aktiebolaget Köpmannabanken.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 202 höft. Nr 242.

1914

1917

1919

. 4,9

5,0

4,8

3,6

5,2

7,6

. 3,4

4,6

6,6

. 2,3

4,2

5,1

. 2,9

3,9

4,8

. 2,9

5,2

5,4

. 2,4

3,1

5,1

. 4,9

4,3

4,4

. 2,3

3,7

3,8

. 3,7

4,7

3,7

• 4,1

3,7

3,4

4,9

6,6

2,5

3,3

2,6

4,3

—

1,3

4,5

—

0,4

4,0

—

0,6

5,1

—

0,9

4,1

. 3,1

4,2

3,0

. 2,4

3,9

2,1

. 4,6

3,3

3,6

—

—

1,0

—

—

1,7

4,9

5,8

—

—

1,0

. 3,81

4,1 >

3,4

—

—

1,8

—

—

3,8

—

—

1,3

—

—

1,1

. 2,4

2,7

2,5

—

—

0,8

3,3

2,5

—

—

0,6

—

—

0,7

5,0

4,9

6,6

. 3,6

3,7

5,6

igens bank,

vilkens

rörelse

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

För följande i tabellen upptagna banker understeg sammanlagda beloppet

av egna fonder fem miljoner kronor nämligen: dep 31 juli 1917

Göteborgs folkbank, Gottlands bank, Jämtlands folkbank, Ångermanlands

folkbank, Örebro folkbank, Nya banken, Bollnäs folkbank, Boräs folkbank,

Norrköpings folkbank, Hallands lantmannabank, Värmlands folkbank, Mora

folkbank (sedermera Dalarnes folkbank), Sundsvalls kreditbank, Gävle folkbank,

(sedermera Gävleborgs folkbank), Medelpads lantmannabank, Hjo

bank, Nylands folkbank, Luleå folkbank och Hudiksvalls kreditbank; samt

den 31 juli 1919 samtliga berörda banker med undantag av Jämtlands

folkbank och Nya banken samt därjämte Jämtlandsbanken, Övre Västerdalarnes

bank, Dalslands bank, Kreditbanken och Bohusbanken. Vissa av

dessa banker hava uppnått en inlåning, överstigande den banklagen medgiver,

men, enligt vad bankinspektionen har sig bekant, hava inom desamma

åtgärder antingen vidtagits eller planerats för att bringa inlåningen

i lägstadgat förhållande till fonderna.

Av de i tabellen lämnade uppgifterna framgår, att i förhållandet

mellan inlåning och egna fonder under den angivna tidsperioden 1914—

1919 inlåningen i allmänhet undergått en avsevärd ökning. Ökningen

från den 31 juli 1914 till samma dag år 1917 torde, i betraktande av att

den provisoriska lagstiftningen på nu förevarande område trädde i kraft

den 19 maj sistnämnda år, kunna anses huvudsakligen hava ägt rum inom

ramen av banklagens bestämmelser, under det att ökningen därefter för

ett flertal banker kunnat äga rum allenast genom den provisoriska lagstiftningens

mellankomst.

Den provisoriska lagstiftningen föranleddes av den väsentligt stegrade

inlåning, som uppstod under de av världskriget påverkade förhållandena.

Denna ökade inlåning antogs till en början i stor utsträckning vara

av en mera tillfällig beskaffenhet. Såvitt man nu kan överblicka förhållandena

torde, åtminstone i stort sett, detta icke komma att bliva fallet.

Såsom av tabellen framgår har beträffande ett flertal banker med

egna fonder å tillhopa minst fem miljoner kronor inlåningen kommit att

väsentligt överstiga fem gånger beloppet för dessa fonder inom vederbörande

bank; och detta ehuru i vissa av dessa banker ökning av fonderna

ägt rum genom investering av nytt kapital eller genom avsättning

av vinstmedel. Genom tillkomsten av den provisoriska lagstiftningen hava

dessa banker beretts möjlighet att icke ytterligare öka sina fonder alltefter

inlåningens tillväxt. Såsom bankinspektionen redan tidigare vid flera

tillfällen haft anledning att framhålla, bör det anses vara av ett allmänt

intresse, att investering av nytt kapital i bankerna icke tager en alltför stor

omfattning. Detta gäller i all synnerhet de större bankerna, vilka ju be
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

rörts av den provisoriska lagstiftningen. Av dessa skäl lärer en återgång

till banklagens bestämmelser i förevarande ämne icke böra ifrågakomma.

En dylik återgång torde ej heller vara erforderlig. Då den nu gällande

allmänna banklagstiftningen på detta område tillkom, torde det icke hava

varit främmande för lagstiftaren, att genom begränsningen av inlåningsräiten

i förhållande till egna fonder den önskvärda följden vanns, att särskilt

banker med små fonder, av vilka då ett flertal voro i verksamhet, skulle

komma att öka fonderna alltefter inlåningens stegring. Sedan dess hava

emellertid ett flertal banker uppnått en betydande och då icke beräknad

storlek. För dessa större bankers soliditet hår banklagens snäva inlåningsgräns

icke numera samma betydelse, enär de med sina stora fonder icke

längre kunna anses lika känsliga för förluster, av vilka de kunna träffas.

Att, på sätt styrelsen för svenska bankföreningen ifrågasatt, i_ lagstiftningen

icke skulle uppdragas någon som helst gräns för inlåningsrätten

skulle emellertid enligt bankinspektionens åsikt vara att gå för

långt. Däremot anser bankinspektionen av ovan angivna skäl, att en utvido-nino-

av gränsen för inlåni ngsrätten lämpligen bör kunna ske för de

större bankernas del.

Givetvis är det svårt att avgöra, vilka banker som i nu förevarande

hänseende böra räknas såsom mindre eller större banker. Enligt 6 g i banklagen

anses såsom mindre bank sådan, vilkens grundfond understiger en

miljon kronor. Frånsett det förhållandet att, såsom redan nämnts, några

dylika banker ej längre torde komma att vara i verksamhet, måste emellertid

på grund av penningvärdets fall numera även banker med mer än

en miljon kronors grundfond räknas till de mindre. I den provisoriska

lagstiftningen har också, sedan bankinspektionen ifrågasatt, att densamma

skulle göras tillämplig endast på större banker, gränsen mellan mindre

och större banker blivit uppdragen på sådant sätt, att till den förra gruppen

hänförts banker med egna fonder med sammanlagt belopp, understigande

fem miljoner kronor.

Då anledning till erinran mot denna uppdelningsgrund hittills icke

förekommit, synes densamma böra bibehållas även efter den provisoriska

lagstiftningens upphörande, och bör i överensstämmelse därmed den utvidgade

inlåni ngsrätten tillkomma allenast sådana banker, vilkas egna fonder

uppgå till ett sammanlagt belopp av minst fem miljoner kronor, under

det att för övriga banker banklagens nuvarande begränsning torde böra

upprätthållas.

Några särskilda grunder för bedömande av frågan, i vad man inlåningsrätten

bör utvidgas för dessa banker, torde icke vara möjligt att

fastslå. Att gå så långt som i den innevarande År genomförda danska

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

\

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

banklagstiftningen eller till tio gånger fondernas sammanlagda belopp synes

dock för svenska förhållanden icke vara tillrådligt. Enligt bankinspektionens

mening synes det lämpligt, att gränsen bestämmes på sådant

sätt, att någon rubbning ej behöver ske i de förhållanden, som utvecklat

sig under den tid, banklagens ifrågavarande bestämmelser varit försatta

ur gällande kraft. Av förut intagna tabell framgår, att inlåningen för

vissa banker uppgått till mellan sju och åtta gånger sammanlagda beloppet

av vederbörande banks egna fonder. I anslutning till vad nyss

nämnts har bankinspektionen ansett sig böra föreslå, att inlåningen för

de större bankerna begränsas till åtta gånger beloppet av vederbörande

banks egna fonder.

Därest inlåningsrätten skulle regleras på sätt bankinspektionen nu

angivit, skulle de mindre bankerna komma att av förut nämnd anledning

i förevar:mde avseende bindas inom trängre gränser. Inverkan härav synes

emellertid kunna motvägas av en förmån, som enligt bankinspektionens

mening bör beredas dessa banker, nämligen att vid beräknande av eu

banks inlåning icke skall tagas i betraktande de belopp, som banken placerat

hos andra banker. Bankinspektionen har föranletts att föreslå detta

av det skäl, att det visat sig, att mindre banker, vilka icke kunnat själva

i sin utlåningsverksamhet använda all sin inlåning och därför måste placera

en del av densamma hos andra banker, nödgats att på grund av inlåningens

fortsatta tillväxt öka sin grundfond, därvid såväl det banken

tillförda nya kapitalet som den ytterligare ökade inlåningen ävenledes delvis

måste placeras hos andra banker. Ty att en bank av angivna anledning

skulle avvisa insättare lärer enligt vad erfarenheten visat icke kunna

ifrågakomma. Det har då synts bankinspektionen olämpligt aft påfordra

ökning av det egna kapitalet för en bank, som icke kan i egen verksamhet

finna användning för det insatta kapitalet. Det skulle kunna ifrågasättas,

att allenast sådana medel skulle frånräknas, som vore placerade i

annan bank med grundfond till visst större minimibelopp för att därigenom

minska den risk, som kunde förefinnas genom den låntagandes

eventuella insolvens. Denna risk synes emellertid icke vara av sådan betydelse,

att bankerna böra betagas möjlighet att själva bestämma, var de

vilja placera sina överskottsmedel.

Med den utvidgning av inlåningsrätten, som bankinspektionen föreslagit

åt de större bankerna, synes något skäl att ytterligare bereda dessa

banker samma förmån, som nyss angivits för de mindre bankerna, icke

föreligga.

Vad slutligen angår tiden för ikraftträdande av en ny lagstiftning

av nu omhandlade innebörd, synes icke något hinder förefinnas, att denna

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts ''proposition nr 242.

13

infaller så snart ske kan, enär ju genom denna lagstiftning huvudsakligen

allenast ett befästande av nu rådande förhållanden skulle ske. Den provisoriska

lagstiftningen bör naturligtvis samtidigt upphävas.»

Handlingarna i ärendet hava härefter remitterats till 1917 års bankkommitté,

som uti den 18 december 1919 avgivet utlåtande, bland annat,

anför följande:

»Kommittén ansluter sig till bankinspektionens uppfattning, att den

ökning av inlåningen, som flertalet svenska banker under senaste åren haft

att uppvisa, icke kan i stort sett betraktas såsom tillfällig, utan kommer att

till väsentlig del bliva bestående åtminstone en avsevärd tid framåt. Under

sådana förhållanden skulle en återgång till banklagens nuvarande föreskrifter

angående förhållandet mellan banks inlåning och dess fonder, även om

en övergångstid stipulerades, medföra nödvändigheten för ett flertal banker

att antingen avsevärt öka sitt kapital eller förminska omfattningen av

sin verksamhet. Då det emellertid, som bankinspektionen påvisar, ur flera

synpunkter kan anses olämpligt att av sådana grunder framtvinga en forcerad

investering av nytt bankkapital, i all synnerhet i betraktande av den

kraftiga ökning av bankkapitalet, som under senare år ägt rum, bör man

söka finna en lämplig utväg för ordnande av dessa förhållanden. Kommittén

är emellertid även ense med bankinspektionen om, att man bör i

lagstiftningen bibehålla en begränsning av inlåningsrätten, även om bestämmelser

i sådant avseende numera icke kunna anses hava åtminstone i

samma mån de uppgifter att fylla som vid tillkomsten av 1911 års lagstiftning.

Inlåningsrätten bör sålunda enligt kommitténs mening utvidgas,

men fortfarande begränsas medelst vissa lagbestämmelser.

Kommittén har ej kunnat finna, att bankinspektionens förslag om

en utvidning av inlåningsrätten för de större bankerna från fem till åtta

gånger beloppet av deras fonder ssulle i och för sig innebära en för hög

gräns. Men att på sätt som föreslagits göra inlåningsrättens storlek i så

hög grad beroende av att fondernas summa överstiger eller understiger

ett visst gränsbelopp synes kommittén kunna leda till en betänklig diskontinuitet

i en banks inlåningsrätt. Sålunda skulle enligt bankinspektionens

förslag en bank med exempelvis egna fonder å 4,500,000 kronor och

med en inlåningsrätt å 22,5 miljoner kronor genom att öka sitt kapital med

endast 500,000 kronor kunna öka sin inlåningsrätt till 40 miljoner kronor,

d. v. s. nära fördubbla densamma. Vid sådant förhållande synes en gradering

med en miukare successiv övergång för inlåningsrätten från mindre

till större bank vara påkallad. En sådan övergång skulle erhållas, om

man, med fasthållande av den av bankinspektionen föreslagna maximigrän
-

1917 års

bankkommitté.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

sen 8 gånger fondernas summa, läte inlåningsrätten för den del av nämnda

summa, som uppgår till högst 5 miljoner kronor, utgöra 5 gånger och

för överskjutande delen 9 gånger fondernas summa.

På grund av vad sålunda anförts får kommittén föreslå, att iidåningsrätten

för samtliga banker fastställes till

5 gånger summan av egna fonder, i den mån denna icke överstiger

5 miljoner kronor; samt

9 gånger det belopp, varmed summan av egna fonder överstiger 5

miljoner kronor, dock att totalbeloppet av inlånta medel ej må överstiga

8 gånger summan av fonderna.

Nedanstående tabell utvisar olikheterna mellan bankinspektionens

och kommitténs förslag:

Fonder

I n 1 å n i n

g s r ä t t

milj.

kronor

Bankinspekti onen

Kommittén

miljoner

kronor

ggr

fonderna

miljoner

kronor

ggr

fonderna

4

20

5

20

5

5

40

8

25

5

6

48

8

34

5,6

8

64

8

52

6,5

10

80

8

70

7

12

06

8

88

7,3

15

120

8

115

7,8

20

160

8

160

8

På sätt av tabellen framgår, skulle, enligt kommitténs förslag, inlåningsrätten

visa en jämn stigning i förhållande till fonderna. Banker med

fonder sammanlagt överstigande 5 miljoner kronor, men icke uppgående

till 20 miljoner kronor, erhålla en inlåningsrätt av från och med 5 intill

8 gånger fonderna. Detta är något mindre än vad som enligt bankinspektionens

förslag skulle medgivas i motsvarande fall, men synes tillräckligt

för att tillgodose behovet. För de största bankerna med fonder om

sammanlagt minst 20 miljoner kronor kommer inlåningsrätten att, liksom

enligt bankinspektionens förslag, begränsas till 8 gånger summan av de

egna fonderna.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

Enligt bankinspektionens förslag skulle såsom ovan antytts de mindre

bankerna icke erhålla någon utvidgning av sin inlåning. Att döma av

förenämnda, i bankinspektionens förslag intagna utredning angående

de svenska bankernas inlåning skulle en utvidgning även av de mindre

bankernas inlåningsgräns kunna ifrågasättas. Då emellertid bankinspektionen

lärer ur soliditetssynpunkt ställa sig betänksam mot en sådan utvidgning

för de mindre bankerna, för vilka, som förut påvisats, inlåningsgränsen

kan anses hava en särskilt betydelsefull uppgift att fylla, har kommittén

icke ansett sig böra föreslå någon förändring härutinnan.

Bankinspektionen har emellertid föreslagit att ifrågavarande mindre

banker skulle vid beräkningen av deras inlåning få göra avräkning för de

belopp, som dessa banker placerat i andra banker. Det har inom kommittén

ifrågasatts, att denna rätt till avräkning av i annan bank insatta

medel skulle tillerkännas alla banker, men då enligt kommitténs mening

en sådan rätt för de större bankerna ej skulle vara av större praktisk betydelse,

har kommittén ansett sig sakna anledning att i detta hänseende

föreslå ändring i bankinspektionens förslag.

Under senare tiden hava bankernas ansökningar om kapitalökningar

behandlats efter mera restriktiva grunder än förut varit fallet. Dessa ansökningar

hava dock under kristiden, då banklagens gränser med avseende

å inlåningen varit suspenderade, icke nödvändiggjorts av ökad inlåning.

Då emellertid enligt föreliggande förslag rätten för bankerna att i erforderlig

grad öka sin inlåning begränsas i relation till det egna kapitalets

storlek, skulle hädanefter förhållandena härutinnan komma att ställa sig

annorlunda. Kommittén anser sig därför böra i detta sammanhang framhålla

önskvärdheten av att vid den framtida behandlingen av dylika ansökningar

nödig hänsyn må tagas därtill, att den föreslagna begränsningen

av inlåningsrätten, därest erforderlig kapitalökning icke skulle medgivas,

kunde komma att förhindra en bank att bereda sig nödig rörelsefrihet beträffande

utvecklingen av sin verksamhet.

På grund av vad sålunda anförts får kommittén i underdånighet

tillstyrka, att förslag till ändrad lydelse av 49 och 165 §§ i lagen den

22 juni 1911 om bankrörelse måtte utarbetas i överensstämmelse med

bankinspektionens förslag med den av kommittén härovan förordade

ändring.»

Slutligen hava även herrar fullmäktige i riksbanken, därtill lämnade Fullmäktige

tillfälle, yttrat sig i förevarande fråga, varvid de förklarat sig icke hava1 nksban,cennågot

att erinra mot bankinspektionens förslag, modererat på sätt bankkommittén

föreslagit. Emellertid ifrågasätta herrar fullmäktige, om icke i

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Departe
ments
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

detta sammanhang borde tagas under övervägande, huruvida icke en mera

omfattande revision av de av förslaget berörda paragrafer är av behovet

påkallad.

Genom vad i ärendet förekommit torde en utvidgning av de större

bankernas inlåningsrätt få anses vara väl motiverad. Ehuru skäl ingalunda

saknas att, på sätt herrar fullmäktige i riksbanken ifrågasatt, låta

anstå med den definitiva lösningen av förevarande fråga i avvaktan på

den revision av 49 och 165 §§ banklagen i övrigt, vilken ur andra synpunkter

kan befinnas önskvärd, synes mig dock lämpligheten bjuda att

redan nu vidtaga åtgärder för en avveckling av det hittills rådande provisoriet

genom meddelandet av bestående bestämmelser uti ifrågavarande ämne.

Jag finner mig fördenskull böra tillstyrka, att banklagens bestämmelser

om bankernas inlåningsrätt ändras i överensstämmelse med 1917

års bankkommittés förslag. I fråga om rätten till inlåning skulle alltså

bankerna komma att delas i två kategorier, banker med egna fonder på

högst 5 miljoner kronor och banker, vilkas egna fonder uppgå till högre

belopp. Enligt ovannämnda provisoriska lagstiftning har visserligen dispens

från den i banklagens 49 och 165 §§ fastslagna regeln fått åtnjutas jämväl

av banker, vilkas egna fonder uppgått till jämnt 5 miljoner kronor. Denna

olikhet mellan den provisoriska lagstiftningen och de av mig nu förordade

bestämmelserna är emellertid praktiskt fullständigt betydelselös.

Av tillgängliga uppgifter över bankernas inlåning vid utgången av

december månad 1919, varav en sammanställning torde få såsom bilaga

fogas vid detta protokoll, har jag inhämtat, att allenast en bank ökat sin

inlåning så betydligt, att densamma då överskred de gränser, vilka jag,

enligt vad ovan sagts, anser böra lagfästas. Inom den åsyftade banken

hava emellertid, efter vad jag från bank- och fondinspektionen erfarit, redan

förberedande åtgärder vidtagits för en höjning av bankens egna fonder. För

den händelse beträffande ytterligare någon bank ett överskridande av den

av mig föreslagna inlåningsgränsen skulle inträffa, vill jag för säkerhets skull

föreslå, att bankerna erhålla en ej alltför knapp tid på sig att ordna sig

efter den nya lagstiftningen. Lämpligast synes mig detta kunna ske på

det sätt, att de nya bestämmelserna icke träda i tillämpning förrän den 1

januari 1921, och att således den provisoriska lagstiftningen förlänges till

sagda dag.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst förslag till

dels lag om ändrad lydelse av 49 och 165 §§ lagen den 22 juni 1911

om bankrörelse och dels lag om visst undantag från tillämpningen av 49 §

1 mom. och 165 § 1 mom. sistnämnda lag, hemställde departementschefen,

opaginerad Kontrollera mot PDF

1?

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 242.

att lagrådets utlåtande över berörda lagförslag måtte för det ändamål, som

i § 87 regeringsformen omförmäles, inhämtas genom utdrag av detta

protokoll. *

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

Hans von Arnold.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 202 höft. (Nr 242.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 49 och 165 §§ lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse.

Härigenom förordnas, att 49 och 165 §§ lagen den 22 juni 1911

om bankrörelse skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

49 §.

Bankaktiebolags inlåning må, där bolagets egna fonder uppgå till

högst fem miljoner kronor, allenast med det belopp, som motsvarar vad

för bolagets räkning innestår hos annat inländskt bankbolag, överstiga fem

gånger beloppet av bolagets egna fonder. Uppgå bankaktiebolags egna

fonder till mera än fem miljoner kronor, må inlåning äga rum högst till

belopp av tjugufem miljoner kronor ökat med nio gånger skillnaden mellan

beloppet av bolagets egna fonder och fem miljoner kronor, dock att

inlåningssumman icke må överstiga åtta gånger beloppet av bolagets egna

fonder.

Bankaktiebolag vare skyldigt — — — — föreskrivet belopp.

År bankaktiebolag — — — — bestämma.

165 §.

Solidariskt bankbolags inlåning må, där bolagets egna fonder uppgå

till högst fem miljoner kronor, allenast med det belopp, som motsvarar

vad för bolagets räkning innestår hos annat inländskt bankbolag, överstiga

fem gånger beloppet av bolagets egna fonder. Uppgå solidariskt

bankbolags egna fonder till mera än fem miljoner kronor, må inlåning

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

äga rara högst till belopp av tjugufem miljoner kronor ökat med nio

gånger skillnaden mellan beloppet av bolagets egna fonder och fem miljoner

kronor, dock att inlåningssumman icke må överstiga åtta gånger beloppet

av bolagets egna fonder.

Solidariskt bankbolag vare skyldigt----föreskrivet belopp.

Är solidariskt bankbolag----bestämma.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1921.

Förslag

till

Lag

om visst undantag från tillämpningen av 49 § 1 mom. och 165 § 1 mom.

lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse.

Härigenom förordnas, att vad i 49 § 1 mom- och 165 § 1 inom.

lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse finnes stadgat icke skall i fråga

om bankbolag, vars egna fonder uppgå till minst fem miljoner kronor,

äga tillämpning under tiden intill den 1 januari 1921.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1920.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

Bilaga.

Sammanställning,

utvisande bankernas inlåning vid utgången av december månad 1919 m. m.

Bank

Fonder i

tusental kr.

Inlåning i

tusental kr.1]

Max. enl.

banklagens

nuvarande

best. i tusen- tal kr.

Max. enl.

förslaget i

tusental kr

Värmlands ensk. bank.....

50,320

219,035

251,600

402,560

Kopparbergs ensk. bank.........

24,000

90,256

120,000

192,000

Östergötlands ensk. bank........

18,700

107,326

93.500

148,300

Smålands ensk. bank........

19,700

132,065

98,500

157,300

Stockholms ensk. bank......

76,000

388,863

380,000

608,000

Norrköpings ensk. bank........

14,613

57,524

73,065

111,517

Snndsvålls ensk. bank.........

34,500

117,185

172,500

276,000 |

Enskilda banken i Vänersborg.......

14,109

88,817

70,545

106,981

Skaraborgs ensk. bank ...........

17,200

125,284

86,000

134,800

Upplands ensk. bank..........

31,248

148,231

156,240

249,984

Södermanlands ensk. bank........

16,400

73,795

82,900

127,600

Skandinaviska kredit ab......

182,000

1,086,432

910,000

1,456,000

Stockholms inteckningsgaranti ab. . . .

32,000

45,446

160,000

256,000

Svenska handelsbanken.........

180,894

1,097,650

904,470

1,447,152

Sydsvenska kredit ab..........

62,000

310,181

310,000

496,000

Nordiska handelsbanken.........

70,182

314,638

350,910

561,456

Mälarprovinsernas bank.......

65,943

323,713

329,715

527,544

Göteborgs bank.........

70,000

335,9-8

350,000

560,000

Göteborgs folkbank.........

4,675

23,888

23,375

23,375

Gottlands bank..........

3,680

17,265

18,400

18,400

Jämtlands folkbank..........

6,850

29,486

34,250

41,650

Ångermanlands folkbank ..........

2,625

9,638

13,125

13,125

Örebro folkbank........

4,850

12,891

24,250

24,250

Nya banken..............

11,650

45,184

58,250

84,850

1 För banker med egna fonder till belopp av högst fem miljoner kronor har frånräknats ett

belopp motsvarande vad för vederbörande banks räkning innestått bos annat inländskt bankbolag.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts -proposition nr 242. 21

Bank

Fonder i

tusental kr.

Inlåning i

tusental kr.1)

Max. enl.

banklagens

nuvarande

best. i tusen- tal kr.

1

Max. enl.

förslaget i

tusental kr.

i Bollnäs folkbank..............

2,710

13,273

13,550

13,550 !

1 Norrköpings folkbank............

1,920

6,733

9,600

9,600

1 Hallands lantmannabank...........

2,170

9,763

10,850

10,850

! Svenska lantmännens bank.........

22,840

116,277

114,200

182,720

Sundsvalls kreditbank............

2,070

4,266

10,350

10,350

Affärsbanken................

6,345

4,684

31,725

37,105

1 Jämtlandsbanken..............

2,250

3,995

11,250

11,250

] Örebro läns bank..............

10,100

10,812

50,500

70,900

{ Köpmannabanken..............

19,420

64,624

97,100

154,780

1 Övre Yästerdalarnes bank..........

1,353

1,295

6,765

6,765

Dalslands bank...............

2,040

6,403

10,200

10,200

Borås bank................

5,025

7,202

25,125

25,225

Bank-ab. Mellersta Sverige..........

10,000

11,369

50,000

70,000

Hjo bank .................

1,250

2,850

6,250

6,250

Kreditbanken................

4,800

3,346

24,000

24,000

Nylands folkbank..............

1,170

2,964

5,850

5,850

Bohusbanken................

1,545

375

7,725

7,725

Luleå folkbank...............

1,510

5,168

7,550

7,550

Hudiksvalls kreditbank...........

1,205

4,072

6,025

6,025

*) För banker med egna fonder till belopp av högst fem miljoner kronor har frånräknats ett

belopp motsvarande vad för vederbörande banks räkning innestått hos annat inländskt bankbolag.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

Utdrag av -protokollet, hållet i Kungl. May.ts lagråd fredagen den

5 mars 1920.

Närvarande:

J ustitieråden Améen,

friherre Leijonhufvud,

Edelstam,

Regeringsrådet Linnér.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över finansärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 27 februari

1920, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det

i § 87 regeringsformen omförrnälda ändamål inhämtas över upprättade förslag

till lag om ändrad lydelse av 49 och 165 §§ lagen den 22 juni 1911

om bankrörelse och till lag om visst undantag från tillämpningen av 49 §

1 mom. och 165 § 1 mom. lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet

av byråchefen Albert Tondén.

Lagrådet lämnade förslagen utan anmärkning.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

23

Utdrag av protokollet över jinansärenden, hållet inför Hans May.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 mars

1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Branting,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre Palmstierna,

Statsråden: Undén,

Thorsson,

Olsson,

Sandler,

Nothin,

Nilsson,

Eriksson,

Svensson,

Hansson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anmälde härefter

lagrådets den 5 mars 1920 avgivna utlåtande över de den 27 därförutgångne

februari till lagrådet remitterade förslagen till dels lag om

ändrad lydelse av 49 och 165 §§ lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse

och dels lag om visst undantag från tillämpningen av 49 § 1 mom. och

165 § 1 mom. sistnämnda lag; och hemställde föredragande departementschefen,

att förslagen, som av lagrådet lämnats utan anmärkning, måtte,

jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas riksdagen till

antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition

av den lydelse, bil. litt. vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Nils Hellenius.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1920:216 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till dels lag om ändrad lydelse av 49 och 165 §§ lagen den 22 juni 1911 om bankrör a1 i texten
  2. BU 1920:42 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till dels lag om ändrad lydelse av 49 och 165 §§ lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse och dels s. 10 i texten