Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 31 maj 1918 innefattande särskilda bestämmelser angående rätten till inmutning inom vissa län

1920-03-05 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,3 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:250, Med förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 31 maj 1918 innefattande särskilda bestämmelser angående rätten till inmutning inom vissa län

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

1

Nr 250.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

fortsatt tillämpning av lagen den 31 maj 1918 innefattande

särskilda bestämmelser angående rätten till inmutning

inom vissa län; given Stockholms slott den 5 mars

1920.

Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll vill Kungl.

Maj:t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag

om fortsatt tillämpning av lagen den 31 maj 1918 innefattande särskilda

bestämmelser angående rätten till inmutning inom vissa län.

GUSTAF.

Eliel Löfgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1020. 1 saml. 208 käft. (Nr 250).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

Förslag

till

Lag

om fortsatt tillämpning av lagen den 31 maj 1918 innefattande särskilda

bestämmelser angående rätten till inmutning inom vissa lån.

Härigenom förordnas, att det förbud, som i 1 § lagen den 31 maj

1918 innefattande särskilda bestämmelser angående rätten till inmutning

inom vissa län stadgas mot inmutning av järnmalmsfyndigheter för annans

än kronans räkning, vilket förbud gäller till den 1 oktober 1920, skall

äga fortsatt giltighet till den 1 oktober 1921 samt att övriga bestämmelser

i sagda lag skola äga tillämpning med avseende å inmutning, som i samma

bestämmelser avses, där denna sökes före sistnämnda dag.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1920.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 5 mars 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petrén,

Nilson,!

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson,!

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anförde:

»Sedan till följd av den under kristiden inträdda bristen å vissa

metaller, särskilt koppar, nickel och svavelkis, fråga uppstått om upphävande

av det enligt lagen den 27 mars 1917 stadgade förbud för enskilda

att erhålla inmutning å viss kronojord inom Norrbottens, Västerbottens

och Jämtlands län, vann denna fråga sin lösning vid 1918 års

riksdag, som antog ett av Kungl. Maj:t framlagt förslag till lag i ämnet.

Den 31 maj 1918 utfärdades med anledning härav lag innefattande särskilda

bestämmelser angående rätten till inmutning inom vissa län, vilken

lag trätt i kraft den 15 juni 1918. Genom denna lag upphävdes lagen

den 27 mars 1917 och frigavs rätten till inmutning å ifrågavarande

kronojord utom beträffande järnmalm, i fråga varom enahanda förbud

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung!. May.ts proposition nr 250.

som ovan sagts stadgades i 1 § av lagen den 31 maj 1918. I avbidan

på genomförandet av en ny allmän gruvlagstiftning erhöll sistnämnda

lag allenast provisorisk giltighet, och stadgades i sådant avseende i

lagens slutbestämmelser, att det i 1 § omförmälda förbud mot inmutning

av järnmalmsfyndighet för annans än kronans räkning skulle upphöra

att gälla den 1 oktober 1919 samt att lagens övriga bestämmelser icke

skulle tillämpas med avseende å inmutning, som söktes efter sistnämnda

dag, allt så framt ej Kungl. Maj:t med riksdagen annorlunda

förordnade.

Sedermera har genom lag den 9 maj 1919 förordnats om fortsatt

tillämpning till den 1 oktober 1920 av ifrågavarande lag den 31 maj

1918, i den mån densammas giltighetstid genom nyss berörda slutbestämmelser

begränsats.

Såsom ovan antytts, har ifrågavarande lag erhållit endast provisorisk

giltighet av hänsyn särskilt därtill att frågan om ny gruvlagstiftning

ännu icke vunnit sin lösning. Denna fråga har, sedan lagens prolongation

senast behandlades, kommit i ett något förändrat läge. Den år 1916

tillsatta gruvlagstiftningskommittén har under 1919 avgivit betänkande

innefattande förslag till ny gruvlag jämte motiv. Då jag emellertid av

skäl, som jag närmare utvecklat i mitt anförande till statsrådsprotokollet

den 6 februari 1920, ansett det sålunda avgivna förslaget icke utan

förnyad prövning av frågan om en ny gruvlagstiftning i hela dess vidd böra

läggas till grund för lagstiftning i ämnet, har jag jämlikt Eders Kungl. Maj:ts

sistnämnda dag givna bemyndigande tillkallat sju sakkunniga för att biträda

inom justitiedepartementet med utarbetande av förslag till ny gruvlagstiftning.

Dessa sakkunniga hava nyligen börjat sina arbeten och för

närvarande kan icke bedömas, när förslag från dem kan vara att förvänta.

Då det följaktligen måste tagas under övervägande, om giltighetstiden för

1918 års lag bör utsträckas, har jag låtit infordra yttranden härutinnan

från kommerskollegium, Kungl. Maj:ts befallningshavande i Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län, chefen för Sveriges geologiska undersökning,

bergmästaren i norra bergmästaredistriktet C. I. Asplund samt

kommissionen för undersökning av vissa mineralfyndigheter å kronojord.

Därjämte hava omförmälda sakkunniga anmodats avgiva utlåtande i ärendet.

Bergdosta- Bergmästaren Asplund har i skrivelse den 18 januari 1920 redo
ber

mästare- eJor^ ^ör verkningarna av ifrågavarande lag under tiden efter dess ikraftdistriktet.

trådande och i sådant avseende uppgivit, att under berörda tid utfärdats

följande antal mutsedlar dels å nyupptäckta dels å sönade fyndigheter å

kronojord inom de tre län, som beröras av lagen: . .

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

5

Nyupptäckta.

Sönade.

Summa.

1918.

1919.

1918.

1919.

1918.

1919.

Norrbottens län...........

316

153

220

75

536

228

Västerbottens >......• . . . .

51

6

115

0

166

6

Jämtlands »...........

7

8

33

1

40

9

Summa summarum

374

167

368

76

742

243

Av de under 1918 inmutade fyndigheterna hade intill 1919 års

slut för följande antal:

beviljats

begärts

utmål

(ännu ej

lagdaj

uttagits

nya mut-

Antal inmutningar,

som blivit

utmål

förlängd

arbetstid.

sedlar.

bibe-

hållna.

helt över- givna.

Norrbottens län.

29

82

9

52

172

364

Västerbottens > .

1

28

—

0

29

137

Jämtlands » .

1

1

1

1

4

36

Summa summarum

31

in

10

53

205

537

Efter fråndragande av de 53 mutsedlar, som under 1919 ånyo uttagits

å under 1918 inmutade fyndigheter, fördelade sig antalet nyupptäckta

och sönade fyndigheter för 1919 sålunda på de olika länen:

Norrbottens län........153 nyupptäckta. 22 sönade, summa 175 fyndigheter

Västerbottens >........ 6 > 0> > 6 >

Jämtlands >........ 8 > 1 > > 9 »

Summa summarum 1C7 nyupptäckta, 23 sönade, summa 190 fyndigheter

Av de under 1919 inmutade fyndigheterna hade följande antal

innehållit nedan angivna mineral:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

Mineralarter:

Norrbottens

län.

Västerbottens

län.

Jämtlands

län.

Summa.

Nya

fyndig-

heter.

Sönade

fyndig-

heter.

Nya

fyndig-

heter.

Sönade

fyndig-

heter.

Nya

fyndig-

heter.

Sönade

fyndig-

heter.

Nya

fyndig-

heter.

Sönade

fyndig-

heter.

Koppar.............

24

24

_

_

3

_

27

24

Koppar och guld.........

30

—

—

—

—

—

30

—

Koppar och molybden.......

8

20

—

—

—

—

8

20

Koppar och magnesit.......

9

—

—

—

—

—

9

—

Magnesit.............

26

4

—

—

—

—

26

4

Koppar och svavelkis.......

—

—

6

—

—

—

6

—

Svavelkis...........

3

—

—

—

4

—

7

—

Svavelkis och grafit........

22

—

—

—

—

—

22

—

Grafit..............

1

4

—

—

_

1

4

Krom..............

—

—

—

—

1

—

1

—

Mangan.............

1

—

-

—

—

—

1

—

Apatit..............

28

—

—

—

—

—

28

—

Bly...............

—

—

—

—

—

1

—

1

Silver..............

1

—

—

—

—

—

1

—

Bly och silver..........

—

8

—

—

—

—

—

8

Bly, silver och zink.......

—

12

—

—

—

—

—

12

Bly, silver och arsenik......

—

3

—

—

—

—

—

3

Summa snmmarnm

153

75

C

—

8

1

167

76

Såsom av den i skrivelser först intagna tabellen framginge, utgjorde antalet

inmutade äldre (sönade) fyndigheter i förhållande till hela antalet inmutningar

under 1918 nära hälften men däremot under 1919 icke mera än ungefär

30 %. Orsaken härtill läge däri, att redan på första dagen efter lagens ikraftträdande

en mängd personer ingivit ansökningar om inmutning av före

inmutningsförbudets tillkomst till läget kända fyndigheter, som efter

tidigare inmutning övergivits. Därvid hade en mängd sådana värdelösa

fyndigheter blivit belagda med flera mutsedlar för olika personers

räkning, som kommit med ansökningar på samma dag. Större delen

av dessa inmutningar hade givetvis icke blivit förnyade, enär man icke

ens ansett det lönt att i någon större utsträckning använda sig av möjligheten

att erhålla förlängd arbetstid för sådana fyndigheter. Inmutare
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

verksamheten under 1919 syntes emellertid hava inriktats på sundare

banor att döma av det jämförelsevis stora procenttalet nyupptäckta fyndigheter.

Aven om, enligt vad som syntes framgå av de okulära besiktningar,

som under 1919 genom 1917 års kommissions försorg verkställts

på de flesta av de närmare kommunikationsled belägna, 1918 inmutade

fyndigheterna å kronojord — på ett undantag när, vilket för

övrigt i huvudsak avsåge järnmalm — under nuvarande förhållanden

brytvärd malm, som skulle under den närmaste tiden kunna tillgodogöras,

icke påvisats, så syntes man dock kunna förvänta, att efter utsovringen

av de först inmutade värdelösa fyndigheterna den enskilda företagsamheten

skulle komma att mera energiskt inrikta sig på ett mera planmässigt

eftersökande av nya fyndigheter, där förutsättning för sådana funnes,

samt på en noggrannare undersökning än förut av de gjorda fynden. Sådana

förutsättningar hade, särskilt i fråga om den för vårt land oundgängliga

kopparmalmen och svavelkisen, visat sig förefintliga i vissa delar

av Västerbottens län, dels i Vilhelmina socken genom i främsta rummet

de av Sveriges geologiska undersökning under de två senaste åren företagna

undersökningarna, dels i norra delen av Lycksele socken, där på

enskild mark, som på alla sidor oingåves av kronoparker, påträffats lovande

fynd av betydande omfattning. Även om på flera år i dessa trakter gjorda

fynd icke skulle komma att kunna utnyttjas på grund av bristande kommunikationer,

borde det dock vara av största betydelse att redan nu, innan

de dyrbara järnvägsanläggningar, som blivit av riksdagen beslutade under

namn av Inlandsbanan och dess tvärbanor, blivit definitivt fastlåsta till

sin sträckning i detalj, få den noggrannast möjliga kännedom om eventuella

malmfyndigheter av betydelse i de trakter, som berördes av banorna.

Då det icke vore tänkbart att enbart med statliga institutioner

kunna få till stånd en tillräckligt omfattande malmletning och därmed

som konsekvens förbundna noggranna och kostsamma undersökningar av

gjorda fynd över de ofantliga områden, varom här vore fråga (mellan en

tredjedel och hälften av hela landets areal), torde man vara hänvisad till

att söka locka enskild företagsamhet till att medverka härtill. Någon risk

att enskilda genom ytterligare ett års förlängning av ifrågavarande lag

skulle tillskansa sig oskäliga fördelar på statens bekostnad syntes icke

föreligga. Dels hade erfarenheten under en lång följd av år och särskilt

beträffande kronojord under de sista två åren visat, att några verkligt

stora fyndigheter, beträffande vilkas bearbetning redan från första början

tydligt förelåge säkerhet för betydande vinst, icke längre stode att upptäcka,

varför företagarerisken redan från början vore stor i fråga om nya

gruvföretag. Dels hade i den ifrågavarande lagen statens rätt att när

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kommers
kollegium.

Chefen för

Sveriges

geologiska

undersökning.

Kungl. Maj:ts -proposition nr 250.

som helst taga initiativ för undersökning och tillgodogörande för egen

räkning av därtill lämpade fyndigheter samt att efter en jämförelsevis

kort tid få disponera hela fyndigheten i enlighet med de bestämmelser,

som för framtiden kunde blivå gällande beträffande gruvfyndigheter, blivit

mycket väl tillgodosedd. Bergmästaren hyste därför ingen tvekan att för

sin del tillstyrka lagens förlängning ytterligare ett år från den 1 nästkommande

oktober, och han ansåge en sådan förlängning nödvändig för

vinnande av önskvärd kännedom så snart som möjligt om övre Norrlands

verkliga malmtillgångar å de vidsträckta kronomarkerna.

Kommerskollegium har i utlåtande den 20 januari 1920 under hänvisning

till bergmästaren Asplunds nyss återgivna yttrande anfört, att, då

de skäl för förlängning av ifrågavarande lags giltighetstid, som förelegat

vid utfärdandet av nu gällande lag den 9 maj 1919 om dess fortsatta

tillämpning, i huvudsak alltjämt bestode samt frågan om en ny allmän

gruvlagstiftning väl icke finge sin lösning innevarande år, kollegium funne

sig böra tillstyrka, att ifrågavarande lag erhölle utsträckt giltighet under

ytterligare ett år från och med den 1 oktober 1920.

Chefen för Sveriges geologiska undersökning har i sitt den 19

januari 1920 avgivna yttrande anfört: Med stöd av ifrågavarande lag hade

såväl under 1918 som under 1919 ett betydande antal inmutningar blivit

gjorda. En större del av dessa syntes avse förut0 kända sönade fyndigheter,

efter allt att döma av ringa betydelse. Åtskilliga av de nyupptäckta

förekomsterna förefölle vara inmutade i förhoppning att på ett eller

annat sätt kunna åtkomma i dem befintlig icke inmutningsbar järnmalm.

Av återstående enligt samma lag inmutade nyupptäckta mineralförekomster

hade såvitt bekant ingen ännu genom närmare undersökningar befunnits

vara av större ekonomisk betydelse. Dessa omständigheter torde visa, att

den förut ofta uttalade förmodan, att viktigare förekomster av åsyftade

malmmineral inom de nordligare länen vore uppdagade men hemlighölles

io avvaktan på det tidigare inmutningsförbudets upphävande, saknade grund.

Å andra sidan hade lagen varit gällande alltför kort tid, för att man

skulle kunna förvänta större resultat av de undersökningar, vartill den

givit anledning. Det vore därför möjligt, att fortsatta undersökningsarbeten

kunde komma att uppdaga lönande fyndigheter inom ifrågavarande

områden. Om också behovet av de åsyftade malmerna nu vore

vida mindre trängande än under krigsåren, torde det dock alltjämt vara

ett tillräckligt betydande allmänt intresse att inom landet uppdaga eventuellt

befintliga, lönande förekomster av dem för att motivera den upp
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. 1 faj:ts proposition nr 250.

9

-muntran till fortsatt malmletning, som lagen den 31 maj 1918 innebure.

En fortsatt tillämpning under ännu någon tid av lagen ifråga torde så

mycket hellre kunna tillstyrkas, som statens intressen enligt densamma

förefölle väl tillgodosedda och speciellt ovannämnda försök att med stöd

av lagen kringgå inmutningsförbudet på järnmalm svårligen kunde medföra

några allvarliga olägenheter. Lagen borde därför förlängas tillsvidare

-eller åtminstone under ännu ett år.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Norrbottens och Västerbottens

län hava i avgivna utlåtanden tillstyrkt prolongation av lagen under ett

år från den 1 oktober 1920; och har befallningshavanden i sistnämnda

län därvid upplyst, att under 1919 någon mutsedel icke ingivits till befallningshavanden

och att under samma år, på begäran av kommissionen

för undersökning av vissa mineralfyndigheter å kronojord, utmålsförrättning

ägt rum för tre fyndigheter å kronomark i Jörns socken.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Jämtlands län har i sitt utlåtande

meddelat, att under 1919 med stöd av ifrågavarande lag till befallningshavanden

ingivits två mutsedlar, avseende, den ena en kopparmalmsfyndighet

och den andra en krommalmsfyndighet, att utmål lagts

för sistnämnda fyndighet men att i övrigt, såvitt till befallningshavandens

kännedom kommit, ingen av de fyndigheter, som i länet inmutats efter

det berörda lag börjat tillämpas, varit föremål för bearbetning. Den av

kriget framkallade bristen på vissa mineral, särskilt kopparmalm, nickebmalin

och svavelkis, som torde varit den huvudsakliga anledningen till

lagens tillkomst, tinge väl ännu icke anses fullständigt hävd men genom

den möjlighet till import, som numera förefunnes, syntes man dock kunna

förvänta, att landets behov av dessa råvaror skulle kunna tillgodoses utan

hjälp av provisoriska lagstiftningsåtgärder. Befallningshavanden ansåge

därför, att för Jämtlands läns vidkommande grundad anledning icke förelåge

att ytterligare utsträcka tiden för lagens giltighet, i vilket fall lagen

den 27 mars 1917 om inskränkning i inmutningsrätten borde förnyas.

De innevarande år tillkallade sakkunniga för utarbetande av förslag

till ny gruvlagstiftning hava i utlåtande den 28 februari 1920 — under

åberopande av de skäl, som av bergmästaren Asplund anförts i dennes

förut återgivna yttrande, och under särskilt framhållande av att det allmännas

intressen torde hava blivit väl tillgodosedda i ifrågavarande lag —

tillstyrkt förlängning av densamma.

Kommissionen för undersökning av vissa mineralfyndigheter å kronojord

har i avgivet utlåtande anfört, att, ehuru efter lagens tillkomst tyvärr

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 2OS höft. (AV 250.) 2

Kungl.

Maj:ts befallningshavande

i

Norrbottens,

Västerbottens

och

Jämtlands

län.

1920 års

gruvlagstiftningssakkunniga.

Kommissionen

för

undersökning

av vissa

mineralfyndigheter

å

kronojord.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

icke några större fyndigheter blivit hända, malmletning dock tydligen kommit

i gång. Då det syntes kommissionen oklokt att ånyo avbryta denna,

ville kommissionen, under instämmande i det av bergmästaren Asplund

avgivna utlåtandet, tillstyrka förlängning av ifrågavarande lag på åtminstone

ytterligare ett år.

Departe- Lika med de myndigheter och kommissioner, som tillstyrkt prolonga
mmtsehefen.

ti0n av förevarande lag, och på de av dessa anförda skäl anser jag, att lagen

bör erhålla utsträckt giltighet; och torde, i enlighet med vad som föreslagits

från de tillstyrkande myndigheternas sida, lagens nya giltighetstid

böra bestämmas till ett år, räknat från och med den 1 oktober 1920.

I enlighet med vad jag sålunda anfört har inom justitiedepartementet

upprättats ett förslag till lag om fortsatt tillämpning till den 1

oktober 1921 av förevarande lag.

Då i övergångsbestämmelserna till sistnämnda lag stadgas, att Kungl.

Maj:t med riksdagen äger förordna om lagens prolongation, med vilket

stadgande, på sätt framgår av lagrådets utlåtande över det till lagrådet

remitterade förslaget till samma lag, avses, att beslut i nyss berörda avseende

må kunna fattas utan iakttagande av den i § 87 regeringsformen

stadgade ordning, torde det ej vara erforderligt, att lagrådets yttrande

inhämtas över det nu upprättade lagförslaget.»

Föredraganden uppläste härefter ett förslag till lag om fortsatt tilllämpning

av lagen den 31 maj 1918 innefattande särskilda bestämmelser angående

rätten till inmutning inom vissa lön; och hemställde föredraganden,

att förslaget måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av

den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gösta Stenlund.

Stockholm 1920. Kungl. Boktryckeriet, P. A Noretedt & Söner.

2010SU

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1920:186 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om fortsatt tilllämpning av lagen den 31 maj 1918, innefattande särskilda a1 i texten
  2. 1LU 1920:28 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 31 maj 1918 innefattande särskilda bestämmelser ang s. 1 i texten