Med förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 31 maj 1918 innefattande särskilda bestämmelser angående rätten till inmutning inom vissa län
1920-03-05 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,3 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1920:250, Med förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 31 maj 1918 innefattande särskilda bestämmelser angående rätten till inmutning inom vissa län
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 250.
1
Nr 250.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
fortsatt tillämpning av lagen den 31 maj 1918 innefattande
särskilda bestämmelser angående rätten till inmutning
inom vissa län; given Stockholms slott den 5 mars
1920.
Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll vill Kungl.
Maj:t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag
om fortsatt tillämpning av lagen den 31 maj 1918 innefattande särskilda
bestämmelser angående rätten till inmutning inom vissa län.
GUSTAF.
Eliel Löfgren.
Bihang till riksdagens protokoll 1020. 1 saml. 208 käft. (Nr 250).
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 250.
Förslag
till
Lag
om fortsatt tillämpning av lagen den 31 maj 1918 innefattande särskilda
bestämmelser angående rätten till inmutning inom vissa lån.
Härigenom förordnas, att det förbud, som i 1 § lagen den 31 maj
1918 innefattande särskilda bestämmelser angående rätten till inmutning
inom vissa län stadgas mot inmutning av järnmalmsfyndigheter för annans
än kronans räkning, vilket förbud gäller till den 1 oktober 1920, skall
äga fortsatt giltighet till den 1 oktober 1921 samt att övriga bestämmelser
i sagda lag skola äga tillämpning med avseende å inmutning, som i samma
bestämmelser avses, där denna sökes före sistnämnda dag.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1920.
Kungl. Maj:ts proposition nr 250.
3
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 5 mars 1920.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petrén,
Nilson,!
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Undén,
Thorsson,!
Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anförde:
»Sedan till följd av den under kristiden inträdda bristen å vissa
metaller, särskilt koppar, nickel och svavelkis, fråga uppstått om upphävande
av det enligt lagen den 27 mars 1917 stadgade förbud för enskilda
att erhålla inmutning å viss kronojord inom Norrbottens, Västerbottens
och Jämtlands län, vann denna fråga sin lösning vid 1918 års
riksdag, som antog ett av Kungl. Maj:t framlagt förslag till lag i ämnet.
Den 31 maj 1918 utfärdades med anledning härav lag innefattande särskilda
bestämmelser angående rätten till inmutning inom vissa län, vilken
lag trätt i kraft den 15 juni 1918. Genom denna lag upphävdes lagen
den 27 mars 1917 och frigavs rätten till inmutning å ifrågavarande
kronojord utom beträffande järnmalm, i fråga varom enahanda förbud
4
Kung!. May.ts proposition nr 250.
som ovan sagts stadgades i 1 § av lagen den 31 maj 1918. I avbidan
på genomförandet av en ny allmän gruvlagstiftning erhöll sistnämnda
lag allenast provisorisk giltighet, och stadgades i sådant avseende i
lagens slutbestämmelser, att det i 1 § omförmälda förbud mot inmutning
av järnmalmsfyndighet för annans än kronans räkning skulle upphöra
att gälla den 1 oktober 1919 samt att lagens övriga bestämmelser icke
skulle tillämpas med avseende å inmutning, som söktes efter sistnämnda
dag, allt så framt ej Kungl. Maj:t med riksdagen annorlunda
förordnade.
Sedermera har genom lag den 9 maj 1919 förordnats om fortsatt
tillämpning till den 1 oktober 1920 av ifrågavarande lag den 31 maj
1918, i den mån densammas giltighetstid genom nyss berörda slutbestämmelser
begränsats.
Såsom ovan antytts, har ifrågavarande lag erhållit endast provisorisk
giltighet av hänsyn särskilt därtill att frågan om ny gruvlagstiftning
ännu icke vunnit sin lösning. Denna fråga har, sedan lagens prolongation
senast behandlades, kommit i ett något förändrat läge. Den år 1916
tillsatta gruvlagstiftningskommittén har under 1919 avgivit betänkande
innefattande förslag till ny gruvlag jämte motiv. Då jag emellertid av
skäl, som jag närmare utvecklat i mitt anförande till statsrådsprotokollet
den 6 februari 1920, ansett det sålunda avgivna förslaget icke utan
förnyad prövning av frågan om en ny gruvlagstiftning i hela dess vidd böra
läggas till grund för lagstiftning i ämnet, har jag jämlikt Eders Kungl. Maj:ts
sistnämnda dag givna bemyndigande tillkallat sju sakkunniga för att biträda
inom justitiedepartementet med utarbetande av förslag till ny gruvlagstiftning.
Dessa sakkunniga hava nyligen börjat sina arbeten och för
närvarande kan icke bedömas, när förslag från dem kan vara att förvänta.
Då det följaktligen måste tagas under övervägande, om giltighetstiden för
1918 års lag bör utsträckas, har jag låtit infordra yttranden härutinnan
från kommerskollegium, Kungl. Maj:ts befallningshavande i Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län, chefen för Sveriges geologiska undersökning,
bergmästaren i norra bergmästaredistriktet C. I. Asplund samt
kommissionen för undersökning av vissa mineralfyndigheter å kronojord.
Därjämte hava omförmälda sakkunniga anmodats avgiva utlåtande i ärendet.
Bergdosta- Bergmästaren Asplund har i skrivelse den 18 januari 1920 redo
ber
mästare- eJor^ ^ör verkningarna av ifrågavarande lag under tiden efter dess ikraftdistriktet.
trådande och i sådant avseende uppgivit, att under berörda tid utfärdats
följande antal mutsedlar dels å nyupptäckta dels å sönade fyndigheter å
kronojord inom de tre län, som beröras av lagen: . .
Kungl. Maj:ts proposition nr 250.
5
Nyupptäckta.
Sönade.
Summa.
1918.
1919.
1918.
1919.
1918.
1919.
Norrbottens län...........
316
153
220
75
536
228
Västerbottens >......• . . . .
51
6
115
0
166
6
Jämtlands »...........
7
8
33
1
40
9
Summa summarum
374
167
368
76
742
243
Av de under 1918 inmutade fyndigheterna hade intill 1919 års
slut för följande antal:
beviljats
begärts
utmål
(ännu ej
lagdaj
uttagits
nya mut-
Antal inmutningar,
som blivit
utmål
förlängd
arbetstid.
sedlar.
bibe-
hållna.
helt över- givna.
Norrbottens län.
29
82
9
52
172
364
Västerbottens > .
1
28
—
0
29
137
Jämtlands » .
1
1
1
1
4
36
Summa summarum
31
in
10
53
205
537
Efter fråndragande av de 53 mutsedlar, som under 1919 ånyo uttagits
å under 1918 inmutade fyndigheter, fördelade sig antalet nyupptäckta
och sönade fyndigheter för 1919 sålunda på de olika länen:
Norrbottens län........153 nyupptäckta. 22 sönade, summa 175 fyndigheter
Västerbottens >........ 6 > 0> > 6 >
Jämtlands >........ 8 > 1 > > 9 »
Summa summarum 1C7 nyupptäckta, 23 sönade, summa 190 fyndigheter
Av de under 1919 inmutade fyndigheterna hade följande antal
innehållit nedan angivna mineral:
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 250.
Mineralarter:
Norrbottens
län.
Västerbottens
län.
Jämtlands
län.
Summa.
Nya
fyndig-
heter.
Sönade
fyndig-
heter.
Nya
fyndig-
heter.
Sönade
fyndig-
heter.
Nya
fyndig-
heter.
Sönade
fyndig-
heter.
Nya
fyndig-
heter.
Sönade
fyndig-
heter.
Koppar.............
24
24
_
_
3
_
27
24
Koppar och guld.........
30
—
—
—
—
—
30
—
Koppar och molybden.......
8
20
—
—
—
—
8
20
Koppar och magnesit.......
9
—
—
—
—
—
9
—
Magnesit.............
26
4
—
—
—
—
26
4
Koppar och svavelkis.......
—
—
6
—
—
—
6
—
Svavelkis...........
3
—
—
—
4
—
7
—
Svavelkis och grafit........
22
—
—
—
—
—
22
—
Grafit..............
1
4
—
—
_
1
4
Krom..............
—
—
—
—
1
—
1
—
Mangan.............
1
—
-
—
—
—
1
—
Apatit..............
28
—
—
—
—
—
28
—
Bly...............
—
—
—
—
—
1
—
1
Silver..............
1
—
—
—
—
—
1
—
Bly och silver..........
—
8
—
—
—
—
—
8
Bly, silver och zink.......
—
12
—
—
—
—
—
12
Bly, silver och arsenik......
—
3
—
—
—
—
—
3
Summa snmmarnm
153
75
C
—
8
1
167
76
Såsom av den i skrivelser först intagna tabellen framginge, utgjorde antalet
inmutade äldre (sönade) fyndigheter i förhållande till hela antalet inmutningar
under 1918 nära hälften men däremot under 1919 icke mera än ungefär
30 %. Orsaken härtill läge däri, att redan på första dagen efter lagens ikraftträdande
en mängd personer ingivit ansökningar om inmutning av före
inmutningsförbudets tillkomst till läget kända fyndigheter, som efter
tidigare inmutning övergivits. Därvid hade en mängd sådana värdelösa
fyndigheter blivit belagda med flera mutsedlar för olika personers
räkning, som kommit med ansökningar på samma dag. Större delen
av dessa inmutningar hade givetvis icke blivit förnyade, enär man icke
ens ansett det lönt att i någon större utsträckning använda sig av möjligheten
att erhålla förlängd arbetstid för sådana fyndigheter. Inmutare
-
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 250.
verksamheten under 1919 syntes emellertid hava inriktats på sundare
banor att döma av det jämförelsevis stora procenttalet nyupptäckta fyndigheter.
Aven om, enligt vad som syntes framgå av de okulära besiktningar,
som under 1919 genom 1917 års kommissions försorg verkställts
på de flesta av de närmare kommunikationsled belägna, 1918 inmutade
fyndigheterna å kronojord — på ett undantag när, vilket för
övrigt i huvudsak avsåge järnmalm — under nuvarande förhållanden
brytvärd malm, som skulle under den närmaste tiden kunna tillgodogöras,
icke påvisats, så syntes man dock kunna förvänta, att efter utsovringen
av de först inmutade värdelösa fyndigheterna den enskilda företagsamheten
skulle komma att mera energiskt inrikta sig på ett mera planmässigt
eftersökande av nya fyndigheter, där förutsättning för sådana funnes,
samt på en noggrannare undersökning än förut av de gjorda fynden. Sådana
förutsättningar hade, särskilt i fråga om den för vårt land oundgängliga
kopparmalmen och svavelkisen, visat sig förefintliga i vissa delar
av Västerbottens län, dels i Vilhelmina socken genom i främsta rummet
de av Sveriges geologiska undersökning under de två senaste åren företagna
undersökningarna, dels i norra delen av Lycksele socken, där på
enskild mark, som på alla sidor oingåves av kronoparker, påträffats lovande
fynd av betydande omfattning. Även om på flera år i dessa trakter gjorda
fynd icke skulle komma att kunna utnyttjas på grund av bristande kommunikationer,
borde det dock vara av största betydelse att redan nu, innan
de dyrbara järnvägsanläggningar, som blivit av riksdagen beslutade under
namn av Inlandsbanan och dess tvärbanor, blivit definitivt fastlåsta till
sin sträckning i detalj, få den noggrannast möjliga kännedom om eventuella
malmfyndigheter av betydelse i de trakter, som berördes av banorna.
Då det icke vore tänkbart att enbart med statliga institutioner
kunna få till stånd en tillräckligt omfattande malmletning och därmed
som konsekvens förbundna noggranna och kostsamma undersökningar av
gjorda fynd över de ofantliga områden, varom här vore fråga (mellan en
tredjedel och hälften av hela landets areal), torde man vara hänvisad till
att söka locka enskild företagsamhet till att medverka härtill. Någon risk
att enskilda genom ytterligare ett års förlängning av ifrågavarande lag
skulle tillskansa sig oskäliga fördelar på statens bekostnad syntes icke
föreligga. Dels hade erfarenheten under en lång följd av år och särskilt
beträffande kronojord under de sista två åren visat, att några verkligt
stora fyndigheter, beträffande vilkas bearbetning redan från första början
tydligt förelåge säkerhet för betydande vinst, icke längre stode att upptäcka,
varför företagarerisken redan från början vore stor i fråga om nya
gruvföretag. Dels hade i den ifrågavarande lagen statens rätt att när
8
Kommers
kollegium.
Chefen för
Sveriges
geologiska
undersökning.
Kungl. Maj:ts -proposition nr 250.
som helst taga initiativ för undersökning och tillgodogörande för egen
räkning av därtill lämpade fyndigheter samt att efter en jämförelsevis
kort tid få disponera hela fyndigheten i enlighet med de bestämmelser,
som för framtiden kunde blivå gällande beträffande gruvfyndigheter, blivit
mycket väl tillgodosedd. Bergmästaren hyste därför ingen tvekan att för
sin del tillstyrka lagens förlängning ytterligare ett år från den 1 nästkommande
oktober, och han ansåge en sådan förlängning nödvändig för
vinnande av önskvärd kännedom så snart som möjligt om övre Norrlands
verkliga malmtillgångar å de vidsträckta kronomarkerna.
Kommerskollegium har i utlåtande den 20 januari 1920 under hänvisning
till bergmästaren Asplunds nyss återgivna yttrande anfört, att, då
de skäl för förlängning av ifrågavarande lags giltighetstid, som förelegat
vid utfärdandet av nu gällande lag den 9 maj 1919 om dess fortsatta
tillämpning, i huvudsak alltjämt bestode samt frågan om en ny allmän
gruvlagstiftning väl icke finge sin lösning innevarande år, kollegium funne
sig böra tillstyrka, att ifrågavarande lag erhölle utsträckt giltighet under
ytterligare ett år från och med den 1 oktober 1920.
Chefen för Sveriges geologiska undersökning har i sitt den 19
januari 1920 avgivna yttrande anfört: Med stöd av ifrågavarande lag hade
såväl under 1918 som under 1919 ett betydande antal inmutningar blivit
gjorda. En större del av dessa syntes avse förut0 kända sönade fyndigheter,
efter allt att döma av ringa betydelse. Åtskilliga av de nyupptäckta
förekomsterna förefölle vara inmutade i förhoppning att på ett eller
annat sätt kunna åtkomma i dem befintlig icke inmutningsbar järnmalm.
Av återstående enligt samma lag inmutade nyupptäckta mineralförekomster
hade såvitt bekant ingen ännu genom närmare undersökningar befunnits
vara av större ekonomisk betydelse. Dessa omständigheter torde visa, att
den förut ofta uttalade förmodan, att viktigare förekomster av åsyftade
malmmineral inom de nordligare länen vore uppdagade men hemlighölles
io avvaktan på det tidigare inmutningsförbudets upphävande, saknade grund.
Å andra sidan hade lagen varit gällande alltför kort tid, för att man
skulle kunna förvänta större resultat av de undersökningar, vartill den
givit anledning. Det vore därför möjligt, att fortsatta undersökningsarbeten
kunde komma att uppdaga lönande fyndigheter inom ifrågavarande
områden. Om också behovet av de åsyftade malmerna nu vore
vida mindre trängande än under krigsåren, torde det dock alltjämt vara
ett tillräckligt betydande allmänt intresse att inom landet uppdaga eventuellt
befintliga, lönande förekomster av dem för att motivera den upp
-
Kungl. 1 faj:ts proposition nr 250.
9
-muntran till fortsatt malmletning, som lagen den 31 maj 1918 innebure.
En fortsatt tillämpning under ännu någon tid av lagen ifråga torde så
mycket hellre kunna tillstyrkas, som statens intressen enligt densamma
förefölle väl tillgodosedda och speciellt ovannämnda försök att med stöd
av lagen kringgå inmutningsförbudet på järnmalm svårligen kunde medföra
några allvarliga olägenheter. Lagen borde därför förlängas tillsvidare
-eller åtminstone under ännu ett år.
Kungl. Maj:ts befallningshavande i Norrbottens och Västerbottens
län hava i avgivna utlåtanden tillstyrkt prolongation av lagen under ett
år från den 1 oktober 1920; och har befallningshavanden i sistnämnda
län därvid upplyst, att under 1919 någon mutsedel icke ingivits till befallningshavanden
och att under samma år, på begäran av kommissionen
för undersökning av vissa mineralfyndigheter å kronojord, utmålsförrättning
ägt rum för tre fyndigheter å kronomark i Jörns socken.
Kungl. Maj:ts befallningshavande i Jämtlands län har i sitt utlåtande
meddelat, att under 1919 med stöd av ifrågavarande lag till befallningshavanden
ingivits två mutsedlar, avseende, den ena en kopparmalmsfyndighet
och den andra en krommalmsfyndighet, att utmål lagts
för sistnämnda fyndighet men att i övrigt, såvitt till befallningshavandens
kännedom kommit, ingen av de fyndigheter, som i länet inmutats efter
det berörda lag börjat tillämpas, varit föremål för bearbetning. Den av
kriget framkallade bristen på vissa mineral, särskilt kopparmalm, nickebmalin
och svavelkis, som torde varit den huvudsakliga anledningen till
lagens tillkomst, tinge väl ännu icke anses fullständigt hävd men genom
den möjlighet till import, som numera förefunnes, syntes man dock kunna
förvänta, att landets behov av dessa råvaror skulle kunna tillgodoses utan
hjälp av provisoriska lagstiftningsåtgärder. Befallningshavanden ansåge
därför, att för Jämtlands läns vidkommande grundad anledning icke förelåge
att ytterligare utsträcka tiden för lagens giltighet, i vilket fall lagen
den 27 mars 1917 om inskränkning i inmutningsrätten borde förnyas.
De innevarande år tillkallade sakkunniga för utarbetande av förslag
till ny gruvlagstiftning hava i utlåtande den 28 februari 1920 — under
åberopande av de skäl, som av bergmästaren Asplund anförts i dennes
förut återgivna yttrande, och under särskilt framhållande av att det allmännas
intressen torde hava blivit väl tillgodosedda i ifrågavarande lag —
tillstyrkt förlängning av densamma.
Kommissionen för undersökning av vissa mineralfyndigheter å kronojord
har i avgivet utlåtande anfört, att, ehuru efter lagens tillkomst tyvärr
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 2OS höft. (AV 250.) 2
Kungl.
Maj:ts befallningshavande
i
Norrbottens,
Västerbottens
och
Jämtlands
län.
1920 års
gruvlagstiftningssakkunniga.
Kommissionen
för
undersökning
av vissa
mineralfyndigheter
å
kronojord.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 250.
icke några större fyndigheter blivit hända, malmletning dock tydligen kommit
i gång. Då det syntes kommissionen oklokt att ånyo avbryta denna,
ville kommissionen, under instämmande i det av bergmästaren Asplund
avgivna utlåtandet, tillstyrka förlängning av ifrågavarande lag på åtminstone
ytterligare ett år.
Departe- Lika med de myndigheter och kommissioner, som tillstyrkt prolonga
mmtsehefen.
ti0n av förevarande lag, och på de av dessa anförda skäl anser jag, att lagen
bör erhålla utsträckt giltighet; och torde, i enlighet med vad som föreslagits
från de tillstyrkande myndigheternas sida, lagens nya giltighetstid
böra bestämmas till ett år, räknat från och med den 1 oktober 1920.
I enlighet med vad jag sålunda anfört har inom justitiedepartementet
upprättats ett förslag till lag om fortsatt tillämpning till den 1
oktober 1921 av förevarande lag.
Då i övergångsbestämmelserna till sistnämnda lag stadgas, att Kungl.
Maj:t med riksdagen äger förordna om lagens prolongation, med vilket
stadgande, på sätt framgår av lagrådets utlåtande över det till lagrådet
remitterade förslaget till samma lag, avses, att beslut i nyss berörda avseende
må kunna fattas utan iakttagande av den i § 87 regeringsformen
stadgade ordning, torde det ej vara erforderligt, att lagrådets yttrande
inhämtas över det nu upprättade lagförslaget.»
Föredraganden uppläste härefter ett förslag till lag om fortsatt tilllämpning
av lagen den 31 maj 1918 innefattande särskilda bestämmelser angående
rätten till inmutning inom vissa lön; och hemställde föredraganden,
att förslaget måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av
den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Gösta Stenlund.
Stockholm 1920. Kungl. Boktryckeriet, P. A Noretedt & Söner.
2010SU
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1920:186 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om fortsatt tilllämpning av lagen den 31 maj 1918, innefattande särskilda a1 i texten
- 1LU 1920:28 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 31 maj 1918 innefattande särskilda bestämmelser ang s. 1 i texten