Sök i Ratio Lex

Angående anordnande av en ny statens vårdanstalt för alkoholister

1920-02-18 · 60 sidor, varav 57 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 57 av 60 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:260, Angående anordnande av en ny statens vårdanstalt för alkoholister

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

1

Nr 260.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anordnande av

en ny statens vårdanstalt för alkoholister; given Stockholms

slott den 21 februari 1920.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att

l:o) medgiva, att Ventholms kungsgård och Yentholms kungsäng i

Hilleshögs socken av Stockholms län må, kungsgården den 14 mars 1921

och kungsängen den 14 mars 1922, upplåtas till anordnande av en ny

statens vårdanstalt för alkoholister;

2:o) på extra stat för år 1921 anvisa dels för påbörjande av arbetena

med uppförande av nämnda anstalt, varför kostnaderna beräknats till

964,000 kronor, ett reservationsanslag av 400,000 kronor, dels ock för bestridande

av kostnaderna till ersättning åt kungsgårdens nuvarande arrendator

för arrenderättens avstående och inlösen av honom tillhöriga överloppshus

ävensom för anskaffande av yttre inventarier till anstalten ett

förslagsanslag av 150,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

F. Holmquist.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 217 höft. (Nr 260.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:U proposition nr 260.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27 februari

1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner.

Statsråden Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet och

t. f. chefen för jordbruksdepartementet anmälde chefen för civildepartementet,

statsrådet Holmquist frågan om anordnande av en ny statsanstalt

för vård av alkoholister. \

Därvid anförde föredraganden:

Ärendets be- I innevarande års statsverksproposition under femte huvudtiteln, punkt

*1920 års* [20], har Kungl. Maj:t, under erinran att utredning blivit igångsatt om

statsverks- inrättande av en ny statsanstalt för alkoholistvården samt att för anordpropo8ition.

nan(Je av den ifrågasatta anstalten beräknats en kostnad av omkring 950,000

kronor, varav 500,000 kronor borde beräknas å 1921 års stat, föreslagit

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

riksdagen att i avbidan på den proposition, som kunde komma att avlåtas

i ämnet, för anordnande av en ny statsanstalt för alkoholistvården på extra

stat för år 1921 beräkna ett reservationsanslag av 500,000 kronor.

Sedan omförmälda utredning numera avslutats samt infordrade yttranden

över därvid framkomna förslag avgivits, anhåller jag att få ånyo

anmäla detta ärende.

Innan jag ingår på själva huvudfrågan, tillåter jag mig att i kort- i

het erinra om gällande lagstiftning rörande alkoholistvård. De huvudsak- Gällande

liga bestämmelserna om denna vård finnas i lagen om behandling av al- be88^n^“®,‘

koholister den 30 juni 1913. historik.

Enligt 1 § i denna lag kan i den uti lagen stadgade ordning för- Lagen om

ordnas om intagande å allmän anstalt för vård av alkoholister av person,

som är hemfallen åt dryckenskap och i följd därav är antingen farlig för lister

annans personliga säkerhet eller eget liv eller utsätter hustru eller barn,

som han är skyldig att försörja, för nöd eller uppenbar vanvård eller ligger

fattigvården eller sin familj till last.

De allmänna anstalterna för vård av alkoholister angivas i 2 § av

lagen vara antingen av staten för sådant ändamål upprättad anstalt eller

ock av landsting, kommun, förening, stiftelse eller annan för enahanda

ändamål anordnad anstalt, vilken av Konungen erkänts såsom allmän.

Över anstalterna skall uppsikt utövas av den myndighet, som Kungl. Maj:t

bestämmer.

Beslut om intagande i allmän alkoholistanstalt meddelas av vederbörande

länsstyrelse efter ansökning av nykterhetsnämnd. Där fråga är

om person, som är farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv,

må ansökning jämväl göras av polismyndighet. För att ansökning om

internering skall upptagas till prövning, skola vid densamma vara fogade

prästbevis och läkarutlåtande enligt fastställda formulär. Innan nykterhetsnämnd

äger göra ansökning, skall nämden, därest ej uppenbarligen

utsikt saknas att utan tvång återföra alkoholisten till ett nyktert och

ordentligt liv, vidtaga härför lämpade åtgärder. Efter hörande av den,

vilken ansökningen gäller, och sedan ärendet i övrigt vunnit erforderlig

utredning, har länsstyrelsen att avgöra, huruvida tvångsintcrnering inedgives

eller icke.

Enligt 10 § i lagen kan länsstyrelsen, då ansökan gjorts ''om internering

av en alkoholist, som är farlig för annans personliga säkerhet

eller eget liv, föranstalta om hans intagande å allmän alkoholistanstalt i

avbidan på slutligt förordnande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj-.ts proposition nr 260.

En statsanstalt

förutsättning

för

lagens

ikraftträdande.

Tillkomsten

av anstalten

å Venngarn.

Verkställigheten av meddelat beslut om internering är icke ovillkorlig,

utan har gjorts beroende av, att plats beretts å allmän anstalt

för vård av alkoholister. Då det gäller person, som är farlig för annans

personliga säkerhet eller eget liv, föranstaltar emellertid länsstyrelsen om

hans intagande och äger, om plats å sådan anstalt ej omedelbart kan

beredas, draga försorg om hans vårdande under tiden, dock högst 8 månader,

på annat lämpligt sätt. Om förordnandet ej gått i verkställighet

inom viss tid från det beslutet vunnit laga kraft, skall det anses förfallet.

Internerad må kvarhållas å allmän anstalt under en tid av ett år.

Har han tidigare vårdats å dylik anstalt minst sex månader, må häri

kvarhållas under en tid av två år. Utskrivning skall dessförinnan ske,

därest skäl föreligga till antagande, att den vårdade efter utskrivningen

skall föra ett nyktert och ordentligt liv. Om utskrivning tillkommer det

anstaltens styrelse att förordna. Uppsiktsmyndigheten må ock förordna

om utskrivning, och detta jämväl när styrelsen avslagit framställning

därom. Utskrivningen kan förenas med vissa villkor, vilkas brytande föranleder

återintagande å alkoholistanstalt, varefter den återtagne kan kvarhållas

sex månader; person, för vilken interneringstiden varit två år, kali

vid återintagning behållas i ett år. Om överflyttning av internerad från

en anstalt till en annan förordnar uppsiktsmyndigheten enligt bestämmelser,

o som utfärdas av Kungl. Maj;t.

A allmän anstalt för vård av alkoholister kan enligt 26 § i alkoholistlagen

inträde vinnas även av den, som själv vill ingå å sådan och därvid

förbinder sig att stanna å anstalten under viss tid; han kan då kvarhållas

å anstalten under den angivna tiden, dock ej längre än ett år från

inträdet. Kan den frivilligt ingångne på grund av sitt uppförande ej lämpligen

behållas å anstalten, må han när som helst utskrivas. Han kan ej

överflyttas till annan anstalt.

Lagen om behandling av alkoholister angavs skola träda i kraft den

dag, Konungen förordnade. Anledningen till att någon viss dag icke utsattes

var, att det ansågs nödigt att före lagens ikraftträdande hava en

statsanstalt för mottagande av manliga alkoholister.

I proposition till 1914 års senare riksdag (nr 155) föreslog Kungl.

Maj:t riksdagen dels att medgiva, att Venngarns kungsgård i S:t Olovs

socken av Stockholm län måtte den 14 mars 1915 upplåtas till anordnande

av en statens vårdanstalt för alkoholister, dels att på extra stat för år

1915 anvisa ett belopp av 405,000 kronor, därav 325,000 kronor för an
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

ordnande av vårdanstalten och 80,000 kronor för anstaltens förseende med

inventarier. Riksdagen biföll nämnda proposition. På framställning av

Kungl. Maj:t beviljade sedermera 1915 års riksdag 18,700 kronor för inledning

av elektricitet och 30,000 kronor för bestridande av ökning i anläggningskostnaden.

Anstalten vid Yenngarn, som avsåg att bereda plats för 100 alkoholister,

uppfördes sedermera under åren 1915 och 1916. Sedan den kommission,

som fått i uppdrag att anordna anstalten, anmält, att anstalten

nalkades sin fullbordan, förordnade Kungl. Maj:t genom nådig kungörelse

den 17 juni 1916, att lagen om behandling av alkoholister skulle träda i

kraft den 1 augusti 1916.

Alkoholistanstalten å Venngarn fick emellertid ej länge fortsätta stataanstalmed

sin verksamhet. Den under kristiden ökade ungdomsbrottsligheten J^tsn^r''tm

hade föranlett, att statens till Bona förlagda uppfostringsanstalt för min- Salbohed.

deråriga förbrytare blivit överbelagd och slutligen icke kunde mottaga

alla dit hänvisade. Då samtidigt, såsom nedan belyses, de å Venngarn

tillgängliga platserna icke på långt när tagits i anspråk för alkoholister,

uppstod tanken att provisoriskt använda anstalten å Venngarn till uppfostringsanstalt

för minderåriga förbrytare. Kungl. Maj:t gjorde därför

vid 1918 års lagtima riksdag framställning om Venngarnsanstaltens provisoriska

användande som uppfostringsanstalt för minderåriga förbrytare

och föreslog i samband därmed, att den då av föreningen Flöda kolonier

innehavda erkända alkoholistanstalten å Salbohed skulle provisoriskt apteras

till statsanstalt för alkoholister. Denna framställning bifölls av riksdagen,

och den 1 augusti 1918 överflyttades statsanställda till Salbohed.

Sedermera har genom beslut vid 1919 års lagtima riksdag bestämts,

att den provisoriska anordningen å Venngarn av eu allmän uppfostringsanstalt

skulle bliva definitiv. Därmed var alltså beslutat, att den för alkoholistvård

ursprungligen anordnade Venngarnsanstalten icke vidare skulle

användas lör detta ändamål. Statsanställda för alkoholister kona därför att

tillsvidare kvarbliva vid Salbohed, där verksamheten fortfarande bedrives.

Statsanstalten vid Salbohed var från början avsedd att lämna plats för 35

alkoholister, men sedan anstalten tagits i bruk, blev det nödvändigt att anordna

flera personal bostäder, varför anstalten tarnts inredande av nya bostadsrum

för intagna i en vid anstalten befintlig bai‘ackbyggnad under eu

tid i själva verket ej haft plats för mer än 30 alkoholister. På sista tiden

har emellertid en ytterligare omändring i nämnda byggnad företagits, så

att plats nu kan beredas för 44 alkoholister.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

om anori- Då sta^sans*a^ens förflyttning till Salbohed allenast var att betrakta

nande av ny som ett provisorium, var det från början klart att, när Venngarn definitivt

statsanstalt. togs i anspråk såsom allmän uppfostringsanstalt, en utredning omedelbart

måste igångsättas för att uppgöra plan för en ny statsanstalt för manliga

alkoholister. Redan innan beslut om Venngarns upphörande som alkoholistanstalt

fattats, hade socialstyrelsen i skrivelse den 23 januari 1919 hemställt,

att Kungl. Maj:t täcktes tillkalla sakkunniga att inom styrelsen biträda

med vissa utredningar rörande alkoholistvården, bland annat angående

inrättandet av en ny statsanstalt för vård av alkoholister. Med bifall

härtill uppdrog Kungl. Maj:t den 7 februari 1919 åt överinspektören,

medicine doktor Alfred Petrén och direktören vid tvångsarbetsanstalten å

Svartsjö Gerhard Reutercrona att såsom sakkunniga inom styrelsen biträda

med dessa utredningar. Sedan Kungl. Maj:t genom proposition

den 18 mars 1919 föreslagit riksdagen, att Venngarn skulle definitivt

upphöra att vara alkoholistanstalt och användas till statlig uppfostringsanstalt

för minderåriga manliga förbrytare, upptog socialstyrelsen frågan

om upprättande av ny statsanstalt till behandling och hemställde i

skrivelse den 28 mars 1919 till styrelsen för statens vårdanstalt för alkoholister

att vid behandlingen av denna fråga samverka med socialstyrelsen,

för vilket ändam/d ifrågasattes, att vardera styrelserna skulle utse två representanter

att jämte de ovannämnda sakkunniga verkställa erforderliga

undersökningar och utarbeta preliminärt förslag. Efter det styrelserna enat

sig om detta förslag, utsagos till delegerade, av socialstyrelsen tjänstförrättande

byråchefen Kurt Bergström och styrelsens expert för ärenden om

alkoholistvård, överläkaren, medicine doktorn Olof Kinberg samt av anstaltsstyrelsen

ledamöterna i dess styrelse häradshövdingen Jacob Linders och

arkitekten David Lundegårdh.

De delegerade och sakkunniga, här nedan benämnda lcommitterade,

avgåvo den 23 december 1919 betänkande och förslag rörande anordnande

av ny statsanstalt för alkoholister.

Sedan de båda styrelserna därefter förehaft betänkandet till gemensam

behandling, överlämnade de detsamma till Kungl. Maj:t under framhållande

av att betänkandet syntes väl ägnat att läggas till grund för åtgärder

från Kungl. Maj:ts sida. Endast i fråga om vissa detaljer förekommo

olika meningar, men styrelserna tillmätte ej denna skiljaktighet

någon mera avgörande betydelse. Styrelserna hemställde, att Kungl. Maj:t

täcktes hos riksdagen äska medel samt vidtaga de åtgärder, som eljest

kunde finnas påkallade, i syfte att förverkliga i betänkandet angivna

förslag.

/

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj t a proposition nr 260.

över betänkandet hava efter remiss utlåtanden avgivits av byggnadsstyrelsen

och domänstyrelsen ävensom i vissa avseenden av fångvårdsstyrelsen

och medicinalstyrelsen.

Enligt det för statens alkoholistanstalt den 17 juni 1916 utfärdade n.

reglementet (§ 22), jämfört med den av Kungl. Maj:t för socialstyrelsen Alkoholistsåsom

uppsiktsmyndighet för alkoholistvården den 17 december 1915 ut-nas''hittills,

färdade instruktionen, har statsanstalten huvudsakligast att mottaga dels Tarande

sådana å erkänd alkoholistanstalt intagna alkoholister, som prövats ickeTerksamhet''

kunna å sådan behållas utan att äventyra sin eller andra där internerades ^b&Zmdändamålsenliga

vård eller anstaltens behöriga skötsel, och om vilkas över-ser om vilk(l

flyttning till statsanstalt socialstyrelsen fördenskull förordnat, dels sådana somZTil

alkoholister, vilka med hänsyn till föregående förhållande, såsom dåligt tagas åstatsuppförande

under tidigare vistelse å vårdanstalt, begångna svårare brott an8talt

eller dylikt, ej lämpligen kunna vårdas å erkänd anstalt. I händelse av

ledig plats kan dock enligt reglementet även annan åt dryckenskap hemfallen

person intagas å statsanstalten, därest förordnande om hans intagande

å allmän anstalt meddelats eller länsstyrelsen i fall, som avses i

10 § av lagen om behandling av alkoholister (tillfällig vård av farliga

alkoholister i avvaktan på slutligt förordnande), gjort framställning om

hans intagande tillsvidare eller ock vederbörande själv sökt inträde enligt

26 § i nämnda lag.

Rörande den verksamhet, som hittills utövats vid statens alkoholist- Verksamheanstalter,

har i förenämnda kommittébetänkande lämnats följande uppgifter- ten vid stats
ltc

’ anstalterna

>Den 5 oktober 1916 anlände de första alkoholisterna till anstalten å Venngarn

Vidstående tablå utvisar antalet under varje månad nyintagna, utskrivna »niefde de

och återmtagna samt antalet vid varje månads slut befintliga från och med tid- ä Venngarn

punkten för anstaltens påbörjade beläggning till den 1 augusti 1918, då statens intasna

alkoholistanstalt flyttades från Venngarn. 1 denna tablå hava såsom närvarande

medräknats sådana, som tillfälligtvis överflyttats till sjukhus eller varit avvikna •

Nyin- Utekriv- Åter- Närvarande

tagna. na. intagna. vld mänadens

Oktober 1916........... 6 5

November > 10 15

December > 13 28

Januari 1917........... 9 _ __ 37

Februari > ........... 7 1 _ 13

Mars » ...........10 _ _ 53

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

Uppgifter

angående de

å Salbohed

intagna.

Nyin-

tagna.

Utskriv-

na.

Återin-

tagna.

Närvarande

vid månadens

sint.

April 1917.....

...... 7

n

—

49

Maj » .....

...... 7

3

—

53

Juni » .....

......11

10

2

56

Juli > .....

...... 4

3

—

57

Augusti » .....

...... 4 ''

13

2

50

September » .....

...... 5

9

3

49

Oktober > .....

...... 3

4

1

49

November > .....

...... 8

4

3

56

December > .....

...... 4

8

1

53

Januari 1918.....

...... 5

7

1

52

Februari » .....

...... 4

6

—

50

Mars > .....

...... 3

5

2

50

April » .....

...... 6

12

—

44

Maj > .....

...... 2

7

—

39

Juni » .....

...... 2

6

2

37

Juli » .....

. -

19

2

20

Av hela antalet nyintagna, eller 129, hade 106 tvångsinternerats, varav 6

från början intagits såsom farliga enligt 10 § i alkoholistlagen; inalles 23 hade

ingått frivilligt enligt lagens 26 §.

Som man finner av tabellen, ökades antalet å anstalten intagna under det

första halvåret med ett tiotal i månaden; vid slutet av mars 1917 var antalet

närvarande 53. Därefter var antalet närvarande under ett års tid i det närmaste

stationärt. Att detta antal ej vidare ökades berodde därpå, att utskrivningar i

stor utsträckning redan efter första halvåret ägt rum; under tiden april—september

1917 utskrevos sålunda icke mindre än 19. Från och med april månad

1918 inträdde emellertid en successiv minskning, till följd varav antalet närvarande

vid juni månads slut utgjorde 37. Under juli månad måste på grund av

den förestående överflyttningen till Salbohed beläggningen väsentligen minskas.

Då anstaltsstyrelsen icke ansåg sig kunna till Salbohed överflytta sådana, som

frivilligt ingått å Venngarn och som förklarade sig ej vilja medfölja till Salbohed,

blevo först och främst alla dessa utskrivna, av vilka två i stället ingingo å

erkänd anstalt enligt 26 § i alkoholist lagen samt en ingick å enskild anstalt.

Vidare utskrevos emellertid även så många som möjligt av de på myndighets

förordnande intagna, så att det antal, som vid juli månads slut återstod å statsanstalten,

utgjorde endast 20.

Utvecklingen av den vid Salbohed bedrivna verksamheten framgår av

nedanstående tablå, vilken för tiden till slutet av november 1919 utvisar antalet

under varje månad nyintagna, utskrivna, till erkänd anstalt överflyttade, återintagna

samt vid varje månads slut närvarande; i antalet närvarande hava de

avvikna och till sjukhus överflyttade inberäknats.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

Nyin-

Utskriv-

Till erkänd

anstalt över-

Återin-

Vid måna- dens slut

tagna.

na.

flyttade.

tagna.

närvarande.

Augusti

1918 .

... 2

1

—

—

21

September

>

... 2

2

—

2

23

Oktober

>

... 3

3

—

2

25

November

>

... 3

3

1

1

25

December

>

... 9

5

—

—

29

Januari

1919 .

... 4

1

—

2

34

Februari

>

... —

1

—

2

35

Mars

>

... 4

1

4

—

34

April

... 6

4

2

—

34

Maj

... 4

2

—

1

37

Juni

>

. . . 3

4

1

2

37

Juli

... —

2

4

2

33

Augusti

>

... 5

4

—

1

35

September

>

... 4

2

—

1

38

Oktober

>

. . . 6

2

. —

1

43

November

>

... 2

2

—

2

45

Hela antalet nyintagna å Salbohed utgjorde alltså 57; av dem voro 45

tvångsinternerade och bland dessa hade 24 såsom farliga från början intagits

enligt 10 § i alkoholistlagen; 12 hade ingått enligt 26 § i lagen.»

Till kompletterande av förestående uppgifter må meddelas, att under

december 1919 å Salbohed nyintagits 4, återintagits 1, överflyttats till

erkänd anstalt 1 och utskrivits 7, vadan antalet närvarande den 31 december

1919 utgjorde 42. Under januari 1920 nyintogos 5, återintogs 1

och utskrevs 1; vid månadens slut närvarande utgjorde alltså 47, det

största antal, som varit att anteckna under anstaltens förläggning å Salbohed.

Såsom redan nämnts, behöva de allmänna anstalterna för vård av

alkoholister ej uteslutande vara statsanstalter. Konungen kan nämligen

såsom allmän anstalt erkänna även alkoholistanstalt, som upprättats av landsting,

kommun, förening, stiftelse eller annan. Enligt det av socialstyrelsen

till ledning för sådana anstalter utfärdade normalreglementet skulle i desamma

i mån av utrymme mottagas sådana alkoholister, om vilkas intagande

å allmän alkoholistanstalt meddelats förordnande enligt lagen om behandling

av alkoholister (tvångsinternerade) eller vilkas intagande tillsvidare av

länsstyrelsen begärts i fall, som avses i 10 § av nämnda lag (farliga alkoholister),

eller vilka sökt inträde å sådan anstalt i enlighet med 26 § i

samma lag. Förslagsvis skulle halva antalet platser vara reserverade för

sistnämnda kategori.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 217 käft. {Nr 260.) 2

Erkända

alkoholist
anstalter
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

KungI. Maj:ts proposition nr 260.

Enskilda

alkoholist
anstalter.

Rörande de erkända anstalternas verksamhet meddela kommitteradc

följande uppgifter:

»Under det första året efter alkoholistlagens ikraftträdande tillkommo flera

erkända anstalter. Sålunda erhöllo de tre enskilda anstalter, som då innehades

av föreningen Flöda kolonier, nämligen anstalterna i Vemdalen, Salbohed och

Hästveda, erkännande såsom allmänna anstalter. Vidare upprättades en till Vintersbo

i Östergötland förlagd erkänd anstalt, avsedd att bestrida alkoholistvården

för Norrköpings stad, varjämte Stockholm och Göteborg sökte erkännande för var

sin anstalt, Stockholm för den av staden inköpta förutvarande alkoholistanstalten

Eolshäll och Göteborg för en i närheten av staden nyinrättad anstalt Lerjeholm.

Förutom nu nämnda anstalter, som samtliga voro avsedda för manliga alkoholister,

upprättades slutligen en erkänd anstalt för kvinnliga alkoholister vid Gunnarskog

i Småland. Då emellertid de flesta ansökningar, som gjordes med stöd

av alkoholistlagens bestämmelser, ingävos till statsanstalten, gjorde sig vid denna

tid behov av platser å erkända anstalter föga gällande. Stockholms och Göteborgs

anstalter, vilka blivit erkända som allmänna anstalter för vård av alkoholister,

komrao därför aldrig att användas för sådana utan togos i anspråk för annan

verksamhet. Vad övriga erkända anstalter beträffar, blev utrymmet i dem endast

till en mindre del fyllt. Antalet å samtliga erkända anstalter intagna uppgick

sålunda den 1 juli 1917 till 2(1, därav 8 å anstalten för kvinnor och tillsammantagna

endast 18 å de för manliga alkoholister avsedda erkända anstalterna med

ett sammanlagt platsantal av icke mindre än 90, medan statsanstalten vid samma

tid hade 53 eller mer än hälften av sina platser upptagna. På grund av den

ringa beläggningen nedlades i början av år 1918 föreningen Flöda koloniers anstalt

vid Hästveda. Senare under samma år upphörde även dess anstalt å Salbohed

att vara erkänd anstalt, i det den, som ovan nämnts, övertogs av staten för att

provisoriskt användas som statsanstalt för alkoholister. Den återstående av Flodakoloniernas

erkända anstalter, den i Vemdalen belägna, var under år 1918 i det

närmaste tom, men sedan statens alkoholistanstalt genom förflyttning till Salbohed

fått minskat utrymme, har Vemdalsanstalten under år 1919 börjat att alltmera

fyllas, så att numera flertalet av de för tvångsinternerade avsedda plåt erna

äro upptagna. Jämte denna anstalt finnes av erkända anstalter för manliga alkoholister

— sedan Vintersbo, som städse hade en mycket ringa beläggning, i början

av år 1919 nedlagt sin verksamhet — numera endast Svenska diakonsällskapets

14 platser omfattande alkoholistanstalt å Björknäs, vilken sedan den 1 augusti

1918 varit erkänd* anstalt, och som under den tid, den fungerat såsom sådan,

i allmänhet haft sina platser upptagna. (Enligt avtal disponerar Stockholms stad

10 av anstaltens platser.)

Den för kvinnliga alkoholister avsedda erkända anstalten Gunnarskog

har ständigt varit i verksamhet; oaktat sitt ringa platsantal (10) har den i all

mänhet ej varit fullt belagd.»

Kommitterade erinra i detta sammanhang vidare:

»Vid sidan av statsanstalten och de erkända anstalterna har även efter alkoholistlagens

ikraftträdande alkoholistvård alltjämt bedrivits vid en del enskilda alkoholistanstalter.

Dessa, som varken få mottaga tvångsinternerade eller enligt 26 §

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

i alkoholistlagen inträdande, ha emellertid under den tid, lagen om behandling av

alkoholister varit gällande, haft att uppvisa en stark nedgång med avseende på antalet

intagna. Denna företeelse med därav följande försvagande av anstalternas

ekonomiska ställning har medfört, att ett flertal av dessa anstalter nedlagt sin

verksamhet. Så är förhållandet med Sans Souci, Gälegården och Berga, Häkanstorp

(för kvinnor) samt i huvudsak med Rönneholmshemmet. Sistnämnda anstalt

förändrades först delvis till epileptikeranstalt och har, sedan den i början av

år 1919 förflyttats till annan plats, i det närmaste upphört med alkobolistvårdande

verksamhet. Till epileptikeranstalt har även Berga förändrats, medan Gälegården

numera tagits i anspråk för annan skyddsverksamhet. Såsom enskilda, statsunderstödda

alkoholistanstalter finnas för närvarande kvar endast Kurön och

Härnö. Även dessa hava för övrigt varit på väg att upphöra med alkoholistvårdande

verksamhet, men på grund av under år 1919 inträdd ökad tillströmning

av alkoholister, fortsätta de nu sin verksamhet i stigande omfattning.»

Rörande Salbohed hava eu'' del uppgifter lämnats i Kungl. Maj:ts

proposition till 1918 års lagtima riksdag om anvisande av medel till beredande

av tvångsuppfostran åt minderåriga manliga förbrytare m. m. (nr 338).

Det var nämligen i samband därmed, som beslut fattades om förflyttning

till Salbohed av statens vårdanstalt för alkoholister. I propositionen

refereras bland annat innehållet i en av styrelsen för statens vårdanstalt

för alkoholister den 16 mars 1918 avlåten skrivelse till statsrådet och chefen

för justitiedepartementet, som anmodat styrelsen att inkomma med yttrande

bland annat över ett av föreningen Flöda kolonier framställt förslag

om inrättande vid Salbohed av en statsanstalt för alkoholister. I denna

skrivelse anfördes i huvudsak följande:

Salbohed vore belägen i Väster Färnebo socken av Västmanlands län, 18

kilometer från Sala, som vore närmaste järnvägsstation. Enligt styrelsen lämnade

uppgifter bestode egendomen, förutom av skog, av omkring 10U tunnland odlad jord

och omkring 100 tunnland odlingsbar mark, varav någon del uppodlats av kolonien.

Salbohed, som tillhörde staten, hade enligt kontrakt den 9 februari 1916 av arméförvaltningen

upplåtits till föreningen Flöda kolonier, till dess Kungl. Maj:t fattat

beslut angående dispositionen av ifrågavarande område eller, om så ej skett förut,

till den 14 mars 1928 mot ett årligt arrende av 1,000 kronor för jorden och 5

procents ränta å de till ett värd- av 13,200 kronor uppskattade byggnaderna.

Från den tid, då egendomen användes till lägerplats för Västmanlands regemente,

kvarstode ännu följande byggnader:

1. Den s. k. intendentsbostaden, för närvarande använd till expeditionslokal

samt till bostad åt koloniens föreståndare och en del andra funktionärer, innebölle

å nedra botten 7 rum och kök samt 1 trappa upp 6 rum. 2. Sjukhusbyggnaden,

för närvarande begagnad till kolonibyggnad, innebölle å nedra botten kök med diskrum

och skafferi, matsal och 3 andra rum, 1 trappa upp 2 större salar och 4

mindre rum samt 2 trivppor upp 4 rum; ä nedra botten och 1 trappa upp finnas

inbyggda verandor. 3. En barackbyggnad cirka 34 meter lång och 16 meter bred,

IU.

(Salbohed*

olämplighet

såsom statsanstalt

fOr

alkoholister.

Uppgifter

om anstalten

å Salbohed

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

för närvarande använd till verkstadslokaler och förrådsrum. 4. Ett bad-och dusch

hus. 5. En magasinsbyggnad. 6. En byggnad om 1 rum och kök, för närvarande

bebodd av befallningsmannen. 7. En bostadsbyggnad upplåten åt en kolonist. 8. Stall.

9. Ladugård och loge. 10. Bostadshus för ladugårdsskötare. 11. En byggnad, som

användes till kyrksal och föreläsningssal, samt 12. Vedbodar m. m.

Förutom magasinet befunne sig de för jordbruket avledda byggnaderna i

förfallet skick. Enligt vad vid besöket upplystes, skulle arméförvaltningen hava

åtagit sig att bekosta uppförande av nya ekonomibus och hade uppgivits, att detta

arbete skulle påbörjas innevarande år. Övriga byggnader vore i hjälpligt skick.

De flesta byggnaderna hade ett vackert läge i den till egendomen hörande

skogen. Ladugårdsbyggnad och loge, som nu läge tämligen långt ifrån de övriga

byggnaderna, skulle vid nybyggnad flyttas.

God vattentillgång hade uppgivits finnas. Planer vore å bane att få elektrisk

kraft till kolonin och andra i närheten belägna ställen; det hade uppgivits,

att statens kraftledningar från Älvkarleby skulle gå fram på ett avstånd av omkring

1 mil från Salbohed. Elektrisk kraft hade ock erbjudits från annat håll.

Då de under 1—3 omförmälda byggnaderna utan större kostnader torde

kunna iståndsättas, erbjöde Salbohed stora möjligheter för anordnande av en större

anstalt än den där nu befintliga. De anmärkningar, som kunde framställas mot

egendomens användande som anstalt vore, att allmän väg passerade genom områdets

sydöstra hörn nära intill intendentsbostaden, sjukhuset och magasinet samt

att en del enskilda byggnader läge nära inpå egendomen. Sålunda funnos flera

små stugor vid infarten söder om intendentsbostaden, vidare ett par stugor bakom

sjukhusbyggnaden samt flera hus ej långt från magasinet. Baracken vore däremot

belägen ett stycke från vägen, mera isolerad. Vidare vore byggnaderna något

spridda, i det intendentsbostaden läge omkring 500 meter från sjukhuset och omkring

350 meter från baracken, från vilken senare avståndet till sjukhusbyggna

den vore omkring 250 meter. Vid förfrågningar om förhållandet till grannarna

hade uppgivits, att kolonien under första tiden haft en del svårigheter i sådant

avseende, men att, sedan en i närheten belägen dansbana flyttats, några svårig

heter ej yppat sig, samt att en del av angränsande områden torde kunna inköpas,

om så skulle erfordras.

Därest en statens anstalt skulle förläggas å platsen, syntes förutnämnda

barackbyggnad böra bliva medelpunkten i anstalten. Genom att förse densamma

med en övervåning torde här kunna anordnas sov- och dagrum för ett 60-tal in

tagna, nödiga rum för ogifta vårdare, kök och matsal m. m. En del intagna kunde

förläggas till sjukhusbyggnaden, vadan det syntes styrelsen troligt, att en provisorisk

anstalt med omkring 80 platser här kunde anordnas utan några nybyggnader.

För eventuella nybyggnader funnes gott utrymme.

Enligt styrelsens åsikt borde det låta sig göra att å Salbohed provisoriskt

anordna en statens vårdanstalt för alkoholister. Visserligen vore förhållandena

väsentligt underlägsna dem å Venngarn, men då det gällde ett provisorum, kunde

man naturligen ej tänka sig att erhålla samma gynnsamma anordningar som vid

en för ändamålet planerad anstalt. Emellertid ansåge sig styrelsen böra betona,

att ett avbrytande av den så nyligen påbörjade alkoholistvården vid Venngarn vore

förenat med stor risk och att en förflyttning av densamma därför icke borde äga.

rum, med mindre det vore oundgängligen nödvändigt att taga Venngarn i anspråk

för annat ändamål.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

I en senare skrivelse av den 10 april 1918 — föranledd av änstaltsstyrelsen

givet uppdrag att lämna uppgift på kostnaden för genomförande

av ett förslag om förläggande till Salbohed av en tillfällig statlig alkoholistanstalt

— utvecklade anstaltsstyrelsen närmare sitt förut antydda

förslag att med barackbyggnaden såsom den egentliga anstaltsbyggnaden

anordna en dylik provisorisk anstalt. Kostnaden härför skulle — frånsett

utgifterna för inköp av tre närliggande stugor samt inlösande av Flodakolonierna

tillhörande byggnader och lösören — uppgå till 94,000 kronor.

Då barackbyggnadens iordningställande skulle taga någon tid i anspråk

och kravet på Y^enngarns utrymmande framhölls såsom i hög grad trängande,

skulle kunna tänkas att under byggnadstiden utnyttja förutnämnda

sjukhusbyggnad till plats för högst 35 intagna, för vilken tillfälliga anordning

styrelsen framlade en kostnadsberäkning. Styrelsen framhöll emellertid

i sin skrivelse fortfarande vanskligheten av det provisorium, som en

förflyttning till Salbohed skulle medföra. — I kungl. propositionen till riksdagen

föreslogs slutligen en anordning, enligt vilken sjukhusbyggnaden skulle

tillbyggas med en matsal och efter en del reparationer tjänstgöra såsom

bostad för de intagna, vilket förslag av riksdagen godkändes.

Under den tid, Salbohed använts såsom plats för statens anstalt för

alkoholister, hava eu del förändringar gjorts därstädes. Anstaltens föreståndare

har därom lämnat följande upplysninga*. Den tilltänkta utbyggnaden

av sjukhusbyggnaden har icke kommit till stånd, varemot den i

samma byggnad varande matsalen ökats genom att däri intaga en del av

korridoren utanför. Vidare hava i denna byggnad anordnats rum för kökspersonal,

genom vilken förändring antalet platser för intagna i denna byggnad

minskats från 30 till 20. I stället hava rum för de intagna beretts

i barackbyggnaden, varest nu finnas 2 större salar med 20 sovplatser, varjämte

här anordnats en isoleringsavdelning omfattande 2 straffceller och 4

isoleringsrum med vaktrum och arbetssal för de isolerade. I denna byggnad

finnas vidare rum för ogifta vårdare och verkstadslokaler. Elektrisk

kraft har ännu icke erhållits; ej heller har nybyggnad av ladugården ägt

rum, utan den gamla har nödtorftigt reparerats. Bristen på lämpligt belägna

brunnar har vållat svårigheter. En äldre brunn vid baracken har

upprensats och en brunn är under utförande vid sjukhusbyggnaden.

I det yttrande, som socialstyrelsen den 16 april 1918 avgav rörande

förslaget att provisoriskt flytta statens alkoholistanstalt från Venngarn till yttrande

Salbohed (se Kungl. Maj:ts proposition nr 338 till 1918 års riksdag) av-den l^apri

styrkte styrelsen bestämt detta förslag och anförde därvid som skäl för

denna sin ståndpunkt bland annat följande:

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

>Det har förut framhållits, att statsanstalten tillkom efter besvärliga förarbeten

och stora kostnader, som ansågos nödvändiga för att tillgodogöra sig

vunna erfarenheter och från början lyfta denna vårdverksamhet upp på den

nivå, som erfordrades för att ernå goda resultat och vinna förtroende hos allmänheten.

Det torde också få anses erkänt, att anstalten på ett mycket erkännansvärt

sätt fyllt sin uppgift, om också under den hittillsvarande korta verksamhetstiden

försöksstadiets svårigheter ännu ingalunda kunna anses helt övervunna.

Den för hela vår alkoholistvård lovande utvecklingen skulle nu plötsligt

avbrytas. Den nuvarande, i större stil planerade och rikligt utrustade anstalten

skulle utbytas mot en mindre och i alla avseenden svagare anordnad, provisorisk

sådan. Den kvalificerade personalen å anstalten skulle icke medfölja till den

nya platsen, utan ersättas av en annan mindre erfaren. Den ifrågasatta förändringen

måste sålunda anses medföra en sänkning i fråga om den nivå, till

vilken man velat och efter många svårigheter även delvis lyckats höja alkoholistvården,

och vilken utgör en viktig förutsättning för att man så småningom skall

kunna vinna allmänhetens och kommunernas aktiva medverkan för ett energiskt

bekämpande av dryckenskapens skadeverkningar.»

Socialstyrel- I)å socialstyrelsen sedermera hördes över förslaget att vid Venngarn

de den 25 upprätta en permanent statlig uppfostringsanstalt för minderåriga förbrytare

febjojgri (se kungl. prop. nr 224 till 1919 års lagtima riksdag), förklarade styrelsen

i skrivelse den 25 februari 1919, under hänvisning till sitt utlåtande den

16 april 1918, att densamma ansåge sig icke böra motsätta sig detta förslag,

men att detta skedde »under starkt betonande av att den statliga alkoholistvårdens

rationella bedrivande krävde en ny, större och mera ändamålsenligt

ordnad anstalt än den nuvarande provisoriska anstalten Salbohed.

» Ur skrivelsen må för övrigt här anföras följande:

»Styrelsen finge slutligen erinra om att anstalten vid Salbohed visat sig

vara ej blott i mer än ett avseende otillfredsställande ur synpunkten av rationell

alkoholistvård, utan även, trots gällande starka restriktioner beträffande rusdrycksförsäljningen,

fullständigt otillräcklig. Sålunda vore därstädes numera

samtliga vårdplatser belagda, och tid efter annan måste åtgärder vidtagas för att

genom överflyttningar till erkända alkoholistanstalter nödtorftigt tillgodose de

mest trängande behoven av vårdplatser vid statsanstalten. Förhållandena vore

följaktligen sådana, att den behöriga tillämpningen av lagen om behandling av

alkoholister den 30 juni 1913 i själva verket redan nu i viss mån äventyrades,

och att utvecklingen på området vore ägnad att i detta hänseende ingiva allvarlig

betänklighet för den närmare framtiden, så framt icke åtgärder vidtoges för

undanrödjande av förevarande brister.»

för statens Styrelsen för statens vårdanstalt för alkoholister yttrade sig över det

vårdanstalt i nyssnämnda proposition till 1919 års lagtima riksdag framställda förslaget i

tiolister \ skrivelse den 19 februari 1919, ur vilken i propositionen intagits följande

skrivelse den referat:

19 februari

1919.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

»I de utlåtanden, som styrelsen under föregående år avgivit i samband med

frågan om Yenngarus upplåtande till provisorisk uppfostringsanstalt och Salboheds

anordnande som provisorisk vårdanstalt för alkoholister, hade styrelsen uttalat

allvarliga betänkligheter mot avbrytandet av den så nyligen påbörjade

alkoholist vården vid Venngarn. Dessa betänkligheter hade haft sin grund dels

däruti, att ett sådant provisorium i och för sig medtörde stora vanskligheter för

alkoholistvården, dels däri, att det läge nära till hands att förmoda, att provisoriet

skulle bliva av långvarig natur eller rent av övergå till att bliva permanent,

varigenom alkoholistvården skulle för lång tid eller till och med för alltid

berövas den anstalt, som uppförts direkt för densamma och i det väsentliga väl

motsvarade sitt ändamål, dels ock däruti, att Salbohed, som visserligen av de då

till buds stående varit den anstalt, som för ett provisoriskt anordnande av alkoholistvården

erbjudit de största möjligheterna, likväl vore behäftat med en del

brister, som gjorde platsen olämplig som förläggningsort för en större och permanent

statlig alkoholistvårdanstalt.

Styrelsen hade sedan dess ej haft anledning att frångå sin uppfattning

angående Salbohed och hade, då denna anstalt på grund av ökad tillströmning

av värdbehövande redan vore överbelagd, känt stor avsaknad efter det rymliga

och välordnade Venngarn. Samtidigt därmed, att behovet av provisoriets upphävande

växte, funne styrelsen genom det föreliggande förslaget sina farhågor

beträffande dispositionen av Venngarn på väg att besannas.

Då emellertid den av tvångsuppfostringssakkunniga förebragta utredningen

f;åve vid handen, att Venngarns anlitande och utbyggande vore den enda möjigheten

för en snabb och tillfredsställande lösning av frågan om beredande av

tillräckligt antal platser för tvångsuppfostran, hade styrelsen ej velat avstyrka

detta förslags förverkligande, under förutsättning att åtgärder omedelbart vidtoges

för anordnande snarast möjligt av en med Venngarn likvärdig anstalt för

alkoholistvården.»

I sin årsberättelse för 1918 har styrelsen för statens alkoholistanstalt Ur anstaltsnärmare

utvecklat de olägenheter, som äro förenade med anstaltens för -årsberättelse

läggning till Salbohed. Erinrande om sina förut uttalade betänkligheter för ms.

beträffande denna plats, såväl med avseende på anstaltens läge i förhållande

till grannskapet som med avseende på de olika anstaltsbyggnadernas

läge i förhållande till varandra, anför styrelsen följande:

»Allmänna landsvägen mellan Västerås och Krylbo skär området i dess

sydöstra hörn. På det avskurna hörnet ligger den större anstaltsbyggnaden och

administrationsbyggnaden, och området omgives här av en del mindre lägenheter,

såsom ett missionshus, handelsbod och goodtemplarhus med offentlig dansbana,

telefonstationen med flera. På något större avstånd ligga poststationen och ett

par byar. På andra sidan vägen ligger bland annat en barackbyggnad, i vilken

en del logement, isoleringsceller och verkstadslokaler äro inrymda. De befarade

svårigheterna ha icke uteblivit, i det att det icke visat sig möjligt att genomföra

den isolering från yttervärlden, som bör äga rum i fråga om å alkoholistanstalt

intagna. Så ha dessa t. ex. icke kunnat hindras från att göra affärer

handelsboden och med kringboende personer eller från att utan föreståndarens

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

vetskap avsända brev. Även de olika byggnadernas läge inom anstaltsområdet

är ägnat att vålla svårigheter. Föreståndarens bostad ligger 350 m. från verkstadsbyggnaden,

550 m. från anstaltsbyggnaden och 1,200 m. från jordbruksbyggnaderna.

Husfadern bor 300 m. från anstaltsbyggnaden och befallningsmannen

600 m. från ladugården. Från såväl personal som intagna måste genom dessa

stora avstånd mycken arbetstid spillas, och övervakningen av de intagnas arbete

kan svårligen tänkas bliva fullt effektiv. Slutligen äro de till bostadshus för de

intagna disponibla byggnaderna icke inredda på ett för ändamålet lämpligt sätt.

Sålunda saknas helt och hållet enkelrum, vadan det är omöjligt att nattetid

separera sådana, som icke lämpligen böra dela sovrum med andra. Styrelsen

maste därför på det livligaste beklaga det läge, i vilket den statliga alkoholistvården

råkat genom förflyttningen från Yenngarn.»

Uttalande Slutligen må även nämnas att, sedan vid debatten i riksdagens

fördvU- första kammare den 9 april 1919 angående anslag till alkoholistvården

depariemen- för år 1920, en av kammarens ledamöter närmare belyst »den skada, som

««Riksdag. tillfogats alkoholistvården genom fjolårets beslut att nedlägga Venngarn

som alkoholist anstalt och i dess ställe anordna en provisorisk statsanstalt

för manliga alkoholister å Salbohed», dåvarande statsrådet och chefen för

•civildepartementet i anledning av nämnde ledamots anförande förklarat, att

Kungl. Maj:t »med honom är fullkomligt ense därom, att alkoholistanstalten

vid Salbohed befinner sig i ett mindre tillfredsställande skick såväl med hänsyn

till läge som övriga förhållanden, och att det icke kan komma ifråga

att under en längre tid behålla statens alkoholistanstalt vid Salbohed, utan

komma alla ansträngningar att riktas på att så snart som möjligt vinna

en för ändamålet lämpligare förläggning av denna anstalt.»

Kommitté- I det nu föreliggande betänkandet erinras om att förläggandet av

Salboheds statens alkoholistanstalt till Salbohed vore att betrakta som ett provisorium.

olämplighet. Kommitterade anföra därpå för egen del:

»Efter undersökning av olika andra möjligheter ansåg Kungl. Maj:t sig

nödsakad att oaktat de redan då insedda olägenheterna med hänsyn till Salboheds

läge o. s. v. dit förlägga statsanstalten. Erfarenheterna under den tid,

anstalten bedrivit sin verksamhet därstädes, hava till fullo besannat de från

början hysta farhågorna. De olika anordningar, som anstaltsstyrelsen vidtagit

för att avhjälpa vissa svagheter i anstaltens organisation, hava givetvis icke

kunnat undanrödja de på själva läget beroende bristerna, av vilka särskilt omöjligheten

att effektivt kunna från omgivande grannskap isolera de å anstalten intagna

starkt framträtt och visat sig i hög grad motverka uppfostringsarbetet

vid anstalten. Platsutrymmet vid Salbohed är dessutom otillräckligt för det nuvarande

behovet. Endast därigenom ätt några av de intagna varit frånvarande

(avvikna eller intagna å sjukhus) samt överflyttningar undan för undan ägt rum

till erkänd anstalt, har plats kunnat beredas alla nyanmälda. Hade en ytter
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. May.ts proposition nr 260.

ligare ökning i tillströmningen ägt rum, skulle det ej varit möjligt att omedelbart

emottaga alla anmälda. Under ovan angivna förhållanden kan det tydligen

icke ifrågasättas att nedlägga kostnader på utvidgning av anstalten vid

Salbohed.

För kommitterade står det därför klart, att statsanstalten vid Salbohed

så snart som möjligt bör ersättas med en ny anstalt. Komitterade anse sig i

detta sammanhang höra nämna, att vid överläggningar rörande Salboheds framtida

utnyttjande den mening uttalas, att Salbohed skulle med fördel kunna användas

till en jordbruksfilial för Uppsala hospital.»

Medicinalstyrelsen, som ansett sig böra begränsa sitt den 10 februari

1920 i ärendet avgivna utlåtande till frågan om Salboheds användning som

lantbrukskoloni för sinnessjuka, förklarar sig ej vilja förneka, att Salboheds

alkoholistanstalt möjligen skulle kunna anordnas till en dylik koloni,

men säger sig icke kunna underlåta att framhålla, att styrelsen för närvarande

ställer sig mycket tveksam om den föreslagna anordningens lämplighet

och ekondmiska utförbarhet. Innan styrelsen kan bilda sig en bestämd

uppfattning om Salboheds lämplighet för kolonivård, anser styrelsen

det nödvändigt att taga i övervägande, om icke andra för ändamålet lämpade

anordningar böra ifrågakomma. Slutligen framhåller styrelsen, att

frågan om anordnande av en lantbrukskoloni vid Salbohed torde böra bliva

föremål för slutlig prövning i samband med en åt styrelsen uppdragen

utredning angående användning av vissa militära övningsplatser till asyler

för kroniskt sinnessjuka.

Vad ovan anförts rörande olämpligheten av den nuvarande alkoholistanstalten

vid Salbohed synes mig icke kunna vederläggas. Svårigheterna

med hänsyn till det otillfredsställande läget torde icke kunna helt avhjälpas

genom några avstängningsanordningar eller förflyttningar av byggnaderna.

Vid sådant förhållande lärer det ei böra ifrågasättas att nedläo-o-a kostnader

på nybyggnader eller ombyggnader i avsikt att här kunna få en

permanent alkoholistanstalt. De kostnader, som av staten hittills nedlagts å

byggnaderna, hava varit jämförelsevis obetydliga. Skulle anstalten kvarbliva

här längre tid, bleve det nödvändigt att nedlägga betydande kostnader för att

skaffa bättre anordningar i olika avseenden. Jag anser därför även för min

del, att statens alkoholistanstalt snarast möjligt bör flyttas från Salbohed.

En förflyttning av alkoholistanstalten behöver ej innebära, att av

staten å Salbohed hittills nedlagda kostnader skulle vara bortkastade.

Möjligheter torde ej saknas att finna användning för Salboheds egendom

till annat statsändamål eller för allmännyttigt ändamål, för vilket dess läge

ej medför så störa nackdelar som för en statlig alkoholistanstalt. Frågan härom

torde dock icke i detta sammanhang böra upptagas till behandling.

Medicinal
styrelsen.

Departe
ments
chefen.

Bihang till riksdagens protokoll 1020. 1 saml. 217 käft. (Nr 260.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

IV.

Önskemål

vid anordnande

av en

ny statsanstalt

för

alkoholister.

A nordningarna

vid

Venngnrn

och deras

lämplighet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

Vid planläggande av en ny statsanstalt för alkoholister bör man

naturligen i främsta rummet taga i betraktande anordningarna vid de

förutvarande statsanstalterna samt söka tillgodogöra sig de erfarenheter,

som vunnits vid dessa. Rörande anordningarna å statsanstalten vid Salbohed

har i nästföregående avdelning lämnats vissa uppgifter. Av större

intresse är emellertid att i detta sammanhang erhålla kännedom om Venngarnsanstalten,

vilken från början anordnats till statens alkoholistanstalt.

I kommittébetänkandet lämnas följande uppgifter rörande sistnämnda

anstalt:

»Venngarnsanstalten var beräknad för omkring 100 platser, alla. inrymda

uti en för ändamålet uppförd större nybyggnad, bestående av ett mittelparti,

själva huvudbyggnaden, med en större och en mindre flygel. Förstnämnda flygel

med närmast liggande del av mittelpartiet, som genom trappuppgång med vestibul

eller hall är skild från den övriga delen av nybyggnaden, innehåller:

a) i källarvåningen: snyggningsrum, tvättstuga med tork-, mangel- och

strykrum, bageri, kölrum, ångpannerum och reparationsverkstad samt förrådsrum

;

b) i bottenvåningen: ångkök med skafferilokaler och renseri, matrum för

personal, serveringsrum och diskrum samt en större matsal med plats för 110 ä

120 personer;

c) i våningen en trappa upp: expedition och apoteksrum samt personalbostäder,

nämligen 4 rum och kök för husfadern, 2 rum och kök för maskinisten

samt rum för eldare, hushållerska och tvätterska;

d) i våningen två trappor upp: ytterligare tre rum för kvinnlig personal,

en stor sal, avsedd till verkstadsarbeten, men tagen i anspråk till samlingssal,

ett vårdarrum samt inom en särskild korridor med tvättrum 3 mindre rum, avsedda

till sovplats för 14 intagna, men i stället använda till arbetslokaler för

skrädderi, skomakeri m. m.; samt

e) i den endast över denna del av byggnaden befintliga vindsvåningen: rum

för nattvakten jämte ett reservrum, badrum och förrådsutrymmen.

Den på andra sidan om trappuppgången belägna delen av själva huvudbyggnaden

innehåller i samtliga våningar en långsgående 2,5 meter bred.korridor,

som uti de tre egentliga våningarna är apterad till dagrum. I övrigt inrymmer

källarvåningen badavdelning och två större arbetslokaler, använda till

snickeriverkstad och måleriverkstad, samt vardera av de övriga tre våningarna

ett vårdarrum, fem sovrum med vardera 3 platser och tva sovrum med vardera

5 platser.

Den mindre flygeln slutligen innehåller i källarvåningen 4 straffceller samt

klosettrum och förrådsrum och i de övriga våningarna 5 ensamrum längs en

mindre korridor, som genom dörr är avstängd från den stora dagrumskorridoren.

I omedelbar förbindelse med stora korridoren finnas i flygeln tvättrum, städrum,

förrådsrum och klosettrum. En särskild trappuppgång finnes till de olika våningarna

i denna flygel.

Utrymmet var i sovrummen beräknat till 18 kbm. per plats. Med den

ovannämnda dispositionen av den för sig avskilda sovsalsavdelningen till arbets
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

lokaler rymde anstalten i själva verket endast 90 platser, nämligen 30 i vardera

våningen. Under den tid, anstalten användes för alkoholistvård, behövde man

emellertid aldrig taga mer än två våningar i bruk, då antalet intagna aldrig

översteg 60.»

Till kompletterande av denna beskrivning bör erinras därom, att

vid Venngarn expeditionslokalerna voro förlagda till slottsbyggnaden

därstädes.

Kommitterade erinra i detta sammanhang, att de tidigaste för anordnande

av en alkoholistanstalt vid Venngarn framlagda förslagen inneburo

en uppdelning i flera paviljonger eller avdelningar av de för de intagna

avsedda lokalerna men att av kostnadshänsyn anstalten kom att

uppföras i en enda byggnad, varvid — frånsett enkelrummen i ena flygeln

och den ovannämnda avdelningen om 3 rum för 14 intagna — ingen

annan skillnad gjordes mellan olika avdelningar, än att de förlädes i

skilda våningar, vilket, då trappuppgången är gemensam, icke innebar

ett effektivt särskiljande av de olika avdelningarna. Svårigheten att på

lämpligt sätt fördela de intagna på från varandra skilda avdelningar var

enligt kommitterades uppfattning en påtaglig svaghet i Venngarnsanstaltens

organisation.

Till grundval för sitt förslag om den nya anstaltens anordnande Anstaltens

hava kommitterade gjort en utredning om de olika kategorier, vilka kunna“"^hänsyn

särskiljas bland dem, som varit intagna å statens alkoholistanstalt, samt till olika

om de anordningar, som böra vidtagas med hänsyn till vissa av dessa 9rintagha.V

kategorier. De i betänkandet särskilt behandlade kategorier bland alkoholisterna

äro följande: psykiskt abnorma, svårdisciplinerade, smittosaint

sjuka och kroniskt sjuka.

Rörande de psykiskt abnorma alkoholisterna anföra kommitterade: Psykiskt

r J abnorma

»Bland de alkoholister, som under de gångna åren varit intagna å statens alkoholister.

alkoholistanstalt på grund av myndighets förordnande, hava förekommit åtskilliga,

som även i nyktert tillstånd varit till en viss grad abnorma. Många av

dessa hava en eller liera gånger för psykos, som förorsakats av alkoholmissbruk,

vårdats å sinnessjukhus men därifrån åter utskrivits, sedan symtomen av sinnes,

sjukdom försvunnit; i sitt vanliga tillstånd hava de nämligen icke varit så abnorma,

att man ansett sig kunna i längden behålla dem ä hospital. Därjämte

hava åtskilliga av de å statens alkohoiistanstalt intagna, som aldrig vårdats å

sinnessjukhus, visat konstitutionell abnormitet, såsom intellektuell eller moralisk

undermålighet, sjuklig misstänksamhet, ofta i förening med stegrad självkänsla,

hysterisk karaktärsläggning, höggradig brist på sinrresjämvikt (affektlabilitet) med

svåra lynnesväxlingar, stundom till och med utbrott av besinningslöst raseri vid

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

ringa anledning, tidvis inträdande perioder av sömnlöshet i förening med förstämning

eller stegring av eljest förefintliga abnorma drag, såsom affektlabilitet

och sjuklig misstänksamhet.

Det ligger i sakens natur, att regimen för dylika psykopatiska individer

icke lämpligen kan vara i alla hänseenden densamma som för mera normala personer.

Erfarenheten har också givit vid handen att, om en abnorm individ av

ovan skildrade slag underkastas en strängare disciplinär behandling, sås''-m flera

dygns isolering i straflPceil, detta kan utöva ett skadligt inflytande å hans själsliv

(i ett dylikt fall har sålunda cellstraffet måst avbrytas på grund av inträdande

av hallucinationer). Med hänsyn till vikten av att upprätthålla ordning å anstalten

låter det sig å andra sidan svårligen göra att vid begångna förseelser icke

behandla alla lika. I regel hava fördenskull även de abnorma, vilka dock icke

sällan just på grund av sin abnormitet uppföra sjg så, att de bryta mot anstaltsordningen,

på vanligt sätt bestraffats härför. A Yenngarnsanstalten hade man

dock — när en svårare förseelse begåtts av en person med så starkt framträdande

abnormitet, att ett cellstraff icke var försvarligt — den möjligheten att låta bestraffningen

ersättas med isolering i det av vederbörande bebodda enkelrummet.

Efter statsanstaltens förflyttning till Salbohed har däremot en sådan åtgärd icke

varit möjlig.

Till belysande av de svårigheter, som de abnorma berett den statliga alkoholistanstalten,

må till slut en kort redogörelse lämnas för följande exemplifierande

fall från Venngarn:

J., en starkt affektlabil individ med tidvis, i förening med sömnlöshet framträdande,

sjuklig misstänksamhet, fick under ett dylikt tillstånd den föreställningen, att husmodern

undanhöll honom en del av den veteranson, han på grund av vissa sjukdomssymtom erhållit

extra; han fick på grund härav vid måltiderna gång på gång svåra vredesutbrott,

varunder han skrek och väsnades samt hotade husmodern till livet; vid ett dylikt tillfälle

rusade han slutligen ut i köket, där husmodern emellertid då lyckligtvis ej befann sig.

Efter detta uppträde (för vilket, med hänsyn till mannens abnorma tillstånd, bestraffning

icke kunde komma ifråga) vågade man ej behålla honom å anstalten, varför det ordnades

så, att J., som var hemmahörande i Stockholm, fick komma till Katarina sjukhus för eventuell

vidare förflyttning till sinnessjukanstalt. Emellertid ansåg sig läkaren å Katarina

sjukhus icke kunna utfärda det för intagning å sådan anstalt nödiga läkarbetyget, varför

J. fick stanna kvar å Katarina sjukhus, tills sömnen blivit bättre, varefter han i stället för

att återsändas till Venngarn blev utskriven, enär det endast fattades ett par veckor i den

tid, då han enligt lagen senast skulle utskrivas.

S., en individ, hos vilken de för den paranoida lraraktärsläggningen utmärkande

dragen, sjuklig misstänksamhet i förening med förhöjd självkänsla, voro starkt framträdande,

var på grund av denna sin psykiska konstitution oemottaglig för varje påverkan och omöjlig

att disciplinera; ville hellre syssla med att skriva klagoskrifter än att fullgöra honom

ålagt arbete o. s. v. Då han sålunda alls icke passade för en öppen anstalt med den ordning,

som å en sådan med nödvändighet måste upprätthållas, utan synbarligen var i behov

av vård å sluten anstalt, blev han efter vederbörligen utfärdad sinnessjukattest överflyttad

till hospital. Efter några månader blev han emellertid utskriven därifrån och återsänd till

Venngarn, då hospitalets läkare kommit till den uppfattningen, att hans psykiska abnormitet

icke vore så höggradig, att han borde vara föremål för hospitalsvård.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

Vid bedömandet av föreliggande fråga bör också uppmärksammas, att det

säkerligen ofta skulle vara till skada för abnorma individer, som likväl icke äro

sinnessjuka, att vistas tillsammans med sinnessjuka personer, då yttringarna av

de sistnämndas sjukdom kunna vara nog så irriterande för eu person, som själv

är klar och redig, men har ett ömtåligt nervsystem.

Spörsmålet om lämpligaste anordning för behandling av de individer, varom

här är fråga, är, såsom av det anförda framgår, av eu mycket invecklad beskaffenhet.

Dessa individer passa strängt taget varken för sinnessjukhuset eller alkoholistanstalten.

Det för intagning å sinnessjukhus nödiga läkarbetyget kan i allmänhet

icke utfärdas för sådana individer, men sker detta och överflyttning till

sinnessjukhus äger rum, bliva de snart åter utskrivna därifrån. Enligt alkoholistlagen

åter föreligger visserligen intet hinder för internering av dylika personer,

men för deras behandling å statens alkoholistanstalt hava såsom ovan framhållits

stora svårigheter mött, då lämpliga anordningar härför saknats. Vid upprättandet

av Venngarnsanstalten synes man icke haft fullt klart för sig dessa vanskligheter

utan säkerligen tänkt sig, att den psykiska abnormiteten skulle föranleda överflyttning

till sinnessjukhus. Då det gäller att upprätta en ny statsanstalt för

alkoholister, bör tydligen denna brist avhjälpas, så att anstalten blir i stånd att

behålla alkoholister av denna typ, utan att anstaltens verksamhet därav störes.

För detta ändamål kräves en särskild sluten avdelning, varigenom det blir möjligt

att ägna dessa individer den särskilda uppmärksamhet och behandling, som

deras abnorma tillstånd kräver samtidigt med att man med avseende å dem söker

förverkliga det allmänna syftemålet med interneringen. I en sluten avdelning är

det icke nödigt att upprätthålla alla å den öppna anstalten gällande ordningsregler.

Visserligen bör det inom en sluten avdelning så långt möjligt beredas

tillfällen till sysselsättning av olika slag, men arbetstvånget behöver icke här

vara lika strängt som å den öppna anstalten utan kan modifieras efter vars och

ens psykiska tillstånd. Då de abnorma äro skilda från de övriga å alkoholistanstalten

intagna, medför det ingen olägenhet att låta sådana abnorma, som gjort

sig skyldiga till förseelser av någon art — något som lätt kan förekomma vid

exempelvis affektlabilitet eller sjuklig misstänksamhet — slippa bestraffning i

vanlig mening och i stället vidtaga med hänsyn till beskaffenheten av deras abnormitet

lämpligare åtgärd, såsom sängläge under viss tid, eventuellt i förening

med isolering i enkelrum med vanligt fönster o. s. v. På samma gäng de i den

slutna avdelningen boende berövas friheter, som de övriga å anstalten intagna fä

åtnjuta, kan i stället en mindre sträng regim inom den slutna avdelningen tilllämpas.

En sluten avdelning inom statsanstalten kräves, såsom nedan framhålles,

även av andra skäl än de nu anförda. Kommitterade tveka icke att beteckna

den såsom en oumbärlig del av statsanstalten. Skola de å den slutna avdelningen

intagna kunna behandlas på ett fullt rationellt sätt, är det vidare nödvändigt, att densamma

förlägges till en särskild paviljong på något avstånd från övriga anstaltsbyggnader.

»

I detta sammanhang behandla kommitterade även frågan om tillfällig Tillfällig

vård åt sinnessjuka alkoholister. I betänkandet anföres härom: sinnessjuka

alkoholister.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Departementschefen

om

avdelning

för vård av

psykiskt abnorma

m. fl.

Svårdi
sciplinerade
alkoholister.

Erfarenheter

under den

gångna tiden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

■Till här ovan behandlade grupper av psykiskt abnorma alkoholister höra

icke sådana alkoholister, som lida av sinnessjukdom och på grund därav enligt

gällande bestämmelser kunna intagas å sinnessjukhus. Erfarenheterna från de

gångna åren hava emellertid visat, att av de å statens alkoholistanstalt mottagna

en och annan redan vid ankomsten lidit av sinnessjukdom eller under vistelsen

därstädes drabbats av sinnessjukdom; även har någon gång periodiskt uppträtt

hastigare övergående anfall av sinnessjukdom (förekommande särskilt hos fallandesjuka).

I all synnerhet under den tid, då statsanstalten varit förlagd till Salbohed,

hava dylika fall berett stora svårigheter, enär personerna i fråga på grund

av den totala saknaden av enkelrum måst ligga kvar i de gemensamma sovsalarna,

där de emellertid ofta varit störande för rumskamraterna, vilka de till och med

hotat till livet. I ett sådant fall har därför till sist, innan överflyttning till

hospital kunnat ske, en så betänklig åtgärd som inspärrning uti straffcell måst

vidtagas. Icke heller isolering dygnet om uti rum med fönster av vanlig storlek

kan emellertid sägas vara någon lämplig behandling av en sinnessjuk eller för

sinnessjukdom misstänkt person.

Inrättas en sluten paviljong för mottagande av psykiskt abnorma, om vilka

förut talats, skulle den tillfälliga vård av sinnessjuka, varav behov i ett eller

annat fall kan komma att föreligga, lämpligen kunna ombesörjas i nämnda paviljong.

Dennas tillkomst skulle alltså avhjälpa ytterligare en brist i de hittillsvarande

anordningarna.»

Kommitterades på iakttagelser från statsanstaltens hittillsvarande verksamhet

stödda utredning synes mig klart ådagalägga behovet av en särskild

sluten avdelning för de psykiskt abnorma alkoholister, som behöva interneras.

Skall denna anordning verkligen kunna fylla sin uppgift, lärer det

ej kunna undgås att för dessa personer uppföra en särskild paviljong,

inom vilken en särskild regim kan följas mera lik den, som förekommer

vid vissa avdelningar av sinnessjukhusen. En sådan paviljong bör också

kunna komma till användning för tillfällig vård vid de fall, då någon av

de intagna blir sinnessjuk, vilket enligt vad erfarenheten visat stundom

förekommit. Jag ansluter mig tillfullo till kommitténs förslag i denna del.

En dylik paviljong kan, om den tilltages något större, även fylla en annan

uppgift, såsom nedan skall påvisas.

Bland dem, som å statsanstalten berett svårigheter genom indisciplinärt

uppträdande, nämna kommitterade sådana, som visat benägenhet för

rymning, sökt uppvigla sina kamrater, ådagalagt tredska eller arbetsovillighet

eller uppträtt hotfullt och våldsamt.

Beträffande erfarenheterna under de gångna åren ifråga om dessa

grupper anföra de kommitterade följande:

»Vad rymningarna från statsanstalten beträffar har deras antal ökats från

år till år. Under den tid av år 1916, då anstalten var i verksamhet, förekom ej

någon rymning, medan sådan ägt rum under år 1917 i 10 fall (av 8 personer),

under år 1918 i 14 fall (av 10 personer) och under år 1919 intill slutet av november

i likaledes 14 fall (av 10 personer). Härvid må erinras om, att antalet å

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

statsanstalten intagna i samband med överflyttningen till Salbohed den 1 augusti

1918 blev högst betydligt reducerat, vadan antalet rymningar från Salbohed varit

proportionsvis större än från Venngarn. Från Salbohed hava vid ett tillfälle icke

mindre än sex intagna samtidigt varit avvikna. Den stegring uti rymningarnas

antal, som ägt rum, har tvivelsutan till stor del berott därpå, att ju längre alkoholistlagen

varit i tillämpning, desto större har antalet hopplösa recidivister bland

de intagna blivit. Till belysande härav kan nämnas, att av de 79, som under år

1917 nyintogos å statsanstalten, endast 13 förut behandlats å alkoholistanstalt,

medan av de 55, som under år 1918 blevo inskrivna å statsanstalten, icke mindre

än 17 förut varit intagna å enskild eller allmän alkoholistanstalt. Till det stora

antalet rymningar efter anstaltens flyttning till Salbohed torde dock även hava

medverkat den på terrängförhållandena därstädes beroende svårigheten att åstadkomma

effektiv övervakning. Bland de för närvarande avvikna finnes en, som

rymt upprepade gånger, de sista gångerna så snart han kommit ut ur straffeellen

efter avtjänat straff för föregående rymning. I regel har rymning brukat bestraffas

med isolering i cell under 7 dygn, den högsta isoleringstid, som anstaltens

föreståndare kan ådöma. Visserligen äger anstaltens styrelse att, därest isolering

under längre tid erfordras, besluta härom, men det ligger i sakens natur, att man

icke i längden kan hålla en person isolerad utan möjlighet till sysselsättning. A

andra sidan är det naturligtvis med hänsyn till vikten av att upprätthålla nödig

respektuös de intagna betänkligt, att rymningar i så stor utsträckning förekomma.

Även antalet av dem, som på grund av uppviglingstendenscr, tredska och

arbetsomllighet utövat ett skadligt inflytande på sin omgivning, har ökats jämsides

med ökningen av antalet recidivister, vilka intagits å statsanstalten. Några

exempel på denna kategori må här anföras.

S., en i intellektuellt och i synnerhet i moraliskt hänseende undermålig individ, som

under de gångna åren upprepade gånger varit intagen å statens alkoholistanstalt (först å

Venngarn och sedan å Salbohed), har visat ett övermodigt och pockande uppträdande, varit

lat, rå och cynisk, obändig och hänsynslös, utan varje hedersbegrepp; bidrog efter överflyttningen

till Salbohed mycket att öka det rådande missnöjet över flyttningen; rymde från

både Venngarn och Salbohed upprepade gånger.

E., ävenledes upprepade gånger intagen å statens alkoholistanstalt, har därstädes i

allmänhet visat ett mycket dåligt uppförande, varit lat, hård, brutal, hänsynslös och lömsk

samt verkat demoraliserande på sin omgivning.

V., en etiskt defekt individ ur socialt högre stående samhällsställning, som varit dömd

för förfalskning, uppträdde å anstalten mycket hövligt och var inställsam mot funktionärerna,

men drev bakom ryggen på dem agitation för att sprida missnöje å anstalten; ytterst lättjefull

i arbetet och för övrigt på allt sätt opålitlig var V. å Salbohed nästan omöjlig att övervaka

och smög sig på eftermiddagarna ofta bort från anstaltsområdet, sammanträffande med

en kortspelarliga samt gjorde affärer med bönderna i trakten, i det han till dem sålde obefintlig

olja, för vilken han i förskott mottog en del kontant betalning; därpå rymde han

från anstalten, utan att sedan, trots anmälan till vederbörande polismyndighet, hava blivit

återförd.

Antalet av dem, som efter intagning å alkobolistanstalt varit synnerligen

farliga för sin omgivning, har visserligen varit helt ringa, men till gengäld har

varje sådant fall förorsakat anstaltsledningen så mycket större bekymmer, vilket

framgår av följande fall:

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Tidigare uttalanden

rörande behandling

av

de svårdisciplinerade.

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

Å Venngarn intogs under första året av anstaltens verksamhet en för våld och skadegörelse

straffad, ökänd poliskiind, vilken på grund av sitt obändiga lynne och hotfulla uppträdande

var en ständig källa till oro, varför han blev utskriven tidigare än som egentligen

bort ske. — Bland de å Salbohedsanstalten intagna hava vidare funnits två, som redan från

början uppträtt så hotfullt och vildsint, att det överhuvudtaget icke skulle varit möjligt att

låta dem vistas bland personalen och de andra intagna. Den ene av dessa — vilken, efter

att hava blivit anmäld för vederbörande nykterhetsnämnd, på föranstaltande av denna själv

begärt inträde å anstalten i enlighet med 26 § i alkoholistlagen — anlände till anstalten

försedd med kniv, som han vägrade att lämna ifrån sig. Då anstaltens funktionärer vid tidpunkten

ifråga ännu icke blivit utrustade med battonger (vilket detta fall emellertid gav anledning

till), blev denna person på föreståndarens begäran utskriven, vilket kunde ske, då

han ej blivit intagen på myndighets förordnande. Den andra av ifrågarande individer —

vilken överflyttats från Yemdalens alkoholistanstalt, där han på grund av indisciplinärt och

på sin omgivning demoraliserande uppförande ej kunde få kvarstanna —- anlände till Salbohed

likaledes försedd med kniv. Denna lämnade han dock ifrån sig. sedan husfadern

visat sin battong, men överföll därpå husfadern med en stol som tillhygge. Härför dömd till 1

dygns isolering, visade han även under vistelsen i straffcellen tydliga våldsam hetstendenser

vid personalens besök. Då det på grund av den sålunda ådagalagda farligheten (som synbarligen

förorsakats av förargelse över förflyttning till statsanstalten) icke kunde vara redligt

att släppa honom ut i anstalten och han icke företedde några symtom av sinnessjukdom,

så att flyttning till hospital kunde ske, ordnades det så, att mannen, som av läkaren

i Vemdalen erhållit intyg på att han led av magsår, efter disciplinstraffets avtjänande

omedelbart skickades till sin hemstad för att få vård för sin magsjukdom å därvarande

försörjningsinrättnings sjukavdelning. Från denna rymde han emellertid, varför han blev

anmäld till återintagning å Salbohed. Innan sådan hann ombesörjas, blev han emellertid

häktad för stöld och dömd till längre tids straffarbete.

Frågan om de svårbehandlade å alkoholistanstalterna har, såsom

kommitterade erinra, tidigare varit föremål för uppmärksamhet. Redan

under den första utredningen rörande en statens alkoholistanstalt stod det

klart, att det bland de tvångsinternerade alkoholisterna även koinme att

finnas personer av så svårhanterlig art, att de, för att hindras från att

uppvigla sina kamrater och försvåra upprätthållande av disciplinen å anstalten,

borde särskiljas från övriga å anstalten intagna. De inom justitiedepartementet

för nämnda utredning särskilt tillkallade sakkunniga anförde

i sitt den 18 mars 1913 avgivna betänkande härom följande:

»Skall statens vårdanstalt upptaga de olika typer av alkoholister, som direkt

eller genom andra anstalter för alkoholister tillföras densamma, samt vara

skyldig behålla dem under föreskriven tid, framställer sig den frågan, huruvida

de lokala och disciplinära möjligheter, som givits anstalten, äro tillräckliga för

att upprätthålla disciplinen. Å andra sidan uppställer sig spörsmålet, om det

låter sig göra att införa tillräckliga anordningar för nämnda ändamål utan att

rubba anstaltens egenskap av vårdanstalt. Bästa utvägen att lösa denna konflikt

synes oss vara, att staten, vilket alternativ man nu må välja för vårdanstalten,

upprättar en särskild alkoholistanstalt av mindre omfattning (t. ex. för 25 personer)

för de alkoholister, som av någon anledning ej lämpa sig att kvarstanna

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:t proposition nr 260.

å vårdanstalten. Den senare kan då bibehålla en mera öppen karaktär, mindre

vårdarpersonal kräves, och man har där mindre behov av disciplinära maktmedel,

enär det förnämsta disciplinmedlet blir en överflyttning till den strängare anstalten.

Behovet av disciplinära medel för denna strängare anstalt hänvisar till

utvägen att anordna denna i anslutning till någon fångvårdsanstalt, närmast till

tvångsarbetsanstalten vid Svartsjö, vars tvångsarbetare i så övervägande grad

äro alkoholister.----— —.»

Dessa sakkunniga framlade inneslutning härtill förslag till anordnande

av en mindre alkoholistanstalt vid Svartsjö.

Som ett andra alternativ till denna frågas lösning, föreslogo de sedermera

inom civildepartementet för utredning av frågan om statsåtgärder

för alkoholistvård den 12 september 1913 tillkallade sakkunniga den utvägen

att genom lagstiftning möjliggöra överflyttning av de mest svårhanterliga

individerna från statens alkoholistanstalt till Svartsjö eller annan

tvångsarbetsanstalt, vars publik i alla händelser till väsentlig del utgjordes

av alkoholister.

Enligt Kungl. Maj:s proposition till 1914 års senare riksdag angående

anordnande av en statens alkoholistanstalt å Venngarn anförde

departementschefen vid ärendets anmälan i statsrådet följande:

»Därest det skulle visa sig omöjligt att komma till rätta med en del av

de till statens vårdanstalt hänvisade alkoholisterna med de anordningar i avseende

å disciplin och uppsikt, som där komma att stå till buds, torde man böra

tänka på särskilda utvägar att lösa denna svårighet. Under utredningen av frågan

om statens vårdanstalt hava två olika förslag till lösningar framkastats, det

ena att anordna en mindre, särskild vårdanstalt för mottagande av alkoholister,

som ej kunna lämpligen kvarhållas å vårdanstalten, det andra att medgiva en

överflyttning av internerade från vårdanstalten till en tvångsarbetsanstalt. önskan

att upprätthålla åtskillnad mellan tvångsinternering å alkoholistanstalt och tvångsarbete

synes hava föranlett, att man vid interneringslagens tillkomst ej anlitade

sistnämnda utväg. Det lärer ej böra ifrågakomma att redan nu, innan interneringslagen

trätt i kraft och hunnit visa sina verkningar, inlåta sig på ändring

av lagen. Vilkendera utvägen, som bör anlitas, torde för övrigt ej heller med

nödvändighet nu behöva upptagas till avgörande.»

Styrelsen för statens alkoholistanstalt har sedermera upptagit denna

fråga till behandling i en skrivelse till Kungl. Maj:t den 3 januari 1918. Därvid

erinrade styrelsen om, att erfarenheten redan från anstaltens första verksamhetsår

tydligt ådagalade, att det bland de på grund av alkoholistlagen

tvångsinternerade även funnes individer, för vilkas disciplinering andra

maktmedel vore behövliga än dem Venngarn förfogade över. Då det emellertid

icke för ett fåtals skull vore skäl att ändra den statliga alkoholistanstaltens

karaktär av öppen anstalt med obeväpnad personal, hemställde

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 217 haft. (AV 260.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Ma.j:ls •proposition nr 260.

styrelsen, att Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för riksdagen framlägga

förslag till komplettering av lagstiftningen rörande behandling av

alkoholister därhän, att överflyttning av tvångsinternerad person i vissa

fall måtte kunna äga rum från statens vårdanstalt för alkoholister till

tvångsarbetsanstalt. Denna framställning överlämnades sedermera till

socialstyrelsen, som i samråd med särskilda sakkunniga den 3 mars 1919

avgivit »förslag till lag om dömande i vissa fall till tvångsarbete av person,

som är intagen å allmän anstalt för vård av alkoholister», vilket förslag

för närvarande beror på Kungl. Maj:ts prövning.

Kommitterade

om de

svårdisciplinerades

behandling;.

I det nu föreliggande betänkandet yttra kommitterade ij denna del

av ärendet följande

»Ehuru sålunda frågan om åtgärder mot sådana å statens alkoholistanstalt

intagna, vilka genom sitt uppträdande därstädes störa ordningen och säkerheten

samt icke låta sig rätta genom de disciplinmedel, som stå anstalten till huds, i

annan ordning är föremål för Kungl. Maj:ts prövning, hava kommitterade ansett

sig vid sina överläggningar om anordnandet av en ny statsanslag böra behandla

denna fråga och framlägga förslag till dess lösning, så vitt densamma har samband

med statsanstaltens anordnande. Kommitterade vilja härvid till en början

betona, att det ur alkoholistvårdens synpunkt skulle vara av synnerlig vikt, om

i lag medgåves rätt till överflyttning till tvångsarbetsanstalt av sådana personer,

som omförmälas i nyssnämnda lagförslag. Tillkomsten av en dylik lag torde

dock — särskilt om lagen skulle komma att begränsas till vissa kategorier, t. ex.

dem, som förut undergått tvångsarbete eller straffarbete — icke verka därhän,

att statens alkoholistanstalt för egen del kan undvara särskilda säkerhetsanordningar

emot där intagna svårdisciplinerade individer, överflyttning till tvångsarbetsanstalt

bör nämligen äga rum endast i trängande fall och bör huvudsakligen

verka som ett hot, vilket sättes i verkställighet, först sedan man begagnat

sig av de medel, som inom alkoholistanstalten stå till buds. Nämnda säkerhetsanordningar

krävas alltså för att undvika alltför många överflyttningar till

tvångsarbetsanstalt. De äro dessutom behövliga med hänsyn till sådana svårdisciplinerade,

vilka eventuellt ej kunna bliva föremål för överflyttning till dylik

anstalt, ävensom för förvaring av dem, vilkas överflyttning begärts, under tiden

till dess sådant hunnit verkställas.

Då en särskild sluten paviljong i allt fall är av nöden för de psykiskt

abnorma, hava kommitterade såsom en lätt tillgänglig utväg tänkt sig att i

samma paviljong anordna lokaler även för de svårdisciplinerade, varom nu är

fråga. Dessa lokaler skulle i främsta rummet användas för de utpräglat farliga,

mot vilkas våldsamhet så väl personalen som de intagna måste skyddas. Med

hänsyn till dessa böra sådana anordningar vidtagas, att möjligheter finnas för

deras isolering i särskilda rum såväl under arbetet som eljest. Eör den slutna

avdelningen passa vidare personer med utpräglade rymningstendenser, vilka icke

böra sysselsättas ute i det fria, enär frestelsen till rymning då lätt blir dem

övermäktig. Genom att låta sådana personer hava sin bostad inom den slutna

avdelningen och inom denna även få sin sysselsättning, skulle man undgå de

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl Maj:ts proposition nr 260.

ständiga rymningarna med därpå följande cellstraff vid den avviknes återförande.

Anordningen att hänföra dessa grupper till samma paviljong som de psykiskt

abnorma torde ej medföra några väsentliga olägenheter. Frånsett de farliga och

de psykiskt abnorma, när de befinna sig i orosperiod, skulle de övriga kunna

hava arbetslokaler samt mat- och dagrum gemensamt.

Vad slutligen beträffar sådana svårdisciplinerade individer, vilka, utan att

tillhöra de farliga eller rymmarnas kategorier, utöva ett skadligt inflytande på

övriga intagna, är för dem en sluten avdelning närmast behövlig för deras särskiljande

nattetid och under fritid. Under arbetet, då tillsyn utövas, kunna dessa

i regel vara tillsammans med dem, som bo å öppen avdelning. Deras hänförande

till den slutna avdelningen innebär alltså i huvudsak allenast, att de hava sina

rum där. Lämpligen bör därför en särskild avdelning i den slutna paviljongen

avses för dessa och för de individer, vilka eljest av någon anledning kunna under

fritiderna behöva avskiljas från de å öppen avdelning boende.»J

Frågan om behandling av sådana å alkoholistanstalt intagna perso- Departener,

vilka av skilda orsaker störa ordningen å anstalten, är, såsom fram-^^svårMsgår

av vad ovan anförts, ett spörsmål av största vikt för alkoholistvården, dplinerade.

De olika utvägar, som anvisats för sakens ordnande, tyda därjämte på att

frågan är av svårlöst beskaffenhet. Enligt kommitterades uppfattning skulle

man söka lösningen på två olika vägar, nämligen dels genom att vid statens

alkoholistanstalt för dessa anordna en särskild avdelning, vilken dock

skulle kunna kombineras med den ovan angivna avdelningen för psykiskt

abnorma alkoholister, dels genom att stifta en lag, som möjliggör överflyttning

av de svårhanterligaste av dessa alkoholister till tvångsarbetsanstalt.

Det förstnämnda sättet för lösningen torde vara det, som i första

rummet bör komma till användning. De av kommitterade i detta hänseende

föreslagna anordningarna synas mig fylla de anspråk, vilka böra

ställas på en avdelning för svårdisciplinerade alkoholister, om man nämligen

tänker på det stora flertalet inom den grupp, som det här gäller.

Med de av kommitterade anförda exempel för ögonen låter det emellertid

ej förneka sig, att understundom de nämnda anordningarna kunna finnas

otillräckliga. Det kommer för övrigt i förevarande fall ej ensamt an på

de lokaler, som stå till förfogande. Den rationella behandlingen av dessa

de allra svårhanterligaste kräver, att de ej längre tider hållas innestängda

i sina sovrum, utan att de sysselsättas även utanför dessa. Möjliggörandet

härav ställer emellertid andra anspråk på bevakningspersonalcns utrustning

och talrikhet än som lämpligen kunna fyllas vid alkoholistanstalten, och

tillgodoseendet av kravet härpå för rena undantagsfall synes därför ej böra

äga rum. Under sådana förhållanden är det ur alkoholistanstaltens synpunkt

alltjämt ett önskemål att kunna befrias frände svårhanterligaste av

dessa individer.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

Såsom ovan nämnts, har socialstyrelsen avgivit ett förslag till lag

om dömande i vissa fall till tvångsarbete av person, som är intagen å

allmän anstalt för vård av alkoholister, vilket förslag för närvarande är

beroende på justitiedepartementets behandling. Enligt vad jag av chefen

för nämnda departement erfarit, har det avgivna lagförslaget icke ansetts

kunna i oförändrat skick läggas till grund för lagstiftning i ämnet, och

hava för övrigt vissa principiella betänkligheter befunnits förenade med en

dylik lagstiftning, vadan det vid ärendets tidigare behandling i justitiedepartementet

ansetts böra ytterligare undersökas, om man icke skulle

kunna komma till rätta med de svårdisciplinerade utan en dylik lag. På

sätt jag nyss anfört kommer en anordning med specialavdelning inom

alkoholistanstalten näppeligen att bliva tillräcklig med hänsyn till vissa utpräglat

svårhanterliga individer, om man ej vill nedlägga synnerligen stora

omkostnader för avdelningen och dess förseende med personal. Det torde

därför bliva erforderligt, att frågan om en dylik lagstiftning tages under

förnyat övervägande.

Smittosamt Enligt det reglemente, som gäller för statens alkoholistanstalt, får

SJhoUster°~ därstädes icke mottagas den, som är behäftad med sjukdom, vilken medför

smittofara eller påkallar vård å sjukhus (§ 22, mom. 3). Då sådana alkoholister

givetvis icke heller mottagas å erkända anstalter — i det för

dessa uppgjorda normalreglementet är en liknande bestämmelse intagen —

hava alkoholistlagens bestämmelser om vård å alkoholistanstalt icke kunnat

tillämpas å alkoholister, som lida av öppen tuberkulos eller könssjukdom

i smittosamt stadium.

Frågans be- Rörande förevarande spörsmål väcktes vid 1917 års riksdag i första

hai^7irdkammaren en motion (nr 80), i vilken bland armat föreslogs, att riksdariksdag.

gen ville besluta en skrivelse till Kungl. Maj:t om övervägande av frågan

om anordnande av särskilda anstalter för internering av smittosamt sjuka

alkoholister. I motionen erinrades om gällande reglementsbestämmelser

samt påpekades det hinder, som dessa vållade för att få under behandling

dylika alkoholister, vilka framför andra borde kunna tvångsinterneras.

Enligt vad vidare framhölls, hade nykterhetsnämnden i Stockholm redan

haft dylika fall under behandling. Om de sätt, på vilka frågan kunde

lösas, yttrade motionärerna:

»Det kunde ja tänkas olika sätt att lösa frågan om smittosamt sjuka alkoholisters

tvångsinternering. En utväg vore att göra en lagändring, enligt vilken

vederbörande myndighet ägde att förordna, det dylik alkoholist, när han tillhörde

en inom interneringslagens tillämplighetsområde fallande kategori, intoges å vederbörlig

specialanstalt (tuberkulossjukvårdsanstalt resp. sjukhus för med köns
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

sjukdomar behäftade) så länge han lede av sjukdom i smittosamt stadium. Genom

en sådan åtgärd vore här berörda missförhållande avhjälpt, vad beträffar Stockholm

och andra större samhällen, som äga ett väl ordnat sjukvårdsväsen. I alla

de fall åter, där det vore fråga om en av smittosam sjukdom lidande alkoholist,

som tillhör kommun, vilken icke har tillgång på sjukhus, där sådan kan erhålla

vård, kvarstode ju emellertid alltjämt det missförhållandet, att tvångsinternering

vore omöjlig, även när interneringslagen eljest vore tillämplig. Den bästa lösningen

av frågan torde därför otvivelaktigt vara den, att staten själv vidtager

de för omhändertagande av smittosamt sjuka alkoholister nödiga åtgärderna, vare

sig genom anordnandet av en särskild avdelning för sådana vid statens alkohoiistanstalt

å Venngarn eller kanske än bättre genom skapandet av en ny sjukvårdsanstalt

för ändamålet.»

Statsutskottet (utlåt, nr 6 sid. 61) anförde rörandet motionen i denna del:

»Yad angår smittosamma sjuka manliga alkoholister kunna dylika, som

motionärerna anfört, icke på grund av bestämmelse i reglementet för Venngarns

anstalt där intagas. I följd härav är möjligheten till tvångsinternering av en

sådan alkoholist, som ju tydligen framför andra borde komma ifråga, utesluten,

då det näppeligen torde kunna förväntas, att en enskild anstalt skulle vara villig

mottaga dylika. Motionärerna hava föreslagit anordnande av en särskild anstalt

för upptagande av dessa alkoholister, men haller utskottet före, att en undersökning

dock först borde vidtagas, om icke å Venngarn skulle kunna anordnas en

särskild avdelning för alkoholister av dylikt slag.»

På grund härav hemställde utskottet bland annat, att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Magt måtte anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta

verkställa utredning i fråga om lämpliga åtgärder för beredande av möjlighet

till tvångsinternering av alkoholister av båda könen behäftade med

smittosam sjukdom, ävensom till riksdagen inkomma med de förslag, vartill

utredningen kunde giva anledning. — Denna hemställan bifölls av

riksdagen (skrivelse nr 6 s. 50—51).

Riksdagens skrivelse har överlämnats till socialstyrelsen, som anbefallts

att verkställa den i skrivelsen omnämnda utredningen och inkomma

med förslag.

Kommitterade hava vid uppgörande av förslag till ny statsanstalt

ansett sig böra till behandling upptaga den i riksdagens skrivelse omnämnda

frågan, i vad den rör manliga alkoholister, och förebringa utredning

därom samt redogöra för av kommitterade inhämtade uppgifter. Kommitterade

anföra härom följande:

»Rörande behovet av platser å alkoholistanstalt för alkoholister, lidande av Uppgifter

smittosam sjukdom, hava kommitterade gjort förfrågan hos Stockholms stads nyk- från Stockterhetsnämnd.

Denna har därvid meddelat följande: Bland de 4(i2 personer, som

från början av nykterhetsnämndens verksamhet hösten 191(1 till den 27 november nämnd m. m.

1919 blivit anmälda för densamma, hava sammanlagt 13 varit behäftade med

smittosam sjukdom, av vilka 9 lidit av öppen lungtuberkulos och 4 av könssjuk
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

dom i smittosamt stadium. Beträffande en av de förstnämnda blev på nykterhetsnämndens

framställning av vederbörande myndighet förordnat, att han skulle

intagas på allmän anstalt för vård av alkoholister, men när ansökan därpå ingavs

till Yenngarn, blev densamma avslagen, varemot en av dem, vilken önskade ingå

å enskild alkoholistanstalt, fick inträde å sådan. Frånsett en, vilken var i saknad

av fast bostad, ställdes de övriga av öppen tuberkulos lidande, som blivit

anmälda för nykterhetsnämnden, under övervakning för vidare åtgärders vidtagande.

De tillråddes att söka in å stadens tuberkulossjukhus, vilket några av

dem emellertid absolut vägrade, varför övervakningen i dessa fall intet kunde uträtta,

enär tvång mot dem ej kunde utövas. De, som följde rådet att lägga sig

in å sjukhuset i fråga, stannade emellertid i allmänhet icke länge här, utan begärde

snart att få bli utskrivna, varefter de fortsatte sitt supiga leverne, utan

att nykterhetsnämnden hade någon makt att inskrida mot dem. Av de fyra av

könssjukdom i smittosamt skede lidande blevo två hänvisade till sjukhus för behandling,

medan de andra ställdes under övervakning, utan att nykterhetsnämnden

dock kunde uträtta något med dem.

Det är att antaga, att även i en del andra större städer förekommit anmälningar

till nykterhetsnämnden om personer, som varit behäftade med smittosam

sjukdom och för den skull icke kunnat intagas å statens alkoholistanstalt.

Såsom ovan nämnts har i ett fall statens alkoholistanstalt avslagit ansökan

om inträde för en alkoholist, lidande av tuberkulos. I ett par fall har lungtuberkulos

blivit konstaterad efter intagningen å anstalten. I ett av dessa fall ansågs

smittofara föreligga, varför den sjuke överflyttades till Stockholms stads

tuberkulossjukhus. Vid vårdtidens slut biev personen i fråga utskriven från alkoholistanstalten.

I några fall hava symtom å könssjukdom blivit konstaterade efter intagning

å statens alkoholistanstalt. Av dessa personer ha de, vilkas sjukdom varit

i smittosamt stadium, för någon tid varit överflyttade till sjukhus i Stockholm

för behandling.»

Kommitterade

om de

smittosamt

sjuka.

Komraitterade yttra för egen del i denna fråga:

»Den i reglementet för statens alkoholistanstalt intagna föreskriften, att

därstädes icke må mottagas alkoholister, vilka äro behäftade med sjukdom, som

medför smittofara eller påkallar vård å sjukhus, har tydligen givits, emedan man

ansett det böra ankomma på sjukvårdsanstalterna att Vårda sådana sjuka. Därför

innehåller reglementet ifråga också, att om sådan sjukdom träffar person,

vilken redan är intagen å anstalten, han kan överflyttas till sjukhus. Med dessa

stadganden — vilka även återfinnas i det för de erkända anstalterna uppgjorda

normalreglementet — har sålunda avsetts att befria alkoholistanstalterna från

sådana personer, som äro i behov av sjukhusvård, en synpunkt, som givetvis har

sitt berättigande, enär ett hopande av sjuka på en alkoholistanstalt skulle verka

förryckande på dennas egentliga uppgift: att fostra den åt dryckenskap hemfallne

till ett nyktert och ordentligt liv. Då vidare nödig sjukbehandling naturligen

bäst lämnas å sjukvårdsanstalt, är det ju även för de sjuka alkoholisterna själva

fördelaktigast att få komma på ett sjukhus i stället för att intagas å en alkoholistanstalt

eller, efter intagning å sådan, där kvarstanna. Emellertid har det visat

sig, att alkoholister, som äro i behov av sjukhusvård eller särskild behandling,

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

ofta icke vilja underkasta sig sådan utan föredraga att, med vårdslösande av sin

hälsa, fortsätta med sitt supiga leverne. Den erfarenhet, som i detta hänseende

kunnat hämtas från Stockholms nykterhetsnämnds verksamhet, visar hur otillfredsställande

det är, att samhället saknar möjligheter att ingripa mot personer,

som falla inom alkoholistlagens tillämplighetsområde, för den händelse de lida av

smittosam sjukdom; och dock gör denna omständighet ett omhändertagande å anstalt

tydligen ännu mera angeläget.

Under det att i fråga om dem, som lida av könssjukdom i smittosamt skede,

nämnda missförhållande numera är undanröjt, i det enligt lagen den 20 juni 1918

angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar, vilken lag trätt i kraft den

1 januari 1919, tvångsinläggning å sjukhus av sådana personer kan äga rum,

kunna däremot med lungtuberkulos behäftade icke mot sin vilja omhändertagas

å anstalt, huru stor smittofaran än är. Att lösa denna fråga genom en lagbestämmelse,

som medger tvångsinternering å tuberkulossjukvårdsanstalt av sådan

med tuberkulos behäftad person, i fråga om vilken 1 § i lagen om behandling av

alkoholister är tillämplig, torde icke kunna ifrågasättas. Däremot synes frågan

utan svårighet kunna lösas inom alkoholistvårdens ram.

Då hinder i alkoholistlagen icke möter för förordnande om internering av

sådan person, kräves närmast en ändring uti ovannämnda reglementsbestämmelse,

enligt vilken å allmän alkoholistanstalt icke får mottagas den, vilken är behäftad

med sjukdom, som medför smittofara. Ett intagande å statens alkoholistanstalt

av med lungtuberkulos behäftad person skulle emellertid icke innebära, att han

med nödvändighet behövde kvarstanna, utan skulle naturligtvis stadgandet om

överflyttning till vederbörande sjukvårdsanstalt, vilket alltjämt borde gälla, tilllämpas,

därest en sådan person vore i behov av sjukhusbehandling. Denna kunde

han i såtlant fall icke — såsom nu är förhållandet — avbryta efter behag, enär

återflyttning till alkoholistanstalt kunde äga rum, så länge någon del av interneringstiden

vore kvar. Sådan återflyttning borde ske, när särskild sjukbehandling

icke längre vore behövlig eller när den sjuke på grund av indisciplinärt uppträdande,

rymning o. d. icke lämpligen kunde kvarstanna å sjukvårdsanstalt.

För att möjliggöra en sådan ordning som den nu antydda behöves emellertid

vidare, att det vid den statliga alkoholistanstalten inrättas en särskild avdelning

för smittosamt sjuka. Då denna avdelning, förutom att tjäna som en

upptagningsstation för dylika alkoholister, endast skulle vara avsedd för sådana

sjuklingar av här ifrågavarande art, som icke behövde egentlig sjukhusvård utan

i allmänhet kunde vistas uppe och även sysselsättas med arbete av lättare art,

skulle den ej erfordra några mera omfattande och dyrbara anordningar. Enligt

kommitterades uppfattning bör vid den nya statsanstalten för manliga alkoholister

behovet av en dylik avdelning tillgodoses.»

I detta sammanhang göra kommitterade jämväl ett uttalande rörande

behandlingen av alkoholister, behäftade med vissa kroniska sjukdomar, och

anföra därom följande:

»Bland de alkoholister, som blivit intagna å statens alkoholistanstalt, hava

även funnits åtskilliga, som varit mindre arbetsföra, enär de varit behäftade med

kronisk sjukdom, såsom epilepsi, åderförkalkning, hjärtfel, kronisk magkatarr,

reumatism o. s. v. Dylika intagna ha visserligen, när sjukdomssymtomen varit

Alkoholister

behäftade

med visso

kroniska

sjukdomar.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Departementschefm.

om avdelningar

för

vissa sjuka.

Kungl. Maj:ts •proposition nr 260.

mera framträdande, blivit översända till sjukvårdsanstalt, men sedan deras tillstånd

efter någon tids vård därstädes förbättrats, ha de återflyttats till alkoholistanstalten.

För denna har det varit en oläg-nhet att hava dessa mindre arbetsföra

sammanblandade med de övriga å anstalten intagna, då ifråga om arbetstvång

m. m. hänsyn måste tagas till deras hälsotillstånd. Detta har i några fall

till och med varit så dåligt, att sängläge under större eller mindre del av dagen

en längre tid varit nödvändigt, utan att dock särskild sjukhusvård varit påkallad.

Sålunda var en av de å Salbohed intagna, som led av åderförkalkning, så klen,

att han icke kunde vara uppe hela dagen utan att få svindel. En annan av de

därstädes intagna, som ävenledes är ganska till åren, har på grund av epileptiska

anfall med därav följande kraftlöshet långa tider icke kunnat vistas uppe. Givetvis

skulle dylika individer passa bäst å en försörjningsinrättning, men a en sådan

kunna de icke mot sin vilja intagas eller kvarhallas, även om de falla inom alkoholistlagens

tillämplighetsområde och deras omhändertagande är av behovet påkallat.

Så var förhållandet i de båda ovannämnda fallen: den förstnämnde av

dessa personer hade upprepade gånger pantsatt familjens tillhörigheter och den

sistnämnde under ruset visat sig farlig för sin omgivning (hotat med dragen kniv

o. s. v.). Den statliga alkoholbtanstalten kan därför ej undgå att mottaga även

personer, som på grund av sjuklighet av ena eller andra slaget äro mindre arbetsföra

eller nästan helt sakna arbetsförmåga. Då det från disciplinär synpunkt

emellertid icke är lämpligt att hava dylika personer, för vilka regimen måste

vara en annan än för de fullt arbetsföra, tillsammans med dessa å de allmänna

avdelningarna, bör en särskild avdelning anordnas jämväl för de mindre arbetsföra.

»

Mot komraitterades förslag att bereda möjlighet att i vissa fall å

anstalten giva erforderlig vård jämväl åt alkoholister, behäftade med vissa

sjukdomar, har jag intet att erinra, och det synes lämpligt att vid anstalten

inrätta en särskild avdelning för sådana fall. I huvudsak är här fråga

om tuberkulösa i sinittosamt stadium, men behovet av en dylik anordning

föreligger även beträffande en del alkoholister, som lida av andra sjukdomar.

I huru stor utsträckning sådan vård behöves och bör beredas

ifrågavarande personer kan icke på förhand bestämmas. I första hand

böra, såsom kommitterade anmärka, de egentliga sjukvårdsanstalterna anlitas

för ändamålet, men bristen på tvångsmedel å dessa gör, att alkoholister,

behäftade med vissa sjukdomar, åsidosätta att begagna sig av vården eller

under sin vistelse i utanför sjukhuset på kort tid förstöra resultatet av de

ansträngningar, som gjorts för deras botande. Närmast är åtgärden tänkt

såsom ett medel att kunna förmå dessa sjuka att ingå å eller stanna kvar

å sjukhus, men för att vinna detta mål måste man hava möjlighet att, i

förekommande fall av vägran, intaga och behålla dem å avdelning vid alkoholistanstalten.

Ur alkoholistvårdens synpunkt innebär tillkomsten av en

dylik avdelning en viss fara, i det att anlitandet i större utsträckning av

alkoholistanstalterna för kroppsligt sjuka kan föranleda ett hopande därstädes

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kung}. May.ts proposition nr 260.

33

av kroppsligt brutna och ålderdomssvaga individer. Givetvis bör emellertid

den nuvarande bestämmelsen i reglementet om överflyttning till sjukvårdsanstalt

av intagna, som äro i behov av vård å sådan, bibehållas.

Vad beträffar sjuka kvinnliga alkoholister, om vilkas internerande

beslut fattats, torde frågan därom ej böra upptagas, förrän socialstyrelsen

avgivit infordrat yttrande i ämnet.

I fråga om behovet av en uppdelning inom alkoholistanstalten i

andra hänseenden än de nu nämnda anföra kommitterade följande:

»Med det ovan sagda är dock icke fullständigt angivet det behov av fördelning

av de intagna på skilda avdelningar, som föreligger på en alkoholistanstalt

av något större dimensioner, vilken såsom statsanstalten måste vara beredd

att mottaga alkoholister av många olika slag. Sålunda bör tagas i betraktande,

att de intagna kunna stå på vitt skilda ståndpunkter med hänsyn till uppfostran,

levnadsvanor och moral. Under den gångna tiden hava klagomål också förekommit

däröver att personer, som — frånsett att de råkat förvärva alkoholvanor, vilka

blivit dem övermäktiga — i övrigt äro oförvitliga, nödgats bo tillsammans med

moraliskt förkomna individer, som tillbragt åratal i fängelse eller upprepade

gånger varit dömda till tvångsarbete. Naturligtvis kan en fullständig åtskillnad

mellan de å en öppen anstalt intagna icke genomföras, då vid fördelningen i arbetet

utomhus och å de olika verkstäderna hänsyn måste tagas till även andra omständigheter

än de olika individernas skilda karaktär, men under arbetet äro de

dock mera under tillsyn, varför olägenheterna av ett sammanförande under arbetstiden

av individer, tillhörande olika kategorier, äro mindre, än om de även under

fritid måste vistas tillsammans inom anstalten i gemensamma sovrum, dagrum

och matsalar.

Ett önskemål är sålunda, att särskilda avdelningar anordnas icke endast

för de i det föregående närmare avhandlade kategorierna, ifråga om vilka de van

liga ordningsreglerna icke i allo kunna tillämpas, utan att även beträffande de å

en alkoholistanstalt intagna, som lämpa sig för den vanliga regimen, och därför

ej böra hänföras til den slutna paviljongen, gives tillfälle till särskiljande i största

möjliga mån.

Frånsett sistnämnda önskemål med avseende på statsanstaltens organisation

har man vid anstaltens allmänna planläggning särskilt att taga hänsyn till

dess framtida utvecklingsmöjligheter. Såsom nedan vidare utvecklas är det av

olika skäl omöjligt att för närvarande bestämt angiva, huru stort antal platser

statens anstalt för alkoholister i en framtid kan komma att behöva. Detta sammanhänger

nämligen nära med frågan, i vilken riktning statsanstaltens framtida

utveckling kommer att gå. Då detta i närvarande stund icke kan förutses, är

det uppenbarligen av stor vikt, att anstaltens allmänna planläggning blir sådan,

att den medger en smidig anpassning efter de nya krav, som i framtiden måhända

komma att ställas på densamma. Sålunda bör det undvikas, att anstaltens tyngdpunkt

förlägges till en så stor byggnad, att därmed hinder skulle läggas i vägen

för den omgruppering av de intagna, eventuellt den uppdelning av anstalten i

två eller flera relativt självständiga anstalter, som i en framtid möjligen kan komma

att visa sig behövlig. Detta syftemål kan vinnas dels genom att i en och sam
Bihang

till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 217 käft. (Nr 260.) 5

Fördelning

å särskilda

avdelningar

med hänsyn

till andra

omständigheter.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj: t a proposition nr 260.

ma anstaltsbyggnad anordna olika avdelningar, vilka kunna effektivt avskiljas

från varandra, dels genom uppförande av derå mindre paviljonger. Båda dessa

utvägar höra anlitas. En centralbyggnad med flera avdelningar behöves som

upptagnings- och sorteringsanstalt. Inom denna byggnad kan även anordnas en

avdelning för sådana upprepade gånger till straffarbete och tvångsarbete dömda

personer, som lämpligen böra hållas avskilda från övriga intagna utan att dock

behöva överflyttas till den slutna paviljongen. Vid sidan om denna centralbyggnad

(till vilken även lämpligen kan förläggas expeditionslokaler och ett för hela

anstalten gemensamt centralkök m. m.) böra emellertid även finnas smärre paviljonger,

där de mera pålitliga bland de intagna kunna vistas under friare och

mera hemliknande förhållanden. Aven särskilda paviljonger för annat ändamål

kunna tänkas ifrågakomma. Huru en uppdelning inom anstalten i dess definitiva

skick bör ske, kan emellertid icke från början förutses. Behovet av uppdelning

kan för övrigt vara olika under olika perioder av anstaltens verksamhet, beroende

bland annat på de övriga anstalter, som finnas att tillgå.»

Departe- Mot vad kommitterade framhållit om behovet av ytterligare upp
"om^ytterli

delninp inom anstalten synes i huvudsak icke något vara att erinra. Tydyare

upp- ligt är, att anstalten bör erhålla område och lokaler till sitt förfogande

delning. fgr att kunna särskilja de intagna på ett sätt, som ur behandlingssynpunkt

kan finnas lämpligt. Att härvid angiva några bestämda normer

synes vara vanskligt, och det lärer först under fortsättningen av anstaltens

verksamhet bliva möjligt att se fullt klart på denna sak. På sätt kommitterade

erinrat, kan behovet av ett särskiljande vara olika under olika

tider och behöver icke alltid gå i samma riktning.

Jag återkommer härtill, då det gäller att avgöra vissa spörsmål vid

bestämmande av sättet för anstaltens anordnande.

I)cn nya

statsanstaltens

storlek

och personal.

Antal platser

å den

nya anstalten.

Kommitte
rade.

Sedan kommitterade uttalat sig om de önskemål, som böra uppställas

vid anordnandet av en ny statsanstalt för manliga alkoholister,

övergå kommitterade till att utreda frågan om det antal platser, för vilka

den nya anstalten bör avses. Kommitterade anföra därvid huvudsakligen

följande:

Då anstalten vid Venngarn planerades, saknades fullständigt fasta utgångspunkter

för att kunna bestämma statsanstaltens storlek. Man var dock tämligen

allmänt ense om att räkna med minst 100 platser, varvid likväl förutsattes, att

möjligheter skulle finnas för blivande utvidgningar. Såsom framgår av de ovan

lämnade uppgifterna om beläggningen av statsanstalten å Venngarn översteg antalet

aldrig 60. Efter överflyttningen till Salbohed har högsta antalet å statsanstalten

närvarande varit 45, däri inberäknat antalet avvikna och å sjukhus vårdade.

Vid bedömandet av dessa siffror är emellertid att märka, att statsanstaltens

verksamhet å Venngarn inföll under en tid, då nykterhetstillståndet i landet på

grund av åtskilliga sammanträffande orsaker var som bäst.1 Vad Salbohed be
-

1 Enligt Socialstyrelsens fylleristatistik uppgick antalet fylleriförseelser i hela riket

kvartalsvis från och med år 1917 till och med tredje kvartalet 1919 till resp. 6,651, 4,897,

4,148, 2,811, 3,006, 4,739, 5,339, 5,752, 5,917, 9,121 och 9,222 försaelser.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

träffar bör erinras om, att antalet där intagna måst rätta sig efter det förefintliga

platsutrymmet och säkerligen skulle varit vida större, om tillräckligt antal platser

förefunnits. Endast genom överflyttningar från Sal bohed till erkända alkoholistanstalter

har man kunnat i någon mån tillgodose det under sista tiden alltmera

växande behovet av platsutrymme.

Tillströmningen till alkoholistanstalterna är för övrigt beroende av flera

oberäkneliga faktorer. Utom det allmänna nykterhetstillståndet, vilket under de

närmast gångna åren företett så betydande växlingar, har man att räkna med det

olika intresse för alkoholistvården, som förefinnes inom nykterhetsnämnderna i

olika kommuner. I detta hänseende må erinras om de upplysningar, som vunnits

vid en genom civildepartementets fattigvårdsbyrå företagen utredning rörande

alkoholistlagens tillämpning under de gångna åren — för vilken utredning redogörelse

av statens fattigvårdsinspektör lämnats i Svenska stadsförbundets tidskrift

för år 1919, häfte 6. — Av denna utredning framgår, att i 52 städer nykterhetsnämnderna

icke vidtagit någon som helst åtgärd mot hos dem anmälda personer,

att framställningar om intagning å alkoholistanstalt blivit ingivna från allenast 28

städer och att av samtliga dylika framställningar det övervägande antalet kommit

från Stockholms stads nykterhetsnämnd.

De under åren 1916—1918 å statens alkoholistanstalt intagna fördelade sig

enligt anstaltens årsberättelser med hänsyn till hemorten på följande sätt:

År Stockholm Övriga städer Landskommuner Samma

1916 ........... 22 6 - 28

1917 ........... 48 23 8 79

1918 ........... 27 21 7 551

Enligt vad dessa siffror utvisa har det stora flertalet av de å statsanstalten

intagna kommit från Stockholm. Emellertid har, såsom av tablån framgår, antalet

intagna från övriga städer och landsbygden under sista året varit jämförelsevis

större än förut, en omständighet, som tyder på att även andra nykterhetsnämnder

än Stockholms stads på senare tider blivit verksamma. Vid bedömandet av dessa

siffror är ytterligare att märka, att antalet framställningar från Stockholm om

intagning å anstalten skulle varit ännu större, om icke de förebyggande åtgärder,

om vilka alkoholistlagen talar — så snart det ej varit fråga om under ruset farliga

alkoholister eller oförbätterliga recidivister — i det längsta försökts, innan

internering påyrkats.

Förutom nu antydda omständigheter inverkar vid bedömandet av behovet

utav platser å statsanstalten även tiden för de intagnas vistelse vid anstalten. Enligt

18 § i alkoholistlagen må den, som på grund av slutligt förordnande intagits

å allmän anstalt för vard av alkoholister, kvarhållas under en tid av ett år eller,

därest han före förordnandets meddelande vårdats å sådan anstalt minst sex månader,

under en tid av två år; dock skall utskrivning från anstalten ske tidigare

än nu är sagt, därest skäl föreligga till antagande, att den vårdade efter utskrivningen

skall föra ett nyktert och ordentligt liv. I detta sammanhang bör också

1 I detta antal ingå ej blott de nyintagna utan även vissa återintagna.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

erinras om föreskriften i statsanstaltens reglemente (§ 41), att föreståndaren genom

samarbete med lämpliga institutioner eller enskilda bör sörja för att den utskrivne

erhåller arbete och bostad, när han lämnar anstalten.

Då förhoppning om återgång till ett nyktert och ordentligt liv i allmänhet

kan hysas endast, därest den utskrivne genast har arbete att tillträda och, i fall

han saknar hem, bostad för honom anskaffas, har utskrivning före maximitidens

utgång helt naturligt kommit att bliva beroende på möjligheten att bereda utvägar

i nämnda hänseenden. Redan från början har statsanstalten därför — under

samarbete särskilt med nykterhetsnämnderna — sökt i största möjliga utsträckning

skaffa sysselsättning och bostad åt dem, som ifrågasättas till utskrivning.

Härigenom har tiden för anstaltsvistelsen i många fall kunnat väsentligt förkortas.

Sålunda hade av de under år 1915 från statens alkoholistanstalt utskrivna

3 vistats

å anstalten 2— 3 månader

s » 3— 4 »

» » 4— 5 »

> » 5— 6

» » 6— 7 »

» » ’ 7 — 8 »

* * 8— 9

» » 9—10

» » 10—11

» » 11—12 »

» » jämt ett år.

Vilken betydelse de tidiga utskrivningarna haft för minskande av beläggningen

å statsanstalten framgår bäst därav, att Venngarnsanstalten efter det första

verksamhetsåret skulle varit i det närmaste fylld, därest de intagna i regel fått

kvarstanna hela maximitiden, medan anstalten vid nämnda tid i själva verket

hade endast halva antalet platser upptaget.

Slutligen är vid bedömandet av platsbehovet också att taga i betraktande

möjligheten av överflyttning från statens alkoholistanstalt till de erkända alkoholistanstalterna.

Särskilt efter statsanstaltens förläggning till Salbohed har denna

utväg haft stor betydelse och upprepade gånger anlitats.

Grundtanken av de ovan refererade bestämmelserna i reglementena om vilka

som mottagits i statsanstalten och de erkända anstalterna synes hava varit, att

ej blott de alkoholister, som själva sökt inträde enligt 26 § i alkoholistlagen, utan

även huvudparten av de tvångsinternerade skulle mottagas å de erkända anstalterna,

under det att statsanstalten blott skulle hava att mottaga de mera

svårskötta.

Utvecklingen kom emellertid att gå i annan riktning, än man sålunda

tänkt sig. Redan från början fick statsanstalten å Venngarn mottaga inträdesansökningar

icke blott för flertalet av de alkoholister, om vilkas intagande myndighet

förordnat, utan även från åtskilliga, som själva önskade ingå å alkoholistanstalt

enligt 26 §. Att statsanstalten företrädesvis kommit att anlitas, torde huvudsakligen

hava berott därpå, att vid lagens ikraftträdande inga andra anstalter

funnits att tillgå för dem, som skulle intagas enligt lagen. Först flera månader

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Alaj:ts proposition nr 260. 37

senare blevo några anstalter erkända, men härav synes tillströmningen till Venngarn

ej hava rönt inflytande. Sedan nykterhetsnämnderna en gång börjat vända

sig till statsanstalten, funno de sålunda tydligen med sin fördel förenligt att

fortsätta med att anlita denna. Först efter statsanstaltens förflyttning till Sal bohed

kommo de erkända anstalterna att ånyo spela någon roll för alkoholistvården.

För närvarande äro, såsom ovan nämnts, två erkända anstalter för män i verksamhet,

nämligen Björknäs och Vemdalen.

Statens alkoholistanstalt har alltså, vilket närmare belyses av tidigare i

betänkandet lämnade siffror, kommit att intaga en dominerande ställning inom

anstaltsvården för alkoholister. Utan stöd av erfarenhet från mera normala tider är

det förenat med vanskligheter att nu uppdraga en bestämd gräns mellan statsanstalten

och de erkända alkoholistanstalternas uppgifter för framtiden. Utvecklingen

under den gångna tiden synes emellertid antyda, att statsanstalten ifråga

om behandlingen av de tvångsinternerade bör tilläggas en mera omfattande uppgift

än dess reglemente ger vid handen. Med statens större möjligheter att utrusta

sin anstalt och förse den med de nödiga personliga krafterna måste statsanställda

också få större förutsättningar att på det mest rationella sätt behandla

de många olikartade individer, som här komma ifråga. De erkända anstalterna

med deras mindre resurser måste fatta sin uppgift mera begränsad; liksom nu

måste de hava tillfälle att bliva befriade från internerade, som äventyra verksamheten

vid dessa anstalter, och få dem överflyttade till statsanstalten. Törhända

skall det i utvecklingen visa sig lämpligast, att statsanstalten dessutom

får karaktären av en upptagningsanstalt, varigenom från början kunde undvikas,

att till de erkända anstalterna sändas personer, som ej kunna behållas därstädes.

Tillgången vid statsanstalten på psykiatrisk rådgivare talar särskilt för en sådan

anordning.

Av det ovan anförda framgår, att kommitterade icke se sig i stånd att

framlägga någon siffra, efter vilken statens alkoholistanstalt kan slutgiltigt planläggas.

Härför nödig erfarenhet står icke nu till buds. Enligt kommitterades

uppfattning bör man ej heller för härvarande syfta längre än att erhålla en anstalt,

som motsvarar det nu närmast föreliggande behovet samt på samma gång

giver möjligheter för utveckling. Då statsanstalten vid Salbohed med sina 44

platser icke. räcker till för det närvarande behovet, kan man tydligen ej stanna

vid denna siffra. Av allt att döma måste man därutöver räkna med en stegring

av antalet alkoholister, för vilka inträde kommer att sökas. För en första utbyggnad

av statsanstalten bör man enligt kommitterades uppfattning ej räkna

med mindre än 70 platser. Härvid har ej tagits hänsyn till den ökning i antalet

internerade, som skulle komma att uppstå genom en ändring av alkoholistlagen

därhän, att under densamma skulle falla även de, som gjort sig skyldiga till

upprepade fylleriförseelser. Om denna fråga, i vilken riksdagen gjort framställning

hos Kungl. Maj:t i skrivelse den 1(1 april 1018, vilken sedermera remitterats

till socialstyrelsen, pågår för närvarande utredning inom styrelsen.

Vad den framtida utvecklingen beträffar, är det, såsom ovan framhållits,

icke möjligt att nu yttra sig därom med någon bestämdhet; kommitterade hälla

emellertid före, att en vidare utbyggnad av anstalten kommer att erfordras under

de närmaste åren. Särskilt gäller detta, om alkoholistlagen skulle komma

att utvidgas i nyssnämnda riktning. Huru långt man bör gå i utvidgningen beror

i hög grad på de lokala förhållandena och anstaltens organisation. Om en
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Departe
mentschefen.

Anstaltens

personal
behov.

Kungl. Majits proposition nr 260.

dast en föreståndare skall svara för det individuella uppfostringsarbetet med avseende

å alla å anstalten intagna, torde dessas antal knappast böra överstiga 100.

Därest de lokala förhållandena medgiva utvidgning härutöver, bör vid utvidgningen

så ordnas, att det individuella uppfostringsarbetet fördelas på olika personer,

som i detta avseende var för sig ansvara för en viss avdelning av anstalten,

under det att det administrativa och disciplinära chefskapet inom anstalten

alltjämt tillkommer föreståndaren.

Vad av kommitterade anförts rörande platsbehovet synes mig vara

så uttömmande, att knappast något är att tillägga. Jag finner också det

resultat, vartill kommitterade kommit, eller att anstalten i sitt första

skede bör uppföras för 70 platser, vara riktig. Antagligen är denna

siffra väl låg, men å andra sidan innebär det, under förutsättning att

tillräckliga utvidgningsmöjligheter förefinnas, en given fördel att låta utvidgningen

ske efter hand. Man har då vid en blivande utvidgning värdefulla

erfarenheter att stödja sig på. Då det föreliggande förslaget innefattar

dylika utvecklingsmöjligheter i olika avseenden, tillstyrker jag, att

anstalten från början beräknas för 70 intagna.

Vid uppgörande av plan för anstalten måste man från början fastslå

ej blott antalet intagna, för vilka anstalten skall avses, utan även den

personal, som kräves för anstaltens skötsel samt de krav på bostadsutrymmen,

som för dessa böra uppställas.

Det föreliggande kommittébetänkandet innehåller härom följande:

»Vid statens alkoholistanstalt å Salbohed finnes för närvarande enligt den

fastställda staten för år 1919 följande personal: 1 föreståndare, 1 assistent och

räkenskapsförare, 1 husfader, 1 befallningsman, 1 vårdare (gift), 3 vårdare (i anstaltens

kost) och 1 hushållerska samt därjämte läkare och predikant, vilka senare

åtnjuta arvode och ej behöva vara boende vid anstalten. Därest föreståndaren

tillika ombesörjer läkarvården eller predikantens göromål, kan arvode härför

tilläggas honom; såväl å Venngarn som å Salbohed har föreståndaren tillika

varit predikant. Läkarvården har ombesörjts dels av en husläkare, som minst

en gång i veckan gjort besök vid anstalten, dels av en psykiatrisk rådgivare; läkararvodet

har delats mellan dessa. Ur anslaget för extra personal och vikariatsersättningar

har utgått ersättning till en extra vårdare samt (efter fördelning

med jordbruket) till nattvakt. På hushållets konto utgå löner till kökspersonalen

utom hushållerskan.

I sammanhang härmed må erinras därom, att på jordbrukets konto vid

Salbohed enligt uppgifter till 1920 års statförslag voro anställda: kusk, fördräng,

statdräng, stalldräng, ytterligare 2 drängar, ladugårdssköterska, trädgårdsmästare

och nattvakt (se ovan).

Den vid Salbohed anställda personalen har beräknats för 35 intagna; den

nyligen företagna utvidgningen vid anstalten till 44 intagna har ansetts kräva

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj ds proposition nr 260.

någon ökning av personalen, varför å 1921 års stat och å tilläggsstat för år 1920

begärts lön för ytterligare en gift vårdare.

För den nya statsanstalten, vilken skulle avses för dubbelt så många intagna

som det vid Salbobed från början beräknade, erfordras naturligen en större

personal. Ökning erfordras närmast beträffande vårdarna, vilkas antal ej torde

kunna sättas lägre än 9. Vidare måste en maskinist anställas för att skota värmeledning,

elektrisk anläggning m. m.; denna befattning fanns på Venngarnsanstaltens

stat, men borttogs vid flyttningen till Salbohed, där maskinist ej behövdes.

I övrigt finnes, vad själva anstalten beträffar, enligt kommitterades uppfattning

ingen anledning att frångå den nuvarande anordningen. Vid anstalten

skulle alltså finnas: 1 föreståndare, 1 assistent och räkenskapsförare, 1 husfader,

1 befallningsman, 1 maskinist, 9 vårdare, 1 nattvakt (delvis på jordbrukets stat)

och 1 hushållerska. Köksbiträdenas antal bar beräknats till 2, då bakning och

tvätt ej skulle förekomma, utan utföras å annat båll (se nedan).

Av vårdarna förutsattes den ene vardaren å isoleringsavdelningen hava

fått utbildning vid sinnessjukanstalt. Några vårdare böra vara utbildade i olika

hantverk, såsom skrädderi, skomakeri och snickeri samt några vara jordbrukskunniga.

Den för jordbruket härutöver erforderliga arbetskraften lärer liksom

vid Salbobed åtminstone till en början böra anställas på jordbrukets stat.

Då det galler att anskaffa bostäder åt personalen, synes man böra utgå

från att familjebostäder skola beredas åt föreståndare, assistent, husfäder, befallningsman

och maskinist. Vad vårdarna beträffar, hade det varit ömkligt att

kunna bereda familjebostäder åt flertalet av dem. Då detta emellertid skulle

medföra betydande kostnader, hava kommitterade ansett, att detta krav för närvarande

ej kan upprätthållas, men hålla före, att minst tre familjebostäder redan

från början böra anordnas; ytterligare erforderliga familjebostäder för vårdare

kunna efter hand anskaffas. De återstående vårdarna skulle liksom kökspersonalen

få möblerad bostad i anstaltsbyggnaderna.»

I detta sammanhang erinra de kommitterade, att även för den vid

jordbruket i övrigt erforderliga personalen bostäder måste anordnas, då

tillräckliga sådana ej nu finnas å den ifrågavarande egendomen.

Mot vad kommitterade anfört rörande behovet av personalbostäder Departesynes

mig intet vara att erinra. mentschefen.

Rörande de synpunkter, som böra iakttagas vid val av plats för eu vi.

statens alkoholistanstalt, hänföra sig de kommitterade till ett av särskilda^-*1 “v I,lats

inom civildepartementet den 12 september 1913 för utredning av frågan anstaiteiu

om . statsåtgärder lör alkoholistvård tillkallade sakkunniga gjort uttalande Allmänna

av följande lydelse: synpunkter.

»Kommitterade hava ansett, att statsanstalten bör förläggas centralt i landet,

dock på så långt avstånd från huvudstaden och andra städer, att frestelsen

till avvikande bleve den minsta möjliga och svårigheterna att erhålla spritdryc
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Inköp av

enskild

egendom för

anstalten.

Av kommit

terade undersökta

statsegendomar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

ker utifrån ej bleve lätta att övervinna. A andra sidan får anstalten icke hava

alltför dåliga kommunikationer, så att tillförseln av förnödenheter bleve onödigt

försvårad. Den bör givetvis förläggas på landsbygden och vara förenad med ett

jordbruk, tillräckligt att giva sysselsättning åt patienterna ävensom bereda naturapropukter

för anstaltens behov. Helst bör anstalten förläggas till någon statens

domän.»

I betänkandet har uppkastats tanken på att för anstalten inköpa en

enskild egendom och yttra de kommitterade härom följande: gj §

»Vid dryftande av frågan om plats för anstalten har — då de till användning

föreslagna statsegendomarna befunnits hava otillräckliga och dåliga byggnader

— väckts förslag att undersöka möjligheten av att för den blivande anstalten

bereda lämplig plats genom inköp av i enskild ägo varande jordegendom

med tillräckliga åbyggnader, varigenom man dels kunde fortare få till stånd en

ny statsanstalt, dels åstadkomma besparingar i anläggningskostnaden. I anledning

av inkommet anbud om upplåtande till staten av en egendom i Uppland

hava tre av de kommitterade besökt nämnda egendom. Denna erbjöd med hänsyn

till jordareal, läge och kommunikationer åtskilliga betingelser för upprättande

därstädes av en statens alkoholisanstalt; vidare funnos tillräckliga byggnader för

jordbruket i gott skick samt flera byggnader, som kunde användas till personalbostäder;

däremot skulle nybyggnad erfordras för själva anstalten och någon personalbostad.

Ehuru genom inköp av en enskild egendom tydligen en del nybyggnader

skulle kunna undvikas, hava kommitterade ej ansett sig böra göra några

vidare undersökningar rörande möjligheten av att erhålla lämplig enskild egendom

till plats för anstalten, utan inskränkt sina fortsatta undersökningar till statsegendomar.

Det syntes nämligen ej finnas utsikt att för ändamålet förvärva någon

privat egendom med tillräckliga och lämpliga åbyggnader för själva anstalten,

vadan nybyggnad för denna icke kunde undvikas. Att ekonomihus för lantbruket

ej funnes i tillräcklig utsträckning på eu statsegendom borde ej få inverka,

då sådana i allt fall förr eller senare behövde uppföras på statens bekostnad,

även om egendomen skulle fortfarande utarrenderas. Enligt kommitterades uppfattning

måste det därjämte anses såsom en statsuppgift att rycka upp någon av

de under mångårigt bortarrenderande försummade kronoegendomarna genom att

förlägga dit en lämplig anstalt.»

Om de undersökningar, som kommitterade gjort, för att få lämplig

plats för anstalten anföra kommitterade huvudsakligen följande:

»Kommitterade hava, efter att förut hava genomgått förteckningen å de

under domänstyrelsens förvaltning stående statsegendomarna i Stockholms, Uppsala

och Södermanlands län samt hos domänstyrelsen gjort förfrågan rörande de

egendomar, som i anseende till sin storlek kunde ifrågakomma, avlagt besök vid

kronoegendomarna Ådön i Helgesta socken och Ribbingelund i Kjula socken av

Södermanlands län samt Stora Benhamra i Vada socken och Yentholms kungsgård

i Hilleshögs socken av Stockholms län.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

Förra kompanichefsbostället Ådön bär av de inom civildepartementet den Ådön.

12 september 1913 tillkallade sakkunniga i deras ovannämnda betänkande noggrant

beskrivits samt av dessa sakkunniga jämväl föreslagits såsom plats för statens

vårdanstalt för alkoholister. Kommitterade, som på grund härav haft uppmärksamheten

riktad på egendomen ifråga, finna vad de sakkunniga anfört till

stöd för sitt förslag i huvudsakliga delar fortfarande äga giltighet. Vid förfrå
fan

har emellertid befunnits, att någon frivillig uppgörelse med nuvarande inneavaren

av arrendet, vilket utgår först år 1936, om avträdande av egendomen i

förtid ej står att vinna. Då härtill kommer, att Ådöns jordområde synts väl

litet för det avsedda ändamålet och, enligt vad nedan omförmäles, annan lämplig

kronodomän med Adöns alla fördelar men med avsevärt bättre kommunikationer

och därav följande billigare såväl byggnadskostnad som anstaltsdrift står

till buds, har Ådön icke kunnat föreslås såsom plats för statens alkoholistanstalt.

Ribbingelunds kungsgård, 46/fs mantal i Kjula socken av Öster rekarne Ribbingeinnd.

härad, ligger omkring 27a mil från Eskilstuna stad. Egendomen är delad på tre

gårdar under samma arrendator. Av dessa gårdar är endast den minsta försedd

med bostadshus för arrendatorn, varemot samtliga äga jämförelsevis goda ladu
fårdsbyggnader.

Utgården Nastorp om 250 tunnland synes vara den enda av

essa gårdar, som kan ifrågakomma för det avsedda ändamålet. Emellertid utgöres

åkerjorden å denna gård huvudsakligen av mossjordar, å vilka mogna skördar

blott kunna erhållas av hö och havre. Någon brödsäd kan ej odlas i större

skala, då densamma i regel förstöres av frost. Potatis odlas ävenledes endast å

mindre områden, otillräckliga för en blivande anstalts behov. Kommunikationerna

till Nastorp äro obekväma såväl med hänsyn till transporter under byggnadstiden

som vid en framtida anstaltsdrift, i det att avståndet till närmaste

järnvägsstation, Ärila å Norra Södermanlands järnväg, är omkring 7 kilometer.

Egendomen ligger visserligen väl isolerad, men bevakningsförbållandena vid en

därstädes förlagd anstalt skulle bliva synnerligen svåra, enär ägorna ligga inkilade

mellan större skogspartier och omgivna åt alla sidor av vidsträckta skogsmarker.

Ribbingelunds kungsgård kan av nu anförda skäl ej anses lämplig såsom

plats för statens vårdanstalt för alkoholister.

Kronoegendomen 5 mantal Stora Benhamra i Vada socken av Vallentuna Störa

härad är belägen 5 kilometer från Ekskogens station å Stockholm—Roslagens järn- Benhamra.

väg. Egendomen ligger på tämligen stort avstånd från bebyggda platser, men

genomskäres av en för allmänheten tillgänglig väg. Husen äro delvis i gott stånd

och åkern syntes vara väl hävdad. Gården ligger intill en ofullständigt torrlagd

sjö, vars vatten vid högt vattenstånd når ända fram till gården; vid kommitterades

besök på platsen var hela området framför gården ett enda stort träsk. Med

hänsyn såväl till det för en anstalt icke tillräckligt isolerade läget som till de

mindre gynnsamma kommunikationerna synes gården ej böra komma ifråga vid

valet av plats för statens nya alkoholistanstalt.

Av de statens jordegendomar, som vid denna undersökning synts böra tas Vcntholnmi.

gas i betraktande, återstår sålunda allenast Ventholms kungsgård i Hilleshög
Bihang

till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 217 käft. (Nr 260.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

(Hillersjö) socken, Färentuna härad av Stockholms län. Denna gård, utgörande

2V* mantal, innehåller en sammanlagd areal av 2110,68 hektar, varav 109,66 hektar

åkerjord. Invid kungsgården ligger en egendom, benämnd Ventholms kungsäng,

om 68,33 hektar, därav 28,32 hektar åker, samt en kronopark om 59,8 hektar.

Gården och kungsängen stå under domänstyrelsens förvaltning samt äro var för sig

utarrenderade; kronoparken förvaltas under ståthållarämbetet å Drottningholms

slott. Ventholms kungsgård har ett isolerat läge vid en vik av Mälaren och utgör

jämte kronoparken och ängen en halvö, skild från den övriga delen av Färingsön

genom tämligen otillgängliga sankmarker, över vilka vägen till Ventholmen

framdragits. Trafikförhållandena till sjöss äro goda med daglig ångbåtsförbindelse

mellan Ventholms brygga och Stockholm under större delen av året;

närheten till Riddersvik erbjuder därjämte möjligheter till tågförbindelser med

huvudstaden, av betydelse särskilt vintertid, då ångbåtsförbindelsen till Ventholmen

någon gång kan vara inställd på grund av ishinder. Kungsgårdens jord är

av god beskaffenhet och har till större delen gynnsamt läge även för intensivare

trädgårdsbruk. Den till kungsängen hörande jorden består delvis av sankmarker.

Såväl byggnader som åkerjord befinna sig för närvarande i synnerligen

dåligt skick, men med den rikligare tillgång på arbetskraft, som en statsanstalt

erbjuder, kunde vad som nu brister så småningom avhjälpas. A den till kungsgården

hörande skogsmarken finnes god och tillräcklig timmerskog för nybyggnader.»

Kommitte
rades
yttrande.

Rörande val av plats för anstalten yttra koinmitterade härefter:

»Av vad sålunda anförts framgår, att Ventholmen erbjuder lämplig plats

för en anstalt av den beskaffenhet, varom här är fråga. Under förutsättning att

både kungsgården och kungsängen få tagas i anspråk, kan läget sägas vara synnerligen

utmärkt med trots isoleringen goda kommunikationer. Tillfälle till sysselsättning

kan beredes i jordbruk, skogsbruk och trädgårdsskötsel. Avsättningsmöjligheterna

äro på grund av ångbåtsförbindelsen med Stockholm särdeles goda.

Enligt kommitterades uppfattning torde det bliva svårt att finna en lämpligare

plats för statens vårdanstalt för alkoholister. Förläggning av statsanstalten å

Ventholmen skulle även, såsom nedan vidare omförrriäles, medföra en fördel därutinnan,

att vissa anläggningar, såsom tvättinrättning och bageri, kunna undvikas

genom anlitande av motsvarande inrättningar vid Svartsjö tvångsarbetsanstalt,

till vilken särskilt vid öppet vatten kommunikationen är synnerligen lätt.»

I sammanhang härmed erinra kommitterade, att, de med hänsyn till

de fördelar, som statsanstaltens förläggning till Ventholmen syntes erbjuda,

dels låtit förhöra sig rörande möjligheten för staten att få disponera

kungsgården och kungsängen redan före den 14 mars 1927, till vilken

tid egendomarna äro utarrenderade, dels låtit domänintendenten i

Stockholms län friherre Johan W. Stjernstedt med tillkallande av sakkunnig

person besiktiga egendomarna för utrönande av byggnadernas tillstånd

samt den ungefärliga kostnaden för erhållande av tillräckliga åbyggnader

för jordbruket.

Kommitterade hänvisa i dessa delar till följande vid betänkandet

fogade handlingar, nämligen avskrifter av arrendekontrakten rörande Vent
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

43

hokus kungsgård och Ventholms kungsäng, anbud från arrendatorerna av

de båda egendomarna samt ett av friherre Stjernstedt upprättat besiktningsinstrument.

Ur nämnda besiktningsinstrument må antecknas, att kungsgården

enligt 1913 års karta innehåller 291,ono hektar, därav 110,9020 hektar tomter

och åker, 5,6870 hektar äng, 171,5680 hektar avrösningsjord och 2,8540 hektar

impediment, att kungsängen enligt 1901 års karta innehåller 68,3390 hektar,

därav 28,3240 hektar tomter och åker, 16,36io hektar ängsmark, 22,770

hektar avrösningsjord och 0,8840 hektar impediment samt att de båda egendomarna

alltså tillsammans innehålla 161,2740 hektar tomter, åker och äng,

194,3380 hektar avrösningsjord och 3,7380 hektar impediment eller tillhopa

359,35 hektar mark. . A kungsgården finnas enligt domänintendentens beskrivning

följande staten tillhöriga hus: karaktärsbyggnad med 4 rum,

kök och förstuga å nedre botten samt 3 rum å vinden, 2 flygelbyggnader,

spannmålsbod, hemlighus, stall för 11 hästar, ladugårdsbyggnad för cirka

70 djur, 2 svinhus, 3 logar, därav 2 utan tak, 2 redskapslider, det ena

med vagnbod, smedja, lada, 4 stugor om 1 rum och kök (Backebo, Sandtorp,

Smedstorp och Tegelbacksstugan, av vilka Sandtorpsbyggnaden betecknas

såsom »låg och förfallen samt till bostad otjänlig»), byggnader vid

torpet Elghorn (utarrenderat till en fiskare) och vid torpet Norrskog (vilket

brukas under gården). Ä kungsängen finnes blott eu enda staten tillhörig

byggnad, den s. k. kronkällaren, en större välvd källare av tegel under

överbyggnad av timmer med halmtak. Vid kungsgården finnas följande

arrendatorn tillhöriga byggnader: en bod med snedtak, tillbyggd spannmålsboden,

och en bod väster om spannmålsboden, 2 potatiskällare, ett

boningsbus vid Elghornsgärdet, ett maskinhus med såg och kvarn och ett

spannmålsmagasin. Arrendatorn å kungsängen har därstädes följande

byggnader: boningshus, loge med ladugård, bod, svinhus och loge (Kungsängsladan).

I syneinstrumentet uppgives, »att alla byggnaderna äro gamla; de

flesta mycket otidsenliga och ej lämpliga för en statens anstalt». Stallet

utdömdes redan vid arrendeuppskattningen år 1914.

Enligt arrendekontraktena äro egendomarna utarrenderade för 10 år

från den 14 mars 1917 till den 14 mars 1927, kungsgården till Johan

Oscar Thorslund för ett årligt arrende av 3,500 kronor och kungsängen

till Ernst Adolf Andersson för ett årligt arrende av 1,000 kronor. Sistnämnda

arrende innehaves numera av Erik Ström.

Vid remitterande av kommitterades betänkande till domänstyrelsen

anbefalldes styrelsen att, efter det förhandlingar ägt rum med arrenda
-

Domän
styrelsen.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

torerna, avgiva förslag angående villkor för avstående av arrenderätten till

fastigheterna samt inkomma därmed jämte eget utlåtande. Domänstyrelsen

har den 18 februari* 1920 avgivit utlåtande i ärendet samt därvid

överlämnat två så lydande handlingar:

»Undertecknad förklarar sig härmed villig att den 14 mars 1921 på följande

villkor avstå arrenderätten å Yentholms kungsgård i Hilleshögs socken av Stockholms

län:

1) statsverket erlägger till undertecknad en avträdessumma beräknad efter

tretusen (3,000) kronor om året under återstående del av nu kontraherad arrendetid

eller sammanlagt adertontusen (18,000) kronor, vilken summa erlägges på en

gång sist inom tre (3) månader efter avträdesdagen;

2) statsverket inlöser undertecknad tillhöriga å gården befintliga hus efter

värdering enligt lag;

3) egendomen avträdes utan av- och tillträdessyn med skyldighet för undertecknad

att utan ersättning tillhandahålla tillträdaren stråfoder till följande

belopp, nämligen 3,000 kilogram hö, 3,000 kilogram vårsädes- och 3,000 kilogram

höstsädeshalm och med rätt för statsverket att till i orten gängse pris inlösa allt

övrigt å gärden vid tiden för avträdandet befintligt foder;

4) för igensådd i sista årets höstsädesskifte erlägger statsverket full ersättning;
5)

undertecknad befrias från honom kontraktsenligen åliggande skyldighet

att vid egendomen uppföra ny stallbyggnad.

Stockholm den 18 februari 1920.

(Två vittnen.)

Joll. Oscar Thorslund,

arrendator.

Undertecknad arrendator av kronolägenheten Yentholms kronoäng i Hilleshögs

socken av Stockholms län förklarar mig härmed villig avstå från berörda

arrenderätt den 14/3 1922 under villkor

1) dels att egendomen avträdes efter syn i enlighet med därom i arrendekontraktet

meddelad föreskrift;

2) dels att Kronan övertager samtliga mig å egendomen tillhöriga byggnader

samt vid tillträdet likviderar dessa hus till ett pris motsvarande det nuvarande

värdet på platsen, och skall priset fastställas av kompromissarier tillsatta

på sätt lagen om nyttjanderätt till fast egendom av den 14/e 1907 bestämmer.

Stockholm den 13 febr. 1920.

Erik Ström

(Två vittnen.)

genom

Detlof Wulf.y

Vid sistnämnda handling fanns fogad fullmakt från Erik Ström för

Detlof Wulf att ingå bindande avtal angående överlåtelse av arrenderätten.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

I sitt utlåtande anför domänstyrelsen följande:

»Efter förda underhandlingar med arrendatorerna hava från dem erhållits

nyssberörda förklaranden. Arrendatorns av Ventholms kronoäng erbjudande synes

domänstyrelsen fullt antagligt. Tillträdestiden för kronoängen har blivit bestämd

till den 14 mars 1922 i enlighet med arrendatorns önskan och med hänsyn därtill,

att detta område ej lärer behöva tidigare tagas i bruk för alkoholistanstaltens

räkning. Yad Ventholms kungsgård angår, innefattar arrendatorns erbjudande

visserligen en nedsättning av tidigare anspråk. Avträdessumman har sålunda

sänkts från 24,000 till 18.000 kronor och anstalten har berättigats att vid tillträdet

utan ersättning bekomma 9,000 kilogram stråfoder, men erbjudandet synes

dock styrelsen innebära en så pass stor uppoffring från statsverkets sida, att tvekan

kan råda om anbudets antaglighet.

Enligt gällande arrendekontrakt är arrendatorn skyldig att före den 1 juli

1919 — sedermera ändrat till den 1 juli 1920 — vid egendomen uppföra en ny

stallbyggnad mot ersättning av 3,380 kronor jämte fritt virke från egendomens

skog. Byggnaden är ej påbörjad och domänintendenten har hos styrelsen framhållit

önskvärdheten av att den ej uppföres på den därför bestämda platsen. Styrelsen

har därför ansett, att bland villkoren lör arrendets avträdande bör inryckas

bestämmelse därom att byggnaden i fråga ej uppföres. Härigenom beredes emellertid

arrendatorn ekonomisk vinst på grund av byggnadskostnadernas stegring.

Vidare är arrendatorn, som enligt det kontrakt, vilket gällde till den 14 mars

1917, var skyldig att vid egendomens avträdande utan ersättning tillhandahålla

tillträdaren 3,000 kilogram hö och 6,000 kilogram halm, hälften höst- och hälften

vårsädeshalm, numera enligt gällande kontrakt skyldig utan ersättning lämna

16,000 kilogram hö, 16.000 kilogram vårsädeshalm och 16,000 höstsädeshalm. Då

arrendatorns erbjudande i fråga om avträdesfoder överensstämmer med i det äldre

kontraktet stadgade kvantiteter, beredes arrendatorn därigenom en vinst motsvarande

värdet av 13,000 kilogram hö, 13,000 kilogram vårsädeshalm och 13,000

kilogram höstsädeshalm. Slutligen innebär bestämmelsen, att egendomen skall

avträdas utan av- och tillträdessyn, en betydande förmån för arrendatorn Totalvärdet

av de arrendatorn åliggande prestationer, han jämlikt tredje och femte

punkterna i sitt erbjudande vinner befrielse från, torde kunna uppskattas till

minst 20,000 kronor. Vid sådant förhållande kan det synas, som om särskild avträdessumma

ej bort ifrågakomma. Styrelsen har emellertid ej lyckats förmå

arrendatorn att ingå på andra villkor, än vad i hans erbjudande angives.

Till sist får styrelsen meddela, att styrelsen ej har något att erinra

däremot, att ifrågavarande egendomar med tillhörande skogsområden, vilka ej

blivit avsatta till kronopark, upplåtas för nu avsett ändamål.»

Förslaget att förlägga statens vårdanstalt för alkoholister till Vent- Departeholmen

synes mig synnerligen lyckligt. Den enda betänkligheten är, att mentlicheffnstaten

måste vidkännas så stora uppoffringar för att före arrendetidens

utgång få disponera Ventholms kungsgård. Angelägenheten att snart få

eu anstalt till stånd och utsikten att därvid få tillgodogöra sig möjligast

opaginerad Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

VII.

Byggnadsplan

och

kostnader

för den nya

anstalten.

Allmän anmärkning.

Förberedande

förslag.

lämpliga plats synes mig dock böra övervinna den nämnda betänkligheten.

Efter samråd med t. f. chefen för jordbruksdepartementet har jag därför

kommit till det resultat, att staten borde träffa avtal med arrendatorerna

på de villkor, som omförmälas i ovan intagna skriftliga erbjudanden.

Jag övergår nu till frågan om uppgörande av byggnadsplan för den

nya anstalten.

Kommitterades redogörelse härför inledes med en allmän anmärkning

av följande innehall:

»Det bör förutskickas, att kommitterade vid uppgörande av sitt förslag till

en ny statsanstalt för alkoholister beaktat, ej blott att det nuvarande statsfinansiella

läget i allmänhet manar till den yttersta sparsamhet, utan ock att förhållandena

inom byggnadsindustrien speciellt äro ägnade att verka starkt återhållande

vid planläggandet av offentliga byggnadsföretag. Kommitterade hava

alltså ingalunda förbisett, att den föreslagna tidpunkten för igångsättande av förevarande

byggnadsarbeten torde bliva synnerligen ogynnsam från kostnadssynpunkt.

Kommitterades uppmärksamhet har även fästs på det förhållandet, att

den knappa tillgången inom hela landet på material och arbetskraft inom byggnadsindustrien

så långt möjligt torde böra reserveras för bostadsproduktionen.

När därför, trots desäa förhållanden, det här planerade byggnadsföretagets genomförande

ansetts oavvisligen av behovet påkallat, hava kommitterade låtit sig

angeläget vara att vid utarbetande av förslaget, så långt möjligt varit, begränsa

kostnaderna för anstalten. Givetvis har denna sparsamhet dock ej synts böra

drivas så långt, att de gjorda besparingarna komme att förorsaka väsentligt ökade

drifts- och underhållskostnader.»

Innan kommitterade redogöra för sitt förslag, erinra kommitterade

om vissa förberedande förslag, som framlagts under dess arbeten. Då framställningen

härom synes vara av intresse för ett rätt förstående av det slutliga

förslaget, torde den böra här anföras. Kommitterade yttra sålunda:

»Efter det kommitterade under våren 1919 enat sig om grundlinjerna för

en ny statsanstalt för alkoholister, uppdrogs åt arkitekten Lundegårdh att i enlighet

med en av honom uppgjord skiss utarbeta fullständiga ritningar och kostnadsförslag

till den nya anstalten. Enligt kommitterades plan skulle för anstalten

byggas dels ett centralkomplex av sten med 50 platser, dels en särskild

paviljong av sten, innehållande en sluten avdelning med omkring 20 platser och

en sjukavdelning med 7 platser, dels ett bostadshus för assistenten och ett för

maskinisten båda av trä, dels ock 3 i två våningar uppförda bostad.-hus av trä,

vartdera för två familjer, varjämte bostad för föreståndaren skulle inredas i den

å egendomen befintliga arrendatorsbostaden.

Centralkomplexet skulle, sådant det förelåg å den fullständiga ritningen,

bestå av ett mittelparti och två därmed genom sammanbindningspartier förenade

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

flyglar.^ Dessa senare, som voro avsedda att uppföras i två våningar förutom

källarvåningen, skulle i båda de egentliga våningarna innehålla dagrumskorridor

och sovrum för de intagna till ett antal av sammanlagt 25 i vardera flygeln

samt i källarvåningen verkstadslokaler. Sammanbindningspartierna, som borde

uppföras i allenast en våning, skulle inrymma två matsalar samt i källarvåningen

å ena sidan förrådsrum för köket, å den’andra badavdelning. Mittelpartiet skulle

uppföras i två våningar jämte källarvåning och vindsvåning, därav källarvåningen

skulle innehålla ångpannérum, maskinverkstad, kolförråd m. m., bottenvåningen

ångkök med nödiga bilokaler, serverings- och diskrum, matrum för personal

och bostadsrum för hushållerskan, våningen en trappa upp expeditionsloka-.

ler och bostadsvåning för husfadern samt vindsvåningen bostadsrum för kvinnlig

personal, gästrum och förrådsrum. Vid beräknandet av sovrummens storlek utgick

man ifrån det vid Yenngarnsanstalten beräknade utrymmet av omkring 18

kbm. per plats.

Enligt kostnadsberäkningarna till detta förslag skulle de angivna byggnadsarbetena

betinga ett pris av omkring 1,100.000 kronor, i vilken summa ej mgingo

kostnader för vattenanskaffning, vattenledningar, avlopp, värme, ångkök och

elektriska ytterledningar.

Med hänsyn till den stora kostnad, som sålunda befanns vara förenad med

detta förslags genomförande, ansågo kommitterade sig höra underkasta förslaget

och de för anstaltens anordnande uppgjorda grunderna förnyad prövning. Vid

de. härpå följande överläggningarna framkommo flera olika för.-lag; efter det

skisser uppgjorts och approximativa kostnader beräknats för några av dessa, beslöts

att låta upprätta fullständiga ritningar och kostnadsberäkningar för ett

förslag, enligt vilket för anstalten skulle uppföras följande byggnader:

en centralbyggnad av sten i tvä väningar jämte källarvåning och vindsvåning.

den senare med brutet tak, inrymmande i källarvåningen köksavdelning

med förrådsrum, ångpannérum och badavdelning, i bottenvåningen matsal och

serveringsrum m. m., 1 vårdarrum, bostäder för husfader och kokspersonal samt

expeditions- och läkarlokaler, i våningen en trappa upp 2 avdelningar för til 1- sammans. 25 intagna och en sjukavdelning med 10 platser jämte 2 vårdarrum samt i

vindsvåningen verkstadslokaler, rum för extra vårdare, gästrum och förrådsutrymmen;

en isoleringspaviljong av sten med plats för 11 intagna;

2 pavjljonger av trä, vardera innehållande sovrum för 12 intagna, dag- och

matrum samt diskkök ävensom bostad för en gift och en ogift vårdareen

byggnad av trä till assistentbostad;

en byggnad av trä med bostäder för tre familjer å nedre botten och för

två ogifta vårdare en trappa upp; samt

en slöjdbod och mindre uthusbyggnader.

Aven i detta förslag förutsattes den nuvarande arrendatorbostaden använd

till bostad för föreståndaren, i dess ena flygel skulle anordnas bostad för eu gift

befattningshavare och i den andra tvättstuga m. m.

De upprättade kostnadsförslagen visade, att anstalten enligt detta förslag

med yttre ledningar för vatten och avlopp samt elektriska ytterledningar och

transformatorställning men utan ångkök skulle kosta 1,122,000 kronor.»

Vid utarbetande av detta förslag hade, enligt vud komniitterade framhålla,

för nedbringande av kostnaderna räknats med allenast cirka 15 kbm.

per plats i de intagnas sovrum, medan dessa i anstalten å Venngarn lik
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

Kommitterades

slutliga

förslag.

som i det ovannämnda av kommitterade först uppgjorda förslaget hade ett

utrymme av drygt 18 kbm. per plats. En dylik reducering kunde enligt

kommitterades uppfattning utan olägenhet ske, då det här icke vore

fråga om en sjukvårdsinrättning utan om en anstalt för personer, som i

det stora flertalet fall i nyktert tillstånd vore arbetsföra och endast om

nätterna vistades i dessa rum. Härvid eripradas tillika, att en mängd

personer i sina privatbostäder icke disponerade mer än 15 kbm. per individ

i rum, som ofta användas både dag och natt, utan att detta ansågs giva

anledning till anmärkning från bostadshygienisk synpunkt.

Då olika meningar rådde om sistnämnda förslag samt ytterligare

försök ansåges böra göras för att nedbringa anläggningskostnaden för anstalten,

beslöto kommitterade emellertid att vidtaga en del jämkningar i

berörda förslag. Kommitterade enade sig därvid om att borttaga en av

träpaviljongerna och bereda utrymme för däri ingående 12 platser och

vårdarebostäder i andra byggnader, att fullständigare utnyttja vindsvåningen

1 isoleringspaviljongen, varigenom i denna paviljong plats skulle kunna

beredas för 21 intagna och 2 vårdarruin anordnas, att trefamiljshuset skulle

utbytas mot ett tvåfamiljshus med lägenheter om 2 rum och kök för gifta

vårdare samt ett tvåfamiljshus med 3 rum och kök å nedre botten, avsedda

för befallningsman, och 2 rum och kök i övre våningen, avsedda

för maskinist.

Vid den vidare utvecklingen av detta förslag voro kommitterade i

följande hänseende av olika uppfattning. Tre ledamöter (Kinberg, Bergström

och Reutercrona) önskade nämligen bibehålla den andra av de i

det föregående förslaget omnämnda träpaviljongerna, i vilken ytterligare

2 platser för intagna kunde erhållas, samt minska kostnaden för centralbyggnaden

genom att ersätta det brutna taket med ett vanligt tak, varvid

dock fortfarande verkstadslokaler och förrådsutrymmen kunde erhållas

i vindsvåningen. Övriga kommitterade (Linders, Lundegårdh och Petrén)

ansågo, att vid den nu föreslagna första utbyggnaden av anstalten jämväl

denna träpaviljong kunde utgå samt motsvarande antal platser inredas

i vindsvåningen i centralbyggnaden, varigenom anläggningskostnaden skulle

bliva billigare, utan att anstalten därigenom försämrades; de i träpaviljongen

föreslagna bostäderna skulle då erhållas på annat sätt.

Kommitterade läto därefter uppgöra nya ritningar och kostnadsförslag

för anstalten, varvid alternativa förslag A. och B. uppgjordes med

hänsyn till ovan anmärkta skiljaktiga uppfattning. Kommitterade redogöra

på följande sätt för de båda förslagen.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

49

Alternativ A.

1. Centralbyggnaden uppföres i två våningar jämte källarvåning ooh vindsvåning.

Källarvåningen innehåller:

a) i mittelpartiet ett stort kök med förrädslokaler samt matutlämningsrum

och renseri m. m.;

b) i ena flygeln en större snickeriverkstad , ett flertal förrådsrum för köket

ävensom, med särskild nedgång från ovanliggande bostadslägenhet, ved- och matkällare

för denna; samt

c) i den andra flygeln ångpannerum, reparationsverkstad och kölrum, badavdelning

för intagna och ett badrum för personal, torkrum och ett snyggningsrum,

som även utgör passagen mellan badavdelningen och trappuppgången. Den

här befintliga badavdelningen är avsedd för samtliga intagna utom dem, som bo

i isoleringspaviljongen, vilken har särskilt badrum. Köket åter är avsett för anstalten

i dess helhet, även efter framtida utvidgningar. Förslaget innfattar

jämväl ångköksanläggning. Kommitterade hade i de förberedande förslagen ej

räknat härmed, men i betraktande av de lättnader i arbetet och den minskning

i driftskostnaderna, som en dylik anläggning medför, hava kommitterade ansett sig

böra föreslå en sådan.

Tvättinrättning och bageri hava icke föreslagits. Såsom ovan nämnts har

vid val av Yentholmen såsom plats för statsanstalten förutsatts, att anstalsen skulle

få tvätt och bakning verkställda vid Svartsjö tvångsarbetsanstalt, som enligt vad

för kommitterade uppgivits, har tillräckliga lokaler för dessa ändamål. Då härigenom

ej obetydliga besparingar kunna göras både i anläggnings- och driftkostnad

samt anordningen i övrigt synes kommitterade lämplig, hava kommitterade utgått

ifrån, att frågan om lokaler för tvätt och bakning skulle lösas på detta sätt. Om

tvättstuga för personalens räkning se nedan.

Bottenvåningen innehåller:

a) i mittelpartiet en större matsal, gemensam för samtliga i huvudbyggnaden

boende intagna (och avsedd att även användas till samlingssal, så länge särskild

sådan saknas), jämte ett kapprum och ett tvättrum, vidare ett disk- och serveringsrum

(med hiss och spiraltrappa till källarvåningen) samt matrum för personalen;

b) i ena flygeln eu bostad om 2 rum och kök och ett tjänsterum för husfadern

— som har närmaste ansvaret för ordningen bland de i huvudbyggnaden

intagna — en dublett för köksföreståndarinnan och ett rum för köksbiträden,

dessa rum med gemensam förstuga, varifrån spiraltrappa leder till källarvåningen;

för dessa lägenheter finnes särskild utgång å flygelns yttersida; vidare finnes

direkt nedgång till bostadsvåningen tillhörande ved- och matkällare; samt

c) i den andra flygeln expeditionslokaler med brandfritt arkiv, ett observations-

och isoleringsrum för i misstänkt epidemisk sjukdom insjuknad, ett läkarrum

och ett gästrum samt utanför dessa lokaler ett gemensamt väntrum.

Våningen en trappa upp innehåller följande lokaler:

a) i mittelpartiet ett vårdarum, 3 sovrum med plats för vardera 3 och 1

sovrum med plats för 2 intagna, 1 förrådsrum och en till dagrum avsedd korridor

med tvättrum och kapprum och slutligen närmast de båda flyglarna kapprum för

dervarande avdelningar;

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 217 käft. (Nr 260.)

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

b) i ena flygeln, avsedd närmast för alkoholister med kriminell förtid eller

sådana, som gjort sig skyldiga till mindre gott uppförande, men likväl ej anses

böra flyttas till sluten avdelning, en dagrumskorridor med tvättställ, 2 sovrum

med vardera 3 platser, 2 sovrum med vardera 2 platser och 3 ensamrum ävensom

ett förrådsrum, samt

c) i den andra flygeln två skilda avdelningar, den ena, avsedd för smitt
samt

sjuka (huvudsakligen tuberkulösa), bestående av ett dagrum med tvättställ

samt 3 sjukrum, därav 2 med 1 plats och 1 med 3 platser (de förra med fönster

åt väster, det senare med fönster åt både väster och söder), den andra avdelningen

avsedd för mindre arbetsföra med 3 rum om tillhopa 6 platser och ett förrådsrum;

i övrigt innehåller denna flygel ett vårdarrum, beläget mellan de två avdelningarna,

vilka i övrigt direkt gränsa intill varandra genom sina dagrum, som äro

skilda allenast genom en dörr.

Genom det sätt, på vilket sistnämnda flygel inretts, kan den hälft av flygeln,

som är avsedd för de smittsamt sjuka, isoleras, på samma gång som den

också kan ställas i förbindelse med flygelns andra avdelning, därest även denna

helt eller delvis skulle behöva tagas i anspråk för tuberkulösa. Kommitterade

hava emellertid utgått ifrån, att de 5 platserna å den egentliga sjukavdelningen

i regel skulle vara tillräckliga för de smittsamt sjuka. För sådana av lungtuberkulos

lidande, som äro så svårt sjuka, att de behöva vårdas mera permanent

sängliggande, skulle nämligen, på sätt ovan angivits, framdeles som hittills sökas

plats å vederbörande kommuns eller landstings tuberkulossjukhus. Skulle de

tuberkulösas antal någon gång bli så stort, att för dem skulle behöva tagas i

anspråk även den för mindre arbetsföra avsedda avdelningen, kunna dessa senare

lätt flyttas över till avdelningen i mittelpartiet, som eljest närmast är avsedd till

upptagningsavdelning; även kan komma i fråga att i framtiden uppföra en särskild

sjukpaviljong och använda sjukavdelningen till annat ändamål.

Avdelningen i motsatta flygeln, som har särskild trappuppgång, kan helt

avstängas från varje förbindelse inomhus med avdelningen i mittelpartiet, enär

dörren mellan denna avdelnings tvättrum och passagen utanför vårdarrummet

till den för här ifrågavarande flygeln avsedda trappuppgången i allmänhet bör

vara låst. Det är nämligen av stor vikt, att de i denna flygel boende under de

fritider, de tillbringa på avdelningen, hållas separerade från övriga intagna.

Vindsvåningen innehåller i mittelpartiet verkstadslokaler för skrädderi,

skomakeri och bokbinderi, i ena flygeln ett reservrum, materialrum, förrådsrum

och förrådsvind samt i den andra flygeln ett reservrum, ett materialrum och

förrådsvind.

Vad klosettanordningarna beträffar, har man frångått det vid Venngarnsanstalten

tillämpade systemet med ett flertal torvmullsklosetter inom avdelningarna,

då dessa klosetter nästan aldrig varit helt luktfria. I stället är det avsett, att

ett särskilt avträdeshus skall uppföras för de intagna. Hela våningen med de

intagnas bostadsrum skulle allenast innehålla två vattenklosetter, avsedda för

nattbehov och för eventuellt sängliggande.

2. Isolering sbyggnaden uppföres av sten i en våning jämte källarvåning

och vindsvåning samt innehåller följande lokaler:

i källarvåningen: ångpannerum, kölrum, 4 straffceller, badrum, ett arbetsrum,

ett förrådsrum, W. C., städskrubb med slask samt en korridor, avdelad

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 260. 51

genom en dörr för att hindra de å arbetssalen sysselsatta att komma i förbindelse

med sådana intagna, som kunna befinna sig i straffcellerna;

i bottenvåningen: 6 ensamrum och 2 rum med vardera 3 platser, en dagrumskorridor,

som ock är avsedd till matrum, disk- och serveringsrum med direkt

utgång (för intagning av maten, som hämtas från stora köket), ett vårdarrum,

ett W. C. och ett kapprum, samt

i vindsvåningen: 6 ensamrum och 1 rum för 3 personer, ett vårdarrum

med förråd, en dagrumskorridor och ett W. C.

Frånsett straffcellerna, som naturligen skola hava allenast små, med galler

försedda fönster uppe vid taket, höra alla lokalerna i denna byggnad få karaktären

av vanliga rum utan någon erinran om fängelsecell. De böra därför hava

fönster av vanlig storlek av s. k. hospitalsmodell med små rutor och järnbeslagna

spröjsar samt tapplåsanordningar, så att de icke kunna öppnas utan nyckel och

i övrigt genom sin konstruktion hindra rymning. Vidare böra dörrarna till enkelrummen

vara solida och förses med kraftiga lås och reglar, så att för omgivningen

farliga individer vid behov kunna inlåsas. Byggnaden bör sålunda få en

fastare konstruktion än vad som erfordras för övriga avdelningar.

3. Paviljong av trä med plats för 14 intagna uppföres i en våning jämte

vindsvåning samt innehåller å nedre botten i ena halvan bostadsvåning för gift

vårdare med två rum, kök och tambur och i den andra halvan ett bostadsrum

för ogift vårdare, ett dag- och matrum för de här boende intagna, ett kapprum

och ett diskkök med förrådsutrymme, samt i vindsvåningen 2 rum med 4 platser

i vart rum, 2 rum med 2 platser i vart och 2 ensamrum, en korridor med tvättrum

och garderober samt W. C. för nattbehov. Denna byggnad skulle icke få

centraluppvärmning utan uppvärmas medelst kakelugnar; ej heller skulle vattenledning

dragas dit. Ett uthus med avträde samt vedbod för den här boende

gifte vårdaren ingår därjämte i kostnadsberäkningen.

4. Personalbostäder.

Förutom de nu nämnda byggnaderna med platser för intagna jämte däri

inrymda personalbostäder innefattar det föreliggande förslaget tre byggnader av

trä för enbart personal, nämligen en byggnad för assistenten och 2 tvåfamilj shus.

Förstnämnda byggnad uppföres i en våning med tre rum och kök förutom tambur

och serveringsrum, varjämte ett rum inredes å vinden samt i källaren förrådsrum

för mat och ved. Av tvåfamiljshusen består det ena av en lägenhet om 3

rum och kök för befallningsmannen och en om 2 rum och kök för maskinisten

samt det andra av 2 lägenheter om 2 rum och kök för gifta vårdare.

Vattenledning dragés ej till dessa hus.

Bostad åt föreståndaren inredes i den nuvarande arrendatorsbyggnaden,

vilken innehåller 7 rum och kök. Ena flygeln vid arrendatorsbostaden innehåller

tvättstuga, vilken bibehålies för föreståndarens räkning. Ett gårdskontor anordnas

i någon av flyglarna.

Till arrendatorsbyggnaden dragés vatten- och avloppsledningar, vilket på

grund av närheten till centralbyggnaden, om denna förlägges till av kommitterade

föreslagen plats (se nedan), ej blir förenat med större kostnader.

En mindre torpstuga om ] rum och kök belägen på något avstånd från

arrendatorsbyggnaden kan användas till bostad för en nattvakt.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Majds proposition nr 260.

5. Uthusbyggnader.

Utöver na nämnda byggnader krävas för anstaltens behov några mindre

uthusbyggnader (avträden m. m.).

Vidare behöves en tvättstuga för personalen, då den vid arrendatorbostaden

befintliga ej lämpligen kan avses för personalen i dess helhet.

Alternativ B.

1. Centralbyggnaden.

Källarvåningen = alternativ A.

Bottenvåningen = alternativ A. utom därutinnan, att matsalen utvidgats

och ett vår darr um förlagts till vindsvåningen.

Våningen en trappa upp = alternativ A.

Vindsvåningen innehåller enligt alternativ B. i mittelpartiet en avdelning

för 14 intagna, fördelad på 4 rum med 3 platser och 1 rum med 2 platser, med

ett förrådsrum, en dagrumskorridor med tvättställ och kapprum samt ett W. C.

I ena flygeln finnas 3 verkstadslokaler för skrädderi, skomakeri och bokbinderi

och i den andra förrådsvind, ett vårdarrum och 2 reservrum.

2. Isolering sbyggnaden = alternativ A.

3. Paviljong av trä för 14 intagna i alternativ A. utgår. Alternativ B.

förutsätter, att den närmaste utvidgningen av anstalten skulle ske genom byggande

av en dylik paviljong.

4. Personalbostäder.

Bostadshus för assistent = alternativ A.

Bostadshus för befallningsman och maskinist = alternativ A..

2 bostadshus vartdera med 2 lägenheter om 2 rum och kök för 4 gifta vårdare

i stället för ett sådant hus för 2 vårdare i alternativ A.

Inredande av bostad för föreståndare = alternativ A.

5. Uthusbyggnader = alternativ A.

Detta förslag innefattar alltså en bostad mer för gift vårdare än A-förslaget.

Vid uppgörande av plan för anstalten säga kominitterade sig hava

utgått ifrån, att byggnader för jordbrukets behov icke skulle ingå i förevarande

förslag, enär detta ansetts vara en fråga, som icke berör anstalten

såsom sådan utan sammanhänger med egendomens förvaltning. Dessa

byggnader befinna sig emellertid, såsom framgår av det ovannämnda av

domänintendenten friherre Stjernstedt avgivna besiktningsinstruinentet, i

dåligt skick och bliva enligt kornmitterades uppfattning otillräckliga för

anstaltens jordbruk, varför en ombyggnad av dessa så småningom måste

äga rum. Enligt uppskattning vid besiktningen skulle kostnaden för byggande

av nya hus för jordbrukets behov jämte personal bostäder uppgå

till 195,835 kronor, oberäknat kostnader för vatten- och avloppsledningar

samt elektriska ledningar. Vid kostnadsberäkningens uppgörande har antagits,

att byggnadsvirke, i den mån ej timret från de befintliga bygg
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

53

naderna räcker, skulle tagas å kungsgårdens skog. Kostadsberäkningen

utgår från att ombyggnadsarbetet skulle utföras å entreprenad; emellertid

.anmärka kommitterade, att byggnaderna kunna uppföras efter hand och

delvis med anlitande av anstaltens arbetskrafter, vadan kostnaderna böra

kunna väsentligt nedbringas.

Rörande de nya byggnadernas förläggning erinra kommitterade, att Placering av

terrängen å Ventholmen erbjuder flera olika möjligheter för placering av %9ra”na''

anstaltbyggnaderna, vilket framginge av en på föranstaltande av kommitterade

uppgjord terrängkarta. Vid kommitterades överläggningar hava olika

förslag framställts för byggnadernas placering, men hade kommitterade

slutligen enat sig om att föreslå det läge för byggnaderna, som angäves

å terrängkartan; frågan om placeringen borde naturligen bliva föremål för

förnyat övervägande, sedan anstalten beslutats, och det gällde att upprätta

detaljritningar och beskrivningar för byggnaderna.

Enligt det å terrängkartan gjorda förslaget skulle centralbyggnaden

förläggas till norra delen av en platå, som läge strax nordost om den blivande

föreståndarebostaden, samt isolerin^sbvggnaden läggas omkring 120

meter norr om centralbyggnaden; assistentbostaden förlägges omkring 200

meter från centralbyggnaden på en platå öster om den förstnämnda och

träpaviljongen för 14 intagna på en tredje platå cirka 400 meter öster

om centralbyggnaden. Vid byggnadernas förläggning hade tagits i betraktande,

att anstaltens centrala byggnader ej borde ligga för långt ifrån

varandra samt att de för jordbruket avsedda byggnaderna framdeles komme

att flyttas längre västerut och ladugårdsbyggnad och övriga hus, som

nu ligga å platån vid arrendatorbostaden, sålunda komine att borttagas.

Beträffande kostnaderna för anordnande av anstalten i enlighet med Byggnadsnu

lämnade beskrivning och uppgjorda ritningar hänvisa kommitterade kostna(tentill

de detaljerade kostnadsförslag, som åtfölja betänkandet.

De specificerade kostnadsberäkningarna äro uppgjorda, för de egentliga

husbyggnadsarbetena av byggnadsingenjör Hans Lindblad, för invändiga

värme-, vatten- och avloppsledningar av William Anderssons konstruktionsbyrå,

för utvändiga vatten- och avloppsledningar av ingenjör John

Bergström och för såväl utvändiga som invändiga elektriska ledningar av

Elektriska prövningsanstalten.

Här nedan intagas två av arkitekten David Lundegårdh uppgjorda

sammandrag av kostnaderna enligt de olika alternativen:

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. May.ts proposition nr 260.

Förslag A.

Statens vårdanstalt för alkoholister å Ventholms kungsgård.

Sammandrag över beräknade byggnadskostnader.

Centralbyggnaden..................

Isoleringsavdelningen...............

Paviljong med vårdarbostad och 14 platser ....

Arrendatorbostadens förändring till airektörsbostad .

Assistentbostad..................

Bostadshus för befallningsman och maskinist ....

Bostadshus för vårdare..............

Tvättstuga och uthus ..............

Utvändiga vatten- och avloppsledningar......

Elektriska utomhusledningar med transformatorställnin

Angköksanläggning................

. . . . kronor 4(54,000

. . . . » 153,000

. . . . » 82,000

. . . . » 15,000

. . . . » 43,500

. . . . » 47,000

. . . . » 37,000

. . . . » 12,000

. . . . » 88,000

g o. d. » 22,500

. . . . > 23,000

Summa kronor 987,000

Förslag B.

Statens vårdanstalt för alkoholister å Ventholms kungsgård.

Sammandrag över beräknade byggnadskostnader.

Centralbyggnaden.....................kronor 486,000: —

Isoleringsavdelningen................... » 153,000: —

Arrendatorbostadens förändring till direktörsbostad..... » 15,000: —

Assistentbostad...................... » 43,500: —

Bostadshus för befallningsman och maskinist........ » 47,000: —

2 bostadshus för vårdare.................. » 74,000: —

Tvättstuga och uthus................... » 12,000: —

Utvändiga vatten- och avloppsledningar.......... > 88,000: ■—

Elektriska utomhusledningar med transformatorställning o. d. » 22,500: —

Angköksanläggning.................... » 23,000: —

Summa kronor 964,000

I fråga om anordningarna för vattenanskaffning anmärka kommitterade,

att ett tidigare därom avgivet kostnadsförslag upptog olika alternativ,

nämligen dels med vattenintag från Brofjärden i Mälaren och delsmed

bergbrunn. Kommitterade hava emellertid utgått från att sistnämnda

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

oo

anordning, såsom den billigaste, borde i första rummet anlitas och därför

i sitt förslag räknat härmed; om vid en blivande undersökning tillräckligt

givande bergbrunn ej erhålles, måste vattenanskaffningen enligt vad kommittén

framhåller ordnas på annat sätt.

Rörande kostnaden för inre inventarier erinra kommitterade, att Inventarier.

denna vid anordnande av anstalten å Venngarn beräknades till 40,000

kronor, vilket anslag då visade sig tillräckligt, samt att vid statsanstaltens

överflyttning till Salbohed en mindre del av inventarierna medtogs dit,

varemot andra övertogos från föreningen Flöda kolonier. I vad mån de

vid Salbohed befintliga inre inventarierna vid en överflyttning av anstalten

därifrån kunde komma till användning vid den nya statsanstalten, kunde,

anmärka kommitterade, ej nu avgöras, men man torde böra utgå från att

eu del kunde användas; till äventyrs kunde dock bliva lämpligare att

sälja dessa inventarier eller, om Salbohed skulle komma att tjäna något

annat anstaltsändamål, överlåta inventarierna till den, som komme att

övertaga Salbohed.

Kommitterade hava emellertid ansett sig böra beräkna kostnaden

för anstaltens förseende med nya inventarier samt hava därvid med utgångspunkt

från inventarieanskaffningen vid Venngarn kommit till det

resultat, att inre inventarier till den nya anstalten med nu gällande priser

skulle kosta cirka 90,000 kronor, däri inberäknat cirka 10,000 kronor

för brandanordningar.

Någon kostnad för jordbruksinventarier har däremot icke upptagits

i kommittéförslaget. Kommitterade hava nämligen utgått ifrån, att Kungl.

Maj:t vid Ventholmens övertagande skulle förskottera anstaltens styrelse

nödigt belopp för inköp av kreatur, jordbruksredskap o. s. v. samt att

detta belopp sedan skulle återbetalas av anstalten med den vinst, jordbruket

lämnade; ett dylikt förfaringssätt hade tillämpats vid Svartsjö

tvångsarbetsanstalt och torde jämväl här kunna tillämpas. Liksom i fråga

om inre inventarier erinra kommitterade även här om, att kreatur och jordbruksinventarier

kunde överflyttas från Salbohed eller försäljningssumman

för dessa användas till inköp av motsvarande inventarier för Ventholmen.

Domänintendenten friherre Stjernstedt har på min begäran verkställt en

beräkning över kostnaderna för anskaffande av jordbruksinventarier för

Ventholms kungsgård till våren 1921, varvid dock endast det mest nödvändiga

medtagits. Beräkningen upptager två alternativ. Enligt det ena

skulle yttre inventarier vid Salbohed överflyttas till Ventholin samt därutöver

inköp ske av

opaginerad Kontrollera mot PDF

5(5

Kungl. May.ts proposition nr 260.

20 kor för............. 20,000 kronor

4 hästar för ........... 6,000 >

redskap in. in. för......... 5,000 »

tröskverk » 7,000 »

eller för sammanlagt 38,000 kronor

Enligt det andra alternativet skulle alla yttre inventarier inköpas

nämligen:

40 kor för............ 40,000 kronor

1 tjur »............ 3,000 »

12 hästar »......•.....18,000

redskap och maskiner för...... 50,000 »

eller för tillhopa 111,000 kronor.

I intetdera alternativet har beräknats kostnad för inköp av elektrisk

motor eller lokomobil för tröskning.

Ersättning Till de i det föregående angivna kostnadssummorna bör, framhålla

d^e narrenda- kommitterande, vid äskande av anslag hos riksdagen ytterligare läggas

torer av deri summa, som eventuellt kan erfordras till ersättning åt nuvarande

Ventholm. arrendatorer av Ventholms kungsgård och Ventholms kungsäng för avståendet

av arrendet i förtid.

Driftkost- Slutligen framhålla kommitterade, att till en fullständig utredning

/öyrörande en ny statsanstalt för alkoholister strängt taget också krävdes en

anstalten, beräkning av driftkostnaderna för anstalten. Då emellertid den nya anstalten

torde komma att fortsätta Salbohedsanstaltens verksamhet och alltså

anslaget för sistnämnda anstalt skulle efter förflyttningen komma att användas

för den nya anstalten, syntes någon beräkning av driftkostnaderna

ej nu behöva göras; för de befattningshavare, som tillkomma utöver de

vid Salbohed befintliga, nämligen en maskinist och 4 vårdare, torde anstaltens

förvaltning i sinom tid begära ökat anslag å lönestaten.

Socialsty- I ovannämnda skrivelse av den 23 december 1919, med vilken

relsen och socialstyrelsen och styrelsen för statens anstalt för vård av alkoholister

ItTfensMo-till Kungl. Maj:t överlämnat de kommitterades förslag, yttras rörande de

h°ltaltn båda i betänkandet framlagda alternativa förslagen, att socialstyrelsen ansåg

''s a '' sig höra förorda alternativet A och styrelsen för statens alkoholistanstalt

alternativet B. Styrelserna förklarade sig emellertid eniga däri, att eu

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

57

anstalt, anordnad vare sig enligt det ena eller andra alternativet, skulle

möjliggöra en fullt rationellt anordnad alkoholistvård samt att styrelserna

sålunda ej ville tillmäta denna skiljaktighet någon mera avgörande betydelse.

Byggnadsstyrelsen erinrar i sitt utlåtande av den 5 februari 1920, Byggnadsatt

i centralbyggnaden skulle inrymmas enligt alternativ A 4 avdelningar styrelsen.

och enligt alternativ B 5 avdelningar för intagna, varvid i förstnämnda

fall 3 och i sistnämnda fall 4 avdelningar skulle använda samma trappuppgång.

Enligt byggnadsstyrelsens uppfattning skulle det mest rationella

vara att bygga en paviljong för var och en av de olika grupper, som behövde

urskiljas; de föreslagna anordningarna voro därför icke idealiska

men försvarades dels därmed, att man ännu saknade möjligheter att beräkna

till och med de närmaste årens behov av utrymme för de olika

avdelningarna, dels ock därigenom, att även sedan anstalten eventuellt

blivit utbyggd med eu paviljong för varje avdelning, centralbyggnaden

med den storlek och inredning, som nu föreslagits, vore behövlig som

upptagnings- och sorteringsanstalt. Styrelsen anför därefter vidare:

»Ehuru byggnadsstyrelsen för sin del finner det betänkligt att i centralbyggnaden

inrymma alla fem avdelningarna, anser sig byggnadsstyrelsen dock

böra förorda alternativ B, dels emedan styrelsen för statens vårdanstalt för alkoholister

anser sig kunna påtaga sig ansvaret för den dem anförtrodda sjukvården,

även om byggnaderna utföras enligt detta alternativ, dels ock emedan alternativ

B ställer sig något billigare. Skulle emellertid alternativ A antagas till utförande,

vill byggnadsstyrelsen framhålla önskvärdheten av att takresningen å

centralbyggnaden utföres enligt alternativ B. Vindsutrymmet kan nämligen

tillgodogöras väsentligt bättre, om korridorsystemet i våningen 1 trappa upp kan

genomföras även i vindsvåningen, vilket är fallet enligt alternativ B men icke

i alternativ A. Kostnaderna för alternativ A skulle härigenom komma att ökas

med omkring 25,000 kronor till 1,012,000 kronor.

Ur byggnadsteknisk synpunkt har byggnadsstyrelsen beträffande centralbyggnaden

icke annat att erinra än att de från undre våningarna kommande ventilations-

och rökrören torde komma att upptaga mera utrymme i vindsvåningen

än vad skisserna visa. Detta gäller i synnerhet alternativ A, emedan mellanpartiets

hjärtmur för att bereda största möjliga golvutrymme åt verkstadslokalerna

icke uppdragits genom vindsvåningen. Ur teknisk synpunkt äro de båda

alternativen i övrigt lika goda.

Beträffande paviljongen för 14 platser är ur teknisk synpunkt ej heller

något att erinra. Däremot kan byggnadsstyrelsen icke underlåta att fästa uppmärksamheten

därå, att två av patientrnmmen äro genomgångsrum. För att

komma från korridoren till de båda hörnrummen för två patienter måste man

passera rummen för fyra patienter, vilket icke förefaller fullt lämpligt. I alternativ

B, där motsvarande antal platser anordnats i centralbyggnadens vindsvåning,

förekommer icke denna olägenhet.

Vidkommande övriga byggnader, nämligen isoleringspaviljongen och byggnader

för assistenten, för befallningsman och maskinist samt för vårdare är intet

Bihang till riksdagens protokoll 1020. 1 samt. 217 käft. (Nr 260.) 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

Fångvård

styrelsen

Departe
mentsche
fen.

58 Kung!.. Maj:ts proposition nr 260.

att erinra, liksom icke keller ifråga om arrendatorsgårdens användning till bostad

åt direktören.

Kostnadsberäkningarna för de olika byggnaderna äro av byggnadsstyrelsen

granskade och befunna riktiga med hänsyn till för närvarande gällande priser.

I fråga slutligen om byggnadernas placering har byggnadsstyrelsen icke

varit i tillfälle att på platsen studera förhållandena. Förslaget avser att förlägga

centralbyggnaden på den nuvarande ladugårdsbacken, vilket givetvis förutsätter

bortflyttning av stall, ladugård m. m. Härför har emellertid, såvitt

byggnadsstyrelsen kan finna, icke i detta sammanhang beräknats några kostnader.

Området närmast omkring centralbyggnaden bör, sedan nämnda byggnader rivits,

ordnas och planteras med hänsyn till centralbyggnaden såsom huvudbyggnad.»

Fångvårdsstyrelsen, vars utlåtande infordrats i anledning avförslaget,

att tvätt och bakning för den nya anstaltens behov skulle verkställas vid

tvångsarbetsanstalten å Svartsjö, har därom låtit höra direktören vid sistnämnda

anstalt och överlämnar ett av denne den 14 februari 1920 avgivet

yttrande. I detta framhålles, att anordningen i fråga kan genomföras

utan olägenhet för anstalten å Svartsjö, och anföres därvid följande:

»Det kan från tvångsarbetsanstaltens sida icke anföras några vägande skäl

mot genomförandet av det sålunda väckta förslaget, vilket ur flera synpunkter

synes vara för statsverket ekonomiskt fördelaktigt. De lokala förhållandena härstädes

ställa ej hinder i vägen, allrahelst som den närbelägna nya alkoholistanstalten

till en början planlagts för endast 70 internerade och förslaget ej avser

verkställande av tvätt för vid anstalten anställda befattningshavares räkning.

Det torde dock böra anmärkas, att endast tvättning och°mangling kunna härstädes verkställas,

men ej strykning. Likaledes kan i härvarande bageri endast grovt bröd tillverkas

av den typ tvångsarbetsanstalten själv använder. Finare bröd måste

således, om även dylikt skall användas vid alkoholistanstalten, anskaffas på

annat sätt.»

Ehuru genomförandet av det föreliggande förslaget är förenat med

eu betydande statsutgift, finner jag omständigheterna kräva dess omedelbara

framläggande. Såsom redan framhållits, äro förhållandena vid den

provisoriska anstalten å Salbohed så otillfredsställande, att statsanstalten

så snart ske kan måste flyttas därifrån, och någon annan utväg än att

bygga en ny anstalt har ej kunnat anvisas. Det framlagda förslaget

synes vara uppgjort med all möjlig omtanke att kunna nedbringa kostnaden

utan att därför offra de krav, som oundgängligen måste uppställas

för att få en ändamålsenlig anstalt. Den granskning, som byggnadsstyrelsen

underkastat förslaget, har ej givit anledning till några väsentliga

anmärkningar, och jag finner för min del ej heller anledning till några

erinringar vare sig mot byggnad splanen eller kostnadsberäkningarna. Vad

beträffar den del av förslaget, där alternativa planer framlagts, anser jag

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kun/jl. Maj:ts proposition nr 260.

59

mig i likhet med byggnadsstyrelsen höra förorda alternativ B. Detta synes

mig uppfylla de krav, som rimligen kunna uppställas på ifrågavarande

anstalt, och är dessutom billigare än alternativ A, varjämte det

innehåller i någon mån större bostadsutrymmen för personalen än detta.

Enligt alternativ B skulle byggnadskostnaden för anstalten, inklusive vattenoch

avloppsledningar samt elektriska ledningar, uppgå till 964,000 kronor.

Kostnaden för anstaltens förseende med inre inventarier jämte brandanordningar

har av kommitterade beräknats till 90,000 kronor. Någon detaljerad

beräkning häröver har icke uppgjorts, men med hänsyn till vad kommitterade

härom anfört och i anseende till svårigheten att framlägga några

fullt tillförlitliga beräkningar torde nämnda siffra böra godtagas.

Enligt vad förut framhållits, har arrendatorn av Ventholms kungsgård

för avstående av arrendet den 14 mars 1921 fordrat ett belopp av

3,000 kronor om året till den 14 mars 1927 eller tillhopa 18,000 kronor.

Då anstalten efter den beräkning, som legat till grund för det i statsverkspropositionen

förslagsvis begärda belopp, icke skulle kunna bliva färdig

förrän under år 1922, kan det synas, som om med tillträde av kungsgården

kunde anstå till den 14 mars 1922, varigenom besparing å avträdessumman

skulle kunna äga rum. Emellertid torde det innebära vissa

fördelar för staten att redan under byggnadstiden disponera kungsgården,

vadan det synes mig lämpligast att utgå ifrån arrendatorns nu föreliggande

erbjudande.

Övertagandet av kungsgården kommer att för staten medföra åtskilliga

utgifter utöver nämnda 18,000 kronor. Dessa utgifter synas mig redan

nu böra beräknas och medel begäras av riksdagen för deras täckande. Sålunda

krävas medel för inköp av kreatur, jordbruksredskap och andra inventarier

för jordbrukets behov. Då vid nämnda tidpunkt några sådana

inventarier ej kunna överflyttas från Salbohed och det för övrigt torde

vara tvivelaktigt, om eu sådan överflyttning kan anses lämplig, lärer hela

kostnaden härför böra beräknas. Vidare måste medel finnas tillgängliga

för inlösen av arrendatorn tillhöriga överloppshus, för ersättning åt arrendatorn

för igensådd av höstsädesskifte, för inlösen av foder samt för inköp

av utsäde in. in. På grund av uppgifter, som meddelats mig av domänintendenten

friherre Stjernstedt, har jag funnit mig böra förslagsvis beräkna

150,000 kronor f ör samtliga nu angivna ändamål.

7 o O

Vad beträffar nybyggnader för jordbrukets behov, torde frågan därom

icke i detta sammanhang böra upptagas.

De sammanlagda kostnaderna för den nya alkoholistanstalten, däri

inbegripet vad som åtgår till ersättning åt arrendatorn av Ventholms

kungsgård samt anskaffning av inre och yttre inventarier, skulle sålunda

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

uppgå till omkring 1,200,000 kronor, varvid är att beakta, att Salbohedsanstalten

med vad därtill hörer skulle bliva disponibel för annat allmännyttigt

ändamål,

För år 1921 erfordras medel, förutom till byggnadsarbetenas påbörjande,

till bestridande av kostnaderna för ersättning åt arrendatorn

samt anskaffande av yttre inventarier, varemot med äskande av anslag till

anskaffande av inre inventarier kan anstå till nästkommande år. Med

hänsyn till angelägenheten av att anstalten snarast färdigställes torde för

påbörjandet av byggnadsarbetena ej böra begäras lägre belopp än 400,000

kronor. Då övriga kostnader, som skola gäldas under år 1921, delvis låta

sig endast förslagsvis beräkna, synes lämpligen härför böra äskas ett gemensamt

förslagsanslag å i runt tal 150,000 kronor. De sammanlagda

anslagsbeloppen för år 1921 komma därmed att med 50,000 kronor överstiga

vad i statsverkspropositionen beräknats, men lärer, enligt vad chefen

för finansdepartementet meddelat, tillgång härtill kunna beredas å budgeten.

Något anslag för bestridande av driftkostnader för anstalten synes

ej nu behöva äskas.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört, får jag hemställa, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

l:o) medgiva, att Ventholms kungsgård och Ventholms kungsäng i

Hilleshögs socken av Stockholms län må, kungsgården den 14 mars

1921 och kungsängen den 14 mars 1922, upplåtas till anordnande av eu

ny statens vårdanstalt för alkoholister;

2:o) på extra stat för år 1921 anvisa dels för påbörjande av arbetena

med uppförande av nämnda anstalt, varför kostnaderna beräknats till

964,000 kronor, ett reservationsanslag av 400,000 kronor, dels ock för

bestridande av kostnaderna till ersättning- åt kungsgårdens nuvarande arrendator

för arrenderättens avstående och inlösen av honom tillhöriga överloppshus

ävensom för anskaffande av yttre inventarier till anstalten ett förslagsanslag

av 150,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall; och skulle proposition i ämnet av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

C. Ullman.

Stockholm 1930. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

200733

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1920:216 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proportion angående anordnande av en ny statens vårdanstalt för alkoholister jämte en i ämnet väckt motion. s. 4 i texten