Sök i Ratio Lex

Angående anslag till beredande av delaktighet för Sverige i Ramsay Memorial Fund

1920-03-05 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:289, Angående anslag till beredande av delaktighet för Sverige i Ramsay Memorial Fund

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 289.

11

Nr 289.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till beredande

av delaktighet för Sverige i Ramsay Memorial

Fund; given Stockholms slott den 5 mars 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att

för beredande av delaktighet för Sverige i Ramsay Memorial Fund

bevilja ett anslag av 27,000 kronor och därav anvisa på extra stat för år

1921 såsom förslagsanslag, högst, ett belopp av 5,400 kronor, att utgå

efter Kungl. Maj:ts beprövande och på de villkor Kungl. Maj:t kan finna

skäligt föreskriva.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

Olof Olsson.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung!. Maj:ts Proposition AV 289.

Anslag till

beredande av

delaktighet

för Sverige i

Ramsay Memorial

Fund.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5

mars 1920.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena HellneR,

Statsråden: Petersson,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Departementschefen, statsrådet Olsson anförde härefter:

Vid anmälan den 7 januari 1920 av utgifterna under riksstatens för år

1921 åttonde huvudtitel hemställde jag om förslag till riksdagen att, i avbidan

på proposition om anslag för beredande av delaktighet för Sverige i Ramsay

Memorial Fund, beräkna för ändamålet på extra stat för år 1921 ett förslagsanslag,

högst 5,400 kronor. Denna min framställning blev av Kungl.

Maj:t bifallen, och tillåter jag mig att, sedan frågan underkastats den

ytterligare beredning, som ansetts erforderlig, nu återkomma till densamma.

Till hugfästandet av minnet utav den avlidne vetenskapsmannen, professorn

sir William Ramsay har i London bildats en s. k. “Ramsay Memorial

Fund14, från vilken skulle bekostas s. k. “Ramsay Memorial Fellowships11,

avsedda att stå öppna för de med Storbritannien allierade eller neutrala

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Rungl. Maj:ts Proposition Nr 289.

länder, som ville till fonden bidraga med antingen ett belopp av 6,000 £ fölen

gång eller 300 £ årligen under visst antal år. Ifrågavarande fellowships

eller stipendier skulle tilldelas kemister från nämnda länder och åtnjutas

såsom understöd för studievistelse i regel inom Storbritannien.

Till närmare belysande av innebörden av omförmälda fellowships

tillåter jag mig återgiva det huvudsakliga innehållet i vissa i ärendet företedda

prospekt.

I ett i juni 1917 daterat prospekt redogöres för uppkomsten av ifrågavarande

förslag och meddelas, hurusom man tänkt sig att förmedelst en på

nedan angivet sätt bildad fond upprätta vissa forskarstipendier (research

fellowships). Varje stipendiat skulle förutom stipendiet erhålla ett anslag

för vissa av forskningen betingade tillfälliga utgifter. Tilldelandet av

stipendierna skulle överlåtas på en särskild korporation (body of trustees).

Stipendiaterna skulle ägna sin tid åt kemiska eller kemisk-tekniska problem.

Stipendiebeloppet skulle ökas efter första året, om det visade sig, att stipendiaten

presterade ett arbete av verklig betydelse. Planen för tillerkännandet

och åtnjutandet av stipendierna skulle vara så fri och elastisk

som möjligt. Stipendierna skulle till en början åtnjutas för ett par år

och sedermera kunna förnyas för längre tid. I planen skulle vidare angivas,

att stipendierna skulle under särskilda omständigheter kunna få

bibehållas utanför Storbritannien.

Ett memorandum av den 4 februari 1918 meddelar, att den närmare

planen för stipendierna ännu icke bestämts, men att man tänkt sig, att

varje stipendium skulle utgå med omkring 250 £ för år, vartill skulle

komma en marginal för tillfälliga utgifter å 50 £, alltså sammanlagt

omkring 300 £. Det för ett sådant stipendium erforderliga kapitalet

skulle för närvarande uppgå till 6,000 £. Det framhålles vidare, hurusom

stora fördelar vore förenade med en dylik anordning, varigenom för fullt

utbildade och noggrant utvalda kemister från de allierade och neutrala

staterna möjliggjordes att inom Storbritannien företaga kemiska forskningar,

särskilt beträffande tekniska problem men utan någon begränsning

därvidlag. Detta skulle vidga den vetenskapliga erfarenheten hos dem,

som i en framtid skulle bliva de ledande kemisterna inom sina respektive

land, på samma gång det skulle bidraga att knyta fastare de vetenskapliga

förbindelserna mellan Storbritannien och de allierade samt neutrala staterna.

Dessa fördelar skulle vinnas genom bidrag till Ramsay Memorial Fund

från de allierade och neutrala staternas sida på följande sätt. Man hade

tänkt sig, att varje stat, som intresserade sig för förslaget, skulle bevilja

ett belopp av 6,000 £ för erhållande för all framtid av ett stipendium

(Ramsay Memorial fellowship) för en i vederbörande land utbildad kemist,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 289.

varigenom denne skulle sättas i stånd att komma till Storbritannien för

ett eller annat år för att fullfölja kemiska forskningar på lämplig ort.

Stipendiaten skulle föreslås på sätt som sedermera skulle bestämmas av

respektive stater, naturligtvis efter rekommendation från vederbörande

akademier, varefter han skulle utses och mottaga stipendiet av förberörda

korporation (body of trustees), vilken i sinom tid kommer att tillsättas

under ledning av Ramsay Memorial Committee för att uppgöra stipendieplanen.

I skrivelse den 1 augusti 1918 till Sveriges minister i London har

sistnämnda kommittés skattmästare delgivit det huvudsakliga syftemålet

med ifrågavarande stipendiefond samt vidare meddelat, hurusom för ändamålet

för varje stipendium erfordrades ett totalbelopp av 6,000 £, varvid dock

möjlighet skulle stå öppen för vissa stater, därest sådant befunnes mer

ändamålsenligt, särskilt under då rådande krigstid, att till en början binda

sig för ett årligt bidrag av 300 £ under en period av tio eller femton år.

I skrivelsen framhålles vidare betydelsen av de fördelar, som härigenom

erbjudas fullt utbildade svenska kemister, att få komma till Storbritannien

och där idka djupgående forskningar för att, med erfarenhet vunnen från

sin vistelse därstädes, vid sin återkomst kunna gagna sitt eget land förmedelst

tillgodogörandet av sina forskningsresultat på kommersiella problem.

Efter det omförinälda handlingar blivit genom Sveriges minister i

London överlämnade till utrikesdepartementet, anhöll nämnda departement

i skrivelse den 28 augusti 1918 hos Nobelstiftelsen, att stiftelsen ville

åtaga sig den åtgärd, vartill ifrågavarande framställning kunde giva anledning.

Med skrivelse den 20 september 1918 förklarade sig Nobelstiftelsen

icke disponera medel för ändamålet och sade sig hava överlämnat ärendet

till vetenskapsakademien.

Vetenskapsakademien inhämtade yttrande av sina klasser för fysik

och kemi, vilka med nio röster mot två enade sig om ett av professorerna

O. Hammarsten och G. Granquist avgivet utlåtande.

I detta utlåtande framhålles följande:

I det den 4 februari 1918 daterade memorandum för upplysning av respektive

regeringar angående dessa fellowships eller stipendier upplyses, att kostnaden för

ett sådant skulle belöpa sig till antingen 6,000 £ eu gång för alla eller 300 £ årligen.

Sistnämnda summa skulle utgöra stipendiet, vilket skulle vara reserverat för en

kemist, utbildad i Sverige, för att sätta honom i stånd att fara till Storbritannien och

under ett eller flera år idka kemisk forskning å därför lämplig plats. I det i juni 1917

daterade programmet för Ramsay Memorial Fund ifrågasättes möjligheten av en bestämmelse

("Provision might be made in the scheme"....), att stipendiet under särskilda

omständigheter skulle kunna få åtnjutas utanför Brittiska riket. Då detta

sålunda aldrig ifrågasatts annat än såsom undantagsfall och då dessutom ingenting

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 289.

nämnes härom i det till regeringarna ställda memorandum, gäller frågan praktiskt

taget beviljandet av ett resestipendium å 5,400 kronor årligen för begagnande i Storbritannien

av en i Sverige utbildad kemist.

Vad först beträffar frågan angående beviljande av erforderliga medel, synes det

uppenbart, att de enda medel, som akademien kunde hava rätt att använda till sådant

ändamål, äro de särskilda fonder, som bildats genom avsättande av icke utdelade

Nobelpris. Av dessa båda fonder synes den fysiska ej kunna tagas i anspråk för ett

kemiststipendium, och räntan på den kemiska fonden uppgår tills vidare ej till det

ifrågasatta beloppet. Men även om detta vore fallet, vore det uppenbarligen mindre

välbetänkt att binda någon väsentlig del av dess avkastning för ett så speciellt

ändamål. Det torde framgå härav, att akademien ej är i tillfälle att bekosta de

erforderliga medlen.

Emellertid skulle det utan tvivel vara ur flera synpunkter gagneligt, om ett

sådant resestipendium komme till stånd, dock under den förutsättningen att det ej

bildades endast för resa till Storbritannien utan för utrikes resa över huvud, vilket bör

framhållas, för den händelse det skulle anses lämpligt att med statsmedel bidraga till

ifrågavarande fond. B

För egen del anför vetenskapsakademien i skrivelse till chefen för

utrikesdepartementet den 4 december 1918 följande:

För egen del vill akademien till en början framhålla, att hon varken av egna

medel eller av de Nobelmedel, över vilka hon disponerar, kan använda något belopp

på det sätt, som Ramsav Memorial Committee föreslagit. Skulle en utfästelse ske från

Sverige att betala ett ^kapital för en gång eller ett årligt bidrag, på sätt kommittén

föreslagit, bleve det således nödvändigt, att riksdagen anvisade därför nödiga medel.

Mot beviljandet av ett rikligt tilltaget årligt understöd åt en ung och väl förtjänt

kemist för att sätta honom i tillfälle att ytterligare utbilda sig i utlandet har

akademien i och för sig ej något att erinra. Däremot måste hon ställa sig synnerligen

tveksam gentemot förslaget, att ett dylikt stipendium för all framtid eller åtminstone

för fem år skulle bindas vid studier i ett och samma land och vid en eller

några få institutioner i det landet.

Det låter väl tänka sig, att studier i kemi vid eu viss tidpunkt hellre borde ske

i annat land eller vid annan institution, och då skulle man vara förhindrad att låta

stipendiaten resa dit eller tvingas att utdela flera stipendier. För övrigt skulle det

lätt kunna inträffa, att liknande framställningar om bidrag från andra länder inkomme,

och hade vi da redan bifallit eu dylik, skulle det helt säkert visa sig svnnerlhven

svårt att avvisa en ny, som komme frän annat land eller från samma^land fast''"för

annat ändamål.

Två liknande fall hava i själva verket redan förelegat. Då dessa äro ganska

belysande, anhåller akademien att med några ord få erinra därom.

\ id 1909 års riksdag väcktes av enskild motionär i andra kammaren motion om

anskaffande för Sveriges räkning av en arbetsplats vid den internationella havsstationen

i Neapel. Anbefalld att över denna sak avgiva yttrande anförde akademien i skrivelse

den 13 oktober 1909 bland annat följande: “Akademien instämmer livligt i motionens

allmänna syfte att bereda svenska forskare till fälle att studera djur- och växtlivet även

i andra hav än de, som omgiva Sveriges kuster, men anser det uppenbart, att det för

den enskilda forskaren skulle vara av största betydelse att fritt kunna välja den havs
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 289.

station, som för honom i varje fall är den lämpligaste.''1 Regeringen och riksdagen

anslöto sig då till akademiens åsikt samt hava frän och med år 1911 bevil jat ett anslag

å 1,800 kronor åt en eller flera svenska forskare för studier vid utländska biologiska

stationer i allmänhet.

Kort förut (år 1908) hade genom härvarande franska beskickning framförts en

hemställan, att Sverige skulle abonnera å en arbetsplats vid den franska biologiska

stationen i Roscoff mot en årsavgift av 1,500 francs. Denna framställning föranledde

ej någon annan åtgärd än att genom nyssnämnda anslag möjlighet bereddes för svenskar

att, om de så önskade, arbeta även vid stationen i Roscoff.

På grund av nu anförda förhållande!! anser vetenskapsakademien fördelaktigare,

att ett eventuellt stipendium för kemiska studier i utlandet blir fritt och ej bundet

vid ett särskilt land eller en särskild institution.

Såsom nämnts var akademiens beslut ej enhälligt. Professorn S. Arrhenius,

med vilken professorn V. -Carlheim-Gyllensköld instämt, har i ett vid

akademiens utlåtande fogat särskilt yttrande framhållit följande:

Det nyss avslutade världskriget har öppnat ögonen för det oerhört stora värdet

hos de exakta naturvetenskaperna under kritiska tider. Litteraturen överflödar med

de livligaste skildringar särskilt av kemiens enorma betydelse under kriget och ej

mindre under den närmaste framtiden med dess oerhörda återställande verksamhet och

förmodade skarpa konkurrens.

Vårt land, som lyckligt skonats från den värsta världsbranden, är, liksom de

likaställda andra skandinaviska länderna och kanske i ännu högre grad Holland och

Schweiz, ägnat att spela en förmedlande roll mellan de förut stridande, som ännu

länge komma att behärskas av eu bestämd motvilja att träda i beröring med varandra.

För’ att kunna med framgång övertaga denna medlarroll, som bör kunna bringa vår

teoretiska och tillämpade naturvetenskap till eu förut oanad blomstring, måste vårt

land knyta så intima förbindelser som möjligt såväl västerut som söderut.^ Vad Tyskland

beträffar, kommer det nog såsom hittills på grund av läge, språk, utmärkta

institut och billiga levnadskostnader att draga huvudmassan av de svenskar, som vilja

utbilda sig vidare än här hemma är möjligt, till siua högskolor. Det är däremot nödvändigt

att uuderhjälpa förbindelserna västerut, med Amerika, England och Frankrike,

för att vi skola sättas i läge att draga fördel av världsställningen. Lyckligtvis har

en dansk-amerikansk patriot skänkt medel för två svenska stipendiater, varav en bör

vara tekniker, att studera den amerikanska vetenskapen och industrien, medan två

amerikaner få komma över till Sverige för att lära känna dess bästa studie- och arbetsmetoder.

Det gäller sålunda att förbättra förbindelserna med England och Frankrike.

Eu möjlighet, så vitt England beträffar, föreligger genom tillmötesgående av det från

England ”utgångna förslaget att inrätta ett ‘•Ramsay-fellowship“ vid det under bildning

varande, för rent vetenskaplig och teknisk kemi avsedda Ramsay-institutet i London.

Otvivelaktigt kommer den svenske stipendiaten där att få det rikaste tillfälle

att lära känna det bästa och förnämligaste inom hans bransch ej blott i England utan

ock i de vidsträckta dominions och kolonier, som äro anknutna till England^ och dit

sända siua främsta söner för att lära känna det bästa och det nyaste inom saväl den

teoretiska som den praktiska vetenskapen.

Naturligtvis måste vi också se till, att ett utbyte av lärjungar sker mellan vårt

land och de främmande länderna, för att vi skola få det största möjliga utbyte i ovan

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 289.

nämnda avseende. Genom utveckling av Nobelinstituten kunna vi förskaffa oss även

denna möjlighet, och på detta sätt kunna vi gagna ej blott oss själva utan även hela

mänskligheten på ett sätt, som skall tillvinna oss allas livliga erkännande.

På grund av vad jag ovan haft äran i all korthet anföra, får jag härmed på

det livligaste tillstyrka, att Kungl. Maj:t måtte till nästa lagtima riksdag inkomma med

proposition, att nödiga medel må anslås för inrättande av ett Ramsay Memorial Fellowship

vid det under inrättande befintliga Rämsay-iustitutet.

Efter det ärendet sedermera överlämnats från utrikesdepartementet

till ecklesiastikdepartementet, anmodade chefen för sistnämnda departement

kanslern för rikets universitet att efter vcderbörandes hörande inkomma

med utlåtande i ämnet.

Kanslern har hört de matematisk-naturvetenskapliga sektionerna vid

universiteten. Sektionen i Uppsala beslöt på förslag av professorn A. Wirén

förklara sig icke finna de remitterade handlingarna innehålla sådana tillräckliga

eller säkra upplysningar om det projekterade förslaget, att sektionen

för det dåvarande såge sig i stånd att bedöma, huruvida statsanslag

för ändamålet borde begäras eller icke. Inom sektionen hade professorn

J. J. A. Appellöf, trots han ansåg inrättandet av det ifrågasatta

stipendiet nyttigt, dock instämt i sektionens uttalande, under påpekande

av nödvändigheten att inhämta närmare upplysningar i frågan.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen i Lund instämde i Uppsalasektionens

yttrande, varvid dock professorn N. E. Nörlund framhöll såsom

sin mening, att det vore nyttigt, om statsanslag för inrättande av stipendium

beviljades, och anslöt sig till Arrhenius yttrande.

För egen del anför kanslern i skrivelse den 1 december 1919 i frågan

följande:

Mot det väckta förslaget, att Sverige skulle medelst statsanslag bidraga till

Ramsay Memorial Fund för grundande av ett Ramsay Memorial Fellowship för svenska

kemister, har uttalats den betänkligheten, att det ifrågasatta stipendiet skulle ensamt

eller nästan uteslutande användas för studier i England, under det att innehavare av

resestipendium rätteligen borde äga full frihet att som mål för sin resa välja det land

och den institution, där hans studier kunde med största framgång bedrivas.

Denna betänklighet är utan tvivel principiellt sett fullt berättigad; och det förhållandet,

att stipendiet är så gott som uteslutande avsett för studier inom allenast

ett enda land, kan tvivelsutau under vissa förhållanden vålla olägenheter. Men å

andra sidan kan dock ifrågasättas, om ej andra och kanske ännu större olägenheter

skulle kunna uppstå, om Sverige icke lämnade de nödiga medlen till ifrågavarande

fellowship.

På sätt i ett handlingarna i ärendet åtföljande yttrande av professorn Svante

Arrhenius blivit antytt, torde, på grund av kemiens stora betydelse och ett sannolikt

mycket kraftigt uppsving efter kriget av den kemiska industrien i England, för en

antagligen ganska lång följd av år vara att motse en stark tillströmning av kemister

till England, ej blott från dess dominions och kolonier utan även från Frankrike och

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 241 höft. (Nr 288—289.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kun yl. Maj ds Proposition Nr 2S9.

andra länder. Denna tillströmning av skolade kemister, som önska att i England

vidare utbilda sig, kan möjligen bliva så stor, att det kan bliva svårt bereda plats åt

alla, framför allt vid de för högre kemiska studier avsedda institutionerna. Då bekostande

av ett Ramsay Memorial Fellowship medför rätt för vederbörande stipendiat till

plats vid någon av dessa institutioner, synes klokheten därför bjuda, att Sverige ej

avvisar det gjorda erbjudandet.

Denna slutsats rubbas icke heller, efter kanslersämbetets uppfattning, av övriga

under ärendets behandling mot förslaget uttalade betänkligheter. En bland dessa

betänkligheter är den, att genom statsanslag till Ramsay-fonden ett ogynnsamt prejudikat

skulle skapas, då det nämligen lätt skulle kunna inträffa, att liknande framställningar

om bidrag kunde inkomma från andra länder eller från samma land för

annat ändamål, och att det i sådant fall skulle visa sig synnerligen svårt att avvisa

eu sådan framställning. Faran av ett sådant prejudikat torde dock ej vara synnerligen

stor. Då Sverige icke gärna kan ställa sig principiellt avvisande mot varje likartat

förslag till internationellt vetenskapligt arbete, lärer det väl i alla händelser, oberoende

av det beslut som fattas i nu föreliggande ärende, bliva nödvändigt att särskilt pröva

varje sådant eventuellt förekommande fall. Ena gången gäller det kanske ett för

vårt land så gagneligt förslag, att det måste biträdas, en annan gång måbända ett

av sådan art, att det måste avböjas.

Beträffande den oklarhet, som i fråga om vissa detaljer vidlåder de, så vitt av

handlingarna framgår, ännu icke fastställda närmare bestämmelserna för Ramsay

Memorial Fellowships, lider det väl icke något tvivel, att vid den slutliga avfattningen

av dessa bestämmelser största möjliga hänsyn kommer att tagas till de önskningar,

som från de olika bidragsgivande ländernas sida komma att framställas.

Då sålunda goda skäl synas tala för bifall till ifrågavarande framställning och

de invändningar, som däremot anförts, icke synas vara av någon avgörande betydelse,

finner kanslersämbetet sig böra förorda, att det gjorda erbjudandet måtte antagas.

Beträffande den form, vari detta bör ske, anser kanslersämbetet, att, då svenska

staten icke torde böra genom ett anslag för en gång binda sig för framtiden vid

ifrågavarande företag, det utan tvivel är med klokhet och försiktighet bäst förenligt,

att i överensstämmelse med det senare av de ifrågasatta alternativen, ett årligt bidrag

lämnas, och att detsamma därjämte tills vidare begränsas inom en kortare tidsperiod,

lämpligen fem år, under vilken företagets förmånlighet ur olika synpunkter må försöksvis

utrönas.

Kanslern föreslår därför vidtagande av åtgärder i syfte att erhålla

ett statsanslag å 1,500 engelska pund, utgörande — efter normal kurs av

18 kronor per pund — 27,000 kronor, att med 5,400 kronor om året

under fem år utgå för beredande av delaktighet för Sverige i Ramsay

Memorial Fund med rått till ett s. k. fellowship för svenska kemister.

Efter det ärendet sedermera remitterats till tekniska högskolans styrelse,

har styrelsen låtit inhämta yttrande i ämnet av professorn W. Palmser,

vilken ställt sig i princip på samma ståndpunkt som vetenskapsakademien.

Palmser yttrar:

Av ett till handlingarna hörande, den 4 februari 1918 daterat, tryckt memorandum,

avsett till upplysning för de med England allierade och de neutrala ländernas

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 289.

regeringar, framgår, att kostnaden för ett dylikt fellowship eller stipendium, avsett

för personel- från nyssnämnda länder, skulle belöpa sig till antingen 6,000 £ sterling

en gång för alla eller 300 £ sterling årligen. Sistnämnda summa skulle utgöra stipendiet,

vilket skulle vara reserverat för eu i Sverige utbildad kemist för att sätta

honom i stånd att å lämplig plats i Storbritannien under ett eller flera år idka kemisk

forskning, särskilt av teknisk art. I det i juni 1917 daterade programmet för Ramsay

Memorial Fund ifrågasättes visserligen, att stipendiet undantagsvis skulle kunna få

åtnjutas även utanför Brittiska riket; dock synes det möjligt, att dylikt undantag skulle

beviljas endast åt engelska stipendiater. Frågan gäller således praktiskt taget beviljandet

av ett resestipendium att utgå med 5,400 kronor per år för begagnande i Storbritannien

av eu i Sverige utbildad kemist — eller beviljande av ett kapital, vars

årliga ränta belöper sig till sagda summa. Någon särskild förmån, såsom arbetsplats

å visst laboratorium eller dylikt, syne3 icke vara garanterad. Stipendiaten skulle föreslås

av regeringen eller annan myndighet i vederbörande land, men tillsättas av den

tilltänkta stiftelsens styrelse (body of trustees).

De svenska kemister, som tidigare såsom stipendiater för utförande av forskningsarbeten

begivit sig utrikes, hava fördelat sig på olika länder. Under de senaste decennierna

hava dessa resor i övervägande grad gällt Tyskland, men även om någon ändring

i detta avseende skulle inträffa, så förmodar jag, att den omständigheten” att tilläventyrs

icke något enbart för studier i England avsett svenskt statsstipendium inrättas,

icke skall komma att utgöra något hinder för de svenska utrikes resestipendiater,

som så önska, att få arbeta på engelska forskningsinstitut.

Av handlingarna framgår vidare, att statsbidrag förväntas från Norge, Spanien,

Japan och Kina, under det att i vissa länder insamling av medel på privat väg synes

hava bedrivits.

Givetvis skulle det vara gagneligt, om ett utrikes resestipendium för forskningsarbeten

inom ifrågavarande fack komme till stånd, men på grund av det ovan anförda

anser jag icke några skäl föreligga för att ett dylikt statsstipendium skulle vara bundet

vid ett visst land, utan borde det kunna få gälla för vilket land som helst, liksom

väl även stipendiet bör utdelas av svensk myndighet.

Tekniska högskolans lärarkollegium anslöt sig till Palman-s yttrande,

varemot högskolans styrelse i skrivelse den 22 december 1919 tillstyrkte

vidtagande av åtgärder för beredande av anslag tills vidare för ändamålet.

Styrelsen anför följande:

Visserligen är styrelsen av samma mening som kollegiet i fråga därom, att det

vore mera tilltalande, om Sveriges stipendiat finge utses av svensk myndighet, men då

styrelsen icke anser, att det finnes någon särskild anledning befara, att förslag till

stipendiat, avgivet av svenska regeringen eller av den myndighet, som regeringen bestämmer,

skall komma att frångås, och då det måste vara till gagn för den svenska

vetenskapliga forskningen, att Sverige är representerat vid framstående utländska vetenskapliga

institutioner, anser sig styrelsen böra vördsammast föreslå, att åtgärder vidtagas

för att tills vidare en summa av 300 engelska pund årligen måtte ställas till

förfogande för att bereda Sverige delaktighet i “Ramsay Memorial Fund''1 med rätt

till ett s. k. fellowship för svenska kemister.

Slutligen har yttrande i ärendet inhämtats från ingenjörsvetenskapsakademien,

vars förvaltningsutskott i skrivelse den 30 januari 1920 anslu
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 289.

tit sig till den ståndpunkt, som intagits av tekniska högskolans styrelse.

Det heter i förvaltningsutskottets skrivelse:

För utvecklingen av svensk forskning på det tekniskt-vetenskapliga området är

det givetvis av stor betydelse, att svenska ingenjörer och vetenskapsmän beredas tillfällen

att arbeta vid utländska forskningsinstitut för att därstädes inhämta kännedom

om nya arbetsmetoder och forskningsresultat. Ur denna synpunkt är det väckta förslaget

värt stort beaktande.

Utskottet har emellertid av vissa skäl hyst tveksamhet, huruvida ett statsbidrag

till Ramsay-institutet för det ifrågavarande ändamålet skulle bliva till avsedd nytta.

Härvid bar den omständigheten i första hand spelat in, att en viss oklarhet synes

råda, dels huruvida en eventuell stipendiat kunde med säkerhet påräkna arbetsplats

vid något forskningsinstitut i England, dels beträffande de förmåner, som över huvud

taget skulle komma stipendiaten till del i nämnda land. Det har även synts utskottet

kunna vara ägnat att väcka betänkligheter, att icke eventuella svenska stipendiater

skulle utses av svenska regeringen eller av svensk myndighet.

Nämnda skäl hava föranlett utskottet att icke förorda anvisande av något större

engångsanslag. Då det likväl är önskvärt att vinna erfarenhet rörande den fördel,

som kunde vara förenad med att det från svensk sida utsändes en stipendiat till den

ifrågavarande institutionen, har utskottet funnit sig i likhet med styrelsen för tekniska

högskolan böra förorda, att ett anslag av 300 engelska pund årligen tills vidare ställes

till institutets förfogande för upprättande därstädes av ett svenskt s. k. fellowship.

Förvaltningsutskottet har vidare velat uttala, att ingenjörsvetenskapsakademien

har stort intresse av att erhålla del av de berättelser eller rapporter, som komma att

avgivas av eventuella stipendiater, liksom att akademien för sin del är beredd att, om

så påfordras, medverka vid utseendet av stipendiaterna.

Mot förvaltningsutskottets beslut hade avvikande meningar anförts

dels av ledamöterna Lindahl, Palmser och Rossander, vilka, under uttalande av

önskvärdheten av att statsunderstöd beviljades för bedrivande av kemiska studier i utlandet,

likväl ansågo, att ett sådant statsunderstöd icke borde bindas till den ifrågavarande

institutionen på de villkor, som från institutionens sida uppställts, dels ock

av Sondén, vilken, likaledes under uttalande av önskvärdheten av att statsunderstöd

beviljades för bedrivande av kemiska studier i utlandet, likväl ansåg att sådant statsunderstöd

ej borde bindas till någon institution med mindre än att Sveriges regering

eller den, åt vilken denna meddelat uppdrag, ägde utse stipendiat.

Departe- Den föreliggande frågan synes mig icke böra så mycket betraktas

mentsebefen. som anslagskrav för ett statsstipendium i sedvanlig bemärkelse utan

snarare som ett spörsmål av principiell betydelse för våra internationella

vetenskapliga förbindelser och därigenom indirekt för vår inhemska vetenskapliga

forskning. Det är från den synpunkten, som ärendet enligt min

mening huvudsakligast bör bedömas.

Såsom framgår av de utav mig nyss refererade handlingarna hava

vissa betänkligheter yppats mot det väckta förslaget om Sveriges bidrag

till Ramsay Memorial Fund; jag anser dock dessa betänkligheter icke

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 289.

vara av en sådan art, att de enligt min uppfattning böra stå hindrande

i vägen, då det gäller att bidraga till vinnandet av ett större syftemål.

Jag har likaledes ej kunnat undgå röna det intrycket, att dessa invändningar

ej äro så mycket burna av rent sakliga synpunkter som snarare

grundade på en mer formell syn på frågan. Det må emellertid tillåtas

mig att i korthet rekapitulera och bemöta dessa gensagor.

Från vetenskapsakademien ävensom från tekniska högskolans lärarkollegium

har uttalats den betänkligheten, att det ifrågasatta stipendiet

nästan uteslutande skulle bindas vid studier i England, medan det ändamålsenligaste

vore, att en stipendiat ägde frihet att förlägga sina forskningar

till det land, där dessa kunde med största framgång bedrivas.

Häri ligger själva huvudanmärkningen mot det föreliggande förslaget.

Jag vill icke förneka, att, därest på detta stipendium lägges den synpunkten,

som i allmänhet göres gällande i fråga om stipendier av allmän

karaktär, nu berörda betänklighet är principiellt befogad. I föreliggande

fall bör man emellertid enligt min mening mera se på de förhandenvarande

realiteterna än anpassa spörsmålet efter hittills hävdvunna normer.

Det gäller för Sverige, så vitt jag kan bedöma frågan, att genom utsändande

av utbildade kemister till England draga fördel av det starka uppsving

inom de kemiska och kemisk-tekniska disciplinerna, som just inom

detta land torde vara att förvänta. Ett ypperligt tillfälle erbjudes nu, och

det skulle onekligen vara till stor nackdel för vår inhemska forskning, därest

man ej begagnade sig härav. Det torde vara överflödigt att erinra om

den betydelse, de kemiska vetenskaperna hava i sin tillämpning på praktiska

problem av stor ekonomisk räckvidd. Idka väl som staten genom

anslag förhjälper svenska vetenskapsmän att i vissa bestämda främmande

länder bedriva speciella forskningar, med lika fullt fog synes mig nu ett

statsanslag kunna ifrågasättas för angivna kemiska forskningar i England.

Om jag sålunda icke kan tillmäta den nyss angivna betänkligheten

någon avgörande betydelse på det föreliggande fallet, kan jag än mindre

göra detta i fråga om den gensagan, som likaledes från vetenskapsakademien

yppats, nämligen att ett bifall till förslaget skulle vara prejudicierande

för liknande framställningar från andra land. Visar det sig, att

eventuella framställningar i liknande syfte bäras av samma starka skäl

som den nu föreliggande, ser jag icke, varför ej även då man kan på allvar

reflektera på sådana anbud; kunna däremot kommande framställningar

icke uppvisa sådana omständigheter, att Sveriges intressen därav

beröras, torde dessa ej heller förtjäna det beaktande, de till äventyrs kräva.

Med andra ord, varje kommande förslag av enahanda innebörd bör sakligt

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 289.

prövas och, därest det är för landet förmånligt, understödjas, varom icke

tillbakavisas. Något prejudikat kan genom ett bifall till föreliggande

fråga ingalunda skapas.

Beträffande vidare den åberopade oklarheten i vissa detaljer, främst

i fråga om rätten att utse stipendiat, ävensom huruvida verkligen svensk

stipendiat kan med säkerhet påräkna plats vid institution i England, vill

jag allenast erinra därom, att, så vitt av handlingarna framgår, de närmare

bestämmelserna ännu ej äro fastställda. Tvivelsutan kommer största

möjliga hänsyn att tagas till de önskningar, som från svensk sida härvid

framställas. Beslut om anvisande av för ändamålet erforderliga medel bör

emellertid meddelas på sådant sätt, att, därest mot förmodan så pass rigorösa

stadganden skulle utfärdas, att Sverige ej anser med sin fördel förenligt

att begagna sig av den erbjudna rätten, den utvägen alltid står öppen

att frånsåga sig det gjorda erbjudandet. Men möilighet bör uppenbarligen

finnas att tillgodogöra sig det ifrågasatta anbudet och alltså medel härför

vara tillgängliga.

De av vissa myndigheter anförda betänkligheterna hava sålunda ej

rubbat mig i min uppfattning om fördelarna för vårt land av att ställa

sig tillmötesgående mot det förslag, som föreligger. Jag kan ej annat än

ansluta mig till den av professorn Arrhenius i frågan hävdade uppfattningen,

att man bör på frågan lägga en vidare sjm än man skulle göra,

om det gällde ett vanligt stipendieanslag. Våra vetenskapliga förbindelser

västerut äro av lika stor betydelse för vårt land som motsvarande förbindelser

söderut, de hava — det kan ej förnekas — under senare tider

ej uppehållits med den livaktighet, som varit önsklig, men det är för

vår framtida ställning som kulturstat av utomordentlig betydelse, att dessa

förbindelser stärkas och utvidgas ej minst med hänsyn till det uppsving

inom de exakta naturvetenskaperna, som nu är att förvänta inom Västeuropa,

men jämväl i betraktande av den medlande ställning inom det

vetenskapliga livet, som det nu tillkommer vårt land att intaga i förhållande

till de maktgrupper, som genom världskriget starkt avsöndrats från

varandra.

Om jag också, såsom av det ovan anförda framgår, ej kan dela de

betänkligheter, som rests mot det föreliggande förslaget, finner jag dock

försiktigheten bjuda att, i likhet med kanslern för rikets universitet, nu

ifrågasätta ett anslag för ändamålet allenast för femårsperioden 1921—

1925. Det synes mig lämpligt att avvakta de definitiva bestämmelserna

för stipendiets åtnjutande, innan man binder sig för någon längre tid.

Därest mitt nu förevarande förslag vinner riksdagens bifall, är det

min mening, att riksdagens eventuella beslut bör genom utrikesdeparte
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. illaj:ts Proposition Nr 289.

mentet bringas till vederbörande engelska myndighets kännedom och att likaledes

genom utrikesdepartementet bör införskaffas underrättelse om de slutliga

bestämmelserna för ifrågavarande fellowships. Skulle, såsom jag redan

nämnt, det mot förmodan visa sig, att dessa äro för Sveriges vidkommande

oantagliga — i vilket avseende jag anser yttranden böra inhämtas

från vederbörande akademier i Sverige — ämnar jag göra hemställan

om Sveriges avstående från den erbjudna rätten. Befinnas åter berörda

bestämmelser, såsom synes antagligt, innebära fördelar för vårt land, torde

det få ankomma på Kungl. Maj:t att fatta definitivt beslut om de anvisade

medlens utgående för ändamålet.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, det

Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

att för beredande av delaktighet för Sverige i Ramsay

Memorial Fund bevilja ett anslag av 27,000 kronor och

därav anvisa på extra stat för år 1921 såsom förslagsanslag,

högst, ett belopp av 5,400 kronor, att utgå efter

Kungl. Majrts beprövande och på de villkor Kungl. Maj:t

kan finna skäligt föreskriva.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;

och skulle proposition av den lydelse, bilaga vid detta

protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gösta Neuendorff.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1920:98 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till beredande av delaktighet för Sverige i Ramsay Memorial Fund. s. 19 i texten