Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av § 5 i lagen den 29 maj 1896 angående Mindunder visning en

1920-03-05 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:290, Med förslag till lag om ändrad lydelse av § 5 i lagen den 29 maj 1896 angående Mindunder visning en

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Proposition Nr 290.

1

Nr 290.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av § 5 i lagen den 29 maj 1896 angående

Mindunder visning en; given Stockholms slott den 6

mars 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av § 5 i

lagen den 29 maj 1896 angående blindundervisningen.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

Olof Olsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 245 häft. (Nr 290.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 290.

FÖRSLAG

till

LAG

om ändrad lydelse av § 5 i lagen den 29 maj 1896 angående blindundervisningen.

Härigenom förordnas, att § 5 i lagen den 29 maj 1896 angående

blindundervisningen skall erhålla följande ändrade lydelse:

§ 5.

För vart och ett blint barn, som på grund av bestämmelserna i denna

lag är intaget i på statens bekostnad upprättad läroanstalt för blinda, vare

sig förskola eller institut, skall av vederbörande landstingsområde eller

av stad, som ej i landsting deltager, erläggas en årlig avgift av 400 kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1921.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition AV 290.

3

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hnas

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5

mars 1920.

Närvar ande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Departementschefen, statsrådet Olsson anförde:

I § 5 av lagen den 29 maj 1896 angående blindundervisningen stadgas,

att för vart och ett blint barn, som, på grund av bestämmelserna i

lagen, är intaget i på statens bekostnad upprättad läroanstalt för blinda,

vare sig förskola eller institut, skall av vederbörande landstingsområde

eller av stad, som ej i landsting deltager, erläggas en årlig avgift av 300

kronor.

1 en av folkskolöverstyrelsen med eget utlåtande av den 28 november

1918 till Kungl. Maj:t överlämnad skrivelse hemställde direktionen över

institutet och förskolan för blinda å Tomteboda att, för beredande av

bidrag till täckande av de ökade omkostnaderna för blindanstaltens verksamhet,

i samband med fastställande av ny stat för anstalten sådan ändring

måtte vidtagas i § 5 av nämnda lag, ätt den årliga avgift, som enligt

sagda paragraf skulle erläggas av vederbörande landstingsområde eller av

Ändring i

lagen den 29

maj 1896 angående

blindundenrisningen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 290.

stad, som ej i landsting deltoge, måtte höjas från 300 till 400 kronor.

Då antalet elever vid blindanstalten av direktionen på grund av de senaste

årens erfarenheter beräknades till 155, skulle anstalten på detta sätt tillföras

en ökad årsinkomst av 15,500 kronor, med vilket belopp det eljest

erforderliga statsbidraget alltså skulle kunna minskas.

Beträffande denna direktionens framställning anförde folkskolöverstyrelsen,

att överstyrelsen visserligen i likhet med direktionen funne en

höjning av de för blindeleverna utgående avgifterna vara av omständigheterna

väl motiverad. Då emellertid överstyrelsen icke ansett sig kunna

för det dåvarande framlägga förslag om omreglering av blindanstaltens

ordinarie stat — varom framställning ävenledes gjorts av direktionen —

syntes det överstyrelsen jämväl böra anstå med en höjning av sagda avgifter,

till dess de framtida kostnaderna för blindelevernas uppfostran och

underhåll bättre kunde överskådas.

Vid avlåtande till 1919 års lagtima riksdag av proposition, nr 168,

angående förstärkande av det ordinarie anslaget till institutet och förskolan

för blinda å Tomteboda m. m. anslöt sig dåvarande departementschefen

i sitt anförande till det vid nämnda proposition fogade utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden den 21 februari 1919 till den ståndpunkt,

folkskolöverstyrelsen i sitt berörda utlåtande intagit beträffande den

av direktionen ifrågasatta lagändringen. Någon ändring i gällande bestämmelser

rörande de avgifter, som av landsting eller stad, som ej deltager

i landsting, skola erläggas för de å anstalten intagna barnen, syntes

departementschefen alltså icke för det dåvarande böra vidtagas.

Riksdagen intog emellertid en helt annan ställning till den ifrågasatta

lagändringen. 1 sin skrivelse den 30 april 1919, nr 135, i anledning av

vissa framställningar under åttonde huvudtiteln framhöll riksdagen under

punkt 12, att riksdagen, vid aktgivande å vad som förekommit beträffande

den ifrågasatta lagändringen, icke funnit några övertygande skäl vara anförda

för ett uppskov med avgörandet av frågan om höjning av avgifterna

för blindeleverna. Enligt riksdagens mening syntes tvärtom omständigheterna

tala för att en ändring härutinnan snarast komme till stånd.

Med anledning härav anbefalldes skolöverstyrelsen genom Kungl. Maj:ts

beslut den 9 maj 1919 att efter vederbörandes hörande före den 1 september

1919 inkomma till Kungl. Maj:t med utredning i fråga om höjning

av de i 5 § av lagen angående blindundervisningen för blindelever

utgående årliga avgifterna.

I enlighet härmed har skolöverstyrelsen inhämtat yttranden från direktionen

över institutet och förskolan för blinda å Tomteboda samt sty
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 290. 5

relserna för förskolan för blinda i Växjö och hantverksskolan i Kristinehamn

för blinda.

Direktionen över institutet och förskolan för blinda å Tomteboda åberopar

såsom eget yttrande ett av rektorn vid institutet J. O. G. Åstrand,

som även är inspektör för blindundervisningen, avgivet utlåtande i ämnet,

Åstrand anför, bland annat, följande:

Mot den ifrågasatta förhöjningen skulle visserligen kunna tala, att landstingen,

som ensamma svara för avgiften till blindskolorna, skulle kunna komma att av malsmän

i små omständigheter, vilka sedan den 1 januari 1919 ej kunna påräkna fattigunderstöd

till avgiften, utkräva en drygare avgift än hittills, men dels är sannolikheten

härför ej stor, dels lärer väl alltid målsmannen äga rätt till klagan.

Elevavgiftens nuvarande belopp — 300 kronor årligen — har fixerats på grund av

ett kommittébetänkande av den 17 december 1880, som för övrigt delvis ligger till grund

för blindundervisningens ordnande i vårt land. Kommittén ansåg, att landstingen

— med rätt att i sin tur söka målsman eller kommun — borde bestrida hälften av

alla utgifter för de blinda barnen. Man beräknade dessa utgifter — inklusive undervisning,

kost, kläder, läkarvård, underhåll av institutets fastighet och överhuvud allt

utom räntan på byggnadskostnaderna — till 600 kronor årligen för barn i förskolan

och 700 kronor för elev vid institutet. I lagen angående blindundervisuingen den 29

maj 1896 sattes avgiften för alla lärjungar till 300 kronor eller det belopp, som kommittén

föreslagit för förskolebarnen. Då detta belopp nu stått oförändrat i lång tid,

under det att kostnaderna för barnen ökats, har relationen mellan statens och landstingens

utgifter alltjämt förskjutits. Det synes mig emellertid ej önskligt att, även

om det vore möjligt, återgå till den förra proportionen. Själva grundtanken i beräkningen,

att landstingen som föräldrarnas representanter skulle deltaga med hälften i

alla kostnader, är nämligen knappast riktig.

Då det blinda folkskolebarnet är underkastat obligatorisk undervisning såväl som

det seende, bör det förra lika väl som det senare hava kostnadsfri tillgång till undervisning

och vad därmed står i sammanhang. Mat, kläder och sjukvård borde ju egentligen

betalas av föräldrarna, men då den omständigheten, att barnen ej kunna vistas

i hemmen, ökar kostnaden härför — i många fall högst betydligt — synes billigheten

tala för att staten lämnar bidrag härtill, och härvidlag skulle halveringsprincipen kunna

tillämpas, så att landstingen såsom föräldrarnas representanter ålades ersätta hälften

av den beräknade kostnaden för dessa tre poster. Det möter oöverstigliga svårigheter

att ge en exakt uppgift å genomsnittskostnaden för år och lärjunge för mat, kläder

och sjukvård, och med den snabba växling i priser, som vi uppleva, skulle eu sådan

uppgift ej heller ha så synnerligen stort värde. Till 900 kronor kan dock utan tvekan

denna kostnad lägst sättas. Om man vidare antager, att någon sänkning i priserna

kommer att äga rum, synes det mig rimligt att föreslå landstingsbidraget just till det

belopp^ 400 kronor, som direktionen upptog i sitt senaste förslag till stat för institutet.

Fixeras beloppet därhän, innebär ju detta en mycket moderat stegring i landstingens

utgift, men denna stegring medför dock, vad institutet och dess förskola beträffar,

eu årlig ökning av inkomsten från avgifter på omkring 15,500 kronor och en

motsvarande sänkning i statens utgifter för anstalten.

Då den nu gällande staten årligen överskrides med betydliga belopp, synes mig

denna inkomstökning ej böra föranleda någon ändring i det å ordinarie stat upptagna

opaginerad Kontrollera mot PDF

(j Kungl. Majds Proposition Nr 290.

anslaget till anstalten utan blott utöva sin modererande verkan å de belopp, som över

stat måste begäras.

Styrelsen för förskolan för blinda i Växjö har avgivit följande yttrande:
Med

den väsentliga nedgång i penningvärdet, som de senare aren ägt ram, finner

styrelsen det naturligt, att en höjning i de förutnämnda avgifterna kommer till stånd;

och får alltså för sin del förorda en sådan. Enligt de senaste arens erfarenhet torde

antalet elever vid förskolan i Växjö knappast kunna beräknas till mer än 35 i medeltal,

varför en ökning i årsavgift för elev från 300 till 400 kronor skulle tillföra skolan

ett årligt tillskott i elevavgifter av 3,500 kronor. Om avgiften höjdes till 500 kronor,

en höjning som även den vore motiverad av det nuvarande penningvärdet, skulle det

tillskott i inkomster, som härigenom tillfördes skolan, till största delen komma att täcka

de på grund av dyrtiden ökade utgifterna.

Styrelsen för hantverksskolan i Kristinehamn för blinda framhåller,

att den ifrågasatta ändringen i lagen angående blindundervisningen icke

direkt berörde skolan, alldenstund landsting respektive stadsfullmäktige,

såvitt styrelsen hade sig bekant, icke hittills deltagit i kostnaden för utbildning

av skolans elever.

Skolöverstyrelsen tillstyrker en höjning av ifrågavarande avgifter från

300 till 400 kronor och anför som skäl härför bland annat:

Såsom av inspektören för blindundervisningen anförts, både kommittén för blindundervisningens

ordnande tänkt sig, att kostnaden för de blinda barnens undervisning

och underhåll vid blindundervisningsanstalterna skulle ungefärligen lika fördelas mellan

staten och representanterna för barnens målsmän, landstingen och stadsfullmäktige i

städer, som ej deltaga i landsting. Denna princip, enligt vilken avgifterna för elever

i institutet och för lärjungar i förskolorna jämlikt kommitténs förslag skulle blivit

olika, upptogs icke av Kungl. Maj:t och riksdagen, och i lagen angående blindundervisnimren

fastställdes lika avgift för vart och ett blint barn, som är intaget i pa statens

bekostnad upprättad läroanstalt för blinda, vare sig förskola eller institut, att av vederbörande

landstingsområde eller stad erläggas med 300 kronor om året._ rör samt

dessa avgifter gäldades av de kommunala institutionerna utan att återkrävas av föräldrar

eller målsmän, skulle det vara av mindre betydelse, till vilka belopp de sattes,

då de liksom statens utgifter för de blinda barnens undervisning och underhall ytterst

ko in me att utgöras av de skattskyldiga. Men då de kommunala bidragen till blindundervisningen

pläga delvis återkrävas av föräldrar ock malsinän, torde de icke kora

sättas högre än att den avgift, som återkräves, icke överstiger vanliga utgifter för

barns underhåll i hemmet och utan större svårigheter höra kunna gäldas av föräldrarna,

även om understöd av fattigvardssamhället för sadant ändamål icke kan påräknas. Da

landstingen i allmänhet av målsmännen uttagit hälften av elevavgiften, synes en avgift

av 400 kronor kunna bestämmas, utan att de angivna svårigheterna för målsmännen

behöva befaras. Men därutöver torde man icke heller böra gå, om man antager,

att landstingen komma att av målsmännen utkräva halva beloppet. Ett belopp

av 200 kronor synes nämligen i stort sett motsvara såväl hemmens årliga genomsnittskostnader

för hemmavarande barn som hemmens betalningsförmåga över huvud taget,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

KungI. Maj:ts Proposition Nr 290.

under det att ett belopp av 250 kronor eller mera i måuga fall skulle överskrida den

angivna medelkostnaden och i många fall bliva allt för betungande för föräldrar eller

målsmän.

Då den ökade årsinkomst, som genom den ifrågasatta förhöjningen av elevavgifterna

skulle tillföras blindundervisningsanstalterna, för institutet och förskolan å Tomteboda

beräknas komma att utgöra 15,500 kronor och för förskolan i Växjö 3,500 kronor,

skulle också en avsevärd och väl behövlig minskning av de årliga statsutgifterna för

dessa anstalter åstadkommas. Härvid anser överstyrelsen dock icke, att någon minskning

i nu utgående ordinarie anslag för anstalterna bör ifrågakomma, då tillsvidare i

allt fall större anslag krävas än de belopp, som skulle inflyta genom de höjda elevavgifterna

till förstärkande av de ordinarie anslagen.

Sedan slutligen statskontoret anbefallts avgiva yttrande i ämnet, har

statskontoret i utlåtande den 13 november 1919 tillstyrkt bifall till vad

skolöverstyrelsen hemställt. Statskontoret erinrar, att under de senare

åren till följd av prisstegringar å särskilt livsmedel, beklädnadspersedlar

och bränsle brist uppkommit i staten för institutet och förskolan för blinda

å Tomteboda ävensom i staten för förskolan för blinda i Växjö, samt att

medel anvisats för täckande av denna brist. Härom anför statskontoret:

För täckande av ovan nämnda brister har riksdagen å 1918 års riksstat samt

1918 och 1919 års tilläggsstater anvisat anslag med nedan angivna belopp.

1918 års

1919 års

‘ •

tilläggs-

tilläggs-

Summa

1

stat

stat

Institutet och förskolan för blinda å Tomteboda

Täckande av brist för år 1915............

14.410

_

_

14,410

» » » > » 1916......................

15,000

16.420

—

31,420

» » » » s 1917.....

—

35,000

—

35,000

» » » » » 1918.................

—

—

41,058

41,058

Förskolan för blinda i Växjö

Täckande av brist för år 1916...........

1,193

_

_

1,193

» » i> » s> 1917......

—

5,000

150

5,150!

> » » » » 1918...................

—

—

2.500

2 500

Säger

30,603

56,420

43,708

130,731

Dessutom hava å 1918 och 1919 års tilläggsstater uppförts anslag till förstärkning

av de ordinarie anslagen till institutet och förskolan för blinda å Tomteboda och

till förskolan för blinda i Växjö, uppgående år 1918 till respektive 35,000 kronor och

5,000 kronor samt år 1919 till respektive 83,700 kronor och 5,000 kronor.

Härefter yttrar statskontoret angående den ifrågasatta höjningen av

elevavgifterna:

s. 8 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

8 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 290.

Då statsutgifterna för ovannämnda anstalter sålunda under de senare åren betydligt

ökats, synes den ifrågasatta höjningen av elevavgifterna från 300 kronor till

400 kronor, vilken beräknats medföra en inkomstökning för ar av för institutet och

förskolan för blinda å Tomteboda omkring 15,500 kronor samt för förskolan för blinda

i Växjö omkring 3,500 kronor, vara mer än väl behövlig för att i någon mån åstadkomma

en sänkning i statsbidragen. Av de ovan anförda siffrorna torde emellertid

framgå att, även om elevavgifterna höjas med 100 kronor, någon minskning i de nu

.utgående ordinarie anslagen för anstalterna ej kan ifrågakomma.

Till den uppfattning, åt vilken riksdagen i ovanberörda skrivelse den

30 april 1919 givit uttryck, uttalar jag min anslutning. Med hänsyn till

den betydande stegring i statsutgifterna för blindanstalterna, som under

de senare åren ägt rum, finner jag i likhet med skolöverstyrelsen och statskontoret

det vara billigt och lämpligt, att en ökning sker i den årliga avgift,

som för varje blindelev skall erläggas av vederbörande landstingsområde

eller av stad, som ej i landsting deltager. Den ifrågasatta höjningen

från 300 till 400 kronor torde vara väl ringa, och en ytterligare ökning

av avgifterna kan skäligen ifrågasättas. Emellertid har jag med hänsyn

till de skäl, som skolöverstyrelsen häremot anfört, ansett mig böra stanna

vid det av överstyrelsen föreslagna beloppet. I likhet med statskontoret

finner jag uppenbart, att den föreslagna höjningen av elevavgifter icke

kan motivera någon minskning i de för närvarande till blindanstalterna

utgående ordinarie anslagen.

Den av mig föreslagna höjningen av avgifterna för blindeleverna förutsätter

givetvis en ändring i § 5 av lagen angående blindundervisningen.

Departementschefen uppläste härefter ett i anslutning till vad sålunda

anförts upprättat förslag till lag om ändrad lydelse av § 5 i lagen den

29 maj 1896 angående blindundervisningen samt hemställde,

att förslaget måtte genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;

och skulle proposition av den lydelse, bilaga vid detta

protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gösta Neuendorff.

Stockholm 1920, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.

200584

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.