Med förslag till lag om ändrad lydelse av § 5 i lagen den 29 maj 1896 angående Mindunder visning en
1920-03-05 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1920:290, Med förslag till lag om ändrad lydelse av § 5 i lagen den 29 maj 1896 angående Mindunder visning en
Dokumentets text
Kungl. Maj ds Proposition Nr 290.
1
Nr 290.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av § 5 i lagen den 29 maj 1896 angående
Mindunder visning en; given Stockholms slott den 6
mars 1920.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av § 5 i
lagen den 29 maj 1896 angående blindundervisningen.
De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
Olof Olsson.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 245 häft. (Nr 290.)
1
2
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 290.
FÖRSLAG
till
LAG
om ändrad lydelse av § 5 i lagen den 29 maj 1896 angående blindundervisningen.
Härigenom förordnas, att § 5 i lagen den 29 maj 1896 angående
blindundervisningen skall erhålla följande ändrade lydelse:
§ 5.
För vart och ett blint barn, som på grund av bestämmelserna i denna
lag är intaget i på statens bekostnad upprättad läroanstalt för blinda, vare
sig förskola eller institut, skall av vederbörande landstingsområde eller
av stad, som ej i landsting deltager, erläggas en årlig avgift av 400 kronor.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1921.
Kungl. Maj:ts Proposition AV 290.
3
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hnas
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5
mars 1920.
Närvar ande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Undén,
Thorsson,
Holmquist,
Olsson.
Departementschefen, statsrådet Olsson anförde:
I § 5 av lagen den 29 maj 1896 angående blindundervisningen stadgas,
att för vart och ett blint barn, som, på grund av bestämmelserna i
lagen, är intaget i på statens bekostnad upprättad läroanstalt för blinda,
vare sig förskola eller institut, skall av vederbörande landstingsområde
eller av stad, som ej i landsting deltager, erläggas en årlig avgift av 300
kronor.
1 en av folkskolöverstyrelsen med eget utlåtande av den 28 november
1918 till Kungl. Maj:t överlämnad skrivelse hemställde direktionen över
institutet och förskolan för blinda å Tomteboda att, för beredande av
bidrag till täckande av de ökade omkostnaderna för blindanstaltens verksamhet,
i samband med fastställande av ny stat för anstalten sådan ändring
måtte vidtagas i § 5 av nämnda lag, ätt den årliga avgift, som enligt
sagda paragraf skulle erläggas av vederbörande landstingsområde eller av
Ändring i
lagen den 29
maj 1896 angående
blindundenrisningen.
4
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 290.
stad, som ej i landsting deltoge, måtte höjas från 300 till 400 kronor.
Då antalet elever vid blindanstalten av direktionen på grund av de senaste
årens erfarenheter beräknades till 155, skulle anstalten på detta sätt tillföras
en ökad årsinkomst av 15,500 kronor, med vilket belopp det eljest
erforderliga statsbidraget alltså skulle kunna minskas.
Beträffande denna direktionens framställning anförde folkskolöverstyrelsen,
att överstyrelsen visserligen i likhet med direktionen funne en
höjning av de för blindeleverna utgående avgifterna vara av omständigheterna
väl motiverad. Då emellertid överstyrelsen icke ansett sig kunna
för det dåvarande framlägga förslag om omreglering av blindanstaltens
ordinarie stat — varom framställning ävenledes gjorts av direktionen —
syntes det överstyrelsen jämväl böra anstå med en höjning av sagda avgifter,
till dess de framtida kostnaderna för blindelevernas uppfostran och
underhåll bättre kunde överskådas.
Vid avlåtande till 1919 års lagtima riksdag av proposition, nr 168,
angående förstärkande av det ordinarie anslaget till institutet och förskolan
för blinda å Tomteboda m. m. anslöt sig dåvarande departementschefen
i sitt anförande till det vid nämnda proposition fogade utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden den 21 februari 1919 till den ståndpunkt,
folkskolöverstyrelsen i sitt berörda utlåtande intagit beträffande den
av direktionen ifrågasatta lagändringen. Någon ändring i gällande bestämmelser
rörande de avgifter, som av landsting eller stad, som ej deltager
i landsting, skola erläggas för de å anstalten intagna barnen, syntes
departementschefen alltså icke för det dåvarande böra vidtagas.
Riksdagen intog emellertid en helt annan ställning till den ifrågasatta
lagändringen. 1 sin skrivelse den 30 april 1919, nr 135, i anledning av
vissa framställningar under åttonde huvudtiteln framhöll riksdagen under
punkt 12, att riksdagen, vid aktgivande å vad som förekommit beträffande
den ifrågasatta lagändringen, icke funnit några övertygande skäl vara anförda
för ett uppskov med avgörandet av frågan om höjning av avgifterna
för blindeleverna. Enligt riksdagens mening syntes tvärtom omständigheterna
tala för att en ändring härutinnan snarast komme till stånd.
Med anledning härav anbefalldes skolöverstyrelsen genom Kungl. Maj:ts
beslut den 9 maj 1919 att efter vederbörandes hörande före den 1 september
1919 inkomma till Kungl. Maj:t med utredning i fråga om höjning
av de i 5 § av lagen angående blindundervisningen för blindelever
utgående årliga avgifterna.
I enlighet härmed har skolöverstyrelsen inhämtat yttranden från direktionen
över institutet och förskolan för blinda å Tomteboda samt sty
-
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 290. 5
relserna för förskolan för blinda i Växjö och hantverksskolan i Kristinehamn
för blinda.
Direktionen över institutet och förskolan för blinda å Tomteboda åberopar
såsom eget yttrande ett av rektorn vid institutet J. O. G. Åstrand,
som även är inspektör för blindundervisningen, avgivet utlåtande i ämnet,
Åstrand anför, bland annat, följande:
Mot den ifrågasatta förhöjningen skulle visserligen kunna tala, att landstingen,
som ensamma svara för avgiften till blindskolorna, skulle kunna komma att av malsmän
i små omständigheter, vilka sedan den 1 januari 1919 ej kunna påräkna fattigunderstöd
till avgiften, utkräva en drygare avgift än hittills, men dels är sannolikheten
härför ej stor, dels lärer väl alltid målsmannen äga rätt till klagan.
Elevavgiftens nuvarande belopp — 300 kronor årligen — har fixerats på grund av
ett kommittébetänkande av den 17 december 1880, som för övrigt delvis ligger till grund
för blindundervisningens ordnande i vårt land. Kommittén ansåg, att landstingen
— med rätt att i sin tur söka målsman eller kommun — borde bestrida hälften av
alla utgifter för de blinda barnen. Man beräknade dessa utgifter — inklusive undervisning,
kost, kläder, läkarvård, underhåll av institutets fastighet och överhuvud allt
utom räntan på byggnadskostnaderna — till 600 kronor årligen för barn i förskolan
och 700 kronor för elev vid institutet. I lagen angående blindundervisuingen den 29
maj 1896 sattes avgiften för alla lärjungar till 300 kronor eller det belopp, som kommittén
föreslagit för förskolebarnen. Då detta belopp nu stått oförändrat i lång tid,
under det att kostnaderna för barnen ökats, har relationen mellan statens och landstingens
utgifter alltjämt förskjutits. Det synes mig emellertid ej önskligt att, även
om det vore möjligt, återgå till den förra proportionen. Själva grundtanken i beräkningen,
att landstingen som föräldrarnas representanter skulle deltaga med hälften i
alla kostnader, är nämligen knappast riktig.
Då det blinda folkskolebarnet är underkastat obligatorisk undervisning såväl som
det seende, bör det förra lika väl som det senare hava kostnadsfri tillgång till undervisning
och vad därmed står i sammanhang. Mat, kläder och sjukvård borde ju egentligen
betalas av föräldrarna, men då den omständigheten, att barnen ej kunna vistas
i hemmen, ökar kostnaden härför — i många fall högst betydligt — synes billigheten
tala för att staten lämnar bidrag härtill, och härvidlag skulle halveringsprincipen kunna
tillämpas, så att landstingen såsom föräldrarnas representanter ålades ersätta hälften
av den beräknade kostnaden för dessa tre poster. Det möter oöverstigliga svårigheter
att ge en exakt uppgift å genomsnittskostnaden för år och lärjunge för mat, kläder
och sjukvård, och med den snabba växling i priser, som vi uppleva, skulle eu sådan
uppgift ej heller ha så synnerligen stort värde. Till 900 kronor kan dock utan tvekan
denna kostnad lägst sättas. Om man vidare antager, att någon sänkning i priserna
kommer att äga rum, synes det mig rimligt att föreslå landstingsbidraget just till det
belopp^ 400 kronor, som direktionen upptog i sitt senaste förslag till stat för institutet.
Fixeras beloppet därhän, innebär ju detta en mycket moderat stegring i landstingens
utgift, men denna stegring medför dock, vad institutet och dess förskola beträffar,
eu årlig ökning av inkomsten från avgifter på omkring 15,500 kronor och en
motsvarande sänkning i statens utgifter för anstalten.
Då den nu gällande staten årligen överskrides med betydliga belopp, synes mig
denna inkomstökning ej böra föranleda någon ändring i det å ordinarie stat upptagna
opaginerad Kontrollera mot PDF
(j Kungl. Majds Proposition Nr 290.
anslaget till anstalten utan blott utöva sin modererande verkan å de belopp, som över
stat måste begäras.
Styrelsen för förskolan för blinda i Växjö har avgivit följande yttrande:
Med
den väsentliga nedgång i penningvärdet, som de senare aren ägt ram, finner
styrelsen det naturligt, att en höjning i de förutnämnda avgifterna kommer till stånd;
och får alltså för sin del förorda en sådan. Enligt de senaste arens erfarenhet torde
antalet elever vid förskolan i Växjö knappast kunna beräknas till mer än 35 i medeltal,
varför en ökning i årsavgift för elev från 300 till 400 kronor skulle tillföra skolan
ett årligt tillskott i elevavgifter av 3,500 kronor. Om avgiften höjdes till 500 kronor,
en höjning som även den vore motiverad av det nuvarande penningvärdet, skulle det
tillskott i inkomster, som härigenom tillfördes skolan, till största delen komma att täcka
de på grund av dyrtiden ökade utgifterna.
Styrelsen för hantverksskolan i Kristinehamn för blinda framhåller,
att den ifrågasatta ändringen i lagen angående blindundervisningen icke
direkt berörde skolan, alldenstund landsting respektive stadsfullmäktige,
såvitt styrelsen hade sig bekant, icke hittills deltagit i kostnaden för utbildning
av skolans elever.
Skolöverstyrelsen tillstyrker en höjning av ifrågavarande avgifter från
300 till 400 kronor och anför som skäl härför bland annat:
Såsom av inspektören för blindundervisningen anförts, både kommittén för blindundervisningens
ordnande tänkt sig, att kostnaden för de blinda barnens undervisning
och underhåll vid blindundervisningsanstalterna skulle ungefärligen lika fördelas mellan
staten och representanterna för barnens målsmän, landstingen och stadsfullmäktige i
städer, som ej deltaga i landsting. Denna princip, enligt vilken avgifterna för elever
i institutet och för lärjungar i förskolorna jämlikt kommitténs förslag skulle blivit
olika, upptogs icke av Kungl. Maj:t och riksdagen, och i lagen angående blindundervisnimren
fastställdes lika avgift för vart och ett blint barn, som är intaget i pa statens
bekostnad upprättad läroanstalt för blinda, vare sig förskola eller institut, att av vederbörande
landstingsområde eller stad erläggas med 300 kronor om året._ rör samt
dessa avgifter gäldades av de kommunala institutionerna utan att återkrävas av föräldrar
eller målsmän, skulle det vara av mindre betydelse, till vilka belopp de sattes,
då de liksom statens utgifter för de blinda barnens undervisning och underhall ytterst
ko in me att utgöras av de skattskyldiga. Men då de kommunala bidragen till blindundervisningen
pläga delvis återkrävas av föräldrar ock malsinän, torde de icke kora
sättas högre än att den avgift, som återkräves, icke överstiger vanliga utgifter för
barns underhåll i hemmet och utan större svårigheter höra kunna gäldas av föräldrarna,
även om understöd av fattigvardssamhället för sadant ändamål icke kan påräknas. Da
landstingen i allmänhet av målsmännen uttagit hälften av elevavgiften, synes en avgift
av 400 kronor kunna bestämmas, utan att de angivna svårigheterna för målsmännen
behöva befaras. Men därutöver torde man icke heller böra gå, om man antager,
att landstingen komma att av målsmännen utkräva halva beloppet. Ett belopp
av 200 kronor synes nämligen i stort sett motsvara såväl hemmens årliga genomsnittskostnader
för hemmavarande barn som hemmens betalningsförmåga över huvud taget,
7
KungI. Maj:ts Proposition Nr 290.
under det att ett belopp av 250 kronor eller mera i måuga fall skulle överskrida den
angivna medelkostnaden och i många fall bliva allt för betungande för föräldrar eller
målsmän.
Då den ökade årsinkomst, som genom den ifrågasatta förhöjningen av elevavgifterna
skulle tillföras blindundervisningsanstalterna, för institutet och förskolan å Tomteboda
beräknas komma att utgöra 15,500 kronor och för förskolan i Växjö 3,500 kronor,
skulle också en avsevärd och väl behövlig minskning av de årliga statsutgifterna för
dessa anstalter åstadkommas. Härvid anser överstyrelsen dock icke, att någon minskning
i nu utgående ordinarie anslag för anstalterna bör ifrågakomma, då tillsvidare i
allt fall större anslag krävas än de belopp, som skulle inflyta genom de höjda elevavgifterna
till förstärkande av de ordinarie anslagen.
Sedan slutligen statskontoret anbefallts avgiva yttrande i ämnet, har
statskontoret i utlåtande den 13 november 1919 tillstyrkt bifall till vad
skolöverstyrelsen hemställt. Statskontoret erinrar, att under de senare
åren till följd av prisstegringar å särskilt livsmedel, beklädnadspersedlar
och bränsle brist uppkommit i staten för institutet och förskolan för blinda
å Tomteboda ävensom i staten för förskolan för blinda i Växjö, samt att
medel anvisats för täckande av denna brist. Härom anför statskontoret:
För täckande av ovan nämnda brister har riksdagen å 1918 års riksstat samt
1918 och 1919 års tilläggsstater anvisat anslag med nedan angivna belopp.
1918 års
1919 års
‘ •
tilläggs-
tilläggs-
Summa
1
stat
stat
Institutet och förskolan för blinda å Tomteboda
Täckande av brist för år 1915............
14.410
_
_
14,410
» » » > » 1916......................
15,000
16.420
—
31,420
» » » » s 1917.....
—
35,000
—
35,000
» » » » » 1918.................
—
—
41,058
41,058
Förskolan för blinda i Växjö
Täckande av brist för år 1916...........
1,193
_
_
1,193
» » i> » s> 1917......
—
5,000
150
5,150!
> » » » » 1918...................
—
—
2.500
2 500
Säger
30,603
56,420
43,708
130,731
Dessutom hava å 1918 och 1919 års tilläggsstater uppförts anslag till förstärkning
av de ordinarie anslagen till institutet och förskolan för blinda å Tomteboda och
till förskolan för blinda i Växjö, uppgående år 1918 till respektive 35,000 kronor och
5,000 kronor samt år 1919 till respektive 83,700 kronor och 5,000 kronor.
Härefter yttrar statskontoret angående den ifrågasatta höjningen av
elevavgifterna:
Departe
mentschefen.
8 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 290.
Då statsutgifterna för ovannämnda anstalter sålunda under de senare åren betydligt
ökats, synes den ifrågasatta höjningen av elevavgifterna från 300 kronor till
400 kronor, vilken beräknats medföra en inkomstökning för ar av för institutet och
förskolan för blinda å Tomteboda omkring 15,500 kronor samt för förskolan för blinda
i Växjö omkring 3,500 kronor, vara mer än väl behövlig för att i någon mån åstadkomma
en sänkning i statsbidragen. Av de ovan anförda siffrorna torde emellertid
framgå att, även om elevavgifterna höjas med 100 kronor, någon minskning i de nu
.utgående ordinarie anslagen för anstalterna ej kan ifrågakomma.
Till den uppfattning, åt vilken riksdagen i ovanberörda skrivelse den
30 april 1919 givit uttryck, uttalar jag min anslutning. Med hänsyn till
den betydande stegring i statsutgifterna för blindanstalterna, som under
de senare åren ägt rum, finner jag i likhet med skolöverstyrelsen och statskontoret
det vara billigt och lämpligt, att en ökning sker i den årliga avgift,
som för varje blindelev skall erläggas av vederbörande landstingsområde
eller av stad, som ej i landsting deltager. Den ifrågasatta höjningen
från 300 till 400 kronor torde vara väl ringa, och en ytterligare ökning
av avgifterna kan skäligen ifrågasättas. Emellertid har jag med hänsyn
till de skäl, som skolöverstyrelsen häremot anfört, ansett mig böra stanna
vid det av överstyrelsen föreslagna beloppet. I likhet med statskontoret
finner jag uppenbart, att den föreslagna höjningen av elevavgifter icke
kan motivera någon minskning i de för närvarande till blindanstalterna
utgående ordinarie anslagen.
Den av mig föreslagna höjningen av avgifterna för blindeleverna förutsätter
givetvis en ändring i § 5 av lagen angående blindundervisningen.
Departementschefen uppläste härefter ett i anslutning till vad sålunda
anförts upprättat förslag till lag om ändrad lydelse av § 5 i lagen den
29 maj 1896 angående blindundervisningen samt hemställde,
att förslaget måtte genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skulle proposition av den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Gösta Neuendorff.
Stockholm 1920, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.
200584
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.