Sök i Ratio Lex

Angående disposition av elevavgifterna vid tandläkarinstitutet

1920-03-05 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:295, Angående disposition av elevavgifterna vid tandläkarinstitutet

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. MajUs Proposition Nr 295.

7

Nr 295.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående disposition av

elevavgifterna vid tandläkarinstitutet; given Stockholms

slott den 5 mars 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen

medgiva,

att utöver det belopp av högst 14,000 kronor, som enligt ett riksdagens

föregående beslut årligen får ur elevavgifterna vid tandläkarinstitutet

utgå till hyra av lokal för poliklinik och laboratorium, till lokalens

uppvärmning och belysning m. m. samt till materiell, må för enahanda

ändamål under vartdera av åren 1920 och 1921 av elevavgifterna användas

ett belopp av högst 10,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

Olof Olsson.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 295.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5

mars 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Föredragande departementschefen, statsrådet Olsson yttrade härefter:

Elevavgifter- Jag anhåller nu att få anmäla en fråga om dispositionen av elevav"fäfearimtL"

gifterna vid tandlflkarinstitutet, vilken fråga är av beskaffenhet att böra

tmet. underställas riksdagens prövning.

För att erhålla en rätt uppfattning av berörda fråga är det nödvändigt

att känna vissa förhållanden vid tandläkarinstitutet. Då frågan om

elevavgifternas disposition redan flera gånger varit förelagd riksdagen,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Proposition Kr 295.

kunde det för ändamålet vara tillräckligt att hänvisa till riksdagshandlingarna,

särskilt till punkt 125 i bilagan åttonde huvudtiteln vid statsverkspropositionen

år 1918, det år då denna fråga senast var föremål för riksdagens

uppmärksamhet. Jag vill emellertid här återgiva vissa delar av

vederbörande departementschefs anförande under nyssnämnda punkt.

Departementschefen erinrade till en början, att tandläkarinstitutet stode

under karolinska mediko-kirurgiska institutets styrelse och förvaltning

samt grundade sin verksamhet på medel, som från olika håll tillflöto detsamma.

Därefter anförde departementschefen:

Under ordinarie anslagen till karolinska institutet är med rubrik tandläkarinstitutet

såsom förslagsanslag högst uppfört ett belopp av 31,700 kronor, samma belopp,

å vilket den av riksdagen år 1910 fastställda avlöningsstaten för tandläkarinstitutet

slutar. Att detta anslag har karaktären av förslagsanslag högst beror därpå, att enligt

riksdagens beslut vid tandläkarinstitutets upprättande kostnaderna för tandläkarinstitutet

i första hand skola bestridas med elevernas avgifter. Dessa avgifter, däri inberäknad

en anmälningsavgift av 50 kronor för tandläkarexameu, få enligt riksdagens

beslut för fullständigt genomgången kurs ej understiga 605 kronor.

Ur dessa avgifter finge, fortsätter departementschefen, visst belopp årligen användas

till hyra av lokal för poliklinik och laboratorium, till lokalens uppvärmning och

belysning m. m. samt till materiell. Bestämmelserna rörande användningen av elevavgifterna

vore av riksdagen stadgade såsom villkor för fastställande av avlöningsstaten.

Om överskott uppstode å elevavgifterna, sedan det fastställda beloppet tagits i

anspråk för ovannämnda ändamål, skulle detsamma inlevereras till statskontoret. Det

uppfördes i räkenskaperna såsom särskilda uppbördsmedel för det ordinarie förslagsanslaget

till tandläkarinstitutet och tjänade till att minska statens kostnader för institutet,

sådana de angäves av avlöningsstatens slutsumma.

Departementschefen meddelade vidare, att vid tandläkarinstitutets poliklinik upptoges

avgifter av de patienter, som behandlades därstädes. Dessa avgifter upptoges

såsom ersättning för den materiell, som ätginge vid behandlingen — arvode för behandlingen

erlades ej. Från avgift fria vore de patienter från Stockholms stad, som

företedde medellöshetsintyg. Till täckande av kostnaderna för materiell vid sådana

patienters behandling betalade staden ett belopp av 1,500 kronor.

Slutligen uppbure tandläkarinstitutet för två rum i dess lokal, vilka förhyrdes av

odontologiska föreningen, ett belopp av 600 kronor.

I fortsättningen yttrade departementschefen:

Vid tandläkarinstitutets inrättande år 1897 sattes det belopp, som ur elevavgifterna

skulle få utgå för ovannämnda ändamål, till högst 5.800 kronor. Då detta belopp

snart nog visade sig otillräckligt, blev det vid tvä tillfällen förhöjt. Beloppet utgör

nu från och med är 1910 det ovan nämnda, högst 14,000 kronor. Under de närmast

följande åren synes beloppet hava varit tillfyllest, och överskotten hava inlevererats

till statskontoret; av överskottsmedlen för ar 1914 har med riksdagens medgivande

ett belopp av högst 3.881 kronor 73 öre fått användas till inköp av instiunienter

och apparater för tandläkarinstitutets tandfyllningsavdelning. Under åren 1915

och 1916 åter hava de för uppehållande av institutets verksamhet nödiga bidragen ur

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 249 höft. (Nr 294—295.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 295.

elevavgifterna icke kunnat begränsas inom det medgivna högsta beloppet. År 1915

överskreds detsamma med 1,723 kronor 65 öre, varvid emellertid riksdagen år 1917

på Kungl. Maj:ts framställning lät bero, och institutet blev alltså befriat från skyldigheten

att till statsverket inleverera sagda belopp. År 1916 överskreds beloppet med

757 kronor 73 öre. Begäran rörande motsvarande befrielse i fråga om detta belopp

är ingiven till Kungl. Magt. Ärendet är ej nu färdigt att föreläggas Kungl. Maj:t

till prövning. Jag skall efter verkställd utredning i sinom tid göra den hemställan i

ämnet, vartill omständigheterna må föranleda.

Framställning i ämnet gjordes ock till 1918 års riksdag, som i enlighet

med Kungl. Maj:ts förslag lät bero vid nämnda under år 1916

skedda överskridande. Samtidigt gjordes enahanda framställning till riksdagen

rörande ett belopp av 7,966 kronor 65 öre, varmed under år 1917

ovannämnda högsta belopp av 14,000 kronor överskridits. Även därvid

lät riksdagen bero (skr. 205/18).

Den fråga, som avhandlades under förutnämnda punkt 125 i bilagan

åttonde huvudtiteln till 1918 års statsverksproposition, gällde tillstånd för

tandläkarinstitutet att såsom bidrag för dess verksamhets uppehållande

använda ytterligare ökat belopp ur elevavgifterna.

Såsom skäl härför åberopades — under hänvisning för övrigt till förhållandena

under åren 1915 och 1916 — att institutets verksamhet med

varje år vidgats; så hade t. ex. antalet patientbesök från 24,200 år 1906

stigit till omkring 40,000 år 1916. Vidare hade dyrtiden medfört ökade

utgifter på grund av hyresstegring, höjda avlöningar för kassörska och

städerskor, ökade kostnader för bränsle, gas och elektricitet, tvätt och förbrukningsartiklar,

varjämte institutets behov av nyanskaffning i fråga om

instrument m. m. ej under rådande ekonomiska förhållanden för institutet

kunnat tillgodoses.

Vederbörande vid tandläkarinstitutet och karolinska institutet, understödda

av kanslern för rikets universitet, begärde alltså tillstånd för tandläkarinstitutet

att från och med år 1918 oavkortat använda studie- och

examensavgifterna, med skyldighet att till statsverket inlämna möjligen

uppkommet överskott, eller åtminstone att få förfoga över högst 21,000

kronor av studie- och examensavgifterna, likaledes från och med år 1918.

Beträffande elevavgifternas storlek upplystes i omförmälda ärende,

att de under år 1916 uppgått till 22,170 kronor; de närmast föregående

åren hade de utgjort i runt tal 20,000 kronor för år. I fråga om patientavgifterna

— det andra väsentliga bidraget från tandläkarinstitutets

sida för uppehållande av dess verksamhet — hade de år 1916 uppgått till

nära 21,000 kronor.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungi. Maj:ts Proposition Nr 295.

Efter redogörelse för handlingarna i det ärende, som av vederbörande

departementschef avhandlades under meranämnda punkt 125, förklarade

sig departementschefen finna, att tandläkarinstitutets framlagda behov av

ökade penningmedel till dess förfogande särskilt under rådande förhållanden

icke kunde bestridas.

I fråga om sättet för beredande av erforderliga ökade medel fann

departementschefen det ligga nära till hands att ifrågasätta ökat bidrag

från Stockholms stad. Till stöd härför kunde ock departementschefen

åberopa ett av riksdagen i samband med godkännande av ny stat för tandläkarinstitutet

år 1910 gjort uttalande; han återger detta uttalande, som

återfinnes under punkt 7 i riksdagens skrivelse nr 8/1910.

Härefter yttrade dåvarande departementschefen:

Jag finner det sålunda framställda kravet på ökat bidrag från Stockholms stads

sida vara berättigat. Att staden under alla förhållanden bör deltaga i kostnaderna för

institutet minst med ett belopp, som motsvarar den beräknade kostnaden för materiell

vid behandlingen av medellösa sjuka, som äro bosatta inom staden, synes mig utan

vidare uppenbart. Rörande denna kostnad bar jag infordrat närmare uppgifter från

tandläkariustitutet. Från institutets sida bar svarats, att densamma icke kan uppgivas,

enär därför erforderliga anteckningar icke föras. 1 varje fall torde kostnaden överstiga

det belopp, som lämnas av Stockholms stad. Fullt fog förefinnes emellertid enligt

min uppfattning för att man ej begränsar sig till ett yrkande enbart på ersättning

för dylika kostnader. Den stora fördel, som genom den synnerligen billiga behandlingen

vid tandläkariustitutet står öppen för stadens invånare och som i icke ringa mån

torde nedbringa stadens kostnader för tillgodoseende av tandvården inom staden, gör,

att man med allt skäl kan ställa sina anspråk högre. Att nu definitivt fixera det belopp,

som bör begäras av Stockholms stad, torde icke vara lämpligt. Det vill dock

synas mig, som om det icke kan anses obilligt, om man fordrar ett ökat tillskott från

stadens sida av ungefär 3,500 kronor. Givetvis böra stadens myndigheter sättas i tillfälle

att uttala sig i ärendet och besluta i frågan. Underhandlingar om höjning av

stadens bidrag till institutet torde därför böra upptagas; och jag har för avsikt att

inom den närmaste tiden hemställa om vidtagande av härför erforderliga åtgärder.

Man skulle ju visserligen kuuna tänka sig, att ökandet av Stockholms stads anslag

gjordes till villkor för att ytterligare belopp av statsmedel ställdes till institutets

förfogande. Jag vill emellertid bestämt avråda från att slå in på denna väg- Skulle

Stockholms stad mot förmodan ställa sig avvisande mot att höja sitt bidrag till institutets

kostnader, bleve följden då den, att institutet icke finge större belopp till täckande

av sina utgifter än som nu står till institutets förfogande. Av den i ärendet

förebragta utredningen synes mig emellertid, såsom jag redan framhållit, ojävaktigt

framgå, att det nuvarande anslaget är otillräckligt och att ytterligare medel böra för

de närmaste åren ställas till institutets disposition. Därest Stockholms stad, såsom

man har all anledning att förvänta, beviljar förhöjning av det frän stadens sida till

institutet utgående anslaget, bör emellertid givetvis det ökade belopp av elevavgifter,

som institutet får till sitt förfogande, i motsvarande mån minskas.

Jag övergår nu till frågan, vilketdera av de utav tandläkarinstitutets lärarråd

ifrågasatta två alternativen för anskaffande av de för institutet erforderliga medlen

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 295.

lämpligen bör väljas. I likhet med statskontoret finner jag det ej böra ifrågasättas,

att institutet får fritt förfoga över studie- och examensavgi {terna. Däremot anser jag

det vara synnerligen behövligt, att institutet beredes den förbättring i dess ekonomi,

som ett bifall till lärarrådets andra alternativ skulle innebära. Det äskade tillskottet

ur elevavgifterna torde dock, i avbidan på att prisen å tandläkarinstitutets olika förnödenheter

kunna sjunka samt på definitivt avgörande i fråga om ökande av Stockholms

stads anslag till institutet, för närvarande böra medgivas allenast för åren 1918

och 1919.

Riksdagen fann ej något att erinra mot Kungl. Maj:ts i enlighet med

departementschefens förslag gjorda framställning och anmälde förty, att

riksdagen beslutit att utöver det belopp av högst 14,000 kronor, som enligt

ett föregående beslut årligen finge ur elevavgifterna vid tandläkarinstitutet

utgå till hyra av lokal för poliklinik och laboratorium, till lokalens

uppvärmning och upplysning in. in. samt materiell, finge för enahanda

ändamål under vartdera av åren 1918 och 1919 av elevavgifterna

användas ett belopp av högst 7,000 kronor.

Redan innan riksdagen fattade sitt beslut men efter det statsutskottet

yttrat sig i frågan hade Kungl. Maj:t i skrivelse den 19 april 1918 anbefallt

överståthållarämbetet att från Stockholms stadsfullmäktige infordra och till

Kungl. Maj:t överlämna yttrande, huruvida staden vore villig att från och

med år 1920 bidraga till kostnaderna för tandläkarinstitutets verksamhet

med ett från 1,500 kronor till 5,000 kronor förhöjt årligt belopp.

Stadsfullmäktige hava numera i skrivelse den 3 november 1919 anmält,

att stadsfullmäktige sagda dag beslutit att från och med år 1920

förhöja sitt årsanslag till 5,000 kronor, under villkor att redogörelse för

anslagets användning årligen tillställes stadens hälsovårdsnämnd.

Stadsfullmäktiges omförmälda skrivelse har av överståthållarämbetet

med skrivelse den 20 november 1919 överlämnats till Kungl. Maj:t, därvid

ämbetet anmält, att besvär över stadsfullmäktiges beslut i ärendet icke

blivit i vederbörlig ordning anförda.

Med tillkännagivande av vad sålunda förelupit har Kungl. Maj:t den

12 december 1919 anbefallt universitetskanslern att efter vederbörandes

hörande till Kungl. Maj:t inkomma med utredning och förslag angående

det belopp av de vid tandläkarinstitutet inflytande elevavgifterna, som —

utöver det enligt riksdagens beslut ur nämnda avgifter till hyra av lokal

för poliklinik och laboratorium m. m. årligen utgående beloppet av högst

14,000 kronor — anses från och med år 1920 vara för enahanda ändamål

behövligt.

Efter anmodan att yttra sig i denna fråga har tandläkarinstitutets lärarråd

i skrivelse till karolinska institutets lärarkollegium anfört:

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Proposition AV 295.

Tandläkarinstitutet kar kunnat genomkämpa de gångna krigsåren och dyrtiden

utan att balans uppkommit och med anlitande av de medel, som bestämts för detsamma

och som influtit genom dess egen verksamhet jämte det anslag av 1,500 kronor,

som beviljats av Stockholms stad. Detta tämligen enastående förhållande har möjliggjorts

därigenom, att den allra största sparsamhet iakttagits samt att med behövliga

förbättringar och reparationer måst anstå. Det förslag till stat, som uppgjordes för år

1918, räknade med en inkomst av 45,100 kronor och en utgift av 43,400 kronor.

Bland inkomsterna räknades med 22,700 kronor studie- och examensavgifter samt

22,400 kronor från andra håll (patientavgifter, Stockholms stads bidrag, hyra från

odontologiska föreningen och dylikt). Verkliga inkomsten uppgick emellertid till

49,940 kronor, därav 22,970 kronor studie- och exameusavgifter.

Men även de beräknade utgifterna hava överskridits i ungefärligen samma proportion,

som beräkningen av inkomsterna för år 1918 överskridits, och utgjorde 48.883

kronor. Närmaste anledningen härtill var, att de tänkta omkostnaderna för förbrukningsartiklar,

värme, gas och elektricitet m. m. betydligt ökats.

I förslag till stat för år 1919 måste därför dessa poster höjas ganska väsentligt. På

den grund beräknades utgifterna till 49,500 kronor. Häremot svarade en beräknad

inkomst av 49,800 kronor.

Räkenskaperna för år 1919 äro icke sammanställda och avslutade, men en överslagsberäkning

såsom ledning för avgörande av det förslag till stat för tandläkarinstitutet

under år 1920, som skall inlämnas till lärarkollegiet före januari månads utgång, visar, att

ingen minskning i de större posternas utgiftssumma kan förväntas.

Då därtill kommer, att en vid tandläkarinstitutet anställd och av dess inflytande medel

avlönad kassörska måst tillerkännas sedvanliga dyrtidstillägg — alltså förevarande utgift

mer än fördubblats — och värden för den fastighet, där tandläkarinstitutet är inhyst, begärt

en ökning av hyran från 10,000 kronor till 14,000 kronor för år, är varje sannolikhet,

att utgifterna skola bli mindre under år 1920 än under år 1919, utesluten.

Visserligen har Stockholms stad från och med år 1920 höjt sitt bidrag från 1,500

kronor till 5,000 kronor; men nyss antydda poster med ökade omkostnader samt andra

såsom renhållning, tvätt m. m., vilka fortfarande visa tendens att stiga, göra knappast

troligt, att utgifterna för år 1920 komma att understiga cirka 55,000 kronor.

Häremot svara inkomster: Kronor.

Examens- och studieavgifter ..............................................................omkring 26,000: —

Patientavgifter m. m........................................................................... » 26.000: —

Stadens bidrag...................................................................................... 5,000: —

Hyra av odontologiska föreningen ..................................................... 600: —

Summa 57,600: —

Av inflytande studie- och examensavgifter har åt tandläkarinstitutet medgivits

att för åren 1918 och 1919 få använda högst 21,000 kronor.

Vad ovan anförts gör det otänkbart, att tandläkarinstitutet kan någorlunda tillfredsställande

uppehålla sin praktiska verksamhet utan lika stort bidrag av studieavgifterna

som de bägge sistförflutna åren. Snarare kommer en ökad summa att bliva behövlig,

och får lärarrådet på den grund hemställa, att tandläkarinstitutet under åren 1920

och 1921 måtte av inflytande studie- och examensavgifter årligen få använda högst

25,000 kronor till hyra av lokal för poliklinik och laboratorier, till lokalens uppvärmning

och belysning m. m. samt till materiell.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 295.

I lärarrådets hemställan har karolinska institutets lärarkollegium förenat

sig, och universitetskanslern har i skrivelse den 28 januari 1920

hemställt om Kungl. Maj:ts åtgärd i syfte att tandläkarinstitutet må berättigas

använda ifrågavarande avgifter på sätt lärarkollegiet tillstyrkt.

I anledning av vad i ärendet förekommit har statskontoret, vars yttrande

infordrats, i skrivelse den 4 februari 1920 hemställt, att Kungl.

Maj:t måtte avlåta framställning till riksdagen i det syfte, som ovannämnda

myndigheter angivit, dock så att riksdagens medgivande till användande

av ökade medel ur elevavgifterna skulle äskas blott för åren 1920

och 1921.

Departe- Den höjning av Stockholms stads bidrag till uppehållande av tandlä
ment.

c e en. karinstitutets verksamhet, som på ett föregående stadium av frågan om

elevavgifternas användande ansågs kunna förväntas, har nu blivit verklighet.

För närvarande synes emellertid ej med denna höjning av stadens

bidrag kunna förknippas den motsvarande minskning av elevavgifternas

tagande i anspråk, varpå man ansett sig kunna hoppas. Den föreliggande

utredningen går tvärtom ut på att tandläkarinstitutet nu bör tillerkännas

rätt att för sin verksamhet förfoga över ett ännu större tillskott ur

elevavgifterna — utöver det från och med år 1910 medgivna, 14,000 kronor

— än det, som enligt riksdagens beslut år 1918 utgått för åren 1918 och

1919; det kräves nu, att tillskottet skall sättas till 11,000 kronor.

De uppgjorda beräkningarna och de i ärendet nu lämnade meddelandena

giva ej otvetydigt vid handen, att ett ytterligare tillskott till just

nämnda belopp är oundgängligt. Då jag nu vill tillstyrka, att ett ytterligare

tillskott beredes, inskränker jag mig till att föreslå, att detsamma

sättes till 10,000 kronor. Lägre torde det emellertid ej böra sättas dels

för undvikande att institutet skall nödgas att, såsom skedde för åren 1915

—1917, gå utöver gränsen av det medgivna användandet av elevavgifterna,

dels ock ''för att om möjligt bereda institutet tillfälle till nyinköp av instrument

o. d. Behovet därav är i det föregående omnämnt och kvarstår,

enligt vad jag inhämtat av vederbörande.

Det är tydligt att, därest ett ökat tillskott ur elevavgifterna till uppehållande

av tandläkarinstitutets verksamhet medgives, endast en ringa del

av avgifterna torde komma att tjäna det från början avsedda syftet att i

någon mån täcka statsverkets kostnader för institutet. Orsaken härtill är

naturligen till stor del att söka i nuvarande extra ordinära förhållanden.

Ovissheten om huru länge dessa förhållanden komma att råda gör, att jag,

. lika med statskontoret, finner mig böra tillstyrka, att riksdagens medgivande

i fråga om det ökade tillskottet ur elevavgifterna utverkas endast

för åren 1920 och 1921.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 295. 15

Jag hemställer alltså, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

medgiva,

att utöver det belopp av högst 14,000 kronor, som

enligt ett riksdagens föregående beslut årligen får ur

elevavgifterna vid tandläkarinstitutet utgå till hyra av

lokal för poliklinik och laboratorium, till lokalens uppvärmning

och belysning m. m. samt till materiell, må

för enahanda ändamål under vartdera av åren 1920 och

1921 av elevavgifterna användas ett belopp av högst

10,000 kronor.

Vad föredragande departementschefen sålunda hemställt

behagade Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan av

statsrådets övriga ledamöter, gilla; och skulle proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Gösta Neuendorff.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1920:253 Skrivelse till Konungen i anledning av Kung!. Maj:ts proposition angående disposition av elevavgifterna vid tandläkar institutet. a1 i texten
  2. SU 1920:119 Utlåtande i anledning av Kungl. Majt:s proposition angående disposition av elevavgifterna vid tandlälcarinstitutet. a1 i texten