Sök i Ratio Lex

Med förslag till ändrad lydelse av § 2 4:o tryckfrihetsförordningen

7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:297, Med förslag till ändrad lydelse av § 2 4:o tryckfrihetsförordningen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:U proposition nr 297.

1

Nr 297.

Kungl. Afajds nådiga proposition till riksdagen med förslag till

ändrad lydelse av § 2 4:o tryckfrihetsförordningen; given

Stockholms slott den 27 februari 1320.

Under åberopande av bifogade i statsrådet hållna protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed till riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning

framlägga följande

Förslag

till

ändrad lydelse av § 2 4:0 tryckfrihetsförordningen.

§ 2.

4:o. I grund av — — — — som helst.

'' Vid föregående tillåtelse skola följande undantag oväger ligen iakttagas

:

Att protokoll — — — — uppenbara.

Att ej några ministeriella — ---— riksdaler.

Att mobiliseringsplaner — — — — konfiskeras.

Att, där underrätt — —--konfiskeras.

Att, i andra fall än allmän lag eller författning stadgar, angivelser, anmälningar

eller andra handlingar, som inkommit till polis- eller åklagarmyndighet

eller häktningsdomare och röra brott, så ock andra där befintliga handlingar,

protokoll eller beslut, vilka angå dylika ärenden, icke må utbekommas

utan Konungens särskilda tillstånd före femtio år efter det handlingen till myndigheten

inkommit eller där upprättats, såvida därigenom något kan uppenbaras,

som med hänsyn till rikets säkerhet bör hålias hemligt för främmande

Bihang till riksdagens protokoll 1920. I saml. 251 höft. (Nr 297.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:tu proposition nr 297

makt, ej heller utlämnas, så länge det skäligen kan befaras, att brotts upptäckande

eller brottmåls utredning därigenom motverkas eller att utlämnandet

länder enskild person till men. Härigenom göres dock ej inskränkning i parts

rätt att taga del av handling, som vid rätten i målet företetts. Aligger det

myndighet enligt bestämmelser, som här avses, att utlämna handling, som

med hänsyn till rikets säkerhet bör hemlighållas, skall vid utlämnandet

tillkännagivas, att den ej må offentliggöras i tryck. Utgiver någon, med

vetskap om att handling, enligt vad hår är sagt, med hänsyn till rikets

säkerhet bör hemlighållas, utan Konungens särskilda tillstånd handlingen

i tryck, straffes efter allmän lag, om gärningen är i den med straff belagd,

men eljest med fängelse från och med en månad till och med två år

eller i ringare fall med böter från och med trettiotre riksdaler sexton

skillingar till och med trehundratrettiotre riksdaler sexton skillingar, och

skriften konfiskeras. Offentliggör någon i tryck handling, som, enligt vad

i detta stycke är sagt, av annan anledning bör hemlighållas och som han vet

vara obehörigen utlämnad, böte trettiotre riksdaler sexton skillingar.

Att, i vad rättegångsmål — — — — riksdaler.

Det skall ock — — — — skillingar.

Att protokoll och —--— skillingar.

Att ingen--— — skillingar.

Att läkares — — — — skillingar.

Att handlingar---— — skillingar.

Att utdrag av — — — — riksdaler.

Att till försäkringsrådet — —--riksdaler.

Att uppgifter — — — — riksdaler.

Att för officiell — — — — riksdaler.

Att de från — —--riksdaler.

Att ansökning —--— riksdaler.

Att i ärende — — — — konfiskeras.

Att sådant, som rörer — —--huvudsaken.

I övrigt —----stadgat är.

GUSTAF.

Elid Löfgren.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungi. Majds proposition nr 297.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott

fredagen den 27 februari 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren, anförde:

»I förslag till ny tryckfrihetsförordning, som särskilda kommitterade

inom justitiedepartementet avgåvo den 20 december 1912, upptogos även

bestämmelser till förebyggande av att hos polis- eller åklagarmyndighet

befintliga handlingar, som angå brott, bleve utlämnade, så länge det skäligen

kunde befaras, att den brottsliges upptäckande eller sakens utredning

därigenom hindrades; och framhöllo de kommitterade, att behovet av en

föreskrift i sålunda angiven riktning ej torde tarva närmare motivering.

Detta av de kommitterade vitsordade behov har alltjämt gjort sig

kännbart. Även om endast sällan invändningar försports mot den uppfattningen,

att handlingar av ifrågavarande art icke böra utlämnas, åtminstone

icke så länge den undersökning pågår, som de avse, hava dock fall

förekommit, då bristen på klarhet i vad härutinnan kan anses vara gällande

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kunrjl. May.tx proposition nr 297.

rätt medfört olägenheter. Ett fullständigande av gällande tryckfrihetsförordning

på denna punkt synes alltså i och för sig önskvärt.

En särskild anledning att nu upptaga denna fråga till behandling

utgör det förslag till lag angående polisundersökning i brottmål samt

häktning m. in., varöver jämlikt Eders Kungl. Maj:ts förut i dag fattade

beslut lagrådets yttrande skall inhämtas. Enligt detta lagförslag skall i

fråga om brott, vara efter lag kan följa straffarbete eller fängelse, en

grundligare undersökning, än den som nu i allmänhet företages, verkställas

av polis- och åklagarmyndigheterna, innan beslut fattas, huruvida

åtal skall anställas eller ej, och dessa myndigheter hava ock i vissa avseenden

beretts större möjlighet än nu att åstadkomma eu ingående utredning.

Det därvid åvägabragta utredningsmaterialet skall fixeras i skrift,

alltefter som det insamlas, och ej först i det bearbetade skick, i vilket detsamma

nu vanligen framlägges i polisrapporten. Dessa anteckningar, som

föregå och skola ligga till grund för polisrapporten, skola underskrivas å

tjänstens vägnar och sammanföras i en undersökningsakt. De äro ej att

betrakta såsom allenast privata minnesanteckningar. Följden av de föreslagna

anordningarna torde alltså bliva, både att den utredning, som kommer

tillsynes i handlingar, vilka skola förvaras hos polis- och åklagarmyndigheterna,

kommer att växa i omfång, och att, med hänsyn till anteckningarnas

i lag föreskrivna form, tvekan kan bliva större, huruvida de ej

äro att betrakta såsom sådana ''allmänna ärenden rörande handlingar, protokoll

och beslut’, som jämlikt § 2 tryckfrihetsförordningen må av en var

i allmänt tryck utgivas.

De omnämnda i 1912 års förslag till ny tryckfrihetsförordning upptagna

bestämmelserna i ämnet äro av följande lydelse: ''Till polismyndighet

eller åklagare inkomna angivelser, anmälningar och rapporter om brott,

så ock andra hos polis- eller åklagarmyndighet befintliga handlingar i dylika

ärenden må ej utlämnas, så länge det skäligen kan befaras, att den

brottsliges upptäckande eller sakens utredning därigenom hindras’.

Dessa bestämmelser torde böra läggas till grund jämväl för den av

mig nu ifrågasatta ändringen i gällande tryckfrihetsförordning. De synas

emellertid böra i vissa avseenden fullständigas.

Enligt omförmälda lagförslag angående polisundersökning i brottmål

samt häktning m. m. skola mera ingripande åtgärder från polis- eller

åklagarmyndigheternas sida såsom häktning, reseförbud, in. in. kunna omedelbart

underkastas prövning av fläktningsdomare. Denna prövning torde

visserligen i huvudsak komma att grunda sig på de handlingar häktningsdomaren

för sådant ändamål infordrar från polis- eller åklagarmyndigheten

och den omständigheten att dessa handlingar överflyttas till häktningsdo
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. J\Taj:ls proposition nr 297.

5

maren upphäver givetvis icke det skydd mot offentliggörande, som för

dem stadgats. För dessa handlingar torde därför något tillägg med hänsyn

till häktningsdomareinstitutionens införande ej erfordras. Men samma

skydd, som kräves för dessa handlingar, kan visa sig erforderligt för den

övriga utredning, som kan förekomma hos häktningsdomaren. Denne torde

därför böra i stadgandet upptagas vid sidan av polis- och åklagarmyndigheterna.

Bland de år 1913 antagna bestämmelserna mot spioneri ingick även

att genom förändring i förordningen den 22 april 1881 om offentlighet

vid underdomstolarna sådan domstol förklarades berättigad att vid handläggning

av mål avlägsna åhörarna, om domstolen finner, att i händelse

av rättegångens offentlighet något kan uppenbaras, som med hänsyn till

rikets säkerhet bör hållas hemligt för främmande makt. Såsom en konsekvens

av nämnda bestämmelse om åhörarnas avlägsnande vidtogs år 1915

en sådan förändring i tryckfrihetsförordningen att jämväl rättens protokoll

och till rätten ingivna handlingar i målet kunna i mån av behov skyddas

för offentliggörande.

Fn liknande bestämmelse torde erfordras i fråga om de hos poliseller

åklagarmyndigheterna eller häktningsdomaren befintliga handlingarna.

Eljest uppstår den luckan, att handling, vars hemlighållande vid rättens

handläggning av målet behnnes nödvändigt, dessförinnan måst av nyssnämnda

myndigheter utlämnas med rätt till offentliggörande i tryck.

Vidare bör märkas, att de av förut nämnda kommitterade föreslagna

bestämmelserna ej tillgodose det otvivelaktigt föreliggande behovet att skydda

enskilda personer för den skada ett opåkallat offentliggörande av utredningsmaterialet

eller delar därav kan medföra. Har undersökning, som inletts

mot viss person såsom misstänkt för brott, ej åstadkommit tillräcklig grund

för åtal, men ej heller fört till ett resultat, som fritager honom från misstanken

för brottet, kan en kanske oskyldig och oförvitlig person genom

offentliggörandet tillfogas en skada av allvarligt slag. Han kan på sådant

sätt utan eget förvållande komma i en betydligt sämre ställning än den som

åtalats men frikänts. Ej sällan beröras även i utredningen personliga eller

andra förhållanden, vilka hänföra sig ej blott till den misstänkte utan även

till hans närmaste eller till och med personer, som av en ren tillfällighet

råkat i sådan ställning till den misstänkte eller brottet, att utredningen

kommit att avse även dem. Dessa förhållanden kunna vara av den art,

att en allmännare kännedom om desamma skulle lända den enskilde till

men. I nu anförda och liknande fall synes ett offentliggörande ej höra

medgivas.

Undantag torde dock bli nödvändiga, ej blott av hänsyn till den

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung}. Maj:ts proposition nr 297.

förberedande brottmAlsundersökningens ändamålsenliga anordnande, utan

även i fall, då enskild persons rätt kan vara beroende därav att utredning

av honom förebringas i avseende å omständighet, varom upplysning kan

vinnas i sådan hos polis- eller åklagarmyndighet eller häktningsdomare

befintlig handling. Vill t. ex. den, som hos polis- eller åklagarmyndighet

angivits för brott, väcka talan om ansvar för falsk angivelse, bör han, även

om det kan lända enskild person till men, äga rätt att få del av de handlingar,

som krävas för utförande av en sådan talan.

1 fråga om det hinder för ifrågavarande handlingars utlämnande,

som upptagits i de kommitterades förslag, synes någon jämkning i formuleringen

böra göras. Av förslagets stadgande att till polis- eller åklagarmyndighet

inkomna angivelser, anmälningar och rapporter om brott ej må utlämnas,

så länge det skäligen kan befaras, att den brottsliges upptäckande eller

sakens utredning därigenom hindras, framgår ej tydligt, huru förfaras

skall, om t. ex. kan befaras, att den brottsliges upptäckande hindras därav,

att rapport rörande ett annat brott än det, som undersökningen avser,

blir utlämnad. Sådant fall kan föreligga, när samband mellan brotten

finnes eib r misstänkes. Ett något vidare uttryckssätt än det av kommitterade

använda synes här vara att föredraga.

Nu ifrågasatta utvidgning av den ram, inom vilken enligt de

kommitterades förslag förbudet mot ifrågavarande handlingars utlämnande

skulle hållas, torde därjämte föranleda ett tillägg, som ger lagstiftaren

befogenhet att i särskilda föreskrifter utanför tryckfrihetsförordningen,

i den mån det visar sig lämpligt, inskränka de undantag från tryckfrihetsförordningens

allmänna regel om rätten att offentliggöra handlingar

rörande allmänna ärenden, som nu ifrågasatta stadganden skulle innebära.

Jag har redan tidigare erinrat om nödvändigheten av ett stadgande, som

möjliggör att, då enskild persons rätt kan därav bero, utlämna till undersökningen

hörande handling, även om detta kan lända annan enskild till

men. Avenså torde det finnas nödvändigt att för genomförande av en

tillfredsställande förberedande undersökning i brottmål utan avseende å de

nu till införande i tryckfrihetsförordningen ifrågasatta undantagen i visst

fall föreskriva utlämnande av handling, som finnes hos ifrågavarande myndigheter.

Att giva lagstiftaren befogenhet att meddela fullständigande föreskrifter

under lättare former än de för grundlagsändringar föreskrivna

och mera ingående än lämpligen kan ske i tryckfrihetsförordningen blir

därför i hög grad av behovet påkallat. I likhet med vad som skett i fråga

om andra i § 2 4:o tryckfrihetsförordningen upptagna undantag från

den allmänna regeln om utlämnande av handlingar rörande allmänna ären
O

O

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

den böra alltså de nu föreslagna undantagen kunna begränsas och preciseras

genom stadganden i allmän lag eller författning.

Något straff för obehörigt utlämnande av handling, som här avses,

synes, i överensstämmelse med avfattningen av förut berörda stadgande i

§ 2 4:o tryckfrihetsförordningen angående hemlighållande i vissa fall av

domstols protokoll, ej böra utsättas i tryckfrihetsförordningen. Detta

innebär, att straffet för det obehöriga utlämnandet bestämmes efter allmän

lag. Ansvar för obehörigt offentliggörande i tryck synes böra stadgas

med ledning av tryckfrihetsförordningens bestämmelser för liknande fall.

Frågan om nu omförmälda ändring i gällande tryckfrihetsförordning

har, som förut nämnts, i första hand uppkommit i anledning av förslaget

till lag angående polisundersökning i brottmål samt häktning m. m.

Framläggande av proposition om antagande av detta lagförslag torde ej

kunna medhinnas till innevarande års riksdag. Likväl synas åtgärder redan

nu böra vidtagas för att den ändring i tryckfrihetsförordningen, som

nämnda lagförslag, av anledning jag förut berört, gjort särskilt behövlig,

skall kunna slutligen genomföras vid samma riksdag, som torde få att

pröva sistberörda lagförslag.

Jag har därför låtit, i anslutning till vad jag nu anfört, inom justitiedepartementet

utarbeta förslag till ändrad lydelse av § 2 4:o tryckfrihetsförordningen.

»

Föredraganden^ uppläste härefter det sålunda upprättade förslaget till

ändrad lydelse av § 2 4:o tryckfrihetsförordningen samt hemställde, att

detsamma måtte föreläggas riksdagen till prövning i grundlagsenlig ordning.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen

förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition

av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

A dil Wifvesson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. KU 1920:58 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändrad lydelse av § 2 4:o tryckfrihetsför ordning en. s. 11 i texten