Med förslag till ändrad lydelse av § 2 4:o tryckfrihetsförordningen
7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1920:297, Med förslag till ändrad lydelse av § 2 4:o tryckfrihetsförordningen
Dokumentets text
Kungl. Maj:U proposition nr 297.
1
Nr 297.
Kungl. Afajds nådiga proposition till riksdagen med förslag till
ändrad lydelse av § 2 4:o tryckfrihetsförordningen; given
Stockholms slott den 27 februari 1320.
Under åberopande av bifogade i statsrådet hållna protokoll vill
Kungl. Maj:t härmed till riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning
framlägga följande
Förslag
till
ändrad lydelse av § 2 4:0 tryckfrihetsförordningen.
§ 2.
4:o. I grund av — — — — som helst.
'' Vid föregående tillåtelse skola följande undantag oväger ligen iakttagas
:
Att protokoll — — — — uppenbara.
Att ej några ministeriella — ---— riksdaler.
Att mobiliseringsplaner — — — — konfiskeras.
Att, där underrätt — —--konfiskeras.
Att, i andra fall än allmän lag eller författning stadgar, angivelser, anmälningar
eller andra handlingar, som inkommit till polis- eller åklagarmyndighet
eller häktningsdomare och röra brott, så ock andra där befintliga handlingar,
protokoll eller beslut, vilka angå dylika ärenden, icke må utbekommas
utan Konungens särskilda tillstånd före femtio år efter det handlingen till myndigheten
inkommit eller där upprättats, såvida därigenom något kan uppenbaras,
som med hänsyn till rikets säkerhet bör hålias hemligt för främmande
Bihang till riksdagens protokoll 1920. I saml. 251 höft. (Nr 297.) 1
2
Kungl. Maj:tu proposition nr 297
makt, ej heller utlämnas, så länge det skäligen kan befaras, att brotts upptäckande
eller brottmåls utredning därigenom motverkas eller att utlämnandet
länder enskild person till men. Härigenom göres dock ej inskränkning i parts
rätt att taga del av handling, som vid rätten i målet företetts. Aligger det
myndighet enligt bestämmelser, som här avses, att utlämna handling, som
med hänsyn till rikets säkerhet bör hemlighållas, skall vid utlämnandet
tillkännagivas, att den ej må offentliggöras i tryck. Utgiver någon, med
vetskap om att handling, enligt vad hår är sagt, med hänsyn till rikets
säkerhet bör hemlighållas, utan Konungens särskilda tillstånd handlingen
i tryck, straffes efter allmän lag, om gärningen är i den med straff belagd,
men eljest med fängelse från och med en månad till och med två år
eller i ringare fall med böter från och med trettiotre riksdaler sexton
skillingar till och med trehundratrettiotre riksdaler sexton skillingar, och
skriften konfiskeras. Offentliggör någon i tryck handling, som, enligt vad
i detta stycke är sagt, av annan anledning bör hemlighållas och som han vet
vara obehörigen utlämnad, böte trettiotre riksdaler sexton skillingar.
Att, i vad rättegångsmål — — — — riksdaler.
Det skall ock — — — — skillingar.
Att protokoll och —--— skillingar.
Att ingen--— — skillingar.
Att läkares — — — — skillingar.
Att handlingar---— — skillingar.
Att utdrag av — — — — riksdaler.
Att till försäkringsrådet — —--riksdaler.
Att uppgifter — — — — riksdaler.
Att för officiell — — — — riksdaler.
Att de från — —--riksdaler.
Att ansökning —--— riksdaler.
Att i ärende — — — — konfiskeras.
Att sådant, som rörer — —--huvudsaken.
I övrigt —----stadgat är.
GUSTAF.
Elid Löfgren.
Kungi. Majds proposition nr 297.
3
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott
fredagen den 27 februari 1920.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Undén,
Thorsson,
Holmquist,
Olsson.
Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren, anförde:
»I förslag till ny tryckfrihetsförordning, som särskilda kommitterade
inom justitiedepartementet avgåvo den 20 december 1912, upptogos även
bestämmelser till förebyggande av att hos polis- eller åklagarmyndighet
befintliga handlingar, som angå brott, bleve utlämnade, så länge det skäligen
kunde befaras, att den brottsliges upptäckande eller sakens utredning
därigenom hindrades; och framhöllo de kommitterade, att behovet av en
föreskrift i sålunda angiven riktning ej torde tarva närmare motivering.
Detta av de kommitterade vitsordade behov har alltjämt gjort sig
kännbart. Även om endast sällan invändningar försports mot den uppfattningen,
att handlingar av ifrågavarande art icke böra utlämnas, åtminstone
icke så länge den undersökning pågår, som de avse, hava dock fall
förekommit, då bristen på klarhet i vad härutinnan kan anses vara gällande
4
Kunrjl. May.tx proposition nr 297.
rätt medfört olägenheter. Ett fullständigande av gällande tryckfrihetsförordning
på denna punkt synes alltså i och för sig önskvärt.
En särskild anledning att nu upptaga denna fråga till behandling
utgör det förslag till lag angående polisundersökning i brottmål samt
häktning m. in., varöver jämlikt Eders Kungl. Maj:ts förut i dag fattade
beslut lagrådets yttrande skall inhämtas. Enligt detta lagförslag skall i
fråga om brott, vara efter lag kan följa straffarbete eller fängelse, en
grundligare undersökning, än den som nu i allmänhet företages, verkställas
av polis- och åklagarmyndigheterna, innan beslut fattas, huruvida
åtal skall anställas eller ej, och dessa myndigheter hava ock i vissa avseenden
beretts större möjlighet än nu att åstadkomma eu ingående utredning.
Det därvid åvägabragta utredningsmaterialet skall fixeras i skrift,
alltefter som det insamlas, och ej först i det bearbetade skick, i vilket detsamma
nu vanligen framlägges i polisrapporten. Dessa anteckningar, som
föregå och skola ligga till grund för polisrapporten, skola underskrivas å
tjänstens vägnar och sammanföras i en undersökningsakt. De äro ej att
betrakta såsom allenast privata minnesanteckningar. Följden av de föreslagna
anordningarna torde alltså bliva, både att den utredning, som kommer
tillsynes i handlingar, vilka skola förvaras hos polis- och åklagarmyndigheterna,
kommer att växa i omfång, och att, med hänsyn till anteckningarnas
i lag föreskrivna form, tvekan kan bliva större, huruvida de ej
äro att betrakta såsom sådana ''allmänna ärenden rörande handlingar, protokoll
och beslut’, som jämlikt § 2 tryckfrihetsförordningen må av en var
i allmänt tryck utgivas.
De omnämnda i 1912 års förslag till ny tryckfrihetsförordning upptagna
bestämmelserna i ämnet äro av följande lydelse: ''Till polismyndighet
eller åklagare inkomna angivelser, anmälningar och rapporter om brott,
så ock andra hos polis- eller åklagarmyndighet befintliga handlingar i dylika
ärenden må ej utlämnas, så länge det skäligen kan befaras, att den
brottsliges upptäckande eller sakens utredning därigenom hindras’.
Dessa bestämmelser torde böra läggas till grund jämväl för den av
mig nu ifrågasatta ändringen i gällande tryckfrihetsförordning. De synas
emellertid böra i vissa avseenden fullständigas.
Enligt omförmälda lagförslag angående polisundersökning i brottmål
samt häktning m. m. skola mera ingripande åtgärder från polis- eller
åklagarmyndigheternas sida såsom häktning, reseförbud, in. in. kunna omedelbart
underkastas prövning av fläktningsdomare. Denna prövning torde
visserligen i huvudsak komma att grunda sig på de handlingar häktningsdomaren
för sådant ändamål infordrar från polis- eller åklagarmyndigheten
och den omständigheten att dessa handlingar överflyttas till häktningsdo
-
Kungl. J\Taj:ls proposition nr 297.
5
maren upphäver givetvis icke det skydd mot offentliggörande, som för
dem stadgats. För dessa handlingar torde därför något tillägg med hänsyn
till häktningsdomareinstitutionens införande ej erfordras. Men samma
skydd, som kräves för dessa handlingar, kan visa sig erforderligt för den
övriga utredning, som kan förekomma hos häktningsdomaren. Denne torde
därför böra i stadgandet upptagas vid sidan av polis- och åklagarmyndigheterna.
Bland de år 1913 antagna bestämmelserna mot spioneri ingick även
att genom förändring i förordningen den 22 april 1881 om offentlighet
vid underdomstolarna sådan domstol förklarades berättigad att vid handläggning
av mål avlägsna åhörarna, om domstolen finner, att i händelse
av rättegångens offentlighet något kan uppenbaras, som med hänsyn till
rikets säkerhet bör hållas hemligt för främmande makt. Såsom en konsekvens
av nämnda bestämmelse om åhörarnas avlägsnande vidtogs år 1915
en sådan förändring i tryckfrihetsförordningen att jämväl rättens protokoll
och till rätten ingivna handlingar i målet kunna i mån av behov skyddas
för offentliggörande.
Fn liknande bestämmelse torde erfordras i fråga om de hos poliseller
åklagarmyndigheterna eller häktningsdomaren befintliga handlingarna.
Eljest uppstår den luckan, att handling, vars hemlighållande vid rättens
handläggning av målet behnnes nödvändigt, dessförinnan måst av nyssnämnda
myndigheter utlämnas med rätt till offentliggörande i tryck.
Vidare bör märkas, att de av förut nämnda kommitterade föreslagna
bestämmelserna ej tillgodose det otvivelaktigt föreliggande behovet att skydda
enskilda personer för den skada ett opåkallat offentliggörande av utredningsmaterialet
eller delar därav kan medföra. Har undersökning, som inletts
mot viss person såsom misstänkt för brott, ej åstadkommit tillräcklig grund
för åtal, men ej heller fört till ett resultat, som fritager honom från misstanken
för brottet, kan en kanske oskyldig och oförvitlig person genom
offentliggörandet tillfogas en skada av allvarligt slag. Han kan på sådant
sätt utan eget förvållande komma i en betydligt sämre ställning än den som
åtalats men frikänts. Ej sällan beröras även i utredningen personliga eller
andra förhållanden, vilka hänföra sig ej blott till den misstänkte utan även
till hans närmaste eller till och med personer, som av en ren tillfällighet
råkat i sådan ställning till den misstänkte eller brottet, att utredningen
kommit att avse även dem. Dessa förhållanden kunna vara av den art,
att en allmännare kännedom om desamma skulle lända den enskilde till
men. I nu anförda och liknande fall synes ett offentliggörande ej höra
medgivas.
Undantag torde dock bli nödvändiga, ej blott av hänsyn till den
6
Kung}. Maj:ts proposition nr 297.
förberedande brottmAlsundersökningens ändamålsenliga anordnande, utan
även i fall, då enskild persons rätt kan vara beroende därav att utredning
av honom förebringas i avseende å omständighet, varom upplysning kan
vinnas i sådan hos polis- eller åklagarmyndighet eller häktningsdomare
befintlig handling. Vill t. ex. den, som hos polis- eller åklagarmyndighet
angivits för brott, väcka talan om ansvar för falsk angivelse, bör han, även
om det kan lända enskild person till men, äga rätt att få del av de handlingar,
som krävas för utförande av en sådan talan.
1 fråga om det hinder för ifrågavarande handlingars utlämnande,
som upptagits i de kommitterades förslag, synes någon jämkning i formuleringen
böra göras. Av förslagets stadgande att till polis- eller åklagarmyndighet
inkomna angivelser, anmälningar och rapporter om brott ej må utlämnas,
så länge det skäligen kan befaras, att den brottsliges upptäckande eller
sakens utredning därigenom hindras, framgår ej tydligt, huru förfaras
skall, om t. ex. kan befaras, att den brottsliges upptäckande hindras därav,
att rapport rörande ett annat brott än det, som undersökningen avser,
blir utlämnad. Sådant fall kan föreligga, när samband mellan brotten
finnes eib r misstänkes. Ett något vidare uttryckssätt än det av kommitterade
använda synes här vara att föredraga.
Nu ifrågasatta utvidgning av den ram, inom vilken enligt de
kommitterades förslag förbudet mot ifrågavarande handlingars utlämnande
skulle hållas, torde därjämte föranleda ett tillägg, som ger lagstiftaren
befogenhet att i särskilda föreskrifter utanför tryckfrihetsförordningen,
i den mån det visar sig lämpligt, inskränka de undantag från tryckfrihetsförordningens
allmänna regel om rätten att offentliggöra handlingar
rörande allmänna ärenden, som nu ifrågasatta stadganden skulle innebära.
Jag har redan tidigare erinrat om nödvändigheten av ett stadgande, som
möjliggör att, då enskild persons rätt kan därav bero, utlämna till undersökningen
hörande handling, även om detta kan lända annan enskild till
men. Avenså torde det finnas nödvändigt att för genomförande av en
tillfredsställande förberedande undersökning i brottmål utan avseende å de
nu till införande i tryckfrihetsförordningen ifrågasatta undantagen i visst
fall föreskriva utlämnande av handling, som finnes hos ifrågavarande myndigheter.
Att giva lagstiftaren befogenhet att meddela fullständigande föreskrifter
under lättare former än de för grundlagsändringar föreskrivna
och mera ingående än lämpligen kan ske i tryckfrihetsförordningen blir
därför i hög grad av behovet påkallat. I likhet med vad som skett i fråga
om andra i § 2 4:o tryckfrihetsförordningen upptagna undantag från
den allmänna regeln om utlämnande av handlingar rörande allmänna ären
O
O
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 297.
den böra alltså de nu föreslagna undantagen kunna begränsas och preciseras
genom stadganden i allmän lag eller författning.
Något straff för obehörigt utlämnande av handling, som här avses,
synes, i överensstämmelse med avfattningen av förut berörda stadgande i
§ 2 4:o tryckfrihetsförordningen angående hemlighållande i vissa fall av
domstols protokoll, ej böra utsättas i tryckfrihetsförordningen. Detta
innebär, att straffet för det obehöriga utlämnandet bestämmes efter allmän
lag. Ansvar för obehörigt offentliggörande i tryck synes böra stadgas
med ledning av tryckfrihetsförordningens bestämmelser för liknande fall.
Frågan om nu omförmälda ändring i gällande tryckfrihetsförordning
har, som förut nämnts, i första hand uppkommit i anledning av förslaget
till lag angående polisundersökning i brottmål samt häktning m. m.
Framläggande av proposition om antagande av detta lagförslag torde ej
kunna medhinnas till innevarande års riksdag. Likväl synas åtgärder redan
nu böra vidtagas för att den ändring i tryckfrihetsförordningen, som
nämnda lagförslag, av anledning jag förut berört, gjort särskilt behövlig,
skall kunna slutligen genomföras vid samma riksdag, som torde få att
pröva sistberörda lagförslag.
Jag har därför låtit, i anslutning till vad jag nu anfört, inom justitiedepartementet
utarbeta förslag till ändrad lydelse av § 2 4:o tryckfrihetsförordningen.
»
Föredraganden^ uppläste härefter det sålunda upprättade förslaget till
ändrad lydelse av § 2 4:o tryckfrihetsförordningen samt hemställde, att
detsamma måtte föreläggas riksdagen till prövning i grundlagsenlig ordning.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen
förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition
av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
A dil Wifvesson.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- KU 1920:58 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändrad lydelse av § 2 4:o tryckfrihetsför ordning en. s. 11 i texten