Sök i Ratio Lex

Angående undrad organisation av statsdepariementen

1920-01-07 · 156 sidor, varav 142 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 142 av 156 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:3, Angående undrad organisation av statsdepariementen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj;ts proposition Nr 3.

1

Kr 3.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående undrad organisation

av statsdepariementen: given Stockholms slott den

7 januari 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

justitiedepartementsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed

föreslå riksdagen

1) att

dels godkänna de i statsrådsprotokollet intagna förslagen till ordinarie

avlöningsstater för justitie-, försvars-, social-, kommunikations-,

linans-, ecklesiastik-, jordbruks- och handelsdepartementen samt till övergångsstater

för försvars-, social- och ecklesiastikdepartementen, att tilllämpas

staterna för ecklesiastikdepartementet från och med ingången av

år 1921 och övriga stater från och med den 1 juli 1920,

dels ock förklara,

ej mindre att de i ovannämnda avlöningsstater upptagna befattningshavare

skola vara underkastade de villkor och bestämmelser, som

fastställts för åtnjutande av avlöningsförmåner enligt statsdepartementens

nu gällande ^ avlöningsstater, därvid skall iakttagas, att förste aktuarie

i avseende å rätt till semester skall vara likställd med förste kanslisekreterare,

än även att i fråga om övergångsstaterna för försvars-, socialoch

ecklesiastikdepartementen och de å dessa stater upptagna befattningshavare

skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad i motsvarande

hänseende är stadgat beträffande de för respektive lantförsvars-,

civil- och ecklesiastikdepartementen nu gällande övergångsstater]

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 3 höft. (Nr 3.) 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj.is proposition Nr 3.

2) att å riksstaten för år 1921

a) under andra huvudtiteln, justitiedepartementet, höja det ordinarie

anslaget- för departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli från dess

nuvarande belopp .................................................................. kronor 94,000

med 8,700 kronor till........................................................... » 102,700;

b) under fjärde huvudtiteln, försvarsdepartementet, uppföra ett

ordinarie anslag för departementet å................................... kronor 199,000;

c) under femte huvudtiteln, socialdepartementet,

ej mindre å ordinarie stat uppföra

dels för departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli ett anslag

å............................................................................................ kronor 182,900,

dels och till övergångsstat för departementet ett förslagsanslag,

högst............................................................................................... kronor 15,600,

än. även, utöver nyssberörda anslag, å extra stat för upprätthållandet

av departementets verksamhet anvisa ett förslagsanslag,

höffst ................................................................................. kronor 10,500,''

d) under sjätte huvudtiteln, kommunikationsdepartementet,

dels uppföra ett ordinarie anslag för departementets avdelning av

Kungl. Maj:ts kansli å.............................................................. kronor 120,500,

dels och, utöver nyssberörda anslag, å extra stat för upprätthållandet

av departementets verksamhet anvisa ett förslagsanslag,

högst.............................................................................................. kronor 24,800;

e) under sjunde huvudtiteln, finansdepartementet,

dels höja det ordinarie anslaget för departementets avdelning av

Kungl. Maj:ts kansli från dess nuvarande belopp ......... kronor 133,300

med 24,600 kronor till.......................................................... » 157,900,

dels och därutöver å extra stat för upprätthållandet av departementets

verksamhet anvisa ett förslagsanslag, högst...: kronor 9,000;

f) under åttonde huvudtiteln, ecklesiastikdepartementet,

dels sänka

ej mindre det ordinarie anslaget för departementets avdelning av

Kungl. Maj:ts kansli från dess nuvarande belopp.......... kronor 222,550

med 28,500 kronor till ........................................................ » 194,050,

än även det ordinarie anslaget till övergångsstat för departementet

från dess nuvarande belopp..................................................... kronor 11,000

med 5,800 kronor till................................................................ » 5,200,

dels och å extra stat för anställande av extra föredragande inom

departementet m. m. anvisa ett förslagsanslag, högst kronor 17,200;

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

g) under nionde huvudtiteln, jordbruksdepartementet,

dels sänka det ordinarie anslaget för departementets avdelning av

Kmigl. Maj:ts kansli från dess nuvarande belopp ......... kronor ] 18,800

med 4,000 kronor till.............................................................. » 114,800,

dels ock å extra stat för en egnahemsavdelning i departementet

anvisa ett förslagsanslag, högst ............................................. kronor 22,000;

b) under tionde huvudtiteln, handelsdepartementet,

dels uppföra ett ordinarie anslag för departementets avdelning av

Kungl. Maj:ts kansli å ............................................................ kronor 96,200,

dels ock, utöver nyssberörda anslag, å extra stat för upprätthållandet

av departementets verksamhet anvisa ett förslagsanslag,

högst................................................................... kronor 13,200;

samt

3) att vad angår förhållandena för tiden 1 juli—31 december 1920

dels medgiva, att nedannämnda å riksstaten för år 1920 uppförda

anslag må, i den män de belöpa å senare hälften av samma år, efter

Kungl. Maj:ts närmare beprövande tagas i anspråk för följande ändamål,

nämligen:

a) för upprätthållande av försvarsdepartementets verksamhet:

det under fjärde huvudtiteln uppförda anslaget till lantförsvarsdepartementet

samt det under femte huvudtiteln upptagna anslaget till

sjöförsvarsdepartementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli och samma

departements kommandoexpedition;

b) för upprätthållande av social- och kommunikationsdepartementens

verksamhet:

de under sjätte huvudtiteln uppförda anslagen till civildepartementets

avdelning av Kungl. Maj:ts kansli, till övergångsstat för departementet,

till extra byrå för fattigvårdsärenden, till extra föredragande för

mål hos regeringsrätten samt till extra föredragande för stadsplanemed

flera ärenden, därvid anslaget till övergångsstat för civildepartementet

skall för motsvarande ändamål användas inom socialdepartementet;
c)

för upprätthållande av finansdepartementets verksamhet:

de under sjunde huvudtiteln uppförda anslagen till finansdepartementets

avdelning av Kungl. Maj:ts kansli, till en extra byråchef för

lagärenden och till förstärkning av arbetskrafterna å finansdepartementets

regeringsrättsbyrå;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 3.

samt

d) för upprätthållande av handelsdepartementets verksamhet:

det under femte huvudtiteln uppförda anslaget till sjöförsvarsdepartementets

avdelning av Kungl. Maj:ts kansli och samma departements kommandoexpedition,

såvitt angår det belopp av 3,400 kronor, som icke

behöver tagas i anspråk för försvarsdepartementets räkning, och

det under nionde huvudtiteln uppförda anslaget till jordbruksdepartementets

avdelning av Kungl. Maj:ts kansli, såvitt angår det belopp

av 2,000 kronor, som besparas genom indragning av en andre kanslisekreterartjänst;
dels

och, såsom förställning av eljest för ändamålet tillgängliga

medel, för upprätthållande av justitie-, social-, kommunikations-, finans
-

och handelsdepartementens verksamhet å tillägg sstat för år 1920 såsom

förslagsanslag, högst, anvisa

under andra huvudtiteln:

för justitiedepartementet ett belopp av ..................... kronor 4,350,

under sjätte huvudtiteln:

för social- och kommunikationsdepartementen ett

belopp av....................................................................................... » 46,900,

att efter Kungl. Maj:ts närmare beprövande mellan sistnämnda

båda departement fördelas, samt

under sjunde huvudtiteln:

för finansdepartementet ett belopp av....................... kronor 9,400

och

för handelsdepartementet ett belopp av..................... » 49,300.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

Eliel Löfgren.

GUSTAF.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

7 januari 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena HELLNER,

Statsråden: PETERSSON,

PetréN,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Efter gemensam beredning med cheferna för övriga departement

anhöll chefen för justitiedepartementet, statsrådet Löfgren, att få underställa

Kungl. Maj:ts prövning frågan om genomförandet av den vid

1919 års lagtima riksdag beslutade nya departementsindelningen, och

anförde föredraganden därvid följande.

Till 1917 års riksdag avlät Kungl. Magt proposition (nr 248) med

förslag till vissa grundlagsändringar, avseende att möjliggöra en omläggning

— utan tillämpning av den omständliga procedur, som är föreskriven

beträffande ändringar i grundlag — av gällande departementsindelning.

Detta förslag innebar, att föreskrifterna i regeringsformen om departementens

antal och benämningar skulle utbytas mot stadgande, att för

särskilda grenar av rikets styrelse skulle finnas statsdepartement till det

antal, lägst åtta och högst tio, som bestämdes i särskild av Konungen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

cell riksdagen gemensamt stiftad lag, vilken tillika angåve varje departements

benämning och huvudsakliga verksamhetsområde. Bestämmelserna

om departementens antal, inom nämnda gränser, samt om deras benämningar

och huvudsakliga verksamhetsområden skulle alltså överföras

från grundlag till en särskild författning av lags natur.

De sålunda föreslagna grundlagsändringarna blevo (med en mindre

formell jämkning) av 1917 års riksdag antagna såsom vilande till vidare

grundlagsenlig behandling samt godkändes slutgiltigt vid 1918 års lagtima

riksdag. Vid sistnämnda riksdag bifölls därjämte en av Kungl.

Maj:t till riksdagen avlåten proposition (nr 23) med förslag till lag om

statsdepartementen. Detta lagförslag upptog de nu bestående åtta statsdepartementen

— utrikes-, justitie-, lantförsvars-, sjöförsvars-, civil-,

linans-, ecklesiastik- och jordbruksdepartementen — och innebar en provisorisk

anordning, avsedd att gälla, till dess frågan om ändrad departementsindelning

kunde hinna upptagas till behandling. I enlighet med

Kungl. Maj:ts och riksdagens sålunda fattade beslut utfärdades den 20

juni 1918 lag om statsdepartementen (Sv. Förf.-saml. nr 389).

Sedan erforderliga förarbeten för en förändrad departementsindelning

blivit verkställda, framlades vid 1919 års lagtima riksdag resultatet av

dessa arbeten i proposition (nr 359) med förslag till ny lag om statsdepartementen.

Enligt detta förslag skulle lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen

förenas till ett departement, försvarsdepartementet; civildepartementet

uppdelas på två departement, ett kommunikationsdepartement och

ett socialdepartement; samt ett nytt departement inrättas för handel,

industri och sjöfart. Statsdepartementens antal skulle härigenom ökas

från åtta till nio och statsrådsledamöternas antal höjas från elva till

tolv, varav — såsom nu— tre konsultativa statsråd.

Omförmälda proposition bifölls av riksdagen; och den 19 juni 1919

utfärdades lag om statsdepartementen (Sv. Förf.-saml. nr 340). Enligt

denna lag, varigenom lagen om statsdepartementen av den 20 juni 1918

upphävdes, har förordnats, att statsdepartementen skola vara nio och

hava följande huvudsakliga verksamhetsområden, nämligen:

utrikesdepartementet: utrikes ärenden;

justitiedepartementet: lagärenden och justitieförvaltningen;

försvarsdepartementet: försvarsväsendet till lands och sjöss;

socialdepartementet: ärenden av social natur, så ock ärenden rörande

den inre civila förvaltningen samt allmän hälso- och sjukvård;

kommunikationsdepartementet: ärenden rörande samfärdselanstalter

och allmänna arbeten;

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3. 7

finansdepartementet: finansförvaltningen och skatteväsendet;

ecklesiastikdepartementet: kyrkoärenden samt ärenden rörande undervisning,

vetenskap och konst:

jordbruksdepartementet: ärenden rörande jordbruk, domäner och

skogar; samt

handelsdepartementet: ärenden rörande handel, industri och sjöfart.

I förenämnda proposition till 1919 års lagtima riksdag angav

jag de huvudsakliga omflyttningar av ärendesgrupper, som av det i

propositionen framlagda lagförslaget föranleddes, samt uppdrog grundlinjerna

för organisationen av försvars-, kommunikations-, social- och

handelsdepartementen. I en del fall lämnades emellertid öppet, till vilket

departement vederbörande ärendesgrupp borde hänföras, och även i

övrigt avsågs ej att i berörda proposition framlägga en definitiv plan

till ärendenas fördelning mellan departementen. Vad organisationen av

departementen angår betonade jag, att det för det dåvarande icke kunde

bliva fråga om annat än huvudlinjerna för den blivande organisationen

av försvars-, kommunikations-, social- och handelsdepartementen samt

att med avseende å övriga departement vissa förändringar beträffande

deras organisation kunde komma att visa sig erforderliga. I fråga om

den tidpunkt, från vilken den nya departementsindelningen borde bliva

gällande, anfördes, att det å ena sidan vore att beakta, att denna

indelning avsåge att fylla viktiga, delvis trängande ändamål och sålunda

borde träda i kraft snarast möjligt, men att å andra sidan genomförandet

av omorganisationen givetvis krävde sin tid. Det erforderliga

organisationsarbetet borde emellertid kunna vara avslutat i god tid före

den 1 juli 1920, till vilken dag jämväl de medel, som för ändamålet

erfordrades, kunde vara av 1920 års riksdag anvisade på grundvalen

av i detalj utförda stater för de nya departementen, vilka stater borde

föreläggas nämnda års riksdag. Då det emellertid onekligen vore

vanskligt att redan då definitivt fastställa tidpunkten för organisationsarbetets

slutförande, syntes tills vidare allenast böra bestämmas, att den

nya ordningen skulle inträda å dag under år 1920, som av Konungen

bestämdes. Ett stadgande av detta innehåll intogs ock i förenämnda

lag om statsdepartementen av den 19 juni 1919.

Det ytterligare utredningsarbete, som alltså varit erforderligt för

det definitiva utformandet av den nya departementsindelningen och

departementsorganisationen, har numera slutförts. I fråga om tillvägagångssättet

vid framläggandet av de förslag, som av detta arbete för
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

anletts, har det synts mig mest ändamålsenligt att, för erhållande av en

samlad överblick över organisationen i dess helhet, i förevarande proposition

sammanföra dessa förslag med därtill hörande motivering i vad

de avse såväl ärendesfördelningen som personalstaterna för samtliga

departement — med undantag dock för utrikesdepartementet, som icke

beröres av omorganisationen — och i samband därmed i propositionen

upptaga jämväl de övriga framställningar beträffande 1921 års stat och

1920 års tilläggsstat, vilka äro erforderliga för lagens ikraftträdande

eller eljest av omständigheterna påkallade. Under de huvudtitlar, som

svara mot de särskilda departementen, skulle då, med hänvisning för

vederbörande departements vidkommande till innehållet i förevarande

proposition, allenast omnämnas de förslag till riksdagen, som i propositionen

framställts.

Med avseende å den tidpunkt, då den nya lagen om statsdepartementen

skall träda i kraft, torde denna — i anslutning till vad jag i

förutnämnda proposition till 1919 års lagtima riksdag förslagsvis angivit

-—- böra bestämmas till den 1 juli 1920.

Innan den nu föreliggande frågan göres till föremål för närmare behandling,

anhåller jag få erinra, att, enligt vad jag i ovannämnda proposition såsom

min mening uttalade, i detta sammanhang icke bör upptagas till prövning

det genomgripande reformförslag, som av kommitterade lör statsdepartementens

organisation (departementalkommitterade) framlagts i ett den

31 december 1912 avgivet betänkande, baserat på den grundprincipen,

att de centrala verken i allmänhet skulle förenas med de statsdepartement,

till vilka de hörde, och organiseras såsom beståndsdelar av dessa

departement. Beträffande de skäl, som varit bestämmande för min åsikt

i ifrågavarande hänseende, ber jag att få hänvisa till innehållet i det

utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden, som fogats

till omförmälda proposition nr 359 till 1919 års lagtima riksdag. Det är

sålunda avsett, att departementens nuvarande inre organisation i så måtto

skall bibehållas oförändrad, att föredragningen i statsrådsberedningen

liksom förut i regel skall handhavas av tjänstemän i departementen.

Detta bör emellertid givetvis icke utgöra hinder för att bibehålla och

eventuellt utveckla samt närmare reglera den hittills tillämpade praxis

att i speciella viktigare frågor, efter vederbörande departementschefs

bestämmande, anlita föredragande från de centrala verken eller anmoda

tjänstemän i dessa verk att för upplysningars meddelande övervara föredragning

i statsrådsberedningen.

1 anslutning till vad jag i ovannämnda proposition anförde rörande

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3. 9

vikten av, att inom de nya departementen sfi. enkla och för arbetets

snabba bedrivande effektiva arbetsformer som möjligt komme till användning,

ber jag vidare att få nämna, att spörsmålet om förenklade arbetsoch

expeditionsformer för statsdepartementen under nästförflutna år

gjorts till föremål för utredning, vars resultat jag hoppas inom eu snar

framtid kunna underställa Kungl. Majrts prövning.

Vidare torde jag få erinra därom att, enligt vad i berörda proposition

nr 359 till 1919 års riksdag omförmäldes, sedan en längre tid

yppat sig ett starkt behov av särskild kanslipersonal till direkt biträde

åt de konsultativa statsråden. Något förslag i ämnet framlades dock

ej i nämnda proposition, och anser jag mig icke heller i nu förevarande

sammanhang böra underställa ärendet Kungl. Maj:ts prövning. Denna

fråga är emellertid enligt min mening av den betydelse med hänsyn

till önskvärdheten att lätta de konsultativa statsrådens arbetsbörda, att

den bör inom en nära framtid bringas till lösning. Måhända skall vid

eu närmare omprövning av ärendet visa sig, att en tillfredsställande lösning

icke vinnes, med mindre till de konsultativa statsrådens tjänst ställes

en högt kvalificerad tjänsteman, motsvarande statssekreterarna i departementen,

eventuellt med biträde av någon tjänsteman av lägre grad.

Jag berörde vid nyssnämnda tillfälle även en annan fråga, nämligen

om decentralisation till centrala verk eller andra myndigheter av

vissa ärenden, vilka för närvarande ankomma på Kungl. Maj:ts prövning;

och meddelade jag därvid, att sedan någon tid inom de särskilda departementen

påginge utredning i detta hänseende. Den sålunda.igångsatta

utredningen har numera i en del fall föranlett beslut från Kungl. Maj:ts

sida, varigenom decentralisation i viss omfattning redan ägt rum, samt

i övrigt fortskridit så långt, att återstående därpå grundade åtgärder

torde kunna genomföras till den tidpunkt, då den nya departementsindelningen

är avsedd att träda i verksamhet. Härigenom skulle departementen

vid nämnda tidpunkt vara befriade —• där ej Kungl. Maj:ts

avgörande påkallas i anledning av anförda besvär — från sådana ärenden,

som vid den verkställda utredningen funnits utan olägenhet kunna

överlämnas till slutlig handläggning av centrala verk eller andra myndigheter.

Beträffande föredragningen av det ärende, som nu skall för Kungl.

Maj:t anmälas, anhåller jag få nämna, att enligt mellan departementscheferna

träffad överenskommelse till en början skall meddelas en redogörelse

för den tilltänkta ärendesfördelningen emellan och organisationen

av de olika statsdepartementen efter den nya departementsindelningens

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 3 höft. (Nr 3.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj;ts proposition Nr 3.

ikraftträdande. Denna redogörelse kommer att, beträffande skilda torvaItmn^särenden,

lämnas i vad angår justitie-, finans-, ecklesiastik- och

jordbruksdepartementen av vederbörande departementschefer, beträffande

försvarsdepartementet av chefen för lantförsvarsdepartementet, beträffande

kommunikations- och socialdepartementen av chefen för civildepartementet

och för handelsdepartementets vidkommande av chefen för finansdepartementet.

Vid behandlingen av justitiedepartementets verksamhetsområde

skall jag tillåta mig att något beröra de principer, som ansetts

böra läggas till grund för lag stiftning säxendeusiS fördelning mellan de

olika departementen, ävensom i huvudsak angiva, vilka lagstiftningsuppgifter

med tillämpning av dessa principer skulle falla å ett vart

departement. Efter redogörelsen för de olika departementens verksamhetsområden

och organisation torde jag få i korthet ingå på frågan,

huru de för departementen under år 1921 erforderliga anslagen böra i

riksstaten upptagas, ävensom spörsmålet, huru de å 1920 års riksstat

för departementen redan beviljade anslagen lämpligast böra göras disponibla

för departementen i deras ändrade gestaltning. Till sist torde jag

beträffande samtliga de departement, om vilka nu är fråga, få i ett sammanhang

göra alla de framställningar, som till följd av den förändrade

departementsindelningen offer eljest äro av behovet påkallade.

I avseende å det förslag till ärendes fördo! ning statsdepartementen

emellan, som i det följande kommer att framläggas, vill jag emellertid

redan nu anmärka, att detsamma icke är att betrakta såsom i alla sina

detaljer definitivt utan endast är avsett att giva en så tillförlitlig bild

av de olika departementens arbetsbörda, som kräves för ett riktigt bedömande

av personalbehovet och storleken av de erforderliga anslagen.

En slutlig ärendes fördelning kommer att, sedan riksdagen fattat

beslut i frågan, i enlighet med föreskriften i § 5 regeringsformen av

Kungl. Maj:t meddelas i särskild stadga angående fördelning av ärendena

mellan statsdepartementen.

Efter dessa inledande anmärkningar övergår jag till behandlingen

av de spörsmål, som i nu förevarande avseende närmast röra justitiedepartementet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kuntjl. Maj:ts proposition Nr 3.

11

Justitiedepartementet.

De förändringar, som av den nya departementsindelningen föranledas

med avseende å justitiedepartementets ämbetsområde, torde ej bliva

synnerligen betydande. I främsta rummet torde dessa förändringar

komma att avse departementets lagstiftningsuppgifter, men även vissa

mindre jämkningar beträffande dess förvaltningsområde synas böra

vidtagas.

I avseende å den till justitiedepartementet hörande lagstiftning framhöll

jag redan i det anförande till statsrådsprotokollet den 21 mars 1919,

däri jag tillstyrkte avlåtande av omförmälda proposition nr 359 till

riksdagen, att vissa av departementets lagstiftningsfrågor borde överflyttas

till de av mig därvid föreslagna social-, kommunikations- och

handelsdepartementen. Vid det fortsatta övervägande av d*dta spörsmål,

som i samband med uppgörande av slutlig plan för dessa departements

verksamhetsområden ägt rum, har det ock med hänsyn till

en jämn och lämplig ärendesfördelning befunnits vara av behovet påkallat

att i viss utsträckning genomföra en utsöndring av lagstiftningsuppgifter

från justitiedepartementet till dessa tre departement. På förutom

dessa ärendesöverflyttningar jämväl vissa andra jämkningar i avseende

å lagstiftningsärendenas fördelning mellan departementen föranledas

av den nya departementsindelningen eller ock påkallas av vissa

andra skäl, torde jag nu i ett sammanhang få i korthet redogöra

för dessa jämkningar ävensom för de grunder, efter vilka lagstiftningsärendena

i allmänhet böra fördelas mellan departementen.

Enligt nu gällande departementalstadga skola lagstiftningsärenden

rörande grundlagar och vissa konstitutionella författningar ävensom

dylika ärenden rörande allmän civil-, kriminal- och kyrkolag samt annan

lag, stiftad i den i § 87 regeringsformen omförmälda ordning, med vissa

undantag tillhöra justitiedepartementet. Vad åter angår lagstiftningsärenden,

som röra annan lag än nyss sagts eller författning, som ej är

lag, skola dessa ärenden i varje fall handläggas i det departement, dit

motsvarande förvaltningsärenden höra.

Justitiedepar
tementets
verksamhets
område.

1. Justitiedepartementets

lagstiftnings•

uppgifter.

Nu gällande

grunder för

lagstiftningsärendenas

fördelning

mellan

departementen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungi. MajUs proposition Nr 3.

Beträffande de undantagsfall, då lagstiftningsärenden, som handläggas

enligt § 87 regeringsformen, skola tillkomma andra departement

än justitiedepartementet, avse dessa i första rummet sådana ärenden,

som, ehuru fallande under § 89 regeringsformen, Kungl. Maj:t hänskjuter

till riksdagen att gemensamt med honom avgöra. Sistberörda ärenden

skola nämligen tillhöra det departement, som skulle haft att handlägga

desamma, om Kungl. Maj:t ensam däri fattat beslut. Vidare avse

undantagen vissa lagar inom civillagstiftningens område, vilka med hänsyn

till sin speciella natur ansetts böra tillkomma de departement, som

hava inseendet över lagarnas administrativa tillämpning. Till ett närmare

angivande av dessa lagar vill jag senare återkomma.

I avseende å samtliga ifrågavarande undantagsfall har emellertid

föreskrivits, att, då lagstiftningsärende, som skall behandlas i den i § 87

mom. 1 regeringsformen stadgade ordning, tillkommer annat departement

än justitiedepartementet, dylikt ärende skall beredas i samråd med

chefen för sistnämnda departement.

Förslag om

ändrade grunder

för lagstiftnings

ärendenas

fördelning

me lan departementen.

Vcparteinen
talkommitte
rade.

Under den utredning, som föregick framläggande av omförmälda

proposition nr 359 till 1919 års lagtima riksdag, var jämväl frågan

om ändrade grunder för lagstiftningsärendenas fördelning inom departementen

föremål för övervägande.

1 det av departementalkommitterade den 31 december 1912 avgivna

betänkande uttalade dessa såsom sin uppfattning, att den lagstiftning,

som närmast sammanhängde med ett departements verksamhetsområde,

jämväl borde i allmänhet handhavas av detta departement,

även om lagstiftningen vore av civillags natur, och föreslogo kommitterade

i överensstämmelse härmed, att ett flertal civillagar rörande ämnen,

som i förvaltningshänseende tillhörde civil- och jordbruksdepartementen

samt de av kommitterade föreslagna kommunikations- och handelsdepartementen,

skulle avskiljas från justitiedepartementet och förläggas till nyssnämnda

andra departement. Departementalkommitterade ansågo dock, afl

från tillämpningen av berörda grundsats undantag borde göras beträffande

allmän civillag samt annan lagstiftning, som vore av den särskilda beskaffenhet,

att den borde handläggas i justitiedepartementet. I avseende

å den civillagstiftning, som jämlikt kommitterades förslag skulle handläggas

i annat departement än justitiedepartementet, borde emellertid

enligt kommitterades mening sambandet med sistnämnda departement

upprätthållas på det sätt, att beredningen av dylika lagstiftningsärenden

städse ägde rum i samråd med detta departement.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition Nr 3. IB

Kommitterades berörda lorsiag sammanhängde i viss man med

det av dem jämväl framlagda förslaget om de centrala verkens inflyttning

i departementen såsom särskilda departementsavdelningar, i det att

kommitterade förutsatte ett nära samarbete mellan vederbörande befattningshavare

i departementen och i de centrala verken vid lagstiftningsarbetets

utförande.

Den av departernentalkommitterade intagna ståndpunkten i förevarande

avseende biträddes även i princip av landshövdingen Axel

Schotte i det av honom den 27 februari 1917 avgivna betänkande angående

statsdepartementens verksamhetsområden och arbetsformer m. in.

Schotte anmärkte emellertid, att genomförandet av kommitterades omförmälda

förslag förutsatte inrättandet i flertalet centrala verk av särskilda

befattningshavare för liandhavande av det verken åliggande lagstiftningsarbetet.

Då detta emellertid ej vore avsett samt det ej heller

vore meningen att genomföra kommitterades förslag om de centrala

verkens inflyttning i departementen, fann sig Schotte ej kunna förorda,

att utsöndring av lagstiftningsuppgifter från justitiedepartementet i den

av kommitterade föreslagna omfattning komme till stånd. Däremot

föreslog Schotte — under hänvisning till det av honom framlagda förslaget

om inrättande av särskilda statssekreterare i departementen med

uppgift, bland annat, att biträda departementschefen med lagstiftningsfrågor

att vissa mindre omfattande lagstiftningsuppgifter utöver vad

i gällande departementalstadga redan skett skulle avskiljas från justitiedepartementet

och överföras till det vederbörande departement, som handhade

motsvarande förvaltningsuppgifter. Schotte tillstyrkte sålunda, att

av de till justitiedepartementet hörande lagstiftningsfrågor lagstiftningen

angående alkoholister överflyttades till civildepartementet, lagstiftningen

angående patent, varumärken, mönster och modeller samt

elektriska anläggningar till finansdepartementet samt lagstiftningen angående

uppsikt å vissa jordbruk i Norrland och Dalarna, naturminnesmärken

och nationalparker, jakt och fiske, slakt av husdjur samt flottning

till jordbruksdepartementet.

I förut omförmälda anförande till statsrådsprotokollet den 21

mars 1919 berörde jag, på sätt jag redan omnämnt, jämväl frågan

om de lagstiftningsuppgifter, som borde tillkomma de nyå social-, kommunikations-

och handelsdepartementen. Ehuru jag därvid ej hade anledning

att taga ställning till nu föreliggande problem i vidare mån än

LandthOvding

Scholtcs

förslag.

Propositionen

nr 359 till

1919 års lagtima

riksdag.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Vedett temenlsch«fcn.

14 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 3.

detsamma hade avseende å nyssnämnda tre departement, framgår dock

av den i nämnda anförande framlagda plan över dessa departements

lagstiftningsområden, att jag ansåg mig ej böra följa departementalkommitterades

allmänna princip om lagstiftningens fördelning mellan

departementen efter dessas förvaltningsuppgifter. I fråga om socialdepartementet

förutsatte jag visserligen, att detta departement borde

handhava jämväl civillagstiftningen i alla frågor, som tillhörde departementets

förvaltningsområde, därvid jag utgick ifrån att den i civildepartementet

numera anställde byråchefen för lagärenden skulle komma att

överflyttas till socialdepartementet, som sålunda skulle bliva utrustat

med erforderlig kraft för handhavande av ett mera omfattande lagstiftningsarbete.

Men i avseende å handelsdepartementet, inom vilket någon

lagbyrå ej var avsedd att inrättas, intog jag en annan ståndpunkt, i det

jag uttalade mig för att beträffande lagstiftningsuppgifter av civillags natur

allenast vissa mera speciella sådana skulle dit överlämnas, såsom lagstiftningen

om patent, varumärken, mönster och modeller, oriktig ursprungsbeteckning

och lotterier samt sjöfartssäkerhet. Däremot förklarade jag

mig icke kunna biträda ett av departementalkommitterade framlagt

förslag om förläggande till detta departement av lagstiftningen rörande

handelsböcker och handelsräkningar, handelsregister, firma och probera

samt aktiebolag, handelsbolag och enkla bolag ävensom sjö- och gruvlagstiftning.

I sistberörda avseende framhöll jag''särskilt, att dylika var

för sig omfattande, på flera områden ingripande och med den allmänna

civillagstiftningen rätt nära sammanhängande lagfrågor ej borde undantagas

från handläggning i justitiedepartementet. Åven beträffande kommunikationsdepartementet

intog jag en liknande ståndpunkt.

Då jag nu har att taga ställning till frågan om lagstiftningens

fördelning mellan departementen i allmänhet, synes mig någon tvekan

näppeligen böra råda därom, att en mera omfattande utbrytning av lagstiftningsuppgifter

från justitiedepartementet för närvarande icke bör

äga rum. De skilda delarna av civillagstiftningen äga i allmänhet ett

så nära inbördes samband, att de redan av denna anledning icke lämpligen

böra handläggas i olika departement. Den av departementalkommitterade

förordade utvägen att, för tillgodoseende av kravet på enhetlighet

och inre överensstämmelse i denna lagstiftning, meddela bestämmelse

därom att, då hithörande lagstiftningsärenden tillkomme andra

departement än justitiedepartementet, dessa ärenden skulle beredas gemensamt

med chefen för sistnämnda departement, synes mig icke, med

nuvarande former för dylikt samarbete, beträffande mera omfattande och

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:Is proposition Nr H

15

viktiga lagförslag'' innebära tillräckliga garantier i nyss angivna avseende.

Härtill kommer, att eu utsöndring av hithörande ärenden från

justitiedepartementet i den av departementalkommitterade avsedda omfattning

obetingat förutsätter, att särskilda lagbyråer inrättas inom flera

departement, där sådana för närvarande ej finnas, men synes eu så vittgående

och kostsam organisationsåtgärd ej utan tvingande skäl höra

vidtagas. På grund härav och då den mera speciella fackkunskap, som

i avseende å lagstiftning rörande ämnen, tillhörande visst departements

förvaltningsområde, förefinnes inom vederbörande departement och därunder

lydande verk, givetvis tages i anspråk vid lagstiftningsarbetet, även om

detta närmast ankommer å justitiedepartementet, finner jag goda skäl

föreligga att beträffande civillagstiftning och annan lagstiftning enligt § 87

regeringsformen bibehålla den nuvarande huvudregeln, att denna lagstiftning

skall i allmänhet tillhöra justitiedepartementet. Givetvis böra dock, i

överensstämmelse med den ståndpunkt, som redan intagits i gällande departementalstadga,

vissa undantag från berörda allmänna regel medgivas, och

synes man därvid böra fortgå på den förut inslagna vägen att från

handläggning i justitiedepartementet undantaga sådana frågor inom civillagstiftningens

område, som äro av mera speciell natur och avse mindre

omfattande och begränsade ämnen. Härvid bör uppenbarligen hänsyn

tagas därtill, om särskild lagbyrå finnes inrättad i det departement, till

vilket speciallagstiftningen enligt sin natur hör, i vilken händelse överflyttande

av sådan lagstiftning från justitiedepartementet i större utsträckning

kan medgivas. Uppenbarligen böra vidare i enlighet med

vad som nu gäller de lagstiftningsärenden enligt § 89 regeringsformen,

som komma att handläggas i den i § 87 mom. 1 regeringsformen stadgade

ordning, fortfarande fördelas mellan departementen efter dessas administrativa

uppgifter.

I överensstämmelse med vad som nu är föreskrivet bör gemensam

beredning med chefen för justitiedepartementet äga rum, då lagstiftningsärende

enligt § 87 regeringsformen handlägges i annat departement

än justitiedepartementet. Uppenbart är, att en dylik gemensam

beredning erhåller särskild betydelse i de fall, då lagbyrå ej finnes i

det departement, där lagstiftningsärendet handlägges, med hänsyn speciellt

till nödig granskning ur formell och lagteknisk synpunkt av föreJAggande

lagförslag. Den granskningsplikt, som i berörda fall sålunda

bör åligga justitiedepartementets lagavdelning, kommer att erhålla en i

viss mån vidgad omfattning genom inrättandet av de nya kommunikations-

och handelsdepartementen, dit vissa lagstiftningsuppgifter av civil
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

Ve särskilda

departementens

lagstiftningsområden.

16 Kung!,. Maj:ts proposition Nr 3.

lags natur äro avsedda att förläggas, men inom vilka departement några

särskilda organ för lagstiftningsarbetet ej skulle finnas.

Förutom i nyss angivna fall bör, på sätt redan i praxis vanligen

sker, samråd mellan vederbörande departementschefer äga rum, då ett

lagstiftningsärende handläggesinom ett annat departement än det, till vilket

detsamma administrativt sett hör.

Vad angår annan lagstiftning än sådan, som skall handläggas enligt

§ 87 regeringsformen, har någon ändring i nu gällande regel om

denna lagstiftnings fördelning mellan departementen efter dessas förvaltningsuppgifter

ej ifrågasatts och bör givetvis ej heller äga rum.

Jag övergår nu till att närmare redogöra för de särskilda departementens

lagstiftningsom råden och särskilt de förändringar i dessa, som

föranledas av den nya departementsindelningen eller påkallas av andra

skäl. Nämnda förändringar beröra samtliga departement utom utrikesoch

försvarsdepartementen, vilka sistnämnda två departement jag därför

i detta sammanhang torde kunna förbigå.

Justitiedepartementet.

Till detta departement höra, såsom jag redan omnämnt, i första

rummet lagstiftningsärenden rörande grundlagarna samt vissa konstitutionella

författningar. Såsom dylika författningar upptagas i gällande

departementalstadga riddarhusordningen samt ansvarighetslagarna för

statsrådets ledamöter, för fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret

samt för ledamöterna i styrelserna vid riksbankens avdelningskontor.

Till dessa författningar böra emellertid även räknas kyrkomötesförordningen

samt lagarna om högsta domstolen, om regeringsrätten, om

lagrådet, om val till riksdagen och om statsdepartementen, vilka

författningar redan nu handläggas i justitiedepartementet, ävensom den

ifrågasatta lagen om kommandomål, som är avsedd att förläggas till

detta departement.

Av samma natur som nu angivna konstitutionella författningar äro

även lagarna om rikets vapen och flagga, vilka lagar nu handläggas i

civildepartementet. I överensstämmelse med vad landshövdingen Schotte

i det av honom avgivna betänkandet föreslagit torde därför dessa lagar

böra överflyttas till justitiedepartementet.

Till detta departement höra vidare, såsom jag jämväl förut omnämnt,

lagstiftningsärenden rörande allmän civil-, kriminal- och kyrkolag

samt annan lag, stiftad enligt den i § 87 regeringsformen omförmälda

ordning, dock med de av mig tidigare antydda undantag. I sist

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kanyl. Maj:ts proposition Nr ii.

berörda avseende får jag särskilt erinra om att lagstiftningen angående

försäkringsanstalter och sjukkassor samt ersättning för olycksfall i

arbete ävensom rörande sociala frågor i allmänhet tillkommer civildepartementet,

frågor angående banklagstiftning med undantag av dem,

som röra bankers konkurs, finansdepartementet, lagstiftning angående

byggande och underhåll av kyrka och prästgård ecklesiastikdepartementet

samt lagstiftningen angående skogsvård samt byggande och underhåll

av vägar å landet jordbruksdepartementet.

På sätt jag förut berört, böra, förutom nu angivna lagstiftningsfrågor

av civillags natur, som redan utsöndrats från justitiedepartementet, vissa

ytterligare dylika frågor därifrån utbrytas och förläggas till andra departement.

Den närmare redogörelsen för dessa ärendesöverflyttningar

torde jag få lämna i sammanhang med angivandet av de lagstiftningsuppgifter,

som i allmänhet böra tillkomma dessa departement.

Enligt vad chefen för civildepartementet kommer att närmare utveckla,

torde åter från detta departement till justitiedepartement et böra överflyttas

ärenden rörande behandling av utländska lösdrivare samt rörande

avvisning och utvisning av utlänningar. I samband härmed bör även

lagstiftningen på detta område (lagen den 14 september 1914 angående förbud

för vissa utlänningar att här i riket vistas), vilken lagstiftning

hittills handlagts i civildepartementet, därifrån överföras till justitiedepartementet.

Ifrågavarande lagstiftning har tillkommit i den i § 87

mom. 1 regeringsformen stadgade ordning.

Socialdepartementet.

Omförmälda proposition nr 359 till 1919 år3 lagtima riksdag var,

såsom jag redan omnämnt, grundad på den förutsättning, att socialdepartementet

skulle handhava lagstiftningen i alla frågor, som komme

att tillhöra dess förvaltningsområde, även till den del lagstiftningen

hade karaktären av civillag. Då till detta departement skola höra

frågor av social natur samt frågor rörande den inre civila förvaltningen

ävensom rörande allmän hälso- och sjukvård, i vilka ämiien en omfattande

lagstiftning, till stor del av civillags natur, finnes, är det uppenbart,

att enligt den i propositionen intagna ståndpunkt ett betydande

lagstiftningsarbete skulle komma att åvila socialdepartementet. Att till

detta departement hänföra nyssberörda lagstiftning i dess helhet måste

emellertid anses motiverat såväl med hänsyn därtill, att civildepartementets

nuvarande lagbyrå är avsedd att förläggas till socialdepartementet, som

ock på grund därav, att lagstiftningen i hithörande ämnen i allmänhet

äger ett nära inbördes samband och därför ej bör splittras på två eller

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 3 käft. (Nr 3.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

liera departement samt tillika rör sig på jämförelsevis begränsade områden.

Jag finner mig därför böra förorda, att gränserna för socialdepartementets

lagstiftningsområde bestämmas på sätt i omförmälda proposition

förutsatts.

I enlighet härmed skulle socialdepartementet i första rummet handhava

lagstiftningen angående sociala frågor i allmänhet, såsom angående

arbets- och kollektivavtal, arbetstvister, arbetarskydd, arbetstidens längd

och förläggning (lagstiftningen angående arbetstiden å fartyg, vartill

jag senare återkommer, bör dock tillföras handelsdepartementet), socialförsäkring

och andra åtgärder för social förtänksamhet, fattigvård,

barnavård och fosterbarnsvård (sistnämnda lagstiftning med undantagav

lagen den 13 juni 1902 angående uppfostran åt vanar tade och i

sedligt avseende försummade barn, vilken lag nu tillhör ecklesiastikdepartementet

och tillsvidare bör där förbliva), alkoholistvård, lösdrivares

behandling samt bostads- och föreningsväsendet. Nyss angivna lagstiftningsfrågor,

som till större delen äro av civil- eller kriminallags natur,

tillhöra för närvarande civildepartementet med undantag av lagstiftningen

angående behandling av alkoholister och lösdrivare samt om ekonomiska

och ideella föreningar, vilken lagstiftning tillhör justitiedepartementet.

Det synes emellertid näppeligen böra möta några betänkligheter att

från justitiedepartementet utsöndra nyssnämnda lagstiftning, som ej kan

anses i högre grad ingripa på den allmänna civil- eller kriminallagstiftningens

område.

Till socialdepartementet skulle därjämte höra lagen den 20 juni

1918 angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar, epidemilagen

samt författningar angående allmän hälso- och sjukvård och därmed

sammanhängande ämnen. Denna lagstiftning tillhör nu i dess helhet

civildepartementet.

Socialdepartementet skulle vidare från civildepartementet övertaga

kommunallagstiftningen i vad den rör de borgerliga kommunerna (lagstiftningen

rörande den kyrkliga kommunen bör förbliva hos ecklesiastikdepartementet),

lagstiftningen angående kommunala nybildningar och

kommunalförbund samt vissa i administrativ väg utfärdade författningar

angående allmän ordning och säkerhet (ordningsstadgan för rikets

städer in. fl.).

På sätt i det följande vid redogörelsen för socialdepartementets

förvaltningsuppgifter kommer att föreslås, torde ärenden rörande lappväsendet

böra förläggas till socialdepartementet. I anslutning härtill

bör jämväl lagstiftningen på detta område (lagarna den 1 juli 1898 om

svenska lappars rätt till renbete i Sverige och om renmärken samt

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungi. Maj.is proposition Nr ii.

lagen den 20 juni 1919, innefattande bestämmelser i anledning av konventionen

den 5 februari 1919 mellan Sverige och Norge angående

flyttlapparnas rätt till renbetning), vilken lagstiftning är av civillags

natur och nu tillhör justitiedepartementet, överföras till socialdepartementet.

Kommunikationsdepartementet.

Till detta departement böra, på sätt chefen för civildepartementet

vid angivandet av departementets förvaltningsuppgifter kommer att

föreslå, hänföras ärenden rörande vägar, broar och färjor. I samband

härmed bör ock från jordbruksdepartementet hit överflyttas lagstiftningen

angående byggande och underhåll av vägar på landet samt angående

bredden av hjulringar å arbetsåkdon på landet, vilken lagstiftning i

väsentliga delar är av civillags natur.

Vidare synes det uppenbart, att koncessions- och trafiksäkerhetslagstiftoingen

för järnvägarna samt den blivande lagstiftningen om

lufttrafik, vilka lagstiftningar åtminstone delvis torde falla inom civillagstiftningens

område, böra förläggas till kommunikationsdepartementet.

Däremot bör lagstiftningen om ansvarighet för skada till följd

av järnvägsdrift samt automobiltrafik såsom ägande nära samband med

den allmänna lagstiftningen om skadestånd förbliva i justitiedepartementet.

Enligt vad chefen för civildepartementet kommer att föreslå, böra

ärenden angående stadsplaneväsendet samt byggnads- och brandväsendet

förläggas till kommunikationsdepartementet, och torde i sammanhang

härmed de i administrativ väg utfärdade byggnadsstadgan och brandstadgan

för rikets städer jämväl böl a föras hit. Lagstiftningen angående

stadsplaneväsendet, som numera i huvudsak inuehålles i lagen den 12

maj 1917 om fastighetsbildning i stad och är av civillags natur, synes

däremot med hänsyn till dess nära sammanhang med annan civillagstiftning

böra förbliva i justitiedepartementet.

Kommunikationsdepartementet torde vidare komma att handhava

flertalet ärenden rörande statens vattenfall och deras tillgodogörande.

Den särskilda lagstiftningen i dessa ämnen bör däremot, i likhet med

den allmänna vattenlagstiftningen, tillhöra justitiedepartementet.

Av den administrativa lagstiftning, som är avsedd att hänföras

till detta departement, bör, utom den redan angivna, särskilt nämnas

stadgan angående skjutsväsendet den 22 juni 1911 samt förordningen

angående automobiltrafik den 30 juni 1916.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kiinyl. MajM proposition Nr 3.

Finansdepartementet.

Enligt nu gällande departementalstadga skall, på sätt jag förut

berört, i finansdepartementet handläggas frågor rörande banklagstiftning,

dock med undantag av dem, som angå bankers konkurs, vilka sistnämnda

frågor tillhöra justitiedepartementet. Förutom denna lagstiftning har i

finansdepartementet handlagts lagstiftningen angående tillsyn å fartyg,

arbetstid å fartyg samt oriktig ursprungsbeteckning ävensom den nya

lagstiftningen angående fondkommissionsrörelse och fondbörs ver k samhet

samt angående rätt att förfoga över annan tillhöriga fondpapper. Samtliga

nu angivna lagstiftningsfrågor hava handlagts enligt § 87 regeringsformen.

Av förenämnda lagstiftning bör den, som rör bank- och fondväsendet

— banklagstiftningen dock med förut nämnda undantag —

kvarbliva i finansdepartementet, enär detta departement avses fortfarande

skola handhava förvaltningsärendena på dessa områden. Däremot synes det

vara uppenbart, att lagstiftningen angående oriktig ursprungsbeteckning

bör överflyttas till det nya handelsdepartementet, dit motsvarande förvaltningsfrågor

äro avsedda att föras. Vad angår lagstiftningen om

tillsyn å fartyg och arbetstiden å fartyg, vilken lagstiftning delvis är

av social natur, kunde det ifrågasättas att hänföra densamma till socialdepartementet,

men då tillsynen å hithörande lagars efterlevnad huvudsakligen

ankommer å fartygsinspektionen, som är avsedd att sortera

under handelsdepartementet, torde förevarande lagstiftning, åtminstone

tillsvidare, böra förläggas till detta departement.

Enligt gällande departementalstadga höra till finansdepartementets

handläggning, bland annat, ärenden rörande de jord eller lägenheter

åtföljande rättigheter och skyldigheter, som icke äro hänförliga under

någon av de till andra departement hörande grenar av förvaltningen,

och är det avsett, att dessa ärenden skulle fortfarande handläggas i

detta departement. Civillagstiftningen på detta område, som omfattar,

bland annat, lagarna den 8 november 1912 angående avlösning av vissa

frälseräntor och om sammanläggning av frälseränta med den fastighet,

varav räntan utgår, lagarna den 25 maj 1905 och 19 april 1907 rörande

avgäld från avsöndrad lägenhet samt den ifrågasatta nya åborättslagstiftningen,

hör emellertid till justitiedepartementet. Ehuru det med

hänsyn till förefintligheten i finansdepartementet av en särskild lagbyrå

kunde ifrågasättas att åt detta departement uppdraga hela den civillagstiftning,

som rör departementets förvaltningsområde, torde likväl, då

nyssberörda lagstiftning i vissa avseenden äger nära sammanhang med

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. MajUs proposition Nr 3.

den allmänna civillagstiftningen, övervägande skäl tala för att låta densamma

kvarbliva i justitiedepartementet.

I finansdepartementet handläggas vidare lagstiftningen angående

rikets mynt samt angående mått och vikt, skatte- och rusdryckslagstiftningen

samt lagstiftningen angående civila tjänstinnehavares rätt till

pension, och böra dessa lagstiftningsfrågor jämte dithörande förvaltningsärenden

givetvis förbliva i nämnda departement.

Av de administrativa författningar, som nu tillhöra finansdepartementet,

böra förordningen den 18 juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet

samt övriga författningar rörande handel och näringar överflyttas

till handelsdepartementet, som kommer att handhava förvaltningen i

dessa frågor. Å andra sidan torde förordningen angående expeditionslösen

den 7 december 1883, som nu tillhör justitiedepartementet, samt

resereglementet den 13 december 1907, som tillhör civildepartementet,

böra tillika med motsvarande förvaltningsärenden överföras till finansdepartementet,

dit dessa författningar och förvaltningsärenden enligt

sin natur närmast höra.

Ecklesiastikdepartementet.

Enligt vad jag redan förut omnämnt, handläggesiecklesiastikdepartementet

lagstiftningen angående byggande och underhåll av kyrka och

prästgård, vilken lagstiftning omfattar bland annat lagen den 5 juni

1909 angående byggnad och underhåll av kyrka med vad därtill hörer

så ock av säi-skild sockenstuva, lagen av samma dag angående skyldighet

att deltaga i kostnaden för byggnad och underhåll av prästgård samt

ecklesiastik boställsordning den 9 december 1910, och bör denna lagstiftning,

som delvis är av civillags natur, fortfarande tillhöra ecklesiastikdepartementet.

Förutom nu angivna lagstiftning handhar ecklesiastikdepartementet

ej någon lagstiftniugsfråga, fallande inom civil- eller kyrkolagstiftningens

område. Goda skäl synas emellertid tala för att lagen den 9 december

1910 angående tillsättning av prästerliga tjänster, vilken lag såsom

varande av kyrkolags natur nu bandiägges i justitiedepartementet, därifrån

överflyttas till ecklesiastikdepartementet. Omförmälda lag innehåller

till stor del administrativa bestämmelser angående prästval m. m.,

vilkas tillämpning ankommer å ecklesiastikdepartementet, och bör sålunda,

om hänsyn tages allenast till dess innehåll och ej till dess natur

av kyrkolag, otvivelaktigt handläggas i detta departement. Då härtill

kommer, att dess samhörighet med annan till justitiedepartementet

hörande kyrkolagstiftning ej är större än att densamma utan olägenhet

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

torde kunna undantagas från handläggning i sistnämnda departement,

förordar jag lagstiftningens överflyttande till ecklesiastikdepartementet.

I detta departement handläggas vidare lagstiftningen angående

prästerskapets avlöningsförhållanden (lagarna den 9 december 1910 om

indragning till statsverket och avskrivning av prästerskapets tionde samt

om ersättning därför, om reglering av prästerskapets avlöning, om

emeritilöner för präster och om kyrkofond, samt kungörelsen samma

dag angående grunder för ändringar i lagstiftningen om ecklesiastika

boställsskogar) ävensom den del av kommun allagstiftningen, som rör

den kyrkliga kommunen. Därjämte handhar departementet, såsom jag

förut berört, lagstiftningen angående uppfostran åt vanan ade och i sedligt

avseende försummade barn (gällande lag i ämnet är utfärdad den

13 juni 1902), vilken lagstiftning tillkommit i den för kommunallagstadgade

ordning. Ehuru det kunde ifrågasättas att överflytta sistnämnda

lagstiftning till socialdepartementet, torde dock, i avbidan på

den nya lagstiftning om barnavård, som är under utarbetande av fattigvårdslagstiftningskommittén

och som i eu nära framtid torde komma

att föranleda beslut av statsmakterna, lagstiftningen tillsvidare böra

kvarbliva i ecklesiastikdepartementet.

Jordbruksdepartementet.

Till jordbruksdepartementet hör, såsom tidigare omnämnts, för närvarande

lagstiftningen angående skogar och skogsvård samt angående

byggande och underhåll av vägar på landet, vilken lagstiftning omfattar

ett avsevärt antal särskilda lagar och förordningar och delvis är av

civillags natur. Hit hör även lagen om bredden av hjulringar å arbetsåkdon

på landet den 28 juni 1907, vilken lag likaledes tillkommit enligt

den i § 87 regeringsformen stadgade ordning.

På sätt jag förut framhållit, böra väglagstiftningeu samt omförmälda

lag den 28 juni 1907 överflyttas till kommunikationsdepartementet.

Skogslagstiftningen bör däremot i sin helhet kvarbliva i förevarande

departement.

Åt jordbruksdepartementet torde emellertid även vissa nya lagstiftningsuppgifter

böra inrymmas. I departementet handläggas administrativa

ärenden rörande nationalparker samt fredande av naturminnesmärken,

men lagstiftningen i dessa ämnen (lagarna den 25 juni

1909 angående nationalparker samt angående naturminnesmärkens

fredande), vilken lagstiftning har karaktären av civillag, tillhör justitiedepartementet.

Då berörda lagar äro av mycket speciell art och

ringa omfattning samt jämväl äga ett visst samband med övrig till

opaginerad Kontrollera mot PDF

Runyl. Maj tis proposition Nr 2-5

jordbruksdepartementet hörande lagstiftning, synes någon betänklighet

ej böra möta mot deras överflyttande till detta departement. I likhet

med vad landshövdingen Schotte i sitt förenämnda betänkande förordat

tillstyrker jag därför eu dylik åtgärd. Däremot böra givetvis de särskilda

bestämmelser om expropriation av naturminnesmärken, som innehållas

i lagen om expropriation den 12 maj 1917, fortfarande tillhöra

justitiedepartementets handläggning.

Landshövdingen Sebotte bär i sitt betänkande föreslagit, att jämväl

åtskilliga andra, mera betydande lagstiftningsfrågor skulle utbrytas

från justitiedepartementet och föras till jordbruksdepartementet. Sålunda

förordade Schotte, att lagstiftningen angående uppsikt å vissa jordbruk

i Norrland och Dalarna samt angående jakt och fiske ävensom flottningslagstiftningen

och den ifrågasatta lagstiftningen angående slakt av husdjur,

vilka lagstiftningsfrågor i den män de äro av civillags natur nu

höra till justitiedepartementet, i sin helhet överfördes till jordbruksdepartementet,

som handhar motsvarande förvaltningsuppgifter. Ur

de allmänna synpunkter, som enligt min mening böra vara bestämmande

med avseende å utsöndring från justitiedepartementet av lagstiftningsuppgifter

av civillags natur och för vilka jag förut redogjort,

finner jag mig dock icke kunna biträda berörda förslag. De

avsedda lagstiftningsfrågorna äga så nära samband med den allmänna

civil- resp. kriminallagstiftningen samt äro av den omfattning och principiella

vikt, att de icke lämpligen böra undantagas från handläggning

i justitiedepartementet. Däremot böra givetvis de administrativa författningarna

i här avsedda ämnen, vilka författningar nu tillhöra jordbruksdepartementet,

fortfarande där handläggas.

Handelsdepartementet.

På sätt jag vid redogörelsen för finansdepartementets lagstiftningsuppgifter

utvecklat, bör från detta departement till handelsdepartementet

överflyttas lagstiftningen angående tillsyn å fartyg, arbetstiden

å fartyg samt oriktig ursprungsbeteckning. Vidare torde, i överensstämmelse

lin d vad jag i mitt förenämnda yttrande till statsrådsprotokollet

den 21 mars 1919 förordat, jämväl lagstiftningen angående

lotterier böra hit överflyttas från civildepartementet.

Till handelsdepartementet torde, enligt vad chefen för finansdepartementet

vid redogörelsen för handelsdepartementets förvaltningsuppgifter

kommer att närmare påvisa, böra förläggas ärenden rörande det

affärsmässiga försäkringsväsendet, vilka ärenden nu höra till civildepartementet.

T sammanhang härmed bör även lagstiftningen i ämnet (lagen

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. May.ts proposition Kr 3.

den 25 maj 1917 om försäkringsrörelse samt lagen den 24 juli 1903

om utländsk försäkriugsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse bär i

riket), vilken lagstiftning sedan år 1903 handhafts av civildepartementet,

föras till handelsdepartementet. Lagstiftningen, som är ganska omfattande,

är av civiliags natur.

I mitt förenämnda yttrande till statsrådsprotokollet den 21 mars

1919 förordade jag, i överensstämmelse med vad departementalkommitterade

föreslagit, att den till justitiedepartementet nu hörande lagstiftningen

angående patent, varumärken, mönster och modeller skulle förläggas

till handelsdepartementet. Sedan detta yttrande avgavs, har

emellertid denna fråga kommit i ett i viss mån förändrat läge, i det att

patentlagstiftningskommittén numera till Kungl. Maj:t avgivit betänkande

med förslag till ny patentlag, vilket förslag blivit föremål för förberedande

behandling inom justitiedepartementet. Då det med hänsyn härtill

måste anses mindre lämpligt att överflytta den fortsatta behandlingen av

detta betydande lagförslag å ett annat departement samt det jämväl

synes tveksamt, huruvida en lagstiftning av den räckvidd och invecklade

natur som den nu förevarande bör utbrytas från justitiedepartementet,

flan er jag, med frånträdande av min tidigare ståndpunkt, mig böra

förorda, att denna lagstiftning, åtminstone tillsvidare, får kvarbliva i

sistnämnda departement.

I departementalkommitterades förenämnda betänkande föreslogs, att

lagstiftningen angående elektriska anläggningar, vilken lagstiftning är av

civillags natur och nu tillhör justitiedepartementet, borde avskiljas därifrån

och förläggas till förevarande departement. Landshövdingen Schotte,

som ej föresfög något särskilt handelsdepartement, förordade lagstiftningens

förläggande till finansdepartementet. Redan i mitt omförmälda

yttrande till statsrådsprotokollet den 21 mars 1919 framhöll jag, att denna

lagstiftning borde åtminstone tillsvidare kvarstanna i justitiedepartementet,

och finner jag mig alltjämt böra vidbliva denna ståndpunkt.

Vad angår handelsdepartementets lagstiftningsuppgifter på det område,

som hittills reglerats genom administrativa föreskrifter, torde dessa

bliva av ganska betydande omfattning. Sålunda böra, på sätt jag redan förut

anmärkt, förordningen den 18 juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet

samt övriga författningar angående villkoren för drivande av handel och

näringar, däribland även förordningen den 26 november 1875 angående eldfarliga

oljor m. m. och förordningen den 19november 1897 angående explosiva

varor, hänföras till detta departement Vidareföra dit föras förordningen den

18 oktober 190! angående registrering av svenska fartyg (de i 2 § sjölagen intagna

bestämmelserna i detta ämne böra däremot liksom sjölagen i övrigt

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kung!. Maj."tu proposition Nr ii.

handläggas i justitiedepartementet), förordningen den Öl december 1914

med närmare föreskrifter angående tillsyn å fartyg, förordningen den 28

december 1915 angående fartygs byggnad och utrustning ävensom

vissa andra författningar rörande sjöfartsväsendet. Slutligen böra till

detta departement även höra vissa administrativa författningar angående

gruvor och elektriska anläggningar, bland vilka kungörelsen den 20

oktober 1899 om begagnande av kronans jordägarandel i gruva samt

stadgan den 31 december 1902 om elektriska anläggningar för belysning

eller arbetsöverföring särskilt förtjäna att omnämnas.

Jag övergår nu till att redogöra för de jämkningar i avseende å

justitiedepartementets förvaltningsuppgifter, som föranledas av den nya

departementsindelningen.

På sätt jag redan omnämnt, bör lagstiftningen angående rikets

vapen och flagga överflyttas från civildepartementet till justitiedepartementet.

I samband härmed böra även de administrativa ärendena

rörande dessa ämnen överföras till sistnämnda departement.

Vidare skulle, enligt vad chefen för civildepartementet kommer att

närmare utveckla, från detta departement till justitiedepartementet överflyttas

följande ärenden, nämligen:

ärenden angående avvisning, utvisning och övervakning av utlänningar,

samt

» » rikets gränser.

Därjämte skulle regeringsrätten överföras från civil- till justitiedepartementet.

Från justitiedepartementet skulle däremot till andra departement

överföras nedannämuda ärendesgrupper:

till socialdepartementet: ärenden angående lösdrivares behandling

samt statens tvångsarbetsanstalter;

till finansdepartementet: ärenden angående expeditionslösen och

valstatistik;

till handelsdepartementet: varumärkesärenden.

Justitiedepartementets ämbetsområde skulle sålunda efter genomförandet

av den departementala omorganisationen komma att omfatta

— förutom flertalet lagstiftningsfrågor —

ärenden rörande

inseende över lag släpning en; domstolarna och deras personal; rikets

judiciella indelning; tingsstad, tingshus och häradshäkte; offentliga rättshjälpsanstalter

;

fastighetsregister:

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 3 häft. (Nr 3.)

2. Justitiedepartementets

förvaltning

suppflitter.

Ärenden

under justitiedepartementet.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Verk, stater

och inrättningar

under

justitiedepartementet.

Justitiedepar
tementets
organisation.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

åtal för brott och förordnande av domstol, där sådant ankommer

på Kungl. Maj:t; av brottmål föranledda ersättningar av allmänna medel;

ersättning till oskyldigt häktade eller dömda; förbrytares utlämnande;

fångvården; behandling av minderåriga förbrytare; straffregister;

nåd i brottmål; villkorlig frigivning;

tillämpning av tryckfrihetsförordningen, i vad denna förordning

därom stadgar;

rikets vapen och flagga;

rikets gränser;

regering och riksdag; val till riksdagens kamrar; sammanfattande

av berättelsen till riksdagen om vad i rikets styrelse tilldragit sig;

medborgarrätt; tillstånd för utlänning att förvärva fast egendom, gruva

eller aktier;

avvisning, utvisning och övervakning av utlänningar;

fideikommissförfattningar;

tillstånd till äktenskap och adoption, där meddelande av sådant tillstånd

ankommer på Kungl. May.t;

rättsstatistik;

svensk författningssamling.

I anslutning härtill skulle till justitiedepartementet komma att höra

följande verk, stater och inrättningar:

högsta domstolen;

regeringsrätten;

lagrådet;

nedre justitierevisionen;

justitiekanslersäm betet;

hovrätterna;

allmänna underdomstolarna;

vattendomstolarna;

krigsdomstolarna;

poliskammare;

tryckfrihetsombuden;

fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten;

uppfostringsanstalter för minderåriga förbrytare.

De ovan omförmälda ändringarna i justitiedepartementets verksamhetsområde

äro ej av den betydelse, att de i och för sig nödvändiggöra

någon ökning eller minskning av departementets personal.

Andra av den nya ärendesfördelningen fullt oberoende skäl påkalla

emellertid en mindre förstärkning av justitiedepartementets arbetskrafter.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. MajUs proposition Nr ■''!.

Det torde vara lämpligt att i detta sammanhang till behandling upptaga

denna fråga ävensom några andra smärre spörsmål, som hava avseende

å justitiedepartementets ordinarie avlöningsstat.

Vid den omorganisation av justitiedepartementet, som ägde rum i

sammanhang med den från och med år 1918 genomförda löneregleringen

för statsdepartementen, blev justitiedepartementet uppdelat i tvenne i

förhållande till varandra väsentligen fristående huvudavdelningar: kansliavdelningen

och lagavdelningen. I enlighet med den sammansättning,

som vid nämnda omorganisation gavs åt departementet, består kansliavdelningen

förutom av statssekreteraren-expeditionschefen och den för

hela departementet gemensamma registratorn, av två kansliråd, en förste

kanslisekreterare och två andre kanslisekreterare, under det att lagavdelningen

bildas, förutom av chefen för samma avdelning, av en

ledamot och en förste kanslisekreterare. På sätt framgår av den utredning,

som föregick ifrågavarande organisation, förutsattes emellertid,

att den ene av de å kansliavdelningen placerade andre kanslisekreterarna

skulle hava viss tjänstgöringsskyldighet även på lagavdelningen, i det

att han skulle vara pliktig att biträda förste kanslisekreteraren å lagavdelniDgen

vid fullgörandet av det honom åliggande uppdraget att

vara utgivare av svensk författningssamling. A andra sidan antogs,

att denna å lagavdelningen placerade förste kanslisekreterare skulle få

tid över till att kunna biträda även å kansliavdelningen. Utom nu

nämnda tjänstemän beräknades, att departementet skulle hava behov av

två amanuenser och en e. o. amanuens, samtliga placerade på kansliavdelningen.

Erfarenheten från de två år, under vilka departementet arbetat i

sin nya organisation, har givit vid handen, att denna är i stort sett

tillfredsställande. Det har egentligen varit i endast ett avseende, som

denna nya organisation ej infriat de förhoppningar, man fäst vid densamma.

Jag syftar därvid på det förhållandet, att den arbetshjälp,

som tilldelats chefen och ledamoten å lagavdelningen, framstått såsom

otillräcklig. På sätt redan förut antytts, åligger det den å lagavdelningen

anställde förste kanslisekreteraren såsom en viktig självständig

uppgift att med biträde av en utav de å kansliavdelningen placerade

andre kanslisekreterarna från trycket utgiva svensk författningssamling.

Det har visat sig, att detta hans arbete tager så stor del av hans tid i

anspråk, att han endast föga kan ägna sig åt en del av de andra

viktiga uppgifter, för vilka hän vid nyorganisationen avsetts, och detta

ehuru han endast i helt obetydlig grad anlitats med arbete å kansliav
-

Inrättande

av en andre

kanslisekrettrarbcf

ältning

& depån

emu tets

lagavdelning.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kimgl. Maj:ts proposition Nr 3.

delningen. En av de viktigaste av nu ifrågavarande kanslisekreterares

uppgifter, genom vars tilldelande åt honom man hoppades

att få tillfredsställt ett länge känt behov, är den att biträda chefen

och ledamoten å lagavdelningen med införskaffande av eu del upplysningar

och mindre utredningar, som dessa behöva för sina lagstiftningsarbeten.

Erfarenheten har visat, att dylikt biträde, som enligt

sakens natur ofta måste utföras utom tjänsterummet, icke låter

i någon större utsträckning förena sig med arbetet å utgivandet

av svensk författningssamling, vilket arbete kräver, att utgivaren

är i största möjliga grad tillgänglig å sitt tjänsterum för alla

dem, som behöva vända sig till honom i denna hans egenskap. En

följd härav har blivit, att under senare tid en av departementets amanuenser,

som avsetts för kansliavdelningen, måst tillsvidare placeras å

lagavdelningen med huvudsaklig tjänstgöring där. Detta är dock eu

anordning, med vilken varken lagavdelningen eller kansliavdelningen

kan i längden vara betjänt. För det arbete, varom här är fråga, kan

det ej vara tillräckligt, att chefen och ledamoten å lagavdelningen har

till sitt förfogande en tjänsteman med allenast den korta dagliga arbetstid,

som man kan fordra av en amanuens; och vad kansliavdelningen

beträffar, är det så långt ifrån, att den kan undvara några arbetskrafter,

att den tvärtom, enligt vad jag strax får tillfälle att närmare utveckla,

redan nu är — och än mera under den närmaste tiden torde bliva — i

behov av dessas förstärkning.

Den enda effektiva åtgärden att avhjälpa den nu framhållna bristen i

den nuvarande organisationen synes mig vara inrättandet av en ny ordinarie

befattning, vars innehavare skulle bliva pliktig att huvudsakligen tjänstgöra

på lagavdelningen. Att göra även denna nya tjänst å lagavdelningen

till eu andragradstjänst synes mig dock ej erforderligt, utan

torde det vara tillräckligt, att den föreslagna förstärkningen tillföres avdelningen

i form av en andrekauslisekreterartjänst.

Det denne nya befattningshavare tillkommande arbetet skulle

huvudsakligen komma att bestå uti att biträda med införskaffande av

de mindre utredningar och upplysningar, varom förut talats, med

förandet av en del diarier samt med ordnandet av alla till lagavdelningen

hörande handlingar. Därjämte skulle givetvis å honom överflyttas

det nu den ene av de å kansliavdelningen tjänstgörande andre

kanslisekreterarna åliggande bestyret att biträda förste kanslisekreteraren

å lagavdelningen med utgivandet av svensk författningssamling.

Däremot torde — huvudsakligen för kontinuitetens skull — protokollsföringen

i lagrådet fortfarande böra tillkomma förste kanslisekre
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj .in proposition AV

torareu ;i lagavdelningen, liksom denne torde höra bibehållas vid den

obetydliga tjänstgöring å kansliavdelningen, som för närvarande är

honom tilldelad och som huvudsakligen består i att biträda med vissa

ärenden rörande regering och riksdag.

Möjligt är, att, därest ifrågavarande befattningshavares åligganden

bestämmas på nu föreslaget sätt, deras arbetstid kommer att fullt tagas

i anspråk. Det synes mig dock — på grund av det å lagavdelningen

förekommande arbetets säregna art — ej uteslutet, att åtminstone tidvis

ej så skall bliva fallet. Det torde därför böra överlåtas åt departementschefen

att bestämma, om och i vad mån åt de å lagavdelningen tjänstgörande

kanslisekreterarna böra, utöver vad redan sagts, anförtros göromål,

som höra till kansliavdelningen. De ärenden, som därvid synas

mig främst böra komma i fråga, äro vissa kansliärenden, som hava ett

visst samband med dem, vilka beredas å lagavdelningen, såsom vissa

med tillsättande av kommittéer eller tillkallande av sakkunniga sammanhängande

ärenden av mestadels ekonomisk art. Därjämte vore det

önskvärt om, till lättande av arbetet å kansliavdelningen, den nu de

båda därstädes tjänstgörande andre kanslisekreterarna åliggande protokollsföringen

i statsrådet skulle kunna till en mindre del överflyttas å

andre kanslisekreteraren å lagavdelningen.

Ordnas arbetet i huvudsaklig överensstämmelse med vad sålunda

föreslagits, skulle kansliavdelningen få sig tillförd ökad arbetskraft så

tillvida, att den nu även delvis å lagavdelningen tjänstgörande andre

kanslisekreteraren samt den tillfälligtvis huvudsakligen å lagavdelningen

tjänstgörande amanuensen skulle kunna helt ägna sig åt arbetet å kansliavdelningen.

Att en dylik förstärkning av arbetskrafterna å denna

avdelning skulle bliva välkommen, har redan förut antytts och torde bäst

belysas därav, att — frånsett tryckfrihetsärenden — de diarieförda ärendena

i departementet, vilka under år 1917 uppgått till det dittills högsta

antalet eller 2,518, under de två år departementet arbetat i sin nya organisation,

1918 och 1919, utgjort ej mindre än respektive 3,579 och 3,701

samt att under nu ifrågavarande tre år antalet av de ärenden, som handlagts

i statsrådet, uppgått till respektive 2,525, 3,277 och 3,683. Ån mera nödvändig

blir denna förstärkning, därest förut omnämnda, justitiedepartementet

berörande ärendesöverflyttningar komma till stånd. Genom dessa skulle

justitiedepartementet väl befrias från en del mindre ärendesgrupper, som

skulle tilläggas andra departement, men denna lindring i arbetet komme

säkerligen att mer än väl uppvägas av den ökning däri, som skulle bliva eu

följd av den ärendesöverflyttning till justitiedepartementet, som skulle

komma att äga rum. Jag tänker därvid närmast på de ärenden rörande

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Ytterligare en

skrivtiträdesbefattning.

Ytterlig are en

statsrådsvaktmästare

på

ordinarie stat.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 3.

avvisning och utvisning samt övervakning eljest av utlänningar, som

från civildepartementet skulle överföras till justitiedepartementet.

Jag är alltså beredd tillstyrka, att hos riksdagen begäres den

ändring av departementets ordinarie avlöningsstat, att däri under lagavdelningen

uppföres eu andre kanslisekreterare med sedvanlig begynnelseavlöning

av 4,000 kronor jämte ålderstillägg.

Vid förut omförmälda omorganisation av justitiedepartementet, som

trädde i kraft med ingången av år 1918, uppfördes i departementets

ordinarie stat tre kvinnliga biträden, nämligen ett i andra och två i

första lönegraden. Redan av den utredning, som förebragtes i sammanhang

med nämnda omorganisation, framgick, att dessa biträden ej beräknades

bliva i stånd att verkställa all renskrift inom departementet. Erfarenheten

har också bekräftat detta. Ökningen av departementets

arbetsmängd har gjort, att, i trots av genomförda förenklingar i expedieringen,

kostnaderna för extra skrivhjälp under år 1919 belöpt sig

till ej mindre än nära 5,000 kronor. Detta giver vid handen, att det

i departementet föreligger ett verkligt behov av åtminstone ett ytterligare

kvinnligt biträde, placerat i lägsta lönegraden eller således med

en begynnelseavlöning av 1,600 kronor. Härför erforderlig ändring i

departementets avlöningsstat torde därför böra äskas hos riksdagen.

Av 1919 års lagtima riksdag beslöts det tillägg från och med år

1920 till avlöningsstaten för justitiedepartementet, att däri för tjänstgöring

som statsrådsvaktmästare uppfördes två förste vaktmästare, vilka

dittills uppburit sin avlöning å civildepartementets stat. Som statsrådsvaktmästare

tjänstgör emellertid sedan många år även en extra vaktmästare,

vilken emellertid fortfarande uppbär sin avlöning från civildepartementet

(anslaget till amanuenser, extra biträden och vikariatsersättningar).

Då nu civildepartementet skall under innevarande år uppdelas

i tvenne departement, för vilka nya stater skola uppgöras, torde

det lämpligaste vara, att i samband därmed nyss påpekade oegentlighet

avhjälpes. Därvid torde det tillåtas mig att underställa Kungl.

Maj:ts prövning, huruvida icke nu ifrågavarande extra vaktelästarbefattning

bör omändras till ordinarie.

Med avseende å denna fråga vill jag till en början erinra därom,

att en extra statsrådsvaktmästare varit anställd alltsedan den 1 december

1905 eller således i mer än fjorton år. Hans tjänstgöringsskyldighet,

som redan från början varit omfattande, har, allt efter som be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition Nr 3. 81

hovet av vakta ästarhjälp för statsrådsberedningen under årens lopp

vuxit, blivit än mer utsträckt och har under de senare åren varit fullt

jämförlig med de ordinarie statsrådsvaktmästarnas. Hans avlöning, som

givetvis avvägts efter tjänstgöringsskyldigheten, har också under senaste

åren satts till nära lika högt belopp som det, vartill eu ordinarie vaktmästares

avlöningsförmåner uppgått. Sålunda har den extra vaktmästarens

avlöning under åren 1915—1917 understigit en ordinarie vaktmästares

avlöningsförmåner med allenast 100 kronor per år samt alltsedan

början av år 1918 uppgått till samma belopp som en dylik befattningshavares

avlöningsförmåner med sedvanligt avdrag dock för

belopp, motsvarande dylik befattningshavares pensionsavgift.

Att någon minskning i behovet av statsråds vaktmästare skall i

framtiden inträda torde vara uteslutet. Den utvidgning av statsrådsberedningens

lokaler, som delvis nyligen genomförts och ytterligare är

planlagd, talar i motsatt riktning. Detsamma kan i viss mån sägas

om den utökning av statsrådens antal, som blir en följd av den redan

beslutade nya departementsindelningen. Något som helst tvivel om, att

här är fråga om ett stadigvarande behov, torde alltså ej föreligga. Vid

sådant förhållande och då det är av vikt, att åtgärder vidtagas för

undvikande i möjligaste mån av täta ombyten å nu ifrågavarande befattning,

tvekar jag ej att förorda dennas omändring till ordinarie. För

att göra även denna nya statsråds vaktmästare dust till en förste vaktmästarbefattning

torde dock ej föreligga tillräckliga skäl, utan torde

det vara tillfyllest, att för ändamålet i justitiedepartementets stat för

tjänstgöring såsom statsrådsvaktmästare uppföres ännu en vaktmästare

med en begynnelseavlöning av 1,600 kronor jämte sedvanliga ålderstillägg

till lönen.

Höjning av

anslaget till

amanuenser,

extra biträden

och tikariatsersäitningar.

Eu höjning av anslaget till departementets avdelning av Kungl.

Maj:ts kansli påkallas slutligen av en del förhållanden, som hava

avseende å det i departementets ordinarie avlöningsstat upptagna anslaget

till amanuenser, extra biträden och vikariatsersättningar.

På sätt redan förut nämnts, förutsattes vid departementets från och

med år 1918 genomförda omorganisation, att i departementet skulle

vara anställda två ordinarie och eu extra ordinarie amanuens. Vid den

beräkning av nu förevarande anslag, som i samband därmed ägde rum,

antogos de båda ordinarie amanuenserna böra åtnjuta en var ett årligt

arvode av 2,400 kronor, under det att till avlönande av den extra ordinarie

amanuensen ansågs böra åtgå åtminstone 800 kronor för år. Att

för sistberörda låga belopp erhålla en person, kompetent och villig att

s. 32 Kontrollera mot PDF

Justitiedepar
tementets
stat.

32 Kiingl. Majds proposition Nr 3.

biträda departementet i någon mera avsevärd utsträckning, bar visat sig

stöta på svårigheter. För sådant ändamål synes det mig erforderligt,

att hans avlöning sättes till minst 1,200 kronor för år. I anslaget

skulle alltså på grund härav behöva beräknas en höjning med 400 kronor.

Vid bestämmandet av nu ifrågavarande anslags belopp har antagits,

att därifrån skulle avlönas bl. a. en extra vaktmästare med en årlig

avlöning av 1,270 kronor. Redan de ordinarie vaktmästarnas avlöning

numera blivit höjd till 1,600 kronor, torde det för den extra vaktmästaren

erforderliga beloppet böra beräknas till 1,570 kronor-för år.

En höjning i anslaget med 300 kronor skulle alltså av denna anledningpåkallas.

Som vikarie för statsrådsvaktmästarna under dessas semester och

eljest vid tillfälliga ledigheter har hittills tjänstgjort en vaktmästare

i civildepartementet. Likaledes har en vaktmästare i detta departement

i viss mindre omfattning biträtt med vaktmästargöromålen i regeringsrätten.

Sedan ärendena angående regeringen och — såsom nu är

avsett — jämväl regeringsrätten överflyttats till justitiedepartementet,

bör givetvis den extra vaktmästareälp, varav statsrådsberedningen och

regeringsrätten sålunda kunna vara i behov, bestridas från justitiedepartementet.

Till att lämna dylik hjälp förslår emellertid ej justitiedepartementets

nuvarande vaktmästarpersonal, utan torde bliva erforderligt

att härför, åtminstone i huvudsak, anlita särskilda biträden. För dessas

avlönande torde böra beräknas en höjning i nu förevarande anslag med

800 kronor.

Anslaget till amanuenser, extra biträden och vikariatsersättningar

skulle alltså av olika anledningar behöva höjas med tillhopa 1,500 kronor,

eller således från dess nuvarande belopp 9,500 kronor till 11,000 kronor.

Uppförandet i staten av ännu eu andre kanslisekreterare, ytterligare ett

kvinnligt biträde av första graden samt en statsrådsvaktmästare skulle,

på sätt förut framhållits, kräva årliga belopp av respektive 4,000, 1,600

och 1,600 kronor. Anslaget till departementets avdelning av Kungl.

Maj:ts kansli skulle följaktligen vid bifall till samtliga nu framförda

förslag behöva höjas från sitt nuvarande belopp 94,000 kronor med

tillhopa 8,700 kronor till 102,700 kronor.

I enlighet med vad jag sålunda anfört skulle — frånsett särskilt

anslag å 17,000 kronor till departementschefen — den ordinarie staten

för justitiedepartementet, att gälla från och med den 1 juli 1920, erhålla

följande utseende:

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta proposition Nr 3.

33

Kansliavdelningen:

1 statssekreterare och expeditions !

chef, arvode .......................

i 1 kansliråd..............................

j 1 dito ...................................j

t förste kanslisekreterare .........i

i 1 registrator ............................i

: 1 andre kanslisekreterare .........|

1 dito ....................................!

Lagavdelningen:

! 1 chef för lagavdelningen, arvode:

1

I 1 ledamot å lagavdelningen, arvode

; 1 förste kanslisekreterare, med

'' tjänstgöring även å kansliavdelningen

..............................

1 andre kanslisekreterare, med

tjänstgöring även å kansliavdelningen

..............................

1 kvinnligt biträde av andra graden

...................................

X kvinnligt biträde av första graden

....................................

2 kvinnliga biträden av dito......

1 förste vaktmästare ...............

1 vaktmästare ........................

1 dito ...................................

För tjänstgöring som statsråds

vaktmästare:

1 förste vaktmästare ............

1 dito .................................

1 vaktmästare .....................

Till amanuenser, extra biträden

och vikariatsersättningar........

Summa kronor

Tj änst-

1

liön

görings-

Orts-

Summa :

pen-

ningar

tillägg

!

11,000

/Av detta arvode anses 3,000 kr. motsvara

( tjänstgöringspenningar.

5,000

5,000

2,500

2,500

600

600

8,100

8,100

i

jEfter 5 år kan lönen höjas med 600 kr.

3,600

1,800

400

5,800

/Efter 5 år kan lönen höjas med 500 kr. och

1 efter 10 år med ytterligare 500 kr. t-

2,600

1,600

300

4,500

jEfter 5 år kan lönen höjas med 500 kr., efter

2,200

1,500

300

4,000

[ 10 år med ytterligare 500 kr. och efter 15

2,200

1,500

300

4,000

) åt- med än ytterligare 500 kr.

11,000

(Av detta arvode anses 3,000 kr. motsvara

\ tjänstgöringspenningar.

/Av detta arvode anses 2,500 kr. motsvara

8,100

( tjänstgöringspenningar.

3,600

1,800

400

5,800

/Efter 5 år kan lönen höjas med 500 kr. och

/ efter 10 år med ytterligare 500 kr.

(Efter 5 år kan lönen höjas med 500 kr., efter

2,200

1,500

300

4,000

'' 10 år med ytterligare 500 kr. och efter 15

( år med än ytterligare 500 kr.

jEfter 5 år kan avlöningen höjas med 200 kr.,

1,300

500

200

2,000

efter 10 år med ytterligare 200 kr. och efter

15 år med än ytterligare 200 kronor; sko-

1,100

300

200

1,600

lande av varje ålderstillägg 100 kr. utgöra

2,200

600

400

3,200

lön och 100 kr. tjänstgöringspenningar.

1,100

650

150

1,900

900

550

150

1,600

900

550

150

150

1,600

Efter 3 år kan lönen höjas med 100 kr., efter

> 6 år med ytterligare 100 kr. och efter 9 år

med än ytterligare 100 kr.

1,100

660

1,900

1.100

650

150

1,900

900

550

150

1,600

—

—

-

11,000 j

_

—

_

102,700

Anm Därest bostad med bränsle, eventuellt med bränsle och elektriskt ljus, där sådant anordnats, anvisas vaktmästare,

skall av lönen avstås för bostad med bränsle 300 kronor för år samt för lyse 25 kronor om året. Därest

vaktmästare åtnjuter enbart bostad eller bostad med värme, men icke i övrigt erforderligt bränsle, ävensom då bostadsförmån

är av sådan beskaffenhet, att den icke kan anses hava ovan sagda värde, skall det ankomma på Kungl. Maj:t att

efter omständigheterna bestämma det lägre löneavdrag, som för dylik förmån skall äga rum. Förmånen av lyse innebär

allenast rätt till en årlig maximiförbrukning av elektrisk ström intill högst 100 kw.-timmar. Atnjutes lyse, skall vaktmästaren

själv bekosta armatur och lampor. I övrigt skola i fråga om förmån av bostad m. m. i tillämpliga delar lända

till efterrättelse bestämmelserna i § 3 av kungl. kungörelsen den 1 november 1918 angående avlöningsförbättring från

och med år 1919 för vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare (Sv. F. S. 1918 nr 836).

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 3 käft. (Nr 3.)

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

Å riksstaten för år 1921 skulle alltså det ordinarie anslaget till

justitiedepartementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli upptagas med

ett till 102,700 kronor förhöjt belopp.

Då, enligt vad ovan nämnts, den nya staten skulle träda i kraft

redan den 1 juli 1920, skulle härjämte å tilläggsstat för .sistnämnda år

för justitiedepartementet erfordras ett anslag, svarande mot hälften av

det belopp, varmed staten skulle ökas, eller 4,350 kronor.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj ds proposition Nr 3.

35

Efter samråd med chefen för sjöförsvarsdepartementet anförde

chefen för ^^försvarsdepartementet, statsrådet Nilson, härefter beträffande

Försvarsdepartementet.

Jämlikt den av 1919 års lagtima riksdag beslutade ändrade departementsindelningen

skola lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen från

och med dag under innevarande år, som av Kungl. Maj:t bestämmes,

sammanslås till ett gemensamt departement, benämnt försvarsdepartementet.

Beträffande till eu början frågan om verksamhetsområdet för det

blivande försvarsdepartementet, har i förutnämnda proposition nr 359

till 1919 års lagtima riksdag omnämnts, att till detta departement givetvis

skulle flora alla de ärenden, som nu handläggas i lantförsvarsdepartementet.

Vad sjöförsvarsdepartementets ärenden angår, hade — enligt vad

i propositionen erinrats — av departementalkommitterade föreslagits, att

från detta departement skulle i samband med föreningen av de båda försvarsdepartementen

till handelsdepartementet överflyttas ärenden angående

sjökarteverket, nautisk-meteorologiska byrån, skeppsmätning, lotsoch

fyrinrättningen med livräddningsanstalterna vid rikets kuster (lotsverket)

samt bildnings- och undervisningsanstalter för sjöfartsnäringen

(navigationsskolorna). Av nämnda ärendesgrupper föreslogos i berörda

proposition ärenden rörande skeppsmätning och navigationsskolorna att

överföras till handelsdepartementet. Beträffande däremot ärenden rörande

lotsverket och sjökarteverket samt nautisk-meteorologiska hyrån uttalades,

att dessa ärenden borde handläggas i det gemensamma försvarsdepartementet;

och anfördes i detta avseende i propositionen följande.

Sambandet mellan sjöförsvaret, å ena, samt lotsverket och sjökarteverket,

å andra sidan, vore huvudsakligen betingat dels därav, att de

åtgärder, som av sistnämnda institutioner vidtoges till sjöfartens säkerställande,

jämväl tillgodokomme örlogsflottan, och dels därav, att lotsverkets

personal och materiel under vissa förhållanden måste tagas i

användning för militära ändamål samt att sjökarteverket ombesörjde ut
-

Försvarsdepartementets

verksamhetsområde.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kung!. Maj:ts proposition Nr 3.

arbetning och tryckning av de för marinens behov särskilt erforderliga

kartor in. in. Dessa institutioners uppgifter vore på grund härav nära

förbundna med sjöförsvarets intressen. Antalet hithörande regeringsärenden

i sjöförsvarsdepartementet vore ganska ringa — år 1918 89

ärenden angående lotsverket och 26 ärenden angående sjökarteverket.

Då därjämte något allmännare önskemål om dessa ärendens överförande

till handelsdepartementet icke blivit från sjöfartens målsmän framställt

samt andra rubbningar i departementsindelningen, än som vore av föreliggande

behov oundgängligen påkallade, icke torde böra vidtagas,

syntes dessa ärenden lämpligen böra handläggas i det gemensamma

försvarsdepartementet.

Vad nautisk-meteorologiska byrån'' beträffade, påginge för närvarande

utredning rörande utsöndring av byråns arbetsuppgifter till andra

ämbetsverk, i främsta rummet kommerskollegium och sjökarteverket;

och syntes följaktligen de fåtaliga regeringsärendena rörande denna

byrå — år 1918 13 ärenden — böra i avvaktan på resultatet av nämnda

utredning tillhöra försvarsdepartementet.

Att ärendena rörande skeppsmätning och navigationsskolorna böra i

samband med den nya departementsindelningens genomförande överflyttas

till handelsdepartementet synes mig givet, helst som dessa ärenden

från och med innevarande års början övertagits av det nyorganiserade

kommerskollegiet, vilket kommer att lyda under nämnda departement.

b

I fråga därefter om ärendena rörande lotsverket har jag efter vidare

övervägande av denna fråga funnit, att även nämnda ärendesgrupp

bör vid det nya försvarsdepartementets bildande avskiljas från sjöförsvarsdepartementet

och överlämnas till handelsdepartementet. Väl bör

vid förevarande frågas bedömande fästas tillbörligt avseende vid det

nära och för sjöförsvarets intressen synnerligen viktiga samband, vilket,

på sätt i förutnämnda proposition framhållits, förefinnes mellan lotsverket

och sjöförsvaret. Men å andra sidan kan icke bortses från, att

lotsverkets huvudsakliga uppgifter avse tillgodoseende och befrämjande

av handelssjöfarten, och det har vid den nya departementsindelningens

genomförande varit en ledande grundsats att hänföra de olika statsinstitutionerna

till den förvaltningsgren, dit de med avseende å sin

huvudsakliga verksamhet höra. Att lotsverket med dess personal vid

l) I samband med kommerskollegii omorganisation hava ärenden rörande skeppsmätning

och navigationsskolorna från och med den 1 januari 1920 provisoriskt överflyttats till finansdepartementet

(Sv. Förfs. nr 806/1919).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is proposition Nr .i. ;i7

mobilisering eller krig måste tagas i användning för militära ändamål

äger tillämpning jämväl beträffande vissa andra statsinstitutioner, såsom

statens järnvägar, postverket, telegrafverket, väg- och vattenbyggnadskåren

in. 11. Det intima samarbete, som även under fredliga förhållanden

äger rum mellan sjöförsvaret och lotsverket, lärer även vid lotsverkets

förflyttande till handelsdepartementet utan större svårigheter

kunna på ett fullt betryggande sätt upprätthållas. Jag vill vidare tilllägga,

att det, även om antalet ärenden, som beträffande lotsverket

nu handläggas i sjöförsvarsdepartementet, är jämförelsevis fåtaligt, synes

vara angeläget att befria försvarsdepartementet, vilket helt visst kommer

att bliva ett synnerligen arbetstyngt departement, från alla ärenden,

som ej direkt syfta på försvaret.

Slutligen torde jag få erinra, att lotsstyrelsen i sitt över departementalkommitterades

betänkande den 28 november 1913 avgivna utlåtande

uttalat, att styrelsen icke hade något att erinra mot att ärenden rörande

lotsverket överflyttades frän sjöförsvarsdepartementet till handelsdepartementet.

Nautisk-meteorologiska byrån, vilken har till huvudsakligt ändamål

att undersöka handelsfartygens lanternor, kompasser och övriga nautiska

instrument samt att till gagn framför allt för sjöfarten verkställa vissa

meteorologiska, jordmagnetiska och hydrografiska arbeten, torde, med

tillämpning av nyssnämnda grundsats för statsinstitutionernas fördelning

mellan förvaltningsgrenarna, även böra överflyttas till handelsdepartementet.

Såsom förut nämnts, är frågan om utsöndring av byråns arbetsuppgifter

till andra ämbetsverk för närvarande under utredning.

Vad slutligen sjökarteverket beträffar, ligger frågan om dess förläggning

inom statsförvaltningen i viss mån annorlunda. Sjökarteverket

har i främsta rummet till uppgift att genom mätningar och undersökningar

inhämta så noggrann kännedom om riket omgivande farvatten,

som sjöfartens och försvarsväsendets behov fordra, samt att med stöd

av vunna mätningsresultat utarbeta och utgiva geodetiskt grundade sjökort.

Därjämte ombesörjer sjökarteverket, såsom förut nämnts, utarbetning

av de för marinens behov särskilt erforderliga kartor in. in.

Detta verk tjänar sålunda även handelssjöfartens intressen. Men härvid

är att märka, att verkets organisation för närvarande är sådan, att den

för utförande av sina arbeten är i väsentlig mån beroende av tillgång

ä personal från flottan samt att enahanda anordning alltjämt lärer böra

bibehållas, då de för sjökarteverkets sjömätningsarbeten erforderliga

nautiska kunskaperna företrädesvis äro att finna hos flottans personal.

Detta förhållande synes mig böra föranleda, att sjökarteverket, innan

s. 38 Kontrollera mot PDF

Försvarsde
partementets
organisation.

38 Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

eventuella ändringar i samband med den pågående utredningen rörande

nautisk-meteorologiska byrån eller eljest finnas böra vidtagas i dess

arbetsuppgifter, kommer att tillhöra försvarsdepartementet.

Försvarsdepartementets verksamhetsområde skulle alltså efter genomförandet

av den nya departementsindelningen komma att omfatta ärenden

rörande:

försvarsväsendet till lands och sjöss med därtill hörande personal

och materiel;

vården om de till försvaret upplåtna fastigheter och byggnader

ävensom av förråd samt andra anstalter och inrättningar för försvarets

behov;

undervisningsväsendet samt sjukvårds- och veterinärväsendet vid

försvaret;

det militära pensionsväsendet;

välgörenhetsinrättningar för den till försvaret hörande personalen;

frivilliga sammanslutningar för tillgodoseende av försvarsbehov;

sj ökar teväsendet.

I anslutning härtill skulle till försvarsdepartementet komma att

höra de ämbetsverk m. fl. institutioner, som äro inrättade för militära

ändamål, ävensom sjökarteverket.

Jag övergår nu till frågan om försvarsdepartementets organisation.

I sådant avseende torde jag till en början få nämna, att inom lantförsvars-

och sjöförsvarsdepartementen för närvarande är anställd följande

personal:

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 3.

39

Beställninga r

! Lantför- svars- departe- mentet

Sjöförsvars-

departe-

mentet

Tillhopa

Å ny stat.

•

Statssekreterare ..................................

1

1

Statssekreterare och expeditionschef.............................

—

1

1

Expeditionschef ...................................

1

—

-

Kansliråd ............................

t

2

6

Förste kanslisekreterare ...................................

4

2

6

Registrator ........................................................

1

i. •

2

Andre kanslisekreterare ............................................

5 1

2

7

Registrator å kommandoexpeditionen ...........................

i

—

1

Kvinnligt biträde av tredje graden ..............................

i

—

1

Kvinnligt biträde av andra graden ..............................

i

t

2

Kvinnligt biträde av första graden ..............................

2

i

3

Förste vaktmästare.....................................................

1

i

2

Vaktmästare...............................................................

2

i

3

Förste vaktmästare å kommandoexpeditionen ...............

t

i

2

Stentryckare vid generalstabens litografiska anstalt.........

t

1

Å övergångsstat.

i

1

j

-

K anslisekreterare.........................................................

t

1

1 Av dessa beställningar hålles en vakant, så länge den nuvarande kanslisekreteraren å.

övergångsstat kvarstår i tjänst.

Inom lånt försvar sdepartementet handläggas ärendena — frånsett de

ärenden, som tillkomma statssekreteraren — för närvarande dels å expeditionschefens

avdelning och dels å fyra byråer, av vilka varje förestås

av ett kansliråd. Ärendena fördelas sålunda:

å expeditionschefens avdelning: samtliga personalärenden, av vilka

de militära befordringsärendena utgöra huvudparten;

å första byrån: ärenden angående värnplikt, dispenser, det frivilliga

skytteväsendet, understöd, pensioner m. m.;

å andra byrån: regeringsrättsärendena samt eu viss grupp ärenden

angående byggnader;

å tredje byrån: ärenden angående arméns utrustning, materiel,

hästar m. m.; samt

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

å fjärde byrån: ärenden angående avlöning, mötes- och skjutfält,

organisationsfrågor m. m.

Inom sjöförsvarsdepartementet handläggas ärendena för närvarande

dels å statssekreterarens och expeditionschefens avdelning och dels å två

byråer, av vilka vardera förestås av ett kansliråd. Ärendena fördelas

sålunda:

å statssekreterarens och expeditionschefens avdelning: samtliga

personalärenden;

å första byrån: ärenden angående fartyg, byggnader, befästningar

in. m.; samt

å andra byrån: ärenden angående avlöning, beklädnad, förplägnad,

värnplikt m. in.

I förenämnda proposition nr 359 till 1919 års lagtima riksdag

uppdrogos grundlinjerna till den organisation, som borde givas

det nya försvarsdepartementet, samt anfördes därvid huvudsakligen

följande.

I lantförsvarsdepartementet finnas för närvarande anställda 1 statssekreterare

och 1 expeditionschef samt i sjöförsvarsdepartementet 1 statssekreterare

och expeditionschef. I det nya försvarsdepartementet borde

finnas anställda allenast 1 statssekreterare och 1 expeditionschef. Innan

några mera betydande inskränkningar i försvarsanstalterna komme till

stånd, syntes visserligen vara att befara, att — även med beaktande

av den minskning av antalet ärenden, som uppkomme genom ifrågasatt

decentralisation till andra myndigheter av vissa ärendesgrupper —

svårigheter skulle vållas såväl för statssekreteraren som för expeditionschefen

i det gemensamma försvarsdepartementet att behörigen medhinna

det en var av dem åliggande, synnerligen maktpåliggande och

ansvarsfulla arbetet. Då emellertid såväl ur allmänt organisatorisk synpunkt

som ock med hänsyn till angelägenheten att upprätthålla enhetlighet

i försvarets ledning statssekreterar- och expeditionschefsgöromålen

icke borde uppdelas på flera än två tjänstemän, borde för att

avhjälpa nyssnämnda svårigheter särskilda åtgärder vidtagas. Såvitt

statssekreteraren anginge, vore i sådant hänseende nödvändigt, att till

hans förfogande ställdes en särskild byrå för att biträda vid utarbetandet

av departementets andel i statsverkspropositionen och departementets

övriga propositioner till riksdagen samt vid granskning av lagar

och författningar ävensom vid fullgörandet av de övriga åligganden,

som instruktionsenligt tillkomme statssekreteraren. Å denna byrå, som

borde utrustas med väl kvalificerade arbetskrafter, borde placeras 1

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

kansliråd och I. förste kanal isekreterare. Därest dessa tjänstemän under

de tider av året, då avfattandet av propositioner till riksdagen icke påginge,

ej bleve fullt upptagna av arbete för statssekreterarens räkning,

borde de givetvis deltaga i handläggningen av departementets löpande

ärenden.

1 fråga om expeditionschefen torde den åt departementschefen i instruktionen

inrymda befogenheten att åt kansliråd eller annan tjänsteman

i departementet uppdraga den slutgranskning av koncept till utgående

expeditioner, som eljest tillkomme expeditionschefen, böra i det nya

departementet i vidsträckt omfattning tagas i bruk. Vidare borde från

såväl lantförsvarets som sjöförsvarets kommandoexpedition kunna påräknas

verksamt biträde åt expeditionschefen vid handläggningen av departementets

militära befordringsärenden. Ställdes därjämte vid expeditionschefens

sida 1 förste kanslisekreterare såsom stadigvarande medhjälpare

åt honom, syntes i erforderlig mån bliva sörjt för, att expeditionschefens

göromål skulle kunna på ett tillfredsställande sätt utföras.

Vad därefter beträffade de byråer, vari departementet skulle för

de löpande ärendenas handhavande uppdelas, borde å dessa byråer i

största möjliga omfattning sammanföras likartade ärenden från -såväl

lånt- som sjöförsvaret. Vid ett sådant sammanförande kunde emellertid,

åtminstone under den första tiden av departementets verksamhet,

någon inskränkning icke äga ruin vare sig i det sammanlagda antalet

av de byråer, som för närvarande funnes inrättade i lantförsvars- och

siöförsvarsdepartementen, eller av den å dessa byråer nu anställda

personalen. Visserligen medförde den ifrågasatta decentralisationen av

vissa ärendesgrupper eu minskning i de nuvarande försvarsdepartementens

arbetsmängd, men å andra sidan vore att märka, dels att såväl

lantförsvars- som sjöförsvarsdepartementen för närvarande vore synnerligen

betungade med göromål och dels att den nya organisationen

givetvis komme att, innan densamma bleve fullt genomförd, kräva ökat

arbete.

Av lantförsvarsdepartementets 4 och sjöförsvarsdepartementets 2

— tillhopa 6 — byråer skulle, såsom nyss nämnts, en tagas i anspråk

för statssekreteraren i försvarsdepartementet. Eu annan byrå borde

lämpligen avses för handläggning av regeringsrättsmål för hela departementet.

Antalet av dessa mål, vilka'' för närvarande i lantförsvarsdepartementet

föredroges från 2:a byrån och i sjöförsvarsdepartementet

av en förste kanslisekreterare, utgjorde år 1918 198 i det förra

departementet och 78 i det senare departementet eller tillhopa 276.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 3 höft. (Nr 3.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

Eventuellt kunde å denna byrå även medhinnas handläggning'' av en

eller annan ytterligare ärendesgrupp.

I fråga om övriga försvarsärendens uppdelning å de återstående

4 byråerna syntes på en byrå böra sammanföras ärenden angående avlöning,

rekrytering, understöd, resestipendier m. in. från båda försvarsgrenarna.

Samtliga ärenden angående intendentur och sjukvård m. m.

torde även böra omhänderhavas av en byrå. Vad övriga, huvudsakligen

tekniska ärenden beträffade, kunde ifrågasättas att — i anslutning till

departementalkommitterades förslag om inrättandet av en särskild marinavdelning

i det gemensamma försvarsdepartementet för marinens speciella

ärenden, vilken kunde representera marinens särskilda krav och

intressen — i departementet bilda eu byrå enbart för dessa ärenden

samt att till den återstående byrån i huvudsak förlägga arméns motsvarande

tekniska ärenden. Till byrån för marinens speciella ärenden

skulle då hänföras ärenden angående nybyggnad och underhåll av fartyg

samt annan marinen tillhörig flytande materiel, denna materiels artilleribestyckning,

torpedväsendet, minväsendet, flottans varv, lotsverket, sjökarteverket,

nautisk-meteorologiska byrån *) m. m. och till den återstående

byrån ärenden från armén rörande artillerimateriel, fästningar m. m.

För en dylik fördelning talade den omständigheten, att ifrågavarande

tekniska ärenden i stor omfattning vore av skiljaktig beskaffenhet foliant-

och sjöförsvaret ävensom att armé- och marinförvaltningarna förutsattes

tills vidare skola fungera såsom skilda verk. Till vilken byrå

frågor om kustfästningarnas fortifikatoriska utrustning och dessa fästningars

artilleribestyckning borde förläggas, syntes få bero på närmare

omprövning i samband med uppgörandet av definitiv plan för försvarsdepartementets

organisation.

Enligt den sålunda skisserade grupperingen av ärendena i ett gemensamt

försvarsdepartement, vilken endast åsyftade att angiva huvuddragen

av ärendesfördelningen mellan byråerna inom departementet,

skulle av de inom de nuvarande lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen

befintliga 6 byråerna i det nya försvarsdepartementet avses:

1 för biträde åt statssekreteraren,

1 » regeringsrättsmål,

1 » ärenden rörande avlöning och rekrytering m. m.,

1 » intendentur och sjukvård m. in.,

1 » arméns tekniska ärenden in. m.,

1 » marinens tekniska ärenden in. in.

b Såsom förut nämnts, skola ärenden rörande lotsverket och nautisk-meteorologiska byrån

enligt nu avgivet förslag överflyttas till handelsdepartementet.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl■ Map.ts proposition Nr 3. 43

Förut vore nämnt, att någon minskning'' av den å lantförsvars- och

sjö försvarsdepartementens byråer nu anställda personalen icke ansetts

höra vidtagas i samband med departementens sammanslagning. Beträffande

placeringen av denna personal på försvarsdepartementets (i

byråer syntes något förslag i förevarande sammanhang icke vara av nöden.

I försvarsdepartementet borde vidare givetvis endast 1 registrator

finnas anställd.

De direkta kostnadsbesparingar, som skulle uppstå vid en organisation

av ett gemensamt försvarsdepartement enligt sålunda angivna

grunder, utgjordes av avlöningarna till 1 departementschef, 1 statssekreterare

och expeditionschef samt 1 registrator eller (17,000 + 11,000

+ 4,500) 32,500 kronor. Huruvida någon besparing med avseende å

vaktbetjäning kunde göras, torde komma att bero av anordningarna

beträffande det gemensamma departementets lokal.

De sålunda angivna grundlinjerna för det nya försvarsdepartementets

organisation, mot vilka från riksdagens sida icke framställts någon

erinran, torde i huvudsak böra följas vid uppgörandet av förslag till

stat för det nya departementet.

Inom försvarsdepartementet bör alltså anställas 1 statssekreterare.

Inom det nuvarande lantförsvarsdepartementet har statssekreteraren till

sitt förfogande 1 förste kanslisekreterare. Med de högst väsentligt ökade

göromål, som komma att påvila statssekreteraren i det nya departementet,

bör, såsom ovan nämnts, till hans förfogande ställas en särskild byrå.

Å denna byrå synes, förutom 1 kansliråd och 1 förste kanslisekreterare

— åtminstone under den första tiden av departementets verksamhet

och innan en närmare sammanslutning av de båda försvarsgrenarna i

administrativt hänseende kommit till stånd — böra, med hänsvn till

den stora arbetsbelastning, som kommer att påvila byrån, placeras även

1 andre kanslisekreterare. Man torde nämligen till en början förslagsvis

böra tänka sig eu sådan uppdelning av arbetsmaterialet å byrån, att

statssekreteraren med tillhjälp av 1 förste kanslisekreterare utarbetar

statsverkspropositionen och andra propositioner till riksdagen, i vad lantförsvaret

angår, samt det å byrån anställda kanslirådet under statssekreterarens

ledning utför motsvarande arbete, såvitt beträffar sjöförsvaret.

Åven kanslirådet bör därvid otvivelaktigt äga tillgång till eu ordinarie

tjänsteman, för vilket ändamål lämpligen 1 andre kanslisekreterare

bör avses.

Vidare bör i försvarsdepartementet finnas anställd 1 expeditionschef.

Å dennes avdelning bör, såsom för närvarande är fallet i såväl

I/epartenients
chefer.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition Nr 3.

lantförsvars- som sjöförsvarsdepartementet, handläggas samtliga personalärenden.

Till expeditionschefens biträde skulle, enligt vad i förenämnda

proposition förutsatts, avses 1 förste kanslisekreterare.

I enlighet med förenämnda för riksdagen framlagda grundlinjer

för det nya departementets organisation böra departementets övriga

ärenden uppdelas på fem byråer, var och en under chefskap av ett kansliråd,

nämligen:

1 för regeringsrättsmål,

1 » ärenden rörande avlöning och rekrytering in. in.,

1 )) » » intendentur och sjukvård in. m.,

1 » lantförsvarets tekniska ärenden in. m.,

1 » sjöförsvarets tekniska ärenden m. in.

Såsom ovan nämnts, handläggas regeringsrätten!ålen i lantförsvarsdepartementet

för närvarande å andra byrån, vilken består av 1 kansliråd

och 1 andre kanslisekreterare. A nämnda byrå handläggas därjämte

ärenden angående sådana byggnader, som omhänderhavas av

arméns kasernbyggnadsnämnd. Inom sjöförsvarsdepartementet föredragas

regeringsrättsmålen för närvarande av en förste kanslisekreterare.

Under förutsättning att någon minskning av regeringsrättsmålens antal

icke kommer att inträda — något som för närvarande icke kan bedömas

— torde det icke bliva möjligt för kanslirådet å regeringsrättsbyrån

att medhinna andra mål än dessa. De byggnadsärenden, som för närvarande

handläggas å lantförsvarsdepartementets andra byrå, torde därför

böra förläggas till den nya byrån för lantförsvarets tekniska ärenden.

Därest så sker, torde såsom biträde åt kanslirådet å regeringsrättsbyrån

böra avses endast 1 andre kanslisekreterare.

Å var och en av de övriga fyra byråerna böra, i överensstämmelse

med den organisation, som för närvarande tillämpas inom Kungl.

Maj:ts kansli, såsom biträde åt kanslirådet anställas 1 förste kanslisekreterare

och 1 andre kanslisekreterare.

I det nya departementet bör givetvis endast 1 registrator finnas

anställd. Eu av de i lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen nu anställda

två registratorerna blir alltså övertalig. Beträffande registratorn

i sistnämnda departement, vilken kvarstår''å gammal stat, torde jag få

nämna, att han redan den 16 juli 1921 inträder i pensionsåldern. Jag

anser vid sådant förhållande, att det, ehuru man kunde ifrågasätta, huruvida

icke nämnda tjänsteman borde uppföras å övergångsstat, i detta fall är lämpligare

att överföra honom å indragningsstat under den korta tid, som förflyter,

innan han blir berättigad att åtnjuta pension. Härom torde Kungl.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kung!,. Maj:ls proposition Nr 3.

Maj:t vilja, efter framställning av chefen för sjöförsvarsdepartementet,

till riksdagen avlåta proposition.

Såsom ovan ^nämnts, finnas för närvarande i lantförsvarsdepartementet

anställda 4 k vinnliga biträden, därav två av första graden, ett av andra

graden och ett av tredje graden, samt i sjöförsvarsdepartementet 2 kvinnliga

biträden, därav ett av första och ett av andra graden. Någon

minskning av denna personal kan genom departementens sammanslagning

icke äga rum. 1 försvarsdepartementet böra alltså finnas anställda

1 kvinnligt biträde av tredje graden, 2 kvinnliga biträden av andra graden

och 3 kvinnliga biträden av första graden.

Vad vaktmästarpersonalen angår, finnas för närvarande i lantförsvarsdepartementets

kansliexpedition 1 förste vaktmästare och 2 vaktmästare

samt i sjöförsvarsdepartementets kansliexpedition 1 förste vaktmästare

och 1 vaktmästare. Med hänsyn till det sätt, varpå det nya

försvarsdepartementets lokalfråga är avsedd att ordnas, torde departementets

vaktmästarpersonal åtminstone tills vidare kanna begränsas till

1 förste vaktmästare och 2 vaktmästare.

I fråga om kommandoexpeditionernas organisation är någon ändring

icke avsedd att vidtagas. Å försvarsdepartementets stat höra alltså uppföras

1 registrator och 1 förste vaktmästare för lantförsvarets kommandoexpedition

samt 1 förste vaktmästare för sjöförsvarets kommandoexpedition.

A det nya departementets stat bör slutligen uppföras den å

lantförsvarsdepartementets stat för närvarande upptagna stentryckaren

vid generalstabens litografiska anstalt. I 2 3

I enlighet med vad sålunda anförts skulle försvarsdepartementets

personal utgöras av:

1 statssekreterare,

1 expeditionschef,

6 kansliråd,

6 förste kanslisekreterare,

1 registrator,

6 andre kanslisekreterare,

1 registrator å lantförs varets kommandoexpedition,

1 kvinnligt biträde av "tredje graden,

2 kvinnliga biträden av andra graden,

3 kvinnliga biträden av första graden,

1 förste vaktmästare,

2 vaktmästare,

1 förste vaktmästare å lantförsvarets kommandoexpedition,

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl Maj:ts proposition Nr 3.

I förste vaktmästare å sjöförsvarets kommandoexpedition,

1 stentryckare vid generalstabens litografiska anstalt.

Av den inom lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen för närvarande

anställda personalen skulle alltså platser icke kunna i det nya

försvarsdepartementet beredas för 1 statssekreterare och expeditionschef,

1 registrator, 1 andre kanslisekreterare, 1 förste vaktmästare och 1 vaktmästare.

Då emellertid statssekreterar- och expeditionschefsbefattningen

är tillsatt endast på förordnande och den nuvarande registratorn i sjöförsvarsdepartementet,

såsom förut nämnts, avses att överföras på indragningsstat,

samt den övriga personalen jämlikt gällande avlöningsvillkor

kan förflyttas till de nya departement, vilka skola träda i verksamhet

samtidigt med det nya försvarsdepartementet, erfordras nu icke några

särskilda bestämmelser med avseende å förenämnda övertaliga personal.

Såsom ovan nämnts, upptager lantförsvarsdepartementets stat för

närvarande 1 kanslisekreterare å övergångsstat. Så länge denne kvarstår

i tjänst, hålles eu av departementets andre kanslisekreterarbefattniugar

vakant. I anmärkning till staten föreskrives att, sedan nuvarande

kanslisekreteraren å övergångsstat avgått ur tjänst, denna beställning skall

avföras från staten och avlöning i stället utgå för den vakanta andre

kanslisekreterarbeställningen. Då ifrågavarande kanslisekreterare å övergångsstat

icke lärer vara skyldig att låta sig förflytta till annat departement,

torde han böra uppföras å försvarsdepartementets stat; och torde

med anledning härav en av departementets sex andre kanslisekreterarbefattningar

böra tills vidare hållas vakant. 1

1 det nya försvarsdepartementet äro avsedda att ingå dels det

nuvarande lantförsvarsdepartementets kommandoexpedition, dels det nuvarande

sjöförsvarsdepartementets kommandoexpedition. 1 organisationen

av dessa båda expeditioner, vilka hädanefter torde böra benämnas

lantförsvarets kommandoexpedition, resp. sjöförsvarets kommandoexpedition,

torde icke för närvarande någon ändring böra vidtagas. I den

mån en dylik ändring kan finnas önskvärd, synes frågan böra upptagas

till prövning i sammanhang med den förestående allmänna revisionen

av vårt försvarsväsende. Däremot anser jag mig böra föreslå,

att å det nya departementets stat uppföras särskilda arvoden för cheferna

för ifrågavarande båda expeditioner.

Såsom chef för lantförsvarsdepartementets kommandoexpedition

skall enligt den för generalstaben gällande instruktionen vara anställd

eu officer av nämnda stab. Uti ifrågavarande befattning har i regel

placerats eu av de å generalstabens stat uppförda båda överstarna. Så
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Majis proposition Nr 3.

Horn chef för sjöförsvarsdopartementets kommandoexpedition har plägat

beordras on av ilottans regementsofficerare. Någon inskränkning i fråga

om valet av för sistnämnda befattning lämplig person, såsom förhållandet

.ii vid armén, finnes alltså icke. Särskild ersättning till cheferna för

kommandoexpeditionerna, förutom den, som de enligt sina befattningar å

stat uppbära, utgår icke.

Med hänsyn till de synnerligen maktpåliggande uppgifter, vilka

påvila cheferna för kommandoexpeditionerna, är det givetvis av stor vikt,

att såsom chefer må kunna placeras personer av framstående duglighet

och erfarenhet. Angelägenheten av att för ifrågavarande befattningar

kunna förvärva de lämpligaste personerna framträder med ökad styrka

i och med de nuvarande lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementens

sammanslagning till ett gemensamt försvarsdepartement. Uti den till 1919

års lagtima riksdag avlåtna, i det föregående omförmälda propositionen nr

o59 framhölls sålunda, att det för den gemensamma försvarsministern

måste i än högre grad än lör de nuvarande cheferna för lantförsvars-och

sjöförsvarsdepartementen vara av vikt att vid handläggningen av de

många olikartade ärendena kunna inom departementet påräkna stöd av

den militära fackkunskapen. Kommandoexpeditionerna och särskilt deras

chefer borde därför hava till uppgift icke blott att biträda departementschefen

vid beredning av kommandomålen till föredragning inför

Konungen, utan även att, var inom sin försvarsgren, inför departementschefen

representera denna fackkunskap.

Vad chefen för lantförsvarsdepartementets kommandoexpedition angar,

bär det länge framstatt som ett önskemål, att denne genom föregående

anställning under några år såsom regementsofficer vid truppförband,

helst även såsom regementschef förvärvat ingående praktisk erfarenhet om

tjänstgöringsförhållandena vid arméns truppförband. Med den begränsning,

som för närvarande gäller i fråga om valet av chef för lantförsvarsdepartementets

kommandoexpedition, kan det emellertid bereda svårigheter

att, på sätt önskligt är, tillgodose nyssnämnda synpunkter. Vid

tillämpningen av nu gällande bestämmelser har det sålunda inträffat,

att den för befattningen lämpligaste personen icke kunnat erhållas bland

generalstabens överstar och överstelöjtnanter, utan måst tagas bland

officerare med endast majors avlöningsförmåner. Då eu dylik anordning

i flera avseenden måste anses synnerligen olämplig, torde i samband

med de nuvarande lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementens sammanslagning

. en ökad möjlighet till urval böra beredas. Detta urval bör

omfatta icke endast generalstaben utan även regementschefer, företrädesvis

regementschefer vid arméns huvudvapenslag, infanteriet.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

Liknande synpunkter göra sig gällande beträdande sjö försvarsdepartementets

kommandoexpedition, vars arbetsuppgifter göra det önskvärt,

att dess chef i vanliga föll innehar kommendörs grad. Av hänsyn

till kontinuiteten i ärendenas handläggning kan chefen för expeditionen

under den tid, han innehar denna befattning, icke sjökommenderas.

Det lämpligaste sättet att tillgodose de nu angivna önskemåleu

synes vara att, på sätt uti en vid 1919 års lagtima riksdag inom andra

kammaren avgiven motion föreslogs, på försvarsdepartementets stat

uppföra särskilda arvoden för cheferna för kommandoexpeditionerna.

Såväl med hänsyn till den ställning, dessa chefer intaga, som i betraktande

av att för befattningarna skola kunna påräknas lämpliga personer,

synes detta arvode böra bestämmas till enahanda belopp, som enligt

stat skulle utgå till expeditionschefen i försvarsdepartementet, eller till

10,000 kronor. I den mån denne kommer i åtnjutande av tillfällig löneförbättring,

bör sådan jämväl utså till cheferna för kommandoexpeditionerna.

Chefen för lantförsvarets kommandoexpedition bör därjämte

göras beriden enligt samma grunder som regementsofficer vid generalstaben.

I och med genomförandet av nu omförmälda anordning bör den

för chefen vid lantförsvarsdepartementets kommandoexpedition avsedda

överstebeställningen vid generalstaben indragas. Detta kan emellertid

icke ske, förr än den nuvarande innehavaren av beställningen i fråga

avgår. Tills vidare torde därför å staten för densamma uppförd lön

och dagavlöning böra besparas statsverket.

Till amanuenser, extra biträden och vikariatsersättningar är för

närvarande å lantförsvarsdepartementets stat uppfört ett belopp av 15,000

kronor. Å sjöförsvarsdepartementets stat äro till amanuenser, extra biträden

och vikariatsersättningar uppförda 11,300 kronor. 1 sistnämnda summa

ingår ett belopp av 1,000 kronor såsom särskild ersättning till den tjänsteman,

som under den tid, statssekreteraren och expeditionschefen är av

statssekreterargöromålen hindrad fullgöra de honom i egenskap av expeditionschef

åliggande göromål, upprätthåller sistnämnda göromål.

Med hänsyn därtill att det nya försvarsdepartementet kommer att

räkna samma antal byråer som lånt försvars- och sjö försvarsdepartementen

tillsammans torde för avlönande av amanuenser och för beredande av

gratifikationer åt extra amanuenser i det nya departementet böra beräknas

samma belopp som för närvarande i de båda försvarsdepartementen

eller tillhopa (11,000 + 5,500=) 16,500 kronor.

I enlighet med av riksdagen förut godkända grunder och med

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

hänsyn jämväl tagen till eventuellt behov av medel utöver tjänstgöringspenningar

till avlönande av vikarier för kvinnliga biträden och vaktmästare

under sjukdom torde för vikariatsersättningar böra beräknas

ett belopp av omkring 6,000 kronor.

Några särskilda medel för tillfälligt vaktaästarbiträde torde åtminstone

för närvarande icke behöva beräknas.

Tdl amanuenser, extra biträden och vikariatsersättningar böra alltså

upptagas (16,500 -F 6,000 =) 22,500 kronor.

I enlighet med vad jag sålunda anfört skulle — frånsett särskilt

anslag å 17,000 kronor till departementschefen — den ordinarie staten

för försvarsdepartementet, att gälla från och med den 1 juli 1920, erhålla

följande utseende:

Enhetskostnad

Tjänst-

>

B

Summa

Lön

Orts

görings-

Summa

so.

kronor

(arvode)

tillägg

pennin-

krönor

gar

A. Beställningar ä ny stat.

11,000

_

_

_

_

11,000

_

Statssekreterare, arvode'') .....................

l

11,000

| 10,000

—

—

—

—

10,000

—

Expeditionschef, arvode 2) .....................

l

10,000

_

j 10,000

—

—

—

—

10,000

—

Chef för lantförsvarets kommandoexpedition,

''

arvode2) ....................... ......

l

10,000

—

1 10,000

—

—

—

—

—

10,000

—

Chef för sjöförsvarets kommandoexpedi-

i

tion, arvode 2)....................................

l

10,000

—

1 5.000

—

600

—

2,500

—

8,100

—

Kansliråd3)......i.. ..............................

6

48,600

_

| 3,600

—

400

—

1,800

—

5,800

—

Förste kanslisekreterare4) .....................

6

34,800

_

I 2,600

—

300

—

1,600

—

4,500

—

Registrator 5) .......................................

1

4,500

_

2,200

—

300

—

1,500

—

4,000

—

Andre kanslisekreterare °) .....................

5

20,000

_

Andre kanslisekreterare, vakant ............

1

_

_

i 1.800

—

—

—

—

—

1,800

—

Registrator å lantförsvarets kommando-

expedition, arvode..............................

1

1,800

_

. 1,500

—

200

—

700

—

2,400

—

Kvinnligt biträde av tredje graden6) ......

1

2,400

_

j 1,300

—

200

—

500

—

2,000

—

Kvinnligt biträde av andra graden 6) ......

2

4,000

_

1,100

—

200

—

300

—

1,600

—

Kvinnligt biträde av första graden 6) ......

3

4,800

_

1,100

—

150

—

650

—

1,900

—

Förste vaktmästare 1) ...........................

1

1,900

_

900

_

150

—

550

—

1,600

—

Vaktmästare 1)...................................

2

3,200

_

1,100

—

150

—

650

—

1,900

—

Förste vaktmästare å lantförsvarets kom-

mandoexpedition J) ...........................

1

1,900

_

1,100

—

150

—

650

—

1,900

—

Förste vaktmästare å sjöförsvarets kom-

mandoexpedition 7)..........................

1

1,900

_

500

—

—

—

—

—

500

—

Stentryckare vid generalstabens litografiska

anstalt, arvode .................................

1

500

_

Till amanuenser, extra biträden och vika-

riatsersättningar.............................

—

22,500

—

ningstillägg

B. Beställning ä övergångsstat.

2,500

—

1,200

—

1,500

—

5,200

-

Kanslisekreterare s) .............................

1

5,200

—

Summa kronor

—

199,000

_

! i | OUUUUrt IY1 UUU1 IwVjWV ''

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 3 höft. (Nr 3). 7

Försvarsde
partementets
stat.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

i) Av detta arvode anses 3,000 kronor motsvara tjänstgöringspenningar.

2V » » » » 2,800 » » »

8) Efter 5 år kan lönen höjas med 600 kronor.

4) »5»» » j, » 500 » och efter 10 år med ytterligare 500 kronor.

°) » 5 » » » » » 500 » » » 10 » » » 500 > och

efter 15 år med än ytterligare 500 kronor.

6) Efter 5 år kan avlöningen höjas med 200 kronor och efter 10 år med ytterligare 200 kronor

och efter 15 år med än ytterligare 200 kronor.

7) Efter 3 år kan lönen höjas med 100 kronor och efter 6 år med ytterligare 100 kronor och

efter 9 år med än ytterligare 100 kronor.

8) Efter 5 år kan lönen höjas med 500 kronor och efter 10 år med ytterligare 500 kronor.

Anm. 1. Sedan nuvarande kanslisekreteraren å övergångsstat avgått ur tjänst, skall denna beställning

avföras från staten, och utgår i stället avlöning för den vakanta andre kanslisekreterarb

estäl lningen.

Anm. 2. Av varje ålderstillägg, som tillkommer kvinnligt biträde, tillhöra 100 kronor lön och

100 kronor tjänstgöringspenningar.

Anm. 3. Beträffande skyldighet för vaktmästare att vid åtnjutande av bostad med bränsle, eventuellt

med bränsle och lyse, avstå viss del av lönen gäller vad därom stadgas i kungl.

kungörelsen den 1 november 1918 angående avlöningsförbättring från och med år 1919

för vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare.

Anm. 4. De för departementets ämbets- och tjänstemän samt betjänte ifrågakommande ålderstillägg

å lön skola utgå från fjärde huvudtitelns anslag till ålderstillägg.

Å riksstaten för år 1921 skulle alltså det ordinarie anslaget till

försvarsdepartementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli upptagas till

ett mot statens slutsumma svarande belopp av 199,000 kronor.

Då, enligt vad ovan nämnts, den nya staten skulle träda i kraft

redan den 1 juli 1920, skulle härjämte för sistnämnda år erfordras ett

belopp, svarande mot hälften, eller 99,500 kronor, av statens belopp. De

nu å staterna för lantförsvars- och sj»försvarsdepartementen upptagna

beloppen utgöra tillhopa (134,200 + 71,600) 205,800 kronor, varav den

på senare halvåret 1920 belöpande andelen alltså utgör 102,900 kronor.

Skillnaden mellan förenämnda belopp (102,900 — 99,500) 3,400 kronor

torde lämpligen kunna från femte huvudtitelns anslag till sjöförsvarsdepartementets

avdelning av Kungl. Majtts kansli och samma departements

kommandoexpedition tagas i anspråk för handelsdepartementets

behov.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

51

Chefen för civildepartementet, statsrådet Holmquist, anmälde sig

härefter vilja till behandling upptaga de frågor, som rörde social- otfh

kommunikationsdepartementen, samt yttrade — efter anmärkning att han

av lämplighetsskäl först ville ingå på de spörsmål, som anginge kommunikationsdepartementet

— i förevarande ämne följande:

Kommunikationsdepartementet.

I propositionen nr 359 till 1919 års lagtima riksdag med förslag Kommunikatill

lag om statsdepartementen lämnades en förberedande redogörelse *eJ?tetoPverkför

det nya kommunikationsdepartementets avsedda verksamhetsområde, samhetsHänvisande

till nämnda proposition, lärer jag nu huvudsakligast hava områdeatt

yttra mig rörande vissa ärendesgrupper, vilkas förläggning till

kommunikationsdepartementet i propositionen nr 359 förklarades skola

bliva föremål för ytterligare övervägande eller beträffande vilka kompletterande

uttalanden eljest erfordras. För fastställande av kommunikationsdepartementets

organisation och personalutrustning torde nämligen

vara nödvändigt att taga definitiv ståndpunkt till vilka ärendesgrupper

från början böra förläggas till detta departement.

Vad först beträffar ärenden rörande byggnadsväsende samt staten

tillhöriga byggnader och tomter, i den mån dessa ärenden ej tillagts annat

departement, hava dessa ärenden av departementalkommitterade ansetts

böra förläggas till kommunikationsdepartementet i samband med inflyttande

i detta departement av överintendentsämbetet såsom en avdelning

för husbyggnader. Överintendentsämbetet bar nu från och med

1918 års ingång omorganiserats till eu byggnadsstyrelse, vilket ämbetsverk

lyder under finansdepartementet. Denna styrelse har enligt den för

styrelsen utfärdade instruktionen huvudsakligen att öva högsta inseende

över det offentliga husbyggnadsväsendet i riket, att tillhandagå offentliga

myndigheter, menigheter och instituiioner med av dem äskade råd och

upplysningar, som ligga inom området för styrelsens verksamhet, samt

att förvalta kronans för civilt ändamål anslagna hus och byggnader,

vilka icke äro ställda under annan myndighets inseende. Styrelsens

verksamhet består till väsentlig del i uppgörande eller granskning av

ritningar och kostnadsförslag till allmänna byggnader ävensom, i numera

ej ringa omfattning, utförande av byggnadsföretag för statens räkning.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts ‘proposition Nr 3.

I propositionen nr 359 anfördes av vederbörande departementschef,

att med hänsyn till beskaffenheten av styrelsens verksamhetsområde något

hinder icke mötte att förlägga styrelsen under ett departement för kommunikationer

och allmänna arbeten, Därest så skulle ske, borde även

h&r ifrågavarande ärendesgrupper överföras till detta departement och

således ärenden rörande »statens till andra styrelsegrenar icke upplåtna

fasta egendom», vilka för närvarande enligt departementalstadgan handläggas

av finansdepartementet, flyttas därifrån till kommunikationsdepartementet.

Emellertid ansåg departementschefen tillräckligt vägande skäl för

en sådan ändrad anordning icke föreligga Hithörande ärenden syntes nämligen

kunna förutsättas erhålla en fullt lika tillfredsställande handläggning

i finansdepartementet som i kommunikationsdepartementet. Därtill komme

att, då genom utbrytning från finansdepartementet till ett blivande handelsdepartement

av ärenden rörande handel, industri och sjöfart förstnämnda

departements arbetsbörda komme att väsentligt lindras, det icke heller

ur synpunkten av detta departements arbetsbörda förelåge anledning att

från finansdepartementet överföra ärendesgrupper, som nu tillhörde detta

departement och utan olägenhet kunde där förbliva.

Att ärenden rörande byggnadsväsendet föreslogos skola förbliva i

finansdepartementet var sålunda huvudsakligen beroende av rent praktiska

skäl ur synpunkten att erhålla en jämn arbetsfördelning mellan de olika

departementen. Emellertid vill det förefalla, som om, då ett särskilt

departement inrättas för kommunikationer och allmänna arbeten, ifrågavarande

ärendesgrupp rent principiellt sett närmast är att hänföra till

detta departements ämbetsområde. Att märka är även, att de många

husbyggnadsfrågor, som angå de affärsdrivande verken, komma att handläggas

i sistnämnda departement. Dit skulle äveu, enligt vad jag ärnar

föreslå, förläggas ärenden rörande stadsplaneväsendet och byggnadsstadgans

tillämpning. Vid nu angivna förhållanden har jag i denna del

ansett mig böra frångå den tidigare propositionens ståndpunkt och förordar

sålunda, att ärenden rörande kronans byggnader, i vad dylika

ärenden ej ankomma på annat departement, hänföras under kommunikationsdepartementet.

Ifrågavarande ärendesgrupp motsvarade år 1918 ett

antal av 148 inkomna ärenden.

Vad vidare beträffar ärenden angående stadsplaneväsendet, anfördes

i förenämnda proposition till 1919 års lagtima riksdag, att denna ärendesgrupp

kunde förläggas antingen till kommunikationsdepartementet eller

till socialdepartementet, såsom detta senare departement tillsvidare vore

avsett att anordnas. Då ärendesgruppen vore rätt betydande och med

hänsyn till de ofta invecklade förhållandena å detta område betungande

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

ur arbetsbördans synpunkt, måsto det för socialdepartementet dock vara

önskvärt, om ärendena i fråga komme att tillhöra kommunikationsdepartementet.

Med erinran att med stadsplaneväsendet sammanhängde ärenden

angående byggnadsstadgan för rikets städer, uttalades vidare i nämnda

proposition till 1919 års lagtima riksdag, att, därest ärenden angående

stadsplaneväsendet komme att förläggas till det nya kommunikationsdepartementet,

därav borde följa, att ärenden, som avsåge tillämpning av

byggnadsstadgan för rikets städer, också förlädes till detta departement.

Vid ytterligare övervägande av spörsmålet, till vilket departement

nu berörda ärendesgrupper böra föras, har jag kommit till den uppfattning,

att de icke utan olägenhet kunna förläggas till socialdepartementet.

Däremot kunna vissa skäl anföras för att de förläggas till justitiedepartementet.

Då emellertid detta departements arbetsbörda redan nu är

mycket omfattande, vadan det är önskvärt att icke belasta detsamma med

ärenden, som kunna lämpligen förläggas till även annat departement, föreslår

jag, att nu förevarande ärendesgrupper förläggas till kommunikationsdepartementet.

De representera en rätt avsevärd arbetsbörda (år 1918

inkommo till civildepartementet 98 ärenden angående stadsplaneväsendet

och 122 ärenden angående byggnadsstadgan för rikets städer) och äro av

den natur, att de, även om de icke intimt sammanhänga med kommunikationsdepartementets

ärenden i övrigt, dock lämfdigen kunna övertagas

av detta departement. En dylik anordning är praktisk nr synpunkten

av arbetsfördelningen mellan departementen och främjar en

lämplig byråindelning inom kommunikationsdepartementet.

I sammanhang med förläggande av nu förevarande ärendesgrupper

till kommunikationsdepartementet böra, på sätt redan i propositionen nr

359 till 1919 års lagtima riksdag förutsattes, till detta departement också

överföras ärenden angående brandstadgan för rikets städer samt brandväsendet

i övrigt.

Däremot skulle det icke ankomma på kommunikationsdepartementet,

utan på socialdepartementet, att handlägga ärenden angående byggnadsstadgans

och brandstadgans tillämpning å visst område å landsbygden.

Härvid äro nämligen samma synpunkter att anlägga som vid beslut om

tillämpning av ordningsstadgan för rikets städer och hälsovårdsstadgan.

I övrigt har jag vid ytterligare övervägande av de ärendesgrupper,

som i propositionen nr 359 ifrågasattes att förlägga till kommunikationsdepartementet,

icke funnit anledning att i huvudsak avvika från där gjorda

uttalanden. Ärenden angående flottleders inrättande och begagnande böra

således icke hänföras till det nya kommunikationsdepariementet, utan

lärer flottningslagstiftningen, såsom en del av den allmänna vattenlag
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

År en des - grupptr till

kommunikationsdepartementet.

Lag stiftning

suppgifter

i kommunikationsdepartementet.

Verk och

sia*er under

kommunikationsdepartementet.

54 Kungl. Maj.ts proposition Nr 3.

stiftningen, böra förbliva hos justitiedepartementet, medan de löpande

administrativa ärendena skulle ankomma på jordbruksdepartementet, från

vilket regeringsrättsföredragningen i flottningsmål bör äga rum.

Den uppdelning av ärenden rörande hamnbyggnader, som nu förefinnes,

i det att jordbruksdepartementet handlägger ärenden angående

fiskehamnsbyggnader, medan andra hamnbyggnad särenden behandlas i

civildepartementet, skulle upphöra och alla bamnhyggnadsärenden

sammanföras till det nya departementet. I detta sammanhang torde

även till detta departement böra hänföras ärenden angående fastställande

av taxor å bamnavgifter och grundpenningar samt taxor för kanaler

ävensom frågor om fastställande av hamnområden, vilka ärenden nu

delvis handläggas i finansdepartementet.

I jordbruksdepartementet böra förbliva ärenden rörande odlingsoch

frostminskningsf''öretag ävensom ärenden rörande hydrografiska undersökningar,

i vad dessa ej verkställas av vattenfallsstyrelsen.

På grund av vad i propositionen nr 359 till 1919 års lagtima riksdag

och ovan anförts skulle till kommunikationsdepartementets handläggning

föras följande ärendesgrupper, nämligen ärenden angående

järnvägar och spårvägar, post, telegraf och telefon, kanaler, farleder

och hamnar;

vägar, broar och färjor, skjutshållning och gästgiverier, automobiltrafik

samt kommunikationsväsendet i övrigt till lands;

lufttrafik;

statens vattenfall och deras tillgodogörande, i den mån dessa ärenden

ej tillhöra annat departement;

stadsplaner äsendet;

byggnads- och brandväsendet;

kronans byggnader, i vad dylika ärenden ej tillhöra annat departement.

Vidkommande de lagstiftningsuppgifter, som skulle ankomma på

det nya kommunikationsdepartementet, tillåter jag mig hänvisa till vad

chefen för justitiedepartementet här ovan därom anfört. I

I anslutning till ovan anförda ärendesfördelning skulle till kommunikationsdepartementet

höra följande verk och stater:

generalpoststyrelsen med post^taten;

telegrafstyrelsen med telegrafstaten;

järnvägsstyrelsen med järn vägsstaten;

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen med underlydande distriktstjänstemän;

väg- och vattenbyggnadskåren;

vattenfallsstyrelsen och statens vattenfallsverk; samt

byggnadsstyrelsen.

I övrigt böra till kommunikationsdepartementet räknas:

direktioner för kanaler och hamnarbeten;

direktionen för statens järnvägars änke- och pupillkassa; samt

direktionen över telegrafverkets pensionsanstalter.

Kommunikationsdepartementets organisation bör, såsom redan förut

antytts, byggas på enahanda grund som de nuvarande departementen. Med

bibehållande av nuvarande organisation och till väsentliga delar nu tilllämpade

arbetsformer kunna dock utan tvivel åtskilliga förenklingar,

syftande till arbetsminskning och snabb handläggning av ärendena, vidtagas,

på vilka jag dock ej här behöver närmare ingå. Men samtidigt

måste departementet också erhålla den utrustning med arbetskraft och

de möjligheter till samråd med det praktiska livets män, som äro av så

stor betydelse för snabba, sakkunniga och praktiskt kloka avgöranden

inom ett departement av den natur som kommunikationsdepartementet.

Med avseende å kommunikationsdepartementets personal har redan

i propositionen nr 359 år 1919 uttalats, att behov uppenbarligen föreligger

av både en statssekreterare och en expeditionschef, och hänvisar

jag härutinnan till nämnda proposition. I denna proposition anfördes

vidare, att ärendena i kommunikationsdepartementet borde på visst

angivet sätt uppdelas på 3 byråer och således 3 byråchefer och kansliråd

erfordras.

Med avseende härå är till en början att märka, att enligt det nu

framlagda förslaget ärenden angående kronans byggnader skulle förläggas

till kommunikationsdepartementet, varigenom dess arbetsmängd

komme att i ej oväsentlig grad ökas. Vidare torde beträffande äreudesfördelningen

mellan byråerna böra uppmärksammas, att förhållandena

i och med antagandet av det för affärsverken under nuvarande civildepartementet

gemensamma avlöningssystemet kommit i ett i viss mån

ändrat läge mot vad som förutsattes vid propositionen till 1919 års lagtima

riksdag. Enligt det antagna gemensamma avlöningsreglementet för dessa

verk skall nämligen utfärdande av en mångfald bestämmelser och föreskrifter

i avlöningsfrågor, gällande för samtliga verken, ankomma på

Kungl. Maj: t. En enhetlig behandling å en byrå av avlöningsfrågorna

för alla affärsverken blir därför med det nya avlöningssystemets trädande

i kraft den 1 juli 1920 en nödvändighet. Vidare skola stater samt

Kommunikationsdepartementets

organisation.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

antalet lägre befattningshavare för alla alfärs verken efter reglementets

ikraftträdande fastställas av Kung!. Maj:t. Det behöves därför en person

i byråchefsställning, som kan handlägga dessa ärenden samt enhetligt

granska de olika förslagen m. rn. Detta gör, att hittillsvarande uppdelning

inom civildepartementet av ärendena på byråer allt efter som

ärendena röra olika verk icke är i allo hållbar inom det nya kommunikationsdepartementet.

Med hänsyn till nu angivna förhållanden och synpunkter och utgående

ifrån att, på sätt närmare skall här nedan utvecklas, eu högt

kvalificerad person med teknisk utbildning anställes i kommunikationsdepartementet

synas ärendena inom kommunikationsdepartementet lämpligen

kunna uppdelas på 3 ordinarie byråer med ungefär följande ärendesfördelning

dem emellan:

l:a byrån: ärenden angående statens och enskilda järnvägar— med

undantag för ärenden, som avse det för affärsverken gemensamma avlöningssystemet

;

2:a byrån: ärenden angående det för affärsverken gemensamma

avlöningssystemet samt angående post, telegraf och telefon, statens kraftverk,

statens vattenfall och deras tillgodogörande;

3:dje byrån: ärenden angående kanaler, farleder och hamnar, lufttrafik,

vägväsendet, skjutshållning och gästgiverier, broar, färjor, automobiltrafik

samt kommunikationsväsendet i övrigt ävensom ärenden angående

stadsplaneväsendet, byggnads- och brandväsendet samt kronans

byggnader.

Uppenbart är, att smärre ändringar i nu angivna ärendesfördelning

kunna behöva efter omständigheterna vidtagas. Erfarenheten torde måhända

även komma att ådagalägga, att en ökning av arbetskrafterna

inom kort blir påkallad.

I propositionen nr 359 år 1919 ifrågasattes under vissa förutsättningar

att ålägga kanslirådet å tredje byrån departementets regeringsrättsföredragning.

Efter byggnad särendenas förläggning till kommunikationsdepartementet

samt på grund av regeriugsrättsärendenas mängd och beskaffenhet

synes emellertid en dylik anordning ej möjlig att genomföra.

Antalet regeringsräitsärenden hos jordbruksdepartementet, som skulle

överflyttas till kommunikationsdepartementet, utgjorde 1918 92, av vilka

83 voro vägärenden av i allmänhet omfattande natur. Härtill kommo

1918 74 regeringsrättsärenden från civildepartementet, vilka enligt den

nya departementsindelningen skulle ankomma på kommunikationsdepartementet.

Antalet mål, tillsammans således 166, utfyller skäligen en före
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kung!. Maj:ts proposition Nr 3.

dragandes i regeringsrätten arbetsbörda (i civildepartementet kommo år

1918 280 mål på 2 regeringsrättsforedragande). Det lärer härav framgå,

att en särskild föredragande för regeringsrättsföredragningen måste anställas

i kommunikationsdepartementet. Då emellertid denna föredragning

från kommunikationsdepartementet icke kan för eu längre framtid överskådas

— särskilt kan tillkomsten av ny väglagstiftning tilläventyrs inverka

härpå — anser jag, att eu föredragande för regeringsrättsmål från

kommunikationsdepartementet för närvarande allenast bör uppföras på

extra stat. Arvode bör sålunda begäras för eu extra byråchef.

Eu särskild föredragande med arvode av 3,000 kronor är för närvarande

anställd i civildepartementet för vissa större stadsplaneärenden.

Det är högeligen önskvärt, att den erfarenhet och skicklighet, som denne

extra föredragande besitter, jämväl tillföres det nya departement, kommunikationsdepartementet,

som skall från civildepartementet övertaga

dessa ärenden. Byråchefen å den byrå, som skulle jämte andra ärenden

handlägga de nu förevarande ärendena, kan heller icke medhinna att

behandla byråns ärenden, därest han icke erhåller sakkunnigt biträde

med föredragningen av de ofta omfattande och svåra stadsplaneärendena.

Annorlunda kunna förhållandena möjligen ställa sig, när, efter det ny

byggnadsstadga för riket tillkommit — en fråga som efter flera års förberedelser

torde kunna lösas inom något av de närmaste åren — regeringsärenden

a angående denna stadgas tillämpning (särskilt de nu talrika

byggnadsdispenserna) kunna förväntas avsevärt nedgå. Anslag till eu

särskild föredragande för stadsplaneärenden bör därför allenast beviljas

å extra stat. Då det hittills utgående arvodet till denne föredragande

med hänsyn till det alltjämt stegrade antalet större stadsplaneärenden

redan nu är otillräckligt, synes en förhöjning av detsamma till 5,000

kronor böra äga rum i och med den nya departementalordningens genomförande,

samtidigt som denna föredragningsskyldighet utökas till att omfatta

alla stadsplaneärenden.

Med avseende å besättandet av de tre ordinarie kansliråds- och byråchefstjänsterna

i kommunikationsdepartementet anfördes i propositionen

nr 359 år 1919, att två kansliråd borde till detta departement överflyttas

från civildepartementet; och avsågs med då framlagd byråindelning

närmast de nuvarande cheferna för 2:a och 4:de byråerna i civildepartementet,

vilka skulle placeras såsom chefer för respektive l:a och 2:a

byrån i kommunikationsdepartementet och därmed erhålla ungefär

enahanda ärenden att handlägga, som ålegat dem i civildepartementet.

Att för den tredje kanslirådsbefattningen i kommunikationsdepartementet

överflytta ett kansliråd från jordbruksdepartementet och därmed minska

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 3 höft. (Nr 3.) 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kung!. Maj:ts proposition Nr 3.

antalet kansliråd i detta departement till 2 kunde, på sätt framhölls i

propositionen nr 359 år 1919, icke ifrågasättas, utan borde denna befattning

nytillsättas.

Fullföljandet i sin helhet av sålunda antydda ordning är emellertid

efter numera inträdda förhållanden förenat med vissa svårigheter. I

ett departement sådant som det nya kommunikationsdepartementet synes

mig nämligen knappast kunna undvaras en föredragande med teknisk

sakkunskap. Bristen å en sådan föredragande, ofta kännbar redan inom

det nuvarande civildepartementet, kan näppeligen utfyllas genom föredragning

i speciella fall från vederbörande verk. En dylik föredragning

blir icke av regelbunden art och kommer väsentligen att utgå från de

synpunkter, som vederbörande verk anlagt. Det kan emellertid förutsättas,

att fall skola inträffa, då en kritik av ett förslag från utom verket

stående person kan vara behövlig för ett allsidigt bedömande av frågorna. I

tekniska frågor blir en dylik kritik för eu departementschef utan teknisk

utbildning rätt så vansklig, och någon mera sakkunnig hjälp kan han

i sådant fall ej påräkna av departementets administrativt utbildade personal.

Det synes därför vara oavvisligt för ett departement sådant som

kommunikationsdepartementet att inom departementet på mera 1ramskjuten

plats hava tillgång till fullt kvalificerad teknisk sakkunskap.

Huru denna tekniska sakkunskap lämpligast bör tillföras departementet,

är under nuvarande förhållanden en ingalunda lättlöst fråga. Det kunde

ifrågasättas, att som chef för l:a byrån i kommunikationsdepartementet

anställdes en person med teknisk utbildning och erfarenhet. Denna anordning

skulle i sin tur föranleda till att den byråchef, som från civildepartementet

skulle överflyttas som chef för l:a byrån, i stället placerades

som chef för 3:dje byrån. Men därmed finge denne byråchef

att handlägga ett för honom hittills alldeles främmande ärendesområde.

Detta skulle icke kunna undgå att menligt inverka på byråns möjligheter

att redan från början snabbt och sakkunnigt behandla föreliggande

ärenden. Ej heller är det utan olägenhet att fästa den tekniskt utbildade

kraft, som erfordras, i egenskap av chef för en särskild byrå,

varmed han komme att få ansvaret för behandling av en del ärenden

av juridiskt-administrativ art, som icke lämpa sig för hans speciella utbildning.

Den anordning synes mig därför för närvarande lämpligast,

att en extra föredragande med teknisk utbildning i byråchefs ställning

anställes i departementet och ställes utanför den vanliga byråindelningen.

Med avseende å de ärenden, som böra anförtros denne extra iöredragande,

torde några antydningar vara tillräckliga.

Ärenden av mera specifik teknisk art föreligga, med utgångspunkt

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

från ovanberörda ärendesfördelning mellan departementets tre byråer,

huvudsakligen å l:a och 3:e byrån. Bland l:a byråns järnvägsärenden

finnas sådana både bland statens järnvägars ärenden och bland de enskilda

järnvägarnas. Vid många av de förra skulle tillgången inom departementet

på teknisk fackkunskap vara av betydelse—jag erinrar härvid

om de stora bangårdsombyggnader (framför allt Stockholms), som förestå,

om elektrifieringen av statsbanorna m. m. Vad de enskilda järnvägarna

beträffar, blir vid behandling av frågan om förvärv för statens

järnvägar av enskilda banor teknisk fackkunskap inom departementet

till gagn, liksom också ärenden angående koncession å enskilda järnvägar

vinna sin lämpligaste lösning genom samarbete mellan juridisktadministrativ

och teknisk sakkunskap.

Eu ärendesgrupp, som under senare åren berett civildepartementet

avsevärda svårigheter, har varit fastställande av taxor för enskilda järnvägar.

Nuvarande ordning har i vissa fall, trots berömvärda strävanden

hos vederbörande verk, lett till vissa ojämnheter beträffande taxebestämmelserna.

Större enhetlighet och fasthet i dessa ärendens beredningböra

därför eftersträvas. I detta hänseende skulle en särskild föredragande

med teknisk utbildning i departementet av dessa ärenden vara

till gagn. Tilläventyrs böra framdeles än ytterligare åtgärder vidtngas

för vinnande av större enhetlighet mellan statens och de enskilda järnvägarnas

taxor liksom mellan dessa senare inbördes. I .skrivelse den

29 november 1919 har 1919 års kommission angående statsbaneeknnomien

uttalat önskvärdheten av, att den handläggning av ärenden i allmänhet

rörande enskilda järnvägar, som nu ankommer på järnvägsstyrelsen,

överflyttas till kommunikationsdepartementet. Eu dylik åtgärd

skulle emellertid medföra en betydande ändring i organisationsplanen

för departementet och torde för närvarande ej böra ifrågasättas.

Nu berörda frågor torde efter vunnen ytterligare erfarenhet i sinom tid

bliva en omsorg för den nye chefen för kommunikationsdepartementet.

Härför utom skulle en hel del ärenden av teknisk art tillhörande

3:e byrån ankomma på handläggning av den tekniskt utbildade föredraganden,

antingen han nu själv föredroge dessa ärenden eller allenast

samfirbete ägde rum mellan honom och den administrative byråchefen

och denne senare ansvarade för föredragningen. Sådana frågor äro en

del viktigare spörsmål å vägväsendets område och angående kanaler,

farleder och hamnar.

Föredraganden för tekniska ärenden torde böra anställas å extra

stat, så att möjligheter finnas att efter omständigheterna träffa de lämpligaste

förfogandena. Med . hänsyn härtill och till de kvalifikationer, som

s. 60 Kontrollera mot PDF

Kommunikationsdepartementets

stat.

60 Kungl. Maj.ts proposition Nr 3.

denne föredragande bör besitta, kan lägre arvode för honom icke beräknas

än 12,000 kronor för år, oberäknat dyrtid stillägg.

Å kommunikationsdepartementets stat skulle således uppföras: å

ordinarie stat 3 kansliråd och byråchefer samt å extra stat 2 byråchefer

(1 för regeringsrättsföredragningen och 1 för ärenden av teknisk

natur).

Med avseende å kanslisekreterarbefattningar i kommunikationsdepartementet

erfordras 4 l:e kanslisekreterare, nämligen 1 å varje av

3 ordinarie byråer och 1 som biträde till statssekreteraren, samt 4 2:e

kanslisekreterare, därav 1 för var av l:a, 2:a och 3:e byråerna samt 1

såsom biträde åt expeditionschefen. Såsom biträde åt den extra byråchefen

för regeringsrätt sföredragning torde åtminstone tillsvidare vara

tillfyllest med en amanuens.

Dessutom krävas inom kommunikationsdepartementet 1 registrator,

2 kvinnliga biträden av 2:a lönegraden samt 4 kvinnliga biträden av

l:a lönegraden.

Härjämte erfordras en l:e vaktmästare samt 2 vaktmästare.

Endast i den mån vederbörande befattningar ej kunna tillsättas

genom överflyttning från civildepartementet av motsvarande befattningar,

böra de nytillsättas. Härvid bör dock iakttagas, att, enligt vad chefen

för jordbruksdepartementet meddelat mig, med kommunikationsdepartementets

inrättande en andre kanslisekreterare men ej heller flera kansli - sekreterare kan från jordbruksdepartementet överflyttas till kommunikationsdepartementet.

Anslaget till amanuenser, extra biträden och vikariatsersättningar

beräknas förslagsvis till 16,000 kronor.

Efter vad sålunda anförts skulle, frånsett särskilt anslag å 17,000

kronor till departementschefen, den ordinarie staten för kommunikationsdepartementet,

att gälla från och med den 1 juli 1920, bliva följande:

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ta proposition Nr 3.

61

Lön

Tjänst-

görings-

penningai

Orts-

tillägg

|

1 Summa

1 statssekreterare, arvode..

—

—

—

11,000

1 expeditionschef, arvode.....

—

—

i

| 10,000 j

1 kansliråd........................

5,000

2,500

600

8,100

2 dito ..............................

10,000

5,000

1.200

16,200

1 förste kanslisekreterare ...

3,600

1,800

400

5,800

3 dito ..............................

10,800

5,400

1,200

17,400

1 registrator ....................

2,600

1,600

300

1

4,500

1 andre kanslisekreterare ...

2,200

1,500

300

4,000

3 dito ..............................

1 kvinnligt biträde av andra

6,600

4,500

900

12,000

graden ........................

1,300

500

200

2,000

1 kvinnligt biträde av dito

1,300

500

200

2,000

1 kvinnligt biträde av första

graden ...........................

1,100

300

200

1,600

3 kvinnliga biträden av dito

3,300

900

600

4,800

1 förste vaktmästare .........

1,100

650

150

1,900

1 vaktmästare.....................

900

550

150

1,600

1 dito ..............................

900

550

150

1,600

Till amanuenser, extra bi- träden och vikariatsersätt-

ningar ...........................

—

—

—

16,000

Summa kronor

—

- |

—

120,500

f Av detta arvode anses

3,000 kronor motsvara

[tj änstgöringsp enningar.

f Av detta arvode anses

2,800 kronor motsvara

Efter 5 år kan lönen

öjas med 600 kronor.

Efter 5 år kan lönen

öjas med 500 kronor och

fter 10 år med ytter
-

Efter 5 år kan lönen

höjas med 500 kronor,

.efter 10 år med ytterligare

500 kronor och efter 15

år med än ytterligare

500 kronor.

Efter 5 år kan avlöningen

höjas med 200

kronor, efter 10 år med

ytterligare 200 kronor

och efter 15 år med än

ytterligare 200 kronor;

skoende av varje ålders^

tillägg 100 kronor utgöra

lön och 100 kronor tjänstgöringspenningar.

Efter 3 år kan lönen

höjas med 100 kronor,

efter 6 år med ytterligare

100 kronor och efter 9

år med än ytterligare

100 kronor.

Anm. Därest bostad med bränsle, eventuellt med bränsle och elektriskt ljus, där sådant

anordnats, anvisas åt vaktmästare, skall av lönen avstås för bostad med bränsle 300 kronor samt

för lyse 25 kronor för år. Därest v. ktmästare åtnjuter enbart bostad eller bostad med värme,

men icke i övrigt erforderligt bränsle, ävensom då bostadsförmånen är av sådan beskaffenhet, att

den icke kan anses hava ovan sagda värde, skall det ankomma på Kungl. Maj:t att efter om
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

Rådsinstitutioner

inom fcommunikationsdepartem

entet.

62 Kungl. Maj;ts proposition Nr 3.

ständigheter na bestämma det lägre löneavdrag, som för dylik förmån skall äga rum. Förmånen

av lyse innebär allenast rätt till en årlig maximiförbrukning av elektrisk ström intill högst 100

kw.-t:mmar. Åtnjutes lyse, skall vaktmästaren själv bekosta armatur och lampor, i övrigt skola

i fråga om förmånen av bos’ad m. m. i tillämpliga delar lända till efterrättelse bestämmelserna i

§ 3 av kungörelsen den 1 november 1918 angående avlöningsförbättring från och med år 1919

för vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare. (Sv. förf.-saml. 1918 nr 836).

Härjämte skulle erfordras medel till årliga avlöningar från och med

den 1 juli 1920 till följande befattningshavare å extra stat, nämligen:

till en extra byråchef för regeringsrättsföredragningen... kronor 7,800

» d byråchef för tekniska ärenden....................... » 12,000

och till en särskild föredragande för stadsplaneärenden » 5,000

kronor 24,800.

Av förenämnda avlöningsbelopp till de extra befattningshavarna

böra respektive 2,500, 3,200 och 1,800 kronor anses motsvara tjänstgöringspenningar.

Att ett kommunikationsdepartement på viktiga områden behöver

söka kontakt med det praktiska livets män lärer vara uppenbart. Hittills

har man i det nuvarande civildepartementet fått nöja sig med tillfälliga

anordningar i detta avseende. Fråga uppstår emellertid, huruvida ej

i nu förevarande sammanhang mera fasta rådsinstitutioner böra ifrågasättas.

Jag torde i sådant hänseende få erinra om vad departementalkommitterade

i detta ämne huvudsakligen anfört och föreslagit.

Departementalkommitterade yttra sig först om det järnvägsråd, som

alltsedan 1902 under något olika organisationsformer — jfr senast kungl.

brevet den 17 augusti 1917 — existerat och som väsentligen haft att behandla

ärenden, som angå förhållandet mellan statens järnvägar och

trafikanterna å dessa eller i samtrafik med dem stående, järnvägar. Enligt

kungl. brevet den 1 november 1907 har järnvägsrådet till uppgift att

avgiva yttranden i de av Kungl. Maj:t till järnvägsrådet hänskjutna

ärenden av nämnda art ävensom att självt framställa förslag i frågor,

som äga sammanhang med nyssnämnda ärenden.

Departementalkommitterades förslag till kommunikationsdepartement

upptager också järnvägsrådet med ungefär lika befogenhet och

sammansättning som nu, men under iörändrad benämning järnvägstaxer

ådet.

Het nuvarande järnvägsrådet, som under aren 1902 1919 allenast

varit sammankallat 1.3 gånger, har knappast spelat någon nämnvärd

roll för statens järnvägspolitik. Naturligtvis har det varit för järnvägs
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 3.

styrelsen av värde att erfara meningarna hos ett råd så manstarkt sammansatt

av vad landet på olika områden äger främst av erfarenhet och

sakkunskap som järnvägsrådet. Men rådets uppgifter hava varit alltför

begränsade och deras sammanträden, vilka skola äga rum efter Kungl.

Maj:ts beslut vid varje särskilt fall, alltför fåtaliga för att det skulle

kunnat utöva något varaktigare inflytande; det stora antalet ledamöter

i rådet har också vållat vissa svårigheter med avseende å rådets arbete.

Fråga kan också vara, om sättet för dessa ledamöters utseende icke

varit alltför omständligt.

Emellertid anser jag mig icke nu och i detta sammanhang behöva

till slutligt avgörande upptaga spörsmålet, huruvida järnvägsrådet bör

fortvara eller ej. Under en nära framtid förestår behandling inom

järnvägsstyrelsen av taxekommitténs förslag till omläggning av tarifferna

vid statsbanorna och klassificering av godset. För detta arbetes slutförande

torde det för järnvägsstyrelsen vara önskvärt att erhålla de sakkunnigast

möjliga uttalanden från näringarnas män; och kanske stå sådana

yttranden lättast och lämpligast att vinna genom järnvägsrådet. I varje

fäll och då det nuvarande rådet funktionerar till 1920 års utgång blir

det beroende på chefen för det nya kommunikationsdepartementet att

framdeles påkalla Kungl. Maj:ts beslut, om och i vad form järnvägsrådet

skall förnyas efter 1920 års slut.

Departementalkommitterade föreslå vidare, att, utom ett järnvägstaxeråd,

jämväl ett samfärdselråd ställe^ vid kommunikationsdepartementets

sida. Departementalkommitterade anföra härom följande:

»Det har redan inledningsvis i fråga om behovet av ett särskilt kommunikationsdepartement

framhållits, att den fortgående utvecklingen av landets kommunikationsväsen

måste ske i samförstånd mellan representanterna för de olika grenarna

inom departementet och efter en enhetlig plan. Frågor om anläggandet av större

landsvägar, om upprensning och övrig förbättring av viktigare vattenfarleder, om

vattenfarledernas förhållande till vattenregleringsföretag och kraftanläggningar, om

kanalers anläggande eller förbättring, om anläggande av statsjärnvägar, om koncessionerande

av eller understöd åt enskilda järnvägar samt om anordnande av

viktigare postleder och telegraf- eller telefonförbindelser, allt måste ses ur enhetlighetens

synpunkt, och i avseende å de större planerna för den gemensamma utvecklingens

gång måste säkerhet vinnas för, att kontinuiteten icke onödigtvis äventyras,

varjämte med kraft måste sörjas för, att den ena kommunikationsanstalten icke

onödigtvis konkurrerar med den andra eller hämmar dess naturliga utveckling.

Det är givet, att den nu omförmälda uppgiften i första hand vilar hos chefen

för det nya departementet, och att det nära samråd, vari avdelningscheferna inom

departementet måste stå med departementschefen och med varandra, utan vidare

skall i regel förekomma felgrepp. Men det är också tydligt, att kontinuitetskravet

i avseende å samfärdselsplanerna sträcker sig vida utöver departementschefers an
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

tagliga tjänstetid och att det kan bliva svårt nog att vid ministerskifte lämna

utförliga meddelanden om den förut tänkta och planerade utvecklingsgången. För

detta ändamål samt för sammanhållning och full belysning från alla ifrågakommande

synpunkter skulle ett lämpligt sammansatt råd vara av stor betydelse.

Då detta råd skulle hava att syssla med att lämna upplysningar och råd

beträffande de grundläggande principerna för departementets viktigaste verksamhetsgrenar,

måste rådet uppenbarligen vara inrättat särskilt med hänsyn till detta ändamål

och kan icke skäligen tänkas sammanfört med det för vissa speciella statsjämvägsärenden

inrättade järnvägstaxerådet.

Samfärdselrådet skulle alltså inkallas, när upplysningar och utredningar behövas

rörande allmänna planer för rikets kommunikationsväsen, när fråga uppstår

om utvidgande eller ändring av dylika planer eller när undersökning erfordras,

huruvida en till anläggning eller understöd ifrågasatt kommunikationsled kommer i

rätt förhållande till bestående mera omfattande kommunikationsplaner, eller om den

kommer i konflikt med redan befintlig sådan led, eller vilken av flera ifrågasatta

kommunikationsleder företrädesvis bör komma till utförande.»

Såsom ordförande i samfärdselrådet anse departementalkommitterade

chefen för kommunikationsdepartementet böra fungera, varförutom

såsom självskrivna ledamöter i rådet skulle inträda cheferna för statens

järnvägar och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, ävensom, då så anses

erforderligt, cheferna för postverket, telegrafverket och vattenfallsverket,

vidare chefen för den avdelning av handelsdepartementet, där sjöfartsfrågor

handläggas, samt chefen för statskontoret och den bland fullmäktige

i riksgäldskontor, de må sig emellan utse. Övriga ledamöter av rådet

skulle utses av Kungl. Maj:t, varvid icke syntes vara lämpligt meddela

föreskrift, bland vilka rådets särskilt utsedda ledamöter skola väljas eller

vilka särskilda synpunkter en var av dem skall anses företrädesvis

representera.

För min del finner jag önskvärt, att ett samfärdselråd ställes

vid kommunikationsdepartementets sida för vissa betydelsefulla frågor

inom departementets verksamhetsområde. Även om det i främsta rummet

lärer bliva spörsmål av den av departementalkommitterade upptagna art,

som komma att hän skjutas till rådets överläggning, lärer vederbörande

departementschef böra vara oförhindrad att även i andra betydelsefulla

kommunikationsspörsmål höra rådet. Dess uppgift bör därför hållas tillräckligt

vid. Med avseende å rådets sammansättning synes mig icke

nödigt att som ledamöter av rådet medtaga några verkschefer, utan lärer

deras mening kunna lämpligen inhämtas i vanlig ordning eller genom

deras inkallande till rådets sammanträden. Jämväl i övrigt torde mot

den av departementalkommitterade föreslagna sammansättningen vägande

invändningar vara att framställa. Rådet skulle enligt detta förslag få

en alltför övervägande administrativ sammansättning, medan man där
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungi. Maj:ts proposition Kr 3.

emot synes framför allt böra sträva efter att till ledamöter av rådet få

praktiskt förlama män inom olika områden av kommunikationsdepartementets

verksamhet. Antalet ledamöter av rådet synes icke böra vara

alltför stort — sannolikt ej över 8—12 personer; rådet bör antingen

sammanträda i sin helhet eiler ock böra vissa dess ledamöter kallas till

överläggning i speciella frågor, allt efter vederbörande departementschefs

bestämmande.

Ersättning till rådet torde böra utgå i form av reseersättning och

dagtraktamente i enlighet med vad som fäller för utom Stockholm

boende kommittéledamöter. Särskilt anslag för rådets verksamhet torde

icke påkallas, utan kostnaderna därför få bestridas av vederbörligt anslag

till kommittéer och sakkunniga.

Jag torde få tillfälle att framdeles för Kungl. Maj:ts vidare beslut

anmäla frågan om närmare åtgärder för inrättande av ett samfärdselråd

inom kommunikationsdepartementet.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 3 käft. (Nr 3.)

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

Socialdepar
tementets
verksamhets
område.

Socialdepartementet.

1 propositionen nr 359 till 1919 års lagtima riksdag är lämnad en

allmän översikt över de ärendesgrupper, som skulle tillhöra det nya

socialdepartementet. Hänvisande till denna redogörelse, erinrar jag först,

att följande i kungl. kungörelsen den 28 november 1912 angivna och

i civildepartementet nu handlagda sociala ärenden ansetts böra uppenbarligen

tillkomma det nya socialdepartementet, nämligen ärenden angående

arbetsmarknaden, förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare, arbetarskydd,

åtgärder för social förtänksamhet samt arbetsstatistik och annan

socialstatistik. I den sammanfattning av socialdepartementets ärenden,

som här nedan skall lämnas, komma nu berörda, ärendesgrupper att

angivas något annorlunda, men torde särskild motivering härför icke

erfordras.

I förutnämnda proposition till 1919 års riksdag har vidare uttalats,

att ärenden angående nykterhetsverksamhet, i vad den ej avser nykterhetsundervisning,

samt ärenden angående behandling av alkoholister och

lösdrivare böra hänföras till socialdepartementet. Med avseende härå må

först erinras om, att därvid alltid förutsatts, att rusdryckslagstiftningen,

som väsentligen präglas av ekonomiska synpunkter, och därmed sammanhängande

ärenden fortfarande som hittills böra tillhöra finansdepartementets

handläggning samt nykterhetsundervisuingen ecklesiastikdepartementets.

Det skulle således allenast vara nykterhetsfrågan i övrigt,

som skulle tillhöra socialdepartementet. Praktiskt taget är det närmast

ärenden angående alkoholistvården, inklusive anslag till och kontrollen

över enskilda alkoholistanstalter, samt om disposition av vissa mindre

anslag till främjande av nykterhetsverksamhet i allmänhet, som skulle

övergå till socialdepartementet. Lämpligast torde de ärenden, som i nu

förevarande avseende böra ankomma på socialdepartementet, böra betecknas

sålunda: »nykterhetsverksamhet, i vad dylika ärenden icke tillhöra

annat departement, samt alkoholistvård». På sätt uttalades i förenämnda

proposition nr 359 bör lagstiftningen rörande behandling av

alkoholister, som hittills påvilat justitiedepartementet, överflyttas till

socialdepartementet.

Vad beträffar ärenden rörande lösdrivares behandling, handläggas

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr ,''l. 07

för närvarande sådana rörande utländska lösdrivare av civildepartementet

(lag den 14 september 1914 angående förbud för vissa utlänningar att

här i riket vistas), medan lösdrivarärenden i övrigt ombesörjas av justitiedepartementet,

på vars föredragning jämväl nu gällande lag angående

lösdrivares behandling den 12 juni 1885 är utfärdad. Upprättade tvångsarbetsanstalter

lyda under fångvårdsstyrelsen och därmed under justitiedepartementet.

I propositionen nr 359 erinrades om, att förslag framlagts

till 1918 års lagtima riksdag om tvångsarbetsanstalternas skiljande från

fångvårdsstyrelsen och förläggning under särskilda styrelser, men att

denna proposition — efter det kamrarna fattat skiljaktiga beslut i ärendet

— icke av riksdagen bifallits. Chefen för justitiedepartementet vidhöll

dock i nyssnämnda proposition nr 359 sin mening därom, att tvångsarbetsanstalternas

skiljande från fångvårdsstyrelsen borde ske och att,

därest ett sådant åtskiljande komtne till stånd, ifrågavarande ärenden

borde överföras till socialdepartementet. Under antagande, att berörda

fråga om tvångsarbetsanstalternas skiljande från fångvården varder

löst vid innevarande års riksdag, varom chefen för justitiedepartementet

lärer komma att föreslå Kungl. Magt att till nämnda riksdag avlåta proposition,

torde ärenden angående lösdrivare böra upptagas såsom tillhörande

socialdepartementet, på vilket departements föredragning således —

givetvis under gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet,

— lagstiftningen angående inhemska lösdrivares behandling, vilken lagstiftning

för närvarande är föremål för utredning av fattigvårdslagstiftningskommittön,

också bör ankomma. Ett ytterligare skäl för lösdrivarärendenas

förläggande till socialdepartementet utgör dessa ärendens sammanhang

såväl med ärenden angående behandling av alkoholister som med

vissa fattig vårdsspörsmål, vilka nu tillhöra civildepartementet och från

detta skola övergå till socialdepartementet, ävensom tillkomsten av den

nya lagstiftningen angående åtgärder mot utbredande av könssjukdomar.

Sistnämnda lagstiftning och därmed sammanhängande ärenden åligga

nu civildepartementet och komma självfallet därifrån att övergå till

socialdepartementet, som skulle övertaga all civildepartementets nuvarande

befattning med hälso- och sjukvårdsärenden. Vad nu sagts gäller de

inländska lösdrivarna. Ärenden angående utländska lösdrivares behandling

skulle däremot komma att handläggas av justitiedepartementet, dit,

på sätt förut nämnts, alla ärenden rörande avvisning och utvisning samt

övervakning i övrigt av utlänningar skulle överflyttas.

Ärenden rörande bostadsväsendet böra likaledes såsom eu social

angelägenhet hänföras till socialdepartementet, dock med undantag för

stadsplaneärenden samt ärenden, som grundas på byggnads- och brand
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Ma,j:ts proposition Nr 8.

stadgorna. Dessa ärendesgrupper skola nämligen, på sätt under kommunikationsdepartementet

vidare anförts, överföras till sistnämnda departement.

I socialdepartementet skulle således handläggas vad man

menar med bostadsfrågan i allmänhet och de åtgärder, inklusive lagstiftning,

vilka kunna ankomma på det allmänna för vinnande av tillgång

på bostäder av skälig beskaffenhet. Hurusom för sådant ändamål socialdepartementet

bör utrustas med eu särskild sakkunnig föredragande,

får jag tillfälle närmare beröra under socialdepartementets organisation.

Till socialdepartementets handläggning torde vidare böra föras

ärenden rörande föreningsväsendet i allmänhet samt speciella kooperationsärenden,

med undantag för jordbrukskooperationen.

Såsom ärenden under socialdepartementet upptogos i 1919 års

proposition ärenden rörande allmän fattigvård, barnavård och fosterbamsvdrd.

Ärenden angående vanartade och sedligt försummade barn

tillhöra dock för närvarande ecklesiastikdepartementet. Emellertid tala

vissa skäl för, att alla barnavårdsärenden — frånsett dem som röra

minderåriga brottslingar, vilka ärenden såsom hittills böra förbliva under

justitiedepartementet — sammanföras till ett. departement och då uppenbarligen

till socialdepartementet, där de i så fall böra handläggas inom

fattigvårdsbyrån. Ett slutligt avgörande härutinnan är emellertid icke

möjligt att träffa förrän i samband med det förslag till ny lagstiftning

om barnavård, som är under utarbetande av fattigvårdslagstiftningskommittén

och som i en nära framtid förväntas föranleda beslut av statsmakterna.

Tillsvidare torde emellertid ärenden rörande vanartade och

sedligt försummade barn böra förbliva under ecklesiastikdepartementets

handläggning, dit deras förläggande uppenbart föranletts av, att i vården

om dessa barn också ingår att bereda dem vanlig skolundervisning.

I 1919 års proposition förutsattes, att med civildepartementets uppdelning

de till detta departement förlagda ärenden angående allmän hälsooch

sjukvård och vad därmed sammanhänger skola övergå till socialdepartementet,

och hänvisar jag till vad härom uttalats i nämnda proposition,

därav tillika framgår, att ärenden rörande undervisningsväsendet

för barnmorskor, vilka nu handläggas av ecklesiastikdepartementet, skulle

överföras till socialdepartementet.

I samma proposition lämnades öppet, huruvida den affärsmässiga

försäkringsrörelsen bi>r från civildepartementet övergå till socialdepartementet

eller förläggas till handelsdepartementet. Efter närmare övervägande

av detta spörsmål och under erinran att en allmän önskan lärer

förefinnas hos nämnda försäkringsanstalter att förläggas till sistnämnda

departement, får jag nu tillstyrka, att förevarande ärendesgrupp över
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

liungl. Maj:ts proposition Nr .¥. t>9

Hyttas till handelsdepartementet. Härmed skulle också försäkringsinspektionen

komma att lyda under detta departement.

Vidkommande förläggningen av de lantregerings- och kommunala ärenden,

som nu handläggas i civildepartementet, har i propositionen nr 359 till

1919 års riksdag lämnats en utredning, vartill jag hänvisar. I propositionen

lämnades emellertid öppet, huruvida polisväsendet, i vad det ankommer på

den högsta statsmyndigheten, borde med andra lantregeringsärenden övergå

till socialdepartementet eller flyttas till justitiedepartementet, och uttalades

därvid önskvärdheten av en sådan förflyttning, särskilt beträffande ärenden

angående utvisning och avvisning av utlänningar. Vad sistnämnda

ärenden beträffar (lagen den 14 september 1914 angående förbud för

vissa utlänningar att bär i riket vistas in. fl. författningar), har jag vid

det ytterligare övervägande, som nu ägnats spörsmålet om dessa ärendens

förläggning, kommit till den uppfattning, att denna ärendesgrupp i alla

avseenden lämpligast förlägges till justitiedepartementet, som samtidigt

bör. övertaga övriga ärenden rörande utlänningars övervakning. Däremot

kan jag för närvarande icke förorda, att polisväsendet i övrigt skiljes

från lantregeringsärendena och överföres till annat departement (justitiedepartementet).

Väl har en dylik förflyttning vissa sakliga skäl för sig

och framstår därjämte såsom önskvärd ur synpunkten av att vinna en

begränsning av socialdepartementets uppgifter, men några avsevärda

olägenheter varken ur arbetsbördans synpunkt eller för de egentliga

sociala ärendenas handläggning kunna knappast uppkomma av att polisväsendet

jämte lantregeringen tillsvidare lägges till socialdepartementet.

Såsom vårt polisväsende på landsbygden nu är ordnat, skulle en annan

förläggning av polisväsendet för närvarande visa sig förenad med vissa

svårigheter. Ej minst är så fallet med hänsyn därtill, att å Landet polistjänstemännen

också verkställa indrivning av uppbörd. Som bekant

hava olika förslag efter vidlyftiga utredningar framkommit om polisväsendets

ordnande dels i städerna, dels ock på landsbygden, utan att

dessa frågor ännu kunnat vinna sin lösning. En sådan är dock så

trängande, att förslag i dessa ärenden inom en nära framtid måste åter

framföras trots de stora svårigheter, som äro förknippade med en antaglig

lösning. Riktlinjerna för en sådan lösning kan jag nu icke beröra,

men uppenbart är, att frågans nuvarande läge utgör ett ytterligare skäl

för att tillsvidare icke vidtaga någon utbrytning från lantregeringen av

polisväsendet.

På sätt under kommunikationsdepartementet anförts, skulle däremot

stadsplaneärenden samt ärenden angående byggnadsstadgan och brandstadgan

för rikets städer övergå till nämnda departement. Däremot har

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

År er, den

under socialdepartementet.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 3.

jag vid närmare övervägande kommit till den uppfattning, att, i motsats

till vad som uttalades i 1919 års proposition, ärenden avseende eventuellt

blivande lagstiftning om kommunala nybildningar böra med andra kommunalärenden

förläggas till socialdepartementet, dock givetvis ej därest

de, såsom angående i huvudsak eller uteslutande judiciella eller kyrkliga

förhållanden, äro att hänföra till annat departement (justitiedepartementet

resp. ecklesiastikdepartementet).

Såsom redan i propositionen år 1919 anfördes, böra några andra

enligt 1900 års departementalstadgatill civildepartementet hörande ärendesgrupper

övergå till andra departement, nämligen ärenden angående

eldfarliga oljor samt explosiva varor och dylikt till handelsdepartementet,

ärenden angående riksgränsen samt rikets vapen och flagga till justitiedepartementet

samt ärenden angående resereglementet och förmyndarkammaren

i Stockholm till finansdepartementet. Slutligen synas ärenden

angående biografväsendet lämpligen böra förläggas till ecklesiastikdepartementet.

På grund av vad sålunda anförts och med hänsyn i övrigt till

vad som uttalats i propositionen nr 359 till 1919 års lagtima riksdag,

skulle socialdepartementets verksamhetsområde omfatta följande ärenden,

nämligen

ärenden angående

förhällandet mellan arbetsgivare och arbetare, såsom angående arbetsoch

kollektivavtal, arbetstvister;

arbetarskydd, såsom skydd mot olyckshändelse, och ohälsa i arbete,

minderårigas och kvinnors användande till arbete; hemindustriellt arbete,

arbetstidens längd och förläggning; vilotid;

arbetsmarknaden, arbetsförmedling, utländsk arbetskrafts användande

inom landet; utvandring och tillsyn å utvandraregenter;

socialförsäkring; åtgärder mot arbetslöshet och för social förtänksamhet

i allmänhet;

socialstatistik;

nykterhetsverksamhet, i vad den ej tillhör annat departement;

alkoholistvård;

behandling av lösdrivare;

bostadsväsendet, i vad dylika ärenden ej förlagts till annat departement;

förening sväsendet i allmänhet och kooperation, utom i vad angår

jordbrukskooperation;

allmän fattigvård; barnavård och fosterbarn svärd, i vad den ej till
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr ii. 71

hör annat departement, samt sociala frågor i övrigt, vilka ej tillagts

annat depaidement.

Vidare skulle hit höra ärenden angående

allmän hälsovård; sjukvår dsväsendet, i vad det ej ankommer på

annat departement; läfcarlconstens utövning; karantänsväsendet; apoteksväsendet;

undervisningsväsendet för barnmorskor och barnmorsIccväsendet

i övrigt; utbildning av civil sjukvårdspersonal;

lånt regering en; civila boställen;

rikets administrativa indelning, i vad den ej tillhör annat departement;

allmän ordning och säkerhet, i vad dessa ärenden ej tillagts annat

departement;

lantkommuner, municipalsamhällen, köpingar, städer, i vad dessa

äx-enden ej tillhöra annat departement;

lappväsendet.

1 fråga om de lagstiftningsfrågor, som skola ankomma på socialdepartementets

handläggning, ber jag att få åberopa vad chefen för

justitiedepartementet därom anfört. I

I anslutning till ovan angivna verksamhetsområde för socialdepartementet

skulle till detta departement höra följande verk och anstalter:

socialstyrelsen;

arbetsrådet;

yrkesinspektionens befattningshavare;

förlikningsman i arbetstvister;

fattigvårdsinspektionens befattningshavare;

statens tvångsarbetsanstalter;

barnhusen;

försäkri ngsrådet;

riksförsäkringsanstalten;

pension sstyrelsen;

medicinalstyrelsen och läkarstaten; sjukvårdsanstalter, med undantag

av dem, som höra till annat departement; karantänsstaten; undervisningsanstalter

för barnmorskor; statens vårdanstalt för alkoholister;

länsstyrelserna och landsstaten samt överståthållarämbetet i Stockholm

;

landstingen; samt

städernas styrelsei*, verk och tjänstemän, vilka ej innehava domarbefattning.

Lagstiftning

under socialdepartementet.

Verk och

anstalter

under socialdepartementet.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Socialdepartementets

organisation

och personalutrustning.

Socialstyrelsens

ställning

till socialdepartementet.

Kungl. Maj:ta proposition Nr 3.

Beträffande socialdepartementets organisation och personalutrustning

hänvisar jag till en början till de allmänna uttalanden, som skett

under kommunikationsdepartementet. Härförutom anser jag mig med

några ord böra beröra spörsmålet, huruvida med inrättande av ett särskilt

socialdepartement socialstyrelsen tilläventyrs bör intaga eu förändrad

ställning1 eller undergå jämkningar till sin organisation. Det är härvid

först att märka, att socialdepartementet icke skulle hava att enbart behandla

sociala ärenden, utan tillsvidare får en mängd uppgifter, som

icke kunna anses vara av enbart eller övervägande social natur. Med

den utomordentliga vikt och betydelse, som de sociala spörsmålen intaga

i nutiden, blir det tvivelsutan av nöden, att alla de krafter, som socialstyrelsen

och socialdepartementet disponera över på detta område, förenas

i gemensamt arbete.

Socialstyrelsens uppgifter äro för närvarande av tvåfaldig art,

i det att dels styrelsen har att verkställa statistiska utredningar såväl

fortlöpande som beträffande vissa speciella förhållanden och företeelser,

dels ock administrativa uppgifter tillagts styrelsen inom vissa angivna

sociala områden. Att de statistiska utredningarna äro av synnerlig vikt

och bilda grundval eller åskådningsmaterial till lagstiftnings- och andra

åtgärder på olika sociala områden, behöver ej här framhållas. Liksom

socialstyrelsen skapats kring den kärna, som avdelningen för arbetsstatistik

inom kommerskollegium utgjorde, måste socialstyrelsens närmaste och

mest betydande uppgifter för framtiden ligga å det statistiska området.

För de flesta lagstiftningsförslag och åtgärder på det sociala området

måste socialdepartementet hava krav på att av socialstyrelsen kunna förses

med nödigt statistiskt material.

Men denna socialstyrelsens nu berörda uppgift kan icke störas genom

att vissa begränsade administrativa uppgifter åligga denna styrelse, uppgifter,

som icke lämpa sig att direkt lägga till departementet. Sådana

administrativa uppgifter äro främst arbetsförmedlingens ledande och

handhavande, arbetarskyddet och dess organ, yrkesinspektionen, där

socialstyrelsen är i yrkesfarelagen upptagen chefsmyndighet, medlingen

i arbetstvister, där socialstyrelsen enligt lagen om medling i arbetstvister

har vissa funktioner, kontrollen över enskilda alkoholistanstalter

samt tillsynen å utvandraragenter. På dessa områden kommer socialstyrelsen

att allt framgent få viktiga administrativa uppgifter, som inom

en nära framtid, särskilt på yrkesinspektionsområdet, torde komma att

vidgas, uppgifter, vilka ej heller kunna övertagas direkt av ett socialdepartement.

På andra av socialstyrelsens hittillsvarande förvaltningsområden

blir styrelsens administrativa verksamhet utan tvivel beskuren. 1

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3. 73

ocl) med eu ny sjukförsäkringslagstiftning kan socialstyrelsenB befattning

med sjukkasseväsendet, ocli sannolikt väl också i sammanhang därmed med

understödsföreningsväsendet, komma att bliva överlämnad till annan myndighet.

Frågan huruvida och på vad sätt eu arbetslöshetsförsäkring kan

komma att hos oss anordnas, är som bekant under utredning av eu kommitté.

Först när denna utredning föreligger färdig, kan det bedömas, vart

administrationen av eu eventuell sådan försäkring bör förläggas. Huruvida

efter inrättande inom socialdepartementet, på sätt här nedan skall

föreslås, av eu särskild föredragande i bostad sspörsmål, andra ärenden

angående bostadsväsendet iin de statistiska böra ankomma på socialstyrelsen,

torde ej ännu kunna bedömas.

Beträffande det sociala lagstiftningsarbetet torde det i framtiden

liksom hittills vara till stort gagn att inhämta socialstyrelsens yttrande

eller eljest erhålla medverkan från detta verk med dess omfattande

erfarenhet på det sociala området.

Med avseende å socialstyrelsens ställning till förlikningsmarmaväsendet

i arbetstvister kan visserligen anmärkas, att med tillkomsten

av ett särskilt socialdepartement ett ingripande från regeringsmaktens

sida i arbetskonflikter underlättas. Man kunde då möjligen antaga, att

socialstyrelsens uppgifter i förevarande fall kunde helt överflyttas å departementet.

Detta bör emellertid enligt min mening icke ske. Ärendena

av förevarande art äro av den mångfald och av så svårlöst och ingripande

natur, att socialstyrelsens medverkan ej kan undvaras. Tvärtom är det

min mening, att förlikningsmannen böra intimare än hittills knytas till

socialstyrelsen och, såvitt möjligt, beredas expeditions- och förhandlingslokaler

inom styrelsens lokaler. Föredragningen i statsrådsberedningen

av ärenden rörande medling i arbetstvister torde vara bland de ärenden,

som i regel komma att åläggas socialstyrelsen eller särskild tjänsteman

inom denna styrelse.

Förutom don föredragning av medlingsärenden, som nyss berörts,

torde arten av de sociala ärenden, vilka ankomma på socialstyrelsens

administrativa handläggning, föranleda, att föredragning av dylika ärenden

inför statsrådsberedningen genom socialstyrelsen eller tjänstemän därstädes

kommer att äga rum i större omfattning än vad beträffar andra

på socialdepartementets handläggning ankommande ärenden. Med nu

antydda anordningar kan också departementets sociala byrå till sin personal

organiseras ungefär som de andra byråerna i socialdepartementet.

Att oavvisligt behov i socialdepartementet föreligger av både statssekreterare

och expeditionschef torde vara uppenbart. Att båda dessa

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 3 höft. (Nr 3.) 10

Socialdepartementets

personal•

behov.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungi. Maj:ts proposition Nr 3.

Byråerna, befattningshavare böra, i den mån deras tid medgiva det, biträda med

föredragning av större ärenden, som ej medhinnas av vederbörande byråchef,

är likaledes uppenbart. Den i civildepartementet nu anställda byråchefen

för lagärenden bör övergå till socialdepartementet, där ett mycket

omfattande författningsarbete kommer att föreligga.

Likaså är givet, att statens fattigvårdsinspektör bör tillhöra socialdepartementet

samt att för fattigvårds- och barnavårdsärenden bör såsom

nu avses eu särskild byrå. Den nämnde inspektören (byråchefen)

liksom fattigvårdsbyrån i övrigt har hittills varit uppförd allenast å

extra stat. Då nu organisationen av socialdepartementet genomföres,

synes byråns överförande å ordinarie stat vara naturlig. Fattigvårdsinspektionen

grundas på gällande lag om fattigvården, och dess organisation

inom departementet har skett i nära överensstämmelse med de ordinarie

byråerna. Något skäl att fortfarande hava denna byrå organiserad allenast

å extra stat förefinnes enligt min mening icke. Fattigvårdsinspektören

bör alltså i och med den nya organisationen ingå såsom byråchef och

kansliråd i departementet och hans assistent såsom l:e kanslisekreterare.

Däremot anser jag, att fattigvårdskonsulenterna ännu någon tid höra

uppföras å extra stat. Den lokala inspektionsmyndighetens organisation

måste nämligen anses vara i viss mån provisorisk. Varken konsulenternas

verksamhet eller deras antal är ännu så stadgat, att deras uppförande

å ordinarie stat nu bör ifrågasättas.

Ärendena inom socialdepartementet synas böra fördelas på 4 byråer,

varvid följande uppdelning å byråerna torde för närvarande vara lämplig:

l:a byrån (för sociala ärenden i allmänhet) ärenden angående

förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare, såsom angående arbetsoch

kollektivavtal, arbetstvister; arbetarskydd, såsom skydd mot yrkesfara

och ohälsa i arbete, minderårigas och kvinnors användande till

arbete, hemindustrielit arbete; arbetstidens längd och förläggning; vilotid;

arbetsmarknaden, arbetsförmedling, utländsk arbetskrafts användande

inom landet, utvandring och tillsyn å utvandraragenter; socialförsäkring;

åtgärder mot arbetslöshet och för social förtänksamhet i allmänhet;

socialstatistik; nykterhetsverksamhet och alkoholistvård; behandling av

lösdrivare; bostadsväsende; föreningsväsende i allmänhet och kooperation,

utom i vad angår jordbrukskooperation; samt sociala frågor i övrigt, som

ej tillagts annat departement;

2:a byrån (för hälso- och sjukvårdsärenden) ärenden angående

allmän hälsovård; sjuk vård sväsendet, i vad det ej ankommer på annat

departement; läkarkonstens utövning, karantänsväsendet; apoteksväsen
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungi. Muj:ts ''proposition Nr Ii. 75

det; undervisningsväsendet för barnmorskor och barnmorskeväsendet i

övrigt; samt utbildning av civil sjukvårdspersonal;

3:e byrån (för lantregering och kommunala ärenden) ärenden

angående lantregeringen; civila boställen; rikets administrativa indelning;

allmän ordning och säkerhet; lantkommuner, municipalsamhällen, köpingar,

städer, i vad dessa ärenden ej tillhöra annat departement; samt lappväsendet;
4:e

byrån (för fattigvårds- och barnavårdsärenden) ärendeu

angående allmän fattigvård och barnavård samt fosterbarnsvård.

Det å civildepartementets stat uppförda kansliråd, som nu handhar

eu väsentlig del av regeringsrättsföredragningen, torde böra överföras

till socialdepartementet. Detta kansliråd kan övertaga den huvudsakliga

föredragningen hos regeringsrätten (år 1918 var antalet regerings rättsärenden,

som skulle ankomma på socialdepartementet, 206). Till hans

biträde torde behöva avses en förste kanslisekreterare, vilken jämväl

torde i mån av behov böra åläggas självständig föredragning i regerings- ''

rätten. För så vitt behovet av denna föredragning skulle komma att

visa sig stadigvarande, torde det till äventyrs befinnas lämpligt att, på

sätt redan i finansdepartementet beträffande en kanslisekreterare å regeringsrätt

sbyrån ägt rum, tilldela ifrågavarande kanslisekreterare ett särskilt

tilläggsarvode å 1,200 kronor; och lärer i så fall hinder ej böra

möta för Kungl. Maj:t att tills vidare besluta om ^anordnande av sådant

tilläggsarvode med anlitande av vederbörande huvudtitels anslag till

extra utgifter.

Med nu föreslagna anordning skulle å socialdepartementets stat

uppföras 5 kansliråd samt en byråchef för lagärenden. Samtliga dessa

skulle överflyttas från civildepartementet.

På sätt jag förut antytt, kräver bostadsfrågans nuvarande bekym- särskild föremersamma

läge, att en särskild föredragande för bostadsärenden tillsvidare P>r

anställa i socialdepartementet. frågor''.

Redan bostadskommissionen av år 1912 anförde i sin skrivelse den Bostadstom6

november 1918, att det betryckta läge, vari bostadsfrågan genom missionen,

kristiden råkat, nödvändiggjorde under de närmast följande åren en

snabb och målmedveten behandling av alla de med denna fråga sammanhörande

spörsmål, som kunde uppstå. Det syntes nödvändigt, att det

allmänna icke droge sig för att för detta ändamål skaffa sig ett fullt

ändamålsenligt organ. Framför allt vore det emellertid av vikt, att en

nödvändig planmässighet och sammanhållning bereddes i arbetet för

bostadsfrågan, vilket viktiga önskemål lämpligast syntes kunna tillgodoses

s. 76 Kontrollera mot PDF

Utlandet.

76 Kunijl. Maj:ts proposition AV 3.

därigenom, att inom civildepartementet anställdes lämplig och sakkunnig

person såsom extra föredragande i bostadsfrågan.

Detta spörsmål har efter remiss varit föremål för bostadssakkunnigas

av år 1918 yitrande. Dessa erinra i sin skrivelse den 26 september

1919 först om de åtgärder, som inom vissa främmande stater vidtagits

för att tillförsäkra bostadsfrågan en enhetlig behandling från statsmakternas

sida.

I Belgien hör spörsmålet om de mindre bemedlade klassernas bostadsförhållanden

i huvudsak under industri- och socialdepartementets avdelning för sociala

ärenden (Office du Travail), där det upprättats en särskild byrå för de självhjälpssträvanden,

som avse bostadsväsendet. Överinseendet över bostadsväsendets hygieniska

sida är däremot förlagt till inrikes- och jordbruksdepartementet med biträde

av Conseil Supérieur d’Hygiene Publique, och handläggningen av hithörande finansiella

spörsmål tillkommer finansdepartementet.

I Danmark- utövas statens befattning med bostadsfrågan dels av justitie-,

dels av inrikes- och dels av finansministeriet. För åstadkommande av större enhetlighet

härutinnan har den Danske Boligkommissionen i sitt den 5 december 1918

avgivna betänkande föreslagit inrättandet av ett statens Boligraad på 11 personer.

Detta råd skulle bland annat följa bostadsväsendets utveckling i städer och stadsliknande

samhällen, främja sunda och goda bostadsförhållanden samt i sådant avseende

avgiva förslag till regeringen.

I England tillkommer ledningen av bostadsväsendet the Ministry of Health

(förut the Local Government Board), som har en särskild avdelning, benämnd the

Housing Department. The Land Inquiry Coxnmittee har i ett år 1914 avgivet betänkande

anmärkt, att bostadsfrågans handhavande i flera avseenden är bristfälligt,

samt bland annat föreslagit inrättandet av ett flertal statsinspektörer på ifrågavarande

område. Enligt helt nyligen meddelade uppgifter hava på den allra sista

tiden särskilda åtgärder i England vidtagits för att inom den centrala administrationen

tillförsäkra bostadsfrågan eu snabb och sakkunnig behandling. Sålunda har

bland annat en särskild generaldirektör för ledning av bostadsproduktionen tillsatts.

I Frankrike tillkommer behandlingen av bostadsfrågan le Ministére du Travail

et de la Prévoyance Sociale, inom vilket finnes en särskild byrå för pensioner, försäkring

och billiga bostäder. Till biträde åt departementet vid bostadsärendens behandling

har genom lag av den 12 april 190ö upprättats ett statens bostadsråd

(Conseil Supérieur des Habitations å Bon Marché), bestående av 50 medlemmar.

I Norge hör ledningen av bostadsväsendet till Departementet för .de Offentlige

Arbeider, som har en särskild byrå för byggnads- och brandväsen. Överinseendet

över bostadsinspektionen tillkommer däremot Departementet för Sociale Saker, och

administrationen av bostadsfrågans finansiella sida hör dels till Finansdepartementet

och dels till Socialdepartementet. För åstadkommande av en stark och målmedveten

centraladministration på detta område har i ett av kommittén för behandling av

Boligsaken den 31 maj 1919 avgivet betänkande föreslagits inrättandet av ett särskilt

ämbetsverk för bostadsväsendet, bestående av en direktör samt två avdelningschefer,

nämligen en för bostadsinspektionen och en för byggnads- och regleringsväsendet.

Vid sidan av detta ämbetsverk skulle ställas ett statens bostadsråd, bestående

av de nämnda 3 tjänstemännen jämte 4 särskilt utsedda medlemmar.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts proposition År ■>. 77

i Preussen liar genom kabinettsorder av den 17 maj 1918 handläggningen av

alla bostadsfrågor — som förut behandlats av fem särskilda regeringsdepartement

— uppdragits åt eu Staatskommissar för das Wohnungswesen, som ställts direkt

under statsministern.

I Österrike upprättades år 1907 eu särskild byrå för bostadsspörsmål inom

departementet för offentliga arbeten. Denna byrås verksamhet omfattar lagstiftning

och administrativa förfoganden på bostadsfrågans område samt åtgärder till främjande

av fastighetskrediten.

Sakkunniga förklara sig härefter ansluta sig till bostadskommissiouens

mening om behovet av ett ändamålsenligt sammanhållande arbetsorgan

för handläggning av ärenden rörande bostadsfrågan.

Efter att härefter hava redogjort för de huvudsakliga åtgärder,

som kunna tänkas för att bringa bostadsfrågan ur sin nuvarande försumpning,

anföra sakkunniga vidare:

»Det lärer utan vidare få anses stå klart, att dessa mångsidiga och omfattande

arbetsuppgifter kräva sitt särskilda organ i den mån lämpligt sådant icke

redan förefinnes. Däremot torde olika meningar kunna göra sig gällande i frågan,

var detta organ lämpligen bör förläggas, och om den form, som i övrigt bör givas

detsamma.

Bland de angivna arbetsuppgifterna märkas flera av dels statistisk och dels

rent administrativ natur. Härvid kommer främst i betraktande förvaltningen av

statens bostadsfond, tillsynen av de kommunala bostadsfonderna, överinseendet över

bostadsinspektionen samt övervakandet av bostadslagens efterlevnad. Dessa uppgifter

äro av den art, att de synas böra anförtros åt antingen ett helt nytt centralt

ämbetsverk eller också åt en ny byrå eller måhända en mera självständig avdelning

inom ett redan befintligt sådant verk, varvid med hänsyn till ärendenas övervägande

sociala sidor socialstyrelsen lärer närmast böra ifrågakomma. Det må erinras, att

de bostadsstatistiska undersökningarna, som jämväl äro att hänföra till förevarande

statliga arbetsuppgifter, utföras av socialstyrelsen. Meddelandet av egnahemslånegarantier

i förening med låneförmedling torde få anses såsom en uppgift av säregen

art, vilken i allt fäll påkallar sitt speciella organ. Detsamma torde vara förhållandet

med kreditförmedling för förbättringsändamål.

Vad åter angår de övriga frågorna, nämligen förslagen om hyresstegringsskatt,

meddelandet av statssubventioner för bostadsändamål, hyresstegringslagens

avveckling, förslaget till sekundärkreditens ordnande, beredandet av erforderliga

lånemedel på området, förslaget om arbetsgivares särskilda bidragsskyldighet till

bostadsförhållandenas förbättrande, ordnandet av förortskommunikationer, åtgärder

till tryggande av erforderlig tillgäng på arbetskraft och materialier för bostadsproduktionen

samt slutligen .åtgärder till främjande av ekonomiska byggnadsmetoder,

äro dessa ärenden av den art, att jämväl den förberedande handläggningen bör tillkomma

ett organ, direkt anslutet till den högsta centrala administrationen. Detsamma

gäller givetvis i viss mån även de förut angivna spörsmålen, för så vitt

angår de positiva statsåtgärder, som skola läggas till grund för senare mera löpande

förvaltningsuppgifter. Sålunda förutsätter exempelvis en fortgående verksamhet beträffande

egnahemslånegarantier, att förslag härom först komma att utarbetas och

ilostadssak

kunniga.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj: t ii proposition Nr 3.

antagas. Slutligen inå erinras, att de ovan angivna åtgärderna ingalunda torde bliva

de enda, som böra vidtagas på området. Utvecklingen kommer förvisso att ständigt

påkalla nya initiativ från statens sida, vilkas innebörd och räckvidd omöjligen kunna

på förhand angivas eller överblickas. Sådana initiativ torde ej blott vara att hänföra

till frågans detaljer, utan torde utgöra en väsentlig betingelse för ett framgångsrikt

reformarbete på området.

Den positiva karaktär, som sålunda är utmärkande för samtliga dessa principiellt

nya statsuppgifter, pekar på att förevarande organ åtminstone tillsvidare bör

förläggas till ett av statsdepartementen. Vid valet av statsdepartement, till vilket

statens bostadsorgan synes böra förläggas, torde civildepartementet, sedermera socialdepartementet,

utan vidare vara att förorda. Visserligen ingå i det ovan skisserade

programmet åtskilliga frågor, vilka givetvis böra handläggas av annat departement

— så lärer exempelvis en sådan fråga av rent skatteteknisk art som förslaget om

hyresstegringsskatt böra handläggas av finansdepartementet — men detta hindrar

icke, att även dylika spörsmål, åtminstone så vitt angår deras allmänt bostadspolitiska

karaktär, redan på ett förberedande stadium behandlas under vederbörlig

kommunikation med civil-(social-)departementet.

Vad angår den närmare utformningen av detta organ, synas de ovan angivna

arbetsuppgifternas stora omfattning och ekonomiska såväl som sociala vikt kräva,

att detta göres fullt arbetsdugligt. Därjämte är det av vikt, att den, som får sig

anförtrott ansvaret för hithörande frågors behandling, icke betungas så mycket med

uppkommande detaljarbeten, att hans uppmärksamhet vändes bort från hans huvudsakliga

uppgift, nämligen att bereda de stora frågorna och att giva uppslag till

sakkunnig förberedning av nya sådana. Slutligen må framhållas, att ifrågavarande

tjänstinnehavare bör beredas sådan ställning, att utsikt finnes att för uppdraget förvärva

fullt skicklig person. Vi vilja därför ifrågasätta, om icke det departementala

organet för bostadsfrågan bör erhålla formen av en självständig byrå, bestående av

en byråchef såsom närmaste föreståndare och ansvarig, en sekreterare samt nödig

kanslipersonal. Vidare torde medel böra ställas till förfogande för avlönande av

särskilda experter på olika grenar av området. Givetvis bör byrån tills vidare

endast upptagas på extra stat. Kostnaderna för en dylik byrå skulle, med bortseende

från utgifter för expenser o. d., vilka ansetts kunna bestridas av departementets

ordinarie medel, uppgå till följande belopp för år, nämligen:

1 byråchef .......................................

...................... kronor

8,100

1 förste kanslisekreterare

........................ »

5,800

1 bokhållare (kvinnlig) .................

-**

........................ »

2,000

1 kontorsskrivare (kvinnlig)

........................ »

1,200

Summa kronor

17,100.

Sä länge dessa befattningar endast äro uppförda på extra stat, torde ovanstående

belopp böra minskas med belopp, motsvarande dem, jämförliga ordinarie

befattningshavare inom statsförvaltningen hava att erlägga för egen pensionering.

Till experter torde böra anslås ett förslagsanslag å 10,000 kronor. Sammanlagda

kostnaderna för byrån skulle sålunda i runt tal kunna beräknas till 25,000

kronor eller något därutöver för år. I dessa belopp hava icke inräknats eventuella

provisoriska löneförbättringar och dyrtidstillägg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

7»

Kunt/l. Maj:ts proposition AV .V.

En annan utväg vore ju att till en början giva organet eu lösare form,

exempelvis genom att inom departementet anställa blott en extra föredragande för

bostadsfrågor samt att ytterligare skjuta tyngdpunkten av ärendenas förberedande

behandling över på särskilda tillkallade sakkunniga. Med den kännedom vi äga om

frågornas synnerligen krävande beskaffenhet anse vi oss dock endast med tvekan

och blott, för såvitt tanken på en självständig byrå befinnes icke kunna förverkligas,

kunna förorda den senare anordningen.

I allt fall lärer den endast kunna betraktas såsom ett provisorium.

Skulle denna senare utväg väljas, anse vi det nödvändigt, att, om utsikt att

erhålla väl kvalificerad person skall kunna föreligga, denne medgives rätt att med

sitt uppdrag förena annan tjänst. Arvodet torde under sådana förhållanden böra

sättas åtmistone till 4,000 kronor för år.»

Med anledning av vad sålunda anförts hemställa de sakkunniga,

att dels proposition måtte avlåtas till 1920 års riksdag om inrättande

redan under samma år av en särskild byrå för bostad särenden på tills

vidare extra stat inom civil-(social-)departementet, dels att, i avvaktan

på att denna byrå inrättas, lämplig person förordnas att såsom extra

föredragande inom departementet handlägga berörda ärenden.

För min del ansluter jag mig tillfullo till den sålunda uttalade meningen,

att särskilda sakkunniga krafter böra stå statsförvaltningen till buds

för ärenden angående bostadsväsendet. Rörande den lämpligaste anordningen

härutinnan torde det dock för närvarande vara svårt att med

bestämdhet uttala sig; den beror i hög grad på det sätt och den omfattning,

som statsmakternas direkta åtgärder för bostadsproduktionens

främjande komma att få. Uppenbart bliva dessa i alla fall av den art, att

de näppeligen kunna samlas hos ett enda statsorgan. Vidare kan gestaltningen

av en ny byggnadsstadga samt frågan om ett slutgiltigt ordnande

av bostadsinspektionen inverka i förevarande hänseende. Då det nu

emellertid närmast gäller att komma över kristidens svårigheter på detta

område, anser jag det tillsvidare vara tillräckligt, att en expert för dylika

ärenden anställes å extra stat. Med hänsyn till de utredningsarbeten,

som under den närmaste tiden måste företagas direkt inom socialdepartementet,

synes denne expert böra anställas där såsom särskild föredragande.

Efter omständigheterna blir det sedermera tillfälle att bestämma, huruvida

en fast institution för berörda ändamål bör finnas, vare sig ansluten till

socialstyrelsen eller på annat sätt anordnad. För att emellertid kunna

förvärva fullt kompetent person och kunna disponera hans tid uteslutande

för arbetet inom socialdepartementet för bostadsfrågan, synes årsarvodet

för den nu förordade föredraganden böra sättas högre äa vad bostadssakkuuuiga

ifrågasatt eller enligt min mening lämpligen till ett belopp

av 7,000 kronor, tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg oberäknat.

Departe
mentschefen.

s. 80 Kontrollera mot PDF

Kanslitekre - terare m. fl.

80 Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

Nödiga arbetsbiträden böra jämväl ställas till förfogande för denne föredragande.

Tills vidare torde vara tillräckligt, att en amanuens och ett

kvinnligt skrivbiträde avses till hans biträde, för vilket ändamål 3,500

kronor torde erfordras.

För det nya socialdepartementet erfordras 6 förste kanslisekreterare,

1 för var av de 4 ordinarie byråerna (därav 1 tillika fattigvårdsinspektörens

assistent), 1 som biträde åt statssekreteraren samt 1 som biträde

åt kanslirådet för regeringsrättsföredragningen. Vidare behöva i departementet

anställas 4 andre kanslisekreterare, 1 å varje av de 3 förstnämnda

byråerna samt 1 för biträde åt expeditionschefen. Vidare synas erforderliga:

1 registrator, 1 kvinnligt biträde av tredje lönegraden, 3 av andra lönegraden

och 3 av första lönegraden — bland de sistnämnda medräknat

1 kvinnligt biträde, som för närvarande åtnjuter avlöning från det för

extra byrån för fattigvårdsärenden beviljade anslaget — 1 förste vaktmästare

och 3 vaktmästare.

Anslaget till amanuenser, extra biträden och vikariatsersättningar

torde böra sättas till 25,600 kronor. Vid fattigvård sbyråns uppförande

å ordinarie stat bör emellertid härtill läggas ett belopp av omkring

12,500 kronor, som för närvarande å extra stat för denna byrås vidkommande

utgår dels för enahanda ändamål, dels ock, till ett beräknat

belopp av 6,000 kronor, för anlitande av sakkunniga, speciellt i byggnadstekniska

och hygieniska frågor. Sammanlagt lärer sålunda för amanuenser,

extra biträden och vikariatsersättningar böra beräknas 38,100 kronor.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3. 81

Efter vad sålunda anförts skulle — frånsett särskilt anslag å 17,000

kronor för departementschefens avlöning •— avlöning sstaten för socialdepartementet,

att gälla från och med den 1 juli 1920, bliva följande:

Lön

Tjänst-

görings-

pen-

ningar

Orts-

tillägg

Summa

1 statssekreterare, arvode .........

—

—

—

11,000

1 expeditionschef, arvode .........

—

—

—

10,000

1 kansliråd..............................

5,000

2,500

600

8,100

3 dito ....................................

15,000

7,500

1,800

24,300

1 kansliråd, tillika fattigvårdsin- • spektör ..............................

5,000

2,500

600

8,100

1 byråchef för lagärenden, arvode

—

—

—

8,100

1 förste kanslisekreterare .........

3,600

1,800

400

5,800

4 dito ..................................

14,400

7,200

1,600

23,200

1 förste kanslisekreterare,tillika fat- tigvårdsinspektörens assistent .

3,600

1,800

400

5,800

1 registrator ...........................

2,600

1,600

300

4,500

1 andre kanslisekreterare .........

2,200

1,500

300

4,000

3 dito ................................. ..

6,600

4,500

900

12,000

1 kvinnligt biträde av tredje gra- den ....................................

1,500

700

200

2,400

1 kvinnligt biträde av andra gra- den ....................................

1,300

500

200

2,000

2 kvinnliga biträden av dito.....

2,600

1.000

400

4,000

1 kvinnligt biträde av första gra- den ....................................

1,100

300

200

1,600

2 kvinnliga biträden av dito......

2,200

600

400

3,200

1 förste vaktmästare ...............

1,100

650

150

1,900

1 vaktmästare ........................

900

550

150

1,600

2 dito ....................................

1,800

1,100

300

3,200

Till amanuenser, extra biträden

och vikariatsersättningar.........

_

-

38,100

Summa kronor

_

_

182,900

Bihang till riksdagens protokoll 1920.

1 saml. 3 käft. (Nr

( Av detta arvode anses 3,000

: kronor motsvara tjänatgö|

ringspenningar.

( Av detta arvods anses 2,800

< kronor motsvara tjänstgö(ringspenningar.

Efter 5 år kan lönen kojas

med 600''kronor.

r Av detta arvode anses 2,500

''kronor motsvara tjänstgöringspenningar.

Efter 5 år kan lönen

köjas med 500 kronor ock

efter 10 år med ytterligare

500 kronor.

Efter 5 år kan lönen köjas

med 500 kronor, efter 10 år

med ytterligare 500 kronor

ock efter 15 år med än

ytterligare 500 kronor.

Efter 5 år kan avlöningen

j köjas med 200 kronor, efter

10 år med ytterligare 200

kronor ock efter 15 år med

än ytterligare 200 kronor;

i skolande av varje åldersI

tillägg 100 kronor utgöra

Uön ock 100 kronor tjänstj

göringspenningar.

Efter 3 år kan lönen köjas

med 100 kronor, efter 6 år

med ytterligare 100 kronor

ock efter 9 år med än ytterligare

100 kronor.

11

Stat för

socialdepartementet.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Rådsinstitutioner

under

socialdepartementet.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

Anm. Därest bostad med bränsle, eventuellt med bränsle och elektriskt ljus, där sådant anordnats,

anvisas åt vaktmästare, skall av lönen avstås för bostad med bränsle 300 kronor samt för lyse 25 kronor

för år. Därest vaktmästare åtnjuter enbart bostad eller bostad med värme, men icke i övrigt erforderligt

bränsle, ävensom då bostadsförmånen är av sådan beskaffenhet, att den icke kan anses hava ovan sagda

värde, skall det ankomma på Kungl. Maj:t att efter omständigheterna bestämma det lägre löneavdrag, som

för dylik förmån skall äga rum. Förmånen av lyse innebär allenast rätt till en årlig maximiförbrukning av

elektrisk ström intill högst 100 kw.-timmar. Åtnjutes lyse, skall vaktmästaren själv bekosta armatur och

lampor. X övrigt skola i fråga om förmånen av bostad m. m. i tillämpliga delar lända till efterrättelse bestämmelserna

i § 3 av kungörelsen den 1 november 1918 angående avlöningsförbättring från och med år

1919 för vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare. (Sv. förf.-saml. 1918 nr 836.)

Härjämte skulle å extra stat för tiden från och med den 1 juli

1920 årliga arvoden erfordras

till en föredragande i bostadsärenden............................. kronor 7,000: —

» en amanuens och ett kvinnligt skrivbiträde åt

denne föredragande.............................................. » 3,500: —

Summa kronor 10,500: —.

Å civildepartementets nuvarande stat finnes under rubriken »Övergångsstat»

uppfört ett ordinarie förslagsanslag, högst, 15,600 kronor.

Detta anslag torde, liksom också själva staten, i oförändrat skick böra

överföras till socialdepartementet; i den mån anslaget kommer till användning

komma, såsom hittills, avlöningsbeloppen till vissa ordinarie

befattningshavare att besparas.

För socialdepartementet skulle alltså, förutom den ordinarie avlöningsstaten,

komma att gälla följande övergångsstat: I

Lön

Tjänst-

görings-

pennin-

gar

Proviso- riskt av- lönings- tillägg

Summa

1 kanslisekreterare ..................

2 dito ....................................

2,500

5,000

1,500

3,000

1,200

2,400

5,200

10,400

[ Efter 5 år kan lönen liöjas

1 med 500 kronor och efter

Ilo år med ytterligare 500

1 kronor.

Summa kronor

—

—

15,600

I sammanhang med tillkomsten av socialstyrelsen ställdes vid

socialstyrelsens sida ett socialt råd. Detta organiserades, huvudsakligen

efter departementalkommitterades förslag, genom kungl. kungörelse den

31 december 1912 och arbetar numera å 5 sektioner, sektionen för

arbetarskydd och arbetarfrågor i allmänhet med 9 ledamöter, sektionen

för arbetsförmedling med 5 ledamöter, sektionen för socialstatistik med

likaledes 5 ledamöter, sektionen för sjukkasseväsen och sektionen för

understödsföreningar med vardera 5 ledamötei'', alla sektionerna med lika

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3. 83

antal suppleanter. Sociala rådet har tvivelsutan varit till stöd för socialstyrelsen

vid åtskilliga ärendens behandling, men efter den utveckling,

som de sociala spörsmålen tagit under de sista åren, har rådet näppeligen

blivit av den betydelse, som ursprungligen avsetts. Socialstyrelsen

har också genom sina till styrelsen hörande socialfullmäktige tillfälle

att med mindre omgång erhålla sakkunnigt stöd från representativa

arbetsgivar- och arbetarrepresentanter i de viktigaste arbetarfrågorna.

Tillsvidare synes emellertid icke vara anledning att vidtaga några

förändringar i avseende å detta råd och dess sammansättning. Sedan

genom samarbetet mellan socialdepartementet och socialstyrelsen ytterligare

erfarenhet vunnits om det sociala rådets lämpligaste ställning

och sammansättning, torde bliva tillfälle att taga denna fråga under

närmare omprövning.

Att till socialdepartementets biträde redan från början skapa ett

särskilt råd för de sociala frågorna finner jag för min del icke påkallat.

Det samarbete, som tid efter annan måste från socialdepartementet sökas

med arbetsgivare och arbetare eller andra med do sociala spörsmålen förtrogna

personer, synes lämpligt att skapa från fall till fall. Frågorna på

det sociala området äro så omfattande, så olikartade och så skiftande

inom korta tidrymder, att fasta institutioner för nämnda samarbete äro

av mindre praktiskt värde.

Jag har därför icke anledning att i nu förevarande sammanhangföreslå

någon fast rådsinstitution vid socialdepartementets sida.

En sammanfattning beträffande anslagsäskandena för social- och

kommunikationsdepartementen giver vid handen följande.

För år 1921 skulle erfordras följande anslag, nämligen:

a) för socialdepartementet under femte huvudtiteln:

1) Departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli,

ordinarie anslag........................................................... kronor 182,900

2) Övergångsstat, ordinarie anslag, förslagsanslag,

högst ............................................................................ » 15,600

3) Upprätthållande av departementets verksamhet,

utöver anslaget å ordinarie stat, å extra stat ett

förslagsanslag, högst............................................. » '' 10,500

Sammanfattning

beträffande

anslagsäskandena

under

kommunikations

och

socialdepartementen.

Summa kronor 209,000

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

b) för kommunikationsdepartementet under sjätte huvudtiteln:
1)

Departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli,

ordinarie anslag......................................................... kronor 120,500

2) Upprätthållande av departementets verksamhet, ut
över

anslaget å ordinarie stat, å extra stat ett

förslagsanslag, högst................................................. » 24,800

Summa kronor 145,300.

På tilläggsstat för år 1920 skulle tillhopa, om hänsyn ej tages till

nuvarande anslag, erfordras hälften av de angivna anslagssummorna

209,000 och 145,300 kronor eller sålunda 177,150 kronor. Emellertid

torde riksdagens bemyndigande böra utverkas att för de nya departementens

behov använda de belopp, som för år 1920 blivit anvisade

under sjätte huvudtiteln, rubriken »A. Departementet», — frånsett anslaget

till departementschefen — såvitt dessa belopp avse det senare halvåret,

eller tillhopa 130,300 kronor. På tilläggsstat för år 1920 skulle sålunda

under sjätte huvudtiteln för upprätthållande av de nya departementens

verksamhet under senare halvåret äskas tillhopa 46,850 kronor eller i

avrundat tal 46,900 kronor. Genom en fördubbling av nämnda summa,

46,850 kronor, erhålles det belopp, eller 93,700 kronor, som utgör den

årliga merkostnaden genom de två nya departementens inrättande, vartill

kommer avlöning till en ny departementschef.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

85

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anförde härefter

rörande

Finansdepartementet.

Den nya departementsindelning, som i princip beslutats genom

riksdagens bifall till Kungl. Maj:ts proposition nr 3ö9 till 1919 års lagtima

riksdag, kommer att innebära en mycket betydande förändring i

vad angår finansdepartementets verksamhetsområde, i det större delen

av de ärenden, som äio avsedda att handläggas i det nya handelsdepartementet,

tidigare hört under finansdepartementet. Jämväl inrättandet

av kommunikationsdepartementet medför en viktig förändring av

finansdepartementets verksamhetsområde, i det att byggnadsärendena,

såsom tidigare av chefen för civildepartementet framhållits, böra förläggas

till kommunikationsdepartementet. Aven i övrigt torde omflyttningar

av ärenden böra ifrågakomma, vilka angå finansdepartementet.

Då närmare redogörelse för den ifrågasatta nya ärendesfördelningen

lämnas under de andra departement, som jämte finansdepartementet

därav beröras, torde det vara tillräckligt att hänvisa till dessa redogörelser.

En summarisk översikt torde emellertid lämpligen böra intagas

över de ändringar i ärendesfördelningen, som beröra finansdepartementet.

Från finansdepartementet synas böra överflyttas:

1) till handelsdepartementet: ärenden angående industri, handel och

sjöfart;

2) till kommunikationsdepartementet: byggnadsärenden;

3) till ecklesiastikdepartementet: ärenden angående teatrarna;

4) till jordbruksdepartementet: ärenden angående stormvarningar.

Till finansdepartementet torde få överföras:

1) från justitiedepartementet: ärenden angående expeditionslösen

och valstatistik;

2) från civildepartementet: ärenden angående resereglementet och

förmyndarkammaren i Stockholm.

Finansdepar
tementets
verksamhets
område.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

Bland nya ärenden, som icke finnas upptagna i gällande departementalstadga,

torde få erinras om tvenne grupper: ärenden angående fondväsendet

samt ärenden angående skattefri sprit och alkoholhaltiga preparat.

Ärenden ««- De ärendesgrupper, som skulle komma att tillhöra finansdeparte
par

temeritet, mentets verksamhetsområde, aro:

ärenden rörande

joröeboksväsendet samt de jord eller lägenheter åtföljande rättigheter

och skyldigheter, som icke äro hänförliga under någon av de till

andra departement hörande grenar av förvaltningen;

statens skatteväsende samt den allmänna förvaltningen och redovisningen

av statsmedlen; stämpelavgifter; expeditionslösen; danaarv;

markegångssättning;

det kommunala skatteväsendet och kommunernas finanshushållning;

statsregleringen;

anslagen till hov- och slottsstaterna; den till konungens och

konungahusets bruk anslagna fasta och lösa egendom;

statens till andra förvaltningsgrenar ej upplåtna fasta och lösa

egendom;

mantalsskrivning;

tullväsendet; frihamnar och frilager;

myntväsendet; justeringsväsendet samt kontrollstämplingen; mått

och vikt;

bank-, hypoteks- och fond väsendet;

tillverkning och försäljning av drycker och andra varor, som innehålla

alkohol; försäljning av vissa alkoholfria drycker; tillverkning av socker;

toba ksmonopolet;

resereglementet;

det civila pensionsväsendet, i den mån detsamma ej genom bildande

av särskilda pensionskassor för vissa grupper av befattningshavare

eller eljest tillhör annat departement;

statistik, i den mån handläggningen ej tillkommer annat departement.

Lagstiftning Härtill skulle komma vissa lagstiftningsfrågor, för vilka chefen

Infart mentet för justitiedepartementet förut i dag redogjort. Denna redogörelse till
-

låter jag mig här åberopa.

I anslutning till ovannämnda ärendesfördelning skulle till finans;ementet

höra följa

kammarkollegium;

Verk, stater

ngar^under departementet höra följande verk, stater och inrättningar

nansdepartementet.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts poposition Nr 3.

87

statskontoret;

mynt- och justeringsverket;

kammarrätten;

generaltullstyrelsen och tullstaten;

statistiska tabelIkommissionen;

statistiska centralbyrån;

postspari>ank<jn;

bankinspektionen;

kontrollstyrelsen;

överkontrollörer vid brännvins- och maltdryckstillverkningen;

justerare av mått och vikter;

styrelsen över Sveriges allmänna hypoteksbank;

styrelsen för konungariket Sveriges stadshvpotekskassa och styrelsen

över allmänna hypotekskassan för Sveriges städer;

styrelsen över civilstatens änke- och pupillkassa;

förmyndarkammaren i Stockholm.

Därjämte torde få erinras om, att förslag kommer att framläggas

till innevarande års riksdag angående inrättande av ett centralt verk

för räkenskaps- och revisionsväsen samt av en statens tryckeriexpedition.

Bådadera torde vara att förlägga under finansdepartementet.

Finansdepartementet är för närvarande så organiserat, att arbetet

fördelas på fyra ordinarie byråer — lista byrån (för tull-, beskattningsoch

pensionsärenden), 2:dra byrån (för liandels-, industri- och sjö fartsärenden),

3:dje byrån (för byggnads- och kommunala finansärenden), 4:de

byrån (för regeringsrättsärenden) — jämte en på extra stat uppförd

byrå för lagärenden.

Såsom redan framhållits i propositionen nr 359 till 1919 års lagtima

riksdag kommer inrättandet av ett handelsdepartement att medföra

utbiytning ur finansdepartementet av dess nuvarande 2:dra byrå, vilken

förlägges till handelsdepartementet, ehuru där uppdelad på tvenne byråer.

De å 2:dra bvran handlagda ärenden, som skola fortfarande behandlas

i finansdepartementet, skola alltså tilldelas annan departementets byrå.

Från 3:dje byrån skulle komma att till kommunikationsdepartementet

överflyttas de nu därstädes handlagda byggnadsärendena.

Från regeringsrättsbyrån överföras till handelsdepartementet en mindre

del av dess nuvarande rederingsrättsmål.

Jämväl lagbyråns arbetsområde förminskas något genom den nya

departementalindelningen.

Finansdepartementets

organisation.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Budgetbyrå.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

Däremot beröres nuvarande l eta byrån mycket obetydligt av

den ifrågasatta nya ärendesgrupperingen.

Närmare torde i det följande få redogöras för de förändringar i

de olika byråernas organisation, som nu synas påkallade.

Då en betydande omläggning av finansdepartementets organisation

alltså är i fråga, synes det emellertid böra övervägas, icke blott vilka

förändringar som omedelbart påkallas av den nya departementalindelningen,

utan ock huruvida finansdepartementet i övrigt kan ames tillräckligt

väl rustat för att utföra det arbete, som ankommer på departementet.

Genom handelsdepartementets inrättande begränsas finansdepartementets

verksamhetsområde till de uppgifter, som måste anses vara

de för ett finansdepartement väsentliga. Det har då synts i första rummet

böra undersökas, huruvida departementets organisation lämnar rum för

anmärkningar, i vad angår departementets främsta uppgift: att sammanhålla

och övervaka hela statsregleringsarbetet.

Denna undersökning har lett mig till den uppfattningen, att

inom finansdepartementet bör upprättas en ny byrå för allmänna budgetärendens

behandling. Härom torde jag nu först få uttala mig.

För utförande av det budgetarbete, som ankommer på finansdepartementet,

har sedan lång tid tillbaka förelegat behov av extra arbetskraft.

Sålunda hava under åtskilliga år en tjänsteman från statskontoret

och en amanuens varit förordnade att under den brådaste tiden inom

finansdepartementet biträda vid statsregleringsarbetet. Dessutom har

tidigare, ehuru icke under de senast förflutna åren, en nationalekonomisk

expert biträtt i fråga om inkomstberäkningens och den allmänna

finansplanens uppgörande. Tillika må erinras, hurusom under de tre

senaste åren speciella statistiska utredningar behövt utföras för att tjäna

till underlag, visserligen närmast för bedömande av skatteintäkten av

krigskonjunkturskatten men av betydelse också för beräkningar rörande

den allmänna inkomstbeskattningen. Även härför har arbetskraft utanför

departementet måst anlitas, redan av det skäl att behovet av statistisk

specialutbildning icke uti departementets byråorganisation varit tillgodosett.

Det är sålunda en avsevärd del av det finansdepartementet tillkommande

budgetarbetet, som icke kunnat utföras av departementets

egen personal. I den mån det arbete, som här varit i fråga, är normalt

och årligen återkommande, torde det få anses bäst överensstämmande

med godtagna förvaltningsgrundsatser, att det så vitt möjligt bliver utfört

av departementets egna arbetskrafter och att, om dessa, såsom en fler
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 3.

årig erfarenhet givit vid handen, befunnits otillräckliga, nödig förstärkning

beredes. Detta måste anses sä mycket starkare motiverat, då det

gäller arbetsuppgifter intagande en så central plats inom finansdepartementets

verksamhetsområde, som budgetarbetet givetvis måste intaga.

Såsom arbetet med budgetförslags uppgörande hittills varit organiserat,

har det emellertid varit till sin väsentliga del sammanpressat

inom en relativt kort tidrymd före statsverkspropositionens framläggande.

Fråga måste då helt naturligt uppstå, huruvida ett arbete, som för närvarande

har en så utpräglad säsongkaraktär, bör föranleda en förstärkning

av de ordinarie arbetskrafterna inom departementet. Hittills tilllämpad

praxis att för en kortare tid vid departementet binda extra

arbetskrafter kunde ju synas vara den för ifrågavarande ändamål närmast

tillhands liggande anordningen.

Härtill må först erinras, att det skulle, redan under hittillsvarande

förhållanden, varit till stor fromma för ett effektivt budgetarbete, om

förberedande åtgärder kunnat på ett långt tidigare stadium vidtagas.

Uppgörande av förslag till ny budget måste alltid taga som en av utgångspunkterna

utfallet av de senaste statsregleringarna, såväl vad utgifter .

som inkomster angår. Det är i hög grad önskvärt, att finansdepartementet

kan om möjligt kontinuerligt följa realiserandet av senaste årets

och den löpande budgeten. Chefen för finansdepartementet bör kunna

på ett tidigt stadium, långt innan några bokslutssiflfror äro möjliga att

prestera, någorlunda säkert bedöma budgetställningen. Det må erinras

om de mycket betydande avvikelser, som under senare år framträtt

mellan de beslutade och de faktiska statsregleringarna. Beräkningen

av t. ex. kassafondens ställning har faktiskt fått ske under betydande

och beklaglig osäkerhet.

För att i dessa hänseenden ernå vederbörlig fasthet i det förberedande

statsregleringsarbetet är förvisso icke ensamt en.förstärkning av finansdepartementets

arbetskrafter tillräcklig åtgärd. Det är givetvis på den

allmänna organisationen av statens räkenskaps väsen det beror, huruvida

användbart material finnes för det på finansdepartementet ankommande

beredningsarbetet. Genom den fortskridande statsbokföringsreformen bliva

emellertid dessa förutsättningar allt gynnsammare. Därest därjämte ett

centralt verk för statens räkenskaps- och revisionsväsen komme att inrättas

från och med år 1921, äro större möjligheter beredda att för

finansdepartementet äga tillgång till ofta återkommande och med föga

tidsutdräkt verkställda sammanställningar av budgetens ställning. Men

skola dessa ökade möjligheter att erhålla ett fast underlag för budgetberäkningarna

tillvaratagas, bör den centrala finansledningen också utBihang

till riksdagens protokoll 1920. 1 sam!. 3 höft. (Nr 3.) 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

rustas med erforderligt sakkunnigt organ. De nuvarande månatliga

rapporterna om vissa av statsverkets inkomster böra vidare utvidgas till

att omfatta flertalet inkomsttitlar av någon avsevärd betydelse, bland

annat även affärsverkens överskott. För bearbetning av dessa inkommande

uppgifter och uppgörande av sannolikhetsberäkningar framåt är

det erforderligt att under hela året äga tillgång till härför lämpad

arbetskraft.

Det bör för övrigt icke förbises, med hänsyn särskilt till den omläggning

av inkomst- och förmögenhetsskatten, som beslutats av 1919 års lagtima

riksdag, att av den omsorg, som kan nedläggas på det förberedande

budgetarbetet, beror, huruvida det blir möjligt att rätt avväga det procenttal,

som skall föreslås till uttagande av den numera rörliga statsskattens

grundbelopp. Mindre tillförlitlighet och precision i budgetberäkningarna

kunna lätt föranleda, att detta procenttal måste sättas

högre än som skulle varit nödigt.

Mycket sannolikt är vidare, att med hänsyn till penningvärdets

bristande stabilitet och försiggående förskjutningar av inkomstklasserna

• det icke blir möjligt att få en nog säker grund för beräkning av skatteintäkten

utan att införskaffa särskilt material från pågående taxeringsarbete.

Härigenom skulle finansdepartementets arbetsbörda yttermera

växa.

Den konjunkturbedömning för två år framåt, som nu ligger till grund

vid finansplanens uppgörande, skulle dessutom vinna i säkerhet, därest

mera arbete än hittills kunde nedläggas på insamling och granskning

av material för konjunkturutsikternas bedömande. Uppgifter angående

aktiebolagsväsen och förhållandena på fondmarknaden kunna härvid ge

en viss vägledning. Av vikt är vidare att kunna följa förändringarna

i penningvärdet inom och utom landet.

I fråga om kontakten med budgetarbetet i riksdagen hava ock

framträtt vissa påtagliga olägenheter. Betydande svårighet har nämligen

mött att i finansdepartementet medhinna att under riksdagens gång hälla

ständig känning med de förändringar, budgetförslaget undergår i riksdagen.

Åven härutinnan är ett bättre förhållande helt beroende av den

personalutrustning, finansdepartementet nu erhåller.

Det kan också slutligen förtjäna att nämnas, att på finansdepartementet

ankommer att utfärda ett numera icke oansenligt antal tabeller,

särskilt för beräknande av dyrtidstillägg och skatter. Hithörande arbeten,

som varit rätt så tidsödande, hava icke kunnat utföras inom departementet,

Uppdrag att utarbeta tabeller hava måst lämnas statistiska cen
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

träl byrån i en utsträckning, som icke varit med hänsyn till dess egna

uppgifter läglig.

Det torde i detta sammanhang böra särskilt understrykas, att det

icke är avsett att från statistiska centralbyrån, närmast dess finansstatistiska

byrå, till departementet överflytta sådant statistiskt arbete, som

kan anses tillhöra statistiska centralbyråns normala verksamhetsområde.

Därest t. ex. regelbundna bearbetningar av inkomst- och förmögenhetsförhållandena

skulle komma att anordnas, synes det lämpligast, att de

anförtros åt statistiska centralbyrån. Här är i första rummet fråga om

sådant statistiskt arbete, som behöver utföras som ett direkt led i pågående

budgetarbete. Om utvidgning i övrigt av finansstatistiken torde jag få

tillfälle att vidare uttala mig i annat sammanhang.

Såsom förhållandena nu gestalta sig, synes alltså inrättandet inom

finansdepartementet av en särskild budgetbyrå vara av behovet påkallat.

Frågan härom lärer emellertid böra prövas även med hänsyn till ifrågasatt

omläggning av budgetåret.

• Den av Kungl. Maj:t tillsatta budgetårskommittén har i skrivelse

till mig meddelat, att inga oöverkomliga hinder synas möta att verkställa

en omläggning av budgetåret, förslagsvis så att räkenskapsåret komme

att löpa från och med 1 juli till och med 30 juni. Kommittén har

sedermera erhållit direktiv att fullfölja sitt arbete efter de preliminärt

uppdragna riktlinjerna. Förslag i principfrågan och i avseende å erforderliga

grundlagsändringar är under utarbetande för att föreläggas

innevarande års riksdag.

Därest riksdagen i princip ansluter sig till förslaget, lära förberedelser

för reformens genomförande böra träffas under senare delen av

innevarande år. Redan nästkommande statsreglering skulle måhända komma

att uppgöras med hänsyn till det nya budgetåret. Klart är, att vid en

omorganisation av finansdepartementet, avsedd att träda i kraft den 1

juli 1920, måste övervägas, huruvida den nya organisationen lämpar

sig även för de ändrade förhållanden i avseende å statsregleringsarbetet,

som torde vara nära förestående.

Budgetårskommittén, som haft sin uppmärksamhet riktad även på

frågan om finansdepartementets organisation, har i förenämnda skrivelse

uttalat, att inrättandet av en budgetbyrå inom departementet vore av

betydelse för ett säkert och ändamålsenligt genomförande av budgetårsreformen.

Riktigheten av detta uttalande torde icke kunna bestridas. För

att en ny budget skall kunna träda i kraft t. ex. den 1 juli under samma

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungi. Maj:ts ''proposition Nr 3.

år, då budgetförslaget av Kungi. Maj:t framlägges och i riksdagen undergår

granskning, är det uppenbart av nöden, att det förberedande

budgetarbetet påbörjas tidigare än nu sker och att arbetet sedan under hela

fortgången bedrives med större skyndsamhet. Utom det att statsverkspropositionen

måste äga största möjliga fullständighet, då den för riksdagen

framlägges, kräves det en raskare takt i riksdagens behandlingav

alla till budgeten hörande ärenden, med snabbast möjliga expedieringav

riksdagens beslut efter hand som de föreligga, så att departementen

efter profositionstidens utgång kunna omedelbart få igångsätta expedierandet

av Kungl. Maj:ts beslut i anledning av riksdagens skrivelser. En

närmare kontakt mellan riksdagens utskott och departementen blir härvid

erforderlig. Särskilt påtagligt är kravet på en intim samverkan mellan

finansdepartementet å ena sidan och å andra sidan det organ, som för

riksdagens vidkommande har att sammanhålla och övervaka d« n allmänna

budgetbehandlingen. Skall det bliva möjligt att från riksdagen expediera

besluten till Kungl. Maj t undan för undan i stället för att som nu sammanfatta

flertalet av dem i huvudtitelsskrivelser, torde det bliva nödvändigt

att på särskilt sätt sörja för budgetarbetets sammanhållande inom*

riksdagen. Närmast tillhands torde måhända ligga att av nu befintliga

organ inom statsutskottet utbilda ett budgetkansli, genom vilket alla

budgeten tillhörande beslut passera, innan de av riksdagen expedieras.

Med ett dylikt riksdagens budgetkansli borde givetvis finansdepartementet

stå i närmaste rapport genom en inom departementet arbetande

budgetbyrå. Det kan måhända befinnas lämpligt, att departementstjänsteman,

som inom budgetbyrån handlagt budgetförslagets upprättande,

får under budgetbehandlingen i riksdagen tjänstgöring både

inom finansdepartementet och inom ett riksdagens budgetkansli.

I varje fall synes det uppenbart, att efter en omläggning av budgetåret

det redan nu starkt kännbara behovet av särskilda arbetskrafter

inom finansdepartementet för statsregleringsarbetet kommer att bliva än

mer påfallande.

Att för inrättande av härför behövliga tjänster avvakta någon tidpunkt

efter det ett nytt räkenskapsår börjat tillämpas synes ingalunda

rådligt. Dessa tjänster böra fastmera vara inrättade, då förberedelserna

för budgetårets omläggning skola på allvar igångsättas. Det bör nämligen

icke fördöljas, att just vid övergången till en ny ordning beträffande

räkenskapsårets förläggning stora krav komma att ställas på

kanslipersonalen inom alla departement och särskilt inom finansdepartementet.

Det vore därför synnerligen lämpligt, att den nj^a byrån komme

att börja sin verksamhet den 1 juli 1920.

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj.ts proposition Nr 3.

tran nyssnämnda tidpunkt synes alltså böra på linansdepartementets

stat uppföras anslag för inrättande av en särskild budgetbyrå.

Under dess handläggning böra komma: alla på finansdepartementet

ankommande ärenden, som tillhöra det allmänna budgetarbetet; utförandet

av speciella statistiska utredningar av betydelse för budgetförslagets

förberedande; noggrant följande av riksdagens budgetbehandling;

expedierandet av Kungl. Maj:ts beslut i anledning av riksdagsskrivelser

i budgetfrågor, i vad arbetet därå icke lämpligen kan överlämnas

åt annan byrå inom departementet; omsorgsfullt följande av beslutade statsregleringars

faktiska realiserande; utförande av erforderliga tabellarbeten.

Därjämte torde det visa sig lämpligt, att å budget byrån handläggas

de ärenden, som inkomma från statistiska centralbyrån, vilka

ärenden nu behandlas å andra byrån. Därest ett centralt verk för räkenskapsoch

revisionsväsen varder inrättat, synes det naturligast, att därifrån inkommande

ärenden jämväl tilläggas budgetbyråu.

I den mån personalens arbetstid icke skulle komma att fullt upptagas

av dessa i och för sig krävande göromål böra givetvis även andra

inom finansdepartementets verksamhetsområde fallande ärenden kunna

överlämnas tdl handläggning å budgetbyrån.

Budgetbyrån synes böra bestå av en byråchef med kansliråds

ställning och avlöningsförmåner, en förste och en andre kanslisekreterare,

en förste aktuarie och ett kvinnligt biträde av tredje graden.

Chefen för budgetbyrån bör äga förutsättningar för handläggning

av alla budgettekniska frågor. Den juridiska utbildning, som i allmänhet

kvalificerar för tjänstgöring som kansliråd inom Kungl. Maj:ts

kansli, får däremot icke anses nödvändig.

Han bör åtnjuta biträde av en förste kansli sekreterare, åt vilken

kan överlämnas självständigt arbete inom byråns verksamhetsområde.

Därför och med hänsyn till möjligheten av att budgetbyråns personal kan

behöva tagas i anspråk även vid riksdagens budgetarbete är det lämpligt

att giva denne tjänsteman en ställning i andra normalgraden.

För utförandet av det myckna statistiska arbete, som kräves, bör

inom finansdepartementet finnas tillgång till en tjänsteman med statistisk

fackutbildning. Med hänsyn till arten av arbetet är det därjämte

erforderligt, att han äger tillräckliga nationalekonomiska kunskaper.

Någon juridisk utbildning i övrigt synes däremot icke behöva krävas

av denne tjänsteman. Han torde lämpligen böra placeras å budgetbyrån,

enär hans arbete främst lärer komma dess verksamhet till godo. Med

byråns löpande arbete bör han visserligen icke taga befattning. Hans

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj.ts proposition Nr 3.

arbetskraft torde bäst tillgodogöras i de speciella statistiska utredningar,

som kunna behövas, dels direkt för budgetbyråns räkning, dels efter

anvisningar av departementschefen. Det torde för övrigt kunna ordnas

så, att åt denne tjänsteman även anförtros inseendet över departementets

bokförråd, inberäknat det talrikt inströmmande arkivmaterialet angående

utländska skatte- och budgetförhållanden. De kvalifikationer,

som krävas på denna post, synas fullt ut motivera, att departementets

statistiker beredes ställning och lön som förste aktuarie.

Åtminstone under övergången till ett nytt budgetår och till dess

nödig stadga vunnits i formerna för statsregleringsarbetet torde det vara

behövligt att även disponera en andre kanslisekreterare å budgetbyrån,

varigenom byråchefen och förste kanslisekreteraren kunde betrias från

en del löpande göromål av mindre krävande art, särskilt rent administrativa

ärenden, som inkomma t. ex. från det centrala räkenskapsverket

och statistiska centralbyrån. Måhända skulle med inrättandet av denna tjänst

ock kunna vinnas, att ärenden angående kommittéer och sakkunniga

kunde tillsvidare överflyttas från departementets andra byråer och handläggas

å budgetbyrån.

Arten av det arbete, som åvilar budgetbyrån, medför, att kraven

på kvinnlig biträdesbefattning måste ställas högre än i allmänhet inom

departementsorganisationen. Det bör finnas tillgång till ett kvinnligt

biträde, som är fullt skickat att utföra beräkningar och granska tabeller.

För utförande av speciella statistiska utredningar inom departementet

torde behov emellanåt föreligga att tillfälligt anställa extra kvinnliga

biträden, över vilka det för budgetbyrån anställda kvinnliga biträdet

lämpligen kunde anförtros förmanskap. Detta biträde bör vidare utlöra

erforderligt registreringsarbete inom hela den del av departementet, vars

arbete närmast ägnas riksdagsärenden. Biträdet bör fördenskull icke

fästas enbart vid budgetbyrån utan utföra arbeten jämväl för statssekreterarens

och lagbyråchefens räkning. Befattningen bör med hänsyn

till vad nu anförts vara av tredje graden.

Samtliga nu nämnda befattningar, utom andre kanslisekreterarbefattningen,

böra såsom motsvarande ett varaktigt behov uppföras å

ordinarie stat. Däremot kan det icke nu förutses, huruvida behov

av den föreslagna andre kauslisekreteraren kommer att föreligga även

framdeles. Denna tjänst bör alltså nu uppföras å extra stat.

Slutligen bör anslaget till amanuenser m. in. bestämmas så, att anställande

mot vanligt amanuensarvode av en amanuens å budgetbyrån

och hos statssekreteraren möjliggöres, och att nödiga medel beredas för

vikariatsersättningar i anledning av de föreslagna nya tjänsterna. För

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3. 95

den av sistnämnda anledning förorsakade höjningen torde särskild motivering

icke erfordras. Vad åter angår amanuensarvodet må erinras

därom, att för närvarande en amanuens finnes till förfogande för statssekreterarens

avdelning och lagbyrån tillsammans. Det synes starkt

motiverat att nu bereda sådan tillgång till amanuensarvoden, att en

amanuens kunde fa avses till biträde åt chefen för lagbyrån och eu till

biträde å statssekreterarens avdelning och, vid förekommande behov,

jämväl å budget byrån.

Å finansdepartementets lagbyrå, som i avvaktan på handelsdepartementets

inrättande hittills varit uppförd å extra stat, handläggas för

närvarande företrädesvis sådana på finansdepartementets behandling ankommande

lagfrågor, som tillhöra Kungl. Maj:ts och riksdagens gemensamma

eller enbart riksdagens avgörande, ävensom i samband därmed

stående administrativa lagstiftningsärenden. Ärenden av sistnämnda art

plåga emellertid, därest de äro av beskaffenhet att kräva en mera ingående

lagteknisk behandling eller granskning, även i övrigt hänskiutas

till lagbyrån.

Till följd av den ändrade departementsindelningen kommer nu

ifrågavarande byrå att få som sina väsentliga arbetsuppgifter lagstiftningsfrågor

angående skatter, inberäknat tullar och acciser, och finansväsen.

jNaringslagstiftningen kommer nämligen i huvudsak att uppdelas

mellan justitiedepartementet och handelsdepartementet.

Att överflytta finansdepartementets lagbyrå till handelsdepartementet

har icke varit ifrågasatt. Den ojämförligt största dolen av lagbyråns

verksamhet berör ärendesgrupper, som alltjämt skola bibehållas

inom finansdepartementet. Det kan sålunda förtjäna nämnas, att av

propositioner inom lagbyråns område under vartdera av åren 1918 och

1919 endast tvenne varit av den natur, att de skolat handläggas inom

handelsdepartementet. I fråga om administrativt utfärdade författningar

röner. lagbyråns arbetsbörda större inverkan. Nänngslagstiftningens

avskiljande torde medföra, att lagbyrån nu blir i tillfälle att koncentrera

sig på de uppgifter, som från början närmast föranlett lagbyråns.

inrättande. Särskilt bör den nu kunna ägna sig åt en uppgift,

som hittills måst åsidosattas, nämligen att följa den utländska skattelagstiftningen,

särskilt inom de övriga skandinaviska länderna, vilket

säkerligen kommer att bliva av stort värde för det svenska lagstiftningsarbetet

på området.

Den minskning av lagbyråns arbetsbörda, som kan inträda i samband

med handelsdepartementets inrättande, torde vidare öppna möj
-

Lagbyrå.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj-ts proposition Nr 3.

lie-het att å finansdepartementets lagbyrå utföra åtskilligt beredningsarbete

som under hittills rådande förhållanden föranlett anlitande av

utom departementet stående arbetskrafter. En inskränkning av beredningsarbetet

gem>m tillkallade sakkunniga därigenom, att arbetet förlägges

inom departementet, synes innebära vissa betydande fördelar, även

frånsett det förhållandet, att kostnaden för beredningsarbetet genom departementets

egna tjänstemän ställer sig lägre än för motsvarande arbete

utfört av andra arbetskrafter.

Måhända kan det ock bliva för departementschefen hädanefter i

större utsträckning än hittills möjligt att till handläggning eller granskning

å lagbyrån hänvisa administrativa författningar, som eljest skolat

å annan byrå beredas. ,

Något skäl att i fortsättningen bibehålla finansdepartementets lagbyrå

på extra stat synes icke föreligga. Liksom motsvarande befattning

i det nya socialdepartementet torde lagbyråchefsbefattningen i finansdepartementet

nu böra uppföras på ordinarie stat. Befattningen bör

emellertid uppehållas på förordnande och avlöningen utgå såsom arvode,

i likhet med vad som föreslås beträffande motsvarande befattningshavare

i socialdepartementet.

Kommunal

finansbyrå.

Den nuvarande tredje byrån (för kommunala finansärenden och byggnadsämnen)

kommer ock att bliva avsevärt förändrad till sin kaiaktär, sedan

den nya grupperingen av ärendena mellan olika departement genomförts.

Såsom framgår av redogörelsen för kommunikationsdepartementets verksamhetsområde,

är det avsett att förlägga de byggnadsämnen, som hittills

handlagts i finansdepartementet, till det nya departementet för

kommunikationer och allmänna arbeten. Härigenom förminskas arbetsbördan

på nuvarande tredje byrån i finansdepartementet icke oansenligt.

Emellertid torde det bliva nödvändigt att, efter nuvarande andra byråns

utbrytning, förlägga till tredje byrån ärenden, som inkomma från kammarkollegium

och postsparbanken. „ .

Till finansdepartementets tredje byrå hava under ar lJlö inkommit

följande antal ärenden, nämligen:

kommunala finansärenden ......................................... 344

byggnadsämnen........................................................... 448

eller inalles ................................................................... 492.

Under förutsättning att dels byggnad särenden a. överflyttas till

kommunikationsdepartementet, dels bland de ärenden å finansdepartementets

andra byrå, vilka icke äro avsedda att flyttas till handelsdeparte
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Majds proposition Nr 3.

mentet,, ärenden från kammarkollegium och postapari »an ko u tilldelas tredje

hyrån, komma, med. utgångspunkt från 11)18 års siffror, sistnämnda

byrås ärenden, inalles ........................................................ 492

att dels minskas med byggnadsärenden ...................... 148

dels ökas med ärenden från andra hyrån ........................ 7G

eller att i det hela minskas med ett antal ärenden av .............. 72

Återstående antal ärenden blir således ............................................. 420

Emellertid utvisa de kommunala tinansärendena under år 1919 eu

betydande ökning, i det att t. o. m. den 15 november inkommit 478,

vilket motsvarar en årssiffra av 54G eller eu ökning från år 1918 av 202

med nära 59 procent.

Om till ovannämnda

reducerade antal ärenden å tredje byrån......................................... 420

lägges den sålunda beräknade

ökningen av kommunala finansärenden ............................................. 202

erhåiles en summa av ....................................................................... 622,

utgörande för hela antalet äreudeu å tredje byrån en ökning i jämförelse

med 1918 av 130 ärenden, motsvarande över 25 procent.

Det framgår härav ej blott, i vilken utsträckning byråns arbetsbörda

skulle komma att lättas genom b3Tggnadsärendenas frånskiljande,

utan ock hurusom en betydande tillväxt skett i fråga om mängden av

de ärenden, som skulle komma att kvarbliva i finansdepartementet.

Förhållandena hava i själva verket utvecklat sig så, att, därest

byrån, vars personal för närvarande utgöres av kansliråd, en andre

kanslisekreterare och en amanuens, skolat även framdeles handlägga

jämväl byggnadsärenden, en mycket betydande förstärkning av personalen

nu behövt begäras.

Bliver byråns verksamhetsområde begränsat till ärenden angående

kommunernas finanshushållning, synes personalutrustningen å denna

byrå kunna begränsas till den i eu departementsbyrå normala, oaktat en

kvantitativt mycket stor ny ärendesgrupp tankes förlagd till denna byrå,

nämligen ärenden angående fördelning av anslaget till skatteutjämning.

Under de senaste åren har särskild föredragande varit för dessa

ärende»! förordnad, vilken tjänsteman under sistlidna år varit med arbetet

fullt sysselsatt under mer än 2 månader. Till denna tid har

arbetet kunnat begränsas endast därigenom att övertidsarbete hela liden

förekommit. Med normal arbetstid beräknas, att fördelningen av skatteutjämningsanslaget

år 1919 skolat fullt upptaga en tjänsteman under

minst 3 månader.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 3 höft. (Nr 3.)

13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Regerings•

rätisbyrå.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 3.

Naturligast synes emellertid vara, att dessa ärenden handläggas

å den byrå, som i övrigt bereder frågor angående kommunernas

ekonomi.

Den arbetsbörda, som kommer att påvila departementet för dessa

skatteutjämningsärenden, synes stadd i rask tillväxt. Huru med dessa

ärenden framdeles kommer att förfaras, kan visserligen icke nu med

någon säkerhet bedömas. .Det nuvarande anslaget till skatteutjämning

är som bekant eu provisorisk anordning. En mera definitiv anordning

lärer icke kunna träffas annat än i samband med kommunalskattereformen

och sannolikt först efter det en skattereglering inom kommunerna

genomförts eller åtminstone blivit beslutad. All sannolikhet talar

emellertid för att en viss uppsikt över skatteutjämningen även i framtiden

kommer att ske genom finansdepartementet.

Vid organisationen av finansdepartementets byrå för de kommunala

finansärendena bör givetvis hänsyn tagas både till den sannolika

tillväxten i arbetsbördan och till ovissheten om huru skatteutjämningsproblemet

kommer att lösas. Den lämpligaste anordningen torde då vara,

att byrån visserligen utrustas med arbetskrafter, som synas bliva för

de närmaste åren nödvändiga, men att icke hela denna personal uppföres

å ordinarie stat.

Å byrån synas böra finnas anställda: en byråchef, en förste och

eu andre kanslisekreterare. Av dessa böra de två förstämnda uppföras å

ordinarie stat. Anslag till befattningen som andre kanslisekreterare

synes däremot böra äskas å extra stat. I

I avseende å departementets regeringsrättsbyrå torde ingen ändring

beträdande arbetskrafternas antal och art behöva ske. Frågan om regeringsrättsbyråns

utrustning bär av riksdagen prövats så sent som vid

föregående års lagtima riksdag. Vid prövningen av personalbehovet

togs då hänsyn till det förestående inrättandet av ett handelsdepartement.

Någon minskning av arbetskraften lärer icke nu kunna ifrågasättas med

anledning av att ett mindre antal regeringsrättsmål överflyttas till handelsdepartementet.

Som allmänt är känt, föreligger eu mycket stor

balans av skattemål i kammarrätten, och det är att förvänta en mycket

riklig tillströmning av skattemål jämväl i högsta instans.

Då förstärkning under sistlidna år bereddes regeringsrättsbyrån,

skedde detta i den form, att å tilläggsstat för år 1919 och å extra stat

för år 1920 beviljades ett sammanlagt anslag av, för år räknat, 6,725

kronor.

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kung!,. Maj:ts proposition Nr 3.

Beloppet beräknades på följande sätt:

til läggsarvode till förste kanslisekreteraren ........................

en extra andre kanslisekreterare............................................

ersättning för semester vikari åt vid den sistnämndes be
-

kronor 1,200

» 3,900

fattning

en amanuens

» 125

» 2,000

kronor 7,225

varifrån dock skulle avgå eu tidigare från amanuensanslaget

utgående ersättning till protokollsföraren i regeringsrätten

............................................................................

kronor 500

vadan anslagets slutsamma skulle belöpa sig till

kronor 6,725

Denna anordning träffades efter förslag från löneregleringskommittén,

vilken därför anförde det skäl, att — oavsett inrättandet av ett

handelsdepartement och den inverkan detta kunde hava å finansdepartementets

regeringsrättsmål — jämväl andra förändringar i departementsindelningen

vore påtänkta, vilka möjligen skulle kunna medföra lösgörandet

på annat båll i Kungl. Maj:ts kansli av arbetskrafter, vilka

med tillämpning av de för kansliet gällande avlöningsvillkoren lämpligen

kunde förflyttas till finansdepartementets regeringsrättsbyrå.

Därest de förändringar i departementsindelningen, vilka sålunda

åberopats, varda allmänt genomförda från och med 1 juli 1920, synes

anledning icke föreligga att å 1921 års stat uppföra anslag till förstärkande

av finansdepartementets regeringsrättsbyrå i samma provisoriska

form som i detta års stat. Andre kanslisekreterarbefattningen torde

sålunda nu böra uppföras å ordinarie stat. Tilläggsarvodet till förste

kanslisekreteraren torde alltjämt få upptagas som särskilt anslag å

extra stat och de erforderliga medlen för semestervikariat och amanuensarvode

inräknas i departementets allmänna anslag för sådana

ändamål.

Beträffande slutligen organisationen av nuvarande första byrån, som By^,P>r törhandlägger

största delen av de förvaltningsärenden, vilka icke härförut de» i övrigt.

blivit nämnda såsom tillhörande annan byrås arbetsområde, synes ingen

ändring av personalutrustningen behöva ske. Dess arbetsområde lämnas

av den nya departementsindelningen i allt väsentligt orubbat. Det skulle visserligen

kunna ifrågasättas att till byrån lägga en ärendesgrupp, som efter

nuvarande andra byråns utbrytning ur departementet stannar kvar, nämligen

ärenden, som inkomma från kammarkollegium. Men med hänsyn

s. 100 Kontrollera mot PDF

Syrä
indclning.

Departement

teln personal

i ö ifrigt.

100 Kungi. Majds proposition Nr 3.

till den stora arbetsbörda, som byrån bär, torde det böra först prövas,

om icke dessa ärenden kunna förläggas till den förstärkta tredje byrån.

Därtill föreligger desto mer anledning, därest ännu ett nytt verk, nämligen

eu statens tryckeriexpedition, om vars inrättande förslag föreligger,

skulle komma att förläggas under finansdepartementet. Ärenden,

inkommande från en statens tryckeriexpedition torde nämligen få tilläggas

första byrån.

Givetvis måste, efter någon tids erfarenhet, komma under omprövning,

huruvida den härovan skisserade ärendesfördelningen mellan

departementets byråer är den mest lämpliga, och därefter erforderliga

jämkningar ske.

Finansdepartementets byråorganisation skulle alltså bliva följande:

1:a byrån: förvaltningsärenden i allmänhet, som icke tillagts

annan byrå;

2:a byrån: budgetärenden; ärenden från statistiska centralbyrån

(och eventuellt från det ifrågasatta nya räkenskapsverket);

3:dje byrån: kommunala finansärenden; ärenden från kammarkollegium

och postsparbanken;

4:de byrån: regeringsrättsärenden;

5de byrån: lagstiftningsärenden.

Å departementets stat böra dessutom, liksom förut, finnas uppförda

statssekreterare och expeditionschef — ävensom för tjänstgöring hos den

förre eu föi''ste kanslisekreterare och hos den senare en andre kanslisekreterare

— samt registrator.

Behovet av ordinarie kvinnliga biträden beräkuas efter omläggningen

utgöra: 1 kvinnligt biträde av tredje graden, 4 av andra graden

och 6 av första graden. Vid beräkningen av detta antal har följts

den grundsatsen, att det arbete, som utförts av extra kvinnliga biträden,

vilka faktiskt haft årsanställning, nu beräknats skola utföras av ordinarie

arbetskrafter. Av departementets nuvarande tre biträden av andra graden

hava tvenne tjänstgöring å kansliet och en å regeringsrättsbyrån. Ingen

av dessa lärer kunna överflyttas till handelsdepartementet. Enär ett

kvinnligt biträde av första graden sedan åtskillig tid tillbaka fått avses

för tjänstgöring hos registrator!! och där utför arbete, som i allmänhet

tillkommer befattningshavare i andra graden, föreslås, att å departementets

stat nu uppföras 4 biiräden av andra graden.

Å stat böra vidare uppföras 1 förste vaktmästare och 2 vaktmästare.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Ma):ts proposition Nr 3. 101

För närvarande äro i finansdepartementet anställda, utom förste vaktmästare,

3 vaktmästare och 2 extra vaktmästare. 1 samband med handelsdepartementets

inrättande synes nu den förändringen böra vidtagas, att

en vaktmästarbefattning och eu av de båda extra vaktmästarbetättningarna

indragas. Departementets behov av ytterligare extra arbetskrafter

för budskickningar och dylikt torde lämpligen kunna tillgodoses

genom anställande av eu springgosse.

Behovet av amanuenser torde kunna något begränsas. V idare kan

anställandet av extra kvinnliga biträden avsedda för mera stadigvarande

tjänstgöring upphöra genom uppförandet å ordinarie stat av nya biträdesbefattningar

av första graden. Med avseende å medelsbehovet till amanuenser,

vikariatsersättningar och extra biträden torde jag få erinra om,

att under åren 1918 och 1919 till departementets förfogande stått -ett

extra anslag för amanuenser å 3,000 kronor. Hela det belopp, som för

hithörande ändamål varit anvisat nästföregående år, har utgjort 20,100

kronor (17,100 kronor + 3,000 kronor). Beloppet har emellertid visat

sig så otillräckligt, att av andra tillgängliga medel måst. bestridas utgifter

till ett belopp, som för sistlidna år uppgår till omkring 6,000 kronor.

Med hänsyn härtill torde det icke vara rådligt att beräkna ifrågavarande

anslag lägre än till 20,000 kronor.

Enligt vad sålunda anförts skulle — frånsett anslag till departementschefen

— den ordinarie staten för finansdepartementet, att gälla

från och med den 1 juli 1920, erhålla följande utseende:

Finansdepartementets

stat.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

1 statssekreterare, arvode ...

1 expeditionschef, arvode .

1 kansliråd........................i

3 dito ........................

1 byråchef för lagärenden,

arvode ...........................

1 förste kanslisekreterare

4 dito

1 förste aktuarie ...........

1 registrator .................

1 andre kanslisekreterare

2 dito

1 kvinnligt biträde av tredje

lönegraden .....................f

1 kvinnligt biträde av andra

lönegraden .....................

3 kvinnliga biträden av clio...

1 kvinnligt biträde av första

lönegraden .....................

5 kvinnliga biträden av d:o... 1

1 förste vaktmästare............

1 vaktmästare ..................

1 dito .............••••■

Till amanuenser, extra biträden

och vikariatsersättningar

m. in......................

Summa kronor

Lön

1

Tjänst-

görings-

penningar

Orts-

tillägg

Summa

—

11,000 j

—

— !

—

10,000 |

5,000

2,500

600

8,100 \

15,000

7,500

1,800

24,300 j

—

—

8,100 |

3,600

1,800

400

5,800 1

14,400

7,200

1.600

23,200 i>

3,600

1,800

400

5,800 )

2,600

1,600

300

4.500 j

2,200

1,500

300

4,000 >

4,400

3,000

600

8,000 )

1,500

700

200

2,400

1.300

500

200

2,000

3,900

1,500

600

6,000

1,100

300

200

1,600

5,500

1,500

1,000

8,000

1,100

650

150

1.900 |

900

550

150

1.600 !

900

550

150

1.600 j

_

i -

20,000

—

—

—

1 157,900

detta arvode anses 8,000

kronor motsvara tjänstgö-J

ringspenningar.

kronor motsvara tjänstgö-j

ringspenningar.

ätter 5 år kan lönen höjas

kronor motsvara tjänstgöringspenningar.

10 år med ytterligare 500

kronor.

Etter 5 år kan lönen höjas|

med 500 kronor, etter 10

år med ytterligare 500

kronor och efter 15 år med

än ytterligare 500 kronor.

Efter 5 år kan avlöningen!

höjas med 200 kronor, efter!

10 år med ytterligare 200

kronor och efter 15 år med

än ytterligare 200 kronor;

skolande av varje ålderstillägg

100 kronor utgöra

lön och 100 kronor tjänstgöringspenningar.

Efter 3 år kan lönen höjas

med 100 kronor, efter 6 år

’ med ytterligare 100 kronor

och efter 9 år med än ytterligare

100 kronor.

Anm. Därest bostad med bränsle, eventuellt med bränsle och elektriskt ljus, där sådant anordnats,

anvisas vaktmästare, skall av lönen avstås för bostad med bränsle 300 kronor för ar samt för lyse 25

kronor om året. Därest vaktmästare åtnjuter enbart bostad eller bostad med värme, men icke i övrigt

erforderligt bränsle, ävensom då bostadsförmån är av sådan beskaffenhet, att den icke kan anses hava ovan

sagda värde, skall det ankomma på Kungl. Maj:t att efter omständigheterna bestämma det lägre löneavdrag,

som för dylik förmån skall äga rum. Förmånen av lyse innebär allenast rätt till en årlig maximiförbrukning

av elektrisk ström intill högst 100 kw.-timmar. Åtnjutes lyse, skall vaktmästaren själv bekosta armatur

och lampor. I övrigt skola i fråga om förmån av bostad m. m. i tillämpliga delar lända till efterrättelse

bestämmelserna i § 3 av kungl. kungörelsen den 1 november 1918 angående avlöningsförbättring från och

med år 1919 för vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare (Sv. F. S. 1918 nr 830).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3. lott

Liksom tidigare torde departementschefen tiga åtnjuta biträde från

vederbörande verk vid beredning av ärenden rörande bankväsendet och

kontrollväsendet. Framställning angående anslag, med oförändrat belopp,

4,700 kronor, för det förra av dessa ändamål torde jag få gorå under

sjunde huvudtiteln i årets statsverksproposition.

A extra stat lör år 1921 torde vidare böra äskas medel för eif

tilläggsarvode å 1,200 kronor till förste kanslisekreteraren å regeringsrättsbyrån,

vilken inom byrån tjänstgör såsom extra föredragande, ävensom

för avlönande, envar med 8,900 kronor, av två extra andre kanslisekreterare,

en å budgetbyrån och en å den kommunala finansbyrån.

Erforderligt anslag å extra stat skulle alltså utgöra 9,000 kronor.

Av de å 1920 års extra stat uppförda anslagen skulle från och

med år 1921 komma att uteslutas anslagen till: extra byråchef förlagärenden

å 8,100 kronor; fyllnadsarvode åt föredragande av ärenden

rörande elektriska anläggningar in. m., beräknat för helt år till 2,100

kronor; förstärkning av arbetskrafterna å departementets regrerinesrättsbyrå

å 6,725 kronor.

Summan av de för departementet — utom för departementschefen

— erforderliga anslagen å såväl ordinarie som extra stat uppgår enligt

mitt förslag till 171,600 kronor. De nu å ordinarie och extra stat utgående

anslagen till finansdepartementet — utom till departementschefen

— utgöra, räknat för år, 154,925 kronor.

Denna summa skulle emellertid, vid oförändrad organisation, hava

ökats med 3,000 kronor i extra anslag till amanuenser samt med omkring

6,000 kronor för sådana kostnader, som under senaste året bestritts av

andra tillgängliga medel.

Vid en jämförelse mellan kostnaderna enligt den nuvarande och enligt

den föreslagna organisationen av departementet får emellertid icke förbises,

att den nya organisationen innebär inbesparing av icke oansenliga kostnader

för extra arbetskraft, kör med budgetarbetet och därtill anknutna

statistiska utredningar tillfälligt sysselsatta arbetskrafter hava under de

senaste åren utanordnats: år 1916 kronor 6,716.66, år 1917 kronor

5,609.42, år 1918 kronor 11,098.35 och år 1919 kronor 12,212.07. De

senaste årens högre kostnader bero på de omfattande utredningarna

angående krigskonjunkturskatten, för vilket ändamål enbart till kvinnliga biträden

utbetalats år 1918 kronor 4,798.35 samt år 1919 kronor 7,752.07.

De utgifter av nu senast omförmält slag, som bliva inbesparade

genom departementets nyorganisation, synas icke kunna uppskattas lägre

än till omkring 6,000 kronor.

Under förutsättning av oförändrad organisation skulle alltså kost
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

Skatterätt

104 Kungl. Muj:ts proposition Nr 3.

naderna för finansdepartementets verksamhet kunna beräknas till omkring

170,000 kronor. Den omläggning, som nu är i fråga, varigenom byrån

för industri, handel och sjöfart utbrytes och i stället inrättas en budgetbyrå,

synes sålunda kunna genomföras med en föga avsevärd kostnadsökning.

För senare halvåret 1920 skulle, vid bifall till vad här ovan föreslagits,

kostnaderna för finansdepartementet frånsett anslagen till

departementschefen och till biträde för beredning av bankärenden

utgöra hälften av den nya avlöningsstatens slutsumma jämte hälften av

de för år 1921 erforderliga extra anslag eller sålunda tillhopa 83,450

kronor. Under förutsättning att för bestridande av dessa kostnader i

främsta rummet tages i anspråk den på senare halvåret 1920 belöpande

delen av de å riksstaten för nämnda år redan beviljade anslagen till

departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli, till eu extra byråchef

för lagärenden och till förstärkning av arbetskrafterna å departementets

regeringsrättsbyrå, tillhopa 74,062 kronor 50 öre, skulle för

uppehållande av finansdepartementets verksamhet enligt den nya organisationen

under tiden 1 juli—31 december 1920 å tilläggsstat för nämnda

år erfordras ett anslag av 9,387 kronor 50 öre eller i avrundat tal

9,400 kronor.

Till sist torde få nämnas, att även i fråga om finansdepartementets

framtida organisation ifrågasatts anordnande av eu rådsinstitution. För

beredande av skattefrågor skulle det för departementschefen vara av

fördel att kunna rådföra sig med eu mindre krets utanför departementet

stående personer, inom vilken krets funnes representerad dels

erfarenhet från taxeringsarbetet i olika instanser, dels praktisk sakkunskap

på olika näringslivets huvudområden.

Därest ett dylikt skatteråd bleve inrättat såsom eu läst institution,

kunde det sättas i fråga, att rådet regelbundet hördes i frågor angående

skattelagstiftningen. Det förtjänade ock övervägas, huruvida icke i

samband därmed åt Kungl. Maj:t kunde överlämnas att efter skatterådets

hörande utfärda taxeringsanvisningar och andra detaljbestämmelser

angående beskattningen.

Emellertid sammanhänger detta spörsmål uppenbarligen med Irågan

om hela vårt taxeringsväsens allmänna organisation. Såsom framgår av

offentliggjort utdrag av statsrådsprotokoll över finansärenden för den

31 oktober 1919, bär det emellertid ansetts lämpligast att låta med

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3. 105

igåugöättande av utredning rörande taxeringsväsendets omorganisation

ännu någon tid anstå.

. öet kan fedan med hänsyn härtill icke anses lämpligt att nu träffa

uagra anordningar, som avse upprättande av eu rådsinstitution av den

lasta beskaffenhet, att anledning finnes att härför uppföra anslag å

departementets stat.

Då hinder icke möter att tillsvidare, i den omfattning det befinnes

lämpligt, anordna en rådgivande institution med anlitande av medel från

anslaget till kommittéer och sakkunniga, torde det icke heller föreligga

något behov att för eu dylik anordning begära anslag. Tvivelsutan

skulle den erfarenhet, som vunnes genom att en i friare former tillkommen

rådgivande sakkunnigkrets under någon tid finge vara i verksamhet,

vara en värdefull utgångspunkt vid ett framtida realiserande av

önskemålet att till finansdepartementet anknyta ett mera permanent tillgänghgt

och fastare organiserat skatteråd.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 3 höft. (Nr 3.)

14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungi. Maj ds proposition Nr 3.

Ecklesiastikdepartementets

verksamhetsområde.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Olsson, yttrade härefter

beträffande

Ecklesiastikdepartementet.

På sätt framgår av Kungl. Maj:ts proposition nr 359 till 1919

års lagtima riksdag och det vid samma proposition i utdrag fogade statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden för den 21 mars 1919,

skulle det verksamhetsområde, som hittills tillkommit ecklesiastikdepartementet,

lämnas i stort sett obeskuret. Endast i ett par fall hade man

tänkt sig en omgruppering av vissa ärenden eller ärendesgrupper.

Jag tillåter mig — under hänvisning i övrigt till vad cheferna för

civil- och finansdepartementen förut denna dag anfört — i korthet erinra

om de frågor, vilka i en eller annan form beröra ecklesiastikdepartementets

nuvarande eller blivande verksamhetsområde.

Vad först beträffar ärenden angående nykterhetsverk samhet skullenykterhetsfrågan,

såsom varande av en genomgripande social beskaffenhet,

tillhöra det blivande socialdepartementet. Den del av densamma

åter, som avsåge nykterhetsundervisning, skulle, såsom hittills varit fallet,

handläggas av ecklesiastikdepartementet. På grund av denna undervisnings

samband med undervisningsfrågor i övrigt finner jag bibehållandet

av denna anordning självfallet.

I fråga om harnavårdsärenden har chefen för civildepartementet

erinrat, hurusom frågor rörande vanartade och i sedligt avseende försummade

barn för närvarande tillhöra ecklesiastikdepartementet. Efter

anmärkning att vissa skäl syntes tala för, att alla harnavårdsärenden —

frånsett dem, som rörde minderåriga brottslingar, vilka ärenden såsom

hittills borde förbliva under justitiedepartementet — sammanfördes till

socialdepartementet, framhöll han, att slutligt avgörande härutinnan

emellertid icke kunde träffas förrän i samband med det förslag till ny

lagstiftning om barnavård, som vore under utarbetande av fattig vårdslagstiftningskommittén

och som i en nära framtid förväntades föranleda

beslut av statsmakterna. Tillsvidare borde dock enligt hans mening*

ärenden rörande vanartade och sedligt försummade barn, i avvaktan på

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Majds proposition Nr 8.

Uen nya lagstifta ngen i ämnet, förbliva under ecklesiastikdepartementets

handläggning, dit deras förläggande uppenbart föranlett» av, att i vården

om dessa barn också inginge att bereda dem vanlig skolundervisning.

För egen del är jag ense med chefen för civildepartementet därutiunan,

att man bör avvakta den utredning och det förslag till ny

lagstiftning i ämnet, som är att förvänta från fattigvårdslagstiftniugskommittdn,

innan man fattar bestämd position i detta spörsmål. 1 avbidan

härå böra alltså ärenden angående vanartade och sedligt försummade

barn bibehållas under ecklesiastikdepartementets handläggning.

Det har vadare ifrågasatts, att ärenden angående allmän hälso- och

sjukvård och vad därmed sammanhänger skulle överföras till socialdepartementet.

1 enlighet härmed skulle de nu under ecklesiastikdepartementet

sorterande barnhusen — allmänna barnhuset i Stockholm, frimurarbarnhuset

och barnhusen i landsorten — övergå till socialdepartementet.

Häremot har jag intet att erinra. Givetvis böra emellertid, såsom

hittills varit fallet, de störa sjukvårdsinrättningarna i universitetsstäderna

— akademiska sjukhuset i Uppsala och Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar

i Lund — samt serafimerlasarettet i Stockholm förbliva

under ecklesiastikdepartementet. Dessa sjukvårdsinrättningars

intima samband med den medicinska undervisningen är alltför påtagligt,

för att någon anledning skulle förefinnas att särskilja dem från den

myndighet, som handlägger frågor rörande läkarutbildningen. Likaså

skulle ärenden rörande undervisningsväsendet för barnmorskor, vilka nu

handläggas av ecklesiastikdepartementet, överföras till socialdepartementet.

Jag har intet att invända häremot, men av samma anledning, som nyss

angivits ifråga om berörda stora sjukvårdsinrättningar, synes mig härifrån

böra undantagas allmänna barnbördshuset i Stockholm, vilket alltjämt

bör sortera under ecklesiastikdepartementet.

Chefen för civildepartementet har vidare föreslagit, att ärenden

rörande biografväsendet borde överflyttas till ecklesiastikdepartementet.

Med hänsyn till biografernas uppgift att främja folkupplysning och deras

inverkan på ungdomens sedliga fostran, ansluter jag mig till denna

uppfattning. Under ecklesiastikdepartementet skulle alltså statens biografbyrå

komma att sortera.

Till sist vill jag erinra, hurusom departementalkommitterades

förslag, bland annat, innebär, att ärenden rörande de kungl. teatrarna

skulle överföras från finansdepartementet till undervisnings- (ecklesiastik-)

departementet. Denna uppfattning vann jämväl anslutning av landshövdingen

Schotte i hans den 27 februari 1917 avgivna betänkande

s. 108 Kontrollera mot PDF

Ärenden

under ecklcsiastikdepmiernentet.

Lagstiftning

under ecklesiastikdepartementet.

Verk, stateroch

inrättningar

under

ecklesiastikdepartementet.

108 Kungl. Maj:ts proposition Kr 3.

angående statsdepartementens verksamhetsområden och arbetsformer m. in.

Jag anser, lika med chefen för finansdepartementet, en sådan överföring

nu böra åvägabringas. I samband härmed skulle alltså kungl. teatrarnas

pensionskassa och hovkapellets pensionskassa överföras till ecklesiastikdepartementets

förvaltningsområde.

I enlighet med vad sålunda anförts skulle ecklesiastikdepartementets

verksamhetsområde komma att omfatta följande ärendesgrupper,

nämligen:

ärenden angående

kyrkoväsendet; prästämbetets utövning ; prästerskapets, kantorernas och

kyrkobetjäningens avlöning och övriga förmåner; ecklesiastika boställen:

rikets ecklesiastika indelning och indelning i skoldistrikt;

kyrkostämma och den kyrkliga kommunen, i vad dessa ärenden ej

tillagts annat departement:

arkiv-, biblioteks- och museiväsendet, i vad det ej ankommer på

annat departement;

vitterhet och skön konst samt för konstens utövande avsedd undervisning

; teaterväsendet:

universitets- och högskoleväsendet samt vetenskaplig verksamhet i övrigt,

i den mån ej undantag särskilt göres;

skot- och undervisningsväsendet, i den män ej undantag särskilt göres;

allmän folkbildning och folkuppfostran; abnormundervisning; vården

av vanartade och i sedligt avseende försummade barn; yrkesundervisning,

i vad den ej ankommer på annat departement;

biografväsendet ;

undennsningsstatistik.

Beträffande de lagstiftningsuppgifter, som skulle tillkomma ecklesiastikdepartementet,

tillåter jag mig hänvisa till vad chefen för justitiedepartementet

däi’om anfört.

Till ecklesiastikdepartementet skulle vid sådant förhållande komma

att höra följande verk, stater och inrättningar:

riks- och landsarkiv; *

kungl. biblioteket och övriga bibliotek, vilka ej tillhöra annat

departement;

nationalmuseet; naturhistoriska riksmuseet; livrustkammaren; nordiska

museet samt övriga museer, som ej tillhöra annat departement;

ecklesiastikstaten;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t8 pr oposition Nr 3. lUi*

akademier samt vittra ocli lärda samfund, med undantag av sådana,

som tillhöra annat departement;

riksantikvarien; riksheraldikern;

kungl. teatrarna;

Nobelstiftelsen;

kanslern för rikets universitet;

universitet och högskolor, med undantag av högskolor, som tillagts

annat departement; tandläkarinstitutet; farmaceutiska institutet;

serafimorlasarettet; akademiska sjukhuset i Uppsala; Malmöhus

läns sjukvårdsinrättningar i Lund; allmänna barnbördshuset i Stockholm;

skolöverstyrelsen;

högre lärarinneseminariet i Stockholm; allmänna läroverk;

anstalter för folkundervisning och abnormundervisning; skyddshem

för vanartade och-i sedligt avseende försummade barn;

anstalter för yrkesundervisning och andra läroanstalter, där ej dylik

anstalt hör under annat departement;

statens biografbyrå;

gymnastiska centralinstitutet; stadionstyrelsen;

anstalter för pensionering av befattningshavare, hörande under

ecklesiastikdepartementet samt deras änkor och barn;

milda stiftelser för ändamål, vilkas tillgodoseende ej tillkommer

under annat departement lydande myndighet.

Här ovan berörda omgrupperingar av ärenden föranleda icke någon

ändring av de arbetskrafter, som nu stå till ecklesiastikdepartementets

förfogande. Någon rubbning av nu gällande stater för departementet är

sålunda av denna anledning ej påkallad. Av en annan orsak föranledes

emellertid en ändring av departementets ordinarie avlöningsstat. Fråga

är nämligen väckt om överflyttande av departementets statistiska avdelning

till skolöverstyrelsen, och är jag sinnad hemställa om avlåtande av

förslag härutinnan till 1920 års riksdag. Härav påkallas nu en ändring

i departementets ordinarie avlöningsstat så till vida, att de för statistiska

avdelningen för närvarande å stat uppförda befattningarna jämte en

vaktmästarbefattning utgå ur staten samt den till amanuenser, extra

biträden och vikanatsersättningar uppförda anslagsposten minskas med

ett belopp av 6,500 kronor. Vidare förorsakas av förenämnda överflyttning

en minskning av den vid departementets avlöningsstat fogade

övergångsstaten med 5,800 kronor.

För att icke verka rubbning i den för skolöverstyrelsen för år

1920 redan fastställda staten torde emellertid bär berörda ändringar i

Ecklesiastikdepartementets

stat.

s. 110 Kontrollera mot PDF

110 Kiatgl. Maj:ts proposition Nr 3.

ecklesiastikdepartementets stater icke böra träda i krait förrän med ingången

av år 1921.

Frånsett det särskilda anslaget å 17,000 kronor till departementschefen,

skulle alltså den ordinarie avlöning sstaten för ecklesiastikdepartementet,

att gälla från och med den 1 januari 1921, bliva följande: * i

Lön

Tjänst-

görings-

pennin-

gar

Orts-

tillägg

Summa

1 statssekreterare, arvode ............

—

—

-

11,000

1 expeditionschef, arvode...............

—

—

—

10,000

1 kansliråd .................................

5,000

2.500

600

8,100

5 dito..........................................

25,000

12,500

3,000

40,500

1 förste kanslisekreterare...............

3,600

1,800

400

5,800

5 dito.........................................

18,000

9,000

2,000

29,000

1 registrator.................................

2,600

1,600

300

4,500

1. andre kanslisekrelerare...............

2,200

1,500

300

4,000

7 dito..........................................

15,400

10.500

2,100

28,000

1 kvinnligt biträde av tredje graden

1,500

700

200

2,400

1 dito.........................................

1,500

700

200

2,400

1 kvinnligt biträde av andra graden

1,300

500

200

2,000

1 dito..........................................

1,300

500

200

2,000

1 kvinnligt biträde av första graden

1,100

300

200

1,600

4- kvinnliga biträden av dito .........

4,400

1.200

800

6,400

1 förste vaktmästare...................

1,100

650

150

.1,900

1 vaktmästare..............................

900

550

150

1,600

2 dito..........................................

Till amanuenser, extra biträden och

1,800

1,100

300

3,200

vikariatsersättningar..................

—

—

—

29,650

Summa kronor

—

—

—

1 194,050

(Av detta arvode anses 3,000

'' kr. motsvara tjänstgörings!

( penningar.

(Av detta arvode anses 2,800

'' kr. motsvara tjänstgörings[

penningar.

j 1 Etter 5 år kan lönen höjas

j ( med 600 kr.

j(E/ter 5 år kan lönen liöjas

| > med 500 kr. och efter 10

j år med ytterligare 500 kr.

| Efter 5 år kan lönen liöjasj

med 500 kr., efter 10 årj

. med ytterligare 500 kr.j

| och efter 15 år med änj

i ytterligare 500 kr.

11 Efteröår kan av löningen höjas |

il med 200 kr., efter 10 år

; j med ytterligare 200 kr. och j

i I efter 15 år med än ytter(

ligare 200 kr.; skolande

av varje ålderstillägg 100

Ikr. utgöra lön och 100 kr.

tjänstgöri liggpenningar.

Efter 3 år kan lönen höjas

med 100 kr., efter 6 år

med ytterligare 100 kr.

och efter 9 år med än

ytterligare 100 kr.

Anm. Därest hostad med bränsle, eventuellt med bränsle och elektriskt ljus, där sådant anordnats,

anvisas åt vaktmästare, skall av lönen avstås för bostad med bränsle 300 kronor samt för lyse 25 kronor

för år. Därest vaktmästare åtnjuter enbart bostad eller bostad med värme, men icke i övrigt erforderligt

bränsle, ävensom då bostadsförmånen är av sådan beskaffenhet, att den icke kan anses hava ovan sagda

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kung!. Maj ds proposition Nr 3.

värde, skall det ankomma pa Kung;!. Maj:t att efter omständigheterna bestämma det lägre löneavdrag, »om

för dylik förman skall äga rum. Förmånen av lyse innebär allenast rätt till eu årlig maximiförbrukning av

elektrisk ström intill högst 100 kw.-timmar. Den, som åtnjuter lyse, skall själv bekosta armatur och

lampor. I övrigt skola i fråga om förmånen av bostad ni. in. i tillämpliga delar lända till efterrättelse bestämmelserna

i § 3 av kungörelsen den 1 november 1918 angående avlöningsförbättring från och med år

1919 för vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare. (Sv. förf.-saml. 1918 nr 836.)

Övergångsstaten för departementet skulle, likaledes från och med

den l januari 1921, erhålla följande utseende:

Lön

Tjänsfc-

görings-

pennin-

gar

Orts-

tillägg

Summa

''

Övergångsstat.

t kanslisekreterare........................

2,500

1,500

—

4,000

| Härtill komma två åldcrs-i

: tillägg till lönen, vartdera!

( å 500 kr.

Provisoriskt avlöningstillägg till

denne enligt de för år 1917 gällande!

gmnder för dylikt avlöningstiiiägg

700

100

400

1,200

Säger

—

—

—

5,200

Från och med år 1921 skulle alltså det ordinarie anslaget till

ecklesiastikdepartementets avdelning av Kungl. Majrts kansli minskas

från dess nuvarande belopp, 222,550 kronor, med 28,500 kronor till

194,050 kronor och det ordinarie anslaget till övergångsstat för departementet,

nu 11,000 kronor, med 5,800 kronor till 5,200 kronor.

Utöver de ordinarie anslagen erfordras emellertid, i likhet med

vad för år 1920 beviljats, på extra stat för år 1921 ett förslagsanslag,

högst, å 17,200 kronor till extra föredragande m. m. inom ecklesiastikdepartementet.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

icrdbrtiksde
partementet*
verksamhets
område.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Petersson, anförde

härefter beträffande

Jordbruksdepartementet.

1 avseende å jordbruksdepartementets verksamhetsområde torde

den nja departementsindelningen icke komma att medföra några alltför

betydande förändringar. Vissa jordbruksdepartementet berörande ärendesöverflyttningar

av mindre omfattning äro emellertid avsedda att

vidtagas.

Sålunda hava, på sätt chefen för civildepartementet förut omnämnt,

ärenden angående väg-, färg- och brohåUningsskyldighet samt angående

skjutsväsendet och gästgiverier ävensom ärenden rörande fiskehamnar ansetts

böra från jordbruksdepartementet överföras till kommunikationsdepartementet.

Vidare komma, enligt vad chefen för finansdepartementet meddelat

mig, vid behandlingen av handelsdepartementets arbetsuppgifter

de i jordbruksdepartementet nu handlagda ärendena angående statens

gruvegendom samt angående torvhantering och slöjd att föreslås till överflyttning

till handelsdepartementet.

Slutligen har det ansetts lämpligt att, sedan numera befattningen

med stormvarning sanordning ärna vid rikets kuster övertagits av

statens under jordbruksdepartementet lydande meteorologisk-hvdrografiska

anstalt, från finans- till jordbruksdepartementet överföra de ärenden,

som röra dessa anordningar.

I detta sammanhang skall jag tillåta mig att i korthet beröra eu

ärendesgrupp, vars överflyttning från jordbruks- till justitiedepartementet

varit ifrågasatt, men som ansetts åtminstone tills vidare böra kvarstanna

i förstnämnda departement. Jag syftar härvid på de ärenden, som hava

avseende å tillämpning av vattenlagen, i vad denna ej angår vattendomstolarna

och deras personal. Man har ansett, att ett särskilt skäl för

dessa ärendens överflyttning till justitiedepartementet skulle ligga i det

förhållandet, att i de ärenden av detta slag, som kunna dragas under

Kungl. Maj:ts provning, det ofta gäller att träffa avgörande i konflikter

mellan jordbruksintresset, å ena, och vattenkraftsintresset eller andra

allmänna intressen, å andra sidan, samt att det därför skulle lämpa sig

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kunyl. Maj.ls proposition Nr 3.

bättre tur justitiedepartementet, såsom intagande eu i förhållande till

dessa intressen mera fristående ställning, att handhava dessa ärenden.

Med hänsyn därtill, att någon dylik intressekonflikt av större betyderdiet

dock icke på långt när alltid kan förutsättas vara förhanden i de ärenden,

varom nu är fråga, utan de föreliggande spörsmålen ofta äro av den

natur, att för deras bedömande främst fordras sakkunskap på jordbrukets

område, samt en uppdelning av nu förevarande ärenden allt efter deras

olika natur mellan skilda departement skulle stöta på störa praktiska

svårigheter, har frågan om överflyttning till justitiedepartementet av nu

ifrågavarande ärenden fått för närvarande förfalla. Möjligt är dock att,

sedan den nya vattenlagen ännu några år varit i tillämpning, den därunder

vunna erfarenheten på hithörande område skall giva stöd för att

en ärendesöverflyttning av nu ifrågavarande art både kan och bör äga rum.

Jordbruksdepartementets verksamhetsområde skulle alltså komma

att omfatta

ärenden rörande

jordbruk och lantmannanäringar med därtill hörande försöks- och

undervisningsväsende; fiske;

egnahemsväsendet och därmed i samband stående jordförmedling;

jordbrukskooper afton ;

stuteriväsendet och hästaveln;

det civila veterinärväsendet; husdjurssjukdomar; veterinärundervisning;

den kronans fasta egendom, som ej med stadgad åborätt innehaves

eller är till visst statsändamål anslagen och till följd därav antingen till

omedelbart begagnande upplåten eller ställd under särskild ämbetsmyndig - hets vård;

statens och andra allmänna skogar ävensom kronans överloppsmarker

och oavvittrade marker; enskildas skogar; skogshushållning med därtill

hörande försöks- och undervisningsväsende; jakt;

naturminnesmärken; nationalparker;

lantmäteriet samt jorddelnings- och avvittringsväsendet;

allmänna kartväsendet;

geologiska samt meteorologiska och hydrografiska undersökningar;

stormvar ning sanordning ar;

tillämpning av vattenlagen, utom i råd angår vattendomstolarna och

deras personal;

flottning.

I avseende å de lagstiftningsfrågor, som inom jordbruksdeparteBihang

till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 3 höft. (Nr 3.) 15

s. 114 Kontrollera mot PDF

Jordbruksde
partementets
organisation.

114 Kunyl. Maj:ts proposition Nr 3.

mentet skulle vinna handläggning, ber jag att få åberopa den redogörelse,

som härutinnan lämnats av chefen för justitiedepartementet.

Vid denna ärendesfördelning skulle till jordbruksdepartementet höra

följande verk, stater och inrättningar:

domänstyrelsen och skogsstaten; statens skogsförsöksanstalt; skogsvårdsstyrelserna;

skogshögskolan och skogsskolorna; domänintendenter;

lantbruksstyrelsen; statens lantbruksingenjörer; statskonsulenter och

statens instruktörer i särskilda delar av lanthushållningen;

statens fiskeriadministration;

centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet;

lantbrukets undervisningsanstalter; hushållningssällskapen; inrättningar

för främjandet av lantbruket eller dess binäringar;

stuteriöverstyrelsen och stuteristaten;

den civila veterinärstaten; veterinärhögskolan; veterinärinrättningen

i Skara; statens veterinärbakteriologiska anstalt;

lantmäteristyrelsen och lantmäteristaten;

kommissionen för de allmänna kartarbetena;

rikets allmänna kartverk;

Sveriges geologiska undersökning;

statens meteorologisk-hydrografiska anstalt;

svenska hydrogratisk-biologiska kommissionen;

jordbrukskommissionerna;

lantbruksakademien.

De av mig här ovan omförmälda ärendesöverflyttningarna torde,

ehuru icke så omfattande i vad angår antalet ärendesgrupper, likväl

böra medföra åtskilliga förändringar i departementets inre organisation,

särskilt i fråga om arbetsfördelningen mellan departementets ordinarie

tre byråer. Härom ber jag att få anföra följande.

Av de till överflyttning å annat departement föreslagna ärendena

hava de, som angå väg-, färj- och brohållningsskyldighet samt skjutsväsendet

och gästgiverier, handlagts å departementets tredje byrå, medan

ärendena angående fiskehamnar, torvhantering och slöjd tillhört första

och ärendena angående statens gruvegendom andra byrån. Den största

av de nu nämnda ärendesgrupperna är den, som tillhört tredje byrån,

i det den lämnat mera än hälften av sagda byrås arbetsmaterial. Härtill

kommer, att nästan alla de till denna grupp hörande ärendena utgjorts

av regeringsrätt smål, vilka ofta varit av ganska arbetskrävande

natur.

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

Såsom redan vid ett föregående tillfälle framhållits, har arbetsmängden

på första byrån numera vuxit i så hög grad, att en delning

av denna byrås ärenden är i hög grad av behovet påkallad. Varken

genom bortflyttandet till annat departement av fiskehamns-, torv- och

slöjdärendena, vilka äro av helt ringa antal (år 1918 blott 45) och vanligen

ganska enkla, eller genom överförandet från den 1 januari 1920

från denna byrå till en å extra stat inom departementet inrättad särskild

eguahemsavdelning av ärenden rörande egnahemsväsendet och

jordförmedling (år 1918 38 ärenden) beredes denna byrå erforderlig

lättnad. År 1918 avgjordes nämligen på denna byrås föredragning omkring

1,300 ärenden.

Det synes under sådana omständigheter lämpligt att, då en tredje

byrå i varje fall måste behållas i departementet för handläggning av

regeringsrättsmål, men denna byrå icke blir fullt upptagen härav, sedan

den mest omfattande gruppen av dylika mål bortgått, från första till

tredje byrån överflytta vissa ärendesgrupper, vilka på grund av sin natur

stå i ganska ringa samband med byråns övriga huvudsakliga verksamhet.

Såsom sådana ärenden hava ansetts böra främst ifrågakomma

ärenden angående lantmäteriväsendet, kartverksväsendet, meteorologiskhydrografiska

undersökningar, geologiska undersökningar, tillstånd för

bolag att förvärva fast egendom och ärenden angående jordbrukskommissiorierna.

Dessa ärenden uppgingo år 1918 sammanlagt till 197.

Efter dessa förändringar skulle första byrån behålla ärenden, vilkas

antal år 1918 uppgick till något över 1,000. De gälla huvudsakligen

det egentliga jordbruket med binäringar, fiskeriväsendet samt veterinärväsendet

jämte till dessa näringar hörande undervisningsanstalter m. m.

Å första byrån finnas nu anställda ett kansliråd, en förste och två

andre kanslisekreterare. Av dessa torde en andre kanslisekreterare efter

förändringarna bliva obehövlig å denna byrå.

Från departementets andra byrå, vilken år 1918 handlade omkring

700 ärenden, skulle nu överflyttas till handelsdepartementet gruvärenden,

vilkas antal samma år uppgick blott till 28. Från denna byrå böra

vidare till tredje byrån överföras de fåtaliga flottningsärenden, år 1918

uppgående till endast 3, vilka icke i egenskap av regeringsrättsmål

redan tillhört tredje byråns handläggning. Genom nya vattenlagen

bortgå de hittills på andra byrån handlagda ärendena angående tillstånd

till byggande i kongsådra, vilka år 1918 utgjorde 12. De ärenden angående

vattenlagens tillämpning, som framdeles skola avgöras på jordbruksdepartementets

föredragning, torde lämpligen böra förläggas till

tredje byrån. Inalles skulle alltså från andra byrån bortgå, efter 1918

opaginerad Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj.ts proposition Nr 3.

års förhållanden räknat, 43 ärenden och byråns återstående arbetsmängd

bliva något mer än 650 ärenden, huvudsakligen avseende skogar och domäner.

Denna äreudesminskning är icke så stor, att den kan leda till inskränkning

av byråns personal, vilken nu består av ett kansliråd, en

förste och en andre kanslisekreterare.

Tredje byrån föredrog år 1918 inemot 190 regeringsrättsmål. Av

dessa tillhörde ungefär 100 de ärendesgrupper, som nu skola överflyttas

till kommunikationsdepartementet. De hos jordbruksdepartementet kvarblivande

regeringsrättsmålen kunna alltså uppskattas till omkring 90.

Om nu till denna byrå överföras från första byrån förenämnda ärenden

angående lantmäteri m. m. till ett antal av inemot 200, samt från andra

byrån regeringsärendena angående flottning, och om dit även läggas

dels de nya ärendena angående vattenlagens tillämpning, beräknade till

inemot 40 om året, dels ock de från finansdepartementet överflyttade

fåtaliga ärendena rörande stormvarningsanordningar, kommer denna byrå

att årligen handlägga omkring 340 ärenden. Då ett avsevärt antal av

dessa, särskilt av regeringsrättsmålen, är av ganska arbetskrävande beskaffenhet,

bör denna byrå utrustas med samma personal som de bägge

andra byråerna, nämligen ett kansliråd, en förste och en andre kauslisekreterare.

Av dessa är förste kanslisekreterartjäusten ny för byrån,

men har det ansetts, att den tredje nu å departementets stat uppförda

förste kanslisekreteraren, vilken egentligen avsetts för statssekreterarens

avdelning men hittills icke tjänstgjort därstädes, utan varit upptagen med

föredragning av kristidsärenden m. m., skulle kunna dit förflyttas. I den

mån hans tid medgiver, torde han emellertid böra biträda även å statssekreterarens

avdelning.

Å vardera av statssekreterarens och expeditionschef.ens avdelningar

bör liksom nu finnas anställd en andre kanslisekreterare. Därtill kommer

den arbetshjälp å statssekreterarens avdelning, som må kunna

lämnas av förste kanslisekreteraren å tredje byrån.

Beträffande antalet kvinnliga biträden och vaktmästare samt anslaget

till amanuenser m. m. lärer någon förändring icke böra ifrågakomma.

Av den här ovan lämnade utredningen framgår alltså, att den nya

departementsindelningen icke motiverar någon annan ändring i jordbruksdepartementets

ordinarie stat än uteslutandet av en andre kanslisekreterartjänst.

Den ordinarie avlöningsstaten för jordbruksdepartementet, som

nu slutar å en summa av 118,800 kronor, skulle alltså nedgå till ett

belopp av 114,800 kronor.

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

1 enlighet med vad jag sålunda anfört skulle den ordinarie stulen

för jordbruksdepartementets avdelning av Kungl. Maj ds kansli, att

från och med den 1 juli 1920, erhålla följande utseende:

gälla

Lön

Tjänst-

görings

pen-

ningar

Orts-

tillägg

Summa

1 statssekreterare, arvode .........

—

—

—

11,000

1 expeditionschef, arvode .........

—

—

—

10,000

i kansliråd.............................

5,000

2,500

600

8,100

2 d:o.......................................

10,000

6,000

1,200

16,200

1 förste kanslisekreterare .........

3,600

1,800

400

5,800

2 d:o.......................................

7,200

3,600

800

11,600

1 registrator ...........................

2,600

1,600

300

4,500

1 andre kanslisekreterare .........

2,200

1,500

300

4,000

4 d:o....................................

8,800

6,000

1,200

16,000

1 kvinnligt biträde av tredje graden

1,500

700

200

2,400

1 kvinnligt biträde av andra graden

1,300

500

200

2,000

1 kvinnligt biträde avförsta graden

1,100

300

200

1,600

1 d:o.......................................

1,100

300

200

1,600

1 förste vaktmästare ..............

1,100

650

150

1,900

1 vaktmästare ...............

900

150

1 fino

1 d:o.......................................

900

550

ISO

1,600

Till amanuenser, extra biträden

och vikariatsersättningar.........

—

_

—

14,900

Summa kronor

—

—

114,800

[ Av detta arvode anses 3,000

, kronor motsvara tjänst(

göringspenningar.

| Av detta arvode anses 2,800

, kronor motsvara tjänst1

göringspenningar.

1 Efter 5 år kan lönen höjas

j med 600 kronor.

(Efter 5 år kan lönen höjas

med 500 kronor och efter

10 år med ytterligare 500

kronor.

Efter 5 är kan lönen höjas

med 500 kronor, efter 10

år med ytterligare 500

kronor och efter 15 år med

än ytterligare 500 kronor.

Efter 5 år kan avlöningen

höjas med 200 kronor,

efter 10 år med ytterligare

200 kronor och efter 15

år med än ytterligare 200

kronor; skolande av varje

ålderstillägg 100 kronor

utgöra lön och 100 kronor

tjänstgöringspenningar.

Efter 3 år kan lönen höjas

med 100 kronor, efter 6

år med ytterligare 100

kronor och efter 9 år med

än ytterligare 100 kronor.

Anm. Därest bostad med bränsle, eventuellt med bränsle och elektriskt ljus, där sådant anordnats, anvisas

vaktmästare, skall av lönen avstås för bostad med bränsle 300 kronor för år samt för lyse 25 kronor om

året. Därest vaktmästare åtnjuter enbart bostad eller bostad med värme, men icke i övrigt erforderligt bränsle,

ävensom då bostadsförmån är av sådan beskaffenhet, att den icke kan anses hava ovan sagda värde, skall det ankomma

på Kungl. Maj:t att efter omständigheterna bestämma det lägre löneavdrag, som för dylik förmån skall äga

rum. Förmånen av lyse innebär allenast rätt till en årlig maximiförbrukning av elektrisk ström intill högst

100 kw.-timmar. Atnjutes lyse, skall befattningshavaren själv bekosta armatur och lampor. — I övrigt skola

i fråga om förmån av bostad m. m i tillämpliga delar lända till efterrättelse bestämmelserna i § 3 av kungörelsen

den 1 november 1918 angående avlöningsförbättring från och med år 1919 för vissa vaktmästare

och med dem jämförliga befattningshavare (Svensk Författningssamling 1918 nr 836).

Jordbruksde
partementet®
stat.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

Å extra stat finnes för närvarande för jordbruksdepartementet

uppfört ett anslag å 22,000 kronor, avsett för bestridandet av kostnaderna

för en egnahemsavdelning i departementet. Anslag för ifrågavarande

ändamål är även för år 1921 erforderligt till oförändrat belopp.

Å riksstaten för år 1921 skulle alltså för jordbruksdepartementets

vidkommaude uppföras dels ett ordinarie anslag för departementets avdelning

av Kungl. Maj:ts kansli till belopp av 114,800 kronor och

dels ett extra anslag för en egnahemsavdelning i departementet till

belopp av 22,000 kronor.

Vad beträffar förhållandena för år 1920 skulle genom indragning

från och med den 1 juli samma år av en andre kanslisekreterarbefattning

uppstå en besparing av 2,000 kronor å departementets ordinarie anslag.

Denna besparing synes lämpligen kunna tagas i anspråk för handelsdepartementets

behov, varigenom det för handelsdepartementet för år

1920 erforderliga anslaget skulle kunna minskas med motsvarande belopp.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 3.

119

Slutligen anförde chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson,

beträffande

Handelsdepartementet.

I det vid förberörda proposition nr 359 till 1919 års lagtima

riksdag fogade utdraget av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden

för den 21 mars 1919 har i stora drag lämnats en redogörelse

för det verksamhetsområde, som tillämnuts det i propositionen föreslagna

handelsdepartementet. Avsikten med inrättandet av nämnda departement

var, såsom av ovannämnda redogörelse framgår, att förverkliga

det sedan lång tid tillbaka från olika håll framförda önskemålet om

erhållande av ett enhetligt högsta förvaltningsorgan för handhavande

av den statsverksamhet, som i alltjämt stegrad grad påkallas å näringslivets

skilda områden. I handelsdepartementet skulle sålunda i möjligaste

mån samlas de nu i olika departement handlagda ärendena angående

handel, industri och sjöfart ävensom vissa med dessa angelägenheter

nära sammanhängande ärendesgrupper. Huvudparten av sin

arbetsbörda skulle handelsdepartementet givetvis mottaga från det, nuvarande

finansdepartementet, men även justitie-, sjöförsvars-, civil- och

jordbruksdepartementen skulle å handelsdepartementet avbörda vissa å

dem nu ankommande arbetsuppgifter.

Beträffande ett stort antal i olika departement nu handlagda,

näringslivet på ett eller annat sätt berörande ärendesgrupper har redan

till förenämnda statsrådsprotokoll den 21 mars 1919 redogjorts för de skäl,

som i de enskilda fallen varit bestämmande i fråga om ärendesgruppernas

överflyttning till handelsdepartementet. Utan att nu närmare

ingå på dessa redan förut behandlade spörsmål, skall jag här endast

tillåta mig att i korthet erinra om, vilka ärendesgrupper sålunda på ett

mera förberedande stadium av frågan förordats till överförande till handelsdepartementet.

En sammanställning av dessa ärenden ter sig på

följande sätt:

in- och utrikeshandel i allmänhet, fastställande och reglering av

Handelsde
partementets
verksamhets
område.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120 Krngl. Maj:ts proposition Nr 3.

hamnområden, taxor å hamnavgifter och grundpenningar samt taxor för

kanaler, som ej tillhöra staten;

industri i allmänhet, hantverk och annan dylik hantering; bergsoch

brukshantering;

lärlings väsendet;

statens gruvegendom;

patent; skydd för varumärken, mönster och modeller;

elektriska anläggningar;

eld farliga oljor, explosiva varor;

bolagsväsendet; rätt för utlänning att i riket idka näring;

in- och utrikes sjöfart i allmänhet; navigationsundervisning; befäl

å svenska handelsfartyg; mönstring av sjöfolk; registrering av fartyg;

skeppsmätningsväsendet; sjöfartssäkerhet;

näringsstatistik; samt

lagstiftning rörande

villkoren för drivande av handel och näringar,

patent,

skvdd för varumärken, mönster och modeller,

oriktig ursprungsbeteckning,

explosiva varor, eldfarliga oljor o. d.,

lotterier,

fartygsregister och sjöfartssäkerhet.

Den uppgjorda sammanställningen över de angelägenheter, som

skulle falla inom handelsdepartementets verksamhetsområde, bör emellertid

numera, sedan ytterligare överväganden ägt rum beträffande den lämpligaste

ärendesfördelningen statsdepartementen emellan, i vissa hänseenden

ändras och kompletteras. Sålunda böra till en början ur sammanställningen

utgå de däri upptagna ärendena rörande fastställande och reglering av

hamnområden ävensom ärendena rörande taxor å hamnavgifter och

grundpenningar samt taxor för kanaler, som ej tillhöra staten, vilka

samtliga ärenden, vid bifall till vad förut denna dag föreslagits

beträffande kommunikationsdepartementets verksamhetsområde, skulle

överföras till sistnämnda departement. Vidare hava bland lagstiftningsfrågorna

de, som röra patent samt skydd för varumärken, mönster och

modeller, ansetts lämpligare böra handläggas å justitiedepartementets

lagavdelning än i handelsdepartementet, vadan jämväl dessa ärendesgrupper

— dock endast i vad angår själva lagstiftningen — höra ur

sammanställningen uteslutas. Däremot höra — av skäl, lör vilka vid behandlingen

av försvarsdepartementets arbetsuppgifter och organisation redogjorts

— i förteckningen upptagas tvenne ärendesgrupper, som tidigare

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kung!. Maj.ts proposition Nr 3.

varit avsedda att tilläggas försvarsdepartementet men nu ansetts böra

överflyttas till handelsdepartementet, nämligen ärendena rörande fotsack

fyrväsmdet samt livräddningsvåstndet ävensom nautisk-meteorologiska

byrån. Och slutligen bör, på sätt jag torde få tillfälle att närmare

utveckla, sammanställniugen kompletteras med vissa ärendesgrupper,

beträffande vilka under fjolåret lämnats öppet, huruvida de skulle tillföras

handelsdepartementet eller icke.

Aven med dessa kompletteringar torde emellertid sammanställställningen

icke kunna göra anspråk på fullständighet. Så oerhört

mångskiftande som näringslivet i våra dagar ter sig och så raskt som

utvecklingen på ifrågavarande område fortskrider, torde det nämligen vara

så gott som omöjligt att exakt angiva eller i bestämda grupper inrangera

alla de spörsmål, med vilka det kan ankomma på ett blivande handelsdepartement

att taga befattning. Med hänsyn till att handelsdepartementets

uppgifter i stort sett torde falla inom ett från övriga departements

arbetsfält naturligen ganska väl avgränsat verksamhetsområde,

lärer det emellertid kunna antagas, att det i re«:el icke skall möta allt

för stor svårighet att i det enskilda fallet avgöra, huruvida ett ärende

rätteligen bör handläggas inom handelsdepartementet eller ankomma på

annat departements föredragning och avgörande.

Det må emellertid i detta sammanhang framhållas, att åtminstone Den kommerpå

ett håll någon dylik naturlig avgränsning icke föreligger utan att

tvärtom på detta håll det verksamhetsområde, som avsetts för handels- heten.

departementet eller, närmare bestämt, en under detta departement

sorterande myndighet, torde komma att ganska nära sammanhänga

med det till ett annat departement hörande arbetsfältet. Jag syftar

härvid på ärendena rörande den kommersiella upplysningsverksamheten,

vilka, sedan vid fjolårets lagtima riksdag såväl kommerskollegium som

utrikesdepartementet omorganiserats, äro avsedda att vinna handläggning

dels å en inom kommer skollegium inrättad särskild upplysningssektion,

dels ock å en inom utrikesdepartementet likaledes nyinrättad speciell

handelsavdelnmg. Frågan rörande arbetsfördelningen mellan dessa båda

nyinrättade organ för den ej minst under nuvarande tidsläge utomordentligt

viktiga kommersiella informationsverksamheten har vid nyorganisationen

av kommerskollegium och utrikesdepartementet i viss mån lämnats

öppen, och något definitivt förslag till dylik arbetsfördelning kan icke

heller i detta sammanhang framläggas. Då frågan emellertid i samband

med behandlingen av ovannämnda organisationsspörsmål varit föremål

för statsmakternas livliga uppmärksamhet och därvid föranlett uttalanden

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 3 käft. (Nr 3.) ’ 16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

från riksdagens sida, vilka, om än mera allmänt hållna, likväl äro ägnade

att något belysa de synpunkter, S''»m inom riksdagen gjort sig gällande

i nu förevarande ämne, torde det vara på sin plats att här i korthet

bringa i erinran vad i sådant hänseende förekommit.

I det förslag till omorganisation av kommerskollegium, som i

statsverkspropositionen till 1919 års lagtima riksdag under punkt 11 i

sjunde huvudtiteln förelädes riksdagen, upptogs bland annat, på min

därom gjorda hemställan, å den byrå inom kollegium, som skulle hava

att handlägga ärenden rörande in- och utrikes handel, en särskild upplysningssektion,

för vilken — liksom för flertalet andra avdelningar

inom kommerskollegium — äskades anslag å ordinarie stat. Vid anmälan

inför Kungl. Magt av ifrågavarande angelägenhet yttrade jag bland

annat, under åberopande av vad departementalkommitterade och kommerskollegiikommittén

ävensom kommerskollegium självt anfört, att det syntes

■ mig vara en naturlig följd av nutidens utveckling, att ett ämbetsverk

med sådana det praktiska affärslivet mycket nära berörande uppgifter som

kommerskollegium måste i en efter hand stegrad utsträckning stå allmänheten

till tjänst med önskade upplysningar inom det ena eller andra

området av dess ämbetsförvaltning. Det förefölle då välbetänkt och

motiverat, att verksamheten i fråga erhölle sin särskilda organisation

genom inrättandet för ändamålet av en sektion, å vilken ställdes till

förfogande lämpliga arbetskrafter, vilka toge upplysningsverksamheten

till sin huvuduppgift. Utformandet i detalj av sektionens uppgifter

borde emellertid i sinom tid bliva föremål för förnyad noggrann prövning,

liksom ock de av sektionens inrättande härflytande övriga konsekvenser.

Givetvis komme anstalter att träffas i syfte att trygga samarbetet

på förevarande område med ett blivande handelsdepartement och

att effektivt underlätta tillgången till det kunskapsmaterial, som sektionen

avsåge att bereda.

Då Kungl. Magt sedermera i en den 18 mars 1919 till riksdagen

avlåten proposition, nr 360, för riksdagen framlade förslag rörande

omorganisation av utrikesdepartementet, fick riksdagen att taga ställning

till ytterligare en framställning om inrättande av ett organ, i vars

uppgifter skulle ingå att syssla med kommersiell upplysningsverksamhet.

I pmpositionen äskades nämligen bland annat anslag å extra stat för

en s. k. speciell handelsavdelning, som skulle hava att handlägga

ärenden av handels-teknisk natur. I fråga om de uppgifter, som skulle

tillkomma nämnda avdelning, yttrade hans excellens herr ministern för

utrikes ärendena vid föredragning inför Kungl. Maj:t av ifrågavarande

angelägenhet bland annat, att det visserligen vore uppenbart, att fram
-

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Muj:ts proposition Nr 3.

gången av våra strävanden att vidga ocli stärka handelsförbindelserna

med utlandet ytterst konune att bero på de enskilda svenska företagens

energi och påpasslighet, inen att från de svenska statsmakternas sida

erforderligt stöd måste givas de enskilda i detta arbete. I dylikt syfte

kom me att föreslås betydande ut vidgningar av vår representation i utlandet,

särskilt inrättandet av nya konsulat, samt en avsevärd förstärkning

av handelsattaehéinstitutiönen. Det vore emellertid tydligt, att,

därest denna utvidgning av den yttre representationen skulle komma

till nytta, inom departementet måste skapas fullt kompetenta organ att

leda och övervaka arbetet. Denna omedelbara ledning varken borde

eller kunde utövas från ett blivande handelsdepartements sida titan borde

tillkomma utrikesdepartementets speciella handelsavdelning. Åven sedan

ett handelsdepartement trätt i funktion, hade utrikesdepartementet sålunda

behov av en tjänsteman i auktoritativ ställning med speciell

uppgift ait leda den kommersiella informationsverksamheten i utlandet

och upprätthålla förbindelsen med den svenska affärs- och industrivärlden.

Båda de här ovan berörda framställningarna från Kungl. Majrts

sida blevo av riksdagen bifallna, dock så, att även den till inrättande

föreslagna upplysningssektionen inom kommerskollegium av riksdagen

tillsvidare uppfördes å extra stat. Härom uttalade riksdagen i sin

skrivelse angående regleringen av utgifterna under riksstatens sjunde

huvudtitel bland annat, att riksdagen, efter jämförelse mellan de uppgifter,

som enligt Kungl. Maj:ts förslag tillämnats den särskilda upplysningssektionen

i kommerskollegium och den speciella handelsavdelningen

i utrikesdepartementet, funne frågan angående den lämpligaste organisationen

av de kommersiella informationsorganen och deras förläggning

icke vara så allsidigt och slutligt utredd, att definitiva beslut därom för

det dåvarande lämpligen borde fattas. Riksdagen ville ifrågasätta, huruvida

icke med ett sådant beslut borde anstå, till dess frågan om det

nya handelsdepartementets ställning till och inflytande över dessa organ

samtidigt kunde komma under omprövning.

I fråga om den speciella handelsavdelningen inom utrikesdepartementet

anförde riksdagen i skrivelse den 14 juni 1919, nr 329, att riksdagen

icke funne densamma överflödiggjord genom inrättandet inom

kommerskollegium av eu särskild informationssektion. Åven om gränsen

mellan ifrågavarande bägge organ tillsvidare och särskilt i avvaktan på

att ett blivande handelsdepartement trätt i verksamhet i vissa avseenden

bleve flytande, syntes det dock tydligt, att båda organen hade betydande

uppgifter att fylla. Särskilt syntes ledningen av handelsattacbéernas

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Alaj:ts proposition Nr 3.

verksamhet, vilken måste omläggas efter mera praktiska principer, komma

att bliva en viktig uppgift för utrikesdepartementets speciella handelsavdelning.

Det borde ock förutses, att en exportör eller en importör,

som önskade erhålla snabba upplysningar om avsättningsmöjligheter

eller importförhållanden eller angående möjligheten att anknyta affärsförbindelser

inom visst land, mycket ofta komme att vända sig direkt

till utrikesdepartementet. För undvikande av tidsutdräkt vore det dä

av vikt, att de utifrån inhämtade upplysningarna direkt komme honom

tillhanda genom utrikesdepartementets försorg utan anlitande av någon

ytterligare instans. Det direkta samarbetet mellan utrikesdepartementet

och näringslivets målsmän borde därför, även sedan kommerskollegii

informationssektion trätt i verksamhet, bliva intimt och omfattande.

Av det här ovan anförda framgår sålunda, att riksdagen visserligen

ansett någon bestämd gräns mellan de föreslagna kommersiella

upplysningsorganens verksamhetsområden icke omedelbart kunna uppdragas

men likväl funnit båda organen hava så viktiga uppgifter att

fylla, att riksdagen beviljat medel till deras inrättande. I avbidan på

närmare utredning angående de lämpligaste formerna för verksamhetens

bedrivande har riksdagen emellertid tillsvidare uppfört båda de ifrågavarande

organen på extra stat.

%

För egen del anser jag mig böra erinra, att den statliga informationsverksamheten

till näringslivets tjänst utgör ett i stort sett ännu ganska oprövat

område och innefattar så många vitt skilda, grannlaga och svåra uppgifter,

att det icke rimligtvis kan begäras, att en fullständig plan för verksamhetens

bedrivande på förhand skall kunna framläggas. Under sådana

omständigheter synes det mig icke vara annat än klokt, om statsmakterna

så att säga något känna sig för, innan definitiv organisation

och genomförd arbetsfördelning fastställas i avseende å de myndigheter,

som skola hava ifrågavarande verksamhet sig anförtrodd. Jag är sålunda

av den uppfattningen, att här ifrågavarande spörsmål varken kunna

eller böra nu vinna sin slutliga lösning utan att härför bör avvaktas

någon tids erfarenhet av den provisoriska organisation, som vid fjolårets

riksdag genomförts och först med ingången av innevarande år i full

utsträckning trätt i funktion. Detta synes mig så mycket lämpligare,

som möjlighet härigenom beredes att bilda sig en likaledes på erfarenhet

grundad mening om den plats och de uppgifter, som i nu förevarande

avseende böra inrymmas direkt åt det blivande handelsdepartementet.

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

Först sedan såväl nämnda departement som de båda provisoriskt inrättade

speciella organen för den kommersiella informationen någon tid

varit i verksamhet, lärer det alltså böra ifrågakomma att, med ledning

av de rön, som därunder gjorts, träffa definitiva anordningar på det

område, som här ovan berörts.

Tillsvidare torde man alltså hava att utgå ifrån, att den kommersiella

informationsverksamheten, i den mån den fäller under handelsdepartementets

överinseende, närmast kommer att bedrivas av kommerskollegii

upplysningssektion. Såsom jag vid framläggande av förslaget

till omorganisation av kommerskollegium framhållit, torde det

under sådana omständigheter bliva nödvändigt att träffa särskilda

anstalter i syfte att dels trygga samarbetet på förevarande område

mellan handelsdepartementet och upplysningssektionen, dels ock

för departementet effektivt underlätta tillgången till det kunskapsmaterial,

som sektionen bereder. I dylikt hänseende har tidigare

framförts tanken på en sådan anordning, att chefen för omförmälda

sektion skulle, såsom fallet varit exempelvis med sekreteraren i bankinspektionen

i förhållande till chefen för finansdepartementet, anställas

jämväl såsom biträde åt chefen för handelsdepartementet. Denna

tanke anser jag värd att taga fasta på; och skall jag senare återkomma

härtill i samband med frågan om handelsdepartementets organisation.

Innan jag lämnar de spörsmål, som beröra den kommersiella upplysningsverksamheten,

anser jag mig slutligen beträffande handelsdepartementets

förhållande till utrikesdepartementet böra betona — vad chefen

för justitiedepartementet redan vid frågans behandling under fjolåret

framhållit — nämligen att det torde vara uppenbart, såväl att det genom

utrikesdepartementet anskaffade materialet bör, även om det av utrikespolitiska

skäl måste undanhållas offentligheten, dock alltid i hela sin omfattning

ställas till handelsdepartementets och det därunder lydande kommerskollegiets

förfogande, som ock att handelsdepartementet för fyllande

av sina uppgifter bör äga rätt att korrespondera direkt med de officiella

agenterna i utlandet, givetvis dock under sådan form, att det subordination

sförhållande, vari nämnda agenter stå till utrikesdepartementet, icke

därigenom rubbas.

Jag övergår härefter till frågan om den departemental förläggningen

av vissa ärendesgrupper, vilkas överförande till handelsdepartementet

av chefen för justitiedepartementet vid den förberedande be
-

s. 126 Kontrollera mot PDF

Den högre

handelaunder ■

frianingen.

126 Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

handlingen av hithörande spörsmål ifrågasatts, utan att han dock

härvid intagit någon bestämd ställning. 1 det följande skola dessa ännu

svävande frågor upptagas till skärskådande i samma ordning, vari de

av chefen för justitiedepartementet berörts i hans yttrande till det vid

ovannämnda proposition nr 359 till 1919 års lagtima riksdag fogade

utdraget av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärendeu.

Beträffande till en början den högre handelsund ervisning en, för närvarande

representerad av handelshögskolan i Stockholm, erinrades i berörda

yttrande om, att departementalkommitterade och kommerskollegiikommittén

i fråga om förläggningen av denna högskola stannat i olika

meningar, i det kommerskollegiikommittén funnit bestämda skäl tala lör

att handelshögskoleärendena jämväl för framtiden komme att tillhöra det

statsorgan, som hade att tillvarataga näringarnas angelägenheter, medan

däremot departementalkommitterade varit av den meningen, att handelshögskoleärendena

borde förläggas till det departement, som handhade

allmän undervisning och vetenskap.

Sedan jag nu tagit förevarande fråga under närmare övervägande

och i ärendet samrått med chefen för ecklesiastikdepartementet, har jag

ansett mig böra stanna vid att giva företräde åt den av kommerskollegiikommittén

uttalade meningen. Rent sakligt sett anser jag det visserligen

kunna ifrågasättas, huruvida icke lika goda skäl kunna anföras

till stöd för den motsatta åsikten. Sålunda lärer det väl svårligen kunna

bestridas, att ecklesiastikdepartementet, såsom varande det högsta centrala

statsorganet för frågor rörande undervisning och vetenskap i allmänhet,

måste anses bättre skickat än handelsdepartementet att skänka såväl de

pedagogiska som de rent vetenskapliga synpunkter, som vid högskoleundervisningen

böra komma till sin rätt, vederbörligt beaktande. Häremot

kan ju emellertid med fog invändas, att då den vid handelshögskolan

meddelade undervisningen, med hänsyn till de syften densamma

skall tjäna, framför allt måste anpassas efter det praktiska näringslivets

krav, det vore oegentligt, om handelshögskoleärendena undandroges det

departement, där den bästa kännedomen om och förståelsen för dessa krav

måste vara att förvänta.

I själva verket torde det emellertid förhålla sig så, att ingen av

de här ovan anförda synpunkterna, åtminstone i frågans nuvarande läge,

bör tillmätas avgörande betydelse. Det direkta statsinflytandet å ledningen

av och undervisningsorganisationen för den enda inom landet

ännu förefintliga anstalten för högre handelsundervisning, handelshögskolan

i Stockholm, är nämligen, med den ställning denna högskola nu

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj.ts proposition Nr 3.

intager, av så pass ringa omfattning, att de statsåtgärder, som i avseende

å högskolan påkallas, otvivelaktigt kunna anförtros lika väl åt det ena

som åt det andra av de ifrågasatta departementen. Under sådana omständigheter

och då högskolan tillkommit på privat initiativ och, ehuru

statsunderstödd, alltjämt har sin. ekonomi i huvudsak grundad å donationer

och bidrag från handelståndets egna representanter och dem närstående

håll, synes det lämpligaste vara att i avseende å högskolans

departemental förläggning tillmötesgå de önskemål, som veterligen hysas

inom de för högskolan närmast intresserade privata kretsarna.'' Åt dessa

önskemål hår direktionen för högskolan givit uttryck i ett över departementalkommitterades

och kommerskollegiikommiiténs betänkande avgivet

utlåtande, däri direktionen bestämt anslutit sig till det av kommerskollegukommittén

i nu ifrågavarande hänseende framställda förslaget.

Till följd härav och under erinran, att ett ställningstagande till

den föreliggande frågan redan i så måtto ägt rum, att vid överflyttning

från finans- till ecklesiastikdepartementet av ärendena rörande den lägre

bandelsundervisningen, handelshögskoleärendena bibeliöllos inom finansdepartementet,

tillstyrker jag, att dessa sistnämnda ärenden nu må till—

läggas handelsdepartementet. Jag anser mig emellertid böra uttryckligen

framhålla, att detta givetvis icke utgör hinder för, att därest frågan om

statens ställning till handelshögskoleundervisningen framdeles kommer

i förändrat läge, handelshögskoleärendena, om så befinnes lämpligt, då

överföras till ecklesiastikdepartementet.

Vidkommande härefter ärendena rörande den affärsmässiga försäkringsrörelse

anförde chefen för justitiedepartementet vid framläggande

av förslag till merberörda proposition nr 359 till 1919 års lagtima riksdag,

att dessa ärenden visserligen kunde utan olägenhet handläggas i

socialdepartementet men ävenledes med vissa fördelar hänföras till det

nya handelsdepartementet. Vilkendera anordningen vid departementens

slutliga utformning kunde befinnas mest lämplig, lämnades vid sagda

tillfälle öppet och skulle få bero av den vidare utredningen rörande

departementens organisation.

Vid behandlingen förut i dag av de frågor, som röra det blivande

socialdepartementets verksamhetsområde m. m., bär emellertid chefen för

civildepartementet nu i korthet såsom sin uppfattning uttalat, att de-sa

ärenden böra tilläggas handelsdepartementet, därvid han erinrat, att från

de närmast intresserades sida en allmän önskan i dylikt hänseende

syntes vara för handen.

I avseende härå ber jag att få meddela, att ett flertal handels
-

T)en affärsmässiga

försäkringsrörelsen.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128 Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

kammare och försäkringsanstalter i skrivelse till Kungl. .Maj :t uttalat,

att inom försäkringsvärlden rådde en fullständigt enhällig uppfattning

därom, att ärenden rörande den affärsmässiga försäkringsrörelsen obetingat

borde höra till handelsdepartementet. De båda ojämförligt största

försäkringsgrenarna, brand- och sjöförsäkring, stode framhålles i dessa

skrivelser — med handel, industri och sjöfart i så intimt samband, att

det tryggt kunde påstås, att dessa försäkringsgrenar utgjorde en nödvändig

förutsättning för att handel, industri och sjöfart skulle kunna

bedrivas. Till handelsdepartementet borde ock hänföras den privata livförsäkringen

och olycksfallsförsäkringen redan av det skäl, att de ofta

och i stor utsträckning bedreves av samma bolag, vilka utövade brandoch

sjöförsäkringsrörelse, men även med hänsyn därtill, att dessa försäkringsgrenar

endast genom ett rationellt affärsmässigt bedrivande kunde

nå den praktiska utveckling, som vore önskvärd ur nationalekonomisk

och samfundsmässig synpunkt. Åven sådana på senare tid upptagna

försäkringsgrenar som maskin- och ansvarsförsäkring hade sin naturliga

förläggning under det departement, dit näringarna hörde.

Till den av handelskammare och försäkringsanstalter sålunda uttalade

meningen har försäkringsinspektionen i avgivet utlåtande anslutit

sig.

Då jag för egen del finner de framhållna synpunkterna i stort

sett bärande, har jag, såsom ovan nämnts, ansett mig höra förorda, att

handelsdepartementets verksamhetsområde utökas med nu ifrågavarande

ärendesgrupp. Under handelsdepartementet skulle under sådana förhållanden

försäkringsinspektionen komma att sortera.

Torvhante- I fråga om tvenne till avdelningen industri- och hantverksärenden

ring och slöjd, hörande ämnesgrupper, nämligen frågor rörande torrhanteringen och

slöjden, erinrade chefen för justitiedepartementet vid behandlingen under

fjolåret av hithörande spörsmål, att torvärendena nu tillhöra jordbruksdepartementet,

under det att slöjdärendena äro fördelade mellan finansoch

jordbruksdepartementen på sådant sätt, att sistnämnda departement

huvudsakligen handlägger slöjdärenden, som beröra understöd åt hushållningssällskapen

för husslöjdens befrämjande och statens instruktörer

i husslöjd samt deras verksamhet, medan finansdepartementet behandlar

frågor om »befrämjande i allmänhet av slöjderna». Han omnämnde vidare,

att depariemeutalkommitterade och kommerskollegiikommittén under

framhållande att torvindustrien numera borde betraktas såsom en industriell

näring av i huvudsak samma art som övriga industriella näringsgrenar

samt att tudelningen av statsarbetet i avseende å slöjden innebure en

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj.ts proposition Nr 3.

olägenhet — förordat, att hiir ifrågavarande båda slag av näringsärenden

förlädes till handelsdepartementet. Då emellertid bägge näringsgrupperna

voro föremål för särskilda utredningar, vilka ännu icke vunnii slutbehandling,

ansåg chefen för justitiedepartementet vidare ståndpunktstagande

i förläggningsfrågan för det dåvarande icke böra äga rum, än

att han tillstyrkte, att finansdepartementets ärenden rörande slöjd överflyttades

till det blivande handelsdepartementet.

Beträffande här ovan åsyftade utredningar vill jag till en början

bringa i erinran, dels i fråga om slöjdärendena, att den av Kungl. Maj:t

den 29 juni 1912 på jordbruksdepartementets föredragning tillsatta så

kallade hemslöjdskommittén, vars uppdrag innefattade att verkställa

utredning om den svenska hemslöjdens tillstånd, utvecklingsmöjligheter

och behov inom de särskilda orterna samt att avgiva förslag i fråga

om de åtgärder, som från statens sida kunde vara av behovet påkallade

för dess understödjande och utveckling, redan den 10 december 1917

avgivit ett vidlyftigt betänkande i ämnet, dels ock i fråga om torvärendena,

att numera jämväl beträffande dessa föreligger ett kommittébetänkande,

sedan nämligen under år 1919 den år 1916 tillsatta torvkommitién

framlagt förslag om inrättande av ett statens bränsleinstitut

och en statens torvskola. Båda de ifrågavarande betankandena hava i

vederbörlig ordning remitterats till ett stort antal myndigheter och andra

intresserade, av vilka emellertid vissa ännu icke besvarat de avlåtna

remisserna.

Ehuru med hänsyn såväl härtill som till den vidlyftiga och invecklade

beskaffenheten av de spörsmål, som här äro i fråga, det ännu icke

varit möjligt att taga slutlig ställning till spörsmålet rörande formerna

för den statliga verksamheten på föreliggande områden, kan likväl, enligt

vad chefen för jordbruksdepartementet meddelat mig, redan på utredningsarbetets

nuvarande stadium med visshet sägas, att intet hinder

möter att när som helst förverkliga departementalkommitterades och

kommerskollegiikommitténs förslag om överHyttning av nu ifrågavarande

ärendesgrupper från jordbruks- till handelsdepartementet. Under sådana

omständigheter och då, på sätt ovannämnda kommittéer framhålla, såväl

torv- som slöjdärendeua till sin natur äro sådana, att de lämpligast böra

tillhöra handelsdepartementets förvaltningsområde, finner jag mig böra

tillstyrka, att till sistnämnda departement överföras icke blott de i finansdepartementet

nu handlagda slojdärendena utan även de på jordbruksdepartementets

behandling för närvarande ankommande ärendena rörande

torvhantering och husslöjd.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 3 höft. (Nr 3.) 17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

De tekniska

h Sgtho torna.

Ingenjurs
vetenskaps
atademien.

Kungl. May.ts proposition Nr 3.

Vad angår förläggningen av ärendena rörande de tekniska högskolorna

omförmälde chefen för justitiedepartementet, då han förra året

behandlade frågan om inrättande av ett särskilt handeFdepartement, att

landshövdingen Axel Schotte i sitt den 27 februari 1917 avgivna betänkande

angående statsdepartementens verksamhetsområden och arbetsformer

m. m. därom yttrat, att det syntes vara en övervägande mening

bland industriens målsmän, att de tekniska högskolorna borde överföras

till det departement, som närmast företrädde industriens intressen, men

att bland dessa högskolor själva rådde eu önskan att fortfarande få förbliva

under ecklesiastikdepartementet, samt att goda skäl kunde anföras

för vardera meningen. För egen del uttalade emellertid chefen för justitiedepartementet

vid sagda tillfälle den uppfattningen, att tillräckliga skäl

näppeligen förelåge för en ändring i nuvarande ordning.

I denna mening finner jag mig helt tunna instämma. Från och

med 1919 års ingång hava nämligen samtliga de angelägenheter, som

röra den tekniska undervisningen, såväl den lägre som den högre,

sammanförts i ecklesiastikdepartementet; och då denna anordning, särskilt

ur synpunkten av en enhetlig ledning av dessa undervisningsgrenar,

visat sig ändamålsenlig, synes mig någon anledning icke föreligga

att nu göra ändring däri.

Jag hemställer alltså, att ärendena rörande de tekniska högskolorna

må bibehållas under ecklesiastikdepartementet.

Återstår så frågan om placeringen i departementalt hänseende av

den år 1919 inrättade ingenjörsvetenskapsakademien. För bedömande av

detta spörsmål tillåter jag mig till en början erinra om, att nämnda

institution enligt de stadgar, som för densamma fastställts, härtill ändamål

att befordra teknisk-vetenskaplig forskning samt att därigenom främja

den svenska industrien och tillvaratagandet av landets natur!i!Igångar.

Till vinnande av sitt syfte skall akademien, likaledes enligt stadgarna,

såväl själv anordna systematiska undersökningar rörande tekniska problem

som ock på olika sätt stödja, vägleda och uppmuntra det tekniskvetenskapliga

forskningsarbete, som eljest inom landet bedrives. Akademien,

som från och med år 1920 tillerkänts ett statsbidrag av 40,000

kronor om året men i övrigt har sin ekonomi grundad på av enskilda

tillskjutna medel, har såtillvida erhållit eu statlig karaktär, som Kungl.

Maj:ts medverkan påkallats dels för akademiens bildande genom fastställande

av stadgar och utseende av visst antal ledamöter, dels ock för

akademiens fortsatta verksamhet genom förordnande av preses, vice

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3. 131

preses och verkställande direktör samt genom kontroll över medelsförvaltnmgen.

De ärenden rörande ingenjörsvetenskapsakademien, som hittills

förelegat till Kungl. Maj:ts avgörande, hava handlagts inom finansdepartementet.

Då det nu gäller att taga ställning till frågan om den framtida

departemental förläggningen av ingenjörsvetenskapsakademien, kan det

ju ifrågasättas, huruvida icke med hänsyn till de vetenskapliga uppgifter,

som akademien har att fullfölja, densamma borde överföras till

det departement, till vilket flertalet vetenskapliga institutioner och lärda

samfund ansetts böra hänföras, nämligen ecklesiastikdepartementet. Att

märka är emellertid, att den verksamhet, som är avsedd att vid ingenjörsvetenskapsakademien

bedrivas, till sin natur och sitt ändamål är av

väsentligen annan art än arbetet vid åtminstone de flesta av våra övriga

institutioner med akademis namn. Just med hänsyn härtill har ock

under förarbetena för inrättandet av nu ifrågavarande institution från

vissa håll uttalats stark tvekan om, huruvida benämuingen akademi

i förevarande fall vore den riktiga. Den vetenskapliga forskning, som

ingenjörsvetenskapsakademien har att bedriva och uppmuntra, är ju

nämligen direkt inställd på tillgodoseende av vissa praktiska syften;

akademien skall — visserligen under vetenskapliga former — arbeta i

vårt näringslivs tjänst, och de resultat, som akademien under sitt arbete

uppnår, äro avsedda att omedelbart komma det praktiska livet tillgodo.

Det ligger under sådana omständigheter i öppen dag, att akademien, för

att kunna rätt fylla sin uppgift, måste stå i intim förbindelse med icke

blott de utövande representanterna för våra industriella näringar utan

även de statliga organ, som närmast hava att tillvarataga näringslivets

intressen. Den önskvärda samverkan på nu ifrågavarande område kan

emellertid givetvis lättast åvägabringas, därest akademien sorterar under

det statsdepartement, som har omvårdnaden om de industriella angelägenheterna

sig anförtrodd.

Då några betänkligheter mot att undandraga akademien ecklesiastikdepartementets

förvaltningsområde så mycket mindre torde behöva hysas,

som så redan är fallet med en annan liknande institution, nämligen

lantbruksakademien, tillstyrker jag alltså, att ingenjörsvetenskapsakademien

förlägges under handelsdepartementet.

Jag bar nu behandlat samtliga de ärendesgrupper, beträffande

vilka vid den förberedande behandlingen av handelsdepartementets verksamhetsområde

lämnats öppet, huruvida de borde hänföras till detta

s. 132 Kontrollera mot PDF

Sjöfartssäkerhet

och sjtifolkets

arbetsförhållanden.

132 Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

departement eller icke. I detta sammanhang vill jag emellertid erinra

om ytterligare en ärendesgrupp, om vars departementala förläggning

tidigare viss tvekan varit rådande, ehuru ärendesgruppen icke under

fjolåret av chefen för justitiedepartementet särskilt omnämndes. Jag

syftar härvid på de ärenden angående sjöfartssäkerhet och sjöfolkets

arbetsförhållanden, som nu handläggas inom kommerskollegii fartygsinspektionsbyrå

och, såsom regeringsärenden, inom finansdepartementet.

Då förslag om kommerskollegii omorganisation framlades i 1919

års statsverksproposition, framhölls i statsrådsprotokollet, att med hänsyn

till arten av nu ifrågavarande ärenden vissa skäl syntes tala för att

fartygsinspektionsbyrån förlädes till socialstyrelsen. Därmed skulle givetvis

följa, att regeringsärendena angående sjöfartssäkerhet och sjöfolkets

arbetsförhållanden skulle ankomma på socialdepartementet. På grund

härav och av i övrigt anförda skäl uppfördes den nya byrån inom

kommerskollegium tills vidare på extra stat.

Emellertid torde det icke böra ifrågakomma att, i syfte att därom

avgiva förslag till 1920 års riksdag, för närvarande taga slutlig ståndpunkt

till spörsmålet om fartygsinspektionens lämpliga förläggning; och

vid sådant förhållande böra jämväl motsvarande regeringsärenden åtminstone

tills vidare överflyttas till handelsdepartementet, under vilket

kommerskollegium är avsett att höra.

I samband med de frågor, som röra handelsdepartementets verksamhetsområde,

vill jag vidare anmärka, dels att till handelsdepartementet

åtminstone för närvarande synes böra överföras den under finansdepartementet

nu tydande handelsflottans pensionsanstalt, dels ock att

ärendena rörande kontroll å normalpapper och normalbläck, vilka ärenden

för närvarande handläggas inom kontrollstyrelsen och finansdepartementet,

i enlighet med en av chefen för kontrollstyrelsen gjord hemställan

torde böra överflyttas å statens provningsanstalt och sålunda

tillföras handelsdepartementets förvaltningsområde.;

Slutligen anser jag mig böra i korthet beröra vissa viktiga

ärendesgrupper, som i fjolårets proposition utan vidare förutsattes skola

förbliva under finansdepartementets ämbetsområde och som även nu,

på sätt av det föregående framgår, ansetts böra få bibehålla denna sin

departementala förläggning, trots det att från vissa håll påyrkats deras

överförande till handelsdepartementet. Jag syftar härvid på ärendena

rörande den privata bankverksamheten samt rörande frihamnar och

frilager.

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

Redan i ett år 1914 avgivet yttrande framhöll Stockholms handelskammare,

att bankärendena vore mycket närmare befryndade med de

frågor, som komme att handläggas inom ett blivande handelsdepartement,

än med statens egen finansförvaltning; att bankerna vore privata affärsföretag,

som i hela sin organisation och hela sin verksamhet stode i

intimaste beröring med handel, industri och sjöfart; samt att det reglerande

inflytande, som staten i fråga om bankerna ville utöva, till sin

natur vore likartat med statens ingripande i den enskilda yrkesutövningen.

Enahanda och liknande synpunkter hava sedermera från bankoch

näringsidkarhåll vid olika tillfällen gjorts gällande, då frågan om

det blivande handelsdepartementets verksamhetsområde varit föremål för

diskussion. 1 dylikt hänseende må nämnas, att de uttalanden, som i nu

ifrågavarande ämne gjordes vid det under år 1919 hållna handelskammaremötet

i Malmö, samtliga gingo i den riktningen, att ärendena rörande

den privata bankverksamheten borde överföras till handelsdepartementet.

Åven inom riksdagen uttalades, då förenämnda proposition nr 359 var

föremål för behandling, av en talare i första kammaren en bestämd

önskan, att så måtte bliva fallet.

Emellertid föreligga också vissa auktoritativa uttalanden, som gå

i motsatt riktning. Sålunda förklarar svenska bankföreningens styrelse

i ett den 18 november 1919 till bankinspektionen avgivet yttrande, att

styrelsen, med hänsyn bland annat till att ärendena angående det privata

bankväsendet sedan gammalt tillhört finansdepartementets handläggning

utan att någon olägenhet för bankerna därav kunnat påvisas, ställde

sig tveksam till den föreslagna överflyttningen. Och bankinspektionen

går i utlåtande den 29 samma november ännu ett steg längre, i det

inspektionen, med betonande av det nära sambandet mellan det privata

bankväsendet och riksbanken samt under uttalande av den förmodan,

att riksbanksärendenas handläggning i allt fall fortfarande komme aftaga

rum inom finansdepartementet, ger uttryck åt den åsikten, att jämväl

ärendena rörande de privata bankerna alltjämt böra bibehållas inom

finansdepartementet.

Ehuru de av Stockholms handelskammare framhållna synpunkterna

icke torde kunna frånkänuas en viss betydelse, är jag dock, lika med

bankinspektionen, av den uppfattningen, att de i det avseende, varom nu

är fråga, icke böra få vara utslagsgivande. Åven om finansdepartementet

hos oss icke kan anses såsom ledare av landets finanspolitik

i samma mening som finansministerierna i flertalet andra länder,

då såväl riksbanken som riksgäldskontoret stå under riksdagens egen

förvaltning, synes det nämligen vara av vikt att fasthålla vid, att nämnda

Deri privata

bankverksamheten.

s. 134 Kontrollera mot PDF

Frihamnar

och frilager.

Kristidsären
den.

134 Kungl. Maj.ts proposition Nr 3.

departement likväl inom Kungl. Maj:ts kansli bör vara det sammanhållande

organet icke blott för frågor angående statens finansväsen utan

även för de i visst samband därmed stående angelägenheter, som röra

den genom privatföretag bedrivna finansiella verksamheten. Det bör ock

bemärkas, att under de senare åren i alltjämt stegrad omfattning mellan

riksbanken och riksgäldskontor å ena sidan samt den under Kungl.

Maj:t ställda finansförvaltningen, representerad av chefen för finansdepartementet,

å andra sidan, i en mångfald för landet viktiga frågor

av finansiell natur ett samarbete ägt rum, som visserligen till sina

former ännu icke vunnit full stadga men som icke desto mindre visat

sig vara till så stor nytta för lösningen av de avhandlade spörsmålen,

att allt talar för ett vidare fortgående på den sålunda beträdda vägen.

Under sådana omständigheter skulle det, med hänsyn till den av förhållandenas

egen natur betingade nära förbindelse, som måste bestå

mellan riksbanken och de privata bank företagen, säkerligen vara mindre

lyckligt, om genom en överflyttning av ärendena rörande dessa senare

företag från finans- till handelsdepartementet chefen för finansdepartementet

berövades det omedelbara inflytande å omförmälda ärenden, som

han för närvarande äger.

Jag är sålunda av den uppfattningen, att ärendena rörande den

privata bankverksamheten alltjämt böra tillhöra finansdepartementets

ämbetsbefattning. Att i så fall jämväl fond- och hypoteksväsendet, om

vars departementala förläggning fråga eljest kunde uppstå, bör kvarstanna

under finansdepartementet, torde utan vidare vara klart.

Beträffande ärendena rörande frihamnar och frilager ber jag att

få uttala, att ehuru vissa skäl kunna anföras för deras förläggning till

handelsdepartementet, eu överflyttning av desamma åtminstone för närvarande

icke synes böra ifrågakomma. Ur förvaltningssynpunkt äro

nämligen frihamnsväsen och frilager så nära anknutna till tullverket, att det

synes praktiskt lämpligast, att frihamns- och frilagersärenden handläggas i

samma departement, på vilket föredragning av tullärenden ankommer.

Förekomma ärenden av mer principiell betydelse med hänsyn till de

näringsintressen, som äro knutna vid frihamnsväsendet, lärer den lämpligaste

anordningen vara, att föredragning sker efter gemensam beredning

av cheferna för finans- och handelsdepartementen.

Innan jag lämnar de spörsmål, som angå handelsdepartementets

verksamhetsområde, vill jag slutligen framhålla, att därest vid den tid,

då handelsdepartementet träder i funktion, exportförbud eller andra av

opaginerad Kontrollera mot PDF

185

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

kristiden föranledda statliga regleringsåtgärder av eu eller annan art

alltjämt måste upprätthållas, på handelsdepartementet bör ankomma att

taga befattning med vissa av dessa kristidsärenden. Så är framför allt

fallet med åtskilliga av de frågor, som röra undantag från meddelade

utförsel >rbud. Dessa frågor handläggas, sedan handels-, induslri- och

folkhushållningskommissionerna ställts under avveckling, enligt en den

26 september 1919 utfärdad kungörelse, inom jordbruksdepartementet,

såvitt angår livsmedel och andra livsförnödenheter ävensom levande djur

och konstgödsel, men eljest inom finansdepartementet. De uppgifter,

som i förevarande avseende nu tillkomma finansdepartementet, böra

givetvis överflyttas till handelsdepartementet.

På grund av vad sålunda anförts skulle till handelsdepartementet

hänföras följande ärendesgrupper, nämligen rörande:

in- och utrikeshandel;

handel shögskoleväsendet;

kommersiell information, i den män ärendena ej tillhöra utrikesdepartementet;
industri;

torvhantering; hantverk och annan dylik hantering; slöjd,

bergs- och brukshantering;

I är ting sväsendet;

statens gruvegendom;

patent; skydd för varumärken, mönster och modeller;

elektriska anläggningar för belysning eller arbetsöverföring, med

undantag av elektriska spårvägs- och järnvägsanläggningar;

eldfarliga oljor; explosiva varor;

normal papper och normalbläck;

aktiebolag, med undantag av bank- och järnvägsaktiebolag; handelsbolag

och enkla bolag; rätt för utlänning att vara styrelseledamot i svenskt

bolag samt att i riket idka handel eller annan näring;

det affärsmässiga försäkringsväsendet;

in- och utrikes sjöfart; lots- och fyrväsendet, livräddning sväsendet;

navigations undervisning en; skeppsmätningsväsendet; registrering av fartyg;

sjöfart ssäkerhet; befäl å svenska handelsfartyg; mönstring av sjöfolk;

nä ring sstatistik.

Beträffande de på handelsdepartementet ankommande lag silftningsuppgifterna

tillåter jag mig hänvisa till den av chefen för justitiedepartementet

i dyiikt hänseende lämnade redogörelsen.

Ärenden under

handelsdepartementet.

Lagstiftning

under handelsdepartementet.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj ds proposition Nr 3.

Verk, stater I anslutning till ovannämnda ärendesfördelning skulle till handels
värld™"

departementet höra följande verk, stater och inrättningar, nämligen:

handehdepar- kommerskollegium och bergsstaten;

temeritet. lotsstyrelsen och lotsverket;

patent- och registreringsverket;

försäkringsinspektionen;

nautisk-meteorologiska byrån;

statens provningsanstalt;

fartygsinspektionens befattningshavare;

statens torvtjänstemän;

statens instruktörer i husslöjd;

inspektörer över elektriska anläggningar;

kontrollanter för undersökning av eldfarliga oljor;

sprängämnesinspektionen;

navigationsskolorna;

sjömanshusen;

direktionen över handelsflottans pensionsanstalt;

järnkontoret;

allmänna försäkringsanstalter;

auktoriserade handelskammare;

ingenjörsvetenskapsakademien.

Handelsde. Dä jag nu övergår till att behandla de spörsmål, som röra handels
organlsation!

departementets inre organisation, tillåter jag mig till en början hänvisa

till de av chefen för justitiedepartementet förut i dag åberopade uttalandena

i förenämnda proposition nr 359 till 1919 års lagtima riksdag

rörande angelägenheten av att inom de nya departementen så enkla och

för arbetets snabba bedrivande effektiva arbetsformer som möjligt komma

till användning. Klart är, att dessa uttalanden i alldeles särskild grad

äga tillämpning i fråga om handelsdepartementet, vars hela verksamhet

ju kommer att röra sig på ett det praktiska livet närliggande fält, där

snabba avgöranden och skyndsam expedition ofta äro av förhållandena

oundgängligen påkallade. Åven om spörsmålet om förenklade arbetsmetoder

till ej ringa del hänför sig till åtgärder, som kräva särskilda

bestämmelser av beskaffenhet att böra genomföras enhetligt för samtliga

departement, torde det dock vara obestridligt, att särskilt ett nytt,

av förut tillämpad praxis mera obundet departement bör hava tillfälle att

så anordna det departementala arbetet, att snabbheten och effektiviteten

fullt ut tillgodoses. .

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

Förutsättningen härför är emellertid i främsta rummet, dels att

departementet gives den juridiskt-adiniuistrativa personalutrustning, som

erlordras för att inkomna ärenden skola kunna utan anhopning eller

tidsutdräkt korrekt och säkert beredas, avgöras och expedieras, dels ock

att departementet^ såväl sättes i lillfälle att i viktigare angelägenheter

utan omgång inhämta råd och upplysningar av representanter för varf

näringsliv som ock framför allt beredes daglig tillgång inom departementets

egna lokaler till teknisk och praktisk sakkunskap i frågor, där

sådan är av nöden. Utgångspunkten vid uppgörandet av organisationsplan

för handelsdepartementet synes mig sålunda böra vara, att

departementet å ena sidan erhåller den administrativa stadga, som erfordras

för att departementet skall kunna fylla sin uppgift såsom det centrala

statsorganet å ett viktigt förvaltningsområde, och å andra sidan

bringas i dqn intima kontakt med det praktiska livet, som är oundgänglig

för att departementet rätt skall kunna tillvarataga våra näringars

intressen och befrämja deras utveckling. Båda dessa synpunkter har

jag sökt att i möjligaste män tillgodose i det förslag till organisation

för departementet, som jag nu går att framlägga.

Vidkommande först den närmast under departementschefen sorterande

ledningen av departementets angelägenheter uttalade chefen för

justitiedepartementet vid frågans förberedande behandling under fjolåret,

att i departementet behov torde komma att föreligga av såväl en statssekreterare

som en expeditionschef. Sedan numera bättre överblick

vunnits över det verksamhetsområde, som skulle tillkomma handelsdepartementet,

vill det emellertid synas, som om hinder knappast sktdle

möta att—såsom fallet är i justitie- och för närvarande även i sjöförsvarsdepartementet

— å en person sammanföra statssekreterarens och

expeditionschefens arbetsuppgifter. Det propositions- och lagstiftningsarbete,

som skulle falla å handelsdepartementets lott, torde nämligen,

att döma av de erfarenheter,- som vunnits under den tid, då motsvarande

arbete utförts i finansdepartementet, icke vara av den omfattning,

att därav för närvarande motiveras inrättandet av en särskild tjänst i

statssekreterargrad en.

Jag anser mig därför böra tillstyrka, att i staten för handelsdepartementet

uppföres en förenad statssekreterar- och expeditionschefsbefattning.

Beträffande härefter byråindelningen i handelsdepartementet anfördes

under fjolåret, att antalet byråer tillsvidure borde kunna inskränkas till

två, vardera med ett kansliråd som chef. Av dessa byråer borde den

Bihang till riksdagens protokoll 1320. 1 samt. 3 käft. (Nr 3.) 18

Statssekreterare

och expeditionschef,

By råir. daning

och ad

ministr.itive

byråchefer

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

ena lämpligen i huvudsak handlägga ärenden angående handel och sjöfart

samt den andra industri- och bergsärenden.

De utvidgningar av handelsdepartementets förut i stora drag angivna

verksamhetsområde, som i dag av mig förordats, äro icke av den

betydenhet, att därav påkallas inrättandet av någon särskild byrå. Jag

föreslår sålunda — i enlighet med d>m under fjolåret framförda tanken

— att handelsdepartementet tillsvidare organiseras på tvä byråer.

För utrönande av den lämpligaste arbetsfördelningen byråerna

emellan har jag låtit uppgöra eu sammanställning över de under år 1918

inom olika departement avgjorda ärenden, vilka varit av natur att i enlighet

med den förut av mig angivna planen böra hänföras till det nya

handelsdepartementet; och hava ärendena därvid allt ejter sin beskaffenhet

sammanförts i olika huvudgrupper, lämpliga att tagas till utgångspunkt

vid den blivande byråindelningen. Nämnda sammanställning ter

sig, i vad regering sä rend ma angår, på följande sätt:

Inom finansdepartementet avgjorda ärenden:

Handel

Sjöfart

Industri- och

bergshante- ring m. m.

Bolagsären- den och

ärenden om

rätt att idka

näring

Större ..................................................

49

15

16

3

Medelstora ............................................

134

372

643'')

115

Mindre ...................................................

13

2

112

20

Summa

196

389

771

138

1) Härvid hava de elektriska ärendena, som den 1 juli 1918 flyttades från ‘civil- till finansdepartementet,

räknats, som om de under hela året handlagts i sistnämnda departement.

Ärenden, avgjorda inom andra departement:

I justitiedepartementet: varumärkeuärenden ......................................

I sjöförsvarsdepartementet: skeppsmätnings- och navigationsskole
ärenden2)

................................................................................................

» rörande lotsverket m. m.....................................................

I civildepartementet: ärenden angående explosiva varor o.d. s)...

» » försäkringsrörelse............

18

190

89

41

80

2) I samband med kommerskollegii omorganisation hava skeppsmätnings- och navigationaskoleärenden

samt ärenden angående explosiva varor o. d. från och med den 1 januari 1920

provisoriskt överflyttats till finansdepartementet (Sv. Förfs. nr 806/1919).

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Alaj.ts proposition Nr 3.

1 jordbruksdepartementet: ärenden rörande gruvor ...................... 28

» » torvhantering ............ 41

» » husslöjd .................... 4

Härtill komma regeringsrättsmål till ett antal av omkring 75, därav

43 angående patent, 9 angående registrering av bolag, 1 angående gruvförhållanden,

7 röi’ande dyrtidstillägg och 15 rörande lotsverket.

Av här ovan anförda statistiska siffror torde framgå, att den av

mig under fjolåret ifrågasatta byråindelningen, med hänsyn till arten

och omfattningen av de ärendesgrupper, som skulle falla inom de olika

byråernas verksamhetsområden, måste anses såsom i stort sett ganska

lämplig. Till handels- och sjöfartsbyrån skulle då hänföras samtliga de

nu i finans- och sjöförsvarsdepartementen handlagda ärendena angående

handel och sjöfart, medan till industri- och bergs byrån skulle förläggas

finansdepartementets ärenden angående industri- och bergshantering m. m.,

justitiedepartementets varu märkesärenden, civildepartementets ärenden

angående explosiva varor m. m. och jordbruksdepartementets gruv-, slöjdoch

torvärenden. Årendena rörande den affärsmässiga försäkringsrörelsen

synas mig lämpligen böra tilldelas handels- och sjöfartsbyrån, medan

däremot bolagsärenden och frågor om rätt för utlänning att i riket idka

näring ävensom ärenden rörande näringsstatistik torde höra hänföras till

industri- och bergsbyrån.

Av regeringsrättsmålen skulle med ovan -angivna byråindelning

det övervägande flertalet komma att tillhöra industri- och bergsbyråns

beredning och föredragning.

I det föregående hava samtliga s. k. kristidsärenden helt och hållet

lämnats å sido. Därest sådana ärenden, av beskaffenhet att böra handläggas

inom handelsdepartementet, ännu förekomma vid den tid, då

nämnda departement träder i verksamhet, torde av omständigheterna få

bero, huruvida desamma må kunna tilläggas någon av byråerna eller

om, såsom nu är fallet inom finansdepartementet, för deras handläggning

böra träffas, särskilda anstalter.

Det bör emellertid icke förbises, att med den av mig ifrågasatta

byråindelningen industri- och bergsbyrån skulle bliva, med hänsyn såväl

till ärendenas antal som framför allt till deras beskaffenhet, icke oväsentligt

mera arbetstyngd än handels- och sjöfartsbyrån. Härvid är likväl att

märka, att ett mycket stort antal av de ärenden, som skulle hänföras

till industri- och bergsbyrån, röra elektriska anläggningar. Beredningen

och föredragningen av dessa ärenden har inom finansdepartementet varit

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

anförtrodd åt en särskild person med förste kanslisekreterares avlöningsförmåner,

vilken person haft sin tid fullt upptagen av ifrågavarande

arbete. Denna anordning torde enligt min mening lämpligen böra bibehållas

även sedan ärendena överflyttats till handelsdepartementet; och

ämnar jag för den skull föreslå, att å industri- och bergsbyrån anställas

två förste kanslisekreterare, av vilka den ene får till uteslutande uppgift

att självständigt handlägga nu ifrågavarande ärenden.

Att byråchefen å industri- och bergsbyrån helt befrias från befattningen

med de visserligen icke så krävande men i allmänhet ganska

tidsödande ärendena rörande elektriska anläggningar anser jag vara så

mycket nödvändigarev som nämnde byråchef säkerligen torde komma

att få ett drygt arbete med beredningen av de på byråns föredragning

ankommande regeringsrättsmålen, av vilka isynnerhet de, som röra patent,

ofta äro av mycket vidlyftig och invecklad beskaffenhet. Någon särskild

föredragande för regeringsrättsmålen lärer nämligen, med hänsyn till

dessa måls jämförelsevis ringa antal, åtminstone tills vidare icke höra

inom handelsdepartementet förordnas. Däremot låter det, med hänsyn

till vad ovan anförts om regeringsrättsmålens beskaffenhet, väl tänka

sig, att, vad särskilt angår industri- och bergsbyrån, självständig föredragningsskyldighet

i vissa dylika mål kan behöva åläggas jämväl annan

tjänsteman än vederbörande byråchef.

Jag föreslår sålunda, att ärendena inom handelsdepartementet uppdelas

på följande sätt:

l:a byrån (handels- och sj öfartsby r ån): ärenden angående in- och

utrikes handel, handelshögskoleväsendet, kommersiell information, inoch

utrikes sjöfart, lots- och fyrväsendet, livräddningsväsendet, navigationsundervisning,

skeppsmätningsväsendet, registrering av fartyg, sjöfartssäkerhet,

befäl å svenska handelsfartyg, mönstring av sjöfolk samt

det affärsmässiga försäkringsväsendet;

2:a byrån (industri- och bergsbyrån): ärenden angående industri,

torvhantering, hantverk och annan dylik hantering, slöjd, bergs- och brukshantering,

lärlingsväsendet, statens gruvegendom, patent, skydd för varumärken,

mönster och modeller, elektriska anläggningar för belysning eller

arbetsöverföring med undantag av elektriska spårvägs- och järnvägsanläggningar,

eldfarliga oljor, explosiva varor, normalpapper och normalbläck,

bolagsväsendet, rätt för utlänning att i riket idka näring m. m.

samt näringsstatistik.

Med hänsyn till arten av det övervägande antalet ärenden, som

å byråerna skola handläggas, böra de båda kansliråden äga juridisktadministrativ

utbildning.

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kung!.. Maj:ts proposition Nr ■J.

Då under sådana omständigheter den tekniska och praktiska sakkunskap,

som på sätt jag förut nämnt bör vara under det dagliga arbetet

i liiindelsdepartementet omedelbart tillgänglig, icke skulle bliva representerad

i de båda ordinarie kanslirådens personer, uppstår frågan, huru

denna sakkunskap lämpligast skall kunna tillföras departementet. Då

denna angelägenhet under fjolåret förberedelsevis behandlades, ifrågasattes

den anordningen, att på de båda byråerna skulle anställas praktiskt

förfarna assistenter, vilka skulle hava att biträda med handläggning

och eventuellt föredragning i statsrådsberedningen av sådana ärenden,

som vore av mera teknisk beskaffenhet. Dessa assistenter borde då

sökas företrädesvis bland yngre personer med praktisk utbildning och

erfarenhet.

Vid närmare övervägande har jag emellertid kommit till den

uppfattningen, att det måste anses lämpligare att — i överensstämmelse

med vad förut i dag föreslagits beträffande det nya kommunikationsdepartementet

— ställa den eller de personer, som skola tillföra

handelsdepartementet den praktiska sakkunskapen, utanför den

ordinarie byråindelningen inom departementet. Det torde nämligen förhålla

sig så, att flertalet av de ärenden, där tillgång till sådan sakkunskap

i särskilt hög grad erfordras, äro av den beskaffenhet, att de

komma att handläggas icke å vederbörande byråer utan mera direkt

under departementschefens eget överinseende, ofta kanske närmast av

statssekreteraren-expeditionschefen. Så torde säkerligen i regel komma

att bliva fallet såväl med lagstiftnings- och riksdagsfrågor i allmänhet

som ock med åtskilliga andra ärenden av större räckvidd eller mera

ingripande betydelse för vårt näringsliv. Givetvis är det ofta just i

dylika frågor, som den praktiska sakkunskapen bäst behöves, på samma

gång som denna sakkunskap här i regel har vida större förutsättningar

än i det löpande administrativa byråarbetet att göra sig gällande till

båtnad för de intressen, som genom handelsdepartementet skola tillvaratagas.

Härmed är naturligtvis ingalunda sagt, att icke å byråerna ärenden

förekomma, i vilka biträde av tekniskt utbildad och praktiskt skolad

person är i hög grad önskvärt. Tvärtom torde det vara uppenbart, att

jämväl å byråerna tillgången till den sakkunskap, som en dylik person

besitter, i många fall är ägnad icke blott att i hög grad underlätta

beredningen av förekommande ärenden utan även att verksamt bidraga

till en ur olika synpunkter riktig och lämplig lösning av de spörsmål,

som äro för handen. Så måste det påtagligen, för att endast taga ett

exempel, i patentärenden mången gång för byråchefen vara av ovär
-

ISyräche/ för

tekniska ärenden.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kung!. Maj:ts proposition Nr 3.

derlig nytta att kunna rådföra sig med en person, vars utbildning sätter

honom i stånd att intränga i och rätt bedöma tekniska tvistefrågor på

helt annat sätt, än den enbart juridiskt och administrativt kvalificerade

tjänstemannen i regel förmår.

Avsikten med den av mig nu ifrågasatta ändrade anordningen är

givetvis icke heller att undandraga byråerna tillgången till den praktiska

sakkunskap, som inom handelsdepartementet kan komma att bliva

till finnandes. Vad jag därmed vill vinna är endast att, utan förfång

för byråarbetet, göra denna sakkunskap bättre tillgänglig och mera

användbar för departementet i dess helhet, framför allt för departementschefen

personligen men jämväl för den närmast under honom sorterande

statssekreteraren-expeditionschefen.

Ett av de skäl, som förmått mig att i nu ifrågavarande hänseende

föreslå en i viss mån ändrad anordning, är ock, att — efter vad jagtror

mig hava funnit — handelsdepartementet, liksom kommunikationsdepartementet,

åtminstone tills vidare bör vara tillfyllest betjänt med en

inom departementet dagligen närvarande person, representerande teknisk

och praktisk sakkunskap och erfarenhet. Detta synes mig så mycket

mera vara fallet, som det är min åsikt, att för tillgodoseende av departementets

behov av sådan sakkunskap och erfarenhet jämväl en annan

utväg bör anlitas, nämligen inrättandet av en representativ rådsinstitution

vid sidan av departementet. Härtill torde jag i det följande få

återkomma.

Av stor vikt är givetvis, att för befattningen såsom tekniskt sakkunnig

förvärvas en i olika avseenden högt kvalificerad person. För

att detta skall bliva möjligt torde — liksom för motsvarande befattningshavare

i kommunikationsdepartementet — avlöningen icke böra sättas

lägre än till 12,000 kronor för år, oberäknat dyrtidstillägg. Befattningen,

vars innehavare torde böra givas byråchefs ställning, synes — i

avbidan på någon tids erfarenhet rörande verkningarna av den föreslagna

anordningen — tillsvidare lämpligen böra uppföras å extra stat.

Att på förhand bestämt avgränsa det verksamhetsområde, som bör

tillkomma den tekniska byråchefen, lärer icke vara erforderligt eller ens

möjligt. Utom de antydningar rörande hans arbetsuppgifter, som här

ovan redan gjorts, må i sådant avseende endast anföras, att meningen

vore, att han skulle dels självständigt handlägga och föredraga sådana

frågor av övervägande teknisk natur, som till honom överlämnades, dels

ock i andra frågor, där hans sakkunniga biträde kunde påkallas, samarbeta

med departementets administrativa föredragande. Hans arbete

skulle sålunda, alltefter frågornas beskaffenhet, komma att bliva av

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Kungl. Majds proposition Nr 3.

ganska olika natur. 1 vissa ärenden komme han att intaga eu rent

konsultativ ställning; i andra däremot skulle han hava att självständigt

utöva ingående kritisk granskning av föreliggande förslag, medan åter

beträffande eu tredje grupp ärenden själva utrednings- och föredragningsarbetet

skulle lalla på hans lott. I övrigt torde det, såsom ovan

antytts, vara lämpligast att icke nu på något bestämdare sätt fixera hans

arbetsuppgifter utan låta därmed anstå, till dess med ledning av någon

tids erfarenhet ett säkrare bedömande härutinnan blir möjligt.

I detta sammanhang ber jag att få återkomma till frågan om

anställande av chefen för kommerskollegii upplysningssektion såsom

biträde inom handelsdepartementet. Jag har i dylikt hänseende på

anförda skäl redan ifrågasatt, att denne tjänsteman bolde erhålla samma

ställning i förhållande till chefen för handelsdepartementet, som sekreteraren

i bankinspektionen intagit i förhållande till chefen för finansdepartementet.

Visserligen kan det måhända synas mindre nödvändigt

att på dylikt sätt fastare binda omförmälda tjänsteman vid handelsdepartementet,

då han ju, i enlighet med den av chefön för justitiedepartementet

antydda praxis, i allt fall skulle vid förekommande behov

kunna tagas i anspråk för föredragning i statsrådsberedningen m. m. Att

märka är emellertid, att det arbete, som inom handelsdepartementet

skulle åligga chefen för kommerskollegii upplysningssektion, måste bliva

av mera permanent art. För att trygga samarbetet mellan departementet

och upplysningssektionen och för departementet tillgängliggöra

det genom sektionen insamlade materialet torde han nämligen

behöva stå i oavbruten förbindelse med departementet och särskilt dess

chef, vilken givetvis skulle äga att av honom påfordra nödigt biträde

vid alla de utredningar och undersökningar, som kunde falla inom

området för hans verksamhet. Det synes mig under sådana omständigheter

med billigheten överensstämmande, att ifrågavarande tjänsteman,

vilken i egenskap av byrådirektör i kommerskollegium och chef för dess

upplysningsavdelning åtnjuter en årlig avlöning av 6,600 kronor, för

''sitt arbete i departementets tjänst tillerkännes ett särskilt arvode, förslagsvis

1,200 kronor för år räknat. Då frågan om ordnandet av den

kommersiella upplysningsverksamheten, såsom förut nämnts, ännu icke

erhållit sin definitiva lösning, torde emellertid detta arvode tillsvidare

böra äskas å extra stat.

Med avseende å kanslisekreterarbefattningar torde inom handelsdepartementet

behov komma att föreligga av sju tjänster, därav fyra

Biträde i

ärenden

rörande kommersiell

upplysning.

Kanslisekre
teraré.

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

av högre och tre av lägre grad. Såsom biträde hos statssekreterarenexpeditionschefen

torde böra placeras en förste och en andre kanslisekreterare,

medan en förste och en andre kanslisekreterare böra avses för

vardera av departementets båda byråer. Den fjärde kanslisekreteraren

av högre grad bör, såsom förut antytts, placeras på industri- och

bergsbyrån såsom föredragande för de å departementets handläggning

ankommande ärendena rörande elektriska anläggningar.

I avseende å sist omförmälda kanslisekreterarbefattning kunde

måhända — med hänsyn till möjligheten av att beslutanderätten i ärenden

rörande elektriska anläggningar framdeles kan komma att överlämnas till

underordnad myndighet — ifrågasättas, huruvida densamma icke borde uppföras

å extra stat. Då emellertid i de från och med 1918 års ingångför

statsdepartementens befattningshavare gällande avlöningsbestämmelser

är stadgat, att sådan befattningshavare skall vara skyldig att,

därest vissa till statsdepartement hörande göromål överflyttas till annat

ämbetsverk, tjänstgöra i det verk, till vilket göromålen överlämnas,

synes ovanberörda möjlighet icke böra utgöra hinder för att med ordinarie

befattningshavare besätta även den förste kanslisekreterartjänst,

med vilken föredragningsskyldighet i avseende å ärenden rörande elektriska

anläggningar skulle vara förenad.

Genom att å ordinarie stat uppföra även denna kanslisekreterartjänst

skulle dessutom — åtminstone med största sannolikhet — eu

bestämd fördel vinnas jämväl i ett avseende, som hittills icke berörts.

Härom ber jag att få anföra följande.

Handläggningen av ärendena rörande elektriska anläggningar torde,

såvitt nu kan bedömas, lämpligen böra, även sedan dessa ärenden överflyttats

till handelsdepartementet, anförtros åt samme tjänsteman, som inom

finansdepartementet — och tidigare inom civildepartementet — haft

desamma om händer. Denne tjänsteman är ordinarie kanslisekreterare

i civildepartementet, kvarstående å gammal stat, och har under sin tjänstgöring

i finansdepartementet uppburit, förutom ett honom av riksdagen

beviljat särskilt arvode, lön och provisoriskt avlöningstillägg å sin

kanslisekreterartjänst i civildepartementet. Nu förhåller det sig så, att

under den tid omförmälde tjänsteman kvarstår å övergångsstat, enligt

riksdagens beslut en av de å civildepartementets nya stat uppförda andre

kanslisekreterartjänsterna skall lämnas obesatt. Detta har givetvis —

särskilt sedan personen i fråga fått sin tjänstgöring förlagd till annat

departement — för civildepartementet framstått såsom en gnnska kännbar

olägenhet och skulle säkerligen i lika hög grad vara ofördelaktigt

för det nya departement, till vilket vid civildepartementets klyvning den

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Maj:tf! proposition Nr 3.

obesatta andre kanslisekreterartjänsten skulle överflyttas. Här berörda

olägenhet skulle emellertid nu bortfalla, om ovannämnde å gammal stat

kvarstående kanslisekreterare utnämndes till ordinarie förste kanslisekreterare

i handelsdepartementet, i det för sådant fall hinder icke längre

skulle möta att med ordinarie innehavare besätta den andre kanslisekreterarijurist

i annat departement, som eljest tillsvidare skulle få

stå obesatt.

Jag tillstyrker alltså, att samtliga kanslisekreterartjänster i handelsdepartementet

uppföras å ordinarie stat.

I handelsdepartementet erfordras vidare en registrator och fem

kvinnliga biträden, av vilka senare åtminstone ett nödvändigtvis bör äga

fullgoda insikter i främmande språk och jämväl i övrigt vara högt

kvalificerat. För detta biträde lärer höra avses en befattning i tredje

lönegraden. Av övriga kvinuliga biträdesbefättningar bör en uppföras

i andra och tre i första lönegraden.

Ytterligare erfordras för handelsdepartementet eu förste vaktmästare

och två vaktmästare.

Anslaget till amanuenser, extra biträden och vikariatsersättningar

synes mig, med hänsyn till att inom handelsdepartementet behovet av

tillfällig arbetsförstärkning tidvis torde komma att bliva förhållandevis

stort, icke böra sättas lägre än till 15,000 kronor.

1 enlighet med vad jag sålunda anfört skulle — frånsett särskilt

anslag å 17,000 kronor till depaitementschefen — den ordinarie staten

för handelsdepartementet, att gälla frän och med den 1 juli 1920, erhålla

följande utseende:

Övrig personal.

Handelsdepartementets

stat.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 3 käft. (Nr 3.)

19

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj.ts proposition Nr 3.

Lön

Tjänst-

görings-

ponnin-

gar

Orts-

till-

lägg

Summa

K r o

n o r

1 statssekreterare och expeditions- chef, arvode ..............................

11,000

1 kansliråd....................................

5,000

2,500

600

8,100

1 dito ..........................................

5,000

2,500

600

8,100

1 förste kanslisekreterare ...............

3,600

1,800

. 400

5,800

3 dito ..........................................

10,800

5,400

1,200

17,400

1 registrator .................................

2,600

1,600

300

4,500

1 andre kanslisekreterare ...............

2,200

1,500

300

4,000

2 dito ..........................................

4,400

3,000

600

8,000

i kvinnligt biträde av tredje graden

1,500

700

200

2,400

1 kvinnligt biträde av andra graden

1,300

500

200

2,000

1 kvinnligt biträde av första graden

1,100

300

20(f

1,600

2 kvinnliga biträden av dito............

2,200

600

400

3,200

1 förste vaktmästare .....................

1,100

650

150

1,900 :

1 vaktmästare ..............................

900

550

150

1,600

1 dito ..........................................

.

900

550

150

1,600 !

Till amanuenser, extra biträden och

.

15.000

Summa kronor

_

_

96,200

{Av detta arvode anses 3,000

kronor motsvara tjänstgöringspenningar.

{Efter 5 år kan lönen höjas

j med 600 kronor.

»Efter 5 år kan lönen höjas

med 500 kronor och efter

I1, 10 år med ytterligare 500

kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas

med 500 kronor, efter 10

år med ytterligare 500

kronor och efter 15 år

med än ytterligare 500

kronor.

Efter 5 år kan avlöningen

höjas med 200 kronor,

efter 10 år med ytterligare

200 kronor och efter 15

år med än ytterligare 200

kronor; skolande av varje

ålderstibägg 100 kronor

utgöra lön och 100 kronor

tjänstgöringspenningar.

IEfter 3 år kan lönen höjas

med 100 kronor, efter 6

år med ytterligare 100

kronor och efter 9 år

med än ytterligare 100

kronor.

Anm. Därest hostad med bränsle, eventuellt med bränsle och elektriskt ljus, där sådant anordnats,

anvisas åt vaktmästare, skall av lönen avstås för bostad med bränsle 300 kronor samt för lyse 25 kronor

för år. Därest vaktmästare åtnjuter enbart bostad eller bostad med värme, men icke i övrigt erforderligt

bränsle, ävensom då bostadsförmånen är av sådan beskaffenhet, att den icke kan anses hava ovan sagda

värde, skall det ankomma på Kungl. Maj:t att efter omständigheterna bestämma det lägre löneavdrag, som

för dylik förmån skall äga rum. Förmånen av lyse innebär allenast rätt till en årlig maximiförbrukning av

elektrisk ström intill högst 100 kw.-timmar. Åtnjutes lyse, skall vaktmästaren själv bekosta armatur och

lampor. I övrigt skola i fråga om förmån av bostad m. m. i tillämpliga delar lända till efterrättelse bestämmelserna

i § 3 av kungörelsen den 1 november 1918 angående avlöningsförbättring från och med år

1919 för vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare. (Sv. förf.-saml. 1918 nr 836.)

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kungl. Majds proposition Nr 3.

Härtill skulle från ocli med den 1 juli 1920 å extra stat komma

årliga arvoden

till en extra byråchef för tekniska ärenden....... kronor 12,000

» biträde i ärenden rörande kommersiell upplysning-

....................................................................... » 1,200

Av förenämnda arvode till den extra byråchefen för tekniska ärenden

torde 3,200 kronor böra anses motsvara tjänstgöringspenningar.

Då den årliga kostnaden för finansdepartementets byrå för ärenden

angående handel, industri och sjöfart m. m., vilken byrå skulle överflyttas

till handelsdepartementet, utgjort omkring 22.000 kronor, skulle

den genom handelsdepartementets inrättande förorsakade merutgiften

utgöra cirka 87,400 kronor.

För handelsdepartementet torde alltså i riksstaten för år 1921 böra

upptagas dels ett ordinarie anslag, svarande mot avlöningsstatens slutsumma,

eller 96,200 kronor, dels ock ett extra anslag å 13,200 kronor.

Beträffande senare hälften av år 1920 skulle för upprätthållandet av

handelsdepartementets verksamhet under nämnda tid erfordras hälften

av nyssberörda häda belopp eller 54,700 kronor. För täckande av en del av

sistnämnda summa torde kunna tagas i anspråk de besparingar å respektive

3,400 och 2,000 kronor, som, enligt vad förut sagts, i och med

den nya departementsindelningens ikraftträdande skulle uppstå å de för

sjöförsvars- och jordbruksdepartementen å riksstaten för år 1920 redan

anvisade ordinarie anslag. Återstående beloppet, 49,300 kronor, torde

böra äskas å tilläggsstat för år 1920. I

I det föregående har jag såsom min åsikt uttalat, att för tillgodoseende

av handelsdepartementets behov av praktisk sakkunskap och erfarenhet

borde — jämte anställandet inom departementet av en särskild

byråchef för tekniska ärenden — anlitas den utvägen, att vid departementets

sida ställdes en representativ rådsinstitution, som skulle hava

att med departementet överlägga i viktigare, näringslivet berörande

frågor samt avgiva yttranden i ärenden, som till detsamma hänskötes.

Inrättandet av en dylik rådsinstitution skulle, synes det mig, utgöra den

bästa formen för tryggande av det ur näringslivets synpunkt önskvärda

samarbete, som inom området för handelsdepartementets verksamhet bör

äga rum mellan statsförvaltningens organ och näringarnas målsmän, på

samma gång som departementet därigenom skulle från näringslivets sida

tillförsäkras det stöd, som torde vara oundgängligt för att departementet

rätt skall kunna fylla sina uppgifter.

Rådsinstitution

under

handelsdepartementet.

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj.is proposition Nr 3.

Huru eu dylik rådsinstitution lämpligast bör organiseras, kan givetvis

bliva föremål för mycket olika meningar. Jag vill emellertid i

detta sammanhang bringa i erinran, att — på sätt i förutnämnda proposition

nr 359 till 1919 års lagtima riksdag påpekats — redan nu en

rådsinstitution förefinnes, som åtminstone i viss mån har att tillvarataga

uppgifter av samma art, som borde tillkomma en vid handelsdepartementet

knuten sådan institution. I eu den 15 mars 1912 på utrikesdepartementets

föredragning utfärdad kungörelse har nämligen meddelats

föreskrift om upprättande av ett handelsråd, vilket skall hava till uppgift

att avgiva yttrande i sådana ärenden för främjande av handel, industri

och sjöfart samt rörande konsulatväsendet, som av ministern för utrikes

ärendena eller cbefeu för finansdepartementet överlämnas till detsamma.

Ledamöter i rådet, sju till antalet, utsagos vid samma tillfälle för en tid

av tre år. Sedan statens handeiskommission den 8 juni 1915 inrättats,

blev visserligen med nämnda treårsperiods slut nytt förordnande av ledamöter

i rådet icke meddelat, men genom beslut den 20 november 1917

har rådet sedermera återupplivats, i det att ledamöter då ånyo tillsätta

för tre år.

Såsom i ovannämnda proposition nr 359 antytts, hava emellertid

departementalkommitterade och kommerskollegiikommittén i sitt år 1913

avgivna betänkande föreslagit, att vid handelsdepartementets inrättande

denna mera såsom ett provisorium avsedda rådsinstitution skulle utbytas

mot ett närinysråd med betydligt större medlemsantal och väsentligt

vidare arbetsuppgifter än handelsrådet. Enligt kommittéförslaget skulle

näringsrådet bestå av icke mindre än 40.ledamöter med lika många

suppleanter, utsedda av Kungl. Maj:t för eu tid av fyra år och fördelade

på fem sektioner, nämligen eu för handeln, eu för den större industrien,

eu för hantverket och den därmed jämförliga mindre industrien, en för

bergshanteringen och en för sjöfarten. Rådet skulle arbeta dels i plenum

och dels på sektioner. Vid plenarsammanträdena skulle behandlas ärenden

av större betydelse och mera allmänt intresse för näringslivet i dess

helhet, medan å sammanträdena med en eller flera sektioner skulle handläggas

ärenden, som mera uteslutande berörde de av ifrågavarande sektion

eller sektioner representerade intressen. Rådet skulle sammanträda i

Stockholm på kallelse av handelsdepartementets chef, som, när han så

önskade, skulle äga att själv leda rådets förhandlingar.

Kommitté förslaget, för vilket en närmare reöogörelse återfinnes å

sid. 507—529 i ovannämnda betänkande, var emellertid icke enhälligt.

Tvenne ledamöter av kommerskollegiikommittén voro nämligen av skiljaktig

mening samt framhöllo, att rådet, för att bliva till verkligt gagn,

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 3.

icke borde vara större än en av de sektioner, som kommittéflertalet tänkt

sig. Enligt reservanternas åsikt bjöde försiktigheten, att man vid införandet

av en institution av bär ifrågavarande slag icke i första hand

tillskapade stora och tunga former, som kanske under en lång framtid

komme att sakna tillräckligt innehåll, varigenom institutionen lätt kunde

förfalla i overksamhet och förbises. Bättre vore då, att åtminstone till

en början välja en enklare och lätthanterligare form samt tillse, huruvida

icke denna bleve tillräcklig för det avsedda ändamålet. Reservanterna

tillstyrkte därför, att antalet ledamöter i rådet måtte inskränkas

till exempelvis nio.

För egen del är jag icke beredd att nu taga slutlig ställning till

spörsmålet, huruvida efter handelsdepartementets tillkomst det redan inrättade

handelsrådet, anknutet direkt till handelsdepartementet i stället

för till utrikesdepartementet och möjligen i ett eller annat hänseende

ombilda!., bör bibehållas eller om i dess ställe i enlighet med ovannämnda

kommittéförslag bör tillskapas eu helt ny rådsinstitution med

mer eller mindre ändrad gestaltning. Skulle den senare utvägen väljas,

torde det emellertid, såvitt jag kan finna, under inga omständigheter

höra ifrågakomma att låta den nyinrättade rådsinstitutionen svälla ut

till de dimensioner, som av departementalkommitterade och kommerskollegiikommittén

förordats. Frågan om de definitiva organisations- och

verksamhetsformerna för den rådgivande institution, som bör ställas vid

handelsdepartementets sida, synes mig emellertid vara av den utomordentliga

betydelse för de intressen, som genom handelsdepartementet

skola tillvaratagas, att densamma helt bör förbehållas en blivande handelsministers

prövning. Att på dylikt sätt något uppskjuta ställningstagandet

i nu ifrågavarande avseende torde så mycket mindre vara

ägnat att föranleda olägenhet, som mandatstiden för ledamöterna i det

nu fungerande handelsrådet icke utgår förrän i slutet av detta år och

handelsdepartementet sålunda i allt fall redan från början av sin tillvaro

kan påräkna tillgång till sådan sakkunskap, som en vid departementet

knuten rådsinstitution avser att bereda. Icke heller ur anslagssynpunkt

torde det av mig förordade uppskovet vara ägnat att väcka betänklighet,

då kostnaderna för en dylik institution — vilken form som än gives

densamma — torde kunna, liksom beträffande samfärdselrådet föreslagits,

bestridas ur vederbörligt ordinarie anslag till kommittéer och sakkunniga

och särskilda medel för ändamålet sålunda icke lära erfordras.

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj.ts proposition Nr 3.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Löfgren, tog härefter

ånyo till orda samt anförde:

An»\ag m. m Återstår så att behandla frågan, huru de för upprätthållandet av

statsdepartementens verksamhet under år 1921 erforderliga anslagen

böra i riksstaten upptagas samt huru de för departementen å riksstaten

för år 1920 redan beviljade anslagen skola, i vad angår senare hälben

av år 1920, kunna göras disponibla för bestridandet av kostnaderna för

departementen i deras nya gestaltning.

Beträffande först förhållandena under år 1921 böra givetvis i

riksstaten för nämnda år uppföras dels å ordinarie stat anslag, svarande

mot slutsummorna av staterna för de olika departementen, dels och å

extra stat anslag, betecknade såsom förslagsanslag högst, för förstärkning

av departementens arbetskrafter i enlighet med vad av de

olika departementscheferna förut denna dag angivits. Anslagen böra

uppföras under de olika huvudtitlarna, därvid emellertid i avseende å

riksstatens uppställning är att märka, att i anledning av den förändrade

departementsindelningen huvudtitlarnas antal bör ökas till elva, vilka

synas böra omfatta:

första

huvudtiteln

hov- och slottsstaterna

andra

»

justitiedepartementet

tredje

»

utrikesdepartementet

fjärde

försvarsdepartementet

femte

socialdepartementet

sjätte

»

kommunikationsdepartementet

sjunde

finansdepartementet

åttonde

j>

ecklesiastikdepartementet

nionde

»

jordbruksdepartementet

tionde

)) •

handelsdepartementet

elfte

»

pensionsväsendet.

Den förändrade huvudtitelsindelningen lärer emellertid, med hänsyn

till att för år 1920 riksstat redan fastställts, icke böra träda i tillämpning

förrän med ingången av år 1921, vadan den tilläggsstat till 1920

års riksstat, som kommer att bliva erforderlig, torde böra uppställas

enligt nu gällande indelning.

Beträffande härefter förhållandena för senare halvåret 1920 torde

det vara uppenbart, att de för de nuvarande statsdepartementen, med

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kuiujl. Maj:ts proposition iVr tt.

undantag'' av utrikesdepartementet, å riksstaten för år 1920 redan beviljade

anslag böra, i den mån de belöpa å årets sista hälft, tagas i

anspråk för bestridandet av kostnaderna för departementen i deras nya

gestaltning. Hos riksdagen lärer därför böra äskas medgivande till,

att vissa redan beviljade anslag må i de fall, då sådant är erforderligt,

användas inom annat departement än det, för vilket anslaget beviljats,

eller, inom samma departement, för annat ändamål än det med anslaget

ursprungligen avsedda. Do belopp, som ytterligare behövas, torde under

de olika huvudtitlarna böra äskas å tilläggsstat för år 1920, därvid anslagen

till social- och kommunikationsdepartementen lämpligast synas böra upptagas

under sjätte och anslaget till handelsdepartementet under sjunde

huvudtiteln. Storleken av de erforderliga tilläggsbeloppen torde framgå

av vad vederbörande departementschefer förut i dag anfört vid behandlingen

av de olika departementen.

Jag anser mig vidare böra anmärka, att anslagen till departementscheferna

ävensom vissa å andra och sjunde huvudtitlarna under »A.

Departementet» nu uppförda anslag, vilka icke direkt angå departementskanslierna,

ansetts böra — liksom alla frågor rörande utrikesdepartementet

— i detta sammanhang lämnas helt åsido. Framställningar i

dessa ämnen komma att göras i samband med behandlingen av de

spörsmål, som röra statsverkspropositionen samt propositionen om tillläggsstat

till riksstaten för år 1920.

I fråga om avlönings villkor m. m. torde böra stadgas, att de i

de nya avlöningsstaterna upptagna befattningshavarna skola vara underkastade

de villkor och bestämmelser, som fastställts för åtnjutande av

avlöningsförmåner enligt statsdepartementens nu gällande avlöningsstater.

Då emellertid i det av chefen för finansdepartementet framlagda förslaget

till avlöningsstat för finansdepartementet finnes upptagen en förste

aktuarie och i förenämnda villkor och bestämmelser icke återfinnes

något stadgande om förste aktuaries semesterrätt, torde särskild föreskrift

i detta ämne böra meddelas. Denna föreskrift synes mig lämpligen

kunna givas det innehåll, att förste aktuarie .skall i avseende å

rätt till semester likställas med förste kanslisekreterare.

Beträffande övergångsstaterna och de å dessa upptagna befattningshavare

torde i tillämpliga delar böra gälla vad som i motsvarande avseende

stadgats i fråga om de för lantförsvars-, civil- och ecklesiastikdepartementen

nu gällande övergångsstater.

Avlöningsvillkor.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Hemställan.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

På grund av vad i detta ärende anförts, får jag hemställa, att

Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen

1) att

dels godkänna de nu framlagda förslagen till

ordinarie avlöningsstater för justitie-, försvars-, social-,

kommunikations-, finans-, ecklesiastik-, jordbruks- och

handelsdepartementen samt till övergångsstater för

försvars-, social- och ecklesiastikdepartementen, att

tillämpas staterna för ecklesiastikdepartementet från

och med ingången av år 1921 och övriga stater från

och med den 1 juli 1920,

dels ock förklara,

ej mindre att de i ovannämnda avlöningsstater

upptagna befattningshavare skola vara underkastade

de villkor och bestämmelser, som fastställts för åtnjutande

av avlöningsförmåner enligt statsdepartementens

nu gällande avlöningsstater, därvid skall iakttagas,

att förste aktuarie i avseende å rätt till semester

skall vara likställd med förste kanslisekreterare,

än även att i fråga om övergångsstaterna för

försvars-, social- och ecklesiastikdepartementen och de

å dessa stater upptagna befattningshavare skall i tilllämpliga

delar lända till efterrättelse vad i motsvarande

hänseende är stadgat beträffande de för respektive

lantförsvars-, civil- och ecklesiastikdepartementen nu

gällande övergångsstater;

2) att å rik sstaten för år 1921

a) under andra huvudtiteln, justitiedepartementet,

höja det ordinarie anslaget för departementets avdelning

av Kungl. Maj:ts kansli från dess nuvarande

belopp......................................................... kronor 94,000

med 8,700 kronor till ........................... » 102,700;

b) under fjärde huvudtiteln, försvarsdepartementet,

uppföra ett ordinarie anslag för departementet

å ......................................... kronor 199,000;

c) under femte huvudtiteln, socialdepartementet,

ej mindre å ordinarie stat uppföra

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Kungl. Maj.ts proposition Nr 3.

dels för departementets avdelning- av Kungl.

Maj:ts kansli ett anslag å.................... kronor 182,900,

dels och till övergångsstat för departementet ett

förslagsanslag, högst................................ kronor 15,600,

än även, utöver nyssberörda anslag, å extra stat

för upprätthållandet av departementets verksamhet anvisa

ett förslagsanslag, högst ............... kronor 10,500;

d) under sjätte huvudtiteln, kommunikationsdepartemententet,

dels uppföra ett ordinarie anslag för departementets

avdelning av Kungl. Maj:ts

kansli å .................................................... kronor 120,500,

dels ock, utöver nyssberörda anslag, å extra stat

för upprätthållandet av departementets verksamhet anvisa

ett förslagsanslag, högst ............... kronor 24,N00;

e) under sjunde huvudtiteln, finansdepartementet,

dels höja det ordinarie anslaget för departementets

avdelning av Kungl. Maj:ts kansli från de>s nuvarande

belopp ........................................................ kronor 133,300

med 24,600 kronor till......................... » 157,900,

dels ock därutöver å extra stat för upprätthållandet

av departementets verksamhet anvisa ett förslagsanslag,

högst .......................................................... kronor 9,000;

f) under åttonde huvudtiteln, ecklesiastikdepartementet,

dels sänka

ej mindre det ordinarie anslaget för departementets

avdelning av Kungl. Maj:ts kansli från dess nuvarande

belopp ...................................... kronor 222,550

med 28,500 kronor till ..................... » 194,050,

än även det ordinarie anslaget till övergångsstat

för departementet från dess nuvarande

belopp........................................................... kronor 11,000

med 5,800 kronor till .............................. » 5,200,

dels ock å extra stat för anställande av extra

föredragande inom departementet m. m. anvisa ett

förslagsanslag, högst .............................. kronor 17,200;

g) under nionde huvudtiteln, jordbruksdepartementet,

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 3 höft. (Nr 3.)

20

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

dels sänka det ordinarie anslaget för departementets

avdelning av Kungl. Maj.ts kansli från dess

nuvarande belopp ................................. kronor 118,800

med 4,( >00 kronor till .......................... » 114,800;

dels ock å extra stat för en egnahemsavdelning i

departementet anvisa ett förslagsanslag,

högst............................................................... kronor 22,000;

k) under tionde huvudtiteln, handelsdepartementet,

dels uppföra ett ordinarie anslag för departementets

avdelning av Kungl. Maj:ts

kansli å ................................................... kronor 96,200,

dels ock, utöver nyssberörda anslag, å extra stat

för upprätthållandet av departementets verksamhet anvisa

ett förslagsanslag, högst ............... kronor 13,200;

samt

3) att vad angår förhållandena för tiden 1 juli

—31 december 1920

dels medgiva, att nedannämnda å rikstaten för år

1920 uppförda anslag må, i den mån de belöpa å

senare hälften av samma år, efter Kungl. Maj:ts närmare

beprövande tagas i anspråk för följande ändamål,

nämligen:

a) för upprätthållande av försvarsdepartementets

verksamhet:

det under fjärde huvudtiteln uppförda anslaget

till ^^försvarsdepartementet samt det under femte

huvudtiteln upptagna anslaget till sjöförsvarsdepartementets

avdelning av Kungl. Maj:ts kansli och samma

departements kommandoexpedition;

b) för upprätthållande av social- och kommunikationsdepartementens

verksamhet:

de under sjätte huvudtiteln uppförda anslagen

till civildepartementets avdelning av Kungl. Maj:ts

kansli, till övergångsstat för departementet, till extra

byrå för fattigvårdsärenden, till extra föredragande

för mål hos regeringsrätten samt till extra föredragande

för stadsplane- med flera ärenden, därvid

anslaget till övergångsstat för civildepartementet skall

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Kungl. Maj-.tt proposition Nr 3.

för motsvarande ändamål användas inom socialdepartementet;
c)

för upprätthållande av finansdepartementets

verksamhet:

de under sjunde huvudtiteln uppförda anslagen

till finansdepartementets avdelning av Kungl. Maj:ts

kansli, till en extra byråchef för lagärenden och till

förstärkning av arbetskrafterna å finansdepartementets

regeringsrättsbyrå; samt

d) för upprätthållande av handelsdepartementets

verksamhet:

det under femte huvudtiteln uppförda anslaget till

sjöförsvarsdepartementets avdelning av Kungl. Maj:ts

kansli och samma departements kommandoexpedition,

såvitt angår det belopp av 3,400 kronor, som icke

behöver tagas i anspråk för försvarsdepartementets

räkning, och

det under nionde huvudtiteln uppförda anslaget

till jordbruksdepartementets avdelning av Kungl. Maj:ts

kansli, såvitt angår det belopp av 2,000 kronor, som

besparas genom indragning av en andre kanslisekreterar

tjänst;

dels och, såsom förstärkning av eljest för ändamålet

tillgängliga medel, för upprätthållande av justitie-,

social-, kommunikations-, finans- och handelsdepartementens

verksamhet å tilläggsstat för år 1920

såsom förslagsanslag, högst, anvisa

under andra huvudtiteln:

för justitiedepartementet ett belopp

av ......................................................... kronor 4,350,

under sjätte huvudtiteln:

för social- och kommunikationsdepartementen

ett belopp av.................. kronor 46,900,

att efter Kungl. Maj:ts närmare beprövande

mellan sistnämnda båda departement fördelas, samt

under sjunde huvudtiteln:

för finansdepartementet ett belopp

av ......................................................

kronor 9,400

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3.

och

för handelsdepartementet ett belopp

av ......................................................... kronor 49,300.

Vad chefen för justitiedepartementet sålunda

hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämde,

behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle

proposition till riksdagen avlåtas av den lydelse, bil.

litt. vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Adil Wifvesson.

STOCKHOLM, ISAAC MAHCOS’ BOKTEYCKEBX-AKTIEBOLAO, 1820.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

21 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (21)

21 kopplingar.

  1. Rskr. 1920:8a Skrivelse till Konungen angående regleringen av utgifterna under riksstatens för år 1921 åttonde huvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartemente s. 2 i texten
  2. Rskr. 1920:10 Skrivelse till Konungen angående regleringen av utgifterna under riksstatens för år 1921 tionde huvudtitel, innefattande anslagen till handelsdepartementet. s. 2 i texten
  3. Rskr. 1920:2a Skrivelse till Konungen, angående regleringen av utgifterna under riksstatens för år 1921 andra huvudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet. s. 2 i texten
  4. Rskr. 1920:2b Skrivelse till Konungen angående regleringen av utgifterna under tillägg sstatens för år 1920 andra huvudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet s. 23 i texten
  5. Rskr. 1920:423 Skrivelse till Konungen angående regleringen av utgifterna undes'' tilläggsstatens för är 1920 sjätte huvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet. s. 2 i texten

Visa alla 21