Angående ytterligare anslag till bestridande av kostnader för expeditioner till finska fastlandet och till Aland
1920-03-19 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1920:304, Angående ytterligare anslag till bestridande av kostnader för expeditioner till finska fastlandet och till Aland
Dokumentets text
Kung]. Maj.ts Proposition Nr 304.
13
Nr 304.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ytterligare
anslag till bestridande av kostnader för expeditioner till
finska fastlandet och till Aland; given Stockholms slott
den 19 mars 1920.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
sjöförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att,
utöver de av 1918 års lagtima riksdag till bestridande av kostnader
för expeditioner till finska fastlandet och till Åland under år 1918
beviljade anslag av tillhopa 1,846,250 kronor, för omförmälda ändamål
på tilläggsstat för år 1920 bevilja ett förslagsanslag, högst, 166,017
kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
Bernh. Eriksson.
Expeditioner
till finska
fastlandet.
14
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 304.
Utdrag av protokollet över sjöförsvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 19 mars 1920.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Branting,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre Palmstierna,
Statsråden: Undén,
Thorsson,
Olsson,
Sandler,
Nothin,
Nilsson,
Eriksson,
Svensson,
Hansson.
Departementschefen, statsrådet Eriksson anhöll härefter att få underställa
Kungl. Maj:ts prövning frågan om beredande av ersättning för
ytterligare kostnader, som föranletts av vissa under ar 1918 anbefallda
expeditioner till finska fastlandet och till Åland, samt anförde därvid
följande.
Den 30 januari 1918 föreskrev Kungl. Maj:t, att en expedition
skulle i enlighet med de närmare bestämmelser, som i kommandoväg
utfärdades, avgå till finska fastlandet för hemförande av därstädes
vistande svenska undersåtar, vilka med anledning av där rådande
förhållanden önskade återvända till Sverige. Därjämte medgavs att,
sedan samtliga svenska undersåtar, som önskade återvända till Sverige,
beretts plats ombord å expeditionens fartyg, jämväl norska och danska
Kungl. May.ts Proposition Nr 304.
15
ävensom, efter av chefen för sjöförsvarsdepartementet i varje särskilt
fall lämnat tillstånd, andra främmande undersåtar finge medfölja, i
den mån utrymmet det medgåve. För ifrågavarande expedition skulle
användas kanonbåten Svensksund och i enlighet med bestämmelserna i
kontrakt mellan marinförvaltngen och Stockholms stads hamnstyrelse,
dagtecknat den 27 oktober och den 13 november 1913, angående anskaffande
av en isbrytare (Isbrytaren II), tagas i anspråk nämnda, Stockholms
stad tillhöriga isbrytare ävensom förhyras två handelsfartyg.
Tillika föreskrevs i berörda brev bland annat, att samtliga av expeditionen
föranledda kostnader skulle av marinförvaltningen särskilt bokföras
samt med omhänderhavande medel förskjutas för att sedermera
hos Kungl. Maj:t anmälas till ersättande.
Därefter har genom kungl. brev den 1 februari 1918, med anledning
av utav Stockholms stads hamnstyrelse gjord invändning mot att
ångfartyget Isbrytaren II i förevarande fall ställdes till förfogande med
hänvisning till berörda kontrakt, befälhavaren över ifrågavarande expedition
bemyndigats att i enlighet med bestämmelserna i lagen den 24 maj
1895, angående skyldighet för kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner
för krigsmaktens behov, taga ifrågavarande ångfartyg i anspråk
för omförmälda ändamål, varvid emellertid Kungl. Maj:t förbehållit
sig att vid laga prövning av de ersättningsanspråk, som hamnstyrelsen
kunde komma att framställa i anledning av fartygets användande, göra
gällande den rätt, som jämlikt förenämnda kontrakt kunde tillkomma
kronan.
Vidare föreskrevs enligt kungl. brev den 8 februari 1918, att för
ifrågavarande ändamål skulle avgå ytterligare det antal expeditioner,
som för ändamålet kunde befinnas erforderligt. Kostnaderna för dessa
expeditioner skulle jämväl bestridas och anmälas till ersättande på förut
angivet sätt.
Med anledning av de på Åland uppkomna förhållandena föreskrev
Kungl. Maj:t genom brev den 13 februari 1918, att eu expedition skulle
avgå till Åland för avhämtande av de svenska undersåtar och ålänningar,
vilka önskade bliva överförda till Sverige, varjämte medgavs, att för
ifrågavarande expedition finge förhyras erforderligt antal handelsfartyg
ävensom jämlikt berörda lag .den 24 maj 1895 tagas i anspråk det
Stockholms stad tillhöriga mindre isbrytarfartyget (Isbrytaren). Härav
föranledda kostnader skulle av marinförvaltningen särskilt för sig bokföras
samt av ämbetsverket med omhänderhavande medel förskjutas för
att sedermera hos Kung]. Maj:t anmälas till ersättande.
Expeditioner
till Aland.
16
Ämbetsskrivelse
den 18 mars
1918.
Proposition
nr 898 till
1918 års
riksdag.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 304.
På grund av upprepade framställningar om svensk skyddsvakt å
Åland beslöt Kungl. Maj:t den 18 februari 1918, att dit skulle avgå 125
man stammanskap av marinen (kustartilleriet) jämte erforderligt antal
officerare och underofficerare, samt att för ändamålet skulle förhyras ett
handelsfartyg och tagas i anspråk Isbrytaren II.
Genom senare vid särskilda tillfällen meddelade kungl. beslut har
medgivande lämnats till ''förhyrande av ytterligare det antal fartyg för
transporter till och från Åland, som av omständigheterna påkallats.
Genom ämbetsskrivelse den 18 mars 1918 anmodades marinförvaltningen
att så skyndsamt som möjligt inkomma med till huvudposter
specificerad uppgift å kostnaderna särskilt för expeditionerna till finska
fastlandet och särskilt för expeditionerna till Åland, under iakttagande
därvid bland annat, att kostnaderna för expeditioner, som avgått till
finska fastlandet, icke skulle, även om expeditionerna därvid angjort
Åland, till någon del belasta Ålandsexpeditionerna, samt att kostnaderna,
i den mån de ännu icke kunde till siffran uppgivas, borde så noggrant
som möjligt beräknas och i uppgiften angivas med förslagsvis upptagna
belopp.
Sedan marinförvaltningen med anledning härav den 19, 24 och 26
april 1918 överlämnat de begärda uppgifterna, har Kungl. Maj:t i proposition
(nr 398) till 1918 års lagtima riksdag föreslagit riksdagen att
för bestridande av kostnader för expeditioner till finska fastlandet och
till Åland under år 1918 på tilläggsstat för samma år bevilja särskilda
förslagsanslag, högst, å 1,360,750, resp. 485,500 kronor. Beräkningen
av nämnda båda anslag grundades på tillämpning av den i § 2 av förenämnda
kontrakt mellan marinförvaltningen och Stockholms stads hamnstyrelse,
angående anskaffning av en isbrytare (Isbrytaren II), intagna
bestämmelse därom, att kronan ägde rätt att i fredstid under den tid,
Isbrytaren II vore av Stockholms stad utrustad och bemannad för isbrytning,
och såvitt ej öppenhållandet av för handelssjöfarten erforderlig
ränna härigenom äventyrades, få, mot bestridande allenast av kostnader
för förbrukade materialier, disponera densamma efter för varje gång
mellan Kungl. Maj:t i kommando väg och hamnstyrelsen träffad överenskommelse.
Såsom förut nämnts, har hamnstyrelsen framställt invändning
mot att omförmälda fartyg i förevarande fall ställdes till förfogande med
hänvisning till berörda kontrakt, därvid hamnstyrelsen gjort gällande
att, medan berörda kontraktsbestämmelse avsåge fredliga förhållanden,
17
Kungit. May.ts Proposition Nr 304.
ifrågavarande expeditioner otvetydigt måste anses innebära vidtagande
av åtgärd, som förorsakats av krigstid.
I skrivelse (nr 5 B) den 21 juni 1918 har riksdagen anmält, att
riksdagen bifallit det i omförmälda proposition framställda förslaget.
Marinförvaltningen har nu i skrivelse den 26 februari 1920 anfört
bland annat följande.
Sedan de båda i anspråk tagna fartygen Isbrytaren och Isbrytaren II
blivit till Stockholms stads hamnstyrelse återställda, hade hamnstyrelsen
avgivit räkningar å ersättning för fartygens användande, slutande för
det förra fartyget å ett belopp av 123,688 kronor 31 öre och för det
senare fartyget å 404,204 kronor 41 öre.
Med skrivelse den 29 oktober 1918 översände marinförvaltningen,
under åberopande av bestämmelsen i § 28 mom. 4 av rekvisitionsförordningen
den 11 juli 1916, räkningarna till överståthållarämbetet, som
överlämnade ärendet till den lokala värderingsnämnden för Stockholms
stad.
I skrivelse den 9 januari 1919 hade därefter bemälda värderingsnämnd
på grund av stadgandet i § 12 av rekvisitionsförordningen för''
klarat sig icke behörig att avgöra ärendet, utan hänskjuta detsamma
till riksvärderingsnämndens avgörande.
Av riksvärderingsnämndens den 29 januari 1920 meddelade utslag
i ärendet inhämtades följande.
Inför riksvärderingsnämnden anfördes från kronans sida beträffande
Isbrytaren II huvudsakligen, att användningen av fartyget ägt rum under
fredstid och under det fartyget varit utrustat och bemannat för isbrytning;
från stadens sida vore ej ens påstått, att genom fartygets dispouerande
till ifrågakomna expeditioner öppenhållandet av för handelssjöfarten erforderlig
ränna äventyrats; den omständigheten, att fartyget tagits i anspråk
jämlikt rekvisitionslagen, kunde ej giva stöd åt påståendet, att här
vore fråga om åtgärd, som orsakats av krigstid; fredstid finge för Sveriges
vidkommande anses råda, då Sverige ej vore invecklat i krig; kontraktets
bestämmelser borde fördenskull komma till tillämpning och kronan vore
ej skyldig betala hyra, besättnings och befäls avlöning, kosthåll eller
hamnumgälder.
Hamnstyrelsen å sin sida hävdade, att kontraktets bestämmelser
icke vore i förevarande fall tillämpliga.
På grund av dessa skiljaktiga meningar fann riksvärderingsnämnden
nödigt, att frågan, huruvida kontraktet i förevarande fall ägde tillämpligBihang
till riksdagens protokoll 11)20. 1 sand. 237 käft. (Nr 303—305.) 961 20 3
Riksdagens
skrivelse nr
ÖB år 1918.
Marin förvaltningens
skrivelse den
26 februari
1920.
18
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 304.
het eller icke, bleve avgjord, innan det definitiva ersättningsbelopp, som
borde tillkomma staden, kunde bestämmas, vilken fråga med hänsyn till
i kontraktet intagen skiljedomsklausul icke utan parternas medgivande
kunde avgöras av riksvärderingsnämnden.
I anledning härav hänsköt hamnstyrelsen i skrivelse till marinförvaltningen
den 27 juni 1919 jämlikt nämnda klausul till skiljemän att
avgöra, »huruvida, då för kronans räkning rekvirerades och sedermera
under den tid kronan på grund av rekvisitionerna förfogade över Isbrytaren
II, sådana förhållanden förelegat, att kronan på grund av bestämmelserna
i § 2 i omförmälda kontrakt varit berättigad påfordra att
få disponera fartyget på där angivna villkor».
Sedan skiljemän i behörig ordning utsetts, hade dessa i dom den
24 november 1919 — vilken hamnstyrelsen med skrivelse den 5 december
samma år överlämnat till riksvärderingsnämnden — med hänsyn
till krigsförhållandena i det land, dit Isbrytaren II vid ifrågakomma tillfällen
skulle avgå, och ändamålet med de expeditioner, för vilka fartyget
rekvirerats, förklarat, att bestämmelserna i § 2 av ovan omförmälda
kontrakt icke ägt tillämplighet beträffande kronans förfogande
över fartyget för samma expeditioner.
Sedan parterna muntligen vidare utfört sin talan, hade från kronans
sida medgivits betalningsskyldighet för samtliga i förutnämnda''
räkningar upptagna huvudposter med undantag för de för fartygen
fordrade hyresersättningarna samt de för fartygens klarering debiterade
umgälderna, resp. 289 kronor 9 öre och 1,874 kronor 30 öre.
I fråga först om hyresersättningarna hade kronan beträffande Isbrytaren
bestritt utgivandet av sådan ersättning, då Stockholms stad
för nämnda fartyg åtnjöte statsbidrag och det icke blivit visat, att
staden genom fartygets disponerande av kronan åsamkats någon särskild
kostnad. Beträffande Isbrytaren II hade kronan väl medgivit, att hyresersättning
borde utgå, men förklarat sig icke kunna godkänna det av
hamnstyrelsen fordrade beloppet, utan överlämnat frågan om beloppets
bestämmande till riksvärderingsnämndens avgörande.
Vad därefter klareringsavgifterna anginge, hade kronan, under hänvisning
till bestämmelserna dels i kungl. brev till kommerskollegium
den 4 februari 1870 angående avgivet förslag till förenklad uppställning
åv hamntaxor, dels ock i § 8 mom. 9 av förordningen den 31
december 1907 angående taxor å hamnavgifter, yrkat, att kronan måtte
befrias från ersättningsskyldighet för berörda avgifter.
Stockholms städs hamnstyrelse hade däremot yrkat, att ersättning
jämväl i nu berörda båda hänseenden måtte bestämmas att utgå med
Kung1. Maj:ts Proposition Nr 304.
19
de av hamnstyrelsen fordrade beloppen, varjämte hamnstyrelsen hemställt
om utbekommande av ränta å oguldna ersättningsbelopp i överensstämmelse
med av styrelsen närmare angivna grunder.
Riksvärderingsnämnden hade tagit ärendet i övervägande och därvid
till en början prövat rättvist förplikta kronan att till Stockholms
stads hamnstyrelse utgiva de av hamnstyrelsen fordrade belopp, som
av kronan slutligt lämnats utan erinran, nämligen:
vad beträffade Isbrytaren:
för
sjöförsäkringspremier ...............................................
kronor
31,250: —
b
besättningens avlöningar...........................................
B
2,222: 47
»
b krigsriskersättning...........................
»
1,798: 70
b
kosthållning åt besättningen.....................................
B
3,276: —
»
» B flottans manskap..............................
B
1,458: —
b
b b passagerare......................................
B''
693: —
b
lotsräkningar ..............................................................
B
527: 90
b
diverse räkningar...........................................................
B
381: 45
»
B förbrukad material och under bogseringar
sprängda bogserkablar ..............................................
B
10,791: 70
Summa kronor
52,399: 22
samt vad beträffade Isbrytaren 11:
för sjö försäkringspremier .................................................
kronor
170,000: —
»
besättningens avlöningar ...........................................
B
5,724: 39
b
b krigsriskersättning............................
B
4,922: 82
b
kosthållning för besättningen, flottans manskap
samt besättningen å ångfartyget Vineta..............
B
15,103: —
b
kosthållning för passagerare......................................
B
10,203: —
b
lotsräkningar....................................................................
B
892: 70
»
diverse räkningar.........................................................
B
564:20
»
förbrukad utredning och förslitna inventarier.....
B
29,920: —
Summa kronor
237,330: 11
Vad därefter anginge frågan om de av hamnstyrelsen fordrade
hyresersättningarna prövade riksvärderingsnämnden, utan avseende å
kronans bestridande av den för Isbrytaren begärda gottgörelsen, rättvist
förklara hamnstyrelsen berättigad att för båda i sbry tar fartygen av
kronan tillgodoräkna sig ersättning av nu angivet slag.
Med hänsyn till de upplysningar, som lämnats av nämndens i fråga
om fartygsvärden sakkunniga ledamöter samt vad övrigt i ärendet förekommit,
funne riksvärderingsnämnden emellertid ersättningarna i fråga
20
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 304.
icke skäligen kunna bestämmas att utgå efter högre grund än beträffande
Isbrytaren 1,500 kronor per dag och vad Isbrytaren II auginge
3,000 kronor för varje dag, varunder expedition pågått, samt 600
kronor för varje ut- och avrustningsdag. Till följd härav prövade riksvärderingsnämnden,
med beräknande av för Isbrytaren 28 expeditionsdagar
samt för Isbrytaren- II 42 expeditionsdagar och 6 ut- och avrustningsdagar,
rättvist tillerkänna Stockholms stads hamnstyrelse ersättning
i nu ifrågavarande hänseende med för Isbrytaren 42,000 kronor samt
för Isbrytaren II 129,600 kronor.
Beträffande slutligen frågan om ersättning för de av hamnstyrelsen
bestridda klareringskostnaderna, så enär, enligt vad i ärendet upplysts,
klareringen av fartygen jämlikt uppdrag av kronans expeditionsbefälhavare
ombestyrts av hamnstyrelsen och nämnda styrelse för fullgörande
av uppdraget nödgats enligt företedda räkningar utbetala de i ärendet
ifrågakomna belopp, prövade riksvärderingsnämnden rättvist förklara
kronan i förhållande till hamnstyrelsen ersättningsskyldig för omförmälda,
av styrelsen havda utgifter; och förpliktades förty kronan att i nu ifrågavarande
hänseende till hamnstyrelsen utgiva, för Isbrytaren 289 kronor
9 öre och för Isbrytaren II 1,874 kronor 30 öre.
Hamnstyrelsens yrkande om ränta blev däremot, såsom saknande
stöd av lag, av riksvärderingsnämnden lämnat utan bifall.
Vid denna prövning ålåge det alltså statsverket att, i anledning av
de av Stockholms stads hamnstyrelse inför riksvärderingsnämnden framställda
anspråk, till nämnda styrelse utgiva ersättning för Isbrytaren med
94,688 kronor 31 öre samt för Isbrytaren II med 368,804 kronor 41
öre eller med tillhopa 463,492 kronor 72 öre.
De belopp, som sålunda enligt riksvärderingsnämndens utslag skolat
av statsverket till Stockholms stads hamnstyrelse betalas, hade av marinförvaltningen
likviderats.
För expeditionerna till finska fastlandet utgjorde det
av 1918 års riksdag beviljade anslaget .......... kronor 1,360,750: —
För ändamålet hade förut utbetalts
............................ kronor 1,172,973: 84
Av det till Stockholms stads
hamnstyrelse nu utgivna
beloppet för Isbrytaren
II beräknades hänföra sig
, till dessa expeditioner..... » 295,304: 41
tillsammans sålunda......................................................... > 1,468,278: 25
överskjutande anslaget med........................................ kronor 107,528: 25
21
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 304.
För expeditionerna till Åland utgjorde det av 1918
års riksdag beviljade anslaget ............................
För detta ändamål hade förut
utbetalts .............................. kronor 375,800:02
Av det till Stockholms stads
hamnstyrelse nu utgivna
beloppet för Isbrytaren
II beräknades hänföra sig
till dessa expeditioner » 73,500: —
samt hela beloppet för Isbrytaren
.................................... » 94,688: 31
tillsammans sålunda.........................................................
kronor
»
överskjutande anslaget med
kronor
485,500: —
543,988: 33
58,488: 33
Utöver de tillgängliga medlen hade marinförvaltningen sålunda måst
av omhänderhavande medel förskjuta (107,528: 25 + 58,488: 33) 166,016
kronor 58 öre.
Marinförvaltningen har på grund härav hemställt, att Kungl. Maj:t
måtte av riksdagen å tilläggsstat för innevarande år äska medel för
täckande av det sålunda förskjutna beloppet.
Då på grund av förutnämnda, av riksvärderingsnämnden den 29 Departementsjanuari
innevarande år meddelade utslag ett belopp av 166,016 kronor yttrande
58 öre måst av marin förvaltningen utbetalas utöver de av 1918 års
lagtima riksdag till bestridande av kostnader för expeditioner till finska
fastlandet och till Åland under sistnämnda år anvisade anslag, tillhopa
(1,360,750 + 485,500) 1,846,250 kronor, lärer nämnda belopp, 166,016
kronor 58 öre, nu böra hos riksdagen anmälas till ersättande. För
täckande av beloppet synes å tilläggsstat för år 1920 böra äskas ett
anslag, som, med iakttagande av att anslag skola uppföras i riksstaten
med helt krontal, torde avrundas till 166,017 kronor. Anslaget lärer
böra givas natur av förslagsanslag, högst.
Om beredande av medel för bestridande av nämnda belopp kommer
chefen för finansdepartementet att framdeles under riksdagens lopp framställa
erforderligt förslag.
På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå riksdagen
22
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 304.
att, utöver de av 1918 års lagtima riksdag till bestridande av kostnader
för expeditioner till finska fastlandet och till Åland under år 1918
beviljade anslag av tillhopa 1,846,250 kronor, för omförmälda ändamål på
tilläggsstat för år 1920 bevilja ett förslagsanslag, högst, 166,017 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skulle proposition till riksdagen avlåtas av den
tydelse, en vid detta protokoll fogad bilaga utvisar.
Ur protokollet:
Eric Baad-Heimer.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1920:195 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare anslag till bestridande av kostnader för expeditioner till finska fast o l s. 1 i texten
- SU 1920:100 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare anslag till bestridande av kostnader för expeditioner till finska fastlandet och till Al s. 2 i texten