Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 305

1920-03-19 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:305, Kungl. Maj:ts Proposition Nr 305

Dokumentets text

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 305.

23

Nr 305.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pension åt

f. d. marinläkaren av l:a graden i marinläkarkårens

reserv 0. A. Trana; amen Stockholms slott den 19 mars

1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

sjöförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

medgiva,

att f. d. marinläkaren av l:a graden i marinläkarkårens reserv Carl

Adil Trana må från och med den 1 januari 1920 under sin återstående

livstid uppbära en årlig pension av 500 kronor, att tillsvidare utgå från

förslagsanslaget till allfaänna indragningsstaten.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

Bernh. Eriksson.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 305.

Utdrag av protokollet över sj oför svar sär eu den, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 19 mars 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Bränning,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre Palmstierna,

Statsråden: Undén,

Thorsson,

Olsson,

Sandler,

Nothin,

Nilsson,

Eriksson,

Svensson,

HANsson.

Departementschefen, statsrådet Eriksson anhöll härefter att få underställa

Kungl. Maj:ts prövning frågan om pension åt f. d. marinläkaren

av l:a graden i marinläkarkårens reserv Carl Adil Trana samt anförde

därvid följande.

Förordningen den 28 november 1902 angående anställning och pensionering

av läkare vid marinläkarkåren i flottans reserv innehåller i § 11

följande stadgande:

»Den, som, efter att hava minst tre år varit såsom läkare eller stipendiat

anställd i flottans eller kustartilleriets stam, anställes i marinläkarkåren

i flottans reserv och därefter fullgör de skyldigheter, som äro

eller bliva stadgade för marinläkare i flottans reserv, äger, sedan han,

efter att hava tillhört marinläkarkåren i flottans stam eller reserv eller

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 305.

kustartilleriet under sammanlagt minst 20 år, erhållit avsked samt uppnått

en ålder av 55 år, komma i åtnjutande under sin återstående livstid

av en årlig pension å 500 kronor.»

I skrivelse den 15 september 1919 har marinöverläkaren och chefen

för marinläkarkåren anmält, att marinläkaren av l:a graden i marinläkarkårens

reserv Carl Adil Trana före 1919 års utgång uppnådde 55

års ålder samt sålunda vore berättigad att erhålla entledigande från sin

anställning vid nämnda reserv med utgången av samma år; och har

marinöverläkaren vidare meddelat, att Trana enligt generalrullan över

marinens läkare under tiden den 1 mars 1891—den 10 april 1895 eller

således något mer än fyra år varit stipendiat vid flottans läkarstat, vilken

med år 1903 uppgått i marinläkarkåren, samt från och med den

13 mars 1903 vore anställd vid marinläkarkårens reserv, vadan Trana

vid utgången av år 1919 komme att hava tillhört berörda reserv nära

sjutton år. Trana vore därför enligt marinöverläkarens mening jämlikt

bestämmelserna i § 11 av förenämnda förordning berättigad att från

och med år 1920 under sin återstående livstid komma i åtnjutande av

en årlig pension å 500 kronor.

I häröver den 6 november 1919 avgivet utlåtande har marinförvaltningen

anfört, att Trana syntes hava uppfyllt fordringarna för erhållande

av pension med undantag därav, att han icke tillhört marinläkarkåren i

flottans stam eller reserv under sammanlagt 20 år. Under sin tjänstgöring

såsom stipendiat, vilken tjänstgöring infallit innan marinläkarkåren

uppsattes, hade emellertid Trana tillhört flottans läkarstat. I de

riksdagshandlingar, som rörde organisationen av marinläkarkåren, funnes

visserligen intet nämnt därom, att för beräknande av pensionsrätt skulle

få tillgodoräknas tjänstetid vid flottans läkarstat, men då antagligt vore,

att så varit avsett, ehuru det icke blivit särskilt utsagt, ville marinförvaltningen

tillstyrka, att Trana måtte tillerkännas pension i enlighet med

bestämmelserna i § 11 av berörda förordning.

Därjämte har marinförvaltningen hemställt, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att för ifrågavarande ändamål anvisa medel under riksstatens

tionde huvudtitel.

I ärendet har vidare statskontoret den 26 november 1919 avgivit

utlåtande samt därvid i likhet med marinförvaltningen förklarat sig

anse, att Trana uppfyllt villkoren för att komma i åtnjutande av penUihang

till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 257 käft. (Nr HUS—305.) 95120 4

Marinöverläkarens

skrivelse

den 15 september

1919.

Marinförvaltningens

utlåtande

den 6

november

1919.

Statskontorets

utlåtande

den 26 november

1919.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 305.

sion jämlikt § 11 i förordningen den 28 november 1902 angående anställning

och pensionering av läkare vid marinläkarkåren i flottans reserv.

Yad därefter beträffade den i detta sammanhang uppkomna frågan

om sättet för bestridande av kostnaden för pensionering av personal i

marinens reserv syntes — enligt vad statskontoret vidare anfört böra

erinras, att 1898 års riksdag med bifall till Kung!. Maj ds framställningbeslutat

att, med uteslutande ur riksstaten av det under femte huvudtiteln

uppförda anslaget till pensionering av reservbefäl, vilket anslaganvänts

till årsavgifter till enskild anstalt för beredande av livräntor åt

reservbefälet, medgiva, att de reservofficerare, som därefter antoges,

skulle äga under vissa villkor bekomma pension, varvid emellertid icke

anvisats något anslag för sådant ändamål och ej Keller i detta avseende

gjorts annat uttalande till statsrådsprotokollet i ärendet, än att, sedan

under ärendets utredning framhållits, att det enklaste sättet för pensioneringen

syntes vara att låta pensionerna utgå direkt från anslag under

riksstatens nionde (nuvarande tionde) huvudtitel, chefen för sjöförsvarsdepartementet

anfört, att det enklaste och på samma gång för statsverket

billigaste sättet för beredande av livränta åt reservofficerare vore,

att staten själv övertoge pensioneringen, och tillstyrkt, att med avseende

å reservofficerare i flottan, som därefter utnämndes, det då gällande sättet

för beredande av livränta åt sådana officerare icke längre skulle tilllämpas

utan dessa i stället, liksom reservofficerare vid armén enligt ett

samtidigt av chefen för lantförsvarsdepartementet framlagt förslag, tillförsäkras

rätt att under vissa förutsättningar komma i åtnjutande av

pension av statsverket.

Då riksdagen sedermera år 1902 i sammanhang med beslut om upprättande

av en marinläkarkår i flottans reserv medgivit, att pension till

årligt belopp av 500 kronor skulle under vissa villkor tillkomma den,

som avginge från beställning i nämnda kår, hade icke heller anvisats

något anslag till bestridande av blivande pensioneringskostnader eller

meddelats någon ''bestämmelse om de medel, som för ändamålet skulle

anlitas; och förekomme ej heller i riksdagshandlingarna rörande denna

fråga något uttalande härom.

Då nu frågan om beviljande av sådan pension syntes för första

gången föreligga, hade marinförvaltningen föreslagit, att hos riksdagen

måtte begäras medel för ändamålet att uppföras såsom anslag under

tionde huvudtiteln i riksstaten. Om kostnaden för denna pensionering

varit att betrakta såsom vanlig pensionskostnad, skulle givetvis icke

vara något att erinra mot nämnda förslag. Emellertid vore det i själva

verket här icke fråga om pensionering i vanlig bemärkelse av ersättning

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kung!. May.ts Proposition Nr 305.

för under lång tid utövad verksamhet i statens tjänst. Pensioneringen

av marinläkare i reserven torde väl snarare få anses hava tillkommit

såsom ett lämpligt sätt att skapa tillgång till ytterligare läkarkrafter för

marinen i händelse av behov, alltså såsom en lämplig form av ersättning

för att vederbörande åtagit sig att vid behov stå till förfogande.

Med erinran att liknande synpunkter torde hava föranlett, att kostnaden

för pensionering av motsvarande personal vid armén jämlikt stadgandet

i § 25 av förordningen den 15 november 1912 angående arméns

reserver av befäl och civilmilitär personal bestredes från det under fjärde

huvudtiteln upptagna förslagsanslaget till ■ arméns personal över stat,

ville statskontoret för sin del ifrågasätta, huruvida icke medgivande

borde av riksdagen utverkas därtill, att ifrågavarande pensioneringskostnad

finge bestridas av anslag under femte huvudtiteln, exempelvis av

förslagsanslaget till reservstat för marinen.

I anledning av vad statskontoret sålunda anfört har marinförvaltningen

anmodats att avgiva förnyat utlåtande och därvid särskilt taga

under övervägande, huruvida icke för det i ärendet angivna ändamålet

erforderliga medel kunde och lämpligen borde utgå av det under riksstatens

tionde huvudtitel uppförda förslagsanslaget till pensionering av

flottans befäl och underbefäl med vederlikar.

Till åtlydnad härav har marinförvaltningen inkommit med förnyat

utlåtande i ärendet av den 22 januari 1920, däri ämbetsverket anfört

följande.

Att låta ifrågavarande pension utgå av förslagsanslaget till pensionering

av flottans befäl och underbefäl med vederlikar ansåge marinförvaltningen

icke böra möta hinder, ehuruväl i sådant fall flottans pensionskassa,

som nu hade att ombesörja pension endast för kassans delägare

och gemenskapen, skulle komma att få omhändertaga pensioneringen

för en kategori av marinens personal, med vilken kassan hittills

icke haft något att bestyra.

Statskontoret hade ifrågasatt, huruvida icke medgivande borde av

riksdagen utverkas därtill, att ifrågavarande pensioneringskostnad finge

bestridas av anslag under femte huvudtiteln, exempelvis av förslagsanslaget

till reservstat för marinen.

Visserligen skulle pension till personal, som avgått från reservstat

för marinen med rätt till pension, enligt förordningen den 3 december

1915 angående reservstat för marinen gäldas från sistnämnda anslag.

Att emellertid detta anslag skulle tagas i anspråk för pensionering av

Marinförvaltningens

utlåtande

den

22 januari

1920.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 305.

annan reservpersonal än den, som tillhörde reservstaten, syntes marinförvaltningen

icke böra komma i fråga. Härvid vore särskilt att uppmärksamma,

att den å reservstaten uppförda personalen under den tid,

beställning å reservstaten innehades, årligen skulle erlägga viss pensionsavgift,

som tillfördes anslaget.

Något annat anslag under femte huvudtiteln syntes marinförvaltningen

ej heller lämpligen kunna anlitas för pensionering av marinläkare

i reserven.

Direktionens Sedan direktionen över flottans pensionskassa anbefallts att yttra

pensionskassa sig i anledning av marinförvaltningens utlåtande den 22 januari 1920,

utlåtande den har direktionen i'' utlåtande den 6 februari 1920 anfört följande.

6 ieg2oan Av kungl. brev den 20 november 1860 och cirkulär samma dag

framginge, att det under tionde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget,

eller som det då kallades kreditivet, till pensionering av flottans befäl

och underbefäl med vederlikar tillkommit för att sätta amiralitetskrigsmanskassan

i stånd att till flottans pensionsberättigade ämbets- och

tjänstemän, som sökte avsked, genast utgiva pensioner enligt de för

kassan gällande pensioneringsgrunder och för att varje delägare i förenämnda

kassa skulle oförändrat bibehållas vid sin pensionsrätt. Uti 9

§ av reglementet för flottans pensionskassa den 17 november 1899 stadgades,

att till pensionsfondens inkomster räknades ordinarie förslagsanslag

av statsverket till pensionering av flottans befäl och underbefäl

med vederlikar, i ändamål att sätta kassan i stånd att till pensionsberättigade

delägare, som erhölle avsked, genast utgiva pensioner ur kassan

och att tillika bereda tillgång till utbetalande av de dem tillkommande

fyllnadspensioner. Enligt nuvarande bestämmelser bestredes alltså med

ifrågavarande anslag endast pensioner till delägare i flottans pensionskassa.

Uti 2 § av nyssnämnda reglemente angåves, vilka vore delägare

eller kunde antagas till delägare i kassan. För samtliga dessa befattningshavare

vore såsom villkor för att bliva delägare föreskrivet, att de

skulle vara medelst fullmakt, konstitutorial, förordnande eller kontrakt

utnämnda eller antagna och för sina resp. befattningar innehava lön eller

arvode på stat vid flottan eller något av uppräknade ämbetsverk, varjämte

för samtliga delägare förelåge skyldighet att till flottans pensionskassa

erlägga i förenämnda reglemente stadgade pensionsavgifter. Nu

ifrågavarande personal vore sålunda icke delägare i flottans pensionskassa

och kunde icke heller antagas såsom delägare.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 305.

.Vidare ville direktionen i likhet med statskontoret framhålla, att

ifrågavarande pensionering icke avsåge pensionering i vanlig bemärkelse,

nämligen ersättning för under lång tid utövad verksamhet i statens tjänst,

utan att denna pensionering tillkommit för att skapa reservtillgång på

personal för marinen i händelse av behov, alltså såsom en lämplig form

av ersättning för att vederbörande åtagit sig att vid behov stå till förfogande.

Detta gällde ej blott nu ifrågavarande befattningshavare utan

även de avsevärt talrikare reservofficerarna vid marinen.

På grund av vad sålunda anförts ansåge direktionen det ej vara riktigt

att från förslagsanslaget till pensionering av flottans befäl och underbefäl

med vederlikar bestrida kostnaden för pensioneringen av marinens

reserver av befäl och civilmilitär personal, utan syntes för detta ändamål

böra upptagas ett särskilt förslagsanslag.

I fråga om den huvudtitel, under vilken detta anslag borde uppföras,

syntes direktionen — i likhet med vad uti den i statskontorets

förenämnda yttrande åberopade utredningen till 1898 års riksdag i fråga

om reservofficerarnas pensionering framhållits — nämnda anslag lämpligen

böra uppföras under tionde huvudtiteln.

Vad åter anginge bestyret med utbetalningen av pensionerna till

förevarande personal, syntes detta lämpligen böra överlämnas åt marinförvaltningen,

som omhänderhade pensioneringen av personalen å reservstat

för marinen, men kunde ock, därest anslag för ändamålet beviljades,

omhänderhavas av flottans pensionskassa. Redan nu ombesörjde

nämligen flottans pensionskassa, förutom pensioneringen av sina delägare,

jämväl pensioneringen av gemenskap.

Slutligen har statskontoret den 20 februari 1920 ånyo yttrat sig i statsärendet

och därvid anfört att, ehuru statskontoret fortfarande hyste den f&undedenlo

uppfattningen, att ifrågavarande pensioneringskostnad lämpligen borde februari 1920.

bestridas från anslag under femte huvudtiteln, liksom motsvarande kostnad

vad armén beträffade bestredes från det under fjärde huvudtiteln

upptagna förslagsanslaget till arméns personal över stat, och statskontoret

ej heller kunde finna något att erinra mot, att femte huvudtitelns

förslagsanslag till reservstat för marinen, efter det riksdagens medgivande

därtill utverkats, anlitades för nu ifrågavarande ändamål, statskontoret

likväl icke ville motsätta sig, att medel under riksstatens tionde

huvudtitel härför toges i anspråk, vare sig detta kunde ske genom uppförande

av ett särskilt för ändamålet avsett anslag eller riksdagens medgivande

utverkades därtill, att kostnaderna finge utgå från anslaget till

allmänna indragningsstaten.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Departe
mentschefens
yttrande.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr S05.

Beträffande till en början frågan, huruvida f. d. marinläkaren av l:a

graden i marinläkarkårens reserv C. A. Trana må anses hava uppfyllt

de i § 11 av förordningen den 28 november 1902 angående anställning

och pensionering av läkare vid marinläkarkåren i flottans reserv stadgade

villkor för att komma i åtnjutande av pension, anser jag, i likhet

med myndigheterna, att Trana bör äga att såsom tjänstetid i sådant avseende

tillgodoräkna sig jämväl den tid av något mer än fyra år, varunder

han varit anställd såsom stipendiat vid flottans läkarstat. Sedan Trana,

som under år 1919 uppnått en ålder av 55 år, förut denna dag erhållit

avsked från sin anställning i marinläkarkårens reserv, lärer han alltså

vara berättigad att från och med den 1 januari 1920 uppbära en årlig

pension av 500 kronor.

Med avseende å det anslag, från vilket ifrågavarande pension bör

utgå, har i det föregående omnämnts, att särskilda medel icke blivit anvisade

vare sig för pensionering av marinläkare i marinläkarkårens reserv

eller av övrig personal, tillhörande marinens reserver. Tidigare har, såvitt

officerare i flottans reserv angår, under femte huvudtiteln funnits

uppfört ett anslag till pensionering av reservbefäl, men detta anslag

blev vid 1898 års riksdag uteslutet ur riksstaten, utan att i samband

därmed eller sedermera frågan om pensionering av marinens reservpersonal

blivit i anslagshänseende ordnad. Däremot är under fjärde huvudtiteln

upptaget ett ordinarie förslagsanslag till arméns personal över stat,

varifrån kostnaderna för pensionering av motsvarande personal vid armén

bestridas.

Vid nu angivna förhållande och då pensionering av marinens reservpersonal

icke kan betraktas såsom en pensionering i vanlig bemärkelse,

utan huvudsakligen avser att skapa reservtillgång på personal i händelse

av behov, synes det ligga närmast till hands, att för ändamålet uppföres

ett särskilt anslag under femte huvudtiteln. En sådan åtgärd kan

emellertid givetvis icke vidtagas vid innevarande års riksdag, helst erforderlig

utredning rörande beloppet av ett sådant anslag icke föreligger och

ett dylikt förfarande i allt fall knappast kan anses lämpligt med hänsyn till

den beslutade sammanslagningen av lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen.

Såsom en provisorisk anordning kunde då tänkas att för här

ifrågavarande ändamål anlita något redan befintligt anslag under femte

huvudtiteln. I sådant avseende har av statskontoret ifrågasatts förslagsanslaget

till reservstat för marinen. Av det utav marinförvaltningen

angivna skäl — att av den å reservstaten uppförda personalen under

den tid, beställning å reservstaten innehaves, årligen erlägges viss pensionsavgift,

som tillföres anslaget — synes det icke vara riktigt eller

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl Maj:ts Proposition Nr 305.

ändamålsenligt att låta här ifrågavarande pension utgå av detta anslag.

Något annat anslag under femte huvudtiteln, som i förevarande avseende

skulle kunna ifrågakomma, lärer icke heller förefinnas. Återstår

då att tillse, huruvida något anslag under tionde huvudtiteln — innefattande

utgifter för pensionsväsendet — lämpligen skulle kunna för ändamålet

tagas i anspråk. Härvid torde möjligen kunna ifrågasättas, att pensionen

skulle kunna utgå från förslagsanslaget till pensionering av flottans

befäl och underbefäl med vederlikar, men anser jag, i likhet med direktionen

över flottans pensionskassa och på av direktionen anförda skäl, att så icke

bör ske. Däremot lärer enligt min mening hinder icke möta att för ifrågavarande

ändamål anlita förslagsaiislaget till allmänna indragningsstaten. En

sådan lösning av frågan har statskontoret, enligt vad ämbetsverket anfört i

sitt den 20 nästlidna februari avgivna utlåtande, icke velat motsätta sig.

Jag vill emellertid härvid betona, att detta förslag med hänsyn till den

föiut angivna särskilda karaktären av pensioner av här ifrågavarande

slag endast avser eu provisorisk anordning i avvaktan därpå, att spörsmålet

om beredande av erforderliga medel för pensionering av all militär

och civilmilitär personal, tillhörande marinens reserver, göras till föremål

för utredning. Vid en sådan utredning böra givetvis beaktas de

särskilda synpunkter, som av den beslutade sammanslagningen av de

båda försvarsdepartementen betingas.

För anlitande i nu förevarande fall av förslagsanslaget till allmänna

indragningsstaten lärer riksdagens medgivande böra inhämtas.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Eders Kuqgl.

Maj:t behagade föreslå riksdagen medgiva,

att f. d. marinläkaren av l:a graden i marinläkarkårens reserv Carl

Adil Trana må från och med den 1 januari 1920 under sin återstående

livstid uppbära eu årlig pension av 500 kronor, att tillsvidare utgå från

förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna

bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av

den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Eric Baad-Heirner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.