Sök i Ratio Lex

Med förslag till utgiftsstat för postsparbanken m. ni

1920-03-12 · 42 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 35 av 42 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:331, Med förslag till utgiftsstat för postsparbanken m. ni

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 331.

I

Nr 331.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till utgiftsstat

för postsparbanken m. ni.; given Stockholms slott

den 12 mars 1020.

Under åberopande av bilagd a i statsrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att

godkänna det av vederbörande departementschef förordade förslaget

till ny utgiftsstat för postsparbanken, att tillämpas tills vidare frånoch

med den 1 januari 1921, samt på grund härav till uppehållande

under år 1921 av postsparbankens verksamhet bland de ordinarie anslagen

under sjunde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av ................................................................................. kronor 718,995

att av inkomster av postsparbanksrörelsen direkt utgå.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 280 höft. (Nr 331.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition Nr 331.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majd

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 mars

1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern BraNTING,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena triherre PALMSTIERNA,

Statsråden: UNDÉN,

Thorsson,

Olsson,

Sandler,

Nothin,

Nilson,

Eriksson,

Svensson,

Hansson.

Föredragande departementschefen, statsrådet Thorsson anförde

härefter:

Under punkt 15 av sjunde huvudtiteln i det vid statsverkspropositionen

till inevarande års riksdag fogade utdraget av statsrådsprotokollet

över fenansärenden har Kungl. Maj:t, föreslagit riksdagen att, i avbidan

på den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, till

uppehållande under år 1921 av postsparbankens verksamhet bland de

ordinarie anslagen beräkna ett reservationsanslag av 954,000 kronor,

att av inkcftnster av postsparbanksrörelsen direkt utgå. Såsom framgår

av förenämnda statsrådsprotokoll var vid tidpunkten för statsverkspropositionens

avlåtande till riksdagen den under senhösten 1919 uppkomna

frågan om ny inkomst- och utgiftsstat för postsparbanken överlämnad

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 331. 3

till 1902 års löneregleringskommitté för utlåtande. Sedan nämnda kommitté

numera till Kungl. Maj t inkommit med ett den 16 februari 1920

avgivet yttrande i ämnet samt jämväl styrelsen för postsparbanken efter

remiss den 6 innevarande mars månad inkommit med utlåtande i anledning

av vad löneregleringskommittén yttrat i ärendet, befinner sig

detsamma i sådant skick, att det lärer kunna underställas Kungl. Maj:ts

prövning.

Sedan styrelsen för postsparbanken med skrivelse den 22 oktober

1919 framlagt förslag till ny stat för postsparbanken; innefattande såväl

inkomst- som utgiftsstat, fick löneregleringskommittén genom remiss

den 22 december 1919 sig anbefallt att så snart omständigheterna det

tilläte avgiva dels utlåtande över förslaget till utgiftsstat för postsparbanken,

dels ock yttrande och förslag i fråga om beredande åt befattningshavarna

i postsparbanken av skälig tillfällig löneförbättring från

och med den 1 juli 1920.

Sedermera hava, för att tagas i övervägande vid fullgörandet av

det genom förenämnda remiss meddelade uppdrag, följande handlingar

genom särskilda remisser den 7 januari 1920 överlämnats till kommittén:

l:o) styrelsens för postsparbanken skrivelse den 15 september

1919 angående förhöjda arvoden till ordföranden och tre särskilda

ledamöter i nämnda styrelse;

2:o) dels samma styrelses skrivelse till chefen för finansdepartementet

den 25 november 1919, varmed överlämnats nytt statförslag

samt en redogörelse för postsparbankens ekonomiska ställning, dels ock

statskontorets yttrande den 10 december 1919 i sistberörda ärende.

Vidare överlämnades för enahanda ändamål genom remiss den

13 januari 1920 till kommittén en den 20 december 1919 daterad

framställning till chefen för finansdepartementet från fyra befattningshavare

i postsparbanken i uppgiven egenskap av »representanter för

postsparbankens personal» angående avlöningsförhållandena inom verket.

I den förstnämnda skrivelsen den 22 oktober 1919 angiver styrelsen styret*™ för

för postsparbanken de skäl, som föranlett styrelsen att då framställa

förelag till ny stat för postsparbanken. 1919

De i kungörelsen den 1 juli 1918 (svensk författningssamling nr 608)

meddelade ändringar i då gällande avlöningsreglemente för tjänstemän

vid postsparbanken borde komma till uttryck i verkets stat.

En någorlunda tillräcklig erfarenhet hade vunnits för att kunna

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 331.

bedöma, med vilka belopp vissa i den ordinarie avlöningsstaten ej ingående

anslag behövde höjas.

Sedan styrelsen för postsparbanken anbefallts att verkställa utredning

samt inkomma med förslag i fråga om de ändringar av gällande

grunder lör ersättning åt postsparbanken och postverket för bestyret

med vissa angivna göromål, som kunde föranledas av löneregleringen

vid 1919 års lagtima riksdag för, bland andra, tjänstemän vid postverket

och statens järnvägar, hade styrelsen för postsparbanken i skrivelse den

SO augusti 1919 föreslagit genomgripande ändringar i dessa grunder.

Dessa ändringar påkallade ändringar i postsparbankens stat.

Alltsedan ingången av febmari 1914 hade hos postsparbanken

varit å extra stat anställd en särskild personal för handläggning av

göromål, som postsparbanken hade att utföra för pensionsstyrelsens

räkning. Avlöningen till denna personal utginge av det under riksstatens

sjätte huvudtitel uppförda anslag: ersättning till postsparbanken

för bestyret med pensionsutbetalningar m. m. Antalet befattningshavare

vore senast bestämt genom kungl. brev den 31 december 1918; de avlönades

enligt samma grunder som motsvarande ordinarie befattningshavare

hos styrelsen; varvid dock avdrag gjordes av ett mot de senares

pensionsavgifter svarande, avrundat belopp. Enligt styrelsens mening

kunde frågan om den sålunda å förordnande anställda personalens uppförande

å ordinarie stat icke längre undanskjutas.

Alltsedan år 1903 hade postsparbanken haft att utföra en del

göromål för riksförsäkringsanstaltens räkning. När dessa göromål under

årens lopp tilltogo i omfattning, fick styrelsen jämlikt Kungl. Majrts

beslut den 31 december 1917 för ändamålet på förordnande anställa

särskild personal. Ifrågavarande befattningshavare åtnjöte samma avlöning

som motsvarande ordinarie befattningshavare inom verket, en avbefattningshavarna

därutöver ett arvode såsom avdelningsförestandare;

från avlöningarna avdroges ett mot de ordinarie befattningshavarnas

pensionsavgifter svarande avrundat belopp; och utginge avlöningarna

av det under riksstatens sjätte huvudtitel uppförda anslag: ersättning

åt postsparbanken för dess bestyr för riksförsäkringsanstalten. Enligt

styrelsens mening borde även nu ifrågavarande personal uppföras å

ordinarie stat.

Den av styrelsen med skrivelsen den 22 oktober 1919 Iramlagda

staten kunde emellertid enligt styrelsens mening endast få en provisorisk

karaktär; ytterligare ändringar i staten påkallades nämligen av en del

förhållanden, vilka styrelsen ansåg sig böra bringa i Kungl. Maj:te

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 331. 5

åtanke, utan att dock so sig i stånd att då framlägga de positiva förslag,

som av omständigheterna betingades.

Under de senare åren hade postsparbankens verksamhet väsentligen

utvidgats såväl därigenom, att själva bankrörelsen tilltagit i omattmng

som ock dangenom att verket fatt sig nya uppgifter ålagda.

Daitill komme, att forhållanden, som kristiden framkallat, nödvändiggjorde

en mera ekonomisk och affärsmässig skötsel av bankrörelsen.

Uessa och andra omständigheter påkallade eu ganska genomgripande

ändring av verkets organisation, varav själva staten ej kunde bliva

.»berörd. Styrelsen föreställde sig, att de antydda frågorna borde tagas

under omprovning 1 sammanhang med frågan om den lönereglering för

postsparbanken som på angivna grunder »torde få anses som en tidsfråga

av kort frist». Frågan om lönereglering för ämbetsverket i dess

helhet och fragan om omorganisation av verkets s. k. bankavdelning

borde enligt styrelsens förmenande behandlas i ett sammanhang.

Att den s. k. pensionsavdelningen borde uppföras på ordinarie

stat, syntes styrelsen ej behöva närmare motiveras. Skulle pensionsstyrelsen

framdeles själv vilja övertaga bestyren i fråga, behövde därav

ej nu laggas hinder 1 vägen för att pensionsavdelningen hos postsparbankens

styrelse uppfördes på ordinarie stat, blott därvid stadgadt»; att

ordinarie innehavare av ifrågavarande befattningar skulle vara underkastade

skyldigheten att, när Kungl. Maj:t funne sådant behövligt, låta

sig forflyttas till annan statsinstitution. Huru det än komme att ordnas

med utbetalning av folkpensionerna, komme alltid den personal, om

vars uppförande å ordinarie stat nu vore fråga, att för ifrågavarande

ändamål visa sig erforderlig.

Vad anginge den s. k. torsäkringsavdelningen hos postsparbankens

s yielse, syntes det styrelsen med mycket stor visshet kunna påstås, att

'' n.noa personal, om vars uppförande på ordinarie stat vore frå°-a

alltid komme att behövas för utförande av angivna göromål. För den

^ändelse emellertld att dessa göromål eller några av dem komme att

framdeles övertagas av riksförsäkringsanstalten själv, borde även i fråga

om. tjänsterna inom den s. k. försäkringsavdelningen stadgas, att ordinarie

innehavare av dessa tjänster skulle vara skyldiga att, när Kungl.

Mapt funne sadant behövligt, låta sig förflyttas till annan statsinstitution.

Enligt styrelsens uppfattning borde någon ändring i fråga om

verkets nuvarande ordinarie personal, den s. k. bankavdelningen, icke

ifrågakomma 1 nu förevarande sammanhang. Fördenskull borde i staten

1 omarande uppföras eu chef, eu kamrerare och sekreterare, en förste

aktuarie, en kassör, eu registrator och aktuarie, fyra revisorer, sju bok
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl Maj:ts proposition Nr 331.

hållare, trettiofem kontorsskrivare, tjugoåtta skrivbiträden och fem vakt
mäStT

den s. k. pensionsavdelningen vore på förordnande anställda en

förste aktuarie, två revisorer, tre bokhållare, två kontorsskrivare och

en vaktmästare. Ett motsvarande antal befattningar borde nu uPP^rafc

i Vaten På anförda skäl ansåge styrelsen ytterligare en bokhållare

hora a?S^dSg .\^försäkringsavdelningen vore på förordnande anstallda

en aktuarie eu bokhållare och två skrivbiträden Denna personal skulle

nu enligt förslaget uppföras å ordinarie stat. Därvid ansage sig s }

relsen emellertid höra ifrågasätta den förändring i avseende a ak uarieSnsmn,

att densamma vid dess överflyttning på ordinarie stat uppfördes

såsom eu förste aktuariebefattning. . i t-u „t.lt p5ru

På anförda skål ansåg sig styrelsen i sitt förslag till st. t hora

sammanslå de nya avdelningarna med den förutvarande bankavdebing n

till eu enhet, vilket ej hindrade, att anslagen till extra bitraden ocl

pYnPinspr inom lmiGn i stcitcn specificerades.

p Styrelsen hade alltså i statförslaget uppfort (oljande ordinarie be
,

at*“mpostsparbanksdlrektören och chefen för postsparbanken,

1 kamrerare och sekreterare,

3 förste aktuarier,

1 registrator och aktuarie,

6 revisorer,

1 kassör,

12 bokhållare,

37 kontorsskrivare,

30 skrivbiträden och

Under^åberopande hurusom tre uppgiga ordinarie befattningshavare

hos postsparbanken fått i och för åtnjutande av avlomngsforhöjnino1

genom ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid, de omedelbart

före tillträdandet av sina ordinarie befattningar pa grund av förordnande

varit innehavare av befattning av motsvarande grad å postsparbankens

s. k. pensionsavdelning, har styrelsen utgått ifrån, fXlEXTmri
—ii
fö[jd

därav komme att inom dessa avdelningar vinna befordran till

ordinarie^ hem8tällan i förenämnda skrivelse den 15

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 33 /.

september 1919 borde i staten för styrelsens ordförande och tre av dess

ledamöter upptagas förhöjda arvodesbelopp.

Under rubriken ortstillägg borde för bank-, pensions- och försäk
ngsavdebmgarna

förslagsvis upptagas i staten tillhopa 28,345 kronor

lili särskilda arvoden ISO kronor åt en var av nio kontors
!f-rTfio°o

''i bank" °C1 Peiisi0nsavdelningarna borde uppföras ett anslag

av i,ozu Kronor. &

. De. I staten nu, uppförda anslagen å 200 kronor till arvode åt,

orste vaktmastaren och 300 kronor till felräkningspenningar åt kassören

syntes styreisen hora med oförändrade belopp uppföras i den nya staten.

till arvoden åt extra bitraden, vikariatsersättning m. m vore för

nrdnn t anvisat med avseende å bankavdelningen ett förslagsanslag

förll»* kT-nnnooI1 deU Stilten s-yutes böra för ändamålet upptagas

förslagsvis loO.OOO kronor för bankavdelningen, 88,000 kronor för pen
h„7\1Äo°noh,

7’°°° tr°"0r ^ f“^delniugen, alitsÅu
A'',

Bly 4 k;ro"“- till understöd åt f. d. extra biträden syntes

bola upptagas med oförändrat belopp utan specifikation.

blivit „yubrikeQ B) Omkostnader hava i förslaget till utgiftsstat

bil it, med åberopande av den i skrivelsen den 22 oktober 1919 innelattade

utredning, uppförda:

ersättning till postverket för postsparbanksgöromål 78,000 kronor

ersättning tdl vissa befattningshavare hos generalpoststyrelsen för

göromål för ämbetsverkets räkning 3,500 kronor, J

ersättning till vissa poststationsföreständare, förslagsvis, och med

«pns''r t 10Hj för postsparbanksgöromål, för göromål för pension sstyrel35

70(TkronOTfOr S°r°maI f°r nk8försäkringsanstaltens räkning, tillhopa

expenser och diverse utgifter — specificerade för de tre avdelningarna

— tillhopa 167,400 kronor.

SlagSx^M00CLonof °°k mtiMklner "PPtagas fortfarande för
ra,

» f ''le“ “f ko"’raitl™ remitterade skrivelsen av deu 15 september

i,, h:‘r styrelsen or postsparbanken erinrat, att de nuvarande arvodena ““—

, ordföranden och tre av ledamöterna vore bestämda genom kungl

brev den J2 oktober 1889 och deu 21 mars 1884. g

Sedan dess hade postsparbanken fått sig ålagd en mångfald helt

nya, i skrivelsen specificerade arbetsuppgifter; den egentliga postspar
-

post»parbanken

t6/»

1919.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Sti/rdsen /ö»

postspar

vanken **/u

19/9.

8 Kunyl. Majds proposition Nr 331.

banksverksamheten hade under senare år vant stadd i kraftig utveckliDg;

längre anses motsvara

Ugga StSen^emställde, att arvodena matte höjas för ordföranden

till 4,000 kronor och för envar av ifrågavarande tre styrelseledamotei

till 2,000 kronor.

Under åberopande hurusom chefen för finansdepartementet i skrivelse

den 10 november 1919, sedan fråga uppkommit om ^förande

V-i * * fVAn nr.ii med år 1921 av postsparbanken, anmodat styrelsen

Srlsssssas

SHsSEääSHSHS

departementet delsför"po8tsparbanken, dels överlämnat en

S ÄÄuppg^d rTd/görie för postsparbankens ekonomiska

ställning, dels ock för egen del ?ttr^ S1&S ^ a“Qm 3 i p0BtsparUnder

erinran bland annat, at£ Ja“^(JUt"Verskott å postspar
måmmm
SkuUe

emellertid postsparbanken inforas i riksstaten utan en sådan

föregående nådning funnes det^ - UXriti
feiÄÄ

-Si

av ''■e^attonsanslafr ^ ^ ^ en fäljd „ år anvisats för ända
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungi. Maj.ts proposition Nr 331.

målet syntes styrelsen böra i utgiftsstaten uppföras ett anslag ä 20,000

kronor till gratifikationer åt poststationsföreståndare med flera.

Med förmälan att under den allra senaste tiden verkställts en ntredning

angående de sannolika driftkostnHderna för år 1919, ansåge

styrelsen på grund av denna utrednings resultat, att ett par utgiftsposter

i det förut framlagda stat förslaget borde höjas. Sålunda syntes anslaget

till arvoden åt extra biträden m. m. och vikarier böra sättas till 200,000

kronor (i stället för 150,000) och anslaget till expenser och diverse utgifter

böra höjas till 140,000 kronor (i stället för 112,000).

För erhållande av jämna hundratal i statens slutsiffror syntes anslaget

till ortstillägg böra jämnas till 28,340 kronor, och det i inkomststaten

uppförda anslaget för bestyret med statens räntefria studielån

böra jämnas till 800 kronor.

1 överensstämmelse med vad i angivna hänseenden anförts hade

uppgjorts ett bifogat, modifierat förslag till stat, slutande för postsparbankens

vidkommande på ett belopp av 718,400 kronor. Enligt styrelsens

mening skalle enahanda belopp uppföras såsom inkomstpost i riksstaten.

Med avseende å utsikten att få detta belopp av postsparbanksrörelsen

erinrar styrelsen om postsparbankens bruttoinkomst under åren

1914 — 1918 samt att inkomsten för år 1919 beräknats till omkring

900,000 kronor. Under antagande av en inkomstökning av 100,000 kronor

för år, skulle inkomsterna för år 1921 uppgå till omkring 1,100,000

kronor.

Det vore emellertid säger styrelsen — knappast antagligt, att

inkomsterna för år 1921 komme att täcka utgifterna, om däri ock inräknades

dyrtidstil]äggen, en post, som ej upptagits i statförslaget. Skulle

så bliva förhållandet och tillskott av statsmedel erfordras, syntes sådant

lämpligen böra lämnas under form av bidrag till dyrtidstilläggen och

bestämmas i samband med beslutet om dyrtidstilliigg åt statens tjänstemän

i allmänhet.

Den av generalpoststyrelsen i utlåtande den 22 oktober 1919 väckta

frågan om större ersättning för handläggning av postsparbanksgöromål

m. m. borde enligt styrelsens för postsparbanken förmenande ej inverka

på 1921 års stat, utan först på 1922 års stat.

1 det bifogade förslaget till stat för postsparbanken upptagas under

»inkomststat»:

av statsmedel till ersättning åt postsparbanken för bestyret

med utbetalningar av folkpensioner m. m. förslagsvis

.............................................................................. kronor 194,000

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 280 höft. (Nr 331.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Muj:ts ■proposition Nr 331.

av statsmedel till ersättning åt postsparbanken för bestyret

med uppbörd och utbetalningar för riksför
säkringsanstalten

.................................................................. kronor

av civils!atens änke- och pupillkassa för bestyret med

utbetalning av pensioner från kassan förslagsvis...... »

av statsmedel för bestyret med statens räntefria studielån

................................................................................. »

av postsparbanksmedel, reservationsanslag........................ »

Summa kronor

40,000

800

800

718,400

954,000

IJtgiftsstaten slutar ock på sistnämnda belopp.

I den bifogade redogörelsen för postsparbankens ekonomiska ställning

under angivna perioder — daterad den 25 november 1919 — meddelas

uppgifter rörande motboksägarnas behållning,'' postsparbankens

skulder och fordringar, postsparbankens utgifter och bruttoinkomst.

Vid slutet av år 1918 överstego fordringarna,, skulderna med

290,437 kronor 22 öre. *

Vinstöverskottet, som tidigare användes till att nedskriva det bokförda

värdet av en del obligationer, hade — upplyses det — på senare

tiden fonderats för att användas till mötande av utgiftsstigningen under

kristiden.

Driftskostnaderna för den egentliga postsparbanksrörelsen hade

från år 1914 — då de utgjorde 319,325 kronor 30 öre — årligen ökats

och utgjorde år 1918 733,744 kronor 49 öre.

»Slutet på den kraftiga utgiftsökning, som sålunda ägt rum, är

därmed icke angiven» — säges i redogörelsen. »Under 1919 komma

nämligen kostnaderna för krigs- eller dyrtidstillägg åt den årsavlönade

personalen att uppgå till omkring 322,000 kronor eller ungefär samma

summa som denna personals fa>ta avlöning.» /

Då den nu berörda personalen under år 1918 tick sin fasta avlöning

icke oväsentligt höjd, följde av det sagda — lortsättes det i

redogörelsen — att denna personal, kollektivt sett, under d» två senaste

åren fått sin avlöning mer än fördubblad.

Enahanda vore förhållandet med den timavlönade personalen.

Denna personal hade emellertid i följd av postsparbanksrörelsens utvidgning

något utökats.

Postsparbankens bruttoinkomst, varmed här förstodes hela inkomsten

efter avdrag av delägarräntorua — som år 1914 utgjorde 489,144

kronor 27 öre — uppgick år 1918 till 715,241 kronor 68 öre. Ökningen

berodde på dels rörelsens utvidgning, dels och de förmånligare penning
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Il

Kungl. Maj ds proposition Nr 33 J.

placeringarna under de senaste åren. Inkomstökningen hade dock ej kunnat

hålla jämna steg med utgiftsökningen, såsom framginge av eu meddelad

översikt över nettoinkomsten, varmed här förstodes »bruttoinkomsten

minus driftkostnaderna». För år 1918 utvisade bokslutet en brist

av 44,499 kronor 37 öre. Denna brist täcktes av den förut omförmälda

lönden.

Under år 1919 komme, trots en betydande ökning i postsparbankens

inkomster bristen, av angivna anledningar, att bliva avsevärt större

än under år 1918.

Det meddelas i slutet av redogörelsen, att i densamma ingen hänsyn

tagits till de avsevärda ekonomiska förmåner, som postsparbanken

åtnjöte av postverket.

1 den till kommittén remitterade framställningen av den 20 december

1919 från fyra befattningshavare hos postsparbanken i uppgiven egenskap

av »representanter för postsparbankens personal» hemställes, att

chefen för finansdepartementet måtto snarast möjligt vidtaga de åtgärder,

som voro erforderliga för att de skulle komma i åtnjutande av en lönereglering,

vilken ekonomiskt ställde dem å samma plan som tjänstemännen

inom det ämbetsverk, med vilket de förut vant likställda. I

I anledning av den uppkomna frågan om införandet i riksstaten

irån och med år 1921 av postsparbanken och sedan styrelsen för banken

avgivit sitt ovanberörda yttrande till chefen för finansdepartementet,

anmodade departementschefen statskontoret att inkomma med förslag

angående den lämpliga budgetmässiga behandlingen i riksstaten av postsparbankens

inkomst- och utgiftsstat ävensom med det yttrande i övrigt,

vartill anledning syntes statskontoret kunna föreligga.

I yttrande den 10 december 1919 har statskontoret tillstyrkt, att

i riksstatens specifikation av statens inkomster efter avd. II Uppbörd i

statens verksamhet måtte inskjutas en avd. III »Inkomster av postsparbanksröjrelsen».

Denna inkomstpost borde i riksstaten uppföras med

samma belopp som det å utgiftssidan erforderliga anslaget, och alltså,

med inbegrepp av de såsom ersättning för vissa bestyr från statsmedel

samt från civilstatens änke- och pupillkassa utgående bidrag, upptagas

till 954,000 kronor, utan någon specifikation och utan att någon del därav

betecknades såsom »reservationsanslag».

Å riksstatens utgiftssida borde under sjunde huvudtiteln uppföras

ett anslag å 954,000 kronor, som syntes statskontoret böra formuleras:

Vissa bejatc

ningshavare.

hos postspm

banken

Statskontoret,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj ds proposition Nr 331.

»till uppehållande av postsparbankens verksamhet, reservationsanslag, att

av inkomster av postsparbanksrörelsen direkt utgå».

Statskontoret framhåller — i anledning av vad styrelsen för postsparbanken

anfört beträffande dyr tid stillägg — att frågan om dyriidstillägg

till postsparbankens befattningshavare under Ingå omständigheter

borde få ordnas på sådant sätt, att statsverket nödgades göra något tillskott.

Postsparbanken åvilande utgifter för dyrtidstillägg syntes höra

lämnas utanför budgeten och utgå av postsparbankens egna medel. Med

hänsyn därtill syntes postsparbankens rörelse böra organiseras så, att

den själv kunde bära de erforderliga utgifterna för dyrtidstillägg åt

bankens befattningshavare.

I inledningen till löneregleringskommittéus den 5 februari 19It)

avgivna betänkande angående reglering av löneförhållanden m. m. vid

postsparbanken (delen XXIII av kommitténs tryckta betänkanden) lämnas

en redogörelse rörande postsparbankens tillkomst och dess utveckling i

organisativa hänseenden, särskilt dess förhållande till postverket, samt

även dess övertagande av vissa nya bestyr intill tidpunkten för avgivandet

av kommitténs betänkande.

Från denna redogörelse må allenast erinras om följande.

De särskilda kommittérade, som den 23 december 1882 avgåvo

betänkande i fråga om inrättandet bär i landet av en av staten garanterad

och förvaltad allmän postsparbank, både i fråga om ordnande av

postsparbankens styrelse framhållit, hurusom, då den allmänhet, som kunde

komma att begagna sig av postsparbanken, skulle i sådant avsende uteslutande

betjänas av postanstalternas tjänstemän, det vore tydligt, att

ledningen av postsparbankens angelägenheter borde uppdragas åt den

myndighet, vilken styrelsen över postverket vore anförtrodd.

Enligt kommitterades mening bleve det emellertid oundgängligt

anställa — till en början dock endast på förordnande — en särskild

byråchef för föredragningen av alla sådana ärenden, som e ntligen avsåge

postsparbanksrörelsens bedrivande.

Då till handläggning förekomme frågor av större vikt, borde —

ansågo kommitterade — postsparbankens styrelse förstärkas, så att densamma

komme att utgöras av fem personer, nämligen, förutom generalpostdirektören

och byråchefen för postsparbanksärenden, tre av Kungl.

Maj:t förordnade ledamöter, av vilka med avseende å beskaffenheten av

den verksamhet, som skulle anvisas åt denna styrelse, en borde vara

fullmäktig i riksbanken och eu fullmäktig i riksgäldskontoret.

Kungl. Maj:t avgav vid 1883 års riksdag proposition (nr 40)

om

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition Nr 331.

inrättande av en postsparbank för riket. I denna proposition framlades

förslag till förordning angående postsparbanken; varjämte hemställdes,

bland annat, om riksdagens medgivande, att Kungl. Maj:t måtte tills

vidare få bestämma såväl arvoden för ordförande och ledamöter i styrelsen

för postsparbanken och ersättning till postverkets tjänstemän för

deras bestyr med postsparbanksrörelsen som oek löner och arvoden för

den byråchef och de biträden i övrigt, som måste anställas hos generalpoststyrelsen

för att besörja de göromål, som tillhörde postsparbanken.

I sistnämnda hänseende yttrade chefen för finansdepartementet till

statsrådsprototokollet den f> mars 1883 följande:

»Det är naturligtvis omöjligt att på förhand bestämma vare sig

mättet av det arbete, som kommer att krävas av de särskilda medlemmarna

i postsparbankens styrelse, eller den förstärkning i generalpoststyrelsens

arbetskrafter, som påkallas därav att i postverket inordnas

denna nya och viktiga institution. Något förslag till löne- eller arvodesstat

kan därför nu icke ens tillnärmelsevis uppgöras, utan kan det först

vara efter eu längre tida erfarenhet, som några definitiva anordningar

i det avseendet kunna vidtagas. Till dess torde det böra åt Eders Kungl.

Maj:t överlämnas att bestämma i dessa ämnen; och har jag ansett förslag

därom böra i den nådiga propositionen framställas.»

Riksdagen meddelade i skrivelse den 28 maj 1883 (nr 44) lydelsen

av den författning i ämnet, riksdagen för sin del antagit; samt tillkännagav,

att beträffande det av Kungl. Maj:t begärda medgivandet att provisoriskt

bestämma arvoden och löner riksdagen medgivit, att sådant

finge ske under förutsättning därav, att fullständig löne- och arvodesstat

framdeles bleve underställd riksdagens prövning.

Den 22 juni 1883 utfärdades av Kungl. Maj:t förordning angående

en postsparbank för riket.

Enligt § 21 i denna förordning skulle postsparbankens styrelse

utgöras av generalpostdirektören såsom ordförande samt fyra ledamöter,

nämligen den byråchef i generalpoststyrelsen, som vore föredragande

för ärenden rörande postsparbanken, en av Konungen särskilt förordnad

ledamot samt eu av fullmäktige i riksbanken och en av fullmäktige i

riksgäldskontoret, vilka båda sistnämnda ledamöter bemälde fullmäktige

var för sig inom sig utsåge. Därest generalpostdirektören vore hindrad

att deltaga i handläggning av ärenden hos styrelsen, skulle såsom ordförande

i styrelsen tjänstgöra den byråchef i generalpoststyrelsen,

Konungen därtill förordnade.

Postsparbankens verksamhet skulle taga sin början med ingången

av år 1884.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kung!,. Maj:ts proposition Nr 331.

Enligt § 19 i förordningen skulle de med postsparbankens förvaltning

förenade utgifter bestridas med den räntevinst, som kunde uppkomma

på postsparbankens rörelse.

Till en början och så länge icke denna räntevinst därtill lämnade

full tillgång, borde av postverket förskjutas vad utöver räntevinsten

kunde erfordras för ändamålet.

Sedan vad sålunda förskjutits blivit postverket ersatt, skulle de

överskott, som kunde uppkomma, användas uteslutande för postsparbankens

egna ändamål.

Den 27 juli 1883 förordnade Kungl. Maj:t dåvarande kamreraren

och sekreteraren hos generalpoststyrelsen Gustaf Fredrik Sandberg att

från och med den 15 augusti till 1883 års slut såsom byråchef hos

generalpoststyrelsen vara föredragande för ärenden rörande postsparbanken

mot arvode, som skulle förskjutas av postverket i den ordning,

som vore stadgad i § 19 av förenämnda förordning angående postsparbanken.

Förordnandet för Sandberg förnyades den 7 december 1883

från och med 1884 års början och tills vidare.

Den 24 september 1886 utnämndes Sandberg till byråchef hos

generalpoststyrelsen. Därvid förklarades emellertid, att Sandbergs utnämning

icke verkade rubbning i det honom den 7 december 1883 meddelade

förordnande att från och med år 1884 tills vidare såsom byråchef

hos generalpoststyrelsen vara föredragande för ärenden rörande

postsparbanken, med skyldighet för Sandberg att avstå den till hans

ordinarie befattning hörande lön jämte tjänstgöringspenningar.

I detta sammanhang må omnämnas, att i den för generalpoststyrelsen

den 4 juni 1886 utfärdade instruktion, § 1 mom. 1, sades, att

generalpoststyrelsen skulle utgöras av general postdirektören, såsom chef

för postverket, och av fem ledamöter, av vilka fyra vore chefer, var för

en av de byråer, som ägde att handlägga de till den egentliga postförvaltningen

hörande göromål, samt en ledamot vore föredragande för

ärenden rörande postsparbanken.

Genom skrivelse till styrelsen för postsparbanken den 21 september

1883 (svensk författningssamling nr 43) meddelade Kungl. Maj:t föreskrifter

i fråga om sättet och ordningen för handläggning och avgörande

av de hos styrelsen förekommande ärenden; och förordnades genom

samma skrivelse jämväl om den ersättning av postsparbankens medel,

postanstalternas tjänstemän och föreståndare för poststationer tills vidare

skulle åtnjuta för postsparbanksgöromålens bestridande.

Tillika förklarades, att särskild avgift tills vidare icke skulle utgå

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Rungl. Maj:ts proposition Nr 331.

för befordran med post av försändelser, vilka i ärenden rörande postsparbanken

utväxlades mellan banken och postanstalterua.

Vad sistnämnda portofrihet beträffar, meddelades genom kungl.

brev till generalpoststyrelsen den 16 november 1883, att denna portofrihet

för försändelser i ärenden rörande postsparbanken finge tillämpas

ä alla de försändelser av dylik beskaffenhet, som avfärdades av styrelsen

för postsparbanken, av postsparbankskontor eller av särskilt antagen

försäljningsman av sparmärken. Genom Kungl. Maj:ts brev till generalpoststyrelsen

den 16 maj 1884 utsträcktes portofriheten än ytterligare

till att gälla vid sparmedels insändande till postsparbankskontor genom

särskilt antagen sparmärkesförsäljare.

Genom Kungl. Maj:ts brev den 14 december 1883 medgavs, att,

därest ordinarie tjänsteman inom postverket förordnades till bestridande av

tjänst inom postsparbanken, denne i fråga om ålderstillägg å postverkets

stat finge räkna sig till godo den tid, han bestrede tjänst inom postsparbanken.

Tillika förklarades, att generalpoststyrelsen och styrelsen

för postsparbanken skulle äga att mellan de hos de särskilda styrelserna

anställda revisorer och bokhållare fördela arbetet på sätt, som för göromålens

gång kunde finnas mest lämpligt.

Genom Kungl. Maj:ts brev den 21 mars 1884 bestämdes, att eu var

av de tre ledamöter, som jämte ordföranden och föredragande byråchefen

utgjorde postsparbankens styrelse, finge tills vidare årligen, räknat från

den 15 augusti 1883, då styrelsen trädde i verksamhet, åtnjuta ett arvode

av 600 kronor, samt att ordföranden hos styrelsen finge under det

första arbetsåret, räknat från nyssnämnda dag, med avseende å de särdeles

trägna göromål, han därunder haft att fullgöra, uppbära ett arvode

av 2,800 kronor. Samtliga dessa arvoden borde utgå i den ordning,

som funnes stadgad i § 19 av förordningen den 22 juni 1883. Tilllika

förklarades, att Kungl. Maj:t ville framdeles bestämma det arvode,

som borde tillkomma ordföranden hos styrelsen för tiden efter det första

arbetsåret.

Sedermera förklarades genom Kungl. Maj ds brev den 12 december

1884 styrelsens ordförande berättigad att fortfarande tills vidare uppbära

arvode till belopp av 2,800 kronor.

I berättelse av riksdagens år 1888 församlade revisorer framhölls

angelägenheten därav, att någon åtgärd måtte vidtagas till åstadkommande

av jämnvikt i postsparbankens affärsställning, i vilket avseende

revisorerna, bland annat, föreställde sig, att besparing i förvaltningskostnaderna

borde kunna åstadkommas.

Särskilt uttalades, under åberopande av breven den 21 mars

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 331.

och den 12 december 1884, att det generalpostdirektören tillagda arvode,

vilket ursprungligen avsetts såsom en tillfällig gottgörelse för särskilda

bestyr, men sedermera antagit naturen av en stadigvarande löneinkomst,

förefallit revisorerna vara alltför högt, helst de honom i egenskap av

ordförande i postsparbanken tillkommande göromål i huvudsak syntes

nära sammanfalla med de ämbetsåligganden, han såsom chef för rikets

postverk hade att utföra.

Styrelsen för postsparbanken framhöll i anledning därav uti avgivet

utlåtande, att de generalpostdirektören tillhörande postsparbanksgöromålen

icke hade något gemensamt med post förvaltningen i allmänhet;

att så även vore fallet med de lånerörelsen angående ärenden,

som jämte flera andra handlades gemensamt av chefen och ledamöterna

i styrelsen; samt att generalpostdirektören icke i sammanhang med

denna tillökning i göromål beretts någon minskning i det arbete, som

i övrigt förut ålegat honom.

I utlåtande nr 29 vid 1889 års riksdag uttalade statsutskottet, att

det, i likhet med riksdagens revisorer, ansåge, att åtgärder boide vidtagas

till åstadkommande av jämvikt i postsparbankens affärsställning

och att i sådant hänseende, bland annat, en besparing i förvaltningskostnaderna

borde kunna åvägabringas, särskilt med hänsyn till det

arvode, som dittills utgått till ordföranden i sparbunksstyrelsen.

Riksdagen anhöll i skrivelse den 13 maj 1889 (nr 57), att Kungl.

Maj:t täcktes taga i övervägande, huruvida icke, utan menlig inverkan

å postsparbankens verksamhet, åtgärder måtte kunna vidtagas för åstadkommande,

så vitt sådant redan då vore möjligt, av jämvikt mellan

postsparbankens inkomster och dess utgifter.

Under åberopande av riksdagens nyssberörda skrivelse meddelade

chefen för finansdepartementet, i skrivelse till styrelsen för postsparbanken

den 9 oktober 1889, att, enär dåvarande generalpostdirektören

inkommit med ansökning om avsked samt återbesättandet av generalpostdirektörsämbetet

vore omedelbart förestående, det synts departementschefen

önskvärt, att i sammanhang därmed riksdagens berörda

framställning i vad den avsåg arvodet åt ordföranden i postsparbanken

måtte kunna komma under Kungl. Maj:ts prövning; och anhöll departementschefen

med anledning därav, att styrelsen för postsparbanken, så

snart sådant läte sig göra, måtto inkomma till finansdepartementet med

utlåtande över riksdagens skrivelse i vad den avsåge omförmälda fråga.

Samma dag, den 9 oktober 1889, avgav styrelsen yttrande. Styrelsen

redogjorde däri för beskaffenheten och omfattningen av de generalpostdirektören

i hans omförmälda egenskap åliggande göromål. Vid

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Katigt. Maj:ts proposition Nr 331.

bedömandet av storleken av det arvode, som borde tillkomma styrelsens

ordförande, ansåg styrelsen böra tagas i betraktande, å ena sidan, den

omständigheten att de med själva organiserandet av postsparbanken förbundna

göromål, på grund av vilka arvodet syntes hava blivit bestämt

till 2,800 kronor för år, dåmera, åtminstone till det väsentligaste, tills

vidare upphört, men, ä andra sidan, det väsentligen ökade arbetet och

ansvaret beträffande ärenden av löpande beskaffenhet, även om förenkling

i eu del dylika ärendens handläggning tilläventyrs kunde åstadkommas.

Styrelsen uttalade såsom sin åsikt i ämnet, att det särskilda

arvodet till generalpostdirektören såsom ordförande hos styrelsen syntes

för den närmare framtiden kunna bestämmas till ett nedsatt belopp av

2,000 kronor för år.

Genom Kungl. Maj:ts brev den 12 oktober 1889 förklarades, att ordföranden

hos bemälda styrelse hädanefter skulle äga att tills vidare

uppbära arvode till belopp av 2,000 kronor för år, att utgå i den ordning,

som funnes stadgad i § 19 av förordningen den 22 juni

1888.

Vid 1894 års riksdag framlade Kungl. Maj:t i proposition nr 0

förslag till utgiftsstat för postsparbanken, ävensom till ändrad lydelse

av den paragraf (21) i postsparbankslörordningen, i vars mom. 1 stadgades,

huru postsparbankens styrelse skulle vara sammansatt. Ändringen

påkallades, bland annat, därav, att byråchefen för postsparbanksärendena

skulle uppföras å den nya ordinarie staten för postsparbanken och sålunda

upphöra att vara byråchef i generalpoststyrelsen.

Riksdagen biträdde emellertid ej förslaget om fastställelse av stat

för postsparbanken och godkände vid sådant förhållande ej heller det

nämnda förslaget om ändring i postsparbanksförordningen.

Efter postsparbankens inrättande år 1883 hörde till en början

postverket och postsparbanken under samma statsdepartement, nämligen

finansdepartementet.

Genom stadgan den 31 mars 1900 angående fördelning av

ärendeu mellan statsdepartementen bestämdes emellertid, att generalpoststyrelsen

med poststaten skulle höra till civildepartementet, men styrelsen

för postsparbanken under finansdepartementet.

Enligt kungörelse den 4 juli 1902 fick § 21 i förordningen den

22 juni 1883 följande förändrade lydelse:

»Mom. 1. Postsparbankens styrelse utgöres av generalpostdirektören

såsom ordförande samt fyra ledamöter, nämligen chefen för postsparbanksbyråu

såsom föredragande, en av Konungen särskilt förordnad

ledamot samt en av fullmäktige i riksbanken och en av fullmäktige i

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 260 höft. (Nr 331.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl Maj ds proposition Nr 331.

riksgäldskontoret, vilka båda sistnämnda ledamöter bemälde fullmäktige

var för sig inony sig utse.

Mom. 2. År generalpostdirektören hindrad att i handläggning avärendena

hos styrelsen deltaga, skall såsom ledamot i styrelsen tjänstgöra

den byråchef i generalpoststyrelsen, Konungen därtill förordnar;

och skall i sådant fall vid styrelsens plenisammanträden ordet föras av

den äldste tjänstgörande ordinarie ledamoten i styrelsen, föredragande

ledamoten dock undantagen.

Mom. 3. Om sättet för ärendenas handläggning i övrigt hos postsparbankens

styrelse bestämmes av Konungen.»

Genom den förändrade lydelsen av mom. 1 i nämnda paragraf

upphörde alltså förutvarande bestämmelse, enligt-vilken föredraganden

för postsparbanksärenden var betecknad såsom byråchef i generalpoststyrelsen.

Genom Kungl. Majrts skrivelse till styrelsen för postsparbanken

den 4 juli 1902 (svensk författningssamling nr 83, sid. 4) meddelades,

med ändring av föreskrifterna i skrivelsen den 21 september 1883,

nya föreskrifter i fråga om sättet och ordningen för handläggning och

avgörande av de hos postsparbankens styrelse förekommande ärenden.

För att i någon mån belysa, huru de vid postsparbankens inrättande

hysta förhoppningar motsvarats av verkligheten hade löneregleringskommittén

låtit verkställa en del undersökningar, vilkas resultat

framlades i betänkande den 5 februari 1910, sid. 116 och följande.

I sammanhang härmed påpekades, hurusom från postverkets sida

postsparbanken njöt åtskilliga betydande förmåner utan något vederlag.

Så t. ex. förskotterade postverket vid förefallande behov utan räntegottgörelse

medel till utbetalningar av i postsparbanken uppsagda belopp.

Postsparbanken åtnjöt vidare portofrihet för alla sina postförsändelser.

Därutöver åtnjöt postsparbanken från postverket förmånerna av hyresfria

lokaler för postsparbanksstyrelsen och postsparbankskontoren, kostnadsfri

uppvärmning och belysning m. in. inom postsparbankskontorens

lokaler samt sist men icke minst rätten att utan gottgörelse till postkassan

anlita postverkets fuktionärer för postsparbanksgöromåls utförande.

Den redogörelse kommittén lämnat syntes kommittén giva vid

handen, att den svenska postsparbanken icke haft den framgång, som

man vid dess inrättande trott sig kunna hoppas. Fn jämförelse med

postsparbanker i utlandet gåve ock, såsom vid betänkandet fogade grafiska

tabeller visade, ett tämligen bestämt intryck, att den svenska post
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

I!)

Kunyl. Muj.ts proposition Nr H31.

sparbankens utveckling och dåvarande ställning vore avgjort svagare

än flertalet utländska postsparbankers. ,

Då emellertid postsparbanken hade det betydelsefulla syftet att i

sin män verka för vårt folks fostran till sparsamhet och postsparbanken

särskilt i avlägsna, glest befolkade trakter, där den privata bankverksamheten

vore mindre utvecklad, fortfarande syntes vara av behov påkallad,

ansåg kommittén någon indragning av institutionen icke böra

ifrågasättas.

Däremot syntes nogsamt böra tagas under övervägande, om icke

åtgärder kunde vidtagas för att sätta postsparbanken i stånd att i högre

grad än dittills fylla sin betydelsefulla uppgift.

Av den förebragta utredningen syntes emellertid framgå såsom

ovedersägligt, att, om postsparbanken icke åtnjutit från postverket de

ovanberörda förmånerna, den icke kunnat äga bestånd, än mindre uppvisa

någon vinst.

För att postsparbanken för framtiden måtte kunna äga bestånd

var det alltså enligt kommitténs mening nödvändigt, att det stöd, banken

då njöt från postverkets sida, icke undandroges densamma. Skulle postsparbanken

helt och hållet göras ekonomiskt oberoende av postverket,

måste i stället ett betydande direkt understöd av statsmedel anvisas för

uppehållande av bankens verksamhet,

Åven om postsparbanken icke mosvarat de stora förhoppningar,

man vid dess tillkomst fäste vid densamma, borde dock, då indragningav

postsparbanken icke syntes böra ifrågakomma, densamma beredas

de fastare former och vederbörande personal den tryggare ställning, som

ernåddes genom postsparbankens uppförande på ordinarie stat. De

många uppgifter, som, utöver de egentliga sparbauksgöromålen, pa

senare tiden lagts på sparbanken, syntes kommittén ock tala för en

sådan åtgärd.

Postsparbankens obestridliga tillbakagång under de senare åren

nödvändiggjorde emellertid vidtagande av sådana anordningar, att postsparbankens

ordinarie personal måtte kunna beredas annan sysselsättning

i statens tjänst, om och i den mån nämnda personal ej vidare bleve

behövlig för tjänstgöringen i banken.

I sådant hänseende låg det, enligt kommitténs förmenande, närmast,

om postsparbanken, i stället för att bibehållas såsom en från postverket

i vissa avseenden fristående institution, vid uppförande på ordinarie

stat återbringades till vad ursprungligen syntes hava varit meningen,

eu till postverkets centralförvaltning hörande byrå. Kommittén före
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Mwj-te proposition Nr 331.

ställde sig, att detta skulle såväl för postsparbankens ifrågavarande

personal som för det allmänna medföra betydande fördelar.

Då kommittén hyste den bestämda övertygelsen, att vid förhanden

varande förhållanden postsparbankens uppförande på ordinarie stat såsom

en självständig institution icke borde ifrågakomma, hemställde kommittén

alltså, att postsparbanken måtte uppföras på ordinarie stat såsom en till

generalpoststyrelsen hörande byrå.

Bifölles kommitténs berörda hemställan i fråga om postsparbanken,

komme naturligen postverket och postsparbanken ånyo att sammanföras

under ett och samma departement.

Då kommittén gick att med nyssberörda utgångspunkt avgiva

förslag angående postsparbankens organisation, förutsatte kommittén

emellertid, att såvitt möjligt postsparbanken borde i huvudsak bestrida

små särskilda utgifter med sina egna inkomster, så att åtminstone något

särskilt direkt anslag av allmänna medel för rörelsens bedrivande icke

måtte bliva erforderligt; och vid framläggande i detalj av förslag till

organisation av postsparbanken framhöll kommittén, att, vare sig man

toge hänsyn till postsparbankens dåvarande ställning i ekonomiskt hänseende

eller till dess utsikter för framtiden i enahanda hänseende, omständigheterna

syntes kommittén mana till försiktighet vid uppgörandet

av postsparbankens ordinarie stat. Kommittén hade därför vid uppgörande

av sitt förslag i fråga om antalet av de befattningar i postsparbanken,

som kunde böra uppföras å ordinarie stat, sökt iakttaga

nödig försiktighet.

Det må här erinras, att, då kommittén hemställde om postsparbankens

ingående såsom en byrå i postverkets centralförvaltning, kommittén

ingalunda avsåg att föreslå någon förändring i den anordningen,

att vederbörande styrelse över postsparbanken skulle i och för behandling

av vissa föreskrivna pleniärenden förstärkas med specialledamöter—den

av Kungl. Maj:t särskilt förordnade ledamoten, den av fullmäktige i

riksbanken och den av fullmäktige i riksgäldskontoret utsedde ledamoten.

Kommittén erinrade i detta hänseende, att vid år 1907 vidtagen omorganisation

av järnvägsstyrelsen och telegrafstyrelsen det bestämdes,

att dessa styrelser skulle för en del ärenden förstärkas med särskilda

ledamöter, benämuda järnvägsfullmäktige och telegraffullmäktige.

För den händelse att, även vid bifall till kommitténs förslag om

postsparbankens ingående såsom en byrå i postverkets centralförvaltning,

särskilt avlöningsreglemente ansåges böra utfärdas för tjänstinnehavare

vid postsparbanken, hade kommittén, med ledning av det vid 1909 års

riksdag antagna avlöningsreglementet för tjänstemän vid postverket,

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr Stil.

uppgjort förslag till avlöningsreglemente för tjänstemän vid den med

postverket lörenade postsparbanken, varjämte uppgjorts förslag till utgiftsstat

för postsparbanken.

Kommittén framlade jämväl lörslag dels till ändringar i postsparbanksförordningen

dels till vissa förändrade anordningar i övrigt beträffande

postsparbanken.

Med avseende ä förslagen i sistnämnda hänseende erinrade kommittén

emellertid, att desamma, i den mån de kunde befinnas förtjäna vidare

uppmärksamhet, i allmänhet vore i behov av eu allsidig utredning, som

kommittén icke kunnat åstadkomma utan att väsentligen fördröja den,

enligt kommitténs mening, ur flera synpunkter mycket angelägna lösningen

av de regleringsfrågor, rörande vilka kommittén i det föregående framlagt

förslag.

Efter det styrelsen för postsparbanken och generalpoststyrelsen

samt fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontor!;" avgivit utlåtanden

över löneregleringskommitténs förslag, föredrogs ärendet inför Kungl.

Maj:t den 24 mars 1911, därvid vederbörande departementschef tillkännagav,

att i fråga om utarbetandet inom finansdepartementet av

organisations- och löneregleringsförslag han utgått från, att postsparbanken

jämväl framgent skulle vara en självständig institution, dock

med den anknytning till postverket, som betingades därav, att postanstalterna

fuugerade såsom postsparbankskontor (proposition till 1911

års riksdag nr 150, sid. 53).

I sitt yttrande till statsrådsprotokollet framhöll departementschefen

(sid. 44 i propositionen), att det intresse, det här vore fråga om, utan

tvivel vore av den vikt, att staten borde sörja för att det på ett fullt

tillfredsställande sätt bleve tillgodosett, även i det fall att det skulle

bliva förenat med särskilda kostnader för staten.

Departementschefen sade sig föranledas till detta uttalande närmast

av vad löneregleringskommittén anfört angående värdet av de utav postsparbanken

åtnjutna förmånerna från postverket och dessa förmåners

betydelse för bankens ekonomi; och han tilläde, att denna hjälp från

postverkets sida, vilken i stort sett icke medförde någon direkt utgift

för staten, måste anses giva ett fullt tillräckligt utbyte i de sociala och

ekonomiska värden, som genom postsparbanksverksamheten torde vinnas

för landet.

Ehuruväl departementschefen, i motsats mot löneregleringskommittén,

ansåg, att postsparbanken ingalunda borde inordnas i postverket

utan bibehållas såsom en självständig institution, hölle han dock (sid. 78)

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungi. Maj:ts proposition Nr 331.

före, att löneförhållandena i de båda verken borde regleras efter enahanda

grunder.

Beträffande avlönings vil lkoren ansåg departementschefen (sid. 80)

de i avlöningsreglementet för postverket bestämda föreskrifterna i det

väsentliga böra bliva gällande jämväl för postsparbankens personal.

För sistberörda befattningshavare borde dock särskilt stadgas skyldighet

att underkasta sig överflyttning till tjänstgöring i postverket med bibehållande

av avlöning och tjänstegrad.

I likhet med vad förhållandet var i fråga om generalpoststyrelsens

personal, ansåg departementschefen böra meddelas särskild föreskrift

därom, att samtliga ordinarie tjänstemän vid postsparbanken skulle, i

den mån ej undantag kunde anses böra stadgas eller för särskilda fall

efter prövning medgivas, vara å tjänsterummet tillstädes minst sju eflektiva

timmar varje söckendag.

Här må erinras, i fråga om pensioneringen av postsparbankens

personal, hurusom departementschefen (sid. 97) anförde, att, därest

postsparbanken icke hade att tjäna statsändamal, som läge vid sidan

av dess egentliga uppgift, det utan tvivel vore i full överensstämmelse

med grundsatserna för bankens finansiering, att densamma själv finge

vidkännas kostnaderna för pensioneringen av sin ordinarie personal, i

den mån befattningshavarnas pensionsavgifter därtill vore otillräckliga.

En sådan anordning syntes departementschefen också, trots de för banken

främmande uppgifter, som under årens lopp tillagts densamma, lämpligen

hava kunnat ifrågasättas, därest banken med visshet kunde beräknas

vara i stånd att bära denna ökning i sina utgifter. Verkställda kalkyler

gåve emellertid vid handen, att så åtminstone för det dåvarande knappast

kunde antagas vara fallet.

På nämnda och i övrigt anförda skäl höll departementschefen

(sid. 98) före, att den föreliggande frågan lämpligast borde lösas så,

att pensioneringen av postsparbankens ordinarie personal övertoges avstatsverket.

En sådan anordning syntes följa såsom konsekvens av postsparbankens

överflyttande på ordinarie stat, såvida icke annorlunda skulle

varda förordnat. Något särskilt beslut rörande pensioneringen skulle

följaktligen icke bliva erforderligt för det av departementschefen ifrågasatta

sättet för dess ordnande.

Kungl. Maj:t framlade vid 1911 års riksdag proposition (nr 150)

med förslag till utgiftsstat för postsparbanken m. m. i överensstämmelse

med departementschefens hemställan; och enligt skrivelse^ den 29 maj

1911 (nr 2301 biföll riksdagen i huvudsak vad Kungl. Maj:t föreslagit
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kuwjl. Maj:ts proposition Nr 331. 2%

Det må emellertid erinras, hurusom riksdagen ansag sig böra framhålla,

att den för sin del höll före, att det bokförda värdet av bankens

obligationer var högre än deras dåvarande marknadsvärde och att det

för bankens finansiella ställning var av synnerlig vikt, att detta bokföringsvärde

bleve nedskrivet till det belopp, som obligationerna med

säkerhet kunde anses betinga vid en eventuell realisation av desamma.

Sedan vid 1912 års riksdag ett antal kvinnliga skrivbiträden uppförts

å postsparbankens avlöningsstat från och med år 1913, framlades

i propositionen nr 112 vid 1913 års riksdag, bland annat, ett

iörslag till utgiftsstat för postsparbanken med en i vissa hänseenden

förändrad uppställning mot den då gällande.

1 detta hänseende både styrelsen för postsparbanken i skrivelse

den 30 september 1912 anfört följande:

Vid de under senare åren försiggångna löneregleringarna vid

vissa kommunikations- och affärsverk vore avlöningsstaten uppställd på

sådant sätt, att för varje befattningshavare eller grupp av befattningshavare

upptagits den befattningshavaren tillkommande begynnelseavlöning

samt det belopp, vartill hans avlöning på grund av särskilda gällande

bestämmelser kunde komma att högst uppgå, varjämte i eu sifferkolumn

angivits de belopp, vartill avlöningarna med hänsyn till kända personalförhållanden

antoges komma att uppgå. Då nyssnämnda belopp vore i

avlöningsstaten angivna såsom förslagsanslag, syntes någon vidare

olägenhet ej förekomma vid tillämpning av eu i dylik form uppställd

avlöningsstat, även om förändrade personalförhållanden skulle nödvändiggöra

ett överskridande av det för vederbörande befattningshavare beräknade,

i avlöningsstatens sifferkolumn upptagna belopp.

Uti den för postsparbanken gällande avlöningsstat vore emellertid

samtliga för den ordinarie personalen i sifferkolumnen ingående poster,

således även de, som vore grundade på sannolikhetsberäkning, upptagna

såsom fästa anslag, varigenom hinder skulle kunna möta att överskrida

avlöningsstatens slutsumma, även i det fall att vederbörande befattningshavare

på grund av avlöningsreglementets bestämmelser vore berättigad

till en högre avlöning än den, som vid utgiftsstatens upprättande varit

beräknad.

Nödvändigheten syntes därför kräva, att de för vissa ordinarie

befattningshavare beräknade, i avlöningsstaten upptagna slutsummor

bleve i dädanefter fastställda utgiftsstater angivna såsom förslagsanslag.

Styrelsen för postsparbanken hade fördenskull i förslag till ny

utgiftsstat, att tillämpas från och med den 1 januari 1914. upptagit

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj ds proposition Nr 331.

löner och tjänstgöringspenningar till den ordinarie personalen, undantagandes

postsparbanksdirektören, ävensom vissa befattningshavare tillkommande

ortstillägg förslagsvis med de belopp, till vilka dessa avlöningsförmåner

med hänsyn till då kända personalförhållanden ansetts

kunna beräknas.

Anslag till arvoden åt extra biträden, vikariatsersättning m. in.

hade ock upptagits såsom förslagsanslag.

Riksdagen godkände (skrivelse nr 234) förslaget till utgiftsstat för

postsparbanken, dock under förutsättning, vad anginge anslag-et till

arvoden åt extra biträden, vikariatsersättning m. m., att dess uppförande

såsom förslagsanslag icke finge utnyttjas till beredande av någon förhöjning

i den extra personalens dåvarande avlöningsförmåner.

Efter framställning från Kungl. Maj:t i proposition nr 259 godkände

1914 års senare riksdag, (skrivelse nr 221) förslag till nytt avlöningsreglemente

för tjänstemän vid postsparbanken med därtill hörande

särskdda bestämmelser. Förslaget var framlagt i ändamål att bringa

avlöningsbestämmelserna för tjänstemännen i postsparbanken i överensstämmelse

med då gällande motsvarande stadganden för postverket.

Riksdagen godkände jämväl förslag till ny utgiftsstat för postsparbanken.

I denna stat var förslagsanslaget till arvoden åt extra

biträden, vikariatsersättning m. m. förhöjt. Det hade av styrelsen för

postsparbanken framhållits, att — med avseende därå att löneförhållandena

till den ordinarie personalen vid postsparbanken i huvudsak reglerats

efter samma grunder som de för postverkets ordinarie personal

fastställda — lämpligheten syntes kräva, att de stadganden, som vore

eller bleve gällande beträffande extra tjänstemän hos generalpoststyi elsen,

jämväl bleve normerande för avlöningen till den extra tjänstemannapersonalen

hos postsparbanken.

Vid 1917 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t i proposition nr 329

dels uppförande å postsparbankens avlöningsstat av ytterligare antal

skrivbiträdesbefattningar, dels ändrad lydelse av en punkt i de till avlön

in gsreglem entet för tjänstemän vid postsparbanken hörande särskilda

bestämmelser, dels ock ny utgiftsstat för postsparbanken.

Riksdagen biföll framställningen, under erinran att samma riksdag

beslutat motsvarande ändring i postverkets avlöningsreglemente som den

då i avlöningsreglementet för postsparbanken föreslagna.

I betänkande den 20 mars 1918 avgav 1915 års kommission för

gemensamma avlöningsbestämmelser vid kommunikationsverken med

flera verk förslag rörande provisorisk lönereglering från 1919 års början

för tjänstemän vid statens järnvägar, postverket jämte postsparbanken,

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungi. Alaj: in proposition Nr 331. 25

telegrafverket, statens val ten falls verk, tullverket samt domänstyrelsen

och dess underlydande personal.

För att den överensstämmelse i avlöningshänseende mellan postsparbankens

och postverkets tjänstemän, som dittills ansetts önskvärd,

fortfarande mätte kunna bibehållas, hade kommissionen funnit det nödvändigt,

att den lönereglering, som i anledning av kommissionens förslag

komme att genom töras beträffande postverkets tjänstemän, bleve

gällande även för motsvarande befattningshavare vid postsparbanken.

Kommissionen hade därlör anstöt sig böra beträffande postsparbanken

framlägga enahanda förslag till förbättring av avlöningarna samt ändringar

av avlöningsbestämmelserna i övrigt, som av kommissionen avgivits

i fråga om postverket.

1 enlighet med vad beträffande postverket föreslagits hade kommissionen

ansett, att även vid postsparbanken ortstillägg borde tillkomma

samtliga tjänstemän.

Den fasta avlöningen till tjänstemännen vid postsparbanken skulle

höjas till samma belopp, som föreslagits för motsvarande befattningshavare

vid postverket, därvid chefen skulle erhålla samma förhöjning

som byråchef i generalpoststyrelsen.

Då ärendet den 16 maj 1918 föredrogs inför Kungl. Magt, anförde

chefen för finansdepartementet, hurusom alltsedan vid 1911 års

riksdag ordinarie stat fastställdes för postsparbanken, avlöningarna för

bankens tjänstemän utgått efter samma grunder och med samma belopp

som för motsvarande befattningshavare vid postverket. Till följd av

den överensstämmelse i avlöningshänseende, som sålunda rått och alltjämt

rådde mellan befattningshavare vid postverket och postsparbanken,

framställde sig då, sedan beslut den 29 april 1918 av Kungl. Maj:t

lättats angående framställning till riksdagen om lönereglering för postverkets

personal i huvudsaklig överensstämmelse med det av förenämnda

kommission utarbetade förslag, frågan, huruvida motsvarande framställning

borde göras i avseende å befattningshavarna i postsparbanken.

Ehuru departementschefen lor egen del ansåg det kunna ifrågasättas,

huruvida de skäl, som dittills varit bestämmande för postsparbankspersonalens

likställande i avlöningshänseende med postverkets befattningshavare

fortfarande kunde anses äga giltighet eller om icke

postsparbanken snarare, med hänsyn till beskaffenheten av de göromål,

som åvilade verket, samt övriga förhållanden, borde organiseras i närmare

överensstämmelse med de nyreglerade centrala verken av statskontorstypen,

hade han dock, för att icke utan vidare bryta den överensstämmelse,

som dittills bestått mellan postverkets och postsparbanBihang

till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 280 höft. (Nr 331.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj:t$ proposition Nr 331.

kens löneförhållanden, ansett sig pliktig föreslå, att den tillfälliga lönereglering,

om vilken framställning till riksdagen beslutats för postverkets

vidkommande, måtte bliva gällande även för postsparbanken. Han ansåg

sig emellertid böra framhålla, att detta förhållande icke finge verka

prejudicierande vid en blivande utredning rörande postsparbankens eventuella

omreglerande i enlighet med vad departementschefen ifrågasatt.

Mot detaljerna i kommissionens förslag till lönereglering för postsparbanken,

vilket till fullo överensstämde med kommissionens förslag

till reglering av avlöningsförhållandena för motsvarande befattningshavare

vid postverket, hade departementschefen ingen annan erinran att göra.

än att han ansett samma ändring beträffande avlöningsskalan för manlig

bokhållare böra vidtagas, som av Kungl. Maj:t i propositionen rörande

postverkets lönereglering föreslagits i fråga om avlöningsskalan för

manliga postexpeditörer.

Kungl. Majrts proposition till 1918 års lagtima riksdag angående

tillfällig lönereglering för tjänstemän vid postsparbanken (nr 445) avfattades

i överensstämmelse med departementschefens hemställan.

I skrivelse den 19 juni 1918 (nr 426) anmälde riksdagen, att på

grund av den knappa tid, som stått riksdagen till buds för prövningav

den föreslagna löneregleringen vid postsparbanken, riksdagen icke

kunnat underkasta frågan den noggranna behandling, som varit önskvärd.

Riksdagen hade ock ansett det kunna ifrågasättas, huruvida de

skäl, som dittills varit bestämmande för postsparbankspersonalens likställande

i avlöningshänseende med postverkets befattningshavare, fortfarande

kunde anses äga giltighet, eller om ej postsparbanken snarare,

med hänsyn till beskaffenheten av de göromål, som åvilade verket, samt

övriga förhållanden, borde organiseras i närmare överensstämmelse med

de nyregierade centrala verken av statskontorstvpen. Då riksdagen

emellertid funnit övervägande skäl tala för, att samma tillfälliga lönereglering,

som föreslagits för postverket, även borde gälla postsparbanken,

hade riksdagen ansett sig böra bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

förslag. Riksdagen uttalade tillika, att de förslag, som framförts i en

inom riksdagen i ämnet väckt motion, syntes böra tagas under övervägande

vid en kommande definitiv lönereglering för postsparbanken.

Efter förslag av kommunikationsverkens lönekommitté framlade

Kungl. Maj:t vid 1919 års lagtima riksdag proposition (nr 391) angående

gemensamt lönesystem samt lönereglering för postverket, telegrafverket,

statens järnvägar och statens vattenfallsverk; och sedan riksdagens

beslut i ämnet utfallit i huvudsaklig anslutning till propositionen,

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 331.

har Kungl. Maj:t den 19 juni 1919 utfärdat aviöningsregiemente för

tjänstemän vid nämnda verk, i och med vilket reglemente icke allenast

ett gemensamt lönesystem för dessa verk kommit till stånd utan även

en mängd nya löneprinciper antagits. Reglementet skall lända till efterrättelse

från och med den 1 juli 1920.

Såsom i skrivelsen från styrelsen för postsparbanken den 22 oktober

1919 erinras, har postsparbanken icke blivit delaktig av den lönereglering,

som genomförts för kommunikations verken. Sambandet och överensstämmelsen

mellan postverket och postsparbanken i avlöningshänseende

kommer alltså att från och med den 1 juli 1920 upphöra.

1 sin nyssberörda skrivelse har styrelsen för postsparbanken vid

framläggandet av därvid fogade stat ansett sig böra erinra, att nämnda

stat, endast kunde få eu provisorisk karaktär; ytterligare ändringar i

staten påkallades nämligen av en del förhållanden, vilka styrelsen ansåg

sig böra bringa i Kungl. Maj:ts åtanke, utan att dock se sig i stånd att

då framlägga de positiva förslag, som av dessa omständigheter betingades.

Vissa av styrelsen angivna och även andra omständigheter påkallade,

enligt styrelsens mening, en ganska genomgripande ändring av verkets

organisation, varav själva staten ej kunde bliva oberörd; och styrelsen

föreställde sig, att av styrelsen antydda frågor borde tagas under omprövning

i sammanhang med frågan om den lönereglering för postsparbanken,

som på angivna grunder »torde få anses som en tidsfråga av

kort frist».

Styrelsen har emellertid, då den på de i skrivelsen den 22 oktober

1919 anförda skäl framlagt därvid fogade förslag till ny stat för postsparbanken,

å staten uppfört befattningshavare, som nu äro på extra

stat anställda de s. k. pensions- och försäkringsavdelningama, varvid

även föreslagits ytterligare en bokhållarbefattning å förstnämnda avdelning

och ombildning av en akluariebefattning å sistnämnda avdelning

till tjänst såsom förste auktarie, och styrelsen har på anförda skäl ansett

sig i sitt förslag till stat böra sammanslå de nya avdelningarna med

den förutvarande bankavdelningen till en enhet; dock att anslagen till

extra biträden och expenser skulle inom linjen i staten specificeras.

Den, som bleve innehavare av tjänst, vars uppförande å ämbetsverkets

stat sålunda föreslagits, skulle vara skyldig att, därest postsparbankens

befattning med de ärenden, för vilkas handläggning tjänsterna

vore avsedda, komme att upphöra eller att inskränkas, med bibehållande

av den tjänstegrad och den avlöning, han innehade, låta sig förflyttas

till det verk, Kungl. Maj:t bestämde. Enligt vad styrelsen för

postsparbanken meddelat, vore den möjligheten icke utesluten, att pen
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungi. Majits proposition Nr 331

sionsstyrelsen kunde komma att själv vilja övertaga de bestyr, postsparbanken

nu hade att utföra för pensionsstyrelsens räkning. Det vore

ock möjligt, att en del göromål, som nu utfördes för riksförsäkringsanstaltens

räkning, komme att framdeles övertagas av riksförsäkringsanstalten

själv.

Med den skrivelse, styrelsen för postsparbanken den 25 november

1919 avlåtit till chefen för finansdepartementet efter det fråga uppkommit

om införande av postsparbanken i riksstaten från och med år

1921, hava överlämnats ett n}’tt förslag till stat för postsparbanken

ävensom en redogörelse för postsparbankens ekonomiska ställning.

I den sistnämnda skrivelsen har styrelsen framhållit, att det knappast

vore antagligt att postsparbankens inkomster för år 1921 komme

att täcka utgifterna, om däri oek inräknades dvrtidstillägg, en post,

som ej upptagits i statförslaget. Skulle så bliva förhållandet och tillskott

av statsmedel erfordras, torde sådant — säger styrelsen — lämpligen

böra lämnas under form av bidrag till dyrtidstilläggen och bestämmas

i samband med beslutet om dvrtidstillägg åt statens tjänstemän

i allmänhet.

Häremot har statskontoret i dess utlåtande i ärendet inlagt eu

bestämd gensaga. Frågan om dyrtidstillägg till postsparbankens befattningshavare

borde, enligt statskontorets mening, under inga omständigheter

få ordnas på sådant sätt, att statsverket nödgades göra något

tillskott. Postsparbankens rörelse syntes statskontoret böra organiseras

så, att den själv kunde bära de erforderliga utgifterna för dyrtidstillägg

åt bankens befattningshavare.

I det föregående är omnämt, hurusom i riksdagens skrivelse den

29 maj 1911 (nr 23<>) framhölls den synnerliga viklen för postsparbankens

finansiella ställning, att det bokförda värdet av bankens obligationer

bleve nedskrivet till det belopp, som obligationerna med säkerhet kunde

anses betinga vid en eventuell realisation av desamma.

I den vid styrelsens för postsparbanken skrivelse den 25 november

1919 fogade ekonomiska redogörelsen meddelas emellertid, att postsparbankens

vinstöverskott, som tidigare användes till att nedskriva det

bokförda värdet av en del obligationer, på senare tiden fonderats för att

användas »till mötande av utgiftsstigningen under kristiden».

Detta hade sålunda måst ske, oaktat behovet av en fortgående nedskrivning

av åtskilliga postsparbankens värdepapper med all tydlighet

framgår av uppgifter i den nämnda ekonomiska redogörelsen.

I den ekonomiska redogörelsen framhålles ock, att ökningen i

postsparbankens inkomster ej kunnat hålla jämna steg med utgiftsök
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj: fn proposition Nr 381.

ningen, såsom iramginge av en översikt över nettoinkomsten. Bokslutet

lör år 1918 utvisade enligt denna översikt en brist av 44,499 kronor

37 öre, vilken brist täcktes av den förenämnda fonden. Under år 1919

komme säges det — trots en betydande ökning i postsparbankens

inkomster, bristen att bliva avsevärt större än under år 1918, detta beroende

dek på den kraftiga ökningen i krigs- eller dyrtidstillägg, dels

på en engångsutgift för anskaffande av nya blanketter och formulär.

Huruvida den tidpunkt, då jämnvikt åter komme att inträda mellan

postsparbankens utgifter och inkomster, inträder innan den förenämnda

fonden vore förbrukad, kunde icke nu förutsägas.

1 den ekonomiska redogörelsen — upplyses det i slutet av densamma

hade ingen hänsyn tagits till de avsevärda ekonomiska förmåner,

som postsparbanken åtnjöte av postverket, nämligen, bland annat,

portofrihet samt till större delen hyrestid lokal för postsparbankens centralförvaltning.

I om förmälda skrivelse den 22 oktober 1919 erinrar styrelsen för

postsparbanken, att Kungl. Maj:t den 19 juni 1919 i sammanhang med

utfärdande av det nya avlöningsreglementet för kommunikationsverkens

tjänstemän förordnat, att nu enligt Kungl. Maj:ts särskilda brev utgående

ersättningar till viss postkontorspersonal och viss personal vid statens

järnvägar för förrättande av göromål, avseende postsparbanken, riksförsäkringsanstalten

med flera, skulle från och med den 1 juli 1920

upphöra att utgå, i anledning varav styrelsen för postsparbanken anbefalldes

att verkställa utredning samt inkomma med förslag i fråga om

de ändringar av gällande grunder för ersättning åt postsparbanken och

postverket för bestyret med dylika göromål, som kunde föranledas av

ifrågavarande lönereglering. Styrelsen hade i underdånig skrivelse den

30 augusti 1919 föreslagit genomgripande ändringar i dessa grunder.

I sådant hänseende hade, bland annat, föreslagits, att från förslagsanslaget

å nuvarande stat för postsparbanken till »ersättning åt

befattningshavare hos generalpoststyrelsen och vid postverkets lokalförvaltningar

för handläggning av postsparbanksgöromål» skulle utbrytas

eti fixt anslag tilll postverket å 78,000 kronor, motsvarande ersättning,

till angivet belopp, till postkontorstjänstemän och föreståndare för förenade

post- och statsbanestationer år 1918.

Nämnda belopp, 78,000 kronor, upptages i de båda nu föreliggande

statförslagen såsom »ersättning till postverket för postsparbanksgöromål)).

I ett den 22 oktober 1919 avgivet utlåtande över postsparbanksstyrelsens

framställning av den 30 näst förutgångna augusti har general
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 331.

poststyrelsen påyrkat, att å postsparbankens stat skulle uppföras ett

anslag till postverket å 566,000 kronor för handläggning å postsparbanksgöromål.

Generalpoststyrelsen framhåller i sitt utlåtande bland annat, att postanstalterna

givetvis vore de för staten billigaste organ lör postsparbankens

verksamhet, som kunde anlitas, men klart vore säger generalpoststyrelsen

— att det ökade arbete för postpersonalen, som därav

föranleddes, förorsakade postverket kostnader. Därest postsparbanken,

såsom ock vid avgörandet år 1911 av frågan om postsparbankens inordnande

inom statsförvaltningen blivit Irån visst håll ifrågasatt, blivit

anknuten till postsverket såsom ett led i dess organisation, hade givetvis

omförmälda kostnadsökning bort allt framgent drabba postverket.

Så blev emellertid icke förhållandet, utan postsparbanken organiserades

såsom ett självständigt ämbetsverk. Då postsparbanken alltså av

statsmakterna organiserats såsom en fristående gren av statsförvaltningen,

kunde generalpoststyrelsen lör sin del icke finna annat än

riktigt, att densamma ock belastades med alla de utgifter, som hänförde

sig till dess verksamhet. Postsparbanksstyrelsen hade - säger generalpoststyrelsen

— genom sitt föreliggande förslag för sin del godkänt

principen, att postverket borde erhålla gottgörelse för sina prestanda

för bankens räkning. Generalpoststyrelsen hölle före att, om ersättningskulle

utgå, detta borde ske med ett belopp, som, såvitt sig göra läte,

motsvarade postverkets självkostnader.

Generalpoststyrelsen påyrkade, att de ifrågasatta förändringarna

i avseende å regleringen av postverkets ekonomiska mellanhavanden

med postsparbanken bleve reglerade från den tidpunkt, det nya avlöninnsreedementet

för kominunikationsverken och därav föranledda ändringar

trädde i tillämpning.

Över vad generalpoststyrelsen föreslagit i nämnda med flera hänseenden

har postsparbankens styrelse efter remiss avgivit yttrande,

daterat den 20 november 1919.

I detta yttrande säges, bland annat, följande:

Alltifrån den tid, postsparbanken hade en sådan ställning, att den

i viss mån kunde betraktas som en byrå inom postverket, hade postsparbanken

av nämnda verk åtnjutit vissa mycket avsevärda ekonomiska

förmåner. Det förhållandet, att postsparbanken sålunda stode i ekonomiskt

beroende av postverket, uppmärksammades under de förarbeten,

som resulterade i beslutet om postsparbankens uppförande som ett självständigt

ämbetsverk. Men ehuru rätta tillfället då varit inne att klara

upp hithörande frågor, lämnades de oavgjorda, och det fick med stats
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Katigt. Maj:ts proposition Nr 331. 31

makternas och generalpoststyrelsens goda minne i detta hänseende förblmi^

vid vad som förut vant. Postsparbankens åtnjutande av berörda

förmaner hade kommit att betraktas såsom eu sak, som skulle så vara.

Sky relsen för postsparbanken ställde sig a priori icke avvisande

mot ett förslag om höjning av det anslag å 78,000 kronor, som, enligt

vad styrelsen i sin skrivelse den 30 augusti 1919 förordat, skulle utgå

till postverket.

Om än styrelsen i princip biträdde generalpoststyrelsens uppfattning,

att det ekonomiska förhållandet mellan postsparbanken och postverket

borde regleras, kunde postsparbanksstyrelsen dock icke tillstyrka,

att en sådan reglering komme till stånd på grundvalen av generalpoststyrelsens

föreliggande förslag.

Styrelsen för postsparbanken trodde icke, att de beräkningar, på

vilka generalpoststyrelsen grundat sitt förslag, kunde godkännas. Enligt

postsparbanksstyrelsens förmenande borde irågan åter tagas upp från

början och, innan den ånyo underställdes Kung!. Maj.ts provning, förberedas

genom förutgående underhaudlingar mellan de båda styrelserna.

I anförande till statsrådsprotokollet den 7 januari 1920 meddelade

jag, att generalpoststyrelsen i sin beräkning rörande postverkets inkomster

uppställt tvenne alternativ, av vilka statskontoret i sin inkomstberäkning

för ar 1921 infört det av generalpoststyrelsen förordade högre beloppet.

Däri inginge dock — yttrade jag — en väsentlig förhöjning, med

nära 500,000 kronor, av den ersättning postverket skulle äga att av

postsparbanken erhålla. Postsparbankens styrelse hade motsatt sig denna

anordning. I fråga om postsparbankens utgiftsstat hade jag, efter samråd

med chefen för civildepartementet, utgått ifrån, att denna angelägenhet

tills vidare, i avvaktan pa vidare utredning, ordnades i enlighet med

postsparbanksstyrelsens uppfattning, varav följde, att postverkets inkomst

borde nedsättas med ifrågavande belopp.

Såsom förut nämnts har löneregleringskommittén i utlåtande den

16 februari 1920 yttrat sig rörande frågan om ny stat för postsparbanken

m. m. Sedan kommittén redogjort för handlingarna i ärendet

ävensom för vad i ämnet hittills förekommit, fortsätter kommittén

sålunda:

»Vad i det föregående blivit ur tillgängliga handlingar anfört torde nogsamt

ådagalägga angelägenheten av att postsparbankens ställning för framtiden såväl i

förhållande till postverket som i övrigt både i organisativa och avlönings- samt i

andra finansiella hänseenden varder, så snart ske kan. föremål för en ingående och

allsidig utredning.

L önereg tering

skommittén.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 331.

Att vid sådant förhållande nu skulle på ordinarie stat för postsparbanken

uppföras befattningshavare å dess på extra stat varande s. k. pensions- och försäkringsavdelningar

synes kommittén böra möta stora betänkligheter, även om, såsom

för kommittén uppgivits, erinringar däremot ej vore att förvänta från pensionsstyrelsen

och riksförsäkringsanstalten, under den av postsparbanksstyrelsen angivna

förutsättningen att befattningshavarna skulle vara skyldiga att, därest postsparbankens

befattning med de ärenden, för vilkas handläggning tjänsterna vore a\ sedda,

komme att upphöra eller att inskränkas, med bibehållande av tjänstegrad och

avlöning låta sig förflyttas till det verk, Kungl. Maj:t bestämde.

Det måste nämligen, enligt kommitténs förmenande, uppmärksammas, hurusom

de väsentligt ökade kostnader för statsverket, som förestående betydande antal

nya löneregleringar säkerligen komme att föranleda, nogsamt böra mana till föi siktighet

vid bedömande av under den närmare tiden förekommande spörsmål om

extra befattningars förvandling till ordinarie.

Visserligen böra vid den revision av löneregleringar, som den 31 december

1919 uppdragits åt löneregleringskommittén, de organisatoriska spörsmålen i stort

sett lämnas å sido, på det att revisionen må kunna slutföras inom rimlig tid, men

de nämnda spörsmålen tränga sig dock fram, såsom, bland annat, framgår av tvä

motioner, väckta vid 1920 års riksdag, i anledning av vilka kommittén genom kungl.

remiss den 13 februari 1920 anbefallts avgiva och till andra kammarens tillfälliga

utskott nr 5 överlämna begärt yttrande.

I den ena av dessa motioner (nr 138 mom andra kammaren) hemställdes om

skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan om utredning, i vad män genom förenklade

arbetsformer och minskad tjänstemannapersonal en nedsättning i statens administrationskostnader

kan åvägabringas; och det tramhålles, att nämnda utredning borde

kunna såsom en fristående utredning bedrivas parallellt med det löneieglenngskommittén

givna uppdraget.

1 den andra motionen (nr 215 inom andra kammaren) hemställdes om skrivelse

till Kungl. Maj:t med anhållan om åstadkommande av utredning, huruvida och

på vilket sätt ändringar böra vidtagas med avseende å sådana statens verk, där en

sådan utredning ej redan pågår, i avsikt att administration och arbetsformer må

kunna ordnas på det mest praktiskt och ekonomiskt fördelaktiga och arbetskraftbesparande

sätt och en effektiv nedsättning av statens administrationskostnader på

detta sätt uppnås. , , . .

Löneregleringskommittén kan för sin del ej tillstyrka postsparbanksstyrelsens

förevarande framställning i vad den angår uppförande på postsparbankens ordinarie

stat av befattningshavare, tillhörande bankens pensions- och försäkringsavdelmngai.

Godkännes kommitténs uppfattning i nämnda hänseende, böra i förslag till

utgiftsstat för postsparbanken, A. avlöningar och understöd, såsom ordinarie befattningshavare

upptagas allenast de, som återfinnas i tabellen å sid. o i postsparbanksstyrelsens

skrivelse den 22 oktober 1919 (remitterad till kommittén den 22 december

1919), nämligen: , , , , ,

postsparbanksdirektören och chefen för postsparbanken, 1 kamrerare och

sekreterare, 1 förste aktuarie, 1 kassör, 1 registrator och aktuarie, 4 revisorer,

7 bokhållare, 35 kontorsskrivare, 28 skrivbiträden och 5 vaktmästare.

För bedömande huru för dessa befattningshavare de fasta avlöningarna (ordinarie

löner och tjänstgöringspenningar) böra förslagsvis upptagas för år 1921 i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 331.

vederbörlig sifferkolumn, har kommittén haft till ledning bilögade tabell,1 som postsparbanksdirektören

låtit upprätta och benäget tillställt kommittén.

Till befattningshavarna å pensions- och försäkringsavdelningarna skulle avlöningarna

fortfarande utgå av anslag till ersättning åt postsparbanken för de bestyr,

som ombesörjas å dessa avdelningar.

1 föreliggande förslag till utgiftsstat har postsparbanksstyrelsen uppfört till

generalpostdirektören såsom ordförande i styrelsen och till tre ledamöter i styrelsen

de förhöjda arvoden, om vilka styrelsen hemställt i den remitterade skrivelsen av

den 15 september 1919.

Vad generalpostdirektören såsom postsparbanksstyrelsens ordförande beträffar,

har det honom i sistnämnda egenskap nu tillkommande arvode tagits i beräkning

vid bestämmande av den avlöning, som bör tillkomma honom från postverket enligt »

det nya avlöningsreglementet för kommunikationsverken. Att i nu förevarande

sammanhang tillerkänna honom förhöjt ar vode för hans göromål för postsparbanken

synes kommittén ej böra ifrågakomma.

Beträffande de tre särskilda ledamöterna i postsparbanksstyrelsen är det till

dem på grund av kungl. brev den 21 mars 1884 utgående arvode uppenbarligen

numera för lågt. Med avseende emellertid å den utredning rörande postsparbankens

framtida ställning, som torde få anses nära förestående, har det synts kommittén,

att man nu ej borde ingå å spörsmålet om förhöjning av bemälda ledamöters arvoden.

Ortstillägg till den ordinarie personalen torde kunna upptagas förslagsvis till

det belopp, som i skrivelsen den 22 oktober 1919 beräknats komma att under år

1921 utgå till bankavdelningen, eller 23,145 kronor.

I felräkningspenningar till kassören, 300 kronor, samt i arvode till förste

vaktmästaren, 200 kronor, har postsparbanksstyrelsen ej föreslagit någon förändring.

De särskilda kontrollantarvodena till vissa kontorsskrivare, 180 kronor för

var, skulle, såsom i tabellen å sid. 3 i skrivelsen den 22 oktober 1919, för sju

kontorsskrivare utgöra 1,260 kronor.

Till arvoden åt extra biträden, vikariatsersättning m. m. är i senast fastställda

stat för postsparbanken upptaget förslagsvis samma belopp som i nyssberörda

tabell, 90,000 kronor.

I skrivelsen den 22 oktober 1919 har styrelsen för postsparbanken meddelat,

att på grund av postsparbanksrörelsens utvidgning och de under de senare åren

upprepade gånger vidtagna förhöjningarna i ersättningarna åt extra, tillfälliga och

timavlönade biträden detta anslag betydligt överskridits. Utgifterna hade, med

uteslutande av öretal, utgjort

I det vid skrivelsen den 22 oktober 1919 fogade statförslag är till arvoden

åt extra biträden m. m. och vikarier ''inom bankavdelningen'' upptaget förslå,gsvis

ett belopp av 150,000 kronor.

1 Hör ej intagen.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 280 höft. INr 331.)

år 1916

» 1917

» 1918

kronor 97,646

» 132,074

» 147,664.

o

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

■Kungl. Maj As proposition Nr 331.

1 det vid styrelsens skrivelse till chefen för finansdepartementet den 25 november

1919 fogade statförslag är beloppet höjt till 200,000 kronor, med ledning

av erfarenheten från år 1919.

I sistnämnda statförslag är ock uppförd med 20,000 kronor en ny post till

''gratifikationer åt poststationsföreståndare m. 11.’. I detta hänseende anföres i

skrivelsen den 25 november 1919, hurusom Kungl. Magt under en följd av år på

förslag av styrelsen anvisat medel till gratifikationer åt poststationsföreståndare

m. fl., senast " genom beslut den 23 maj 1919, varigenom styrelsen bemyndigades

att för berörda ändamål disponera 20,000 kronor. Sistnämnda belopp har nu upptagits

såsom anslagspost i senaste statförslaget.

I bägge statförslagen är ock utan specifikation upptaget ett belopp av 1,240

kronor understöd till två f. d. extra biträden, vilket belopp, specificerat, återfinnes

i den senast fastställda staten.

Under avdelning B. Omkostnader äro uppförda, bland annat, till ersättning

till postverket för postsparbanksgöromäl 78.000 kronor och till ersättning till vissa

poststationsföreståndare för postsparbanksgöromäl förslagsvis 9.000 kronor. Det

sistnämnda beloppet skulle avse ersättning till föreståndare för poststationer, som

ej äro förenade med statsbanestationer, ävensom till föreståndare för brevsamlingsställen.

Enligt vad som inhämtas av statsverkspropositionen till 1920 års riksdag

(bilaga femte huvudtiteln sid. 15), har chefen för civildepartementet ansett sistnämnda

ersättning höra utbetalas icke genom postsparbankens utan genom postverkets

försorg; i följd varav skulle å postsparbankens stat såsom ersättning till

postverket för postsparbanksgöromäl böra upptagas ett anslag av 87.000 kronor

(78.000 + 9,000 kronor).

I bägge postsparbanksstyrelsens statförslag äro såsom ''ersättning till vissa

befattningshavare hos generalpoststyrelsen för göromål för ämbetsverkets räkning

upptagna 3,500 kronor. Härom meddelar styrelsen i sin skrivelse den 22 oktober

1919 följande.

I det å gällande stat uppförda förslagsanslag, 50,000 kronor, till ersättning

åt befattningshavare hos generalpoststyrelsen och vid postverkets lokalförvaltningar

för handläggning av postsparbanksgöromäl inginge ett anslag av 1,600 kronor, som

jämlikt kungl. brev den 15 mars 1912 vore avsett till ersättning åt befattningshavare

vid "postverkets centralförvaltning för biträde med postsparbanksgöromäl.

I underdånig skrivelse den 22 oktober 1919 hade styrelsen hemställt om höjning av

detta anslag till 3.500 kronor. Motsvarande belopp syntes styrelsen böra för ändamålet

uppföras i staten — naturligen under förutsättning av Kungl. Maj:ts bifall

till nyssberörda hemställan.

I senast fastställda stat för postsparbanken är uppfört till expenser och

diverse utgifter ett förslagsanslag å 45,000 kronor.

I skrivelsen den 22 oktober 1919 meddelar postsparbanksstyrelsen, att anslaget

i fråga under de senaste åren väsentligen överskridits: för ifrågavarande

ändamål utbetalades, öretal oräknade,

år 1916

» 1917

» 1918

kronor 46,433

» 60,664

» 111,992.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kung!. Muj:ts proposition Nr ilo 1. 35

1 det vid skrivelsen den 22 oktober 1919 fogade statförslag upptages till

expenser och diverse utgifter för bankavdelningen förslagsvis 112,000 kronor; i det

vid skrivelsen den 25 november 1919 fogade statförslaget iir beloppet höjt till

140,000 kronor, på grund av erfarenheten under år 1919.

I bägge statförslagen är, likasom i senast fastställda stat, upptaget förslagsvis

under avdelningen C. Avkortningar och restitutioner 6,000 kronor.

•lodkännes kommitténs ovanberörda uppfattning i fråga om pensions- och

försäkringsavdelningamas personal och varder i följd därav eller i anslutning därtill

allt, som särskilt avser dessa avdelningar, uteslutet från statförslagen, skulle ett

förslag till utgiftsstat för den egentliga postsparbanken — motsvarande den senast

fastställda och å sid. 2 i postsparbanksstyrelsens skrivelse den 22 oktober 1919

återgivna staten — kunna komma att te sig sålunda:

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj ds proposition Nr 331.

Förslag

till

Utgiftsstat.

Kronor Kronor

Kronor

A. Avlöningar och understöd.

Generalpostdirektören såsom ordförande i styrelsen för post-

sparbanken, arvode......................................................

2,000

3 ledamöter i styrelsen, arvoden, 600 kronor var ...............

1,800 3,800

Ordinarie löner och tjänstgöringspenningar:

Postsparbanksdirektören och chefen för postsparbanken ...

9,500

1 kamrerare och sekreterare (6,500—7,500 kronor) förslagsvis

7,500

1 förste aktuarie (5,500—7,000 kronor) förslagsvis............

7,000

1 kassör (4,700—6,000 kronor) förslagsvis........................

6,000

1 registrator och aktuarie (4,700—6,000 kronor) förslagsvis

6,000

4 revisorer (4,700—6,000 kronor) förslagsvis ..................

21,400

7 bokhållare (2,500—4,300 kronor) förslagsvis..................

18,400

35 kontorsskrivare (1,900—2,700 kronor) förslagsvis .........

94,100

28 skrivbiträden (1,700—2,100 kronor) förslagsvis ............

53,200

|

5 vaktmästare (1,550—1,950 kronor) förslagsvis..............

0,450 232,550

Ortstillägg, förslagsvis ...................................................

23,145

Kassören, felräkningspenningar .......................................

300

Kontrollantarvoden, 180 kronor till en var av 7 kontorsskrivare

1,260

Förste vaktmästaren, arvode .........................................

200

Arvoden åt extra biträden, vikariatsersättning m. m., förslagsvis

200,000

Gratifikationer åt poststationsföreståndare m. fl................

20,000

Understöd .....................................................................

1.240

482,495

B. Omkostnader.

Ersättning till postverket för postsparbanksgöromål............

| 87,000

Ersättning till vissa befattningshavare hos generalpoststyrel-

sen för göromål för postsparbankens räkning..................

3,500

Expenser och diverse utgifter, förslagsvis...........................

140.000

230,500

C. Arkortningar och restitutioner, förslagsvis..............

|

6,000 |

Summa

- | -

718,995 :

s. 37 Kontrollera mot PDF

Klint//. Maj:Li proposition Nr .''S/i 1. 37

Postsparbankens utgifter för pensions- och försäkringsavdelningaina skulle

alltså fortfarande bestridas av särskilda anslagsmedel, ställda till postsparbanksstyrelsens

förfogande.

Då emellertid styrelsen antagit, att av statsmedel skulle till ersättning åt

postsparbanken utgå för bestyret med utbetalningar av folkpensioner m. in. förslagsvis

194,000 kronor och för bestyret med uppbörd och utbetalningar för riksförsäkringsanstalten

40,000 kronor, må det tillåtas kommittén erinra, hurusom i statsverkspropositionen

till 1920 års riksdag under femte huvudtiteln, innefattande anslagen

till det blivande socialdepartementet, upptagits för är 1921 såsom ersättning

till postsparbanken för bestyret med pensionsutbetalningar in. in. ett förslagsanslag

av 168,000 kronor och för bestyret med uppbörd och utbetalningar m. m. för riksförsäkringsanstalten

ett förslagsanslag, högst, å 39,300 kronor (jfr bilaga till 1920

års statsverksproposition, femte huvudtiteln, sid. 287 och 284). Chefens för civildepartementet

yttrande i ämnet återfinnes i sistnämnda bilaga sid. 14—17 och 105.»

Jag har förut omnämnt, att stvrelsen för postsparbanken den 6

mars 1920 inkommit med infordrat utlåtande i anledning av vad löneregleringskommittén

i ärendet yttrat.

Efter att i sitt berörda utlåtande hava framlagt de av mig förut

återgivna motsatta uppfattningarna, som gjort sig gällande rörande uppflyttning

å postsparbankens ordinarie stat av viss personal å pensionsoch

försäkringsavdelningarna, har styrelsen givit till känna, att styrelsen

fortfarande vidhölle sin uppfattning. Härefter fortsätter styrelsen:

»Styrelsen behöver i sådant avseende icke framhålla vikten av att statstjänare.

som utföra arbete av konstant natur, i rimlig tid komma i åtnjutande av

den ordinarie anställningens trygghet. Det gäller för dem bland annat avlöningsförhöjning

genom ålderstillägg, försörjning under sjukdom eller invaliditet samt

familjens nödtorftiga uppehälle, för den händelse de falla ifrån. Behovet av att

staten i nu berörda hänseenden i görligaste mån sörjer för sina tjänare, har under

senare tiden vunnit allt mera erkännande och beaktande. I sådant avseende kan

erinras om. att i vissa fall ordinarie tjänster automatiskt inrättas, för att den extra

ordinarie anställningen icke må överskrida viss angiven tid.

Den personal, vars uppförande å ordinarie stat, styrelsen hemställt om, är

så knappt tilltagen, att den under alla förhållanden kommer att behövas för uträttande

av det arbete, för vilket den är avsedd. Härom har styrelsen övertygat

sig genom underhandsförhandlingar med såväl pensionsstyrelsen som riksförsäkringsanstalten,

vilka båda givit sin tillslutning till styrelsens nu ifrågavarande förslag.

Och för den eventualiteten, att denna personals arbete i sin helhet eller till någon

del skulle komma att övertagas av nämnda ämbetsverk, är sörjt genom den föreslagna

bestämmelsen därom, att den, som varder innehavare av tjänst, vars uppförande

å postsparbankens stat sålunda föreslagits, skall vara skyldig att, därest

postsparbankens befattning med de ärenden, för vilkas handläggning tjänsterna äro

avsedda, kommer att upphöra eller inskränkas, med bibehållande av den tjänstegrad

och avlöning, han innehar, låta sig förflyttas till det verk, Kungl. Maj:t bestämmer.

Såvitt styrelsen förstår, måste dess nu berörda förslag anses moget till antagande.

Styrelsen för

postsparbanken.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Kungl. Maj:ts proposition Nr 331.

Uet torde få antagas, att löneregleringskommittén beaktat samtliga de omständigheter,

som styrelsen sålunda framhållit till stöd för sitt förslag. Kommittén anser

emellertid det oaktat, att med den väckta frågans avgörande bör anstå, och har

till stöd för denna sin avvisande hållning åberopat, att postsparbanken behöver

snarast möjligt i vissa avseenden omorganiseras.

Den av kommittén sålunda åberopade omständigheten har icke undgått styrelsens

uppmärksamhet. I sin underdåniga skrivelse med förslag till stat för postsparbanken

yttrar styrelsen bland annat följande.

Under de senare åren har postsparbankens verksamhet väsentligen utvidgats

såväl därigenom, att själva bankrörelsen tilltagit i omfattning, så att exempelvis

motboksägarnas behållning under den senaste femårsperioden inemot fördubblats,

som ock därigenom, att ämbetsverket fatt sig nya uppgifter ålagda såsom exempelvis

utbetalningarna i och för folkpensioneringen. Härtill kommer, att förhållanden, som

kristiden framkallat, såsom exempelvis den betydande stegringen av lönerna och

övriga driftkostnader, nödvändiggöra en mera ekonomisk och affärsmässig skötsel

av bankrörelsen. Dessa och andra omständigheter påkalla en ganska genomgripande

lindring av verkets organisation, varav själva staten ej kan bliva oberörd. Styrelsen

föreställer sig, att de nu antydda frågorna böra tagas under omprövning i sammanhang

med frågan om den lönereglering för postsparbanken, som på här ovan angivna

grunder torde fä anses som en tidsfråga av kort frist.’

Frågan om lönereglering för ämbetsverket i dess helhet och frågan om omorganisation

av ämbetsverkets s. k. bankavdelning, vilka enligt styrelsens förmenande

böra behandlas i ett sammanhang, komma alltså icke att vidare beröras i nu förevarande

underdåniga skrivelse.’

Att styrelsen trots denna sin sålunda uttalade övertygelse om behovet av en

omorganisation av postsparbanken i allt fäll föreslagit pensions- och försäkringsavdelningarnas

uppförande på ordinarie stat, har sin grund i den omständigheten

vilken styrelsen i sin underdåniga skrivelse måhända icke tillräckligt betonat — att

den omorganisation, det här är fråga om. icke berör nämnda avdelningar, utan den

egentliga postsparbanken (dier den s. k. bankavdelningen. Med denna äro pensionsoeh

försäkringsavdelningarna endast löst förenade, de kunna när som helst avkopplas

för att läggas till andra ämbetsverk, och de hava sin av bankavdelningen tillit oberoende

organisation. Med hänsyn till det arbete, som påvilar dessa avdelningar, är

antalet tjänster, som föreslagits till uppförande på ordinarie stat, så ringa, att en

reduktion av dessa tjänster är otänkbar. Av bankavdelningens ifrågasatta omorganisation

beröras dessa avdelningar lika mycket eller lika litet, vare sig de, som

nu äro uppförda pa extra stat eller, som föreslagits uppföras på ordinarie stat.

Det är sant, att den ifrågasatta omorganisationen även torde komma att

beröra hela ämbetsverkets ställning i förhållande till postverket. Åtminstone i ekonomiskt

hänseende. Men huru denna angelägenhet än kommer att ordnas, beröras

nämnda avdelningar organisatoriskt sett i ingen mån därav. Dessa avdelningar äro

sådana de äro, oberoende av huruvida postverket erhåller en större eller mindre

gottgörelse för de bestyr, det har att utföra för postsparbankens räkning.

Löneregleringskommittén torde jämväl hava tänkt sig, att vid den påyrkade

utredningen även skall upptagas frågan om postsparbankens ställning till postverket

i administrativt hänseende. Om behovet av en utredning härutinnan har styrelsen

hittills icke uttalat någon mening och finner ett ingående på denna fråga för när
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

hinu/l. Maj:(.< proposition AV .jo''/. ;i(.)

varande icke påkallat. Styrelsen vill endast betona, att ej heller denna frågas upptagande

har någon som helst inverkan på pensions- och försäkringsavdelningarnas

inre organisation.

Till stöd lör sitt avstyrkande i denna punkt anför löneregleringskommittén

ytterligare, att de väsentligt ökade kostnader för statsverket, som förestående betydande

antal nya löneregleringar säkerligen kolumn att föranleda, nogsamt borde

mana till försiktighet vid bedömande av under den närmare tiden förekommande

spörsmål om extra befattningars förvandling till ordinarie. Och erinrar kommittén

i sammanhang härmed om tvenne vid innevarande års riksdag väckta motioner,

gående ut på förenkling av arbetsformerna och inskränkning av tjänstepersonalen

inom statsförvaltningen.

Det är intet ljust framtidsperspektiv, kommittén härmed rullar upp för statens

tjänstemän, vilka under senare tiden i upprepade och enträgna framställningar påkallat

åtgärder för undanrödjande eller inskränkande av det rådande extraordinariesystemet.

Ingen, som har någon närmare kännedom om den svenska statsförvaltningen,

lärer kunna blunda för det förhållandet, att de i berörda motioner avsedda

utredningar, därest de varda beslutade, komma att taga en mycket lång följd av år

i anspråk. Enligt vad löneregleringskommittén nu ställer i utsikt, skall det påtalade

s. k. extraordinarieeländet under denna tid icke blott icke avhjälpas utan tvärtom

ytterligare förvärras.

Sådant är varken rättfärdigt eller nödvändigt. Den icke-ordinarie personalen

inom statsförvaltningen är sä pass stor i förhållande till den ordinarie, att det finnes

mer än tillräcklig marginal för den reduktion av arbetskrafter, som i ovanberörda

motioner avses. För att endast nämna ett exempel äro inom det styrelsen

underställda ämbetsverket anställda tillhopa 179 befattningshavare med s. k. full

tjänstgöring. Av dessa befinna sig endast 83 på ordinarie stat. Antalet ickeordinarie

befattningshavare är sålunda 96. Av dessa äro 46 anställda inom pensionsoch

försäkringsavdelningama. Om nu styrelsen föreslår, att av dessa icke-ordinarie

befattningshavare summa 14 uppföras på ordinarie stat, så torde ett sä anspråkslöst

förslag få anses så försiktigt, att det svårligen kan motivera kommitténs maning

till försiktighet.

I de personers liv, som av detta förslag beröras, är frågan om tidpunkten

för deras erhållande av ordinarie anställning skall uppskjutas till en oviss framtid,

av så djupt ingripande betydelse, att förslaget icke får avvisas med en blank hänvisning

till en framtida omorganisation av postsparbanken eller av centralförvaltningen

i dess helhet.

Styrelsen får på det bestämdaste vidhålla sitt nu ifrågavarande förslag.»

I frågan om styrelsens för postsparbanken förslag rörande ökade

■arvoden till styrelsens ordförande och ledamöter anföres härefter:

»Rörande denna fråga tillåter sig styrelsen till en början upplysa, att postsparbanksstyrelsen

sammanträder minst en gång, ofta två gånger i månaden, och

att även mellan sammanträdena styrelseledamöternas tid i alltjämt ökad utsträckning

tages i anspråk för bland annat dels justering av skrivelser till Kungl. Maj:t, statsdepartementen

och andra institutioner, dels ock beslut i sådana frågor rörande

penmngeplaceringen, som kräva ett snabbt avgörande. I de verk, vilkas avlöningsförhållanden

under senare tider reglerats, betalas sådana funktioner, som äro jämför
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Kungl. Maj:ts proposition Nr 331.

bara med dem, vilka påvila postsparbankens styrelseledamöter, med 3,000—5,000

kronor om året.

Att det arvode av 000 kronor, som alltsedan 1884 utgått till styrelsens

särskilda ledamöter, med hänsyn till den betydande utvidgning, ämbetsverket sedan

den tiden undergått, och den förändring i penningevärdet, som sedan dess ägt ruin,

måste anses alldeles för lågt, torde vara uppenbart. Detta erkännes ock av löneregleringskommittén.

Men kommittén avstyrker i allt fall, att någon ändring härutinnan

för närvarande vidtages, alltjämt under hänvisning till den omorganisation

av postsparbanken, som kommittén påyrkat.

Denna motivering kan styrelsen icke godkänna. Om ifrågavarande arvoden

erkännas vara för låga. böra de rimligtvis höjas. Då det här är fråga om avlöningsformen

arvoden, kan en sådan höjning pa intet sätt. föregripa den i utsikt

ställda omorganisationen av verket. Även om vid en sådan omorganisation dessa

arvoden skulle komma att bortfalla eller bestämmas efter helt nya grunder, finnes

det väl intet rimligt skäl för att icke, intilldess nya bestämmelser härutinnan träffas,

låta dem utgå med de belopp, som i och för sig anses skäliga.

Att generalpostdirektören för närvarande har och enligt styrelsens förslag även

framdeles skulle komma att hava väsentligt större arvode än styrelsens särskilda

ledamöter, beror därpå, att han dels fungerar som styrelsens ordförande dels ock.

utöver de åligganden, som påvila nämnda ledamöter, jämväl har att deltaga i ämbetsverkets

dagliga skötsel. Mot förslaget i denna punkt anmärker nu löneregleringskommittén.

att generalpostdirektörens arvode som ordförande i styrelsen för postsparbanken

tagits i beräkning vid bestämmande av den avlöning, som bör tillkomma

honom från postverket. Om kommittén härmed avser, att den för generalpostdirektören

senast genomförda löneregleringen skulle lägga hinder i vägen för höjande

av hans arvode som ordförande i postsparbankstyrelsen, så vill styrelsen häremot

göra gällande, att ordalagen i de uttalanden, som gjordes under förberedelserna till

denna lönereglering, icke nödvändiggöra en sådan tolkning. Och enligt vad styrelsen

från en av ledamöterna i kommunikationsverkens lönekommitté under hand inhämtat,

har sistnämnda kommitté genom den formulering, dess uttalande i denna sak erhållit,

visserligen velat framhålla, att kommittén, som vid upprättande av förslag tiLl

arvode för generalpostdirektören, tagit hänsyn därtill att särskilt arvode tillkomma

honom i hans egenskap av ordförande i postsparbankens styrelse, emellertid icke

ingått i prövning av frågan om detta arvodes storlek och sålunda icke utgått ifrån

att arvodet ovillkorligen skulle framgent utgå med det nu fastställda beloppet.

Detta är ock'', såvitt styrelsen förstår, den enda rimliga mening, som kali

inläggas i vederbörande departementschefs yttrande i ämnet, som lydde sålunda:

''Frågan om arvodet till generalpostdirektören i lians egenskap av ordförande i styrelsen

för postsparbanken torde i detta sammanhang icke höra komma under övervägande.

•lag vill endast nämna, att kommittén grundat sitt förslag i fråga om beloppet av

generalpostdirektörens arvode såsom chef för postverket pa den förutsättningen, att

nämnda postsparbanksarvode allt fortfarande skulle utgå till honom . Departementschefen

skulle näppeligen hava yttrat, att frågan om generalpostdirektörens postsparbanksarvode

icke borde upptagas i då förevarande sammanhang, om han icke

tänkt sig möjligheten, att denna fråga skulle kunna lämpligen upptagas i annat sammanhang.

Härmed vare nu hur som helst. Styrelsen kan för sin de! icke godkänna

opaginerad Kontrollera mot PDF

•41

Runyl. Maj:ts proposition Nr 331.

det enligt dess mening särdeles konstlade resonnemanget, att generalpostdirektörens

arvode som ordförande i postsparbanksstyrelsen icke skulle bestämmas med hänsyn

till det arbete, lian där uträttar, utan med hänsyn till storleken av den avlöning,

han från ett annat verk uppbär.

Bakom kommitténs avstyrkande av styrelsens förslag rörande förhöjning av

arvodena för dess ordförande och särskilda ledamöter kan styrelsen icke upptäcka

några som helst realiteter och får därför vidhålla sitt berörda förslag.»

Vidkommande frågan om uppförande å ordinarie stat av vissa befattningar

å pensions- och försäkringsavdelningarna i postsparbanken finner

jag visserligen, i likhet med styrelsen för nämnda ämbetsverk, den sålunda

ifrågasatta åtgärden innefatta ett spörsmål, vars lösning icke kan

för någon längre tid skjutas åt sidan. Jag är emellertid icke nu beredd

att, emot löneregleringskommitténs avstyrkande, föreslå ifrågavarande

befattningars upptagande å ordinarie stat. På sätt löneregleringkommittén

framhållit synas nämligen skäl tala för att detta spörsmål icke

skiljes från frågan om en fullständig omorganisation av postsparbanken.

Denna fråga, för vars behöriga och skyndsamma utredning jag inom

den närmaste tiden torde bliva i tillfälle föreslå Kungl. Maj:t att vidtaga

erforderliga åtgärder, synes mig med nödvändighet höra så påskyndas,

att den kan föreläggas nästa års riksdag. Sker detta, blir ju

uppskovet med uppförande å ordinarie stat av sådana befattningar, som

anses böra därtill ifrågakomma, icke synnerligen långt. Den olägenhet

för vederbörande befattningshavare som uppskovet innebär, kan ju reduceras

genom att såsom hittills i vissa fall förekommit, extra befattningshavare

torde kunna medgivas rätt att, efter befordran till ordinarie tjänstemän

i postsparbanken, för erhållande av avlöningsförhöjning genom

ålderstillägg tillgodoräkna sig tjänstgöringstid såsom befattningshavare

å extra stat.

I den till grund för riksstatens hithörande anslag liggande utgiftsstaten

för postsparbanken torde tillsvidare kostnaderna för pensionsoch

försäkringsavdelningarna icke böra komma till synes; utan lärer fastställandet

av kostnadsstat för denna del av postsparbankens verksamhet

få ankomma på Kungl. Maj:t. Kostnaderna skola bestridas av för

sådant ändamål äskade särskilda anslag under femte huvudtiteln.

I fråga om till personalen utgående dyrtidstillägg anser jag, som

delar den av statskontoret uttalade meningen härutinnan, att enahanda

förfaringssätt bör komma till användning som beträffande mynt- och

justerings ver ket in. fl. verk, vilka å riksstaten representeras av reservationsanslag

att direkt utgå av vissa inkomsttitlar.

Vad angår kostnaderna i övrigt för upprätthållande av postsparBihang

till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 280 höft. (Nr 331.) 6

Departements
chefen.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition AV 331.

bankens verksamhet komma desamma till uttryck i utgiftsstaten, vars

olika poster torde, med hänsyn till vad jag nyss föreslagit i fråga om

utredning rörande en fullständig omorganisation av postsparbanken, få

bestämmas i enlighet med löneregleringskommitténs förslag till utgiftsstat,

som jag till alla delar förordar. Utgiftsstaten skulle alltså komma att

sluta å ett belopp av 718,995 kronor, vilket belopp förty bör å riksstaten

för ändamålet äskas i stället för det i statsverkspropositionen

beräknade beloppet, 954,000 kronor. Till förstnämnda belopp, 718,995

kronor, lärer också inkomsttiteln »Inkomster av postsparbanksrörelsen»

böra i riksstaten upptagas.

Såsom jag i det föregående erinrat har löneregleringskommittén

jämväl avgivit yttrande och förslag i fråga om beredande åt befattningshavarna

i postsparbanken av skälig tillfällig löneförbättring från och

med den 1 juli 1920. Då styrelsen för postsparbanken, som för sin

del icke kunnat godkänna löneregleringskommitténs sistberörda förslag,

ansett sig med hänsyn, bland annat, till svårigheten att i förevarande

sammanhang få till stånd en lönereglering för postsparbanken icke nu

böra göra någon framställning om tilliällig löneförbättring för befattningshavarna

hos postsparbanken, har jag funnit mig icke för närvarande

böra underställa denna fråga Kungl. Majrts prövning.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

godkänna det av mig förordade förslaget till ny utgiftsstat för

postsparbanken, att tillämpas tills vidare från och med den 1 januari

1921, samt på grund härav till uppehållande under år 1921 av postsparbankens

verksamhet bland de ordinarie anslagen under sjunde

huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av ............... kronor 718,995

att av inkomster av postsparbanksrörelsen direkt utgå.

Vad föredragande departementschefen sålunda

hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämde,

behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle till

riksdagen avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Nils Hellenius.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI.AKTIEBOLAG, 1920.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1920:129 Utlåtande i anledning av Knngl. Maj:ts ''proposition med förslag till utgiftsstat för postsparbanken m. m. s. 21 i texten