Sök i Ratio Lex

Angående förhöjning av ersättningen till värnpliktig under enskild färd

1920-03-19 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:333, Angående förhöjning av ersättningen till värnpliktig under enskild färd

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 333.

1

Nr 333.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förhöjning av

ersättningen till värnpliktig under enskild färd; given

Stockholms slott den 19 mars 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

medgiva,

att värnpliktig, som, utan att åtfölja trupp, under tjänstgöring enligt

order företager resa från en tjänstgöringsort till en annan, därvid

må åtnjuta ersättning enligt vad för stammanskap är eller bliver stadgat.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

Bernh. Eriksson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 282 käft. (Nr 333.) 985 so 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 333.

Marinförvaltningens

skrivelse

den 6

november

1919.

Utdrag av protokollet över sjöförsvar särenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 19 mars 1920.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Branting,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre Palmstierna,

Statsråden: Undén,

Thorsson,

Olsson,

Sandler,

Nothin,

Nilsson,

Eriksson,

Svensson,

Hansson.

Efter gemensam beredning med chefen för lantförsvarsdepartementet

anförde chefen för sjöförsvarsdepartementet, statsrådet Eriksson, härefter

följande.

I skrivelse den 6 november 1919 har marinförvaltningen erinrat,

att det vid skilda tillfällen förekomme, att flottan tillhörande värnpliktig

beordrades att under tjänstgöring företaga enskild färd. Så vore fallet

— anförde marinförvaltningen vidare — när värnpliktig till följd av avpollettering

reste från utevarande fartyg till station eller när värnpliktig

från station skickades såsom ersättning för avgånget manskap

till fartyg, som befunne sig utom stationen. I dylika fall erhölle den

värnpliktige, förutom honom tillkommande penningbidrag och penningtillskott,

i stället för naturaunderhåll en portionsersättning, beräknad

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 333.

efter 2 kronor för dag med tillämpning av bestämmelsen i § 8 mom. 3

av förordningen den 21 maj 1915 angående avlöning för sjörullföringsbefäl

och för marinens värnpliktiga under fredstid m. m. med däri genom

kungörelsen den 14 januari 1918 vidtagen ändring. Det torde emellertid

få anses, att nämnda portionsersättning under nuvarande förhållanden

vore otillräcklig för den värnpliktiges underhåll under sådan enskild

färd, varom här vore fråga. Rättvisan syntes bjuda, att den värnpliktige

i likhet med marinens stammanskap under tjänsteresa bekomme

traktamentsersättning enligt resereglementet.

På grund härav har marinförvaltningen hemställt, att ett tillägg i

angivet syfte måtte fogas till berörda förordning av den 15 maj 1915.

Någon anslagsökning vore enligt marinförvaltningens mening icke

erforderlig med anledning härav.

I häröver den 22 sistlidna januari avgivet utlåtande har statskontoret

anfört huvudsakligen följande.

Med hänsyn till såväl vad i ärendet blivit upplyst som ock till för

närvarande rådande förhållanden syntes det vara obestridligt, att den till

de värnpliktige vid marinen vid enskild färd utgående portionsersättning

av 2 kronor för dag vore alltför knäppt tilltagen för att ändamålet med

densamma skulle kunna anses vara uppfyllt. Särskilt påfallande framträdde

detta vid resor, som toge mer än en dag i anspråk, därvid jämväl

tillkomme den olägenheten, att vid ofrivilligt uppehåll i dylik resa

för natten någon särskild ersättning för nattlogi ej utginge.

Vid jämförelse med de förmåner, de stamanställda vid marinen av

manskapsgrad i ersättningsavseende under ifrågavarande resor åtnjöte,

syntes det statskontoret, som om skillnaden mellan dessa förmåner och

ovanberörda, de värnpliktige av samma tjänstegrad tillkommande, enligt

för närvarande härom gällande bestämmelser vore allt för stor. Innan

förhöjning skedde genom kungörelsen den 26 februari 1918 av den

jämlikt gällande resereglemente utgående traktamentsersättning samt

genom kungörelsen den 14 januari 1918 av ifrågavarande portionsersättning

från 1 krona 50 öre till 2 kronor, utgjorde denna skillnad

(4—1:50) 2 kronor 50 öre, varemot i och med sagda förhöjning skillnaden

numera uppginge till (7—2) 5 kronor, de förmåner oberäknade, som de

stamanställda utöver dagtraktamente enligt resereglementet ägde åtnjuta.

Då det givetvis ej kunde anses vara lämpligt, att de värnpliktige

uti ifrågavarande avseende vore ställda i så betydligt sämre ställning

än stammanskapet, samt då enligt vad ovan anförts den till de förra

utgående portionsersättning i varje fall måste anses otillräcklig, syntes

Statskontorets

utlåtande

den

22 januari

1920.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 333.

det statskontoret, att för åstadkommande av en utjämning av ovanberörda

skillnad en böjning av sistnämnda ersättning borde vidtagas.

Huruvida däremot, såsom i marinförvaltningens förevarande framställning

hemställts, de värnpliktige borde under enskild färd i tjänsten i ersättningsavseende

fullt jämnställas med stammanskapet, ansåge sig statskontoret,

som saknade möjlighet att kunna fullt bedöma de konsekvenser,

vartill ett dylikt förfarande kunde leda, icke kunna utlåta sig.

ntn™ n^civnj Sedan arméförvaltningen genom remiss den 11 nästlidna februari

departements anmodats att avgiva utlåtande, huruvida för arméns vidkommande för
U84&tfebniiffin

böjning av ersättningen till värnpliktig under enskild färd syntes påi92oUan

kallad, har arméförvaltningens civila departement i utlåtande "den 24 i

samma månad meddelat, att inom armén endast i begränsad omfattning

förekomme beordrande av värnpliktig att under tjänstgöring företaga

enskild resa. Bland sådana fall har departementet såsom exempel framhållit,

då värnpliktig läkare beordrades medfölja vid inskrivningsförrättningar

samt då värnpliktig kommenderades till flygtjänst och för

sådant ändamål företoge resa till Malmslätt eller annan flygstation. I

likhet med vad marinförvaltningen för marinens del i förevarande hänseende

föreslagit har departementet ansett skäligt, att vid kommendering,

varom nu vore fråga — därvid, förutom den värnpliktige tillkommande

penningbidrag och eventuellt penningtillskott, utginge portionsersättuing

ävensom inkvarteringsersättning, då nattkvarter måste tagas — värnpliktig

vid armén finge uppbära dagtraktamente enligt resereglementet

efter den klass, vilken vore avsedd för menig.

Armé förvaltningens civila departement har på grund härav föreslagit

visst tillägg till kap. 10 i gällande avlöningsreglemente för armén.

Depca^ef“e8nts Den sålunda av marinförvaltningeii gjorda, av arméförvaltningens

yttrande, civila departement biträdda framställningen om förhöjning av den gottgörelse

i form av portionsersättning av 2 kronor för dag, som för närvarande

utgår till värnpliktig under s. k. enskild färd (d. v. s. då värnpliktig,

utan att åtfölja trupp, under tjänstgöring enligt order företager

resa från en tjänstgöringsort till en annan) synes mig värd allt beaktande.

Med hänsyn till nu rådande prisförhållandeu måste nämligen berörda

ersättningsbelopp anses alldeles för knappt, och den betydande olägenhet

i ekonomiskt hänseende för den värnpliktige, som härigenom uppkommer,

framträder ännu starkare, därest enskild färd, vartill den värnpliktige

kommenderas, tager flera dagar i anspråk. En jämförelse med den

stamanställde av manskapsklass, som i motsvarande fall kommer i åt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunyl. May.ts Proposition Nr 333.

njutande av dagtraktamente enligt sjätte klassen i gällande resereglemente

— vilket traktamente numera ytterligare förhöjts och jämlikt

kungörelsen den 27 februari 1920 utgår med 9 kronor — giver även

vid handen, att en höjning av den nu till värnpliktig utgående ersättningen

är av oavvisligt behov påkallad.

Beträffande storleken av den ersättning, som sålunda lärer böra i

förevarande hänseende tillkomma värnpliktig, finner jag skäl icke föreligga

att föreslå ersättningen till lägre belopp än den, som enligt reseregiementet

tillkommer menig stamanställd, med vilken den värnpliktige

i avseende å tjänstegrad är likställd.

Den kostnadsökning, som vid bifall härtill skulle uppkomma, torde,

enligt vad jag inhämtat, för marinens vidkommande böra beräknas till

omkring 6,000 kronor och vad angår armén, där enskild färd för värnpliktiga

endast mera sällan förekommer, till omkring 1,000 kronor. Då

de anslag, från vilka ifrågavarande utgifter utgå, äro av förslagsanslags

natur, lärer någon ökning av desamma icke av nu förevarande anledning

behöva ifrågakomma.

Därest mitt förenämnda förslag vinner riksdagens godkännande,

lärer Kungl. Maj:t vilja framdeles fatta beslut i fråga om de ändringar

eller tillägg till vederbörliga författningar, som därav påkallas.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Eders Kungl.

Maj:t behagade föreslå riksdagen medgiva,

att värnpliktig, som, utan att åtfölja trupp, under tjänstgöring enligt

order företager resa från en tjänstgöringsort till en annan, därvid

må åtnjuta ersättning enligt vad för stammanskap är eller bliver stadgat.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan

av statsrådets övriga ledamöter, lämna bifall; och skulle

proposition till riksdagen avlåtas av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Eric Baad-Heimer.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 282 käft. (Nr 333.)

985 20 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1920:198 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förhöjning av ersättningen till värnpliktig under enskild färd. a1 i texten
  2. SU 1920:103 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående förhöjning av ersättningen till värnpliktig under enskild färd. s. 7 i texten