Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition Nr 336

1920-03-19 · 44 sidor, varav 42 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 42 av 44 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:336, Kungl. Maj:ts proposition Nr 336

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 336.

1

Nr 336.

Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag angående tillfällig

löneförbättring åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade

pastorat samt åt kontraktsprostar och vissa

extra ordinarie präster; given Stockholms slott den 19

mars 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå

riksdagen att

dels antaga närslutna förslag till lag angående tillfällig löneförbättring

åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat samt

åt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster;

dels ock för tillfällig löneförbättrings utgående till ifrågavarande

präster under ecklesiastikåret 1920—1921 godkänna de allmänna grunder,

som för sådan löneförbättring av departementschefen i statsrådsprotokollet

förordats.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

Olof Olsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 285 höft. (Nr 336 )

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kutlfjl. Maj:ts proposition Nr 336.

f

Förslag

till

Lag

angående tillfällig löneförbättring åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade

pastorat samt åt kontraktsprostar och yissa extra ordinarie präster.

1 §•

Till kyrkoherdar och komministrar, för vilka lönereglering enligt

lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910

trätt i tillämpning, skall jämlikt av Konung-, riksdag och kvrkomöte

beslutade grunder samt enligt av Konungen utfärdade närmare bestämmelser

utgå tillfällig löneförbättring för ecklesiastikåret 1920—1921.

Lag samma vare beträffande extra ordinarie präster, vilkas avlöningsförmåner

bestridas på sätt i 14 § 3 mom. nyssnämnda lag sägs.

ävensom kontraktsprostar, vilka uppbära arvode, bestämt enligt de i IT

§ omförmälda lag stadgade grunder.

För tiden efter ecklesiastikåret 1920—1921 skall, där löneförbättring

av tillfällig eller stadigvarande beskaffenhet beviljats statens befattningshavare,

tillfällig löneförbättring, jämlikt av Konungen och riksdagen

beslutade grunder och enligt av Konungen utfärdade närmare bestämmelser,

utgå till de i 1 § omförmälda präster.

3 §.

tillfällig löneförbättring åt kyrkoherdar, komministrar och extra

ordinarie präster, varom nu är stadgat, skall för varje pastorat, så vitt

angår dess prästerskap, bestridas, i den mån sådant erfordras, medelst

församlingsavgifter och övriga till prästerskapet anslagna avlöningstill
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 336.

gångar på sätt och i deri ordning 11 § företa inom. samt 19 och 20 §§

lagen, om reglering av prästerskapets avlöning stadga. Har för bestridande

av, jämte avlöning, tillfällig löneförbättring åt nu nämnda präster

såsom församlingsavgifter inom pastoratet utdebiterats sammanlagt större

belopp än som motsvarar sex öre för varje helt eller påbörjat tiotal

kronor av pastoratets hela inkomstbelopp, beräknat som i 19 § 1 mom.

nämnda lag sägs, skall ersättning av kyrkofondens medel beredas pastoratet

för det överskjutande beloppet, i den ordning 21 § samma lag

stadgar.

4 §•

Tillfällig löneförbättring åt kontraktsprostar gäldas från kyrkofonden.

5 §•

De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning av denna

lag, meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå

meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 336.

Tillfällig löneförbättring

åt

kyrkoherdar

och komministrar

i

nyregler ad c

pastorat samt

åt kontraktsprostar

oeh

vissa extra

ordinarie

präster.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19

mars 1920.

Närvarande:

Hane excellens herr statsministern Branting,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre Palmstierna,

Statsråden: UNDÉN,

Thorsson,

Olsson,

Sandler,

Nothin,

Nilsson,

Eriksson,

Svensson,

Hansson.

Departementschefen, statsrådet Olsson anförde:

Förslag har väckts om vidtagande av åtgärder för beredande av

tillfällig löneförbättring åt de präster, som fått sina löneförmåner reglerade

genom 1910 års prästerliga avlöningslagar. Framställning i ämnet

har gjorts dels av kyrkofondskommittén i dess den 17 november 1919

avgivna betänkande, VI, angående tillfällig löneförbättring åt kyrkoherdar

och komministrar i nyreglerade pastorat m. fl. prästmän, dels ock av

centralstyrelsen för allmänna svenska prästföreningen i skrivelse den 12

februari 1920. Centralstyrelsen har därvid tillika föreslagit tillfällig

löneförbättring åt innehavare av prästerliga emeritilöner.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kunfjl. Mapts proposition Nr -i36. 5

Innan jag övergår till redogörelse för berörda förslag och motiveringen

till desamma, vill jag dels till en början erinra om de grunder,

efter vilka prästerliga befattningshavare, varom nu är iråga, avlönas,

och för de bestämmelser, som gälla med avseende å anskaffande av de

för dessa prästers avlöning erforderliga medlen, dels ock i korthet redogöra

för vissa gjorda framställningar avseende ändringar i berörda

avlöningsgrunder.

Omförmälda grunder innehållas i lagen om reglering av prästerskapets

avlöning den 9 december 1910 samt, beträffande det extra ordinarie

prästerskapet och vikarierande ordinarie präst, dessutom i förordningen

den 18 april 1914 angående reglering av det extra ordinarie

prästerskapets avlöning samt angående gottgörelse till ordinarie

präst, som mottagit förordnande att jämte egen tjänst uppehålla annan

befattning eller annan i hans tjänst biträda (den så kallade adjönktsavlönings

förordningen).

Lönerna för det ordinarie prästerskapet — kyrkoherdar och komministrar

-— fastställas av Konungen pastoratsvis i penningar lör en tid

av 20 år, räknat från den dag förut gällande löneregleringsrcsolutiou

upphör att äga tillämpning. Lönen delas i grundbelopp samt fyllnadsbelopp,

beräknat efter pastoratets folkmängd vid tiden tör löneregleringens

fastställande och pastoratets areal i land, vartill kan komma

ytterligare tillägg med hänsyn till särskilda törhållanden, såsom synnerligen

höga levnadskostnader i orten, duplikationsskyldighet, besvärlig

tjänstgöring. Tillägget får ej överskrida för kyrkoherde 1,000 kronor

och för komminister 750 kronor.

Lägsta lön är — frånsett undantagsfall — för kyrkoherde 4,000

kronor och för komminister 2,500 kronor; högsta lön för komminister

är 5,000 kronor, för kyrkoherde 8,000 kronor samt för domprost och

pastor primarius i Stockholm 10,000 kronor.

Präster, vilkas lön bestämts till lägre belopp än för kyrkoherde

4,500 kronor och för komminister 3,000 kronor, erhålla efter viss tids

tjänstgöring ålderstillägg, så avpassat att lönen jämte ålderstillägget uppgår

till nyssnämnda belopp, dock får ålderstillägget icke i något fall

överstiga 500 kronor.

Härförutom åtnjuter tjänstinnehavaren fri bostad, bestående av

tomt med bostadshus, och, där hinder ej möter, erforderligt område till

trädgård. Kan fri bostad ej beredas, utgår till tjänstinnehavaren hyresersättning,

till beloppet bestämd av Kungl. Maj:t. Vidare åtnjuter prästen

ersättning för skjuts i tjänstärenden med högst 250 kronor samt bränsle

1910 års

prästerliga

avlöningslag

ar.

a) Grunder

för prästerskapets

avlöning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 336.

till husbehov, där tillgång- därtill finnes; kostnaderna för vedens fällning,

framforsling och beredning skola emellertid bestridas av tjänstinnehavaren.

Saknas bränsletillgång, plägar denna omständighet betraktas som sådant

särskilt förhållande, som kan föranleda lönens höjande genom tilläggsbelopp.

Utöver sålunda angivna löneförmåner kan ordinarie präst under

vissa förutsättningar åtnjuta särskild ersättning för annan prästerlig

tjänstgöring. Sålunda äger ordinarie präst, som mottagit förordnande

att jämte egen tjänst uppehålla annan befattning eller annan i hans

tjänst biträda, att av den, som uppbär med den senare befattningen

förenade inkomster, åtnjuta gottgörelse enligt de av Kungl. Maj:t meddelade

föreskrifter angående beräkning av sådan gottgörelse. Bestämmelserna

i sagda hänseende äro givna i adjunktsavlöningsförordningen.

Oottgörelse till den ordinarie präst, som biträder annan i hans tjänst,

utgår enligt denna förordning, om frivillig överenskommelse mellan

vederbörande icke träffas, enligt domkapitlets bestämmande med visst

belopp, för vilket dock visst minimum och visst maximum bestämts.

l>en, som jämte egen tjänst uppehåller annan befattning, är berättigad

att. därutöver åtnjuta vikariearvode efter samma grunder, som nedan

angivas för extra ordinarie präst.

Inom det tjänstgörande extra ordinarie prästerskapet kunna urskiljas

lyra särskilda grupper befattningshavare, nämligen 1) de s. k. ständiga

adjunkterna eller de som avses i 14 § 3 mom. löneregleringslagen, 2)

kontraktsadjunkter m. fl., anställda i nyreglerade pastorat på grund

av stadgandet i 6 § 8 mom. kyrkofondslagen, 3) pastoratsadjunkter

in. fl., anställda i oreglerade pastorat, och 4) adjunkter i egentlig

mening.

De egentliga adjunkterna och de s. k. ständiga adjunkterna skola

enligt 12 § löneregleringslagen såsom löneförmåner åtnjuta — förutom

skjuts i tjänstärenden och kostnadsersättning för resa till tjänstgöringsort

— dels bostad och vivre, dessa förmåner utgående in natura eller

under vissa förutsättningar i penningar, dels ock årligt adjunktsarvode

ej understigande 1,000 kronor, allt enligt de närmare föreskrifter, Konungen

därom meddelar; och skall, där adjunkt tjänstgör vid två ordinarie befattningar,

adjunktsar vodet ökas med hälften av det såsom adjunktsarvode

i allmänhet utgående belopp. De föreskrifter, som sålunda skulle

meddelas av Kungl. Maj:t, hava utfärdats genom ovannämnda förordning

den 18 april 1914, och stadgas däri, att arvodet, där ej Kungl. Maj:t

för särskilt fäll annorlunda bestämmer, utgår med 1,200 kronor för år

räknat jämte två ålderstillägg, vartdera å 300 kronor, efter viss tids

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ls proposition Nr 330.

tjänstgöring. Arvodet för de så kallade ständiga adjunkterna bestämmes till

beloppet i den resolution, varigenom lönerna regleras för prästerskapet

i det pastorat, där adjunkten är anställd.

Skola förmånerna av bostad och vivre utgå i penningar, skall

gottgörelse för dem utgivas med belopp, som, med hänsyn till levnadskostnaderna

i orten, för varje särskilt fall bestämmes av vederbörande

domkapitel eller konsistorium; dock att gottgörelsen icke i något fall

må fastställas till lägre belopp än 600 kronor för år räknat. Tjänstgör

extra ordinarie präst såsom biträde vid två ordinarie befattningar, skall

adjunktsarvodet ökas med 600 kronor. Då extra ordinarie präst på grund

av förordnande uppehåller ordinarie tjänstebefattning, skall den extra

ordinarie prästen, utöver vad han såsom adjunkt äger åtnjuta, tillika

erhålla vikariearvode med belopp, i allmänhet motsvarande viss procent

av den med befattningen förenade reglerade lönen, dock med iakttagande

av visst minimi- och visst maximibelopp.

Arvodena till de till grupp 2) hänförda extra ordinarie prästerna

bestämmas till beloppet av Kungl. Maj:t (6 § 8 mom. kyrkofondslagen).

De extra ordinarie prästmän, vilka upptagits i grupp 3), torde här

kunna förbigås, enär de äro anställda för pastorat, där ny lönereglering

icke trätt i tillämpning, och alltså deras behov av löneförhöjning lärer

böra tillgodoses med tillämpning av 9 § kyrkofondslagen och således i

annan ordning än nu är i fråga.

Uppdraget som kontraktsprost kan sägas vara en bisyssla för ordinarie

präst så till vida som uppdraget tillkommer en ordinarie kyrkoherde

inom vederbörande kontrakt.

Jämlikt 17 § löneregleringslagen fastställer Konungen för en var

av kontraktsprostarna arvode, fördelat i grundbelopp, utgörande 150

kronor för en var av dem, och fyllnadsbelopp, som enligt lagens närmare

bestämmelse lämpas efter antalet pastorat, kontraktet innefattar, och

kontraktets areal i land.

I följd härav växla de av Kungl. Maj:t med tillämpning av dessa

stadganden fastställda prostarvodena från 180 kronor till 870 kronor:

medeltalet är omkring 320 kronor.

De för kyrkoherdar och komministrar fastställda lönerna ävensom

ersättningar och arvoden till de så kallade ständiga adjunkterna bestridas

med avgifter, som med viss närmare angiven begränsning utdebiteras

inom pastoraten, samt med vissa andra till pastoratens förfogande ställda

inkomster, varjämte kyrkofonden, på sätt nedan säges. under viss förutsättning

har att därtill bidraga.

b) Anskaffandet

av de prästerliga

aylöningsmedlen.

I

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 336.

De närmare bestämmelserna i angivna hänseenden äro meddelade i

19 och 21 §§ löneregleringslagen, av vilka den förra huvudsakligen

stadgar följande:

Till bestridande av ifrågavarande löner, ersättningar och arvoden

skola, i den mån sådant erfordras, i nedan nämnd ordning användas:

1) församlingsavgifter till belopp ej överstigande 3 öre för varje helt

eller påbörjat tiotal kronor av hela inkomstbeloppet inom pastoratet,

2) arrenden av ecklesiastika löneboställen med vissa angivna undantag,

3) avgälder av lägenheter, avsöndrade eller upplåtna från boställen, som

nyss sagts, ränta å medel, som vid försäljning eller avstående för allmänt

behov erhållits för sådant boställe eller del därav, ävensom övriga till

avlöning av prästerskapet i pastoratet avsedda medel med undantag av

sådana, vilka skola tillgodokomma viss tjänstinnehavare utöver lönen

eller ingå till kyrkofonden, 4) skogsförsäljningsmedel, utgående med ett

efter vissa grunder fastställt belopp, samt 5) ytterligare församlingsavgifter

till erforderligt belopp.

Beträffande kyrkofondens bidragsskvldighet är i 21 § föreskrivet

att, om för omförmälda ändamål såsom församlingsavgifter utdebiterats

sammanlagt större belopp än som motsvarar 6 öre för varje helt eller

påbörjat tiotal kronor av pastoratets hela inkomstbelopp, ersättning skall

av kyrkofondens medel beredas pastoratet för det överskjutande beloppet

utom beträffande lönebelopp, som församling särskilt förbundit sig att

utgöra.

Alderstillägg och skjutsersättning gäldas av kyrkofonden. Hyresersättning

betalas av pastoratet, utan rätt till bidrag från kyrkofonden.

Gottgörelse för uppdrag för ordinarie präst att annan i hans tjänst

biträda eller att jämte egen tjänst uppehålla annan befattning utgöres

av innehavaren av den senare befattningen.

I avseende å sättet för bestridande av avlöningen för det extra

ordinarie prästerskapet gäller att, såsom nyss sagts, avlöningen för

de så kallade ständiga adjunkterna utgår efter samma grunder som

det ordinarie prästerskapets löner. Avlöningen för de extra ordinarie

präster, som äro hänförliga till ovannämnda andra grupp, gäldas

av kyrkofonden. De till tredje gruppen hörande extra ordinarie

prästerna kunna av nyss angivet skäl här lämnas å sido. Vad

angår fjärde gruppens extra ordinarie präster eller dem, som i egentlig

mening äro adjunkter eller vikarier, stadgas huvudsakligen följande.

Bostad och vivre ävensom skjuts i tjänstärenden tillhandahållas

adjunkten av den präst, till vilkens biträde han är anställd eller vilkens

tjänst han uppehåller. Adjunktsarvode, inbegripet ålderstillägg, för extra

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 336.

ordinarie präst, vilken är anställd såsom biträde åt allenast eu ordinarie

tjänstinnehavare, gottgöres av kyrkofonden. Det belopp, varmed adjunktsarvodet

under förut angiven förutsättning skall förhöjas, utgöres av

adjunktstagarna. \ ikariearvode gäldas av den, som uppbär de med den

ordinarie tjänsten förenade inkomsterna. Kostnadsersättning till adjunkt

för resa till tjänstgöringsort bestrides av kyrkofonden.

Vad slutligen angår det kontraktsprostarna tillkommande arvodet,

gäldas detta från kyrkofonden.

Ett flertal framställningar hava gjorts om ändringar i 3910 års

prästerliga avlöning slag ar. Under riksdagens och kyrkomötets medverkan

hava också vissa smärre ändringar i berörda lagstiftning redan blivit

verkställda. Ett antal framställningar föreligga emellertid ännu oavgjorda.

Av dessa avse eu del speciella, mindre grundväsentliga områden av

ifrågavarande lagar, under det att andra röra väsentligen ändringar i de

genom dessa lagar fastställda huvudgrunderna för det nya lönesystemet.

Till den senare gruppen hör eu framställning av Stockholms

stads konsistorium om vidtagande av sådan ändring av här ifrågavarande

lagbestämmelser, att i Stockholms stads territoriella församlingar lönen

skulle vara för kyrkoherde — med undantag av kyrkoherden i Storkyrkoförsamlingen,

vilkens lön skulle bibehållas vid "stadgat belopp av

10,000 kronor — 8,000 kronor och för komminister 5,000 kronor.

I anledning av denna framställning har Kungl. Maj:t den 23 januari

1920 till riksdagen avlåtit proposition, nr 351, med förslag till lag om

ändrad lydelse av 4 § i lagen om reglering av prästerskapets avlöning

den 9 december 1910.

Framställning, avseende ändringar i huvudgrunderna för det nya

prästerliga avlöningssystemet, har emellertid vidare gjorts i ett flertal

fall. Sålunda har

Do) a. I eu den 29 november 1916 dagtecknad skrivelse domkapitlet

i Linköping gjort framställning i syfte att Kungl. Maj:t måtte

vidtaga åtgärder för beredande åt prästerskapet av bättre löneförmåner,

än som bestämts genom de år 1910 beslutade lagarna i ämnet.

b. Centralstyrelsen för allmänna svenska präst för eningen har i

skrivelse den 17 januari 1917, under åberopande särskilt av de ändrade

förhållanden på det ekonomiska området, som inträtt sedan 1910 års

lagstiftning angående prästerskapets avlöning trätt i tillämpning,

gjort framställning, avseende sådana ändringar i lagarna den 9

december 1910 om reglering av prästerskapets avlöning, om kyrkofond

och om emeritilöner för präster, som enligt styrelsens mening föranleddes

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 285 höft. (Nr 336.) 2

Framställningar

om

ändringar i

1910 års

prästerliga

avlöning slagar.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj-.ts ''proposition Nr 336.

av berörda ändrade förhållanden och numera vunnen erfarenhet beträffande

tillämpningen av dessa lagar.

c. Såsom utsedd sakkunnig för fortsatt beredning av frågor

angående reglering av prästerskapets löneförmåner har hovrättsrådet

K. J. Ekman, efter det han satts i tillfälle att taga del av dels eu den

24 november 1916 av skånska prästerskapet m. fl. gjord framställning

rörande ändring av vissa bestämmelser i lagen om reglering av prästerskapets

avlöning den 9 december 1910, dels eu den 4 december 1916

av centralstyrelsen för allmänna svenska prästföreningen ingiven hemställan

om förhöjning i prästerskapets löneförmåner, dels ock förenämnda

av samma styrelse gjorda framställning den 17 januari 1917, avgivit

yttrande över de ifrågasatta ändringarna i lagarna om reglering av

prästerskapets avlöning m. m. ävensom framlagt förslag till lag angående

beräkning av viss del av prästerskapets avlöning efter markegång.

Sedan vederbörande blivit hörda över de under a) och b) omförmälda

framställningarna samt över det av Ekman avgivna yttrande och

förslag, har kyrkofondskommittén genom Kungl. Maj:ts beslut den 28 september

1917 anbefallts att inkomma med detyttrande, vartill de gjorda framställningarna

kunde giva anledning. I samband härmed erhöll kyrkofondskommittén

remiss jämväl å en av domkapitlet i Uppsala i skrivelse

den 22 augusti 1917 gjord framställning om dyrtidstillägg åt präster

i nyreglerade pastorat.

2:o) 1 skrivelse den 27 november 1917 har biskopskonferensen

anhållit om vidtagande av åtgärder för snarast möjlig revidering av

1910 års lag om reglering av prästerskapets avlöning m. m. Ärendet

överlämnades den 30 november 1917 till kyrkofondskommittén för att

tagas i övervägande vid fullgörande av det kommittén genom förenämnda

beslut den 28 september 1917 meddelade uppdrag.

3:o) I skrivelse den 30 januari 1918 har centralstyrelsen för allmänna

svenska präst förening en hos chefen för ecklesiastikdepartementet

gjort framställning angående vidtagande av åtgärder för. förverkligande

av i centralstyrelsens förberörda skrivelse den 17 januari 1917 uttalade

önskemål. Skrivelsen överlämnades den 31 januari 1918 till kyrkofondskommittén.

4:o) 1 skrivelse den 21 juni 1918 har kyrkomötet gjort fram
ställning

i anledning av väckta motioner om vidtagande av åtgärder för

ändring i vissa hänseenden av lagar om reglering av prästerskapets

avlöning m. m. Genom Kungl. Maj:ts beslut den 8 november 1918 överlämnades

denna skrivelse till kyrkofondskommittén för att tagas i över
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kung! Majis proposition Nr 330.

vägande vid fullgörande av det genom beslutet deri 23 september 1917

kommittén meddelade uppdraget.

5:o) 1 skrivelse den 27 december 1918 bär domkapitlet i Lund

gjort framställning angående vissa ändringar i löneregleringslagen, vilken

framställning genom Kungl. Maj:ts beslut den 24 januari 1919 remitterats

till kyrkofondskommittén.

6:o) I skrivelse den 8 oktober 1919 bär domkapitlet i Lund gjort

framställning om lönefyllnad åt prästerskapet i nyreglerade pastorat in. m.

A denna framställning erhöll kyrkofondskommittén remiss genom Kungl.

Majrts beslut den 24 oktober 1919.

Jag övergår härefter till redogörelse för det huvudsakliga innehållet

i hyr kofondskommitténs ovannämnda betänkande nr VI.

Enligt av kyrkofondskommittén i dess betänkande lämnad redo- £y^rm»d«

görelse gä ovan under l:o)—6:o) omförmälda framställningar huvudsakligen

ut på vidtagande av följande ändringar, nämligen

att lönernas grundbelopp måtte höjas och fyllnadsbeloppen utgå

efter delvis ändrade grunder;

att löneförhöjning enligt 4 § löneregleringslagen måtte kunna utgå

med högre än där angivet belopp och att ersättning för duplikation icke

måtte inräknas i denna löneförhöjning;

att lönemaximum enligt 5 § samma lag måtte förhöjas;

att ålderstillägg måtte utgå efter andra grunder än de nu stadgade;

att ringare röstövervikt än den i 9 och 10 §§ löneregleringslagen

föreskrivna måtte erfordras för där angivna beslut;

att skjutsersättningen måtte höjas;

att, där ved ej finnes att tillgå å löneboställe inom pastoratet,

tjäna tinneh av aren måtte bekomma visst kontant belopp ur kyrkofonden

till inköp av bränsle, vilket belopp ej finge inräknas i löneförhöjning

enligt 4 § löneregleringslagen;

att, om för bestridande av prästlönerna ej skulle erfordras en utdebitering

av o öre för varje helt eller påbörjat tiotal kronor av hela

inko restbeloppet inom pastoratet, utdebitering till 3 öre dock måtte ske

och överskottet inlevereras till kyrkofonden;

att präst, som genom lönereglering enligt 1910 års lönelagar finge

väsentligt mindre lön än han dittills åtnjutit, måtte kunna tillerkännas

viss årlig ersättning ur kyrkofonden;

att emeritilönerna måtte förhöjas;

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lämplig k et en

att nu till

prövning upptaga

revisionsfrågan.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 336.

att prästerskapets löner måtte till viss del utgå efter markegång;

att, intill sistnämnda ändring vidtagits i löneregleringslagen, åt

varje präst, som uppbär avlöning enligt denna lag, måtte tillerkännas

en löneförbättring till skäligt belopp; samt

att, därest vissa av de ändringar i löneregleringslagen, som sålunda

föreslagits, skulle bliva vidtagna, ändringarna även måtte gälla prästerskapet

i de pastorat, för vilka lönereglering redan blivit fastställd.

Rörande lämpligheten av att nu till prövning upptaga frågan om

revision av 1910 års prästerliga avlöningslagar och därmed sammanhängande

författningar yttrar kommittén:

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen för innehållet i ovan

omförmälda framställningar är den ifrågasatta revisionen av de lagar

och författningar, som röra de prästerliga löneförhållandena, ett spörsmål

av synnerligen vidtutseende beskaffenhet. Och i själva verket torde detta

spörsmål visa sig mera omfattande än vad framställningarna giva vid

handen och i följd därav komma att för sin slutliga lösning kräva betydligt

längre tid än vid första påseendet kan synas antagligt. Eu

revision torde nämligen, då den en gång anses böra företagas, icke

kunna inskränkas till de författningsbestämmelser, som berörts i de olika

framställningarna, utan böra utsträckas till samtliga författningar i deras

helhet. Därtill kommer att mot det nuvarande lönesystemet torde kunna

riktas så pass vägande anmärkningar, att möjlighet finnes för att, när

förslagen om ovannämnda författningars revision upptagas till prövning,

frågan om eu mer eller mindre genomgripande omläggning av själva

lönesystemet kommer att tränga sig fram.

Vidare bör ej förbises, att revisionsfrågan måste ställas i det allra

närmaste sammanhang med den fråga, vars handläggning kyrkofondskommittén

fått till sitt huvudsakliga uppdrag, nämligen frågan huru

förvaltningen såväl av kyrkofonden och de särskilda kapitaltillgångar i

penningar och fäst egendom, vilkas avkastning skall ingå till kyrkofonden,

som även av övriga prästerliga avlöningstillgångar lämpligen bör ordnas,

samt huru en verksam tillsyn över denna förvaltning bör åvägabringas.

Allt efter det sätt, varpå sistnämnda fråga kan komma att bliva löst,

måste man lämpa omarbetningen av väsentliga delar av de nuvarande

författningarna rörande prästerskapets löneförhållanden.

Om redan nämnda omständigheter väcka vissa betänkligheter mot

upptagande för det närvarande till behandling av den vidlyftiga och

tvivelsutan svårlösta frågan om revision av de prästerliga lönelagarna.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:t* proposition Nr 3 3 ti.

nä ökas dessa betänkligheter därav, att det måste anses synnerligen tvek

samt, huruvida tiden överhuvud må vara lämplig för en allmän revision

av ifrågavarande lagar. Det synes nämligen knappast kunna ifrågasättas,

att man under det ännu pågående arbetet med att i enlighet med

lagen den 9 december 1910 reglera lönerna för prästerskapet i do särskilda

pastoraten skulle i mera väsentliga hänseenden sätta ur kraft

denna lags bestämmelser och för tillämpning vid det fortsatta löncregleringsarbetet

beträffande de ännu oreglerade pastoraten i stället fastställa

förändrade grunder, helst olika meningar kunna gorå sig gällande

beträffande frågan, huruvida åt dessa grunder kunde givas återverkande

kraft till förmån för de präster, som redan fått sina löner nyreglerade.

utan att en förtida omreglering av dessa löner måste företagas.

Därest ett uppskov med den ifrågasatta revisionen av de prästerliga

lönelagarna skulle medföra, att även det närmaste och angelägnaste syftet

med de väckta revisionsförslagen, nämligen att införa eu allmän skälig

förhöjning i de på grund av löneregleringar enligt 1910 års lag utgående

lönerna för prästerskapet i de territoriella församlingarna, måste undanskjutas,

skulle ett uppskov med revisionsfrågans upptagande till behandling

givetvis innebära en allvarlig olägenhet. Omförmälda påföljd av ett uppskov

är emellertid ingalunda nödvändig. Behovet av löneförbättring i

erforderlig och skälig omfattning — vilket behovs törefintlighet kommittén

kommer att nedan närmare beröra i sitt rätta sammanhang —

kan nämligen tillgodoses —- förutom medelst anvisande framdeles såsom

hittills av dyrtid stillägg, så länge sådant är påkallat — genom beträdande

av den för stora grupper av statens befattningshavare anlitade utvägen

att bereda vederbörande tjänstinnehavare tillfällig löneförbättring.

Nämnda väg för tillgodoseende av prästerskapets behov av löneförbättring

erbjuder många fördelar. Under det att frågan om eu löneförhöjning,

företagen medelst en revision av avlöningsförfattningarna,

på sätt i det föregående berörts, icke kan antagas komma att nå fram

till ett avgörande förr än i en mer eller mindre avlägsen framtid, torde

den vida enklare frågan om en tillfällig löneförbättring, som nära ansluter

sig till de nyreglerade lönerna, kunna vinna sin lösning redan år

1920, då allmänt kyrkomöte kan förmodas komma att hållas. Ifrågavarande

form av löneförbättring förhindrar icke löneregleringsarbetets

fortgång efter samma grunder som hittills och möjliggör således,

att enhetligheten i detta arbete även i fortsättningen kan uppehållas.

Löneförbättringen skulle innebära ett tillmötesgående av det huvudsakligaste

i de framkomna kraven och skulle tillgodokomma icke blott de

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 336.

präster, vilkas löner hädanefter regleras efter 1910 års lag, utan även

dem, vilkas löner redan undergått sådan reglering.

-Jämte det kommittén alltså anser åtgärder nu höra vidtagas för

beredande åt det nyreglerade prästerskapet av tillfällig löneförbättring,

håller kommittén tillika före, att den ifrågasatta allmänna revisionen av

de prästerliga löneförfattningarna bär tills vidare undanskjutas och att,

där enstaka förändringar i författningarna under liden visa sig nödvändiga,

man bör framdeles, såsom hittills även skett, tills vidare fortgå

på de partiella reformernas väg.

I den följande framställningen förbigår kommittén de präster,

vilkas avlöning utgår enligt äldre bestämmelser. Dessas behov av ökad

avlöning kan nämligen, yttrar kommittén, i skålig omfattning tillgodoses

genom lönetillskott med tillämpning av bestämmelsen i 9 § kvrkofcmdslagen.

Kommittén föreställer sig att, därest det nyreglerade prästerskapet

kommer i åtnjutande av tillfällig löneförbättring, Kungl. Maj:t

vill vid beredande av lönetillskott åt prästerskapet i oreglerade pastorat

taga erforderlig hänsyn härtill genom att i motsvarande män höja

dessa tillskott.

Till närmare belysning av de lönebelopp, som framgått ur det

verkställda löneregleringsarbetet, omfattande de löneregleringar, vilka

trätt eller skola träda i tillämpning den 1 maj åren 1914—1920, hav

kommittén uppgjort en i betänkandet intagen tablå.

Av berörda tablå framgår, enligt vad kommittén yttrar, att, i avrundade

tal angivet, av de för kyrkoherdarna fastställda kontanta lönerna 3

% understiga 4,000 kronor, 16 % uppgå till 4,000 kronor men ej till 4,500

kronor, 24 % uppgå till 4,500 kronor men ej till 5,000 kronor, 30 % uppgå

till 5,000 kronor men ej till 5,500 kronor, 10 % uppgå till 5,500 kronor men

ej till 6,000 kronor, 7 % uppgå till 6,000 kronor men ej till 7,000 kronor samt

9 % överstiga 7,000 kronor, ävensom av de kontanta lönerna för komministrar

1 % understiger 2,500 kronor, 28 % uppgå till 2,500 kronor

men ej till 3,000 kronor, 31 % uppgå till 3,000 kronor men ej till

3,500 kronor, 17 % uppgå till 3,500 kronor men ej till 4,000 krout>r,

12 .% uppgå till 4,000 kronor men ej till 5,000 kronor samt 11 %

bestämts till 5,000 kronor.

För de ständiga adjunkterna, vilkas antal, så vitt lör kommittén

är känt, uppgår till 57, har arvodet fastställts, i 14 fall till 1,500 kronor,

i 22 fall till 1,800 kronor, i 16 fall till 2,000 kronor, i 3 fall till

2,200 kronor och i 2 fall till 2.500 kronor.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:tx proposition Nr 336. 15

Beträffande de belopp, vartill ersättningen för bostad och vivre

utgår till de ständiga adjunkterna, bär enligt uppgifter, som kommittén

itthÖmtat från domkapitelsexpeditionerna, dessa blivit av domkapitlen bestämda,

i (i fall till högst 1,500 krotiör, i 13 fall till mellan 1,500 och

2,000 kronor, i 4 fall till mellan 2,000 och 2,500 kronor och i 19 fäll

till mer än 2,500 kronor. 1 övriga fall har något belopp icke blivit av

domkapitlen fastställt.

1 avseende å behovet, yttrar kommittén, för prästerskapet att erhålla,

förhöjning i de på grund av löneregleringar enligt 1910 års lag utgående

lönerna torde kommittén kunna fatta sig kort. Det torde vara tillräckligt

att erinra om det allmänt erkända förhållandet, att den betydande fördyring

i levnadskostnaderna, som under de senare åren gjort sig gällande,

medfört stora svårigheter för dem vilka, i likhet med vad förhållandet

är med prästerskapet i de nyreglerade pastoraten, hava fått sig anvisade

fixa penninglöner. På alla arbetsområden har också den inträdda fördyringen

ansetts böra föranleda förhöjning i förutvarande avlöningsbelopp.

Redan den under ifrågavarande tidsperiod normalt fortgående prisstegringen

har haft till följd eu icke ringa sänkning i värdet å lönerna;

i väsentligt större omfattning har den omedelbart av krigstidsförhållandena

förorsakade dyrtiden medfört en dylik verkan.

(Ivergående till redogörelse för de åtgärder, som vidtagits för

lindrande av dyrtidens tryck för befattningshavare i statens tjänst och

för präster, anför kommittén vidare:

Såvitt staten och dess befattningshavare angår hava kraftiga åtgärder

vidtagits till lindrande av det tryck, den omedelbart av krifjstidsförliållandena

föranledda dyrtiden utövat på löntagarna. I stor utsträckning

hava bevil jats krigstids-, sedermera dyrtidsunderstöd att utgå jämte

den vanliga avlöningen.

Även prästerna hava härvid blivit tillgodosedda. 1 avseende å de

präster, vilka fått sina löneförhållanden reglerade efter 1910 års prästerliga

lönelagar, torde sålunda få erinras därom att, sedan genom lagen

angående krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade pastorat m. fl. den

30 augusti 1918 lämnats medgivande bland annat till att efter närmare

angivna grunder bereda krigstidstillägg och krigstidshjälp åt kyrkoherdar

och komministrar i nyreglerade pastorat ävensom åt extra ordinarie

präster av vissa närmare angivna grupper, har Kungl. Maj:t genom

särskilda kungörelser samma den 30 augusti 1918 utfärdat bestämmelser,

efter vilka sådant understöd skulle utgå för ecklesiastikåren 1917—1918

Behov av

/äne~

förhöjning.

Vidtagna åtgärder

till

lindrande av

dyrtidens

tryck.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majds proposition Nr 336.

och 1918—1919. Efter det 1919 års lagtima riksdag med anledning

av Kung]. Maj:ts i proposition den 11 mars 1919, nr 325, därom

framställda förslag, godkänt grunder för dyrtidsunderstöds utgående jämväl

för ecklesiastikåret 1919—1920 åt präster, tillhörande nämnda grupper,

äro bestämmelser i sådant syfte meddelade genom kungörelsen den

16 juli 1919.

Till mötande av den normalt fortgående prisstegringen hava, så

vitt angår flertalet befattningshavare i statens tjänst, vidtagits åtgärder

för att bereda dem löneförhöjning.

Sålunda hava, exempelvis, provisoriska löneregleringar enligt beslut

vid 1918 års lagtima riksdag genomförts för de affärsdrivande verken,

med undantag för domänstyrelsen, att gälla från och med ingången

av år 1919. Beträffande övriga befattningshavare inom den civila statsförvaltningen

har med anledning av en av Kungl. Maj:t den 14

mars 1919 avlåten proposition, nr 326, riksdagen beviljat tillfällig löneförbättring

under år 1919. Från sistnämnda löueförbättring hava undantagits,

praktiskt taget, allenast sådana grupper av befattningshavare,

som under de senare åren fått sina stater ny- eller omreglerade efter

andra grunder än dem, som följts vid de äldre staternas fastställande,

eller för vilka tillfällig lönereglering av ungefär enahanda art, som förslaget

innebär, ägt rum.

Efter vad det vid sistnämnda proposition fogade statsrådsprotokollet

och riksdagens i ämnet avlåtna skrivelse utvisa är avsikten att

till 1920 års riksdag framlägga förslag angående tillfällig lönereglering

för ifrågavarande befattningshavare även för sistnämnda år.

Att bemärka är att den sålunda beslutade tillfälliga löneförbättringen

icke verkat förminskning i det belopp dyrtidsunderstöd, som

utgått för år 1919. Tvärtom är uttryckligen medgivet, att dyrtidstilllägget

må beräknas jämväl å tillfällig löneförbättring, i följd varav

denna senare bidrager till förhöjning i dyrtidstillägget, där ej detta ändå

nått maximum.

De vidtagna eller föreslagna tillfälliga löneregleringarnas syfte har

angivits huvudsakligen vara att uppbringa löneförmånerna till den nivå,

som betingas av prisstegringen från tiden för de nuvarande löneregleringarnas

genomförande till tiden närmast före krigsutbrottet. Såsom

skäl för att giva löneregleringen en endast tillfällig natur har angivits

att det icke nu läte sig göra att åstadkomma ett definitivt avgörande

i förevarande hänseende, dels med hänsyn till de ingående och tidskrävande

förarbeten, som oundgängligen förutsattes för en dylik åtgärd,

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition Nr 336.

och dels på grund därav, att de ekonomiska förhållandena i allmänhet

ej än tillnärmelsevis vunnit den stadga, som därför erfordrades.

Emellertid torde få erinras därom, att man ej på alla områden

inom statsförvaltningen nöjt sig med att avhjälpa omförmälda missförhållanden

genom tillfällig lönereglering, avseende att föra upp avlöningen

till 1914 års nivå. I enlighet med vad som föreslogs i proposition

den 25 april 1919, nr 391, har nämligen, för tillämpning från och med

den 1 juli 1920, godkänts förslag till avlöningsreglemente för tjänstemän

vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk.

Vid beräknande av de i avlöningsreglementet upptagna lönebeloppen

har man här ej stannat vid prisläget före krigsutbrottet utan vidtagit

sådan genomsnittlig höjning av de senast fastställda definitiva

lönerna, som motsvaras av den procentuella stegring levnadskostnaderna

dels faktiskt undergått intill tiden för krigsutbrottet och dels för ett

antal år framåt därefter — ända in på 1920-talet—antagits skola hava

undergått, därest normala förhållanden varit rådande. Förslaget förutsätter

att den särskilda fördyring av levnadskostnaderna, som vållats

av krigstidsförhållandena, allt fortfarande skulle täckas genom dyrtidstillägg.

Kommittén ingår härefter närmare på förslaget om tillfällig löneförbättring

åt prästerskapet i nyreglerade pastorat och yttrar i fråga

härom:

Under det man, som förut nämnts, berett prästerna likställighet

med statens tjänstemän i avseende å det tillägg till avlöningen, som

avser att lindra det tryck, den omedelbart av krigstidsförhållandena föranledda

dyrtiden utövat på löntagarna, hava till förmån för prästerna

ej vidtagits några åtgärder motsvarande dem, genom vilka, på sätt nyss

omförmälts, befattningshavare i statens tjänst blivit tillförsäkrade att

bekomma löneförbättring till så stort belopp, att åtminstone den intill

krigsutbrottet normalt fortgående fördyringen i levnadskostnaderna i

skälig utsträckning neutraliserades.

De skäl, som förelegat för beredande av dylik löneförbättring åt

statens befattningshavare, synas med samma fog gälla även i avseende

å de präster, vilka fått sina löneförhållanden reglerade efter 1910 års

prästerliga lönelagar. Det är uppenbarligen en lika naturlig som ofrånkomlig

konsekvens av de fattade besluten om tillfällig löneförbättring

för statens befattningshavare, att liknande åtgärder så fort ske kan vidtagas

till förmån för prästerna. I detta hänseende torde kommittén få

åberopa ett riksdagens uttalande i ett analogt fall. I den vid 1919 års

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 285 höft. (Nr 336.) 3

Tillfällig löneförbättring

åt

det nyreglerade

prästerskapet.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 336.

lagtima riksdag framlagda frågan om tillfällig löneförbättring för statens

tjänstemän utom kommunikationsverken yttrade riksdagen (skrivelsen nr

215, sid. 4): »Den nu föreslagna löneförbättringen är att betrakta såsom

eu följd av de år 1918 beslutade provisoriska löneregleringarna för

kommunikationsverken, vilka just avsågo att lyfta upp lönerna vid dessa

verk till 1914 års prisnivå. Denna konsekvens av 1918 års beslut är

enligt riksdagens mening ofrånkomlig, då eljest tjänstemännen vid kommunikationsverken

skulle bliva oskäligt gynnade framför statens civila

befattningshavare i allmänhet.» Det krav på likställighet i lönehänseende,

som man sålunda erkänt såsom rättvist, då fråga var om olika grupper

av statens befattningshavare, kan givetvis med lika styrka åberopas till

förmån för prästerna, vilka ju utan att komma i åtnjutande av tillfällig

löneförbättring skulle kvarstå i en sämre ställning än statens civila befattningshavare.

Såsom erinrats i det vid propositionen nr 326 angående tillfällig

lönereglering under år 1919 för vissa befattningshavare inom den civila

statsförvaltningen in. m. fogade statsrådsprotokollet äro nu gällande löneregleringar

för befattningshavare vid den civila statsförvaltningen i huvudsak

b}?ggda på de grunder, som lades genom 1907 års beslut angående

lönereglering lör bland andra statskontoret och arméförvaltningen, och

hava i nära anslutning till de år 1907 beslutade löneregleringarna för

dessa ämbetsverk (den s. k. statskontorstypen) under den följande tiden

avlöningsförhållandena ordnats ej blott vid flertalet centrala statsmyndigheter

utan även vid åtskilliga lokala institutioner.

De grunder för beräknande av prästerskapets löner, som — efter

det löneregleringsfrågan varit före vid 1908 och 1909 årens riksdagar —

fastställdes vid 1910 års riksdag, torde hava bestämts så att prästerskapets

löner i stort sett komme att hänföras till samma prisnivå, vartill

man velat förlägga de kort förut enligt statskontorstypen fastställda

lönerna för statens befattningshavare. Minimibeloppet för prästlönerna

bestämdes till samma belopp, som departementschefen angivit redan i

sitt uttalande till statsrådsprotokollet år 1908. Eljest innefattar väl 1910

års beslut åtskilliga modifikationer i det år 1908 tänkta lönesystemet,

men dessa modifikationer synas hava ansetts nödiga för att dels göra

systemet enklare och dels åstadkomma eu jämnare fördelning av lönerna

mellan olika befattningshavare och särskilt att närma komministrarnas

avlöning till kyrkoherdarnas; i stor utsträckning hava modifikationerna

inneburit en stundom nog så kännbar sänkning av lönerna.

Visserligen pågår alltjämt regleringen av prästerskapets löner, men

denna är bunden av de år 1910 antagna grunderna för lönernas beräk
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition Nr 336.

ning, i följd varav, sä länge 1910 års lagstiftning kvarstår orubbad, vid

den fortgående regleringen av de särskilda prästernas löner avseende ej

bör kunna fästas vid den sedermera inträdda fördyringen i levnadskostnaderna.

Det måste följaktligen efter kommitténs uppfattning vara ett fullt

befogat anspråk att, likasom statens befattningshavare allmänt erkänts

böra bekomma löneförbättring med anledning av den förhöjning i levnadskostnaderna,

som ägt rum under åren närmast före krigsutbrottet, även

de präster, vilkas avlöning utgår efter de år 1910 fastställda grunderna,

erhålla löneförbättring till skäligt belopp för neutraliserande av ifrågavarande

fördyring i levnadskostnaderna.

I betänkandet behandlas härefter frågan om grunderna för beräkningen

av den tillfälliga löneförbättringen. I fråga härom har kommittén

anfört följande:

I avseende på grunderna för beräkningen av den tillfälliga löneförbättring,

som enligt kommitténs mening bör beviljas prästerskapet i

de nyreglerade pastoraten, torde kommittén utan vidare kunna utgå från

den förutsättningen, att detta bör bestämmas i lämpligt förhållande till

de belopp, som ansetts skäliga för befattningshavare i statens tjänst

med motsvarande löner. Då nämligen, såsom nyss framhållits, det nyreglerade

prästerskapets löner måste anses hänföra sig till samma prisnivå

som de enligt statskontorstypen reglerade lönerna för statens befattningshavare,

synes det uppenbart, att enahanda grunder böra i båda

fallen, så vitt möjligt, tillämpas vid löneförbättringens beräknande, i den

mån icke en undersökning ger vid handen, att i avseende på prästerna

föreligga förhållanden, som härutinnan böra verka modifierande.

Såsom jämförelsegrund torde kommittén alltså hava att begagna

sig av det av 1919 års lagtima riksdag fattade beslutet angående tillfällig

lönereglering under år 1919^ för vissa befattningshavare inom den

civila statsförvaltningen m. m. A sid. 57—63 i det vid propositionen

nr 326 fogade statsrådsprotokollet finnas angivna de grunder, enligt

vilka den tillfälliga löneförbättringens belopp blivit för olika befattningshavare

beräknade; och torde kommittén få hänvisa därtill.

Vad då angår beloppet av den tillfälliga löneförbättring, som bör

tillkomma kyrkoherdar och komministrar, gäller till en början att undersöka

inom vilka lönegrader de statens befattningshavare äro att söka,

med vilka prästerna böra med hänsyn till löneförmåner jämföras.

Detta spörsmål invecklas något därav, att de kontanta prästlönerna

— till vilka man för erhållande av en riktig jämförelsegrund bör lägga

Grunder

för beräkningen

av

den tillfällig»

löneförbättringen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Ruwjl. Maj:ts proposition Nr 336.

värdet å den fria bostad flertalet kyrkoherdar och komministrar innehava

— inom vardera graden äro i hög grad växlande för olika befattningshavare.

Frånsett undantagsfall kunna de kontauta lönebeloppen,

såsom förut nämnts, variera mellan 4,000 kronor och 8,000 kronor för

kyrkoherdar och mellan 2,500 kronor och 5,000 kronor för komministrar.

Värdet i medeltal å den fria bostaden torde för det här föreliggande

syftet kunna — efter den prisnivå, som gällde vid tiden för löneregleringslagarnas

antagande — uppskattas till 1,000 kronor för kyrkoherdar

och 600 kronor för komministrar. Värdet å löneförmånerna i deras

helhet kan alltså sägas växla mellan 5,000 kronor och 9,000 kronor för

kyrkoherdar och mellan 3,100 kronor och 5,600 kronor för komministrar.

Det skulle onekligen föra till onödig vidlyftighet att beträffande

ett vart av de olika lönelägena företaga en jämförelse mellan prästerna

och statstjänstemännen med motsvarande avlöning. Obehövligheten av

en dylik detaljerad jämförelse framställer sig så mycket tydligare, som

den för statstjänstemännen företagna tillfälliga löneregleringen anordnats

efter mycket schematiskt uppdragna linjer (propositionen nr 326, statsrådsprotokollet

sid. 16 och 46), varför ett mera enkelt förfaringssätt

synes vara berättigat även i avseende på beräknandet av den tillfälliga

löneförbättringen för prästerna. Det ändamålsenligaste sättet att lösa

den föreliggande frågan för prästernas del synes vara att beträffande

dels den i allmänhet förekommande lägsta komministerslönen och dels

den i allmänhet förekommande högsta kyrkoherdelönen undersöka till

vilket belopp löneförbättringen bör uppgå med hänsyn till vad i motsvarande

hänseende tillerkänts statstjänstemän med samma lön samt att,

efter prästerskapets uppdelande i lämpligt antal lönegrupper, för varje

sådan grupp bestämma löneförbättringen till belopp, efter lönens storlek

stigande från det lägre till det högre av de vid undersökningen funna

beloppen.

Genom den nu föreslagna anordningen skulle vinnas å ena sidan,

att de särskilda omständigheter, som enligt gällande prästerliga lönesystem

föranleda lönens förhöjande utöver grundbeloppet, i skälig utsträckning

få öva inverkan även på löneförbättringens storlek samt å

den andra, att beloppet av den varje särskild befattning tillkommande

löneförbättringen i regel kommer att direkt framgå av en blivande författning

i ämnet, utan att påkalla särskilda uträkningar. Ifrågavarande

sätt att beräkna löneförbättringen för det ordinarie prästerskapet synes

kommittén på ett smidigt sätt ansluta sig till normerna för den tillfälliga

löneregleringen för statstjänstemännen. Likasom fallet är för

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 336. 21

dessa skulle även. för prästerna löneförbättringen bliva procentuellt

högre för de lägre än för de högre avlönade.

Beräkningen av det lägsta och det högsta belopp, vartill löneförbättringen

för kyrkoherdar och komministrar må uppgå, synes böra

verkställas på följande sätt.

Närmast jämförlig med den i allmänhet förekommande lägsta komministerslönen

— vilken, inberäknat värdet å den fria bostaden, på sätt

nyss sagts kan uppskattas till 3,100 kronor, undantagsfall oberäknade

— torde vara lönen för länsnotarierna av andra grad, vilken uppgår

till 3,200 kronor, om tjänstinnehavaren är anställd på ort, där ortstillägg

ej åtnjutes. För denna lön uppgår löneförbättringen till 750 kronor.

Den i allmänhet förekommande högsta kyrkoherdelönen, vilken, som

ovan omförmälts, kan, likaledes inberäknat värdet å den fria bostaden

och oavsett undantagsfall, värderas till 9,000 kronor, torde för nu förevarande

ändamål böra jämföras med den lön, som tillkommer tredje

gradens tjänstemän, vilken lön i allmänhet utgör 8,100 kronor. För en

lön av denna storlek åtnjutes en löneförbättring av 1,000 kronor, vare

sig i lönen ingår ortstillägg eller ej.

Emellertid torde onekligen i avseende å prästerna föreligga förhållanden,

vilka böra verka modifierande på ifrågavarande belopp. Prästerna

åtnjuta som nämnt i allmänhet fri bostad, och då den för statstjänstemännen

medgivna löneförbättringen innefattar gottgörelse jämväl för

den uppkomna ökningen i hyreskostnaden, bör alltså för prästernas del

göras ett motsvarande avdrag. Vidare synes böra tagas någon hänsyn

till den förmån flertalet präster åtnjuter genom de naturaförmåner från

trädgård och boställen, som i viss mån tillkomma dem. Då frågorna

om krigstidstillägg åt präster i nyreglerade pastorat förekommo, framhölls

hurusom man ej finge förbise, att i lönehänseende full jämställdhet

icke rådde mellan prästerna och statens befattningshavare, beroende på

omförmälda naturaförmåner. I sådant avseende yttrade departementschefen

(propositionen nr 286 till 1918 års riksdag, statsrådsprotokollet

sid. 17), att de ^naturaförmåner i form av bostad och bränsle in natura

som prästerskapet i stor utsträckning åtnjöte, givetvis bidroge till en

ej oväsentlig lindring i dyrtidens tryck, samt att det ej heller kunde

bestridas, att de tjänstbarheter, som i en mängd fall tillförsäkrats prästerna

i arrendekontrakten, i någon mån bidroge att göra kristiden mindre

kännbar för prästerna än för de i statens tjänst anställda befattningshavarna.

Han ansåg därför att, vad anginge tiden efter ecklesiastikåret

1917—1918, man rättvisligen med avseende på storleken borde göra

någon skillnad mellan det krigstidstillägg och den krigstidshjälp statens

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 336.

befattningshavare erhölle och det motsvarande understöd, varav prästerna

komme i åtnjutande. I överensstämmelse härmed bestämdes ock för

prästerna krigstidstillägget för ecklesiastikåret 1918—1919 efter något

lägre skala än för statens befattningshavare för motsvarande tid; och

även det för ecklesiastikåret 1919—1920 medgivna krigstidsnnderstödet

har beräknats något lägre än det för statens befattningshavare för år

1919 beviljade. I sitt den 6 mars 1919 avgivna utlåtande angående

krigstidsunderstöd under ecklesiastikåret 1919—1920 åt ordinarie präster

i nyreglerade pastorat m. fi., vilket utlåtande såsom bilaga fogats

till propositionen nr 325 till 1919 års lagtima riksdag, har kyrkofondskommittén

(s. 16—21) redogjort för de synpunkter kommittén ansett i

nu omförmälda hänseende böra beaktas. Kommittén tillåter sig nu hänvisa

till berörda redogörelse. I anslutning till vad i berörda betänkande

anförts i avseende a det tryck, som till följd av den omedelbart av

krigstidsförhållandena förorsakade dyrtiden gjort sig gällande för prästerna

i allmänhet, torde man få anse det förhålla sig så, att även det tryck,

som den. normalt fortgående prisstegringen medfört för prästerna, icke

är fullt lika stor som för statstjänstemännen, även om man frånser förmånen

av fri bostad. Givetvis är det icke möjligt att härutinnan verkställa

en matematiskt säker uppskattning, framför allt i betraktande av

att förhållandena ställa sig i hög grad olika vid olika tjänster. Man

torde dock kunna utgå från att ifrågavarande skillnad i avseende å dyrtidens

påfrestning är relativt mindre, då fråga är om den normalt fortgående

än då det rör sig om den omedelbart av krigstidsförhållandena

förorsakade fördyringen. Detta torde ock lå anses erkänt därigenom,

att man ej gjorde någon skillnad mellan prästerna och statstjänstemännen,

då krigstidstillägget bestämdes för första året, under vilket

fördyringen var av jämförelsevis ringa omfattning.

Med beaktande av nu berörda omständigheter synes det kommittén,

att, om de för nyssnämnda två kategorier statstjänstemän bestämda tillfälliga

löneförbättringarna 750 kronor och 1,000 kronor nedsättas till

650 kronor och 800 kronor, desamma kunna såsom miiiTini- och maximibelopp

läggas till grund för beräkningen av den tillfälliga löneförbättringen

för prästerskapet. — Visserligen kunde ifrågasättas att nedsättningen

av det förstnämnda beloppet, 750 kronor, skulle göras större än

nu föreslagits; men det synes kommittén som vore med hänsyn till

komministrarnas tjänsteställning 650 kronor det lägsta belopp, som i

förevarande avseende bör för dessa tjänstemän ifrågakomma. Eu nedsättning

under detta belopp skulle dessutom på ett för komministrarna

ogynnsamt sätt avbryta den likformighet i progressionen, som, på sätt

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 336.

av nedan intagna tablå inhämtas, i avseende å förhållandet mellan löneförbättring

och lön äger rum för å ena sidan statens befattningshavare

och å den andra prästerna.

Beträffande vidare de lönegrupper, i vilka kyrkoherdarna och komministrarna,

som nyss anförts, synas böra uppdelas, och beloppet av den

löneförbättring, som bör tillgodokomma tjänstinnehavarna inom dessa

lönegrupper, synes antalet dylika lönegrupper kunna bliva ganska begränsat.

Till grund för grupperingen torde lämpligen böra läggas beloppet

av de kontanta — d. v. s. de med tillämpning av bestämmelserna i 3

och 4 §§ löneregleringslagen fastställda — lönerna. Visserligen kunde

det ifrågasättas, att även förekommande hyresersättning skulle få härvid

medräknas; kommittén har dock för sin del ansett så icke böra ske,

vartill anledningen varit, att nu ifrågavarande löneförbättring har karaktären

av ett tillägg till lönen, men att hyresersättning icke är hänförlig

till denna, vartill kommer att hyresersättningen, där sådan finnes bestämd,

oftast är avsedd att behöva utgå allenast under en kortare tid i

avvaktan på att prästgård upplåtes till tjänstinnehavare.

På grund härav och med utgångspunkt från att den ökning i löneförbättringen,

som bör äga rum för varje ny grupp, skäligen bör bestämmas

till 50 kronor, synes grupperingen i fråga lämpligen bliva

följande:

Belopp kontant lön: Belopp löneförbättring:

intill 4,000 kronor 650 kronor

från och med 4,000 » intill 5,500 kronor 700 »

» 5,500 » » 7,000 » 750 »

» 7,000 » 800 »

I efterföljande tablå göres en sammanställning till belysande av

huru kommitténs system för bestämmande av löneförbättringen för kyrkoherdar

och komministrar verkar i jämförelse med det för statstjänstemannen

tillämpade.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 336.

Tablå,

utvisande förhållandet mellan beloppet lön och beloppet tillfällig löneförbättring.

Befattningshavare i statens tjänst Präster

Lönegrad

Lönens

belopp

Löneför- bättrin- gens be- lopp

Löneför- bättrin- gen ut- gör i

procent

av lönen

Lönegrupp

Lön i

medel- tal

Löneför- bättrin- gens be- lopp

Löneför- bättrin- gen ut- gör i

procent

av lönen

Länsn otarie av andra

Ordinarie präst med

grad (utan ortstill-

lön under 4,000

lägg)..................

3,200

750

23.4

3,250

650

20. o

Tjänsteman i första

Dito med lön från

graden (utan orts-

och med 4,000 intill

tillägg)...............

4,000

800

20.0

5,500 kronor

4,750

700

14.7

Tjänsteman i andra

Dito med lön från

graden (utan orts-

och med 5,500 intill

5,800

000

6,250

750

12.0

Tjänsteman i tredje

Dito med lön från och

graden ...............

8,100

1,000

12.3

med 7,000 kronor

7,500

800

10.7

De skäl, som tala för att bereda kyrkoherdar och komministrar i

nyreglerade pastorat tillfällig löneförbättring, synas, om ock i något begränsad

omfattning, gälla även det extra ordinarie prästerskapet.

Såsom förut nämnts, åtnjuta de egentliga adjunkterna och de s. k.

ständiga adjunkterna — förutom skjuts- och resekostnad — bland annat

dels bostad och vivre, dessa förmåner utgående in natura eller under

vissa förutsättningar i penningar, dels ock årligt adjunktsarvoae ej understigande

1,000 kronor, allt enligt de närmare föreskrifter Konungen

därom meddelar. I det förslag till sådana föreskrifter, som år 1912

upprättades av tillkallade sakkunniga, föreslogs arvodet lör adjunkter i

vanlig bemärkelse till 1,000 kronor och för ständiga adjunkter till 1,200

kronor om året, i båda fallen med två ålderstillägg, vartdera å 200

kronor. Flera av de myndigheter, som yttrade sig över förslaget, påyrkade

en förhöjning av arvodet. I ett i ämnet avgivet förnyat yttrande

anförde bemälde sakkunniga bland annat följande. Det i löneregleringslagen

såsom minimum fastställda beloppet 1,000 kronor hade vid förslagets

uppgörande ansetts tillräckligt såsom begynnelselön. Sedan dess hade

emellertid löneförmånerna för de extra ordinarie ämneslärarna vid rikets

allmänna läroverk, med vilka de extra ordinarie prästerna borde i möj
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 336. 25

ligaste mån likställas, på det att icke rekryteringen av prästerliga krafter

för kyrkans behov måtte försvåras, fått sina löneförmåner väsentligen

förbättrade. Därest icke den extra ordinarie prästen skulle komma i allt

för ogynnsam ställning i förhållande till dom, vilka sökte inträde på

lärarbanan, syntes det därför vara nödvändigt, att adjunktsarvodet höjdes

till åtminstone 1,200 kronor samt ålderstilläggen till 300 kronor. —

I anslutning till kammar kol lega och statskontorets uttalade mening ansågo

sakkunnige arvodet till ständig adjunkt böra av Kungl. Maj:t

bestämmas i varje särskilt fäll vid fastställelse av lönereglering för

prästerskapet.

På sätt tillförene erinrats, blev i förordningen den 18 april 1914

arvodet för adjunkt i vanlig mening bestämt i enlighet med de sakkunnigas

senare förslag.

På grund av den sålunda lämnade redogörelsen torde finnas anledning

till tvekan, huruvida adjunktsarvodet må kunna anses förlagt

till 1914 års prisnivå eller däromkring, varför det kunde ifrågasättas, att

adjunkterna icke skäligen borde tillerkännas tillfällig löneförbättring.

Emellertid hava enligt beslut vid 1919 års lagtima riksdag även

de extra ordinarie och vikarierande lärarna, med vilka de extra ordinarie

prästerna som nyss nämnts jämförts, blivit, om ock med viss begränsning,

delaktiga av den tillfälliga löneförbättring, som förunnats statens

civila befattningshavare.

Vid sådant förhållande anser kommittén även det extra ordinarie

prästerskapet böra komma i åtnjutande av förmånen av tillfällig löneförbättring.

Beträffande grunden för denna löneförbättrings beräknande härför

de extra ordinarie statstjänstemännen löneförbättringen bestämts att

i allmänhet utgå med 25 procent av den kontanta avlöningens belopp,

dock högst 800 kronor. För de extra ordinarie och vikarierande lärarna

utgår den med 15 procent å avlöningsbeloppen, dock högst 470 kronor

för manlig lärare. I anslutning till vad sålunda är gällande för sistnämnda

befattningshavare och då arvodet för de extra ordinarie prästerna

ostridigt bestämts något högre än vid de nya lagarnas antagande

var tänkt, synes löneförbättringen för de extra ordinarie prästerna böra

bestämmas efter förenämnda lägre beräkningsgrund eller till 15 procent

av arvodet.

Tillfällig löneförbättring bör av naturliga skäl ej få beräknas på

värdet av bostad och vivre, när denna förmån skall utgå in natura.

Av följande skäl anser kommittén så ej heller böra ske i de fall, då

berörda förmån skall, efter vad förut sagts, utgöras i penningar. I

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 285 käft. (Nr 336.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition Nr 336.

sådant fall skall nämligen enligt 1914 års förordning gottgörelse utgivas

med belopp, som, med hänsyn till levnadskostnaderna i orten, för varje

särskilt fall bestämmes av vederbörande domkapitel eller konsistorium.

I följd härav lärer domkapitel vara oförhindrat att i mån av levnadskostnadernas

stegring förhöja ett redan fastställt belopp och således

tillse, att ersättningsbeloppet på varje särskild tid verkligen motsvarar

levnadskostnaderna. Genom upplysningar, som kommittén från domkapitelsexpeditionerna

införskaffat, har också utrönts, att domkapitlen i

mycket stor utsträckning vid ersättningsbeloppens bestämmande beakta

dyrtidens krav; sålunda har i åtskilliga fall ett tidigare fastställt ersättningsbelopp

blivit på grund av senare inträffad fördyring förhöjt. Nu

ifrågavarande del .av adjunkternas avlöning lärer alltså i flertalet fall

redan ligga och i övriga fall när som helst kunna genom beslut av

domkapitlet förläggas väsentligt högre än 1914 års prisnivå, till vilken

det är den tillfälliga löneförbättringens syfte att förhöja lönerna.

Då det extra ordinarie prästerskapet skulle komma i åtnjutande

av tillfällig löneförbättring på allenast den del av avlöningen, som utgår

i form av arvode, synes maximum för löneförbättringen böra bestämmas

till lägre belopp än det, som bestämts för de extra ordinarie lärarna.

Såsom skäligt maximum föreslår kommittén ett belopp av 300 kronor.

Undantag härifrån torde böra göras för sådan extra ordinarie präst,

som avses i förut omförmälda grupp 2), kontraktsadjunkter m. fl. Arvodet

för dessa bestämmes nämligen av Konungen till visst belopp i

ett för allt. För dem torde den tillfälliga löneförbättringens maximum

böra sättas till samma belopp som det för extra ordinarie lärare bestämda

eller 470 kronor.

Att löneförbättring icke må beräknas på skjuts- och reseersättningen,

vilken utgår till adjunkten efter verkliga kostnaden, torde utan

vidare vara klart.

Där adjunkt uppbär vikariearvode, synes han — liksom för övrigt

även ordinarie präst, som vikarierar för annan — böra få tillgodoräkna

sig någon förhöjning även på detta belopp. Till denna fråga återkommer

kommittén längre fram.

Även kontraktsprostarna synas skäligen böra komma i åtnjutande

av tillfällig löneförbättring.

Beträffande denna grupp befattningshavare torde icke kunna uppdragas

jämförelse med någon tjänstemannagrupp inom den civila statsförvaltningen.

Kontraktsprostens befattning är visserligen att betrakta såsom fullt

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition Nr 336.

självständig; men uppdraget tillkommer alltid en ordinarie kyrkoherde.

Det prosten tillkommande arvodet, varom förut närmare förmälts, avser

att utföra goftgörelse icke blott för det särskilda, icke obetydliga besvär,

som är förenat med prostuppdragets fullgörande, utan även för de

direkta utgifter, som prosten har att vidkännas i sin ifrågavarande egenskap,

särskilt genom de i regel icke fåtaliga resorna inom kontraktet.

Då kontraktsprostarna alltså i denna egenskap hava att vidkännas icke

obetydliga direkta utgifter i tjänsten och dessa utgifter till följd av

penningvärdets fall under nu ifrågavarande tidrymd undergått stegring,

synes det billigt, att kontraktsprosten får oavkortat tillgodonjuta en nämnda

förändring motsvarande ökning i det arvode, varmed skola bestridas

bland annat sagda utgifter, och att han alltså får uppbära denna ökning

jämte den löneförbättring, prosten må erhålla på innehavande kyrkoherdelön.

Till stöd för kommitténs uppfattning därom, att även kontraktsprostarna

böra komma i åtnjutande av löneförbättring, kunna åberopas

särskilda till kommitténs utlåtanden remitterade framställningar angående

förhöjning i kontraktsprostarnas avlöning, i vilka ärenden kommittén

yttrat sig genom utlåtande den 21 oktober 1919, vari kommittén hemställt

om åtgärder för beredande åt kontraktsprostarna av dyrtidstillägg.

Efter vad kommittén har sig bekant, begagnade sig ett fåtal kontraktsprostar

av den dem enligt 25 § löneregleringslagen förbehållna

rätten att under sin tjänstetid från kyrkofonden uppbära avlöning efter

dittills gällande grunder. Kontraktsprost, som uppbär arvode enligt

äldre bestämmelser, torde icke böra komma i åtnjutande av nu ifrågavarande

löneförbättring.

Från rättigheten att åtnjuta tillfällig löneförbättring torde böra uteslutas

innehavare av professors- och lektorsprebendena. De tillfälliga

lönetillskott, som beviljats innehavarna av prebendepastorat i deras

egenskap av professor eller lektor, komma nämligen enligt kungörelsen

den 27 juni 1919 angående tillfällig löneförbättring under år 1919

för viss personal inom den civila statsförvaltningen att utmätas i förhållande

till bland annat den faktiska inkomsten av prebendepastoratet.

Dessa prebendarier äro följaktligen i avseende å löneförbättring redan

fullt tillgodosedda inom den ram, som är bestämd för befattningshavare

av motsvarande löneinkomster.

Vad beträffar biskopsprebendena äro de flesta av dem redan indragna.

Endast fem återstå, nämligen Bälinge pastorat i Uppsala stift,

Gårdsby pastorat i Växjö stift, Tölö pastorat i Göteborgs stift, Stora

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 336.

Kils pastorat i Karlstads stift och Visby pastorat i Visby stift. I

avseende å det sistnämnda har Kungl. Maj:t enligt beslut den 29

augusti 1919 i sammanhang med fastställelse av ny lönereglering

för pastoratets prästerskap förklarat väckt förslag om dess indragning

icke föranleda vidare åtgärd. För de återstående fyra prebendepastoraten

äro nya löneregleringar ännu ej fastställda. När så sker är

att antaga, att prebendena indragas. Anledning torde saknas att utesluta

innehavaren av Visby prebendepastorat ävensom det eller de

övriga biskopsprebenden, som må varda bibehållna, från rätten till nu

ifrågavarande löneförbättring.

De s. k. långvakansvikarierna i nyreglerade pastorat, vilka uppbära

samtliga med den ordinarie befattningen förenade löneförmåner, lära beträffande

rätten till löneförbättring böra likställas med de ordinarie prästerna.

Däremot torde med skäl kunna ifrågasättas huruvida innehavare

av två eller flera befattningar böra komma i åtnjutande av löneförbättring

allenast för en befattning. Sådan förening av tjänster kan äga

rum exempelvis då ordinarie präst tillika innehar förordnande såsom

lasaretts-, hospitals- eller fängelsepredikant, regementspastor o. s. v.;

vidare då ordinarie präst i ett nyreglerat pastorat tillika tjänstgör

såsom långvakanskyrkoherde eller långvakanskomminister i samma eller

annat likaledes nyreglerat pastorat, eller där en extra ordinarie präst

samtidigt innehar förordnande att uppehålla två vakanssatta tjänster i

nyreglerade pastorat, i vilka fall vederbörande befattningshavare äger

uppbära båda lönerna oavkortade. Stundom är ordinarie präst eller ständig

adjunkt tillika folkskollärare; i enstaka fall är sådan förening av

tjänster till och med bestämd genom löneregleringsresolutionen.

Beträffande dyrtidstillägget åt präster har bestämts, att till innehavare

av två eller flera befattningar sådant tillägg utgår för endast en

av befattningarna, nämligen den, som medför högsta avlöningen, eller,

därest avlöningsförmånerna äro lika, för den befattning, till vilken han

först erhållit befordran eller förordnande.

Den nu ifrågasatta löneförbättringen är av väsentligt olika beskaffenhet

mot dyrtidstillägget. Detta senare har karaktären av ett utöver

lönen tilldelat understöd, under det att den förra avser att vara en förhöjning

av lönen. Det synes därför onekligen vara principiellt riktigast

att låta den tillfälliga löneförbättringen utgå under alla förhållanden

och således jämväl för det fall, att den tillkommer befattningshavare,

som på annan lön åtnjuter löneförbättring.

Då kommittén emellertid ställe:- sig tveksam i denna fråga, är

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 336.

detta beroende pa att den motsvarande löneförhöjning, som beviljats

statstjänstemännen, icke under alla förhållanden lår fullt ut räknas på

två befattningar. Enligt kungörelsen den 20 september 1910 angående

tillfällig löneförbättring under år 1919 lör viss extra personal inom den

civila statsförvaltningen må, där extra befattningshavare, som i avlöningshänseende

är jämförlig med ordinarie personal (t. ex. extra byråchef,

extra sekreterare in. 11.), innehar ytterligare extra anställning, befattningshavare

icke i sistnämnda egenskap tillgodonjuta löneförbättring

jämlikt berörda kungörelse med högre belopp än att sammanlagda löneförbättringen

för honom belöper sig till 1,000 kronor om året. Likaledes

är i kungörelsen stadgat, att innehavare av både extra anställning

och befattning å ordinarie stat ej må på grund av extra anställning

åtnjuta löneförbättring enligt kungörelsen till högre belopp än att detsamma

tillhopa med tillfällig löneförbättring, som må utgå vid innehavande

befattning å ordinarie stat, uppgår till 1,000 kronor för år. I

förutnämnda kungörelse den 27 juni 1919 saknas väl motsvarande bestämmelse

i avseende å förening av två ordinarie tjänster; men detta

torde vara beroende på de i allmänhet gällande förbuden mot förening

av tjänster å stat.

Såsom huvudsaklig grundsats gäller alltså lör befattningshavare

i statens tjänst, att ingen befattningshavare må på grund av två tjänster

bekomma löneförbättring till högre belopp än som sammanlagt motsvarar

det i allmänhet stadgade maximum.

Vad sålunda gäller för befattningshavare i statens tjänst synes

böra få motsvarande tillämpning även lör prästerna, därvid maximum

torde böra bestämmas till 800 kronor.

Såsom förut anförts har kommittén dock på anfört skäl ansett

undantag härvid böra göras beträffande prostarvodet, vilket alltid torde

böra utgå oavkortat.

Beslutet om anvisande av tillfällig löneförbättring åt statens befattningshavare,

yttrar kommittén vidare, avser som nämnt endast år

1919. Därjämte har emellertid ställts i utsikt dylik löneförbättring även

för år 1920.

För prästernas del anser kommittén nu böra beviljas tillfällig löneförbättring

för ecklesiastikåret 1920—1921, men torde tillika böra meddelas

sådana bestämmelser, varigenom löneförbättringens fortsatta anvisande

kan ske under användande av enklare former än för nämnda år

måste iakttagas.

Kommittén finner det hava varit synnerligen önskvärt, att tillfällig löneförbättring

kunnat beredas prästerna även för det nu löpande ecklesiastik
-

Tiden, för

vilken den

tillfälliga

löneförbättringen

skall

utgå.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 336.

året 1919 —1920. Härför möta emellertid enligt kommitténs mening hinder.

Såsom av det följande framgår fordras för löneförbättringens beviljande

godkännande av icke blott riksdagen utan även kyrkomötet. Då kyrkomöte

icke kan förväntas komma att hållas år 1919, men däremot lärer vara påtänkt

år 1920, kan ett eventuellt beslut i ämnet icke fattas tidigare

än efter det löpande ecklesiastikårets utgång. Redan i och för

sig måste tanken att åt ett beslut av ifrågavarande beskaffenhet giva

tillbakaverkande kraft väcka betänkligheter; men möjligheten av en sådan

anordning torde få anses fullkomligt utesluten med hänsyn till det sätt,

varpå löneförbättringen enligt kommitténs mening bör gäldas.

dn^ns^för ^ avseende å den befattningshavare i statens tjänst beviljade till
hållande

till fälliga löneregleringens förhållande till befattningshavarens pension har,

emeritiiöner enligt vad kommittén anfört, framhållits att den tillfälliga löneförbättringen

givetvis icke skulle utan vidare medföra någon rätt för befattningshavare,

som blivit delaktig av densamma, att vid avgång från

tjänsten komma i åtnjutande av förhöjning i den för honom stadgade

pensionen. Därest emellertid sådan förhöjning ansåges skäligen böra

ifrågakomma, borde spörsmålet därom göras till föremål för särskild

utredning (statsrådsprotokollet sid. 79).

Vad sålunda anförts i avseende å statstjänst,emännens pensioner

torde hava tillämpning även i avseende å prästernas emeritilöner.

Att den tillfälliga löneförbättringen icke bör läggas till grund för

den skyldighet till avgifters erläggande och den rätt till pensions åtnjutande,

varom stadgas i reglementet för prästerskapets änke- och pupillkassa,

torde måhända böra för fullständighetens skull anmärkas.

sattet för Beträffande frågan om sättet för den nu ifrågasatta löneförbättringens

riZ,mSbaut- utgörande lärer denna fråga — uttalar kommittén — uppenbarligen få anses

görande, besvarad genom de motsvarande bestämmelser, som äro givna i lagen den 30

augusti 1918 angående krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade pastorat

m. fl. I avseende å tillfällig löneförbättring åt kyrkoherde och komminister

samt ständig adjunkt lärer således böra gälla, dels att löneförbättringen

skall för varje pastorat, såvitt angår dess prästerskap, bestridas,

i den mån sådant erfordras, på sätt och i den ordning 11 § första

mom. samt 19 och 20 §§ samma lag stadga, samt att där för bestridande

av, jämte avlöning, tillfällig löneförbättring åt nu nämnda präster

såsom församlingsavgifter inom pastoratet utdebiterats sammanlagt större

belopp än som motsvarar sex öre för varje helt eller påbörjat tiotal

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl■ Maj.ts proposition Nr 336.

kronor av pastoratets hela inkom stbelopp, ersättning skall av kyrkofondens

medel beredas pastoratet för det överskjutande beloppet.

I avseende å de principiella skäl, som enligt kommitténs åsikt tala

för anordningen att sålunda fördela utgifterna för den tillfälliga löneförbättringen

mellan pastoraten och kyrkofonden, torde kommittén få i

tillämpliga delar hänvisa till sitt betänkande den 17 december 1917,

vilket i denna del finnes återgivet i propositionen nr 286, statsrådsprotokollet

sid. 51 och 52, och därutöver allenast tillägga, att de skäl för

anlitande av pastoratens avlöningstillgångar inom ramen för den i löneregleringslagen

stadgade maximiutdebiteringen, som ansågs hava giltighet

i avseende å gäldandet av dyrtidsunderstödet, givetvis hava ökad

styrka, då fråga är om den tillfälliga löneförbättringen på grund av

dennas karaktär av direkt tillägg till lönen.

Den tillfälliga löneförbättringen åt kontraktsprostarna torde däremot

böra gäldas ur kyrkofonden, vilken, såsom förut omförmälts, har

att bestrida prostarvodena. Likaledes bör från kyrkofonden utbetalas

den tillfälliga löneförbättring, som skall utgå för det andra extra ordinarie

präster än ständiga adjunkter tillkommande adjunktsarvodet.

Spörsmålet om kyrkofondens bärighet upptages härefter till behandling

av kommittén, som anför:

Någon tvekan om kyrkofondens förmåga att bära den utgift, som

komme att åläggas densamma genom den tillfälliga löneförbättringens

utgörande, föreligger icke.

Kommittén har låtit verkställa utredning angående den sannolika

storleken av det belopp, som av nu berörda anledning skulle komma

att åvila kyrkofonden till utgörande. Då det med hänsyn till det ändamål,

den ifrågasatta tillfälliga löneförbättringen är avsedd att fylla,

nämligen att föra fram lönerna till 1914 års prisnivå, kan antagas för

sannolikt, att ett eventuellt beslut om löneförbättringens beviljande för

det nu ifrågasatta året 1920—1921 kommer att upprepas för efterföljande

år, intill dess en eventuell definitiv omreglering av lönerna äger

rum, har det härvid gällt att undersöka, huruvida fonden icke blott för

året 1920—1921 utan även därefter har förmåga att bära nämnda börda.

Undersökningen har fördenskull inriktats på att utreda huruvida fonden,

sedan samtliga pastorat blivit nyreglerade — vilket praktiskt taget är

förhållandet år 1925 — äger bärkraft nog att gälda sin andel av den

tillfälliga löneförbättringen. Visar sig detta vara förhållandet, lärer man

med stöd av den slutsats, vartill kommitténs i utlåtandet den 17 december

1917 omförmälda undersökning givit anledning, vara berättigad till det

Kyrkofondens

bärighet.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition Nr 336.

påståendet, att kyrkofondens tillgångar äro tillräckliga att även under

tiden dessförinnan bestrida fondens andel av löneförbättringen i fråga.

Kommittén hade nämligen utrett, att de förpliktelser i avseende å det

nyreglerade prästerskapets avlönande, som man med hänsyn till fondens

beräknade bärkraft år 1925 finner sig kunna ålägga fonden sistnämnda

år, då som sagt den nya löneregleringen praktiskt taget blivit till fullo

genomförd, även kunna åläggas fonden under varje mellanliggande år

beträffande det då nyreglerade prästerskapet.

På grund av den nu ifrågasatta löneförbättringens karaktär har

kommittén förutsatt, att densamma skall utgå före dyrtidstillägget, om

sådant tillägg anses behövligt för motsvarande år, d. v. s. att dyrtidstillåggets

storlek får lämpas efter fondens förmåga att jämte fastställda

löner och nu ifrågasatt löneförbättring ävensom fonden eljest åliggande

utgifter bestrida även dyr tids tillägg; och erinras i detta sammanhang

att fråga ännu icke föreligger om anvisande av dyrtidstillägg åt prästerskapet

för tid efter ecklesiastikåret 1919—1920.

Den verkställda utredningen har till första syftemål haft att utröna

storleken av den ökning i sammanlagda avlöningsbeloppet för ordinarie

präster och ständiga adjunkter inom rikets samtliga pastorat — utöver

vad som redan blivit eller kan förväntas i framtiden bliva fastställt i

vederbörande löneregleringsresolutioner — som skulle uppkomma genom

den ifrågasatta löneförbättringen för kyrkoherdar och komministrar med

lägst 650 kronor och högst 800 kronor samt för de ständiga adjunkterna

med 15 procent av arvodesbeloppet, högst 300 kronor. Undersökningen

har vidare gått ut på att söka beräkna, huru stor del av löneförbättringen,

som kan förväntas komma att bestridas genom ökade församlingsavgifter,

och huru stor del, som torde komma att belasta kyrkofonden.

På grund av de säregna regler, som gälla för bestridandet av kostnaderna

för prästerskapets avlönande, har kommittén varit nödsakad att utföra

särskilda beräkningar för varje pastorat. Dessa kalkyler hava verkställts

med utgångspunkt från de taxeringsvärden och inkomstbelopp, som fastställts

vid 1918 års taxeringar, samt med användande i övrigt av de

senaste uppgifter angående avlöningstillgångarnas storlek, vilka varit

för kommittén tillgängliga.

Utredningen har givit vid handen, att de med tillämpning av bestämmelserna

i 1910 års löneregleringslag utgående årliga avlöningsbeloppen

torde för beredande av den föreslagna tillfälliga löneförbättringen komma

att, sedan löneregleringen blivit till fullo genomförd, ökas med sammanlagt

omkring 1,630,000 kronor. Av denna summa synas ungefär 652,000

kronor eller 40 procent komma att falla på pastoraten, under det att

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 336. 33

kyrkofonden skulle få vidkännas omkring 978,000 kronor eller 60

procent.

Den tillfälliga löneförbättringen åt adjunkterna i egentlig mening

torde kunna beräknas till omkring 45,000 kronor, åt kontraktsadjunkterna

och de med dem likställda prästerna till ungefär 5,000 kronor samt åt

kontraktsprostarna till omkring 16,000 kronor årligen. Sistnämnda tre

belopp, tillhopa omkring 66,000 kronor, komma, såsom förut angivits, i sin

helhet att belasta kyrkofonden.

En tillfällig löneförbättring för prästerskapet av den omfattning,

kommittén här förut ansett sig böra förorda, skulle således, sedan

samtliga pastorat blivit föremål för ny lönereglering, komma att åsamka

kyrkofonden ökade utgifter med tillhopa omkring 1,044,000 kronor

årligen. Vad beträffar kyrkofondens totalutgift för tillfällig löneförbättring

under ecklesiastikåret 1920—1921, torde denna enligt uppgift, som

lämnats av kyrkofondskommittén i dess betänkande den 6 mars 1920

angående d}rrtidstillägg åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade

pastorat in. fl. prästmän, kunna beräknas till omkring 750,000 kronor.

I sitt förut omförmälda, den 17 december 1917 avgivna utlåtande

i fråga om krigstidstillägg och krigstidshjälp åt prästerskapet i nyreglerade

pastorat framlade kommittén redogörelse för en av kommittén

verkställd ingående undersökning rörande kyrkofondens bärighet. Till

denna redogörelse, vilken återgivits i förutnämnda proposition till 1918

års lagtima riksdag nr 286 sid. 34—50, tillåter sig kommittén nu hänvisa.

Det torde vara tillräckligt att från redogörelsen allenast erinra

därom, att med utgångspunkt från då kända eller beräkneliga omständigheter

och med frånseende av då förhandenvarande eller motsedda

abnorma förhållanden kyrkofondens årliga överskott utöver dess då

lagligen åliggande förpliktelser beräknats för år 1920 uppgå till minst

2,000,000 kronor och för år 1925 till minst 3,000,000 kronor. Vidare

torde få erinras därom, att särskilt till följd av de av krigstidsförhållandena

framkallade synnerligen höga virkespriserna fondens överskott utöver

de ordinarie utgifterna under åren 1917 och 1918 vida överstigit vad

som 1917 beräknats. Såsom framgår av vad kommittén meddelat ä

sidan 34 i sitt betänkande den 6 mars 1919 angående krigstidsunderstöd

under ecklesiastikåret 1919—1920 åt ordinarie präster i nyreglerade

pastorat m. fl. prästmän, har en av kommittén verkställd förnyad

granskning av de beräkningar, som lågo till grund för 1917 års

beräkning, givit vid handen, att kyrkofonden med största sannolikhet

skulle för framtiden förmå att till förhöjande av prästerskapets reglerade

löner bära en utgift nära dubbelt så stor som den år 1917 beräknade.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 285 höft. {Nr 336.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

Förhöjning i

vikariearvodena.

Erforderliga

lag och författningsbe-i

sUkmmtlter.

34 Kungl. Maj.ts proposition Nr 336.

Då den tillfälliga löneförbättringen, såsom förut framhållits, föreslagits

skola utgå med förtursrätt före dyrtidsunderstödet, lära således inga

betänkligheter med hänsyn till kyrkofondens ekonomi kunna möta mot

att bevilja dylik löneförbättring.

Såsom en omedelbar följd av den ovan ifrågasatta tillfälliga löneförbättringen

för kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat

torde, enligt vad i betänkandet sägs, böra ifrågasättas en förhöjning i

de enligt förordningen den 18 april 1914 utgående vikarirarvodena.

I detta hänseende torde allenast böra hänvisas till att det ur dyrtidens

synpunkt synes fullt befogat, att höjning i vikariearvodet äger

rum, likasom det ej kan anses obilligt, att en adjunktstagare, vilken ju

själv åtnjuter löneförbättring, får avstå en del bärav till sin vikarie.

Någon betänklighet torde ej heller föreligga mot att ålägga kyrkofonden

ökad utgift i de framdeles jämförelsevis sällan förekommande fall, då

vikariearvode skall gäldas av fonden. Tillika torde få erinras därom,

att tanken på ökad vikariatsersättning vunnit godkännande i avseende å

statens befattningshavare.

Vidkommande frågan om de lag- och författningsbestämmelser,

som erfordras för löneförbättringens genomförande, har kommittén gjort

följande uttalande:

Genom lagen om kyrkofond den 9 december 1910 hava angivits

de särskilda utgifter, som skola eller lä bestridas av kyrkofondens medel.

Utan ändring i eller tillägg till denna lag kunna fondens medel icke

användas för andra än där angivna utgifter.

Med stöd av 6 § 7 mom. nämnda lag, jämfört med 12 § löneregleringslagen,

möter intet hinder för Kungl. Maj:t att med anlitande

av kyrkofondens medel tillgodose det extra ordinarie prästerskapets

behov av löneförbättring (de s. k. ständiga adjunkterna i nyreglerade

pastorat härvid dock undantagna) på det sätt, att förordnande

meddelas om en förhöjning i det arvode, som skall utgå till varje tjänstgörande

adjunkt eller i det anslag, som enligt 6 § 8 mom. kyrkofondsl.

igen beviljas extra ordinarie präst för särskild prästerlig tjänstgöring.

Likaledes har Kungl. Maj:t befogenhet att besluta om förhöjning

i vikariearvodet.

Däremot innefattar kyrkofondslagen med dess nuvarande lydelse

hinder för beviljande av tillfällig löneförbättring såväl åt ordinarie präster,

för vilka lönereglering enligt den nya lagen trätt i tillämpning, och till dem,

som under s. k. långvakans uppehålla befattning i sådant pastorat, som

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Ma):ta proposition Nr 330.

ock åt s. k. ständiga adjunkter i pastorat av nyssnämnda beskaffenhet

och åt kontraktsprostar.

För att kunna ur kyrkofonden bereda ordinarie priister, långvakanspräster,

ständiga adjunkter och kontraktsprostar, varom nu är fråga,

tillfällig löneförbättring, varder alltså nödigt att i samma ordning, vari

kyrkofondslagen tillkommit, meddela stadgande av innebörd, att av kyrkofonden

må utgöras tillfällig löneförbättring till präster, som nu sagts.

Vidare kräves för genomförande av förslaget att tillförbinda pastoraten

skyldighet att bidraga till löneförbättringens utgörande ändring i

eller tillägg till löneregleringslagen.

För den sålunda ifrågasatta lagstiftningen fordras hänvändelse till

såväl riksdag som kyrkomöte, vilka båda representationer deltaga i

stiftandet av de lagar, som gälla på området. Denna hänvändelse kan

synas böra ske årligen, enär frågan om tillfällig löneförbättring, i likhet

med vad avsikten synes vara beträffande motsvarande löneförbättring

för statstjänstemännen, torde böra komma under omprövning varje år,

intill dess definitiv lönereglering må varda genomförd. Enär allmänt

kyrkomöte behöver hållas allenast vart femte år, är det uppenbarligen,

med hänsyn särskilt till kostnaden för årliga dylika möten, önskvärt

att undvika en så beskaffad ordning. Enahanda fråga var under behandling,

då förslaget om beredande av krigstidsunderstöd åt präster förelåg;

och den utväg, varav man begagnade sig för undvikande av årliga

kyrkomöten för sistnämnda ändamål, torde även kunna anlitas i det nu

föreliggande fallet.

Enligt kommitténs tanke bör alltså för omförmälda syftes vinnande,

med förebild av lagen den 30 augusti 1918 angående krigstidsunderstöd

åt präster i nyreglerade pastorat m. fl., stiftas lag innefattande bestämmelser

angående nu ifrågavarande kyrkoherdars, komministrars, ständiga

adjunkters och kontraktsprostars rätt till tillfällig löneförbättring samt

om sättet för löneförbättringens gäldande.

Vidare torde böra av Kungl. Maj:t utfärdas särskilda föreskrifter

för tillämpning av sagda lags bestämmelser.

I dessa senare föreskrifter torde ock böra sammanföras erforderliga

stadganden om tillfällig löneförbättring åt andra extra ordinarie präster

än ständiga adjunkter samt om förhöjning i de enligt förordningen den

18 april 1914 utgående vikariearvoden.

Kommittén har i anslutning till det ovan sagda upprättat de författnings

förslag, vilka såsom bilagor 1 och 2 finnas bifogade betänkandet.

Omförmälda bilaga 1 är av följande lydelse:

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts •proposition Nr 336.

Förslag

till

Lag

angående tillfällig löneförbättring åt präster i nyreglerade pastorat samt åt

kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster.

1 §•

Till kyrkoherdar och komministrar, för vilka lönereglering enligt

lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910

trätt i tillämpning, skall jämlikt av Konung, riksdag och kyrkomöte

beslutade grunder samt enligt av Konungen utfärdade närmare bestämmelser

utgå tillfällig löneförbättring för ecklesiastikåret 1920—1921.

Lag sämma vare beträffande extra ordinarie präster, vilkas avlöningsförmåner

bestridas på sätt i 14 § 3 mom. nyssnämnda lag sägs,

ävensom kontraktsprostar, vilka uppbära arvode, bestämt enligt de i 17

§ omförmälda lag stadgade grunder.

2 §•

För tiden efter ecklesiastikåret 1920—1921 skall, där löneförbättring

av tillfällig eller stadigvarande beskaffenhet beviljats statens befattningshavare,

tillfällig löneförbättring, jämlikt av Konungen och riksdagen

beslutade grunder och enligt av Konungen utfärdade närmare bestämmelser,

utgå till de i 1 § omförmälda präster.

3 §•

Tillfällig löneförbättring åt kyrkoherdar, komministrar och extra

ordinarie präster, varom nu är stadgat, skall för varje pastorat, så vitt

angår dess prästerskap, bestridas, i den mån sådant erfordras, medelst

församlingsavgifter och övriga till prästerskapet anslagna avlöningstillgångar

på sätt och i den ordning 11 § första mom. samt 19 och 20 §§

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 336. 37

lag-en om reglering av prästerskapets avlöning stadga. Har för bestridande

av, jämte avlöning, tillfällig löneförbättring åt nu nämnda präster

såsom församlingsavgifter inom pastoratet utdebiterats sammanlagt större

belopp än som motsvarar sex öre för varje helt eller påbörjat tiotal

kronor av pastoratets hela inkomstbelopp, beräknat som i 19 § 1 mom.

nämnda lag sägs, skall ersättning av kyrkofondens medel beredas pastoratet

för det överskjutande beloppet, i den ordning 21 § samma lagstad

gar.

4 §•

Tillfällig- löneförbättring åt kontraktsprostar gäldas från kyrkofonden.

5 §•

De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning av denna

lag, meddelas av Konungen.

I den speciella motivering, vartill kyrkofondskommittén i sitt betänkande

härefier övergår, an föres följande:

Utöver vad i det föregående yttrats rörande författningarnas innehåll

torde kommittén hava anledning att göra allenast efterföljande erinringar.

Åt 2 § i förslaget till lag angående tillfällig löneförbättring åt

präster i nyreglerade pastorat samt åt kontraktsprostar och vissa extra

ordinarie präster torde givas sådan avfattning, att dylik löneförbättringskall

kunna beviljas ifrågavarande präster även för det fall, att den tillfälliga

löneförbättring, som nu utgår till stora grupper av statens

befattningshavare, utbytes mot en genom definitiv lönereglering bestämd

löneförhöjning. En sådan lönereglering för statens befattningshavare

lärer ju böra tagas i beräkning-, helst ett steg i denna riktning tagits

genom den genomförda löneregleringen för kommunikationsverken. —

Därest under den tid den föreslagna lagen kommer att äga tillämpningen

mera allmän lönereglering för statens befattningshavare varder vidtagen,

torde emellertid frågan, huruvida äveu för prästernas del den

tillfälliga löneregleringen bör utbytas mot en stadigvarande sådan, böra

upptagas till prövning.

I det nu föreliggande fallet torde ej böra ifrågakomma någon

bestämmelse motsvarande den som i 5 § i ovannämnda lag den 30

augusti 1918 intagits till förekommande av att mer än kyrkofondens

överskott för vederbörande år tages i anspråk för ändamålet. Skälet

härtill är att den åtgärd, varom nu är fråga, har egenskap av en av

Speciell motivering.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Utlåtande av

kammarkollegium,

och

statskontoret.

Allmänna

8\ enska

prästiöreningens

framställning.

38 Kungl. Maj:ts ‘proposition Nr 336.

dyrtiden* fram tvungen provisorisk lönereglering, varför den föreslagna

löneförbättringen är av enahanda beskaffenhet som den lön till vilken

den ansluter sig. På grund härav och då dessutom vid beloppets

bestämmande hänsyn tagits därtill att, efter vad ovan omförmälda

beräkningar givit vid handen, kyrkofonden mäktar bestrida, jämte fonden

eljest åliggande utgifter vilka ej äro av beskaffenhet att böra ifrågakomma

först efter den nu föreslagna tillfälliga löneförbättringen, jämväl

de ytterligare utgifter, som föranledas av löneförbättringen, torde bestämmelsen

om löneförbättringens utgående för vart år, för vilken den beviljas,

göras ovillkorlig.

Vidkommande den härefter följande motiveringen till vissa bestämmelser

i det förut omförmälda, såsom bil. 2 till betänkandet fogade

förslaget till kungörelse om tillfällig löneförbättring under ecklesiastikåret

1920—1921 åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat samt

åt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster m. in. ber jag få

hänvisa till betänkandet i denna del.

På grund av remiss hava kammarkollegium och statskontoret den

29 december 1919 i ärendet avgivit gemensamt utlåtande, däruti ämbetsverken

förmält sig icke hava något att erinra mot kyrkofondskommitténs

ifrågavarande förslag.

Jag övergår härefter till redogörelse för centralstyrelsens för allmänna

svenska prästföreningen i förberörda skrivelse den 12 februari

1920 gjorda framställning. Centralstyrelsen, som jämväl gjort framställning

beträffande lönetillskott åt prästerskapet i oreglerade pastorat,

yttrar i fråga om tillfällig löneförbättring åt präster i nyreglerade pastorat

m. fl. följande:

Genom upprepade beslut har dyrtidstillägg utgått till prästerskapet

i nyreglerade pastorat. Allmänna svenska prästföreningens centralstyrelse

har den 9 december 1919 hos Kungl. Maj: t gjort framställning

att även för år 1920—1921 få åtnjuta förhöjt dyrtidstillägg efter

samma grunder, som kunna komma att bestämmas för statens befattningshavare.

Emellertid måste löneregleringen genom lagen den 9 december

1910 själv anses otillfredsställande. Dess lönebestämmelser hade nämligen

utarbetats på grundval av förhållandena under ecklesiastikåret

1896 — 1897, som också i huvudsak blevo grundläggande för beslutet i

ärendet. Löneregleringen var sålunda i viss mån föråldrad redan vid

opaginerad Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition Nr 336.

dess antagande. Och redan innan den år 1914 började tillämpas, hade

penningvärdet, såsom av offentlig utredning framgår, undergått ett

successivt sänkande. Lönebeloppen voro därför allt för låga redan från

början.

Kyrkofondskommittén har den 17 november 1919 inför Kungl.

Maj:t framlagt förslag om tillfällig löneförbättring å belopp mellan 650

och 800 kronor, i likhet med vad som lämnats åt statens befattningshavare

från början av år 1919, att utgå till präster i nyreglerade pastorat

och övriga, vilkas löner utgå på grund av lagen om prästerskapets

avlöning den 9 december 1910.

Centralstyrelsen för allmänna svenska prästföreningen tillåter sig

att på det livligaste få tillstyrka, att denna framställning av Kungl.

Maj:t bifalles. Behovet därav är lika stort för prästerskapet som för

andra befati ningsh avare.

Vad här ovan är sagt gäller jämväl angående de löner, som utgå

till emeriti, för vilka tillfällig löneförbättring är synnerligen av behovet

påkallad.

På grund av vad här ovan anförts tillåter sig centralstyrelsen för

allmänna svenska prästföreningen hemställa, det täcktes Kungl. Maj:t

vidtaga åtgärder att bereda präster i nyreglerade pastorat och övriga,

vilkas löner utgå på grund av lagen om prästerskapets avlöning den

9 december 1910, ävensom emeriti tillfällig löneförbättring från och med

år 1920—1921.

I avseende å de präster, varom här är fråga, nämligen de, som

fått sina löneförmåner reglerade genom 1910 års lagar, hava med undantag

för kontraktsprostarna åtgärder vidtagits för att lindra den på

grund av krigstidsförhållandena uppkomna dyrtidens tryck. Krigstidsrespektive

dyrtidsunderstöd har sålunda för ecklesiastikåren 1917—1919

och ecklesiastikåret 1919—1920 tillerkänts följande prästerliga befattningshavare,

nämligen

1) kyrkoherdar och komministrar (såväl ordinarie befattningshavare

som s. k. långvakansvikarier) för vilka lönereglering, fastställd enligt

lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910

trätt i tillämpning;

2) i nyreglerade pastorat anställda extra ordinarie prästmän,

vilkas avlönings!örmåner bestridas på sätt i 14 § 3 mom. nyssnämnda

lag omförmäles (s. k. ständiga adjunkter);

3) extra ordinarie prästmän, vilkas arvoden utgå jämlikt 1 § 3

Departe
mentschefen.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 336.

mom. förordningen den 18 april 1914 angående reglering av det extra

ordinarie prästerskapets avlöning m. m. (adjunkter i egentlig bemärkelse);

samt

4) extra ordinarie prästmän, vilkas arvoden utgå enligt 6 § 8

mom. lagen om kyrkofond den 9 december 1910 (kontraktsadjunkter,

järn vägspräst).

Härjämte hava innehavare av prästerliga emeritilöner erhållit

krigstids- respektive dyrtidstillägg för ecklesiastikåret 1918—1919 och

ecklesiastikåret 1919—1920.

Vad angår ecklesiastikåret 1920—1921 har jag för avsikt att

denna dag föreslå avlåtande till riksdagen av framställning om dyrtidsunderstöd

åt bemälda prästmän och emeriti jämväl under sistnämnda

ecklesiastikår.

Enligt vad av det sagda framgår hava kontraktsprostarna hittills

icke fått uppbära dyrtidsunderstöd på prostarvodet. Förslag härom

har emellertid väckts, och jag kommer att denna dag föreslå

framställning till riksdagen jämväl därom, att kontraktsprostar, vilka

uppbära arvode, bestämt enligt de i 17 § lagen om reglering av prästerskapets

avlöning stadgade grunder, måtte beredas dyrtidsunderstöd

från och med ecklesiastikåret 1920—1921.

Under det att sålunda åtgärder vidtagits för att bereda omförmälda

prästerskap ökade löneförmåner med hänsyn till den av krigstidsförhållandena

orsakade fördyringen, har från statsmakternas sida

hittills intet åtgjorts för att, i likhet med vad som skett beträffande

befattningshavare i statens tjänst, förskaffa samma prästerskap någon

kompensation på grund av den oberoende av krigstidsforhållandena uppkomna,

s. k. normala prisstegringen.

För beredande av en dylik kompensation samt jämväl ur andra

synpunkter skulle ju närmast kunna tänkas en revision av 1910 års

prästlöneregleringslagstiftning, varom också enligt vad av det föregående

framgår ett flertal framställningar gjorts. Till följd av omständigheter,

som av kyrkofondskommittén framhållits, kan emellertid en dylik revision

för närvarande icke lämpligen verkställas. Bästa sättet att lösa frågan

om tillgodoseende av här ifrågavarande prästers behov av ökade löneförmåner

på grund av den normalt fortgående prisstegringen torde därför

vara att, såsom av kyrkofondskommittén och centralstyrelsen för allmänna

svenska prästföreningen föreslagits, bereda dem tillfällig löneförbättring.

Vad angår kyrkofondens bärighet torde, enligt vad den av kyrkofondskommittén

verställda utredningen giver vid handen, kyrkofonden

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition JNr 336.

utan svårighet kunna bära den merutgift en dylik löneförbättring skulle

komma att medföra. Under sådana förhållanden vill jag för min del

förorda, att tillfällig löneförbättring beredes här ifrågavarande prästerskap.

Beträffande till en början den närmare frågan om vilka prästerliga

befattningshavare, som böra erhålla tillfällig löneförbättring, ansluter jag

mig till kyrkofondskommitténs härutinnan framställda förslag, vilket

innebär, att ej mindre samtliga de här ovan under 1—4 uppräknade

prästmännen, vad angår kyrkoherdar likväl med undantag av professorer

och lektorer, som äro kyrkoherdar i prebendepastorat, än även kontraktsprostar,

vilkas arvoden utgå euligt 17 § löneregleringslagen, skola komma

i åtnjutande av tillfällig löneförbättring.

Vidkommande det av centralstyrelsen för allmänna svenska prästföreningen

framställda förslaget om beredande av tillfällig löneförbättring

åt innehavare av prästerliga emeritilöner, vore ju visserligen önskvärt,

att ifrågavarande emeriti kunde erhålla en mot den tillfälliga löneförbättringen

svarande förhöjning av emeritilönen. Då emellertid f. d.

befattningshavare i statens tjänst icke kommit i åtnjutande av någon

dylik förhöjning i till dem utgående pensioner, anser jag mig för

närvarande icke kunna förorda vidtagande av någon åtgärd för att tillförsäkra

innehavare av prästerliga emeritilöner någon sådan förhöjning

av emeritilönerna som här ifrågasatts.

Vad angår de av kyrkofond skommittén föreslagna grunderna för

den tillfälliga löneförbättringen har jag ansett mig böra här göra en

kort sammanfattning av desamma. Löneförbättringen utgår, för år

räknat, till kyrk"herdar och komministrar (såväl ordinarie befattningshavare

som s. k. långvakausvikarier) med 650 kronor, om den kontanta

lönen icke uppgår till 4,000 kronor, med 700 kronor, om den

kontanta lönen uppgår till 4,000 kronor men icke till 5,500 kronor,

med 750 kronor, om den kontanta lönen uppgår till 5,500 kronor men

icke till 7,000 kronor, samt med 800 kronor, om den kontanta lönen

uppgår till eller överstiger 7,000 kronor. I den kontanta lönen inräknas

icke ålderstillägg, hyresersättning eller skjutsersättning.

Till s. k. ständiga adjunkter och adjunkter i egentlig mening

utgår löneförbättringen med 15 procent å adjunktsam)de£ (såväl grundbelopp

som ålderstillägg och förhöjning i arvode på grund av tjänstgöring

vid två ordinarie befattningar), dock högst 300 kronor. Å värdet

av bostad och vivre eller ersättning däriör beräknas icke löneförbättring

liksom icke heller å skjuts- och reseersättning.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 285 höft. (Nr 336''.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kung!. Maj:ts proposition Nr 336.

Till kontraktsadjunkter utgår löneförbättringen med 15 procent å

de fastställda arvodena, dock högst 470 kronor.

För kontraktsprost utgör den tillfälliga löneförbättringen ett belopp

motsvarande 25 procent å lastställt arvode.

Den tillfälliga löneförbättringen utgår jämväl för det fall, att den

tillkommer befattningshavare, som vid annan eller andra befattningar

åtnjuter löneförbättring, dock att ingen på grund härav må bekomma

löneförbättring till högre belopp än sammanlagt 800 kronor. I fråga

härom samt beträffande begränsning av löneförbättringens belopp på

grund av att tjänstinnehavare äger åtnjuta inkomst av donation m. m.

ber jag få hänvisa till den i kommitténs betänkande intagna speciella

motiveringen.

Vid prövning av de av kommittén föreslagna grunderna för den

tillfälliga löneförbättringen har jag funnit desamma med hänsyn till de

för präster i avlöningshänseende gällande säregna förhållanden väl avvägda

i förhållande till de grunder, som bestämts för tillfällig löneförbättring

åt befattningshavare i statens tjänst med närmast motsvarande

löner, varför jag ansett mig höra till godkännande förorda de

av kyikofondskommittén sålunda föreslagna grunderna för tillfällig

löneförbättring åt här ifrågavarande präster.

Jag övergår härefter till spörsmålet om sättet för löneförbättringens

utgörande och den därmed sammanhängande frågan om de lagoch

författningsbestämmelser, som kunna behöva utfärdas för ändamålet.

Enligt kommitténs förslag skall efter förebild av de bestämmelser, som

meddelats i lagen den 30 augusti 1918 (nr 724), angående krigstidsunderstöd

åt plåster i nyreglerade pastorat m. fl. den tillfälliga löneförbättringen

till kyrkoherdar och komministrar samt ständiga adjunkter för

varje pastorat, så vitt angår dess prästerskap, bestridas i enahanda ordning,

som enligt vad förut meddelats gäller i fråga om löner för kyrkoherdar

och komministrar ävensom ersättningar och arvoden till ständiga

adjunkter. Där för bestridande av, jämte avlöning, tillfällig löneförbättring

åt nu nämnda präster såsom församlingsavgifter inom vederbörande

pastorat utdebiterats sammanlagt större belopp än som mot.

svarar 6 öre för varje helt eller påbörjat tiotal kronor av pastoratets hela

inkomstbelopp, skall sålunda ersättning av kyrkofondens medel beredas

pastoratet för det överskjutande beloppet. Vad angår tillfällig löneförbättring

åt kontraktsprostar samt åt adjunkter i egentlig mening och

kontraktsadjunkter skall densamma, då det åligger kyrkofonden att bestrida

arvoden till här nämnda tre grupper befattningshavare, utgöras

av nämnda fonds medel.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition Nr 336.

Vidkommande härefter frågan, i vad mån lag- och författningsbestämmelser

behöva meddelas för löneförbättringens genomförande,

äger, enligt vad förut nämnts, Kungl. AIaj:t med stöd av 6 § 7

mom. kyrkofondslagen och 12 § löneregleringslagen meddela föreskrift

om förhöjning såväl av arvoden till adjunkter i egentlig mening och

kontraktsadjunkter som vikariearvode, i fråga om vilket sistnämnda arvode

kyrkofoudskommittén jämväl föreslagit höjning. För att kunna

dels tillförbinda pastoraten skyldighet att, på sätt kommittén föreslagit,

bidraga till utgörande av löneförbättring åt kyrkoherdar och komministrar

(såväl ordinarie som s. k. långvakansvikarier) samt ständiga

adjunkter, dels ock av kyrkofondens medel ej mindre bereda vederbörande

pastorat sådan ersättning som ovan nämnts, än även bestrida

löneförbättring åt kontraktsprostar erfordras emellertid hänvändelse till

såväl riksdag som kyrkomöte.

För sådant ändamål skulle enligt vad kyrkofondskommittén hemställt

riksdagen och det kyrkomöte, som väntas sammanträda innevarande

år, underställas i det föregående intagna, av kommittén utarbetade

förslag till lag innefattande bestämmelser angående nu ifrågavarande

kyrkoherdars, komministrars, ständiga adjunkters och kontraktsprostars

rätt till tillfällig löneförbättring samt om sättet för löneförbättringens

utgörande. Rubriken till lagen synes mig emellertid böra

underkastas eu mindre jämkning så att den kommer att lyda: lag angående

tillfällig löneförbättring åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade

pastorat samt åt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie

präster. Enligt bestämmelse i lagen skall löneförbättringen utgå för

ecklesiastikåret 1920—1921 jämlikt av Konung, riksdag och kyrkomöte

beslutade grunder samt enligt av Konungen utfärdade närmare bestämmelser,

varjämte de närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning

av lagen, skola meddelas av Konungen. I dessa senare föreskrifter

skola ock enligt kommitténs förslag sammanföras erforderliga stadgunden

om tillfällig löneförbättring åt adjunkter i egentlig mening och kontraktsadjunkter

samt om förhöjning i de enligt adjunktsavlöningsförordningen

utgående vikariearvoden.

För undvikande av att behöva för här ifrågavarande löneförbättrings

utgående årligen hänvända sig till kyrkomöte är i lagförslagets

2 § intagen bestämmelse därom, att lör tiden efter ecklesiastikåret

1920 — 1921 tillfällig löneförbättring skall under viss förutsättning jämlikt

av Konungen och riksdagen beslutade grunder och enligt de av

Konungen utfärdade närmare bestämmelser utgå till här ifrågavarande

präster. Det sålunda föreslagna sättet för denna frågas lösning, vilket

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kung!. Majds proposition Nr 336.

funnit motsvarande tillämpning i fråga om krigstidsunderstöd åt präster

i nyreglerade pastorat m. fl., torde vara det mest ändamålsenliga.

Den i lagförslagets 2 § för utgående av här ifrågavarande tillfälliga

löneförbättring angivna förutsättningen, »att löneförbättring av

tillfällig eller stadigvarande beskaffenhet beviljats statens befattningshavare»,

synes mig, med hänsyu till det fall, att statens befattningshavare

i större utsträckning beredes definitiv löneförbättring, lämpligt

avfattad.

Under åberopande av vad sålunda anförts Hemställer jag, att Eders

Kungl. Maj:t behagade föreslå riksdagen att

dels antaga förberörda förslag till lag angående

tillfällig löneförbättring åt kyrkoherdar och komministrar

i nyreglerade pastorat samt åt kontraktsprostar och

vissa extra ordinarie präster;

dels ock för tillfällig löneförbättrings utgående

till ifrågavarande präster under ecklesiastikåret 1920

—1921 godkänna de allmänna grunder, som för sådan

löneförbättring av mig förordats.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall; och skulle proposition av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Harald Frisk.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1920.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1920:223 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående tillfällig löneförbättring åt kyrkoherdar och komministrar i nyre a1 i texten
  2. 1LU 1920:32 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående tillfällig löneförbättring åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastor s. 1 i texten