Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av § 17 inom. 7 värnpliktslagen den 17 september 1914

1920-03-19 · 18 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 15 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:338, Med förslag till lag om ändrad lydelse av § 17 inom. 7 värnpliktslagen den 17 september 1914

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 3.38.

1

Nr 338.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag

om ändrad lydelse av § 17 inom. 7 värnpliktslagen den

17 september 1914; given Stockholms slott den 19 mars

1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att antaga följande

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av § 17 mom. 7 värnpUJitslagen den 17 september 1914.

Härigenom förordnas, att § 17 mom. 7 värnpliktslagen den 17 september

1914 skall hava följande ändrade lydelse:

§ 17-

7. Har för värnpliktig vid inskrivningsförrättning förelegat sådant

förhållande, som i § 16 mom. 2 omförmäles, men har han av glömska,

okunnighet eller liknande orsak försummat att då begära uppskov med

tjänstgöringen, må den värnpliktige, på därom gjord ansökning och

efter prövning i varje särskilt fall, i den ordning, Konungen närmare

bestämmer, erhålla uppskov med eller hemförlovning från tjänstgöringen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1921.

GUSTAF.

P. Albin Hansson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 287 käft. (Nr 338.)

886 »0 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 338.

Utdrag av protokollet över lantförsvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 19 mars 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Bränning,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre Palmstierna,

Statsråden Undén,

Thorsson,

Olsson,

Sandler,

Nothin,

Nilsson,

Eriksson,

Svensson,

Hansson.

Efter gemensam beredning inom lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen

anhöll chefen för förstnämnda departement, statsrådet Hansson,

att få underställa Kungl. Maj:ts prövning frågan om en decentralisation

av vissa värnpliktsärenden samt yttrade därvid följande:

»Vid avlåtande till 1919 års lagtima riksdag av proposition (nr 359)

med förslag till lag om statsdepartementen anförde chefen för justitiedepartementet

till statsrådsprotokollet den 21 mars 1919, bland annat, att vid den

tillämnade sammanslagningen av de båda försvarsdepartementen till ett

gemensamt departement syntes det vara en viktig angelägenhet att tillse, att

det nya departementets verksamhetsområde icke bleve mera omfattande än

som av förhållandena oundgängligen krävdes. De begränsningar av de

nuvarande försvarsanstalterna, vilka vore avsedda att inom den närmaste

framtiden vidtagas, komme givetvis, sedan de blivit genomförda, att

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj ds Proposition Nr 338.

verka i inskränkande riktning. Emellertid hade det synts erforderligt

att i detta sammanhang undersöka, huruvida icke eu väsentlig minskning

av antalet regeringsärenden i ett gemensamt försvarsdepartement

kunde åvägabringas genom decentralisation av vissa grupper av dylika

ärenden till avgörande av andra myndigheter. En sådan decentralisation

— vilken endast utgjorde eu tillämpning av grundsatsen därom, att

intet ärende borde handläggas i högre instans än dess natur eller andra

omständigheter krävde — syntes, även frånsett den ifrågasatta sammanslagningen

av försvarsdepartementen, vara av synnerligen stort behov

påkallad. Vid en i förevarande hänseende verkställd undersökning hade

uppmärksamheten i främsta rummet riktats på den grupp av ärenden

inom lantförsvärs- och sjöförsvarsdepartementen, som med eu gemensam

benämning kallades värnpliktscirenden. Bland de viktigare kategorierna

av dessa ärenden kunde nämnas ansökningar om uppskov med eller

hemförlovning från tjänstgöring, överföring från hären till marinen och

vice versa samt från ett truppslag till ett annat ävensom tillgodoräknande

av föregående fast anställning vid krigsmakten såsom fullgjord

värnpliktstjänstgöring. Antalet av hithörande ärenden hade år efter år

väsentligt ökats. Så hade dessa ärenden inom lantförsvarsdepartementet

åren 1914, 1916 och 1918 utgjort respektive 355, 1,313 och 1,828 samt

inom sjöförsvarsdepartementet 77, 195 och 263. Härav framginge, att

ifrågavarande ärenden särskilt inom lantförsvarsdepartementet vore synnerligen

talrika och givetvis i sin mån skulle komma att tynga chefens

för försvarsdepartementet arbete.

Den av Kungl. Maj:t i förenämnda proposition föreslagna ändrade

departementsindelningen blev som bekant av riksdagen godkänd; och

har genom beslut av innevarande års riksdag tidpunkten för de båda

försvarsdepartementens sammanslagning till ett departement fixerats till

den 1 instundande juli.

Med hänsyn till den betydande arbetsbörda, som kommer att påvila

det blivande gemensamma försvarsdepartementets chef, är det givetvis

synnerligen önskvärt, att en del av de ärenden, vilka tidigare handlagts

såsom regeringsärenden, må kunna decentraliseras till avgörande av

underordnad myndighet.

I överensstämmelse med vad chefen för justitiedepartementet

i sitt förenämnda anförande till statsrådsprotokollet den 21 mars

1919 uttalat, anser även jag, att den kategori av ärenden, som

i nu angivna syfte främst bör göras till föremål för undersökning,

är de s. k. värnpliktsärendena. Såsom grundval för bedömandet, i

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 338.

vilken utsträckning ifrågavarande ärenden lämpligen skulle kunna decentraliseras,

har inom lantförsvarsdepartementet utarbetats en statistik

över de värnpliktsärenden, som på nämnda departements föredragning

avgjorts av Kungl. Maj:t under åren 1916 och 1917, d. v. s. de senaste

två år, under vilka de värnpliktigas utbildning fortgått på normalt sätt

i enlighet med värnpliktslagens föreskrifter.

Enligt den sålunda uppgjorda statistiken — i vilken icke medtagits

ärenden rörande generella utbildningsföreskrifter beträffande de värnpliktiga,

angående avlöning och understöd åt värnpliktiga, angående

värnpliktigas antagande till officers- och reservofficersaspiranter, tillstånd

för värnpliktiga att utflytta ur riket, besvär i fråga om böter för försummad

mönstring eller inskrivning samt ansökningar rörande tjänstgöring

enligt § 28 värnpliktslagen — fördela sig värnpliktsärendena

å särskilda grupper på följande sätt:

1916

1917 i

i Uppskov med första tjänstgöring..............................................

324

462

» » repetitionsövning .............................................................

140

216

» » reservtruppövning .............................

73

98

» » landstormsövning .................. ... .

60

153

Hemförlovning ............................................................

136

214 1

Frikallelse från värnpliktens fullgörande under fredstid.............

70

106

Befrielse från utbildning till underbefäl eller fackmän ...........

24

47

Befrielse från vapentjänst m. m. på grund av samvetsbetänkligheter............

15

9

Överföring från hären till marinen.....................................

39

52

» » ett truppslag till ett annat................

in

168

» » » truppförhand till ett annat .......................................

49

60

» till klassen B ............................................

77

85

Tillstånd att fullgöra värnplikten i den ordning, som stadgas för medicine

studerande m. fl.................................

15

27

Tillstånd för medicine kandidater m. fl. att fullgöra repetitionsövningar i en följd

29

30

Tillgodoräknande av fast anställning såsom fullgjord värnpliktstjänstgöring...

1

3

Tillgodoräknande av krigstjänstgöring såsom fullgjord fredstjänstgöring.........

27

34

Andrad tid för tjänstgöring.................

25

61

Avkortning i tjänstgöringstiden ..................''...........

18

9

Överföring till landstormen ...................

11

8

Underställning av inskrivningsrevisions beslut..........................................

5

1

Övriga värnpliktsärenden ..............

25

19

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Proposition Nr Hd 8.

5

-lag övergår nu till eu närmare undersökning av frågan, beträffande

vilka av do förut angivna grupperna av värnpliktsärenden eu decentralisation

lämpligen låter sig genomföra och i vilken omfattning för

sådant ändamål erfordras riksdagens medverkan.

Uppskov till nästföljande år med den i § 27 värnpliktslagen föreskrivna

första tjänstgöring kan enligt § 17 mom. 1 samma lag vid inskrivningen

medgivas:

a) å sjömanshus inskriven värnpliktig, som enligt intyg från sjömanshusombudsmannen

är förhyrd för längre utrikes resa å handelsfartyg och som till följd

därav icke utan väsentlig olägenhet kan, så länge resan fortvarar, inställa sig;

b) å sjömanshus inskriven värnpliktig, som gör sannolikt, att han inom ett

år efter inskrivningen kommer att söka inträde i sjökaptens-, styrmans-, förste

maskinist- eller andre maskinistklass vid navigationsskola;

c) värnpliktig, som själv förvaltar och brukar honom tillhörig fast egendom

eller själv driver honom tillhörig handels-, fabriks- eller annan industriell rörelse

och av en eller annan anledning icke varit i tillfälle att på lämpligt sätt ordna

om fastighetens eller rörelsens skötande under den tid, han för sin militära

tjänstgöring skulle bliva frånvarande; samt

d) värnpliktig, som visar annat giltigt skäl för uppskovs beviljande, såsom

att tjänstgöringens fullgörande skulle medföra avsevärt avbräck i fortskriden lärokurs

eller eljest bereda honom eller av hans arbete beroende nära anhöriga

väsentliga svårigheter eller olägenheter.

Fortfar anledning till uppskov med första tjänstgöringen eller har

annan uppskovsanledning yppats av beskaffenhet, som förut nämnts,

äger inskrivningsnäinnden bevilja förlängt uppskov, varje gång för ett

år, dock att tjänstgöringen, utom i visst angivet fall, skall taga sin

början senast det år, under vilket den värnpliktige fyller tjugufyra år.

Härjämte stadgas i § 17 mom. 2 värnpliktslagen, att därest uppskovsanledning,

som förut nämnts, yppats så sent, att framställning icke

kunnat göras hos inskrivningsnämnden, uppskov må medgivas i den

ordning, Konungen bestämmer. I anslutning härtill har i inskrivningsförordningen

§ 95 mom. 1 meddelats föreskrift därom, att vederbörande

inskrivnings- eller sjörullföringsbefälhavare i sådant fall äger bevilja

uppskov.

Har uppskovsanledning förelegat redan vid tiden för inskrivningsförrättningarna

men den värnpliktige underlåtit att hos inskrivningsnämnden

begära uppskov, kan sådant beviljas av Kungl. Maj:t allena

och endast i viss begränsad omfattning. Härom stadgas i värnpliktslagen

§ 17 mom. 7, som har följande lydelse:

7. Har för värnpliktig vid inskrivningsförrättning förelegat sådant förhållande,

som i § 16 mom. 2 omförmäles, men har han av glömska, okunnighet

Uppskov med

första tjänstgöringon.

opaginerad Kontrollera mot PDF

fi

Kungh Maj. ts Proposition Nr 333.

Uppskov med

repetitionsövning

eller

reservtruppövning.

eller liknande orsak försummat att då begära uppskov med tjänstgöringen, äger

Konungen, på därom gjord ansökning, att efter prövning i varje särskilt fall

meddela uppskov med eller hemförlovning från tjänstgöring.

§ 16 mom. 2 samma lag, till vilket författningsrum hänvisas uti

det nyss återgivna momentet, lyder sålunda:

2. Sådant uppskov kan ock medgivas enda arbetsföra sonen, sonsonen eller

dottersonen till orkeslös eller vanför fader, farfader, morfader eller till änka,

frånskild eller övergiven hustru eller ogift kvinna, enda arbetsföra fostersonen

till orkeslös eller vanför fosterfader eller till fostermoder, ävensom enda arbetsföra

brodern till ett eller flera minderåriga eller vanföra faderlösa syskon, dock

endast såvida sagda föräldrar, far- eller morföräldrar eller fosterföräldrar eller

syskon äro av hans arbete för sitt uppehälle väsentligen beroende. Har sådan

för sitt uppehälle av den värnpliktiges arbete väsentligen beroende anhörig, som

nyss nämnts, av samme värnpliktige erhållit försörjning alltifrån början av kalenderåret

närmast före inskrivningsförrättningen eller, där behovet av försörjning

uppstått först vid senare tidpunkt, alltifrån behovets uppkomst, kan även i det

fall, att den värnpliktige icke är den enda arbetsföra sonen, sonsonen, dottersonen,

fostersonen eller brodern, uppskov med inskrivningen medgivas honom,

därest han är den enda, som, såvitt veterligt är, kan lämna nödigt försörjningsbidrag.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att därest den grupp av

ärenden angående uppskov med första tjänstgöringen, som hittills handlagts

av Kung!. Maj:t, skall kunna decentraliseras, erfordras ändring av

§ 17 mom. 7 värnpliktslagen. Till frågan, huruvida och på vad sätt

en sådan decentralisation bör åvägabringas, återkommer jag längre fram.

Enligt § 17 mom. 3 värnpliktslagen må uppskov med repetitionsövning

eller reservtruppövning beviljas i den ordning, Konungen bestämmer.

I § 95 mom. 2 inskrivningsförordningen äro meddelade närmare

föreskrifter i ämnet av i huvudsak följande innehåll. Uppskov första

gången med viss repetitionsövning eller med reservtruppövning kan

beviljas av vederbörande inskrivnings- eller sjörullföringsbefälhavare, om

därtill föreligger anledning, som finnes omnämnd i § 17 mom. 1 värnpliktslagen.

Fortfar förfallet eller har nytt förfall yppats, äger inskrivningsnämnden

bevilja förnyat uppskov med samma övning, dock endast

under förutsättning att förfallet är av beskaffenhet, som omförmäles i

§ 16 mom. 2 värnpliktslagen. Har det nya förfallet yppats så sent,

att framställning om förnyat uppskov icke kunnat göras hos inskrivningsnämnden,

tillkommer det inskrivnings- eller sjörullföringsbefälhavaren

att meddela sådant uppskov, dock endast därest förfallet är av sistnämnda

beskaffenhet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj.ts Proposition Nr 338.

Av vad sålunda anförts framgår, att med nu gällande bestämmelser

i ämnet förnyat uppskov med övning, varom bär är fråga, endast i

begränsad omfattning kan beviljas av underordnad myndighet. Då ifrågavarande

ärendens art och beskaffenhet icke synas lägga hinder i vägen

för en decentralisation av desamma, torde eu sådan böra genomföras

på det sättet, att inskrivningsnämnd och inskrivningsbefälhavare erhålla

vidgad befogenhet att bevilja förnyat uppskov med repetitionsövning och

reservtruppövning. För en sådan anordning erfordras icke någon ändring i

värnpliktslagen.

Rörande uppskov med landstormsövning stadgas i värnpliktslagen uppskov med

§ 17 mom. 3, att sådant uppskov må beviljas i den ordning, Konungen landstorni9- bestämmer. vnmg''

Med stöd härav har i inskrivningsförordningen § 96 föreskrivits,

att uppskov med landstormsövning kan av vederbörande inskrivningsbefälhavare

meddelas:

a) den, som vid tiden för utfärdande av kallelse till sådan övning

innehar anställning utomlands eller därstädes uppehåller sig för idkande

av studier eller utbildning i yrke och icke kan utan väsentlig olägenhet

avbryta vistelsen utomlands, samt

b) å sjömanshus inskriven värnpliktig, som vid nämnda tidpunkt

är förhyrd för längre utrikes resa å handelsfartyg och till följd därav

icke utan väsentlig olägenhet kan, så länge resan fortvarar, inställa sig

för deltagande i övningen.

Under de år, landstormsövningar ägt rum, har till Kungl. Maj:t

inkommit ett betydande antal ansökningar om uppskov med dylik övning

av annan orsak än förut nämnts. Sådana ansökningar hava ock, då

synnerligen tungt vägande skäl kunnat åberopas, av Kungl. Maj:t bifallits.

Handläggningen av samtliga till ifrågavarande kategori hörande

ärenden bör givetvis decentraliseras till underordnade myndigheter. I

sådant syfte torde inskrivningsbefälhavarna böra erhålla generell befogenhet

att, då synnerliga skäl därtill äro, bevilja uppskov med landstormsövning.

Härför erfordras icke någon ändring av värnpliktslagen.

I fråga om hemförlovning från redan påbörjad tjänstgöring äro be- Hemfödovstämmelser

meddelade i värnpliktslagen § 17 mom. 4 och 5 av i huvud- ninB''

sak följande innehåll. Hemförlovning må i den ordning, Konungen bestämmer,

beviljas värnpliktig, för vilken efter tjänstgöringens början i

anledning av dödsfall eller annan av honom oberoende händelse inträtt

förhållande, på grund varav han är att likställa med i § 17 mom. 1 c)

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. May.ts Proposition Nr 338.

eller d) omförmäld värnpliktig. I samma ordning må hemförlovas värnpliktig,

med avseende å vilken föreligger sådant förhållande, som omförmäles

i § 16 mom. 2 värnpliktslagen, även om detsamma förefunnits

före tjänstgöringens början, dock under förutsättning att förhållandet

inträtt efter det inskrivningsförrättningen, avslutats och att ansökning

om hemförlovning gjorts inom trettio dagar från tjänstgöringens början.

Härjämte må värnpliktig, som vid navigationsskola avlagt styrmansexamen

och förklarar sig ämna efter avlagd sjökaptensexamen söka anställning

såsom reservofficersaspirant för utbildning till reservofficer vid

marinen, om han anses härför lämplig, på ansökan hemförlovas, sedan

viss del av tjänstgöringen fullgjorts.

I samtliga nu angivna fall tillkommer det, jämlikt föreskrift i § 107

mom. 1 inskrivningsförordningen, vederbörande regements- eller kårchef

eller beväringsbefälhavare att bevilja den begärda hemförlovningen.

Enligt § 17 mom. 7 värnpliktslagen kan härutöver hemförlovning

i visst fall beviljas av Kungl. Maj:t, nämligen därest för värnpliktig vid

inskrivningsförrättning förelegat sådant förhållande, som i § 16 mom. 2

samma lag omförmäles, men den värnpliktige av glömska, okunnighet

eller liknande orsak försummat att då begära uppskov med tjänstgöringen.

I likhet med vad tidigare anförts i,fråga om uppskov med första

tjänstgöring, erfordras alltså ändring av § 17 mom. 7 värnpliktslagen

även för möjliggörande av en decentralisation av nu senast berörda ärenden.

Jag återkommer framdeles till spörsmålet om lämpligheten av

att dessa ärenden decentraliseras och rörande det sätt, varpå en dylik

decentralisation skulle kunna anordnas.

Under vissa i värnpliktslagen § 16 mom. 3 och § 17 mom. 6 anFrikaiieise

givna förutsättningar finnes möjlighet för värnpliktig att vid inskrivningsiiktenaäfun

förrättning erhålla frikallelse från värnpliktens fullgörande, respektive

görande under vidare fullgörande, under fredstid. Ehuru det endast tillkommer inskrivfrudstid.

ningsnämnd att bevilja dylik frikallelse, ingives årligen till Kung]. Maj:t

ett stort antal ansökningar i angivna syfte. Från Kungl. Maj:ts

sida hava dessa ansökningar icke kunnat föranleda annan åtgärd, än

att, där så enligt § 17 mom. 7 värnpliktslagen kunnat ske, den värnpliktige

erhållit uppskov med eller hemförlovats från tjänstgöringen

för att sättas i tillfälle att vid nästinstundande inskrivningsförrättning

få sin frikallelseansökan i vederbörlig ordning prövad. Då alltså ifrågavarande

ansökningar i realiteten äro att hänföra till ärenden angående

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 338.

9

uppskov eller hem förlovning, galler om dem detsamma, som förut anförts

rörande nyssnämnda kategorier av ärenden.

Enligt § 22 värnpliktslagen åligger det vederbörande inskrivningsrevision

att verkställa uttagning för utbildning till underbefäl eller fackmän

vid fotfolket, trängen och intendenturtrnpperna. De sålunda uttagna

värnpliktiga äro skyldiga att för sin utbildning tjänstgöra ett större

antal dagar än övriga, samma truppslag tilldelade värnpliktiga. Oaktat

ändring i inskrivningsrevisions beslut ej må sökas, inkommer årligen

till Kung]. Maj:t ett antal ansökningar om befrielse från utbildning, varom

här är fråga, och har Kungl. Maj:t ansett sig böra i undantagsfall medgiva

dylik befrielse, nämligen då för sökanden förelegat sådant förhållande,

som omförmäles i § 16 mom. 2 värnpliktslagen.

Någon decentralisation av hithörande ärenden, vilkas avgörande

innebär en prövning av inskrivningsrevisions beslut, torde givetvis icke

kunna ifrågakomma.

Till Kungl. Maj:t inkomma tid efter annan ansökningar om befrielse

från vapentjänst, från skyldighet att bära uniform o. d. för värnpliktiga,

vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktens fullgörande

i den ordning, värnpliktslagen förutsätter.

Genom proposition den 13 februari 1920, nr 165, har Kungl. Maj:t

föreslagit riksdagen antaga förslag till lag om värnpliktiga, vilka hysa

samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring. Enligt detta förslag

skulle det tillkomma vederbörande inskrivningsrevision att pröva och

avgöra ansökningar om tillstånd för värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter

mot värnpliktstjänstgöring, att fullgöra värnplikten i särskild

ordning.

Någon decentralisation av ärenden rörande överföring av värnpliktiga

från hären till marinen eller vice versa synes icke kunna ifrågakomma

redan av det skäl, att någon underordnad myndighet icke finnes,

åt vilken prövningen av sådana ärenden lämpligen skulle kunna överlämnas.

Vad nu anförts angående överföring från hären till marinen eller

omvänt, torde också gälla i fråga om ärenden angående överföring från

ett truppslag till ett annat.

Enligt föreskrift i inskrivningsförordningen skola värnpliktiga, som

vid inskrivningen hänföras till klassen B, d. v. s. studenter och likställda

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 287 höft. (Nr 338.) 886 20 2

Befrielse från

utbildning till

underbefäl

eller fackmän.

Befrielse från

vapentjänst

m.m. på grund

av samvetsbetänkligheter.

Överföring

från hären till

marinen och

vice versa.

Överföring

från ett truppslag

till ett

annat.

Överföring

från ett truppförband

till

ett annat. .

opaginerad Kontrollera mot PDF

Överföring till

klassen B.

Tillstånd att

fullgöra värnplikten

i den

1Ö Kung!. Maj:ts Proposition Nr 338. ■

m. fl., av inskrivningsrevisionen tilldelas viss truppavdelning eller

station och tillhöra densamma under hela tjänstetiden i beväringen, där

ej Konungen i särskilt fall annorlunda bestämmer. Flertalet övriga

värnpliktiga i beväringen tillhöra i regel den truppavdelning eller

station, som enligt i kommandoväg lämnade föreskrifter erhåller sina

värnpliktiga från det område, inom vilket deras kyrko- eller mantalsbokföringsort

är belägen, eller, beträffande å sjömanshus inskrivna värnpliktiga,

sjömanshuset tillhör.

Under rubriken överföring från ett truppförband till ett annat hava

sammanförts två grupper av ärenden, nämligen dels ansökningar av

värnpliktiga, som av inskrivningsrevisionen tilldelats viss truppavdelning,

att bliva överförda till annan sådan, dels ock ansökningar om tillstånd

för värnpliktiga att tjänstgöra vid annat truppförband än det, som de

med hänsyn till kyrko- eller mantalsbokföringsorten tillhöra.

Vad beträffar de till den förstnämnda gruppen hörande ärenden,

torde avgörandet av desamma, såsom innefattande prövning av inskrivningsrevisions

beslut, icke böra överlämnas till militärmyndighet.

Till den senare gruppen hänförliga ärenden äger redan enligt nuvarande

föreskrifter (inskrivningsförordningen § 94) vederbörande inskrivningsbefälhavare

(beträffande å sjömanshus inskrivna värnpliktiga

vederbörande sjörullföringsbefälhavare) befogenhet att pröva och avgöra.

Jämlikt föreskrift i inskrivningsförordningen hänföras, såsom förut

nämnts, vid inskrivningen till klassen B, bland andra, studenter och med

dem i värnpliktshänseende likställda.

Ansökningar om överföring till klassen B pläga ingivas till Kungl.

Maj:t dels av värnpliktiga, som icke uppfyllt de i vederbörande författningar

angivna fordringar för likställighet med studenter, dels ock av

värnpliktiga, som först efter det de blivit inskrivna uppfyllt nyssnämnda

fordringar.

Med hänsyn därtill, att, vid bifall till ansökningar av ifrågavarande

slag, den särskilda tilldelning måste verkställas, som eljest beträffande

värnpliktiga tillhörande klassen B åligger inskrivningsrevisionen, torde

någon decentralisation till militärmyndigheterna av hithörande ärenden

icke böra ifrågasättas. Härtill kommer i fråga om förstnämnda kategori

av nu förevarande ärenden, att själva överföringen innebär en verklig

dispens, som icke lämpligen synes böra avgöras av underordnad myndighet.

I § 27 mom. 1 D värnpliktslagen stadgas, att, bland andra,

värnpliktiga, som idka studier för utbildning till läkare eller veteri
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kumjl. May.ts Proposition Nr 338.

närer eller göra sannolikt, att de komma <att idka sådana studier,

må, enligt de närmare bestämmelser Konungen meddelar, kunna med

rätt till avbrott under viss tid för fullföljande av studiekurs, fullgöra

värnpliktstjänstgöringen med dels militärutbildning dels fackutbildning

och facktjänstgöring, varvid de må åtnjuta viss minskning av den för

dem eljest bestämda tjänstgöringstiden. Enligt § 93 mom. 2 inskriv
ningsförorduingen

kan vapenför student, som ärnar idka nyssnämnda

studier men icke vid inskrivningen därom gjort anmälan, på ansökan i

kommandoväg erhålla tillstånd att fullgöra värnpliktstjänstgöringen i

förut nämnd ordning. Sådan ansökan skall senast å sjuttionde dagen

efter första tjänstgöringens början inlämnas till truppbefälhavaren,

vilken insänder densamma till vederbörande departements kommandoexpedition.

Emellertid hava ansökningar om dylikt tillstånd ingivits även efter

nämnda tidsfrist och hava i sådant fall upptagits till prövning av

Kungl. Maj:t i statsrådet. Beträffande sättet för prövningen av sistnämnda

ansökningar torde för framtiden icke någon ändring böra vidtagas,

enär desamma i regel jämväl innefatta spörsmål om tillgodoräknande

av redan fullgjord tjänstgöring, överföring till annat truppslag

m. m., vilka spörsmål även framdeles torde böra förbehållas Kungl.

Maj:ts prövning.

ordning, som

stadgas för

medicino

studerande

m. fl.

Enligt § 27 mom. 1 i 1901 års värnpliktslag- kunde värnpliktig, Tillstånd för

som avlagt medicine kandidatexamen och fullgjort därefter följande före- k“®^ät!r

skrivna propedeutiska kurser och grundläggande tjänstgöring, ävensom m. n. att

värnpliktig, vilken avlagt tandläkarexamen, erhålla tillstånd att, på sätt refpe“ft-‘nS.

Konuneen närmare förordnade, fullgöra två eller flera repetitionsövningar övningar t

. en följd.

i en fofjd.

Då motsvarande bestämmelse icke återfinnes i nu gällande värnpliktslag,

torde några ansökningar om dylikt tillstånd icke vidare vara

att förvänta.

I § 34 mom. 2 värnpliktslagen förekomma dels bestämmelser i Tiiigodorakfråga

om tillgodoräknande i vissa fall av fast anställning vid krigs- åreg&ende

makten såsom fullgjord värnpliktstjänstgöring, dels ock föreskrift därom, fast anstaiiatt

Konungen äger bestämma, i vad män sådan anställning i övriga fall ni£ilgj0,.åm

må anses motsvara tjänstgöring i beväringen. _ t^Tlmn

I anslutning till'' sistnämnda föreskrift har i inskrivningsförordningen tjans soune''

§ 114 meddelats ytterligare bestämmelser i ämnet. Emellertid synes

det framdeles liksom hittills höra ankomma på Kungl. Maj: t att pröva,

huruvida på grund av särskilda omständigheter ett dylikt tillgodoräk
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tillgodoräknande

av

krigstjänstgöring

såsom

fullgjord fredstjänstgöring.

Ändrad tid för

tjänstgöring.

Avkortning

av tjänstgöringstiden.

Överföring till

landstormen.

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 338.

nande må, utöver vad sist omförmälda bestämmelser föranleda, kunna i

undantagsfall medgivas.

Under de år, då jämlikt § 28 värnpliktslagen inkallelser ägde rum

till tjänstgöring för rikets försvar, inkommo till Kungl. Maj:t ansökningar

om tillstånd för värnpliktiga att såsom fredstjänstgöring tillgodoräkna

sig dylik tjänstgöring.

Sedan ifrågavarande inkallelser upphört, har denna grupp av

ärenden helt och hållet försvunnit.

Bland ärenden angående ändrad tid för tjänstgöring, vilka under

de år, förevarande undersökning avser, blivit av Kungl. Maj:t avgjorda,

har kunnat särskiljas två grupper, nämligen dels ansökningar att få

fullgöra fredstjänstgöring i omedelbar anslutning till anbefalld tjänstgöring

enligt § 28 värnpliktslagen, dels ock ansökningar om tillstånd

för värnpliktiga, vilka skolat inrycka till tjänstgöring på hösten ett visst

år, att i stället fullgöra tjänstgöringen tillsammans med en kontingent

värnpliktiga, som varit skyldiga att påbörja sin tjänstgöring på våren

samma år, eller vice versa.

Då inkallelserna till tjänstgöring jämlikt § 28 värnpliktslagen numera

upphört, har den förstnämnda gruppen av ifrågavarande ärenden

helt och hållet försvunnit. Vad den senare gruppen beträffar, torde

någon decentralisation till militärmyndigheterna av hithörande ärenden

icke böra ifrågasättas, enär avgörandet av desamma innefattar en prövning

av inskrivningsmyndigheternas beslut.

Bland ärenden rörande avkortning av tjänstgöringstiden kan urskiljas

en särskild grupp av inbördes likartade ansökningar, nämligen

sådana, som avse tillstånd för värnpliktiga, vilka ursprungligen tillhört

äldre årsklass men av olika anledningar överförts till yngre sådan, att

få fullgöra allenast den kortare tjänstgöring, som enligt tidigare bestämmelser

ålegat den äldre årsklassen.

Denna grupp av ansökningar — redan förut fåtalig — torde inom

kort komma att helt försvinna.

I § 5 värnpliktslagen stadgas, att därest värnpliktig utan laga förfall

eller beviljat uppskov under något år av tjänstetiden uteblivit från

honom enligt § 27 nämnda lag under samma år åliggande tjänstgöring,

tillgodoräknas honom icke detta år såsom tjänstår i beväringen. Detta

stadgande föranleder, att till riket återinflyttad värnpliktig, som icke

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Proposition Nr 338.

jämlikt § 1(5 mom. 6 värnpliktslagen frikallas från värnpliktens fullgörande

under fredstid, därest han vid utflyttningen icke fullgjort all

honom i beväringen åliggande tjänstgöring, överföres till landstormen

senare än om han i laga tid fullgjort sin tjänstgöring.

Under de år, då värnpliktiga tillhörande beväringens samtliga årsklasser,

i omgångar inkallades till tjänstgöring för rikets försvar, anhöllo åtskilliga

värnpliktiga av förut angivna kategori hos Kungl. Maj:t att utan

hinder av förenämnda stadgande i värnpliktslagen bliva överförda till

landstormen i syfte att på detta sätt befrias från dem åliggande tjänstgöring

till rikets försvar. Sedan ifrågavarande inkallelser upphört, torde

några ansökningar av nyssnämnda art icke vidare vara att förvänta.

Jnskrivningsrevisions beslut, rörande vilket avvikande meningar

blivit av minst två ledamöter till protokollet antecknade, skall enligt

§ 23 värnpliktslagen underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Någon decentralisering av prövningen av ifrågavarande ärenden —

vilka för övrigt hittills varit ytterst fåtaliga — bör givetvis icke ifrågakomma.

De ärenden, som i förut lämnade statistiska översikt upptagits under

rubriken övriga värnpliktsärenden, äro av den mångskiftande beskaffenhet,

att de icke kunnat sammanföras i några särskilda grupper.

Genom den lämnade redogörelsen har jag sökt visa, att av de

värnpliktsärenden, vilkas prövning för närvarande ankommer på Kung].

Maj:t, åtskilliga grupper äro av beskaffenhet att även framdeles böra

av Kungl. Maj:t avgöras, under det att beträffande andra grupper av

ifrågavarande ärenden varken sakliga eller formella hinder möta för

Kungl. Maj:t att till underordnad myndighet överlämna avgörandet av

desamma. Förslag rörande decentralisering av sistberörda grupper av

ärenden torde i sinom tid få av mig underställas Kungl. Maj:ts

prövning.

I fråga om en tredje kategori av värnpliktsärenden, nämligen ansökningar

om uppskov med första tjänstgöringen samt om hem förlovning

från tjänstgöring, har jag i det föregående inskränkt mig till att

konstatera, att Kungl. Måj:ts befattning med ifrågavarande ärenden är

beroende av stadgande i § 17 mom. 7 värnpliktslagen, samt att, därest

Underställning

av illak

rivningsrevisions

beslut.

Övriga värnpliktsärenden
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 338.

Förslag av

1917 års

värnpliktskommission.

Yttranden av

cheferna för

generalstaben

och marinstaben.

Ärendet inför

Kungl. Maj:t

den 1 mars

1918.

en decentralisation av dessa ärenden anses böra åvägabringas, härför

erfordras ändring av nyssnämnda lagrum. Jag tillåter mig nu ingå på

frågan, huruvida och på vad sätt en sådan decentralisation skulle

kunna ske.

Uti sitt den 27 december 1917 avgivna betänkande med förslag

rörande vissa ändringar i värnpliktslagen anförde 1917 års värnpliktskommission,

att kommissionen kommit till det resultat, att avgörandet

av ansökningar enligt § 17 mom. 7 värnpliktslagen borde, för att icke

Kungl. Maj:t onödigtvis skulle tyngas av arbete, som lika väl kunde

utföras av lägre myndighet, överflyttas från Kungl. Maj:t till militärmyndighet.

Då rätten att meddela uppskov med eller hemförlovning

från tjänstgöring i förevarande fall kunde jämföras med en dispensrätt,

och denna givetvis lämpligen måste utövas av ett begränsat antal myndigheter,

för att man så mycket som möjligt skulle ernå samma principer

vid ärendenas avgörande, ansåge kommissionen bestämmanderätten

med avseende å förevarande slag av ansökningar om såväl uppskov med

som hemförlovning från tjänstgöring lämpligen böra anförtros åt vederbörande

arméfördelningschefer (militärbefälhavaren på Gottland), vilka

för närvarande alltid uttalade sig över dylika ansökningar. Avgörandet

av sådana ansökningar om uppskov för värnpliktiga, inskrivna å sjömanshus,

borde överlämnas åt vederbörande sjörullföringsbefälhavare,

till antalet sex, samt av sådana ansökningar om hemförlovning av marinen

tillhörande värnpliktiga till vederbörande truppförbandschefer eller

beväringsbefälhavare.

Vad värnpliktskommissionen sålunda föreslagit förklarade chefenför

generalstaben sig icke kunna biträda, då det vore av vikt, att ifrågavarande

ärenden erhölle en såvitt möjligt likformig behandling inom

hela riket. Chefen för marinstaben åter ansåg den av värnpliktskommissionen

föreslagna ändringen lämplig.

Vid ärendets anmälan inför Kungl. Maj:t den 1 mars 1918 anförde

dåvarande chefen för lantförsvarsdepartementet till statsrådsprotokollet,

bland annat, att det framställda förslaget om överflyttande

från Kungl. Maj:t till vissa militärmyndigheter av avgörandet

av ansökningar jämlikt § 17 mom. 7 värnpliktslagen närmast vore

föranlett därav, att antalet dylika ansökningar, vilket vid tiden för

nämnda moments införande i lagen antagits komma att bliva mycket

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Proposition Kr 338.

ringa, under de senaste åren ökats i eu sådan omfattning, att det ansetts

nödigt att befria Kungl. Maj:t från dessa ärendens handläggning. Ehuru

det i och för sig skulle vara synnerligen önskvärt, därest Kungl. Maj:ts

befattning med värnpliktsärendena över huvud taget kunde avsevärt inskränkas,

ansåge föredraganden sig dock, åtminstone för det dåvarande, icke

kunna biträda värnpliktskommissionens förslag. Såsom-chefen för generalstaben

framhållit, vore det givetvis av synnerligen stor vikt, att ifrågavarande

ansökningsärenden erhölle en såvitt möjligt likformig behandling

inom hela riket. Därest avgörandet överflyttades från Kungl. Maj:t till

ett flertal olika militärmyndigheter, vore det givetvis att befara, att

denna synpunkt icke komme att bliva behörigen tillgodosedd. Han ansåge

därför, att ett dylikt överlåtande av en Kungl. Maj:t tillerkänd

dispensrätt icke borde ifrågakomma, så framt icke alldeles tvingande

skäl därtill förelåge. Detta torde emellertid näppeligen kunna sägas

vara förhållandet. Den ökning av värnpliktsmålen, som under de senaste

åren ägt rum, stode enligt hans uppfattning i nära sammanhang

med de under denna tid företagna inkallelserna av värnpliktiga till

tjänstgöring jämlikt § 28 värnpliktslagen. Under det att ansökningar

om uppskov med den värnpliktig enligt § 27 värnpliktslagen åliggande

fredstjänstgöring i regel skulle göras hos vederbörande inskrivningsmyndigheter,

skulle däremot enligt meddelade bestämmelser ansökningar,

avseende tjänstgöring enligt § 28, prövas och avgöras av Kungl.

Maj:t i kommandoväg. Det vore emellertid tydligt, att denna skillnad

icke framstode fullt klart för det stora flertalet värnpliktiga. Det läge

därför nära till hands att antaga, att en hel del värnpliktiga, som önskade

ändring i dem enligt § 27 åliggande fredstjänstgöring, därom

gjorde framställning till Kungl. Maj:t i stället för till inskrivningsmyndigheterna.

I den mån inkallelserna enligt § 28 upphörde, torde man

emellertid hava att emotse en ändring härutinnan. Innan några åtgärder

i den av värnpliktskommissionen föreslagna riktning vidtoges, torde

därför i varje fall ytterligare någon tids erfarenhet böra avvaktas.

I sitt förut om förmälda yttrande till statsrådsprotokollet den 21

mars 1919 anförde dåvarande chefen för justitiedepartementet, att

han med hänsyn till det betydande antalet av ifrågavarande ansökningsärenden

ansåge det vara av stor vikt, att ärendena i samband med den

ifrågasatta sammanslagningen av lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen

utsöndrades från departementet och överlämnades till andra myndigheter.

Ärendenas natur syntes icke heller lägga något hinder i vägen

härför, då de i allmänhet vore av enkel beskaffenhet. Därtill komme,

Yttrande av

chefen för

justitiedepartementet

till statsrådsprotokollet

den 21 mars

1919.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 338.

att en sådan överflyttning i de värnpliktigas eget intresse torde medföra

en snabbare handläggning av dessa ofta brådskande ärenden än

vad som vore möjligt, då de skulle avgöras av Kungl. Maj:t. Vad

chefen för ^^försvarsdepartementet i sitt förut omförmälda yttrande till

statsrådsprotokollet den 1 mars 1918 anfört emot överflyttningen, ägde

givetvis fog för sig. Emellertid syntes denna invändning minskas i

betydelse, därest ärendenas handläggning ordnades på i huvudsak följande

sätt. Ärendena överlämnades för arméns del till vederbörande

arméfördelningschefer (militärbefälhavaren på Grottland), vilka för närvarande

avgåve yttranden däri, och för marinens del till vederbörande

stationsbefälhavare, såvitt anginge flottan tillhöriga värnpliktiga, och till

chefen för kustartilleriet beträffande de värnpliktiga, som tillhörde detta

vapenslag. Under förutsättning att till 19i9 års riksdag under fjärde

huvudtiteln (sid. 219 o. följ.) framställt förslag om anvisande av medel

till avlönande av juridiska biträden åt arméfördelningscheferna och militärbefälhavaren

på Gottland vunne bifall, torde nämnda biträden böra

i erforderlig mån anlitas vid behandlingen av dessa ärenden. För marinens

vidkommande torde vara lämpligt, att motsvarande biträde vid

ärendenas handläggning lämnades av resp. advokatfiskaler vid flottans

stationer i Karlskrona och Stockholm, därvid advokat.fiskalen vid flottans

station i Stockholm borde i förevarande avseende biträda jämväl chefen

för kustartilleriet. Härigenom skulle erforderlig juridisk sakkunskap stå

till de beslutande myndigheternas förfogande vid ifrågavarande ärendens

avgörande. Därjämte skulle enligt föredragandens mening de av vederbörande

militära myndigheter fattade besluten i förevarande ärenden

kunna i vanlig ordning överklagas hos Kungl. Maj:t; och torde de beslut,

som komme att av Kungl. Maj:t meddelas i mål, vilka genom

besvär dragits under Kungl. Maj:ts prövning, bliva vägledande för de

militära myndigheternas handläggning av ifrågavarande ärenden.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, förelåg redan för

omkring två år sedan förslag rörande decentralisation av ansökningar

om uppskov eller hemförlovning jämlikt § 27 mom. 7 värnpliktslagen.

Med hänsyn till vikten av dessa ärendens likformiga behandling inom

hela riket ansåg min företrädare i ämbetet sig icke för det dåvarande

kunna biträda det framställda förslaget utan förordade, att ytterligare

någon tids erfarenhet skulle avvaktas, huruvida icke antalet ärenden

skulle komma att nedgå, sedan inkallelserna enligt § 28 värnpliktslagen

upphört.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 338.

Emellertid har erfarenheten från de senaste åren visat, att någon

mera betydande minskning av antalet hithörande ärenden icke ägt rum.

Ansökningarna om uppskov med första tjänstgöringen och om hemförlovning

från tjänstgöring utgöra fortfarande, liksom tidigare varit

fallet, en synnerligen betydande del av de värnpliktsärenden, som avgöras

av Kung!. Maj:t. Ett överflyttande till underordnade myndigheter

av dessa grupper av ärenden skulle alltså medföra en avsevärd lättnad

i vederbörande departementschefs arbetsbörda. Såsom redan förut framhållits,

kommer angelägenheten av en dylik decentralisation att i ännu

högre grad än hittills göra sig gällande, sedan den beslutade sammanslagningen

av de båda försvarsdepartementen blivit genomförd. Vid

sådant förhållande och då jag ansluter mig till vad dåvarande chefen

för justitiedepartementet i sitt förut återgivna yttrande till statsrådsprotokollet

den 21 mars 1919 i förevarande hänseende anfört, finner

jag mig böra tillstyrka vidtagande av sådan ändring av § 17 mom. 7

värnpliktslagen, att för arméns del arméfördelningscheferna och militärbefälhavaren

på Gottland samt för marinens del stationsbefälhavarna

och chefen för kustartilleriet må kunna utrustas med befogenhet att

pröva och avgöra ifrågavarande ansökningsärenden. För åvägabringande

av största möjliga likformighet över hela landet i fråga om behandlingen

av dessa ärenden, torde, till ledning för vederbörande myndigheter,

av Kungl. Maj:t böra meddelas erforderliga detaljerade föreskrifter

i ämnet, varjämte tillfälle synes böra beredas sökande att

genom besvär draga militärmyndigheternas beslut under Kungl. Maj:ts

prövning.

Vad beträffar formen för den föreslagna författningsändringen, torde

i värnpliktslagen allenast böra intagas stadgande därom, att uppskov

och hemförlovning av den art, varom här är fråga, beviljas i den ordning

Konungen bestämmer. Denna lagändring liksom även de föreskrifter,

vilka av Kungl. Maj:t i anslutning därtill komma att meddelas,

torde böra gälla från och med ingången av år 1921.»

Departementschefen uppläste härefter ett i överensstämmelse med

vad sålunda anförts avfattat »Förslag till lag om ändrad lydelse av § 17

mom. 7 värnpliktslagen den 17 september 1914» samt hemställde, att

detta förslag måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Bihang till riksdagms protokoll 1930. 1 saml. 287 höft. (Nr 338.)

886 20 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 338.

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av

den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

E. Lilliebjörn.

Stockholm, K. B. Beckmans Boktr., 1920.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1920:212 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av § 17 inom. 7 värnpliktslagen den 17 september 1914. a1 i texten
  2. 2LU 1920:25 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av § 17 mom. 7 värnpliktslagen den 17 september 1914. s. 15 i texten