Sök i Ratio Lex

Angående tillfällig löneförbättring för viss personal vid livrustkammaren

1920-03-19 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:349, Angående tillfällig löneförbättring för viss personal vid livrustkammaren

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 349.

1

Nr 349.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående tillfällig löneförbättring

för viss personal vid livrustkammaren; given

Stockholms slott den 19 mars 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att till beredande av tillfällig löneförbättring under år 1920 åt föreståndaren

för livrustkammaren och viss där anställd extra personal bevilja

på tilläggsstat för år 1920 ett förslagsanslag, högst, å 2,000 kronor, att

efter Kungl. Maj:ts bestämmande utgå i huvudsaklig överensstämmelse med

de föreskrifter, som beträffande motsvarande befattningshavare inom den

civila statsförvaltningen må varda gällande för år 1920.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

Olof Olsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 296 käft. (Nr 349.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 349.

Tillfällig

löneförbättri»g

för viss

personal Tid

lirrastkamnaren.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19

mars 1920,

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Bränning,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre Palmstierna,

Statsråden: Undén,

Thorsson,

Olsson,

Sandler,

Nothin,

Nilson,

Eriksson,

Svensson,

Hansson.

Departementschefen, statsrådet Olsson anförde härefter:

Vid anmälan den 9 januari 1920 av frågor, tillhörande regleringen

av utgifterna under tilläggsstatens till riksstaten för år 1920 åttonde huvudtitel

hemställde jag, det Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att, i avbidan

på proposition angående tillfällig löneförbättring för viss personal

vid livrustkammaren, för ändamålet beräkna på tilläggsstat för år 1920

ett förslagsanslag, högst 2,000 kronor. Denna min hemställan blev av

Kungl. Maj:t bifallen.

Jag anhåller att nu inför Kungl. Maj:ts prövning få framlägga förenämnda

fråga och tillåter mig därvid till en början lämna vissa för spörsmålets

bedömande nödvändiga erinringar.

Efter det nationalmuseibyggnaden år 1866 blivit fullbordad, inrymdes

i densamma, förutom statens konstsamlingar, även de till statens historiska

museum samt livrustkammaren och den därmed förenade klädkammaren

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 349.

hörande samlingar. För att bereda ökad plats för statens konstsamlingar

överflyttades emellertid livrustkammarens och klädkammarens samlingar

år 1884 till lokaler inom kungl. slottet. De för livrustkammaren och

klädkammaren upplåtna lokalerna inom kungl. slottet befunnos emellertid

sedermera behövliga för annat ändamål. I proposition nr 95 vid 1905 års .

lagtima riksdag framlade Kungl. Maj:t med anledning därav förslag angående

flyttning av livrustkammarens samlingar till nordiska museet. I sådant

hänseende föreslogs i propositionen, att riksdagen måtte för sin del

medgiva, att i ämnet finge träffas avtal i enlighet med uppgjort förslag

till överenskommelse mellan svenska staten och nordiska museet angående

deposition av livrustkammarens samlingar i nordiska museets nya byggnad

å Lejonslätten på kungl. Djurgården. Sagda förslag fanns intaget uti det

vid propositionen fogade utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

den 17 mars 1905.

I skrivelse den 18 maj 1905, nr 145, anmälde riksdagen, att den beslutat

i enlighet med Kungl. Maj:ts framställning.

Ovannämnda förslag till överenskommelse innehöll, bland annat, följande:
(I

punkten 3):

För depositionstiden skulle staten ställa till förfogande av nordiska museets nämnd

ett anslag av 6,200 kronor för år räknat, vilket anslag skulle användas till vård, bevakning,

underhåll och förökande av livrustkammarens samlingar. Av detta anslag

skulle för år räknat avses:

till arvode åt livrustkammarens föreståndare ........................ kronor 2,000: —

» » » » inspektor.............................. » 600: —

» samlingarnas ökande......................................................... » 1,400: —

(I punkten 4):

Under depositionstiden skulle livrustkammarens samlingar stå under förvaltning

av nordiska museets nämnd, som, utan anspråk, på vidare bidrag från statens sida än

under punkten 3 i överenskommelsen sagts, ansvarade för samlingarnas behöriga vård

och underhåll.

(I punkten 6):

Närmaste vården och tillsynen över livrustkammaren skulle utövas av dess föreståndare,

som utsåges av Kungl. Maj:t efter förslag av nordiska museets nämnd. Denne

föreståndare finge tillika vara anställd såsom tjänsteman vid nordiska museet.

(I punkten 7):

Kungl. Maj:t skulle äga förordna om inspektor att övervaka förvaltningen av livrustkammarens

angelägenheter.

(I punkten 8):

Nordiska museet skulle övertaga i sin tjänst dåvarande ordinarie vaktbetjäning

vid livrustkammaren, nämligen en vaktmästare och en eldare, vilka fortfarande, sa

länge de kvarstode i sina befattningar, skulle avlönas med minst 800 kronor om aret

vardera.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 349.

Den 20 oktober 1905 blev förenämnda överenskommelse av Kungl.

Maj:t antagen för svenska statens rakning.

För tillsyn, underhåll och vård av livrustkammarens samlingar an.

v.isade riksdagen på extra stat för vart och ett av åren 1906—1909 anslag

till samma belopp, 6,200 kronor, som utgått för vart och ett av åren

1902—1905.

I skrivelse den 14 oktober 1908 ifrågasatte föreståndaren för livrustkammaren

höjning av anslaget för år 1910 i ändamål att föreståndaren

måtte beredas ökade avlöningsförmåner.

Vederbörande departementschef ansåg emellertid icke lämpligt att genom

höjning av ifrågavarande anslag verka rubbning av den med nordiska

museet gällande överenskommelsen. Därest det skulle anses skäligt, att

livrustkammarens föreståndare bereddes ökad avlöning, syntes det departementschefen

bäst överensstämmande med det träffade avtalet att därtill

anlita museets medel. Huruvida en dylik åtgärd borde föranleda ökning

av det till museet på extra stat utgående anslaget, ansåg departementschefen

böra bliva föremål för särskild prövning.

I enlighet med departementschefens hemställan föreslog Kungl. Maj:t

riksdagen att för tillsyn, underhåll och vård av livrustkammarens samlingar

på extra stat även för år 1910 anvisa ett anslag av 6,200 kronor.

Detta bifölls ock av riksdagen.

Aven för år 1911 anvisade riksdagen för enahanda ändamål å extra

stat 6,200 kronor.

Emellertid anhöll i september 1910 föreståndaren för livrustkammaren,

att hos riksdagen måtte för livrustkammaren å extra stat för år 1912

äskas, förutom ett anslag, motsvarande det dittills utgående eller 6,200

kronor, dels till avlönande av ytterligare en vaktmästare 1,200 kronor,

dels ock till påbörjande av konservering av föremål i livrustkammaren 300

kronor eller sålunda tillhopa 7,700 kronor.

Beträffande frågan om medel till avlönande av ytterligare en vaktmästare

ansåg vederbörande departementschef med det träffade avtalet bäst

överensstämmande att, i den mån det i punkten 3 omförmälda anslag icke

lämnade tillgång därtill, bemälde vaktmästares avlöning utginge av museets

medel.

Departementschefen hemställde, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att på extra stat för år 1912 anvisa dels för tillsyn, underhåll och

vård av livrustkammarens samlingar ett belopp av 6,200 kronor, dels ock

för iståndsättande av vissa föremål i nämnda samlingar ett belopp av 300

kronor.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 349.

Därjälmte hemställdes, med föranledande av en framställning från nordiska

museets nämnd, om förslag till riksdagen att på extra stat för år

1912 för nordiska museet anvisa ett belopp av 70,000 kronor att under

visst angivet villkor ävensom på de övriga villkor, Kungl. Maj:t kunde

finna lämpligt föreskriva, ställas till nämndens förfogande för att enligt

dess bestämmande användas för museet tillhörande ändamål.

I statsverkspropositionen vid 1911 års riksdag gjordes ock framställning

i enlighet med departementschefens berörda förslag i fråga om anslag

till livrustkammaren och nordiska museet.

I skrivelse den 31 maj 1911, nr 8, anmälde riksdagen, att de av Kungl.

Maj:t äskade anslagen till livrustkammaren blivit av riksdagen beviljade.

Vidkommande det begärda anslaget till nordiska museet erinrade riksdagen om

vederbörande departementschefs ovanberörda uttalanden beträffande ökade avlöningsförmåner

åt föreståndaren för livrustkammaren och anställandet av ytterligare en vaktmästare

för livrustkammarens räkning ävensom att nordiska museets nämnd antytt, att

avlöningarna till intendenterna vid museet vore lägre än motsvarande befattningshavares

i statens tjänst, och uttalade riksdagen, att de löneförbättringar och den personalökning

vid museet och livrustkammaren, som kunde vara av behovet påkallade, borde,

då betydligt förhöjt statsanslag till museet beviljades, bestridas av museets medel.

Riksdagen anvisade ock på extra stat för år 1912 till nordiska museet

70,000 kronor att under vissa villkor ställas till nämndens förfogande för

att enligt dess bestämmande användas för museet tillhörande ändamål.

Med utlåtande den 8 november 1911 överlämnade nordiska museets

nämnd till Kungl. Maj:t en av föreståndaren för livrustkammaren gjord

ansökning, vari han — under erinran att till arvode åt föreståndaren för

det dåvarande utginge 2,000 kronor årligen av anslaget för tillsyn, underhåll

och vård av livrustkammarens samlingar — hemställt, att Kungl. Maj:t

måtte bestämma, att av omförmälda anslag på extra stat för år 1912 till

nordiska museet skulle utgå till förbättrande av föreståndarens för livrustkammaren

avlöningsförmåner 3,800 kronor och till anställande av en ny

vaktmästare därstädes 1,200 kronor.

Nämnden hemställde, med åberopande av vissa skäl, att, för den händelse

Kungl. Maj:t skulle anse någon del av statsanslaget uttryckligen böra

reserveras till förhöjd avlöning åt livrustkammarens föreståndare, dennes

framställning icke måtte i vidare mån bifallas, än att museet förklarades

skyldigt att såsom villkor för statsanslagets åtnjutande utgiva till livrustkammarens

föreståndare sådan avlöning, att denna med inräknande av de

av livrustkammarens anslag utgående 2,000 kronor uppginge till enahanda

belopp som det, varmed avlöningen till museets egna intendenter för år

1912 komme att utgå. På anförda skäl yrkade nämnden avslag å fram
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kung!. Maj:ts Proposition Nr 349.

ställningen om anslag å 1,200 kronor till ny vaktmästare för livrustkammaren
Genom

beslut den 8 december 1911 ställde Kungl. Maj:t omförmälda

av riksdagen på extra stat för år 1912 åt nordiska museet anvisade anslag

för därmed avsedda ändamål till museinämndens förfogande under villkor,

bland annat, att till föreståndaren för livrustkammaren skulle under år

1912 utgå förhöjd avlöning, så att han i avlöningshänseende bleve likställd

med museets egna intendenter.

På extra stat för åren 1913—1917 anvisades av riksdagen för tillsyn,

underhåll och vård av livrustkammarens samlingar 6,200 kronor samt för

iståndsättande av vissa föremål i nämnda samlingar 300 kronor.

Till iståndsättande av vissa föremål i livrustkammarens samlingar anvisades

vid 1917 års riksdag på extra stat för år 1918 såsom förslagsanslag,

högst, 1,700 kronor. Enligt vad i riksdagens skrivelse den 13

juni 1917 nr 8 angives, hade det dåmera visat sig nödvändigt att för

sagda konserveringsarbete anställa en särskild person, åt vilken arvode

måste beräknas till ett belopp av omkring 1,200 kronor, varjämte för tillfällig

hjälp vid såväl konservering av textilföremål som övrig konservering

samt till material erfordrades 500 kronor. »Till tillsyn, underhåll och

vård av livrustkammarens samlingar» skulle på extra stat för år 1918

fortfarande utgå 6,200 kronor såsom »förslagsanslag, högst».

Jag anser mig vidare böra erinra därom, att, då nordiska museets

nämnd i skrivelse till Kungl. Maj:t den 27 september 1912 anhöll, att till

riksdagen måtte avlåtas framställning om beviljande åt museet av ett till

80,000 kronor höjt anslag på extra stat för år 1914, nämnden, bland

annat, meddelat, att, oaktat det riksdagen för åren 1912 och 1913 beviljat

museet det högst betydande beloppet av 70,000 kronor för vartdera året,

nämnden dock ej sett sig i stånd att giva sina tjänstemän löner till samma

belopp, soin innehavare av motsvarande tjänster i staten dåmera åtnjöte.

Det beklagliga däri framträdde så mycket starkare, som den enskilde i

regeln plägade få betala högre avlöningar än staten i följd av den ringare

trygghet för framtiden, som den enskilda tjänsten innebure.

I det vid statsverkspropositionen vid 1913 års riksdag fogade statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden den 14 januari 1913 yttrade vederbörande

departementschef, att den i ärendet föreliggande utredningen syntes

honom ådagalägga, att ett ökat statsunderstöd åt nordiska museet för

år 1914 vore av behovet påkallat, och ville departementschefen förorda,

att understödet bestämdes till det av nämnden begärda beloppet. Skulle

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 349.

anslaget beviljas — fortsatte departementschefen — föreställde han sig,

att uppskov ej längre skedde med tilldelande åt museets tjänstemän och

intendenten för livrustkammaren av de löner, som nämnden under sådan

förutsättning ställt i utsikt.

I skrivelse den 30 maj 1913, nr 8, anmälde riksdagen, att under viss

förutsättning på extra stat för år 1914 till nordiska museet anvisats ett belopp

av 80,000 kronor. Under erinran om att nödig löneförbättring för

personalen vid museet och livrustkammaren icke, enligt vad nämnden upplyst,

kunnat beviljas, uttalade riksdagen sin bestämda förväntan att, då det

begärda anslaget beviljades, den ifrågasatta löneregleringen icke längre

undanskötes samt att densamma genomfördes utan att vidare anspråk på

statens medverkan därtill framställdes.

1918 års lagtima riksdag anvisade till nordiska museet, enligt skrivelse

den 22 juni 1918, nr 8 A, på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag,

högst, 120,000 kronor, att, under viss förutsättning, utgå till nordiska

museets nämnd för att enligt dess bestämmande användas till museets

ändamål.

Riksdagen erinrade därvid, att den gjorda framställningen om förhöjt

anslag hade sin grund i dels museets ökade utgifter för tjänstemännens

avlöning och dels stegrade kostnader i övrigt för museets verksamhet.

I förstberörda hänseende meddelade vederbörande departementschef i sitt yttrande

till det vid statsverkspropositionen vid 1918 års lagtima riksdag, åttonde huvudtiteln,

fogade statsrådsprotokollet den 14 januari 1918, hurusom nordiska museets nämnd

i skrivelse den 12 september 1917 anfört, att vid beviljandet år 1913 av det till nordiska

museet utgående statsanslaget, varigenom detta anslag höjdes från 70,000 till

80,000 kronor, riksdagen uttalat sin bestämda förväntan, att tjänstemännens vid nordiska

museet och livrustkammaren löner skulle regleras i överensstämmelse med tjänstemännens

vid statens med nordiska museet jämförliga nyreglerade verk. Sådan lönereglering

genomfördes på grund därav från och med *år 1914. Sedan på grund av

1917 års riksdags beslut 7issa statstjänstemäns löner givits tillskott i enlighet med av

riksdagen fastställda principer, hade nordiska museets nämnd ansett sig skyldig att

tilldela tjänstemän och befattningshavare vid museet och livrustkammaren krigstidstillägg

och krigstidshjälp enligt samma principer. I enlighet med principen, att lönerna

till tjänstemän vid nordiska museet och livrustkammaren skulle utgå med samma belopp

som till tjänstemän vid statens med nordiska museet jämförliga nyreglerade verk,

syntes det nämnden åligga museet att från och med ingången av år 1919 utbetala

ålderstillägg åt därtill berättigade tjänstemän, däribland föreståndaren för livrustkammaren

med 500 kronor.

Under hänvisning till vad av nämnden sålunda och i övrigt anförts, anhöll

nämnden, att Kungl. Maj:t måtte till 1918 års riksdag avlåta proposition om beviljande

för år 1919 av en höjning av det till nordiska museet dittills utgående statsanslag

från 80,000 till 120,000 kronor.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 349.

Nyssberörda anslag, 120,000 kronor, är även av 1919 års lagtima riksdag

anvisat på extra stat för år 1920 såsom förslagsanslag, högst.

I skrivelse den 25 augusti 1917 hade intendenten och föreståndaren

för livrustkammaren gjort framställning om utverkande jämväl för år 1919

av anslagen till tillsyn, underhåll och vård av livrustkammarens samlingar

ävensom till iståndsättande av vissa föremål i dessa samlingar, att utgå

med senast beviljade belopp. Tillika hemställde han på särskilt anförda

skäl, att till avlönande av extra tjänstemän samt vikariatsersättning vid

livrustkammaren måtte hos riksdagen äskas anslag av 4,500 kronor. I avseende

å frågan, huruvida det kunde anses ingå i nordiska museets skyldighet

att anvisa medel till sistnämnda ändamål, yttrade intendenten, att

så icke torde vara fallet, då de förhållanden, som framkallat behovet av

ökad arbetskraft, väsentligen tillkommit efter avslutandet av överenskommelsen

mellan staten och nordiska museet samt sålunda icke kunnat tagas

med i beräkningen vid överenskommelsens avfattande.

Med eget utlåtande hade nordiska museets nämnd till Kungl. Maj:t

överlämnat och därvid på det varmaste tillstyrkt intendentens framställning.

Yttranden i ärendet hade vidare avgivits av vitterhetsakademien och

vetenskapsakademien, som båda uttalat sig för bifall till framställningen.

Till det vid statsverkspropositionen vid 1918 års lagtima riksdag (åttonde

huvudtiteln) fogade statsrådsprotokollet den 14 januari 1918 yttrade

vederbörande departementschef beträffande intendentens för livrustkammaren

hemställan om beredande av medel till extra biträden samt vikariatsersättning

därstädes följande:

Alltsedan år 188L hade livrustkammaren''haft egen föreståndare; närmast dessförinnan

lydde samlingarna under intendenten vid nationalmusei koustavdelning. Föreståndaren

hade varit och vore alltjämt institutionens ende fast anställde tjänsteman.

Givet vore, att den allmänna utveckling, som under de senaste årtiondena ägt

rum på de flesta kulturella områden, icke kuuuat lämna livrustkammaren oberörd. De

därstädes förvarade samlingarna, vilka ägde ett i vissa avseenden oskattbart värde, hade

tilldragit sig allt större intresse, och i fråga om deras vård, underhåll och fullständigande

vore anspråken dåmera vida högre än de varit på 1880-talet. De göromål,

som ursprungligen ålegat livrustkammarens föreståndare, hade därför erhållit ökad omfattning,

och nya^ arbetsuppgifter hade tillkommit. Av särskild betydelse i detta hänseende

blev den år 1906 verkställda överflyttningen av samlingarna från kungl. slottet

till nordiska museet. De nya lokalerna läto samlingarna komma bättre till sin rätt

än förr och erbjödo stora utvecklingsmöjligheter, vilka givetvis i görligaste mån tillvaratagits.

Det hade visat sig fylla ett känt behov, att samlingarna dåmera hölles

öppna för allmänheten dagligen under hela året, medan de förut varit tillgängliga

3 dagar i veckan under sommarmånaderna.

Under sådana omständigheter vore det icke ägnat att förvåna, att eu enda person

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 349.

icke längre förmådde fylla alla de krävande uppgifter, som förekomma vid dessa samlingar.

Till ett speciellt arbete, iståndsättaude av vissa föremål därstädes, både visserligen

riksdagen anslagit särskilda medel, och ett kvalificerat biträde hade anlitats för

ändamålet. Men i fråga om alla andra göromål, som egentligen tillhörde föreståndarbefattningen,

vore föreståndaren hänvisad uteslutande till sin egen arbetskraft

eller till frivilliga eller för enskilda medel anskaffade medhjälpare.

Intendenten hade under åberopande av vunnen erfarenhet förklarat behov förefinnas

dels, ständigt, av eu amanuens samt av en bibliotekarie och registrator, dels

ock, under vissa tider av året, av tilltänka biträden. Av den i ärendet förebragta utredningen

hade departementschefen visserligen funnit behovet av att vid livrustkammaren

anställa en amanuens vara på ett tillfredsställande sätt ådagalagt, men icke

känt sig övertygad om nödvändigheten av att jämväl eu bibliotekarie och registrator

bereddes anställning därstädes.

Vad anginge amanuensens avlöningsförmåner hade intendenten ursprungligen

föreslagit, att han skulle erhålla, för år räknat, ett arvode av 2,500 kronor. Sedermera

hade intendenten ifrågasatt, att amauuensarvodet skulle bestämmas till 3,000

kronor. Ehuru en avlöning å sistnämnda belopp icke kunde sägas vara omotiverad,

om man toge hänsyn till den kompetens, som skulle förutsättas för erhållande av befattningen

i fråga, nämligen avlagd filosofie licentiatexamen, samt till den föresiagne

amanuensens tjänstgöringstid, vilken, enligt vad departementschefen inhämtat, beräknats

till 6 timmar för tjänstgöringsdag, ansåge han sig dock icke då böra tillstyrka,

att arvodet sattes högre än enligt intendentens förstnämnda förslag d. v. s. till 2,500

kronor.

Vidkommande därefter frågan om anslag till vikariatsersättning funne departementschefen

behovet även av ett dylikt anslag vara ådagalagt. Föreståndaren för livrustkammaren

vore ju ofta på grund av tjänsteresor, officiella uppdrag, studier eller

andra omständigheter förhindrad att själv upprätthålla föreståudarbefattuiugen, och vid

sådana tillfällen ävensom under föreståndarens semester eller sjukdom vore det uppenbarligen

av vikt, att annan kompetent person förordnades att uppehålla de med föreståndarbefattningen

förenade göromål, i den mån de ej av föreståndaren själv fullgjordes,

på det att de löpande göromålen icke måtte ligga nere. Medel till utbetalande

av dylik ersättning kunde icke beredas på annat sätt än genom beviljande av ett särskilt

anslag för ändamålet.

Det behövliga anslagets storlek läte sig naturligen icke med säkerhet beräkna.

Intendenten hade föreslagit, att sammanlagt 500 kronor skulle anslås till avlönande

av tillfälliga biträden och till vikariatsersättning. Departementschefen biträdde detta

förslag. .

Vad till sist anginge den av intendenten berörda frågan, huruvida de ifrågavarande

kostnaderna för livrustkammarens samlingar vore av den art, att de jämlikt

förut omförmälda överenskommelse mellan svenska staten och nordiska museet borde

bestridas av det sistnämndas medel, funne departementschefen, i likhet med intendenten

och på de av honom andragna skälen, att nämnda överenskommelse icke skäligen

kunde sä tolkas, att någon dylik skyldighet skulle åligga nordiska museet. För att

tillgodose sagda behov vore det alltså nödvändigt, att framställning gjordes till riksdagen.

I enlighet med departementschefens hemställan föreslog Kungl. Maj:t

1918 års lagtima riksdag

o o

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 296 höft. (Nr 349.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 349.

att anvisa på extra stat för år 1919 såsom särskilda förslagsanslag,

högst, nedan angivna belopp:

dels för tillsyn, underhåll och vård av livrustkammarens samlingar

6.200 kronor;

dels till iståndsättande av vissa föremål i nämnda samlingar 1,700

kronor;

dels ock enligt de närmare föreskrifter, som kunde av Kungl. Maj:t

meddelas, till arvoden åt extra biträden samt vikariatsersättning vid livrustkammaren

3,000 kronor.

På grund av den förebragta utredningen anvisade riksdagen på extra

stat för år 1919 såsom särskilda förslagsanslag, högst, de äskade beloppen

till de för dem avsedda ändamål.

Vid 1919 års lagtima riksdag föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att på

extra stat för år 1920 såsom särskilda förslagsanslag, högst, anvisa —

utom de av 1918 års lagtima riksdag till liviäistkammaren anvisade belopp

— följande nya belopp:

dels till arvode åt ett tekniskt biträde för vård av livrustkammarens

samlingar 2,150 kronor;

dels ock för avskrifter av äldre inventarieförteckningar angående livrustkammarens

samlingar 1,200 kronor.

Beträffande arvodet åt det föreslagna tekniska biträdet — i handlingarna benämnd

rustmästare — hade föreståndaren för livrustkammaren hos Kungl. Maj:t, med

hänvisning till den lönereglering för vaktmästare och likställda befattningshavare, som

genomförts vid 1918 års lagtima riksdag, hemställt, att avlöningen för den nye befattningshavaren

skulle sättas till 2,200 kronor. Han borde nämligen likställas med

befattningshavare inom preparatorsgruppen. Såväl till sysselsättning som behövlig kompetens

vore han fullt jämförlig med en preparator vid exempelvis de naturvetenskapliga

museerna.

I anförande till det vid statsverkspropositionen till 1919 års lagtima riksdag,

åttonde huvudtiteln, fogade statsrådsprotokollet för den 9 januari 1919 yttrade vederbörande

departementschef i fråga om anställandet av den nye befattningshavaren, att

han lika med nordiska museets nämnd funnit, att det ej rättvisligen borde ifrågasättas,

att denne befattningshavare, som skulle komma att fullgöra åligganden såsom ett tekniskt

biträde för samlingarnas vård, skulle avlönas av nordiska museet. Enligt det

mellan staten och nordiska museets nämnd upprättade avtalet angående deposition av

livrustkammarens samlingar i nordiska museet skulle visserligen nämnden ansvara för

samlingarnas behöriga vård och underhåll. Men det gällde här arbeten, som allt dittills

ansetts ankomma på föreståndaren, vilken enligt nämnda överenskommelse utövade

närmaste vården och tillsynen över livrustkammaren. I överenskommelsen förutsattes

ej heller någon dylik befattningshavare med avlöning av nordiska museet.

Departementschefen ansåg emellertid, att från det föreslagna avlöningsbeloppet,

2.200 kronor, borde avdragas 50 kronor, motsvarande pensionsavgift för en ordinarie

innehavare av befattningen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 349.

1919 års lagtima riksdag anvisade på extra stat för år 1920 såsom

särskilda förslagsanslag, högst, de hos riksdagen äskade beloppen.

Jag vill till sist, innan jag ingår på nu föreliggande framställning,

bringa i erinran, hurusom

dels 1918 års lagtima riksdag, till förstärkande av det utav riksdagen

för år 1918 till nordiska museet anvisade anslag å 80,000 kronor, till nämnda

museum anvisade på tilläggsstat för år 1918 ett förslagsanslag, högst

20,000 kronor att på de villkor, Kungl. Maj:t föreskreve, utgå till nordiska

museets nämnd för beredande av krigstidstillägg och krigstidshjälp för

nämnda år åt museets personal,

dels ock 1918 års urtima riksdag, till förstärkande av omförmälda för

år 1918 till nordiska museet anvisade anslag å 80,000 kronor, till nämnda

museum, utöver på tilläggsstat för år 1918 anvisat förslagsanslag av högst

20,000 kronor, ytterligare anvisade på extra tilläggsstat för år 1918 under

åttonde huvudtiteln ett förslagsanslag, högst 32,000 kronor, att på de

villkor, Kungl. Maj:t föreskreve, utgå till nordiska museets nämnd för beredande

av extra krigstidstillägg och extra krigstidshjälp för tiden från

och med den 1 juli till och med den 31 december 1918 åt museets personal.

1919 års lagtima riksdag har, till förstärkande av det utav riksdagen

för år 1919 till nordiska museet anvisade anslag å 120,000 kronor, till

nordiska museet anvisat på tilläggsstat under åttonde huvudtiteln för år

1919 ett förslagsanslag, högst 93,100 kronor, ätt på de villkor, Kungl.

Maj:t föreskreve, utgå till nordiska museets nämnd för beredande av dyrtidstillägg

för år 1919 åt museets personal.

I en till Kungl. Maj:t ingiven framställning har nu intendenten och

föreståndaren för livrustkammaren hos Kungl. Maj:t hemställt, att livrustkammarens

tjänstemän måtte komma i åtnjutande av samma tillfälliga

löneförbättring som motsvarande befattningshavare vid andra statssamlingar

och att Kungl. Maj:t därom ville utfärda bestämmelser.

1 framställningen har föreståndaren för livrustkammaren anfört, hurusom genom

kungörelse den 27 juni 1919 (nr 362) Kungl. Maj:t utfärdat bestämmelser angående

tillfällig löneförbättring under år 1919 för viss personal inom den civila förvaltningen.

Livrustkammaren stode i sin helhet på extra stat och intoge dessutom pa grund av

den år 1905 träffade överenskommelsen mellan svenska staten och nordiska museet en

egendomlig särställning, icke minst beträffande det sätt, pa vilket tjänstemännens avlöningar

utginge. Samlingens personal hade likväl genom av Kungl. Maj:t utfärdade

bestämmelser i avlöningsförmåner och dyrtidstillägg jämställts med motsvarande befattningshavare

vid andra statssamlingar såsom statens historiska museum och national
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 349.

museum Tjänstemännen vid dessa sistnämnda samlingar hade i ovannämnda kungörelse

blivit berättigade till tillfällig löneförbättring för år 1919 och komme därmed i

en avsevart bättre ställning äu livrustkammarens tjänstemän, som icke syntes kunna

innefattas under nagra av kungörelsens bestämmelser.

Livrustkammarens tjänstemän och deras löneförmåner vore för år 1919:

Inspektor med arvode 600 kronor, utgående av''anslaget till livrustkammaren för

underhall och vard av samlingarna.

.. . Föreståndare med arvode 5,800 kronor (därav 1,800 kronor motsvarande tjänstgonngspenningar)

jämte ett ålderstilläg^ å 500 kronor eller sammanlagt 6,300 kronor,

utgående med 2,000 kronor av nyssnämnda anslag och med 4.300 kronor, jämlikt

Kung! Maj.-ts bestämmelse av den 21 november 1913, av anslaget till nordiska

museet, °

Fn amanuens med arvode å 2,500 kronor, utgående, jämlikt kungl. brev den

lo september 1918, av anslaget till livrustkammaren för anställande av extra biträden

m. m.

o f- °\ tjänsteman med tillfälliga arvoden, ej uppgående till 1,000 kronor, utgående

från skilda titlar. ’

Vidare utginge, jämlikt kungl. brevet den 18 september 1918, ett vikariatsarvode

under föreståndarens semester med 225 kronor av anslaget till livrustkammaren för

inkallande av extra biträden m. m.

Nordiska museets nämnd har förordat ifrågavarande framställning.

Statskontoret, vars utlåtande infordrats och den 27 september 1919

avgivits, har beträffande frågan om tillfällig löneförbättring för inspektorn

vid livrustkammaren ansett sig förhindrat att därtill förorda bifall vid

det förhållande att, enligt vad statskontoret funnit, nämnda inspektor måste

anses tillhöra de befattningshavare, vilka vid den tillfälliga lönereglering,

som för viss personal inom den civila statsförvaltningen beviljats av 1919

års lagtima riksdag, lämnats åsido.

Vad anginge frågan om tillfällig löneförbättring för övrig i framställningen

omförmäld personal vid livrustkammaren tillstyrkte statskontoret,

att densamma finge komma i åtnjutande av tillfällig löneförbättrino- enligt

enahanda grunder, som gällde i fråga om sådan löneförbättring för motsvarande

anstållningshavare i statens tjänst. Statskontoret anförde vidare:

Med hänsyn till visst angivet stadgande i den mellan svenska staten och nordiska

museet med riksdagens medgivande träffade, ovan omförmälda överenskommelsen

syntes emellertid, därest för beredande åt ifrågavarande personal vid livrustkammaren

av tillfällig löneförbättring ytterligare anslag av statsmedel bleve behövligt, det erforderhga

anslagsbeloppet hora äskas av riksdagen; och syntes detsamma, såsom skett med

• iwn t t j n a* nor<^ska museets, inklusive livrustkammarens, personal under

ar 1919 beviljade beloppet, böra uppföras såsom ett särskilt extra anslag under åttonde

huvudtiteln. LWest denna statskontorets uppfattning gillades av Kungl. Maj:t, skulle

alltså anslag till tillfällig löneförbättring åt ineranämnda personal vid livrustkammaren

icke kunna anvisas förrän på tilläggsstat till riksstaten för år 1920.

Vidkommande frågan, med vilket belopp sagda anslag borde å nämnda stat upp
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 349.

föras, var statskontoret för det dåvarande icke i tillfälle att i sådant avseende avgiva

något definitivt förslag, då statskontoret icke kände, vilka grunder för tillfällig löneförbättring

under år 1920 åt vissa befattningshavare i statens tjänst Kungl. Maj:t

hade för avsikt att föreslå riksdagen. Utgående från do grunder, efter vilka dylik

löneförbättring utginge för år 1919, syntes man emellertid lämpligen kunna beräkna

anslaget i fråga, som syntes böra betecknas såsom förslagsanslag, högst, till 2,000

krouor.

Löneregleringskominittén, som genom remiss anbefallts yttra sig över

förevarande framställning, har i utlåtande den 12 december 1919 i ärendet

anfört följande:

Enligt den år 1905 träffade överenskommelsen mellan svenska staten och nordiska

museet angående deposition av livrustkammarens samlingar i nordiska museets

nya byggnad å Lejonslätten på kungl. Djurgården skulle staten för depositionstiden

ställa till förfogande av nordiska museets nämnd ett anslag av 6,200 kronor för är

räknat, att användas till vård, bevakning, underhåll och förökande av livrustkammarens

samlingar. Av detta anslag skulle för år räknat avses till arvode åt livrustkammarens

föreståndare 2,000 krouor och till arvode åt livrustkammarens inspektor 600

kronor. Nordiska museets nämnd skulle under depositionstiden, utan anspråk på vidare

bidrag från statens sida, ansvara för behörig vård och underhäll av livrustkammarens

samlingar. Närmaste vården och tillsynen över livrustkamraaren skulle utövas av dess

föreståndare, som skulle utses av Kungl. Maj:t efter förslag av nordiska museets nämnd.

Föreståndaren finge tillika vara anställd såsom tjänsteman vid nordiska museet.

Föreståndaren för livrustkammaren ifrågasatte år 1908 höjning av det nämnda

anslaget i ändamål att föreståndaren måtte beredas ökade avlöningsförmåner, men

denna framställning rönte ej framgång. Vederbörande departementschef ansåg icke

lämpligt att genom höjning av anslaget verka rubbning av den med nordiska museet

gällande överenskommelsen. Därest det skulle anses skäligt, att livrustkammarens föreståndare

bereddes ökad avlöning, syntes det departementschefen bäst överensstämmande

med det träffade avtalet att därtill anlita museets medel.

Även då föreståndaren för livrustkammaren år 1910 gjorde framställning om ett

särskilt anslag till avlönande av ytterligare en vaktmästare, avvisades denna framställning.

Vederbörande departementschef ansåg med det träffade avtalet bäst överensstämmande,

att, i den mån det förenämnda anslaget icke lämnade tillgång därtill,

bemälde vaktmästares avlöning utginge av museets medel, och, då 1911 års riksdag

höjde anslaget till nordiska museet till 70,000 kronor, uttalade riksdagen i skrivelse

den 31 maj 1911 nr 8, att de löneförbättringar och den personalökning vid museet och

livrustkammaren, som kunde vara av behovet påkallade, borde, då betydligt förhöjt

statsanslag till museet beviljades, bestridas av museets medel.

Då Kungl. Maj:t den 8 december 1911 ställde det sistnämnda anslaget till museinämndens

förfogande, skedde detta med villkor, bland annat, att till föreståndaren för

livrustkammaren skulle under år 1912 utgå förhöjd avlöning, så att han i avlöningshänseende

bleve likställd med museets egna intendenter.

Sedan vid 1911 års riksdag beviljats ett särskilt anslag å 300 kronor för iståndsättande

av vissa föremål i livrustkammarens samlingar, anvisades vid 1917 års riksdag

för samma ändamål ett förslagsanslag, högst, å 1,700 kronor. Det hade nämligen

visat sig nödvändigt att för sagda konserveringsarbete anställa en särskild person, åt

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungi. Majds Proposition Nr 349.

vilken arvode måste beräknas till ett belopp av omkring 1,200 kronor, varjämte för

tillfällig hjälp vid konservering samt till material erfordrades 500 kronor.

Emellertid hade, då nordiska museets nämnd i september 1912 gjorde framställning

om ett till 80,000 kronor förhöjt årsanslag till museet, nämnden meddelat, att,

oaktat det beviljade anslaget å 70,000 kronor, nämnden ej sett sig i stånd att giva

sina tjänstemän löner till samma belopp, som innehavare av motsvarande tjänster i

staten dåmera åtnjöte. Då 1913 års riksdag beviljade det begärda beloppet, uttalade

riksdagen sin bestämda förväntan, att, då det begärda anslaget beviljades, den ifrågasatta

löneregleringen för personalen vid museet och livrustkammaren icke längre undanskötes

samt att densamma genomfördes utan att vidare anspråk på statens medverkan

därtill framställdes. Den då ifrågavarande löneregleringen genomfördes från

och med år 1914.

Vid 1918 års lagtima riksdag anvisades särskilt anslag å 3,000 kronor (såsom

»förslagsanslag, högst,») till arvoden åt extra biträden samt vikariatsersättning vid livrustkammaren.

Det var beräknat, att av anslaget 2,500 kronor skulle användas till

arvode åt en amanuens samt 500 kronor till avlöuaude av tillfälliga biträden och till

vikariatsersättning vid förfall för föreståndaren under semester, sjukdom, tjänsteresor

m. m.

Då vid sistnämnda års riksdag anslaget till nordiska museet höjdes till 120,000

kronor, skedde detta på grund av ökade utgifter för tjänstemännens avlöning (däribland

ålderstillägg åt föreståndaren för livrustkammaren) ävensom i följd av stegrade

kostnader i övrigt för museets verksamhet.

Samma riksdag anvisade ock anslag på tilläggsstat för år 1918 för beredande av

krigstidstillägg och krigstidshjälp åt nordiska museets personal för år 1918; varefter

1918 års urtima riksdag anvisade medel på extra tilläggsstat för år 1918 för beredande

av extra krigstidstillägg och extra krigstidshjälp för tiden från och med den 1 juli

till och med den 31 december 1918 åt museets personal.

1919 års lagtima riksdag har på extra stat för år 1920 anvisat såsom särskilda

förslagsanslag, högst, följande belopp:

för tillsyn, underhåll och vård av livrustkammarens samlingar 6,200 kronor,

till iståndsättande av vissa föremål i nämnda samlingar 1,700 kronor,

till arvoden åt extra biträden samt vikariatsersättning vid livrustkammaren 3,000

kronor,

till arvode åt ett tekniskt biträde för vård av livrustkammarens samlingar (i

handlingarna benämnd rustmästare och likställd med befattningshavare inom den s. k.

preparatorsgruppen) 2,150 kronor samt

för avskrifter av äldre inventarieförteckningar angående livrustkammarens samlingar

1,200 kronor.

Samma riksdag har därjämte, till förstärkande av det för år 1919 till nordiska

museet anvisade anslag å 120.000 kronor, till nämnda museum anvisat på tilläggsstat

för år 1919 ett förslagsanslag, högst, 93,100 kronor, att utgå till nordiska museets

nämnd för beredande av dyrtidstillägg för år 1919 åt museets personal.

Det nu sagda visar nogsamt, hurusom riksdagen, vida utöver den år 1905 träffade

överenskommelsen mellan svenska staten och nordiska museet, sökt bereda livrustkammaren

såväl avlöningsförbättringar som personalökningar dels genom särskilda anslag

och dels genom ökning av anslag till nordiska museet.

Den nu föreliggande framställningen avser emellertid allenast inspektor vid liv
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kumjl. Maj:ts Proposition Nr 349. 15

rustkammare^ föreståndaren för livrustkainmaren samt vissa andra där anställda extra

tjänstemän.

Lika med statskontoret kan löneregleringskommittén icke förorda bifall till den

förevarande framställningen i vad den angår inspektor vid livrustkammaren.

Med avseende å de bestämmelser, som gälla beträffande tillfällig löneförbättring

under år 1919 för vissa ordinarie och extra befattningshavare inom den civila statsförvaltningen,

anser kommittén — jämväl i likhet med statskontoret — tillfällig avlöningsförbättring

för år 1919 ej kunna medgivas någon av nu ifrågavarande befattningshavare.

Däremot bar kommittén, i anslutning till vad statskontoret föreslagit, ej något

att erinra mot en framställning till riksdagen, att å tilliiggssfat till riksstaten för år

1920 under åttonde huvudtiteln uppföra för ifrågavarande ändamål ett förslagsanslag,

högst, å 2,000 kronor, att, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, användas i huvudsaklig

överensstämmelse med de föreskrifter, som beträffande motsvarande befattningshavare

inom den civila statsförvaltningen må varda gällande för.år 1920.

Jag har rätt länge uppehållit mig med frågor, vilka till synes kunna

vara den nu föreliggande framställningen något ovidkommande, men jag

har gjort detta dels för att bringa i erinran den ställning i förhållande

till statsverket, som intages av livrustkammarens personal, dels ock för att

påvisa, hurusom riksdagen, långt utöver vad ursprungligen tänkts, beviljat

medel till avlöningsförbättringar åt denna personal. I betraktande såväl

av sistnämnda omständighet som av det berättigade i önskemålet, att personalen

vid livrustkammaren varder i avlöningshänseende likställd med

motsvarande befattningshavare i statens tjänst, finner jag från principiell

•synpunkt intet vara att erinra mot ett bifall till ifrågavarande framställning.

I avseende å densamma ansluter jag mig till den såväl av statskontoret

som löneregleringskommittén förordade begränsningen av den personal,

som nu skulle ifrågakomma till förenämnda löneförbättring. Det skulle

sålunda allenast gälla föreståndaren samt vissa extra tjänstemän.

I fråga om det för ändamålet erforderliga anslagsbeloppet har jag intet

att erinra mot vad statskontoret och löneregleringskommittén tillstyrkt,

härvid jämväl hänvisande till den framställning, som av Kungl. Maj:t till

innevarande års riksdag avlåtits angående tillfällig löneförbättring för år

1920 åt befattningshavare inom den civila statsförvaltningen.

Löneförbättringen bör efter Kungl. Maj:ts bestämmande utgå i huvudsaklig

överensstämmelse med de grunder, som varda fastställda för motsvarande

förmån för civila tjänstinnehavare.

Jag hemställer alltså, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen

att till beredande av tillfällig löneförbättring under

år 1920 åt föreståndaren för livrustkammaren och viss

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 349.

där anställd extra personal bevilja på tilläggsstat för år

1920 ett förslagsanslag, högst, å 2,000 kronor, att efter

Kungl. Maj:ts bestämmande utgå i huvudsaklig överensstämmelse

med de föreskrifter, som beträffande motsvarande

befattningshavare inom den civila statsförvaltningen

må varda gällande för år 1920.

Till denna departementschefens av statsrådets övriga

ledamöter biträdda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall; och skulle proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Harald Frisk.

Stockholm 1920, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.

900078

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1920:390 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillfällig löneförbättring för viss personal vid livrustkammaren. s. 7 i texten
  2. SU 1920:219 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillfällig löneförbättring för viss personal vid livrustkammaren. s. 1 i texten