Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 4 § i lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910

1920-01-23 · 14 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 12 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:351, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 4 § i lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 351.

1

Nr 351.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 4 § i lagen om reglering av prästerskapets

avlöning den 9 december 1910; given Stockholms

slott den 23 januari 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att för sin del antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av

4 § i lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

Olof Olsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 298 häft. (Nr 351.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 351.

FÖRSLAG

till

LAG

om ändrad lydelse av 4 § i lagen om reglering av prästerskapets

avlöning den 9 december 1910.

Härigenom förordnas, att 4 § i lagen om reglering av prästerskapets

avlöning den 9 december 1910 skall erhålla följande ändrade lydelse:

4 §•

Skulle med hänsyn till särskilda förhållanden — såsom synnerligen

höga levnadskostnader i orten eller prästerskapet åliggande skyldighet

att duplicera eller med tjänstens skötande förenad synnerlig besvärlighet

eller för prästerskapet eljest ökade utgifter — lönebelopp, som blivit med^illlämpning

av förut omförmälda grunder beräknat, finnas allt för ringa, må

vid löneregleringens fastställande, där Konungen så prövar skäligt, sådant

lönebelopp förhöjas, dock, för annan ort än Stockholm, ej med högre belopp

än, för kyrkoherdebeställning 1,000 kronor och för komministersbeställning

750 kronor, med iakttagande att ersättning för skyldighet att

duplicera ej må utgå med högre belopp än 600 kronor för duplikation

varje predikodag och 300 kronor för duplikation varannan predikodag.

Därest åter på grund av särskilda omständigheter det efter nämnda

grunder beräknade lönebeloppet skulle finnas i förhållande till det med

tjänsten förenade arbete allt för högt, må detsamma vid löneregleringens

fastställande minskas, dock ej med mer än 500 kronor för kyrkoherdebeställning

och 250 kronor för komministersbeställning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 351.

3

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23 januari

1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Statsråden: Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson,

Olsson.

Departementschefen, statsrådet Olsson anförde härefter:

Enligt 1 § i lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december

1910 skall varje i territoriell församling tjänstgörande kyrkoherde

och komminister erhålla, jämte fri bostad och eventuellt viss ersättning

för skjuts i tjänstärenden, lön i penningar så beräknad, att honom därigenom

beredes en efter tjänstegrad och ämbetsåligganden ävensom levnadskostnaderna

i orten eller andra särskilda förhållanden lämpad anständig

bärgning.

Avlöningen för vederbörande befattningshavare fastställes, särskilt beträffande

varje pastorat, av Konungen i enlighet med de i ovannämnda

löneregleringslag stadgade grunder. Sålunda fastställd lönereglering skall

tillämpas under 20 ecklesiastikår, räknade från det, då förut fastställd

lönereglering upphör att gälla (2 §).

Ändrad

lydelse av 4 §

i lagen om

reglering av

prästerskapets

avlöning

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 351.

De allmänna grunderna för lönernas bestämmande finnas angivna i

o § av löneregleringslagen. Lönens grundbelopp skall utgöra 4,000 kronor

för kyrkoherde och 2,500 kronor för komminister. Härtill komma

efter folkmängd och areal beräknade fyllnadsbelopp. Det fyllnadsbelopp,

som tillkommer kyrkoherde med hänsyn till folkmängden, utgör 30 kronor

för varje fullt 100-tal personer av pastoratets folkmängd över 1,000 till

och med 3,000 och 40 kronor för varje överskjutande fullt 100-tal personer,

dock att härvid folkmängd i församling, där komminister på eget ansvar

under pastors tillsyn sköter kyrkobokföringen, icke medräknas. Såsom

fyllnadsbelopp efter areal erhåller kyrkoherde 50 kronor för varje fullt

100-tal kvadratkilometer av pastoratets areal i land till och med 1,000 och

100 kronor för varje överskjutande fullt 500-tal kvadratkilometer, dock

att fyllnadsbelopp aldrig beräknas för större areal än tillhopa 10,000 kvadratkilometer.

Det fyllnadsbelopp, som tillkommer komminister med hänsyn

till folkmängden, utgör 15 kronor för varje fullt 100-tal personer över

1,000 i den eller de församlingar, för vilka komministern är anställd. Fyllnadsbelopp

efter areal utgår till komminister efter samma grunder som

till kyrkoherde, dock med iakttagande att, där flera komministrar finnas i

samma pastorat, beloppet beräknas för dem alla tillsammans till lika fördelning

mellan dem. Vid lönebeloppens fastställande skola senast tillgängliga

officiella uppgifter angående folkmängd och areal följas.

Skulle lönebelopp, som beräknats efter ovan angivna grunder, med

hänsyn till särskilda förhållanden — såsom synnerligen höga levnadskostnader

i orten eller prästerskapet åliggande skyldighet att duplicera eller

med tjänstens skötande förenad synnerlig besvärlighet eller för prästerskapet

eljest ökade utgifter — befinnas allt för ringa, medgives i 4 §

löneregleringslagen, att sagda belopp, där Konungen så prövar skäligt, må

förhöjas för kyrkoherdebeställning med högst 1,000 kronor och för komministersbeställning

med högst 750 kronor. Därest åter på grund av särskilda

omständigheter det enligt 3 § beräknade lönebeloppet" skulle befinnas

i förhållande till det med tjänsten förenade arbetet vara allt för högt,

må detsamma vid löneregleringens fastställande minskas, dock ej med

mer än 500 kronor för kyrkoherdebeställning och 250 kronor för komministersbeställning

(4 § 2 stycket).

I 5 § löneregleringslagen lämnas bestämmelser angående minimi- och

maximibelopp i fråga om lönerna för olika befattningshavare samt angående

fixa lönebelopp för innehavarna av vissa tjänster. Lön må ej utom i

vissa undantagsfall fastställas till lägre belopp än 4,000 kronor för kyrkoherde

och 2,500 kronor för komminister. Högsta lönebelopp för kyrkoherde

med undantag av kyrkoherden i Storkyrkoförsamlingen i Stockholm

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:In Proposition Kr 351.

är 8,000 kronor och för komminister 5,000 kronor. För domprost utgör

lönen lägst 8,000 och högst 10,000 kronor. Kyrkoherden i Storkyrkoförsamlingen

samt domprostarna i Uppsala, Lund och Göteborg skola erhålla

en lön av 10,000 kronor.

Jämlikt stadgande i 10 § löneregleringslagen kan församling med viss

kvalificerad majoritet — minst I * 3/i av församlingens hela rösttal efter röstvärdet

— besluta att höja den lön, som för viss tjänst bestämts i löneregleringsresolutionen.

Sådant beslut skall dock för att vinna bindande

kraft underställas Konungens prövning och fastställelse.

De fastställda lönerna bestridas enligt i 19 och 21 §§ löneregleringslagen

meddelade bestämmelser med avgifter, som med viss begränsning

utdebiteras inom pastoraten, samt med vissa andra till pastoratens förfogande

ställda inkomster, varjämte pastoraten under viss förutsättning erhålla

bidrag därtill från kyrkofonden.

Enligt 19 § skola till bestridande av ifrågavarande löner, i den mån

sådant erfordras, i nedan nämnd ordning användas: 1) församlingsavgifter

till belopp ej överstigande 3 öre för varje helt eller påbörjat tiotal kronor

av hela inkomstbeloppet inom pastoratet, 2) arrenden av ecklesiastika löneboställen

med vissa angivna undantag, 3) avgälder av lägenheter, avsöndrade

eller upplåtna från boställen, som nyss sagts, ränta å medel, som vid

försäljning eller avstående för allmänt behov erhållits för sådant boställe

eller del därav, ävensom övriga till avlöning av prästerskapet i pastoratet

avsedda medel med undantag av sådana, vilka skola tillgodokomma viss

tjänstinnehavare utöver lönen eller ingå till kyrkofonden, 4) skogsförsäljningsmedel,

utgående med ett efter vissa grunder beräknat belopp, samt

5) ytterligare församlingsavgifter till erforderligt belopp.

Beträffande kyrkofondens bidragsskyldighet är i 21 § föreskrivet att,

om för omförmälda ändamål såsom församlingsavgifter utdebiterats sammanlagt

större belopp än som motsvarar 6 öre för varje helt eller påbörjat

tiotal kronor av pastoratets hela inkomstbelopp, ersättning skall av

kyrkofondens medel beredas pastoratet för det överskjutande beloppet utom

beträffande lönebelopp, som församling särskilt förbundit sig att utgöra.

I skrivelse den 29 januari 1918 har Stockholms stads konsistorium

väckt förslag om sådan ändring av ovanberörda lagbestämmelser, att i

Stockholms stads territoriella församlingar lönen skall vara för kyrkoherde

— med undantag av kyrkoherden i Storkyrkoförsamlingcn, vilkens lön

skulle bibehållas vid stadgat belopp av 10,000 kronor — 8,000 kronor och

för komminister 5,000 kronor; och har konsistoriet till stöd för denna

framställning anfört följande:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ls Proposition AV 351.

I skrivelse till konsistoriet har den av kyrkoråden i Stockholms stads territoriella

församlingar utsedda kommittén för avgivande av förslag till ny lönereglering för de

i nyssnämnda församlingar anställda prästerskapet ävensom till ordnande av i sambau

därmed stående frågor i huvudsak framhållit följande.

Den nu pågående regleringen av prästerskapets löner inom den svenska kyrkankomme

att inom få år beröra de församlingar, som tillhörde Stockholms stad. I Bromma

församling utgiuge den nu gällande löneregleringen den 1 maj 1919, i Brännkyrkat

den 1 maj 1921, i Stockholms stads övriga territoriella församlingar utom Storkyrkor

församlingen och Katarina jämte Sofia den 1 maj 1925 samt i sist nämnda församlingad

den 1 maj 1926. Lag om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910

bestämde i 3, 4, 5 och 10 §§, huru lönerna i de nya löneregleringarna skulle beräknas.

Men samma lag framställde ock i 1 § den allmänna grundsats, att varje tjänstgörande

kyrkoherde och komminister skulle erhålla förutom fri bostad m. m. »lön i penningar

så beräknad, att honom därigenom beredes eu efter tjänstegrad och ämbetsåligganden

ävensom levnadskostnaderna i orten eller andra särskilda förhållanden lämpad anständig

bärgning, utan att särskild ersättning för honom på grund av tjänsten åliggande

förrättningar må äga rum». Det hade icke kunnat undgå kommittén, att de löner,

vilka enligt sagda lags bestämmelser skulle vid stundande nya löneregleringar tillkomma

prästerskapet i Stockholms territoriella församlingar, i icke få fall skulle, även om

de uppginge till det i lagen satta maximibeloppet, komma att ganska betydligt understiga

de belopp, vartill de enligt nu gällande löneregleringar uppginge. Med hänsyn

därtill, att dessa löneregleringar, vilka delvis vore av ett ganska sent datum, icke kunde

anses bereda större förmåner än en anständig bärgning, och med hänsyn därjämte till

de oerhört stigande levnadsomkostnaderna och den därmed i samband stående sänkningen

av penningvärdet, ansåge kommittén, att den nedsättning av lönebeloppet, som

de nya löneregleringarna kommc att medföra, komme i strid med de i ovan omnämnda

lags 1 § uttalade allmänna grundsatser. Därom hade också Stockholms stads konsistorium

vidare uttalat sig i till Kungl. Maj:t ingivet den 6 mars 1917 dagtecknat yttrande

i anledning av den framställning, som gjorts av styrelsen för allmänna svenska

prästföreningen den 17 januari 1917. Men kommittén hade dessutom tagit i betraktande,

att lönerna för det i Stockholms territoriella församlingar tjänstgörande prästerskapet

skulle, om de fastställdes enligt bestämmelserna i gällande lag, komma att förete

ganska betydande ojämnheter, i det att lönerna i en del församlingar icke skulle

uppnå det tillåtna maximibeloppet. Om lagens avlöningsgrunder enligt 3 § följdes och

det i 4 § medgivna högsta lönetillskottet toges i beräkning, skulle eu lön av 8,000

kronor för år uppnås av kyrkoherdarna i de församlingar, vilka hade en folkmängd på

minst 9,000 personer, och en lön av 5,000 kronor för år av komministrarna i de församlingar,

vilkas folkmängd uppginge till 12,700 personer. I fyra av Stockholms territoriella

församlingar understege folkmängden redan nu endera eller båda av dessa siffror.

Den kyrkoskrivna folkmängden vore nämligen enligt senaste uppgifter:

i Storkyrkoförsamlingen......................................................... 9,844

i Jakobs församling............................................................... 8,118

i Klara » 12,316

i Bromma » 6,555 I

I de tre förstnämnda församlingarna befunne sig också folkmängden i ett fortgående

sjunkande, en vanlig företeelse i alla så kallade cityförsamlingar.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Ku »tgl. Maj.t.s Proposition Sr oöl.

7

Det kunde icke vara lämpligt eller rättvist, att präster, som tjänstgjorde i samma

stad och i samma ämbetsgrad, åtnjöte olika löner, i all synnerhet dä den tillåtna maximilönen

icke vore beräknad att bereda mer än anständig bärgning. Levnadsomkostnaderna

vore ju för dem alla lika, och ämbetsåliggandena kunde ej heller motivera olikhet

i löneförmåner, då de naturligtvis borde regleras genom inrättandet av ett större

antal prästerliga tjänster i de större församlingarna än i de mindre. Vad som i de

större församlingarna kunde åligga prästerna mer av expeditionsgöromål och förrättningar

uppvägdes då därav, att prästerna i de mindre församlingarna fingo mera predikoskyldighet.

Ett utjämnande av lönerna skulle visserligen kunna ske, om en sådan omreglering

företoges i den kyrkliga indelningen inom huvudstaden, som omnämndes i 2 och

23 §§ av sagda lag och som i det omnämnda syftet skulle bestå däri, att de fyra minsta

församlingarna utökades genom tillagda områden från angränsande församlingar.

En förberedande utredning i detta hänseende hade av kommittén verkställts, och

hade därav framgått, att en dylik överflyttning av områden skulle vålla betydande

olägenheter. Förutom den rubbning av de historiska gränserna för Stockholmsförsamlingarna,

som den skulle medföra och som av rena pietetsskäl borde undvikas, där den

ej vore alldeles nödvändig, skulle en sådan överflyttning, särdeles då den tydligen även

måste innebära en förändring av den nuvarande roteindelningen, uppriva hela den indelning,

som nu läge till grund icke blott för ordnande av en mängd kommunala angelägenheter

såsom hälsovård, fattigvård, polisväsende, taxering och uppbörd m. m., utan

ock för stadsfullmäktig- och riksdagsmannaval. En sådan omreglering skulle också

måhända på grund av de fortgående förändringarna i folkmängdsförhållandena behöva

göras om efter så kort tid som 20 år, och detta kunde ju ej heller vara lämpligt.

På grund av vad kommittén sålunda anfört hade kommittén tänkt sig, att ett

behövligt och önskligt utjämnande av prästlönerna i Stockholms stads territoriella församlingar

borde ske genom en sådan ändring i nu gällande lagstiftning, att kyrkoherdar

och komministrar i Stockholm tillförsäkrades den maximilön, som lagen för präster

i deras ställning tilläte.

Med anledning av vad kommittén sålunda framhållit får konsistoriet hemställa, att

Kungl. Maj:t måtte för riksdag och kyrkomöte framlägga förslag om sådan ändring av

5 § i lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910, att till

andra stycket av denna § fogas följande tillägg:

»I Stockholms stads territoriella församlingar skall lönen vara för kyrkoherde

utom i nyssnämnda fall 8,000 kronor och för komminister 5,000 kronor.»

Skulle med anledning av allmänna svenska prästföreningens ovan omnämnda framställning

de i tredje stycket av sagda 5 § omnämnda maximilönerna komma att höjas,

vill konsistoriet tillika framhålla, att en däremot svarande höjning av lönerna för prästerskapet

i Stockholms stad givetvis hör inträda.

På grund av remiss har kammarkollegium över ifrågavarande framställning

låtit höra samtliga territoriella församlingar i Stockholm samt

lämnat övriga vederbörande inom församlingarna tillfälle att yttra sig,

varav ett flertal av kyrkoherdarna i församlingarna begagnat sig, ävensom

inhämtat den 13 april 1918 dagtecknat yttrande av överståthållarämbetet;

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 351.

och hava samtliga de sålunda hörda tillstyrkt bifall till framställningen

eller förklarat sig icke hava något att erinra mot densamma.

För egen del har kollegiet den 26 april 1918 avgivit utlåtande i ärendet

och därvid anfört, bland annat, följande:

Kollegiet kan väl icke dela den till stöd för framställningen anförda åsikten, att

det under alla förhållanden icke vore lämpligt eller rättvist, att präster, som tjänstgjorde

inom samma stad och i samma ämbetsgrad, åtnjöte olika löner.

Emellertid torde nog kunna påvisas särskilda, i framställningen delvis angivna

skäl för att lönerna till präster i de där särskilt avsedda församlingarna i Stockholm

borde förhöjas utöver vad med de nuvarande bestämmelserna kunde ske. Därvid synes

i viss mån kunna göras gällande, att i de i framställningen omnämnda församlingarna

av så kallad citytyp vederbörande präster intaga eu sådan ställning och att dem åligger

ett, trots det mindre antalet kyrkoskrivna invånare i församlingen, så omfattande

arbete, att dessa förhållanden kunna motivera en dylik förhöjning. Beträffande Bromma

pastorat skulle till stöd för en dylik förhöjning jämväl kunna särskilt åberopas den

snabba utveckling, som kan förväntas där uppstå. Ävenledes torde de i 4 § i löneregleringslagen

avsedda särskilda förhållanden i övrigt göra sig gällande inom Stockholms

stads territoriella församlingar med en styrka, som skulle kunna giva skäl för

att i paragrafen angiven lönefvllnad borde bestämmas till belopp, högre än paragrafen

nu medgiver, givetvis dock alltid med de i 5 § stadgade maximigränser för avlöningen

i dess helhet.

Den ökning i lönerna, som ett bifall till framställningen skulle medföra, lär på

grund av den bevillningstaxerade inkomstens storlek inom de i framställningen omförmälda

Storkyrko-, Jakobs och Klara församlingar — år 1915 utgörande respektive

27,108,000, 46,921,000, och 32,120,000 kronor — komma att bestridas med församlingsavgifter,

utdebiterade enligt 19 § l:o) av berörda lag, och sålunda kyrkofonden i dessa

fall icke beröras av lagändringen. Inom Bromma församling, varest år 1915 den bevillningstaxerade

inkomsten utgjorde 3,500,000 kronor, komme, så vitt nu kan bedömas,

lagändringen åtminstone till en början att medföra, att avkastningen från därvarande

kyrkoherdeboställe skulle i högre grad än eljest tagas i anspråk för avlöningsändamål

inom pastoratet, samt kyrkofonden sålunda i motsvarande grad gå miste om inkomst

från samma boställe. På grund av den hastiga ekonomiska utvecklingen inom sistnämnda

församling skulle dock antagligen ganska snart lönerna till prästerskapet därstädes

komma att i sin helhet bestridas av uttaxerade medel.

De ekonomiska konsekvenserna av den ifrågasatta ändringen skulle sålunda till

övervägande grad komma att, såvitt angår nuvarande territoriella församlingar i Stockholm,

bäras av vederbörande församlingar.

Det förhållande, att församlingarna dock hava förklarat sig tillstyrka bifall till

framställningen och sålunda beredda att bära därav föranledd ökad utdebitering, synes

kollegiet utgöra ett synnerligen vägande skäl för att man icke borde motsätta sig en

ändring av löneregleringslagen i den riktning förslaget åsyftar. Emellertid och under

fasthållande av sin ovan uttalade åsikt, att det icke i allmänhet kan anses oriktigt,

att präster, som tjänstgöra inom samma stad och i samma tjänstegrad, åtnjuta olika

löner, anser kollegiet lagändringen ej böra givas den form eller det ovillkorliga innehåll

förslaget avser. Enligt detta skulle exempelvis, då nya församlingar inom Stockholms

stad uppkomme genom delning av äldre eller med staden i ecklesiastikt hänseende

inkorporerades församlingar, detta förhållande ovillkorligen medföra, att i dylik försam
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 351. 9 -

ling anställd kyrkoherdes lön komme att utgöra 8,000 kronor och härvarande komministers

5,000 kronor. Särskilt i avseende å inkorporerade församlingar torde dock vara

olämpligt att, ehuru genom inkorporeringen prästerskapets ställning icke kan sägas bliva

förändrad, lönerna dock skulle höjas i och med blotta inkorporeringsbeslutet.

På grund av vad sålunda anförts håller kollegiet före, att på prövning i det särskilda

fallet bör bero, huruvida ifrågavarande höjning skall medgivas. Härigenom skulle

det omedelbara syftet med föreliggande framställning kunna vinnas utan att prästlöneregleringslagens

efter kollegiets förmenande lika riktiga som viktiga princip om lönernas

gradering inom vissa gränser, efter de särskilda förhållandena i varje pastorat, därför

behövde "vare sig formellt eller reellt rubbas. Ett stadgande av nu angivna innebörd

torde, såsom närmast sammanhängande med 4 § av berörda lag, lämpligen böra få sitt

uttryck genom ändring i denna och icke i 5 §.

Kollegiet har icke förbisett, att framställningar liknande den förevarande skulle

kunna tänkas framkomma även från andra bland de större städerna i landet, exempelvis

Göteborg, Malmö och Norrköping. Frånsett att initiativet till en motsvarande löneförhöjning

jämväl beträffande prästerskapet i dessa städer lämpligen synes böra utgå

från dem, vilka därav närmast beröres, torde emellertid de faktiska förhållandena inom

samma städer vara sådana, att en lagändring skulle beträffande dem äga verklig betydelse

endast för prästerskapet i inkorporerade församlingar, d. v. s. just sådaua, där

förhållandena regelmässigt icke torde vara av den beskaffenhet, att en höjning av prästerskapets

avlöning borde ske av nu ifrågavarande grunder. Med hänsyn till remissens

avfattning har kollegiet icke heller ansett sig böra genom inhämtande av yttranden i

vidare mån, än som skett, eller eljest nu taga initiativet till utsträckande av den ifrågasatta

lagändringens tillämplighet även å prästerskapet i andra än Stockholms stads

territoriella församlingar.

Under åberopande av vad ovan anförts får kollegium föreslå, att 4 § första stycket

i lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910 må erhålla ungefär

följande ändrade lydelse:

4 §•

Skulle med hänsyn till särskilda förhållanden — såsom synnerligen höga levnadskostnader

i orten eller prästerskapet åliggande skyldighet att duplicera eller med tjänstens

skötande förenad synnerlig besvärlighet eller för prästerskapet eljest ökade utgifter

— lönebelopp, som blivit med tillämpning av förut omförmälda grunder beräknat, finnas

allt för ringa, må vid löneregleringens fastställande, där Konungen så prövar skäligt,

sådant lönebelopp förhöjas, dödfc, för annan ort än Stodcholm, ej med högre belopp

än, för kyrkoherdebeställning 1,000 kronor och för komministersbeställning 750 kronor,

med iakttagande att ersättning för skyldighet att duplicera ej må utgå med högre

belopp än 600 kronor för duplikation varje predikodag och 300 kronor för duplikation

varannan predikodag.

Kyrkofondskommittén har i infordrat, den 27 maj 1918 dagtecknat

utlåtande i ämnet yttrat, bland annat, följande:

För att giva en åskådlig framställning av de fluktuationer, som den mantalsskrivna

folkmängden inom de 4 förutberörda Stockholmsförsamlingarna — Storkyrkoförsamlingen

samt Klara, Jakobs och Bromma församlingar — undergått på de senaste åren, hava

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 298 höft. (Nr 351.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Haj ds Proposition Nr 351.

de i Sveriges officiella statistik meddelade folkmängdsuppgifterna för åren 1910 samt

1914—1917 sammanställts till efterföljande tabell.

Folkmängden den 31

december år

1910

1914

1915

1916

1917

Storkyrkoförsamlingen ....

10,972

10,825

10,863

11,097

11,006

Klara församling.............

13.427

12,366

12 257

12,211

11,871

Jakobs församling...........

10,946

10,102

10,257

10,248

9.931

Bromma församling.........

4,684

5,713

6,212

6,833

7,777

Till komplettering av de i kammarkollegii utlåtande lämnade upplysningarna

angående inkomstbeloppen inom de 4 ovannämnda församlingarna har kyrkofondskommittén

vidare ansett sig böra meddela efterföljande uppgifter rörande inkomstbeloppen

enligt 1917 års taxeringar samt storleken av de belopp, som kunna uttagas i församlingsavgifter

jämlikt 19 § 1 mom. löneregleringslagen.

1

Taxerings- värde å fas- tighet.

Beräknad in- komst av

fastighet.

Beskattnings- bar inkomst

av kapital

och arbete.

Summa

inkomst.

Församlings- avgifter it 3

öre per 10

krona av in- komstbelop- pet.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Storkyrkoförsamlingen ............

64,275,400

3,213,770

_

51,810,990

_

55,024,760

_

165,074

_

Klara församling.....................

165,552,600

—

8,277,630

—

65,782,540

—

74,060,170

—

222,181

—

Jakobs församling ..................

167,930,600

—

8,396,530

—

123,432,200

—

131,828,730

—

395,486

—

Bromma församling ...............

•1,810,000

16,508,200

-

1) 108,600

2) 825,410

-

5,474,370

6,408,380

19,225

—

—

Beträffande Bromma har, efter vad kommittén inhämtat, kammarkollegium den

28 mars 1918 avgivit utlåtande över upprättat förslag till ny lönereglering för prästerskapet

därstädes. Enligt detta förslag, sådant det av kollegiet tillstyrkts, skulle i församlingen

finnas kyrkoherde med en lön av 7,120 kronor och eu komminister med lön

av 4,120 kronor, vardera lönen beräknad efter folkmängdssiffran vid slutet av år 1916

och med iakttagande av att högsta fyllnadsbelopp enligt 4 § löneregleringslagen utginge.

Med tillämpning av 1917 års folkmängdssifira torde lönerna kunna beräknas till

7,480 kronor och 4,255 kronor. I händelse av lönernas fixerande i överensstämmelse

med konsistoriets föreliggande förslag till 8,000 kronor och 5,000 kronor eller tillhopa

x) Jordbruksfastighet.

2) Annan fastighet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Proposition AV iföl.

13,000 kronor komma, såsom framgår av den bär förut intagna tablån, lönerna även i

Bromma att i sin helhet bestridas genom uttaxerade medel, understigande 3 öre för

varje tiotal kronor av inkomstbeloppet. Såvitt kommittén bar sig bekant, är nyssnämnda

löneregleringsförslag rörande Bromma ännu icke av Kungl. Maj:t prövat.

Innan kyrkofondskommittén går in på själva saken, tillåter sig kommittén erinra

därom, att kommittén på grund av särskilda remisser bär under handläggning framställningar

angående en allmän revision av författningarna rörande de prästerliga avlöningsförhållandena,

vilka framställningar åsyfta dels genomförandet av en allmän löneförbättring

för prästerskapet i riket och dels undanröjandet av vissa oegentligbeter och

orättvisor, som förmenats vara förenade med do på området nu gällande bestämmelserna.

Med dessa framställningar, vilka hittills måst skjutas åt sidan för behandling av

andra mera angelägna ämnen, såsom angående krigstidstillägg åt prästerskapet i de

nyreglerade pastoraten m. fl., har kommittén hittills endast förberedelsevis kunnat sysselsätta

sig, och lärer kommittén med hänsyn till sina övriga arbeten icke bliva i tillfälle

att slutligen yttra sig däröver under den närmaste framtiden.

Då den nu föreliggande frågan om ändring i prästlöneregleringslagen, så vitt

avser prästerskapets i Stockholm löneförmåner, äger sammanhang med nyssnämnda,

en mera omfattande revision avseende framställningar, uppstår det spörsmål, huruvida

ej den förra frågan rätteligen borde uppskjutas för att företagas i samband med de

senare. Till förmån härför skulle kunna sägas tala även den omständigheten, att förevarande

frågas räckvidd är synnerligen ringa. Såsom av konsistoriets skrivelse framgår,

utgår nu gällande lönereglering i Bromma församling den 30 april 1919, i Brännkyrka

församling den 30 april 1921, i stadens övriga territoriella församlingar med

undantag av Storkyrko- samt Katarina och Sofia församlingar den 30 april 1925 samt

i sistnämnda tre församlingar den 30 april 1926. De av huvudstadens församlingar,

varest, på sätt i konsistoriets skrivelse närmare angives, folkmängden sannolikt icke

kommer att vara så stor att, med tillämpning av nu gällande bestämmelser, prästerskapets

löner vid meddelande av ny lönereglering skulle uppnå stadgat maximum, äro

till antalet fyra, nämligen Jakobs och Bromma, där såväl kyrkoherde- som komministerslönerna,

samt Storkyrkoförsamlingen och Klara, varest endast komministerslönerna

skulle stanna under maximum.

Emellertid torde någon vidare betänklighet icke böra möta mot att särskilt för

sig upptaga till avgörande nu föreliggande fråga. Den föreslagna lagändringen innebär

nämligen icke någon ändring i grunderna i prästlöneregleringslagen. Dennas 5 § upptager

redan nu grundsatsen om eu till visst belopp fixerad lön för vissa präster; förslaget

innebär allenast en utsträckning av denna grundsats. Förändringen är vidare

endast av mycket lokal och begränsad omfattning. Den kan således ej sägas vara av

prejudicierande betydelse för andra frågor rörande ändring i prästlöneregleringslagen.

Såsom av den av kommittén lämnade redogörelsen framgår, skulle beträffande

såväl de tre äldre församlingarna som Bromma församling de medel, vilka i första band

skola användas till prästerskapets avlöning, eller de jämlikt 19 § 1 mom. löneregleringslagen

utdebiterade församlingsavgifterna av högst 3 öre för varje tiotal kronor av

inkomstbeloppet mer än väl räcka till för gäldande av den av löneförhöjningen föranledda

utgiftsökningen. Denna skulle alltså helt stanna på församlingen och ej i någon

mån inverka på kyrkofondens ställning. Församlingarna hava även genom att tillstyrka

förändringen förklarat sig villiga att åtaga sig nämnda ökade utgift.

Förbises bör ej heller att. därest den nuvarande kristiden eller dess verkningar

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ls Proposition Nr 351.

fortfara, när spörsmålet om den ifrågasatta allmänna revisionen av de prästerliga aviöningslagarna

föreligger i slututrett skick, med detta spörsmåls framläggande till prövning

av riksdag och kyrkomöte måhända anses böra anstå, till dess att kristidens verkningar

åtminstone i huvudsak upphört — något som skulle medföra uppskov på eu

synnerligen oviss tid. Den nu föreliggande frågan skulle under sådan förutsättning,

om den sammankopplades med den föreslagna allmänna revisionen, med stor sannolikhet

icke kunna vinna sin lösning förr än efter det de nya löneregleringarna redan

blivit verkställda inom de församlingar, som av förslaget beröras.

Vad därefter angår själva saken, måste kommittén, lika med kammarkollegium,

ställa sig avvisande mot den till stöd för framställningen anförda åsikten, att det i och

för sig icke vore lämpligt eller rättvist, att präster, som tjänstgjorde inom samma stad

och i samma ämbetsgrad, åtnjöte olika löner.

Däremot finner kommittén den prästerliga tjänstgöringen inom församlingarna i eu

stad sådan som Stockholm vara av den beskaffenhet, att folknumerärens inflytande på

arbetets omfattning är av mindre inverkan här än på flertalet andra orter. Även i en

mindre folkrik Stockholmsförsamling lärer det arbete, som åligger den särskilde prästen,

vara föga mindre ansvarsfullt och utslitande än arbetet i en folkrikare, förutsatt att i

de särskilda församlingarna antalet präster lämpas efter folkmängden. I vilketdera

fallet som helst lära arbetsuppgifterna för den nitiske tjänstinnehavaren vara av den

omfattning, att de snarare över- än understiga även en arbetsförmåga med höga anspråk.

Med skäl kan också från huvudstadens församlingar framställas fordran på att

avlöningen för deras prästerskap fastställa till sådant belopp, att församlingarna måtte

kunna tillförsäkra sig högt kvalificerade innehavare av de prästerliga befattningarna,

särskilt kyrkoherdetjänsterna. — Denna strävan att för huvudstaden förvärva präster

av dylik kvalifikation har erkänts som berättigad genom andra anordningar, såsom genom

att beträffande Stockholmsbeställningarna bevilja ansökningsrätt för präster från

hela riket.

De skäl, som kunna åberopas till förmån för förändringen, hänföra sig uppenbarligen

i första hand till de så kallade cityförsamlingarna.

Möjligen kunde anses, att, såsom även kollegiet antytt, förhållandena inom de

inkorporerade församlingarna — i förevarande fall kan endast Bromma komma i betraktande,

då Brännkyrka äger sådan folkmängd, att maximilönerna ändock skulle uppnås

— skulle vara så pass olikartade mot dem inom de gamla stadsförsamlingarna,

att den ifrågasatta likheten i avseende å avlöningen ej vore för de förra påkallad.

En dylik uppfattning torde, så vitt angår Stockholm, ej vara befogad. De inkorporerade

församlingarna hava nämligen till stor del karaktär av förstadsorter med därav

föranledda särskilda förhållanden, som ingalunda förminska utan måhända snarare öka

prästerskapets arbete. Bromma har för övrigt undergått och måste förväntas komma

att även framdeles undergå så stor utveckling i avseende å folkmängden, att med hänsyn

härtill möjligheten att för prästerskapet fastställa högre löner än som skulle följa

av det nuvarande invånarantalet framstår såsom synnerligen önskvärd.

Ur nu angivna synpunkt torde det med fullt fog kunna åberopas såsom både

lämpligt och rättvist, att de i Stockholms stads territoriella församlingar tjänstgörande

prästerna, med det redan angivna undantaget för kyrkoherden i Storkyrkoförsamlingen,

böra inom samma ämbetsgrad erhålla lika löner, utgörande 8,000 kronor för kyrkoherde

och 5,000 kronor för komminister, fri bostad eller hyresersättning oberäknat,

vilka belopp, helt och hållet frånsett den nu rådande dyrtiden, icke heller för de nu

ifrågavarande prästerna kunna anses för höga.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kumjl. Maj:ts Proposition Nr 351.

Det angivna syftet att bereda prästerna i Stockholms städs territoriella församlingar

lika löner inom samma ämbetsgrad hava konsistoriet och kollegiet sökt vinna på

olika vägar. De av dessa myndigheter framlagda förslagen skilja sig, såsom av den

lämnade redogörelsen även framgår, icke endast till formen utan även i konstitutivt

hänseende. Konsistoriet har föreslagit till siffran fixa belopp för samtliga präster, under

det kollegiet tillstyrkt vidgad befogenhet att i det särskilda fallet genom beräknande

av fyllnadsbelopp med hänsyn till särskilda förhållanden, varom i 4 § löneregleringslagen

förmäles, kunna, när skäl därtill föreligga, intill stadgat maximum — sammanfallande

med de av konsistoriet förordade ffxa beloppen — förhöja lönebelopp, som,

beräknat efter de i 3 § angivna grunder, befunnits allt för ringa.

För sin del ansluter sig kommittén i huvudsak till konsistoriets förslag.

De av kammarkollegium däremot framställda erinringarna synas med hänsyn till

nu föreliggande fall sakna betydelse. Erinringar av jämförelsevis större vikt synas

däremot kollegiets eget förslag till lösning av frågan vara ägnat att framkalla. Detta

senare förslag leder i själva verket till målet endast på en omväg. Då den i ärendet

föreslagna ändringen innebär ett speciellt undantag från huvudregeln om prästlönernas

beräknande, bör den hänföra sig icke till 4 §, vilken innehåller allmängiltiga bestämmelser

rörande riket i sin helhet, utan till 5 §, som just upptager med den nu ifrågasatta

bestämmelsen jämförliga undantagsbestämmelser, avseende särskilda prästerliga

tjänster.

På grund av det anförda tillstyrker alltså kommittén införande i 5 § i lagen om

reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910 av ett tillägg i överensstämmelse

med det av Stockholms stads konsistorium framställda förslaget, dock att för

sammanhangets skull någon jämkning i den av konsistoriet föreslagna avfattningen

lämpligen torde böra vidtagas på det sätt, att i paragrafens andra stycke bestämmelsen

om lönen för kyrkoherden i Storkyrkoförsamlingen uteslutes ur sitt nuvarande sammanhang

och sammanföres med den nya bestämmelsen om lönerna för det övriga prästerskapet

i Stockholm.

V ad de hörda ämbetsverken och kyrkofondskommitten anfört rinner

jag utgöra tillräckligt stöd för vidtagande redan nu av eu lagändring i

syfte att skapa möjlighet att bereda samtliga ordinarie präster i Stockholms

stads territoriella församlingar löner, som äro avvägda med hänsyn till de

särskilda förhållandena därstädes. Kungl. Maj:t skulle härigenom vid bestämmandet

av lönerna för dessa präster icke bliva bunden av de i 4 § av

lagen om reglering av prästerskapets avlöning nu givna föreskrifterna för

beräknande av avlöningsbeloppen utan oberoende härav kunna inom de i

lagen fastställda maximigränserna bestämma lönerna till högre belopp.

Någon tvekan med hänsyn till kyrkofonden kan icke företinnas, då genom

denna lagändring några ökade krav icke ställas på denna fond.

Beträffande sättet för införande i lagen angående reglering av prästerskapets

avlöning av en bestämmelse i angivet syfte hava. såsom framgår

av det förut anförda, olika förslag framställts. Med hänsyn till möjligheten

av en efter olika förhållanden anpassad tillämpning av stadgandet,

Departe
mentschefen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 351.

därest det utav kammarkollegium framställda förslaget genomföres, ansluter

jag mig till detsamma. Ändringen bör således avse 4 § i berörda lag.

Vad angår den i det föregående omnämnda nya löneregleringen för

prästerskapet i Bromma pastorat får jag erinra därom, att genom resolution

den 26 april 1918 fastställts sådan lönereglering att träda i kraft den 1 maj

1919 och gälla till och med den 30 april 1939, dock att, därest beslut

angående ändring av den kyrkliga indelningen beträffande pastoratet under

nämnda tid bleve meddelat, löneregleringen ej skulle gälla längre än

till dess sådant beslut ginge i verkställighet. I resolutionen föreskrevs, att

kyrkoherden och komministern i pastoratet skulle åtnjuta löner med respektive

7,480 och 4,165 kronor, sålunda med belopp, som särskilt beträffande

komministern betydligt understiga de i löneregleringslagen fastställda

maximilönerna. Skulle jämlikt berörda stadgande angående löneregleringens

giltighetstid någon ändring av densamma göras före den 30 april 1939,

torde en höjning av dessa löner då kunna ske, därest nu avsedda lagändring

genomföres.

Sedan departementschefen härefter erinrat, att den ifrågasatta lagändringen

erfordrade jämväl kyrkomötets bifall, uppläste han det av kammarkollegium

framlagda lagförslaget och hemställde, att förslaget måtte

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;

och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den

lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sixten Carlborg.

Stockholm 1920, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.

900516

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1920:187 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 4 § i lagen om reglering av prästerskapets avlöning d s. 1 i texten
  2. 1LU 1920:29 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 4 § i lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december s. 3 i texten