Med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 23 oktober 1891 angående väghållning sbesvärets utgörande på landet
1920-03-19 · 23 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 22 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1920:358, Med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 23 oktober 1891 angående väghållning sbesvärets utgörande på landet
Dokumentets text
Kungl. Maj-ts proposition Nr 358.
1
^ : <* i
Nr 368.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i vissa delar av lagen den 23 oktober 1891
angående väghållning sbesvärets utgörande på landet:
given Stockholms slott den 19 mars 1920.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet torda protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå
riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om ändring i vissa
delar av lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets
utgörande på landet.
De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
O. Nilsson.
•Bihang till riksdagens protolwll 1920. 1 samt. 301 käft. (Nr 358.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 368-
Förslag
till
Lag
om ändring i vissa delar av lagen den 23 oktober 1891 angående vägliållningsbesvärets
utgörande på landet (nr 67 sid. 1).
Härigenom förordnas, att 6, 7, 10, 12, 13, 37, 45, 47, 59, 61, 6>5,
72 och 83 §§ i lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets
utgörande på landet skola, 7, 12, 13, 37, 45, 47, 65 och 83
§§ i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse:
6 §•
I skyldigheten att bygga och underhålla allmän väg, bro och lärja
deltaga, efter nedan stadgade grunder, följande beskattningsföremål:
a) all jordbruksvärde åsatt egendom, för vilken fastighetsskatt
enligt bestämmelserna i II kap. kommunalskattelagen skall utgöras, dock
att äldre lotshemman, så länge de äro underkastade lotsningsskyldighet,
bibehållas vid dem hittills förunnad frihet från väghållningsbesväret;
b) all annan egendom, för vilken fastighetsskatt skall utgöras, och
vars hela värde upptagits såsom annat värde, såvitt taxeringsvärdet
uppgår till minst åttahundra kronor; samt
c) annan inkomst än inkomst av fast egendom, såvitt densamma
är underkastad kommunal inkomstskatt och dess taxerade belopp, etter
avdrag i förekommande fall av dels hyresvärdet motsvarande lem procent
av taxeringsvärdet å fastighet, som av ägaren användes i näring
eller eljest i rörelse eller yrke, dels ock värdet i oförädlat skick av beståndsdelar
från egen fastighet, vilka förädlas eller förbrukas i näring
eller eljest i rörelse eller yrke, uppgår till minst ettusen kronor.
7 §•
Vägunderhållet in natura, varmed förstås arbetet för vägs hållande
i laggill skick, åligger all egendom med åsatt jordbruksvärde, med
3
Kungl. Maj-.ts proposition Nr 358.
undantag av staten eller menighet tillhöriga allmäuningsskogar ävensom
frälseränta, samt utgöres efter vägdelning, varom i III kap. stadgas.
De beskattningsföremål — — — — V kap. förmäles.
10 §.
Vägtal åsättes varje hemman, utjord och annan jämlikt 7 § till
vägunderhåll in natura förpliktad fastighet sålunda, att för varje ett
hundra kronor av senast fastställda taxeringsvärdet utföres ett vägtal.
Vad om hemman i denna paragraf sägs gäller ock om varje i
jordebok eller fastighetsbok särskilt upptaget nummer.
12 §.
Finnes för — — — — vägkassan underhållas.
År fastighet avsides eller obekvämt belägen i förhållande till densamma
tilldelat vägstycke eller yppar sig, till följd av vägs beskaffenhet,
märklig svårighet för behörigt fullgörande av fastighet åliggande vägunderhåll
in . natura, må fastigheten, där de väghållningsskyldige, efter
framställning av innehavaren, därtill samtyckt eller, om samtycke vägrats,
Konungens befallningshavande på fastighetsinnehavarens besvär prövat
skäligt bifall därtill lämna, därefter i stället bidraga med penningar efter
det belopp, vartill underhållskostnaden bestämmes av den i IV kap. omförmälda
nämnd ; skolande härvid icke tagas i beräkning den av nämnden
angivna särskilda kostnad för ökat besvär i följd av större avstånd från
fastigheten till dess vägstycke.
Ovannämnda bidrag — — — — vägunderhållet ombesörja.
13 §.
Har vid vägdelning väg lämnats odelad emellan delägare i samma
fastighet eller varder efter vägdelning fastighet delad emellan två eller
dera, svare dessa för underhållet av fastighetens väg, var i förhållande
till det lians lott åsätta taxeringsvärde. Atp delägarne derå än två,
skola de sig emellan för minst ett år i sänder utse eu vägfogde. Om
valet skall underrättelse meddelas kronobetjäningen, som i sin ordning
lämnar den valde därav del. Intill dess valet ägt rum och kronobetjäningen
därom underrättats, svare delägarne en för alla och alla fölen
för underhållet av fastighetens väg.
Vägfogde åligger — — — — påkalla handräckning.
Vägfogde, som — — — — år fördutit.
Vill delägare — — — — 45 § stadgas.
4
Kungl. Maj.ts proposition Nr 358.
37 §•
Y afdelning i enlighet med föreskrifterna i denna tag skall, sedan
vaghållmngsdistrikts område blivit enligt 82 § bestämt, första gånge»
ske, då yrkande därom framställes av väghållningsskyldige, vilka innehava
jämlikt 7 § till vägunderhåll in natura förpliktade fastigheter i
värde uppgående till minst en tiondedel av sammanräknade taxering-sVriidet
å alla sådana fastigheter inom väghålluingsdistriktet.
Därefter må — — — — vara erforderlig.
45 §•
Y1}1 delägare i fastighet, efter ty i 13 § sägs, att fastighetens väg
skall delas, och väckes fråga därom vid vägdelning, som i 36 § avses,
delningen av fastighetens väg ske i sammanhang med nämnda
vägdelning, och galle därvid i tillämpliga delar vad här ovan i detta
kapitel är stadgat.
Uppstår eljest — — — — landsfiskalen ingiven.
Kan överenskommelse---- underrätta delägarne.
Vägdelning, som----ägde rum.
Vad i — — — — av vägkassan.
47 §.
Den i — — — — tre ledamöter.
Ordföranden och — — — — eller landstingsområde.
Övriga två ledamöter tillika med två suppleanter för dem utses
av de väghållningsskyldiga å vägstämma, som i 52 § sägs; varöver
Konungens befallmngshavande äger hålla hand. Av ''dessa ledamöter
och suppleanter bör en ledamot och dennes suppleant utses bland innehavare
av sådana fastigheter, som jämlikt 7 § äro förpliktade till vägunderhåll
in natura, samt eu ledamot och dennes suppleant bland väghållnmgsskyldiga,
som äro pliktiga att deltaga i väghållet för annat
beskattmngsföremål än nyss sagts.
I avseende-----stadgat är.
59 §.
\ ägskatten utgår efter vägfyrk med iakttagande därav:
a) att egendom med åsatt jordbruksvärde, med undantag av dels
5
Kungl. Maj.is proposition Nr 358.
staten eller menighet tillhöriga allmänningsskogar dels oek frälseränta,,
påföres en vägfyrk för varje etthundra kronor av taxeringsvärdet,
b) att nu nämnda skogar paföres en vägfyrk för varje etthundrafemtio
kronor av taxeringsvärdet,
c) att frälseränta ävensom fastighet utan åsatt jordbruksvärde påföres
en vägfyrk för varje två hundra kronor av taxeringsvärdet, samt
d) att inkomst påföres eu vägfyrk för varje trettio kronor av det
till kommunal inkomstskatt beskattningsbara beloppet, minskat i förekommande
fall med dels uppskattad inkomst av fäst egendom, dels hvresvärdet
motsvarande fem procent av taxeringsvärdet å fastighet, som av
ägaren användes i näring eller eljest i rörelse eller yrke, dels ock värdet
i oförädlat skick av beståndsdelar från egen fastighet, vilka förädlas
eller förbrukas i näring eller eljest i rörelse eller yrke;
dock med iakttagande att vad som icke uppgår till hel vägfvrk
bortfaller.
Vägfyrktalslängd i enlighet med dessa bestämmelser upprättas för
varje kommun av liäradsskrivaren mot ersättning ur vägkassan med
belopp, varom särskilt stadgas. De väghållningsskvldiga äge dock, för
det fall, att vägskattens debitering, uppbörd och redovisning jämlikt 63 §
överlämnas åt kommunalnämnd eller utsedda förtroendemän^ besluta, att
jämväl upprättandet av vägfyrktalslängd må överlämnas åt kommunalnämnd,
därest överenskommelse därom träffas, eller åt utsedda förtroendemän;
och skall underrättelse om sådant beslut årligen före den 20 maj
meddelas liäradsskrivaren medelst utdrag av vägstämmoprotokollet. Vägfyrktalslängden
skall senast den 1 december insändas till kommunalstämmans
ordförande, varefter längden skall framläggas till granskning
och företagas till justering av de väghållningsskyldiga å kommunalstämma
i enahanda ordning-, som är föreskriven i fråg-a om granskning
och justering av kommunens debiterings- och uppbördslängd. Den
justerade vägfyrktalslängden skall förvaras av kommunalstämmans ordförande
och vid behov tillställas vägstyrelsen, som omedelbart efter
begagnandet skall återställa längden till bemälde ordförande.
61 §.
Till ledning för vägskattens bestämmande böra häradsskrivarna
varje år efter avslutandet av taxeringsnämndernas arbeten och före den
1 juni till vägstyrelsens ordförande insända förteckningar, som för varje
kommun beträffande de i väghållet deltagande beskattningsföremål summariskt
upptaga, i fråga om fastigheter och frälseränta, taxeringsvärdet,
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 358.
särskilt å fastigheter, vilka vägunderhåll in natura åligger, särskilt å
staten eller menighet tillhöriga allmänningsskogar och särskilt å alla
övriga fastigheter jämte frälseränta samt i fråga om inkomst det belopp,
varefter påförandet av vägfyrk skall ske.
65 §.
Till allmän vägs hållande i fargalt skick, då den är besvärad avsnö
eller is, skall Konungens befallningshavande, efter vederbörandes
hörande, inom varje väghållningsdistrikt av lämpligt belägna, jämlikt
’7 § till vägunderhåll in natura förpliktade fastigheter inrätta så kallade
ploglag, vilka vartdera av vägen tilldelas ett visst stycke, det de skola
behörigen vidmakthålla.
De till — — — — fastigheternas taxeringsvärden.
72 §.
Konungens befallningshavande fördelar ploglagen så, att de fastigheter,
som därtill kunna anslås, bliva i möjligaste måtto lika därtill nyttjade.
83 §.
Sedan väghållningsdistrikten----vinna tillämpning.
Intill utgången av det år, då vägdelning enligt denna lag första
gången blivit inom varje distrikt fullbordad, skall likväl, den tid mark
är bär, vägunderhållet in natura utgöras enligt hittills gällande bestämmelser
med skyldighet för innehavare av fastighet, som enligt 7 §
är förpliktad utgöra sådant vägunderhåll, men intill dess ny vägdelning
sker bliver därifrån befriad, att bidraga till väghållet med penningar,
dock så att sådan fastighet under tiden påföres allenast en vägfyrk för
varje två hundra kronor av taxeringsvärdet.
Om användandet —---väghållningsskyldige besluta.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1921.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungi. Mnj:ts ‘proposition Nr 158.
i
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet d Stockholms slott den 12
mars 1920.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Branting,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre PALMSTIERNA,
Statsråden: UndéN,
Thorsson,
Olsson,
Sandler,
Notiun,
Nilsson,
Eriksson,
Svensson,
Hansson.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet
anförde chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Nilsson, följande:
På. föredragning av chefen för finansdepartementet har Kungl.
Maj:t förut denna dag beslutat att för riksdagen framlägga förslag till
kommunalskattelag. Enligt detta förslag skall den allmänna bidragsskjddigheten
till täckande av kommuns skattebehov fullgöras genom
följande kommunala skatter, nämligen fastighetsskatt, näringsskatt, kommunal
inkomstskatt och kommunal progressivskatt. Av dessa skatter
är progressivskatten avsedd att uttagas i första band efter en för hela
landet lika skatteskala. Vad denna skatt inbringar skall delvis användas
Gällande bestämmelser.
8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 358.
för skatteutjämning mellan kommunerna och delvis tillgodokomma den
borgerliga primärkommunen. Kommunens ytterligare skattebehov skall
fyllas genom uttaxering av fastighetsskatt, näringsskatt och kommunal
inkomstskatt, vilka samtliga äro repartitionsskatter. Det är avsett, att
kyrkoförsamlingens, skoldistriktets, fattigvårdssamhällets och häradets
skattebehov i sin helhet skall tillgodoses genom samma tre skatter.
Förslag till för ändamålet erforderliga ändringar i kommunallagarna
m. fl. författningar skola jämlikt Kung]. Maj:ts tidigare denna dag fattade
beslut föreläggas riksdagen.
Genom denna skattereform skulle alltså bevillningens huvudsakliga
uppgift att bilda underlag för den allmänna kommunalbeskattningen
komma att försvinna. Det är givetvis då ur praktisk synpunkt synner
ligen önskvärt att ej behöva bibehålla en särskild bevillningstaxering
allenast för de andra förekommande fall, där bevillningen tjänar till
beskattningsunderlag. I stället torde man kunna låta bevillningens roll
uppbäras av en eller flera skatter i det nya systemet. Vad jag i detta
avseende nu har att föreslå Kungl. Maj:t, gäller väghållningsbesväreb
utgörande på landet.
Nu gällande bestämmelser om skattskyldigheten till vägväsendet
återfinnas i lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets
utgörande på landet (Svensk författningssamling nr 68, sid. 1). Enligt
nämnda lags 6 §, sådan densamma lyder enligt lag den 20 juni 1905
(nr 34, sid. 1), skola i skyldigheten att bygga och underhålla allmän
väg, bro och färja deltaga följande beskattningsföremål:
a) all jordbruksfastighet, vartill även hänföras staten eller menighet
tillhöriga allmänningsskogar, dock att äldre lotshemman, så länge de
äro underkastade lotsningsskyldighet, bibehållas vid dem hittills för
unnad frihet från väghållningsbesväret;
b) frälseränta för sitt efter fem procent beräknade kapitalvärde;
c) all annan fastighet, varför bevillning till staten utgöres och
vars taxeringsvärde uppgår till minst åttahundra kronor, ävensom staten
tillhörig dylik fastighet, så vitt inkomst därav dragés och taxeringsvärdet
uppgår till minst nyssnämnda belopp;
d) inkomst, som uppgår till minst ettusen kronor och varför bevillning
till staten utgöres, dock med undantag för inkomst, som förvärvas
genom arrende av staten tillhörig jordbruksfastighet.
De närmare grunderna för dessa beskattningsföremåls inbördes
deltagande i väghållningsskyldigheten framgå av lagens 59 §, sådan
densamma lyder enligt lag den 15 april 1910 (nr 40 sid. 1). Reparti
-
Kungi. Maj.ts proposition Nr 358. 9
tionen, vilken förmedlas av vägfyrken såsom repartitionsenhet, är olika
för olika grupper av beskattningsföremål på sådant sätt, att jordbruksfastighet,
med undantag av staten eller menighet tillhöriga allmänningsskogar,
påföres en vägfyrk för varje etthundra kronor av taxeringsvärdet,
att dessa skogar påföres en vägfyrk för varje etthundrafemtio
kronor av taxeringsvärdet, att frälseränta samt annan fastighet påföres
en vägfyrk för varje tvåhundra kronor av taxeringsvärdet, samt att inkomst
påföres en vägfyrk för varje trettio kronor av den beskattningsbara
andelen därav.
Jämlikt 7 §, sådan densamma lyder enligt lagen den JO juni 1905,
skall av all jordbruksfastighet, med undantag av staten eller menighet
tillhöriga allmänningsskogar, utgöras vägunderhåll in natura.
Kostnaden för underhållet av all indelad väg inom distriktet uppskattas
av eu särskild nämnd och fördelas därefter, sedan lind fånget
statsbidrag avdragits, på de till naturaväghåll förpliktade vägfyrkar. Det
belopp, som enligt denna fördelning belöper på varje sådan vägfyrk,
påföres såsom vägskatt varje annan vägfyrk. Vad vägkassan utöver
vägskatten och eventuellt övriga intäkter behöver för bestridande av sina
utgifter påföres härefter samtliga vägfyrkar till lika andel för en var av
dem (60 §).
De i väghållningsskyldigheten på landet deltagande beskattningsföremålen
hava hittills bestämts genom bevillningstaxeringen. 1 stället
för dessa beskattningsföremål gäller det nu att i väglagen infoga sådana
i det föreslagna nya kommunalskattesystemet ingående beskattningsföremål,
som närmast motsvara de gamla, med iakttagande därvid av att
nu gällande repartitionsgrunder i huvudsak bibehållas oförändrade.
Frågan om eu fullständig revision av väglagstiftningen har visserligen
länge stått på dagordningen, och ett förslag i sådant avseende är
utarbetat av den s. k. vägkommissionen, men ärendet har icke hunnit
bringas i det skick, att detsamma nu kan föreläggas riksdagen. Under
angivna förhållanden har den föreliggande uppgiften ansetts böra begränsas
till sådana ändringar i väglagen, som direkt föranledas av ett
upphävande av bevillningsförordningen.
I anslutning till arbetet med den nya kommunalskattereformen
har inom linansdepartementet utarbetats förslag till de ändringar i väglagen,
som under ovan angivna allmänna förutsättningar ansetts påkallade.
Då jag nu går att närmare redogöra för detta förslag, bär
jag ansett mig böra i fråga om det nya kommunalskatteförslagets inneBihang
till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 301 höft. (Nr 358.) 2
Ändrings förslag.
10 Kungl. Maj.ts proposition Nr 3ö8.
håll, utöver vad som redan nämnts, erinra om följande, som har avseende
å nu föreliggande spörsmål.
Fastighetsskatt skall utgöras för all fast egendom med vissa undantag,
vilka särskilt för statsegendoms vidkommande äro betydligt mindre
omfattande än nu gällande undantag från bevillning och icke annat än
i fråga om kommunikationsföretag torde hänföra sig till fastighet, varav
inkomst dragés. Fastigheterna äro underkastade beskattning i förhållande
till deras taxeringsvärde. Den nuvarande skillnaden mellan
jordbruksfastighet och annan fastighet upprätthålles icke, men taxeringsvärdet
skall uppdelas i jordbruksvärde, skogsvärde och annat värde. Till
jordbruksvärde räknas fast egendoms värde för jordbruk med binäringar
ävensom för skogsbruk, i den män detsamma ej är att hänföra
till skogsvärde. Såsom skogsvärde upptages värde av växande skog
utöver husbehovet. Har fast egendom icke jordbruks- eller skogsvärde,
upptages taxeringsvärdet såsom annat värde. Såsom sådant värde skall
jämväl upptagas det värde, fast egendom kan äga utöver jordbruksoch
skogsvärde. Värde av frälseränta, som utgår av fastighet med
åsatt jordbruksvärde, upptages såsom jordbruksvärde.
Kommunal inkomstskatt utgöres för all inkomst, vare sig den
härflyter av fäst egendom, av näring eller av annan inkomstkälla, samt
blir i väsentliga delar lika med den statliga inkomstskatten. De
viktigaste olikheterna äro, att orts- och familjeavdragen gjorts lägre för
att ej lämna de fattigare landskommunerna utan skattekällor, att skatten
ej är progressiv, att särskilt tillägg för förmögenhetsdel ej göres, samt
att inkomst av fäst egendom och av näring beskattas i förvärvskommunen,
medan annan inkomst beskattas i bostadskommunen. Vad avdragen
beträffar är att märka, dels att vid uppskattning av inkomst från särskild
inkomstkälla vissa naturliga avdrag skola ske, dels ock att vid beräkning
av skattskyldigs behållna inkomst inom eu kommun vissa allmänna
avdrag må göras, såsom för ränta å gäld, viss förlust, som oj är att hänföra
till kapitalförlust, periodiskt understöd i vissa tall, försäkringspremier
m. fl. avgifter. I kommun uppskattade inkomstbelopp sammanföras för
en var, som har att där erlägga kommunal inkomstskatt, i eu summa,
varifrån förekommande avdrag av sistberörda slag verkställas. Återstoden
utgör det taxerade beloppet. Skattskyldigheten bestämmes dock
icke i förhållande härtill utan till det beskattningsbara beloppet, som
erhålles efter utförande jämväl av förekommande orts- och familjeavdrag.
Förslaget till ändringar i vissa delar av väglagen, sådant det ursprungligen
förelåg, upptog huvudsakligen följande bestämmelser.
11
K un gl. Mapts proposition Nr 358.
Begreppet »jordbruksfastighet» utbyttes mot begreppet hastighet,
med åsatt jordbruksvärde eller skogs värde» eller, där så utan åsidosättande
av nödig tydlighet kunde ske, endast »fastighet», och taxeringsvärdet
å jordbruksfastighet ersattes i stort sett med jordbruksvärde och
skogsvård^ enligt den nya ordningen. Då frälseränta i vissa fall skall
kunna åsättas jordbruksvärde, men dylik ränta naturligen icke bör kunna
indelas till utgörande av vägunderhåll in natura, undantog förslaget
frälseränta från den särskilda kategori av beskattningsföremål, som utgöres
av fastigheter med åsatt jordbruksvärde eller skogsvärde. Den
begränsning av skattskyldigheten för s. k. annan fastighet med hänsyn
till storleken av taxeringsvärdet, varom stadgas i väglagens nuvarande
f» §, utfördes på det sätt, att fast egendom utom frälseränta skulle vara
från sagda skyldighet undantagen, därest taxeringsvärdet innefattade
jämväl annat värde och ej uppgick till minst 800 kronor. 1 stället för
att låta såsom nu eu till minst 1,000 kronor uppgående inkomst, varför
bevillning till staten utgöres, bilda beskattningsföremål i fråga om vägväsendet,
upptog förslaget såsom beskattningsföremål annan till minst
1,000 kronor uppgående inkomst än inkomst av fast egendom, därest
kommunal inkomstskatt därför skall utgöras till kommun inom väghållningsdistriktet.
Alternativt uteslöt förslaget den nuvarande begränsningen
till inkomst, som uppgår till minst 1,000 kronor. 1 stället för
inkomstens till bevillning beskattningsbara belopp, vilket nu bildar utgångspunkt
för vägskattens bestämmande, antydde förslaget två alternativ,
nämligen dels det taxerade och dels det beskattningsbara beloppet,
utan att för det dåvarande taga ståndpunkt till någotdera alternativet.
I övrigt bör framhållas, att förslaget, utan att sådant föranleddes av
kommunalskattereformen, i sammanhang med av sagda reform påkallad
ändring av 10 § ur paragrafen uteslöt stadgandet om befrielse i visst
fall för del av avgäld för avsöndrad lägenhet.
Över ifrågavarande förslag har kammarkollegium den 12 december
1919 avgivit infordrat utlåtande.
Kollegium har därvid förklarat sig anse, att, därest bevillningen
ej längre skulle tjäna såsom underlag för den allmänna kommunalbeskattningen,
dess bibehållande ensamt för beskattningen till vägväsendet
på landet ej kunde ifrågasättas. Vidare har kollegium uttalat, att man,
i betraktande av att förslaget hänförde sig till ett mer eller mindre
kortvarigt provisorium, icke torde behöva hysa någon betänklighet mot
förslaget ur den synpunkt, att det möjligen i tillämpningen, emot vad
Kammarkol
legitim.
12
Katigt. Maj:ts proposition Nr 358.
som åsyftats, kunde komma att medföra någon avsevärd rubbning i
vägbördans fördelning.
Beträffande förslagets särskilda delar har kollegium anfört i huvudsak
följande:
Såsom ersättning för taxeringsvärdet ä jordbruksfastighet enligt
nu gällande ordning hade förslaget i stort sett upptagit jordbruksvärdet
och skogsvärdet, varjämte förslaget utbytt begreppet »jordbruksfastighet»
mot begreppet »fastighet med åsatt jordbruksvärde eller skogs - värde». Den förskjutning av skattskyldigheten, som härav kunde föranledas,
syntes kollegium, såvitt kunde bedömas, komma att bliva skäligen
ringa, i följd varav några betänkligheter mot den föreslagna substitutionen
icke syntes böra förefinnas. Vad beträffade inkomsten såsom
beskattuingsföremål, torde väl den inkomst, som nu hade att deltaga i väghållningsskyldigheten,
i det nya kommunalskattesystemet komma att närmast
motsvaras av vad förslaget kallade »annan inkomst.än inkomst av fast
egendom». Urskiljandet för vägbeskattningens ändamål av sådan »annan
inkomst», vilken för den rena kommunalbeskattningen icke behövde eller
borde särhållas från fastighetsinkomsten, torde med nödvändighet förutsätta
eu sådan anordning av taxeringsväsendet, att taxeringslängderna korame att
i varje fäll direkt utvisa den vägskattepliktiga inkomstens belopp. Vidt-oges
ej denna anordning, bleve förslagets bestämmelse om vägskatteplikt för
»annan inkomst» helt enkelt omöjlig att tillämpa i alla de fall, då i den
kommunalskattepliktiga inkomsten in ginge jämväl inkomst av fäst egendom.
Huru återigen inkomstens uppdelning för antydda ändamål skulle
kunna ske, syntes bliva eu nog så ömtålig fråga, för så vitt och i den
mån den odelade inkomstens belopp skulle framstå såsom ett netto efter
tillämpande av de allmänna avdrag, som kunde vara medgivna. Huru
än avdragssystemet i övrigt lades, torde det icke utan vidare gå för
sig att hänföra avdragen vart för sig till inkomsten ur viss inkomstkälla,
i förevarande avseende alltså till inkomsten av fast egendom eller
till »annan inkomst». Särskilda reglerande bestämmelser för avdragstillämpningeu
på de båda olika inkomsttitlarna bleve således bär av
nöden. Huruvida man härvid lämpligen skulle tänka sig eu proportionell
uppdelning av avdragen på inkomsttitlarna i förhållande till
dessas belopp eller avdragens hänförande med hela beloppet till endera
sidan — snarast då så att de folie på »annan inkomst» — tilltrodde
sig kollegium i frågans dåvarande läge icke att med någon säkerhet
bedöma. En annan fråga vore, huruvida man i avseende å vägskatteplikten
för »annan inkomst» borde räkna med det beskattningsbara beloppet
eller med det taxerade. Svaret syntes även här väsentligen
13
Kung!.. Maj:ts proposition Nr 356''.
höra bero på avdragssystemets läggning. F ör kollegium ville det synas,
som om, för den händelse avdragen bleve avsevärt kraftigare än för
närvarande gällde, man skulle hava giltig anledning att hålla sig till
det taxerade beloppet såsom då bättre än det beskattningsbara motsvarande
det nu gällande systemets beskattningsbara belopp. Läte man
alltså det taxerade beloppet ligga till grund för vägskattens utgörande,
torde den i 6 § förekommande eljest skäligen onödiga begränsningen
av skattskyldigheten för inkomst hora bibehållas. Vid en på sådant
sätt anordnad vägskatteskyldighet för inkomst torde man i minsta möjliga
mån i sak avvika från vad nu gällde. Mot den i 6 § av förslaget
upptagna begränsningen med hänsyn till taxeringsvärdets storlek a\
skyldigheten för fäst egendom att‘deltaga i väghållningsskyldigheten
hade kollegium ingen erinran att framställa. Kollegium utginge härvid
ifrån att någon uppdelning av taxeringsvärde ej högre än 800 kronor
på olika värdeslag icke skulle ifrågakomma. Uteslutandet ur förslagets
10 § av stadgandet om befrielse i visst fall för del av avgäld från avsöndrad
lägenhet hade visserligen icke något samband med skattefrågan
men syntes så mycket lämpligare, som stadgandet i allt fall på grund
av bestämmelserna i lagen den 25 maj 1905 rörande avgäld från a\- söndrad lägenhet förlorat varje betydelse.
Slutligen har kollegium i formellt och redaktionellt hänseende
framställt några smärre erinringar, för vilka jag emellertid icke här
anser mig böra lämna någon närmare redogörelse, enär desamma
vunnit beaktande vid den slutliga överarbetning av förslaget, som skett
inom finansdepartementet.
Då jordbruksfastighets hela taxeringsvärde nu deltager i väghållningsskyldigheten
efter enhetligt repartitionstal, synes det mig vara riktigast
att, så vitt fråga är om fastighet med åsatt jordbruksvärde, låta icke
blott sagda värde utan även samma fastighet åsatt annat värde deltaga
i repartitionen efter den för jordbruksfastighet nu gällande högre beräkningsgrunden.
Härigenom torde undvikas eljest befarade rubbningar
av väghållningsbördans fördelning i sådana fall, där jordbruksfastighets
taxeringsvärde enligt nu gällande ordning till större eller mindre del
motsvaras av vad som enligt kommunalskattelagen kommer att hänföias
till annat värde.
Vad beträffar s. k. »annan inkomst» såsom vågbeskattningsföremål,
har jag ansett det vara riktigast att, liksom nu sker, räkna med
det beskattningsbara och icke med det taxerade inkomstbeloppet. Jag
vill i detta sammanhang erinra därom, att, då under kristiden betydande
Departements
chefen.
14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 358.
avdrag medgivits vid taxeringen till bevillning, det icke ifrågasatt»
annat, än att motsvarande lättnader skulle beredas i fråga om den efter
bevillningen utgående vägskatten. 1 enlighet härmed bör också, ehuru
avdragen nu bestämmas efter nya grunder, vägskatten alltjämt endast
beräknas å det beskattningsbara beloppet, i förekommande fall minskat
med uppskattad inkomst av fast egendom, vilken inkomst såsom sådan
hittills icke påförts vägfyrk. Detta förutsätter en sådan anordning av
taxeringslängderna, att uppskattade beloppet av inkomst från fast egendom
däri kommer att särskilt redovisas, något som torde komma att
iakttagas vid den pågående omarbetningen av bestämmelserna rörande
taxeringsväsendet.
Begränsningen i 6 § till inkomster å minst 1,000 kronor bär jag
ansett böra bibehållas.
För de i övrigt vidtagna ändringar torde jag icke behöva närmareredogöra.
Jag anser mig dock böra påpeka, att ändringen av begreppet
»fastighet med åsatt jordbruksvärde eller skogsvärde» till »fastighet med
åsatt jordbruksvärde» icke innebär någon ändring i sak. Fastighet med
skogsvärde torde nämligen alltid komma att vara åsatt jämväl jordbruksvärde.
Däremot medför den omständighet, att staten ålagts utvidgad
kommunal skattskyldighet för sina fastigheter, i viss mån en utsträckning
jämväl av vägskatteskyldigheten.
Departementschefen uppläste härefter ifrågavarande förslag till lag
om ändring i vissa delar av lagen den 23 oktober 1891 angående väghållning
sbesvärets utgörande på landet av den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar, samt hemställde, att för det ändamål, § 87 regeringsformen
omförmäler, lagrådets utlåtande över förslaget måtte genom
utdrag av protokollet inhämtas.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
bifall.
Ur protokollet:
John Gibson.
Kungl. Maj ds proposition Nr 358.
15
Bilaga.
F ö rs 1 a g
till
Lag
om ändring i vissa delar av lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets
utgörande på landet (nr 68 sid 1).
Härigenom förordnas, att 6, 7, 10, 12, 13, 37, 45, 47, 59, 61, 65,
72 och 83 §§ i lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets
utgörande på landet skola, 7, 12, 13, 37, 45, 47, 59, 65 och
-83 §§ i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse:
6 §•
I skyldigheten att bygga och underhålla allmän väg, bro och färja
deltaga, efter nedan stadgade grunder, följande beskattningsföremål:
a) all jordbruksvärde åsatt egendom, för vilken fastighetsskatt
enligt bestämmelserna i II kap. kommunalskattelagen skall utgöras, dock
att äldre lotshemman, så länge de äro underkastade lotsningsskyldighet,
bibehållas vid dem hittills förunnad frihet från väghållningsbesväret;
b) all annan egendom, för vilken fastighetsskatt skall utgöras, och
vars hela värde upptagits såsom annat värde, såvitt taxeringsvärdet
•uppgår till minst åttahundra kronor; samt
c) annan inkomst än inkomst av fast egendom, såvitt inkomsten
är underkastad kommunal inkomstskatt och uppgår till minst ettusen
kronor.
7 §''
Vägunderhållet in natura, varmed förstås arbetet för vägs hållande
i laggill skick, åligger all egendom med åsatt jordbruksvärde, med
16
Kunyl. Maj:ts proposition Nr 358.
undantag av staten eller menighet tillhöriga allmänningsskogar ävensom
frälseränta, samt utgöres efter vägdelning, varom i III kap. stadgas.
De beskattningsföremål — — — — V kap. förmäles.
10 §.
Vägtal åsättes varje hemman, utjord och annan jämlikt 7 § till
vägunderhåll in natura förpliktad fastighet sålunda, att för varje ett
hundra kronor av senast fastställda taxeringsvärdet utföres ett vägtal.
Vad om hemman i denna paragraf sägs gäller ock om varje i
jordebok eller fastighetsbok särskilt upptaget nummer.
12 §•
Finnes för — — — — vägkassan underhållas.
År fastighet avsides eller obekvämt belägen i förhållande till densamma
tilldelat vägstycke eller yppar sig, till följd av vägs beskaffenhet,
märklig svårighet för behörigt fullgörande av fastighet åliggande vägunderhåll
in natura, må fastigheten, där de väghållningsskyldiga, efter
framställning av innehavaren, därtill samtyckt eller, om samtycke vägrats,
Konungens befallningshavande på lastighetsinnehavarens besvär prövat
skäligt bifall därtill lämna, därefter i stället bidraga med penningar efter
det belopp, vartill underhållskostnaden bestämmes av den i IV kap. omförmälda
nämnd; skolande härvid icke tagas i beräkning den av nämnden
angivna särskilda kostnad för ökat besvär i följd av större avstånd från
fastigheten till dess vägstycke.
Ovannämnda bidrag — — — — vägunderhållet ombesörja.
13 §•
Har vid vägdelning väg lämnats odelad emellan delägare i samma
fastighet eller varder efter vägdelning fastighet delad emellan två eller
flera, svare dessa för underhållet av fastighetens väg, var i förhållande
till det hans lott åsätta taxeringsvärde. Åro delägarna flera än två,
skola de sig emellan för minst ett år i sänder utse en vägfogde. Om
valet skall underrättelse meddelas kronobetjäningen, som i sin ordning
lämnar den valde därav del. Intill dess valet ägt rum och kronobetjäningen
därom underrättats, svare delägarna en för alla och alla för eu
för underhållet av fastighetens väg.
Vägfogde åligger — — — — påkalla handräckning.
Vägfogde, som — — — — år förflutit.
Vill delägare — — — — 45 § stadgas.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 358.
17
37 §.
Vägdelning i enlighet med föreskrifterna i denna lag skall, sedan
väghållningsdistrikts område blivit enligt 82 § bestämt, första gången
ske, då yrkande därom framställes av väghållningsskyldiga, vilka innehava
jämlikt 7 § till vägunderhåll in natura förpliktade fastigheter i
värde uppgående till minst en tiondedel av sammanräknade taxeringsvärdet
å alla sådana fastigheter inom väghållningsdistriktet.
Därefter må — — — — vara erforderlig.
45 §.
Vill delägare i fastighet, efter ty i 13 § sägs, att fastighetens väg
skall delas, och väckes fråga därom vid vägdelning, som i 36 § avses,
skall delningen av fastighetens väg ske i sammanhang med nämnda
vägdelning, och gälle därvid i tillämpliga delar vad här ovan i detta
kapitel är stadgat.
Uppstår eljest — — — — landsfiskalen ingiven.
Kan överenskommelse — — — — underrätta delägarne.
Vägdelning, som — — — — ägde rum.
Vad i---— — av vägkassan.
47 §.
Den i — — — — tre ledamöter.
Ordföranden och — — — — eller landstingsområde.
Övriga två ledamöter tillika med två suppleanter för dem utses av de
väghållningsskyldiga å vägstämma, som i 52 § sägs; varöver Konungens
belällningshavande äger hålla hand. Av dessa ledamöter och suppleanter
bör en ledamot och dennes suppleant utses bland innehavare av sådana
fastigheter, som jämlikt 7 § äro förpliktigade till vägunderhåll in natura,
samt en ledamot och dennes suppleant bland väghållningsskyldiga, som
äro pliktiga att deltaga i väghållet för annat beskattningsföremål än
nyss sagts.
I avseende — — — — stadgat är.
59 §.
Vägskatten utgår efter vägfyrk med iakttagande därav:
a) att egendom med ''åsatt jordbruksvärde, med undantag av
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 301 höft. (Nr 358.) 3
18
Kungl. Maj:ts proposition Nr 358.
dels staten eller menighet tillhöriga allmänningsskogar dels ock frälseränta,
påföres en vägfyrk för varje ett hundra kronor av taxeringsvärdet,
b) att nu nämnda skogar påföres en vägfyrk för varje etthundrafemtio
kronor av taxeringsvärdet,
c) att frälseränta ävensom fastighet utan åsatt jordbruksvärde påföres
en vägfyrk för varje två hundra kronor av taxeringsvärdet, samt
d) att inkomst påföres en vägfyrk för varje trettio kronor av det
till kommunal inkomstskatt beskattningsbara beloppet, minskat i förekommande
fall med dels uppskattad inkomst av fast egendom och dels
hyresvärdet motsvarande fem procent av taxeringsvärdet å fastighet, som
av ägaren användes i skattepliktig näring eller eljest i rörelse eller yrke;
dock med iakttagande att vad som icke uppgår till hel vägfyrk
bortfaller.
Vägfyrktalslängd i enlighet med dessa bestämmelser upprättas för
varje kommun av häradskrivaren mot ersättning ur vägkassan med
belopp, varom särskilt stadgas. De väghållningsskyldiga äge dock, för
det fall, att vägskattens debitering, uppbörd och redovisning jämlikt
63 § överlämnas åt kommunalnämnd eller utsedda förtroendemän, besluta,
att jämväl upprättandet av vägfyrktalslängd må överlämnas åt kommunalnämnd,
därest överenskommelse därom träffas, eller åt utsedda förtroendemän;
och skall underrättelse om sådant beslut årligen före den 20 maj
meddelas härad skrivaren medelst utdrag av vägstämmoprotokollet. Vägfyrktalslängd
en skall senast den 1 december insändas till kommunalstämmans
ordförande, varefter längden skall framläggas till granskning
och företagas till justering av de väghållningsskyldiga å kommunalstämma
i enahanda ordning, som är föreskriven i fråga om granskning
och justering av kommunens debiterings- och uppbördslängd. Den
justerade vägfyrktalslängden skall förvaras av kommunalstämmans ordförande
och vid behov tillställas vägstyrelsen, som omedelbart efter begagnandet
skall återställa längden till bemälde ordförande.
61 §.
Till ledning för vägskattens bestämmande böra häradsskrivarna
varje år efter avslutandet av taxeringnämndernas arbeten och före den
1 juni till vägstyrelsens ordförande insända förteckningar, som för varje
kommun beträffande de i vägbållet deltagande beskattningsföremål summariskt
upptaga, i fråga om fastigheter och frälseränta, taxeringsvärdet,
särskilt å fastigheter, vilka vägunderhåll in natura åligger, särskilt å
staten eller menighet tillhöriga allmänningsskogar och särskilt å alla
19
Kungl. Maj:ts proposition Nr 358.
övriga fastigheter jämte frälseränta samt i fråga om inkomst det belopp,
varefter påförandet av vägfyrk skall ske.
65 §.
Till allmän vägs hållande i fargalt skick, då den är besvärad av
snö eller is, skall Konungens befallningshavande, efter vederbörandes
hörande, inom varje väghållningsdistrikt av lämpligt belägna, jämlikt
7 § till vägunderhåll in natura förpliktade fastigheter inrätta så kallade
ploglag, vilka vartdera av vägen tilldelas ett visst stycke, det de skola
behörigen vidmakthålla.
De till — — — — fastigheternas taxeringsvärden.
72 §.
Konungens befallningshavande fördelar ploglagen så, att de fastigheter,
som därtill kunna anslås, bliva i möjligaste måtto lika därtill nyttjade.
83 §.
Sedan väghållningsdistrikten----vinna tillämpning.
Intill utgången av det år, då vägdelning enligt denna lag första
gången blivit inom varje distrikt fullbordad, skall likväl, den tid mark
är bar, vägunderhållet in natura utgöras enligt hittills gällande bestämmelser
med skyldighet för innehavare av fastighet, som enligt 6 och 7
§§ är förpliktad utgöra sådant vägunderhåll, men intill dess ny vägdelning
sker bliver därifrån befriad, att bidraga till väghållot med penningar,
dock så att sådan fastighet under tiden påföres allenast en vägfyrk för
varje två hundra kronor av taxeringsvärdet.
Om användandet — — — — väghållningsskyldige besluta.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1921.
20
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 358.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd måndagen
den 15 mars 1920.
N är var an de:
Justitieråden Améen,
friherre LeijoNHUFVUD,
Edelstam,
Regeringsrådet Linnér.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över jordbruksärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 12
mars 1920, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat
förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 23 oktober
1891 angående väghållning sbesvärets utgörande på landet.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet
av t. f. förste kanslisekreteraren Carl Kuylenstierna.
Lagrådet yttrade: På sätt framgår av departementschefens yttrande
skall enligt det förslag till kommunalskattelag, som föranlett ifrågavarande
förslag till ändring i väglagen, kommunal inkomstskatt utgöras
för inkomst av fast egendom, av näring och av annan inkomstkälla.
Försåvitt i skattelagsförslaget genom bestämmelser om avdrag eller
andra korrektiv är sörjt för att nyttigheter, som ingå i avkastningen
av den skattskyldiges fastighet och tillika av honom användas i skattepliktig
näring eller eljest i rörelse eller yrke, icke belastas med dubbel
beskattning, synes det ligga närmast till hands att anordna vägskatten
så, att den såvitt möjligt, ansluter sig till det föreslagna systemet för
den kommunala beskattningen.
Emellertid antydes i motiveringen, att förslaget till ändring i väglagen
på grund av dess provisoriska karaktär ansetts böra så litet som
21
Kungl. Maj:ts proposition Nr 358.
möjligt avvika från nuvarande regler för väghållningsbesvärefs utgörande.
Om detta är huvudsyftet och således, såvitt möjligt, motsvarighet
bör äga rum till de nuvarande beskattningsföremålen i fråga om
väghållningen, torde viss ändring erfordras beträffande 6 § c).
Från »inkomst av fast egendom» enligt förslaget till kommunalskattelag
lärer nämligen undantagas viss inkomst, som enligt nu gällande
system anses träffad genom fastighetsbevillningen. Så är förhållandet
med hyresvärdet av fäst egendom, som av ägaren användes i
näring eller eljest i rörelse eller yrke. Avdrag för sådant h}Tresvärde
från vad som i 6 § c) betecknats såsom »annan inkomst än inkomst av
fast egendom» synes därför böra ske, varigenom även vinnes överensstämmelse
med 59 § d) enligt förslaget.
Därjämte anmärkes, att lagrådet ej med visshet kunnat inhämta,
huruvida värdet av produkter och beståndsdelar av fast egendom, vilka
förädlas i ägarens näring, skall upptagas såsom inkomst av fast egendom
eller ingå i inkomsten av näringen. Därest det senare blir fallet,
synes såväl i 6 § c) som i 59 § d) böra meddelas föreskrift att, liksom
nu ifråga om inkomstbevillningen sker, avdrag skall göras för värdet
av produkterna eller beståndsdelarna i oförädlat skick.
Slutligen anmärkes, att i 6 § c) bör uttryckligen angivas, huruvida
med »inkomst» förstås, såsom lagrådet antager vara fallet, det
»taxerade» beloppet eller möjligen det »beskattningsbara» beloppet.
Det torde beträffande 59 § böra erinras, att dess lydelse är beroende
av, huruvida riksdagen bifaller en tidigare avlåten proposition om
ändring, bland annat, av förevarande paragraf i del, som icke beröres
av kommunalskatteförslaget.
Den i 83 § förekommande, från gällande lag kvarstående hänvisningen
till 6 § synes böra utgå; den är i och för sig obehövlig, och
detta förhållande kommer till följd av de föreslagna ändringarna i 10,
37, 47 och 65 §§ att bliva mera framträdande än förut.
Ur protokollet:
Erik Öländer.
22
Kungi. Maj:ts proposition Nr 358.
Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19
mars 1920.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Branting,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre PALMSTIERNA,
Statsråden: Undén,
Thorsson,
Olsson,
Sandler,
Nothin,
Nilsson,
Eriksson,
Svensson,
Hansson.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet
anmälde chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Nilsson, lagrådets
den 15 mars 1920 avgivna utlåtande över det den 12 i samma månad
till lagrådet remitterade förslaget till lag om ändring i vissa delar av
lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande
på landet.
Efter att hava redogjort för utlåtandets innehåll, yttrade departementschefen:
Såsom
av mitt yttrande vid anmälan i statsrådet av förevarande lagförslag
den 12 sistlidne mars framgår, har jag funnit övervägande skäl
tala för att en provisorisk anordning i närmaste möjliga anslutning till
de nu gällande normerna äger rum i fråga om vägbeskattningen. Något
skäl att frångå denna ståndpunkt anser jag icke föreligga. Av det
23
Kungl. Maj.ts proposition Nr 358.
förslag till kommunalskattelag, som Kungl. Maj:t i proposition (nr 191)
förelagt riksdagen, jämfört med det förslag till förordning om ändring
i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910 om inkomst- och
förmögenhetsskatt, som Kungl. Maj:t i dag beslutat förelägga riksdagen,
framgår, att värdet av virke och andra produkter från fast egendom,
vilka förädlas eller förbrukas i av fastighetsägaren driven näring eller
eljest i rörelse eller yrke, alltid skall upptagas såsom inkomst av fast
egendom, medan däremot värdet av beståndsdelar av fast egendom
under motsvarande förhållanden i regel kommer att ingå i inkomsten
av näringen, rörelsen eller yrket. I anledning av sistberörda förhållande
erfordras, såsom lagrådet antytt, omredigering av såväl 6 § c) som
59 § d). De av lagrådet i övrigt gjorda erinringar böra enligt mitt
förmenande iakttagas.
Departementschefen uppläste därefter ett med iakttagande av vad
sålunda anförts omarbetat förslag till lag om ändring i vissa delar av
lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande
på landet samt hemställde, att lörslaget måtte genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnade, att proposition i ämnet av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, skulle avlåtas till
riksdagen.
Ur protokollet:
Allan Tigerschiöld.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.