Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 23 oktober 1891 angående väghållning sbesvärets utgörande på landet

1920-03-19 · 23 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 22 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:358, Med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 23 oktober 1891 angående väghållning sbesvärets utgörande på landet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-ts proposition Nr 358.

1

^ : <* i

Nr 368.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i vissa delar av lagen den 23 oktober 1891

angående väghållning sbesvärets utgörande på landet:

given Stockholms slott den 19 mars 1920.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet torda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå

riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om ändring i vissa

delar av lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets

utgörande på landet.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

O. Nilsson.

•Bihang till riksdagens protolwll 1920. 1 samt. 301 käft. (Nr 358.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 368-

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av lagen den 23 oktober 1891 angående vägliållningsbesvärets

utgörande på landet (nr 67 sid. 1).

Härigenom förordnas, att 6, 7, 10, 12, 13, 37, 45, 47, 59, 61, 6>5,

72 och 83 §§ i lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets

utgörande på landet skola, 7, 12, 13, 37, 45, 47, 65 och 83

§§ i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse:

6 §•

I skyldigheten att bygga och underhålla allmän väg, bro och lärja

deltaga, efter nedan stadgade grunder, följande beskattningsföremål:

a) all jordbruksvärde åsatt egendom, för vilken fastighetsskatt

enligt bestämmelserna i II kap. kommunalskattelagen skall utgöras, dock

att äldre lotshemman, så länge de äro underkastade lotsningsskyldighet,

bibehållas vid dem hittills förunnad frihet från väghållningsbesväret;

b) all annan egendom, för vilken fastighetsskatt skall utgöras, och

vars hela värde upptagits såsom annat värde, såvitt taxeringsvärdet

uppgår till minst åttahundra kronor; samt

c) annan inkomst än inkomst av fast egendom, såvitt densamma

är underkastad kommunal inkomstskatt och dess taxerade belopp, etter

avdrag i förekommande fall av dels hyresvärdet motsvarande lem procent

av taxeringsvärdet å fastighet, som av ägaren användes i näring

eller eljest i rörelse eller yrke, dels ock värdet i oförädlat skick av beståndsdelar

från egen fastighet, vilka förädlas eller förbrukas i näring

eller eljest i rörelse eller yrke, uppgår till minst ettusen kronor.

7 §•

Vägunderhållet in natura, varmed förstås arbetet för vägs hållande

i laggill skick, åligger all egendom med åsatt jordbruksvärde, med

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 358.

undantag av staten eller menighet tillhöriga allmäuningsskogar ävensom

frälseränta, samt utgöres efter vägdelning, varom i III kap. stadgas.

De beskattningsföremål — — — — V kap. förmäles.

10 §.

Vägtal åsättes varje hemman, utjord och annan jämlikt 7 § till

vägunderhåll in natura förpliktad fastighet sålunda, att för varje ett

hundra kronor av senast fastställda taxeringsvärdet utföres ett vägtal.

Vad om hemman i denna paragraf sägs gäller ock om varje i

jordebok eller fastighetsbok särskilt upptaget nummer.

12 §.

Finnes för — — — — vägkassan underhållas.

År fastighet avsides eller obekvämt belägen i förhållande till densamma

tilldelat vägstycke eller yppar sig, till följd av vägs beskaffenhet,

märklig svårighet för behörigt fullgörande av fastighet åliggande vägunderhåll

in . natura, må fastigheten, där de väghållningsskyldige, efter

framställning av innehavaren, därtill samtyckt eller, om samtycke vägrats,

Konungens befallningshavande på fastighetsinnehavarens besvär prövat

skäligt bifall därtill lämna, därefter i stället bidraga med penningar efter

det belopp, vartill underhållskostnaden bestämmes av den i IV kap. omförmälda

nämnd ; skolande härvid icke tagas i beräkning den av nämnden

angivna särskilda kostnad för ökat besvär i följd av större avstånd från

fastigheten till dess vägstycke.

Ovannämnda bidrag — — — — vägunderhållet ombesörja.

13 §.

Har vid vägdelning väg lämnats odelad emellan delägare i samma

fastighet eller varder efter vägdelning fastighet delad emellan två eller

dera, svare dessa för underhållet av fastighetens väg, var i förhållande

till det lians lott åsätta taxeringsvärde. Atp delägarne derå än två,

skola de sig emellan för minst ett år i sänder utse eu vägfogde. Om

valet skall underrättelse meddelas kronobetjäningen, som i sin ordning

lämnar den valde därav del. Intill dess valet ägt rum och kronobetjäningen

därom underrättats, svare delägarne en för alla och alla fölen

för underhållet av fastighetens väg.

Vägfogde åligger — — — — påkalla handräckning.

Vägfogde, som — — — — år fördutit.

Vill delägare — — — — 45 § stadgas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition Nr 358.

37 §•

Y afdelning i enlighet med föreskrifterna i denna tag skall, sedan

vaghållmngsdistrikts område blivit enligt 82 § bestämt, första gånge»

ske, då yrkande därom framställes av väghållningsskyldige, vilka innehava

jämlikt 7 § till vägunderhåll in natura förpliktade fastigheter i

värde uppgående till minst en tiondedel av sammanräknade taxering-sVriidet

å alla sådana fastigheter inom väghålluingsdistriktet.

Därefter må — — — — vara erforderlig.

45 §•

Y1}1 delägare i fastighet, efter ty i 13 § sägs, att fastighetens väg

skall delas, och väckes fråga därom vid vägdelning, som i 36 § avses,

delningen av fastighetens väg ske i sammanhang med nämnda

vägdelning, och galle därvid i tillämpliga delar vad här ovan i detta

kapitel är stadgat.

Uppstår eljest — — — — landsfiskalen ingiven.

Kan överenskommelse---- underrätta delägarne.

Vägdelning, som----ägde rum.

Vad i — — — — av vägkassan.

47 §.

Den i — — — — tre ledamöter.

Ordföranden och — — — — eller landstingsområde.

Övriga två ledamöter tillika med två suppleanter för dem utses

av de väghållningsskyldiga å vägstämma, som i 52 § sägs; varöver

Konungens befallmngshavande äger hålla hand. Av ''dessa ledamöter

och suppleanter bör en ledamot och dennes suppleant utses bland innehavare

av sådana fastigheter, som jämlikt 7 § äro förpliktade till vägunderhåll

in natura, samt eu ledamot och dennes suppleant bland väghållnmgsskyldiga,

som äro pliktiga att deltaga i väghållet för annat

beskattmngsföremål än nyss sagts.

I avseende-----stadgat är.

59 §.

\ ägskatten utgår efter vägfyrk med iakttagande därav:

a) att egendom med åsatt jordbruksvärde, med undantag av dels

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.is proposition Nr 358.

staten eller menighet tillhöriga allmänningsskogar dels oek frälseränta,,

påföres en vägfyrk för varje etthundra kronor av taxeringsvärdet,

b) att nu nämnda skogar paföres en vägfyrk för varje etthundrafemtio

kronor av taxeringsvärdet,

c) att frälseränta ävensom fastighet utan åsatt jordbruksvärde påföres

en vägfyrk för varje två hundra kronor av taxeringsvärdet, samt

d) att inkomst påföres eu vägfyrk för varje trettio kronor av det

till kommunal inkomstskatt beskattningsbara beloppet, minskat i förekommande

fall med dels uppskattad inkomst av fäst egendom, dels hvresvärdet

motsvarande fem procent av taxeringsvärdet å fastighet, som av

ägaren användes i näring eller eljest i rörelse eller yrke, dels ock värdet

i oförädlat skick av beståndsdelar från egen fastighet, vilka förädlas

eller förbrukas i näring eller eljest i rörelse eller yrke;

dock med iakttagande att vad som icke uppgår till hel vägfvrk

bortfaller.

Vägfyrktalslängd i enlighet med dessa bestämmelser upprättas för

varje kommun av liäradsskrivaren mot ersättning ur vägkassan med

belopp, varom särskilt stadgas. De väghållningsskvldiga äge dock, för

det fall, att vägskattens debitering, uppbörd och redovisning jämlikt 63 §

överlämnas åt kommunalnämnd eller utsedda förtroendemän^ besluta, att

jämväl upprättandet av vägfyrktalslängd må överlämnas åt kommunalnämnd,

därest överenskommelse därom träffas, eller åt utsedda förtroendemän;

och skall underrättelse om sådant beslut årligen före den 20 maj

meddelas liäradsskrivaren medelst utdrag av vägstämmoprotokollet. Vägfyrktalslängden

skall senast den 1 december insändas till kommunalstämmans

ordförande, varefter längden skall framläggas till granskning

och företagas till justering av de väghållningsskyldiga å kommunalstämma

i enahanda ordning-, som är föreskriven i fråg-a om granskning

och justering av kommunens debiterings- och uppbördslängd. Den

justerade vägfyrktalslängden skall förvaras av kommunalstämmans ordförande

och vid behov tillställas vägstyrelsen, som omedelbart efter

begagnandet skall återställa längden till bemälde ordförande.

61 §.

Till ledning för vägskattens bestämmande böra häradsskrivarna

varje år efter avslutandet av taxeringsnämndernas arbeten och före den

1 juni till vägstyrelsens ordförande insända förteckningar, som för varje

kommun beträffande de i väghållet deltagande beskattningsföremål summariskt

upptaga, i fråga om fastigheter och frälseränta, taxeringsvärdet,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 358.

särskilt å fastigheter, vilka vägunderhåll in natura åligger, särskilt å

staten eller menighet tillhöriga allmänningsskogar och särskilt å alla

övriga fastigheter jämte frälseränta samt i fråga om inkomst det belopp,

varefter påförandet av vägfyrk skall ske.

65 §.

Till allmän vägs hållande i fargalt skick, då den är besvärad avsnö

eller is, skall Konungens befallningshavande, efter vederbörandes

hörande, inom varje väghållningsdistrikt av lämpligt belägna, jämlikt

’7 § till vägunderhåll in natura förpliktade fastigheter inrätta så kallade

ploglag, vilka vartdera av vägen tilldelas ett visst stycke, det de skola

behörigen vidmakthålla.

De till — — — — fastigheternas taxeringsvärden.

72 §.

Konungens befallningshavande fördelar ploglagen så, att de fastigheter,

som därtill kunna anslås, bliva i möjligaste måtto lika därtill nyttjade.

83 §.

Sedan väghållningsdistrikten----vinna tillämpning.

Intill utgången av det år, då vägdelning enligt denna lag första

gången blivit inom varje distrikt fullbordad, skall likväl, den tid mark

är bär, vägunderhållet in natura utgöras enligt hittills gällande bestämmelser

med skyldighet för innehavare av fastighet, som enligt 7 §

är förpliktad utgöra sådant vägunderhåll, men intill dess ny vägdelning

sker bliver därifrån befriad, att bidraga till väghållet med penningar,

dock så att sådan fastighet under tiden påföres allenast en vägfyrk för

varje två hundra kronor av taxeringsvärdet.

Om användandet —---väghållningsskyldige besluta.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1921.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Mnj:ts ‘proposition Nr 158.

i

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet d Stockholms slott den 12

mars 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Branting,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre PALMSTIERNA,

Statsråden: UndéN,

Thorsson,

Olsson,

Sandler,

Notiun,

Nilsson,

Eriksson,

Svensson,

Hansson.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet

anförde chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Nilsson, följande:

På. föredragning av chefen för finansdepartementet har Kungl.

Maj:t förut denna dag beslutat att för riksdagen framlägga förslag till

kommunalskattelag. Enligt detta förslag skall den allmänna bidragsskjddigheten

till täckande av kommuns skattebehov fullgöras genom

följande kommunala skatter, nämligen fastighetsskatt, näringsskatt, kommunal

inkomstskatt och kommunal progressivskatt. Av dessa skatter

är progressivskatten avsedd att uttagas i första band efter en för hela

landet lika skatteskala. Vad denna skatt inbringar skall delvis användas

s. 8 Kontrollera mot PDF

Gällande bestämmelser.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 358.

för skatteutjämning mellan kommunerna och delvis tillgodokomma den

borgerliga primärkommunen. Kommunens ytterligare skattebehov skall

fyllas genom uttaxering av fastighetsskatt, näringsskatt och kommunal

inkomstskatt, vilka samtliga äro repartitionsskatter. Det är avsett, att

kyrkoförsamlingens, skoldistriktets, fattigvårdssamhällets och häradets

skattebehov i sin helhet skall tillgodoses genom samma tre skatter.

Förslag till för ändamålet erforderliga ändringar i kommunallagarna

m. fl. författningar skola jämlikt Kung]. Maj:ts tidigare denna dag fattade

beslut föreläggas riksdagen.

Genom denna skattereform skulle alltså bevillningens huvudsakliga

uppgift att bilda underlag för den allmänna kommunalbeskattningen

komma att försvinna. Det är givetvis då ur praktisk synpunkt synner

ligen önskvärt att ej behöva bibehålla en särskild bevillningstaxering

allenast för de andra förekommande fall, där bevillningen tjänar till

beskattningsunderlag. I stället torde man kunna låta bevillningens roll

uppbäras av en eller flera skatter i det nya systemet. Vad jag i detta

avseende nu har att föreslå Kungl. Maj:t, gäller väghållningsbesväreb

utgörande på landet.

Nu gällande bestämmelser om skattskyldigheten till vägväsendet

återfinnas i lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets

utgörande på landet (Svensk författningssamling nr 68, sid. 1). Enligt

nämnda lags 6 §, sådan densamma lyder enligt lag den 20 juni 1905

(nr 34, sid. 1), skola i skyldigheten att bygga och underhålla allmän

väg, bro och färja deltaga följande beskattningsföremål:

a) all jordbruksfastighet, vartill även hänföras staten eller menighet

tillhöriga allmänningsskogar, dock att äldre lotshemman, så länge de

äro underkastade lotsningsskyldighet, bibehållas vid dem hittills för

unnad frihet från väghållningsbesväret;

b) frälseränta för sitt efter fem procent beräknade kapitalvärde;

c) all annan fastighet, varför bevillning till staten utgöres och

vars taxeringsvärde uppgår till minst åttahundra kronor, ävensom staten

tillhörig dylik fastighet, så vitt inkomst därav dragés och taxeringsvärdet

uppgår till minst nyssnämnda belopp;

d) inkomst, som uppgår till minst ettusen kronor och varför bevillning

till staten utgöres, dock med undantag för inkomst, som förvärvas

genom arrende av staten tillhörig jordbruksfastighet.

De närmare grunderna för dessa beskattningsföremåls inbördes

deltagande i väghållningsskyldigheten framgå av lagens 59 §, sådan

densamma lyder enligt lag den 15 april 1910 (nr 40 sid. 1). Reparti
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition Nr 358. 9

tionen, vilken förmedlas av vägfyrken såsom repartitionsenhet, är olika

för olika grupper av beskattningsföremål på sådant sätt, att jordbruksfastighet,

med undantag av staten eller menighet tillhöriga allmänningsskogar,

påföres en vägfyrk för varje etthundra kronor av taxeringsvärdet,

att dessa skogar påföres en vägfyrk för varje etthundrafemtio

kronor av taxeringsvärdet, att frälseränta samt annan fastighet påföres

en vägfyrk för varje tvåhundra kronor av taxeringsvärdet, samt att inkomst

påföres en vägfyrk för varje trettio kronor av den beskattningsbara

andelen därav.

Jämlikt 7 §, sådan densamma lyder enligt lagen den JO juni 1905,

skall av all jordbruksfastighet, med undantag av staten eller menighet

tillhöriga allmänningsskogar, utgöras vägunderhåll in natura.

Kostnaden för underhållet av all indelad väg inom distriktet uppskattas

av eu särskild nämnd och fördelas därefter, sedan lind fånget

statsbidrag avdragits, på de till naturaväghåll förpliktade vägfyrkar. Det

belopp, som enligt denna fördelning belöper på varje sådan vägfyrk,

påföres såsom vägskatt varje annan vägfyrk. Vad vägkassan utöver

vägskatten och eventuellt övriga intäkter behöver för bestridande av sina

utgifter påföres härefter samtliga vägfyrkar till lika andel för en var av

dem (60 §).

De i väghållningsskyldigheten på landet deltagande beskattningsföremålen

hava hittills bestämts genom bevillningstaxeringen. 1 stället

för dessa beskattningsföremål gäller det nu att i väglagen infoga sådana

i det föreslagna nya kommunalskattesystemet ingående beskattningsföremål,

som närmast motsvara de gamla, med iakttagande därvid av att

nu gällande repartitionsgrunder i huvudsak bibehållas oförändrade.

Frågan om eu fullständig revision av väglagstiftningen har visserligen

länge stått på dagordningen, och ett förslag i sådant avseende är

utarbetat av den s. k. vägkommissionen, men ärendet har icke hunnit

bringas i det skick, att detsamma nu kan föreläggas riksdagen. Under

angivna förhållanden har den föreliggande uppgiften ansetts böra begränsas

till sådana ändringar i väglagen, som direkt föranledas av ett

upphävande av bevillningsförordningen.

I anslutning till arbetet med den nya kommunalskattereformen

har inom linansdepartementet utarbetats förslag till de ändringar i väglagen,

som under ovan angivna allmänna förutsättningar ansetts påkallade.

Då jag nu går att närmare redogöra för detta förslag, bär

jag ansett mig böra i fråga om det nya kommunalskatteförslagets inneBihang

till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 301 höft. (Nr 358.) 2

Ändrings förslag.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj.ts proposition Nr 3ö8.

håll, utöver vad som redan nämnts, erinra om följande, som har avseende

å nu föreliggande spörsmål.

Fastighetsskatt skall utgöras för all fast egendom med vissa undantag,

vilka särskilt för statsegendoms vidkommande äro betydligt mindre

omfattande än nu gällande undantag från bevillning och icke annat än

i fråga om kommunikationsföretag torde hänföra sig till fastighet, varav

inkomst dragés. Fastigheterna äro underkastade beskattning i förhållande

till deras taxeringsvärde. Den nuvarande skillnaden mellan

jordbruksfastighet och annan fastighet upprätthålles icke, men taxeringsvärdet

skall uppdelas i jordbruksvärde, skogsvärde och annat värde. Till

jordbruksvärde räknas fast egendoms värde för jordbruk med binäringar

ävensom för skogsbruk, i den män detsamma ej är att hänföra

till skogsvärde. Såsom skogsvärde upptages värde av växande skog

utöver husbehovet. Har fast egendom icke jordbruks- eller skogsvärde,

upptages taxeringsvärdet såsom annat värde. Såsom sådant värde skall

jämväl upptagas det värde, fast egendom kan äga utöver jordbruksoch

skogsvärde. Värde av frälseränta, som utgår av fastighet med

åsatt jordbruksvärde, upptages såsom jordbruksvärde.

Kommunal inkomstskatt utgöres för all inkomst, vare sig den

härflyter av fäst egendom, av näring eller av annan inkomstkälla, samt

blir i väsentliga delar lika med den statliga inkomstskatten. De

viktigaste olikheterna äro, att orts- och familjeavdragen gjorts lägre för

att ej lämna de fattigare landskommunerna utan skattekällor, att skatten

ej är progressiv, att särskilt tillägg för förmögenhetsdel ej göres, samt

att inkomst av fäst egendom och av näring beskattas i förvärvskommunen,

medan annan inkomst beskattas i bostadskommunen. Vad avdragen

beträffar är att märka, dels att vid uppskattning av inkomst från särskild

inkomstkälla vissa naturliga avdrag skola ske, dels ock att vid beräkning

av skattskyldigs behållna inkomst inom eu kommun vissa allmänna

avdrag må göras, såsom för ränta å gäld, viss förlust, som oj är att hänföra

till kapitalförlust, periodiskt understöd i vissa tall, försäkringspremier

m. fl. avgifter. I kommun uppskattade inkomstbelopp sammanföras för

en var, som har att där erlägga kommunal inkomstskatt, i eu summa,

varifrån förekommande avdrag av sistberörda slag verkställas. Återstoden

utgör det taxerade beloppet. Skattskyldigheten bestämmes dock

icke i förhållande härtill utan till det beskattningsbara beloppet, som

erhålles efter utförande jämväl av förekommande orts- och familjeavdrag.

Förslaget till ändringar i vissa delar av väglagen, sådant det ursprungligen

förelåg, upptog huvudsakligen följande bestämmelser.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

K un gl. Mapts proposition Nr 358.

Begreppet »jordbruksfastighet» utbyttes mot begreppet hastighet,

med åsatt jordbruksvärde eller skogs värde» eller, där så utan åsidosättande

av nödig tydlighet kunde ske, endast »fastighet», och taxeringsvärdet

å jordbruksfastighet ersattes i stort sett med jordbruksvärde och

skogsvård^ enligt den nya ordningen. Då frälseränta i vissa fall skall

kunna åsättas jordbruksvärde, men dylik ränta naturligen icke bör kunna

indelas till utgörande av vägunderhåll in natura, undantog förslaget

frälseränta från den särskilda kategori av beskattningsföremål, som utgöres

av fastigheter med åsatt jordbruksvärde eller skogsvärde. Den

begränsning av skattskyldigheten för s. k. annan fastighet med hänsyn

till storleken av taxeringsvärdet, varom stadgas i väglagens nuvarande

f» §, utfördes på det sätt, att fast egendom utom frälseränta skulle vara

från sagda skyldighet undantagen, därest taxeringsvärdet innefattade

jämväl annat värde och ej uppgick till minst 800 kronor. 1 stället för

att låta såsom nu eu till minst 1,000 kronor uppgående inkomst, varför

bevillning till staten utgöres, bilda beskattningsföremål i fråga om vägväsendet,

upptog förslaget såsom beskattningsföremål annan till minst

1,000 kronor uppgående inkomst än inkomst av fast egendom, därest

kommunal inkomstskatt därför skall utgöras till kommun inom väghållningsdistriktet.

Alternativt uteslöt förslaget den nuvarande begränsningen

till inkomst, som uppgår till minst 1,000 kronor. 1 stället för

inkomstens till bevillning beskattningsbara belopp, vilket nu bildar utgångspunkt

för vägskattens bestämmande, antydde förslaget två alternativ,

nämligen dels det taxerade och dels det beskattningsbara beloppet,

utan att för det dåvarande taga ståndpunkt till någotdera alternativet.

I övrigt bör framhållas, att förslaget, utan att sådant föranleddes av

kommunalskattereformen, i sammanhang med av sagda reform påkallad

ändring av 10 § ur paragrafen uteslöt stadgandet om befrielse i visst

fall för del av avgäld för avsöndrad lägenhet.

Över ifrågavarande förslag har kammarkollegium den 12 december

1919 avgivit infordrat utlåtande.

Kollegium har därvid förklarat sig anse, att, därest bevillningen

ej längre skulle tjäna såsom underlag för den allmänna kommunalbeskattningen,

dess bibehållande ensamt för beskattningen till vägväsendet

på landet ej kunde ifrågasättas. Vidare har kollegium uttalat, att man,

i betraktande av att förslaget hänförde sig till ett mer eller mindre

kortvarigt provisorium, icke torde behöva hysa någon betänklighet mot

förslaget ur den synpunkt, att det möjligen i tillämpningen, emot vad

Kammarkol

legitim.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Katigt. Maj:ts proposition Nr 358.

som åsyftats, kunde komma att medföra någon avsevärd rubbning i

vägbördans fördelning.

Beträffande förslagets särskilda delar har kollegium anfört i huvudsak

följande:

Såsom ersättning för taxeringsvärdet ä jordbruksfastighet enligt

nu gällande ordning hade förslaget i stort sett upptagit jordbruksvärdet

och skogsvärdet, varjämte förslaget utbytt begreppet »jordbruksfastighet»

mot begreppet »fastighet med åsatt jordbruksvärde eller skogs - värde». Den förskjutning av skattskyldigheten, som härav kunde föranledas,

syntes kollegium, såvitt kunde bedömas, komma att bliva skäligen

ringa, i följd varav några betänkligheter mot den föreslagna substitutionen

icke syntes böra förefinnas. Vad beträffade inkomsten såsom

beskattuingsföremål, torde väl den inkomst, som nu hade att deltaga i väghållningsskyldigheten,

i det nya kommunalskattesystemet komma att närmast

motsvaras av vad förslaget kallade »annan inkomst.än inkomst av fast

egendom». Urskiljandet för vägbeskattningens ändamål av sådan »annan

inkomst», vilken för den rena kommunalbeskattningen icke behövde eller

borde särhållas från fastighetsinkomsten, torde med nödvändighet förutsätta

eu sådan anordning av taxeringsväsendet, att taxeringslängderna korame att

i varje fäll direkt utvisa den vägskattepliktiga inkomstens belopp. Vidt-oges

ej denna anordning, bleve förslagets bestämmelse om vägskatteplikt för

»annan inkomst» helt enkelt omöjlig att tillämpa i alla de fall, då i den

kommunalskattepliktiga inkomsten in ginge jämväl inkomst av fäst egendom.

Huru återigen inkomstens uppdelning för antydda ändamål skulle

kunna ske, syntes bliva eu nog så ömtålig fråga, för så vitt och i den

mån den odelade inkomstens belopp skulle framstå såsom ett netto efter

tillämpande av de allmänna avdrag, som kunde vara medgivna. Huru

än avdragssystemet i övrigt lades, torde det icke utan vidare gå för

sig att hänföra avdragen vart för sig till inkomsten ur viss inkomstkälla,

i förevarande avseende alltså till inkomsten av fast egendom eller

till »annan inkomst». Särskilda reglerande bestämmelser för avdragstillämpningeu

på de båda olika inkomsttitlarna bleve således bär av

nöden. Huruvida man härvid lämpligen skulle tänka sig eu proportionell

uppdelning av avdragen på inkomsttitlarna i förhållande till

dessas belopp eller avdragens hänförande med hela beloppet till endera

sidan — snarast då så att de folie på »annan inkomst» — tilltrodde

sig kollegium i frågans dåvarande läge icke att med någon säkerhet

bedöma. En annan fråga vore, huruvida man i avseende å vägskatteplikten

för »annan inkomst» borde räkna med det beskattningsbara beloppet

eller med det taxerade. Svaret syntes även här väsentligen

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kung!.. Maj:ts proposition Nr 356''.

höra bero på avdragssystemets läggning. F ör kollegium ville det synas,

som om, för den händelse avdragen bleve avsevärt kraftigare än för

närvarande gällde, man skulle hava giltig anledning att hålla sig till

det taxerade beloppet såsom då bättre än det beskattningsbara motsvarande

det nu gällande systemets beskattningsbara belopp. Läte man

alltså det taxerade beloppet ligga till grund för vägskattens utgörande,

torde den i 6 § förekommande eljest skäligen onödiga begränsningen

av skattskyldigheten för inkomst hora bibehållas. Vid en på sådant

sätt anordnad vägskatteskyldighet för inkomst torde man i minsta möjliga

mån i sak avvika från vad nu gällde. Mot den i 6 § av förslaget

upptagna begränsningen med hänsyn till taxeringsvärdets storlek a\

skyldigheten för fäst egendom att‘deltaga i väghållningsskyldigheten

hade kollegium ingen erinran att framställa. Kollegium utginge härvid

ifrån att någon uppdelning av taxeringsvärde ej högre än 800 kronor

på olika värdeslag icke skulle ifrågakomma. Uteslutandet ur förslagets

10 § av stadgandet om befrielse i visst fall för del av avgäld från avsöndrad

lägenhet hade visserligen icke något samband med skattefrågan

men syntes så mycket lämpligare, som stadgandet i allt fall på grund

av bestämmelserna i lagen den 25 maj 1905 rörande avgäld från a\- söndrad lägenhet förlorat varje betydelse.

Slutligen har kollegium i formellt och redaktionellt hänseende

framställt några smärre erinringar, för vilka jag emellertid icke här

anser mig böra lämna någon närmare redogörelse, enär desamma

vunnit beaktande vid den slutliga överarbetning av förslaget, som skett

inom finansdepartementet.

Då jordbruksfastighets hela taxeringsvärde nu deltager i väghållningsskyldigheten

efter enhetligt repartitionstal, synes det mig vara riktigast

att, så vitt fråga är om fastighet med åsatt jordbruksvärde, låta icke

blott sagda värde utan även samma fastighet åsatt annat värde deltaga

i repartitionen efter den för jordbruksfastighet nu gällande högre beräkningsgrunden.

Härigenom torde undvikas eljest befarade rubbningar

av väghållningsbördans fördelning i sådana fall, där jordbruksfastighets

taxeringsvärde enligt nu gällande ordning till större eller mindre del

motsvaras av vad som enligt kommunalskattelagen kommer att hänföias

till annat värde.

Vad beträffar s. k. »annan inkomst» såsom vågbeskattningsföremål,

har jag ansett det vara riktigast att, liksom nu sker, räkna med

det beskattningsbara och icke med det taxerade inkomstbeloppet. Jag

vill i detta sammanhang erinra därom, att, då under kristiden betydande

Departements

chefen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 358.

avdrag medgivits vid taxeringen till bevillning, det icke ifrågasatt»

annat, än att motsvarande lättnader skulle beredas i fråga om den efter

bevillningen utgående vägskatten. 1 enlighet härmed bör också, ehuru

avdragen nu bestämmas efter nya grunder, vägskatten alltjämt endast

beräknas å det beskattningsbara beloppet, i förekommande fall minskat

med uppskattad inkomst av fast egendom, vilken inkomst såsom sådan

hittills icke påförts vägfyrk. Detta förutsätter en sådan anordning av

taxeringslängderna, att uppskattade beloppet av inkomst från fast egendom

däri kommer att särskilt redovisas, något som torde komma att

iakttagas vid den pågående omarbetningen av bestämmelserna rörande

taxeringsväsendet.

Begränsningen i 6 § till inkomster å minst 1,000 kronor bär jag

ansett böra bibehållas.

För de i övrigt vidtagna ändringar torde jag icke behöva närmareredogöra.

Jag anser mig dock böra påpeka, att ändringen av begreppet

»fastighet med åsatt jordbruksvärde eller skogsvärde» till »fastighet med

åsatt jordbruksvärde» icke innebär någon ändring i sak. Fastighet med

skogsvärde torde nämligen alltid komma att vara åsatt jämväl jordbruksvärde.

Däremot medför den omständighet, att staten ålagts utvidgad

kommunal skattskyldighet för sina fastigheter, i viss mån en utsträckning

jämväl av vägskatteskyldigheten.

Departementschefen uppläste härefter ifrågavarande förslag till lag

om ändring i vissa delar av lagen den 23 oktober 1891 angående väghållning

sbesvärets utgörande på landet av den lydelse, bilaga vid detta

protokoll utvisar, samt hemställde, att för det ändamål, § 87 regeringsformen

omförmäler, lagrådets utlåtande över förslaget måtte genom

utdrag av protokollet inhämtas.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall.

Ur protokollet:

John Gibson.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition Nr 358.

15

Bilaga.

F ö rs 1 a g

till

Lag

om ändring i vissa delar av lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets

utgörande på landet (nr 68 sid 1).

Härigenom förordnas, att 6, 7, 10, 12, 13, 37, 45, 47, 59, 61, 65,

72 och 83 §§ i lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets

utgörande på landet skola, 7, 12, 13, 37, 45, 47, 59, 65 och

-83 §§ i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse:

6 §•

I skyldigheten att bygga och underhålla allmän väg, bro och färja

deltaga, efter nedan stadgade grunder, följande beskattningsföremål:

a) all jordbruksvärde åsatt egendom, för vilken fastighetsskatt

enligt bestämmelserna i II kap. kommunalskattelagen skall utgöras, dock

att äldre lotshemman, så länge de äro underkastade lotsningsskyldighet,

bibehållas vid dem hittills förunnad frihet från väghållningsbesväret;

b) all annan egendom, för vilken fastighetsskatt skall utgöras, och

vars hela värde upptagits såsom annat värde, såvitt taxeringsvärdet

•uppgår till minst åttahundra kronor; samt

c) annan inkomst än inkomst av fast egendom, såvitt inkomsten

är underkastad kommunal inkomstskatt och uppgår till minst ettusen

kronor.

7 §''

Vägunderhållet in natura, varmed förstås arbetet för vägs hållande

i laggill skick, åligger all egendom med åsatt jordbruksvärde, med

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 358.

undantag av staten eller menighet tillhöriga allmänningsskogar ävensom

frälseränta, samt utgöres efter vägdelning, varom i III kap. stadgas.

De beskattningsföremål — — — — V kap. förmäles.

10 §.

Vägtal åsättes varje hemman, utjord och annan jämlikt 7 § till

vägunderhåll in natura förpliktad fastighet sålunda, att för varje ett

hundra kronor av senast fastställda taxeringsvärdet utföres ett vägtal.

Vad om hemman i denna paragraf sägs gäller ock om varje i

jordebok eller fastighetsbok särskilt upptaget nummer.

12 §•

Finnes för — — — — vägkassan underhållas.

År fastighet avsides eller obekvämt belägen i förhållande till densamma

tilldelat vägstycke eller yppar sig, till följd av vägs beskaffenhet,

märklig svårighet för behörigt fullgörande av fastighet åliggande vägunderhåll

in natura, må fastigheten, där de väghållningsskyldiga, efter

framställning av innehavaren, därtill samtyckt eller, om samtycke vägrats,

Konungens befallningshavande på lastighetsinnehavarens besvär prövat

skäligt bifall därtill lämna, därefter i stället bidraga med penningar efter

det belopp, vartill underhållskostnaden bestämmes av den i IV kap. omförmälda

nämnd; skolande härvid icke tagas i beräkning den av nämnden

angivna särskilda kostnad för ökat besvär i följd av större avstånd från

fastigheten till dess vägstycke.

Ovannämnda bidrag — — — — vägunderhållet ombesörja.

13 §•

Har vid vägdelning väg lämnats odelad emellan delägare i samma

fastighet eller varder efter vägdelning fastighet delad emellan två eller

flera, svare dessa för underhållet av fastighetens väg, var i förhållande

till det hans lott åsätta taxeringsvärde. Åro delägarna flera än två,

skola de sig emellan för minst ett år i sänder utse en vägfogde. Om

valet skall underrättelse meddelas kronobetjäningen, som i sin ordning

lämnar den valde därav del. Intill dess valet ägt rum och kronobetjäningen

därom underrättats, svare delägarna en för alla och alla för eu

för underhållet av fastighetens väg.

Vägfogde åligger — — — — påkalla handräckning.

Vägfogde, som — — — — år förflutit.

Vill delägare — — — — 45 § stadgas.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 358.

17

37 §.

Vägdelning i enlighet med föreskrifterna i denna lag skall, sedan

väghållningsdistrikts område blivit enligt 82 § bestämt, första gången

ske, då yrkande därom framställes av väghållningsskyldiga, vilka innehava

jämlikt 7 § till vägunderhåll in natura förpliktade fastigheter i

värde uppgående till minst en tiondedel av sammanräknade taxeringsvärdet

å alla sådana fastigheter inom väghållningsdistriktet.

Därefter må — — — — vara erforderlig.

45 §.

Vill delägare i fastighet, efter ty i 13 § sägs, att fastighetens väg

skall delas, och väckes fråga därom vid vägdelning, som i 36 § avses,

skall delningen av fastighetens väg ske i sammanhang med nämnda

vägdelning, och gälle därvid i tillämpliga delar vad här ovan i detta

kapitel är stadgat.

Uppstår eljest — — — — landsfiskalen ingiven.

Kan överenskommelse — — — — underrätta delägarne.

Vägdelning, som — — — — ägde rum.

Vad i---— — av vägkassan.

47 §.

Den i — — — — tre ledamöter.

Ordföranden och — — — — eller landstingsområde.

Övriga två ledamöter tillika med två suppleanter för dem utses av de

väghållningsskyldiga å vägstämma, som i 52 § sägs; varöver Konungens

belällningshavande äger hålla hand. Av dessa ledamöter och suppleanter

bör en ledamot och dennes suppleant utses bland innehavare av sådana

fastigheter, som jämlikt 7 § äro förpliktigade till vägunderhåll in natura,

samt en ledamot och dennes suppleant bland väghållningsskyldiga, som

äro pliktiga att deltaga i väghållet för annat beskattningsföremål än

nyss sagts.

I avseende — — — — stadgat är.

59 §.

Vägskatten utgår efter vägfyrk med iakttagande därav:

a) att egendom med ''åsatt jordbruksvärde, med undantag av

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 301 höft. (Nr 358.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 358.

dels staten eller menighet tillhöriga allmänningsskogar dels ock frälseränta,

påföres en vägfyrk för varje ett hundra kronor av taxeringsvärdet,

b) att nu nämnda skogar påföres en vägfyrk för varje etthundrafemtio

kronor av taxeringsvärdet,

c) att frälseränta ävensom fastighet utan åsatt jordbruksvärde påföres

en vägfyrk för varje två hundra kronor av taxeringsvärdet, samt

d) att inkomst påföres en vägfyrk för varje trettio kronor av det

till kommunal inkomstskatt beskattningsbara beloppet, minskat i förekommande

fall med dels uppskattad inkomst av fast egendom och dels

hyresvärdet motsvarande fem procent av taxeringsvärdet å fastighet, som

av ägaren användes i skattepliktig näring eller eljest i rörelse eller yrke;

dock med iakttagande att vad som icke uppgår till hel vägfyrk

bortfaller.

Vägfyrktalslängd i enlighet med dessa bestämmelser upprättas för

varje kommun av häradskrivaren mot ersättning ur vägkassan med

belopp, varom särskilt stadgas. De väghållningsskyldiga äge dock, för

det fall, att vägskattens debitering, uppbörd och redovisning jämlikt

63 § överlämnas åt kommunalnämnd eller utsedda förtroendemän, besluta,

att jämväl upprättandet av vägfyrktalslängd må överlämnas åt kommunalnämnd,

därest överenskommelse därom träffas, eller åt utsedda förtroendemän;

och skall underrättelse om sådant beslut årligen före den 20 maj

meddelas härad skrivaren medelst utdrag av vägstämmoprotokollet. Vägfyrktalslängd

en skall senast den 1 december insändas till kommunalstämmans

ordförande, varefter längden skall framläggas till granskning

och företagas till justering av de väghållningsskyldiga å kommunalstämma

i enahanda ordning, som är föreskriven i fråga om granskning

och justering av kommunens debiterings- och uppbördslängd. Den

justerade vägfyrktalslängden skall förvaras av kommunalstämmans ordförande

och vid behov tillställas vägstyrelsen, som omedelbart efter begagnandet

skall återställa längden till bemälde ordförande.

61 §.

Till ledning för vägskattens bestämmande böra häradsskrivarna

varje år efter avslutandet av taxeringnämndernas arbeten och före den

1 juni till vägstyrelsens ordförande insända förteckningar, som för varje

kommun beträffande de i vägbållet deltagande beskattningsföremål summariskt

upptaga, i fråga om fastigheter och frälseränta, taxeringsvärdet,

särskilt å fastigheter, vilka vägunderhåll in natura åligger, särskilt å

staten eller menighet tillhöriga allmänningsskogar och särskilt å alla

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 358.

övriga fastigheter jämte frälseränta samt i fråga om inkomst det belopp,

varefter påförandet av vägfyrk skall ske.

65 §.

Till allmän vägs hållande i fargalt skick, då den är besvärad av

snö eller is, skall Konungens befallningshavande, efter vederbörandes

hörande, inom varje väghållningsdistrikt av lämpligt belägna, jämlikt

7 § till vägunderhåll in natura förpliktade fastigheter inrätta så kallade

ploglag, vilka vartdera av vägen tilldelas ett visst stycke, det de skola

behörigen vidmakthålla.

De till — — — — fastigheternas taxeringsvärden.

72 §.

Konungens befallningshavande fördelar ploglagen så, att de fastigheter,

som därtill kunna anslås, bliva i möjligaste måtto lika därtill nyttjade.

83 §.

Sedan väghållningsdistrikten----vinna tillämpning.

Intill utgången av det år, då vägdelning enligt denna lag första

gången blivit inom varje distrikt fullbordad, skall likväl, den tid mark

är bar, vägunderhållet in natura utgöras enligt hittills gällande bestämmelser

med skyldighet för innehavare av fastighet, som enligt 6 och 7

§§ är förpliktad utgöra sådant vägunderhåll, men intill dess ny vägdelning

sker bliver därifrån befriad, att bidraga till väghållot med penningar,

dock så att sådan fastighet under tiden påföres allenast en vägfyrk för

varje två hundra kronor av taxeringsvärdet.

Om användandet — — — — väghållningsskyldige besluta.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1921.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 358.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd måndagen

den 15 mars 1920.

N är var an de:

Justitieråden Améen,

friherre LeijoNHUFVUD,

Edelstam,

Regeringsrådet Linnér.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över jordbruksärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 12

mars 1920, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat

förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 23 oktober

1891 angående väghållning sbesvärets utgörande på landet.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet

av t. f. förste kanslisekreteraren Carl Kuylenstierna.

Lagrådet yttrade: På sätt framgår av departementschefens yttrande

skall enligt det förslag till kommunalskattelag, som föranlett ifrågavarande

förslag till ändring i väglagen, kommunal inkomstskatt utgöras

för inkomst av fast egendom, av näring och av annan inkomstkälla.

Försåvitt i skattelagsförslaget genom bestämmelser om avdrag eller

andra korrektiv är sörjt för att nyttigheter, som ingå i avkastningen

av den skattskyldiges fastighet och tillika av honom användas i skattepliktig

näring eller eljest i rörelse eller yrke, icke belastas med dubbel

beskattning, synes det ligga närmast till hands att anordna vägskatten

så, att den såvitt möjligt, ansluter sig till det föreslagna systemet för

den kommunala beskattningen.

Emellertid antydes i motiveringen, att förslaget till ändring i väglagen

på grund av dess provisoriska karaktär ansetts böra så litet som

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 358.

möjligt avvika från nuvarande regler för väghållningsbesvärefs utgörande.

Om detta är huvudsyftet och således, såvitt möjligt, motsvarighet

bör äga rum till de nuvarande beskattningsföremålen i fråga om

väghållningen, torde viss ändring erfordras beträffande 6 § c).

Från »inkomst av fast egendom» enligt förslaget till kommunalskattelag

lärer nämligen undantagas viss inkomst, som enligt nu gällande

system anses träffad genom fastighetsbevillningen. Så är förhållandet

med hyresvärdet av fäst egendom, som av ägaren användes i

näring eller eljest i rörelse eller yrke. Avdrag för sådant h}Tresvärde

från vad som i 6 § c) betecknats såsom »annan inkomst än inkomst av

fast egendom» synes därför böra ske, varigenom även vinnes överensstämmelse

med 59 § d) enligt förslaget.

Därjämte anmärkes, att lagrådet ej med visshet kunnat inhämta,

huruvida värdet av produkter och beståndsdelar av fast egendom, vilka

förädlas i ägarens näring, skall upptagas såsom inkomst av fast egendom

eller ingå i inkomsten av näringen. Därest det senare blir fallet,

synes såväl i 6 § c) som i 59 § d) böra meddelas föreskrift att, liksom

nu ifråga om inkomstbevillningen sker, avdrag skall göras för värdet

av produkterna eller beståndsdelarna i oförädlat skick.

Slutligen anmärkes, att i 6 § c) bör uttryckligen angivas, huruvida

med »inkomst» förstås, såsom lagrådet antager vara fallet, det

»taxerade» beloppet eller möjligen det »beskattningsbara» beloppet.

Det torde beträffande 59 § böra erinras, att dess lydelse är beroende

av, huruvida riksdagen bifaller en tidigare avlåten proposition om

ändring, bland annat, av förevarande paragraf i del, som icke beröres

av kommunalskatteförslaget.

Den i 83 § förekommande, från gällande lag kvarstående hänvisningen

till 6 § synes böra utgå; den är i och för sig obehövlig, och

detta förhållande kommer till följd av de föreslagna ändringarna i 10,

37, 47 och 65 §§ att bliva mera framträdande än förut.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungi. Maj:ts proposition Nr 358.

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19

mars 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Branting,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre PALMSTIERNA,

Statsråden: Undén,

Thorsson,

Olsson,

Sandler,

Nothin,

Nilsson,

Eriksson,

Svensson,

Hansson.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet

anmälde chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Nilsson, lagrådets

den 15 mars 1920 avgivna utlåtande över det den 12 i samma månad

till lagrådet remitterade förslaget till lag om ändring i vissa delar av

lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande

på landet.

Efter att hava redogjort för utlåtandets innehåll, yttrade departementschefen:
Såsom

av mitt yttrande vid anmälan i statsrådet av förevarande lagförslag

den 12 sistlidne mars framgår, har jag funnit övervägande skäl

tala för att en provisorisk anordning i närmaste möjliga anslutning till

de nu gällande normerna äger rum i fråga om vägbeskattningen. Något

skäl att frångå denna ståndpunkt anser jag icke föreligga. Av det

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition Nr 358.

förslag till kommunalskattelag, som Kungl. Maj:t i proposition (nr 191)

förelagt riksdagen, jämfört med det förslag till förordning om ändring

i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910 om inkomst- och

förmögenhetsskatt, som Kungl. Maj:t i dag beslutat förelägga riksdagen,

framgår, att värdet av virke och andra produkter från fast egendom,

vilka förädlas eller förbrukas i av fastighetsägaren driven näring eller

eljest i rörelse eller yrke, alltid skall upptagas såsom inkomst av fast

egendom, medan däremot värdet av beståndsdelar av fast egendom

under motsvarande förhållanden i regel kommer att ingå i inkomsten

av näringen, rörelsen eller yrket. I anledning av sistberörda förhållande

erfordras, såsom lagrådet antytt, omredigering av såväl 6 § c) som

59 § d). De av lagrådet i övrigt gjorda erinringar böra enligt mitt

förmenande iakttagas.

Departementschefen uppläste därefter ett med iakttagande av vad

sålunda anförts omarbetat förslag till lag om ändring i vissa delar av

lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande

på landet samt hemställde, att lörslaget måtte genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnade, att proposition i ämnet av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar, skulle avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Allan Tigerschiöld.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.