Med förslag till vissa bestämmelser angående ålderstillägg för civila befattningshavare i statens tjänst
8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1920:359, Med förslag till vissa bestämmelser angående ålderstillägg för civila befattningshavare i statens tjänst
Dokumentets text
Kung!. Maj:ts proposition Nr 359.
1
Nr 359.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till vissa
bestämmelser angående ålderstillägg för civila befattningshavare
i statens tjänst: given Stockholms slott den
, 19 mars 1920.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att i fråga om ålderstillägg vid ordinarie anställning inom den civila
statsförvaltningen, med undantag av kommunikationsverken och — efter
hand som jämväl andra förvaltningsgrenars avlöningsförhållanden må bliva
reglerade enligt det för nämnda verk från och med den 1 juli 1920 gällande
avlöningssystem — dessa förvaltningsgrenar, medgiva, utöver redan
gällande föreskrifter i ämnet,
att för erhållande av ålderstillägg vid en befattning befattningshavaren
må tillgodoräknas den tid, han i statens tjänst utfört arbete, som
må anses likvärdigt med eller av högre värde än det, han har att å befattningen
utföra; dock att, därest nämnda tid icke varit sammanhängande
eller befattningshavaren under samma tid för arbetet åtnjutit vederlag,
som varit mindre än i allmänhet för detsamma utgående ersättning, på
Kungl. Maj:t skall ankomma att, efter särskild prövning i varje fall, avgöra,
om och i vilken mån sådan tid må räknas befattningshavaren till godo;
att, om en befattningshavare vid tillämpning av eljest gällande bestämmelser
skulle i avseende å rätt till ålderstillägg hava kommit i eu
förmånligare ställning, därest han befordrats till befattningen senare än
som skett, befattningshavaren må tillgodoföras det eller de ålderstillägg vid
befattningen, som erfordras för att nämnda förhållande må utjämnas; samt
att ålderstillägg, vartill rätt må uppkomma omedelbart med ikraftträdandet
av dessa bestämmelser och på grund av desamma, må få
åtnjutas från och med den 1 juli 1920.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
F. V. Thorsson.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 302 höft, (Nr 359.)
1
2
Kung!.. Maj.ts ''proposition Nr 359.
<•
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför• Hans Maj:t
Konungen i statsrådet A Stockholms slott den 19 mars
1930.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern BRANTING,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre PALMSTIERNA,
Statsråden: UndÉN,
Thorsson,
Olsson,
Sandler,
Nothin,
Nilsson,
Eriksson,
Svensson,
Hansson,
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anförde:
Löneregleringskommittén har den 1.3 mars 1920 avgivit betänkande
(delen LXI i den tryckta serien) med utredning och förslag angående
villkor om viss föregående verksamhet i statens tjänst för erhållande av
ålderstillägg. Med anledning av detta betänkande torde förslag i ämnet
böra föreläggas den nu församlade riksdagen. Jag anhåller därför att nu
få anmäla denna fråga.
Som bekant har riksdagen under de senare åren i eu mängd fall på
grund av särskilda framställningar medgivit rätt till tjänsteårsberäkning
för erhållande av ålderstillägg utöver vad vederbörande avlöningsvillkor
innehållit. Antalet av sådana medgivanden synes i stort sett hava tilltagit
opaginerad Kontrollera mot PDF
•5
Kung}. Maj:ts proposition Nr 359.
år efter år, tills riksdagen år 1918, med anledning av en serie propositioner
i ålderstilläggsfrågor, intog den principiella ställningen till de talrika
frågorna av nämnda slag, att för tillgodoseende av rättvisa ock likformighet
i behandlingen av dessa frågor ävensom för vinnande av befrielse
för riksdagen från handläggning av speciella sådana frågor, en allmän
utredning angående ålderstilläggsreglerna borde komma till stånd och
att, tills sådan utredning slutförts och beslut med anledning därav fattats,
det dittills vanliga beviljandet av tjänsteårsrätt i förevarande avseende
borde inskränkas.
Denna riksdagens uppfattning delgavs Kungl. Maj:t i skrivelse den
28 maj 1918, nr 245, varefter Kungl. Maj:t den 16 september 1918 uppdrog
åt 1902 års löneregleringskommitté att verkställa den av riksdagen
avsedda utredningen samt att avgiva de förslag, vartill utredningen kunde
komma att föranleda.
Det är detta uppdrag kommittén genom avgivandet av sitt ovannämnda
betänkande (LXI) nu fullgjort. I betänkandet finnes å sidorna
3—7 en närmare redogörelse för ifrågavarande ärendes uppkomst, vartill
jag tillåter mig hänvisa.
Efter det kommittén erhållit nämnda uppdrag, hava till kommittén
remitterats åtskilliga, å sidorna 8 och 9 i betänkandet närmare angivna
framställningar i ålderstilläggsfrågor. Dessa framställningar utom en, till
vilken jag sedermera återkommer, torde framdeles i andra sammanhang
bliva föremål för Kungl. Maj:ts prövning.
För den utredning, kommittén i ämnet föranstaltat, har kommittén
redogjort å sidorna 10—59 i betänkandet.
Efter att inledningsvis hava framhållit, att kommittén av vissa skäl i
ärendet endast komme att yttra sig beträffande rätt för statsanställda personer
att för åtnjutande av ålderstillägg tillgodoräkna sig annan verksamhet
i statens tjänst, och att kommittén uppfattat sitt uppdrag i detta avseende
så, att därmed åsyftats endast ålderstillägg vid ordinarie anställning
inom den civila statsförvaltningen med undantag av kommunikationsverken
och andra förvaltningsgrenar, vilkas avlöningsförhållanden komme
att regleras enligt samma system som kommunikationsverkens, angiver
kommittén (sid. 10) den allmänna ålderstilläggsreget, som i förevarande
avseende må anses gällande, samt meddelar härefter ett synbarligen tämligen
fullständigt urval av de talrika undantag från regeln, som under årens
lopp givits. Den större delen av dessa undantag (sid. 11 o. följ.) är av
i viss mening allmän innebörd och har hämtats från avlöningsbestämmel
-
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 359.
ser och dylika urkunder; den mindre delen, ehuru även den omfattande
en stor mängd fall (sid. 29 o. följ.), avser speciella undantag, vilka hopsamlats
från särskilda riksdagsskrivelser.''
I kommitténs utredning hava även intagits redogörelser för dels de
ovannämnda propositionerna (sid. 39 o. följ.), som gåvo anledning till utredningen,
dels ock de till kommittén remitterade framställningarna (sid.
41 o. följ.) Dessa redogörelser hava för underlättande av jämförelse mellan
de olika ålderstilläggsfrågorna, avfattats i formell anslutning till redogörelserna
för de speciella undantagsfallen.
Utredningen avslutas med eu systematisk sammanställning av det material,
utredningen omfattar (sid. 53 o. följ.).
I sitt yttrande och förslag (sid. 60 o. följ.) överväger kommittén, bland
annat, vilka ändamål man med ålderstillägg huvudsakligen bör tillgodose,
finner, att ålderstillägget ur synpunkten av dess ändamål är att hänföra
ej blott till vederbörande befattninghavares egenskap av innehavare av
en viss befattning utan även och kanske i övervägande grad till hans
egenskap av statstjänare i allmänhet samt konstaterar, att den gällande
regeln i avseende å verksamhet, som utövats, innan vederbörande befattningshavare
utnämnts till den befattning, vid vilken ålderstillägget skall
utgå, numera ingalunda tillgodoser ålderstilläggens ändamål och därför
måste anses föråldrad.
Kommittén antar, att det väl ock varit i känslan härav, som riks.
dagen i förekommande särskilda fall så gott som undantagslöst medgivit
rätt att för ålderstillägg tillgodoräkna även före utnämningen till den
tjänst, vid vilken ålderstillägget skulle åtnjutas, utövad verksamhet, som
kunnat värderas lika med verksamheten å tjänsten.
Såsom främsta fordran å en uti ifrågavarande avseende ny ålderstilläggsregel
uppställer kommittén därför regelns ändamålsenliga anpassning
efter numera rådande administrativa förhållanden.
Hänvisande till sin utredning framhåller kommittén, att de undantag
från den så att säga kodifierade i nu förevarande avseende gällande
allmänna ålderstilläggsregeln numera äro så talrika och i stort sett stå i
sådant inre sammanhang, att det antagandet måste ligga nära till hands,
att i dem gömmes en ny under årens lopp i praxis utbildad norm.
Kommittén har därför sökt att ur utredningsmaterialet utdraga ifrågavarande
nya norm och därvid funnit, att densamma skulle kunna uttryckas
så:
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Kung1. Maj.ts proposition Nr 359.
För erhållande av ålderstillägg vid en befattning bör befattningshavaren
tillgodoräknas den tid, han i statens tjänst utfört arbete, som
må anses likvärdigt med eller av högre värde än det, lian har att å befattningen
utföra.
Beträffande emellertid de fall, då nämnda tid icke varit sammanhängande
eller befattningshavaren under samma tid för arbetet åtnjutit
vederlag, som vant mindre än i allmänhet för detsamma utgående ersättning,
har kommittén funnit, att den praxis, som utbildats, i alla händelser
icke stadgats.
Den regel, som således enligt det nyss sagda skulle kunna anses,
ehuru oskriven, redan på sätt och vis gällande i verkligheten, har synts
kommittén för statens befattningshavare innebära en så väsentlig förbättring
i förevarande avseende samt vara så omfattande och ändamålsenlig
och av beskaffenhet att fritaga riksdagen från en mängd smärre ålderstilläggsärenden,
att kommittén funnit densamma böra kunna en gång för
alla formligen antagas; dock att dess tillämpning i de ovan angivna fallen,
däri praxis icke vunnit nödig stadga, syntes lämpligen böra ankomma på
särskild prövning i varje fall av Kungl. Maj:t, som ju i flera föregående
fall av riksdagen meddelats bemyndiganden av liknande innebörd.
I skrivelse den 27 maj 1919, nr 223, i anledning av Kungl. Maj:ts
i nämnda. års statsverksproposition gjorda framställning om reglering av
vissa inom statsförvaltningen anställda kvinnliga biträdens avlöningsförmåner
m. m. har riksdagen, jämte anmälan att riksdagen i huvudsak bifallit
berörda framställning, bland annat, gjort följande erinran i fråga om de av
Kungl. Maj:t föreslagna allmänna villkoren och bestämmelserna för avlöningarnas
åtnjutande.
Enligt förslaget skulle, där biträde med avlöning efter lägre grad befordrades
till biträdesbefattning, för vilken avlöning utginge efter närmast
högre grad, biträde, som redan intjänat sista ålderstillägget i den lägre
graden, vara berättigat att omedelbart komma i åtnjutande av första ålderstillägget
i den högre graden; och skulle, därest biträde vid befordran
till närmast högre grad icke erhölle högre avlöning än den biträdet uppburit
i den lägre graden, för avlöningsförhöjning i den högre graden biträdet
tillgodoräknas den tid, varunder biträdet innehaft befattningen i
den lägre graden, efter det biträdet i sistnämnda befattning senast kommit
i åtnjutande av ålderstillägg.
Denna bestämmelse syntes riksdagen kunna medföra den olägenheten,
6
KungL Maj:s) proposition Nr 359.
att biträde, som före do nya avlöningsvillkorens ikraftträdande befordrats
från befattning av lägre till sådan av högre grad, beträffande avlöningsförhöjning
genom ålderstillägg kunde komma i en sämre ställning än ett
biträde, som erhållit sådan befordran först efter den nämnda tidpunkten.
I saknad av erforderlig utredning i ärendet hade riksdagen emellertid icke
ansett sig kunna framställa förslag till de särskilda bestämmelser, som
kunde vara behövliga i nu berört avseende, men förutsatte riksdagen, att
Kungl. Maj:t snarast möjligt inkomme till riksdagen med det förslag i
ärendet, som kunde anses påkallat.
Denna riksdagens skrivelse remitterades den 20 september 1919 till
löneregleringskommittén, som med skrivelse den 16 mars 1920 återställt
densamma med anmälan, att kommittén besvarat remissen uti ifrågavarande
betänkande, i vilket avseende kommittén hänvisat särskilt till sidorna
9, 52, 63 och 64 i betänkandet.
Med anledning av nu ifrågavarande, ävensom vissa andra framställningar
i liknande ålderstilläggsfrågor, har kommittén i betänkandet ifrågasatt,
att en bestämmelse lämpligen kunde utfärdas av innehåll, att, om en
befattningshavare vid tillämpning av eljest gällande bestämmelser skulle i
avseende å rätt till ålderstillägg hava kommit i en förmånligare ställning,
därest han befordrats till befattningen senare än som skett, befattningshavaren
skulle tillgodoföras det eller de ålderstillägg vid befattningen, som
erfordrades för att nämnda förhållande måtte utjämnas.
Kommittén har i sitt förevarande betänkande bemställt, att i fråga
om ålderstillägg vid ordinarie anställning inom den civila statsförvaltningen
med undantag av kommunikationsverken och andra förvaltningsgrenar, vilkas
avlöningsförhållanden komma att regleras enligt samma system som
kommunikationsverkens, må utöver redan gällande föreskrifter utfärdas bestämmelser
av innehåll,
att för erhållande av ålderstillägg vid en befattning befattningshavaren
bör tillgodoräknas den tid, han i statens tjänst utfört arbete, som må
anses likvärdigt med eller av högre värde än det, han har att å befattningen
utföra; dock att, därest nämnda tid icke varit sammanhängande
eller befattningshavaren under samma tid för arbetet åtnjutit vederlag,
som varit mindre än i allmänhet för detsamma utgående ersättning, på
Kungl. Maj:t skall ankomma att, efter särskild prövning i varje fall, avgöra,
om och i vilken mån sådan tid må räknas befattningshavaren till
godo;
Kungl. Maj:ts proposition Nr 359. 7
att, om en befattningshavare vid tillämpning av eljest gällande bestämmelser
skulle i avseede å rätt till ålderstillägg hava kommit i en förmånligare
ställning, därest han befordrats till befattningen senare än som
skett, befattningshavaren skall tillgodoföras det eller de ålderstillägg vid
befattningen, som erfordras för att nämnda förhållande må utjämnas; samt
att ålderstillägg, vartill rätt må uppkomma omedelbart med ikraftträdandet
av ifrågavarande bestämmelser och på grund av desamma, må
få åtnjutas från och med den 1 juli 1920.
Slutligen må nämnas, att kommittén framhållit, att den förestående
allmänna revisionen av det civila avlöningssystemet icke borde väcka betänkligheter
mot de föreslagna bestämmelsernas antagande, då behovet av
dem vore i hög grad aktuellt och de syntes låta sig utan svårighet efter
vederbörliga jämkningar inpassas i det nya systemet.
För egen del har jag endast att med hänvisande till lönereglerings- Departekommitténs
förevarande betänkande, vars innehåll jag nu i korthet an-rntentschefen
tytt, uttala min anslutning till kommitténs förslag.
Ehuru otvivelaktigt av stor räckvidd, torde förslaget huvudsakligen
egentligen endast innebära ett stadfästande av den praxis, som riksdagen
i åratal följt.
Förslaget synes vara väl ägnat att uppfylla de av riksdagen i skrivelsen
den 28 maj 1918, nr 245, uttalade önskemålen, såväl det om likformig
behandling av ålderstilläggsfrågor för vinnande av största möjliga rättvisa,
som även i görligaste mån det, att sådana framställningar om rätt till ålderstillägg,
som under senare tiden gång efter annan underställts riksdagen,
icke måtte behöva i varje särskilt fall dragas under riksdagens prövning.
Helt torde det dock ej kunna undvikas, att särskilda ålderstilläggsfrågor
även i framtiden kunna komma att känskjutas till riksdagen.
Någon betänklighet mot de föreslagna bestämmelserna torde, såsom
löneregleringskommittén framhållit, icke behöva hysas med hänsyn till den
förestående nya löneregleringen för den civila statsförvaltningen i allmänhet.
En formell jämkning i ordalydelsen, i vad angår bestämmelsernas
omfattning, har vidtagits.
Med åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 359.
att i fråga om ålderstillägg vid ordinarie anställning
inom den civila statsförvaltningen, med undantag
av kommunikationsverken och — efter hand som
jämväl andra förvaltningsgrenars avlöningsförhållanden
må bliva reglerade enligt det för nämnda verk från
och med den 1 juli 1920 gällande avlöningssystem —
dessa förvaltningsgrenar, medgiva, utöver redan gällande
föreskrifter i ämnet,
att för erhållande av ålderstillägg vid en befattning
befattningshavaren må tillgodoräknas den tid, han
i statens tjänst utfört arbete, som må anses likvärdigt
med eller av högre värde än det,han har att å befattningen
utföra; dock att, därest nämnda tid icke varit
sammanhängande eller befattningshavaren under samma
tid för arbetet åtnjutit vederlag, som varit mindre än
i allmänhet för detsamma utgående ersättning, på Kungl.
Maj:t skall ankomma att, efter särskild prövning i
varje fall, avgöra, om och i vilken mån sådan tid må
räknas befattninghavaren till godo;
att, om en befattningshavare vid tillämpning av
eljest gällande bestämmelser skulle i avseende å rätt
till ålderstillägg hava hommit i en förmånligare ställning,
därest han befordrats till befattningen senare än
som skett, befattningshavaren må tillgodoföras det eller
de ålderstillägg vid befattningen, som erfordras för att
nämnda förhållande må utjämnas; samt
att ålderstillägg, vartill rätt må uppkomma omedelbart
med ikraftträdandet av dessa bestämmelser och
på grund av desamma, må få åtnjutas från och med
den 1 juli 1920.
Yad föredragande departementschefen sålunda hemställt,
däri statsrådets övriga ledamöter instämde, behagade
Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle proposition
av den lydelse, bil. litt. . . . utvisar, avlåtas till
riksdagen.
Ur protokollet:
Sven Lidholm.
Stockholms Bokindustri A. B:s Boktryckeri 1920.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- BU 1920:60 Utlåtande med förslag till vissa bestämmelser angående ålderstillågg för befattningshavare i riksbanken, i riksgäldskontor, vid riksdagens hus och i riksdagsbib s. 1 i texten
- SU 1920:117 Utlåtande i anledning av väckt motion om rätt för konservatorn vid zoologiska institutionen vid universitetet i Lund 0. Holmqvist att åtnjuta ålder stillägg å l s. 25 i texten