Sök i Ratio Lex

Angående ökat bidrag till de enskilda läroanstalternas vikariatskassa

1920-03-12 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:360, Angående ökat bidrag till de enskilda läroanstalternas vikariatskassa

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 360.

1

Nr 360.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ökat bidrag till

de enskilda läroanstalternas vikariatskassa; given Stockholms

slott den 12 mars 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att, under förutsättning att i det för de enskilda läroanstalternas

vikariatskassa gällande reglementet varder före dag, som av Kungl. Maj:t

bestämmes, vidtagen av departementschefen i statsrådsprotokollet angiven

ändring, avseende lärarinnor, för vilka statsbidrag till kassan icke utgår,

dels medgiva, att de av departementschefen förordade ändrade grunder

för utgående av bidrag till avlönande av sjuk lärarinnas vikarie må

tillämpas för tiden från och med år 1920,

dels ock för beredande av ökat bidrag till de enskilda läroanstalternas

vikariatskassa enligt av departementschefen angivna grunder från och med

år 1921 höja det å ordinarie stat under åttonde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget

till kassan från dess nuvarande belopp, 12,000 kronor, med

7,000 kronor till 19,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

Olof Olsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 303 käft. (Nr 360.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 360.

Ökat bidrag

till de enskilda

läroan

stattemas vikariatskassa.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12

mars 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Branting,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre PALMSTIERNA,

Statsråden: UNDÉN,

Thorsson,

Olsson,

Sandler,

Nothin,

Nilsson,

Eriksson,

Svensson,

Hansson.

Departementschefen, statsrådet Olsson anförde härefter:

Vid anmälan av de anslagsbehov under riksstatens åttonde huvudtitel

för år 1921, som voro avsedda att underställas 1920 års riksdags prövning,

hemställde jag under punkten 181, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen att, i avbidan på proposition angående höjt bidrag till de statsunderstödda

enskilda läroanstalternas vikariatskassa, för ändamålet beräkna

en ökning av det å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget till nämnda

kassa från det nu i riksstaten upptagna beloppet, 12,000 kronor, med

5,000 kronor till 17,000 kronor.

Denna hemställan blev av Kungl. Maj:t bifallen.

Vid nämnda tillfällde anförde jag, bland annat, att erforderlig utredning

i ärendet ej ännu hunnit verkställas. Så har numera skett, och jag

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 360.

anhåller fördenskull att få till Kungl. Maj:ts prövning och avgörande

ånyo anmäla berörda ärende.

Jag vill då till en början med några ord erinra om tillkomsten

av de enskilda läroanstalternas vikariatskassa m. m.

Först många år efter det staten börjat ekonomiskt understödja de

enskilda läroanstalterna, vidtogos genom Kungl. Maj:ts och riksdagens

försorg åtgärder för ordnande av lärarpersonalens vid nämnda läroanstalter

avlönings- och pensionsförhållanden. Då genom beslut av 1909

års riksdag vissa minimiavlöningsbelopp åt lärarinnorna vid de statsunderstödda

privatläroverken blevo föreskrivna såsom villkor för statsunderstöds

utgående till nämnda läroverk och i samband därmed vissa föreskrifter i

fråga om berörda avlöningars åtnjutande m. m. lämnades, kommo i ett

hänseende icke några bestämmelser till stånd, nämligen om tjänstledig sjuk

lärarinnas avlöningsförmåner.

På grund härav och då vid de enskilda läroanstalterna tjänstgörande

lärarinna ej ansetts kunna räknas som ordinarie i den i fråga om statstjänst

vanliga meningen, var dylik lärarinna i händelse av tjänstledighet till

följd av sjukdom utsatt för möjligheten att nödgas avstå hela den

på tjänstledighetstiden belöpande delen av sin avlöning, och det berodde

då i regeln på vederbörande skolas ekonomiska ställning, om någon

mera avsevärd del av avlöningen kunde få utgå till den tjänstlediga lärarinnan.

Kedan till 1913 års riksdag avlät emellertid Kungl. Maj:t ett förslag,

som var avsett att avhjälpa nyss angivna missförhållande. Berörda förslag

innebar hemställan till riksdagen om beviljande av medel till understödjande

av en så kallad vikariatskassa för de statsunderstödda enskilda

läroanstalterna. Ändamålet med nämnda kassa skulle vara att, så vitt

anginge till densamma anslutna läroanstalter, lämna bidrag till bestridande

av avlöningen för på grund av sjukdom tjänstlediga lärarinnors vikarier

och därvid betrygga rätt för dylika lärarinnor att bibehålla en del av sina

löneförmåner.

Kungl. Maj:ts förslag bifölls av riksdagen, som å riksstatens åttonde

huvudtitel under rubriken: privatläroverk uppförde ett förslagsanslag med

titel: bidrag till de statsunderstödda enskilda läroanstalternas vikariatskassa,

å 12,000 kronor. Med samma belopp är anslaget uppfört även i riksstaten

för år 1920.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 360.

För den nyinrättade vikariatskassan fastställde Kungl. Maj:t reglemente

den 21 februari 1914 (Svensk författningssamling nr 29), i vilket

reglemente paragraferna 7 och J1 genom kungörelse den 19 april 1918

(nr 265) erhållit ändrad lydelse. Statens årliga bidrag till kassan utgår

enligt i detta reglemente stadgade grunder, vilka närmare angåvos i det

anförande till statsrådsprotokollet, som åtföljde Kungl. Maj:ts proposition

i ämnet till 1913 års riksdag. Härom samt om delaktighet i kassan m. m.

stadgas närmare i paragraferna 2, 7 och 10 av nämnda reglemente, vilka

paragrafer lyda på följande sätt:

§ 2.

1. Rättighet att ingå i kassan äger varje läroanstalt, som åtnjuter statsunderstöd

såsom enskild läroanstalt ur de därför å riksstateus åttonde huvudtitel

uppförda anslagen. Med delaktighet i kassan följer skyldighet för läroanstalten

dels att låta sjuk lärarinna kvarstå å läroanstaltens stat under den tid,

då för avlönande av hennes vikarie bidrag kan erhållas från vikariatskassan,

dels att till sjuk lärarinna under denna tid utbetala åtminstone i § 13 angiven

del av hennes lön.

2. Läroanstalts delaktighet i kassan avser, under förutsättning att de icke

uppnått 60 års ålder, föreståndarinnan och alla vid anstalten anställda

a) ämneslärarinnor och övningslärarinnor med tjänstgöring av sådan omfattning

och art, att de äga rätt till lönetursberäkniug för uppflyttning i högre

lönegrad,

b) lärarinnor med huvudsaklig tjänstgöring i de förberedande klasserna och

med minst 15 timmars tjänstgöring i veckan.

Läroanstalts delaktighet avser däremot icke sjuk lärarinnas vikarie.

§ 7-

1. De anslutna läroanstalternas avgifter till vikariatskassan erläggas, för

år räknat:

a) med 22 kronor för föreståndarinna och sådan ämneslärarinna, som omförmäles

i § 2 mom. 2 a),

b) med 92 öre för varje veckotimme i klasserna över de förberedande av

sådan övningslärarinnas undervisning, som omförmäles i § 2 mom. 2 a), samt

med 84 öre för varje veckotimme av sådan övningslärarinnas undervisning i de

förberedande klasserna,

c) med 17 kronor för sådan lärarinna, som omförmäles i § 2 mom. 2 b).

Dessa avgifter erläggas av vederbörande läroanstalt, med rätt för anstalten

att av lärarinnas lön avdraga ett belopp, svarande mot hälften av den avgift

till vikariatskassan, som för henne fordras.

2. Från staten utgår årligt bidrag till vikariatskassan med 11 kronor för

föreståndarinna och sådan ämneslärarinna, som omförmäles i § 2 mom. 2 a), samt

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 360.

med 46 öre för varje veckotimme av där avsedd övniugslärarinnas undervisning

i klasserna över de förberedande.

3. De i denna § bestämda avgifter och statsbidrag äro beräknade efter

grunder, för vilka redogöres i bilaga till detta reglemente.

§ io.

1. Bidrag till avlöning åt sjuk lärarinnas vikarie utgår för högst 72 läsveckor

i följd samt för sammanlagt högst 180 läsveckor av olika sjukdoms

perioder.

2. För lärarinna, som varit sjuk minst 72 läsveckor i följd, må vikariatsbidrag

icke ånyo utgå förrän hou efter att hava återställts till hälsan bestritt

full tjänstgöring under minst 18 läsveckor. Att hälsan efter den förra sjukdomen

återvunnits skall styrkas med vederbörligt läkarbetyg.

3. Bidrag utgår endast för av sjukdom föranledd tjänstledighet, som tagit

sin början efter läroanstalts anslutning till kassan.

4. För föreståndarinna och lärarinna, som fyllt 60 år, erlägger kassan intet

bidrag.

5. Havandeskap räknas icke såsom sjukdom. Sjukersättning utgår icke

under de fyra första veckorna efter förlossningen.

6. Om och i den mån kassans ställning det medgiver, kan, efter styrelsens

beprövande, vid sjukdomstid, som överskrider i mom. 1 omförmälda högsta

sjukdomstider, i särskilt ömmande fall på därom gjord framställning understöd

lämnas.

Den inskränkning i rätten för sjuk lärarinna att åtnjuta understöd

från vikariatskassan, som på nyss angivet sätt är stadgad, har föranlett

centralstyrelsen för flick- och samskoleföreningen att hemställa om ändring

i de av riksdagen prövade, för statsbidrags utgående gällande grunderna.

I detta syfte har sagda styrelse till Kungl. Maj:t ingivit en ansökning,

däri styrelsen upptager, bland annat, berörda fråga till behandling.

Styrelsen erinrar till en början om de bestämmelser beträffande rätt för

sjuk lärarinna att genom vikariatskassan erhålla bidrag till sin vikaries avlöning,

vilka i det föregående återgivits, och framhåller, att lärarlönenämnden i sitt

den 31 maj 1918 avgivna betänkande angående lönereglering för lärarpersonalen

vid privatläroverken föreslagit sådan ändring i reglementet för vikariatskassan,

att vikariatsbidrag skulle kunna utgå under fem år i följd. Då nu på grund

av den pågående utreduingen om skolväsendets omläggning uppskov med en

definitiv lönereglering för privatläroverkens lärarpersonal uppstått, vore det nödvändigt,

att åtgärder vidtoges för att under övergångstiden avhjälpa det nyss

angivna missförhållandet i fråga om vikariatsbidrags utgående. Detta kunde lämpligast

åstadkommas genom ett särskilt anslag till vikariatskassan, varigenom denna

sattes i stånd att bevilja vikariatsbidrag i de fall, då så erfordrades, utöver den

eljest fastställda tiden. Då det vore önskvärt, att även för de lärarinnor, som

tillhörde vikariatskassans icke statsunderstödda del, den tid, under vilken bi

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 360.

drag till sjukvikariens avlöning kunde erhållas, utsträcktes i samma mån som

för de övriga lärarinnorna, syntes en höjning av avgifterna till vikariatskassan

för ifrågavarande lärarinnor höra vidtagas. Styrelsen hemställde, att Kungl. Maj:t

måtte utverka ökat anslag till de enskilda läroanstalternas vikariatskassa för att

därigenom under tiden före eu kommande löne- och pensionsreglering bereda vikariatsbidrag

åt sjuk lärarinnas vikarie utöver 72 läs veckor enligt § 10 mom. 6

av kassans reglemente.

Styrelsens framställning stöder sig på en vid ansökningen fogad, av

ordföranden i styrelsen för vikariatskassan, lektorn E. Göransson, verkställd

utredning angående kostnaderna för en utsträckning av den tid, under vilken

bidrag skulle utgå från nämnda kassa åt sjuk lärarinnas vikarie.

Göranssons utredning utgår från en successiv utsträckning av den tid,

för vilken vikariatsbidrag till avlöning av sjuk lärarinnas vikarie skulle få

utgå, sålunda, att under år 1920 bidrag skulle utgå till vikarie för lärarinna,

som varit sjuk högst 108 läsveckor i följd, under år 1921 för en

sjukdomstid av högst 144 läsveckor i följd samt från och med år 1922

av högst 180 läsveckor i följd. Bidragets storlek för sjukvecka skulle efter

Göranssons utredning bestämmas enligt grunderna i nu gällande reglemente

för kassan. Vidare skulle de till kassan anslutna läroanstalternas årsavgifter

utgå med samma belopp som hittills till kassans statsunderstödda avdelning,

så att hela ökningen i kostnader skulle täckas genom en ökning

av statsbidraget.

Efter en beräkning av storleken av den ökning av statsbidraget, som

ett utsträckande av förut omförmälda tid skulle kräva, yttrar Göransson,

bland annat, följande:

Man vore på den säkra sidan, om man höjde avgifterna med respektive

3, 6 och 9 procent. För närvarande utgjorde summan av årsavgiften och statsbidraget

för en ämneslärarinna eller föreståndarinna 33 kronor. Detta belopp

skulle följaktligen under år 1920 behöva ökas till 34 kronor, under år 1921 till

35 kronor och under 1922 till 36 kronor.

Såsom förut vore angivet, skulle läroanstalternas bidrag vara oförändrat 22

kronor för ämneslärarinna och föreståndarinna. På grund härav skulle statsbidraget,

som för närvarande utginge med ll kronor om året för dessa personer,

under åren 1920, 1921 samt 1922 och följande år komma att utgöra respektive

12 kronor, 13 kronor och 14 kronor. För övningslärarinna bleve statsbidraget

pr veckotimme, beräknat under förutsättning att i medeltal 24 veckotimmars

tjänstgöring motsvarade full tjänstgöring, respektive 52 öre, 56 öre och 60 öre,

då hänsyn också tagits till lämpligheten av att årsavgiften vore jämnt delbar

med 4. Den skulle nämligen fördelas på 2 terminer samt på lärarinnan och

skolan.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majds Proposition Nr 360.

Göransson anför därefter, att statsanslaget till vikariatskassan — vilket,

såsom förut omnämnts, är av förslagsanslags natur och som i riksstaten

är uppfört med 12,000 kronor — från och med år 1916 något överskridits

och under år 1918 utgått med 13,137 kronor 62 Öre; han fortsätter därpå:

Den nu ifrågasatta ökningen av anslaget betingas av ökningen i antalet

lärarinnor och, under det första året, av ökad anslutning till kassan. Om man

räknar med samma ungefärliga ökning som hittills under de närmaste åren och

till eu början antager, att vikariatsbidrag utgår efter oförändrade grunder, skulle

under år 1919 fordras ungefär 13,500 kronor, år 1920 14.000 kronor, under år

1921 14,500 kronor och under 1922 15,000 kronor. Om statsbidraget ökades, för

att kassan skulle på angivet sätt lämna vikariatsbidrag under längre sjuktid, skulle

de förut angivna beloppen behöva ökas i förhållandet 12/11, 13/11 och 14/11

respektive, vadan således för år 1920 skulle fordras ett statsbidrag av 15,300

kronor, år 1921 av 17,100 kronor samt under år 1922 och följande år 19,100

kronor.

Komma de lärarinnor, som tillhöra kassans statsunderstödda avdelning, i

åtnjutande av här ifrågasatta ökade förmåner, böra självfallet även de, som tillhöra

kassans icke statsunderstödda avdelning, också kunna erhålla bidrag till

sjukvikariens avlöning under lika lång sjuktid som de förra. Kostnaden härför

skulle för sådana lärarinnor, som avses i reglementets § 2 mom. 2 b betinga

avgifter om respektive 17,60, 18,00 och 18,60 kronor för åren 1920, 1921 samt 1922

och följande. För övningslärarinnas undervisning i de förberedande klasserna

skulle avgiften för nämnda år för undervisningstimme uppgå till respektive 87

öre, 89 öre och 92 öre. Då emellertid antalet lärarinnor i kassans icke statsunder

stödda avdelning är allt för litet för att icke rena tillfälligheter skulle kunna få för

stort spelrum, tillåter jag mig föreslå, att årsavgifterna från och med år 1920 höjas

för lärarinnor med huvudsaklig tjänstgöring i de förberedande klasserna till 19

kronor samt för övningslärarinnas tjänstgöring i de förberedande klasserna till

92 öre för undervisningstimme.

Slutligen angiver Göransson de ändringar i kassans reglemente, som

vore behövliga, därest de föreslagna ändringarna i fråga om tiden för rätt

att uppbära vikariatsbidrag bleve genomförda. Dessa ändringar gälla paragraferna

7 och 10, för vilka följande ändrade lydelse föreslagits:

§ 7-

1. De anslutna läroanstalternas avgifter till vikariatskassan erläggas, för

år räknat:

a) med 22 kronor för föreståndarinna och sådan ämneslärarinna, som omförmäles

i § 2 mom. 2 a);

b) med 92 öre för varje veckotimme av övningslärarinnas undervisning;

c) med 19 kronor för sådan lärarinna, som omförmäles i § 2 mom. 2 b).

Dessa avgifter erläggas av vederbörande läroanstalt, med rätt för anstalten

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj ds Proposition Nr 360.

att av lärarinnans lön avdraga ett belopp, svarande mot hälften av den avgift

till vikariatskassan, som för henne fordras.

2. Från staten utgår ett årligt bidrag till vikariatskassan för föreståndarinna

och sådan ämneslärarinna, som omförmäles i § 2 mom 2 a), med 12 kronor

under år 1920, med 13 kronor under år 1921 samt från och med år 1922 med

14 krouor; för varje veckotimme av i § 2 mom. 2 a) avsedd övniugslärarinnas

undervisning i klasser över de förberedande med 52 öre under ar 1920, med

56 öre under år 1921 samt med 60 öre från och med år 1922.

3. De i denna § bestämda avgifter och statsbidrag äro beräknade efter

grunder, för vilka redogöres i bilaga till detta reglemente.

§ 10.

1. Den tid, under vilken bidrag utgår till avlöning åt sjuk lärarinnas

vikarie, utsträckes under år 1920 till högst 108, under år 1921 till högst 144

samt från och med år 1922 till högst 180 läsveckor i följd.

Mom. 2 utgår.

Mom. 2 = mom. 3.

Mom. 3 = mom. 4.

Mom. 4 = mom. 5.

Mom. 5 = mom. 6.

På grund av remiss har styrelsen för de enskilda läroanstalternas

vikariatskassa den 10 maj 1919 avgivit utlåtande över centralstyrelsens

framställning. I utlåtandet anföres, bland annat, följande:

Under år 1918 har kassan fått vidkännas stora utgifter på grund av den

under årets senare del rådande epidemien, och det lider intet tvivel, att stegringen

i utgifterna även fortgått vårterminen 1919. Utgifterna från kassans

statsuuderstödda avdelning uppgingo under år 1918 till 45,949 kronor 43 öre,

under det att inkomsterna utgjorde endast 40,828 kronor 50 öre. Av eu utlåtandet

bilagd redogörelse över kassans verksamhet under år 1918 framgår tydligt,

att kassans nuvarande ställning icke medger en utsträckning av tiden för

vikariatsbidrags utgående utan eu motsvarande ökniug av dess inkomster.

Styrelsen önskar med eftertryck framhålla, att den merkostnad, som komme

att drabba kassans statsunderstödda avdelning, om en utsträckning av tiden för

vikariatsbidrags utgående genomfördes, icke heller rimligen kan påläggas de för

närvarande på grund av dvrtiden hårt betungade skolorna, utan att den enda

till buds stående utvägen är, att merkostnaden helt och hålles täckes genom ett

tillskott i statsbidraget.

Styrelsen hemställer därför om åtgärder för åstadkommande av en höjning

av statsbidraget till kassan i överensstämmelse med det i Göranssons om förmälda

utredning framlagda förslaget, men uttalar sig för att det som villkor för ökat

statsbidrag borde åläggas kassans delägare att på i kassans reglemente föreskrivet

sätt vidtaga de i sagda utredning föreslagna ändringarna i nämnda reglemente.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 360.

Över nu ifrågavarande framställning infordrades sedermera utlåtande

från statskontoret. Innan statskontoret avgav sitt utlåtande, begärde statskontoret

yttrande i ärendet från läroverksöverstyrelsen. Skolöverstyrelsen,

vari läroverksöverstyrelsen vid tiden för yttrandets avgivande uppgått,

har den 21 januari 1920 avgivit dylikt yttrande. Överstyrelsen har häri

anfört, bland annat, följande:

Överstyrelsen ville anmärka, att det ej funnes någon föreskrift om eller

överhuvud syntes vara nödvändigt, att för sjukdom tjänstledig lärarinna lämnade

sin tjänst, om hon efter två års sådan tjänstledighet vore på grund av

sjukdom oförmögen att återinträda i tjänstgöring. Det vore ju tänkbart och

möjligt, att hon efter de två åren kunde erhålla förlängd tjänstledighet under

villkor, att hon av sina löneförmåner avstode vad som erfordrades för avlönande

av vikarien, till vars lön ej längre erhölles något bidrag från vikariatskassan.

Under nu gällande provisoriska löneförhållanden skulle den tjänstlediga lärarinnan

vara berättigad att behålla den tillfälliga löneförbättringen (för år 1920

1,200, respektive 1,500 kronor) och eventuellt dyrtidsti 11 ägg jämte kanske ett

eller annat ålderstillägg och sålunda efter de tvä åren ej kuuna anses vara i

ekonomiskt hänseende blottställd. Emellertid kunde det vara ovisst, om skolorna

i varje fall skulle vara benägna för en dylik anordning, särskilt som de för

vikarien ej skalle kunna bli delaktiga i vikariatskassan. Det skulle utan tvivel

både för lärarinnorna och för skolorna vara en fördel, om vikariatskassan genom

ökat statsanslag sattes i stånd att utbetala vikariatsbidrag under längre tid än

enligt nu gällande bestämmelser, och överstyrelsen finge för sin del tillstyrka,

att åtgärder vidtoges i sådant syfte.

För såvitt centralstyrelsen med sitt uttalande, att vikariatskassan genom

förhöjt anslag skulle sättas i stånd att »bevilja vikariatsbidrag i de fall. då så

erfordras, utöver den eljest fastställda tiden», skulle avse, att utbetalande av

vikariatsbidrag under tid utöver de två åren skulle göras beroende av den tjänst

lediga lärarinnans ekonomiska ställning, finge överstyrelsen för sin del avstyrka

eu dylik anordning. Ifrågavarande rätt borde gälla lika för alla.

Överstyrelsen vore icke i tillfälle att bedöma, huruvida de ifrågasatta an

slagsbeloppen kunde anses tillräckliga för det avsedda ändamålet men hade icke

någon anledning ifrågasätta tillförlitligheten av de beräkningar, som läge till

grand för dessa anslagsbelopp. Emellertid hade överstyrelsen under hand inhämtat,

att vikariatskassan under det senast gångna året tagits i anspråk i sådan

utsträckning, att dess ordinarie tillgångar visat sig långt ifrån tillräckliga. Det

kunde därför möjligen ifrågasättas, om ej förhöjningen av statens bidrag borde

göras större, än som nu föreslagits, för att förekomma allt för betungande uttaxeringar

på kassans delägare. Då emellertid kassans styrelse icke funnit sig

böra ifrågasätta större höjning i statsbidraget, än som begärts i centralstyrelsens

framställning, ansåge sig överstyrelsen icke böra påyrka någon ytterligare stegring

i detta bidrag.

Den av centralstyrelsen ifrågasatta åtgärden att även för de lärarinnor,

som tillhörde vikariatskassans icke statsunderstödda del, möjliggöra en utsträckBihang

till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 303 höft. (Nr 360.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 360.

ning av den tid, under vilken bidrag till sjukvikariens avlöning kunde erhållas,

genom eu höjning av avgifterna till vikariatskassan för ifrågavarande lärarinnor,

syntes överstyrelsen vara i sin ordning, och hade sålunda överstyrelsen intet att

däremot erinra.

Statskontoret, vars utlåtande är dagtecknat den 6 mars 1920, har i

ärendet anfört följande:

Vad angår frågan om beredande åt vikariatskassan av ökat statsanslag i

syfte att möjliggöra eu utsträckning av den tid i en följd, under vilken bidrag till

avlöning åt sjuk lärarinnas vikarie skulle av nämnda kassa utbetalas, vill det

synas statskontoret, som om den tid av 72 läsveckor, som utgör den längsta tid

för oavbruten tjänstledighet på grund av sjukdom, varunder för närvarande dylikt

bidrag utgår, vore allt för kort. Eu förlängning av denna tid måste, enligt

statskontorets mening, anses såsom synnerligen önskvärd, och har vad härutinnan

av lektorn E. Göransson föreslagits i en centralstyrelsens för flick- och

samskoleföreningen förevarande framställning bilagd utredning icke givit statskontoret

anledning till annan erinran, fin att statskontoret funnit det lämpligast,

att den ifrågasatta utsträckningen av bidragstiden sker sålunda, att sagda tid

från och med år 1921 bestämmes till högst 180 läsveckor, vare sig sjukledigheten

varar i en följd eller fördelar sig på olika perioder.

Därest detta statskontorets förslag skulle vinna bifall, bör mom. 1 av § 10

i gällande reglemente för kassan från och med nämnda år erhålla följande

ändrade lydelse:

»Bidrag till avlöning åt sjuk lärarinnas vikarie utgår för högst 180 läsveckor,

vare sig den av sjukdomen föranledda tjänstledigheten varar i en följd eller

fördelar sig på olika perioder».

Punkt 2 i samma paragraf torde i så fall böra utgå.

En dylik utsträckning av vikariatsbidragstiden bör givetvis komma alla

lärarinnor, vilka vederbörande läroanstalters delaktighet i kassan avser, till godo,

och bör, enligt statskontorets mening, en sådan generalisering av berörda förmån

vara en förutsättning för en eventuell höjning av det till kassan utgående

statsanslaget.

Den ökade kostnad för kassan, som skulle bliva en följd av meranämnda

förlängning av tiden för vikariatsbidrags utgående, har ansetts böra, i vad angår

de lärarinnor, för vilka kassan åtnjuter statsanslag, helt bestridas av statsmedel,

under det att densamma, i vad den hänför sig till övriga lärarinnor, för vilka

vederbörande läroanstalter äro i kassan delaktiga, skulle täckas genom höjning

av de avgifter, läroanstalterna äro skyldiga att för nämnda lärarinnor erlägga

till kassan.

De av lektor Göransson av sistnämnda anledning föreslagna ändringar i

punkterna b) och c) av mom. 1 i § 7 i kassans reglemente hava icke givit statskontoret

anledning till erinran. I likhet med ovansagda ändringar i § 10 av

samma reglemente torde berörda ändringar böra träda i kraft från och med

år 1921.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 360.

Icke heller har statskontoret, med hänsyn till vad upplyst blivit rörande

de till kassau anslutna läroanstalternas ekonomi, ansett sig böra motsätta sig,

att nyssberörda merkostnad, i vad den hänför sig till de lärarinnor, för vilka

kassau åtnjuter statsbidrag, må helt bestridas av statsmedel.

Med hänsyn till vad statskontoret ovan föreslagit rörande tidpunkten för

ikraftträdandet av den utsträckta vikariatsbidragstiden och ur synpunkten av

enkelhet och reda har det emellertid synts statskontoret lämpligt att i stället

för att, såsom av lektor Göransson föreslagits, höja de årliga statsbidragen till

kassan med vissa belopp för vart och ett av åren 1920, 1921 och 1922, med

uteslutande av den för år 1920 ifrågasatta höjningen av berörda bidrag, från

och med år 1921 öka sagda bidrag till de belopp, som av Göransson beräknats

att gälla för tiden från och med år 1922.

Någon ökad kostnad för statsverket synes detta statskontorets förslag icke

komma att medföra, då ju någon bidragsförhöjuing för år 1920 icke skulle

ifrågakomma.

Enligt de av lektor Göransson verkställda beräkningarna rörande ökade

årliga statsbidrag till kassan samt höjning av det för sagda bidrag avsedda riksstatsanslaget,

vilka beräkuingar statskontoret icke är i tillfälle att kunna kontrollera,

skulle således från och med år 1921 det till kassan utgående riksstatsanslaget

behöva höjas till i runt tal 19,000 kronor samt mom. 2 av § 7 i reglementet

för kassan ändras sålunda, att i berörda moment iusättes i stället för

»11 kronor» i första raden och »46 öre» i andra raden respektive »14 kronor»

och »60 öre».

Statskontoret hemställde alltså, det täcktes Kungl. Maj:t föreslå riksdagen

att, under förutsättning att här ovan förordade ändringar i det för de enskilda

läroanstalternas vikariatskassa gällande reglementet varda från och med år 1921

vidtagna, för bestridande av statsbidrag till nämnda kassa enligt ovan angivna

grunder, från och med nämnda år höja nyssberörda förslagsanslag med 7,000

kronor till 19,000 kronor.

Idet av centralstyrelsen för fiick- och samskoleföreningen framlagda Dtfarteawn

förslag, för vilket jag förut redogjort, bär i allt väsentligt mötts av gillande från ‘bf h"

de myndigheters sida, som yttrat sig däröver, och ej heller jag har i det hela

något att därvid erinra. Förslagets kärnpunkt är, såsom min framställning

av ärendet torde hava visat, eu sådan ändring i hittills gällande

grunder för utgåendet av bidrag för avlöning av sjuk lärarinnas vikarie,

att den tid, varunder dylikt bidrag må utgå, ej begränsas på sådant sätt,

som nu är stadgat. I enlighet med statskontorets förslag anser jag, att

den därvid erforderliga ändringen i hithörande bestämmelse bör formuleras

så, att bidragstiden bestämmes till högst 180 läsveekor, vare sig sjukledigheten

varar i en följd eller fördelar sig på olika perioder.

Att den utsträckning av tiden för rätt att erhålla vikariatsbidrag,

som sålunda bör medgivas, kommer även de lärarinnor till godo, för vilka

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 360.

ej utgår något statsbidrag till vederbörande läroanstalt men för vilka läroanstalten

åtnjuter delaktighet i kassan, är enligt min mening av nöden,

och jag anser lika med statskontoret, att en höjning av statsbidraget till

kassan bör ske endast under förutsättning att ett stadgande av nu angiven

innebörd varder av kassan beslutet.

Den utsträckning av bidragstiden, som jag nu tillstyrkt, kan uppenbarligen

ej äga rum, med mindre kassan erhåller ökade inkomster. Av

utredningen i ärendet framgår nämligen, att kassans ställning är så svag,

att kassan ej under andra omständigheter förmår bära de ökade ekonomiska

förpliktelser, som en dylik utsträckning skulle medföra. Visserligen

äro de till kassan anslutna läroanstalterna förpliktade att för varje

lärarinna, för vilken delaktighet i kassan är erhållen, erlägga årligt bidrag,

och det kunde då tänkas, att skälig andel i de kostnader, som nyssberörda

utsträckning komme att vålla, bleve nämnda läroanstalter ålagd.

Men, såsom från mer än ett håll betonats, ifrågavarande läroanstalters ekonomiska

ställning var i de allra flesta fall redan från början mycket svag,

och den har under de gångna krisåren ytterligare försvagats, vadan det i regel

torde visa sig alldeles omöjligt för dem att bära eu dylik ökad kostnad.

Det torde därför vara ofrånkomligt, att staten bär den merutgift, som av

nu nämnda anledning komme att förorsakas kassan, och jag tillstyrker

alltså, att härför nödiga medel äskas av riksdagen. Det är emellertid

självklart, att ifrågavarande merkostnad täckes av staten, endast i vad

densamma hänför sig till de lärarinnor, för vilka kassan åtnjuter statsbidrag.

Vad angår kostnaden för övriga lärarinnor, för vilka vederbörande

läroanstalter hava delaktighet i kassan, hava alltså läroanstalterna att liksom

hittills ensamma svara för denna kostnad.

Vidkommande storleken av den ökning av statsbidraget till kassan, som

sålunda är behövlig, instämmer jag med statskontoret därutinuan, att densamma

bör från och med år 1921 beräknas till samma belopp, som enligt,

den av lektor Göransson verkställda utredningen är behövlig från och med

år 1922. Den av honom föreslagna successiva ökningen av statsbidraget

— och således också av vikariatsbidragstidens omfattning — synes mig

alltså ej böra äga rum. Emellertid har statskontoret tänkt sig, att den

ifrågasatta utsträckningen av nämnda tid skulle inträda först med år 1921.

För min del anser jag, att den ifrågasatta ändringen i grunderna för vikariatsbidragets

åtnjutande bör få gällande kraft redan för år 1920. Kassans

ställning är, som sagt, så svag, att den ej förmår ensam fylla de nya

kraven på kassan, och å andra sidan är det uppenbarligen av stor vikt

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kung]. Maj:ts Proposition Nr 360.

för såväl läroanstalter som lärarinnor, att de nu gällande, jämförelsevis

stränga bestämmelserna för rätt att åtnjuta bidrag ur kassan något mildras.

Särskilt har önskvärdheten av sådan lindring framträtt under de sista åren

på grund av den starkt utbredda sjukligheten under dessa år. Jag ber

ytterligare få tillägga,, att den kostnad, som ett dylikt tidigare ikraftträdande

av den utvidgade bidragsrätten skulle medföra för år 1920, enligt

vad utredningen i ärendet visar, skulle med endast omkring 1,300

kronor överstiga det belopp, varmed statsbidraget beräknas komma att enligt

nu gällande bestämmelser faktiskt utgå från och med år 1920. Jag vill därför

tillstyrka, att riksdagens medgivande måtte utyerkas därtill, att de

ifrågasatta nya bestämmelserna må få äga gällande kraft redan under år

1920. Då vederbörande anslag har förslagsanslags natur, lärer någon av

sistberörda åtgärd förorsakad ökning av anslaget för år 1920 ej vara behövlig.

Bifall till nu föreliggande förslag skulle, såsom i det föregående påpekats,

medföra vissa ändringar i det för vikariatskassan gällande reglementet.

De i sådant hänseende framlagda förslagen synas mig kunna godtagas.

Emellertid bör det ankomma på Kungl. Maj:t att i sinom tid utfärda

föreskrift om dylika ändringar. Om den ändring i sagda reglemente,

som bör utgöra en förutsättning för förhöjt statsanslag och varom

kassan själv har att i föreskriven ordning först fatta beslut, har jag redan

talat. Jag syftar på den föreslagna rätten även för de lärarinnor, för

vilka statsbidrag ej utgår, att erhålla förmånen av utsträckt tid för utgående

av bidrag till vikaries avlöning. Om de ändrade grunderna för utgående

av statsbidrag till sjukvikarier skola gälla från och med år 1920,

bör givetvis omförmälda ändring i reglementet vara av kassan beslutad före

viss dag under år 1920, som av Kungl. Maj:t bestämmes.

Under åberopande av vad jag nu anfört, hemställer jag alltså, att

Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

att, under förutsättning att i det för de enskilda läroanstalternas

vikariatskassa gällande reglementet varder

före dag, som av Kungl. Maj:t bestämmes, vidtagen av mig

i det föregående angiven ändring, avseende lärarinnor,

för vilka statsbidrag till kassan icke utgår,

dels medgiva, att de av mig förordade ändrade

grunder för utgående av bidrag till avlönande av sjuk

lärarinnas vikarie må tillämpas för tiden från och med

år 1920,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 360.

dels ock för beredande av ökat bidrag till de enskilda

läroanstalternas vikariatskassa enligt av mig angivna

grunder från och med år 1921 höja det å ordinarie

stat under åttonde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget

till kassan från dess nuvarande belopp, 12,000

kronor, med 7,000 kronor till 19,000 kronor.

Yad föredragande departementschefen sålunda hemställt

täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan av

statsrådets övriga ledamöter, gilla; och skulle proposition

i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gustaf Florin.

Tryckt hos P. Palmquists Aktiebolag, Stockholm 1920.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1920:90 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ökat bidrag till de enskilda läroanstalternas vikariatskassa. s. 11 i texten